Doggy Rapport 2 - Doggy Professional

Transcription

Doggy Rapport 2 - Doggy Professional
2/12
ÅRGÅNG 36
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Rutiner
hjälper till
Matte och Jinx var inte välkomna hos veterinären. Efter ett besök då Jinx behandlades för öroninflammation, ett för honom
mycket smärtsamt minne, så avvisade han
varje form av närmande från veterinären
med tänderna. Trots sin storlek och styrka
så var han rädd. Det var omöjligt att ens
vaccinera honom.
Matte gav inte upp hoppet om sin vän.
Hon skapade en rutin där hon först satte
Jinx på ett bord och sedan klämde och
kände över honom enligt ett fast schema.
Rutinen avslutades med ett nyp i nackskinnet, ett nyp som skulle liknas vid ett sprutstick. När Jinx var bekväm med rutinen
tog uppfödaren över och därefter en hundvan bekant. Så småningom blev det dags
för en veterinär som var införstådd med
problemet. Efter ett antal genomgångna
rutiner så kunde veterinären så småningom
avsluta med vaccinering.
Jinxs veterinärproblem slutade bra, tack
vare uthålligt arbete från alla inblandade.
I det här numret av Doggy-Rapport beskrivs hur rädda hundar kan övertygas om
att det inte är farligt att besöka en veterinärklinik. De flesta hundar är förmodligen
inte lika rädda som Jinx, men de förtjänar
alla att bemötas med förståelse. Och det
krävs en hel del arbete från oss människor.
Det är vi skyldiga dem.
Lisbeth Karlsson
INNEHÅLL 2/12
n BETEENDE: Hur hjälper vi hunden
som är rädd för veterinären? Djursjuksköterska JENNY MAREK berättar om
och ger råd kring rädda hundar. Sid. 9
n MUSKLER: Vattensvans som drabbar
jakthundar. Veterinär LENA MYRENIUS redogör för ett mycket smärtsamt
tillstånd hos hunden.
Sid. 12
n DOPING: Lätt att dopa hunden av
misstag. Frilansjournalist KRISTINA
EDER har talat med dopingkontrollant
CARIN AHLSTEDT om doping och hur
dopingkontroller går till.
Sid. 13
n SMÄRTA: Feline orofacial pain syndrome. Veterinär CATARINA ELIASSON redogör för en nyligen upptäckt
neurologisk sjukdom hos katter. Sid. 15
n SAGT & GJORT
Sid. 16
En osäker hund nosar ofta på marken för att lugna sig och omgivningen.
Foto: Ida Kucera.
Hur hjälper vi hunden som är
rädd för veterinären?
Många hundar tycker nog att ett
besök hos veterinären är mer eller
mind­re fasansfullt. Det gäller att man
som ägare är hundens trygga punkt,
att man förbereder hunden på vad
som ska hända och lär den hur den
ska agera när det händer. Djursjukskötare JENNY MAREK berättar
hur man kan gå tillväga.
signaler om rädsla är vi tvungna att göra
det som krävs för att hjälpa vår patient.
Vårt jobb – och hundens upplevelse –
blir helt annorlunda om djurägaren klarar att lugna djuret inför veterinärbesöket
eller om hunden inte upplever så stark
rädsla på grund av att den är hanteringstränad och för att den litar på att det inte
ska bli så farligt ändå.
V
Låg stressnivå önskvärd
i som arbetar med djursjukvård
måste tyvärr dagligen och ideligen
nonchalera hundens signaler om att den
är rädd, har ont och att den kanske inte
klarar av situationen på ett bra sätt. Vi
begår ”övergrepp” varje dag. Om hunden sprattlar hålls den fast, om den morrar får den en munkorg och så vidare.
Om man ser situationen ur hundens synvinkel är detta förstås mycket stressande
och skrämmande. Utan att förstå varför
så blir den behandlad på ett oförklarligt
sätt, med behandlingar som dessutom
ofta gör riktigt ont. Det är tyvärr mycket
svårt att utföra en undersökning eller
behandling på en rädd hund eller på en
hund som har mycket ont. Trots hundens
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
Vi som arbetar inom djursjukvården
har ett ansvar att försöka göra besöket
så stressfritt som möjligt för hunden. Vi
bör vara noga med att låta hunden få den
tid den behöver för att klara situationen.
Detta kan till exempel innebära att vi
istället för att direkt kasta oss över hun­
d­en låter den vara en stund medan vi
går igenom sjukdomshistorien. Det ger
hund­en en möjlighet att vänja sig vid
rummet och människorna. Det bästa är
att hunden själv får komma fram och
hälsa. Många hundar mår bättre om ingen
fokuserar på den omedelbart när den
kommer in i rummet.
