Ali infiltrerade Black Cobra

Transcription

Ali infiltrerade Black Cobra
Här är den första artikeln som Aftonbladet tog bort. Infiltratören kallas för Ali.
”Polisen lurade mig”
Levde Under hård press Ali orkade inte leva som polisens infiltratör längre. ”Jag mådde fruktansvärt dåligt”,
säger han.
Foto: MAGNUS WENNMAN
Värdefull källa Alis tips om mötet mellan yrkeskriminella i Andersberg uppskattades av polisen. ”För det
fick jag skitmycket beröm”, säger han.
Foto: ANDERS ANDERSSON
Snabbfakta/Black Cobra
Vilka är Black Cobra?
Gänget bildades i Roskilde 2000 och är i dag ett av de största kriminella gängen i Danmark. Etableringen
skedde dock först sommaren 2009 i Malmö.
Polisen beskriver Black Cobra som ett löst sammanhållet nätverk kring några starka ledarfigurer. Deras
ungdomsavdelning kallas Black scorpions.
Hur farliga är de?
Svenska medlemmar av gruppen är dömda för brott som narkotikahandel, utpressning, vapenbrott,
misshandel, mord försök och människorov.
Polisen har själva sagt att Black Cobra inte är ”de vassaste knivarna” och karakteriserat dem som ett
kriminellt blag. skämtsamt har sagts att de sysslar med oorganiserad brottslighet.
Varför satsar polisen så mycket resurser på att stoppa dem?
Gängets våldsanvändning är ofta mycket brutal, indrivning av skulder är en vanlig verksamhet för BC.
Framför- allt är man oroad av att gängen tvingar yngre killar att begå brott. Ledarna tillhandahåller färdiga
rånplaner och vapen. skitjobbet får de yngre sköta.
Polisen i sverige vill inte hamna i en situation som Danmark där gänget drar in allt yngre killar i tung
kriminalitet och drogmissbruk. Rekryteringsbasen finns i utsatta förorter i storstäder.
Hur går det?
2009 lanserades Operation serum av operativa rådet. Rådet leds av polisen men där finns även Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, skatteverket, Tulllen och säkerhetspolisen.
Vid årsskiftet tyckte sig polisen ha bra kontroll på grupperingen och menade att man lyckats förhindra att
Black Cobra blev en maktfaktor i stockholm, Uppsala och Eskilstuna. Men i somras expanderade gänget
återigen. De har dessutom fått fäste på platser som varit relativt förskonade från gängbrottslighet som Lund,
Falkenberg, Kalmar och i Östergötland. I den undre världen tar de nu marknadsandelar, på framförallt
knarkförsäljning och lättare utpressning, från de mer etablerade gängen.
Ali infiltrerade Black Cobra – nu berättar han om dubbellivet som
tjallare, rädslan och besvikelsen
Ali trodde att han kunde göra samhället en tjänst och samtidigt få rätsida på livet.
I dag är han en rädd före detta medlem i gangsternätverket Black Cobra.
Det var polisen som betalade medlemsavgiften.
När Ali i slutet av förra sommaren gick med på polisens förslag var han en bit över 20 med en cementerad
drogproblematik. En småkriminell som hankade sig fram på brott och extrajobb på släktingarnas pizzeria.
– Jag tyckte att jag fick det perfekta erbjudandet. Jag kunde bryta min kriminella bana och börja ett nytt liv.
Det kan inte bli bättre för en kille i min situation som har en massa prickar och skit på sig, säger han.
Krossas till varje pris
Han satt i baksätet på en silverfärgad Peugeot i ett skogsområde i Partille och tuggade på en hamburgare från
McDonalds. Christian, en polis i 30-årsåldern, gick rakt på sak.
Han ville att Ali skulle bli polisens informatör inne i Black Cobra, ett gangstergäng som hösten 2009 upptog
stor del av både polisens och politikernas tid.
