Domen från Stockholms Tingsrätt 2014-09-02

Transcription

1
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
PARTER
Tilltalad
Jan STEFAN Svensson, 19490122-8090
Luddes Gränd 11
149 34 Nynäshamn
Offentlig försvarare:
Advokat Tomas Nilsson
Sju Advokater KB
Box 22016
104 22 Stockholm
Åklagare
Överåklagare Gunnar Stetler, chefsåklagare Jan Axelsson samt kammaråklagarna Staffan
Edlund och Berndt Berger
Åklagarmyndigheten
Riksenheten mot korruption
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
Brott som den tilltalade döms för
1. Bestickning, grovt brott, 17 kap 7 § 2 st brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
- 2006-01-01 -- 2009-12-31, (Spelkontot)
Åtal som den tilltalade frikänns från
- 2009-01-01 -- 2009-12-31, (Öresundsprojektet)
Påföljd m.m.
Villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd
skulle fängelse 4 månader ha dömts ut.
Frivårdsenhet:
Frivården Fridhemsplan
Beslut
Förverkande och beslag
1. Yrkandet om förverkande ogillas.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 652 70
08-561 650 03
E-post: [email protected]
www.stockholmstingsratt.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00-16:00
2
Avdelning 3
Enhet 31
2.
DOM
2014-09-02
Mål nr: B 17241-12
Beslagen gjorda hos Stefan Svensson enligt domsbilaga 2 ska bestå till dess domen
vinner laga kraft. Beslagen ska därefter hävas till Stefan Svensson (beslag: 2011-0500BG2059 p. 1-21, 2011-0500-BG2061 p. 1-23, 2011-0500-BG2983 p. 1-4 och 20120500-BG4509 p. 1-2).
Brottsofferfond
1. Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.
Ersättning
1. Advokaten Tomas Nilsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 660 443 kr.
Av beloppet avser 1 281 104 kr arbete, 40 950 kr tidsspillan, 6 300 kr utlägg och
332 089 kr mervärdesskatt.
2. Stefan Svensson ska återbetala 400 000 kr av kostnaden för försvaret till staten. I övrigt
ska kostnaden stanna på staten.
Övrigt
1. Kvarstadsyrkandet ogillas.
3
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Tilltalad
ROLF Stig Swenson, 19450329-4136
Fotbollsgatan 39 Lgh 1905
603 37 Norrköping
Advokat Rune Brännström
Advokatfirman Glimstedt i Östergötland
KB
Box 1234
600 42 Norrköping
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
Målsägande
Rikspolisstyrelsen, 202100-0076
Box 122 56
102 26 Stockholm
Företräds av åklagare
DOMSLUT
1. Mutbrott, grovt brott, 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
- 2006-01-01 -- 2009-12-31, (Spelkontot)
2. Mutbrott, 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
- 2010-02-02, (Lånet)
3. Mutbrott, grovt brott, 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012 samt 23 kap.
7 § brottsbalken
- 2006-01-01 -- 2008-12-31, (Norrlandsanstalterna)
1. Mutbrott, grovt brott, 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
- 2005-01-01 -- 2005-12-31, (Tornetprojektet)
- 2006-01-01 -- 2008-12-31, (Skanskauppdragen)
4
Avdelning 3
Enhet 31
2.
DOM
2014-09-02
Mål nr: B 17241-12
- 2010-01-01 -- 2010-12-31, (BMRS-uppdragen)
Trolöshet mot huvudman, grovt brott, 10 kap 5 § 1 st och 2 st brottsbalken
Påföljd m.m.
Fängelse 3 år 2 månader
Beslut
Skadestånd
1. Rikspolisstyrelsens skadeståndsyrkande ogillas.
1. Rolf Swenson ska såsom förverkat värde av utbyte av brott betala 305 000 kr till staten.
2. Beslagen gjorda hos Rolf Swenson enligt domsbilaga 2 ska bestå till dess domen vinner
laga kraft. Beslagen enligt punkterna 4 och 5 ska därefter hävas till Rolf Swenson.
Beslagen enligt punkterna 1 och 2 ska hävas till Kriminalvården. Beslaget enligt punkt 3
ska hävas till Skanska AB (beslag: 2012-0500-BG6135 p. 1-6, 2010-0500-BG2421 p. 12, 4-5 och 7-9, 2011-0500-BG549 p. 1, 2010-0500-BG2350 p. 6, 8, 10-13 och 18 samt
2010-0500-BG2356 p. 1).
Häktning m.m.
1. Yrkandet om häktning lämnas utan bifall.
Brottsofferfond
brottsofferfond.
Ersättning
1. Advokaten Rune Brännström tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 361 215
kr. Av beloppet avser 1 586 068 kr arbete, 241 020 kr tidsspillan, 61 884 kr utlägg och
472 243 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
Övrigt
1. Med ändring av tingsrättens beslut om kvarstad den 20 december 2012 förordnar
tingsrätten att kvarstaden ska bestå på så mycket av Rolf Swensons egendom att ett
värde om 305 000 kr kan antas bli täckt vid utmätning. Kvarstadsbeslutet ska bestå till
dess verkställighet kan ske, dock längst 5 veckor efter att beslutet vunnit laga kraft.
5
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Tilltalad
Sven GÖRAN Henriksson, 19460506-2332
Tunnbindaregatan 30 Lgh 1803
602 21 Norrköping
Advokat Leif Gustafson
Advokatgruppen i Stockholm AB
Box 5153
102 44 Stockholm
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
1. Bokföringsbrott, 11 kap 5 § 1 st brottsbalken
- 2005-01-01 -- 2010-12-31 (7 tillfällen)
2. Grovt bokföringsbrott, 11 kap 5 § 2 st brottsbalken
- 2006-01-01 -- 2010-12-31 (5 tillfällen)
3. Medhjälp till mutbrott, grovt brott, 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
samt 23 kap 4 § brottsbalken och 23 kap. 7 § brottsbalken
1. Medhjälp till mutbrott, grovt brott, 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
samt 23 kap 4 § brottsbalken
- 2006-01-01 -- 2008-12-31, (Skanskauppdragen)
Påföljd m.m.
Fängelse 3 år
6
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
Mål nr: B 17241-12
Beslut
Näringsförbud
1. Göran Henriksson meddelas näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsförbud
under en tid av 7 år räknat från det att beslutet vunnit laga kraft.
1. Göran Henriksson ska solidariskt med Henova AB (556486-3818) såsom förverkat
värde av utbyte av brott betala 8 500 000 kr till staten.
2. Beslagen gjorda hos Göran Henriksson enligt domsbilaga 2 ska bestå till dess domen
vinner laga kraft. Beslagen enligt punkterna 1-6, 8 och 10-13 ska därefter hävas till
Göran Henriksson. Beslaget enligt punkt 7 ska hävas till Henova AB. Beslaget enligt
punkt 9 ska hävas till Swedbank (beslag: 2010-0500-BG 4502 p. 1-4, 2010-0500BG4503 p. 1, 2010-0500-BG4486 p. 1-17, 2010-0500-BG4519 p. 1-3, 2010-0500BG4677 p. 1, 2010-0500-BG4867 p. 1, 2010-0500-BG5202 p. 2-9, 2010-0500-BG5737
p. 1-6, 2011-0500-BG924 p. 1, 2011-0500-BG2334 p. 1-9, 2011-0500-BG5079 p. 1-2,
2011-0500-BG5127 p. 1 och 2012-0500-BG1811 p.1).
Häktning m.m.
1. Yrkandet om häktning ogillas.
Brottsofferfond
brottsofferfond.
Ersättning
1. Advokaten Leif Gustafson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 135 645 kr.
Av beloppet avser 1 556 720 kr arbete, 122 265 kr tidsspillan, 29 531 kr utlägg och 427
129 kr mervärdesskatt.
Övrigt
1. Tingsrätten förordnar om kvarstad på så mycket av Göran Henrikssons egendom att ett
värde om 8 500 000 kr kan antas bli täckt vid utmätning. Kvarstadsbeslutet ska bestå till
dess verkställighet kan ske, dock längst 5 veckor efter att beslutet vunnit laga kraft.
7
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Tilltalad
BJÖRN Thorsten Wigelius, 19440726-5836
Erik Dahlbergsgatan 2 Lgh 1101
222 20 Lund
Advokat Mikael Nilsson
Advokatgruppen Mikael Nilsson i Malmö
AB
Stortorget 29
211 34 Malmö
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
2. Bestickning, 17 kap 7 § 1 st brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
- 2010-02-02, (Lånet)
3. Försvårande av skattekontroll, grovt brott, 10 § skattebrottslagen (1971:69)
- 2005-01-01 -- 2010-12-31
- 2010-01-01 -- 2010-12-31, (BMRS-uppdragen)
Påföljd m.m.
Fängelse 3 år
Beslut
8
Avdelning 3
Enhet 31
2.
DOM
2014-09-02
Mål nr: B 17241-12
Beslagen gjorda hos Björn Wigelius enligt domsbilaga 2 ska bestå till dess domen vinner
laga kraft. Beslagen enligt punkterna 1, 2 och 5 ska därefter hävas till Björn Wigelius.
Beslagen enligt punkterna 3 och 4 ska hävas till Fojab AB (beslag: 2010-0500-BG4960
p. 1, 2010-0500-BG2457 p. 1-6, 2010-0500-BG4492 p. 1-13, 2010-0500-BG4958 p. 1
och 2010-0500-BG2458 p. 1-21).
Brottsofferfond
brottsofferfond.
Ersättning
1. Advokaten Mikael Nilsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 462 231 kr.
Av beloppet avser 1 537 580 kr arbete, 295 455 kr tidsspillan, 136 750 kr utlägg och 492
446 kr mervärdesskatt.
Övrigt
1. Kvarstadsyrkandet ogillas, till följd varav kvarstadsbeslutet av den 20 december 2012
upphävs.
9
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Motpart
Ferax Projektledning AB, 556620-3427
c/o Stefan Svensson
Luddes gränd 11
149 34 Nynäshamn
Ombud:
Advokat Tomas Nilsson
Sju Advokater KB
Box 22016
104 22 Stockholm
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
Beslut
Betalningsskyldighet till staten
1. Yrkandet om företagsbot ogillas.
Övrigt
upphävs.
10
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Motpart
Henova Förvaltning AB, 556705-1932
c/o Henriksson
Tunnbindaregatan 30
602 21 Norrköping
Ombud:
Box 5153
102 44 Stockholm
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
Beslut
Övrigt
upphävs.
11
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Motpart
Henova AB, 556486-3818
c/o Henriksson
Tunnbindaregatan 30
602 21 Norrköping
Ombud:
Box 5153
102 44 Stockholm
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
Beslut
1. Henova AB ska solidariskt med Göran Henriksson (460506-2332) såsom förverkat
värde av utbyte av brott betala 8 500 000 kr till staten.
Övrigt
1. Med ändring av tingsrättens beslut av den 20 december 2012 beslutas om kvarstad på så
mycket av Henova AB:s egendom att ett värde om 8 500 000 kr kan antas bli täckt vid
utmätning. Kvarstadsbeslutet ska bestå till dess verkställighet kan ske, dock längst fem
veckor efter att beslutet vunnit laga kraft.
12
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
meddelad i
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Motpart
BMRS Konsult AB, 556798-6418
c/o Rolf Swenson
Fotbollsgatan 39, 9 tr
602 37 Norrköping
Ombud:
Advokat Rune Brännström
Advokatfirman Glimstedt i Östergötland
KB
Box 1234
600 42 Norrköping
Åklagare
Åklagarmyndigheten
Box 70296
107 22 Stockholm
DOMSLUT
Beslut
Övrigt
upphävs.
13
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Domslut
Stefan Svensson....................................................................................... 1
Rolf Swenson............................................................................................ 3
Göran Henriksson ..................................................................................... 5
Björn Wigelius ........................................................................................... 7
Ferax Projektledning AB ........................................................................... 9
Henova Förvaltning AB ........................................................................... 10
Henova AB ............................................................................................. 11
BMRS Konsult AB................................................................................... 12
Innehållsförteckning ............................................................... 13
Sammanfattning m.m.............................................................. 21
Inledning ................................................................................................. 21
Om åtalen ............................................................................................... 21
Tingsrättens slutsatser............................................................................ 22
Läsanvisningar........................................................................................ 23
Förkortningar .......................................................................................... 24
Målets handläggning före huvudförhandlingen ................... 25
Frihetsberövanden .................................................................................. 25
Beslut om kvarstad som gäller vid huvudförhandlingens början ............. 25
Yrkanden och inställningar .................................................... 27
Ansvarsyrkanden m.m. ........................................................................... 27
Förtydliganden av ansvarsyrkandena .............................................................. 41
Åtalspunkterna 1, 6 och 7 ............................................................................. 41
Åtalspunkten 10............................................................................................ 41
Yrkanden i fråga om beslag .................................................................... 42
Yrkanden om förverkande ...................................................................... 42
Rolf Swenson .................................................................................................... 42
Göran Henriksson ............................................................................................ 42
Stefan Svensson ................................................................................................ 42
Björn Wigelius .................................................................................................. 43
BMRS Konsult AB ............................................................................................ 43
Henova AB ....................................................................................................... 43
Henova Förvaltning AB ................................................................................... 43
Ferax Projektledning AB .................................................................................. 43
Yrkanden om företagsbot ....................................................................... 43
Yrkanden om kvarstad ............................................................................ 44
Rolf Swenson .................................................................................................... 44
Göran Henriksson ............................................................................................ 44
14
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Stefan Svensson ................................................................................................ 44
Björn Wigelius .................................................................................................. 45
BMRS Konsult AB ............................................................................................ 45
Henova AB ....................................................................................................... 45
Henova Förvaltning AB ................................................................................... 45
Ferax Projektledning AB .................................................................................. 45
Näringsförbud ......................................................................................... 46
Yrkande om skadestånd ......................................................................... 46
De tilltalades inställning till ansvarsyrkandena ........................................ 46
Skuldfrågor ....................................................................................................... 46
Åtalspunkten 1.............................................................................................. 46
Åtalspunkterna 2–4 ...................................................................................... 47
Åtalspunkten 5.............................................................................................. 48
Åtalspunkten 6.............................................................................................. 49
Åtalspunkten 7.............................................................................................. 50
Åtalspunkten 8.............................................................................................. 50
Åtalspunkten 9.............................................................................................. 51
Åtalspunkten 10............................................................................................ 51
Åtalspunkten 11............................................................................................ 52
Åtalspunkten 12............................................................................................ 52
Åtalspunkten 13............................................................................................ 52
Inställningar i övrigt ........................................................................................ 53
Instämda bolags inställning .................................................................... 53
Rättslig reglering .................................................................... 54
Tillämplig lag ........................................................................................... 54
Terminologi m.m. .................................................................................... 55
Otillbörlighetsrekvisitet ............................................................................ 56
Särskilt om s.k. onerösa prestationer...................................................... 56
Mottaganderekvisitet – förmåner lämnade till ”annan” ............................ 57
Tornetprojektet (ÅP 12-13) – Händelseutveckling m.m. ....... 58
Inledning ................................................................................................. 58
RPS upphandling av hyresavtal .............................................................. 59
Offerterna och Rolf Swensons utvärdering av dessa ....................................... 59
Mailet den 8 december till Ann-Marie Begler ................................................. 60
Föredragningen den 16 december 2004 .......................................................... 60
Hyresavtalet ..................................................................................................... 62
Tilläggsavtalet .................................................................................................. 63
Göran Henrikssons konsultavtal med Gunnar Sundbaum ...................... 64
Provisionsavtalet .............................................................................................. 64
Uppsägningen av provisionsavtalet och dess konsekvenser ............................ 66
RPS utredning och anmälan ................................................................... 67
Tornetprojektet (ÅP 12-13) – Tingsrättens bedömning ........ 68
15
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Allmänt .................................................................................................... 68
Utvärderingspromemoriorna ................................................................... 69
Föredragningen................................................................................................ 69
De två versionerna av utvärderingspromemoriorna........................................ 70
Hyresavtalet med Sundbaum ................................................................. 70
Göran Henrikssons konsultavtal med Gunnar Sundbaum ...................... 72
Sammanfattande bedömning av åtalspunkten 12 ................................... 76
Rolf Swensons agerande .................................................................................. 77
Göran Henrikssons agerande .......................................................................... 78
Slutsatser .......................................................................................................... 79
Sammanfattande bedömning av åtalspunkten 13 ................................... 79
Slutsatser .......................................................................................................... 82
Skadestånd ............................................................................................. 82
Norrlandsanstalterna (ÅP 2-4) – Händelseutveckling m.m. . 83
Inledning ................................................................................................. 83
Händelseutveckling åren 2005-2006 ...................................................... 83
Händelseutveckling år 2006 (åtalspunkt 2) ............................................. 86
Händelseutveckling åren 2009- 2010 ..................................................... 95
Händelseutveckling åren 2013-2014 ...................................................... 96
Riksrevisionens rapporter ....................................................................... 96
Göran Henrikssons försök att träffa nya provisionsavtal ......................... 97
Rolf Swensons resor............................................................................... 98
Norrlandsanstalterna (ÅP 2-4) – Tingsrättens bedömning 100
Inledning ............................................................................................... 100
Åklagarens grunder .............................................................................. 101
Rättsliga utgångspunkter ...................................................................... 102
Familjerna Swensons och Henrikssons jordenruntresa hösten 2005 ... 103
Mailkonversationen den 29 november-1 december 2005 ..................... 104
Brevet från TP och beslutet att inte tillämpa LOU ................................. 106
Göran Henrikssons och Björn Wigelius första mailkontakt ................... 109
Mötet den 7 mars 2006 ......................................................................... 112
Avtalen mellan Henova och Fojab. Björn Wigelius ”Tillbakablick” ........ 114
Brevet av den 21 april 2006 och det muntliga provisionsavtalet ................... 114
Björn Wigelius ”Tillbakablick” av den 21 april 2006 ................................... 116
Provisionsavtalet av den 14 juni 2005 ........................................................... 117
Sydafrikaresan i februari 2007 .............................................................. 119
Faktureringar ........................................................................................ 121
Göran Henrikssons faktureringar till Fojab under år 2006 (åtalspunkten 2) 121
Göran Henrikssons faktureringar till Fojab år 2007 (åtalspunkten 3) ......... 123
Göran Henrikssons faktureringar till Fojab under år 2008 (åtalspunkt 4) ... 125
16
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
a) 625 000 kr, avseende Saltviksprojektet. ................................................. 125
b) 1 875 000 kr, avseende Haparandaprojektets tilläggsavtal .................... 126
Sammanfattning.............................................................................................. 128
Riksrevisionens rapporter ..................................................................... 129
Göran Henrikssons försök att få ytterligare förmedlingsuppdrag .......... 130
Har Göran Henriksson betalat Rolf Swensons utlandsresor? ............... 132
Rolf Swensons uppgifter ................................................................................. 133
Bedömning...................................................................................................... 134
Björn Wigelius och Göran Henrikssons uppsåt ..................................... 135
Fojabs fakturabetalningar åren 2007-2008 ................................................... 137
Henovas sätt att fakturera under åren 2006-2008 ......................................... 137
Det antedaterade provisionsavtalet ............................................................... 138
Slutsatser rörande Göran Henrikssons och Björn Wigelius uppsåt .............. 139
Särskilda invändningar ......................................................................... 139
Sammanfattande bedömning ................................................................ 140
Utgångspunkter .............................................................................................. 140
Motiv m.m. ...................................................................................................... 141
Händelseutvecklingen fram till och med den 27 februari 2006 ..................... 142
Den påstådda muntliga överenskommelsen sommaren 2005 ........................ 144
Försöken att dölja ett verkligt skeende .......................................................... 145
Inget bestämt mutbelopp? .............................................................................. 145
Slutsatser .............................................................................................. 146
Spelkontot (ÅP 5) .................................................................. 150
Ferax konsultuppdrag i Östersund- och Haparandaprojekten .............. 150
Ferax konsultuppdrag i Saltviksprojektet .............................................. 150
Spelkontot ............................................................................................. 152
Pernilla Teganders rapport över betalningsströmmar på spelkontot ............ 152
Kuvertpengarna .................................................................................... 153
Sammanfattning av Rolf Swensons och Stefan Svenssons berättelser 154
Tingsrättens bedömning ....................................................................... 156
Inledning ........................................................................................................ 156
Spelkontot ....................................................................................................... 157
Kuvertpengarna.............................................................................................. 157
Otillbörlighet och tjänstesamband ................................................................. 162
Rubricering .................................................................................................... 163
Öresundsprojektet (ÅP 6) ..................................................... 165
Åklagarens grunder .............................................................................. 165
Göran Henrikssons fakturering till Ferax ............................................... 166
Åklagarens bevisning ............................................................................ 166
Stefan Svenssons bevisning ................................................................. 166
De tilltalades berättelser ....................................................................... 166
Den skriftliga utredningen ..................................................................... 169
17
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagarens grunder ........................................................................................ 169
Vad är utrett? ................................................................................................. 170
Sammanfattning och slutsats .......................................................................... 172
Skanskauppdragen (ÅP 7) – Händelseutveckling m.m. ..... 174
Allmänt .................................................................................................. 174
Häktet Sollentuna ................................................................................. 174
Anstalten Saltvik i Härnösand ............................................................... 174
Konsulter i projekten ............................................................................. 175
Henovas engagemang i Saltvik/Härnösandprojektet ............................ 176
Henovas engagemang i projektet Sollentunahäktet.............................. 178
Provisionsfakturorna ............................................................................. 182
Granskningsrapporter ........................................................................... 183
Skanskauppdragen (ÅP 7) – Tingsrättens bedömning ...... 183
Åklagarens talan ................................................................................... 183
Sammanfattning av den muntliga bevisningen ..................................... 185
Rolf Swensons berättelse ................................................................................ 185
Göran Henrikssons berättelse ........................................................................ 187
Lars Nyléns berättelse .................................................................................... 188
Hans Johanssons berättelse ........................................................................... 190
Rättsliga förutsättningar ................................................................................ 191
Bakgrund ........................................................................................................ 192
Faktureringarna ............................................................................................. 193
Rolf Swenson styr mot Skanska och undan LOU ........................................... 193
Rolf Swensons tips om Henova till Hans Johansson ...................................... 194
Avtalet av den 28 augusti 2006 avseende Saltviksanstalten .......................... 196
Avtalet av den 28 augusti 2006 avseende Sollentunahäktet ........................... 197
Sammanfattning och slutsatser............................................................. 199
Provisionsavtalen av den 28 augusti 2006..................................................... 199
Det nya Sollentunaavtalet av den 10 februari 2008....................................... 203
Lånet (ÅP 8) ........................................................................... 204
Bakgrund och skriftlig bevisning ........................................................... 204
Sammanfattning av Rolf Swensons och Björn Wigelius berättelser...... 205
BMRS-uppdragen (ÅP 9) ...................................................... 209
Sammanfattning av Björn Wigelius och Göran Henrikssons berättelser 214
Björn Wigelius ................................................................................................ 214
Rolf Swenson .................................................................................................. 215
Allmänt ........................................................................................................... 215
Vad avtalades mellan Fojab och Rolf Swenson? ........................................... 217
18
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Har Rolf Swenson mottagit en muta av Björn Wigelius? ............................... 218
Har ersättningen till Rolf Swensons utgjort en otillbörlig belöning? ............ 219
Åklagarens talan och rättsliga förutsättningar ............................................ 219
Rolf Swensons uppdrag för Fojab .............................................................. 220
Fakturering ................................................................................................. 221
Har Rolf Swensons ersättningsanspråk varit affärsmässiga? ..................... 222
Rolf Swensons KV-information till Björn Wigelius/Fojab ....................... 223
Slutsats ....................................................................................................... 224
Bokföringsbrottet (ÅP 10) .................................................... 225
Inledning ............................................................................................... 225
Bokföringen har inte förts löpande ........................................................ 226
Rörelsefrämmande kostnader och mutor har bokförts .......................... 226
Bristfälliga underlag för bokföringen ..................................................... 228
Utgångspunkter för bedömningen......................................................... 229
Bedömning i skuldfrågan ...................................................................... 230
Har bokföringen förts löpande? ..................................................................... 230
Har rörelsefrämmande kostnader bokförts? .................................................. 231
Har mutor kostnadsförts? .............................................................................. 233
Har bokföringens underlag varit bristfälliga? ............................................... 233
Henova AB ................................................................................................. 234
Henova Förvaltning AB ............................................................................. 234
Slutsatser .................................................................................................... 235
Sammanfattande bedömning av skuldfrågan ................................................. 236
Rubricering ........................................................................................... 236
Åtalet för grovt försvårande av skattekontroll ........................................ 237
Försvårandet av skattekontroll (ÅP 11) ............................... 238
Fakturorna från Henova ........................................................................ 238
Fakturorna från Kvarnhemsgården ............................................................... 239
Björn Wigelius uppgifter ........................................................................ 239
Björn Wigelius har uppgett följande. ..................................................... 239
Allmänt ....................................................................................................... 239
Henovafakturorna ....................................................................................... 240
Fakturorna från Kvarnhemsgården............................................................. 241
Rättslig reglering ........................................................................................... 241
Henovafakturorna .......................................................................................... 241
Fakturorna från Kvarnhemsgården ............................................................... 243
Sammanfattning.............................................................................................. 244
Viarpsfastigheten (ÅP 1)....................................................... 245
Processuella förutsättningar ................................................................. 245
Bakgrund .............................................................................................. 245
Muntlig bevisning .................................................................................. 248
19
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Straff ...................................................................................... 249
Rolf Swenson........................................................................................ 249
Björn Wigelius ....................................................................................... 249
Göran Henriksson ................................................................................. 250
Stefan Svensson................................................................................... 251
Företagsbot ........................................................................... 252
BMRS Konsult AB................................................................................. 252
Ferax Projektledning AB ....................................................................... 252
Henova AB och Henova Förvaltning AB ............................................... 253
Förverkande m.m. ................................................................. 255
Inledning ............................................................................................... 255
Rättslig reglering och generella överväganden ..................................... 255
Var ska utbyte av mutbrott förverkas? ........................................................... 256
Ska egendom förverkas solidariskt?............................................................... 257
Ska förverkande ske hos den som döms för bestickning? .............................. 258
Prövning av förverkandeyrkandena ...................................................... 260
Stefan Svensson och Ferax Projektledning AB .............................................. 260
BMRS Konsult AB .......................................................................................... 262
Rolf Swenson .................................................................................................. 262
Inledning..................................................................................................... 262
Åtalspunkterna 2-4 ..................................................................................... 263
Åtalspunkt 5 ............................................................................................... 264
Åtalspunkt 8 ............................................................................................... 264
Slutsats ....................................................................................................... 264
Göran Henriksson och Henova AB ................................................................ 265
Solidariskt förverkande mellan Göran Henriksson och Henova AB?........ 267
Henova Förvaltning AB ................................................................................. 267
Björn Wigelius ................................................................................................ 267
Åtalspunkterna 2-4 ..................................................................................... 267
Åtalspunkten 8............................................................................................ 269
Utvidgat förverkande............................................................................. 270
Kvarstad ............................................................................................... 271
Näringsförbud ....................................................................... 272
Ersättning till försvararna .................................................... 273
Försvararnas ersättningsyrkanden ....................................................... 273
Återbetalningsskyldighet? ..................................................................... 274
Häktning ................................................................................ 275
Hur man överklagar .............................................................. 275
20
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Avräkningsunderlag (Stefan Svensson)
Avräkningsunderlag (Rolf Swenson)
Bilaga 1 – Förhörsberättelser
Bilaga 2 – Beslagsyrkanden (aktbil. 659)
Bilaga 3 – Underrättelse enligt 14 § lagen om näringsförbud (DV 377)
Bilaga 4 – Anvisning för överklagande (DV 400)
21
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
SAMMANFATTNING M.M.
Inledning
Tingsrätten prövar i denna dom ett omfattande åtal avseende främst grovt mutbrott
och grov bestickning. I det följande sammanfattas åklagarens talan och tingsrättens
slutsatser, varefter följer en läsanvisning för resterande del av domen.
Om åtalen
Rolf Swenson var fram till år 2005 fastighetsdirektör vid Rikspolisstyrelsen (RPS).
Han övergick därefter till att vara fastighetschef vid Kriminalvården (KV). Göran
Henriksson var nära vän med Rolf Swenson och bedrev under aktuell tid
verksamhet som fastighetskonsult. Björn Wigelius var verksam inom
arkitektbolaget Fojab och Stefan Svensson inom projekteringsföretaget Ferax.
Åklagaren har gjort gällande att Rolf Swenson, Göran Henriksson och Björn
Wigelius har haft en gemensam brottsplan som gått ut på att Rolf Swenson för RPS
respektive KV:s räkning tecknat avtal med bl.a. Fojab och att Björn Wigelius i sin
tur överenskommit med Göran Henriksson om att utbetala ersättning till dennes
bolag Henova. Den ersättning som Henova mottagit har enligt åklagaren utgjort
mutor.
Rolf Swenson och Stefan Svensson har haft ett gemensamt spelbolag. Åklagaren
har hävdat att de pengar som Stefan Svensson tillfört spelbolaget och överlämnat till
Rolf Swenson i samband därmed har utgjort mutor. Stefan Svensson har dessutom
anlitat Göran Henriksson för ett uppdrag och även ersättningen för detta har enligt
åklagaren utgjort muta.
De uppdrag som Fojab och Ferax erhållit från RPS respektive KV har gällt dels
polisens administrativa centrum i Linköping, dels ett antal anstalter och häkten som
uppförts eller planerat att uppföras för KV:s räkning.
22
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson har åtalats för grovt mutbrott i tio fall samt ett fall av grov trolöshet
mot huvudman. Göran Henriksson har åtalats för, i första hand, medhjälp till grovt
mutbrott, i sex fall, grov bestickning i ett fall samt grovt bokföringsbrott och grovt
försvårande av skattekontroll. Björn Wigelius har åtalats för grov bestickning i sex
fall samt grovt försvårande av skattekontroll. Stefan Svensson har åtalats för grov
bestickning i två fall.
Åklagaren har yrkat att Göran Henriksson åläggs näringsförbud och att stora
summor förverkas hos var och en av de tilltalade.
Åklagaren har därutöver yrkat att företagen Henova AB, Henova Förvaltning AB,
Ferax Projektledning AB och BMRS Konsult AB åläggs företagsbot och att stora
summor förverkas hos dem.
Tingsrättens slutsatser
Tingsrätten dömer Rolf Swenson för grovt mutbrott enligt tre åtalspunkter, där
mutor mottagits för att Fojab skulle erhålla avtal avseende planerade anstalter i
Östersund och Haparanda samt slutligen även tillbyggnad av anstalten Saltvik i
Härnösand. Göran Henriksson döms för medhjälp till grovt mutbrott och Björn
Wigelius för grov bestickning avseende dessa åtalspunkter. Dessutom döms Rolf
Swenson för mutbrott av normalgraden och Björn Wigelius för bestickning av
normalgraden avseende ett lån från Björn Wigelius till Rolf Swenson. Rolf
Swenson och Stefan Svensson döms för grovt mutbrott respektive grov bestickning
i åtalspunkten avseende det gemensamma spelkontot. Göran Henriksson döms för
grovt bokföringsbrott och Björn Wigelius för grovt försvårande av skattekontroll.
Åtalen enligt fem åtalspunkter ogillas. En åtalspunkt, som endast framställts i andra
hand, har inte prövats.
23
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Straffet för Rolf Swenson bestäms till fängelse i tre år och två månader. Var och en
av Björn Wigelius och Göran Henriksson döms till tre års fängelse. Stefan Svensson
döms till villkorlig dom och 120 timmars samhällstjänst, med ett alternativstraff om
fyra månaders fängelse.
Betydande summor förverkas hos Göran Henriksson (8,5 miljoner kr, solidariskt
med Henova AB). Göran Henriksson åläggs näringsförbud i 7 år. Ett belopp om
305 000 kr förverkas hos Rolf Swenson. Förverkandeyrkandena mot Björn
Wigelius och Stefan Svensson ogillas.
Samtliga fyra yrkanden om företagsbot ogillas. Utöver förverkandet av 8,5 miljoner
kr hos Henova AB ogillas förverkandeyrkandena riktade mot instämda bolag.
Läsanvisningar
Domen är disponerad på följande sätt. Först presenteras yrkanden, inställningar,
m.m. Sedan kommer en redogörelse för åtalspunkterna enligt följande. Först ges en
bakgrund med åklagarens utveckling av sin talan. Till sist redovisas tingsrättens
bedömningar och slutsatser (domskäl).
Åtalspunkterna har, där så ansetts befogat med hänsyn till hur åklagaren lagt upp
åtalet, tagits i ett sammanhang. De har dock inte följt den ordning enligt vilken de
har avhandlats vid huvudförhandlingen, utan har istället lagts i en ganska löst hållen
kronologisk ordning. Det bör särskilt noteras att bakgrunden till de olika åtalen till
stor del sammanfaller eller avlöser varandra i tiden. Härav följer att domen bör läsas
som en helhet.
I domens avslutande delar presenteras tingsrättens bedömningar i frågor rörande
påföljd, förverkande, företagsbot, näringsförbud, m.m.
Under huvudförhandlingen har 84 vittnesförhör hållits. Till det kommer ett par
förhör under förundersökningen som tillåtits att läsas upp, eftersom vittnen avlidit
24
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
före eller under huvudförhandlingen. Slutligen har många och långa förhör med de
tilltalade hållits. Samtliga förhör har spelats in i tingsrättens datorsystem, i de allra
flesta fall med såväl ljud som bild. Mot den bakgrunden redovisas i huvudsak bara
vad som sagts i den mån det bedömts ha varit av särskild betydelse.
Förhörsberättelserna återfinns i domsbilaga 1. Bilagan har en innehållsförteckning.
Förkortningar
DV
Domstolsverket
KV
Kriminalvården (tidigare Kriminalvårdsstyrelsen)
LOU
Lagen om offentlig upphandling
NOU
Nämnden för offentlig upphandling
PAC
Polisens administrativa centrum
RPS
Rikspolisstyrelsen
RR
Riksrevisionen
TGS
TGS Fastigheter nr 3 AB
TP
TP Group Sweden AB (numera NIRAS Sweden AB)
åp
åtalspunkt
25
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
MÅLETS HANDLÄGGNING FÖRE HUVUDFÖRHANDLINGEN
Förundersökning inleddes under våren 2010 med anledning av en granskning som
Riksrevisionen gjorde av Kriminalvården 2009. Ett s.k. tillslag gjordes. I samband
med det frihetsberövades Rolf Swenson och Stefan Svensson. Ursprungligen gällde
misstankarna trolöshet mot huvudman, grovt brott, med Rolf Swenson som
misstänkt. I juni 2010 uppkom misstankar om bestickning och mutbrott.
Förundersökning inleddes den 10 juni 2010 mot Björn Wigelius och Rolf Swenson
för grov bestickning respektive grovt mutbrott.
Målet anhängiggjordes vid Norrköpings tingsrätt den 18 maj 2010 genom en
framställning om offentlig försvarare för Rolf Swenson. Efter framställning från
åklagaren överflyttades målet till Stockholms tingsrätt genom beslut den 15
november 2012.
Frihetsberövanden
Envar av Rolf Swenson och Stefan Svensson har varit frihetsberövad med
anledning av misstanke om brott som prövas genom denna dom; Rolf Swenson som
anhållen och häktad och Stefan Svensson som anhållen.
Beslut om kvarstad som gäller vid huvudförhandlingens början
Den 21 februari 2012 gav åklagaren in yrkanden om kvarstad mot Rolf Swenson,
Göran Henriksson, Stefan Svensson, Björn Wigelius, BMRS Konsult AB, Ferax
Projektledning AB, Henova AB och Henova Förvaltning AB. Kvarstadsförhandling
hölls under tre dagar mellan den 12 och 21 mars 2012. Tingsrätten meddelade
beslut den 27 mars 2012. Beslutet överklagades till Göta hovrätt som meddelade
beslut den 9 maj 2012. Härefter gäller följande i fråga om kvarstad.
Så mycket av Rolf Swensons egendom är belagd med kvarstad att 11 400 000 kr
kan förväntas bli täckt vid utmätning. Av beloppet avser 8 900 000 kr skadestånd
26
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
till Rikspolisstyrelsen för brottet under åtalspunkten 13, 2 000 000 kr förverkande
på grund av brotten under åtalspunkterna 2–4, 6, 7 och 12 och 500 000 kr
förverkande på grund av brotten under åtalspunkterna 5 och 8.
Så mycket av Björn Wigelius egendom är belagd med kvarstad att 4 000 000 kr kan
förväntas bli täckt vid utmätning. Beloppet avser förverkande på grund av brotten
under åtalspunkterna 2–4, 6, 8 och 9.
Så mycket av BMRS Konsult AB:s egendom är belagd med kvarstad att 306 250 kr
kan förväntas bli täckt vid utmätning. Av beloppet avser 206 250 kr förverkade på
grund av brottet under åtalspunkten 9 och 100 000 kr företagsbot.
Så mycket av Henova AB:s egendom är belagd med kvarstad att 4 500 000 kr kan
förväntas bli täckt vid utmätning. Av beloppet avser 4 000 000 kr en skönmässig
bedömning av vad som kan bli föremål för förverkande på grund av brottet under
åtalspunkten 1 och 500 000 kr företagsbot.
Så mycket av Ferax Projektledning AB:s egendom är belagd med kvarstad att
4 500 000 kr kan förväntas bli täckt vid utmätning. Av beloppet avser 4 000 000 kr
förverkande på grund av brotten under åtalspunkterna 5 och 6 och 500 000 kr
företagsbot.
Härefter har Stockholms tingsrätt ett antal gånger prövat kvarstadsfrågorna, senast
den 20 december 2012. Några ändringar jämfört med tidigare beslut har inte gjorts.
27
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
YRKANDEN OCH INSTÄLLNINGAR
Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot korruption, har under målets handläggning
företrätts av flera åklagare. Huvudansvaret har ålegat överåklagaren Gunnar Stetler.
Han har biträtts av chefsåklagaren Jan Axelsson samt av kammaråklagarna Staffan
Edlund och Berndt Berger.
Ansvarsyrkanden m.m.
Åklagaren har anfört och framställt ansvarsyrkanden enligt följande.
Bakgrund samt inledning till gärningsbeskrivningarna
Allmänt
Rolf Swenson och Göran Henriksson är synnerligen goda vänner, även
familjevis.
Rolf Swenson är fastighetschef på Rikspolisstyrelsen (RPS) fram till december
2005 och har därefter motsvarande befattning på Kriminalvården (KV) till
februari 2010 då han pensionerats och övergått till att bli konsult åt KV i firma
BMRS Konsult AB samtidigt som han utan KV:s vetskap blir konsult åt Fojab,
se åtalspunkterna 8 och 9.
Göran Henriksson har haft en fast anställning inom Swedbank och rest mycket i
tjänsten som konsult och föreläsare. Reseräkningar för tjänsteresor till mycket
stora belopp betalas av Swedbank som utlägg i anställningen. Sådana kostnader
och även privata resor samt resor för fam. Swenson låter Göran Henriksson
bokföra i Henova AB (Henova), jfr åtalspunkten 10.
Henova och även Göran Henriksson är i allt väsentligt okända på
fastighetsmarknaden, saknar exempelvis webbsida och Henova har inte haft
någon större omsättning, förutom främst den betydande ersättning som kan
kopplas till avtal som kan kopplas till RPS och KV och där Rolf Swenson
under motsvarande tid varit delaktig som företrädare för RPS och KV.
Åklagarens påstående är i första hand att Rolf Swenson och Göran Henriksson
gemensamt har ett upplägg som går ut på att Göran Henriksson ska skaffa in
provisionsavtal i sin firma Henova. Dessa avtal ska gå ut på att betydande
provisioner ska utbetalas till Henova när Henovas motpart träffar bindande
avtal med Rikspolisstyrelsen (RPS) eller Kriminalvården (KV) om uppförande
28
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
av polishus, fängelser och häkten, exempelvis åtalspunkterna 2–4 och 7.
Avsikten är att båda, Rolf Swenson och Göran Henriksson, ska ekonomiskt dra
fördel av förfarandet. För straffansvar saknar det i och för sig betydelse
huruvida Rolf Swenson har gynnats ekonomiskt eller inte.
Det är Rolf Swenson som träffar respektive avtal för RPS/KV och han följer
exempelvis inte regelverket i lagen om offentlig upphandling, LOU, Rolf
Swenson helt enkelt ”direktupphandlar”.
Under 2005/6 berörs hyresavtal avseende det s.k. Polishuset Tornet i Linköping
där Rolf Swenson var verksam för RPS räkning och där Göran
Henriksson/Henova uppbar s.k. mäklarersättning, När sedan Rolf Swenson gick
över till KV per den 1 december 2005 inriktades Göran Henrikssons
mäklarverksamhet mot KV:s potentiella kunder. De anstalter/planerade
fängelser/häkten som här främst berörs är Haparanda, Östersund, Saltvik
(Härnösand), häktet Sollentuna och Ersättningsanstalten Skåne.
Generellt kan sägas att här aktuella avtal med KV har varit så utformade att en
utvärdering av det affärsmässiga inte kunnat ske i erforderlig utsträckning.
Förfarandet mer i tidshänseende
Rolf Swenson är, som angetts, fastighetschef på RPS fram till den l december
2005. I den rollen skriver han för RPS räkning avtal med Gunnar Sundbaum
AB (GSAB) om ett framtida hyresavtal i en byggnad kallad Tornet i Linköping,
som ska byggas. Samtidigt erbjuder Göran Henriksson genom bolaget Henova
GSAB att vara konsult åt GSAB och förmedla hyreslokaler. Detta leder till att
Henova i konsultersättning erhåller 750 000 kr av GSAB. Rolf Swenson har
inte tillstånd att skriva på avtalet men utnyttjar ett delegeringsbeslut som binder
upp RPS. Avtalet är i realiteten på ca 20 år men är skrivet på 6 år med
skadeståndsbestämmelser. Det är väsentligt dyrare än de hyresalternativ som
finns i Linköping, åtminstone 8,9 milj. kr.
Rolf Swenson börjar därefter på Kriminalvården (KV) och får en betydande
reell delegering.
Rolf Swenson träffar för KVs räkning först – utan upphandling och trots att
ramavtal finns med andra bolag – under l:a halvåret 2006 avtal bl.a. med
arkitektföretaget Fojab AB om generalkonsultuppdrag för anstalterna
Haparanda och Östersund, åtalspunkterna 2–4.
Avtalen var värda ett par hundra miljoner kr. Fojab har i anslutning till detta
träffat ”avtal” med Henova om att Henova mot ersättning ska förmedla kunder
29
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
till Fojab. Fojabs avtal med KV resulterar därför i att Henova slutligen erhåller
ca 10 miljoner kr av Fojab, åtalspunkterna 2–4.
Under juli/augusti 2006 träffas ett avtal mellan Ferax Projektledning/Stefan
Svensson om uppdrag vad gäller Saltvik. Som framgår av utredningen så har ca
844 000 kr satts in av Stefan Svensson på RS konto och utnyttjats för bl.a. spel.
Rolf Swenson har tagit ut vissa belopp från kontot. Därutöver har på sätt som
uppges i tingsrättens häktningsPM Stefan Svensson överlämnat betydande
belopp kontant till Rolf Swenson. Ytterligare avtal har därefter träffats mellan
KV och Ferax, åtalspunkterna 5 och 6.
Samtidigt under år 2007 pågår planeringen för byggandet av häktet i
Sollentuna. RS rekommenderar Skanska att utnyttja Göran Henriksson/Henova
som ”mäklare/hyresexpert”. Avtal träffas under augusti 2006 mellan Skanska
och Henova på provisionsbasis avseende Sollentuna och Saltvik. Avtal måste
alltså komma till stånd på vissa villkor mellan KV och Skanska för att
provisionen ska utbetalas till Henova. Vissa problem uppstår, bl.a. vill inte
Specialfastigheter gå med på förslaget avseende Saltvik. – Avtalet skrivs
därefter om mellan Henova och Skanska. Detta resulterar slutligen i en
utbetalning om ca 10 miljoner till Henova under år 2008. Upphandlingen av
Sollentunahäktet har inte följt reglerna om offentlig upphandling utan Skanska
har ”direktupphandlats”, åtalspunkten 7. Åtalspunkten 7 är uppdelad i a och b
eftersom ett mutbrott redan senast är fullbordat i och med avtalen under 2007
även om dessa avtal inte lett till utbetalning utan först genom det avtal som
upprättades senare år.
Avtalen mellan KV och respektive leverantör har inte varit så utformade att de i
erforderlig utsträckning varit transparenta och uppföljningsbara,
Fojab, som tidigare inte haft ramavtal med KV och trots detta erhållit uppdrag
enligt ovan under 2006, har därefter ansökt om ramavtal med KV. Fojab har
dock inte erhållit sådant avtal av KV. Trots detta har Rolf Swenson under år
2007 och fortsättningsvis utnyttjat Fojab för väsentliga belopp och därigenom
bundit upp Specialfastigheter som skulle ansvara för byggandet bl.a. av
Ersättningsanstalt Skåne, ett synnerligen stort projekt, att i huvudsak
genomföras efter Rolf Swensons pensionering. I samband med Rolf Swensons
pensionering har han anlitats av KV som konsult och samtidigt anlitats av
Fojab och bl.a. styrt uppdragen/verksamheten mot Fojab. Rolf Swensons avsikt
var att Rolf Swenson skulle kunna få konsultersättning från Fojab med ca 5
miljoner kr under 5 år, åtalspunkterna 8 och 9.
30
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
De medel som kommit in i Henova har kommit Rolf Swenson till del bl.a. i
form av utlandsresor för synnerligen betydande belopp och genom byggandet
av det s.k. annexet i Båstad (Viarp 108) i Henovas namn, åp 1.
Väsentliga belopp har numera också av Stefan Svensson överförts från i målet
aktuellt bolag Ferax Projektledning till annat bolag och till honom personligen,
se förverkandeyrkanden.
Motsvarande har gällt för Björn Wigelius ifrån Fojab.
Ansvarsyrkanden m.m.
1.
GROV BESTICKNING (HENRIKSSON) OCH GROVT MUTBROTT (SWENSON)
(0500-K3046-11)
Utgör otillbörliga belöningar från Göran Henriksson, Henova AB och Henova
Förvaltning AB avseende fastigheter i Båstad för Swensons tjänsteutövning i
kriminalvården
Gärning
Henriksson har genom Henova AB och Henova Förvaltning AB under tiden
den 10 augusti 2007 – den 27 juni 2011 bl.a. inom Båstads kommun lämnat,
utlovat eller erbjudit Swenson muta eller annan otillbörlig belöning för dennes
tjänstetutövning inom Kriminalvården. Mutan eller belöningen, som
sammanlagt uppgått till 3 760 105 kr, har bestått i att Henriksson genom
nämnda bolag låtit bekosta en tillbyggnad på Swensons familj tillhörig fastighet
Båstad Viarp 5:107 till ett värde av 684 734 kr. Vidare har Henriksson genom
bolagen för Swensons räkning och brukande förvärvat den intilliggande
fastigheten Båstad Viarp 5:108 och på denna fastighet bekostat uppförandet av
ett bostadshus, till ett sammanlagt värde av 3 075 371 kr.
Swenson har genom förfarandet för sig själv eller för annan mottagit, låtit sig
utlovas eller begärt muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning
uppgående sammanlagt till 3 760 105 kr.
Brotten är att bedöma som grova på grund av beloppens storlek, att brotten
ingått i ett planlagt och systematiskt förfarande och att detta varit
samhällsfarligt.
Lagrum
17 kap 7 § och 20 kap 2 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2012 samt
jfr 23 kap 7 § brottsbalken
31
Avdelning 3
Enhet 31
2.
DOM
2014-09-02
B 17241-12
GROVT MUTBROTT (SWENSON) OCH GROV BESTICKNING (WIGELIUS) SAMT I
FÖRSTA HAND MEDHJÄLP TILL GROVT MUTBROTT, I ANDRA HAND GROV
BESTICKNING OCH I TREDJE HAND MEDHJÄLP TILL GROV BESTICKNING
(HENRIKSSON) (0500-K3048-11)
Avser otillbörlig belöning i samband med att Fojab väljs som leverantör till
Kriminalvården.
Gärning
Rolf Swenson och Göran Henriksson har i Henova AB under 2006 bl.a. i
Norrköping från Björn Wigelius genom Fojab Coordinator/Svartbröder
mottagit muta eller annan otillbörlig belöning för Swensons tjänsteutövning.
Mutan har bestått i att beloppet 6 250 000 kr överlämnats. Swenson och
Henriksson har härigenom för sig själv eller för annan tagit emot, låtit sig
utlova eller begärt muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Henriksson och Wigelius har till Swenson för dennes tjänsteutövning lämnat,
erbjudit eller utlovat muta eller annan otillbörlig belöning.
Oavsett rubricering görs gällande att de har varit införstådda med, kommit
överens om samt accepterat och förmått varandra till förfarandet varigenom de
medverkat till den gemensamma planen/gärningen med råd och dåd.
Förfarandet är att bedöma som grovt med anledning av det systematiska
förfarandet, beloppens storlek, att handläggningen inom Kriminalvården av
projekt därför inte varit transparant och att förfarandet ingått i ett
samhällsfarligt förfarande.
Swenson har grovt utnyttjat sin ställning och har missbrukat ett särskilt
förtroende. Brottsligheten har ingått som ett led i en brottslighet som varit
särskilt noga planlagd och bedrivits i stor omfattning varvid de inblandade
spelat betydande roller.
Lagrum
17 kap 7 § 2 st och 20 kap 2 § 1 st 1 p brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
samt 23 kap 4 § brottsbalken, jfr 23 kap 7 § brottsbalken.
3.
(HENRIKSSON) (0500-K3048-11)
Avser otillbörlig belöning i samband med att Fojab väljs som leverantör till
Kriminalvården.
32
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Gärning
Rolf Swenson och Göran Henriksson har i Henova under 2007 bl.a. i
Lagrum
17 kap 7 § 2 st. och 20 kap 2 § 1 st. 1 p brottsbalken i sin lydelse före 1 juli
2012 samt 23 kap 4 § brottsbalken jfr 23 kap 7 § brottsbalken
4.
(HENRIKSSON) (0500-K3048-11)
Avser otillbörlig belöning i samband med Fojabs tilläggsavtal till avtalet ovan som
leverantör till Kriminalvården.
Gärning
Rolf Swenson och Göran Henriksson har i Henova AB under 2008 bl.a. i
33
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Överens om samt accepterat och förmått varandra till förfarandet varigenom de
Lagrum
2012 samt 23 kap 4 § brottsbalken, jfr 23 kap 7 § brottsbalken
5.
