Nils Berlin - Olov Berlins webserver

Transcription

Nils Berlin - Olov Berlins webserver
Spåren efter anfadern
Nils Berlin
© Olov Berlin 2000
Innehåll
Förord .................................................................................................................5
En dokumenterad sägen......................................................................................7
Kort om Kristianstads tidiga historia..................................................................9
Bouppteckningen..............................................................................................13
Hur gick bouppteckningen till..........................................................................13
Namnen i bouppteckningen..............................................................................14
Ett utspel? .........................................................................................................15
Registreringen ..................................................................................................16
Bodelningen......................................................................................................19
Ett afwittringsinstrument..................................................................................19
Reflexioner .......................................................................................................22
Invandringen.....................................................................................................22
Vart tog Christian Dahlbeck och familjen vägen? ...........................................23
Var fanns Henrik åren 1721 – 1735?................................................................23
Vart tog övriga barn vägen? .............................................................................23
Vem var Nils Berlin?........................................................................................23
Nils Berlin som guldsmed ................................................................................24
Bilagor ..............................................................................................................26
Bilaga 1 Personregister.....................................................................................26
Bilaga 2 Släkten Berlin.....................................................................................28
Bilaga 3 Släkten Wankif...................................................................................29
Bilaga 4 Livslinjer för släkten Wankif .............................................................30
Bilaga 4 Källor .................................................................................................31
Figurer
Figur 1. Plan av Kristianstad 1645. (Kristianstads läns museums bildarkiv. )9
Figur 2. Karta över Kristianstads centrum år 2000. 10
Figur 3. Karta över Kristianstads omgivningar från år 200011
Figur 4. Första sidan i bouppteckningen efter Nils Berlin12
Figur 6. Karta över Kristianstad 1854. 15
Figur 7. Nils Dardels skiss 1850 från Lilla Torg.16
Figur 8. Första sidan i bodelningshandlingen.18
Figur 9. Första sidan i afvittringsinstrumentet.21
Figur 10. Sista sidan i afvittringsinstrumentet.21
Figur 11. Nils Berlins guld och silverstämplar25
Figur 12. Christian Dahlbecks guld och silverstämplar26
Figur 13. Albrecht Hoborgs guld och silverstämplar26
4
Förord
I boken Ahlstöm: Norrländska släkter, utgiven i början av 1900-talet beskrivs Norrlandssläkten Berlin som ursprungligen kom från Henrik Berlin kronobefallningsman i Nora,
Ångermanland född i Kristianstad 1704, död i Nora 1781. Släkten beskrivs i två huvudgrenar
efter sönerna Nils och Magnus, som båda blev präster. Beskrivningen går ända fram till början
av 1900-talet. Henriks far Nils sägs i boken vara hugenott och ha invandrat till Kristianstad
där han blev juvelerare och rådman.
Ovanstående uppgifter var den utgångspunkt som jag hade när jag började att undersöka släktens tidigaste anor. Genom tillämpning av vad man kan kalla en standardmetod, skrev
jag till Landsarkivet i Lund, beskrev Nils Berlin som guldsmed i Kristianstad och när han dog
och frågade om det fanns några handlingar om honom. Efter ett par veckor fick jag svar att
bouppteckningen efter Nils Berlin fanns i deras samlingar.
Jag beställde således kopior av bouppteckningen och gjorde en genomgång av den
med en tolkning av handstilen förklaringar. Eftersom språket är en svenska som inte skiljer sig
så mycket från dagens svenska som man skulle kunna tro, borde den med lite tålamod kunna
läsas av envar. Arbetet resulterade i ett litet häfte med titeln Spåren efter anfadern, bouppteckningen.
Bodelningen sker vid ett särskilt sammanträde och utgör ett särskilt dokument men i
arkivet direkt följande på bouppteckningen. Änkan framlägger också vi detta tillfälle ett
afwittringsinstrument, en form av kontrakt med de berörda, som likaså utgör ett särskilt dokument. På samma sätt har jag bearbetat det materialet vilket resulterat i Spåren efter anfadern
Nils Berlin har jag på samma sätt bearbetat materialet. Även det arbetet har resulterat i ett
häfte. Titeln var Spåren efter anfadern Nils Berlin, bodelningen.
Det föreliggande häftet är en liten skrift som försöker ge min tolkning av tid och rum
som Nils Berlin levde i. Tyvärr har jag endast haft tillgång till kyrkböcker från denna tid, som
dessvärre saknas för år 1699 och dessutom har talrika luckor. Jag har inte heller haft tillgång
till domböcker och borgarlängder så forskningen rörande Nils Berlin och en eventuell invandring är inte avslutad med detta. Jag hoppas i alla fall att det här häftet skall ge släktingar och
även övriga intresserade en något tydligare och sannare bild av släktens tidigaste anor.
5
6
En dokumenterad sägen
Nils Berlin uppges i flera källor vara anfadern till släkten Berlin. Han tillhörde enligt
sägen en släkt vid namn Gaimard, som flydde från Frankrike till Tyskland under hugenottförföljelserna. Släkten invandrade senare till Skåne. Då skulle man också bytt namn till Berlin.
I Svensk Släktkalender tas två släkter med namnet Berlin upp, den ena kallas Norrlandssläkten och den andra Skånesläkten. Båda släkternas sägs ha invandrat från Tyskland,
Gaimard i mitten på 1600-talet och den andra 50 år senare genom en jude som invandrade.