Ett knep som många hundar tar till,
9
BETEENDE
både för att lugna sig själva och för att
sända ut lugnande signaler, är att lukta
och nosa på marken. Straffa därför aldrig
en hund som sätter ner sin nos i backen
när den blir rädd eller osäker. Det är ett
sätt att hantera situationen och för att
komma över sin rädsla. Veterinärkliniker bör ha högvärdigt godis framme på
disken eller på borden i väntrummet så
att hunden kan bli belönad för att vara
i den otäcka miljön. Vet man som djur­
ägare inte om det finns tillgängligt godis
på kliniken så ta gärna med eget. (Observera, om hunden eventuellt ska sövas får
den inte äta!)
Undvik att ge kommandon som ”sitt”
eller ”ligg”. Ofta är det svårt för hunden
att lyda i den konstiga och pressande situation den befinner sig i och detta leder
lätt till frustration hos både hund och
ägare när kommandon inte åtlyds.
Viktiga förberedelser
Hur gör man då för att hunden ska klara
av veterinärbesöket på ett bra sätt? När
man inom forskningen undersökt rädslor
och stress har man sett att det framförallt
är känslan av att inte kunna kontrollera
situationen som stressar djuren. Det är
det oförutsägbara som skrämmer mest.
Därför är det bra om hunden känner att
den har en viss kontroll och att den kan
förutse vad dess beteende kommer att
leda till. Det är också bra om den är förberedd på vad som ska ske.
Vi människor vet vad vi förväntar oss
av vår hund, vi vet vad som sker, och vi
vet även varför. Det gör inte hunden.
Därför är det vårt ansvar som djurägare
att på ett bra sätt träna hunden inför
situa­tionen på veterinärkliniken. Oavsett
om man har en från början självsäker
hund eller en hund som är av den oroligare varianten så behöver man förbereda
den på att bli hanterad på ett konstigt och
ibland även obehagligt sätt.
Hanteringsträna tidigt
Alla hundar mår bra av att ha blivit hanteringstränade, gärna redan från sex till
åtta veckors ålder. Man kan skapa en situation hemma som hunden känner igen.
Man kan använda sig av en gummimatta
som man lägger på köksbordet, ha en bra
punktlampa, eller kanske till och med en
pannlampa som man alltid sätter på sig
innan man börjar sin hantering av hunden. Alla dessa signaler och rutiner runt
hanteringen gör att hunden känner igen
situationen. Därigenom kan den känna
sig tryggare, lugnare och blir mer mottaglig för ny information.
Lär hunden att det är helt normalt att
bli undersökt i munnen, att man tittar i
och eventuellt rengör öronen, att man får
klippa klor, att man kan pilla, dra och
klämma lite överallt utan att det för den
10
Med rätt stöd kan en osäker hund övervinna sina rädslor och bli trygg i den miljö som
en veterinärklinik innebär. Foto: Ida Kucera.
skull blir farligt. Öka svårighetsgraden
sakta och successivt med mycket korta
träningspass. Ju svårare hunden tycker
att övningen är, desto kortare pass med
bättre belöning. Locka inte hunden med
att hålla godis framför nosen på den.
Först direkt efter behandlingen (till exempel att man klippt en klo) kommer
godiset, annars kan godiset få en motsatt
effekt där godiset signalerar att ”snart
blir det jobbigt”. Då blir hunden till slut
rädd redan då den ser godiset.
Om jag får in en valp som ägaren ber
mig att klippa klorna på, så brukar jag
bara klippa vänster framtass och vänster
baktass. Jag lämnar de andra två tassarna
för att djurägaren ska ha en möjlighet att
träna hemma. Annars skjuter man bara
upp träningen i ytterligare ett par veckor.
Djurägaren kan även använda vänstersidan som ett facit att gå efter. Jag brukar
tipsa om att man ska klippa en klo om
dagen de första tre månaderna. Då kom-
mer snart hunden att uppleva kloklippningen som något helt normalt. Använd
alltid en ny, vass klotång till en hund som
tycker det är obehagligt. Klotänger är en
färskvara, de slits fort.
Beteenden vid rädsla
Rädda hundar kan bete sig väldigt olika.
Vissa tvärnitar, andra gnäller, gnyr och
skakar. En del morrar och blåser upp sig,
andra står apatiskt helt stilla medan några hoppar över morrandet och försöker
direkt bita sig fria. Det finns även hundar
som när de känner sig osäkra och pressade istället blir överdrivet ”glada och
trevliga” mot allt och alla.
Det gäller för både oss som arbetar
med djursjukvård och för djurägarna
att inse att alla individer fungerar olika.
Precis som vi människor. Smärta upplevs
även den väldigt olika av olika individer
och detta måste vi också ta hänsyn till.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
BETEENDE
Träna bort rädslan
Upplever du att din hund har problem
med generell rädsla för veterinärbesök,
så finns det en hel del man kan göra.