GROVT MUTBROTT (SWENSON) OCH GROV BESTICKNING (SVENSSON)
(0500-K3049-11, 0500-K12985-10, 0500-K3048-11)
Utgör otillbörliga belöningar som har samband med Ferax roll som leverantör till
Kriminalvården och som har överlämnats ”i handen ”.
Gärning
Rolf Swenson har under tiden 2006–2009 i bl.a. Norrköping och Stockholm
från Stefan Svensson, som företrätt Kriminalvårdens leverantör Ferax
Projektledning och Ferax Projektstyrning, mottagit muta eller annan otillbörlig
belöning för sin tjänsteutövning.
Genom förfarandet Stefan Svensson lämnat, utlovat och erbjudit muta eller
annan otillbörlig belöning för Rolf Swensons tjänsteutövning som arbetstagare
vid Kriminalvården.
Genom förfarandet har Rolf Swenson tagit emot, låtit åt sig utlova eller begärt
eller mottagit muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Rolf
förtroende.
34
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Mutan har bestått i att Stefan Svensson till Rolf Swenson
– dels personligen löpande överlämnat valuta som sammantaget utgjort
mycket betydande belopp, minst 500 000 kr (delar av detta belopp har av
Rolf Swenson insatts på konto 6591 11 151 198, 6591 512 050 732, 6591 11
402 318 samt 6591 11 561 718 i Handelsbanken i Norrköping eller i
bankfack (av överlämnad valuta fanns den 18 maj 2010 i bankfack på
Nordea i Norrköping kvar ca 29 000 kr i sedlar).
– dels på konto 6591 512 050 732 i Handelsbanken i Norrköping disponerat
av Rolf Swenson insatt åtminstone 844 000 kr. Från kontot har Rolf
Swenson tagit ut åtminstone 150 000 kr.
förfarandet, beloppens storlek, att förfarandet bidragit till att LOU inte följts, att
handläggningen inom Kriminalvården av projekt inte varit transparant och att
förfarandet har sammantaget ingått i ett samhällsfarligt förfarande.
Brottsligheten har ingått som ett led i en brottslighet som varit särskilt noga
planlagd och bedrivits i stor omfattning.
Lagrum
17 kap 7 § och 20 kap 2 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2012
6.
GROVT MUTBROTT (SWENSON) GROV BESTICKNING (WIGELIUS OCH SVENSSON),
MEDHJÄLP TILL GROVT MUTBROTT, I ANDRA HAND GROV BESTICKNING, I TREDJE
HAND MEDHJÄLP TILL GROV BESTICKNING (HENRIKSSON) (0500-K3048-11)
Utgör otillbörliga belöningar, totalt 1 250 000 kr, som har samband med Feraxs roll
som leverantör till Kriminalvården och som har överlämnats för projektarbete, projekt
Öresundsregionen, av Henova AB för Feraxs räkning.
Gärning
Rolf Swenson och Göran Henriksson har under 2009 i bl.a. Norrköping från
Ferax/Stefan Svensson och Björn Wigelius mottagit muta eller annan otillbörlig
belöning för Rolf Swensons tjänsteutövning. Mutan har bestått i att Stefan
Svensson låtit Feraxbolag utbetala 1 250 000 kr till Henova AB
Genom förfarandet Svensson lämnat, utlovat och erbjudit muta eller annan
otillbörlig belöning för Swensons tjänsteutövning som arbetstagare vid
Kriminalvården.
Svensson, Henriksson och Wigelius har till Swenson för dennes tjänsteutövning
lämnat, erbjudit eller utlovat muta eller annan otillbörlig belöning.
35
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swenson och Henriksson har härigenom för sig själv eller för annan tagit emot,
låtit sig utlova eller begärt muta eller annan otillbörlig belöning för sin
tjänsteutövning.
projekt därför inte varit transparant och att förfarandet har ingått i ett
planlagd och bedrivits i stor omfattning varvid de inblandade spelat betydande
roller.
förtroende.
Lagrum
2012 samt 23 kap 4 § brottsbalken, jfr 23 kap 7 § brottsbalken
7.
GROVT MUTBROTT (ROLF SWENSON) SAMT I FÖRSTA HAND MEDHJÄLP TILL
GROVT MUTBROTT, I ANDRA HAND GROV BESTICKNING OCH I TREDJE HAND
MEDHJÄLP TILL GROV BESTICKNING (GÖRAN HENRIKSSON)
(0500-K48058-11,0500-K3050-11)
Häktet i Sollentuna och anstalten Saltvik, Skanska.
a) nedan avser utlovad och avtalad muta som inte lett till utbetalning,
b) nedan avser muta som lett till utbetalning och motsvarar det belopp som yrkas
förverkat.
Gärningar
a)
Rolf Swenson och Göran Henriksson har under 2006 i bl.a.
Norrköping/Stockholm från Skanska för sig själv eller för annan mottagit muta
eller annan otillbörlig belöning för Swensons tjänsteutövning avseende
anstalten Saltvik i Härnösand och häktet Sollentuna.
Mutan har bestått i att det i avtal mellan Skanska och Henova AB avseende
vardera Saltvik och Sollentuna avtalats om synnerligen betydande belopp,
åtminstone 15 miljoner kr, att utbetalas till Henova AB när vissa förutsättningar
36
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
var uppfyllda, vilket är att betrakta som muta. Även om avtalen inte lett till
utbetalning har Rolf Swenson härigenom för sig själv eller för annan tagit
emot, låtit sig utlova eller begärt muta eller annan otillbörlig belöning för sin
tjänsteutövning.
Göran Henriksson har medverkat till detta.
Göran Henriksson har till Rolf Swenson för dennes tjänsteutövning lämnat,
Rolf Swenson har grovt utnyttjat sin ställning och har missbrukat ett särskilt
förtroende.
Samtliga påstådda brott är grova på grund av det sammanlagda beloppets
storlek, att brotten ingått i ett planlagt och systematiskt förfarande varvid LOU
inte följts och att detta varit samhällsfarligt.
b)
Rolf Swenson och Göran Henriksson har därefter under 2008 i bl.a.
Norrköping/ Stockholm från Skanska för sig själv eller för annan mottagit muta
eller annan otillbörlig belöning för Rolf Swensons tjänsteutövning. Mutan har
bestått i ett avtal mellan Skanska och Henova AB vilket lett till att beloppet
10 875 000 kr utbetalts till Henova AB. Rolf Swenson har härigenom för sig
själv eller för annan tagit emot, låtit sig utlova eller begärt muta eller annan
otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Göran Henriksson har medverkat till detta.
Göran Henriksson har till Rolf Swenson för dennes tjänsteutövning lämnat,
erbjudit eller utlovat muta eller annan otillbörlig belöning. Oavsett rubricering
görs gällande att de har varit införstådda med, kommit överens om samt
accepterat och förmått varandra till förfarandet varigenom de medverkat till den
gemensamma planen/gärningen med råd och dåd.
Rolf Swenson har grovt utnyttjat sin ställning och har missbrukat ett särskilt
förtroende.
Samtliga påstådda brott är grova på grund av det sammanlagda beloppets
storlek, att förfarandet inte varit transparant, att brotten ingått i ett planlagt och
systematiskt förfarande och att detta varit samhällsfarligt.
37
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Lagrum
17 kap 7 § 2 st och 20 kap 2 § 1 st 1 p brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012
samt 23 kap 4 § brottsbalken, jfr 23 kap 7 § brottsbalken
8.
GROV BESTICKNING (BJÖRN WIGELIUS) OCH GROVT MUTBROTT (SWENSON)
(0500-K12985-10)
Utgör otillbörlig belöning till Swenson att användas av denne för att starta sin
konsultfirma BMRS som skulle vara konsult åt Fojab samtidigt som han skulle vara
konsult åt Kriminalvården bl. a, avseende kriminalvårdsprojektet Ersättningsanstalt
Skåne som var ett mycket omfattande och intäktsbringande projekt under planering.
Gärning
På konto 6591 11 515 198 i Handelsbanken i Norrköping disponerat av Rolf
Swenson har per 2 februari 2010 från Wigelius inkommit 100 000 kr. Swenson
har härigenom mottagit muta eller annan otillbörlig belöning för sin
tjänsteutövning i Kriminalvården.
Genom förfarandet har Björn Wigelius lämnat, utlovat och erbjudit muta eller
annan otillbörlig belöning för Swensons tjänsteutövning som arbetstagare vid
Kriminalvården.
Genom förfarandet har Swenson tagit emot, låtit åt sig utlova eller begärt eller
mottagit muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Swenson
har grovt utnyttjat sin ställning och har missbrukat ett särskilt förtroende.
roller.
Lagrum
9.
GROVT MUTBROTT (SWENSON) OCH GROV BESTICKNING (BJÖRN WIGELIUS)
(0500-K22515-10,0500-K34070-10)
Utgör otillbörliga belöningar som har samband med Fojabs roll som leverantör till
Kriminalvården för bl.a. projektet Ersättningsanstalt Skåne.
Gärning
Rolf Swenson har under 2010 i bl.a. Norrköping från Björn Wigelius som
företrätt Fojab Coordinator/Svartbröder mottagit muta eller annan otillbörlig
belöning för sin tjänsteutövning och som uppdragstagare åt Kriminalvården.
Björn Wigelius har kommit överens om att Rolf Swenson genom sitt bolag
38
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
BMRS Konsult ska erhålla ersättning med 68 750 kr i månaden inkl. moms att
utgå från och med mars 2010 och i realiteten t.o.m. 2015 till ett sammanlagt
belopp av 4 812 500 kr (inklusive moms exklusive indexuppräkning). Av
beloppet har 206 250 kr utbetalts.
Genom förfarandet har Björn Wigelius lämnat, utlovat och erbjudit muta eller
annan otillbörlig belöning för Swensons tjänsteutövning som arbetstagare och
uppdragstagare vid Kriminalvården.
Genom förfarandet har Swenson tagit emot, låtit åt sig utlova eller begärt eller
mottagit muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Swenson
har grovt utnyttjat sin ställning och har missbrukat ett särskilt förtroende.
förfarandet, beloppets storlek och att förfarandet har ingått i ett samhällsfarligt
förfarande. Brottsligheten har ingått som ett led i en brottslighet som varit
Lagrum
10. GROVT BOKFÖRINGSBROTT OCH GROVT FÖRSVÅRANDE AV SKATTEKONTROLL
(GÖRAN HENRIKSSON) (0500-K41309-10)
Avser brister i bokföringen i Henova AB och Henova Förvaltning AB
Gärning
Göran Henriksson har under tiden 2005–2010 varit ansvarig företrädare för
Henova AB (556486-3818) och Henova Förvaltning AB (556705-1932) med
säte i Norrköping, Han har uppsåtligen eller av oaktsamhet/grov oaktsamhet
åsidosatt bokföringsskyldigheten under perioden varför rörelsens förlopp,
ställning och ekonomiska resultat inte i huvudsak kunnat följas med ledning av
bokföringen. Förfarandet har förorsakat allvarlig fara för att myndighets
kontrollverksamhet vid beräkning av skatt eller avgift allvarligt försvåras.
Det läggs Göran Henriksson till last att bokföringen inte förts löpande, att allt
räkenskapsmaterial inte har bevarats, att rörelsefrämmande kostnader bokförts
som kostnader i rörelsen, att mutor kostnadsförts, att bokföringen använts till
att dölj a systematisk och organiserad brottslighet.
förfarandet över längre tid, beloppens storlek, att mutor förekommit, att det
39
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
förfarandet ingått i ett samhällsfarligt förfarande och att rörelsen använts till att
dölja systematisk och organiserad brottslighet.
Lagrum
11 kap 5 § 2 st. brottsbalken och 11 kap 5 § 1 st. 2 men brottsbalken i sin
lydelse före och efter den 1 juli 2005 och 10 § skattebrottslagen (1971:69)
11. GROVT FÖRSVÅRANDE AV SKATTEKONTROLL (BJÖRN WIGELIUS)
(0500-K46140-10)
Avser brister i bokföringen i Fojab Arkitekter AB, 556689-6980 samt Fojab Coordinator
(Svartbröder) AB, 556607-1766.
Gärning
Björn Wigelius har under tiden 2005–2010 varit ansvarig företrädare för Fojab
Coordinator/Svartbröder med säte i Skåne, Han har uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten under perioden och har förorsakat
allvarlig fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt eller
avgift allvarligt försvåras.
Det läggs Wigelius till last att underlag för transaktioner med Henova och
Kvarnhemsgården inte bokförts/varit bristfälliga och att mutor kostnadsförts,
att bokföringen använts till att dölja systematisk och organiserad brottslighet
samt att avtal med Henova saknats i bokföringen.
förfarandet över längre tid, beloppens storlek, att mutor används, att det
förfarandet ingått i ett samhällsfarligt förfarande och att rörelsen använts till att
dölja systematisk och organiserad brottslighet.
roller.
Lagrum
10 § skattebrottslagen (1971:69)
12 GROVT MUTBROTT (SWENSON) SAMT I FÖRSTA HAND MEDHJÄLP TILL GROVT
MUTBROTT, I ANDRA HAND GROV BESTICKNING OCH I TREDJE HAND MEDHJÄLP
TILL GROV BESTICKNING (HENRIKSSON) (0500-K52330-10)
Polishuset (Tornet) i Linköping
40
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Gärning
Rolf Swenson och Göran Henriksson har under 2005 i Norrköping/Linköping
från Gunnar Sundbaum AB mottagit muta eller annan otillbörlig belöning för
Swensons tjänsteutövning. Mutan har bestått i att beloppet 750 000 kr
överlämnats till Henova AB, 556486-3818. Swenson och Henriksson har
härigenom för sig själv eller för annan tagit emot, låtit sig utlova eller begärt
muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Henriksson har till Swenson för dennes tjänsteutövning lämnat, erbjudit eller
utlovat muta eller annan otillbörlig belöning.
förfarandet, beloppens storlek, att handläggningen inom RPS av projekt inte
varit transparant.
särskilt noga planlagd och bedrivits i stor omfattning.
Lagrum
17 kap 7 § och 20 kap 2 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2012 jfr 23
kap 7 § brottsbalken samt 23 kap 4 § brottsbalken
13 GROV TROLÖSHET MOT HUVUDMAN (SWENSON) (0500-K52330-10)
POLISHUSET (TORNET) I LINKÖPING
Målsägande
Rikspolisstyrelsen (RPS)
Gärning
Swenson har som fastighetschef i RPS under åren 2004–2005 missbrukat sin
förtroendeställning genom att inte tillvarata RPS intressen i de avtal som
tecknats av honom mellan RPS och Gunnar Sundbaum AB/TGS Fastigheter nr
3 AB. Swenson har med öppna ögon utsatt RPS för den skada som han måste
ha insett varit förenat med avtalens utformning avseende den s.k.
Tornetfastigheten i Linköping.
41
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Genom de avtal som tecknats under åren 2004–2005 i Stockholm och
Norrköping mellan RPS och Gunnar Sundbaum AB/TGS Fastigheter nr 3 AB
har RPS skadats med synnerligen betydande belopp, åtminstone 8 900 000 kr.
Förfarandet är att bedöma som grovt med anledning av Swensons ställning, det
systematiska förfarandet, beloppens storlek, att handläggningen inom RPS av
projektet inte varit transparant.
Lagrum
10 kap 5 § BrB
Förtydliganden av ansvarsyrkandena
Åtalspunkterna 1, 6 och 7
Åklagaren har under huvudförhandlingen anmält att åtalspunkten 1 är subsidiär i
förhållande till åtalspunkterna 2–4, 6 och 7 b enligt följande. För den händelse
tingsrätten skulle finna det styrkt att Rolf Swenson gjort sig skyldig till mutbrott
enligt gärningspåståendena under någon av dessa åtalspunkter ska han inte dömas
till ansvar enligt åtalspunkten 1. Åklagaren gör nämligen i första hand gällande att
Rolf Swensons mutbrott är fullbordat redan när pengar utbetalats till Henova AB
och att en del av de pengar som inbetalats till Henova AB redan vid den tidpunkten
var avsedda för Rolf Swenson. Motsvarande gäller för Göran Henriksson.
Åtalspunkten 10
Åklagaren har klargjort att gärningsbeskrivningen avseende grovt bokföringsbrott
innefattar påstående om sex brott, ett för vart och ett av åren 2005–2010, och
förklarat att det som påstås gäller för samtliga år.
42
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Yrkanden i fråga om beslag
Åklagaren har yrkat att gjorda beslag består till dess domen vinner laga kraft i
ansvarsdelen, se domsbilaga 2.
Yrkanden om förverkande
Åklagaren har med åberopande av 36 kap. 1, 1 b och 4 §§ brottsbalken yrkat
förverkande av utbyte av brott samt s.k. utvidgat förverkande enligt följande.
Rolf Swenson
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkterna 2–9 yrkat förverkande hos
Rolf Swenson av sammanlagt 25 375 250 kr, varav 23 725 000 kr solidariskt med
Göran Henriksson och Henova AB och 100 000 kr solidariskt med Björn Wigelius
samt 206 250 kr solidariskt med BMRS Konsult AB. Härutöver har åklagaren på
grund av brottet under åtalspunkten 12 yrkat förverkande av 750 000 kr solidariskt
från Rolf Swenson, Göran Henriksson och Henova AB.
Göran Henriksson
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkterna 2–4, 6 och 7 yrkat
förverkande hos Göran Henriksson av sammanlagt 23 725 000 kr solidariskt med
Rolf Swenson och Henova AB. Härutöver har åklagaren på grund av brottet under
åtalspunkten 12 yrkat förverkande av 750 000 kr solidariskt från Göran Henriksson,
Rolf Swenson och Henova AB.
Stefan Svensson
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkterna 5 och 6 yrkat förverkande
hos Stefan Svensson av sammanlagt 27 285 250 kr.
43
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Björn Wigelius
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkterna 2-4, 6, 8 och 9 yrkat
förverkande hos Björn Wigelius av sammanlagt 17 188 295 kr, varav 100 000 kr
solidariskt med Rolf Swenson (avseende åtalspunkten 8).
BMRS Konsult AB
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkten 9 förverkande hos BMRS
Konsult AB av 206 250 kr solidariskt med Rolf Swenson.
Henova AB
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkterna 2–4, 6 och 7 yrkat
förverkande hos Henova AB av 23 725 000 kronor solidariskt med Rolf Swenson
och Göran Henriksson. Härutöver har åklagaren på grund av brottet under
åtalspunkten 12 yrkat förverkande av 750 000 kr solidariskt från Henova AB, Rolf
Swenson och Göran Henriksson.
Henova Förvaltning AB
Åklagaren har på grund av brottet under åtalspunkt 1 yrkat förverkande hos Henova
Förvaltning AB av 6 000 000 kr solidariskt med Henova AB.
Ferax Projektledning AB
hos Ferax Projektledning AB av 6 601 845 kr.
Yrkanden om företagsbot
Åklagaren har yrkat att vart och ett av bolagen BMRS Konsult AB, Henova AB,
Henova Förvaltning AB och Ferax Projektledning AB ska åläggas företagsbot,
44
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
BMRS Konsult AB med 3 000 000 kr, Henova AB med 9 000 000 kr, Henova
Förvaltning AB med 2 000 000 kr och Ferax Projektledning AB med 8 000 000 kr.
Yrkanden om kvarstad
Åklagaren har yrkat att tingsrätten, med ändring av vad som tidigare förordnats i
fråga om kvarstad, i domen, för tiden till dess domen vinner laga kraft, beslutar om
kvarstad enligt följande.
Rolf Swenson
Åklagaren har yrkat att så mycket av Rolf Swensons egendom beläggs med
kvarstad att ett belopp uppgående till 25 375 250 kr kan antas bli täckt vid
utmätning. Beloppet avser i sin helhet förverkat värde av utbyte av brott varav
11 600 000 kr avser åtalspunkterna 2–4, 1 344 000 kr åtalspunkten 5, 1 250 000 kr
avser åtalspunkten 6, 10 875 000 kr åtalspunkten 7, 100 000 kr åtalspunkten 8 och
206 250 kr åtalspunkten 9.
Göran Henriksson
Åklagaren har yrkat att så mycket av Göran Henrikssons egendom beläggs med
utmätning. Beloppet avser i sin helhet förverkat värde av utbyte av brott varav
11 600 000 kr avser åtalspunkterna 2-4, 1 250 000 kr avser åtalspunkten 6 och
10 875 000 kr avser åtalspunkten 7.
Stefan Svensson
Åklagaren har yrkat att så mycket av Stefan Svenssons egendom beläggs med
utmätning. Beloppet avser i sin helhet förverkat värde av utbyte av brott avseende
åtalspunkterna 5 och 6.
45
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Björn Wigelius
Åklagaren har yrkat att så mycket av Björn Wigelius egendom beläggs med
kvarstad att belopp uppgående till 17 188 295 kr kan antas bli täckt vid utmätning.
Beloppet avser i sin helhet förverkat värde av utbyte av brott avseende
åtalspunkterna 2-4, 6, 8 och 9.
BMRS Konsult AB
Åklagaren har yrkat att så mycket av BMRS Konsult AB:s egendom beläggs med
kvarstad att ett belopp uppgående till 3 206 250 kr kan antas bli täckt vid utmätning.
Av det yrkade beloppen avser 3 000 000 kr yrkad företagsbot och 206 250 kr
förverkat värde av utbyte av brott avseende åtalspunkten 9.
Henova AB
Åklagaren har yrkat att så mycket av Henova AB:s egendom beläggs med kvarstad
att ett belopp uppgående till 32 725 000 kr kan antas bli täckt vid utmätning. Av det
yrkade beloppen avser 9 000 000 kr yrkad företagsbot och 23 725 000 kr förverkat
värde av utbyte av brott, varav 11 600 000 kr åtalspunkterna 2–4, 1 250 000 kr
åtalspunkten 6 och 10 875 000 kr åtalspunkten 7.
Åklagaren har yrkat att så mycket av Henova Förvaltning AB:s egendom beläggs
med kvarstad att ett belopp uppgående till 8 000 000 kr kan antas bli täckt vid
utmätning. Av det yrkade beloppen avser 2 000 000 kr yrkad företagsbot och
6 000 000 kr förverkat värde av utbyte av brott avseende åtalspunkten 1.
Åklagaren har yrkat att så mycket av Ferax Projektledning AB:s egendom beläggs
med kvarstad att ett belopp uppgående till 14 601 845 kr kan antas bli täckt vid
46
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
utmätning. Av de yrkade beloppen avser 8 000 000 kr yrkad företagsbot och
6 601 845 kr förverkat värde av utbyte av brott avseende åtalspunkterna 5 och 6.
Näringsförbud
Åklagaren har med åberopande av 1, 3 och 4 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud
yrkat att Göran Henriksson ska meddelas näringsförbud. Som grund för yrkandet
har åklagaren anfört följande. Göran Henriksson hade i egenskap av styrelseledamot
grovt åsidosatt vad som ålegat honom i aktiebolag och där i avsevärd omfattning
underlåtit att betala skatt och avgifter. Göran Henriksson hade därigenom gjort sig
skyldig till brottslighet som inte var ringa. Näringsförbud är därför påkallat från
allmän synpunkt, eftersom åsidosättandet varit systematiskt eller syftat till
betydande vinning. Det hade också medfört eller varit ägnat att medföra betydande
skada. Göran Henriksson hade slutligen i näringsverksamhet gjort sig skyldig till
brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i sex månader.
Yrkande om skadestånd
Rikspolisstyrelsen har på grund av brottet under åtalspunkten 13 yrkat skadestånd
av Rolf Swenson med 8 900 000 kr för de merkostnader som avtalen inneburit för
Rikspolisstyrelsen. På beloppet har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635)
från dagen för delgivning av stämning, dvs. den 14 september 2013, tills betalning
sker.
De tilltalades inställning till ansvarsyrkandena
Skuldfrågor
Viarpsfastigheten (ÅP 1)
Både Göran Henriksson och Rolf Swenson har bestritt ansvar för brott.
Göran Henriksson har anfört: Det saknades varje form av tjänstesamband mellan
honom och Rolf Swenson. Han hade vare sig lämnat, utlovat eller erbjudit Rolf
47
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swenson eller någon Rolf Swenson närstående person muta eller annan otillbörlig
belöning. Fastigheten Båstad Viarp 5:108 förvärvades av Henova Förvaltning AB
som en investering. Den fastigheten hade aldrig varit avsedd att på något sätt
komma Rolf Swenson tillgodo och så har inte heller skett i något avseende.
Tillbyggnaden av huset på Båstad Viarp 5:107 skedde med Henova Förvaltning AB
som finansiär och byggherre av rent praktiska skäl. Bolaget har fått full betalning
för tillbyggnaden och det hade aldrig funnits någon avsikt att Rolf Swenson eller
någon honom närstående skulle göra någon ekonomisk vinning av detta.
Rolf Swenson har anfört: Uterummet på Britt-Marie Swensons fastighet Båstad
Viarp 5:107 byggdes samtidigt som Henova Förvaltning AB bebyggde sin fastighet
Båstad Viarp 5:108. Samme entreprenör användes för båda byggnadsarbetena för
att i båda parters intresse sänka kostnaderna. Kostnadsredovisningen för projekten
hölls isär. Britt-Marie Swenson hade ett muntligt avtal med Henova Förvaltning AB
att ersätta bolaget för kostnaderna för uterummet. Det avtalet hade också fullföljts.
Det bestreds att Henova Förvaltning AB förvärvat fastigheten 5:108 och låtit
uppföra bostadshuset för Rolf Swensons räkning.
Norrlandsanstalterna (ÅP 2-4)
Var och en av Rolf Swenson, Göran Henriksson och Björn Wigelius har förnekat
det åklagaren lagt honom till last i de tre åtalspunkterna.
Rolf Swenson har anfört: Han hade inte haft någon kännedom om avtal mellan
Henova AB och Fojab eller om betalningsströmmar mellan de båda bolagen. Dessa
hade inget att göra med hans tjänsteutövning och han hade inte haft något utbyte av
dem.
Björn Wigelius har anfört: Fojab hade träffat ett avtal med Henova AB. Avtalet
hade inget med Rolf Swenson att göra. De utbetalade beloppen grundade sig på det
ingångna avtalet och utfärdade fakturor. Han hade inte lämnat erbjudit eller utlovat
48
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
något till Rolf Swenson. Det saknades alltså helt uppsåt i alla de avseenden
åklagaren gjorde gällande.
Göran Henriksson har anfört: Han erkände i och för sig att hans bolag Henova AB
mot faktura erhållit de arvoden jämte mervärdesskatt, som anges under respektive
åtalspunkt. Utbetalningarna skedde i enlighet med ett avtal, som slutits i tiden före
Rolf Swenson tillträdde sin tjänst hos KV. Tjänstesamband saknades helt mellan
fakturabetalningarna och Rolf Swensons tjänsteutövning. Rolf Swenson hade inte
fått något av inbetalningarna till Henova AB. Rolf Swenson hade vare sig lämnats,
utlovats eller erbjudits någon muta eller annan otillbörlig belöning. Göran
Henriksson hade inte heller deltagit i något sådant förfarande.
Spelkontot (ÅP 5)
Både Rolf Swenson och Stefan Svensson har bestritt ansvar för brott.
Rolf Swenson har anfört: Han hade vid två tillfällen mottagit kontantbelopp om
sammanlagt 50 000 kr av Stefan Svensson. Det var fråga om ett lån som han haft
och hade för avsikt att betala tillbaka. Beloppen hade inte utgjort någon otillbörlig
belöning till honom och saknade samband med hans tjänsteutövning. Delar av
beloppet, 50 000 kr, kunde ha satts in på hans bankkonto. De pengar som
återfunnits i hans bankfack kom troligtvis inte från Stefan Svensson. – Det var
riktigt att han tagit ut 150 000 kr från det under åtalspunkten angivna kontot, det s.k.
spelkontot. Uttagen hade utgjort en del av hans andel i ett enkelt bolag som han och
Stefan Svensson hade tillsammans. Han uppfattade det som hans del av uppkomna
vinster. I ett initialt skede av spelandet satte han själv in 50 000 kr på kontot. Han
hade inte haft någon insikt i de transaktioner Stefan Svensson gjort på kontot eller i
de spel som Stefan Svensson satsade kontopengarna på. Själv hade han inte spelat.
Det saknades tjänstesamband med transaktionerna på spelkontot. Han bestred att
LOU inte följts vid det enda avtal som träffats med Ferax och att handläggningen
vid Kriminalvården inte varit transparant.
49
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Stefan Svensson har anfört: Han hade vare sig lämnat, utlovat eller erbjudit Rolf
Swenson någon muta eller annan otillbörlig belöning för dennes tjänsteutövning.
Det var riktigt att det förekommit ett spelbolag eller en överenskommelse om spel
mellan honom och Rolf Swenson. I sådant sammanhang hade medel insatts på
konto och det kan ha överlämnats kontanter. Det hade inte funnits något samband
med Rolf Swensons tjänsteutövning.
Öresundsprojektet (ÅP 6)
Var och en av Rolf Swenson, Björn Wigelius, Stefan Svensson och Göran
Henriksson har förnekat det åklagaren lagt honom till last.
Rolf Swenson har anfört: Han hade inte känt till något om avtalsförhållandet mellan
Ferax Projektledning AB och Henova AB. Avtalsförhållandet och utbetalningarna
hade inte något samband med hans tjänsteutövning. Han hade inte heller haft något
ekonomiskt utbyte av avtalsmellanhavandet mellan Ferax Projektledning AB och
Henova AB. Avtalsförhållandet hade inte heller något samband med hans tjänst.
Björn Wigelius har anfört: Han hade inte betalat något till Rolf Swenson eller till
Henova AB. Den påstådda betalningen hade gjorts av Ferax Projektledning AB för
en utredning. Det var inget som han haft något med att göra. Han hade inte
medverkat i någon brottsplan. Det fanns inget samband med någon Rolf Swensons
tjänsteutövning.
Stefan Svensson har anfört: Han hade vare sig lämnat, utlovat eller erbjudit muta
eller annan otillbörlig belöning för Rolf Swensons tjänsteutövning. Det var riktigt
att Ferax Projektledning AB mottagit och betalat en faktura från Henova AB. Den
fakturan hade dock sin bakgrund i ett sedvanligt utredningsuppdrag.
50
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henriksson har anfört: Fakturan avsåg betalning för ett
marknadsföringsuppdrag som Henova AB åtagit sig och delvis också utfört. Inget
av detta hade med Rolf Swensons tjänsteutövning att göra.
Skanskauppdragen (ÅP 7)
Både Rolf Swenson och Göran Henriksson har förnekat gärningarna.
Rolf Swenson har anfört: Han hade inte känt till något om avtalsförhållandena
mellan Henova AB och Skanska och hade inte heller lämnat Henova AB någon
information rörande avtalsförhandlingarna mellan Kriminalvården och Skanska.
Han hade vare sig för sig själv eller annan låtit sig utlovas eller mottagit någon muta
eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Avtalen mellan Skanska och
Henova AB hade inget med honom att göra. Vad gällde tillämpningen av LOU hade
han följt de instruktioner han fick av generaldirektören för Kriminalvården. Enligt
den då förhärskande uppfattningen hos samtliga statliga myndigheter var LOU inte
tillämplig på det slags avtal som omfattas av åtalspunkten.
Göran Henriksson har anfört: Ingenting i de olika avtalen hade något samband med
Rolf Swensons tjänsteutövning att göra. Rolf Swenson hade inte låtit sig utlovas
eller mottagit någon muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.
Lånet (ÅP 8)
Både Rolf Swenson och Björn Wigelius har bestritt ansvar för brott.
Björn Wigelius har anfört: Han lånade ut 100 000 kr till Rolf Swenson att användas
som aktiekapital i det bolag som Rolf Swenson då stod i begrepp att bilda. Bolaget
skulle användas när Rolf Swenson skulle arbeta som konsult för Fojab AB. Lånet
hade återbetalats.
51
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson har anfört: Överföringen erkändes i och för sig. Det var fråga om ett
lån som återbetalats. Utbetalningen hade inte utgjort någon otillbörlig belöning för
hans arbete. Tjänstesamband saknades.
BMRS-uppdragen (ÅP 9)
Både Rolf Swenson och Björn Wigelius har bestritt ansvar för brott.
Rolf Swenson har anfört: Han träffade aldrig någon slutlig överenskommelse med
Björn Wigelius/Fojab, avseende längden på det konsultuppdrag som träffades
mellan honom genom BMRS Konsult AB, å ena sidan och Björn Wigelius/Fojab, å
den andra. Initialt avsåg uppdraget 12 månader. Det var riktigt att 206 250 kr
inklusive mervärdesskatt utbetalades. Det beloppet utgjorde emellertid ersättning
för utfört arbete hos Fojab och utgjorde alltså inte någon otillbörlig belöning för
hans tjänsteutövning hos Kriminalvården.
Björn Wigelius har anfört: Fojab önskade, efter Rolf Swensons pensionering,
utnyttja Rolf Swenson som projektledare för större arkitektprojekt, men inte för
någon form av uppdrag från Kriminalvården. Avtalet kom inte slutligt till stånd,
men en utbetalning gjordes med det påstådda beloppet. Fojab utnyttjade både en
juristkonsult hos Mannheimer Swartling och en revisor för att vara säkra på att allt
skulle vara korrekt. Avtalet saknade samband med Rolf Swensons arbete för
Kriminalvården. Fojab ville utnyttja Rolf Swensons erfarenhet av att hantera stora
projekt. Avsikten var att Rolf Swenson skulle arbeta med sådant som hade att göra
med olika projekt som Max Lab m.fl. som fanns i Malmö-Lundregionen.
Bokföringsbrottet (ÅP 10)
Göran Henriksson har förnekat gärningen och anfört: Han medgav att bokföringen
inte skötts löpande, men bestred att det inte varit möjligt att följa rörelsens förlopp,
ställning och ekonomiska resultat. I övrigt förnekar han det åklagaren påstått. Enligt
52
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
hans uppfattning borde det som kunde läggas honom till last i vart fall inte bedömas
som grova brott.
Försvårandet av skattekontroll (ÅP 11)
Björn Wigelius har bestritt ansvar för brott och anfört: Skattemyndighetens
kontrollverksamhet hade inte försvårats. Samtliga transaktioner i form av fakturor
hade funnits, men det var riktigt att det slutliga undertecknade avtalet med Henova
AB saknades. Den bristen var i så fall att bedöma som ringa. Det bestreds att mutor
använts.
Tornetprojektet (ÅP 12)
Rolf Swenson och Göran Henriksson har förnekat gärningarna.
Rolf Swenson har anfört: Han kände inte till avtalet mellan Henova AB och Gunnar
Sundbaum AB och hade inte medverkat till dess tillkomst. Han kände inte heller till
betalningarna mellan de två bolagen. Han hade vare sig för sig själv eller för annan
mottagit, låtit sig utlovas eller begärt muta eller annan otillbörlig belöning för sin
tjänsteutövning. Det saknades tjänstesamband.
Göran Henriksson har anfört: Henova AB hade fått ersättning enligt det
provisionsavtal som fanns mellan Henova AB och Sundbaum AB. Detta avtal
saknade emellertid samband med Rolf Swensons tjänsteutövning. Det var säkert
riktigt att Rolf Swenson inte kände till avtalet. Han hade för sin del inte känt till
eller påverkat Rikspolisstyrelsens förhandlingar med Gunnar Sundbaum AB. Rolf
Swenson hade varken begärt eller fått del av pengarna.
Tornetprojektet (ÅP 13)
Rolf Swenson har förnekat gärningen och anfört: Han hade inte missbrukat sin
förtroendeställning. Han hade tillvaratagit Rikspolisstyrelsens intressen. Avtalet
hade sin utgångspunkt i att han instruerats om att lokalen skulle ligga nära
53
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Resecentrum i Linköping. Rikspolisstyrelsen hade inte förorsakats någon skada. Det
var inte han som tog beslutet att teckna avtalet. Vidare hade Rikspolisstyrelsen
aktivt valt att inte utnyttja den klausul i avtalet som gav Rikspolisstyrelsen rätt att
fram till den 31 januari 2005 frånträda det undertecknade avtalet.
Rolf Swenson motsatte sig slutligen Rikspolisstyrelsens skadeståndsyrkande på
samma grunder som anförts i ansvarsdelen.
Inställningar i övrigt
Var och en av de tilltalade har, med hänvisning till inställningen i ansvarsdelen,
bestritt yrkandena om förverkande, kvarstad, näringsförbud och häktning (se nedan,
avsnittet ”Häktning”). De har inte haft något att erinra mot åklagarens yrkande om
att beslag ska bestå till dess domen vinner laga kraft i ansvarsdelen.
Instämda bolags inställning
Vart och ett av de instämda bolagen har bestritt yrkandena om företagsbot och
förverkande.
54
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
RÄTTSLIG REGLERING
Tillämplig lag
Den 1 juli 2012 trädde ny lagstiftning i kraft enligt vilken brottsbeteckningarna
bestickning och mutbrott ersattes av givande respektive tagande av muta. Brotten
sammanfördes i samband med detta till 10 kap. brottsbalken. Ändringarna medförde
också en viss utvidgning av straffansvaret. I detta mål är dock samtliga påstådda
korruptionsbrott begångna innan den 1 juli 2012, vilket medför att de ska bedömas i
enlighet med den äldre lagstiftningen (se 5 § andra stycket lagen [1964:163] om
införande av brottsbalken).
Bestämmelsen om bestickning i 17 kap. 7 § brottsbalken hade följande lydelse:
Den som till arbetstagare eller annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar
eller erbjuder, för denne själv eller för annan, muta eller annan otillbörlig
belöning för tjänsteutövningen, döms för bestickning till böter eller fängelse i
högst två år.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Rubriceringen bestickning, grovt brott, trädde i kraft den 1 juli 2004.
Bestämmelsen om mutbrott i 20 kap. 2 § brottsbalken hade följande lydelse.
Arbetstagare som, för sig själv eller för annan, tar emot, låter åt sig utlova eller
begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för
mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om
arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han
slutat densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och
högst sex år.
Vad i första stycket sägs om arbetstagare skall också tillämpas på
1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som
hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund eller allmän
försäkringskassa,
2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
55
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
3. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar
myndighet,
5. den som i annat fall än som avses i 1–4 på grund av förtroendeställning fått till
uppgift att för någon annan
a) sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet,
b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,
c) självständigt sköta en kvalificerad teknisk uppgift, eller
d) övervaka utförandet av en sådan uppgift som anges i a, b eller c,
6. främmande stats minister, ledamot av främmande stats lagstiftande församling
eller ledamot av främmande stats organ motsvarande dem som avses i 1,
7. någon som, utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts, utövar
främmande stats myndighet eller utländskt skiljemannauppdrag,
8. ledamot av kontrollorgan, beslutande organ eller parlamentarisk församling i
mellanstatlig eller överstatlig organisation där Sverige är medlem, och
9. domare eller annan funktionär i internationell domstol vars domsrätt Sverige
godtar.
Terminologi m.m.
Av bestämmelserna om bestickning och mutbrott framgår till att börja med
uttryckligen att det inte spelar någon roll om mutan eller den otillbörliga belöningen
lämnas före, under eller efter funktionärens tjänsteutövning.
Det som straffbeläggs genom bestämmelserna om bestickning och mutbrott är att en
muta eller annan otillbörlig belöning lämnas till en person som är arbets- eller
uppdragstagare. Ursprungligen avsåg begreppet muta vad som i förväg lämnats till
någon för att påverka dennes tjänsteutövning, medan otillbörlig belöning var
belöning som i efterhand lämnats som ersättning för pliktstridig tjänsteutövning (se
Thorsten Cars, Mutbrott och korruptiv marknadsföring, 3 uppl., Stockholm 2012, s.
78). Det görs inte någon skillnad mellan begreppen i straffrättsligt hänseende. I
enlighet med vanligt språkbruk används i det följande huvudsakligen begreppet
muta, även med avseende på otillbörliga belöningar i efterhand.
56
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Otillbörlighetsrekvisitet
Ett grundläggande rekvisit för straffbarhet är att belöningen varit otillbörlig.
Otillbörligheten ska bedömas utifrån alla i det enskilda fallet föreliggande
omständigheter (se prop. 1975/76:176 s. 36). I förarbetena till de nya
bestämmelserna på området har uttalats att utgångspunkten är att en förmån är
otillbörlig om den är ägnad att kunna påverka mottagarens tjänsteutövning (prop.
2011/12:79 s. 43). Denna utgångspunkt får förutsättas vara i överensstämmelse med
den ordning som gällde även före den 1 juli 2012. Det bör dock framhållas att det
inte krävs att en faktisk påverkan på tjänsteutövningen kan påvisas för straffansvar.
Det är tjänstens integritet, dvs. allmänhetens tilltro till befattningshavares oväld,
som är bestämmelsens skyddsintresse.
Mutbrott och bestickning kan endast begås med uppsåt. För att uppsåt ska anses
föreligga krävs dock inte att personen ifråga insett att mutan varit otillbörlig. Det
räcker att han eller hon har haft kännedom om de faktiska och rättsliga
omständigheter som gjort att förfarandet varit otillbörligt. Utgångspunkten är att
bristande kännedom om att ett handlande är brottsligt inte medför straffrihet.
Särskilt om s.k. onerösa prestationer
Svea hovrätt har i den s.k. Arenadomen (mål nr B 5202-12, meddelad den 29
oktober 2013; se även på s. 11 i domen refererade avgöranden) konstaterat att
korruptionsbrotten inte enbart straffbelägger givande och tagande av benefika
förmåner. Även om en förmån har varit förenad med ett villkor om viss
motprestation, exempelvis arbetsskyldighet för en kontrakterad konsult, kan en
sådan förmån alltså vara straffbar. Med detta sagt måste, för tydlighetens skull,
framhållas att frågan om förmånen varit benefik eller onerös är en faktor som ska
vägas in vid otillbörlighetsbedömningen.
57
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Mottaganderekvisitet – förmåner lämnade till ”annan”
Av lagtexten framgår att även den arbetstagare som exempelvis tar emot en muta
”för annan” döms för mutbrott. På samma sätt döms även den som lämnar en muta
till en arbetstagare eller uppdragstagare för bestickning även om mutan varit avsedd
för annan. Angående dessa bestämmelser har följande uttalats i förarbetena (prop.
1998/99:32, s. 94).
När det gäller mottagande för annan, krävs inte för ansvar ett rent fysiskt
mottagande för vidarebefordran till tredje man. Ansvar för mutbrott inträder
också om befattningshavaren känner till att förmånen kommit i tredje mans
besittning och om han uttryckt sitt godkännande eller på något annat sätt aktivt
verkat för mottagandet. Dessutom inträder straffansvar i fall där
befattningshavaren förhållit sig helt passiv beträffande förmånen, förutsatt att
han kan sägas ha ett reellt inflytande över mottagandet. Avsikten är självfallet
inte att straffa en person för att en förmån utan hans vetskap tillfaller någon
annan.
Straffansvar skall också inträda om en befattningshavare låtit åt sig utlova eller
begärt en förmån, även om den senare tillfallit eller varit avsedd att tillfalla
någon annan. En befattningshavare kan t.ex. ställa viss tjänsteåtgärd i utsikt mot
att en förmån ges till något ändamål som gynnar honom. Medverkansansvar kan
aktualiseras för den tredje man som mottagit mutan.
Därutöver gäller en generell bestämmelse, 23 kap. 7 § brottsbalken, enligt vilken
ansvar för vinningsbrott ådöms på samma sätt även om vinningen tillfaller någon
annan. En förutsättning för detta är att tredje mannens vinning eller tillägnande har
uppstått till följd av ett avsiktligt agerande. Om en person överlämnar en muta till
en annan person än den som innehar tjänsteställning kan detta således vara att
jämställa med att mutan lämnats direkt till personen med tjänsteställning.
58
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
TORNETPROJEKTET (ÅP 12-13) – HÄNDELSEUTVECKLING M.M.
Inledning
Rolf Swenson var under åren från 1997 och fram till den 1 december 2005
fastighetsdirektör på Rikspolisstyrelsen (RPS). Rolf Swenson var sedan lång tid
tillbaka mycket nära vän med Göran Henriksson.
Gunnar Sundbaum och Rolf Swenson hade varit bekanta med varandra sedan år
1990. Gunnar Sundbaum, vars bolag Sundbaum Fastighetsförvaltning AB under
denna tidrymd ägde den i målet aktuella fastigheten på Tornbyvägen i Linköping
(Tornetområdet), hade nämligen varit leverantör till ett företag som Rolf Swenson
tidigare arbetat i.
Göran Henriksson var från början inte bekant med Gunnar Sundbaum men hade
arbetat inom Stråbruken och senare i NCC Invest i Linköping. Dessa företag var
lokaliserade till Tornetområdet. År 2004 kände alltså Göran Henriksson väl till
Gunnar Sundbaum.
I ett beslutsprotokoll av den 10 november 2004 beslutade rikspolischefen Sten
Heckscher att uppdra åt ekonomichefen i RPS Ann-Sofie Löth att skapa
förutsättningar för och leda ett genomförande av en koncentration av den
transaktionsintensiva delen av ekonomiadministrationen inom polisen.
Koncentrationen skulle vara genomförd vid utgången av år 2006 och verksamheten
skulle vara lokaliserad till det gemensamma s.k. EA/PA-centret i Östergötland,
vilket var placerat på Garnisonsområdet i Linköping. Den nya verksamheten skulle
få namnet Polisens administrativa center (PAC).
Rolf Swenson fick i uppdrag att träffa ett hyresavtal för RPS räkning med den
fastighetsägare som utsågs.
59
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Från den 26 oktober 2005 till den 20 november 2005 företog makarna Swenson
tillsammans med makarna Henriksson en jordenruntresa. Åklagaren har gjort
gällande att Göran Henriksson betalade resan och att denna, tillsammans med de
byggnationer som företagits på Viarp 5:107 och 5:108 och som behandlas i
åtalspunkten 1, har utgjort ersättning till Rolf Swenson för att denne skulle delta i
brottsplanen avseende Tornetfastigheten.
RPS upphandling av hyresavtal
Offerterna och Rolf Swensons utvärdering av dessa
Den 12 november 2004 lämnade Garnisonsfastigheter AB/Steve Andersson en
offert avseende kontorslokaler med en erbjuden area om ca 3 100 kvm för
RPS/Polismyndigheten inom Garnisonsområdet i Linköping. Denna offert skickade
Steve Andersson till Rolf Swensons hemadress i Norrköping.
Sundbaum Fastighetsförvaltning AB/Gunnar Sundbaum lämnade offert i form av ett
koncept på hyresavtal, som överlämnades till Rolf Swenson vid ett personligt möte i
Linköping. I offerten erbjöds en kontorsarea om 2 800 kvm i Sundbaums fastighet
Glasblåsaren 7 på Tornbyvägen i Linköping.
Den 19 november 2004 upprättade Rolf Swenson ett PM angående ”Utvärdering av
hyresofferter i SCC i Linköping”. Rolf Swenson uppgav i denna utvärdering att det
fanns två offerter för RPS välja mellan, nämligen ”ACTA”, delägare i
Garnisonsfastigheten i Linköping, å ena sidan, samt ”Sundbaum”, dvs. Sundbaums
Fastighetsförvaltning AB, å den andra. Rolf Swenson förordade att alternativet
”Sundbaum” skulle väljas och grundade detta bl.a. på att den erbjudna årshyran var
fördelaktigare i Sundbaums fall (2,7 Mkr mot Garnisonens 3,7 Mkr), vilket skulle
medföra 23,8 Mkr lägre kostnader vid 6 års hyrestid, 17,7 Mkr lägre kostnader vid
12 års hyrestid och 18 Mkr lägre kostnader vid 18 års hyrestid. Rolf Swenson
60
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
pekade avslutningsvis på att lokalernas kvalitet och öppenhet, inklusive flexibilitet,
var bättre i Sundbaumalternativet.
Mailet den 8 december till Ann-Marie Begler
I ett mail den 8 december 2004 till dåvarande överdirektören i RPS, Ann-Marie
Begler, anförde Rolf Swenson sammanfattningsvis bl.a. följande. Han hade fått i
uppdrag av länspolismästaren i Östergötland att anskaffa lokaler som enligt
rikspolischefens beslut skulle vara klara till 2006. Han hade nu efter upphandling ett
förslag klart som baserade sig på placering i Linköping, närmare bestämt en
fastighet intill centralstationen i Linköping. Han hade föreslagit Ann-Sofie Löth att
han skulle få teckna hyresavtal för dessa lokaler. De aktuella offerterna hade
giltighet till den 31 december 2004. Han föreslog nu att Ann-Marie Begler skulle ge
honom mandat att teckna hyresavtalet för lokalerna vid stationen. Brevet avslutades
med följande mening: ”Om statsmakterna beslutar att vi inte får ha centret i
Linköping så får vi ta oss ur avtalet med någon klausul.”
Föredragningen den 16 december 2004
Den 16 december 2004 föredrog Rolf Swenson för Ann-Marie Begler frågan om en
förhyrning av lokaler. Av ett beslutsprotokoll, daterat samma dag, framgick att
Ann-Sofie Löth var närvarande och att beslutet skulle vara att uppdra åt Rolf
Swenson att teckna avtal ”enligt förslag i bilaga”. Protokollet var i vederbörlig
ordning undertecknat av Rolf Swenson och justerat av Ann-Marie Begler.
Protokollets datering var dock för hand ändrat till den 20 juni 2005.
Åklagaren har i denna del gjort följande påståenden. Till mötet med Ann-Marie
Begler den 16 december 2004 medförde Rolf Swenson både utvärderingen av
lokalerna och ett ifyllt beslutsprotokoll i avsikt att Ann-Marie Begler skulle fatta
beslut i enlighet med hans förslag. Ann-Marie Begler fattade dock inte något beslut
den dagen. Ann-Marie Begler och Ann-Sofie Löth uppmanade istället Rolf
61
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swenson att komplettera underlaget för förslaget. Rolf Swenson undertecknade
emellertid avtalet redan dagen därpå, i direkt strid med instruktionerna från Begler.
Under försommaren samma år fann Ann-Marie Begler – efter egna överväganden
och samråd med dåvarande chefsjuristen i RPS Ulf Berg – för gott att underteckna
protokollet, vilket gjordes efter att datumet ändrats till den 20 juni 2005.
Sakinnehållet i beslutsprotokollet fanns i bilagan. Detta beslutsunderlag hade
emellertid av allt att döma förkommit.
