2013 - Fardhem socken

GISTUR
NR 12
Utgiven av Fardum Hembygdsförening
Mars 2013
Välkommen till ett nytt år med Fardum Hembygdsförening!
Under sommaren 2013 planeras åter en sojdesbränning och här ser ni det flitiga gänget
som ser till så att det finns tillräckligt med faitvid till bränningen. I stort sett varje tisdagskväll under vår, sommar och höst har de träffats vid sojdet för att göra nytta men
också för trevlig samvaro. Övriga aktiviteter under 2013 blir fagning vid sojdet 1 maj,
midsommarfirande i Prästänget, utflykt till något ännu inte bestämt mål, en filmkväll
under hösten samt fortsättning med vår studiecirkel om Fardhem IF under 75 år. Vi
arbetar också med att dokumentera vår socken och är tacksamma för gamla fotografier, dokument, protokollsböcker mm som eventuellt ligger i era gömmor. Vi lånar dessa
gärna och scannar in i dator så vi bevarar detta för framtiden. Hör av dig till hembygdsföreningen om du tror du har något intressant!
Fardum Hembygdsförening håller årsmöte i Fardhem bygdegård
söndagen den 24 mars kl 13.30
Anna Ulmstedt kommer och berättar om
Gotländska mattraditioner
Hjärtligt välkomna!
Verksamheten under 2012
Fardum Hembygdsförenings styrelse för
2012 har varit Christer Olsson ordförande,
Johan Gardelin vice ordförande, Lena Widén sekreterare, Yngve Nilsson kassör och
som övrig styrelseledamot Karl-Evert Petersson. Styrelsesuppleanter har varit Sylvia Ekengren och Bo Kristiansson. Föreningen har haft 63 medlemmar under året.
Den 25 mars hade vi årsmöte och vi fick
då besök av
Ingmarie Tellström som berättade
om
bröllopstraditioner på Gotland. Här visar hon en
gammal brudklänning som
kommer från
Stenstugu
i
Fardhem.
Den 1 maj hade vi fagningsdag vid sojdet
och därefter började vi med arbetskvällar
vid sojdet i stort sett varje tisdagskväll under vår, sommar och höst.
Den 20 maj gjorde vi en utflykt till Enholmen utanför Slite. Johan Gardelin som har
stor kunnighet om den gamla försvarsanläggningen, var vår guide för dagen. En
mycket intressant dag med härligt väder
och god uppslutning av deltagare.
Midsommarafton firades traditionsenligt i
Prästänget. Mycket folk och vackert väder.
En vacker sommarkväll den 11 juli anordnades en kyrkogårdsvandring.
Den 14 juli tjärsmorde vi sojdesbodens tak.
Den 7 oktober anordnade vi en tipspromenad
i motionsspåret med kluriga frågor. Vi bjöd
sedan på grillad korv från den nybyggda grillen. Ett 25-tal intresserade mötte upp.
En intressant reseberättelse fick vi vara med
om den 21 november när Ulf Carlsson visade
bilder och berättade om sin resa till Nepal.
Vi har också haft två studiecirklar. Under våren arbetade vi med att dokumentera gamla
platser i Fardhem och under hösten påbörjades en studiecirkel med syfte att dokumentera
Fardhem IF under 75 år.
Styrelsen tackar alla som visat intresse för
hembygdsföreningens verksamhet under året
och ser fram emot ett händelserikt 2013. Vi
tackar även kultur– och fritidsförvaltningen
för det verksamhetsstöd vi fått.
Hembygdsföreningen har också varit med och
bidragit till införskaffandet av en hjärtstartare
i socknen.
Du som ännu inte är medlem i Fardum Hembygdsförening är hjärtligt välkommen. Vår
medlemsavgift är 50 kr. Det går bra att betala medlemsavgiften på konto
8055-6 3405 4981 i Sparbanken Gotland.
Du kan även läsa om hembygdsföreningens
verksamhet på Fardhem sockens hemsida
www.fardh e m .e u
Ett kvinnoöde
Nedskrivet av kyrkoherde Louis Hård
Anna Lovisa Jonaeson föddes den 29 januari 1848 i Anga och var dotter till
Johan Niclas Jonaesson som var kyrkoherde i Fardhem pastorat 1857-1894.
Anna Lovisa var äldst av tre systrar, Johanna Carolina var född 1849 och
Catharina Augusta Mathilda var född 1852.