Han lät sig döpas och tog sig då namnet Berlin. Han skulle ha gett upphov till Skånesläkten.
Benämningen Norrlandssläkten uppkom genom att Nils Berlins ende son, som uppnådde
vuxen ålder, Henrik, blev kronobefallningsman i Nora, Ångermanland.
”Andrén m. fl.: Svenskt silversmide 1520 – 1850, anger också sägnen men här sägs inte
att just Nils skulle ha invandrat utan att han tillhörde en släkt som invandrat. När detta skulle
ha skett sägs inget om. Svenskt silversmide hänvisar till några källor. Se sidan 3. Här tas som
synes sägnen om hugenottsläkten och invandringen också upp.
Att Nils Berlin levde i slutet på 1600- och början på 1700-talet kan man dock vara helt
säker på eftersom han namn förekommer på många ställen i kyrkböcker och borgarlängder.
Han var guldsmed i Kristianstad. I syfte kort beskriva Nils Berlin, hans närmaste anhöriga
och den tid han levde i, har jag skrivit detta häfte, som inte alls kan betraktas som en fullständig dokumentation.
7
8
Kort om Kristianstads tidiga historia
År 1614 anlades Kristianstad som en fästningsstad på Allön i Helge å av Christian IV.
Kristianstad växte således inte fram som en naturlig mötesplats för handel som så många andra
städer. De städer som fanns i närheten var Vä och Åhus. Vä låg helt öppet och härjades flera
gånger av härar. Sista gången 1612 när Gustaf II Adolf kunde plundra och bränna ned staden
på inte mycket längre tid än en vecka. Det började då stå klart för Christian IV att en fästning
skulle byggas för att försvara denna del av det danska riket. Fästningen utstakades på Allön i
Helge Å den 16 maj 1614. Det skedde efter en av kungen fastställd planritning. Genom placeringen vid Helge Å kom uppkom även möjligheter att säkra en försvarad broförbindelse över
nämnda å. Den bro som fanns i Åhus lades ned.
Fästningen skulle även vara en köpstad. För att uppnå det utfärdades förbud att bygga
Figur 1. Plan av Kristianstad 1645. (Kristianstads läns museums
upp Vä igen. Handelsmän och borgare uppmanades att flytta in i fästningen. Men de tilltalade var inte särskilt hågade, trots att marken i de nedbrunna gårdarna värderades och de som
flyttade kompenserades med tomter inom fästningsmurarna. Markförhållandena på Allön
var mycket svåra. Stora delar var sumpmark. Man fick således ta till påtryckningar. De som
inte ville flytta fick förbinda sig att inte idka handel eller hantverk i Vä. Endast bönder tilläts
stanna kvar. Omflyttningen gick emellertid trögt och många försökte bedrivas verksamhet
på båda ställena. Efter några år riktades även trycket mot Åhus som till och med förlorade
stadsrättigheterna till förmån för Christianstad. Hela tiden strävade man att få köpmän och
hantverkare att flytta in innanför murarna. Genom den omfattande handel som förkom över
Östersjön kom säkert kännedomen om vad som pågick i nordöstra Skåne att bli känt långt
utanför Skåne.
9
Krigslyckan mellan Sverige och Danmark växlade, men Skåne var i huvudsak danskt.
Under Hornska krigen på 1640-talet kunde svenskarna inte inta staden utan Kristianstad förblev dansk. Staden blev svensk efter freden i Roskilde 1658. Under Skånska krigen återtertog
danskarna staden. Svensk - danska kriget 1675 - 1679 medförde de svåraste åren i stadens
350- åriga historia. 1676 på sensommaren intog danskarna staden och under hertigen av Plöns
befäl plundrade staden i fullständigt. År 1677 och 1679 belägrades den arma staden av svenskarna. Staden föll och blev åter svensk. 1680 beslöts att staden skulle upphöra att vara fästKarl XII hade under de första lyckosamma fälttågen insatt Stanislaus Leczinskis på
polska tronen Efter slaget vid Poltava förjagades Stanislav. Han flydde med sitt hov till Sverige och inkvarterades i Kristianstad. Hans hustru drottning Katarina Opolinska medföljde och
även Stanislaus moder ärkefurstinnan, som medförde ett eget hov. Dessa två hov beskrivs vara
mycket betungande för borgarna i staden. Man må betänka att Kristianstad vid denna tid hade
mindre än 1000 invånare. Dessutom härjade vid denna tid kopporna i staden. Pesten verkar
man dock ha varit förskonad från.
Krigen slet naturligtvis hårt på civilbefolkningen även under denna tid. Utom att stå ut
med krigets förstörelse fick borgarna också bidra till härarnas försörjning. Visserligen svarade
kronan för de kostnader som borgarna hade för hovens och härarna, men det skedde på krediter som det var både svårt och tog lång tid att få ut pengar för. Under fredstid inkvarterades
utom officerarna c:a 1600 man i Kristianstad.
Det är i denna tid som guldsmeden Nils Berlin blev mästare, borgare och bildade familj
i Kristianstad. Nils dog 30 oktober år 1714. I dödboken finns ingen dödsorsak angiven.
Figur 2. Karta över Kristianstads centrum år 2000.