Justitieminister Beatrice Ask hade lovat mobilisering mot gängen. Det så kallade Operativa rådet placerade
Black Cobra på en lista bland tolv särskilt utvalda grupperingar som skulle krossas till varje pris.
Och om skurkarna har en fäbless för spektakulära namn på sina organisationer ligger lagens väktare inte
långt efter. Hösten 2009 lanserades Operation Serum – polisens nationella insats mot gänget.
Två dagar före mötet i Partille greps Ali och två fullvärdiga medlemmar ur Black Cobra av polisen på Selma
Lagerlöfs torg i Göteborg.
De togs in till stationen och tvingades lämna urinprov och släpptes sedan.
En potentiell tjallare
Några veckor dessför-innan hade Ali själv ringt polisen och tipsat att en kompis var hotad av ett gäng och
befann sig i fara.
Redan då hade polisen identifierat den muskulösa, tatuerade killen som en potentiell informatör – eller
tjallare som det heter på andra sidan.
Nu visste de dessutom att han hade känningar i det högprioriterade gänget.
Ali säger att blev lovad bra betalt. Polisen skulle täcka för tågresor, hotellrum om det behövdes och
mobiltelefon. Och så det avgörande: När allt var över skulle han få ny identitet och hjälp att starta ett nytt liv
utomlands.
Under sommaren 2009 höll en av polisen välkänd 28-årig man på att ombilda gänget La Familia i Halmstad
till Black Cobra.
Ali hade flera gånger fått frågan om att gå med. När han till slut tackade ja var det polisen som betalade
medlemsavgiften på 5 000 kronor.
Den officiella planen var att han under ledning av 28-åringen skulle dra i gång en Black Cobra-avdelning i
Göteborg.
Så såg det ut på många håll i landet 2009. Smågangsters och splittrade gäng från de kriminellas lägre
divisioner återskapade sig själva, dök upp med nya tröjmärken och Black Cobra blev på allvar ett begrepp i
media.
Skötte kontakterna
Ali beskriver den tiden som ett evigt pendlande. Fram och tillbaka mellan Halmstad och Göteborg.
Uppgiften kunde vara att hämta småpartier knark och sköta kontakten mellan medlemmarna.
Men Halmstadspolisen hade fått upp ögonen för vad som var i görningen och lokaltidningarna noterade en
ökad aktivitet bland kända kriminella i stadsdelen Andersberg.
I september hade 28-åringen kallat till ett möte där yrkeskriminella från andra delar av landet skulle delta.
De skulle träffas i Andersberg för att diskutera affärer. Ali informerade Christian, sin hanterare som det
heter på polisspråk, och när de kom fram stod polisen och väntade. Sju personer greps och togs in på
kontroll.
– För det fick jag skitmycket beröm, de ville bara ha in dem och ”dakta” dem (ta fingeravtryck och
fotografera). Innan dess visste polisen inte vilka de var. Det var kartläggningen de var ute efter, säger Ali.
Ett vapen beslagtogs i det spektakulära tillslaget men samtliga släpptes efterhand utan påföljd.
I Hallandsposten berättade polischefen att man skulle ”piska gräset” i Andersberg. För att se om ”ormarna
kommer fram”.
Till största delen bestod Alis jobb för polisen i att leverera telefonnummer och namn på personer som hade
kontakt med gänget. När de träffades skedde det i parkeringshuset mitt emot Statoil
i Olskroken i Göteborg. Christian hade alltid med sig en kollega.
– De var alltid på helspänn när vi skulle träffas, men när vi satt i bilen och körde var de lugnare. Jag kände
att de tyckte om mig, vi pratade, skämtade och hade en bra relation.
”Jag är en kall jävel”
Vid varje möte fick Ali ett par tusenlappar. Ibland ville de att han skulle titta på spaningsbilder av kända
kriminella och säga vilka han kände igen. Ibland kände han sig som ett svin.