Anna gifter sig 1887 – 39 år gammal - med handlanden Lars Niklas Anton
Jacobsson och flyttar till affären tvärs över vägen. Anton som han kallades
var född 1852 vid Oxarve i Hemse och var bondson. Det berättas att Anton
var ”halt” och därför försökte bli handlare. Det gick inte så bra. Anton måste
ge upp Fardhem affär och av Patron Anton blev det Knall-Anton, men inte
heller det var någonsin så lyckosamt att Anna blir försörjd. Det berättas att
Anton trodde att Johan Niclas Jonaeson hade pengar att sätta in i Antons
affär och Anna hon behövde bli försörjd.
En liten flicka föds i äktenskapet men avled snart och Anna kunde sen inte
få flera barn. 1894 flyttade familjen från Fardhem till Hemse och 1902 återinflyttar de till Hallsarve i Fardhem. 1903 kommer en 2 månaders gammal
fosterson från Adolf Fredriks församling i Stockholm, men blir endast kvar ca ett halvår. I april 1904 flyttar
familjen till Skinnarve i Levide och en ny fosterson Harry Hjalmar 1 år gammal även han från Adolf Fredriks
församling i Stockholm kommer till makarna. 1909 vill Anton förbättra sitt levebröd och eftersom det går bra
för hans syster Hilda som utvandrat till Amerika så utvandrar han nu med fostersonen Harry Hjalmar 6 år
gammal till Springfield Massachusetts i USA. Kanske till sin syster Hilda med familj.
Anna flyttar då ensam till Bocksarve i Levide och försöker nu att klara sig ensam med sina kära katter, men
hon for illa. Hon var nu en 60-årig kvinna med allt vad det innebar på den tiden om man inte hade några
pengar, man och familj som stöttade en. Hon var inte något ”driftigt och starkt fruntimmer” – och att Anton
någonsin hade några pengar att skicka hem från Amerika tror man inte. Därtill hade hon nu en besvärlig
ögonsjukdom som behövde behandling.
Nu – 1909 gick hon tydligen till Fardhems prästgård för att tala med prosten Klas Havrén om sina bekymmer. Han hjälpte henne med att få ett rum i fattigstugan i Fardhem – nuvarande bygdegården. Här bodde
hon sen med sina katter och gick varje dag – enligt Maria Havrén - in i prästgården för att få mat, sällskap och
hjälp med sina ögon.
Kyrkoskriven i Fardhem kunde hon inte bli av flera skäl:
1. Hon var nu 60 år och vid den åldern kyrkoskrevs ingen som var obemedlad och behövde fattigvård.
2. Hon var kyrkoskriven i Levide. Fattigstuga och fattigvårdsunderstöd vilade därmed på Levideborna. Det
ansvaret ville inte Fardhemsborna ta – inte ens gamle kyrkoherdens dotter kunde beviljas något
”privilegium”.
3. Den gamle kyrkoherdens dotter är dock inte vem som helst och därför kan det inte stå i kyrkböckerna att
hon måste leva i fattigstugan. Bättre då att låtsas som om hon hela tiden bodde kvar i Levide vid Bocksarve.
Den 9 juli 1914 återkommer Anton och Harry Hjalmar till Visby. Anna får hjälp att flytta dem till mötes i
Visby redan den 6 juli. Mannen skrivs in i Visby som ”arbetare” och Anna är nu 66 år. 1917 flyttar Harry
Hjalmar nu 14 år till Antons syster Hilda som nu återkommit från Amerika och nu bor i Levide. Harry Hjalmar utvandrar sedan till Nordamerika 1919. När Anton dör 1924 flyttar Anna tillbaka till Levide. I kyrkboken står antecknat att hon är blind och bor som inhyses vid Skinnarve där hon dör 1928, 80 år gammal.
I augusti 1789 lämnade de två bröderna Nils och Jöran
Botelsson sitt hem vid Hallsarve i Fardhem.
De begav sig till Karlskrona för att i den svenska örlogsflottan delta i Gustav IIIs krig mot Ryssland.
Kanske var de med i slaget vid Svensksund den 24 augusti
1789 men det blev inte deras död utan de drabbades av
”En sjukdom af högst elakt släckte” som Magdalena af
Hällström skriver i sin avhandling där jag hämtat uppgifter
om sjukdomen.