I huvudsak finns den ursprungliga gatuindelningen med Stora och
Lilla Torg kvar. Kartan är orienterad i samma väderstreck som figur
10
Idag finns mycket av Kristianstads Centrum fortfarande kvar. Ringmurarna har
naturligtvis rivits men Stora och Lilla Torg finns kvar. Gatuindelningen i centrum från den tid
då staden var en fästning är mycket lik den ursprungliga.
Figur 3. Karta över Kristianstads omgivningar från år 2000
11
Figur 4. Första sidan i bouppteckningen efter Nils Berlin
12
Bouppteckningen
Nils Berlin dog den 30 oktober 1714. Bouppteckningen skedde 9 månader efter hans
död. Bouppteckningen finns på Landsarkivet i Lund. Naturligtvis är den handskriven och tar
lite tid att läsa även för en som har hållit på med den tidiga 1700-talsstilen. Det här dokumentet
visar sig dock tydligt och enkelt att läsa i förhållande till andra dokument
Hur gick bouppteckningen till
Slående är att dokument av detta slag har en så officiell prägel. Det upprättas med
representanter för Magistraten, hantverksskrået, änkan, de omyndiga barnen och syskonen.
Magistratens och skråets representanter avlägger en ed kallas värderingseden. Värderingsmännen påminns om eden innan registreringen börjar. Likaså syns genomgången av
dödsboets inventarier vara minutiös.
Hur värderade man?
Föremålen i de värdefullaste materialen tas upp först. Guld, silver, tenn, koppar, malm
och mässing är den aktuella ordningen. Därefter kommer textilier och sängkläder. Änkans
säng var att döma av alla dynor, kuddar och lakan imponerande. Enligt lag hade hon rätt att
behålla sängen med allt som tillhörde den utan att det värderades. Änkan påtalar också detta
och hennes krav registreras. Därefter tar man upp mannens gångkläder och linkläder. Möbler
tas upp i ordning efter det rum de står i.
Man kan jämföra vad olika föremål värderades till. Såldes är föremål av metaller
Figur 5. Jämförelse mellan slutligt dokument och koncept i
13
mycket värda och likaså textilier och kläder. Både mannens och hustruns kläder värderas noggrant. Ett exempel kan tas från en annan boupptecknig. Där tas en kappa upp till 10 daler
silvermynt. En annan kappa anges som ”vänd” d.v.s. den har sytts om och tyget har då vänts
avigt eftersom det skulle slitas på båda sidor. Den värderas sålunda till hälften, 5 daler silvermynt
Det dokument som jag använt är en renskrift av det koncept som upprättades vid själva
bouppteckningen. När sedan renskriften undertecknats betraktas den som orginal. Konceptet
ser således helt annorlunda ut med alla sina ändringar och överstrykningar. Kanske skulle man
här kunna utläsa om det fanns några delar som det var svårare att komma överens om. Som ett
exempel visas i figur 5 en bild av en sida i dokumenter och samma sida i konceptet.
Namnen i bouppteckningen
Albrecht Hoborg var närvartande troligen som representant för skrået. Han är en av
de svenska silversmederna som gav Kristianstad en särställning inom svenskt silversmide på
1700-talet. Som synes är han gift med Vogts änka. Nils Berlin gick i lära d.v.s. utbildades hos
Vogt.
Ragnila Wankif, änkan, kom från en prästsläkt. Fader var Oluff Nielsen Wankif d.
1687, pastor i Färlöf1 utanför Kristianstad. Stamfadern i släkten var pastorn Niels Olsen som
var pastor i Wankifwa2 kyrka. . Hans barn, enligt herdaminnena 5st, tog sig alla namnet
Wankif (som även kan stavas Wankifw eller Vankif). Oluff Nielssen Wankif var det 3:e barnet
Barnen Cajsa 16 år, sonen Hindrik 12 år, Stina Maja 7 år och Anna Catrina 3 år.
Hans Berlin bror till Nils, var närvarande. Hans var skräddarmästare i Kristianstad.
Det framgår också av några formuleringar att han särskilt skulle bevaka barnens rätt.
Måns Andersson, Nils systerman fanns också närvarande. Att Måns kallas systerman
klarlägger att Nils även hade en syster. Måns är med andra ord svåger till Nils. Måns yrke är
bödkare d.v.s tunnbindare och mästare. Även han skulle bevaka barnens rätt.
Andreas Wankif d. 1746 var pastor i Glimåkra. Far var Oluff Nielssen Wankif. Han
var således bror till Ragnila Wankif Han företrädde änkan.
Utöver de personer som var direkt berörda finns dessutom skräddaren Jesper Holst,
timmermannen Olof Hansson och snickarmästaren Kristoffer Messer. De var värderingsmän
och som avlade ed på att värdera kvarlåtenskapen så riktigt som möjligt. Att boet blev rätt
värderat var inte endast viktigt för de anhöriga utan även för stadens skattmästare. De fattiga
i staden var nämligen tillförsäkrade 2% av värdet på kvarlåtenskapen.
Ett stamträd efter ”Monsieur Gaimard” med de närmaste generationer kan efter de
släktingar som nu blivit kända införts te sig som i bilaga 2. E
tt stamträd för släkten Wankifs första generationer finns i bilaga 3. I bilaga 4 finns ett
diagram med livslinjer för släkten Wankif som jämför deras livstid med Nils Berlins.
1
Färlöf se kartan i figur
14
Ett utspel?