Mitt första råd är att du tar kontakt med
din klinik och frågar om ni komma dit
och träna på att vara i miljön utan att ni
skall in på ett besök. Ni kan åka dit, låta
hunden vara på parkeringen, i väntrummet och kanske även inne på ett rum, allt
detta utan att något jobbigt händer.
Du kan be någon i personalen komma
förbi och bara erbjuda en godbit för att
sedan direkt avlägsna sig igen. Belöna då
hunden med något som är värdefullt för
den. Gäller det godis så behöver det vara
av högt värde för att hunden trots sin oro
ska kunna klara av att ta emot det. Det
ska vara ett godis som man bara får när
det är riktigt svårt.
Försök att hålla hunden i ett sinnesläge
där den är mottaglig för information och
där den kan ta emot och välja att äta sin
belöning. Är den alltför rädd tar den inte
emot belöningen och då lär den sig heller
ingenting av träningen. Låt hunden sedan
vara kvar i situationen där den är orolig
men inte panikslagen. Efter ett tag avtar
rädslan eftersom den inser att inget farligt händer. Först då låter du den slippa
den obehagliga situationen och åker hem
igen. Avsikten är att hunden så småningom förändrar sin förväntan om att det
alltid är jobbigt att komma till kliniken.
Hjälpmedel
Vissa oroliga hundar lugnas om de får
bära något i munnen. Detta gäller framförallt retrieverhundar, men även hundar
av andra raser kan lugnas på detta sätt.
Har du tillgång till en annan, orädd
hund som den rädda hunden känner, kan
du med fördel ta med dig denna vid besöket på veterinärkliniken. Hundar tittar
mycket på varandra och en lugn hund
kan påverka en orolig hund på ett mycket
positivt sätt.
Att man själv håller sig lugn och trygg
är en nödvändighet. Om du låter hundens
oro smitta av sig på dig blir situationen
snart mycket värre. Det gäller att vara
lugn och tydlig, berömma och belöna hunden när den gör rätt och se till att den inte
tjänar på det oönskade beteendet. Detta
innebär att när hunden sprattlar eller morrar för att komma loss så håller du bara
kvar den, lugnt och stilla. Bråka inte med
hunden, det har ingen som helst effekt
mer än att det försämrar samspelet och
förtroendet mellan er. När hunden slappnar av, slappnar du själv av i det grepp
du har. Genom att släppa på greppet visar
du hunden att detta beteende lönar sig, till
skillnad från att sprattla och bita.
Om en hund morrar är det faktiskt inte
hela världen. Morrandet ingår i hundens
språk och det betyder oftast att den vill
öka avståndet till någon. Om vi bestraffar hunden för att den berättar att den
känner sig trängd eller rädd så finns risken att den nästa gång låter bli att varna
med morrandet innan den går vidare till
nästa steg, vilket är att nafsa. Detta vill vi
absolut inte framkalla och därför är det
viktigt att inte bestraffa hunden för att
den morrar. Däremot ska vi förebygga så
att vi inte behöver vara rädda. Detta kan
göras genom att använda en munkorg.
Munkorgen ska vara av en sort som gör
det möjligt för hunden att flåsa i korgen.
Med andra ord ska det vara en gallerkorg
och inte av den typ som stänger munnen.
Du kan lära hunden att själv stoppa in
nosen i korgen hemma och att faktiskt till
och med tycka om den. Detta gör man
så att inte själva munkorgen i sig ökar
hundens olustkänsla när det är dags att
hantera hunden.
Förbered inför veterinärbesöket
Har du en rädd hund så berätta detta
redan då du bokar tid hos veterinär. Då
vet personalen om detta och de kan förebygga att rädslorna ökar i onödan för
att ni får vänta i väntrummet, att hunden
skall upp på bordet även om det inte är
nödvändigt och så vidare. Ofta är det en
fördel att inför varje besök be om samma
sköterska och samma veterinär eftersom
detta ger hunden en möjlighet att förutse
situationen eftersom den då känner igen
”inramningen” av händelsen.
Låt aldrig en rädd hund kasta sig ner
från behandlingsbordet eller ut ur rummet. Låt den vara kvar i situationen,
lugnt och fint stöttad av dig, sin ägare,
tills den lugnat ner sig. Först då får den
komma ut, annars späds rädslan bara på
till nästa besök eftersom hunden annars
kommer att lämna veterinärkliniken med
känslan av att den ”precis kom undan”.
När hunden är på bordet fokuserar man
på att få arbetet gjort så snabbt men samtidigt så tryggt som det någonsin går. Se
till att det inte finns risk för att hunden
ska trampa snett och ramla av bordet.
Vissa hundar blir mindre rädda om de får
gå upp på bordet själva, andra vill hellre
bli upplyfta istället för att ”åka” upp på
de höj- och sänkbara borden.