- Lena Widén -
Den 29 november 1789 har prästen skrivit i Fardhems kyrkbok: ”Nov den 29 Dödde Nils Botelsson, unge
dräng som i augusti månad gaf sig härifrån at tjäna på örlogsflottan. Kom siuker hem från Carlskrona d 26
och dödde af den gångbara siukdomen ibland sjöfolket. Var 26 år och 4 månader gamal på 2ne dagar när.
Blef begrafven i Halsarfve grafställe på kyrkogården den 6 dec.”
Den 7 december skriver prästen i kyrkoboken ”Dödde Jöran Botelsson til Hallsarfve. Var en par månader
ute på örlogsflottan. Kom siuk hem från Carlskrona d 26 nov i den bland sjöfolket gångbara siukdomen.
Var 20 år 9 månader och 5 dagar gamal. Blef begrafven d 10 dec i Halsarfve grafställe på kyrkogården.”
Den 19 december skriver prästen: ”Dödde Nils Halsarfves son Olof i hetsig feber. Var 3 år 7 månader och
25 dagar gammal. Blef begrafen d 10 januari i Halsarfve grafställe på kyrkogården.
Den 22 december skriver prästen: ”Dödde Nils Halsarfves äldsta Dotter Helena i Rötfeber: Var 8 år 6 månader och 8 dagar gamal. Blef begrafven den 10 januari i Halsarfve grafställe på kyrkogården”.
Prästen har gjort ett litet tillägg: ”Obs i Carlscrona dödde af smittosam sjukdom Båtsmän: Per Olarfve, Per
Lodia”. Dessa båda båtsmän hade sin rote i Fardhem.
Den 11 januari 1790 står det i kyrkboken: ”Dödde Nils Olofsson (Nils Halsarfve) husbonde til Halsarfve
av svulst och smitta som des hemkomna svågrar förde med sig och dödde uti. Hans ålder var 34 år 1 månader och 20 dagar. Blef begrafven d 17 i Halsarfve grafställe på kyrkogråden.
De två bröderna förde alltså med sig en smitta hem till Hallsarve som förutom dem själva även deras svåger Nils och två av hans barn Olof och Helena dog av. Återfallsfeber som också sjukdomen kallades härskade på den svenska fästningen Sveaborg i Finland och i Karlskrona 1788-1790. Sjukdomen hade kommit
till Sveaborg med ett ryskt skepp den 17 juli 1788, där besättningen ombord var smittad och snart spred sig
sjukdomen snabbt till garnisonen på Sveaborg. Fler och fler ryssar insjuknade och därefter även svenskar.
Mot sjukdomen fanns inget bot och ungefär hälften av de insjuknade avled. I november 1788 gjorde den
svenska örlogsflottan en närmast mirakulös överfart från Sveaborg till Karlskrona. Den svenske kungen
Gustav III ansåg det nödvändigt att få örlogsflottan upprustad och i säkerhet. Flottans avfärd skedde i sista
stund för strax därefter frös hamnen, som sedan var isbelagd hela vintern. En stor del av flottans manskap
hade antingen insjuknat eller dött. Med ca 500 sjuka ombord seglade flottan och under överfarten insjuknade ytterligare 200 personer. Det man inte insåg var att flottan även hämtade en ödesdiger epidemi till
Karlskrona. Smittan spreds till Sverige, och förödelsen var fruktansvärd. Örlogsflottan beräknas i sjukdomar ha förlorat omkring 10.000 man i döda, huvudsakligen i Karlskrona (civila inberäknade). Armén och
Skärgårdsflottan uppges ha mist omkring 10.000 man medan antalet i strid stupade armésoldater endast
var ca 1.500. Sammanlagt antas alltså ca 20.000 människor ha mist livet: både i återfallsfeber, men även i
andra samtidigt grasserande farsoter. I denna siffra är inte de övriga delarna av riket inberäknade.