När man samlats och alla närvarande presenterats överraskar änkans broder Andreas
Wankif med att kräva att ingen inventering och registrering skulle ske, utan att änkan själv
skall få göra bodelningen genom att ge barnen en kontantsumma och sedan komma överens
med de närmast anhöriga. Begäran avslås emellertid ”till följe Kongl: Majt:s allernådigst
förmyndareordning”. Varför ”Högvällärde Hr” kyrkoherden Andreas Wankif gör denna
begäran kan man ju fundera över.
Lilla Torg
Här bodde berlinarna
Hospitalsgatan
Figur 6. Karta över Kristianstad 1854.
15
Registreringen
I kvarlåtenskapen finns först upptaget ”Gården som änkan ibor belägen på Hospitalsgatan, på hörnet vid Lilla torg näst intill fällberedare Erik Gammalssons gård med en bryggkittel, en halv kölna och en kakelugn värderat till 750:- daler silvermynt.”
Idag finns inte namnet Hospitalsgatan kvar men på gamla kartor finns den utsatt. Kartan i figur 6 som är från 1854 och som synes är gatuindelningen lika som den plan för Kristianstad från 1645 som finns i figur 1.
Stadens köpmän bildade en högre samhällsklass och bosatte sig omkring Stora Torget
och vid Västra Storgatan medan hantverkarna bosatte sig kring Lilla Torg och Östra Storgatan. På Lilla Torg hölls på 1700-talet framförallt hästmarknad.
Jag skulle gärna vilja se hur platsen såg ut på den aktuella tiden. Möjligen kan man
finna bilder och beskrivningar i litteratur om denna tid. En skiss från 1850 av Nils Dardel fann
jag i boken Det gamla Cristianstad, som jag hämtat även kartskisserna från. Skissen återges
nedan. Huset i mitten på bilden är sannolikt ett 1700-talshus. Hospitalsgatan går till höger i
Figur 7. Nils Dardels skiss 1850 från Lilla Torg.
Därefter fortskrider bouppteckningen. Kontanta penningar fanns inga i huset eftersom
änkan säger sig ha köpt silver för dem så att guldsmedsverkstaden skall kunna fortsätta sitt
arbete. Av guld fanns endast en guldkedja värderad till 33 daler, av silver fanns diverse skedar
i bordsilver, kedjor och tröjspännen för tillsammans 175 daler.
Uti kammaren på loftet finns en furusäng, 8 st övertäckta stolar och ”Den salige mannens guldsmedsverkstad med mera och div tillbehör”. Dagligvaror och trävaror tas upp sist.
16
Inga böcker fanns. Däremot finns en kölna d.v.s. en torkappartat för malt och humle som
registrerats tillsammans med järnkakelugnen , vidare en brännvinspanna, som värderades till
7:16 dlr. Tillsammans gav de säkert glädje i huset.
Eftersom registreringen ofta uppger vilket rum som föremålen stod i kan man utläsa
att huset bestod av minst 4 möblerade rum och dessutom mannens guldsmedsverkstad..
Boets totala värde uppgår till 1241:24 daler silvermynt.
Huset har en skuld på 1000 daler till Jöns Wankif, kusin till Ragnilla och son till Salig
Per eller Petrus Wankif 1649 - 1707. Salig Per var pastor i Köpinge. I sitt 3:e äktenskap med
Hedvig Norager hade han sonen Jöns född 1700. Jöns blev sedemera kamrer i banken och
levde till 1774. Pengarna var ett arv efter fadern. Nils var förmyndare för Jöns som var 15 år
vid bouppteckningen. .
Änkan påminde nu som förr att hon ännu inte har kunnat få någon slutavräkning för
mannens förtroendeuppdrag i rådstugan, vilket gör att hon ännu inte vet om hon kommer att
bli skyldig. De närvarande rättens ledamöter förklarar dock att hur gärna de ännu ville inte har
kunnat få räkningarna till ändskap.
Bouppteckningen skrivs under av H.Holst, Olof Hansson, Abert Hoborg och Christoffer Messer.
Andreas Wankif begärde efter påskrifterna att Magistraten ej skulle besvära sig med
något arvskifte eller utlägg på sterbhusets egendom. Änkan förbinder sig att till var och en av
barnen i framtiden giva en kontant summa som motsvarar deras arv. Som säkerhet för detta
lägger hon all boets lösa och fasta egendom. Den framförda begäran besvarades inte, utan
förrättningen avslutades
Värderingsmännen meddelar också att de inte kommer att begära någon ersättning för
sin medverkan.
Det två sista styckena undertecknas av Ragnilla Berlin, Hans Berlin och Måns Andersson.
17
Figur 8. Första sidan i bodelningshandlingen.
18
Bodelningen
Den 17 januari 1716 kallade Magistraten till bodelning mellan änkan Ragnilla å ena
sidan och 4 barn å den andra nämligen Caisa Berlin på 17:e året, Hinrick Berlin 12 år, Stina
Maja på 8:e året och Anna Catrina på 4:e året, ”för att riktigt skifta och fördela eller göra
sådan afvittring som arvingarna och deras närmaste anhöriga kunna vänligen komma överens
om.”
Så börjar i huvudsak den handling som skall ligga till grund för arwskiftet.
Änkan tänker nu gifta om sig med guldsmeden Chrisitian Dahlbeck. Han vill söka
burskap i Kristianstad.
Utom Magistratens ledamöter är Christian Dahlbeck, skräddarmästaren Hans Berlin
samt bödkaren Måns Andersson närvarande.
