eller MOD - peter bengtsson

KYRKOTONARTERNA
(namnet härstammar från den Europeiska kyrkomusiken)
eller DURDIATONISKA SYSTEMET
eller ”MODES”
eller MODUS
eller MODALA SKALOR
eller ……….
Att förstå hur Kyrkotonarterna (Modes etc.) fungerar är viktigt för alla
som sysslar med improvisation, arrangering eller komposition. Det finns
många varierade förklaringar om ämnet, men eftersom detta är ett
ganska omfattande område leder det ofta till förvirring i början då det är
svårt att greppa det praktiska. (Mer om detta på nästa sida)
Hur som helst fungerar systemet på detta vis:
Om man harmoniserar (staplar terser/varannan skalton) en ren (C)
durskala får man sju diatoniska ackord (fyrklanger)
CMaj7
I maj7
Dm7
II-7
Em7
III-7
FMaj7
IV Maj7
G7
V7
Am(7)
VI-(7)
Bm7b5
VII-7b5
(Detta känns antagligen igen från tidigare musikteori)
Dessa ackord ingår således i C durs tonart och ur improvisationssynpunkt
skulle det alltså gå bra att spela en C durskala igenom ovanstående
ackordrunda. Skulle man sedan relatera tonmaterialet (C durskala) till
varje ackords grundton (C durskala över Fmaj7.. C durs toner från F…) så
öppnar vi plötsligt dörren till ”kyrkotonartsmysteriet”.
Om man spelar (C) durskalans omvändningar: C-durskala från C, Cdurskala från D, C-durskala från E … etc. så uppstår sju olika modala
skalor. Dessa (modala) skalors tonmaterial bildar Modes (stämningar)
eller Modus.
Vad skalorna/kyrkotonarterna heter, och hur de låter, är förklarat på de
följande sidorna.
Mer om ”Modes”
Ett effektivt sätt att lära örat hur varje modus (kyrkotonart) låter är att
harmonisera skalans grundton med durtonartens durtreklanger –
Tonika/Subdominant/Dominant ( 1 – 4 – 5 ).
I C dur blir det; C, F och G.
Det tre durtreklangerna innehåller tillsammans alla skaltoner:
C=CEG
F=FAC
G=GBD
För att harmonisera ett ”modes”, och tydligt få fram dess karaktär, tar
man grundtonen i kyrkotonarten och använder som pedalbas, och spelar
sedan 1, 4, & 5 treklangerna ur grundtonarten.
Ex 1. G mixolydisk ackordrunda
||:
F/G
|
G/G
C/G
:||
Ibland är det bättre att utelämna 1 treklangen, det är huvudsakligen 4 och
5 klangerna som ger bäst ”moduskaraktär”, speciellt vid moll klanger
Ex 2. A eolisk ackordrunda
||:
F/A
|
G/A
:||
Ett exempel på lydisk tonalitet är Joe Satrianis ”Flying in a blue dream”
Ex 3.
( A lydisk – E dur – 4 & 5 klanger = A & B
”Jump” med Van Halen ger ett Joniskt exempel
Ex 4.
För att få en bättre översikt är det bra att dela upp
tonaliteterna/modusen i släktskap:
Dur/ Maj7 klanger:
Jonisk, Lydisk
Moll/Moll7 klanger:
Eolisk, Dorisk, Frygisk
7:
Mixolydisk
Moll7b5:
Lokrisk
De sju modusen består alltså av; 2 durtonaliteter, 3 molltonaliteter, 1
dominant (7), och en halvförminskad (m7b5)
Lyssna/spela igenom klangerna/modusen med utgångspunkt från
A som pedalbas:
Moll modus:
A Dorisk – (G dur) – treklanger (G) C D med A i bas
A Eolisk – (C dur) – treklanger (C) F G med A i bas
A Frygisk – (F dur) – treklanger (F) Bb C med A i bas
(skippa 1 treklangen i mollmodus och lokrisk)
Fortsätt själv med övriga modus med utgångspunkt från A
Från Penta till Modes
Att lära in kyrkotonarterna innebär en hel del nya mönster och positioner
på greppbrädan. För att underlätta detta kan det vara bra att ta
utgångspunkt i något som man redan kan. De flesta kan t ex en pentaskala. I följande exempel ska dur och moll pentan i grundläge visa vägen
till de sju modala ackordskalorna.