Enligt avhandlingen spreds sjukdomen av en lus, klädlusen som oftast fanns i klädernas sömmar och veck,
i sängkläder, i dynor, lakan, madrasser och täcken. Lusen sprider sig mycket lätt i trånga utrymmen med
dålig hygien och inom armén betydde införandet av uniformer ett genombrott för lusen. Soldater i fält
hade små möjligheter till ombyte och resultatet blev att klädlusen florerade i krig. Förhållandena på flottan
var t.o.m. värre än i armén: sjömännen måste leva nära varandra i en miljö som var skapt för ohyra. Under
1700-talet visste man inte att sjukdomen spreds av soldatens trogna följeslagare, lusen. Det fanns misstankar om att sjukdomen eventuellt var smittsam, men det var okänt hur överföringen skedde. De från Sveaborg och Karlskrona hemförlovade båtsmännen spred sjukdomen till de övriga delarna av riket. Dessa
hemsändes som konvalescenter, men med sig bar de givetvis den smittbärande klädlusen. Troligen hemsändes även ännu sjuka individer, de feberfria intervallerna misstogs ofta som varande tecken på tillfrisknande. Epidemin i fråga kan alltså på goda grunder anses vara det svenska 1700-talets största medicinska
katastrof.
Under 1789 förekom det även en smittkoppsepidemi. Det gäller att komma ihåg, att statistiken uppgjordes
av prästerna, vars kunskaper i medicin knappast var tillräckliga för att bedöma sjukdomarna. ”Hetsig feber”, men även ”fläcktyfus” kan beteckna flera olika sjukdomar med hög feber: t.ex. malaria, influensa eller återfallsfeber.
1789 var alltså ett mycket tragiskt år för familjen vid Hallsarve då det dog 6 personer i samma hushåll under ett halvt år eftersom i juni samma år hade lille Nils 6 månader dött i smittkopporna. Under månaderna
maj-juni 1789 dog i Fardhem 7 små barn där prästen i kyrkboken angivet sjukdomen smittkoppor som
orsak.
På 1700-talet var vart 50:e barn dödfött eller dog genast efter födseln. Vart femte barn dog före ett års ålder, och nästan vart tredje barn dog före 10 års ålder. Medellivslängden var vid den här tiden för män
knappt 33 år och för kvinnor 36 år.
Den här berättelsen blev till när jag i Fardhems kyrkobok över döda hittade uppgifterna prästen skrivit om
de två bröderna från Hallsarve. Jag blev nyfiken och började leta information om vad som egentligen hade
hänt. De flesta uppgifterna har jag hittat i Magdalena af Hällströms avhandling som just handlar om vad
som hände i kriget mellan Sverige och Ryssland 1788-1790.
Ja, så kan det gå när man är en hängiven släkt- och hembygdsforskare. Det är de här små noteringarna som
prästerna gjorde som gör att allt blir så spännande. Att få en färdig släktforskning som någon annan gjort
med en massa namn och årtal är lite tråkigt tycker jag personligen. Man går då miste om de här speciella
händelserna som gör att man lär känna personerna på ett helt annat sätt.
Ni som ännu inte börjat släktforska sätt igång så får ni se, det är som att läsa den mest spännande deckare.
Båtfärd i Hallsarvebryan
Ett gammalt foto taget någon gång i slutet av 1920-talet. Grabbarna på bilden är
Sam Kollberg som ror båten och i mitten sitter Johannes Bolander med Karl Runnander i knät. Personen längst fram är okänd, någon som vet?
JÖRAN
EKHOLTZ
DAGBOK
H är fortsätter vi renskriften av Jöran Ekholtz dagbok. H an var född i V isby 1721
och var först stadskaplan i V isby. 1767
blev han kyrkoherde i Fardhem s pastorat,
m ed sitt säte i Fardhem s prästgård. Jöran Ekholtz förde dagbok,
från lite innan han flyttade till Fardhem, till sin död 1793. Titeln
på boken som finns på Landsarkivet är: A dversaria Ephem eris.
M IN N ESBO K för H WA RJE-D A G I WECKA N , af JÖRA N EKH O LTZ. Det kan förekomma felaktigheter i renskriften då originalskriften är skriven med otydlig och gammal stil och ibland har
vi varit tvungna att utelämna vissa ord och namn vi inte kunnat
tyda. (Förklarade upplysningar gjorda av Anders Jernberg, inom
parentes).