Boet värderas fortfarande till samma belopp som vid bouppteckningen.
Ett afwittringsinstrument
Änkan framlägger nu ett s.k. afwittringsinstrument vilket är ett kontrakt i vilket änkan
förbinder sig att utöver halva de vid bouppteckningen befintliga egendomen betala 200 dlr. till
var och en av barnen, pengar som hon inte hade vid tillfället. Änkan tillsammans med sin
trolovade försäkrar också att för dessa barn draga all faderlig och moderlig omsorg och behålla
dem hemma i sitt hus. Christian Dahlbeck tager av fri vilja på sig att vara barnens förmyndare
samt att utan att erlägga någon ränta låta arvet vara innestående.
Afwittringsinstrumentet hade skrivits på av Ragnilla Wankif, Andreas Wankif, Kajsa
Berlin Hans Berlin, Måns Andersson och Christian Dahlbeck. Samliga utom Kajsa hade satt
sigill under sin namnteckning.
En bindande överenskommelse hade alltså träffats under de 14 månader som gått sedan
Nils död. Om det har förelegat några svåriheter att nå denna överenskommelse vet jag ingenting om. Vid bouppteckningen begär änkan genom sitt ombud Andreas Wankif att ingen bodelning skulle ske utan att änkan skulle själv få träffa överenskommelse om hur arvskiftet skulle
ske. Det verkar som hon har kunnat träffa en sådan överenskommelse med de berörda.
Bodelningshandlingen skrevs på av Carl Sundell rådman, Lars Weibull rådman, Ragnila Wankif , Kaisa Berlin, Hans Berlin, Christian Dahlbeck och Måns Andersson
19
Figur 9. Första sidan i afvittringsinstrumentet
20
Figur 10. Sista sidan i afvittringsinstrumentet.
Underskrifter med sigill av Ragnilla Wankif, Andreas Wankif Hans
21
Reflexioner
Utgående från det material som här presenterats kan man dra några slutsatser och även
ställa ett par frågor som borde besvaras. Nedan tar jag upp de som jag tycker är de viktigaste.
Invandringen
Man kan ur bouppteckningen utläsa att Nils hade en bror med namn Hans och en syster
vars namn jag inte känner till. Både Hans och Nils namn finns i födelse- och dopboken i
samband med att deras barn döptes.
Med anledning av detta kan man fundera om Niels själv verkligen invandrade. Jag
finner det troligt att om han invandrade var han inte ensam utan även två av hans syskon
invandrade. En annan möjlighet är att Nils hittills okände far invandrade. I Svensk silversmide
1520 - 1850 anges också att Nils tillhörde en släkt som invandrat, inget om att Nils själv gjorde
det.
Om man utgår från att Niels var c:a 30 år när han blev mästare kan man antaga att han
var född c:a 1680. Eftersom han enligt säkra källor gick i lära hos guldsmeden Vogt i Kristianstad var han eller hans föräldrar välkända redan när han antogs som gesäll. Dessa fakta gör
det helt otroligt att Niels invandrat. I stället måste man granska om en eventuell invandring
skett tidigare. Under 1680 då Kristianstad hade sin uppbyggnadsperiod sökte man hantverkare
och köpmän som ville flytta till staden.
Enligt sägen skulle ju Niels vara av en hugenottsläkt. En invandring på grund av
hugenottförföljelserna kan ha kommit tidigt. De tre första hugenottkrigen i Frankrike rasade
åren 1562 – 1570. Den 23 augusti 1572 inträffade Bartolomeinatten när tusentals hugenotter
dödades på Paris gator. Man räknar med att 250 000 hugenotter flydde till Brandenburg, Holland och England.
Ediktet i Nantes 1598 gav hugenotterna religiösa och medborgerliga rättigheter i
Frankrike. Det upphävdes 1685 av Ludvig XIV. Då hade de flesta hugenotterna i Frankrike
omvänts eller flytt till andra länder sedan Ludvig använt sina dragoner för att göra livet
omöjligt för dem i Frankrike.
Om man granskar dessa fakta förstår man lätt att det fanns massor av människor i
Europa som saknade hemvist. En plats där man försöker bygga upp en ny stad innebar borde
Bouppteckningen
I bouppteckningen förvånas jag över att guldsmedsverkstaden värderades så lågt nämligen 12 dlr. trots att verksamheten fortfarande pågick. Om änkan såsom hon inledningsvis
sade, köpt silver för de kontanter, som fanns i huset så borde ju silvret värderats i verkstaden.
Men verkstaden värderades endast med en klumpsumma. Jämför man denna summa med textilierna så är det inte mycket som skiljer. Möjligen gjorde man det lätt för änkans nästa man
som också var guldsmed att överta både änkan och verkstaden.
Boet värderades till 1246:24 dlr. Till detta skulle en skuld till Jöns Wankif på 1000 dlr.
22
dragas av. Likaså skulle de fattigas andel dras av. Om denna korrigering gjordes skulle boet
inte att ha nämnvärda tillgångar, likväl lovade änkan att hon skulle betala var och en av barnen
en kontantsumma. Löftet gällde visserligen i framtiden, men äldsta dottern var 16 år så det
kunde snart bli aktuellt. Genom avvittringsinstrumentet förband sig änkan således att betala
Vart tog Christian Dahlbeck och familjen vägen?