I målet förekommer två versioner av Rolf Swensons PM benämnt ”Utvärdering
hyresofferter SCC i Linköping”, där de två alternativen ACTA
(Garnisonsfastigheter) och Sundbaum (Tornet) jämförs och där Rolf Swenson
förordar Sundbaum som det mest fördelaktiga.
Åklagaren har gjort gällande att det var den första versionen av promemorian,
daterad den 19 november 2004, som Rolf Swenson medförde till föredragningen
med Ann-Marie Begler den 16 december 2004. Den andra versionen av
promemorian, som var daterad samma dag som föredragningen ägde rum, hade
enligt åklagaren upprättats i efterhand och hade presenterats för Ann-Marie Begler
och Ann-Sofie Löth först långt efter att hyresavtalet undertecknades. Enligt en
handskriven anteckning på handlingen hade Ann-Sofie Löth erhållit denna från Rolf
Swenson den 25 november 2005.
Det fanns ett antal skillnader mellan de två versionerna av promemoriorna.
1. Årshyran för Sundbaumalternativet uppgår till 2,7 Mkr enligt första versionen
och 3,1 Mkr enligt andra versionen.
2. I den första versionen anges att kostnaden för ”IoU” – inredning och utrustning –
enligt ACTA-alternativet ej ingår medan en kostnad om 0,4 Mkr anges i andra
versionen.
62
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
3. I den andra versionen har posten ”Möbler” lagts till, för vilket en kostnad om 0,5
Mkr anges för bägge alternativen.
4. I den andra versionen har längst ned angivits ”Tot hyra”, vilken för ACTA skulle
uppgå till 4,6 Mkr och för Sundbaum till 3,6 Mkr.
Åklagaren har i denna del gjort följande gällande. Kostnaden 0,4 Mkr för inredning
och utrustning enligt ACTA-alternativet hade lagts till för att dölja att
hyreskostnaden för Sundbaum ökat med samma summa. På så sätt skulle skillnaden
i totalkostnad mellan alternativen även enligt den andra versionen av promemorian
uppgå till 1 Mkr.
Hyresavtalet
Den 17 december 2004 träffades ett hyresavtal rörande uthyrning av en del av
fastigheten Glasblåsaren 7 (Tornet) i Linköpings kommun mellan Gunnar
Sundbaum Fastighetsförvaltning AB/Gunnar Sundbaum, hyresvärd, och RPS/Rolf
Swenson, hyresgäst. Avtalet avsåg en nyproduktion för RPS kontorsverksamhet på
en del av fastigheten.
I avtalet angavs bl.a. följande. Den hyrda ytan beräknades efter 120 arbetsplatser
och fick inte understiga 2 800 kvm. Kallhyran skulle vara minst 3,1 Mkr per år.
Hyrestiden skulle vara sex år med sex års förlängning om inte avtalet sades upp.
Uppsägningstiden var 24 månader. Hyresgästen ägde rätt att säga upp avtalet för
avflyttning efter sex eller 12 år. Enligt denna s.k. avstigningsklausul skulle
kostnaden för avstigning vara summan av en årshyra samt ett indextillägg
multiplicerat med en faktor. Denna var vid avstigning efter sex år 3 och vid
avstigning efter tolv år 1,5. Hyresvärden fick inte säga upp avtalet förrän avtalet
förlängts två gånger, d.v.s. 12 år.
63
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Avtalets Bilaga 3 innehåll under rubriken ”Övrigt” slutligen följande. ”Avtalet är
utan verkan och förfaller i sin helhet om hyresgästen skriftligen underrättar
hyresvärden därom, dock senast 2005-01-31.”
Åklagaren har i denna del gjort följande påståenden. Rolf Swensson har lämnat
vilseledande uppgifter om de av Sundbaum lämnade hyresvillkoren enligt följande.
1. I offerten angavs hyran till 2,7 Mkr; enligt kontraktet var hyran 3,1 Mkr.
2. I offerten stod att kostnaden för ”IoU” (inredning och utrustning) ingick; i
kontraktet angavs att denna kostnad inte ingick.
3. I offerten angavs att ledningar för telefoni skulle ingå; i kontraktet angavs att
ledningar för datakommunikation bekostades av hyresgästen.
4. I offerten angavs att värme och varmvatten ingick; i kontraktet angavs faktisk
kostnad för värme och administration.
5. I kontraktet angavs slutligen en faktisk kostnad för vattenförbrukning jämte
administrationskostnad samt gemensam parkering för besökare.
Åklagaren har också gjort gällande att avtalstiden för hyreskontraktet i praktiken
var 18 år eftersom avstigningsklausulen utformats på ett sätt som medförde att en
uppsägning skulle kosta RPS lika mycket eller mer som om lokalen behölls under
hela denna tid. Åklagaren har även påpekat att enligt 9 § förordningen (1993:528)
om statliga myndigheters lokalförsörjning krävdes regeringens godkännande för att
statliga myndigheter skulle få teckna hyresavtal med längre löptid än sex år. Något
sådant godkännande fanns inte när Rolf Swenson tecknade hyresavtalet med
Sundbaum Fastighetsförvaltning AB.
Tilläggsavtalet
Under våren 2005 tillträdde Stefan Strömberg som rikspolischef. Ett möte ägde
rum, förmodligen i maj samma år, mellan Stefan Strömberg, Ann-Sofie Löth och
Rolf Swenson. Frågan om Rolf Swensons behörighet att teckna hyresavtal togs upp.
64
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har gjort gällande att Stefan Strömberg vid detta möte förbjöd Rolf
Swenson att utan uttryckligt tillstånd teckna ytterligare hyresavtal.
Den 4 oktober och den 19 oktober 2005 tecknades emellertid ett tilläggsavtal mellan
hyresvärden TGS Fastigheter nr 3 (TGS)/Esbjörn Larsson och Gunnar Sundbaum, å
ena sidan, och RPS/Rolf Swenson, hyresgästen, å den andra sidan. TGS hade då
övertagit den aktuella från Sundbaum Fastighetsförvaltning AB.
Under rubriken ”Bakgrund” uttalade parterna följande. Hyresvärden hade förvärvat
del av fastigheten Glasblåsaren 7 och tagit över ansvaret för projekt Tornet,
inklusive hyreskontraktet med RPS. Hyresgästen hade deltagit i projekteringen som
skett sedan hyresavtalet skrevs på. Under projekteringen hade vissa förändringar i
omfattning och innehåll skett. I detta avtal redovisades konsekvenserna av
förändringarna i den tidigare överenskommelsen.
Under rubriken ”Överenskommelse” uttalade parterna härefter sammanfattningsvis
att hyresgästen godkände att TGS inträdde som ny hyresvärd i hyresavtalet av den
17 december 2004, att ny hyra skulle vara 3,88 Mkr och att det i den nya hyran
skulle ingå drift, skötsel, värmeförbrukning, elförbrukning av gemensam karaktär
t.ex. hiss och ventilationsaggregat, tillsyn och skötsel av olika installationer samt
utvändig solavskärmining.
Göran Henrikssons konsultavtal med Gunnar Sundbaum
Provisionsavtalet
Den 21 december 2004 träffades mellan uppdragsgivaren Sundbaum
Fastighetsförvaltning AB/Gunnar Sundbaum och uppdragstagaren Henova/Göran
Henriksson, ett avtal benämnt ”Offert/Uppdragsbekräftelse” om
provisionsersättning på grund av uppdrag. Avtalet var framtaget av Göran
Henriksson och Sundbaums accept är dagtecknad samma dag.
65
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Offerten hade följande ingress.
I anledning av föreliggande diskussioner rörande utveckling av projektet Tornet
etapp 2 med tillkommande byggrätt på del av fastigheten Glasblåsaren 7 i
Linköpings kommun (”Projektet”) översänder vi härmed vårt förslag till
samarbete innefattande de villkor som HeNova åtar sig att bistå Sundbaum
Fastighetsförvaltning AB (nedan benämnt ”Uppdragsgivaren”) med rådgivning
vid genomförandet av projektet (”Uppdraget”).
Uppdraget påbörjas i samband med att Uppdragsgivaren godkänner häri angivna
villkor som gäller under avtalstiden.
Under Punkten 1 i avtalet med rubriken ”Bakgrund” uttalades bl.a. att uppdraget för
Henova skulle vara att säkerställa att en uthyrningsnivå på minst 2 800 kvm
uppnåddes genom ett bindande hyresavtal.
Under rubriken ”Ersättning”, punkterna 5.1-3, stadgades att Henova skulle få
ersättning enligt följande.
5.1
Ett arvode på 300.000 (Sek) när bindande hyresavtal på minst 2 800 m2 till
en s.k. kallhyra om minst 3.100.000 kr/ per år och i prisnivå oktober 2004
tecknas. Detta arvode förfaller till betalning senast 30 dagar efter byggstart.
5.2
Ett arvode om 1,7 miljoner (Sek) när fastigheten/byggrätten (Projektet
Tornet) helt eller delvis sålts enligt bindande avtal till en köpeskilling om
minst 15 miljoner (Sek). Detta arvode förfaller till betalning 30 dagar efter
tillträdet. Försäljs fastigheten/byggrätten för 20, 25 eller 30 miljoner (Sek)
utgår arvode med 2,0, 2,5 respektive 3,0 miljoner (Sek).
5.3
Om Uppdragsgivaren väljer att inte sälja hela Projektet Tornet utan väljer
att bygga hela Projektet i egen regi skall ett arvode om 1,7 miljoner (Sek)
utgå till Henova. Arvodet förfaller till betalning vid byggstart.
5.4
Lagstadgad mervärdesskatt tillkommer på ovan angivna arvoden.
Åklagaren har i denna del gjort gällande följande. Den överenskomna provisionen
enligt 5.1 i avtalet utgjorde en förtäckt muta. RPS var nämligen genom hyresavtalet
66
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
den 17 december 2004 redan hyresgäst i den låga byggnad, som i projekt Tornet var
benämnd ”Etapp 2”. Åklagaren har till stöd för sitt påstående åberopat ett PM från
mars 2005, i vilket Gunnar Sundbaums Förvaltningsbolag genomgående redovisat
det hus vari RPS skulle inrymmas som ”Del 2”. Slutligen påpekades att
provisionsavtalet omfattade exakt den uthyrningsareal och hyreskostnad som ett par
dagar tidigare redovisats i hyresavtalet.
Den 1 september 2005 fakturerade Henova/Göran Henriksson Sundbaum
Fastighetsförvaltning AB ett belopp om 375 000 kr inkl. moms, avseende
”Konsultarvode enligt § 5.1 i avtal tecknat 21 december 2004”.
Uppsägningen av provisionsavtalet och dess konsekvenser
Under hösten 2005 sade Gunnar Sundbaum upp uppdragsavtalet med
Henova/Göran Henriksson.
Uppsägningen resulterade i en slutöverenskommelse mellan Sundbaum
Fastighetsförvaltning AB/Gunnar Sundbaum och Henova/Göran Henriksson,
daterad den 12 oktober 2005. Överenskommelsen innebar att Sundbaum
Fastighetsförvaltning AB skulle betala sammanlagt 750 000 kr, inkl. moms, till
Henova/Göran Henriksson. I beloppet ingick dels 375 000 kr enligt fakturan den 1
september 2005 och dels 375 000 kr enligt en ny faktura daterad samma dag.
Överenskommelsen innebar också att avtalet av den 21 december 2004 upphörde att
gälla och att ingen av parterna hade några ytterligare krav på varandra.
Samma dag betalade Sundbaum genom en postväxel 750 000 kr till Henova i
enlighet med överenskommelsen.
67
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
RPS utredning och anmälan
I ett PM till Rolf Swenson av den 23 november 2005 frågade Ann-Sofie Löth bl.a.
om bakgrunden till tilläggsavtalet, som innebar en hyreshöjning med 25 procent i
förhållande till ursprungsavtalet.
Rolf Swenson anförde i svarsmail samma dag bl.a. följande. Ett antal förändringar
genomfördes på grund av att hyresgästen, genom projektledaren Eva Järmark, gett
direktiv om ändringar. Dessa medförde också förändringar i förhållande till
hyresavtalet. Helt öppna lokallösningar skulle gälla i stället för cellkontor som
gällde från början, vilket fick stora konsekvenser för ventilations- och luftsystemen.
Ett stort arkiv måste projekteras. Han själv tog beslutet om tilläggsavtalet i enlighet
med nyttjarens önskemål för att tidsplanerna skulle hållas. Han hade haft sådant
mandat under hela sin tid på RPS.
Den 11 januari 2007 överlämnade RPS, genom chefsjuristen Ulf Berg,
Tornetärendet till åklagare. Till beslutet om överlämnande fogades en av RPS
inhämtad rättsutredning från advokatbyrån Hellgren Linander, dagtecknad den 28
mars 2006.
Den 20 oktober 2011 avgav på begäran av nämnda advokatbyrå konsultbyrån
Tenant & Partner en rapport benämnd ”RPS–TORNET. Marknadshyra och
offertförfarande”. Som författare angavs Charlotte Eklund och Magnus Ericsson.
Charlotte Eklund var även projektledare/ansvarig. Under rubriken ”Sammanfattande
bedömning” uttalades följande.
[H]yran för den aktuella lokalen ligger betydligt högre än vad som får anses ha
varit marknadsmässig hyra vid tidpunkten för avtalstecknandet. Det är högst
sannolikt att RPS, om marknaden för tillgängliga hyresobjekt hade genomlysts
ordentligt och Sundbaumavtalet konkurrensutsatts på ett professionellt sätt, hade
kunna åstadkomma ett hyresavtal till en betydligt lägre kostnad i fastigheten
Glasblåsaren 7, alternativt finna andra lokaler till en betydligt lägre kostnad i
Linköping.
68
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Tenant & Partner bedömde att KV kunnat teckna ett 6-årigt hyresavtal med en hyra
som inte översteg 1 200 kr/kvm, vilket skulle jämföras med hyran i
Sundbaumavtalet, vilken var 1 375 kr/kvm. I en bilaga till utlåtandet jämfördes
hyreskostnad mellan det tecknade avtalet vid avstigning efter 6, 12 respektive 18 år
vid en hyresnivå om 1 000, 1 100 och 1 200 kr/kvm. Slutsatsen blev att skillnaden
mellan det tecknade avtalet och en tänkt hyresnivå om 1 000 kr/kvm skulle bli ca
20,1 Mkr som mest vid 12 år och vid en tänkt hyresnivå om 1 200 kr/kvm ca 8,9
Mkr vid 18 år, som minst.
Den 30 januari 2012 begärde RPS, genom sina ombud på advokatbyrån Hellgren
Linander, att åklagaren skulle föra dess talan om skadestånd mot Rolf Swenson på
grund av ett förväntat åtal för trolöshet mot huvudman. Till grund för denna talan
lades innehållet i Tenant & Partners sakkunnigutlåtande.
TORNETPROJEKTET (ÅP 12-13) – TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Allmänt
Sedan Sten Heckscher i november 2004 beslutat att uppdra åt ekonomichefen i RPS
Ann-Sofi Löth att genomföra ett centrum för polisens ekonomiadministration
(PAC) i Östergötland började Rolf Swenson att söka efter lokaler dit verksamheten
kunde förläggas.
Rolf Swenson sökte bara lokaler i Linköping och infordrade hyresofferter från
Garnisonsfastigheter/Steve Andersson (ACTA), där Linköpings Rättscentrum redan
fanns, samt från Sundbaum Fastighetsförvaltning AB/Gunnar Sundbaum
(Sundbaum), som ägde Tornetområdet intill tågstationen i Linköping. Rolf Swenson
var sedan tidigare bekant med såväl Steve Andersson som Gunnar Sundbaum.
69
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Gunnar Sundbaum är idag delgiven misstanke om grov bestickning riktad mot Rolf
Swenson.
Utvärderingspromemoriorna
Efter att ha gjort en utvärdering av de olika offerterna bestämde sig Rolf Swenson
för att förorda Sundbaumalternativet, vilket dokumenterades genom promemorian
av den 19 december 2004. Motivet var enligt Rolf Swenson att årshyran var lägre i
Sundbaums offert samt lokalernas öppenhet och kvalitet i Tornetalternativet.
Den 8 december 2004 mailade Rolf Swenson till Ann-Marie Begler och föreslog att
han skulle få mandat att teckna hyresavtal med Gunnar Sundbaum för lokalerna vid
stationen. Avslutningsvis påpekade han att det kunde föras in en
”avstigningsklausul” för hyresgästen i hyresavtalet som kunde tillämpas om
statsmakterna inte ville ha PAC i Linköping.
Föredragningen
Rolf Swenson föredrog saken för Ann-Marie Begler den 16 december 2004.
Närvarande vid föredragningen var också Ann-Sofie Löth. Till föredragningen
medförde Rolf Swenson den egna utvärderingspromemorian samt Sundbaums
offert. Den sistnämnda handlingen innehöll klausulen om hyresgästens
avstigningsmöjlighet. Av beslutsprotokollet, som av allt att döma upprättades efter
föredragningen, framgår att beslutet var att uppdra åt Rolf Swenson att teckna avtal
”enligt förslag i bilaga”, samt att Ann-Marie Begler undertecknat avtalet, med
ändrad beslutsdatering, den 20 juni 2005.
Åklagaren har gjort gällande att Rolf Swensons avsikt varit att få Ann-Marie
Beglers namnteckning på beslutet direkt efter föredragningen men att Ann-Marie
Begler vägrade. Både hon och Ann-Sofi Löth uppmanade istället Rolf Swenson att
70
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
komplettera underlaget. Först under sommaren 2005 undertecknade Ann-Marie
Begler förslaget men ändrade beslutsdatumet för hand.
Rolf Swenson har häremot anfört att han vid föredragningen fick mandat att teckna
hyresavtal med Sundbaum och att han därför direkt efter föredragningen skrev på
ett beslutsprotokoll efter att ha gjort vissa ändringar i utvärderingspromemorian.
Allt detta skickade han sedan omgående till Ann-Marie Begler för justering.
Genom Ann-Marie Beglers och Ann-Sofi Löths vittnesmål är klarlagt att Rolf
Swenson inte fått något mandat att skriva hyresavtal med Sundbaum utan istället
fått i uppgift att komplettera underlaget. Ann-Sofi Löth har för sin del tillagt att
Rolf Swenson blev irriterad över detta. Rolf Swenson har alltså lämnat sanningslösa
uppgifter om händelseförloppet vid föredragningen och fortsättningsvis agerat helt
utan mandat.
De två versionerna av utvärderingspromemoriorna
Det får också anses klarlagt att det efter föredragningen genom Rolf Swensons
agerande kommit att finnas två versioner av utvärderingspromemorian med klart
påvisbara skillnader.
Åklagaren har gjort gällande följande. Skillnaden om 0,4 Mkr för inredning och
utrustning enligt ACTA-alternativet har lagts till för att dölja att hyreskostnaden för
Sundbaums alternativ ökat med samma summa. Härigenom skulle totalkostnaden
mellan de två alternativen även enligt den sist tillkomna versionen uppgå till 1 Mkr.
Hyresavtalet med Sundbaum
Redan dagen efter föredragningen, den 17 december 2004, träffade Rolf Swenson
för RPS:s räkning avtalet med Sundbaum om att hyra lokaler i en byggnad belägen
71
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
på Tornetområdet. Rolf Swenson har förklarat denna brådska berodde på att
Sundbaums offert bara gällde till den 31 december 2004.
Åklagaren har pekat på fem olika uppgifter som skilde sig mellan avtalet och vad
Sundbaum uppgett i sin offert samt gjort gällande att Rolf Swenson härigenom
lämnat vilseledande uppgifter.
Ann-Marie Begler har uppgett följande. Hon fick inte förrän efter årsskiftet 20042005 reda på att hyresavtalet undertecknats. Informationen kom då från Ann-Sofie
Löth. Hon tyckte att det var ”otroligt uppseendeväckande” att Rolf Swenson tecknat
avtalet utan delegation. Hon, som inte var jurist, tog del av hyresavtalet men
observerade inte avstigningsmöjligheten före den 31 januari 2005.
Beslutsprotokollet blev sedan liggande ganska länge på hennes sekreterares
skrivbord innan hon efter samråd med RPS:s chefsjurist skrev på.
Rolf Swensons agerande i nu redovisade delar är mycket anmärkningsvärt. Hans
invändning om offertens korta giltighetstid till den 31 december 2004 som orsak till
brådskan framstår som mycket svår att förstå.
Den bristande kontrollen av vad som blev av med kompletteringen av
avtalsunderlaget, som Rolf Swenson beordrats att utföra, är emellertid även den
anmärkningsvärd. En noggrannare uppföljning hade snabbt avslöjat vad som var på
färde och avtalet mellan RPS och Sundbaum hade kunnat sägas upp i tid, för det fall
RPS ansett detta vara det bästa alternativet. Rolf Swensons beslutsprotokoll,
underskrivet av honom, jämte vissa justeringar i utvärderingspromemorian,
upprättades enligt Rolf Swenson direkt efter föredragningen och överlämnades till
Ann-Marie Beglers sekreterare. Det blev sedan liggande hos Ann-Marie Begler för
underskrift ända fram till den 20 juni 2005 då beslutet fattades. Den aktuella
avstigningsklausulen hade för övrigt redan omnämnts i Rolf Swensons mail till
Ann-Sofie Löth.
72
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den bristande kontrollen av ärendets fortsatta handläggning och den därav orsakade
förseningen av beslutet ska inte läggas Rolf Swenson till last.
Göran Henrikssons konsultavtal med Gunnar Sundbaum
Bara några dagar efter hyreskontraktets undertecknande, den 21 december 2004,
träffade Sundbaum ett provisionsavtal, ”Offert/Uppdragsbekräftelse”, med Göran
Henriksson, som upprättat avtalet.
Med anledning av ingressen i offerten, där uppdraget preciserades till att avse
”utveckling av projektet Tornet etapp 2 med tillkommande byggrätt”, har åklagaren
gjort gällande följande. Överenskommen provision enligt punkten 5.1 i avtalet var
en förtäckt muta. Vid provisionsavtalets tillkomst var nämligen RPS redan
hyresgäst i den låga byggnad som i projekt Tornet var benämnd ”Etapp 2”. Detta
framgick av ett PM från Sundbaum Fastighetsförvaltning AB från mars 2005, vari
det låga RPS-huset redovisades som ”Del 2 ” och själva höghuset, ”Hotell mm”,
som ”Del 1,3” Åklagaren konstaterade också att angiven uthyrningsareal och
hyreskostnad var identisk med hyresavtalets preciseringar.
Göran Henriksson och Gunnar Sundbaum har båda uppgett följande. Det var Göran
Henriksson som utformade uppdragsavtalet. Syftet med avtalet var att Göran
Henriksson mot provision skulle skaffa hyresgäster till projektets Etapp 2, dvs.
höghuset. Etapp 1 var då redan klar och RPS var kontrakterad hyresgäst. Det var
Gunnar Sundbaum som angett uthyrningsarealen. Denne hade kanske bedömt att
minst denna yta skulle behövas för att få igång Etapp 2.
Göran Henriksson hade börjat arbeta med uppdraget och ville fortsätta med det men
Gunnar Sundbaum var ointresserad. Göran Henriksson satte därför press på Gunnar
Sundbaum genom att skicka fakturan på 375 000 kr inkl. moms. Detta innebar att
han och Gunnar Sundbaum träffades och gjorde upp. Uppgörelsen mellan dem
73
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
innebar att Gunnar Sundbaum skulle betala 750 000 kr, inkl. moms, och att deras
mellanhavanden därmed var slutreglerade.
Gunnar Sundbaum har tillagt följande. Orsaken till att han bröt avtalet var att han
fått en köpare eller hyresgäst i höghuset Tornet, nämligen fastighetsbolaget
Stångåstaden och allt arbete med försäljningen kunde skötas av egna anställda. På
grund av uppdragsavtalets innehåll tyckte han att det fanns en allvarlig risk att i
slutänden behöva betala 3 Mkr, varför han var angelägen att få till stånd en
uppgörelse på ett lägre belopp med Göran Henriksson.
Göran Henrikssons och Gunnar Sundbaums uppgifter stöds av Stefan Fredriksson,
som då arbetade som bygg- och projektledare på Sundbaum Fastighetsförvaltning.
Denne har uppgett att han kom in i projektet när det var aktuellt att sätta igång med
första etappen, ”etapp 1”, dvs. det låga huset och att det ”i hans värld” tveklöst var
så att etapp 1 var det låga huset, som sedan kom att hyras av RPS. Även arkitekten
Johannes Tovatt har i sitt vittnesmål förklarat att han tyckte att det var ologiskt att
rubricera det låga huset som ”etapp 2”(se dennes uppgifter nedan under rubriken
”Tilläggsavtalet”).
Tilläggsavtalet
Ann-Sofi Löth har uppgett följande. Den nye rikspolischefen Stefan Strömberg
kallade henne och Rolf Swenson till ett möte under första eller andra kvartalet 2005.
Under det mötet förbjöd Stefan Strömberg Rolf Swenson att i fortsättningen teckna
ytterligare avtal utan Ann-Sofi Löths godkännande, eftersom Rolf Swenson tidigare
tecknat avtal utan Ann-Marie Beglers godkännande. Rolf Swenson blev irriterad
över att behöva gå via henne, uppträdde arrogant och tyckte att de inte förstod
frågorna.
Rolf Swenson har förklarat att han deltog i ett möte med Stefan Strömberg och
Ann-Sofi Löth ett par månader efter det att Stefan Strömberg börjat på RPS. Han
74
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
uppfattade aldrig att han under mötet förbjöds att skriva på några ytterligare
hyresavtal. Han fortsatte därför med det och ingen reagerade.
Tilläggsavtalet avseende RPS hyreslokaler ingicks den 16 oktober 2005 mellan
RPS/Rolf Swenson och den nye fastighetsägaren TGS nr 3 AB/Esbjörn Larsson och
Gunnar Sundbaum. På skäl som redovisades i avtalet kom årshyran att stiga från 3,1
Mkr till 3,88 Mkr.
Rolf Swenson har om tilläggsavtalet uppgett att han aldrig deltog i projekteringen
av PAC, att han inför avtalsslutet fick underlag till PAC-projektet av RPS och
Sundbaum, att RPS ville ha merkostnaden som hyrestillägg. Hans uppgift var att
med dessa utgångspunkter fastställa den nya hyran.
Vittnet Esbjörn Larsson var vid den aktuella tidpunkten VD för TGS nr 3 AB:s
moderbolag Byggutveckling Svenska AB. Han har uppgett följande. När han kom
in i projektet fanns redan hyresavtalet mellan RPS och Sundbaum rörande det låga
huset. Tillägget kom sent i processen. Varmhyra tillkom. Plötsligt ville polisen ha
bara 80 arbetsplatser istället för ursprungligen projekterade 120. Genom
förändringen begränsades ytan från tre till två plan, varför trapphuset måste byggas
om. Ursprungligen var det tänkt att det skulle bli ett vanligt kontor men det
upptäcktes att alla polisanställdas personuppgifter skulle förvaras i huset, varför
anlitade säkerhetsexperter tillförde projektet en mängd åtgärder för att höja
säkerheten. Han hade aldrig träffat Rolf Swenson och förmodligen hade han själv
lämnat förslag på ny hyra. Det låga RPS-huset blev klart först och tidrymden
härefter och fram till igångsättandet av Tornetbygget förhållandevis kort. Tornets
läge var en tidsfråga – det skulle med tiden bli ett fantastiskt läge. Det var dyrt och
svårt att vara pionjär på fel sida om järnvägen men på platsen där byggnaden
uppfördes skulle Linköping komma att utvecklas.
75
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Vittnet Johannes Tovatt, som skisserade Tornetprojektet och i tio år samarbetade
med Gunnar Sundbaum har kommenterat tilläggsavtalet enligt följande. De hade
arbetat länge med det låga huset när förändringar aktualiserades av RPS.
Byggnaden var på väg upp och stommen klar. En ändring medförde att bjälklaget
och ett stort atrium måste gjutas igen av säkerhetsskäl. Det var mycket viktigt att
komma igång med det låga huset och få hyresgäster där. Först härefter kunde
projektet gå vidare. För honom verkade det därför ologiskt att benämna huset som
RPS skulle hyra som ”etapp 2”.
Charlotte Eklund, ansvarig för Tenant & Partners utlåtande, har bl.a. uppgett
följande. I utlåtandet hade den angivna differensen 8,9 Mkr – 20,1 Mkr tagits fram
genom en jämförelse med det angivna objektets årshyra, 3,88 Mkr, och gällande
marknadshyror enligt tre alternativ. Marknaden delades upp i A-, B-, och C-lägen.
Tornet bedömdes ha ett C-läge. I det aktuella avtalet var löptiden 18 år och en
hyressänkning på 10-15 procent var motiverad. Tilläggsavtalet hade beaktats i
analysen på så sätt att kallhyran förvandlats till varmhyra. Utlåtandet beaktade dock
inte kostnaderna för de stora lokalförändringarna och inte heller de uppkomna
säkerhetsbehoven. Det förhållandet att förändringskostnaderna kom att läggas på
hyran hade alltså inte beaktats i utlåtandet.
76
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Bild på Tornet ur förundersökningen
Sammanfattande bedömning av åtalspunkten 12
Inledningsvis bör framhållas att tingsrätten funnit att Rolf Swenson och Göran
Henriksson gjort sig skyldiga till grovt mutbrott respektive medhjälp därtill enligt
åtalspunkterna 2-4 och att förfarandet haft tydliga likheter med vad som förekommit
under dessa åtalspunkter. Göran Henriksson har fått ett uppdrag från ett bolag med
vilket hans gode vän Rolf Swenson på tvivelaktiga grunder slutit ett hyresavtal.
Uppdraget har utan att kräva någon större arbetsinsats genererat en inte obetydlig
vinst för Göran Henriksson. Även om föreliggande åtalspunkt ligger före i tiden går
det inte att bortse från detta förhållande, dvs. mönstret i de tilltalades handlingssätt,
som är gemensamt för åtalspunkterna avseende Tornet och Norrlandsanstalterna.
77
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swensons agerande
Rolf Swensons agerande vid framtagandet av hyreslokaler för PAC präglades av
stor brådska och otålighet samt en önskan att ha allt under egen kontroll. Han ansåg
sig inte ha tid att fordra in mer än två offerter, även om offertgivarna Sundbaum och
inte minst ACTA var stora och väl ansedda fastighetsägare i Linköping vid aktuell
tidpunkt. Steve Andersson från ACTA hyste goda förhoppningar om att ACTA
skulle få hyresavtalet och blev förvånad när det inte blev så. Rolf Swensons
föredragnings-PM som skulle ligga till grund för beslutet visade sig innehålla
uppgifter, som i en av honom skapad ny version av PM:et ändrades för att bättre
passa ihop med alternativet Sundbaum.
Det förhållandet att Rolf Swenson undertecknade även tilläggsavtalet framstår som
märkligt, med tanke på att han inte varit delaktig i projekteringen och inte heller
synes ha varit helt uppdaterad om projektets utveckling. Det måste emellertid
beaktas att det låg inom fastighetschefens område att teckna avtal av aktuell
karaktär. Ann-Sofie Löth har emellertid uppgett att Rolf Swenson vid ett möte med
Stefan Strömberg förbjudits att teckna fler avtal. Det saknas anledning att betvivla
riktigheten av dessa uppgifter.
Rolf Swenson har således vid två tillfällen tecknat avtal i direkt strid med
instruktioner från sina överordnade. Allt detta är besvärande för Rolf Swenson och
kan tala för att en form av underhandsöverenskommelse förelegat med Sundbaum
via gode vännen Göran Henriksson.
Å andra sidan borde det – som redan nämnts – ha varit lätt att kontrollera om Rolf
Swenson efter föredragningen den 16 december 2004 gjorde som han blivit tillsagd.
En bundenhet vid avtalet kunde därigenom ha undvikits.
78
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henrikssons agerande
Göran Henriksson har förklarat att han saknade minne av att han pratat med Rolf
Swenson om sitt provisionsavtal med Gunnar Sundbaum. Syftet med avtalet, som
skrivits av Göran Henriksson, var enligt ordalydelsen att han skulle skaffa lämpliga
hyresgäster till höghuset, etapp 2. Etapp 1, det låga huset, var redan klar och då
kunde arbetet med etapp 2, det höga huset, dras igång.
Åklagaren har i denna del åberopat innehållet i Sundbaum Fastighetsförvaltning
AB:s PM, daterat mars 2005, och gjort gällande att invändningen från Göran
Henrikssons sida var en efterkonstruktion. I detta PM rubriceras nämligen det låga
huset genomgående ”Del 2 RPS” medan det höga huset rubriceras ”Del 1,3 Hotell
mm”. Åklagaren har även påpekat det anmärkningsvärda i att ytuppgiften i
hyresavtalet och i provisionsavtalet var densamma.
Häremot har Göran Henriksson invänt att han fått uppgiften av Gunnar Sundbaum
och att denne kanske ansåg att – om en så stor yta blev uthyrd – det var tillräckligt
för att kunna gå vidare.
Göran Henriksson första invändning, om att hans arbete skulle avse det höga huset,
”Hotell m.m.” stöds av avtalsinnehållet. Det fanns redan en hyresgäst, RPS, i det
låga huset, som från byggsynpunkt tidsmässigt låg före det höga huset. Mot den
bakgrunden är det inte en orimlig tanke att Göran Henriksson nu fick till uppgift att
skaffa hyresgäster till det höga huset, ”Hotell m.m.”, och att det höga huset för
Göran Henriksson alltså blev etapp 2. Göran Henrikssons definition av det höga
huset stämmer också överens med såväl Gunnar Sundbaums som Stefan
Fredrikssons och Johannes Tovatts vittnesmål i saken.
Det verkar för övrigt väl iögonfallande om Göran Henriksson tecknat ett
provisionsavtal med Gunnar Sundbaum om ett hyresuppdrag som vid avtalsslutet
redan var slutfört genom Sundbaums hyresavtal med RPS.
79
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Slutsatser
Tingsrättens slutsats är att det inte är utrett att Göran Henrikssons arbete skulle avse
den del av Tornetprojektet som RPS skulle hyra.
Detta är i och för sig inte det enda som hypotetiskt skulle kunna binda Göran
Henriksson till Rolf Swenson i en gemensam brottsplan. I avsaknad av närmare
bevisning härom kan det dock inte anses utrett att Göran Henriksson och Rolf
Swenson har samverkat i en brottsplan som åklagaren påstått.
Utredningen ger heller inget stöd för att Gunnar Sundbaum varit medveten om att
beloppet 750 000 kr utgjort en förtäckt muta till Rolf Swenson.
Det sagda leder till slutsatsen att det inte är uteslutet att Göran Henriksson fått
uppdraget för Sundbaum Fastighetsförvaltning AB utan att detta haft något
samband med RPS hyresavtal.
Åtalet i denna del ska därför ogillas.
Sammanfattande bedömning av åtalspunkten 13
Enligt 10 kap. 5 § brottsbalken döms för trolöshet mot huvudman den som på grund
av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta eller övervaka
skötseln av bl.a. ekonomisk angelägenhet och som missbrukar sin
förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. Straffbestämmelsen är
subsidiär i förhållande till brotten förskingring, undandräkt och olovligt förfogande.
För straffansvar krävs att gärningen antingen inneburit en omedelbar skada eller att
det vid gärningen förelegat en beaktansvärd fara för att skada ska uppstå redan vid
tidpunkten för gärningen.
80
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Inledningsvis kan konstateras att Rolf Swensons upphandling av hyresavtal jämte
tillägg av utredningen att döma varit bristfällig på så sätt att avtalstecknandet skett i
direkt strid med uttryckliga instruktioner från hans överordnade. Därtill har
förfarandet såvitt avser det ursprungliga avtalet präglats av mycket stor
skyndsamhet. Förklaringen till denna skyndsamhet, befarade ökade råvarupriser, är
mot bakgrund av vad som förekommit inte övertygande. Rolf Swenson har heller
inte kunnat förklara varför han gjorde ändringar i beslutspromemorian.
Sammantaget är alltså styrkt att Rolf Swenson avsiktligen missbrukat den
förtroendeställning han haft gentemot RPS genom att underteckna dels det
ursprungliga hyresavtalet med Sundbaum och dels det efterföljande tilläggsavtalet.
Frågan är om detta agerande har, på det sätt åklagaren påstått, orsakat en skada för
RPS om 8,9 Mkr.
Som bevisning för att skada uppstått för RPS genom Rolf Swensons handlande har
åklagaren åberopat ett sakkunnigutlåtande, avgett av Tenant & Partner. Av
utlåtandet framgår bl.a. följande. Utgångspunkten för skadeberäkningen var den
årliga hyresnivån på 3,88 Mkr, som fastställdes genom tilläggsavtalet. Hyrestiden,
18 år, motiverade en lägre hyra med 10-15 procent. Fastigheten bedömdes ha ett Cläge, d.v.s. lägsta hyresnivå. Ändringarna i tilläggsavtalet hade beaktats på så sätt
att kallhyran omvandlats till varmhyra. Enligt utlåtandet var det sammanfattningsvis
rimligt att anta att RPS kunnat teckna ett 6-årigt hyresavtal för inte mer än 1 200
kr/kvm exkl. tillägg utan ”penalty” för avflyttning efter 6 år.
Följande bedömning görs.
Enligt en skrivelse från RPS biträdande chefsjurist Björn Malmqvist som Rolf
Swenson åberopat var det inte ovanligt vid den aktuella tiden att RPS slöt
visstidsavtal med skadestånds-/vitesklausuler. Det framstår heller inte som
81
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
ofördelaktigt för RPS att ha ett hyresavtal avseende en längre tidsperiod, då RPS
knappast kan ha haft för avsikt att flytta en omfattande verksamhet efter en tid om
3, eller ens 6, år. Att regeringens godkännande för ett hyresavtal med längre löptid
än 6 år krävdes men inte inhämtades är i viss mån besvärande för Rolf Swenson
men det har inte framkommit att detta i sig skulle ha inneburit någon skada för RPS.
Med beaktande av dessa oklarheter torde några säkra slutsatser angående den i
utlåtandet föreslagna hyressänkningen på 10-15 procent inte kunna dras.
Med beaktande av Esbjörn Larssons redovisade framtidsutsikter för Tornet måste
det redan år 2006 ha bedömts som tveksamt att placera Tornetfastigheten i
kategorin C-läge bara för att den låg på ”fel” sida om järnvägen. Mot bakgrund av
den långa hyresperioden borde vid en bedömning av läget hänsyn ha tagits inte bara
till förhållandena vid just den tidpunkt då avtalet slöts. Även framtidsutsikterna
borde ha beaktats. Det har inte framkommit att så har skett vid framtagandet av
Tenant & Partners utlåtande, vilket är ägnat att väcka tvivel om utlåtandets
slutsatser i den delen.
Det måste också framhållas att det är den nya hyresnivån i tilläggsavtalet som
medfört att hyran, enligt Tenant & Partners, blivit högre än vad den annars hade
behövt bli. Enligt Esbjörn Larsson och Johannes Tovatt är det det förhållandet att
ändringarna, avseende antalet arbetsplatser och tillkommande säkerhetsaspekter,
kommit sent i processen som har lett till kostnadsökningarna. Mycket talar för att ett
bättre beslutsunderlag hade kunnat uppnås om Rolf Swenson avvaktat något med att
teckna avtalet. Såvitt avser säkerhetsaspekterna förefaller det närmast självklart att
information om dessa krav hade nått Rolf Swenson, som skulle teckna avtalet, om
han hade avvaktat och hört efter med berörda personer på RPS om vilka krav som
ställdes. Det är däremot inte möjligt att dra några säkra slutsatser såvitt avser
minskningen av antalet arbetsplatser med därav åtföljande byggkostnader. Det är
inte utrett när och varför denna förändring ägde rum.
82
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Slutsatser
De skadeberäkningar som gjorts i Tenant & Partners rapport kan ifrågasättas på ett
antal punkter. Det är således inte utrett vilken hyresnivå som RPS hade kunnat
uppnå om Rolf Swenson hade avvaktat ett bättre underlag innan han tecknade avtal.
Det är därmed inte bevisat att Rolf Swensons agerande har skadat RPS.
Utifrån de nämnda osäkerhetsmomenten är det följaktligen inte heller styrkt att det
vid tiden för tecknandet av det ursprungliga hyresavtalet förelegat en beaktansvärd
risk för att RPS skulle drabbas av skada.
Åtalet ska även i denna del ogillas.
Skadestånd
På de skäl som redan redovisats ska även skadeståndsyrkandet ogillas.
83
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
NORRLANDSANSTALTERNA (ÅP 2-4) – HÄNDELSEUTVECKLING M.M.
Inledning
Under 2004 skedde ett antal mycket uppmärksammade rymningar från svenska
anstalter. Lars Nylén tillsattes som ny generaldirektör för dåvarande
Kriminalvårdsverket (KV). Utöver att säkerheten behövde förbättras fanns även en
stor platsbrist på såväl anstalter som häkten. Ett omfattande arbete med
lokalförsörjningsfrågorna, avseende både om- och nybyggnationer, sattes igång.
Som ett led i detta arbete anställdes Rolf Swenson, som tidigare haft motsvarande
befattning på RPS, som fastighetsdirektör och chef för en nyinrättad
lokalförsörjningsenhet.
Rolf Swenson började på KV den 28 november 2005. Han var sedan 30 år tillbaka
nära vän med ekonomen och affärsmannen Göran Henriksson. De umgicks
familjevis och företog under den aktuella tiden ett flertal semesterresor tillsammans.
Göran Henriksson hade ett eget konsultbolag, Henova AB. Enligt egna uppgifter
träffades Göran Henriksson och arkitekten Björn Wigelius, anställd och delägare i
arkitektbolaget Fojab i Lund, av en slump första gången i februari 2005. De började
diskutera ett samarbete, vilket senare ledde fram till ett samarbete dem emellan.
Händelseutveckling åren 2005-2006
Enligt egna uppgifter träffade Björn Wigelius och Göran Henriksson någon gång
under våren/sommaren 2005 ett muntligt generellt avtal om förmedlingsprovision
till Göran Henriksson/Henova om denne lyckades förmedla ett uppdragsavtal åt
Fojab. Provisionsnivån skulle ligga kring 2-3 procent av Fojabs kontrakterade
arvode.
84
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har gjort gällande att denna överenskommelse avsåg ett fast pris på 5
Mkr i förmedlingsprovision och inte 2-3 procent av kontraktsumman på en
genomförd affär.
Av ett skriftligt avtal, dagtecknat den 14 juni 2005, mellan Henova och Fojab
framgick att Henova mot provision skulle förmedla kontakter till Fojab rörande
konkreta uppdrag och att provisionsnivån skulle vara 2,5 procent av Fojabs arvode.
Det är numera klarlagt att avtalet, som anträffats efter förundersökningens
inledande, var antedaterat. Åklagaren har för sin del gjort gällande att avtalet var ett
skenavtal, som tillkommit först efter förundersökningens inledande år 2010 för att
dölja ett brottsligt mutupplägg.
Den 15 september 2005 utnämndes Rolf Swenson till fastighetschef på KV.
Under tiden den 26 oktober 2005 – 20 november 2005 företog Rolf och hans hustru
Britt-Marie Swenson tillsammans med Göran Henriksson och dennes hustru
Monika en jordenruntresa för att fira Rolf Swensons 60-årsdag.
Enligt Göran Henrikssons och Björn Wigelius egna uppgifter vid
huvudförhandlingen tipsade Göran Henriksson någon gång under hösten 2005
Björn Wigelius om att KV planerade att uppföra ett antal fångvårdsanstalter i
Norrland. Tipset bestod, rent konkret, enligt dem båda av att Göran Henriksson
visade upp ett utdrag från KV:s hemsida, där förestående lokalförsörjningsprojekt
beskrevs. Göran Henriksson har uppgett att tipset föregåtts av ett arbete där han
undersökt fastighetsmarknaden.
Efter att ha mottagit tipset kontaktade Björn Wigelius en tidigare arbetskamrat,
Claes Lundqvist, som arbetade på KV, och anmälde Fojabs intresse för att delta i de
byggnationsprojekt som KV stod i begrepp att sätta igång.
85
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Under tiden den 29 november 2005 – den 1 december 2005 ägde en mailväxling
rum mellan Sten Gustavsson (SG), Björn Wigelius (BW) och Rolf Swenson (RS).
Sten Gustavsson drev ett konsultbolag i Skåne, Kvarnhemsgården AB, och var
gammal vän och konsult till Björn Wigelius. Hans bolag blev Fojabs underkonsult
vid projekteringen av Norrlandsanstalterna. Även Rolf Swenson var, sedan mitten
av 1980-talet, bekant med Sten Gustavsson. De hade samarbetat då Rolf Swenson
arbetade vid RPS och Sten Gustavsson var f.d. VD i Vasakronan, med ansvar bl.a.
för kunden RPS.
Mailväxlingen, som tycks ha varit initierad av Sten Gustavsson, med ämne ”Möte
med Rolf Swenson”, utmynnade i en överenskommelse om att i vart fall Rolf
Swenson och Björn Wigelius skulle träffas på Fojabs kontor i Lund den 16 januari
2006.
Mailkonversationen hade följande innehåll.
29 november 2005 kl.14:14. BW till SG: ”Sten, Vecka 2 kan jag alla dagar utom
fredag. Samma sak gäller vecka 3 och 4. Bästa hälsningar, Björn”
29 november 2005 14:49. SG till RS: ”Hej Rolf, det är bara att välja tid som passar
dig. Vi börjar sent em och avslutar med middag på Grand i Lund. Sten G”
30 november 2005 18:36. RS till SG: ”Ser fram mot möte i Lund. Väljer den 16
januari år 2006. Rolf”
30 november 2005 19:30. SG till BW: ” Hej Björn, Vi bokar in den 16 januari? Det
blir ett intressant möte med alla möjligheter. Sten G.”
1 december 2005 20:08. SG till RS: ”Hej Rolf, vi ses den 16 januari kl.15 hos
Björn W på Fojab Arkitekter. Du och jag kan gå tillsammans. Det blir middag på
kvällen. Vi ser verkligen framemot mötet. Sten G.
1 december 2005 20:11. SG till BW: ”Björn, det blir möte den 16 jan. Sten G”
86
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har gjort gällande att det var Sten Gustavsson som genom denna
mailkonversation, utan inblandning av eller koppling till KV, förmedlade den första
kontakten mellan Rolf Swenson och Björn Wigelius.
Redan före Rolf Swensons tillträde hade KV börjat planera för platsutbyggnader på
anstalterna i Haparanda och Östersund (Verksmon) samt även för ett nytt fängelse i
Härnösand (Saltvik).
Rolf Swenson har under huvudförhandlingen uppgett att han började på KV den 1
december 2005. Denna uppgift har han, vid ett kompletterande förhör den 27 maj
2014 med anledning av den åberopade mailkonversationen, ändrat till den 28
november 2005. Åklagaren har inte ifrågasatt denna uppgift.
Vid den här tidpunkten hade KV ett löpande s.k. ramavtal med TP Group Sweden
AB (TP) enligt den då gällande lagen om offentlig upphandling (LOU) 1992:1528).
Enligt 2 kap. 5 § LOU definierades ramavtal som ett avtal som ingås mellan
exempelvis en statlig myndighet och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa
samtliga villkor för avrop som görs under en period.
TP var en stor konsultaktör inom projekteringsbranschen och hade redan anlitats av
KV för att iordningsställa grundmaterial till de planerade anstalterna i form av
lokalförteckningar. Det arbetet var vid den här tidpunkten slutfört.
Händelseutveckling år 2006 (åtalspunkt 2)
I januari 2006 träffades Rolf Swenson och TP:s VD Bo Sundberg. Mötet följdes av
en skrivelse den 10 januari 2006 från Bo Sundberg till Rolf Swenson.
Av brevet framgick bl.a. följande. I enlighet med sitt gällande ramavtal med KV
upphandlade TP ett större antal fastighetsutvecklingsprojekt åt KV. I dessa projekt
handlade TP upp resurser i form av underkonsulter för att komplettera sina egna
87
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
kompetenser och numerära resurser. Det kunde vara fråga om projektörer som
arkitekter, konstruktörer, säkerhetsexperter m.m. KV:s expansion med ett antal nya
fängelseprojekt, bland annat de tre Norrlandsanstalterna, ställde nu ytterligare krav
på konsultresurser. För dessa projekt skapades projektorganisationer, som
bemannades av TP:s underkonsulter. TP hade inget att erinra mot att dessa grupper
direktupphandlades och styrdes direkt av KV utan insyn av TP men det skulle ske
enligt bestämmelser i gällande ramavtal.
Genom mötet och nämnda skrivelse drog Rolf Swenson den slutsatsen att KV fått
fria händer av TP att direktupphandla alla konsulttjänster för genomförandet av
byggprojekten utan att tillämpa av ramavtalet med TP. Någon upphandling i
enlighet med huvudreglerna i LOU ägde heller inte rum.
Den 16 januari 2006 träffades Björn Wigelius och Rolf Swenson på Fojabs kontor i
Lund i överensstämmelse med innehållet i mailväxlingen den 29 november-den 1
december 2005. Rolf Swenson tog också kontakt med Claes Lundqvist, som var
hans medarbetare på lokalförsörjningsenheten, för att höra vilka arkitektbyråer som
varit inblandade i tidigare anstaltsbyggnationer. Claes Lundqvist nämnde då bl.a.
Fojab. Rolf Swenson ringde sedan Björn Wigelius på Fojab och bestämde tid för ett
sammanträffande.
Åklagaren har här gjort gällande att Rolf Swenson inte gjort några närmare
efterforskningar av Fojabs kvalifikationer och erfarenheter, utöver den information
som Claes Lundqvist lämnade om att Fojab ritat fem lokalanstalter under 1980-talet.
Den 1 februari 2006 träffade Rolf Swenson företrädare för projekteringsbolagen
Ferax och Les Arc. Mötet ägde rum i Trosa. Företrädare för Ferax var Stefan
Svensson och för Les Arc delägaren Lars-Erik Sundberg. Dessutom deltog Göran
Henrikssons samarbetspartner, Kenneth Lindberg, som då var anställd på Les Arc.
88
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Vid mötet frågade Rolf Swenson om Ferax och Les Arc var intresserade av att delta
i anstaltsprojekten Haparanda och Östersund. De ville vara med.
Den 24 februari 2006 besökte Rolf Swenson, tillsammans med en delegation från
KV, Fojab i Lund.
Den 27 februari 2006 mailade Göran Henriksson under ämnet ”Kontakt” till Björn
Wigelius följande.”