1769
ifrån oss Pastor i Burs och Bacherus med Laurin. Börjades med
kyrkogårdsmurarnas uppsättjande.
d 20 Feck bref ifrån staden, som berättade min systers död efter
siukdom. Arbetades på kiörkogårdsmuren.
d 21 Sände Nilsken in i staden med malt til min syster, som begiärdes til hennes begrafning. Hades kreaturen hem från Loista.
d 22 Predikade i Linde o Fardhem. Var til bröllop hos Jac Hegvalls.
d 23 Reste från bröllopet om qvällen hem med Mor o Moster Agneta.
d 24 Begrofs kyrkoherden i Levide Oxenwaldt, dit Mor, Moster
Agneta och jag var med på graföl.
d 25 Tröskades. Gud herbergere och införe mig syndare i sine himmelske Lado.
d 26 Gud ödmjuke mitt arma hjerta.
d 27 Herren hålle hjertat fast vid sin sida.
d 28 Var Simonis o Judae dag, då blef ingen predikan.
d 29 Predikade jag i Fardhem och sen i Linde. Var derefter med
Mor på bröllop til Amlinges.
d 30 Tröskade mine drängar korn i kornladan.
d 31. Kom til oss Westgöthen Rabe (Raberg), som låg hos oss natten öfver. (Kallas Rabe i den latinska delen av dagboken).
N ovem bris
d 1 Predikade i Fardhem och Linde, desutom hölt liksermon öfver
gamla enkan Malena Rangsarfve. Om aftonen reste Raberg bort.
(Alla helgons dag: liksermon=likpredikan).
d 2 Tynade mine drängar vid Skarpåker.
d 3 Tynades åter sammastädes. Kom til oss efter middagen Doctor
Tofftén och dess Fru, äfvensom Kahlen. Lundgren.. Var Olden
oppe hos oss och communicerade oss. Herre Jesu förena dig med
oss, och lät oss vara dine i tid och ewighet! (Doctor Jacob Jakobsson Toftén, f i Grötlingbo 1710, pastor i Havdhem; Kahlen=troligen
Abraham Kahl, köpman och konsul f i Visby 1735; Mathias Larsson Olde f i Visby 1729, komminister i Lojsta 1760-70. Communicerade oss=gav oss nattvard).
d 4 Var Bonden i Burs här som feck sin tunna råg, då äfven skynningen blef til fullo betalt. Skref til Luttman. (Lutteman).
d 5 Predikade jag i Loista. Var Olden hos oss här oppe och feck
räkning.
d 6 Tynades för Skarpåker 6 ½ varper.
d 7 Lyktades med tyningen för Skarpåker en tun bestående av 43
varper.
d 8 Reste M. Sandarfve til Morbror med ett lass spannmål. Samma
dag reste vi til Eiksta.
d 9 Tröskades hveten, hvartil vi hade här Lodia.
d 10 Min Jesu uppå dig, förlåter jag städs mig. (1695 års psalmbok
292:9; förlåter=förlitar, litar på).
d 11 Voro här Fru Norbys kalkugnskarlar, som fingo 11 tunnor
råg.
d 12 Predikade i Linde och Fardhem.
d 13 Haf mig kär och uppväck mig at jag åter älskar dig.
d 14 Kom til oss Probsten Kolmodin med sin Fru och dotter, ,då
han och jag reste til Hemsö kiörka, derest Probstvalet så förrättades, at han feck de flesta röster och Fåreus feck hans och Rundbergs röster. Samma dag blefvo Hr Probsten och jag Bröder.
(Israel Kolmodin, f i Lärbro 1709, pastor i Eksta 1744; prost över
södra tredingen 1769; Johannes Fåhreus f på Fårö 1718, pastor i
Hablingbo 1755; Berthel Johansson Rundberg, f i Visby 1714,
pastor i Öja 1754).
d 15 Gud gif frid, den verlden icke gifva kan!
d 16 Var om qvällen hos mig Brandkula och begjärte om tilstånd at
få communicera, sen ha nu mera fått flyta på sin Hampesak, hvilket beviljades honom, enär han förut toge i akt den nödvändiga
sjelfpröfningen.
d 17 Gud gif frid i tino lande, lycka och salighet i Svea ständer.
d 18 Stå alltid för mig korsfäst målad, at mitt hjerta må begära dig
öfver allting.
d 19 Predikade i Fardhem och tog up det vanliga årliga offret.
d 20 Communicerade Comminister Olde Brandkula i Loista kiörka.
d 21 Arbetades med Halmstackens upsättjande.
d 22 Likaledes förmiddagen. Eftermiddagen tröskades af 4 i Nya
O ctobris
d 1 Predikade i Linde och Fardhem. Var til middagen hos oss begge Fickerna. (Sannolikt Christian Berndt Jochimsson Fick, repslagare, f. i Hamburg 1709 och sonen Joachim, repslagare f i Visby 1740.