Cristian Dahlbeck åtog sig att vara förmyndare för Nils Berlins 4 barn och hade således
åtagit sig att svara för barnens försörjning och uppfostran, allt enligt det afwittringsinstrument
som vi vet framlades av Ragnila Wankif. Enligt Svenskt silversmide 1520 – 1850 hade han
redan den 19 oktober 1721 flyttat från staden. Han återfinns ej senare som mästare i någon
annan stad i samma källa. Frågan är om varför och vart han flyttade och om övriga familjen
flyttade med eller om den stannade i Kristianstad.
Var fanns Henrik åren 1721 – 1735?
Henrik blev som vi vet kronobefallningsman i Nora, Ångermanland. Kungen var den
som regerade riket, oftast via sina ämbetsmän. Henrik dök upp i husförhöslängderna i Nora
c:a 1735. Han var då i 30-årsåldern. För att han skulle bli utnämnd till kronobefallningsman
måste han säkert ha genomgått en för den tiden omfattande utbildning och dessutom gjort
någon
karriär i statsförvaltningen.
Henrik
gifte
sig med den förre kronobefallningsmannenform
OlofavHellströms
dotter Anna Katarina
1711
– 1799.
Vart tog övriga barn vägen?
Dottern Cajsas ytterligare öden känner jag inte till.
Dottern Stina Maja blev gift med timmermannen Wahlgren och bodde kvar i Kristianstad
Dotter Anna Catharina gifte sig med korpralen Isac Moëll född i Aspeboda 1711
Vem var Nils Berlin?
Inget av det material jag har haft tillgång till kommer direkt från Nils Berlin själv.
Några frågor har tidigare väckts nämligen: Invandrade Nils eller var han född i Skåne? Invandrade någon av Nils förfäder?
Jag kan för närvarande inte ge ett säkert svar på någon av de frågorna. Svaret på de två
första kanske kan ges efter ytterligare efterforskningar i bouppteckningar och borgarlängder
från denna tid.
Frågan ”Vem var Nils Berlin?” kan ges ett viss innehåll nu. Nils som person känner jag
inte till, däremot är hans omgivning lättare att beskriva. Nils hade minst två syskon , Hans som
blev skräddarmästare i Kristianstad och en syster vars namn ej är bekant. Hon var gift med
bödkaren Måns Andersson.
Gift Troligen mellan 1694 (burskap) och 1697 (första barn) i Kristianstad med
Wankif, Ragnhild. Född uppskattat 1660. Död efter 1716. Far: Wankif, Oluff Nielsen . Pastor
i Färlöf, Kristianstads kommun. Född omkring 1630. Död 1687. Mor: Clausdotter, Christina.
23
Barn:
Berlin, Anna Cristina. Född 1697 i Kristianstad. Döpt 1697-05-26 i Kristianstads
Stadsförsamling.
Berlin, Cajsa. Född 1698 i Kristianstads Stadsförsamling.
Berlin, Olaus. Född 1700 i Kristianstads Stadsförsamling. Döpt
1700-11-14 i Kristianstads Stadsförsamling.
Berlin, Stina Dorretiva. Född 1702 i Kristianstad. Döpt 1702-10-19
i Kristianstads Stadsförsamling.
Berlin, Henrik
. Kronofogde, hofkamrer. Född 1704 i Kristianstad.
Döpt 1704-03-13 i Kristianstads Stadsförsamling. Död 1781 i Nora,
Västernorrlands län. Gift 1731 med Hellström, Anna Katarina. Född
1711. Död 1799.
Berlin, Stina Maria. Född 1706. Döpt 1706-02-11 i Kristianstads
Stadsförsamling.
Berlin, Chistina Maria. Född 1706. Döpt 1706-12-11.
Berlin, Hans. Född 1709 i Kristianstads Stadsförsamling. Döpt
1709-04-19 i Kristianstads Stadsförsamling.
Berlin, Anna Catrina. Född 1711.
Berlin, Anna Catharina. Född 1712-01-03 i Kristianstads
Stadsförsamling. Döpt 1712-01-16 i Kristianstads Stadsförsamling.
Död 1793-11-11. Begravd 1793-11-24 i Örkened (L). Gift med Moëll,
Isac. Kornett. Född 1711-10-09 i Aspeboda (W). Död efter 1754.
Fyra barn levde vid hans död 1714. Alla fyra var då omyndiga.
Utöver vad som står i bouppteckningen har jag funnit några barn i födelse- och dopboken som antagligen inte levde 1715. För år 1699 finns inte kyrkböckerna för Kristianstads
Stadtsförsamling kvar så möjligheten finns att något barn föddes även 1699. Som man kan
märka föddes två barn 1706. Ingen barnbegränsning verkar ha förekommit.
Dokument finns således i form av kyrkböcker som säkerställer att dessa personer levde
och likaså släktskapet mellan dem. .
Att döma av kyrkböckerna höll Nils och hans syskon ihop. Deras namn förkommer ofta
tillsammans. Nils förekommer ofta som medföljande vid dop, i några fall även i familjer som
inte verkar ha något släktskap. När Nils dog hade han fortfarande uppdrag som rådman.
24
Nils Berlin som guldsmed
Efter uppväxt i Kristianstad under den oroliga tiden på slutet av 1600-talet gick han i
lära hos guldsmeden hans Vogt. Han blev gesäll 1686.