Hej Björn! Vill med detta mail kontrollera att kontakten fungerar. Efter att du
bekräftat kommer jag att översända ett kontraktsförslag avseende rådgivning och
konsultstöd från mitt företag Henova AB. Du kan också nå mig via min
mobiltelefon + 46705440655. Just nu finns jag i Thailand och Vietnam på
tjänsteresa. Här i Bangkok fungerar mailet bra men jag vet inte hur det är i
Vietnam. Tänk på tidsskillnaden 6 timmar om du väljer att ringa. Jag ser fram
mot ett fruktfullt samarbete.
Den 28 februari 2006 upprepades mailet till Björn Wigelius med smärre språkliga
justeringar. Mailets signatur hade ändrats på så sätt att det nu framgick att det var
avsänt av Göran Henriksson i dennes egenskap av företrädare för HeNova. Det
första mailet hade en signatur enligt vilken Göran Henriksson var ”Senior Adviser”
på Swedbank.
Åklagaren har åberopat ett sakkunnigutlåtande, ”Undersökning av
datoravbildningar mm”, avgett av IT-forensikern Johan Ståhlgren den 1 april 2014.
Enligt detta utlåtande var mailet av den 27 februari 2006 det första mail som
påträffats mellan Göran Henriksson och Björn Wigelius. Utifrån denna slutsats har
åklagaren gjort gällande att mailet inte ska tolkas bokstavligen utan ska istället ses
som ett uttryck för att Rolf Swenson parallellt och fortsättningsvis låtit Göran
Henriksson förhandla med Björn Wigelius om ”provisionsersättning”.
89
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den 7 mars 2006 förde Björn Wigelius anteckningar vid ett möte den dagen mellan
honom och Rolf Swenson i Norrköping. Vid mötet avhandlades KV:s byggprojekt i
Östersund, Haparanda, Sollentuna och Kalmar. Av anteckningarna framgick
följande. Byggkostnaden för Östersund och Haparanda beräknades till 1 200 Mkr.
Rimlig arvodesnivå var 144 Mkr (12 %). Fojab skulle vara generalkonsult och
arkitekt, ha totaluppdrag för uppdrag och offert samt stå för all konsultupphandling
och avtal med KV. Les Arc skulle vara KV:s projektledare och Ferax
projekteringsledare. Budgeten skulle vara väl tilltagen för resor, studieresor, m.m.
Lyftplanen skulle göras framtung. En studieresa skulle snarast göras till Kapstaden,
varvid fruar skulle följa med.
Den 12 mars 2006 mailade Göran Henriksson till Björn Wigelius under ämnet
”Kontraktsförslag” följande. ”Nu är jag hemma igen och det borde bli litet lättare
med kontakten. Översänder ett förslag till avtal som vi kan diskutera kring. Utöver
detta avtal behöver vi ett tilläggsavtal för de aktuella projekten. Detta kan vi väl ta
upp när vi ses.”
Av ett ingivet förslag till tilläggsavtal framgick följande. Parterna var överens om
att ersättning skulle utgå om FOJAB fick ett eller båda av följande projekt:
”Fängelse i Östersund 2,8 Mkr” och ”Fängelse i Haparanda 2,2 Mkr”. Förslaget var
daterat ”2006-02-”. Detta förslag till tilläggsavtal kom inte att undertecknas.
Den 9 april 2006 mailade Göran Henriksson åter till Björn Wigelius under ämnet
”Kontrakt och betalningsplan” följande.
Tack för ett trevligt möte. Jag ser fram emot ett framgångsrikt samarbete. Jag har
gjort vissa uppskattningar avseende den första etappen och kommit fram till
följande betalningsplan. Förskott vid avtalstecknande 2 miljoner 3:e kvartalet 06
1 miljon 1 kvartalet 07 1 miljon 3:e kvartalet 07 1 miljon 2 kvartalet 08
slutavräkning Givetvis kan verkligheten göra ett det blir behov av förändringar
men detta torde vara en bra ledtråd vid din egen planering. Avvaktar ditt
avtalsförslag.
90
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Under vintern/våren 2006 skickade Göran Henriksson också flera avtalsutkast till
Björn Wigelius.
Den 10 april 2006 beställde och mottog Björn Wigelius ett s.k. UC (en
kreditupplysning) på Henova AB.
Den 10 respektive den 13 april 2006 träffade Fojab/Björn Wigelius och KV/Rolf
Swenson två skriftliga konsultavtal avseende projektledning m.m. med anknytning
till uppförandet av kriminalvårdsanstalter i Haparanda respektive Östersund. Av
avtalen framgick bl.a. att Fojab fick i uppdrag att vara generalkonsult i båda
byggnationerna och att Les Arc och Ferax skulle vara KV:s representanter och
utgöra projektledning. Ersättningen till Fojab angavs vara 100,7 Mkr respektive
82,3 Mkr, eller sammanlagt 183 Mkr.
Den 21 april 2006 mailade Björn Wigelius följande till Göran Henriksson: ”Bifogar
brev där jag bekräftar vår överenskommelse.”
I själva brevet skrev Björn Wigelius följande.
Du undrade just om affären med KV gått i lås. Och jag kan med glädje berätta att
förhandlingarna med KV är klara och att kontraktet är påtecknat. Ingen är
gladare än jag idag. Som du förstår betyder dessa stora uppdrag ofantlig mycket
för mitt företag.
Att vi råkade träffas på flyget för drygt ett år sedan, var en ren tillfällighet. Ingen
av oss hade en aning om vad det skulle resultera i! Det var tack vare ditt tips som
jag började agera mot KV! Att sedan arbetet givit frukt skall vi bägge ha credit
för. Vidare är jag tacksam om du även fortsättningsvis håller ögon och öron
öppna när det gäller projekt i Sverige men framför allt internationellt där jag vet
att du har många kontakter. Din ersättning nedan skall förstås ställas i relation till
det du hittills gjort men är också ersättning för att du i framtiden skall arbeta för
vårt gemensamma bästa.
91
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Vi har vår muntliga överenskommelse. Den gäller. Ditt arvode blir 5 miljoner kr
som vi kommit överens om. Det är mycket pengar som dock skall relateras till
uppdraget som också är stort och vad som gäller för framtiden enligt ovan.
Enligt överenskommelse kan du fakturera tre miljoner omgående och resterande
i augusti.
Den 24 april 2006 mailade Göran Henriksson tillbaka och svarade följande.
Brevet är bra men jag tog mig friheten att göra några mindre tillägg som jag
hoppas du inte har något emot. Vidare får du även en ny faktura där jag tagit bort
”hittills” vilket gör att det blir litet bättre.
Den 26 april 2006 mailade Björn Wigelius till Göran Henriksson följande.
Hej, Kunde inte låta bli att göra bifogad tillbakablick, Mvh Björn
Tillbakablicken, dagtecknad den 21 april 2006, innehöll bl.a. följande.
Augusti 2005 Vi avtalade tid åt lunch tillsammans. Vid detta möte erbjöd du dig
att leta uppdrag åt FOJAB, företrädesvis i Asien. Jag att tyckte ditt erbjudande
var intressant och vi enades om att ett tips skulle vara värt 2-3% om det ledde till
en rejäl affär. [---] November 2005 Vid en lunch i Stockholm gav du mig ett
dokument saxat ur Kriminalvårdens hemsida. Där redovisades förestående
mycket stora utbyggnad av häkten och fängelser. Det var ju nästan magiskt! Som
jag då berättade för dig har FOJAB ritat ett stort antal fängelser för ungefär 20 år
sedan. Nov 2005 – januari 2006 För mig blev den lunchen startskottet på ett
intensivt ackvisitionsarbete riktat mot mina gamla kontakter inom KV, där
främst Klas Lundqvist. Februari 2006 Resultatet blev att jag I mitten på
månaden kontaktades jag KV som undrade om vi var intresserade av att
projektera två kriminalvårdasanläggningar, en i Haparanda och en i Östersund!
Fredag den 24 februari besökte den nye fastighetschefen Rolf Swenson till
FOJAB i sällskap med Klas Lundkvist och ytterligare ett par personer FOJAB
för att ge oss en introduktion i uppdragen. Projekten var igång!
Göran Henriksson svarade samma dag: ”Mycket bra för historiebeskrivningen.”
Åklagaren har beträffande såväl brevet som ”Tillbakablicken” av den 21 april 2006
gjort gällande att de båda dokumenten varit tillrättalagda efterhandskonstruktioner.
92
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Under våren 2006 bildades Fojab Svartbröder AB (senare Fojab Coordinator AB)
för att uteslutande hantera kriminalvårdsprojekten. Bolaget var ett helägt
dotterbolag till Fojab arkitekter AB. Björn Wigelius utsågs till bolagets
verkställande direktör.
Den 19 april 2006 mailade Göran Henriksson/Henova till Björn Wigelius/Fojab en
faktura med följande specifikation: ”Arvode Á conto för hittills (tr:s kursivering)
utförda uppdrag avseende projektutveckling i Sverige och internationellt”. Fakturan
löd på 3 Mkr exkl. moms.
I brev den 24 april 2006 skrev Göran Henriksson, som redan nämnts, att han ändrat
fakturan som han skickat den 19 april 2006 på så sätt att han tagit bort ordet
”hittills”. Som grund för ändringen uppgav Göran Henriksson att fakturan
därigenom skulle se bättre ut.
Efter att först alltså ha bytt ut den ursprungliga fakturan på 3 Mkr exkl. moms
skickade Göran Henriksson/Henova härefter till Fojab två arvodesfakturor, daterade
den 18 april 2006, avseende á conto enligt överenskommelse projekt Haparanda
respektive projekt Östersund, på sammanlagt 3 Mkr exkl. moms. De båda
fakturorna betalades och sattes in på Henovas bankgiro.
Den 21 augusti 2006 skickade Henova/Göran Henriksson till Fojab/Björn Wigelius
ytterligare två fakturor, avseende arvoden för projekten Haparanda och
Verksmon/Östersund. Fakturabeloppen uppgick sammanlagt till 2 Mkr exkl. moms.
Fakturorna betalades genom insättning på Henovas bankgirokonto.
I ett mail av den 31 maj 2006, ställt till Lars Nylén, Rolf Swenson och Elisabeth
Lager, redogjorde enhetschefen vid KV Marie Heiborn för sin syn på KV:s rutiner
vid upphandling. Marie Heiborn ansåg bl.a. att vid hyra av en befintlig lokal gällde
93
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
inte LOU, men däremot om lokalen anpassades till hyresgästen. Vid nybyggnation
skulle LOU följas. Hon beskrev dessa två punkter som ”mer självklara”.
I februari 2007 företogs en resa till Sydafrika, med besök bland annat i
Krügerparken, under tio dagar. Med på resan var Rolf Swenson, Göran Henriksson,
Björn Wigelius och Sten Gustavsson samt deras fruar.
Åklagaren har gjort gällande att resan var en ren nöjesresa medan Göran Henriksson
och Björn Wigelius har förklarat att resan för dem utgjorde en tjänsteresa för
studium av ett nödbostadsprojekt och att det var därför som Sten Gustavsson följde
med. Enligt uppgift från Björn Wigelius var det på dennes initiativ som Sten
Gustavsson följde med.
Omedelbart efter hemkomsten, den 21 februari 2007, skickade Henova/Göran
Henriksson till Fojab Svartbröder AB/Björn Wigelius en faktura om 1,25 Mkr inkl.
moms, avseende arvode enligt överenskommelse. Beloppet betalade och sattes in på
Henovas bankgiro.
Åklagaren har gjort gällande att det saknades underlag för fakturan och att den
kommit till efter en uppgörelse mellan Rolf Swenson, Göran Henriksson och Björn
Wigelius.
Den 12 mars 2007 träffade Specialfastigheter AB/Curt Bylund och Lars Lidén, som
beställare i KV:s ställe, ett avtal med Fojab Svartbröder/Björn Wigelius angående
uppförande av en kriminalvårdsanstalt i Saltvik, Härnösand. Av avtalet framgick att
Fojab skulle vara generalkonsult för projektet. Arvodet bestämdes till 15,7 Mkr.
Åklagaren har gjort gällande att Saltviksavtalet – i likhet med Haparanda- och
Östersundsavtalen – träffades till följd av en underhandsöverenskommelse mellan
Björn Wigelius och Rolf Swenson.
94
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Enligt en den 25 september 2007 daterad faktura begärde Henova/Göran
Henriksson att Fojab/Björn Wigelius skulle betala 1,6 Mkr inkl. moms, utgörande
”Arvode enligt överenskommelse avseende Östersund”. Fakturan betalades den 26
november 2007 genom insättning på Henovas bankgirokonto.
Den 23 oktober 2007 uppdrog Lars Nylén åt Rolf Swenson att upprätta tilläggsavtal
angående omprojektering m.m. för anstalten Östersund/Verksmon till ett belopp om
högst 50 Mkr.
I ett den 5 november 2007 dagtecknat brev skrev Björn Wigelius bl.a. följande till
Rolf Swenson med rubriken ”Utökning av KVA Verksmon – Arvodesreglering”.
”Härmed bekräftas den överenskommelse vi [tr:s kursivering] gjorde 2007.09.25
avseende reglering av uppdrag och arvode”. Utökningen innebar i huvudsak att
antalet anstalts- och häktesplatser utökades med 60 och att Fojabs arvode därmed
också utökades med 49,7 Mkr.
Den 16 november 2007 bekräftade Rolf Swenson/KV skriftligen
arvodesutökningen.
Den 13 februari 2008 begärde Björn Wigelius i en skrivelse till Rolf Swenson
diskussioner angående den ökning av totalarean som uppstått, avseende Haparandaprojektet, och gjorde gällande att projekteringsförutsättningarna hade ändrats.
Den 3 april 2008 skickade Henova/Göran Henriksson till Fojab/Björn Wigelius en
faktura avseende ”Förskott på arvode Härnösand”. Provisionsbeloppet, som uppgick
till 625 000 kr exkl. moms, betalades genom insättning på Henovas bankgirokonto.
95
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den 15 och 19 augusti 2008 träffades ett tilläggsavtal om Haparanda mellan
KV/Rolf Swenson och Fojab/Björn Wigelius på grund av att projektets omfattning,
bl.a. ytan, ökat. I avtalet bestämdes att arvodet för generalkonsulten på grund härav
skulle ökas från 82,3 Mkr till 104,3 Mkr.
Den 18 augusti 2008 skickade Henova/Göran Henriksson till Fojab/Björn Wigelius
en faktura på 1 875 000 kr exkl. moms, avseende ”arvode för tillägg 1 enl. ök”.
Beloppet betalades och sattes in på Henovas bankgiro.
Åklagaren har gjort gällande att denna Haparandafaktura hade ett direkt samband
med den höjda arvodesnivån i tilläggsavtalet och att den grundade sig på en
underhandsuppgörelse mellan Rolf Swenson och Björn Wigelius. Rolf Swenson
var, enligt åklagaren, redan vid undertecknandet av det ursprungliga
Haparandaavtalet i april 2006 medveten om att projektets förutsättningar hade
förändrats och att det därför skulle bli nödvändigt att teckna ett tilläggsavtal. Med
åklagarens synsätt var tilläggsavtalet således tillkommet med syftet att fördyra
projektet, vilket skulle medföra att den ersättning som Björn Wigelius betalade till
Göran Henriksson blev större, vilket skulle gagna Rolf Swenson.
Händelseutveckling åren 2009- 2010
Den 9 februari 2009 mailade Björn Wigelius till projekteringsbolaget Ferax ägare
och VD Stefan Svensson, med kopia till bl.a. anställda vid Fojab och till Björn
Granath vid Ferax, att han vid den tiden förväntade sig ytterligare uppdrag från KV.
Under tiden den 18 maj – den 27 maj 2010 var Rolf Swenson som anhållen och
häktad berövad friheten, misstänkt för grov trolöshet mot huvudman.
Förundersökning hade dessförinnan inletts under våren samma år.
I december 2010 undertecknades ett avtal om slutreglering mellan KV och Fojab
Coordinator AB av Rolf Swensons efterträdare som fastighetschef på KV, Daniel
96
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Blom, och Daniel Nord, som då efterträtt Björn Wigelius som VD på Fojab
Coordinator AB. Varken Rolf Swenson eller Björn Wigelius deltog i arbetet med
slutregleringen.
Händelseutveckling åren 2013-2014
Åklagaren har sent under huvudförhandlingen, i en skrivelse av den 15 maj 2014,
åberopat skriftlig bevisning enligt följande. Den 16 december 2013 skickade Björn
Wigelius via mail till Sten Gustavsson tre dokument, nämligen ”Historiebeskrivning
2013.11.27”, ”Svaromål Åtal 2013-11-27” samt ”Lakanen 2013.11.28” med
missivet: ”Hej Sten, bifogar tre filer som jag filat på. Bästa hälsningar Björn”.
Nämnda handlingar samt även den redan nämnda mailväxlingen mellan Sten
Gustavsson, Rolf Swenson och Björn Wigelius hade enligt åklagaren anträffats i
Sten Gustavssons dator vid en husrannsakan hos denne någon gång i början av
2014. Historiebeskrivningen saknade uppgifter om mailväxlingen den 29
november-1 december 2005. Tidpunkten för KV:s första kontakt med Björn
Wigelius angavs vara ”kring årsskiftet 05/06”.
Enligt uppgift har förundersökning inletts mot Sten Gustavsson och denne har
delgetts misstanke om brott.
Riksrevisionens rapporter
Riksrevisionen (RR) har i fyra olika granskningsrapporter, den 12 februari 2007,
den 17 juni 2010, den 18 augusti 2011 samt den 21 februari 2012 kritiserat KV:s
upphandlingsverksamhet, dess lokalförsörjningsenhet samt KV:s slutregleringsavtal
med Fojab Coordinator.
Kritiken kunde, såvitt nu är av intresse, sammanfattas enligt följande.
Projekteringsupphandlingen, värd 209 Mkr, avseende Haparanda och Härnösand,
97
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
hade inte upphandlats enligt LOU. Intern styrning och kontroll av
upphandlingsverksamheten var otillfredsställande. Fastighetschefen hade efter
delegation från GD hanterat lokalförsörjningsprocessen på egen hand, utan att höra
andra berörda. Underlag för att göra avsteg från LOU saknades. De angivna
bristerna fick betydelse för transparansen i KV:s lokalförsörjningsprocess.
Göran Henrikssons försök att träffa nya provisionsavtal
Någon gång under våren 2006 skickade Göran Henriksson/Henova till BRINOVA
AB (Brinova) ett skriftligt avtalsutkast angående ett förmedlingsuppdrag. Brinova
var ett dotterbolag till PEAB. Uppdraget skulle bestå i att Henova skulle biträda
Brinova vid markköp, framtagande av offert och tecknande av hyresavtal.
Förmedlingsobjektet angavs i förslaget vara en eventuell kriminalvårdsanläggning i
Verksmon/Östersund. Ersättning skulle utgå – när hyresavtal tecknats – med bl.a. 1
procent av totala produktionskostnaden, såvitt avsåg markköp, hyresavtal och
fastighetsutveckling.
Något avtal kom dock inte till stånd, eftersom NOU (Nämnden för offentlig
upphandling) hade synpunkter på förslaget att Brinova skulle bli fastighetsägare.
Dessa synpunkter resulterade i omfattande medial uppmärksamhet i Östersund,
varefter hela projektet gick i stå.
Förmodligen i februari 2006 skickade Göran Henriksson/Henova till bygg- och
anläggningsföretaget PEAB ett avtalsutkast vari Henova mot viss procentuell
provision vid varje avtalsslut erbjöd konsultstöd och att som underkonsult bl.a. söka
efter projektidéer inom PEAB:s verksamhetsområde. Konceptet har av polisen
återfunnits i Göran Henrikssons dator. I ett tillägg preciserades förslaget på så sätt
att full ersättning skulle utgå om PEAB fick något eller flera av vissa särskilt
namngivna KV-projekt. Haparanda, Härnösand och Östersund var tre av dessa
namngivna projekt. Något avtal kom inte till stånd.
98
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swensons resor
Under utredningen har ekorevisorn Pernilla Tegander upprättat en förteckning över
de resor som Rolf Swenson och Göran Henriksson har företagit under åren 20032011. Av dessa har ett antal resor under de år som åtalet omfattar (se nedan) särskilt
pekats ut av åklagaren som intressanta. En del resor har gjorts tillsammans med
Rolf Swenson och ibland har även Björn Wigelius deltagit.
Åklagaren har avseende resorna gjort följande gällande. Rolf Swenson hade under
åren 2005 och framåt rest i väsentligt större omfattning än under tidigare år, både
vad gäller antalet resor och kostnaderna för resorna. Rolf Swenson hade inte för
egen del haft ekonomiska förutsättningar för att göra dessa resor. Rolf Swenson
hade inte heller själv finansierat alla resor och uppehälle under resorna – i ett antal
fall har Göran Henriksson/Henova betalt för resan/uppehället. Detta framgår, enligt
åklagaren, av den betalningsmetodik som använts i samband med resorna.
I det följande kommer de resor som åklagaren särskilt framhållit som intressanta att
översiktligt gås igenom.
1. Den 26 oktober till den 20 november 2005 gjordes en jordenruntresa. Makarna
Swenson och Henriksson var med på resan.
2. Den 4 juni till den 25 juni 2006 gjordes en resa till Peking. Makarna Swenson
och Henriksson var med på resan.
3. Den 19-23 juli 2006 gjorde makarna Swenson en resa till Norge.
4. Den 3-19 november 2006 gjordes en kryssningsresa med stopp på olika ställen i
USA, bl.a. New York och Miami. Makarna Swenson och Henriksson var med på
resan.
99
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
5. Den 18-22 april 2007 gjordes en resa till Aroeira Golf i Portugal. Makarna
Swenson samt sönerna Pontus och Marcus Swenson var med på resan.
6. Den 8-18 februari 2007 gjordes en resa till Sydafrika, där bland annat
Johannesburg, Kapstaden och Krügerparken besöktes. Med på resan var makarna
Swenson och Henriksson samt Björn Wigelius och dennes fru Mikaela Schulman
och Sten Gustavsson och dennes fru Britt-Marie Solström.
7. Den 7-15 november 2007 gjordes en resa till Dubai. Makarna Swenson och
Henriksson var med på resan.
8. Den 20 januari till den 9 februari 2008 gjordes en resa till Nairobi. Göran
Henriksson samt ytterligare tre personer var med på resan. Därutöver finns, i Göran
Henrikssons mail, noteringar om att en safariresa varit bokad för ”Swenson Party”.
Rolf Swenson har förnekat att han var med på resan.
9. I januari 2008 reste makarna Swenson till Egypten i en vecka.
10. I slutet av februari och början av mars 2008 gjordes en resa till Klosters i
Schweiz. Med på resan var Rolf Swenson, Björn Wigelius, Janis Kursis på Fojab
samt Östen Innala som var VD för ett av konsultbolagen som ingick i
Norrlandsprojekten.
11. Den 22 juni till den 25 juni 2008 reste makarna Swenson till London.
12. Den 6-22 november 2008 gjordes en kryssning till bl.a. Saint Thomas. Med på
resan var makarna Swenson och Henriksson.
13. Den 12-28 februari 2009 gjordes en resa till Mombasa. Med på resan var
makarna Swenson och Henriksson.
100
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
14. Den 8-15 mars 2009 gjordes en resa till Klosters. Med på resan var Björn
Wigelius och dennes fru Mikaela Schulman, makarna Swenson samt Anders
Alvemo som var Fojab arkitekter AB:s styrelseordförande.
15. Den 26 januari till den 9 februari 2010 gjordes en resa till Bangkok, Wellington
och San Francisco. Med på resan var bl.a. personal från Fojab, Ferax och Les Arc
samt Rolf Swenson.
16. Den 27 februari till den 6 mars 2010 gjordes en resa till Klosters. Med på resan
var makarna Swenson och Wigelius.
Utöver dessa resor hade makarna Swenson och Henriksson planerat att göra en resa
våren 2010 till Phuquoc i Vietnam. Resan ställdes in med anledning av
förundersökningen.
NORRLANDSANSTALTERNA (ÅP 2-4) – TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Inledning
Åklagaren har åberopat ett stort antal indicier till stöd för sina ansvarspåståenden.
Dessa visar enligt åklagaren sammantaget att Rolf Swenson, Göran Henriksson och
Björn Wigelius haft en gemensam brottsplan avseende mutbrottslighet.
Det bör redan inledningsvis framhållas att gärningarna har begåtts under
tidsperioden slutet av 2005–hösten 2008. Avsevärd tid har alltså hunnit gå innan
huvudförhandlingen i detta mål påbörjades den 7 januari 2014. De tilltalade har
följaktligen i stora delar haft svårt att erinra sig de aktuella händelseförloppen och
det gäller också hörda vittnen. Detta är förståeligt och får accepteras.
101
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Tingsrätten kommer först att presentera åklagarens huvudgrunder för sin talan.
Härefter redogörs för några rättsliga utgångspunkter för prövningen av åtalet,
varefter bevisningen gås igenom. Slutligen gör tingsrätten en samlad bedömning av
bevisningen.
Åklagarens grunder
Åklagaren har gjort gällande följande sammanfattande grund för sin talan.
Rolf Swenson, Göran Henriksson och i slutänden även Björn Wigelius har haft en
gemensam brottsplan. Enligt denna skulle Göran Henriksson, nära vän med Rolf
Swenson, genom sitt bolag Henova försöka träffa konsultavtal om betydande
provisioner med företag inom byggbranschen. Göran Henriksson träffade en
överenskommelse med Björn Wigelius/Fojab och erhöll under åren 2006 -2008
genom olika delbetalningar sammanlagt 11,6 Mkr av Björn Wigelius/Fojab.
Betalningarna utgjorde en muta.
Avsikten var alltså att både Rolf Swenson och Göran Henriksson skulle dra
ekonomisk fördel av det beskrivna förfarandet genom att provisionen ”parkerades”
på ett bankkonto i Göran Henrikssons bolag Henova.
Tidsmässigt har åklagaren påstått följande. Rolf Swenson närmade sig Björn
Wigelius/Fojab första gången i månadsskiftet november/december 2005. Rolf
Swenson hade sedan kontakt med både Göran Henriksson/Henova och Björn
Wigelius/Fojab. I slutet av februari 2006 uppdrog Rolf Swenson åt Göran
Henriksson att fortsättningsvis föra provisionsförhandlingar med Björn Wigelius.
Rolf Swenson kom senast under mötet i Norrköping den 7 mars 2006 överens med
Björn Wigelius att Fojab utan någon upphandling skulle få projektera anstalterna
Haparanda och Verksmon/Östersund som generalkonsult. Under åren 2006–2008
fördes sedan löpande förhandlingar om provisionens storlek mellan Björn Wigelius
102
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
och Göran Henriksson. Dessa ledde under dessa år till Björn Wigelius/Fojabs
utbetalningar till Göran Henrikssons bolag Henova.
Rättsliga utgångspunkter
Rolf Swenson har under den i målet aktuella tiden haft anställning som
fastighetsdirektör på den statliga myndigheten KV. Han har alltså, som arbetstagare,
haft den tjänsteställning som krävs för att ansvar för mutbrott ska kunna komma
ifråga.
Det kan vidare konstateras att Rolf Swensons huvudsakliga arbetsuppgift i KV
under den här tiden var att ansvara för ett stort antal byggprojekt. Av dessa var de
tre Norrlandsanstalterna några av de största. Som fastighetschef ålåg det Rolf
Swenson att förhandla och sluta avtal med konsulter, fastighetsägare, m.fl., vilket
han också i betydande utsträckning gjorde. När det gällde Haparanda- och
Östersundsanstalterna tecknade Rolf Swenson generalkonsultavtal med Fojab/Björn
Wigelius. Fojab kom också, som en följd av detta, att bli generalkonsult för
utbyggnaden av Saltviksanstalten i Härnösand.
För den händelse att det i målet skulle anses utrett att betalningarna från Björn
Wigelius till Göran Henriksson utgjort ett led i en brottsplan på sätt som åklagaren
påstått råder det ingen tvekan om att det förelegat ett för straffbarhet erforderligt
samband mellan betalningarna och Rolf Swensons tjänsteutövning (s.k.
tjänstesamband).
Genom Rolf Swensons och Göran Henrikssons samstämmiga uppgifter, som stöds
av utredningen i övrigt, är det klarlagt att de hade varit nära vänner sedan 30 år
tillbaka. De hade ofta tillsammans med respektive maka samt övrig familj, företagit
ett stort antal gemensamma resor, särskilt under den tidsperiod som omfattas av
ansvarspåståendena i detta mål.
103
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Mot bakgrund av dessa förhållanden måste det anses att Göran Henriksson varit en
sådan person, som rekvisitet ”annan” i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § brottsbalken i
respektive lydelse före utgången av juni 2012 samt 23 kap. 7 § brottsbalken tar sikte
på. Om ersättning skulle ha utbetalats till ett av Göran Henrikssons enmansbolag
medför ett sådant förhållande inte någon annan bedömning. Ett mutbrott kan alltså
vara fullbordat redan genom en betalning till Göran Henriksson eller något av
dennes bolag, dock under förutsättning att det är bevisat att betalningarna skett med
anledning av Rolf Swensons tjänsteutövning och med dennes vetskap och gillande.
En annan utgångspunkt är slutligen att också ett avtal som innehåller en prestation
och en motprestation, dvs. ett s.k. oneröst avtal, kan utgöra en förmån eller annan
otillbörlig belöning i korruptionsbestämmelsernas mening.
Med detta sagt övergår nu tingsrätten till att pröva bevisningen i denna del.
Familjerna Swensons och Henrikssons jordenruntresa hösten 2005
Under tiden den 26 oktober 2005 – den 20 november 2005 företog familjerna
Swenson och Henriksson en jordenruntresa. Det var då klart att Rolf Swenson kort
därefter skulle börja som fastighetschef på KV.
Både Göran Henriksson och Rolf Swenson har medgett att de under resan kan ha
pratat om Rolf Swensons utnämning men förnekat att Göran Henriksson nämnt
någonting om ett provisionsavtal med Björn Wigelius. Det kan konstateras att Björn
Wigelius, i sin ”tillbakablick” av den 21 april 2006, uppgett att Göran Henriksson
överlämnade tipset om KV-projekten vid en lunch i november 2005. Uppgiften har
också bekräftats av Göran Henriksson och Björn Wigelius i förhör under
huvudförhandlingen.
Det påstådda hemsidetipset måste rimligen ha lämnats någon gång under slutet av
november 2005. Antingen har Göran Henriksson hittat informationen på hemsidan
104
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
innan resan inleddes, alltså senast någon gång i oktober 2005, eller så har han gjort
det efter hemkomsten från resan den 20 november 2005. I det förstnämnda läget
förefaller det sannolikt att Göran Henriksson under resan nämnt för Rolf Swenson
att han stod inför affärer som kunde ge betydande inkomster och som hade direkt
anknytning till Rolf Swensons nya anställning som fastighetschef på KV.
Mailkonversationen den 29 november-1 december 2005
Både Björn Wigelius och Rolf Swenson har vid tilläggsförhör, som hållits med
anledning av den av åklagaren åberopade bevisningen om mailtrafiken, uppgett att
de inte kom ihåg konversationen eller vad som förekom vid mötet. Vid tidigare,
tämligen ingående förhör, har de inte nämnt att de fick kontakt genom Sten
Gustavsson och planerade ett möte redan mycket kort efter att Rolf Swenson börjat
vid KV. De har dock inte ifrågasatt att mailen skickats eller att mötet ägt rum på
utsatt dag, den 16 januari 2006. De har uppgett att några andra inte deltog.
Rolf Swenson har tillagt följande. Hans börjedag på KV var rätteligen den 28
november 2005 och inte, som tidigare uppgetts, den 1 december 2005. Det var
viktigt att arbetet kom igång snabbt vad gällde lokalförsörjningen. Han kunde därför
ha träffat Claes Lundqvist redan första dagen och fått en föredragning, vid vilken
Fojabs namn kom upp.
Claes Lundqvist har i sitt vittnesmål bekräftat att han föredrog frågan om
generalkonsult i Norrlandsprojekten för Rolf Swenson, att han nämnde Fojab som
ett av fem arkitektbolag som kunde komma ifråga och att Rolf Swenson ganska
omgående sagt att han med en delegation från KV ville åka ned och besöka Fojab.
Det är vidare, genom Björn Wigelius resumé från april 2006, klarlagt att Rolf
Swenson i mitten av februari 2006 ringde till Fojab och aviserade ett möte i Lund
och att mötet kom att äga rum den 24 februari 2006. Av Rolf Swensons såväl som
Claes Lundqvists uppgifter framgår alltså att resan till Lund företogs i nära
anslutning till föredragningen. Genom denna utredning är alltså Rolf Swensons
105
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
uppgift om en möjlig föredragning av Claes Lundqvist redan i november 2005 eller
däromkring motbevisad.
Det står klart att Rolf Swenson fattade beslutet om att Fojab skulle bli
generalkonsult direkt efter Claes Lundqvists föredragning. Med hänsyn till att Rolf
Swenson redan den 16 januari 2006 haft kontakt med Björn Wigelius på tu man
hand och utan inblandning från någon annan vid KV talar mycket för att han redan
innan föredragningen ägde rum bestämt sig för Fojab.
Rolf Swensons minnesbilder av sammanträdet den 16 januari 2006 var påtagligt
bättre vid tidpunkten för de första förhören vid tingsrätten än vid tidpunkten för
tilläggsförhöret. Vid tilläggsförhöret den 27 maj 2014 har Rolf Swenson, vid en
jämförelse med det första förhöret, lämnat sanningslösa uppgifter och avsiktligen
utelämnat uppgifter om händelseförloppet före och kring mötet den 16 januari 2006.
Hans ändrade uppgifter vid tilläggsförhöret tyder på att Rolf Swenson försökt dölja
vad som egentligen förekom vid mötet.
Av det redovisade materialet kan sammanfattningsvis följande slutsatser dras.
Den 16 januari 2006 träffades Björn Wigelius och Rolf Swenson på tu man hand på
Fojabs kontor i Lund. Mötet skedde på Sten Gustavssons initiativ och utan
inblandning från någon annan på KV. Det innebär att Rolf Swensons tidigare
uppgift inför tingsrätten om att hans allra första kontakt med Björn Wigelius skett
efter en föredragning på KV och att denna varit orsaken till besöket på Fojab i
januari 2006, alltså varit sanningslös. Kontakten mellan Rolf Swenson och Björn
Wigelius om mötet den 16 januari 2006 har istället etablerats utifrån, genom deras
gemensamme vän Sten Gustavsson.
106
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det kan hållas för visst, genom mailkonversationen, att Rolf Swenson och Björn
Wigelius redan i november 2005 hade planer på att genomföra ett stort och viktigt
projekt tillsammans.
Vilken roll Sten Gustavsson egentligen spelat har inte gått att klarlägga. Rolf
Swenson och Björn Wigelius har nämligen båda uppgett att de saknade minne av att
Sten Gustavsson på något sätt varit involverad i mötet den 16 januari 2006. Denne
har heller inte begärts hörd vid huvudförhandlingen. Det är en brist i utredningen.
Det är alltså inte mer utrett om Sten Gustavsson än att han har varit god vän och
personlig rådgivare till Björn Wigelius, att han även varit bekant med Rolf Swenson
sedan tidigare samt att det varit Sten Gustavsson, som redan i slutet av november
2005 förmedlat en kontakt mellan Rolf Swenson och Björn Wigelius.
Till sist ska även anmärkas att den ”Tillbakablick” eller ”resumé”, som Björn
Wigelius skapade under hösten 2013 och skickade till Sten Gustavsson för påseende
inte innehöll något om dennes initiativ till sammanträffandet mellan Rolf Swenson
och Björn Wigelius. Resumén är i övrigt mycket utförlig. Denna omständighet ter
sig märklig och ger sken av att Björn Wigelius velat hålla Sten Gustavssons
inblandning hemlig.
Brevet från TP och beslutet att inte tillämpa LOU
Brevet från TP av den 10 januari 2006 hade föregåtts av ett möte mellan Rolf
Swenson och TP:s vd Bo Sundberg. Enligt Rolf Swenson ville inte TP, som
påbörjat grundprojekteringen av anstalterna, vara med i den fortsatta projekteringen.
Rolf Swenson mindes emellertid inte vad Bo Sundberg sade vid mötet mer än att
denne ville fundera på saken.
Bo Sundberg har däremot i sitt vittnesmål uppgett att Rolf Swenson vid mötet
uttryckte den uppfattningen att TP inte skulle klara av projekten och att denne
107
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
därför tänkte direktupphandla på egen hand. Enligt Bo Sundberg skrev han brevet
för att protestera mot att TP, mot hans och företagets vilja, hölls utanför projektet
och inte fick vara med.
Med den här redovisade bakgrunden kan brevet omöjligen tolkas som något ”carte
blanche” för KV/Rolf Swenson att gå vidare med anstaltsprojekten och på egen
hand upphandla en generalkonsult. I det här fallet skulle antingen något av de tre
bolag som hade ramavtal med KV, exempelvis TP, ha anlitats eller en ny
upphandling enligt LOU:s huvudregel ha gjorts. I brevet uttalas nämligen bara att
Rolf Swenson på egen hand kunde upphandla underkonsulter förutsatt att det
skedde inom gällande ramavtal med TP. Trots det valde KV och Rolf Swenson att
gå vidare utan TP och utan att iaktta reglerna i LOU.
Rolf Swenson och Lars Nylén, för vilken Rolf Swenson visat upp brevet, har i
denna del samstämmigt uppgett följande. Uppförandet av de nya anstalterna
präglades av stort tryck från politiskt håll till följd av de spektakulära rymningarna
från fångvårdsanstalten Hall. Det uppstod härigenom också ett tryck på KV att
snabbt få igång ett uppförande av nya anstalter. Rolf Swenson och Lars Nylén var
eniga om att i detta fall gå ifrån LOU eftersom ett regelrätt upphandlingsförfarande
enligt LOU skulle avsevärt fördröja och fördyra projekten. Lars Nylén har för övrigt
framhållit att KV skulle spara cirka 10 Mkr om KV vid faktureringen hoppade över
TP och de anlitade konsulterna istället fakturerades direkt.
Av Lars Nyléns vittnesmål framgår i övrigt bl.a. följande. Under hösten 2004 och
våren 2005 beredde KV:s fastighetsgrupp frågan om anlitande av Fojab för de
planerade anstalterna. KV hade ett ramavtal med TP. Han uppdrog därför åt Rolf
Swenson att förhandla med TP om att utnyttja det avtalet för att anlita Fojab.
Björn Wigelius har för sin del förklarat att han varit medveten om
direktupphandlingen utan tillämpning av LOU, att Fojabs styrelse efter hans
108
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
föredragning om saken kontaktat en jurist, som förklarat att den bristen i
upphandlingen föll tillbaka på KV. Han hade därför inte tänkt mer på den saken.
Till att börja med framstår Lars Nyléns precisering av när fastighetsgruppens arbete
med Fojab påbörjades som klart felaktig. Den motsägs också av både Rolf
Swensons uppgifter och framför allt också av Claes Lundqvists vittnesmål. Lars
Nyléns uppgift i detta avseende lämnas därför utan avseende.
Den uteblivna tillämpningen av LOU-reglerna och bakgrunden därtill samt den
uppenbart felaktiga tolkningen av TP:s brev är naturligtvis mycket allvarligt i sig.
Det kan emellertid inte bortses ifrån att Rolf Swenson i sitt agerande haft Lars
Nyléns stöd avseende LOU-tillämpningen. När det gällde brevet från Bo Sundberg
visar utredningen bara att Rolf Swenson visat upp brevet för Lars Nylén. Det har
emellertid inte utretts om Rolf Swenson då nämnt något om mötet mellan honom
och Bo Sundberg. Enligt Bo Sundbergs vittnesmål hade uppenbarligen Rolf
Swenson vid det mötet förvarnat honom om att TP inte skulle få vara med i
fortsättningen.
Genom Bo Sundbergs vittnesmål, som vinner stöd av formuleringarna i brevet, är
det till att börja med klarlagt att Rolf Swenson farit med osanning när han vid
huvudförhandlingen uppgett att TP inte var intresserat av fortsatt deltagande i de
aktuella projekten.
Det är oklart hur Rolf Swenson föredragit frågan om LOU och TP:s ramavtal för
Lars Nylén. Mycket talar emellertid för att Rolf Swenson, i enlighet med de
uppgifter han lämnat därom vid huvudförhandlingen, meddelat Lars Nylén att TP
var ointresserat att vara med i det fortsatta projekteringsarbetet.
Sammanfattningsvis är emellertid inte annat visat än att Rolf Swenson och Lars
Nylén varit överens om att åsidosätta LOU vid upphandlingen av de tre
109
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Norrlandsanstalterna på det sätt som skedde. Som KV:s fastighetschef och
föredragande i den här frågan bär dock även Rolf Swenson ett ansvar för att LOU
inte tillämpades. Utredningen tyder också på att Rolf Swenson hade ett eget intresse
av att fortsättningsvis hålla TP utanför projekten för att därigenom få ensam
kontroll över dessa.
Göran Henrikssons och Björn Wigelius första mailkontakt
Genom den utredning som Johan Ståhlgren utfört och som inte motsagts av Göran
Henriksson och Björn Wigelius, är klarlagt att mailet den 27 februari 2006 var det
första som återfunnits dem emellan. Det är alltså bevisat att någon
mailkommunikation inte dessförinnan förekom mellan dem.
Mailet hittades i Björn Wigelius dator. Det gick ut på att Göran Henriksson ville
kontrollera att kontakten fungerade mellan dem, att ett kontraktsförslag, avseende
rådgivning och konsultstöd, skulle komma att översändas samt att han vid
tidpunkten ifråga befann sig i Sydostasien. Mailet upprepades påföljande dag.
Åklagaren har med dessa mail som utgångspunkt gjort följande påståenden. Det
hade aldrig existerat något provisionsavtal mellan Göran Henriksson och Björn
Wigelius. Mailet fick inte tolkas efter bokstaven. Det var i stället ett uttryck för att
Rolf Swenson, som vid denna tidpunkt inlett konkreta avtalsförhandlingar med
Fojab och också var på god väg att för KV:s räkning träffa avtal, nu överlåtit åt
gode vännen Göran Henriksson att på egen hand föra ”provisionsförhandlingar”
med Björn Wigelius/Fojab. Före detta mails avsändande var Göran
Henriksson/Henova okänd för Björn Wigelius. De följande första
provisionsutbetalningarna om sammanlagt 5 Mkr under 2006 grundade sig alltså
inte på något arbete från Göran Henrikssons sida utan var i stället en muta för att
Rolf Swenson skulle sluta avtal med Fojab.
110
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson har för sin del kategoriskt förnekat att han under den i målet
relevanta tidrymden över huvud taget haft kännedom om någon form av konsult/provisionsavtal mellan Göran Henriksson och Björn Wigelius samt tillagt att han
fick information härom först på våren 2010 när han satt häktad.
Björn Wigelius har uppgett följande. Han hade – redan efter den första kontakten
med Claes Lundqvist/KV – hållit Göran Henriksson löpande underrättad om hur
samtalen med KV utvecklade sig. Han uppfattade därför mailet av den 27 februari
2006 bara som en upplysning om var Göran Henriksson befann sig samt att denne
på grund av sitt KV-tips nu var mån om att få ett skriftligt avtal till stånd. De hade
ju alltsedan juni-juli 2005 ett muntligt provisionsavtal och hade därför hela tiden
hållit löpande telefonkontakt. De hade också träffats. Inga affärer hade dock
kommit till stånd förrän det vid mailtidpunkten börjat utkristallisera sig ett projekt
för Fojab. Det var därför förståeligt att Göran Henriksson ville ha ett skriftligt avtal
den 27 februari 2006. Denne var rädd för att bli lurad, eftersom det inte fanns någon
skriftlig överenskommelse. Deras muntliga överenskommelse var nämligen mycket
allmänt hållen. Med detta som utgångspunkt var Björn Wigelius själv bara
angelägen om att sänka provisionskostnaderna. Han var ointresserad av ett allmänt
uppdragsavtal ”på löpande räkning”, vilket Göran Henriksson ville ha.
Göran Henriksson har förnekat att han varit Rolf Swensons förlängda arm på sätt
åklagaren påstått och understrukit att han bara önskade ett skriftligt provisionsavtal
inför utsikten att hans hemsidetips till Björn Wigelius skulle resultera i att Fojab
träffade avtal med KV.
Av utredningen framgår vidare följande. Den 1 februari 2006 kom Rolf Swenson i
Trosa överens med beställarkonsulterna Ferax och Les Arc om att de skulle delta i
de aktuella anstaltsprojekten. Den 24 februari 2006 besökte härefter Rolf Swenson,
tillsammans med en delegation från KV, Fojab i Lund för att förhandla om
anstaltsprojekten.
111
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Mot den här redovisade bakgrunden framstår det som ett egendomligt
sammanträffande att Rolf Swensons gode vän Göran Henriksson den 27 februari
2006 för allra första gången via mail kontaktade Björn Wigelius och ville träffa ett
skriftligt provisionsavtal med denne. Björn Wigelius har förklarat att de två
dessförinnan haft regelbunden telefonkontakt och att de träffats ofta. Åtgärden att
under en resa i Sydostasien två gånger påminna Björn Wigelius om sitt
telefonnummer verkar därför meningslös. Uppgiften om deras regelbundna
telefonkontakt bedöms således som sanningslös.
Det får vidare, mot bakgrund av mailets utformning, anses uteslutet att det varit
Björn Wigelius som informerat Göran Henriksson om att Fojab fått någon form av
klartecken om deltagande i de aktuella anstaltsprojekten och därigenom utlöst
Göran Henrikssons mail. På skäl som här ytterligare kommer att utvecklas under
”Sammanfattning” talar omständigheterna för att det i stället varit Rolf Swenson,
som efter genomförda möten nu kontaktat Göran Henriksson och bett denne att
sköta de fortsatta ”provisionsförhandlingarna” med Björn Wigelius.
Den 12 mars 2006 mailade Göran Henriksson ett avtalsförslag till Björn Wigelius
och uppgav att det även behövdes ett tilläggsavtal för de aktuella
Norrlandsprojekten. Den 9 april 2006 mailade Göran Henriksson ett förslag till
betalningsplan till Björn Wigelius. Den 21 april 2006 mailade Björn Wigelius
slutligen till Göran Henriksson ett brev där han bekräftade deras överenskommelse.
Det kan alltså konstateras att provisionsförhandlingarna mellan Göran Henriksson
och Björn Wigelius satte igång efter den 28 februari 2006 och att dessa den 21 april
2006 resulterade i en överenskommelse om utbetalningar i en första omgång om
sammanlagt 5 Mkr i provision, avseende projekten Östersund och Haparanda.
Under den här tidrymden, närmare bestämt den 7 mars 2006, hade Rolf Swenson
112
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
och Björn Wigelius också träffats i Norrköping för att förhandla om bl.a.
Norrlandsanstalterna.
Det kan till sist noteras att de första utbetalningarna år 2006 i och för sig stämmer
väl överens med Göran Henrikssons och Björn Wigelius uppgifter om att Henovas
ersättning enligt det muntliga avtalet skulle vara kring 2-3 procent av den
sammanlagda kontraktssumman 183 Mkr.
Mötet den 7 mars 2006
Den 7 mars 2006 ägde ett möte på tu man hand mellan Björn Wigelius och Rolf
Swenson rum. Detta mötes konkreta innehåll har kunnat kartläggas genom Björn
Wigelius dokument ”FRÅGOR 7/3” samt genom hans handskrivna anteckningar
från själva mötet.
Åklagaren har i denna del hävdat att mötet visade att allt nu var uppgjort och klart
för kontraktsskrivning, att Fojab skulle bli generalkonsult och att även Ferax och
Les Arc skulle delta i projekten.
Allt talar för att det förhållit sig som åklagaren påstått. Det stod alltså den 7 mars
2006 klart att Fojab, Ferax och Les Arc skulle vara med i projekten. Det verkar
dessutom ha varit klart att Rolf Swenson på redan redovisade skäl tänkte gå snabbt
till väga och direktupphandla utan att iaktta bestämmelserna i LOU samt att Rolf
Swenson vid detta tillfälle kände sig fri att handla helt på egen hand.
Av de många punkter som behandlades vid mötet den 7 mars 2006 har åklagaren
särskilt pekat på en, nämligen att lyftplanen, även avseende underkonsulter, skulle
göras framtung. Enligt åklagaren talade detta med styrka för att Rolf Swensons
avsikt var att snabbt få in pengar till Henovas konto.
113
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
En framtung lyftplan är en betalningsplan, enligt vilken en viss tyngdpunkt läggs på
utbetalningar i ett initialt skede av exempelvis en entreprenad.
Både Rolf Swenson och Björn Wigelius har häremot invänt att det var vanligt med
framtunga lyftplaner i byggbranschen, framför allt i situationer då de initiala
kostnaderna i ett projekteringsuppdrag kunde bli stora. Detta kunde exempelvis
bero på att underkonsulter ville få betalt i ett tidigt skede i processen.
Dessa invändningar stöds av flera vittnesmål. Det får anses klarlagt att framtunga
lyftplaner inte är ovanliga i projekteringsuppdrag som de här aktuella. Det kan
anmärkas att en slutlig avräkning på alla utbetalade belopp under projektets gång
skulle göras när uppdraget väl slutförts. En sådan kom också stånd. Någon säker
slutsats med bäring på åklagarens påstådda mutupplägg kan därför inte dras.
När det gäller punkten ”Rimlig arvodesnivå 12 %=144 milj” har åklagaren gjort
gällande att arvodesnivån varit för hög och att det talade för det påstådda
mutupplägget.
Rolf Swenson har för sin del uppgett att han kan ha nämnt för Björn Wigelius att 12
procent skulle vara en rimlig arvodesnivå. Björn Wigelius har emellertid förklarat
att det varit hans egen uppskattning.
Flera vittnen har hörts om den angivna arvodesnivån och lämnat i hög grad
divergerande åsikter om rimlig arvodesnivå. Tingsrätten saknar därför grund för
några säkra slutsatser härom.
Genom Rolf Swensons och Björn Wigelius egna uppgifter synes emellertid framgå
följande. De två har gemensamt och i samråd, utan offerter, vid mötet kommit fram
till att Fojab skulle vara generalkonsult och arkitekt och att ”byggkostnad” och
114
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
”rimlig arvodesnivå Enl RS” skulle vara ”1 200 milj (700+500)” respektive ”12 %
= 144 milj”.