Vi börjar med mollpentan
A är sjätte steget i C dur
Am penta innehåller tonerna: ACDEG
A eolisk innehåller tonerna: ABCDEFG
Vi behöver alltså bara lägga till B och F i mollpentan för att få A eolisk
Från femte band
D är andra steget i C dur
Dm penta innehåller tonerna: DFGAC
D dorisk innehåller tonerna: DEFGABC
Vi behöver alltså bara lägga till E och B i mollpentan för att få D dorisk
Från tionde band
E är tredje steget i C dur
Em penta innehåller tonerna: EGABD
E frygisk innehåller tonerna: EFGABCD
Vi behöver alltså bara lägga till F och C i mollpentan för att få E frygisk
Från tolfte band
-------------------------------------------------------------Det var Eolisk, Dorisk och Frygisk med utgångspunkt från mollpenta. Nu
följer Lydisk och Mixolydisk med utgångspunkt från Dur penta.
C durpenta från åttonde band
F är fjärde steget i C dur
F penta innehåller tonerna: FGACD
F lydisk innehåller tonerna: FGABCDE
Vi behöver alltså bara lägga till B och E i pentaskalan för att få F lydisk
Från trettonde band
Obs! Lägg märke till att en mollpenta form har smugit sig in här, närmare
bestämt en E moll penta från tolfte band. Användbart!
G är femte steget i C dur
G penta innehåller tonerna: GABDE
G mixolydisk innehåller tonerna: GABCDEF
Vi behöver alltså bara lägga till C och F i pentaskalan för att få G
mixolydisk
Från tredje band
Det var det. Från durpenta till Jonisk (ren dur) har jag inte tagit med
eftersom allt om Modes förutsätter kunskap om den rena durskalan.
Lokrisk är i sig självt inte speciellt användbar.
-------------------------------------------------------------För ytterligare översikt: studera vilka toner/intervall som ingår,
samt vilka toner som (oftast) är mindre lyckade att använda vid
improvisation/komposition:
Ackord/Funktion
Spänningstoner
I Maj7
9
11
13
11
Jonisk
II moll7
9
11
13
13
Dorisk
III moll7
b9
11
b13
b9 b13
Frygisk
IV Maj7
9
#11
-
Lydisk
V7
Mixolydisk
9
11
13
VI moll7
9
11
b13
VII moll7b5
b9
11
13
b13
Undvik
Skala
11
b13
b9 b13
Eolisk
Lokrisk
Undvik = inte alls givet, experimentera själv med spänningstonerna
Mer lyssningsexempel
Jonisk: Är vi ju vana vid; ”Jump” och andra poplåtar
Dorisk: Moll7 med nia och stor sexa, ”So What” (Miles Davis), ”Another
brick in the wall” (Pink Floyd)
”Santana rundan”
||: Am7
| D/A
:||
Frygisk: Spanskt sound, mollackord med sänkt nia och liten sexa
Typisk ackordrunda-E frygisk
||: Em
| F
| G
| Em
:||
Lydisk: Maj7#11 ackord, ”Flying in a blue dream” (Satriani)
Svensk och Norsk folkmusik
Ex:
Mixolydisk: 7, 7sus, 9, 13 och 11 ackord, bluesigt sound men även lite
österländskt. Typiskt använd i blues; bluestolva i A; A mixolydisk på alla
A7 ackord
Ex:
Eolisk: Ren moll, Moll (7) ackord med liten sexa, ”vis-moll”
||: Am
| Em
| F
| G
:||
Lokrisk: Moll7b5 ackord, liten praktisk användbarhet