På vår klinik använder vi doftferomoner i väntrummet, inne på avdelningen
för inneliggande djur, och även inne på
ett av poliklinikrum dit vi aktivt hänvisar de mer oroliga patienterna. Dofterna
berättar för hunden att den inte behöver
känna oro. Det finns även kosttillskott
som kan minska oro utan att påverka
hunden på annat sätt. De har alltid bäst
effekt om de sätts in innan hunden redan
har blivit orolig, så det bästa är om man
kan behandla hunden några dagar före
besöket. Fråga din veterinär angående
dessa produkter.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
Sammanfattning
Det är alltid bäst att förebygga problem
genom att använda ”positiv förstärkning”, det vill säga en belöning, när hunden gör rätt. Det är också bättre att skapa
korrekta förväntningar på vad som ska
hända än att i efterhand korrigera felaktiga beteenden som uppstår på grund
av att hunden inte klarar av situationen.
Hunden får då ingen chans att välja att
utföra det som den tidigare i en lättare
miljö kan ha lärt sig. Jag anser också att
det inte är etiskt försvarbart att bestraffa
en rädsla eller ett misstag som beror på
att situationen är för svår och att ingen
har tagit sig tid att ge hunden en chans
att göra rätt.
Det finns inga bra ”quick fix-metoder”.
En del av de hundprogram vi ser på tv är
Hollywoodproducerade underhållningsprogram som är allt annat än baserade på
vedertagen hundkunskap och inlärningsmetodik. Man kan aldrig straffa bort en
rädsla. Symtomen kanske försvinner för
stunden, men känslan finns kvar. Risken
är stor att de känslor som trycks undan
dyker upp och orsakar ett mycket större
problem vid ett helt annat tillfälle. Man
stoppar inte en kork i rumpan på hunden
med diarré … man tar hand om orsaken
till problemet istället för att trycka undan
symtomet.
Det är allas vårt ansvar att se till att
hunden får möjligheten att göra rätt, och
att vi har tagit oss tiden att försöka att
optimera möjligheterna för hunden att
kunna komma till veterinärkliniken utan
att bli totalt skräckslagen över att bli behandlad eller undersökt. Detta gör man
genom att förbereda hunden och förebygga, bland annat genom att tänka på
det som tagits upp i denna artikel, inte
genom att försöka att ”släcka de bränder” som redan har uppstått.
Det är alltid vi människor som har det
yttersta ansvaret att se till att våra hundar
har fysiskt hälsa men även att de mentalt
mår bra.
Lycka till med din vän!
Jenny Marek
Legitimerad djursjukskötare JENNY MAREK
arbetar vid Torslanda Djurklinik i Göteborg.
Hon är även beteendeutredare och klickerinstruktör vid Nosvis – Hund & Kattkunskap,
www.nosvis.nu
11
MUSKLER
Vattensvans
som drabbar
jakthundar
Hundar drabbas ibland av så kallad
vattensvans, ett smärtsamt tillstånd
som veterinär LENA MYRENIUS
redogör för.
V
attensvans, eller engelska benämningen limber tail, är en muskelskada som
drabbar framför allt jakthundar – pointer
och labrador retriever med flera raser.
Symtom
Svansmuskeln kan drabbas i olika grad
och symtomen variera från lindrig smärta
och ovilja att lyfta svansen till att hunden inte alls kan höja svansen. Håren på
svansens övre del reser sig och hundarna
vill ogärna bli berörda över svansen.
Orsak
Orsaker till vattensvans kan till exempel
vara lång burtransport, överansträngning
och temperaturväxlingar. På vävnadsprover har man sett liknande skador på
svansmuskeln som vid ”kompartmentsyndrom” hos människa. När svansmuskeln
svullnar stängs muskeln in i ett så kal�lat ”kompartment”, ett slutet paket eller
fack, av den tjocka muskelhinna som omgärdar muskeln. Om en hund drabbas av
vattensvans tar man inte några vävnadsprover eftersom det kan förvärra skadan.
Diagnos
Diagnosen ställs i första hand med hjälp
av sjukdomshistorien och på symtombilden. Den vanligaste beskrivningen är en
apporterande eller badande hund som
blivit blöt och nedkyld. Ibland uppdagas inte problemet förrän dagen efter att
muskelskadan förmodas ha skett. Vid
symtom från svansen med smärta, ovilja
och svårighet att lyfta svansen ska man
inte glömma andra diagnoser som svansfraktur till följd av trauma, diskbråck och
smärta från inflammerade analsäckar.
Behandling
Behandling behövs inte alltid. De flesta
drabbade hundar tillfrisknar spontant
efter några dagar eller veckor. Smärtstillande och antiinflammatorisk medicinering kan dock påskynda läkandet och är
idag, med tillgång till flertalet bra preparat i denna grupp NSAID (non steroidal
antiinflammatory drugs), en självklar
rekommendation. Om en hund drabbas
i samband med jaktprov är det inte lämpligt att fortsätta tävlandet.