Det ter sig graverande för Rolf Swenson att – som redan antytts – frågan om Fojabs
arvodesnivå avgjorts vid detta möte utan användande av någon form av
offertprocedur eller konkurrensutsättning. En tolkning av anteckningarna angående
arvodesnivån ger dessutom vid handen att det varit Rolf Swenson som först angett
Fojabs arvodesnivå för projekten och inte Björn Wigelius, vilket hade varit det
naturliga. Rolf Swenson synes härigenom inte alls ha beaktat att KV, även om det
var bråttom, hade ett intresse av att hålla nere kostnaderna för projektet. Detta talar
för att Rolf Swenson vid mötet haft andra intressen än KV:s för ögonen.
Avtalen mellan Henova och Fojab. Björn Wigelius ”Tillbakablick”
Brevet av den 21 april 2006 och det muntliga provisionsavtalet
Åklagaren har i denna del gjort följande gällande. Avtalet mellan Göran Henriksson
och Björn Wigelius redovisades i Björn Wigelius brev till Göran Henriksson.
Arvodet hade där bestämts till 5 Mkr. Brevet och Björn Wigelius ”Tillbakablick”,
också daterad den 21 april 2006, var emellertid tillkomna i efterhand för att dölja
mutuppläggets existens.
När det gäller de här påståendena görs följande bedömningar.
Björn Wigelius ”datorbrev” av den 21 april 2006 fogades till ett mail, daterat
samma dag. I brevet skrev Björn Wigelius att han bekräftade den muntliga
överenskommelsen med Göran Henriksson. Maildateringen visar att brevet i sig inte
varit en efterkonstruktion, d.v.s. att den varit upprättad efter förundersökningens
inledande. Det förhållandet att brevet upprättats i anslutning till själva skeendet
hindrar emellertid inte att avsikten med brevet kan ha varit att dölja någonting. Mot
bakgrund av diskussionerna mellan Björn Wigelius och Göran Henriksson under
115
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
mars och april 2006, med bl.a. Göran Henrikssons förslag på avbetalningsplan den
9 april 2006 avseende provisionen på 5 Mkr, framstår Björn Wigelius brev i sin
utformning – inte minst inledningen – som mycket egendomligt.
Den efterföljande mailväxlingen mellan Björn Wigelius och Göran Henriksson
visar att Göran Henriksson oombedd gjort ändringar i brevet. Vilka ändringar som
vidtagits är outrett men Björn Wigelius har förklarat att han stod för brevets
innehåll. Göran Henrikssons agerande, att ändra i annans mail/brev, måste
betecknas som mycket anmärkningsvärt. Björn Wigelius brev jämte Göran
Henrikssons företagna ändringar tyder på en gemensam avsikt att försöka dölja ett
bakomliggande förhållande.
Nästa fråga är om den i brevet omnämnda överenskommelsen avsåg ett fast belopp
om 5 Mkr exkl. moms, som åklagaren gjort gällande, eller om det avsåg något
annat.
En tolkning av brevet leder fram till att Björn Wigelius avsikt, i vart fall vid denna
tidpunkt, varit att arvodet nu skulle vara slutligt i ett för allt. Björn Wigelius synes
alltså med sitt brev ha velat begränsa arvodesnivån och försöka få provisionen att
stanna vid just 5 Mkr exkl. moms, oberoende av det muntliga avtalets nivå på 2-3
procent av en sammanlagd kontraktssumma.
Utredningen visar emellertid att Björn Wigelius under de följande två åren ändå
betalat ytterligare ca 4 Mkr exkl. moms till Göran Henriksson/Henova. Björn
Wigelius och Göran Henriksson har båda förklarat att dessa pengar betalats efter
hårda diskussioner mellan dem under vilka Björn Wigelius hela tiden försökt pruta
på Göran Henrikssons krav. Dessa uppgifter vinner stöd av den skriftliga bevisning
som åberopats.
116
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Björn Wigelius har också tillagt följande. Han berättade aldrig för någon kollega i
Fojab eller för dess styrelse om provisionsavtalet med Henova/Göran Henriksson
och om den utbetalda provisionen på sammanlagt 11,6 Mkr inkl. moms till Henova.
Björn Wigelius ångrade det. I synnerhet ångrade han att han underlät att informera
Fojabs styrelseordförande, Anders Alvemo.
Redan den 21 april 2006 framstår underlåtenheten att informera andra personer i
Fojab som mycket anmärkningsvärd. Redan då var det nämligen helt klart att Göran
Henrikssons KV-tips skulle orsaka hans bolag Fojab en så hög kostnad som 5 Mkr
exkl. moms.
Göran Henrikssons strävan har enligt egen uppgift bara varit att så snabbt som
möjligt få till stånd ett skriftligt avtal med Fojab och få ut så mycket pengar som
möjligt.
Björn Wigelius ”Tillbakablick” av den 21 april 2006
Björn Wigelius ”Tillbakablick” var fogad till ett mail den 26 april 2006 till Göran
Henriksson. Det skickades alltså fem dagar efter det mailade brevet.
Åklagaren har gjort gällande att ”Tillbakablicken” var en efterkonstruktion
tillkommen efter förundersökningens inledande och att den gjorts för att dölja det
brottsliga upplägget. Eftersom ”tillbakablicken” fogats till ett mail av den 26 april
2006 kan det inte ha varit någon efterkonstruktion rent tidsmässigt.
”Tillbakablicken” föranleder emellertid frågan varför Björn Wigelius redan i det här
skedet känt sig nödsakad att skapa en händelseresumé. Han har själv visserligen
uppgett att han hade för vana att i viktiga frågor göra en kronologisk uppställning
över en händelseutveckling. Mot den bakgrunden är det emellertid
anmärkningsvärt att Björn Wigelius inte redovisar sitt allra första möte med Rolf
Swenson den 16 januari 2006 i Lund, en tidpunkt som låg nära i tiden. Det är också
117
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
anmärkningsvärt att han delgav ”Tillbakablicken” med Göran Henriksson och att
denne svarade att ”tillbakablicken” var ”bra för historiebeskrivningen”.
Sammanfattningsvis görs beträffande ”tillbakablicken” samma bedömning som
beträffande bekräftelsebrevet av samma datum. Själva utformningen av
”Tillbakablicken” tyder på att den skapats för att dölja ett bakomliggande skeende.
I anslutning till innehållet i ”Tillbakablicken” och då särskilt dess redovisning för
händelseförloppet under februari 2006 bör än en gång följande hållas fram. Både
Björn Wigelius och Rolf Swenson har vid huvudförhandlingen förklarat att de inte
kom ihåg när KV formellt hörde av sig om Fojabs intresse för projekten och när
delegationsbesöket hos Fojab ägde rum. I Björn Wigelius ”tillbakablick” preciseras
emellertid tidpunkterna härför till ”mitten av februari” 2006 respektive den 24
februari 2006. ”Tillbakablickens” redovisade tidpunkter stämmer väl överens med
de uppgifter som lämnats av vittnen som hörts om saken, exempelvis Janis Kursis
och Claes Lundqvist. Det får alltså anses klarlagt att Claes Lundqvists föredragning
ägde rum först i mitten av februari 2006 och att det efterföljande mötet med Fojab
ägde rum i Lund den 24 februari 2006.
Provisionsavtalet av den 14 juni 2005
Av utredningen framgår att ett den 14 juni 2005 daterat skriftligt generellt
provisionsavtal mellan Henova/Göran Henriksson och Fojab/Björn Wigelius till sist
kommit till stånd. Avtalet, som anträffats efter förundersökningens inledande,
innehöll bl.a. följande.
Där Henova förmedlat en kontakt till FOJAB, som framgångsrikt utvecklats till
konkreta uppdrag, skall utgå en förmedlingsprovision till Henova på 2,5 procent
av Fojab´s arvode.
Det är emellertid klarlagt att avtalet antedaterats. Åklagaren har gjort gällande att
avtalet skapats efter det att förundersökningen inletts för att dölja det brottsliga
118
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
mutupplägget. Både Björn Wigelius och Göran Henriksson har förnekat detta och
uppgett att avtalet förmodligen undertecknades i samband med att Fojab och KV
träffade avtal om Haparanda och Östersund i april 2006. Björn Wigelius har tillagt
att han för sin del var säker på att det i vart fall undertecknats innan
förundersökningen inleddes år våren 2010.
Göran Henriksson, som skrivit avtalet, har tillagt följande. Han lämnade ofta
skriftliga avtalsförslag först när han fått framgång med en förmedling. Dessförinnan
saknades behov av skriftliga avtal. Avsikten med antedateringen var att den skulle
avspegla den ungefärliga tidpunkt då Göran Henriksson och Björn Wigelius träffade
den muntliga provisionsöverenskommelsen.
Åklagaren har i denna del åberopat ett mail från Göran Henriksson till Björn
Wigelius. Det skickades den 27 april 2007. Till mailet fogade Göran Henriksson ett
förslag till generellt samarbetsavtal mellan Henova och Fojab. Avtalsdateringen
föreslogs här till ”2006 01 02”. Avtal kom inte till stånd.
I själva mailet skrev emellertid Göran Henriksson följande.
Översänder enligt ÖK förslag till det avtal vi muntligen arbetat efter sedan en
längre tid. Återkom gärna med synpunkter och eventuella tillägg och
korregeringar.
Av mailet måste den slutsatsen dras att det antedaterade skriftliga avtalet i vart fall
inte undertecknats före den 27 april 2007. Även Björn Wigelius och Göran
Henrikssons uppgift om att tidpunkten för avtalets undertecknande i vart fall varit
under år 2006 har alltså motbevisats. På grund av Björn Wigelius permanenta
ointresse att ingå skriftliga ”löpande” avtal med Göran Henriksson finns det goda
skäl för ett antagande att avtalet kommit att undertecknas först efter
förundersökningens inledande och att avtalet följaktligen varit en ren
efterkonstruktion. I vart fall framstår det antedaterade avtalet som ett
119
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
anmärkningsvärt försök från Göran Henriksson och Björn Wigelius att dölja ett
bakomliggande skeende.
Utöver detta antedaterade avtal synes – bortsett från det redan redovisade förslaget
daterat ”2006 01 02” – flera avtalsförslag om förmedlingsprovision ha utväxlats
mellan Henova/Göran Henriksson och Fojab/Björn Wigelius. Samtliga har
upprättats av Göran Henriksson. Vid ett tillslag mot Björn Wigelius i maj 2010
gjordes ett IT-beslag (digitalt medium) av ett icke undertecknat avtalsförslag,
daterat den 8 mars 2006, dvs. dagen efter Rolf Swensons och Björn Wigelius möte
om Norrlandsprojekten på tu man hand i Norrköping. Dess sakliga innehåll är
identiskt med det antedaterade avtalet av den 14 juni 2005. Ett annat fysiskt ”Avtal
(koncept)”, är daterat den 8 juni 2006 också med samma innehåll som det
antedaterade provisionsavtalet.
Sydafrikaresan i februari 2007
Under hösten 2006 planerade Rolf Swenson och Göran Henriksson att med fruar
göra en Sydafrikaresa. Denna förvandlades till en tjänsteresa genom att Björn
Wigelius och Sten Gustavsson med fruar ville följa med och tillsammans med
Göran Henriksson studera i Sydafrika pågående nödbostadsprojekt. Rolf Swenson
med hustru kom på så sätt att följa med som turister.
De tilltalades resa till Sydafrika den 8 februari – den 18 februari 2007 har enligt
åklagaren betydelse på det sättet att den för Rolf Swenson medfört en möjlighet att
sammanträffa med de övriga och diskutera fortsättningen av det gemensamma
brottsupplägget. Åklagaren har gjort gällande att de tre tillsammans just under
denna gemensamma resa har förhandlat och kommit överens om Fojabs/Björn
Wigelius fortsatta provisionsbetalningar till Göran Henriksson/Henova.
120
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Initiativtagaren till mailkonversationen 2005 och därmed också till Rolf Swensons
första möte med Fojab, Sten Gustavsson, var på Björn Wigelius initiativ alltså också
med på resan.
Göran Henriksson har först under huvudförhandlingen bekräftat att han under
reseplaneringen hösten 2006 nämnde för Rolf Swenson att han hade ett muntligt
konsultavtal med Björn Wigelius. Han förnekade det i förhören under
förundersökningen.
Rolf Swenson har också slutligen bekräftat dessa uppgifter och tillagt att han inte
blev förvånad eftersom Göran Henriksson hade många kontakter och var offensiv
när det gällde att skaffa uppdrag till sitt bolag. Rolf Swenson har också uppgett att
han aldrig pratade med Göran Henriksson om KV:s förhandlingar med Björn
Wigelius/Fojab, som var sekretessbelagda.
Björn Wigelius har för sin del förklarat att det var först på hösten 2006 som han fick
klart för sig att Rolf Swenson och Göran Henriksson var mycket goda vänner. Han
funderade inte närmare på sambandet mellan Fojabs avtal med KV i
anstaltsprojekten, å ena sidan, och hans eget muntliga provisionsavtal med Göran
Henriksson, å den andra. Han tyckte inte att det var konstigt att två norrköpingsbor
kände varandra. Han pratade aldrig med Rolf Swenson om sitt provisionsavtal med
Göran Henriksson, eftersom han tyckte att det var olämpligt.
Vid tidpunkten för denna resa hade Fojab/Björn Wigelius redan genom fyra
fakturabetalningar under våren och sensommaren 2006 betalat provision om
överenskomna 5 Mkr exkl. moms till Göran Henriksson/Henova för det påstådda
hemsidetipset. Enligt dem båda hade nämligen tipset i slutänden lett till att KV/Rolf
Swenson gett Fojab uppdraget att vara generalkonsult i Östersund- och
Haparandaprojekten.
121
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Vad som alltså här kommit fram leder till följande bedömningar. Rolf Swenson var
den som tagit initiativ till Björn Wigelius/Fojabs involvering i projekten och även,
inte minst genom Norrköpingsmötet den 7 mars 2006, varit en avgörande faktor för
att få generalkonsultavtalen till stånd. Det är mycket osannolikt att det inte skulle ha
fallit Rolf Swenson in att Göran Henrikssons konsultaffärer med Björn Wigelius –
som han alltså nu hade kännedom om – på ett eller annat sätt kunde vara knutna till
Björn Wigelius/Fojabs projekteringsavtal med KV. Mot den här beskrivna
bakgrunden framstår det också som mycket anmärkningsvärt att han över huvud
taget deltog i resan.
Det framstår också som märkligt att Björn Wigelius inte reflekterade över att det i
vart fall utifrån ett objektivt perspektiv kunde se ut som om det fanns ett olämpligt
samband mellan hans och Göran Henrikssons påstådda muntliga provisionsavtal
och hans avtal med KV.
Någon egentlig bevisning om vad som förekommit mellan de tre under resan har
inte förts fram. På grundval av utredningen kan alltså inga direkta slutsatser dras om
vad som kan ha avhandlats mellan de tre, såvitt avser det påstådda
provisionsavtalet, i allmänhet, och en påstådd gemensam brottsplan, i synnerhet.
Påståendet att ingen av de tilltalade jämte Sten Gustavsson under resan pratade om
sina inbördes relationer verkar emellertid i hög grad osannolikt.
Faktureringar
Göran Henrikssons faktureringar till Fojab under år 2006 (åtalspunkten 2)
Den 18 april 2006 fakturerade Göran Henriksson/Henova Fojab för första gången
genom två arvodesfakturor på sammanlagt 3 Mkr, exkl. moms, ”á conto enligt
överenskommelse”, avseende projekten Haparanda respektive Östersund. Fojab
betalade provisionsbeloppen den 23 maj 2006.
122
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
När det gäller dessa två fakturor ska följande sägas. Ursprungligen hade Göran
Henriksson utfärdat en enda faktura avseende 3 Mkr exkl. moms, med
specifikationen ”á conto för hittills utförda uppdrag avseende projektutveckling i
Sverige och internationellt.” Enligt Göran Henrikssons mail den 24 april 2006 till
Björn Wigelius bytte dock Göran Henriksson ut denna faktura mot en ny
likalydande faktura men med den ändringen att ordet ”hittills” togs bort. Enligt
Göran Henriksson medförde detta att fakturan skulle bli ”lite bättre”.
Den justerade fakturan byttes slutligen i sin tur ut mot de här redan redovisade
fakturorna, varvid verifikationsnumret ”103” dock bibehölls på en av de nya
fakturorna.
Göran Henriksson har uppgett att hans förmedlingsuppdrag var avslutat genom
Fojabs avtal med KV och att han så fort som möjligt – inte minst med hänsyn till
löpande ränta – ville ha betalt. Mot den bakgrunden framstår Göran Henrikssons
ursprungliga fakturaspecificering jämte åtföljande justering som vilseledande.
Frågan inställer sig om orsaken till detta vilseledande. Göran Henrikssons borde ju
i stället ha specificerat sin faktura som provisionsersättning för ett utfört
förmedlingsuppdrag.
Det verkar sedan troligt att Björn Wigelius för sin del härefter sökt anpassa fakturan
till Fojabs bokföring genom att dela upp den på två fakturor, avseende arvode för
Haparanda- respektive Östersundsprojektet.
Redan här kan särskilt noteras att Fojab i sin bokföring angett Henova som en
beställarkonsult i de två pågående projekten.
Den 21 augusti 2006 skickade Göran Henriksson/Henova till Fojab ytterligare två
arvodesfakturor på sammanlagt 2 Mkr exkl. moms, med specifikationen ”arvode
123
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
enligt överenskommelse”, avseende projekten Haparanda respektive Östersund.
Fojab betalade beloppen den 13 september 2006.
Åklagaren har – som tidigare redovisats – hävdat att det var ett fast pris på 5 Mkr
som avsågs och betalades och att de nya fakturorna på sammanlagt 6 250 000 kr
inkl. moms helt saknade underlag i verkligheten och istället var resultatet av en
uppgörelse som träffats mellan Björn Wigelius, Göran Henriksson och Rolf
Swenson.
Åklagarens påstående har förnekats. Björn Wigelius och Göran Henriksson har
gjort gällande att betalningen av de fyra fakturorna utgjorde delbetalningar på den
slutliga provisionsersättningen, som baserade sig på den totala kontraktsumman
enligt avtalen mellan Fojab och KV.
Det har redan – efter tolkningen av brevet den 21 april 2006 – konstaterats att
Göran Henriksson och Björn Wigelius efter diskussioner kommit överens om att
Björn Wigelius skulle betala 5 Mkr exkl. moms till Göran Henriksson i arvode. Det
är också klarlagt att faktureringar och betalningar, dock inkl. moms, ägt rum på det
sätt brevet utvisar och att detta skett efter diskussioner mellan i vart fall Göran
Henriksson och Björn Wigelius.
Göran Henrikssons faktureringar till Fojab år 2007 (åtalspunkten 3)
Den 21 februari 2007 skickade Göran Henriksson/Henova till Fojab en faktura,
avseende ”Arvode enligt överenskommelse”, på 1 250 000 kr inkl. moms. Fakturan,
som var ospecificerad och helt saknade hänvisning till ett underlag, betalades den
21 mars 2007.
Den 25 september 2007 skickade Göran Henriksson/Henova till Björn
Wigelius/Fojab en faktura på 1,6 Mkr inkl. moms, avseende ”Arvode enligt
överenskommelse avseende Östersund”.
124
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har även beträffande dessa fakturor gjort gällande att underlaget
utgjordes av en underhandsuppgörelse mellan Björn Wigelius, Göran Henriksson
och Rolf Swenson. Både Björn Wigelius och Göran Henriksson har förnekat att det
förhöll sig på det sättet och gjort gällande att det utgjordes av delfaktureringar på
den slutliga kontraktssumman.
Först och främst synes den slutsatsen kunna dras att faktureringarna tillkommit efter
diskussioner mellan Göran Henriksson och Björn Wigelius. Det gällde ju ett
överskridande av det fasta priset på 5 Mkr exkl. moms, vilket Björn Wigelius hela
tiden hoppats kunna undvika.
Den andra fakturan, daterad den 25 september 2007, verkar grunda sig på
uppgörelsen om ett tillägg avseende Östersund/Verksmon. Tillägget beskrivs i ett
brev av den 5 november 2007 från Björn Wigelius till Rolf Swenson, vari hänvisas
”till den överenskommelse vi (tr:s kursivering) gjorde den 25 september 2007”. Det
måste på goda grunder antas att Göran Henriksson genom faktureringen ville ha
betalt för Östersundstillägget. Frågan är vem som samma dag som uppgörelsen
träffades, den 25 september 2007, eller dessförinnan, berättade för Göran
Henriksson om avtalstillägget på knappt 50 Mkr.
Härtill kan följande läggas. Fakturan betalades av Fojab först den 26 november
2007 och föregicks uppenbarligen av diskussioner mellan Björn Wigelius och
Göran Henriksson. Den 7 november 2007 mailade nämligen Göran Henriksson till
Björn Wigelius: ”Jag är glad att vårat samarbete ge bättre affärer än förväntat. Jag
har med glädje ändrat beloppet i fakturan jag skickat tidigare. Alla andra uppgifter
är samma varför du bara behöver skriva ut denna fakturan och ersätta den med den
gamla…..”
125
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henrikssons faktureringar till Fojab under år 2008 (åtalspunkt 4)
a) 625 000 kr, avseende Saltviksprojektet.
Den 8 och den 12 mars 2007 träffade Specialfastigheter AB ett avtal med Fojab
Svartbröder/Björn Wigelius angående uppförande av en kriminalvårdsanstalt i
Saltvik, Härnösand. Av avtalet framgick att Fojab skulle vara generalkonsult för det
projektet. Arvodet till generalkonsulten bestämdes till 15,7 Mkr.
Det ska först konstateras att Specialfastigheter vid denna tidpunkt gått in som
avtalspart och ägare till Saltviksfastigheten i stället för Skanska. Orsaken till att
Specialfastigheter kom in i projektet torde ha sin grund i att detta bolag befunnit sig
i tvist med KV men att parterna ”rökte fredspipa” under försommaren 2006.
Specialfastigheter tilläts därefter att åter gå in som fastighetsägare i KV-projekt.
Den 3 april 2008 fakturerade Göran Henriksson/Henova Fojab/Björn Wigelius ett
provisionsbelopp på 625 000 kr inkl. moms, avseende ”Förskott på arvode
Härnösand”. Beloppet betalades den 30 april 2008.
Åklagaren har gjort gällande att Fojabs generalkonsultavtal angående
Saltvik/Härnösand främst tillkommit genom en underhandsuppgörelse mellan Rolf
Swenson och Björn Wigelius för att få fram ytterligare provisionsersättning till
Henovas konto.
Björn Wigelius har uppgett att betalningen till Göran Henriksson var en
delersättning enligt det muntliga provisionsavtal angående KV-projekten som gällde
mellan honom och Göran Henriksson. Björn Wigelius har på nytt påpekat att han
utan framgång under sina diskussioner sökte förmå Göran Henriksson att avstå från
krav på provisonsersättning på grund av projektet Saltvik/Härnösand, men att han
till slut gav med sig.
126
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det är klarlagt att Saltvik/Härnösand varit ett projekt, vari Fojab – liksom vad gäller
Östersund och Haparanda – utpekats av Rolf Swenson som generalkonsult. För
Specialfastigheter, som efter uppgörelsen med KV sommaren 2006 åter blivit KV:s
fastighetsägare, torde det ha tett sig rationellt att Fojab, som varit generalkonsult för
de två övriga Norrlandsanstalterna, nu också blev generalkonsult för
Saltviksanstalten. Göran Henriksson har för sin del uppenbarligen ansett att
Saltvik/Härnösand varit ett av de projekt som han kunde grunda sin provisionsrätt
på. Några ytterligare slutsatser beträffande åklagarens påstående i denna del kan
inte dras.
Göran Henrikssons fakturaspecificering kan emellertid sammanfattningsvis
betecknas som oklar.
b) 1 875 000 kr, avseende Haparandaprojektets tilläggsavtal
Den 15 och 19 augusti 2008 träffades ett tilläggsavtal mellan Rolf Swenson/KV och
Fojab/Björn Wigelius på grund av att projektets omfattning ökat och att
generalkonsultens arvode följaktligen också skulle ökas med cirka 22 Mkr.
Omkring den 25 augusti 2008 skickade Henova/Göran Henriksson till Fojab/Björn
Wigelius en faktura på 1 875 000 kr inkl. moms, avseende ”Arvode för tillägg 1 enl.
ök.”. Beloppet betalades den 30 september 2008.
Åklagaren har gjort gällande att denna fakturabetalning hade ett direkt samband
med den höjda arvodesnivån för Fojab på grund av ett tilläggsavtal och att detta
grundade sig på en underhandsuppgörelse mellan Björn Wigelius och Rolf Swenson
för att få mer pengar insatta på Henovas bankgirokonto.
Åklagaren har tillagt följande. Det stod klart för berörda tjänstemän i KV redan
innan avtalet med Fojab slöts, i april 2006, att förutsättningarna för
Haparandaanstalten skulle komma att ändras i väsentliga avseenden. KV borde
127
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
därför ha avvaktat med att träffa avtal med Fojab om Haparandaprojektet till dess
att ändringarna utretts. Förändringarna ledde sedermera fram till att KV tvingades
teckna ett tilläggsavtal med Fojab.
Både Rolf Swenson och Björn Wigelius har förnekat åklagarens påstående och
hävdat att tilläggsavtalet istället vilade på sakliga grunder, nämligen att det efter
hand visade sig att kostnaderna för projektet hade ökat.
Rolf Swenson har i denna del uppgett att det var Björn Wigelius som först tog upp
frågan om en utvidgning av avtalet eftersom Haparandaanstaltens planerade yta
utökats. Enligt Rolf Swenson inleddes härefter förhandlingar mellan honom och
Fojab/Björn Wigelius, vilka resulterade i att det totala arvodesbeloppet för Fojab
höjdes – utöver det tidigare totalarvodet på 183 Mkr – med cirka 22 Mkr sedan Rolf
Swenson prutat tilläggsarvodet med cirka 8 Mkr.
Björn Wigelius har förklarat att han såg fakturorna från Henova som ett slags
förskottsfakturor och att han attesterade dem om de höll sig inom ramen för Fojabs
muntliga provisionsavtal med Göran Henriksson och till Fojabs sammanlagda
arvode enligt avtalet med KV.
Flera vittnen, däribland Lars Nylén, har samstämmigt förklarat att tilläggsavtalet
vilade på saklig grund. Lars Nylén har tillagt att, även om det för KV:s tjänstemän
redan före tillkomsten av första Haparandaavtalet stått klart att ändrade förhållanden
skulle komma att kräva ett tilläggsavtal, det hade med anledning av de politiska
kraven varit omöjligt att i det läget stoppa Haparandaprojektet.
Vittnesmålen talar för att Haparandatillägget inte varit en följd av interna
diskussioner mellan de tilltalade om att få ut mera pengar till Henovas bankkonto.
Det är således sammanfattningsvis inte annat visat än att tilläggsavtalet vilade på
128
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
saklig grund och alltså inte varit resultatet av någon underhandsuppgörelse på sätt
åklagaren påstått.
Det förhållandet att tilläggsavtalet ändå har grundat en möjlighet för Göran
Henriksson att fordra ytterligare provision av Björn Wigelius ändrar inte
bedömningen.
Göran Henrikssons fakturering även i denna del framstår emellertid, vilket redan
påpekats, som oklar och ofullständig.
Sammanfattning
Flera fakturaförslag kom under åren 2006-2008 att löpande utväxlas mellan Björn
Wigelius och Göran Henriksson. Det är klarlagt att många av dem blev föremål för
diskussioner och ändringar. Annat är inte utrett än att det som regel varit Göran
Henriksson som utformade fakturainnehållet men att det var Björn Wigelius som
gav slutligt klartecken till fakturering.
Det mest påtagliga exemplet på detta är det redan beskrivna bytet av Göran
Henrikssons första provisionsfaktura i april 2006 och hans egen justering av
densamma. Justeringen gör det uppenbart att Göran Henriksson – som redan antytts
– lade ned viss möda på att dölja det verkliga underlaget till fakturan, nämligen ett
krav på betalning av en tipsersättning som redan var förfallet till betalning.
Enligt Göran Henriksson och Björn Wigelius hade alltså samtliga fakturabelopp
avsett en tipsprovision och inte arvoden för arbete i respektive projekt. Grunden för
Henovas fakturering hade emellertid genomgående angetts som varande arvoden,
mestadels hänförliga till de tre projekten och ibland också med en begäran om
förskott.
Avslutningsvis bör tilläggas följande.
129
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Björn Wigelius har förklarat att han personligen valde att rubricera Henova som en
s.k. beställarkonsult, tillsammans med bl.a. Ferax, Les Arc och Team, och redovisa
hela Henovas tipsprovision som en kostnad fördelad på varje projekt jämte tillägg.
Han fick härigenom kostnadstäckning för Henova inom ramen för respektive
projekt. Han har medgett att ”Beställarkonsult” inte var en adekvat beteckning på
Henova och uppgett att det hade varit bättre att rubricera Henova som en ”Övrig
konsult”.
En ”Beställarkonsult” i dessa projekt kan definieras som en konsult som avlönas av
Fojab men har en rapporteringsskyldighet till KV.
Det är klarlagt att Björn Wigelius rubriceringsval, avseende Henova, fått till följd
att han som generalkonsultens VD fick rätt att ensam attestera Henovas fakturor.
Björn Wigelius har på så sätt också tillskansat sig en egen kontroll över Henovas
fakturering.
Genom att själv attestera Henovas alla fakturor har följaktligen Björn Wigelius i
hög grad varit delaktig i försöken att dölja det verkliga fakturaunderlaget.
Riksrevisionens rapporter
Under åren 2007 – 2012 kom Riksrevisonen (RR) att avge inte mindre än fyra
granskningsrapporter avseende bl.a. KV:s underlåtenhet att upphandla tjänster utan
att iaktta lagreglerna i LOU. De rapporter som är direkt relevanta i detta mål är de
två första rapporterna, från 2007 och 2010. RR uttalade i dessa rapporter – förutom
konstaterandet att LOU inte tillämpats beträffande upphandlingen av projekten
Haparanda, Östersund och Saltvik – att KV:s styrning och kontroll av
upphandlingen varit bristfällig, att upphandlingsprocessen i hög grad hanterats av
Rolf Swenson efter delegation från Lars Nylén, varigenom övriga berörda berövats
insyn, samt att underlag från avstegen från LOU:s regler saknades.
130
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har med de här rapporterna som stöd bl.a. gjort gällande att hanteringen
av de aktuella projekten brustit när det gällde kravet på transparens och att påstådda
brott därför borde anses som grova.
Rolf Swenson har ställt sig frågande till rapporterna och framför allt när det gällde
insynen och kontrollen pekat på att RR inte varit inne på den för de tre projekten
gemensamma plattformen ”Projektplatsen”, där alla dokument hänförliga till
projektet fanns upplagda samt att han vid ett tillfälle träffat representanter för RR
tillsammans med Marie Heiborn och att RR inte då frågade efter några handlingar.
Han deltog inte i överläggningarna kring slutregleringsavtalet, eftersom han
pensionerats då.
Det måste först konstateras att RR:s granskningsrapporter avser KV som myndighet
och att huvudkritiken mot KV tar sikte på den omständigheten att LOU inte kommit
att tillämpas vid upphandlingen av de tre projekten. RR har även kritiserat en
påstådd bristande transparens vad gäller fastighetsförsörjningen, i allmänhet, och de
aktuella anstaltsprojekten, i synnerhet.
Det har tydligt framgått av förhören med Kent Gustafsson och Arne Månberg på
RR att RR:s granskning helt bygger på det material som granskad myndighet
tillhandahåller. Det är KV som myndighet som haft ansvaret för att relevant
material tillhandahållits RR. Om detta material inte varit komplett kan alltså inte
Rolf Swenson lastas för den bristen. Vad gäller frågan om LOU kan konstateras att
RR:s utredning inte tillfört något i den frågan. Sammantaget får det anse att det inte
är möjligt att utifrån RR:s rapporter dra några säkra slutsatser med bäring på de
aktuella åtalspunkterna.
Göran Henrikssons försök att få ytterligare förmedlingsuppdrag
Under våren 2006 har Göran Henriksson/Henova tillsammans med Kenneth
Lindberg tagit kontakt med Brinova, som var ett dotterbolag till PEAB och som då
131
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
var aktuellt som eventuell fastighetsägare i Östersundsprojektet. Göran Henriksson
erbjöd Brinova ett förmedlingsuppdrag rörande bl.a. biträde vid markköp,
framtagande av offert och tecknande av hyresavtal. Förmedlingsobjektet var en
fastighet i Verksmon/Östersund.
I september 2006 uppmärksammades i tidningar i Östersund frågan om
upphandlingen av Östersundsprojektet skett på lagligt sätt. I ett uttalande av den 16
november 2006 tog Nämnden för offentlig upphandling (NOU) upp saken och fann
sammanfattningsvis att KV skulle handlägga upphandlingen i projektet enligt LOU.
På grund härav lades hela Östersundsprojektet ned samma år. Inget avtal kom alltså
till stånd mellan Henova och Brinova.
Göran Henriksson erbjöd i februari 2006 även PEAB att mot provision vid varje
avtalsslut fungera som konsult- och resursstöd samt att som underkonsult söka efter
projektidéer inom PEAB:s verksamhetsområde. I erbjudandet namngavs särskilt
KV:s byggprojekt i Haparanda, Östersund och Härnösand. Inget avtal kom till
stånd.
Åklagaren har gjort gällande att Göran Henriksson/Henova, som helt saknade
mäklarerfarenhet, genom vännen Rolf Swenson kommit att helt inrikta sin
mäklarverksamhet på KV:s anstaltsprojekt och att Henova inte hade några
ytterligare aktiviteter i Sverige. Både Rolf Swenson och Björn Wigelius har
förnekat all kännedom om Göran Henrikssons närmanden mot Brinova och Peab
innan förundersökningen inleddes.
Av förhör under förundersökningen med framlidne Anders Silverbåge, som under
aktuell tid var VD för Brinova, framgår bl.a. följande. Brinova var intresserat av att
köpa tomten till anstaltsbygget i Östersund. Göran Henriksson, som han kände från
Swedbank, ringde upp och erbjöd sig att mot provision vara mäklare eller
mellanman samt medverka i att skapa avtal mellan Brinova och KV. Denne
132
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
presenterade också ett avtalsförslag. Eftersom projektet redan hunnit en bit på väg
var erbjudandet märkligt. Göran Henriksson agerade som en bekant som ville tjäna
pengar.
Av vittnesförhör med Mats Paulsson, som vid aktuell tidpunkt var VD för Peab,
framgår att denne aldrig hade sett Göran Henrikssons förslag till avtal mellan
Henova och Peab. Mats Paulsson har tillagt: Generellt förekom det att en hittelön
kunde utbetalas efter goda enskilda tips. En hittelön på procentbasis skulle dock ur
Peabs synvinkel kunna leda till orimligheter på grund av Peabs mångfald av avtal.
Av utredningen i denna del kan ingen annan säker slutsats dras än att Göran
Henriksson fått kännedom om KV:s projekt i Haparanda och Östersund och ville
utnyttja denna kunskap till att tjäna pengar inför en förestående pensionering.
Har Göran Henriksson betalat Rolf Swensons utlandsresor?
Åklagaren har i denna del gjort gällande att de medel som betalats in i Henova
mellan 2005-2009 har kommit Rolf Swenson till del i form av utlandsresor för
synnerligen betydande belopp.
Resorna har inte, enligt åtalet, utgjort någon otillbörlig belöning till Rolf Swenson.
Åklagaren har emellertid gjort gällande att alla de resor som Rolf Swenson företagit
tillsammans med Göran Henriksson varit en del av den gemensamma brottsplanen
på så sätt att Göran Henriksson betalat Rolf Swenson resekostnader som en form av
delbetalning från Henovakontot, där de påstådda mutpengarna/provisionerna från
Fojab/Björn Wigelius parkerats. Detta har alltså, enligt åklagaren, utgjort en
anledning för Rolf Swenson att delta i genomförandet av brottsplanen.
Resan till Sydafrika i februari 2007 planerades ursprungligen som en nöjesresa men
utvecklade sig sedan till en kombinerad nöjes- och studieresa för i vart fall Björn
133
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Wigelius och Göran Henriksson genom att båda uppgett sig intresserade av att
studera nödbostadsprojekt.
Rolf Swensons uppgifter
Hans och hustruns ekonomi hade länge varit god. Hans inkomster låg under de
aktuella åren på 60-65 000 kr. Resorna betalades i huvudsak med pengar från hans
svärföräldrar vilka under 15-20 år regelbundet gett dem pengar. Pengarna
förvarades dels hemma, cirka 150 000 kr, dels i bankfack. De hade rest regelbundet
med Henrikssons alltsedan 1971 och fram till 2013. Han betalade mestadels med
kontanter som medfördes. Familjerna gjorde utlägg för varandra vilket stämdes av
omedelbart efter hemkomsten.
De hade årligen under 15-20 år fått ett antal tiotusenlappar av svärföräldrarna som
växlades till andra valörer år 1984 eller 1985. Själva resorna beställdes visserligen
genom Henova på grund av Göran Henrikssons kontakter i resebranschen men i
slutänden betalade han alltid resorna för sig och sin hustru. Sammanfattningsvis
hade Göran Henriksson aldrig bjudit honom och hans fru på någon resa.
Han och hans fru började resa med Henrikssons på 1980-talet men de hade även rest
mycket själva. De började år 1971 att resa utomlands en eller två gånger om året
och gjorde det sedan regelbundet fram till och med år 2013. Han mindes inga
specifika resor utom en resa till Florida år 1989. Dit reste de ytterligare några
gånger under 1990-talet. Han, hans fru och sönerna hade också varit i Kalifornien
och hälsat på släktingar.
Familjerna Swenson och Henriksson hade tillsammans gjort ett femtontal
utlandsresor fram till år 2005. Dessa hade bl.a. gått till USA och Kanarieöarna samt
Italien och Spanien.
134
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Hösten 2005 gjorde de en jordenruntresa som han fick i 60-årspresent av familjen.
Den varade från den 26 oktober till den 20 november 2005 med besök i bl.a.
Sydafrika, Japan och USA, inklusive Hawaii. Med på resan var Göran Henriksson
och dennes fru. Själva resan betalade hans familj och gav honom som present.
Resekostnaderna, cirka 90 000 kr, betalades kontant före resan till Göran
Henriksson, som bokade resan genom sin resebyrå. Han medförde omkring 50 000
kr i amerikanska dollar i kontanter och betalade de löpande utgifterna med dessa
medel under resan. Familjerna gjorde utlägg för varandra vilket noterades
skriftligen. Som regel använde han sig inte av betalkort. Han och hans fru förvarade
tillräckligt med kontanter i bankfack eller i hemmet. Efter hemkomsten gjordes en
avstämning beträffande utläggen. Han saknade kännedom om hur Göran
Henriksson och dennes fru betalade sin del.
Under den här resan nämnde han nog för Göran Henriksson att han skulle lämna
RPS och börja som fastighetschef på KV. Han kunde också ha nämnt KV:s
byggplaner för Göran Henriksson.
Resan i februari 2007 till Sydafrika betalade han via postgiro. Safarituren betalade
han på plats med kontanter. Han hade alltid med sig kontanter på resor, ca 5060 000 kr i amerikanska dollar. Han föredrog att betala med kontanter utomlands,
även om det inte alltid var möjligt. Han betalade inte i förskott för vistelsen i
Krügerparken och Göran Henriksson hade inte betalat i förskott för honom eller
hans fru. Efter safarin flög de till Kapstaden. Det var Göran Henriksson som bokade
resan men de var noga med att hålla isär kostnaderna.
Bedömning
Makarna Swensons och Henrikssons utlandsresor under åren 2005-2009 har
onekligen varit till antalet och måste ha kostat mycket pengar. Alla resor har
betalats via Göran Henrikssons resebyrå. Rolf Swensons betalningsrutiner vid
utlandsvistelser kan tyckas anmärkningsvärda eftersom han var en van resenär. Rolf
135
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swensons påstående om att han inför jordenruntresan år 2005 betalade 90 000 kr
för resekostnader kontant till Göran Henriksson är minst sagt anmärkningsvärt och
någon utredning härom har inte lagts fram. Påståendet kan därför inte sägas bära
sannolikhetens prägel. Det ligger ganska nära till hands för ett antagande att Göran
Henriksson i slutänden i varje fall delvis betalat för makarna Swensons resor.
Mot Rolf Swensons bestridande är det emellertid inte uteslutet att hans utlandresor
finansierats på det sätt som han påstått. Skattebrottsutredaren Lena Hansson har för
övrigt i Henovas bokföring inte kunnat se att Henova tagit några resekostnader för
makarna Swenson.
Några säkra slutsatser om att resorna finansierats genom delbetalningar från Göran
Henrikssons Henovakonto, på sått åklagaren påstått, kan alltså inte dras.
Björn Wigelius och Göran Henrikssons uppsåt
Händelseförloppet fram till den 21 april 2006
Redan när Björn Wigelius i november 2005 fick tipset om KV:s anstaltsprojekt av
Göran Henriksson måste Björn Wigelius ha förstått att de två projekten för Fojab
skulle kunna medföra betydligt högre ersättning till bolaget än 1-10 Mkr, som de
tidigare utgått från. Björn Wigelius borde naturligtvis redan då försökt begränsa
Göran Henrikssons arvode på grund av deras påstådda muntliga konsultavtal till en
betydligt lägre tipsprovision om Fojab fick ett eller flera projekteringsuppdrag. I
vart fall borde han redan då sökt råd i den uppkomna situationen exempelvis från
sin styrelse eller dess styrelseordförande. Björn Wigelius underlät detta.
Liksom Rolf Swenson saknade Björn Wigelius minne av mailkonversationen, som
föregick deras första möte den 16 januari 2006 i Lund. Det kan möjligen tyckas
anmärkningsvärt att Björn Wigelius så sent som i november 2013 skapar och sedan
skickar en ny ”tillbakablick” till Fojabkonsulten och vännen Sten Gustavsson för
136
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
påseende. I denna nämns heller ingenting om deras mailkonversation och om det
efterföljande mötet i Lund. Det sistnämnda kan dock även förklaras med bristande
minnesbilder.
Att situationen framstod som riskfylld måste Björn Wigelius ha insett den 27
februari 2006 när Göran Henriksson påkallade provisionsförhandlingar, eftersom
Fojab och KV nu närmade sig ett avtalsslut.
Att situationen var än mer riskfylld för Björn Wigelius har stått klart den 7 mars
2006. Då var nämligen Björn Wigelius medveten om att en rimlig arvodesnivå för
Fojab var 144 Mkr. Han var därigenom också medveten om vad utfallet av
provisionsavtalet med Göran Henriksson skulle kunna bli, med en tänkt
provisionsnivå om 2-3 procent.
Utan att rådgöra med vare sig medarbetare, styrelse eller advokat kom han sedan
överens med Göran Henriksson om provisionsutbetalningar på sammanlagt 5 Mkr
exkl. moms, för dennes KV-tips.
Överenskommelsen bekräftades i mailbrevet den 21 april 2006 till Göran
Henriksson. Denne fann sig dock föranlåten att oombedd göra ändringar i brevet.
Som redan framhållits verkar avsikten med både brev och ändringar ha varit att för
eftervärlden säkerställa bilden av det av dem båda påstådda händelseförloppet och
därigenom också dölja ett annat skeende.
Ett par dagar senare skapar Björn Wigelius sin första ”tillbakablick” och skickar
den till Göran Henriksson, som i ett svarsmail kommenterade denna med ”bra för
historiebeskrivningen”. Frågan uppkommer varför en historieskrivning av Björn
Wigelius och Göran Henriksson bedömdes som nödvändig så tätt inpå själva
avtalsslutet och bara några månader efter tipset i Stockholm. Även avsikten med
137
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
detta agerande har varit att säkerställa bilden av det av dem påstådda
händelseförloppet och därigenom dölja ett annat skeende.
Fojabs fakturabetalningar åren 2007-2008
Vad beträffar bakgrunden till Björn Wigelius utbetalningar till Henova under åren
2007- 2008 har denne uppgett att även dessa fakturor föregåtts av diskussioner med
Göran Henriksson men att han till sist gett sig och gått med på ytterligare betalning.
I samband med faktureringarna 2008 och framför allt efter faktureringen för
Saltvik/Härnösand har dock Björn Wigelius förklarat att nu fick det vara slut.
Björn Wigelius medgörlighet i de fortsatta provisionsdiskussionerna under åren
2007-2008 framstår som än mer svårförklarlig med tanke på att en ersättning om 5
Mkr exkl. moms redan utbetalats för tipset. Mot den bakgrunden framstår det också
som oförklarligt att Björn Wigelius i dessa sena skeden ändå avstod från att söka
råd och stöd hos sin styrelse eller hjälp från en advokat för att undvika ytterligare
oskäliga kostnader för sitt bolag.
Henovas sätt att fakturera under åren 2006-2008
Utgångspunkten för provisionsdiskussionerna var hela tiden enligt Björn Wigelius
och Göran Henriksson en procentnivå om 2-3 procent av 183 Mkr. Det är även
utrett att en faktura från 2006 bytts ut och ersatts av två fakturor avseende samma år
och att ändringar i fakturorna gjorts efter diskussioner mellan Göran Henriksson
och Björn Wigelius.
När det gäller Göran Henrikssons fakturaspecificeringar har Björn Wigelius berättat
följande. Efter överenskommelsen i april 2006 diskuterades den fortsatta
faktureringen mellan honom och Göran Henriksson via mail. Han kom att betrakta
Henovas fakturor som krav på förskott på KV-avtalen och såg bara till att de höll
sig inom ramen för avtalens totalsumma på 183 Mkr exkl. moms. När projekt och
138
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
avtal var genomförda skulle en slutlig avstämning göras. Han hade säkert även gett
klartecken till Göran Henriksson att fakturera ett förskott på arvodet för Härnösand.
Något klartecken hade dock inte getts om det varit så att Fojab redan tecknat avtal
med KV angående detta projekteringsuppdrag.
Tingsrätten har tillbakavisat åklagarens påstående om att Fojabs och KV:s
tilläggsavtal, angående Haparanda, tillkommit på osakliga grunder. Detta
tilläggsavtal medförde för övrigt att Fojabs arvode kom att höjas med ytterligare
cirka 22 Mkr exkl. moms.
Som redan påtalats ger Henovas fakturering till Fojab under åren 2006-2008 ett
starkt intryck av att både Göran Henriksson och Björn Wigelius genom
faktureringen försökt dölja ett bakomliggande skeende.
Det har sedermera konstaterats att det i slutänden utbetalades ett belopp till Göran
Henriksson motsvarande en procentuell nivå på 2,75 procent av den totala
kontraktssumman, dvs. inom ramen för den muntliga överenskommelsen. Björn
Wigelius observerade att beloppet var högre än de 2,5 procent av kontraktssumman
som man senare kommit överens om. Efter förundersökningens inledande tog han
upp frågan med andra företrädare för Fojab varvid det samfällt beslutades att låta
saken bero. Några säkra slutsatser med anledning av arvodets nivå kan dock inte
dras.
Det antedaterade provisionsavtalet
Avtalet var undertecknat av Göran Henriksson och Björn Wigelius och daterat den
14 juni 2005. Det påträffades under förundersökningen i målet. Överbevisade
härom har både Göran Henriksson och Björn Wigelius till sist medgett
antedateringen men förklarat att avtalet i vart fall kommit att undertecknas under
2006.
139
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henriksson har för sin del tillagt att avtalet förmodligen undertecknats i
samband med KV:s och Fojabs avtalsslut den 13 april 2006, eftersom han
regelmässigt upprättade skriftliga avtal först när hans förmedling visat sig
framgångsrik.
Det har redan konstaterats, genom åberopad mailväxling, att påståendena är
sanningslösa och att undertecknandet istället måste ha skett senare än den 27
februari 2007. Mycket talar – på redan redovisade skäl – för att avtalet
undertecknats efter att förundersökning inletts.
Slutsatser rörande Göran Henrikssons och Björn Wigelius uppsåt
Björn Wigelius och Göran Henrikssons uppgifter har i flera avseenden visat sig vara
sanningslösa och tillkomna i efterhand, i syfte att dölja ett annat skeende än det,
som de här redovisat. Det har framför allt saknats anledning för Göran Henriksson
att försöka dölja att han tjänade pengar på det påstådda muntliga provisionsavtalet.
När det gäller Björn Wigelius har denne uppenbarligen till varje pris sökt dölja att
Fojabs betalning av 11,6 Mkr avsåg en provision för ett hemsidestips i enlighet med
ett påstått muntligt provisionsavtal.
Mycket tyder alltså sammanfattningsvis på att Björn Wigelius och Göran
Henriksson genom sitt agerande under den nu aktuella tidrymden hela tiden försökt
dölja ett verkligt skeende.
Särskilda invändningar
Göran Henriksson har som en särskild bestridandegrund pekat på att det var en helt
orimlig tanke att ”mutpengar” till Rolf Swenson skulle parkeras i ett litet bolag,
vilket Rolf Swenson saknade inflytande över och insyn i. Invändningen kan i och
för sig tyckas välgrundad. Häremot kan anföras att denna penningplacering
medförde att ersättningarna rubricerades som Göran Henrikssons egna
140
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
konsultintäkter, varigenom Göran Henrikssons och Rolf Swensons egentliga
agerande doldes. Det bör här också hänvisas till den nära och mycket långa vänskap
som rådde mellan Göran Henriksson och Rolf Swenson. Invändningen lämnas utan
avseende.
Björn Wigelius har som en särskild bestridandegrund invänt att det inte varit han
utan bolaget Fojab som betalat alla ersättningar till Göran Henriksson och att han
personligen därför inte hade något ansvar. Provisionsbetalningarna till Göran
Henriksson/Henova har beordrats och utbetalats av den dåvarande verkställande
direktören Björn Wigelius i princip utan bolagets vetskap. Denne har alltså agerat
självständigt och på egen hand. Invändningen lämnas utan avseende.
Sammanfattande bedömning
Utgångspunkter
Åklagaren har gjort gällande att Rolf Swenson, Göran Henriksson och Björn
Wigelius haft en gemensam brottsplan. Denna har inneburit att ersättning skulle
utbetalas från Björn Wigelius/Fojab till Göran Henriksson/Henova mot att Fojab i
utbyte, genom Rolf Swensons tjänsteutövning i KV, skulle få kontrakten på de tre
Norrlandsanstaltsprojekten.
Rolf Swenson, Björn Wigelius och Göran Henriksson har förnekat varje delaktighet
i en brottsplan.
De får i stället genom sina berättelser anses ha lämnat en annan version av
händelseförloppet. Denna version innebär ett alternativt scenario som kan beskrivas
enligt följande. Göran Henriksson hade träffat ett muntligt provisionsavtal med
Björn Wigelius. Efter ett tips om KV:s projekt fick Göran Henriksson rätt till
provision från Björn Wigelius enligt avtalet. Ungefär samtidigt, men utan
kännedom om Björn Wigelius och Göran Henrikssons affärsrelation, valde Rolf
141
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swenson ut Fojab som generalkonsult i först två och i slutänden tre anstaltsprojekt.