– Hur fan kan jag sätta dit killarna som är schysta mot mig, tänkte jag ibland. Men å andra sidan fick jag inte
en krona av dem, de är bara svikare och den världen är full av skitsnack. Du får ingenting men när de stora
grabbarna behöver hjälp ska du finnas till hands som en jävla springpojke.
Var du inte rädd?
– Ibland var jag rädd, men jag är en kall jävel. Jag skötte det snyggt.
Upplägget skulle visa sig ohållbart i längden. Mot vintern tyckte Ali att gängmedlemmarna började bli
misstänksamma.
– Jag ville aldrig vara med i ett gäng. Jag umgicks med folk som var beväpnade hela tiden och samtidigt
levererade jag information till polisen. Det blev för mycket press på mig under de här månaderna. Jag mådde
fruktansvärt dåligt.
Rådet: Stick från Göteborg
I december i fjol ringde Ali upp sin poliskontakt. Han ville av-bryta uppdraget och krävde sin belöning. I ett
litet rum på andra våningen på polishuset i Göteborg träffade han Christian, hans kollega, och deras chef.
Chefen tog till orda:
– Jag har ett kuvert här med 20 000 kronor till dig. Vi kommer att avbryta samarbetet.
Ali krävde att få en ny identitet och hotade med att gå till media om så inte skedde.
– Då sa han att de aldrig skulle erkänna att de haft någon kontakt med mig och att det bästa jag kunde göra
var att sticka från Göteborg.
Det är svårt att verifiera sanningshalten i alla delar av Alis berättelse. Men Aftonbladet har tagit del av
material som bevisar att Ali var polisens informatör. Att han träffade Christian och hans kollega samt deras
chef från Kriminalpolisens underrättelsetjänst i Göteborg. Att han fick betalt för sina uppgifter och att han
fick kuvertet med pengarna under mötet i polishuset när samarbetet avbröts.
Om han åt hamburgare med Christian i Partille eller hur stor hjälp han egentligen var för polisen har vi bara
Alis eget ord på.
”Jag fick kniven i ryggen”
Det var inga problem att bryta med gänget. De var nästan splittrade och han la bara ner kontakten. Ali
testade att jobba lite på pizzerian men i Göteborg känner han sig hotad. Risken att möta gängmedlemmarna
och kanske bli avslöjad bryter ner honom. Tankarna kring det som hände förra hösten har formats till
bitterhet.
– Hade det blivit som de lovat hade det varit bra. Jag känner att jag gjorde samhället en tjänst och fick
kniven i ryggen. Jag hjälpte dem att spränga BC som de ville. Jag ville inte ha lite pengar, jag ville ha det
nya livet som de lovat.
Han säger att polisen lovade honom att få ingå i ett personskyddsprogram, och få en ny identitet. Men
polisen vill inte hjälpa honom efter att han avbröt samarbetet. Häromdagen fick han avslag på sin begäran
om skyddade uppgifter. Det är inte lätt att få Skatteverkets tjänstemän att tro på hans berättelse utan polisens
hjälp.
Enligt Ali är det vanligt att unga förortskillar på glid får liknande erbjudanden, en telefon och en uppmaning
att tjalla.
– Ge dem i stället numret till socialtjänsten så de kan få hjälp. Det är för jävligt att de utnyttjar 15-åringar
som infiltratörer. Men det finns ingen vård, det finns inga pengar till hjälp. 20 000 i femhundringar i ett
kuvert, vad fan är det?
Det vore en överdrift att säga att Ali lyckats hålla sig på rätt sida om lagen efter samarbetet med polisen.
Sista gången vi träffas har han sovit på en busstation. Nu när artikeln är publicerad har han lämnat landet.
Han vet att han tar en risk genom att berätta sin historia.
– Men jag tycker inte att jag har så mycket kvar att förlora.
Fotnot: Ali heter egentligen något annat. Polisen Christian heter också något annat men det var det
namn han använde under kontakterna med Ali.