d 2 Blef tyningen färdig i Sandåker. Reste vi til Eiksta. Var hos oss
förut Brandkula. (tyning=uppsättande av hägnad; Brandkula
=troligen Carl Jacob Brandkula, jägmästare, f i Visby 1694).
d 3 Tynades in kummingården til Trägården bakom huset. Geck
Olof ned med kreaturen til Loista. (Olof=dräng i prästgården).
d 4 Äfven tynades på samma tun. Kom kopparslagaren Lind til oss
at laga kopparkiärlen.
d 5 Blef gården intynt.
d 6 Predikade i Loisted. Var hos oss mademoiselles Laurin, Svebilius och Langens son till skymningen. (Av Konungen påbjudna böndagar var då fredagar; ändrades 1772 till lördagar och 1807 till
söndagar).
d 7 Satte 9 vildäpplestammar i trägården bakom huset.
d 8 Predikade i Fardhem och Linde.
d 9 Reste mor och jag i staden på karmvagnen. (Täckt vagn).
d 10 Var Consistorium då feck Dedekindt fullmagt til Hangvar.
Efter middagen stod Fadder til Br Törners lilla dotter, som christnades hemma och blef kallad Christina Sophia.
(Jacob Dedekindt f i Visby 1722; magister Thomas Törner, f i Visby
1734, Ekholtz svåger).
d 11 Var Consistorium. Til middagen voro consistoriales hos
Pastor Dedekindt. (Consistorium=domkapitlet; consistoriales
=domkapitlets ledamöter).
d 12 Var til middagen hos syster Eneqvist, var hos min syster, hos
majorens k.
d 13 Reste vi utur staden kl ½ 1. Kom til Bönders kl ½ 5. Kom sen
hem ca ½ til 10. Feck höra at dagen förut kl 10 om aftonen dödde
gamle kyrkoherden Oxenwaldt i Levide.
(Kyrkoherde Johan Larsson Oxenwaldt f i Eksta 1696, död 12 oktober 1769, pastor i Levide i 40 år).
d 14 Plögdes och grofs rofvorna up. Var Linden hos oss och bad
Mor at kläda liket. (Köpman Christopher Andersson Lind, fader
till Oxenwaldts förlupna sonhustru).
d 15 Predikade jag hemma i Fardhem. Begrof Per Burgs lilla barn.
d 16 Reste vi efter middagen, at hälsa på probsten i Rone och kom
hem igen om qvällen. (Petrus Åkerman, f 1701).
d 17 Slagtade vi 3ne kreatur. Kom til oss til middagen köpman
Franzius och Lieutenant Palm. Sen kom Häradshöfdingen och
Svebilius. Derefter Mantals-Commisarien Cramerus.
(Thomas Niclas Cramerus, f i Rute 1732; mantalkommissarie=fr
1652 tjänsteman för mantals– och skattskrivning).
d 18 Reste vi ned till Häradshöfdingen och dädan til Boxarfve.
Kom til oss Burs-Prästen och Not.Bacherus, som låg hos oss. Reste
til qvarn i Levide. (Mathias Lutteman f i Burs 1707, svåger till Tholadan korn. Efter middagen kom til oss häradshöfdingen och dess
mas Cramerus).
d 19 Feck Häradshöfdingen 2ne lass halm. Reste efter middagen
Fru, som voro hos oss til aftonen, hvilka åkade hem i vår vagn.
d 23 Skickades in spannmål til Bacheri änka och Strömstedt.
(Maria Bulmering, f 1714, änka e Johan Bacherus. f 1700,
lantjägmästare, landsfiskal, rådman mm, död 1754; Elias Strömsted,
lantjägare och hejdridare, f 1715).
d 24 Feck göra rent nya stallet, deri låg foder, at det nu kan afflyttjas til Häradshöfdingen.
d 25 Sände tre vagnar ned med säd till Bönders
d 26 Predikade och skriftade i Linde, predikade i Fardhem. Hade
Hexarfve-karlarna hos mig. (skrifta=hålla gudstjänst m nattvard).
d 27 Togs nya stallet neder för Häradshöfdingens räkning. Samma
dag föll mycket sniö. Mot aftonen kom Landsfiskalen til oss.
d 28 Stod probsten Kolmodins dotter brud med Handlande Jac.