Göran Henriksson hade härefter utan Rolf Swensons medverkan och kännedom följt
Rolf Swenson i spåren och för sitt KV-tips fått sammanlagt 11,6 Mkr av Björn
Wigelius. Pengarna hade Björn Wigelius satt in på Göran Henrikssons bolag
Henovas bankgiro för dennes räkning. Eftersom Björn Wigelius skämdes över att ha
vållat Fojab onödigt höga provisionskostnader underlät han emellertid att informera
någon i Fojab om sin affärsrelation med Göran Henriksson/Henova.
Något tredje alternativ, innebärande att Rolf Swenson valt Fojab som
generalkonsult och Björn Wigelius betalt ersättning till Göran Henriksson av något
skäl som inte presenterats av åklagaren eller de tilltalade, finns inte. Ett av de nu
nämnda scenarierna måste alltså i allt väsentligt vara överensstämmande med
verkligheten.
I det följande prövas den påstådda brottsplanen mot det alternativa scenariot.
Motiv m.m.
Björn Wigelius har berättat att han hyste en stark önskan att utveckla Fojab. Hans
mål var att Fojab skulle bli större och få hantera större projekt. Fojab blev också
generalkonsult för de tre Norrlandsanstalterna efter att Rolf Swenson ensam beslutat
därom.
Avtalen, som omfattade sammanlagt ca 1,2 miljarder kr, skulle rätteligen ha
upphandlats enligt LOU. Tilldelningen av avtal skedde också på ett sådant sätt att
det inte – till skillnad från vad som är fallet vid ett traditionellt offertförfarande eller
när LOU:s regler tillämpas – var möjligt för en utomstående att kontrollera
grunderna för besluten.
Rolf Swenson har för övrigt inte anfört något egentligt skäl till att han valde Fojab,
utöver att bolaget ritat ett par lokalanstalter på 80-talet. Det är anmärkningsvärt att
142
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson år 2006 valde ut Fojab, som var ett relativt okänt arkitektföretag i
Lund, för uppdragen.
Med detta sagt står det klart att det i och för sig funnits ett motiv för Björn Wigelius
att påverka Rolf Swenson i dennes myndighetsutövning för att Fojab skulle få KVavtalen.
Händelseutvecklingen fram till och med den 27 februari 2006
Tingsrättens syn på varje indicium, som enligt åklagaren visar på en gemensam
brottsplan, har redovisats. Med den utgångspunkten blir alltså frågan om det kan
anses bevisat att de tilltalade haft och agerat i enlighet med den brottsplan, som
åklagaren beskrivit.
Utredningen visar att Rolf Swenson den 16 januari 2006 sammanträffat med Björn
Wigelius i Lund utan KV:s medverkan. Den 1 februari 2006 träffade Rolf Swenson
i Trosa representanter för Ferax och Les Arc. Den 24 februari 2006 träffades
slutligen Björn Wigelius och Rolf Swenson på nytt i Lund. Efter dessa tre möten
har det alltså stått klart vilka som skulle ha hand om projekteringsarbetena i de två
första Norrlandsprojekten. Rolf Swenson har sedan på tu man hand med Björn
Wigelius den 7 mars 2006 i Norrköping slutligen gjort upp om projektens
sammanlagda arvodesnivåer m.m.
Det är utrett att Rolf Swenson, i ett annat sammanhang, under våren 2006,
rekommenderat Göran Henriksson som konsult åt Skanska (se åtalspunkten 7,
Skanskauppdragen). Mot den bakgrunden kan inte Rolf Swensons invändning
godtas om att han först vid planeringen inför Sydafrikaresan under hösten 2006 fick
kännedom om att Göran Henriksson arbetade som konsult i fastighetsbranschen.
Denna invändning är alltså motbevisad.
Den 27 februari 2006, bara en dryg vecka före slutförhandlingen i Norrköping,
143
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
har Göran Henriksson i ett första mail någonsin till Björn Wigelius begärt
provisionsdiskussioner m.m. med denne. Mailet ger intryck av att Göran
Henriksson förutsatte att Björn Wigelius var medveten om att sådana
ersättningsdiskussioner vid visst tillfälle skulle påbörjas. Med hänsyn till det
redovisade tidssambandet mellan mailet och Rolf Swensons två sammanträden dels
den 1 februari 2006 i Trosa med Ferax och Les Arc, dels den 24 februari 2006 i
Lund med Björn Wigelius samt omständigheterna i övrigt måste alltså någon av
Rolf Swenson, Kenneth Lindberg, Stefan Svensson eller Lars-Erik Sundberg ha
tipsat Göran Henriksson om att Fojab och KV omkring den 27 februari 2006 hade
ett avtal på gång.
Det får anses uteslutet att Lars-Erik Sundberg eller Stefan Svensson tipsat Göran
Henriksson.
Kenneth Lindberg, som var bekant med Göran Henriksson och hade arbetat på KV,
kan i och för sig ha underrättat Göran Henriksson om att ett avtal mellan Fojab och
KV den 26 februari 2006 var nära. Det finns emellertid inget som tyder på att
denne, utöver Trosamötet, varit med i händelseutvecklingen under dessa
åtalspunkter.
Det måste därför antas att det varit Rolf Swenson som informerat Göran Henriksson
om de förestående avtalen. Denne har sedan omedelbart i sin tur kontaktat Björn
Wigelius och påkallat provisionsdiskussioner m.m. Dessa har sedan härefter
kommit att föras löpande under åren 2006-2008 och i slutänden resulterat i att Björn
Wigelius/Fojab betalat sammanlagt 11,6 Mkr i provisioner till Göran
Henriksson/Henova.
Det sagda ger ett starkt stöd åt åklagarens påstående om en gemensam brottsplan.
144
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den påstådda muntliga överenskommelsen sommaren 2005
Göran Henriksson/Henovas konsultverksamhet har under åren 2006 -2008 – såvitt
den genererat inkomster – så gott som uteslutande varit inriktad på KV:s
projekteringsplaner, i vilka även hans gode vän Rolf Swenson varit involverad.
Det påstådda muntliga provisionsavtalet sommaren 2005 mellan Göran Henriksson
och Björn Wigelius skulle ha gått ut på att Göran Henriksson skulle förmedla ”en
rejäl affär” och få omkring 2-3 procent av affärens totala kontraktssumma i
ersättning. Enligt egna uppgifter hade de utgått från att det skulle kunna bli fråga
om en total kontraktssumma på mellan 1-10 Mkr.
Björn Wigelius var vid denna tidpunkt VD för en arkitektfirma som inte sysslade
med vanliga villaprojekteringar utan istället tog sikte på stora projekt. Mot den
bakgrunden förefaller Göran Henrikssons och Björn Wigelius uppskattningar om en
kontraktssumma på en rejäl affär som en efterkonstruktion.
Än mer orealistisk förfaller denna uppskattning ha varit när Björn Wigelius i
november 2005 fick tipset om KV:s anstaltsprojekt. Björn Wigelius har för övrigt
själv uppgett att Göran Henriksson informerat honom om KV:s ”gigantiska
utbyggnads- och investeringsprojekt”. Med det löst utformade muntliga avtalet i
minnet borde det ha stått klart för Björn Wigelius att han genast måste sätta Göran
Henrikssons förmedlingsavtal ur spel. I annat fall skulle Fojab riskera att belastas
med onödiga kostnader.
Göran Henriksson har alltså erhållit 11,6 Mkr i provision för sin hänvisning till
KV:s hemsidor. Hans höga provision står i bjärt kontrast till det blygsamma arbete
som han lagt ned. Sammanfattningsvis bedöms alltså Björn Wigelius och Göran
Henrikssons uppgifter om bakgrunden till det muntliga provisionsavtalets tillkomst
och dess konsekvenser som osannolika.
145
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Försöken att dölja ett verkligt skeende
Innehållet i mailbrevet den 21 april 2006, de två ”Tillbakablickarna”, Göran
Henrikssons brevtillägg och hans kommentarer, Göran Henrikssons sätt att
fakturera samt det antedaterade skriftliga provisionsavtalet måste ha tillkommit för
att dölja ett annat skeende.
Det förhållandet att Björn Wigelius under tiden 2006-2008 underlät att söka råd och
stöd under ”provisionsdiskussionerna” med Göran Henriksson kan bara förklaras av
att det inte varit fråga om Göran Henrikssons ”provisionsnivåer” med anledning av
hemsidetipset utan att det istället gällt någonting, som Björn Wigelius ville dölja.
Inget bestämt mutbelopp?
Mot åklagarens påstående om en gemensam brottsplan talar emellertid följande. De
omfattande diskussioner och den utväxling av fakturor m.m. som förekommit
mellan Göran Henriksson och Björn Wigelius visar att det aldrig har funnits någon
överenskommelse mellan de tilltalade om vilket belopp som slutligen skulle betalas
till Henova/Göran Henriksson. Det kan tyckas osannolikt att en gemensam
brottsplan skulle sakna en sådan beloppsprecisering.
Häremot kan följande sägas. Den slutliga nivån på Fojabs arvodesbelopp kunde inte
med säkerhet fastställas i samband med tillkomsten av generalkonsultavtalen i april
2006 och än mindre dessförinnan. Det är inte uteslutet att, i enlighet med vad Göran
Henriksson och Björn Wigelius själva uppgett, överenskommelsen varit att
ersättningen till Henova i slutänden skulle ligga på ca 2-3 procent av Fojabs slutliga
kontraktssumma. Enighet har, av allt att döma, inte heller rått beträffande frågan om
Saltvik/Härnösand skulle inbegripas i ersättningsbara projekt.
Det framstår också som sannolikt att Björn Wigelius, i enlighet med vad han själv
gjort gällande, under förhandlingarna med Göran Henriksson hela tiden velat
146
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
reducera beloppsstorleken. När Göran Henriksson framhärdat i att
Saltvik/Härnösand skulle omfattas av uppgörelsen har Björn Wigelius slutligen gett
med sig men förklarat att ”nu fick det vara slut”.
Sammanfattningsvis är alltså avsaknaden i april 2006 av ett klart och bestämt
mutbelopp, när de två första kontrakten undertecknades, inte något som talar emot
åklagarens påstående om en brottsplan.
I anslutning till det nu sagda förtjänar följande att påpekas.
Den ursprungliga överenskommelsen från våren 2006 mellan Göran Henriksson och
Björn Wigelius innehöll inte någon precisering av vilka projekt eller tillägg som
skulle grunda ersättning. Deras slutliga överenskommelse har dock – utöver de
ursprungliga Östersund- och Haparandaavtalen – även kommit att omfatta både
Härnösands-/Saltviksavtalet och de två tilläggsavtalen, avseende Haparandarespektive Östersundanstalterna. Dessa tre avtal träffades först under åren 2007och
2008.
Det har inte påståtts att Saltviksavtalet eller Östersundstillägget träffats på osakliga
grunder. Tingsrätten har prövat och funnit att inte heller Haparandatillägget vilat på
osakliga grunder. De tre avtalen har alltså kommit att bli en del av de tilltalades
upplägg och på så sätt lagts till grund för fortsatta utbetalningar utöver den
ursprungliga överenskommelsen på 5 Mkr. Redovisade förhållanden saknar
följaktligen betydelse för tingsrättens prövning av åtalet.
Slutsatser
Varje länk i den nu presenterade indiciekedjan kan visserligen sägas ha ett
begränsat bevisvärde. Sammantaget utgör den framlagda bevisningen emellertid ett
klart och otvetydigt stöd för att det utredda händelseförloppet med alla dess
147
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
egendomliga sammanträffanden inte kan ha uppstått av en slump i enlighet med de
tilltalades scenario.
Slutsatserna blir alltså följande. Rolf Swenson och Björn Wigelius har träffats första
gången den 16 januari 2006 genom en gemensam bekant, Sten Gustavsson. De har
uppenbarligen varit inriktade på att genomföra stora och lönsamma uppdrag
tillsammans. Under februari 2006 har det blivit klart att Fojab, efter beslut av Rolf
Swenson, skulle få två stora avtal avseende de tre Norrlandsanstalterna. Vid det
laget måste Björn Wigelius ha förstått att ett villkor för att Fojab skulle få avtalen
varit att han skulle betala ersättning till Rolf Swensons bäste vän, affärsmannen
Göran Henriksson, i enlighet med dennes instruktioner. Hur stor ersättningen skulle
vara bestämdes emellertid inte från början. Överenskommelsen har istället varit att
ersättningen skulle följa storleken på de kontrakt/avtal som Fojab erhöll. Rolf
Swenson har därefter informerat Göran Henriksson om läget och gett denne
klartecken att inleda förhandlingar med Björn Wigelius om provisionens storlek.
Björn Wigelius, som nu av naturliga skäl varit tvungen att undanhålla
överenskommelsen med Henova från sin styrelse och övriga medarbetare inom
Fojab, har under de följande årens förhandlingar velat minska ersättningens storlek
så mycket som möjligt. Till sist har han dock gått med på att betala 11,6 Mkr inkl.
moms.
Efter att förundersökning inletts har de tilltalade kommit överens om att uppge att
ersättningen utbetalats på grund av Göran Henriksson tips om Norrlandsprojekten.
Ett skriftligt provisionsavtal mellan Fojab och Henova har också uppvisats. De
tilltalade har sedan – överbevisade härom – måst medge att avtalet var antedaterat.
Påståendet att Göran Henriksson enligt ett otydligt muntligt avtal skulle ha fått 11,6
Mkr i ersättning för att ha lämnat ett utdrag från KV:s hemsida till Björn Wigelius
får följaktligen anses motbevisat. Ersättningen har istället betalats till Göran
Henriksson i utbyte mot att Fojab fick de aktuella projekten.
148
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Ersättningen har alltså utgjort en muta som Björn Wigelius lämnat till Göran
Henriksson. Göran Henriksson har mottagit mutan för Rolf Swensons räkning. Rolf
Swenson har genom Göran Henriksson mottagit mutan för sin tjänsteutövning.
De tilltalade har agerat utifrån en gemensam brottsplan som utarbetats och satts i
verket under inledningen av år 2006. Brottsplanens genomförande under de
påföljande åren har varit beroende av att alla tre varit införstådda med förfarandet.
De har alla tre medverkat till förfarandet och till att dölja detsamma både i
förhållande till exempelvis Björn Wigelius kollegor på Fojab och Rolf Swensons
kollegor på KV och, efter förundersökningens inledande, även för polis, åklagare
och domstol.
Även Rolf Swenson har alltså, inte minst genom sin tjänsteutövning i KV, deltagit i
brottsplanen på ett sådant sätt att han ska anses som gärningsman även om han
skulle ha saknat kännedom om brottsplanens slutliga utfall i reda pengar.
Med hänsyn till beloppets storlek men även med beaktande av övriga utredda
omständigheter i målet måste betalningarna bedömas som uppenbart otillbörliga.
Det saknar betydelse om mutan på Henovas bankkonto sedan skulle fördelas mellan
Göran Henriksson och Rolf Swenson eller på annat sätt komma Rolf Swenson till
godo.
Rolf Swenson ska alltså fällas till ansvar för mutbrott och Björn Wigelius för
bestickning. Göran Henriksson framstår som Rolf Swensons medhjälpare och hans
delaktighet i brottsplanen rubriceras därför som medhjälp till mutbrott.
Frågan är slutligen om brotten ska anses som grova. I den delen är följande att säga.
Det sammanlagda mutbeloppet uppgår till 11,6 Mkr. Förfarandet har varit
systematiskt och noga planlagt. Rolf Swenson har grovt utnyttjat sin ställning och
149
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
missbrukat ett särskilt förtroende. Brottsligheten har bedrivits i stor omfattning och
de tilltalade har spelat betydande roller i skeendet. Däremot beaktas inte åklagarens
påståenden med stöd av RR:s rapporter att KV:s handläggningsrutiner avseende
projekten saknat transparens. Inte heller beaktas åklagarens påstående om att de
tilltalades förfarande ingått i ett samhällsfarligt beteende. Fojab har ju utan
anmärkning utfört projekteringsarbetena i de aktuella anstaltsprojekten.
Sammantaget finner tingsrätten att brotten ska anses som grova.
Rolf Swenson ska således dömas för grovt mutbrott, Björn Wigelius för grov
bestickning och Göran Henriksson för medhjälp till grovt mutbrott.
150
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
SPELKONTOT (ÅP 5)
Ferax konsultuppdrag i Östersund- och Haparandaprojekten
Av Björn Wigelius anteckningar från hans och Rolf Swensons möte i Norrköping
den 7 mars 2006 angående Östersund och Haparandaprojekten framgick att Ferax
skulle vara projekteringsledare men underställd generalkonsulten Fojab.
Den 10 och 13 april 2006 träffade KV/Rolf Swenson och Fojab/Björn Wigelius ett
skriftligt avtal med anknytning till uppförandet av en kriminalvårdsanstalt i
Haparanda. Av avtalet framgick bl.a. att Fojab fick i uppdrag att vara
generalkonsult för byggnationen. Ett motsvarande likalydande skriftligt avtal,
daterat samma dag, träffades också, avseende uppförandet av en ny
kriminalvårdsanstalt i Verksmon/Östersund. I en bilaga till vart och ett av dessa
avtal angavs Ferax/Stefan Svensson som ansvarig för projektledning tillsammans
med Les Arc/Lars Erik Sundberg.
Den 28 april 2006 och den 2 maj 2006 träffade generalkonsulten Fojab/Björn
Wigelius som beställare och Ferax/Stefan Svensson som uppdragstagare ett
konsultavtal angående både Haparanda och Verksmon/Östersund. Enligt avtalet
skulle Ferax svara för projektledning och arvodet härför skulle vara 35 Mkr. En
komplettering till avtalet på grund av Haparandaprojektets utvidgning
undertecknades av parterna den 24 och 26 oktober 2007. Ferax konsultarvode i
Östersunds- och Haparandaprojekten ökades härigenom med ytterligare 10,2 Mkr.
Ferax konsultuppdrag i Saltviksprojektet
Enligt minnesanteckningar från ett möte med Skanska gällande utbyggnaden av
Saltviksanstalten i Härnösand den 15 maj 2006 med bl.a. Rolf Swenson/KV, Hans
Johansson/Skanska och Curt Bylund/Specialfastigheter närvarande informerade
Rolf Swenson om att projekteringen dragit igång, att avtal härom skulle tecknas
med Ferax och att det var önskvärt att Ferax var ”med från början”.
151
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den 6 juli 2007 träffade KV/Rolf Swenson som beställare ett avtal om
konsultuppdrag, avseende Saltviksanstalten i Härnösand, med Ferax/Stefan
Svensson. I avtalet uttalades bakgrundsvis att planläggningen av projektet tog sikte
på att KV skulle hyra anstalten av en privat aktör och att avtalet med
underkonsultavtal syftade till att påskynda processen. Ferax uppdrag var att mot en
fastställd betalning såsom konsult svara för projektledning, bygg- och
installationsledning m.m. Ersättningen skulle vara 25,7 Mkr. I avtalet uttalades
slutligen bl. a. följande.
Avtal med FOJAB arkitekter AB, Les Arc Fastighetskonsult AB och Team TSP
AB har träffats efter anvisning från Kriminalvården i överenstämmelse med
lämnade offerter. Kriminalvården svarar för merkostnader som kan bli följden av
att avtalen inte är samordnade. I övrigt svarar inte Ferax för nämnda bolags
arbeten. Dock åligger det Ferax att betala underkonsulterna så länge Ferax är
beställare.
Den 15 april 2008 tecknades ett avtal mellan Kriminalvårdsfastigheter AB/Lars
Lidén å ena sidan och Ferax Projektledning AB/Stefan Svensson angående
Saltviksprojektet. Avtalet undertecknades också av KV/Rolf Swenson. I avtalet
uttalades bl.a. följande. De förutsättningar, som gällde vid det första kontraktets
tillkomst i juli 2006, hade förändrats. Kontraktet transporterades därför, såvitt avsåg
beställarparten, till Kriminalvårdsfastigheter, som därigenom övertog KV:s
rättigheter och skyldigheter enligt det ursprungliga kontraktet. Denna
partsförändring medförde ändrade former för projektets genomförande och Ferax
uppdrag utökades avsevärt. På grund härav utökades Ferax kontrakterade arvode
med 15,8 Mkr.
Enligt en granskningspromemoria, gjord och dagtecknad den 22 november 2011, av
åklagarmyndighetens ekorevisor Lena Lithén framgick sammanfattningsvis att
Ferax vinst under 2006-2010 för de tre projekten uppgick till sammanlagt ca 30
Mkr.
152
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Spelkontot
Den 18 augusti 2006 ansökte Rolf Swenson hos Handelsbanken i Norrköping om ett
bankkort knutet till ett allkonto (spelkontot) efter att ha kommit överens med Stefan
Svensson om att starta ett spelbolag. Stefan Svensson öppnade ett spelkonto hos
Unibet som kopplades till Rolf Swensons allkonto. Systemet fungerade på så sätt att
Stefan Svensson hade möjlighet att spela via Unibetkontot för pengar som drogs
från Rolf Swensons allkonto. Endast Rolf Swenson hade rätt att ta ut eller föra över
pengar på annat sätt från kontot.
Spelkontot benämndes Saltvik 1. Åklagaren har gjort gällande att namnet på
spelkontot kunde kopplas till avtalet mellan Ferax och KV, enligt vilket Ferax
skulle vara generalkonsult vid byggandet av anstalten Saltvik.
Pernilla Teganders rapport över betalningsströmmar på spelkontot
En rapport över betalningsströmmarna på nämnda konto under tiden den 18 augusti
2006 – den 31 december 2007 upprättades den 11 maj 2010 av ekorevisorn Pernilla
Tegander. Av rapporten framgick bl.a. följande.
Den 18 augusti 2006 satte Rolf Swensson in 50 000 kr. Spelet inleddes genom
utbetalningar till Unibet i september 2006. Stefan Svensson satte den 2 och 5
oktober 2006 in 30 000 kr respektive 20 000 kr.
Av redovisade betalningsströmmar kan utläsas att satsningar och vinstuttag gjordes
på kontona under nämnda period på sätt åklagaren gjort gällande.
När kontot avslutades den 31 december 2007 hade Stefan Svensson på spelkontot
satt in totalt 844 250 kr under den aktuella tidrymden. Rolf Swenson hade bara
satsat startbeloppet på 50 000 kr av egna medel. Under år 2007 tog Rolf Swenson
153
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
vid fem olika tillfällen ut sammanlagt 150 000 kr. Av dessa pengar överförde han
35 000 kr till ett konto med anknytning till makarnas Swensons tillbyggnad av sitt
hus på tomten Viarp 5:107 i Förslöv samt återstoden, 115 000 kr, till ett allkonto,
tillhörigt Rolf och Britt-Marie Swenson.
Åklagaren har beträffande spelkontot gjort följande gällande. Spelkontot hade varit
Rolf Swensons. Hela det belopp som Stefan Svensson betalat in till kontot –
844 250 kr – hade därmed kunnat disponeras av Rolf Swenson. Denne har under
den aktuella tiden gjort 25 inloggningar på kontot via sin Internetbank.
Kuvertpengarna
Den 21 maj 2010 begärdes Rolf Swenson häktad i detta mål vid en
häktningsförhandling i Norrköping. Rolf Swensons försvarare, advokaten Rune
Brännström, uppgav enligt en åberopad bilaga till upprättat protokoll från
förhandlingen följande.
Avseende punkten 1 i häktningspromemorian, aktbilaga 19, är det riktigt att
belopp har betalats in till Rolf Swensons konto. Dock är det Stefan Svensson
som varit den som med Rolf Swensons medgivande disponerat beloppen. Det har
totalt gjorts fem stycken insättningar på kontot om sammanlagt 100 000 kr.
Angående punkten 2 i häktningspromemorian, aktbilaga 19, är det riktigt att Rolf
Swenson tagit emot kontanter av Stefan Svensson under åren 2006-2008. Dock
kan Rolf Swenson inte ange vad det samlade beloppet uppgått till, inte heller kan
han ange ett lägsta belopp. Det har aldrig varit […] fråga om någon belöning för
tjänsteutövning.
Rolf Swenson uppgav, enligt samma protokollsbilaga, följande i aktuell del.
Vad gäller de kontanter han mottagit från Stefan Svensson (punkten 2) så vet han
inte vilken summa det kan ha rört sig om totalt. Dock vet han att det har handlat
om betydande belopp. Med betydande belopp menar han ett antal 100 000 kr.
Pengarna överlämnades varje gång i ett kuvert. Han vet inte hur många gånger
det kan ha varit. Det kan vara fler än 10 gånger, men säkert färre än 50 gånger.
Han minns inte exakt när det hela började, men tror att det kan ha varit under
2007. Han vet inte varför det började. Han bara fick pengarna och han tror att det
154
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
kan ha varit för att Stefan Svensson ville visa sin uppskattning för flera års gott
samarbete i olika projekt. Han är säker på att det inte var för framtida gott
samarbete. Det kan ha rört sig om 20 000 - 25 000–kr varje gång.
Ringen/snodden som åklagaren hänvisat till […] hade han i bankfacket sedan
tidigare. Han tänkte varje gång då han mottog pengarna att det var en
tacksamhetsgest från Stefan Svenssons sida. Han tänkte aldrig på att berätta om
pengarna för sin chef. Han skulle inte vilja kalla det hela för muta. Från år 2000
fram till nu har han haft regelbunden kontakt med Stefan Svensson. Spelet på
kontot upphörde på hans begäran. Han tyckte att det skulle upphöra. Kuvert med
pengar mottog han fram till och med 2008 då både han och Stefan tyckte att det
var nog. Pengarna har han använt till att betala räkningar.
Åklagaren har i denna del gjort gällande följande. Stefan Swensson överlämnade
löpande till Rolf Swenson minst 500 000 kr. Beloppet kom delvis att sättas in på
fyra bankkonton med anknytning till Rolf Swenson. Av det överlämnade beloppet
hade dock återfunnits 29 000 kr i makarna Swensons bankfack på Nordea.
Återstoden, eller 471 000 kr har gått åt till att betala kostnaden för markarbeten som
gjorts i samband med Britt-Marie Swensons byggnation på Viarp 5:107 och som
kom att uppgå till ca 470 000 kr.
Sammanfattning av Rolf Swensons och Stefan Svenssons berättelser
De hade träffats i slutet på 1990-talet då de båda arbetade med ombyggnationen av
Kvarteret Kronoberg i Stockholm. Rolf Swenson var då fastighetsdirektör i RPS
och Stefan Svensson egenföretagare med inriktning på projektering genom sitt
bolag Ferax. Bolaget deltog också i ombyggnaden av Stockholms Rådhus. De blev
goda vänner men umgicks inte privat.
Vid ett möte i Trosa den 1 februari 2006 frågade Rolf Swenson Stefan Svensson om
denne genom sitt bolag Ferax ville delta i Norrlandsanstaltsprojektet. KV:s
generaldirektör, Lars Nylén, kände till och hade mycket goda erfarenheter av Ferax.
Bolaget kom att bli beställarkonsult åt KV. Stefan Svensson förklarade sig villig att
delta i projektet.
155
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
När det gällde det efterföljande Saltviksprojektet i Härnösand lämnade Stefan
Svensson först en offert till KV på ett totaluppdrag, som innebar att Ferax, som
generalkonsult, skulle vara beställare av övriga konsulter. Stefan Svensson behövde
inte lämna något anbud enligt LOU men funderade inte närmare på det. Enligt
Stefan Svensson hade det hänt många gånger tidigare att Ferax fått uppdrag utan
tillämpning av LOU.
Redan under arbetet i Kronobergsprojektet väckte Rolf Swenson tanken att han och
Stefan Svensson skulle starta ett spelbolag tillsammans. Stefan Svensson var
nämligen en erkänt skicklig spelare. År 2006 kom de till sist överens om att öppna
ett konto, som kom att benämnas Saltvik 1. De satte in 50 000 kr var på kontot och
skulle dela på en eventuell vinst med hälften var. Stefan Svensson skulle härutöver
bidra med sin spelskicklighet och skötte alltså både organisation och spelande.
Spelkontot, som av en slump öppnades av Rolf Swenson, kopplades till ett
Unibetkonto. Det var följaktligen bara Rolf Swenson som kunde ta ut pengar från
kontot men Stefan Svensson kunde sätta in och spela för pengar på Saltvik 1 via
Unibetkontot. Det spelades inte bara på Unibet utan även på annat, exempelvis trav
och Svenska spel. Det var spelen utanför Unibet, som genererade mest vinster.
Allt som gällde spelkontot byggde på principen om ”gentlemen’s agreement”.
Grundtanken var att de båda skulle ha tagit ut lika mycket från kontot, när spelandet
avslutades. De kom överens om att avsluta kontot per den 31 december 2007. I
december 2007 hade Stefan Svensson tagit ut sin hälft av vinsten i form av
kontanter som genererades vid spel på trav, ishockey, fotboll, m.m.
Både Stefan Svensson och Rolf Swenson förnekade att Stefan Svensson i olika
omgångar överlämnat minst 500 000 kr till Rolf Swenson. De mindes dock båda att
Stefan Svensson vid två tillfällen överlämnat 25 000 kr till Rolf Swenson. Rolf
156
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swenson mindes att det var år 2007, men inte om det var i form av ett lån eller om
det var vinstpengar från spelandet.
Tingsrättens bedömning
Inledning
Inledningsvis kan konstateras att Rolf Swenson, i enlighet med vad som uttalats i
domskälen avseende åtalspunkterna 2-4, har haft en tjänsteställning på sätt som
krävdes för straffansvar enligt 20 kap. 2 § brottsbalken i dess lydelse före utgången
av juni 2012.
Det är till att börja med klarlagt att Rolf Swenson och Stefan Svensson var goda
vänner sedan slutet av 90-talet och att Rolf Swenson under 2006, i sin
tjänsteutövning i KV utan egentligt upphandlingsförfarande tilldelat Ferax/Stefan
Svensson ekonomiskt fördelaktiga projekteringsavtal, avseende Haparanda-,
Östersunds- och Härnösand-/Saltviksprojekten.
Det är också klarlagt att Rolf Swenson och Stefan Svensson i augusti 2006 bildat ett
spelbolag tillsammans. Spelbolaget skapades på så sätt att de båda satsade 50 000 kr
var och satte in beloppen på ett bankkonto tillhörigt Rolf Swenson. Härefter skötte
Stefan Svensson organiserandet av spelet och själva spelandet. Stefan Svensson
kunde alltså spela för pengar på bankkontot men inte göra andra typer av
överföringar eller uttag.
Åtalet enligt denna åtalspunkt gäller två typer av påstådda överföringar av pengar
från Stefan Svensson till Rolf Swenson; dels överlämnande av kontanter (de s.k.
kuvertpengarna), och dels insättningarna på Rolf Swensons konto i Handelsbanken.
Tingsrätten tar först ställning till vad som är utrett om de båda påstådda
överföringarna.
157
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Spelkontot
Spelperioden får anses ha påbörjats genom Rolf Swensons insatsbetalning den 18
augusti 2006 och avslutats i december 2007. Enligt Pernilla Teganders
sammanställning över betalningsströmmarna på makarna Swensons konto under
denna tidrymd hade Stefan Svensson ensam fyllt på kontot med 844 250 kr. Rolf
Swensons delaktighet i spelandet stannade vid insättningen av insatsbeloppet. Dessa
uppgifter överensstämmer med vad Rolf Swenson och Stefan Svensson själva har
berättat och läggs till grund för de fortsatta bedömningarna.
Av de tilltalades egna berättelser, som det i denna del saknas anledning att betvivla,
framgår att de under år 2007 kom överens om att avveckla spelkontot per den 31
december 2007. Rolf Swenson hade dessförinnan tagit ut 50 000 kr i juli 2007 och
därefter 25 000 kr i månaden under tiden augusti 2007-november 2007, eller
sammanlagt 150 000 kr. Han hade alltså med avdrag för den egna insatsen gjort en
vinst på spelandet med 100 000 kr.
Det är alltså utrett att Stefan Svensson satt in sammanlagt 844 250 kr på kontot
tillhörigt Rolf Swenson.
Kuvertpengarna
Åklagaren har här gjort gällande att Stefan Svensson överlämnat betydande summor
pengar till Rolf Swenson i form av kontanter. Överlämnandet har skett under tiden
2006-2009 och har, enligt åklagaren, uppgått till minst 500 000 kr.
Såväl Rolf Swenson som Stefan Svensson har bestritt att det gått till på det sätt som
åklagaren påstått. De har dock medgett att Stefan Svensson vid två tillfällen
överlämnat sammanlagt 50 000 kr i kontanter till Rolf Swenson.
158
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Utöver de tilltalades nyssnämnda uppgifter består åklagarens enda bevisning av det
protokoll som fördes vid en häktningsförhandling som hölls i Norrköpings tingsrätt
den 21 maj 2010.
Rolf Swenson har under huvudförhandlingen uppgett följande. Han mindes att han
sagt som det står antecknat i häktningsprotokollet. Vid förhandlingstillfället var han
emellertid frihetsberövad, sov dåligt, behandlades illa och mådde överhuvudtaget
mycket dåligt. Han hade bara en sak för ögonen, nämligen att få bli försatt på fri fot.
Hans uppgifter, som lämnades vid häktningsförhandlingen var alltså inte
sanningsenliga.
Först och främst ska konstateras att det genom Rolf Swensons och Stefan Svenssons
samstämmiga uppgifter är klarlagt att Stefan Svensson överlämnat sammanlagt
50 000 kr till Rolf Swenson i kontanter.
Frågan är emellertid om Stefan Svensson lämnat mera pengar till Rolf Swenson på
det sätt och i den omfattning som åklagaren påstått. I den delen ska följande sägas.
Svensk bevisrätt bygger på principen om fri bevisprövning. Den kommer till uttryck
bl.a. i 35 kap. 1 § rättegångsbalken och innebär att det inte finns några legala
begräsningar för vilken bevisning som får läggas fram eller några anvisningar för
hur rättens bevisprövning ska gå till. I brottmål är intresset av en materiellt korrekt
rättsskipning överordnat allt annat och en tilltalads erkännande av viss omständighet
är alltså inte heller bindande för rätten. Erkännandet ska med anda ord ses som ett
bevis som prövas mot övrig utredning (35 kap. 3 § rättegångsbalken). Bara om det
vid en sådan prövning klarläggs att den tilltalades skuld är bevisad kan en fällande
dom meddelas.
Det står klart att uppgifter, lämnade såväl vid förhör under förundersökningen som
vid en häktningsförhandling och som åberopas i form av ingivna protokollsutdrag
159
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
kan vara tillräckliga för en fällande dom även i mål rörande allvarlig brottslighet,
där emellertid högre krav ställs på utredningens robusthet. Om det saknas annan
utredning måste dock höga krav ställas på utredningens tillförlitlighet för att denna
ensam ska kunna läggas till grund för en fällande dom.
Vid bedömningen av bevisvärdet av innehållet i det häktningsprotokoll som
åklagaren åberopat i sin helhet, är alltså omständigheterna kring dess tillkomst av
stor betydelse.
Vid häktningsförhandlingen den 21 maj 2010 hade Rolf Swenson varit gripen och
anhållen i tre dagar. Under huvudförhandlingen här har Rolf Swenson invänt att han
i häktet mått mycket dåligt och sovit illa, att han därför sanningslöst uppgett att han
mottagit pengar från Stefan Svensson och att syftet härmed var att bli försatt på fri
fot. Rolf Swenson har medgett att han uttalat sig på det sätt som nedtecknats i
protokollet. I sammanhanget ska också påpekas att Rolf Swenson biträddes vid
häktningsförhandlingen av Rune Brännström. Denne redogjorde också under
häktningsförhandlingens inledningsskede för Rolf Swensons inställning på denna
punkt. Det saknas alltså anledning att betvivla att Rolf Swenson yttrat sig på det sätt
som nedtecknats i häktningsprotokollet.
Det är väl känt att frihetsberövade personer kan lämna sanningslösa och för dem
själva komprometterande uppgifter i syfte att släppas fria. Det har då ofta varit fråga
om s.k. ”blanka” erkännanden av brott. I det här fallet måste dock beaktas att Rolf
Swenson enligt protokollsbilagan vid det här tillfället var föremål för tämligen
omfattande brottsmisstankar, avseende grov trolöshet mot huvudman och grovt
mutbrott, vilka mynnade ut i de åtal som i den här domen betecknas som
åtalspunkterna 1, 2-4, 5 och 9. Rolf Swenson förnekade både före och efter
häktningsförhandlingen att han fått pengar av Stefan Svensson på sätt som
åklagaren gjort gällande. Mot den nu redovisade bakgrunden framstår det som
osannolikt att Rolf Swenson, biträdd av en erfaren försvarare, ens i ett mycket
160
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
upprört eller deprimerat tillstånd skulle ha trott att han skulle kunna indgå häktning
genom att erkänna vissa faktiska omständigheter som lades honom till last enligt
nuvarande åtalspunkten 5.
Rolf Swensons uppgifter i häktningsprotokollet har bakgrundsvis citerats i sin
helhet. De lämnade uppgifterna har upptagit över två sidor i protokollet och får
betecknas som förhållandevis detaljerade. Även detta talar mot att Rolf Swenson
varit i ett sådant tillstånd vid förhandlingen att han uttalat sig mot bättre vetande.
Det måste också slutligen beaktas att Rolf Swenson vid häktningsförhandlingarna
bara erkände vissa faktiska omständigheter men synes ha bestritt att dessa var av
beskaffenhet att kunna grunda straffansvar.
Vad gäller uppgifternas innehåll har Rolf Swenson uppgett att det handlat om
”betydande belopp”. Detta har specificerats till att avse ”ett antal 100 000 kr”.
Pengarna överlämnades i kuvert, eventuellt vid mer än 10 tillfällen. Förfarandet
påbörjades sannolikt under 2007 och avslutades påföljande år. Rolf Swenson kunde
inte förklara varför han fick pengarna, men trodde att det var en tacksamhetsgest
från Stefan Svensson för samarbetet dem emellan.
Åklagaren har påpekat att beloppet 500 000 kr med avdrag för det i kassaskåpet
anträffade sedelbeloppet på 29 000 kr stämde överens med en markarbetskostnad
om ca 470 000 på Britt-Marie Swensons fastighet Viarp 5:107. Rolf Swenson har
med en egen utredning ifrågasatt behovet av 460 000 kr vid tillfället och får anses
ha visat att det beloppet väl kunde täckas av andra tillgängliga medel.
Överensstämmelsen mellan beloppen kan därför inte tillmätas något egentligt
bevisvärde.
Genom den företagna sedelundersökningen är Rolf Swensons uppgifter om att
pengarna i bankfacket kom från dennes svärfar Bo Jönsson vederlagda. Det kan
161
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
emellertid inte uteslutas att pengar lagts in i bankfacket vid ett senare tillfälle. Några
säkra slutsatser på grund av den företagna sedelundersökningen kan därför inte dras.
Sammanfattningsvis är det alltså uteslutet att Rolf Swenson berättat som han gjort
bara för att han mått dåligt och velat undkomma häktning. Det finns inte heller
någon annan rimlig alternativ förklaring till att Rolf Swenson lämnat de aktuella
uppgifterna. Uppgifterna måste följaktligen ha varit sanningsenliga. Det är
därigenom utrett att Stefan Svensson under åren 2007 och 2008 vid ett större antal
tillfällen överlämnat kontanter till Rolf Swenson.
Rolf Swenson har lämnat svävande uppgifter om hur mycket pengar han fått av
Stefan Svensson men uppgett att han förmodligen vid två tillfällen fått sammanlagt
50 000 kr av denne men att han inte kunde komma ihåg om det var fråga om lån
eller vinstpengar.
Stefan Svensson har för sin del bara medgett att han lämnat 50 000 kr i vinstpengar
till Rolf Swenson. Han har tillagt att han på grund av spelandet gick omkring med
mycket kontanter, att han som mest bar på sig 25 000 kr och att hans minnesbild var
att han överlämnat sammanlagt 50 000 kr i vinstpengar till Rolf Swenson vid två
tillfällen.
Nu redovisade förhållanden medför att bestämmandet av den sammanlagda
beloppsstorleken måste göras med försiktighet. Eftersom Rolf Swenson sagt ”ett
antal 100 000 kr” måste det dock i vart fall ha rört sig om 200 000 kr. Det ska då
understrykas att detta belopp ska inkludera den summa om 50 000 kr som Rolf
Swenson och Stefan Svensson medgett att Stefan Svensson överlämnat till Rolf
Swenson. Det är alltså sammanfattningsvis utrett att Rolf Swenson mottagit 200 000
kr från Stefan Svensson i kontanter.
162
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Otillbörlighet och tjänstesamband
Det är alltså utrett sammanfattningsvis utrett att Stefan Svensson satt in 844 250 kr
på ett konto, tillhörande Rolf Swenson, och att Stefan Svensson överlämnat i vart
fall 200 000 kr i kontanter till Rolf Swenson.
Frågan är om överföringarna varit otillbörliga. I den delen görs följande
överväganden.
Stefan Svensson har uppgett att de pengar som satts in på Rolf Swensons konto har
härrört från de vinster som genererats dels vid spelandet och dels utbetalats kontant.
Det framgår av utredningen att Stefan Svensson har spelat för betydande summor.
Stora överföringar har gjorts från Rolf Swensons konto via Unibetkontot. Det är
klarlagt att spelandet har genererat vinster. Stefan Svenssons uppgift om att de
summor som satts in på Rolf Swensons konto har härrört från spelandet får därför
godtas.
Det är klarlagt att ett belopp om 150 000 kr kommit att överföras från Stefan
Svensson till Rolf Swenson i samband med att spelkontot stängdes. Från den
summan ska avräknas 50 000 kr, som utgjorde Rolf Swensons egen insats. Härtill
ska läggas de kontanter som Stefan Svensson överlämnat om 200 000 kr.
Sammantaget har alltså förfarandet medfört en sammanlagd
förmögenhetsöverföring om 300 000 kr från Stefan Svensson till Rolf Swenson.
I enlighet med vad som redovisats för inledningsvis ska emellertid
otillbörlighetsbedömningen göras med hänsyn till samtliga föreliggande
omständigheter. I detta fall har 1 044 250 kr överförts från Stefan Svensson till Rolf
Swenson. Beloppets storlek talar tveklöst för att överföringen varit otillbörlig.
Därtill kommer att Stefan Svenssons bolag tilldelats stora vinstgivande kontrakt
med KV genom Rolf Swensons försorg. Det finns alltså ett starkt tjänstesamband
mellan de två. Även detta talar för att redan överföringen varit otillbörlig.
163
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Häremot talar dock följande. Huvuddelen av det överförda beloppet har använts till
spel. Själva spelet kan inte direkt sägas ha berikat Rolf Swenson. En summa pengar
som sätts in på ett konto tillhörigt en person men som sedan används för spel har
inget självständigt värde för mottagaren. Det är istället vinsten från spelandet som
utgör mottagens vinning. Överföringarna kan därför, i de delar pengarna direkt har
använts för nya spel, inte anses ha varit otillbörliga.
Däremot måste den slutliga vinsten för Rolf Swenson om sammanlagt
(100 000+200 000=) 300 000 kr anses som en otillbörlig belöning.
Med hänsyn till att Ferax, genom Rolf Swensons försorg, fått kontrakten för
Norrlandsanstalterna, måste det hållas för visst att överföringarna av medel från
Stefan Svensson till Rolf Swenson skett med anledning av den sistnämndes
tjänsteutövning i KV eller med andra ord utgjort en otillbörlig belöning för Rolf
Swensons tjänsteutövning.
Rolf Swenson har gjort sig skyldig till mutbrott. Stefan Svensson har gjort sig
skyldig till bestickning.
Rubricering
I frågan om brotten ska anses som grova, på sätt åklagaren påstått, ska följande
framhållas.
Besticknings- och mutbrott, bestående av en penningöverföring, fullbordas
regelmässigt när överföringen äger rum, givet att övriga förutsättningar finns för att
anse att överföringen straffbar enligt lag.
Allt tyder på att det finns ett samband mellan överförandet av vinstmedel till Rolf
Swenson, å ena sidan, och de s.k. kuvertpengarna, å den andra. Redan detta
164
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
samband talar för att gärningar, som åtalats under denna punkt, behandlas som ett
enda brott.
Båda penningöverföringarna har också ett klart samband med att Ferax
Projektledning AB ett drygt år dessförinnan utan upphandling tilldelades stora
projekteringskontrakt med KV som beställare.
Gärningarna under denna punkt ska alltså anses som ett enda brott, begångna under
åren 2006-2008.
Förfarandet kan inte, som åklagaren påstått, anses ha varit särskilt systematiskt. Inte
heller är det utrett att själva spelet hade samband med den uteblivna LOUtillämpningen att förfarandet påverkat transparensen inom KV (se tingsrättens
bedömningar under åp 2-4, Norrlandsanstalterna). Ändå måste det sammantagna
förfarandet i viss mån bedömas som samhällsfarligt, eftersom anstaltsbyggnationer
omgärdas av säkerhetsaspekter och kriminalvården utgör en central och viktig del
av samhällets maktbefogenheter.
Det nu sagda jämte det sammanlagda beloppet medför att brotten ska rubriceras
som grovt mutbrott respektive grov bestickning.
Åtalet är styrkt i enlighet med det sagda.
165
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
ÖRESUNDSPROJEKTET (ÅP 6)
Åklagarens grunder
Åklagaren har i denna del anfört följande. Vid denna tidpunkt hade Ferax avtal med
KV angående Norrlandsanstalterna. Även Fojab hade vid denna tidpunkt
konsultavtal med KV. Björn Wigelius och Stefan Svensson hade lärt känna
varandra genom Norrlandsanstaltsprojekten.
Stefan Svensson och Björn Wigelius hade tillsammans med Göran Henriksson och
Rolf Swenson gjort upp om följande. Göran Henriksson skulle tilldelas ett
skenuppdrag och därigenom få möjlighet att fakturera Ferax/Stefan Svensson med
ett visst belopp. Fakturainnehållet skulle utvisa att Göran Henriksson gjort en
marknadsundersökning beträffande en gemensam etablering för Fojab och Ferax,
eller i vart fall för Ferax, i Öresundsregionen.
Den arvodesersättning, som alltså betalades ut till Göran Henriksson av
Ferax/Stefan Svensson, utgjorde i verkligheten en belöning till Rolf Swenson för att
denne medverkat till att Ferax – och även Fojab – fått konsultuppdrag av KV,
avseende anstalterna i Haparanda och Östersund samt sedermera även, via
Specialfastigheter, anstalten Saltvik i Härnösand.
Någon marknadsundersökning gjordes aldrig och hade heller inte påträffats.
Däremot hade rekonstruktionshandlingen anträffats hemma hos Göran Henriksson i
samband med en husrannsakan hos denne i september 2010. Denna handling hade
tillkommit i efterhand endast i syfte att ge en förklaring till de arvodesbetalningar
som gjorts av Ferax/Stefan Svensson till Göran Henriksson/Henova. Egentligen
saknade frågan om avtalets affärsmässighet betydelse. Det var istället sambandet
mellan Björn Wigelius, Göran Henriksson och Rolf Swenson som hade betydelse.
166
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henrikssons fakturering till Ferax
Genom tre fakturor, daterade den 6 augusti, den 1 september och den 1 oktober
2009, begärde Göran Henriksson/Henova av Ferax/Stefan Svensson arvode för
”Marknadsundersökning i Öresundsregionen enligt överenskommelse” med
sammanlagt 1,25 Mkr. Fakturorna betalades av Ferax/Stefan Svensson.
Åklagarens bevisning
Åkagaren har bl.a. åberopat en handling benämnd ”Marknadsundersökning
Öresundsregionen. [Rekonstruktion uppdrag för Fojab och FERAX]”, och gjort
gällande att denna tillkommit i efterhand för att ge sken av att en
marknadsundersökning varit på väg att avslutas.
Stefan Svenssons bevisning
Stefan Svensson har åberopat ett protokoll av den 25 juni 2008, av vilket framgår
bl.a. följande. Ett möte angående Öresundsprojektet ägde rum hos Fojab i Lund
med Sten Gustavsson, Björn Wigelius, Mattias Borg och Stefan Svensson
närvarande. I protokollet uttalades bl.a. att mötets mening var att, innan beslut om
bolagsbildning av Ferax Östersund togs, ett avtal angående storfängelset i Vä skulle
vara tecknat. I protokollet antecknades också att Björn Wigelius skulle ha ett möte i
frågan den 27 augusti samma år. En verksamhetsplan, upprättad av Mattias Borg
gicks igenom och vissa frågor i denna kommenterades av de närvarande.
De tilltalades berättelser
Stefan Svensson och Björn Wigelius har sammanfattningsvis uppgett följande. De
träffades vid ett protokollfört sammanträde den 25 juni 2008 tillsammans med
Mattias Borg och Sten Gustavsson. Stefan Svensson ville etablera ett eget
projektledningsföretag i Öresundsregionen som skulle få namnet Ferax Öresund
AB. Han hade börjat söka efter en VD och funnit en lämplig kandidat i Mattias
167
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Borg. Sten Gustavsson satt i Ferax styrelse och var en god vän. Avsikten var att
samtliga på ett eller annat sätt skulle involveras i Ferax Öresund AB.
En förutsättning för en etablering var att det fanns ett projekt att utgå ifrån. Vid den
tidpunkten fanns också ett sådant, nämligen Ersättningsanstalten i Vä, Skåne. När
den projektplaneringen drog ut på tiden gick också Stefan Svenssons etableringsidé
i stå.
Ett år senare fick Stefan Svensson kontakt med en amerikansk fastighetsfond som
skulle renovera ett kvarter i Köpenhamn på en sammanlagd yta om 50 000 kvm.
Samtidigt var Ferax involverat i ett projekt rörande ett köpcentrum i Blekinge.
Stefan Svensson tyckte därför att hans etableringsplaner i Skåne borde väckas till
liv igen och med anledning därav kontaktade han Björn Wigelius.
De kom överens om att det först borde göras en marknadsundersökning. Björn
Wigelius åtog sig att svara för den saken och föreslog att man skulle ge Göran
Henriksson/Henova, som Björn Wigelius bedömde som lämplig, i uppdrag att göra
marknadsundersökningen. Stefan Svensson, som inte kände Göran Henriksson,
hade inga synpunkter på förslaget. Björn Wigelius hade visserligen haft hårda
arvodesdiskussioner med Göran Henriksson i ett annat sammanhang men Göran
Henriksson var en ”doer”, som prioriterade snabba resultat. Dennes
yrkesegenskaper fick alltså inte undanskymmas av vad som hänt tidigare.