#####################################################################################
Här är den andra artikeln som finns att läsa. Infiltratören kallas för Samir här. Råkade Aftonbladet lägga
ut hans riktiga förnamn?
”Polisen lurade mig”
Levde Under hård press Samir orkade inte leva som polisens infiltratör längre. ”Jag mådde fruktansvärt
dåligt”, säger han.
Foto: MAGNUS WENNMAN
Värdefull källa Samirs tips om mötet mellan yrkeskriminella i Andersberg uppskattades av polisen. ”För det
fick jag skitmycket beröm”, säger han.
Foto: ANDERS ANDERSSON
Snabbfakta/Black Cobra
Vilka är Black Cobra?
Gänget bildades i Roskilde 2000 och är i dag ett av de största kriminella gängen i Danmark. Etableringen
skedde dock först sommaren 2009 i Malmö.
Polisen beskriver Black Cobra som ett löst sammanhållet nätverk kring några starka ledarfigurer. Deras
ungdomsavdelning kallas Black scorpions.
Hur farliga är de?
Svenska medlemmar av gruppen är dömda för brott som narkotikahandel, utpressning, vapenbrott,
misshandel, mord försök och människorov.
Polisen har själva sagt att Black Cobra inte är ”de vassaste knivarna” och karakteriserat dem som ett
kriminellt blag. skämtsamt har sagts att de sysslar med oorganiserad brottslighet.
Varför satsar polisen så mycket resurser på att stoppa dem?
Gängets våldsanvändning är ofta mycket brutal, indrivning av skulder är en vanlig verksamhet för BC.
Framför- allt är man oroad av att gängen tvingar yngre killar att begå brott. Ledarna tillhandahåller färdiga
rånplaner och vapen. skitjobbet får de yngre sköta.
Polisen i sverige vill inte hamna i en situation som Danmark där gänget drar in allt yngre killar i tung
kriminalitet och drogmissbruk. Rekryteringsbasen finns i utsatta förorter i storstäder.
Hur går det?
2009 lanserades Operation serum av operativa rådet. Rådet leds av polisen men där finns även Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, skatteverket, Tulllen och säkerhetspolisen.
Vid årsskiftet tyckte sig polisen ha bra kontroll på grupperingen och menade att man lyckats förhindra att
Black Cobra blev en maktfaktor i stockholm, Uppsala och Eskilstuna. Men i somras expanderade gänget
återigen. De har dessutom fått fäste på platser som varit relativt förskonade från gängbrottslighet som Lund,
Falkenberg, Kalmar och i Östergötland. I den undre världen tar de nu marknadsandelar, på framförallt
knarkförsäljning och lättare utpressning, från de mer etablerade gängen.
Samir infiltrerade Black Cobra – nu berättar han om dubbellivet
som tjallare, rädslan och besvikelsen
Samir trodde att han kunde göra samhället en tjänst och samtidigt få rätsida på livet.
I dag är han en rädd före detta medlem i gangsternätverket Black Cobra.
Det var polisen som betalade medlemsavgiften.
När Samir i slutet av förra sommaren gick med på polisens förslag var han en bit över 20 med en cementerad
drogproblematik. En småkriminell som hankade sig fram på brott och extrajobb på släktingarnas pizzeria.
– Jag tyckte att jag fick det perfekta erbjudandet. Jag kunde bryta min kriminella bana och börja ett nytt liv.
Det kan inte bli bättre för en kille i min situation som har en massa prickar och skit på sig, säger han.
Krossas till varje pris
Han satt i baksätet på en silverfärgad Peugeot i ett skogsområde i Partille och tuggade på en hamburgare från
McDonalds. Christian, en polis i 30-årsåldern, gick rakt på sak.
Han ville att Samir skulle bli polisens informatör inne i Black Cobra, ett gangstergäng som hösten 2009
upptog stor del av både polisens och politikernas tid.