Neuman. Nattherberge hade vi hos Oxenwalds. (Jungfru Helena
Catharina Kolmodin f 1743, gift med handelsmannen Jacob Neuman f i Visby 1746).
d 29 Voro vi åter til bröllops i Eiksta Prästegård. Lågo om natten
hos Oxenvalds.
d 30 Sedan vi spisat middag reste vi ifrån Skenarfve och talte til i
Lewede Prästegård och kommo hem kl 7. (Sannolikt Stjärnarve i
Eksta som ägdes av Oxenwaldt).
D ecembris
d 1 Hade barnen til Förhör. Församle du oss Herre då vi äre
förströdde. (Förhör=konfirmation).
d 2 Hade mina hästar at skoas på nya sättet hos Rodarfven. Vindades det orena kornet.
d 3 Skriftade och communicerade i Loisted. Samma dag kom til oss
Oxenwaldts i Eiksta, Hr Neuman, Ryda och dess Fru. (Sannolikt
Lars Oxenwaldt, köpman f i Levide 1707 och hans hustru Anna
Eufrosyna Neuman, f 1731, ägare till Stjärnarve i Eksta).
d 4 Reste til Staden och kom dit in kl ½ 4 e.m.
d 5 Var Consistorium.
d 6 Likaledes. Efter middagen voro 3ne nya Consistoriales Hr Per
Lyth i Dalem, Hr Carl Weller, Hr Lars D Wigman. Ordinarii voro
Hr Probsten Lundsberg, Kolmodin och jag, då afgiordes om när at
Åkerman afgeck och Kron blef ståndandes i 3. rummet. (Pehr Grelsson Lyth, f i Roma 1719, pastor i Dalhem 1753; Carl Adolf Weller, f i
Vall 1716, pastor i Follingbo 1756, Lars Nilsson Wigman, f i Visby
1721, pastor i Atlingbo 1768; Pehr Mårtensson Lundsberg, f i Stenkumla 1708, pastor i Hejnum 1749, probst över Norra tredingen
1769; Kolmodin, se ovan; Åkerman, se ovan,; magister Detlof Ernst
Krohn, f i Vible 1730, adjunkt hos svågern pastor Schlau i Hörsne,
tills han blev pastor i Vänge 1773 med tillträde 1774).
d 7 Slöt Consistorium. Reste ut til middagen til Alleqvia.
(Tingsstället Alleqvia i Endre, där Ekholtz svärföräldrar, häradshövding Grevesmuhlen med fru bodde).
d 8 Reste kl 12 från Alleqvia och kom til Fardhem kl 7 om aftonen,
då hos oss voro 2ne mademoiseller från Boxarfve.
d 9 Var hemma hela dagen.
.
d 10 Skriftade och predikade i Fardhem och Linde. Kommo till
middagen ,Hr Sveno Laurin, Hr G. Laurin och Hr Adam Laurin
som reste bort mot aftonen. Sen kom til oss Häradshöfdingen och
Hr Sandelius. (Sven Gotthard Laurin, vice häradshövding f på sjön
mellan fastlandet och Gotland 1738; Gustav Laurin, pastor i Hejde
1769, f i Visby 1732, Adam Laurin, tullskrivare, sedan köpman, f i
Visby 1732; Gustaf Sandelius, pastor i Klinte, f i Hangvar 1708? cch
gift 2 med Eva Laurin, dotter till häradshövdingen Joh. Laurin,
Skogs Levide.
d 11 Var hemma hela dagen.
d 12 Hölt Tijonderäkning til Rodarfve i Fardhem. Var hos kyrkovärdaren.
d 13 Hölt Tijonderäkning til Hesselby Pauel i Linde.
d 14 Hölt tijonderäkning til Clas Biers i Loista.
d 15 Hade barnen 4 st för sista gången hos mig.
(Läsbarnen=konfirmanderna).
d 16 Herren vare oss blid och befrämje.
d 17 Predikade i Fardhem och hade första gången de 4 barnen
derstädes til nattward.
d 18 Vindades i alla try ladorna.