Fakturorna började komma i augusti 2009. Stefan Svensson såg inget
fakturaunderlag men Björn Wigelius försäkrade att processen var igång. Göran
Henriksson visade upp sitt skrivarbete för Björn Wigelius ett par tre gånger. Alla
var eniga om ett arvode på 1 Mkr exkl. moms.
Stefan Svensson, som aldrig fått någon marknadsundersökning i sin hand, låg nu,
dvs. vid tiden för huvudförhandlingen, i tvist med Göran Henriksson om
återbetalning av 600 000 kr exkl. moms av hela arvodet om 1,25 Mkr inkl. moms,
168
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
som han betalat för marknadsundersökningen. Det var först när Stefan Svensson
under förundersökningen såg rekonstruktionen som han började rikta krav mot
Göran Henriksson. Enligt Stefan Svensson kom han efter samråd med Björn
Wigelius fram till att skäligt arvode för Göran Henrikssons arbete var 400 000 kr
exkl. moms.
Göran Henriksson har bl.a. uppgett. Uppdraget att utföra en marknadsundersökning
började han och Björn Wigelius att diskutera under våren 2009. Han satte
omedelbart igång med arbetet men avrapporterade inte förrän hösten samma år.
Han hade stor erfarenhet av marknadsundersökningar från sina tidigare befattningar
inom NCC och Mandamus. Han bedrev för närvarande sådan verksamhet i det egna
bolaget Swedinco.
Den första fakturan var en begäran om förskott. Som konsult var det viktigt att få
förskottera arvoden för att på så sätt täcka egna kostnader. Faktureringen ägde rum
efter klartecken från Björn Wigelius. Något skriftligt arvodesavtal hade inte träffats.
Han och Björn Wigelius hade – trots häftiga diskussioner i annat sammanhang – lätt
att komma överens.
Marknadsundersökningen försvann när hans dator kraschade i Nairobi 2009. Det
var därför han försökte rekonstruera den.
Rolf Swenson har uppgett. Han kände inte till någonting om Ferax planer på att
etablera sig i Öresundsregionen. Det enda med anknytning till dessa planer var ett
samtal från Stefan Svensson med en begäran om upplysningar om Mattias Borg,
som var påtänkt som VD i ett företag. Stefan Svensson nämnde inget om företaget.
Han hade inte hört någonting om att Göran Henriksson hade fått i uppdrag av Stefan
Svensson och Björn Wigelius att göra en marknadsundersökning. Han hade aldrig
fått några pengar av vare sig Göran Henriksson eller Stefan Svensson.
169
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den skriftliga utredningen
Av protokollförda minnesanteckningar framgår att ett s.k. uppstartsmöte hölls den
25 juni 2008 på Fojabs kontor i Lund, vid vilket konsulten Sten Gustavsson,
tilltänkte VD:n Mattias Borg samt Stefan Svensson och Björn Wigelius deltog.
Även en person vid namn Tord Smidt synes ha varit närvarande vid mötet. Till
protokollet fogades en verksamhetsplan upprättad av Mattias Borg. Inledningsvis
angavs att ”[m]ötets avsikt var att utröna förutsättningarna för starta upp ett
projektledningsföretag i Öresundsområdet”. Ett etableringsvillkor var att Ferax
skulle få bli delaktig i storfängelseprojektet i Vä.
Genom ytterligare utredning framgår också att Stefan Svensson tog upp frågan om
en eventuell framtida etablering av Ferax i Skåne vid två styrelsemöten i Ferax
Projektstyrning AB. Vid det första styrelsemötet den 6 mars 2008 gav styrelsen
Stefan Svensson i uppdrag att till nästa möte ta fram en handlingsplan. Det angavs
också att Stefan Svensson ”håller på och scannar marknaden samt utreder
förutsättningar och återkommer i ärendet.”
Av protokollet fört vid det andra styrelsemötet, den 11 september 2008, framgår att
Stefan Svensson återigen tog upp frågan om Ferax Öresund och att han även då fick
styrelsens uppdrag att ta fram en handlingsplan. Styrelsen beslutade emellertid även
att Ferax Projektstyrning inte skulle förekomma i ägarförhållande till det kommande
bolaget i Skåne.
Åklagarens grunder
Åklagaren har gjort gällande följande. Stefan Svensson, Björn Wigelius, Göran
Henriksson och i förlängningen även Rolf Swenson hade följande upplägg. Göran
Henriksson skulle tilldelas ett skenuppdrag avseende en marknadsundersökning
170
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
med åtföljande fakturering till Stefan Svenson på 1,25 Mkr. Denna fakturering hade
till syfte att dölja en belöning till Rolf Swenson för dennes medverkan till att Ferax
och även Fojab fått konsultuppdrag avseende anstaltsprojekten Östersund,
Haparanda och Saltvik/Härnösand.
Vad är utrett?
Av den skriftliga utredningen framgår att Stefan Svensson vid åtminstone två
tillfällen har tagit upp frågan om etableringen av Ferax Öresund i styrelsen för
Ferax Projektstyrning. Vidare har Sten Gustavsson, Mattias Borg och Tord Smidt
deltagit vid uppstartsmötet för Ferax Öresund. Det nya bolaget har alltså varit
föremål för diskussioner mellan ett antal utomstående personer. Det är inte troligt
att Stefan Svensson och Björn Wigelius skulle välja att blanda in personer som inte
var invigda i den påstådda brottsplanen i den omfattning som skett. Detta förfarande
talar således för att det inte varit fråga om en etablering med enda syfte att dölja en
betalning av muta.
Enligt Stefan Svenssons berättelse lades projektet på is eftersom
Ersättningsanstalten i Vä försenats. Projektet aktualiserades på nytt då Stefan
Svensson under våren 2009 fick reda på att ett amerikanskt bolag planerade en
renovering av vissa kvarter i Köpenhamn. Härtill kom att Ferax hade ett pågående
projekt i Blekinge. Enligt uppgift från både Björn Wigelius och Stefan Svensson
uppdrog därför Stefan Svensson genom Björn Wigelius förmedling åt Göran
Henriksson att göra en marknadsundersökning. Stefan Svensson har förklarat att
han inte känt till Göran Henriksson men att han litade på Björn Wigelius.
Göran Henriksson har uppgett att han hunnit göra merparten av
marknadsundersökningen, att den legat i hans dator, som emellertid kraschade i
Nairobi under år 2009 och att han därför försökt rekonstruera den.
171
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det faktum att Göran Henriksson aldrig kunnat uppvisa något egentligt resultat av
sitt arbete, vilket berott på en datorkrasch i Nairobi år 2009 och det faktum att
Stefan Svensson först under förundersökningen reagerat på Göran Henrikssons
fakturering utan redovisning av nedlagt arbete talar onekligen för ett upplägg i
enlighet med åklagarens påståenden. Det förhållandet att Göran Henriksson i
hemmet visat sig förvara en rekonstruktion av en marknadsundersökning ändrar inte
den bedömningen. Den rekonstruerade marknadsundersökningen är visserligen
tämligen rudimentär men Göran Henrikssons förklaring, att
marknadsundersökningen tillkommit med syfte att utgöra underlag för det rättsliga
efterspelet mot Stefan Svensson, är inte helt osannolik. Själva förekomsten av den
rekonstruerade marknadsundersökningen kan därför inte anses ge stöd åt vare sig
åklagarens eller de tilltalades version av händelseförloppet.
Vad gäller Björn Wigelius agerande i saken går det inte att bortse från hans egna
uppgifter om de affärer han hade med Göran Henriksson enligt åtalspunkterna 2-4.
Björn Wigelius beskrev i anslutning härtill hur han kämpade hårt för att begränsa
Göran Henrikssons ersättning i enlighet med ett muntligt avtal. Björn Wigelius
berättelse avseende den nu aktuella åtalspunkten går ut på att han trots detta
rekommenderade Stefan Svensson att anlita Göran Henriksson. Mot den
bakgrunden framstår det därför som osannolikt att Björn Wigelius skulle föreslå
Göran Henriksson som konsult. I så fall borde Björn Wigelius ha rekommenderat
Stefan Svensson att teckna ett tydligt skriftligt avtal med Göran Henriksson.
Sammantaget kan det dock inte uteslutas att Björn Wigelius ändå rekommenderade
Göran Henriksson för uppdraget. Den bild som framgått i de många förhör som
hållits med Björn Wigelius är att denne beundrade och hade stor respekt för Göran
Henriksson och dennes ställning och kunnande. Björn Wigelius har också uppgett
att han såg Göran Henriksson som en ”doer”, dvs. person, som fick saker uträttade.
172
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson har helt förnekat kännedom om det aktuella projektet. Någon
bevisning som styrker att Rolf Swenson haft kännedom om projektet ”Ferax
Öresund” eller om Göran Henrikssons marknadsundersökning har inte presenterats,
även om det är omöjligt att bortse från att tingsrätten vid behandlingen av
åtalspunkterna 2-4 funnit styrkt att Rolf Swenson ingått i ett ganska avancerat
brottsupplägg som i viktiga avseenden liknar det som åklagaren påstått här.
Sammanfattning och slutsats
Det kan konstateras att det, i likhet med den situation som redogjorts för i samband
med prövningen av åtalspunkterna 2-4, inte finns utrymme för några alternativa
händelseförlopp än dem som de tilltalade respektive åklagarna har presenterat. Det
ena alternativet är att projektet Ferax Öresund varit allvarligt menat och att Göran
Henriksson kontrakterats för att utföra reellt arbete för projektet. Det andra tänkbara
alternativet är att projektet har utgjort en kuliss i syfte att dölja en brottsplan som
gått ut på att en muta eller en otillbörlig belöning skulle överföras från Björn
Wigelius till Rolf Swenson via Göran Henriksson.
Som redan konstaterats finns ett antal märkliga omständigheter som talar för att de
berättelser som lämnats av de tilltalade inte kan vara sanningsenliga. Dessa
omständigheter kan sammanfattas enligt följande. Göran Henriksson har till följd av
den datorkrasch som han uppgett inträffade 2009 inte kunnat visa upp något
arbetsresultat. Stefan Svenssons har först i ett sent skede reagerat på Göran
Henriksson arvode för ”nedlagt arbete”. Allt detta talar för åklagarnas påståenden.
Å andra sidan måste framför allt beaktas att utredning om Rolf Swensons
delaktighet i upplägget saknas. I sammanhanget bör också hållas i minnet att
tingsrätten bifallit åtalet avseende Norrlandsanstalterna. I det upplägg som där var
aktuellt betalade Björn Wigelius stora summor till Göran Henriksson för att Rolf
Swenson i sin tjänsteutövning skulle gynna Fojab. Det saknas utredning om vilken
kännedom Stefan Svensson vid den aktuella tidpunkten haft om dessa affärer.
173
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det kan dock inte uteslutas att Stefan Svensson genom Björn Wigelius fått veta att
det var möjligt att påverka Rolf Swenson att välja just det egna bolaget för KV:s
projekt genom att sluta avtal med Göran Henriksson/Henova. Om det gått till på det
sättet är det möjligt att Stefan Svensson slutit avtalet med Göran
Henriksson/Henova med uppsåt att göra sig skyldig till bestickning. Varken Göran
Henriksson eller Rolf Swenson skulle dock ha gjort sig skyldiga till brott om de inte
vetat om att detta var anledningen till att Stefan Svensson ville beställa den aktuella
marknadsundersökningen. Om detta hypotetiska resonemang saknas dock helt
utredning.
Mot åtalet talar slutligen följande. Om det varit fråga om ett skenuppdrag med enda
syfte att överföra en muta bör det i det aktuella fallet ha funnits stor risk för att detta
skulle upptäckas av de utomstående personer som involverades i projektet. Det
framstår därför som mindre sannolikt att Stefan Svensson skulle involvera ett antal
utomstående personer, på det sätt som skett, i ett brottsligt upplägg.
Vid en sammanvägning av samtliga åberopade omständigheter är det inte ställt
utom rimligt tvivel att det gått till på det sätt som åklagaren påstår. Åtalet ogillas.
174
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
SKANSKAUPPDRAGEN (ÅP 7) – HÄNDELSEUTVECKLING M.M.
Allmänt
Efter sitt tillträde som generaldirektör hösten 2004 beslöt Lars Nylén att ett stort
antal byggnationsprojekt avseende fängelser och säkerhetshäkten skulle
genomföras. Det förelåg ett starkt politiskt önskemål om att höja säkerheten på
landets fängelser. Det fanns även stora problem med överbeläggningar, dvs. brist på
platser, och ett föråldrat lokalbestånd.
Cirka 140 byggnationsprojekt kom att dras igång. Som ett led i arbetet med att
stärka KV:s fastighetskompetens anställdes en fastighetschef, Rolf Swenson, med
tillträde den 28 november 2005.
Häktet Sollentuna
Under början av 2000-talet önskade Sollentuna kommun höja exploateringsgraden
och få till stånd en förtätning av bebyggelse, som låg intill Sollentuna centrum och
pendeltågsstationen. I DV fanns en diskussion om behovet av en ny
domstolsbyggnad i Sollentuna. I augusti 2004 kontaktades Sollentuna kommun av
KV, som uttryckte intresse för att bygga ett häkte i Sollentuna. Tanken på ett s.k.
Rättscentrum i Sollentuna med polis, häkte och ett nytt tingshus växte sig allt
starkare.
I slutet av 2004 riktade KV en skriftlig önskan om att få delta i ett sådant projekt.
Under år 2005 fördes mellan KV och Skanska diskussioner om Skanskas
deltagande i rättscentrumprojektet i Sollentuna. Viss konkret planläggning
beträffande Sollentunahäktet hade redan kommit igång med Skanska.
Anstalten Saltvik i Härnösand
Diskussioner pågick mellan KV och Skanska om uppförande av ett nytt fängelse i
Saltvik, Härnösand, intill ett befintligt fängelse. Även i detta projekt hade visst
175
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
planläggningsarbete påbörjats. Berörda intressenter i Saltviksprojektet var KV,
Härnösands kommun, Skanska och Specialfastigheter.
Under första halvåret 2006 arbetades och diskuterades det enligt följande riktlinjer.
Det befintliga Saltviksfängelset i Härnösand skulle byggas ut med en ny byggnad.
En fastighet för ändamålet måste därför köpas. Eftersom KV lagligen inte tilläts äga
fastigheter behövdes en extern fastighetsägare, hos vilken KV kunde hyra in sig.
Planen i detta fall var att Skanska skulle förvärva fastigheten av Härnösands
kommun. Skanska skulle sedan bygga fängelset på fastigheten och sedan sälja
fastigheten, inklusive det nybyggda fängelset, till Specialfastigheter.
Specialfastigheter ägde en stor del av statens fastigheter, däribland ett stort antal
fängelser och häkten. Under denna tid låg emellertid KV i tvist med
Specialfastigheter, varför KV för tillfället inte ville ha Specialfastigheter som
fastighetsägare.
Konsulter i projekten
Under ett möte i Norrköping mellan Fojab och KV den 7 mars 2006 förklarade Rolf
Swenson – enligt Björn Wigelius minnesanteckningar – att denne kunde se till att
Skanska fick köpa tomten i Sollentuna.
Enligt minnesanteckningar från ett möte hos Les Arc den 8 maj 2006 med bl.a.
KV/Rolf Swenson och Specialfastigheter/Curt Bylund närvarande förklarade Rolf
Swenson att KV tänkte teckna projekteringsavtal med Fojab och Ferax. Rolf
Swenson uttryckte också önskemål om att den entreprenör som kontrakterades
skulle få köpa marken av Härnösands kommun och senare sälja fastigheten vidare
till en av KV utsedd fastighetsägare. Vid nästa möte hos Les Arc, den 15 maj 2006,
uttryckte Rolf Swenson önskemål om att Ferax skulle vara ”med från början”.
176
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Henovas engagemang i Saltvik/Härnösandprojektet
Under våren 2006 uppträdde Rolf Swensons gode vän Göran Henriksson som
intressent i planeringen av Saltviksprojektet. I ett odaterat koncept till
förmedlingsuppdrag mellan Skanska och Henova/Göran Henriksson avseende
fängelse i Härnösand, vilket skickades i ett mail den 3 juli 2006 från Skanskas
handläggare Hans Johansson till Skanskas jurist Ann-Marie Hedbeck, framgick bl.a.
följande.
Uppdraget skulle vara
Att biträda Skanska vid markköp, framtagande av offert och tecknande av
hyresavtal samt att förmedla försäljning av nedanstående objekt.
Vid försäljning av Fastigheten skall HeNova verka för att köpare och säljare
träffar avtal om överlåtelse av försäljningsobjektet, vilket således innebär att
HeNova skall identifiera potentiella köpare, presentera objektet samt utvärdera
och därefter rekommendera Skanska vem som är lämplig köpare. [---] Det är
angeläget för Skanska att köparen är lämplig ur ett hyresgästperspektiv.
Provision skulle utgå med dels 5 % av markpriset, dels 0,6 % av hyresgrundande
värdet. Provisionen skulle betalas inom en månad efter att regeringen godkänt
hyresavtalet för fastigheten.
Avtalsförslaget diskuterades vid Skanskas Affärsråds sammanträden den 22 juni
och den 22 augusti 2006.
Den 22 augusti 2006 skrev Kenneth Lindberg/Les Arc, som var god vän och
arbetskamrat med såväl Rolf Swenson som Göran Henriksson, följande i ett mail till
Hans Johansson på Skanska.
Hoppas vi kan träffas på torsdag. Träffade Rolf igår och han ville att vi skulle
försöka få ihop ett kontrakt så snart som möjligt. Visserligen har vi inte så bra
177
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
grepp om produktionskostnaden men det vore bra om vi kunde hitta ”principer”
och nivåer som kan kopplas till en tänkt produktionskostnad för att på så sätt ta
fram grunden till ett avtal. När det gäller Härnösand kan jag också visa
dagsaktuella principskisser.
Den 28 augusti 2006 ingick Skanska som uppdragsgivare ett avtal om
förmedlingsuppdrag med Henova som uppdragstagare. Avtalet hade samma
innehåll som det tidigare avtalskonceptet. Ett tillägg hade emellertid på Skanskas
initiativ gjorts i form av en garanti om att ”ingen hos HeNova varken har lämnat
eller kommer att lämna, utlova eller erbjuda mutor eller annan otillbörlig belöning
till någon som berörs av detta uppdrag.”
Den 26 oktober 2006 ägde ett styrelsemöte i Specialfastigheter AB rum.
Verkställande direktören Curt Bylund redogjorde för de pågående diskussionerna
kring planeringen av Saltviksprojektet i Härnösand och presenterade det aktuella
affärsupplägget med Skanska som planerad fastighetsägare. Styrelsen fattade dock
beslutet att inte godkänna det föreslagna affärsupplägget med Skanska som
fastighetsägare.
Genom detta beslut förföll det ursprungliga upplägget med Skanska som
fastighetsägare i Saltviksprojektet under byggnadsfasen. Förmedlingsuppdraget
mellan Skanska och Henova blev följaktligen värdelöst för Henova.
Upplägget beträffande Saltvik/Härnösand kom därför istället att ändras på så sätt att
Specialfastigheter utsågs att förvärva fastigheten av Härnösands kommun, varefter
KV skulle sluta ett hyresavtal med Specialfastigheter.
Den 4 november 2006 mailade Göran Henriksson till Skanskas Hans Johansson.
Vid detta tillfälle befann sig Göran Henriksson i USA, på en resa tillsammans med
Rolf Swenson. Av mailet framgick bl.a.
178
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Som du kanske redan vet kan vi inte göra affären i Härnösand enligt den
ursprungliga planen. Trots detta kan jag genom det arbete som redan gjorts se till
att Skanska får bygga hela anläggningen vilket var huvuduppgiften i vår
överenskommelse. – Eftersom min arbetsinsats är densamma vore jag därför
tacksam om du kunde ombesörja så att vårt befintliga avtal ändras så att min
provision utgår även för denna typ av affär.
Henovas engagemang i projektet Sollentunahäktet
Under våren 2006 uppträdde även Göran Henriksson som intressent i planeringen
av Sollentunaprojektet. I ett odaterat koncept till förmedlingsuppdrag mellan
Skanska och Henova/Göran Henriksson avseende Sollentunahäktet, vilket skickades
via mail den 3 juli 2006 från Skanskas Hans Johansson till Skanskas jurist AnnMarie Hedbeck, framgick bl.a. följande.
Uppdraget skulle vara
Att biträda Skanska vid markköp, framtagande av offert och tecknande av
hyresavtal samt att förmedla försäljning av nedanstående objekt.
och därefter rekommendera Skanska vem som är lämplig köpare. HeNova skall
biträda Skanska i förhandlingen med lämplig köpare. Det är angeläget för
Skanska att köparen är lämplig ur ett hyresgästperspektiv.
Provision skulle utgå med a) 5 % på markpriset, b) 0,6 % av hyresgrundande värdet,
samt slutligen c) 10 % på mellanskillnaden mellan köpeskilling och hyresgrundande
värde. Provisionen enligt a) och b) skulle betalas senast inom en månad efter att
regeringen godkänt hyresavtalet mellan Skanska och KV. Provisionen enligt c)
skulle utbetalas en månad efter att Skanska sålt fastigheten vidare till annan köpare.
Även detta avtalsförslag omnämndes vid Skanskas Affärsråd den 22 juni och den 22
augusti 2006.
179
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den 28 augusti 2006 ingick Skanska som uppdragsgivare ett avtal om
förmedlingsuppdrag, avseende Sollentunahäktet, med Henova som uppdragstagare,
med samma innehåll som det nämnda avtalskonceptet. Ett tillägg hade emellertid på
Skanskas initiativ tagits in i avtalet i form av en garanti om att ”ingen hos HeNova
varken har lämnat eller kommer att lämna, utlova eller erbjuda mutor eller annan
otillbörlig belöning till någon som berörs av detta uppdrag.”
Den 23 oktober 2006 träffade Skanska avtal med Sollentuna kommun om att
förvärva den mark som skulle bebyggas med Sollentunahäktet. Avtalet träffades
utan att Göran Henrikssons tjänster tagits i anspråk.
Under hösten 2006, efter tidningsskriverier om att KV inte tillämpat LOU i
Östersundsprojektet, uppkom omfattande diskussioner internt inom Skanska om
Göran Henriksson/Henova. Dennes kompetens och erfarenhet av mäklarverksamhet
ifrågasattes av bl.a. Skanskas chefsjurist Jörgen Ekelöw och områdeschefen Per
Olof Satrell. Skanska framförde nu krav till Göran Henriksson om att denne skulle
dokumentera nedlagt arbete, redovisa en allmän referenslista och en referenslista på
fastighetsrelaterade uppdrag.
Göran Henriksson lämnade visst underlag för bedömningen av sig själv och sitt
bolag Henova, nämligen dels en referenslista, dels en ”Sammanfattning” rörande
Göran Henriksson och hans arbete.
Den 8 september 2007 skrev Göran Henriksson ett mail till Hans Johansson med
”förslag till faktura för utfört förmedlingsunderlag”. Fakturaförslagets belopp löd på
7,664 Mkr exkl. moms. Göran Henriksson tillade följande. ”Vore tacksam för
bekräftelse att ovanstående uppställning överensstämmer med dina beräkningar så
att jag kan fakturera så fort regeringen ger sitt godkännande.” Till mailet fogades en
handling benämnd ”Referenslista”, där ett stort antal bolag listades, samt Henovas
årsredovisning för år 2006.
180
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
I ett mailsvar den 13 september 2007 upprepade Hans Johansson Skanskas krav
på en redogörelse för vad Henova gjort för angivna kunder och en redogörelse för
vad Henova gjort i Saltvik- och Sollentunaprojekten samt en redovisning för
nedlagd tid och för vad som gjorts i varje tidsenhet.
I Göran Henrikssons dator anträffades under förundersökningen i målet en handling
benämnd ”Lägesrapport SKANSKA”, daterad den 2 oktober 2007.
Denna hade föregåtts av ett kort mail från Göran Henriksson, daterat den 27
september 2007, till Kenneth Lindberg men skickat via dennes hustru Eva
Lindberg. Till mailet bifogades ”avtalet med Skanska”.
Kenneth Lindberg svarade den 2 oktober 2007 i mail till Göran Henriksson: ”Tack
för avtal. Skickar lite synpunkter angående Sollentuna som förhoppningsvis kan
vara till hjälp.”
I den nämnda förlagan redovisade Kenneth Lindberg bl.a. följande. På MIPIMmässan i mars 2006, som han hade bevistat, kom frågan om häktet i Sollentuna upp
i diskussioner mellan Skanska och KV. KV uttryckte sig positivt om Skanska som
fastighetsägare men uppgav att denna fråga inte kunde avgöras av KV. Kenneth
Lindberg tog kontakt med Henova och informerade om en eventuell affär. Förlagan
fortsatte enligt följande.
HENOVA hjälpte till att ta fram den skrivning och den strategi som krävdes för
att Skanska skulle få bygga aktuella häkteslokaler i Sollentuna. Eftersom
Kriminalvården inte i sak kan påverka ägandet utan en offentlig upphandling
hade Henovas arbete varit viktigt och kanske rent av avgörande för att komma
fram till denna affär för Skanska. Som Skanska känner till har kommunen och
framför allt dess tjänstemän haft en hel del synpunkter på planlösning och
gestaltning. Kommunens synpunkter har emellanåt varit sådana att
Kriminalvården varit mycket nära att söka annan etablering. HENOVA har i
181
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
dessa skeden stöttat Kriminalvården i dess beslutsprocess och därigenom indirekt
bidragit till att projektet kommit tillstånd.
HENOVA har inte fört tid över nedlagt arbete med tanke på att HENOVAS och
Skanskas avtal är provisionsbaserat. Genom HENOVAS och Skanskas
gemensamma arbete har aktuell affär kommit till stånd. Enligt HENOVA är en
tidsrapport över nedlagt arbete både onödig och ointressant.
Göran Henriksson använde härefter så gott som ordagrant synpunkterna i Kenneth
Lindbergs utkast till rapporten. Utkastet blev emellertid liggande och skickades
aldrig.
Diskussioner mellan Skanska och Göran Henriksson/Henova inleddes vilka
mynnade ut i att förmedlingsuppdraget av den 28 augusti 2006 under senhösten
2007 blev föremål för omförhandlingar, i vilka chefen för Region Hus Stockholm
Nord Lennart Bergström, områdeschefen Hans Johansson samt Göran Henriksson
deltog. Dessa ledde i sin tur till ett nytt avtal om förmedlingsuppdrag med Skanska
som uppdragsgivare och Göran Henriksson/Henova som uppdragstagare, daterat
den 10 februari 2008, och undertecknat av Lennart Bergström.
Avtalet innehöll bl.a. följande. Uppdraget skulle avse
Att biträda Skanska och förmedla försäljning av nedanstående objekt.
och därefter rekommendera Skanska vem som är lämplig köpare. HeNova skall
biträda Skanska i förhandlingen med lämplig köpare. Det är angeläget för
Skanska att köparen är lämplig ur ett hyresgästperspektiv.
Ersättning skulle utgå med ”a. dels 4 miljoner kronor b. dels 4 miljoner kronor c.
dels 2 miljoner kronor”, varvid ersättning enligt punkten a skulle utbetalas
”preliminärt under kvartal 1 2008 efter att hyresavtalet för Fastigheten som tecknas
mellan Skanska och Kriminalvårdsstyrelsen vunnet laga kraft.” Ersättning enligt
182
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
punkten b skulle utbetalas ”preliminärt 1 kvartal” efter att ersättning enligt punkten
a utgått. Ersättning enligt punkten c skulle utbetalas en månad efter att Skanska sålt
fastigheten vidare till annan köpare.
Slutligen intogs på Skanskas begäran en garantibestämmelse om mutor m.m. som
var likalydande med den som tagits in i Sollentuna-avtalet från 2006.
I ett mail den 18 september 2008 till en tjänsteman på Swedbank begärde Göran
Henriksson dennes ”syn på ett värde på denna fastighet.” I mailet hade Göran
Henriksson kopierat en odaterad skrivelse från Kenneth Lindberg till honom själv,
av vilken framgick bl.a. följande.
Skickar enligt ök. info angående Sollentuna[häktet]. Av de handlingar jag har
framgår inte hur mycket KV kommer att själva investera. Troligen betalar de
inget av sådant som kan sägas ingå i fastigheten (=allt för att fastigheten skall
kunna nyttjas som häkte)men däremot kommer de nog att betala investeringar i
larm, säkerhet, tele och data vilket med den verksamhet Kriminalvården har kan
bli stora pengar. Gissningsvis 50-60milj.
Provisionsfakturorna
Den 23 april och den 24 oktober 2008 utfärdade Henova/Göran Henriksson fakturor
om 4 respektive 4,7 Mkr exkl. moms avseende arvode respektive slutarvode ”enligt
förmedlingsuppdrag”. Begärda belopp betalades av Skanska efter attest av Anders
Johansson och utanordning av Lennart Bergström.
Den sista utbetalningen hade föregåtts av förhandlingar mellan Skanska och Henova
med anledning av att Skanska sålde fastigheten i Sollentuna till en egen
pensionsstiftelse, som ingick i ett konsortium av stiftelser knutna till vissa större
bolag. Provisionen kom därför att i slutänden sättas lägre än vad avtalsparterna
ursprungligen kommit överens om.
183
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Granskningsrapporter
Med anledning av att Rolf Swenson frihetsberövades i maj 2010, misstänkt för
trolöshet mot huvudman, tog Skanska initiativ till en egen internutredning
beträffande de träffade avtalen om förmedlingsuppdrag. Den interna utredningen
var avfattad av Ann-Marie Hedbeck och dagtecknad den 4 juni 2010. Under
rubriken ”Sammanfattande bedömning” uttalades bl.a. att det rimligen inte kunde
misstänkas att Hans Johansson och/eller Lennart Bergström, vilka handlagt ärendet
om provisionsersättningar till Göran Henriksson/Henova, ”medvetet, har begått
eller medverkat i etisk brottslighet såsom bestickning eller trolöshet mot
huvudman.”
KV anlitade Sweco Management AB (Sweco) för att som extern konsult göra en
revision för att säkerställa sina kostnader för framtiden. Till grund för revisionen låg
en jämförelse mellan två av KV:s byggprojekt under tiden 2007-2011, förutom
Sollentunahäktet även häktet i Göteborg. Fastighetsägare i Sollentunaprojektet var
Skanska Mark och Exploatering AB (SMEBAB) och i Göteborgsprojektet
Vasakronan Ullevifastigheter AB. Byggprojekten bedömdes som likvärdiga. I
rapporten uttalade Sweco sammanfattningsvis följande beträffande bygget av
Sollentunahäktet.
SMEBAB har utfört en motsvarande uppgift [som Vasakronan]. Dock med drygt
ett års försening, skenande byggkostnader och bristande kvalitet. Projektet har
fortgått med dålig eller ingen styrning alls. Fastighetsägaren och entreprenören är
samma part vilket inneburet att kontrollen från fastighetsägarens/beställarens
sida helt saknas. Den skenande byggkostnaden har fått ödestigen effekt på den
framtida hyreskostnaden för KV.
SKANSKAUPPDRAGEN (ÅP 7) – TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Åklagarens talan
Åklagaren har som bakgrund och till utveckling av sin talan bl.a. anfört följande.
184
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åtalspunkten avsåg alltså projekten Saltvik/Härnösand och Sollentunahäktet. Två
skeenden kunde urskiljas.
I det första skeendet, sommaren 2006, träffades dels ett provisionsavtal beträffande
Saltvik/Härnösand och dels ett likalydande avtal beträffande Sollentunahäktet.
Avtalen ledde visserligen inte till några utbetalningar men redan en begäran härom
utgjorde ett fullbordat brott.
Det andra skedet avser ett skeende som i februari 2008 resulterade i ett nytt
provisionsavtal men bara beträffande Sollentunahäktet. Detta avtal ledde till
utbetalningar.
Alternativt kunde gärningsbeskrivningen ses på följande sätt. Händelseförloppet
under sommaren 2006, då avtalen undertecknades, ledde till ett fullbordat brott
avseende såväl Saltviksanstalten som Sollentunahäktet. Den fortsatta
händelseutvecklingen, fram till dess att det nya provisionsavtalet tecknades år 2008,
kunde ses som en fortsättning på detta fullbordade men inte avslutade brott.
Rolf Swenson och Göran Henriksson har haft en gemensam brottsplan.
Rolf Swenson har från Skanska tagit emot en muta antingen för sig själv eller för
annan. Mutan bestod i de tre provisionsavtalen mellan Göran Henrikssons bolag
Henova och Skanska. Betalningen har kommit Rolf Swenson till del redan när
provisionen kommit in på Henovas konto.
När det gällde Göran Henriksson gjordes i första hand gällande att denne genom att
medverka vid avtalens tillkomst gjort sig skyldig till medhjälp till Rolf Swensons
mutbrott. I andra hand gjordes gällande att Göran Henriksson i samband med de tre
avtalens tillkomst lämnat, erbjudit eller utlovat en otillbörlig belöning till Rolf
Swenson och alltså gjort sig skyldig till bestickning. I vart fall måste Göran
185
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Henriksson ses som en medhjälpare till det bestickningsbrott som objektivt blivit
begånget av Skanska.
Rolf Swenson har styrt processen för att Henova/Göran Henriksson skulle kunna
erhålla konsultarvoden. Rolf Swenson har haft ett bestämmande inflytande över
processen. Det har inte varit affärsmässigt betingat att styra processen på sätt som
skett, inbegripet att föra in Ferax i processen. Skanska har ifrågasatt förfarandet
men Rolf Swensons agerande har till slut lugnat Skanska. Förfarandet borde redan
från början ha varit underkastat LOU och detta har Rolf Swenson känt till. Det har
varit ett samarbete mellan Göran Henriksson och Rolf Swenson med för straffbarhet
erforderligt uppsåt från dem båda.
Sammanfattning av den muntliga bevisningen
Rolf Swensons berättelse
Både Sollentuna- och Saltviksprojektet var igång när han började arbeta på KV. När
det blev klart att ett nytt fängelse skulle byggas i Härnösand, intill den befintliga
Saltviksanstalten, fick det högsta prioritet. När det gällde upphandlingen
tillämpades det s.k. hyresavtalsundantaget i LOU. Det tillämpades av alla
myndigheter han kände till. DV hade redan tecknat avtal med Skanska avseende
Attunda tingsrätt och hade inte upphandlat enligt LOU. Han uppfattade det som
redan klart att Skanska skulle kontrakteras även beträffande Sollentuna.
När han började på KV låg KV och Specialfastigheter i tvist med varandra. Lars
Nylén var nämligen missnöjd de höga hyror som Specialfastigheter tog ut på sina
hyresobjekt. Lars Nylén uppdrog därför åt Rolf Swenson att förhandla med
Specialfastigheters VD Curt Bylund om att få tillbaka 800 Mkr i hyrespengar och få
ett nytt samarbetsavtal till stånd. Den pågående tvisten medförde att
Specialfastigheter tills vidare inte kom ifråga som ägare till de fastigheter som KV
tänkte bebygga.
186
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Sedan Lars Nylén och Specialfastigheter/Curt Bylund träffat en överenskommelse
på försommaren 2006 fick han beskedet att det var klart att Specialfastigheter nu
skulle bli ägare till Saltviksfastigheten. Formellt blev detta dock inte klart förrän
Specialfastigheters styrelse tackat nej till det föreslagna upplägget med Skanska
som fastighetsägare. Något avtal med Specialfastigheter som fastighetsägare
träffades inte förrän under år 2008.
Ferax skulle delta i projekteringen av Saltvik. Därom var han och Curt Bylund
överens. Specialfastigheter hade ramavtal med Ferax. Både han och Curt Bylund
hade goda erfarenheter av Ferax från dess arbete i projektet Kronoberg i Stockholm.
Överföringen av Ferax som konsult från Skanskaupplägget till det slutliga avtalet
med Specialfastigheter som fastighetsägare var slutligen förankrat i KV.
Den 4 november 2006 befann han sig visserligen i USA på resa tillsammans med
Göran Henriksson och dennes fru. Mailet den dagen från Göran Henriksson till
Hans Johansson/Skanska hade han dock inte sett innan förundersökningen inleddes.
Han tyckte att det var märkligt att Göran Henriksson kunde ordna så att Skanska
fick bli fastighetsägare för Saltvik. Det var ju överspelat genom
försommaruppgörelsen med Specialfastigheter. Hade han känt till Henovas avtal
med Skanska avseende Saltvik hade han naturligtvis omgående underrättat Göran
Henriksson om att ett sådant avtal var värdelöst alltsedan försommaren 2006.
Det förhållandet att han före överenskommelsen med Specialfastigheter under våren
2006 ”styrde” KV mot Skanska utgjorde alltså ett led i förhandlingarna med
Specialfastigheter. Avsikten var helt enkelt att utsätta Specialfastigheter för press i
enlighet med Lars Nyléns instruktioner.
187
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Han ville minnas att Hans Johansson under sommaren 2007 nämnde att Skanska
ville sälja Sollentunafastigheten, att Rolf Swenson då nämnde för Hans Johansson
att Göran Henriksson och hans bolag Henova hade stor erfarenhet av
fastighetsförsäljning samt att de kunde kontakta denne.
Göran Henrikssons berättelse
Såvitt han kunde erinra sig fick han Skanskatipset av sin samarbetspartner och gode
vän Kenneth Lindberg. Denne, som var hyresrättsjurist, hade goda kontakter inom
KV. Det var förmodligen han som kontaktade Hans Johansson/Skanska, eftersom
denne enligt Kenneth Lindberg var huvudpersonen inom Skanska. Under våren
2006 diskuterade han och Kenneth Lindberg hur han skulle kunna hjälpa Skanska.
De båda uppdragsavtalen, avseende Saltvik respektive Sollentuna, träffades den 28
augusti 2006 mellan Henova och Skanska. Provisionen skulle utbetalas till Henova
så fort Skanska träffat ett hyresavtal. Tidpunkten för ett ingånget hyresavtal var ju
den avgörande tidpunkten, när det gällde Skanskas möjligheter att få bygga.
Mailet den 4 november 2006 skickade han till Hans Johansson ”för att han ville
vara kvar på banan” sedan hans och Henovas Saltviksavtal gått i stöpet och det stod
klart att han inte skulle få någon förmedlingsprovision enligt det avtalet. Han
uppgav därför sanningslöst att han lagt ned arbete på uppdraget och att han
härigenom kunde ordna så att Skanska fick bygga Saltvik. Han kom inte ihåg vem
som gav honom informationen om att Skanska inte fick bli fastighetsägare i Saltvik.
Kanske fick han den av Kenneth Lindberg. Han och Rolf Swenson diskuterade
aldrig innehållet i mailet med varandra.
”Sammanfattningen” om sig själv och Henova av den 22 november 2006 var till
stor del sanningslös när det gällde uppgifterna om ”Hittills utfört arbete”.
188
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Mailet den 8 september 2007 om ”förslag till faktura för utfört
förmedlingsuppdrag” var sanningslös och byggde på antaganden. Han hade vid det
tillfället inte utfört något arbete men ville få igång en dialog med Skanska. Han
kände nu också oro för sitt provisionsavtal med Skanska, såvitt avsåg
Sollentunaprojektet.
Hans dokument ”Lägesrapport”, grundat på ett förslag av Kenneth Lindberg,
skickades aldrig till någon. Det var ett ”internt” och ofullständigt dokument, som
bara innehöll idéer och ett par skrivningar. Det var inget att fästa sig vid. Det var
också i vissa delar sanningslöst.
Det omförhandlade Sollentunaavtalet av den 10 februari 2008 var ett rent
försäljningsuppdrag med fasta provisionsbelopp. Han började omgående efter
avtalsslutet att arbeta med uppdraget. Han fick hjälp av Kenneth Lindberg. Han
förde inga anteckningar om nedlagt arbete men upprättade ett försäljningsprospekt
och funderade på en försäljningsmodell. Hans kunskaper på detta område var större
än en vanlig fastighetsmäklares. Orsaken till den tidiga betalningen var densamma
som i de tidigare avtalen. Han kunde dock inte förklara varför sammanlagt 8 Mkr
var knutna till hyrestidpunkten och 2 Mkr till själva försäljningen. Arbetet avbröts
genom att Skanska sålde Sollentunafastigheten till sin egen pensionsstiftelse.
Han pratade aldrig med Rolf Swenson om sina provisionsavtal med Skanska eller
om sina kontakter med Kenneth Lindberg. Han insåg att han måste vara försiktig.
Han hade för övrigt kommit in på ”KV-spåret” redan innan Rolf Swenson blev
fastighetschef där.
Lars Nyléns berättelse
Det fanns stora överbeläggningsproblem och ett politiskt tryck på KV vid den tid då
han utnämndes till generaldirektör. Han beslutade att göra om KV:s
lokalförsörjningsenhet till en självständig enhet med Rolf Swenson som chef.
189
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Denne fick en vid delegation att fatta beslut i lokalförsörjningsärenden. Om det
saknades mandat för ett visst beslut skulle Rolf Swenson vända sig till honom direkt
och inte till någon annan.
Redan före hans tillträde hade det bestämts att anstalten Saltvik/Härnösand skulle
byggas ut inom det s.k. Fenixprojektet.
Ett av hans första beslut vid tillträdet år 2004 var att ”stoppa in Specialfastigheter i
frysen” och med andra ord stoppa allt samarbete med det bolaget. Orsaken härtill
var att Specialfastigheter som statens fastighetsägare tog ut för höga hyror. Under
sommaren 2006 nåddes till slut en förlikning och samarbetet återupptogs.
Vid upphandlingen använde sig KV av ramavtalet med TP istället för att göra en ny
upphandling enligt huvudregeln i LOU. Orsaken var tidsbesparingar. Han såg
därutöver en fördel i att ”gå förbi” även TP genom att låta en uppdragstagare
fakturera KV direkt utan mellanhänder eftersom KV då kunde spara 10 Mkr.
Specialfastigheter ägde den redan befintliga Saltviksanstalten jämte fastighet. KV
var därför bundet till Specialfastigheter, såvitt avsåg Saltvik. Han förde aldrig
diskussioner med Skanska om Saltvik och tog aldrig del av Specialfastigheters
beslut om att säga nej till upplägget med Skanska som fastighetsägare. Han kom
inte ihåg orsaken till att Ferax blev generalkonsult i Saltviksprojektet.
När det gällde Sollentunahäktet fanns en ”idealisk” tomt beredvid den nya
domstolsbyggnad, som uppfördes i DV:s regi. Byggnaderna skulle sammanlänkas
med en kulvert. Skanska, som fått bygguppdraget, köpte tomten av kommunen, som
ägde denna.
Diskussioner om LOU- frågor förekom. Den då gällande LOU var inte gällande rätt
på grund av ett EU-direktiv. Skanska skulle för övrigt aldrig ha tillåtit någon annan
190
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
att bygga på deras tomt. KV ”följde efter” DV, som redan bestämt sig för Skanska
som byggare av den nya domstolsbyggnaden i Sollentuna.
Hans Johanssons berättelse
Det var under våren 2006 helt naturligt att han träffade fastighetschefen på KV.
Skanska var redan klart för projektet Attunda tingsrätt och skulle bli fastighetsägare
under byggtiden. Det var följaktligen inte underligt att Skanska var intresserat av att
få delta även i häktesprojektet, vars fastighet låg intill tingsrätten.
Under träffen kom de att prata om Skanskas behov av konsulthjälp. Rolf Swenson
nämnde då Göran Henriksson och dennes bolag Henova. Det framgick också att
Rolf Swenson och Göran Henriksson var bekanta. Rolf Swenson framförde dock
inte något krav eller begäran att anlita Göran Henriksson. Hans Johansson besökte
ett par veckor härefter – efter att Göran Henriksson tagit en inledande
telefonkontakt - denne på Swedbank. Göran Henriksson gjorde ett mycket gott
intryck.
De två uppdragsavtalen med Henova träffades den 28 augusti 2006, sedan Skanskas
bolagsjurist Ann-Marie Hedbeck lagt till en etikklausul i båda avtalen. Det började
sedan arbetas på hur ett avtal mellan Skanska, Specialfastigheter och KV skulle se
ut. KV medgavs dock inte undantag från LOU-bestämmelserna, avseende
Saltviksprojektet, varför Specialfastigheter nu gick in som fastighetsägare av
Saltviksfastigheten istället för – som planerat – Skanska skulle vara det. Henovas
uppdragsavtal med Skanska avseende Saltvik blev alltså utan verkan. Efter en därpå
följande LOU-upphandling gick bygguppdraget till NCC och Skanska hamnade
utanför projektet.
När det gällde Göran Henrikssons mail till honom av den 4 november 2006 kunde
han bara konstatera att den i mailet lämnade uppgiften att Skanska ändå skulle
kunna få bygga Saltvik måste grunda sig på en missuppfattning.
191
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
I Skanskas ledning hade under tiden uppstått diskussioner om Göran Henrikssons
person och om dennes kompetens och tillförlitlighet. Efter begäran från Skanskas
chefsjurist Jörgen Ekelöw anmodade han därför Göran Henriksson att i vissa
avseenden styrka sin kompetens.
Vid ett möte med KV i januari 2007 träffade han Rolf Swenson och frågade denne
”om det var någon skit med Göran Henriksson”. Rolf Swenson bedyrade att så inte
var fallet.
Både Rolf Swenson och Göran Henriksson har bestritt ansvar för brott och förnekat
åklagarens påståenden.
Rättsliga förutsättningar
Åtalspunkten är uppdelad i två delar, a) och b). Åtalspunkten 7 a) avser de två avtal
som slöts beträffande häktet i Sollentuna och anstalten i Saltvik/Härnösand.
Åklagaren har, i ingressen till åtalspunkten, angett att åtalspunkten 7 a) avser
”utlovad och utbetalad muta som inte lett till utbetalning”, medan åtalspunkten 7 b)
avser ”muta som lett till utbetalning”. I gärningsbeskrivningen för åtalspunkten 7 a)
har dock angetts att Rolf Swenson genom avtalen för sig själv eller för annan ”tagit
emot” en muta. Åklagaren måste emellertid förstås på det sättet att ett mottagande
av en ersättning som utgjort muta endast gjorts gällande enligt åtalspunkten 7 b).
Åklagaren har i första hand yrkat att Göran Henriksson ska fällas till ansvar för
medhjälp till grovt mutbrott. Påståendet synes bygga på förutsättningen att Rolf
Swenson och/eller Göran Henriksson begärt eller låtit åt sig utlova en muta från
Skanska.
192
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
I andra hand har åklagaren yrkat att Göran Henriksson ska fällas till ansvar för
bestickning för att han till Rolf Swenson, för dennes tjänsteutövning i samband med
de tre avtalen lämnat, erbjudit eller utlovat en muta eller annan otillbörlig belöning.
I tredje hand skulle Göran Henriksson, enligt åtalspunkten 7 b), ses som en
medhjälpare till ett bestickningsbrott som objektivt sett, genom att ersättning
utbetalts av Skanska till Göran Henriksson/Henova, blivit begånget av företrädare
för Skanska. Göran Henriksson skulle för detta, enligt åklagaren, alltså fällas till
ansvar för medhjälp till bestickning.
Bakgrund
Till att börja med är följande klarlagt.
Under vintern och våren 2006 pågick på Lars Nyléns initiativ förhandlingar mellan
KV och statliga Specialfastigheter för att lösa en tvist dem emellan.
Specialfastigheter hade ett uttalat intresse av att vara ägare till exempelvis häkten
och fängelser. Under förhandlingarna utövade KV press på Specialfastigheter, bl.a.
genom att inte avtala med Specialfastigheter om fastighetsägande i de många
byggnationsprojekt som KV hade på gång. Lars Nylén ville konkurrensutsätta
Specialfastigheter och därigenom få bättre hyresvillkor till stånd.
Rolf Swenson deltog i dessa förhandlingar. Tvisten löstes genom en
överenskommelse under försommaren 2006. Den innebar att Specialfastigheter
betalade tillbaka hyrespengar om ca 800 Mkr till KV. Parterna undertecknade också
ett nytt samarbetsavtal. Den innebar att Specialfastigheter åter ”var på banan” som
fastighetsägare för KV.
Efter att Rolf Swenson tipsat Hans Johansson om Göran Henriksson kontaktade
Göran Henriksson per telefon Hans Johansson/Skanska. Förhandlingar dem emellan
193
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
om ett samarbete inleddes och resulterade i de två förmedlingsuppdragen av den 28
augusti 2006, avseende Saltvik respektive Sollentuna.
Faktureringarna
Göran Henrikssons två provisionsavtal med Skanska, som båda var
procentbaserade, ingicks alltså den 28 augusti 2006. Avtalen innebar en möjlighet
för Göran Henriksson att i slutänden uppbära en provision för utfört arbete på
sammanlagt cirka 15 Mkr på sätt åklagaren påstått.
Sollentunaavtalet omförhandlades och resulterade i ett nytt provisionsavtal den 23
april 2008. Göran Henrikssons uppdrag enligt det nya avtalet skulle vara att biträda
Skanska med försäljningen av fastigheten och hans ersättning bestämdes till
sammanlagt 10 Mkr att utbetalas i tre rater.
Den 23 april 2008 utfärdade Henova/Göran Henriksson till Skanska Sverige AB en
faktura på 4 Mkr exkl. moms, avseende ”arvode enligt förmedlingsuppdrag”.
Beloppet betalades – efter attest av Lennart Bergström – av Hans Johansson.
Den 24 oktober 2008, slutligen, utfärdade Henova/Göran Henriksson till Skanska
Sverige AB en faktura på 4,7 Mkr, exkl. moms, ”avseende slutarvode enligt
förmedlingsuppdrag”. Beloppet betalades av Skanska enigt samma rutiner som
tidigare.
Rolf Swenson styr mot Skanska och undan LOU
Åklagaren har gjort gällande att Rolf Swenson, som haft ett bestämmande
inflytande över processen, styrt denna för att Henova skulle få konsultarvoden och
att styrningen inte varit affärsmässigt betingad. I den delen kan följande sägas.
194
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson har medgett att han på grund av den pågående tvisten undvikit att
använda Specialfastigheter i KV:s projekt och istället styrt processen mot Skanska
som fastighetsägare men att detta skett för att sätta press på Specialfastigheter. Han
har tillagt att han därigenom handlade helt i enlighet med Lars Nyléns direktiv. Lars
Nylén har bekräftat att det förhållit sig så. Rolf Swensons förklaring till åklagarens
påståenden om processtyrning stämmer också överens med hans uttalanden vid de
två sammanträdena hos Les Arc i maj 2006.