Lena Myrenius
Leg vet LENA MYRENIUS är specialist i hundens och kattens sjukdomar.
12
Att drabbas av så kallad vattensvans är en mycket smärtsam upplevelse för hunden.
Foto: Monica Ocklind.
Fråga om både katter och hundar
Mycket av Doggy-Rapports framgångar beror på Er läsare. Genom kontakten med Er får vi
uppslag till nya artiklar.
Ni är alltid välkomna att höra av er med önskemål om ämnen eller frågor om katt och
hund, och gärna av allmänt intresse! Alla frågor och synpunkter diskuteras inom redaktionen
även om de inte alltid leder till en artikel.
Skriv, faxa, maila eller ring till oss. Adressen du når oss på är Doggy-Rapport,
447 84 Vårgårda. Vill du faxa eller ringa så är telefonnumret 0322-66 65 00 och faxnumret
0322-66 65 80. E-mail: [email protected]
Emelie Nilsson
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
DOPING
Till ett dopingprov behövs enligt IFSS regler 90 ml urin. Har man svårt att få hunden att kissa så mycket kan man blanda lite
buljong, kött, leverpastej eller en burk med kattmat i vattnet, det brukar få hunden att dricka mer. Det finns också så kallade
recovery-produkter som brukar få hunden att dricka mer. OBS! Dessa får inte innehålla natriumbikarbonat! Det är förarens
ansvar att man inte blandar in något som kan ge utslag i provet. SKK rekommenderar dock bara rent vatten, men då lär man
i många fall få vänta länge på tillräcklig mängd urin, enligt Carin Ahlstedts erfarenheter. Foto: Niklas Andersson, Bildtorget.
Lätt att dopa hunden av misstag
De flesta hundar som fastnar i en
dopingkontroll i Sverige har hamnat
där av misstag. Som hundägare finns
mycket att tänka på för att undvika
att komma i den situationen. Journalist KRISTINA EDER redogör för
riskerna.
C
arin Ahlstedt arbetar ideellt som
dopingkontrollant och håller även
kurser för blivande kontrollanter i ämnet. Hon är kontrollant på framför allt
draghundstävlingar, men rycker även in
vid andra hundtävlingar.
Hundsporten styrs av dopingreglementen för människor och för hundar.
– Den stora skillnaden är att vi människor kan välja vilka mediciner vi vill ta,
till exempel ett godkänt smärtstillande
medel för att kunna utföra en prestation.
Men hunden kan inte välja. Stoppar föraren i sin jycke smärtstillande medel kan
hunden gå utöver sin aktuella förmåga.
Därför är antidopingarbetet mer inriktat
på djurskydd än på att leta prestationshöjande medel, säger Carin Ahlstedt.
Hon får ofta inbjudningar från klubbar och organisationer som vill informera
sina medlemmar om risk för doping och
arbetet med att stoppa otillåtna medel.
– Jag kommer gärna, men ämnet är så
komplext att jag omöjligt hinner gå igenom allt. För att inte ta några onödiga
risker rekommenderar jag därför att läsa
på så mycket som möjligt, till exempel på
www.draghundsport.se/tävlingar/antidoping.
Många fallgropar
Det är lätt hänt att hunden får i sig ett
dopingklassat medel av misstag. Till exempel ska man aldrig hämta vatten till
hunden i en urdrucken colaflaska. Det
kan finnas rester kvar av koffein i flaskan
som ger utslag vid provtagningen.
– Av den anledningen uppmanar vi
också tävlingsarrangörer att inte tillhandahålla vätska till hundarna vid målet.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
Detta för att ingen tävlande ska kunna
påstå att deras hund blev dopad på grund
av att vattnet den druckit hållits varmt i
en pumptermos eller annat kärl som det
varit kaffe i, säger Carin Ahlstedt.
Koffein finns inte längre med på människors förbudslista, men för hundar är
det noll-tolerans. Som förare bör man
förvissa sig om att ha full kontroll på allt
som hunden slickar i sig.
– Har man matsäck med sig bör man
undvika chokladmuffins eller annat som
innehåller choklad, eftersom ämnet teobromin, som finns i choklad, ger utslag
vid dopingprov, säger Carin Ahlstedt.
Hon tipsar också om att man ska hålla
koll på marken där hunden rör sig, det
kan finnas tappade godsaker eller utspilld
vätska som innehåller dopingklassade
medel.
– Söta koffeinhaltiga drycker kan vara
en risk. Under vintern händer det att folk
”diskar” sina muggar i snön som då kan
innehålla rester av kaffe, mjölk och sock13
DOPING
er, vilket hunden snabbt kan slicka i sig
vid ett obevakat ögonblick.