(Socknemännen i de tre socknarna var byggnadsskyldiga att hålla
pastor med en lada för envar socken)
d 19 Tin nåd öfver mig o Herre!
d 20 Gif lycka o Gud til en god Jul.
d 21 Predikade i Fardhem. (Aposteln Tome dag)
d 22 Feck bref ifrån Biskoppen. Samma dag feck färsk fisk från
Stalen i Rone. (Doctor Gabriel Timotheus Lutkeman, f i Stockholm
1723, sperintendent över Visby stift 1758).
d 23 Sände Olof med min vagn til Alleqvia at hämta mostrarna hit.
d 24 Predikade i Linde och Fardhem. Kl mot 8 om aftonen kommo
mostrar hit på släde.
d 25 Juledagen predikade i Fardhem. Var mycket urväder, sen
aftonen förut och hela natten stormat.
d 26 Predikade i Linde och Fardhem. Då voro hos oss til middagen
Häradshöfdingen Laurin och dess Fru, 2ne barn, systrarna Ulrica,
Sara, Nora Laurin.
d 27 Voro vi hemma hos mostrarna.
d 28 Predikade i Fardhem. Sen reste vi ned til middagen til Häradshöfdingen Laurin tillika med mostrarna. Var ett hiskeligt urväder.
d 29 Efter middagen reste vi til Boxarfve, der Häradshöfdingen och
Dreutzens var, der spisade vi och mostrarna aftonmåltid.
d 30 Voro vi hemma hela dagen. Om aftonen kom til oss Handlaren Funken och sen Hr Kock ifrån Alleqvia. (Thure Georg Funck,
skeppsklarerare och handelsman, f i Hogrän 1729).
d 31 Predikade jag i Loista, dit med mig reste Hr Kock. Var hos oss
Olden. Gud vare låf at vi i frid ha lefvat intil denna tid.
Fardhem Prästgård
Tavla målad av Elmar Töldsepp, kyrkoherde i Fardhem Pastorat 1968-1976.
”En bild säger mer än tusen ord”
Framför den äldre handelsboden i Fardhem står två flickor med sina cyklar. Det är hela
bilden, tagen med en dåtida lådkamera får man väl anta. Inte mycket att visa eller betrakta i vår bildöverflödande vardag, där varenda familj drunknar i tusentals bilder som
de sällan eller aldrig har tid att titta på. Men vänta lite. Titta en gång till och försätt dig
in i den tid då bilden kan ha tagits. Finns det några fakta som anger tidpunkten? Jo,
en sak är säker. Fotot kan allra senast ha kommit till sommaren 1971, det är då affären fick stänga för gott. Men se på cyklarna, hur skulle en specialist på cykelns historia
datera dem? 1971 eller tidigare. Troligen en bra bit tidigare. Givetvis inga växlar och
andra finesser. Jättehårda lädersitsar som gjorden ont i baken. Inga pakethållare. Möjligen en ringklocka. Den som var så viktig när vi var små. På den tiden en cykel kostade några hundralappar som värst medan de idag ligger på kanske 10 000 kronor med
alla sina växlar och andra finesser. Är vi kanske tillbaks på 1950-talet? Vad säger flickornas kläder? För att inte tala om deras hattar! Cykelhattar? Några mobiler har de förvisso inte med sig i dräktfickorna. Visste inte ens vad det var. Knappast gotlandsturister ute på cykelfärd. Kanske möjligen från Hemse eller någon av de mer avlägsna Fardhemsgårdarna. Hur som helst. I all sin enkelhet erinrar bilden oss om en svunnen tid.
Ja, så skrev jag och funderade. Sen frågar jag Lena Widén vad hon visste om bilden.
Jo, sade hon, en av flickorna, den till höger skall vara Anna Södergren född 1886. Hur
gammal kan hon vara på bilden? Någonstans mellan 20 och 30. Den nya affären finns
ännu inte. Den tillkom 1920. Bilden är alltså äldre än så. Ja, så kan man hålla på och
försöka tidsfästa det man ser. Samtidigt som ens undermedvetna hela tiden påminner
en om hur radikalt annorlunda allting var på ”den gamla goda tiden”.
Jag som funderat över det här gamla fotografiet heter Hans von Heijne och är en 88-årig stockholmare som bott 63 somrar på Ljugarn och som under årens lopp publicerat ett 25-tal limerickshäften om olika gotländska socknar - alla med en upplaga på 1.000 ex. Så 25.000 ex finns
spridda över Gotland och ytterligare tre häften är på gång.
Det var så jag kom i kontakt med hembygdsföreningen i Fardhem och häftet om Fardhem kommer ni så småningom att få i era postlådor genom hembygdsföreningens försorg. Dessutom har
jag skrivit en liten visa om Fardhem som kommer att finnas med i häftet. Hoppas ni kommer
att uppskatta mitt limmerickhäfte och gärna dela med er av det till vänner och bekanta.