Justitieminister Beatrice Ask hade lovat mobilisering mot gängen. Det så kallade Operativa rådet placerade
Black Cobra på en lista bland tolv särskilt utvalda grupperingar som skulle krossas till varje pris.
Och om skurkarna har en fäbless för spektakulära namn på sina organisationer ligger lagens väktare inte
långt efter. Hösten 2009 lanserades Operation Serum – polisens nationella insats mot gänget.
Två dagar före mötet i Partille greps Samir och två fullvärdiga medlemmar ur Black Cobra av polisen på
Selma Lagerlöfs torg i Göteborg.
De togs in till stationen och tvingades lämna urinprov och släpptes sedan.
En potentiell tjallare
Några veckor dessför-innan hade Samir själv ringt polisen och tipsat att en kompis var hotad av ett gäng och
befann sig i fara.
Redan då hade polisen identifierat den muskulösa, tatuerade killen som en potentiell informatör – eller
tjallare som det heter på andra sidan.
Nu visste de dessutom att han hade känningar i det högprioriterade gänget.
Samir säger att blev lovad bra betalt. Polisen skulle täcka för tågresor, hotellrum om det behövdes och
mobiltelefon. Och så det avgörande: När allt var över skulle han få ny identitet och hjälp att starta ett nytt liv
utomlands.
Under sommaren 2009 höll en av polisen välkänd 28-årig man på att ombilda gänget La Familia i Halmstad
till Black Cobra.
Samir hade flera gånger fått frågan om att gå med. När han till slut tackade ja var det polisen som betalade
medlemsavgiften på 5 000 kronor.
Den officiella planen var att han under ledning av 28-åringen skulle dra i gång en Black Cobra-avdelning i
Göteborg.
Så såg det ut på många håll i landet 2009. Smågangsters och splittrade gäng från de kriminellas lägre
divisioner återskapade sig själva, dök upp med nya tröjmärken och Black Cobra blev på allvar ett begrepp i
media.
Skötte kontakterna
Samir beskriver den tiden som ett evigt pendlande. Fram och tillbaka mellan Halmstad och Göteborg.
Uppgiften kunde vara att hämta småpartier knark och sköta kontakten mellan medlemmarna.
Men Halmstadspolisen hade fått upp ögonen för vad som var i görningen och lokaltidningarna noterade en
ökad aktivitet bland kända kriminella i stadsdelen Andersberg.
I september hade 28-åringen kallat till ett möte där yrkeskriminella från andra delar av landet skulle delta.
De skulle träffas i Andersberg för att diskutera affärer. Samir informerade Christian, sin hanterare som det
heter på polisspråk, och när de kom fram stod polisen och väntade. Sju personer greps och togs in på
kontroll.
– För det fick jag skitmycket beröm, de ville bara ha in dem och ”dakta” dem (ta fingeravtryck och
fotografera). Innan dess visste polisen inte vilka de var. Det var kartläggningen de var ute efter, säger Samir.
Ett vapen beslagtogs i det spektakulära tillslaget men samtliga släpptes efterhand utan påföljd.
I Hallandsposten berättade polischefen att man skulle ”piska gräset” i Andersberg. För att se om ”ormarna
kommer fram”.
Till största delen bestod Samirs jobb för polisen i att leverera telefonnummer och namn på personer som
hade kontakt med gänget. När de träffades skedde det i parkeringshuset mitt emot Statoil i Olskroken i
Göteborg. Christian hade alltid med sig en kollega.
– De var alltid på helspänn när vi skulle träffas, men när vi satt i bilen och körde var de lugnare. Jag kände
att de tyckte om mig, vi pratade, skämtade och hade en bra relation.
”Jag är en kall jävel”
Vid varje möte fick Samir ett par tusenlappar. Ibland ville de att han skulle titta på spaningsbilder av kända
kriminella och säga vilka han kände igen. Ibland kände han sig som ett svin.