Smörjer man in sig med smärtstillande
medel bör man inte låta hunden slicka
huden. Krämen kan innehålla medel som
är dopingklassade. Andra faror kan vara
odlad lax, tassalva, liniment och fodertillskott, som man inte är helt säker på
att det innehåller bara det som står på
etiketten.
– Jag rekommenderar att man ser till
att aldrig göra helt slut på fodret. Skulle
man misstänka att hunden fått i sig ett
otillbörligt medel via fodret så kan det
analyseras. På förarens bekostnad visserligen, men skulle det visa sig att en
foderfabrik drabbats av en förorening,
så står de nog för den kostnaden, säger
Carin Ahlstedt.
Skillnader mellan länder
När man anmäler sig till tävling i Sverige
förbinder man sig som förare att följa gällande dopingföreskrifter för hund och förare. Vid draghundstävlingar gäller även
IFSS (International Federation of Sleddog
Sports) regler kring bland annat disciplinära åtgärder.
Synen på doping skiljer sig mycket åt
mellan länder.
– I USA kan man i en del kretsar möta
en helt annan inställning än här i Sverige.
För oss är det självklart att en hund som
behöver medicin inte ska tävla. Där förekommer det att veterinärer medicinerar hundar så att de kan genomföra sina
lopp. Många tävlingar i USA är också
privata arrangemang som inte anser sig
behöva ha dopingkontroller, säger Carin
Ahlstedt.
Lämnar hunden ett positivt prov kommer resultatet i ett rekommenderat brev till
Att ge en törstig hund vätska ur en cola-flaska kan vara ödesdigert. Resterna av
koffein i flaskan kan göra att ett dopingprov ger utslag. Foto: Niklas Andersson,
Bildtorget.
utövaren och det aktuella förbundet. I brevet informeras man om skyldigheter och
rättigheter, bland annat rätt att bestämma
om B-provet ska analyseras och rätt att då
närvara. Sen är det upp till förbundet att
arrangera en hearing där föraren får chans
att förklara sig. Påföljden kan bli allt från
varning till avstängning i upp till fyra år.
Påföljden går att överklaga, men inte diskvalifikationen på tävlingen.
– Diskvalificeringen gäller oavsett hur
hunden fått i sig medlet, eftersom den var
dopad vid det aktuella tillfället. Det är en
fråga om rättvisa gentemot medtävlarna.
Påföljden kan dock diskuteras om man
kan bevisa att en utomstående fått i hunden preparatet, även om hundägaren är
skyldig att hålla reda på sin hund så att
ingen får chansen till detta, säger Carin
Ahlstedt.
Dopingprover är dyra, en kostnad som
betalas av antingen förbundet eller arrangören, beroende på avtal.
– Det innebär att man alltid skulle vilja
ta fler prov än det finns ekonomi för, men
förhoppningsvis har det en avskräckande
effekt att det tas prover överhuvudtaget.
Jag möts ofta av kommentarer att det att
bra att dopingen hålls efter, säger Carin
Ahlstedt.
Kristina Eder
Journalist KRISTINA EDER arbetar vid JFS
i Eskilstuna.
Djurskyddet styr reglerna
Nationellt Dopingreglemente är framtaget
gemensamt av organisationerna Svenska
Kennelklubben, Svenska Hundkapplöpningssportens Centralförbund och Svenska Draghundsportförbundet och gäller för all hundsport i Sverige. Regelverket kompletteras
av en ATC-förteckning, ett internationellt
kemiskt klassifikationssystem för olika substanser ingående i läkemedel.
praktik är inte frisk och ska därför inte delta
i olika aktiviteter.
Dopingreglementet gäller för all hundsport i
Sverige. Den som deltar i utställningar, prov
och tävlingar inom de organisationer som
står bakom regelverket är skyldig att känna
till reglerna.
Vilka regler gäller var?
Enligt internationella regler inom draghundsporten, som står under WADA,
så gäller nationella regler i den mån de är
strängare än de internationella. Eftersom den
svenska förbudslistan är strängare än den internationella, så är det den som alltid gäller
för svenska hundar, men även för utländska
hundar på tävlingar på svensk mark.
Huvudmotivet till dopingbestämmelserna
är djurskyddet och grundkravet är att en
hund på tävling, utställning eller prov inte får
vara skadad eller sjuk. En hund som behöver
någon form av behandling som till exempel
smärtstillande medel, akupunktur eller kiro-
14
Eftersom djurskyddet är utgångspunkten för
bestämmelserna har även karenstiderna beräknats utifrån den tid det beräknas ta för
hunden att tillfriskna från den sjukdom eller
det tillstånd som vanligtvis behandlas med
den aktuella åtgärden eller substansen.
När det gäller provtagningsrutin och resultatuppföljning, så är dock IFSS regler
strängare, så det är de som gäller inom draghundsporten, både i Sverige och utomlands.