Enligt Red. Axel Kroon m. fl. Staden vid Helgeå, uppger Ethel Wester i sin uppsats
Kristianstad och dess befolkning i slutet av 1600-talet att enligt polettlängden, en taxeringslängd, fanns 1686 fyra guldsmeder. En av dem hade dessutom en gesäll. Denna gesällplats
hade Nils Berlin. Han blev mästare 1693. Han vann burskap d.v.s togs upp borgargillet 1694
och blev rådman 1713. Som rådman ingick han i stadens styrelse.
Det var relativt ovanligt att hantverkare blev rådmän. Hantverkarna bildade
en medelklass inom borgerskapet. Storköpmännen bildade en högre klass. Skillnaden
visade sig också vid bosättningen där köpmännen bodde kring Stora Torget och
huvudgatorna Södergatan och Norregatan,
medan hantverkarna bodde vid Lilla Torg
och bakgatorna. Nils hade sin guldsmedsverkstad i sitt hus vid Lilla Torg i hörnet vid
Hospitalsgatan intill fällberedaren Erik
Gammalssons gård. Hospitalsgatan kallades
Figur 11. Nils Berlins guld och tidigare Heilige Geistgatan och var en
fortsättning på Norregatan
silverstämplar
Ragnilla Wankif drev enligt Svenskt Silversmide 1520 - 1850 guldsmedsverkstaden
med en gesäll vid namn Anders Brandt. Hans namn återfinns ej som mästare i samma källa
Möjligt är att han inte blev mästare. Enligt en annan källa var Cristian Dahlbeck gesäll hos
Nils Berlin innan han gifte sig med änkan.
Av det silversmide som han utfört finns enligt Erik Andrén m. fl. Svenskt silversmide
1520 - 1850. Guld och silverstämplar en silversked vid Malmö museum och ett oblatskrin i
Skogstibble kyrka i Uppland. I Gustaf Uppmark: Guld och silversmide i Sverige 1520 - 1850
uppges dessutom: Skål (Karlskronatyp), konsthandlare A. Heiner, Stockholm; sked F. Spitzer,
Paris (Rosenberg n:o 5382); skål direktör Simon, Göteborg. bou, Andersson Ättartal 1890.
(Litt. Svenskt Silversmide 1520 - 1850) bou,
25
Bilagor
Bilaga 1 Personregister
Andersson, Måns bödkare, systerman, d.v.s. gift med en syster till Nils Berlin. Systerns namn finns dock ej i de källor som jag gått igenom.
Catrina född 1712-01-03. Gift med korpralen Isac Moëll. De fick 12 barn varav
åtminstone 2 uppnådde vuxen ålder. Anna Catrina dog 1793-11-11, 82 år.
Berlin, Hans skräddarmästare i Kristianstad broder till Nils Berlin. En son Michael
född 1690-03-02. Antagligen utgår en sydlig gren av släkten Berlin från Hans
Berlin, Hinrick, född 1704 i Kristianstad. Död 1781 i Nora Ångermanland. Han blev
kronobefallningsman dvs kungens befallningsman i Nora och anfader till norrländska delen av Berlin-släkten. Gift med Anna Katarina Hellström 1711 –
1799. De fick 12 barn varav 5 uppnådde vuxen ålder.
Berlin, Stina Maria, född 1706 i Krisitianstad. Gift med timmermannen Marcus
Wahlgren. Han dog 1750 lämnade efter sig hustru och 4 barn, Niclas 13 år,
Cristian Dalbeck 1716-1721 Född omkring 1685; hade lärt i Karlskrona; var 1715
gesäll hos N. Berlins änka Ragnhild Vankif
mästare 18.1 1716, mästerstycke: »bägare med
deckel«; buskap 13.8.1716; gifte sig med änkan
och övertog verkstaden; hade 19.10.1721 flyttat från staden. — Karlskrona prot; KristianFigur 12. Christian Dahl- stads prot; LLA Dombok; Wirstrand; Andersson. Arbete: sockenbudkalk, Köp (Litt. Svenskt
Silversmide 1520 – 1850
Efter Nils död gifte sig änkan Ragnila Wankif med Christian Dahlbeck som enligt
andra källor var gesäll hos Nils. Efter Nils död gifte sig änkan Ragnila Wankif
Albrecht Hoborg 1705 – 1747 (mäst.)Född 18.3.1682, broder till S. Hoborg i
Malmö; mästare 24.4.1705, gift 24.4 s. å.
med Vogts änka Malena Cron (död 1746),
burskap 16.10.1705 bisittare 29.6.1715,
ålderman 30.7.1730, avsade sig 24.7.1747
och uppsade burskapet, död 14.1.1748. –
Kristianstads prot. KA mtl, LLA dombok
och bou, Andersson; Bager, Fischer.
Arbeten: paten och kalklock dat 1709,
Emislöv kyrka, oblatask dat 1713,
Vankiva kyrka, kalk dat 1713, Önnestads
kyrka, oblatask 1723, Fjälkestads kyrka,
Figur 13. Albrecht Hoborgs
sockenbudstyg 1727, Kiaby kyrka,
Moëll, Isac, kornett, född 1711-10-09 i Stråtenbo, Aspeboda (W) Far: Moëll, Abra26
ham. Kaplan. Född 1668-04-16 i By (W). Död 1719-08-06 i Aspeboda (W).
Begravd 1719-08-30 i Aspeboda (W). Mor: Berg, Ingrid. Född 1681 i Falun.