– Hur fan kan jag sätta dit killarna som är schysta mot mig, tänkte jag ibland. Men å andra sidan fick jag inte
en krona av dem, de är bara svikare och den världen är full av skitsnack. Du får ingenting men när de stora
grabbarna behöver hjälp ska du finnas till hands som en jävla springpojke.
Var du inte rädd?
– Ibland var jag rädd, men jag är en kall jävel. Jag skötte det snyggt.
Upplägget skulle visa sig ohållbart i längden. Mot vintern tyckte Samir att gängmedlemmarna började bli
misstänksamma.
– Jag ville aldrig vara med i ett gäng. Jag umgicks med folk som var beväpnade hela tiden och samtidigt
levererade jag information till polisen. Det blev för mycket press på mig under de här månaderna. Jag mådde
fruktansvärt dåligt.
Rådet: Stick från Göteborg
I december i fjol ringde Samir upp sin poliskontakt. Han ville av-bryta uppdraget och krävde sin belöning. I
ett litet rum på andra våningen på polishuset i Göteborg träffade han Christian, hans kollega, och deras chef.
Chefen tog till orda:
– Jag har ett kuvert här med 20 000 kronor till dig. Vi kommer att avbryta samarbetet.
Samir krävde att få en ny identitet och hotade med att gå till media om så inte skedde.
– Då sa han att de aldrig skulle erkänna att de haft någon kontakt med mig och att det bästa jag kunde göra
var att sticka från Göteborg.
Det är svårt att verifiera sanningshalten i alla delar av Samirs berättelse. Men Aftonbladet har tagit del av
material som bevisar att Samir var polisens informatör. Att han träffade Christian och hans kollega samt
deras chef från Kriminalpolisens underrättelsetjänst i Göteborg. Att han fick betalt för sina uppgifter och att
han fick kuvertet med pengarna under mötet i polishuset när samarbetet avbröts.
Om han åt hamburgare med Christian i Partille eller hur stor hjälp han egentligen var för polisen har vi bara
Samirs eget ord på.
”Jag fick kniven i ryggen”
Det var inga problem att bryta med gänget. De var nästan splittrade och han la bara ner kontakten. Samir
testade att jobba lite på pizzerian men i Göteborg känner han sig hotad. Risken att möta gängmedlemmarna
och kanske bli avslöjad bryter ner honom. Tankarna kring det som hände förra hösten har formats till
bitterhet.
– Hade det blivit som de lovat hade det varit bra. Jag känner att jag gjorde samhället en tjänst och fick
kniven i ryggen. Jag hjälpte dem att spränga BC som de ville. Jag ville inte ha lite pengar, jag ville ha det
nya livet som de lovat.
Han säger att polisen lovade honom att få ingå i ett personskyddsprogram, och få en ny identitet. Men
polisen vill inte hjälpa honom efter att han avbröt samarbetet. Häromdagen fick han avslag på sin begäran
om skyddade uppgifter. Det är inte lätt att få Skatteverkets tjänstemän att tro på hans berättelse utan polisens
hjälp.
Enligt Samir är det vanligt att unga förortskillar på glid får liknande erbjudanden, en telefon och en
uppmaning att tjalla.
– Ge dem i stället numret till socialtjänsten så de kan få hjälp. Det är för jävligt att de utnyttjar 15-åringar
som infiltratörer. Men det finns ingen vård, det finns inga pengar till hjälp. 20 000 i femhundringar i ett
kuvert, vad fan är det?
Det vore en överdrift att säga att Samir lyckats hålla sig på rätt sida om lagen efter samarbetet med polisen.
Sista gången vi träffas har han sovit på en busstation. Nu när artikeln är publicerad har han lämnat landet.
Han vet att han tar en risk genom att berätta sin historia.
– Men jag tycker inte att jag har så mycket kvar att förlora.
Fotnot: Samir heter egentligen något annat. Polisen Christian heter också något annat men det var
det namn han använde under kontakterna med Samir.