Undantag dock, om våra hundar tävlar i ett
annat land, vars nationella regler är strängare
än IFSS.
Från och med 1 juli 2011 gäller även Jordbruksverkets föreskrifter för doping, se
http://www.jordbruksverket.se.
Mer att läsa
Mer information om bland annat dopingregler finns på http://www.skk.se och http://
www.rf.se
Vill du veta hur en dopingkontroll går till kan
du hämta hem en pdf från http://www.draghundsport.se/upload/dokument/Antidoping/
Dopingkontroll_hund_stegforsteg_CA12.
pdf
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
S M Ä RTA
I flera fall har man sett ett samband
med att katten utsatts för förändringar
i munhålan, till exempel att den tappat
sina mjölktänder, haft en tandsjukdom
eller att den nyligen fått en tandbehandling. Yttre faktorer som stress kan också
göra att katten visar symtom.
Diagnos
Veterinären ställer diagnos genom att
utesluta att det finns andra orsaker till
smärta från munnen. En allmän klinisk
undersökning och en neurologisk undersökning av katten ska alltid göras. Eftersom tandsjukdom är en viktig faktor är
det mycket viktigt att göra en ordentlig
munundersökning som inkluderar röntgen av alla tänder. Veterinären bör också
undersöka om det kan finnas psykologiska faktorer som kan påverka, till exempel
stress i flerkattshushåll.
Behandling
Burma-katter drabbas oftare av FOPS, varför man misstänker att sjukdomen är
ärftlig. Foto: Shutterstock.
Feline orofacial pain syndrome
Feline orofacial pain syndrome
(FOPS) är ett syndrom som upptäckts
ganska nyligen. Det karakteriseras av
smärta från mun och ansikte hos katter. FOPS anses vara en neurologisk
sjukdom och eftersom den förekommer oftare hos burmakatter misstänker man att den är ärftlig. Veterinär
CATARINA ELIASSON berättar
vad man vet om sjukdomen.
Symtom
En katt som lider av FOPS visar symtom
som överdrivet slickande, tuggrörelser
och den tar tassen mot munnen. Det är
inte ovanligt att katten skadar sig själv,
framför allt tungan. Symtomen syns företrädesvis från ena ansiktshalvan och kommer ofta i skov. Dessa skov kan kopplas
till att katten äter samt slickar pälsen och
man tror att ansiktsrörelser sätter igång
smärtattackerna. Symtomen varar i mellan fem minuter till två timmar, men en
del katter har kontinuerliga symtom som
kan öka i intensitet vid exempelvis stress.
De flesta fallen inträffar vid sex månaders ålder och vid tio till tolv års ålder.
Orsaker
Sjukdomen visar likheter med trigeminusneuralgi på människor. Trigeminus är
ansiktets största känselnerv och vardera
ansiktshalvan har sin egen nerv. Nerven
sänder bland annat känselintryck från
munhålan till det centrala nervsystemet.
Neuralgi innebär att nerven skickar smärt­
impulser i attacker eller skov.
Man tror att det finns två bakomliggande faktorer som orsak till symtomen;
1)Ökad känslighet vid nervändarna.
2)Feltolkning av informationen i cent­
rala nervsystemet.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2
Om katten lider av en sjukdom i munhålan bör detta givetvis åtgärdas. Eftersom
tandbehandling kan förvärra symtomen
så bör behandlingen utföras av en veterinär som är kunnig i tandsjukdomar.
Hos kattungar brukar symtomen försvinna när alla mjölktänder är fällda. Ett
stort antal katter får dock återfall.
Eftersom stress kan ha en negativ påverkan så bör man se till att katten lever i
en lugn social miljö.
Vanliga smärtstillande preparat är oftast verkningslösa men i lindriga fall kan
man prova att behandla katten med dem.
Den vanligaste behandlingen består av
antiepileptisk medicin. Man tror att den
dämpar de elektriska urladdningar i nerven vilka upplevs som smärta.
Avel
I nuläget är arvsgången hos burmakatter
okänd. Tills vidare avråder man därför
från att använda drabbade katter i avelsarbetet.
Catarina Eliasson
Veterinär CATARINA ELIASSON är specialist i hundens och kattens sjukdomar samt
ordförande i Svenska Sällskapet för Djurtandvård.
Litteratur
Rusbridge, C., Heath, S., Gunn-Moore, D.A.,
Knowler, S.P., Johnston, N., McFadyen, A.K.
Feline orofacial pain syndrome (FOPS): a retrospective study of 113 cases. J. Feline Med.
Surg. June 2010;12(6):498–508.
Southerden, P. Föreläsning vid Svenska Sällskapet för Djurtandvård, 2012.