Död 1741. Begravd 1741-07-09. (Källa: Jens Pettersson, Lönsboda)
Sundell Carl, rådman i Kristianstad
Hans Vogt1680-1703 (1705) H. Vogt (Fogdt) var född i Kristianstad; kom i lära
1699 hos Asmus Zeis, gesäll 24.2.1675; burskap som guldsmed 1680; förenade
sig 5.9.1683 med ämb i Malmö; ålderman 2.12.1690 vid inrättandet av ämb i
Kristianstad; uppvisade 27.10.1691 såsom mästerstycke pokal för skräddarämbetet; begravd 5.6.1703. Änkan Malena Cron höll verkstad till 1705 då hon gifte
om sig med Albrecht Hoborg. - Malmö prot; Kristianstads prot; KA mtl; LLA
Wankif, Andreas, son af kyrkoh. Olof W. i Färlöf, blef 1704 kollega vid Christianstad skola, begärdes 1708 till medhjelpare af kyrkoh. Cavallius i Sörby, prestvigdes doch först 1711 1/3, kom s. å. hit som visa pastor och befullmäktigades
12/1 1712 till pastor. Vid visitationen 1773 hölls förhör ”några timmar i detta
sköna Temple och man kunde intet annat än storligen berömma dessa vackra för
den lust och kärlek till Guds ord, som visade att de värderat Evangelii mjölk ,
varigenom de till sådan stadighet kommit hade.” Presterna på stället berömde
församlingarnes ”ogemena willighet att låta sig underwisa.” W. wille s. å. blifwit
häradsprost och begärde förordnande att sköta tjensten efter pr. Ormans död ,
men först vid nästföljande prostvakans blef W. häradsprost 13/12 1736. - W
skref 19/3 1711 till domkapitlet, att han inte ville gifta sig med Paul Enertssons
äldsta dotter, som warit ”så odygdig att låta sig lägras af ryttmästaren Peter
Bånge;” dock blef han sedemera gift med henne; hon hette Benedicta Paulin.
Andra gången var han gift med Charlotta Elisabeth Stenhoff, d. 1746, dotter af
proten Nils S. i Christian stad. Barn: Nils past. i Ullstorp. Ingrid, g.m. kyrkoh.
Daniel Hindbeck i Silsåkra. Sara, g. m. prosten I. Kihlgren i Frenninge. Oliva, g.
m. prosten U. Lithiolander i Brandstad.
Wankif, Nielssen Oluff, son af kyrkoh. i Wankifva Nils Olsson, prästvigdes
1668-04-29 till kominister i Träne, erhöll s. å. och ånyå 1670 kungligt promotorial till befordran och war i Maj 1674 af Ebbe Ulfeld kallad till pastor wid
”Ferle, Arrisslöf och Strö församlingar.” Han uppgives hafwa dött 1687. - Gift
med Chiristina Clausdotter, dotter af prosten Margworfen i Träne. Barn: Anders,
prost i Glimåkra. En dotter var gift med guldsmeden Johan1 Berlin i Christianstad.
Wandkifw, Petrus son av kyrkoh. Nils Olsson i Wankifwa och född där 6/3 1649,
sattes i skola i Christianstad 1663 och i Lund 1665, blev student i Greifswald
1667, återkom 1669 till Skåne och antog kondition hos kyrkoh. Måns Persson i
27
Bilaga 2 Släkten Berlin
De fyra första geneationerna
Skräddaren Hans,
Guldsmeden
Nils, Kristianstad.
Kronobefallningsmannen
Henrik, Nora.
Härnösandsgrenen
Nils, prost Häggdånger.
Farfars farfar Magnus
prost, Rödön i Jämtland
Andreas,
forskningsresande
för Linné
Nils syster gift med
Måns Andresson
De första 4
generationerna
som de är
kända 1999
28
Bilaga 3 Släkten Wankif
Släktens första generationer
Niels Olsen ,trol född
v.1500-talet slut. Pastor i
Wankifwa 1630-1655
(trol. 1658)
Niels Wankif
Boktryckare i
Stockholm
Jöns Wankif
Pastor i Asarum
Nils Wankif
Cristian Wankif
Christensa Wankif
Magdalena Wankif
Oluff Nielsen Wankif, d.
1687. Pastor i Färlöf
Ragnhild Wankif
g. Nils Berlin, 1662 - 1714
guldsmed och rådman
Andreas Wankif d. 1746
Pastor i Glimåkra
g. Benedicta Paulin
gift m. C. Clausdotter (far
Petrus Wandkifw, 16491707. Pastor i Köpinge
g. Anna Clausdotter
(far Claus Margworsen)
g. Agata Johansdotter
g. Hedvig Norager
Petrus Wankif
Nicolaus Wankif
Jöns Wankif
Olof Wankif
Anna Cecilia Wankif
Christensa Wankif
Uppgifter sammanställda från Cavallin: Lunds stifts herdaminnen
29
30
Bilaga 5 Källor
Andrén Erik m. fl. Svenskt silversmide 1520 – 1850. Nordisk Rotogravyr Stockholm
1963
Cavallin, Lunds stifts herdaminnen del 2, 4 och 5
Mårtensson Leif m. fl (redaktion), Gamla Christianstad. Kristianstads Boktryckeri
AB 1996
Kroon Axel m.fl (redaktion), Staden vid Helgeå. Kristianstads Boktryckeri AB. Kristianstad 1964
Kristianstads bouppteckningsregister 1620 –1850. Landsarkivet Lund
31