Mer information
www.fabcats.org
www.dentalvets.co.uk
15
Göteborgs
postregion
Porto betalt
Port payé
P 410197400
B
sagt & gjort
Uppfinning
förenklar kirurgin
En ny uppfinning gör det enklare och
snabbare att kastrera tikar. Det är veterinär Odd Höglund vid SLU som har
utvecklat ett nytt så kallat buntband, ett
självlåsande böjbart band som kan användas inom kirurgin.
När tikar kastreras brukar en kirurgisk
tråd knytas runt äggstockvävnadernas
blodkärl för att förhindra blödningar.
Om ett buntband, ett böjligt band i nylon som har en låsmekanism i änden,
används går operationen både snabbare
och enklare. Men buntband kan inte brytas ner i kroppen och de sluter inte alltid tätt kring blodkärlen. Veterinär Odd
Höglund utvecklade därför ett buntband
tillverkat av ett material som kroppens
vävnader kan resorbera, polydioxanon.
Odd Höglund har också förbättrat låsmekanismen så att bandet sluts fullständigt
och håller tätt.
Buntbandet har prövats i praktiken
och det visade sig att bandet hade resorberats av kroppens vävnader efter cirka
ett halvår. Enligt resultaten ger polydioxanon inga komplikationer innan det
resorberats.
Titthål minskar stress
I sin doktorsavhandling undersökte Odd
Höglund också olika metoder för att
utvärdera och jämföra nya kirurgiska
tekniker. Blodtryck och puls samt blodplasmans koncentration av hormonet vasopressin steg snabbt, men i varierande
grad vid olika ingrepp, och bedömdes
vara lovande metoder för att mäta kirurgisk stress.
I studien jämfördes tikar som kastrerades med titthålskirurgi och traditionell så
kallad öppen kirurgi, då buken öppnas.
Hundarna återhämtade sig snabbare efter
titthålskirurgi. Resultaten tyder på att anledningen till detta är att ingreppet innebär minskad hantering av äggstockarna
jämfört med traditionell öppen kirurgi,
och sannolikt inte på att operationssåren är mindre. Fler försök behövs för
att klart visa om den kirurgiska stressen
blir mindre då det kirurgiska buntbandet
används för att ”knyta” av vävnaden vid
äggstockarna jämfört med då man använder traditionell tråd.
Källa: Pressmeddelande SLU
Uppfödare!
Du är väl medlem i våra
uppfödarklubbar?
Klubb Doggy för dig som använder Doggy
och Doggy Professional.
Läs mer på:
www.klubbdoggy.se
Tel. 0322-66 65 97
Bozita Breeders Club för dig som använder Bozita,
Bozita Robur och Bozita Feline.
Läs mer på:
www.bozitabreedersclub.com
Tel. 0322-66 65 98
Regler ändras
Hund- och kattägare som ska resa till Norge och åter till Sverige ska vara uppmärksamma på att regelverket troligen snart kommer att ändras.
Förändringarna innebär att pass och ID-märkning blir ett krav. Det krav som gäller idag om avmaskning mot dvärgbandmask gäller även fortsatt
för resa till Norge från Sverige. För uppdaterad information hänvisas till www.mattilsynet.no .
Hela länken
http://www.mattilsynet.no/import_eksport/reise_med_dyr/hund_katt_og_ilder/sverige/reise_med_hund_fra_sverige_til_norge_97024
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Ansvarig utgivare: Hans Nilsson
Veterinärmedicinsk konsult:
Leg. vet. Lena Myrenius
I redaktionen:
Fil.dr. Ann-Katrin Haraldsson
Agronom Monica Ocklind
Redaktionssekreterare:
Emelie Nilsson
Redigering: Karli Ord och Bild
Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare nummer m.m. besvaras gärna av tidningens redaktionssekreterare! För signe-
16
rade artiklar svarar författaren. För osignerat
material svarar redaktionen. För insänt, ej
beställt material ansvaras ej.
Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast
återges med redaktionens tillstånd och efter
överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, författaren och/eller fotografen.
I sammanhanget skall det klart framgå från
vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är
hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt med redaktions­sekreteraren!
Läsarservice: Tidigare nummer av DoggyRapport kan beställas och kostar då 20 kr
(med reservation för att vissa nummer inte
längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För
varje beställning utgår en expeditionsavgift på
10 kr. Moms ingår.
ISSN: 1400-6650
Lantmännen Doggy uppfyller
krav­­en i den internationella
kva­litetsstandarden
SS-EN ISO 9001.
Certifikat nr 321, ut­fär­dat
av SIS Certifiering AB.
Postadress: Doggy-Rapport, Doggyvägen 1,
447 84 Vårgårda
Telefon: 0322-66 65 00
Från utlandet +46 (0)322 66 65 00
Telefax: 0322-66 65 80
Hemsida: www.doggyrapport.se
E-mail: [email protected]
Produceras av Prinfo Vårgårda AB,
Box 45, 447 22 Vårgårda.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 2