Med hänsyn till det sagda framstår Rolf Swensons förklaring inte som osannolik.
Det är alltså utrett att Rolf Swenson visserligen styrt de aktuella projekten mot
Skanska. Detta framstår emellertid som förklarligt mot bakgrund av den nu
beskrivna situationen.
När det gäller tillämpligheten av lagen om offentlig upphandling (LOU) visar
utredningen att det inom rättsväsendet funnits en strävan att så extensivt som
möjligt söka tillämpa lagens s.k. hyresavtalsundantag. Lars Nylén och Rolf
Swenson synes ha delat denna förhärskande uppfattning. Inom KV verkar det,
liksom förmodligen hos andra myndigheter, ha varit en mer eller mindre uttalad
rutin att LOU frångicks i så stor utsträckning som möjligt, i syfte att spara tid och
pengar. Sammanfattningsvis kan alltså några säkra slutsatser inte dras utifrån
åklagarens påståenden i denna del.
Rolf Swensons tips om Henova till Hans Johansson
Rolf Swenson och Hans Johansson har bägge uppgett att de träffats vid ett möte, vid
vilket Rolf Swenson tipsade om Göran Henriksson.
Åklagaren har gjort gällande att det istället varit fråga om ett krav eller en begäran
från Rolf Swensons sida att Göran Henriksson anlitades.
195
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Frågan är först när mötet ägde rum. Rolf Swenson har uppgett att tipset lämnades
sommaren 2007 men denna uppgift är helt oförenlig med vad Hans Johansson
uppgett samt med vad som i övrigt framkommit i målet. Uppgiften framstår som
oförklarlig. Den mest näraliggande förklaringen är istället att Rolf Swenson minns
fel. Rolf Swensons uppgift förtjänar i vart fall inte tilltro. I enlighet med Hans
Johanssons uppgifter är det istället utrett att mötet ägde rum under våren 006.
Utöver Rolf Swensons och Hans Johanssons uppgifter saknas direkt bevisning om
vad som förekom vid det affärsmöte våren 2006 när Rolf Swenson enligt egen
uppgift tipsade Hans Johansson om Henova och Göran Henriksson. Både Rolf
Swenson och Hans Johansson har förnekat att det varit fråga om något krav eller en
begäran om att Skanska skulle ta Göran Henrikssons tjänster i anspråk. Vittnesmål
från tjänstemän i Skanska ger visserligen vid handen att det varit just ett krav från
Rolf Swensons sida som föranlett Skanska att teckna avtalen och att detta varit en
förutsättning för att Skanska skulle få avtalen med KV. Dessa uppgifter har dock
grundat sig på andrahandsuppgifter.
Det kan inte anses bevisat att Rolf Swenson krävt eller begärt att Skanska skulle
teckna avtal med Göran Henriksson/Henova vid mötet våren 2006, även om Rolf
Swensons tips om Göran Henriksson framstår som både uppseendeväckande och
olämpligt.
I det här sammanhanget kan påpekas att Skanska är ett mycket stort byggbolag med
affärer över hela världen och med en omvittnad medvetenhet om vikten av att iaktta
gällande etiska regler vid affärsuppgörelser. Mot den bakgrunden ter det sig också
litet långsökt att Rolf Swenson skulle ha närmat sig Skanska med begäran om en
muta.
196
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Avtalet av den 28 augusti 2006 avseende Saltviksanstalten
När Skanska och Göran Henriksson undertecknade uppdragsavtalet avseende
Saltviksprojektet i augusti 2006, var överenskommelsen mellan KV och
Specialfastigheter redan träffad sedan drygt två månader tillbaka. I oktober samma
år motsatte sig också Specialfastigheters styrelse det planerade upplägget med
Skanska som fastighetsägare till Saltvik under byggtiden.
Frågan inställer sig då varför Skanska i augusti 2006 undertecknade ett
provisionsavtal med Göran Henriksson/Henova avseende främst hjälp med
hyresfrågor relaterade till Saltviksanstalten. Vid den tidpunkten var det, efter
överenskommelsen mellan Lars Nylén och Curt Bylund, i praktiken redan klart att
Specialfastigheter skulle komma att bli fastighetsägare i Saltviksprojektet. Enligt
Lars Nylén var också KV bundet till Specialfastigheter, som var ägare av den
befintliga fastigheten. Rolf Swenson har förklarat att han fick kännedom om detta
direkt efter överenskommelsen, i juni 2006.
Åklagarens talan går ut på att Rolf Swenson och Göran Henriksson haft en
gemensam brottsplan, enligt vilken Göran Henriksson skulle sluta avtal med och få
ersättning från Skanska mot att Rolf Swenson såg till att Skanska fick avtalen med
KV avseende Saltviksanstalten och Sollentunahäktet.
Om Rolf Swenson och Göran Henriksson haft denna gemensamma brottsplan
framstår det som osannolikt att de skulle vilja att Göran Henriksson slöt ett avtal
som vilade på felaktiga förutsättningar. För en utomstående betraktare skulle det
framstå som uppenbart att avtalen tecknats av annan anledning än affärsmässiga
skäl. Avtalet avseende Saltvik bör ha varit just ett sådant avtal, som en initierad
avtalspart sannolikt skulle ha undvikt. Skanskas företrädare har, såvitt känt, varit
ovetande om uppgörelsen mellan Specialfastigheter och KV. Om Rolf Swenson och
Göran Henriksson haft en gemensam brottsplan borde däremot Göran Henriksson
197
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
ha känt till hur det förhöll sig, vilket skulle ha fått till följd att denne drog sig ur
avtalsdiskussionerna.
Det förefaller istället troligare att Göran Henriksson agerat utifrån information från
sin gode vän och kompanjon Kenneth Lindberg än att informationskällan varit Rolf
Swenson. Kenneth Lindberg hade god insyn i KV:s projekteringsarbete men
sannolikt hade han inte kännedom om uppgörelsen mellan Specialfastigheter och
KV. Kenneth Lindberg har för övrigt uppgett att han mycket väl kunde ha
informerat Göran Henriksson om att Skanska var borta från Saltviksprojektet.
Det nu sagda talar emot förekomsten av den av åklagaren påstådda brottsplanen.
Avtalet av den 28 augusti 2006 avseende Sollentunahäktet
Utredningen är densamma beträffande tillkomsten av detta avtal som avseende
Saltviksavtalet. De överväganden tingsrätten gjort ovan, beträffande Saltviksavtalet,
är således i mångt och mycket tillämpliga även beträffande Sollentunaavtalet.
När det gällde Rolf Swensons styrning av Sollentunaprojektet mot Skanska och i
förlängningen mot Göran Henrikssons provisionsavtal av den 28 augusti 2006 bör
följande läggas till.
Rolf Swenson har förnekat att han styrt Sollentunaprojektet mot Skanska. Han har
vidare förklarat att DV redan hade tecknat avtal med Skanska om byggandet av
Attunda tingsrätt. Detta hade skett utan tillämpning av LOU och var klart redan när
han tillträdde sin anställning på KV. Enligt Rolf Swenson var det likaså klart att
Skanska skulle kontrakteras avseende häktet i Sollentuna, eftersom de två projekten
skulle samordnas.
Lars Nylén har bekräftat att KV på förhand bestämt sig för att Skanska skulle få
bygga Sollentunahäktet och att det var till följd av detta som Skanska köpte
198
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
fastigheten. LOU tillämpades inte och KV följde på så vis efter DV. Lars Nylén
tyckte inte att DV därigenom frångick LOU:s bestämmelser men var medveten om
att andra tyckte att man gjorde det.
Rolf Swensons uppgifter stöds av vad Lars Nylén uppgett. Det kan därmed inte
anses utrett att Rolf Swenson styrt projektet mot Skanska på det sätt som åklagaren
påstått.
Efter att KV:s relationer med Specialfastigheter normaliserats, köpte Skanska
häktesfastigheten av Sollentuna kommun och fick även uppdraget att bygga häktet.
Göran Henrikssons uppdragsavtal med Skanska, avseende Sollentunahäktet, gällde
alltså alltjämt. Denne var trots detta inte involverad när Skanska köpte
häktesfastigheten. Slutligt köpeavtal dröjde eftersom kommunens beslut att sälja,
vilket togs i oktober 2006, överklagades.
Göran Henriksson skickade mailet den 4 november 2006 till Hans Johansson enligt
egen uppgift för att ”få vara kvar på banan”, när hans Saltviksavtal med Skanska
blivit värdelöst. Göran Henriksson hade ett minne av att han genom Kenneth
Lindberg fått reda på att Skanska inte skulle bli fastighetsägare i Saltviksprojektet.
Göran Henriksson var medveten om att han i brevet sanningslöst uppgett att han
lagt ned arbete i det projektet.
Det här mailet skickades vid en tidpunkt då Rolf Swenson och Göran Henriksson
med fruar befann sig på resa i USA. Det finns alltså ett rimligt skäl för ett antagande
att Rolf Swenson varit involverad när mailet skrevs. De har dock båda förnekat
detta och Göran Henriksson har hänvisat till Kenneth Lindberg som en möjlig
uppgiftslämnare. Mailet och omständigheterna kring dess avfattande är besvärande
för Rolf Swenson och Göran Henriksson, särskilt som Göran Henriksson talat
osanning om sina arbetsinsatser. Slutsatsen blir ändå att det inte, mot deras
199
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
bestridande samt Kenneth Lindbergs egna uppgifter, är utrett att Rolf Swenson varit
inblandad i brevets tillkomst.
Enligt Hans Johansson träffades han och Rolf Swenson härefter på KV i januari
2007. Hans Johansson tog då Rolf Swenson avsides och frågade om ”det var någon
skit med Göran Henriksson”. Rolf Swenson försäkrade att så inte var fallet.
Mailet den 8 september 2007, avseende fakturaförslaget, tillkom enligt Göran
Henriksson för att få igång en dialog med Skanska om ett försäljningsuppdrag. Han
hade då inte utfört något arbete åt Skanska och var rädd att även hans
Sollentunaavtal skulle gå om intet.
Den 10 februari 2008, träffades Lennart Bergström, Hans Johansson och Göran
Henriksson och omförhandlade det gamla Sollentunaavtalet. Omförhandlingarna
resulterade i ett nytt uppdragsavtal för Henova, avseende Sollentuna. Det nya
avtalet var ett rent försäljningsuppdrag med fasta belopp.
Enligt Göran Henriksson började han omgående att leta efter möjliga köpare av
häktesfastigheten. Arbetet härmed avbröts dock när Skanska valde att på egen hand
sälja fastigheten till en egen pensionsstiftelse.
Sammanfattning och slutsatser
Provisionsavtalen av den 28 augusti 2006
Det finns ett antal omständigheter som får anses vara besvärande för Rolf Swenson
och Göran Henriksson. Som redan konstaterats är det till att börja med både
uppseendeväckande och olämpligt att Rolf Swenson rekommenderar Göran
Henriksson för Skanskas Hans Johansson. Det fanns ju en risk för att motparten
skulle uppfatta tipset som en begäran eller ett krav även om så inte skulle vara
fallet.
200
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det har vidare genom vittnesmål med Skanskas tjänstemän och chefer framgått att
Skanska inte vid tidpunkten för avtalssluten hade ett direkt behov av extern
konsulthjälp.
Hans Johansson har uppgett att det var bråttom att få fram avtalen. Det framstår
dock som märkligt att hänvisa till behovet av snabba avtalsslut med Henova
försåvitt inte dessa var kopplade till erhållandet av avtalen med KV.
När det gäller Göran Henrikssons avtal med Skanska med åtföljande fakturor känns
vissa mönster igen från åtalspunkterna 2-4 vad gäller Fojabs utbetalningar till Göran
Henriksson. Det är exempelvis egendomligt att Göran Henriksson – liksom när det
gällde Fojab – fick över 10 Mkr av Skanska utan att i stort sett inte utföra något
egentligt arbete.
Även utformningen av villkoren för utbetalningarna av Göran Henrikssons
provisionsersättningar är egendomlig. Av villkoren framgår att en del av
utbetalningarna skulle utgå innan något provisionsarbete utförts. Det är minst sagt
märkligt att Skanska, som är ett stort företag med egen juridisk kompetens,
samtyckte till dessa villkor. Med hänsyn till kontraktens storlek framstår Hans
Johanssons och Lennart Bergströms förklaring, att det var bråttom, som mindre
övertygande. Å andra sidan verkar både Hans Johansson och Lennart Bergström ha
saknat juridiska kunskaper och närmare erfarenhet av avtalsskrivande och
avtalstolkning.
Det faktum att avtalen fått en utformning, som varit synnerligen fördelaktig för
Göran Henriksson/Henova men inneburit en uppenbar risk för att Skanska skulle
komma att få betala förhållandevis stora summor utan att få något i gengäld, kan
alltså förklaras med att Skanskas representanter i denna sak aldrig riktigt förstått
avtalskonstruktionerna.
201
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Som redan redovisats under bevisprövningen finns emellertid också omständigheter
som talar emot att det gått till på det sätt som åklagaren påstått.
Utredning om huruvida Rolf Swenson följde upp sitt tips till Skanska eller inte
saknas. Mycket tyder på att Göran Henriksson varit ovetande om att Skanskas
möjligheter att delta i Saltviksprojektet gått om intet i och med KV:s uppgörelse
med Specialfastigheter under försommaren 2006. Detta talar med viss styrka emot
åklagarens påstående att Göran Henriksson och Rolf Swenson haft en gemensam
brottsplan med syfte att erhålla mutor från Skanska. Det är alltså inte omöjligt att
Göran Henriksson istället agerat på egen hand för att tjäna pengar utifrån den
information han kan ha erhållit från Kenneth Lindberg och att Rolf Swenson alltså
varit ovetande om, eller i vart fall inte inblandad i, Göran Henrikssons affärer med
Skanska.
Sammanfattningsvis är det inte med tillräcklig säkerhet bevisat att Rolf Swenson
begärt, tagit emot eller krävt en muta från Hans Johansson vid deras gemensamma
möte våren 2006 och att Göran Henriksson medverkat därtill.
Det finns till sist anledning att här något uppehålla sig kring frågor rörande det
faktum att åklagaren inte väckt åtal för bestickning mot någon annan än Göran
Henriksson, som ett andrahandspåstående.
Som redan konstaterats är det inte bevisat att Rolf Swenson begärt eller krävt en
muta från Hans Johansson vid deras gemensamma möte våren 2006. Hans
Johansson är inte åtalad. Det finns därmed inte något stöd för slutsatsen att denne
vid tidpunkten för avtalssluten uppfattat att Rolf Swenson begärt eller krävt en muta
för att Skanska skulle få avtalen. Det återstår då möjligheten att någon av Rolf
Swenson eller Göran Henriksson vid okänd tidpunkt skulle ha begärt en muta av en
okänd Skanska -anställd, vilket denne accepterat med avsikt att därigenom förbättra
202
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
möjligheterna för Skanska att erhålla aktuella avtal. Med beaktande av dessa
osäkerhetsmoment måste höga krav ställas på bevisningen för att det ska anses
utrett att Rolf Swenson och Göran Henriksson gjort sig skyldiga till mutbrott på det
sätt som åklagaren påstått i första hand.
En sammanvägning av samtliga redovisade omständigheter leder till följande
slutsatser.
Det är inte helt osannolikt att Göran Henriksson självständigt, utan Rolf Swensons
inblandning och kännedom, tecknade provisionsavtalen med Skanska beträffande
Saltvik- och Sollentunaprojekten den 28 augusti 2006. Något ansvar för ett
fullbordat mutbrott och medhjälp därtill kan därför inte utkrävas av Rolf Swenson
respektive Göran Henriksson på sätt åklagaren gjort gällande.
Av samma skäl är det kan inte heller Göran Henriksson dömas för medhjälp till det
bestickningsbrott som företrädare för Skanska, enligt åklagarens
tredjehandsyrkande, objektivt ska ha begått.
Ansvarspåståendet enligt åtalspunkten 7 a) bygger på att avtalet mellan Henova och
Skanska inneburit att Göran Henriksson, för Rolf Swensons räkning, låtit åt sig
utlova eller begärt en muta. Det är uppenbart att Göran Henriksson inte, i enlighet
med åklagarens andrahandsyrkande enligt åtalspunkten 7 a), kan dömas för
bestickning. Det har nämligen inte påståtts i målet att Göran Henriksson på visst sätt
skulle ha överlämnat en muta till Rolf Swenson.
Åtalet under åtalspunkten 7 a) ska följaktligen ogillas i enlighet med det sagda.
203
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det nya Sollentunaavtalet av den 10 februari 2008
Till skillnad mot Saltviksavtalet omförhandlades Sollentunaavtalet, vilket
resulterade i ett nytt avtal, som i slutänden medförde två utbetalningar från Skanska
till Henova/Göran Henriksson om sammanlagt knappt 9 Mkr exkl. moms.
Bevisningen rörande bakgrunden till det nya avtalet kan sammanfattas på så sätt att
den präglas av Göran Henrikssons upprepade personliga påstötningar om att få till
stånd omförhandlingar av det ursprungliga avtalet. Den visar också på hans oro för
att gå miste om provisionsersättningar.
Utredningen visar också att Göran Henriksson och hans affärskompanjon Kenneth
Lindberg haft täta kontakter med varandra och att denne även fungerat som
spökskrivare åt Göran Henriksson. Bevisningen förstärker intrycket av att Kenneth
Lindberg kan ha fungerat som informatör åt Göran Henriksson.
Sammanfattningsvis leder den åberopade bevisningen avseende det nya Sollentunaavtalet inte till några andra bedömningar och slutsatser än dem som redan redovisats
vid bedömningen av åtalet under åtalspunkten 7 a). Även åtalet under åtalspunkten
7 b) ska därför ogillas.
204
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
LÅNET (ÅP 8)
Bakgrund och skriftlig bevisning
Den 31 oktober 2007 skickade Björn Wigelius/Fojab till Rolf Swenson ett mail med
ett utkast till underlag för diskussion avseende ett generalkonsultavtal för
projektering av två planerade storanstalter i Vä/Kristianstad och Norrköping. Av
mailet framgick att Specialfastigheter skulle vara beställare av uppdraget och att
avtalsdiskussioner förestod mellan Specialfastigheter och Fojab.
Den 15 september 2008 tecknade Rolf Swenson en överenskommelse om en
projekteringsgaranti på max 25 Mkr för en ny storanstalt i Skåne med Curt Bylund
och Torbjörn Blücher, vilka företrädde Kriminalvårdsfastigheter Sverige AB. I
denna uttalades att KV åtog sig att till Kriminalvårdsfastigheter erlägga ersättning
för nedlagda projekteringskostnader om hyresavtal inte tecknades och godkändes
mellan parterna.
Den 19 december 2008 tecknade Kriminalvårdsfastigheter Sverige AB ett kontrakt
avseende ny kriminalvårdsanstalt i Skåne med generalkonsulten Fojab angående
upprättande av handlingar för byggandet av anläggningen, inledningsvis
programskedet. Uppdraget skulle bl.a. bestå i att biträda beställaren vid
projektledning samt kommunen med resurser för framtagande av detaljplan,
samordning av konsultgruppens alla handlingar samt leverans av handlingar för
byggnadsprogramskedet. Arvodet för uppdragets utförande var löpande upp till 23
Mkr, exkl. moms.
Den 19 oktober 2009 upprättades ett avtalsutkast mellan Kriminalvårdsfastigheter
och Björn Wigelius/Fojab. Utkastet avsåg ett projekt benämnt ”Normering av
lokalutformning för anstalter” och innebar alltså ett uppdrag att upprätta ett
normeringsunderlag, i första hand avseende anstalter. Ersättningen till Fojab angavs
till 11,5 Mkr.
205
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Den 3 december 2009 anmälde Björn Wigelius att KV:s projekteringsgaranti var
slut. Den 11 januari 2010 gav Lars Nylén Rolf Swenson i uppdrag att teckna en
tillkommande projekteringsgaranti på 75 Mkr, som skulle betalas etappvis.
I början av år 2010 förklarade Rolf Swenson att han tänkte avgå med pension under
2010 och att han tänkte bilda ett aktiebolag för egen konsultverksamhet. Björn
Wigelius var härefter Rolf Swensson behjälplig när denne förvärvade Aktiebolaget
Grundstenen 128180 (Grundstenen) under föreslagen namnändring till BM
Consulting AB.
Under en resa till bl.a. New Zealand, i vilken både Björn Wigelius och Rolf
Swenson deltog, överfördes den 2 februari 2010 ett belopp om 100 000 kr från
Björn Wigelius privata konto till Rolf Swensons s.k. allkonto i Handelsbanken med
kontonummer 512 515 198.
Den 10 februari 2010 förvärvade Rolf Swenson samtliga aktier i Grundstenen för
100 000 kr genom att hos Handelsbanken sätta in beloppet på Grundstenens konto
med nummer 733 806 082.
Samma dag och vid samma tillfälle som aktieförvärvet, dvs. den 10 februari 2010,
lånade Rolf Swenson 100 000 kr genom ett s.k. blancolån i Handelsbanken. Lånet
avslutades den 10 juli 2010.
Sammanfattning av Rolf Swensons och Björn Wigelius berättelser
Enligt Björn Wigelius kom frågan om ett lån upp till följd av att han den 18 januari
2010 tipsat Rolf Swenson om en revisor från KPMG som kunde hjälpa till med
registreringen av dennes bolag. Rolf Swenson hade först tänkt driva sin
konsultverksamhet i en enskild firma. Björn Wigelius var likvid vid tillfället och
lånet verkställdes genom en överföring av pengarna från hans konto till Rolf
206
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Swenson konto i Handelsbanken. Han tänkte inte på att Rolf Swenson vid den här
tidpunkten alltjämt var anställd på KV. Hade han velat muta Rolf Swenson hade
han gjort det på annat sätt. Händelsen inträffade under en gemensam semesterresa
utomlands.
Enligt Rolf Swenson överfördes pengarna omgående via ett telefonsamtal. Lånet
var räntefritt. De upprättade inte något skuldebrev eller avtal av annat slag. Orsaken
till lånet var att han vid tidpunkten hade två utgifter, nämligen en inlösen av sin
tjänstebil och kostnaden för aktiekapital i det bolag han skulle bilda. Han ville
minnas att han använde lånet för att betala kostnaden för bolagsbildningen. Lånet
skulle lösas när han och hans hustru sålt villan i Norrköping. Vid den tidpunkten
hade Fojab inget avtal med KV utan bara med Specialfastigheter. Han kände därför
inga betänkligheter inför att låna pengar från Björn Wigelius.
Åklagaren har under sakframställningen till denna åtalspunkt preciserat sitt
ansvarspåstående på så sätt att gåvan utgjorde ett ”tack”, dvs. en otillbörlig
belöning, för den för Fojab mycket inkomstbringande perioden 2006-2009.
Både Rolf Swenson och Björn Wigelius har gjort gällande att det inte var fråga om
en gåva utan att det istället var ett lån, till täckande av Rolf Swensons kostnader för
bolagiserandet av konsultfirman BMRS Konsult AB. De har tillagt att lånet var
räntefritt och utan skuldebrev.
Vid den aktuella förmögenhetsöverföringen var Rolf Swenson alltjämt tjänsteman i
KV. Det är klarlagt att han i sin tjänsteutövning i KV under åren 2006-2009 aktivt
medverkade till att Fojab/Björn Wigelius erhöll ett antal stora och
inkomstbringande projekteringsuppdrag, avseende planerade anstaltsbyggnationer.
De sista uppdragen var konsultavtalet med Kriminalvårdsfastigheter den 19
december 2008, avseende Ersättningsanstalten i Skåne, med ett värde av 23 Mkr,
207
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
samt avtalet med Kriminalvårdsfastigheter angående det s.k. Normeringsuppdraget,
värt 11,5 Mkr.
Frågan är om överföringen ska anses ha varit otillbörlig. Denna bedömning blir, i
ett fall som detta, avhängig svaret på frågan om det funnits ett samband mellan
ersättningen från givaren och mottagarens tjänsteutövning. I detta fall måste beaktas
att Rolf Swenson och Björn Wigelius känt varandra och varit på en gemensam
semesterresa vid tillfället för överföringen. Detta talar mot att det funnits ett
tjänstesamband. Det har inte kunnat utredas vad pengarna skulle användas för men
den frågan saknar direkt betydelse i sammanhanget.
Det måste dock även beaktas att Björn Wigelius, enligt åtalspunkterna 2-4,
befunnits ha betalat stora summor i mutor till Göran Henriksson, vilka givits för
Rolf Swensons tjänsteutövning. Fojab och KV har, genom Rolf Swensons försorg,
tecknat omfattande avtal med varandra. På grund av det anförda måste ändå
situationen tolkas så att det förelegat ett tjänstesamband och att transaktionen alltså
varit otillbörlig.
För att uppsåt till besticknings- och mutbrott ska föreligga krävs en insikt om de
faktiska och rättsliga omständigheter som medför att förfarandet är otillbörligt. Det
krävs däremot inte att aktörerna insett att det varit fråga om ett otillbörligt
förfarande. Det råder i det här fallet ingen tvekan om att Rolf Swenson och Björn
Wigelius haft insikt om de för otillbörlighetsbedömningen relevanta
omständigheterna. De har därmed haft uppsåt till aktuella brott.
Rolf Swenson har genom överföringen mottagit en otillbörlig belöning för sin
tjänsteutövning under åren 2006-2009 och alltså gjort sig skyldig till mutbrott.
Björn Wigelius ska följaktligen fällas till ansvar för bestickning.
208
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har gjort gällande att brotten ska rubriceras som grova och bl.a. pekat på
att Rolf Swenson grovt utnyttjat sin ställning och även missbrukat ett särskilt
förtroende samt att brottsligheten ingått som ett led i en annan brottslighet, som
varit noga planerad och bedrivits i stor omfattning.
Mycket pekar på att det förelegat ett samband mellan det nu aktuella lånet och det
tidigare brottsupplägg som Björn Wigelius och Rolf Swenson deltagit i. Det kan
dock inte uteslutas att det varit fråga om en ren obetänksamhet från Rolf Swensons
och Björn Wigelius sida samt att de inte insett att det rört sig om ett brottsligt
förfarande. Sambandet med åtalspunkterna 2-4 bör därför inte föranleda att brotten
rubriceras som grova. Inte heller på grund av beloppets storlek eller övriga
omständigheter bör brotten rubriceras som grova. Björn Wigelius och Rolf Swenson
ska därför dömas för bestickning respektive mutbrott av normalgraden.
209
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
BMRS-UPPDRAGEN (ÅP 9)
Händelseutveckling m.m.
Den 1 september 2006 hölls på KV ett idéseminarium under ledning av
generaldirektören Lars Nylén. Etablerandet av två storanstaltprojekt i
Vä/Kristianstad och i Norrköping, med en planerad storlek om 500 platser vardera,
diskuterades. Björn Wigelius var närvarande men inte Rolf Swenson.
Den 31 oktober 2007 skickade Björn Wigelius till Rolf Swenson ett mail med ett
utkast till underlag för diskussion avseende ett generalkonsultavtal för projektering
av de två storanstalterna. Av mailet framgick att Specialfastigheter skulle vara
beställare av uppdraget och att avtalsdiskussioner förestod mellan Specialfastigheter
och Fojab.
Den 27 november 2007 hölls ett möte angående ett planerat ”storfängelse” i
Mosslunda i Skåne. I mötet deltog bl.a. fastighetschefen på KV, Rolf Swenson,
fastighets- och marknadschef i Specialfastigheter Torbjörn Blücher, projektledaren
vid Ferax Stefan Svensson, arkitekten och VD:n på Fojab Björn Wigelius samt
representanter för Kristianstads kommun. Av noteringar från mötet framgick att
avsikten var att Specialfastigheter skulle äga fastigheten och KV skulle hyra den.
Den 15 september 2008 tecknade Rolf Swenson en överenskommelse om en
projekteringsgaranti om maximalt 25 Mkr med Curt Bylund och Torbjörn Blücher
på Specialfastigheter.
Den 19 december 2008 tecknade Kriminalvårdsfastigheter Sverige AB, som var ett
dotterbolag till Specialfastigheter Sverige AB, ett kontrakt, avseende ny
kriminalvårdsanläggning i Skåne, med Fojab. Fojab skulle vara generalkonsult för
projektet och bl.a. ha som uppgift att bistå Kriminalvårdsfastigheter med
projektledning, projekteringsledning, samordning av konsultgruppens handlingar
210
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
samt att bistå kommunen med visst arbete. Arvodet för uppdragets utförande var
löpande upp till 23 Mkr, exkl. moms.
Vid årsskiftet 2008/2009 uppstod problem med projektet. Justitiedepartementet ville
då utreda det framtida behovet av anstaltsplatser fram till år 2020. Både Lars Nylén
och Rolf Swenson motsatte sig detta.
I ett mail av den 12 februari 2010 sökte Rolf Swenson övertyga Lars Nylén att i vart
fall fullfölja projekteringen av anstaltsprojektet Vä i samarbete med
Specialfastigheter och Fojab så att anläggningen kunde stå klar 2016. Enligt Rolf
Swenson skulle annars ett löjets skimmer kastas över KV, som skulle betraktas som
en organisation som inte klarade av att gå mot färre och större anläggningar samt att
”lägga ned 1800-talet.” Mailet till Lars Nylén skickades även för kännedom till
Björn Wigelius med kommentaren: ”I förtroende. Det är på detta sätt jag söker
övertyga Nylén”.
Den 19 oktober 2009 upprättades ett avtalsutkast mellan Kriminalvårdsfastigheter
och Björn Wigelius/Fojab. Utkastet avsåg ett projekt benämnt ”Normering av
lokalutformning för anstalter” och innebar alltså att upprätta ett
normeringsunderlag, i första hand avseende anstalter. Ersättning till Fojab angavs
till 11,5 Mkr.
Vid årsskiftet 2009/2010 hade Fojab fakturerat för sammanlagt drygt 20 Mkr på
grund av storanstaltsavtalet. Såvitt avsåg normeringsavtalet hade Fojab upparbetat
men ej fakturerat ett belopp om knappt 2,5 Mkr.
I början av 2010 uppgav Rolf Swenson att han tänkte gå i pension under år 2010.
Den 17 februari 2010 berättade Björn Wigelius i ett mail för Fojabs revisor Ulf
Pettersson vid KPMG att Rolf Swenson ”var på väg att teckna konsultavtal med KV
211
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
kanske redan nästa vecka”. I mailet bad Björn Wigelius Ulf Pettersson att ordna
fram en F-skattesedel till Rolf Swenson. Ulf Pettersson ombesörjde detta.
Den 22 februari 2010 informerade Björn Wigelius i ett mail till Fojabs advokat,
Johan Granehult, om att han inför Rolf Swensons förestående pension erbjudit
denne ett konsultuppdrag, som skulle kunna löpa under hela projekterings- och
genomförandeprocessen avseende Vä, d.v.s. under kanske fem år. Rolf Swenson
skulle, enligt Björn Wigelius, anlitas som underkonsult åt Fojab och faktureras med
55 000 kr/mån. I mailet tillade Björn Wigelius avslutningsvis att han skulle träffa
Rolf Swenson ”på fredag” och att det skulle vara bra om Johan Granehult hade fått
fram ett [avtals]utkast till dess som Björn Wigelius kunde diskutera med Rolf
Swenson.
Något skriftligt uppdragsavtal mellan Björn Wigelius/Fojab och Rolf
Swenson/BMRS Konsult AB kom emellertid aldrig att upprättas.
Den 28 februari 2010 mailade Rolf Swenson till Hans Lagerlöf/KV under ämnet
”Ersättningsanstaltsprojektet” och förklarade bl.a. att han nu fått GD:s direktiv om
att leda ersättningsprojektet [Vä], Kalmarprojektet och inledningsvis även
Normeringsprojektet.
Den 1 mars 2010 gick Rolf Swenson i pension och lämnade sin befattning som
fastighetschef på KV. Han efterträddes av Daniel Blom.
Den 11 mars 2010 beslutade Per-Olov Pettersson/KV enligt ett protokollsbeslut att
direktupphandla konsulttjänster från BMRS Konsult AB.
Den 17 mars 2014 tecknade Lars Nylén/KV och Rolf Swenson/BMRS Konsult AB
ett avtal om att låta Rolf Swenson utföra konsulttjänster åt KV. Dessa skulle avse
ledningsstöd, rådgivning samt viss projektledning inom området lokalförsörjning.
212
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Omfattning, tidsmässig förläggning m.m. skulle avgöras av chefen för
huvudkontorets lokalförsörjningsenhet, Daniel Blom. Avtalet skulle gälla för tiden
den 1 mars 2010 – den 31 december 2010. Ersättning för utfört arbete skulle utgå
med 1 100 kr/timmen inkl. sociala avgifter m.m.
Rolf Swenson hade följaktligen påbörjat sitt konsultuppdrag åt KV och kom
härefter att fakturera KV månadsvis för nedlagt arbete m.m. fram till och med maj
2010.
Den 27 april 2010 mailade Daniel Blom och preciserade Rolf Swensons uppdrag
enligt följande. Rolf Swenson skulle vara bollplank i hela lokalprogrammet, biträda
fastighetschefen som kriminalvårdens kontakperson/språkrör gentemot
generalkonsulter m.fl., samt biträda projektledaren med förslag hur kriminalvårdens
granskning av lokalprogrammet skulle se ut och biträda projektledaren i ledningen
av beslutad granskningsorganisation.
Den 24 mars 2010 skickade Rolf Swenson/BMRS Konsult AB en faktura till Fojab,
avseende ”Arvode enligt avtal BMRS Konsult AB för månaderna mars tom augusti
2010” à 55 000 kr.
Den 25 mars 2010 mailade Björn Wigelius till Rolf Swenson: ”Det är ok att du
fakturerar nu. Om du inte har några invändningar ser jag gärna att du fakturerar
kvartalsvis i förskott. Fakturorna avser konsultarvode enligt avtal.”
Rolf Swenson svarade i ett mail dagen därpå: ”Har tyvärr redan lagt i posten en
faktura för sex månader. I fortsättningen blir det kvartalsvis.”
Björn Wigelius mailade tillbaka samma dag: ”Jag har personligen inget emot
halvårsfakturering. Men jag är mån om att det skall se professionellt ut inom mitt
företag. Vi är bägge betjänta av det. Vore bra om vi kan göra en justering.”
213
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swensson svarade samma dag i mail att Björn Wigelius kunde riva fakturan
och att han skulle skicka en ny faktura för mars-maj.
Den nya fakturan avsåg samma sak som den ursprungliga men avsåg endast
ersättning för ett kvartal, eller 206 250 kr.
Enligt en odaterad faktura med nr 105 begärde Rolf Swenson genom sitt bolag av
Fojab ”Arvode enligt avtal BMRS Konsult AB för månaderna juni tom augusti”
med 165 000 kr exkl. moms.
Den 1 juni 2010, vägrade Björn Wigelius/Fojab genom Per Lidén i en skrivelse till
BMRS Konsult AB att betala faktura 105 och återsände densamma. Orsaken till
returen angavs vara att det inte förelåg något avtal för den period som fakturan
avsåg.
Den 17 juni 2010 skickade Björn Wigelius ett mail, under rubriken
”Minnesanteckningar kring avtalsdiskussioner m.m.” till Göran Henriksson, där han
i en kronologisk resumé redogjorde dels för händelseförloppet, dels redovisade egna
reflektioner kring utbetalningen av 100 000 kr till Rolf Swenson (åp 8, Lånet) samt
kring det muntliga konsultavtal som Fojab träffat med BMRS Konsult AB. Av
mailet framgår avslutningsvis att Björn Wigelius önskade kloka synpunkter från
Göran Henriksson. Resumén har bl.a. följande innehåll.
1. Någon gång i slutet på 2009 berättar R[olf] att han tänker pensionera sig i
början på 2010.
2. En tanke som väcktes hos mig var att R skulle kunna vara en värdefull resurs
för FOJAB som rådgivare i våra kommande stora projekt (Kaninen, Ess, Max
m.fl) [---]
6. R och jag diskuterade konsultuppdrag från Fojab i början på mars. BW
rådfrågade advokat Johan Granehult samt revisor Ulf Pettersson om
lämpligheten med tanke på att R var en tidigare kund. OK. BW tog sedan upp
frågan i styrelsen kanske 8/3? OK.
214
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
7. BW och RS diskuterar villkor därefter. Enades om 55 tkr/mån. Inget skriftligt
avtal skrevs. Vi skulle först se tiden an.
8. Kanske skulle KV komma med ett erbjudande om konsulteri? I så fall skulle
vi behöva ompröva frågan om uppgörelsen lämplighet igen med FOJAB:s jurist
och revisor. Särskilt känsligt om R skulle få KV:s uppdrag att arbeta som
uppdragsgivare åt FOJAB.
9. R fakturerade FOJAB för 6 månader i förskott. BW returnerade med förslaget
att R skulle fakturera 3 mån. R fakturerade för 3 mån (3x55=165 tkr). Betalades
av FOJAB.
10. Våren gick och BW fick inte klarhet i frågan huruvida KV ville anlita R eller
ej. Det var anledningen till att avtal mellan FOJAB och R ej tecknades.
11. 22/4 – 23/4 stort seminarium med KV och SPF [Specialfastigheter]. Att R
inte medverkade var ett tecken på att han inte jobbade åt KV. [---]
16. 26.5 BW förhörs i Malmö.
17. Någon dag kommer faktura från BMRS för nästa 3-månadersperiod.
Returneras med hänsyn tagen tall att avtal saknas samt det uppkomna läget.
I en skrivelse, dagtecknad den 7 juni 2010, meddelade Fojab genom Mattias
Hedberg Ek att projektet Ersättningsanstalt Södra Sverige (Vä) avslutades, eftersom
KV och Kriminalvårdsfastigheter beslutat att omgående lägga ner verksamheten i
projektet.
Sammanfattning av Björn Wigelius och Göran Henrikssons berättelser
Björn Wigelius
Fojabs delaktighet i projektet i Vä började i samband med markköpet år 2007.
Kommunen hade inte nog med resurser för en nödvändig detaljplaneändring och
frågade därför Specialfastigheter om hjälp. Härigenom kom Fojab in i projektet. Det
kan vid denna tidpunkt ha nämnts att Fojab skulle vara generalentreprenör i
projektet. KV ville utnyttja erfarenheter från projekteringsarbetet avseende
Norrlandsanstalterna, där Fojab varit generalkonsult. För KV var alltså
utgångspunkten att det skulle vara samma konsulter i Vä, däribland Ferax, som det
varit i Norrlandsanstaltsprojekten. Det var mot den bakgrunden han skickade
underlaget för avtalsdiskussioner i mailet av den 31 oktober 2007.
215
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Tanken med det muntliga konsultavtalet med Rolf Swensson efter dennes
pensionering från KV var bl.a. att utnyttja dennes fantastiska förmåga att hantera
stora projekt. Efter mailet den 22 februari 2010 till Johan Granehult och en
efterföljande kontakt med denne förstod han dock att Rolf Swenson inte kunde
utnyttjas i KV-projekt. Han såg konsultavtalet med Rolf Swenson som en
framtidsfråga. Orsaken till att det aldrig tecknades något skriftligt avtal var
osäkerheten i frågan om Rolf Swenson kunde anlitas i KV-projekten. Björn
Wigelius fick aldrig något definitivt besked härom. De var dock överens om att
avtalet skulle gälla från den 1 mars 2010 och att månadslönen skulle vara 55 000 kr.
Rolf Swenson
Han hade aldrig något ansvar för Storanstalten i Vä. Det ansvaret hade enhetschefen
Ulf Johnsson. Projektet hade samma ledningsstruktur som alla de andra stora
projekten. Lars Nylén var nämligen mycket angelägen om att erfarenheter från
Norrlandsprojekten skulle tas till vara i både Vä och Norrköping.
Det mellan honom och Björn Wigelius träffade konsultavtalet var muntligt och han
visste inte orsaken till att det inte blev något skrivet. Hans konsultarbete hann inte
fortskrida så långt men han var sysselsatt med att ta fram underlag för hur Fojab
skulle presenteras för presumtiva kunder, exempelvis Kanin, Max Lab och Tre Ess.
De bollade idéer vid tre tillfällen.
Hans eget konsultavtal med KV medförde att han direkt insåg det omöjliga i att
hjälpa Fojab i kriminalvårdsprojekten och det gjorde han också klart för Björn
Wigelius.
Allmänt
Till att börja med är följande klarlagt.
216
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Rolf Swenson pensionerades från KV den 1 mars 2010 och kom att träffa ett
muntligt avtal med Fojab om framtida konsultarbete. I brist på närmare utredning
om detaljerna kring avtalet får Björn Wigelius uppgifter godtas om att avtalet slöts
senast någon gång i mars 2010 med en överenskommen ersättning om 68 750
kr/mån inkl. moms från och med den 1 mars 2010 att löpa tills vidare.
Det är vidare utrett att Rolf Swenson den 24 mars 2010 mottog konsultersättning av
Fojab med 206 250 kr, vilken utbetalades efter anvisning från Björn Wigelius.
Den 17 mars 2010 träffade Rolf Swenson ett skriftligt konsultavtal med KV att
gälla under tiden den 22 mars 2010 – 31 december 2010.
Av avtalet framgick att konsulttjänsterna avsåg ledningsstöd, rådgivning och viss
projektledning samt att omfattning, tidsmässig förläggning m.m. skulle avgöras av
chefen för KV:s lokalförsörjningsenhet, Daniel Blom.
I ett PM av den 23 mars 2010 till Daniel Blom angående ”Förslag på i vilken roll
KV kan/bör använda Rolf Swenson i projektet ersättningsanstalt södra Sverige”
anförde Hans Lagerlöf på KV följande. Rolf Swenson skulle vara ett övergripande
”bollplank” i hela lokalprogrammet, vara KV:s kontaktperson/språkrör i vissa
angivna hänseenden, tillsammans med projektledaren, lämna förslag tillsammans
med projektledaren på hur KV:s granskning av lokalprogrammet skulle organiseras
och efter beslut härom också leda granskningsorganisationen samt slutligen
adjungeras till KV:s styrgrupp samt till den övergripande styrgruppen.
I ett mail den 3 maj 2010 till Rolf Swenson beslutade Daniel Blom i enlighet med
det uppdragsförslag som Hans Lagerlöf lämnat till honom.
217
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Vad avtalades mellan Fojab och Rolf Swenson?
Åklagaren har påstått att avtalstiden var satt till fem år och att den sammanlagda
konsultersättningen (inkl. moms men exkl. indexuppräkning) skulle komma att
uppgå till sammanlagt 4 812 500 kr. Enligt åklagaren har alltså hela det beloppet
utgjort en muta som Björn Wigelius utlovat eller erbjudit Rolf Swenson och som
Rolf Swenson låtit åt sig utlova eller begärt.
Till stöd för det påståendet har åberopats det mail, som Björn Wigelius den 22
februari 2010 skickade till Johan Granehult. Enligt mailet hade Björn Wigelius
erbjudit Rolf Swenson ett konsultuppdrag som var tänkt att löpa under hela
projekterings- och genomförandeprocessen, dvs. under kanske fem år.
Rolf Swenson och Björn Wigelius har båda förnekat att Björn Wigelius erbjudit
Rolf Swenson ett avtal avseende en bestämd tidsperiod. De har uppgett att det
istället var fråga om ett tillsvidareavtal.
Mailet ger visserligen stöd för att Björn Wigelius vid någon okänd tidpunkt kan ha
erbjudit Rolf Swenson ett konsultuppdrag som var tänkt att löpa under hela
projekterings- och genomförandeprocessen avseende Ersättningsanstalten i Vä, dvs.
cirka fem år. Någon närmare utredning om detta erbjudande har dock inte förts
fram. Mot Rolf Swensons och Björn Wigelius förnekande är det alltså inte utrett att
Björn Wigelius lämnade något konkret erbjudande om ett femårigt uppdrag. Efter
konsultationer har det hela runnit ut i sanden. Något skriftligt avtal har inte kommit
till stånd.
Åtalen för mutbrott respektive bestickning kan därför inte bifallas på den grunden
att Björn Wigelius utlovat eller erbjudit och att Rolf Swenson låtit åt sig utlova eller
begärt ett belopp om 4 812 500 kr.
218
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det återstår då att pröva om den ersättning som Rolf Swenson begärt eller faktiskt
kommit att motta från Björn Wigelius/Fojab har utgjort en muta eller en otillbörlig
belöning.
Har Rolf Swenson mottagit en muta av Björn Wigelius?
Efter den 1 mars 2010 har Rolf Swenson alltså inte varit arbetstagare vid KV utan
uppdragstagare med vissa angivna uppgifter.
I det läget uppkommer frågan om Rolf Swensons uppdrag omfattas av
bestämmelserna i 20 kap. 2 § andra stycket brottsbalken i dess lydelse vid utgången
av juni månad 2012. I nämnda lagrum finns en uppräkning av de uppdragstagare
som omfattas av bestämmelserna om bestickning och mutbrott. I detta fall är det
bara femte punkten som kan vara tillämplig. Enligt denna punkt ingår bl.a. den som
på grund av förtroendeställning fått i uppgift att för någon annan sköta en
ekonomisk angelägenhet eller övervaka utförandet av en sådan uppgift i den krets
av personer som kan göra sig skyldiga till mutbrott.
Rolf Swensons uppdrag har, såvitt framkommit av avtalet och övrig utredning, varit
att agera ”bollplank” åt KV i en rad frågor. Han har varit underställd KV:s
fastighetschef och har alltså inte delegerats något självständigt beslutsansvar. Rolf
Swensons uppdrag får därmed sägas ha varit av rådgivande natur och har inte
inneburit att han haft en förtroendeställning. Rolf Swenson har med andra ord inte,
efter pensioneringen från KV, ingått i den personkrets som kan straffas för mutbrott.
Den ersättning som Fojab faktiskt kommit att betala till BMRS har därför inte
utgjort en muta till Rolf Swenson för dennes tjänsteutövning som uppdragstagare
för KV. Inte heller den ersättning som Rolf Swenson begärt genom fakturering men
fått avslag på kan anses ha utgjort en muta på sätt åklagaren påstått.
219
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Avslutningsvis kan erinras om att mutor visserligen per definition utgör otillbörlig
belöning men att begreppen under denna åtalspunkt används för att beteckna vad
som lämnats inför eller under tjänsteutövning respektive efter avslutad
tjänsteutövning.
Har ersättningen till Rolf Swensons utgjort en otillbörlig belöning?
Det återstår att pröva om den ersättning som Rolf Swenson/BMRS faktiskt erhållit
från Björn Wigelius/Fojab ska betraktas som en otillbörlig belöning för Rolf
Swensons tidigare tjänsteutövning som arbetstagare i KV.
Åklagarens talan och rättsliga förutsättningar
Åklagaren har under sakframställningen preciserat sitt ansvarspåstående på så sätt
att det muntliga konsultavtalet också utgjorde ett ”tack”, dvs. en otillbörlig
belöning, för den för Fojab mycket inkomstbringande perioden alltsedan våren
2006.
Vad som här åsyftas måste främst vara Fojabs generalkonsultavtal med KV enligt
åtalspunkterna 2-4, men också projekteringsuppdraget för bl.a. Ersättningsanstalten.
Tingsrätten har vid prövningen härav funnit att Rolf Swenson legat bakom
tillkomsten av dessa avtal, vilka alla genererat en stor vinst framför allt för Fojab,
men även en stor vinning för Björn Wigelius personligen.
Utgångspunkten för tingsrättens prövning är det förhållandet att det inte är brottsligt
att en arbets- eller uppdragsgivare, i sammanhanget vanligen benämnd huvudman,
lämnar ersättning till en anställd eller en uppdragstagare. Om det härutöver också
finns ett tidigare tjänstesamband mellan huvudmannen/givaren och mottagaren av
ersättningen kan emellertid en sådan ersättning i vissa fall anses som en otillbörlig
belöning för mottagarens tidigare tjänsteutövning. Det förhållandet att ersättningen
är onerös eller marknadsmässig utesluter inte att den kan bedömas som en muta
eller en otillbörlig belöning.
220
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
En förutsättning för straffbarhet är dock att det föreligger ett s.k. tjänstesamband.
Endast om ersättningen lämnats ”för tjänsteutövningen” är denna att betrakta som
en muta eller en otillbörlig belöning. Vid prövningen härav är omständigheterna
kring Rolf Swensons uppdrag för Fojab av intresse.
Rolf Swensons uppdrag för Fojab
Enligt Björn Wigelius och Rolf Swensons icke motbevisade uppgifter träffade de
någon gång i mars 2010 ett muntligt konsultavtal att löpa tillsvidare. Enligt dem
båda skulle ersättningen vara 68 750 kr per månad inkl. moms.
Efter att Rolf Swenson den 24 mars 2010 fakturerat 412 500 kr inkl. moms för ett
halvårs arbete kom parterna efter diskussioner fram till att fakturering borde ske
kvartalsvis. Rolf Swenson fakturerade då 206 250 kr inkl. moms, vilket belopp
Fojab genom Björn Wigelius försorg betalade.
Rolf Swenson fakturerade därefter återigen 206 250 kr (165 000 kr exkl. moms), för
månaderna juni-augusti 2010. Fojab/Per Lidén vägrade emellertid den 1 juni 2010 –
sedan förundersökning inletts – att betala den fakturan med hänvisning till att avtal
för den period som fakturan avsåg saknades.
Rolf Swenson får genom dessa faktureringar anses ha begärt, på sätt som anges i
mutbrottslagstiftningen, 412 500 kr i ersättning från Björn Wigelius.
Björn Wigelius har förklarat att anledningen till att han ville anlita Rolf Swenson
var dennes förmåga att hantera stora och komplexa projekt. Fojab hade flera större
projekt på gång och det får anses klarlagt att Rolf Swensons haft erforderlig
kompetens för projektledningsuppdrag av denna karaktär.
221
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det måste anses ha varit mycket olämpligt att Björn Wigelius vid den här
tidpunkten anlitade Rolf Swenson för konsultuppdrag, dels med hänsyn till Rolf
Swensons konsultuppdrag för KV och dels utifrån dennes och Björn Wigelius
tidigare samröre. Det finns alltså ett antal omständigheter som talar för att
uppdraget snarast varit ett sätt att överföra medel från Fojab/Björn Wigelius till Rolf
Swenson och att det alltså funnits ett samband mellan uppdraget och Rolf Swensons
tidigare tjänsteutövning som arbetstagare vid KV.
Fakturering
Det är till att börja med anmärkningsvärt att Rolf Swenson – utan något skriftligt
avtal och utan specificering av nedlagt arbete – begärde ett förskottsarvode för ett
halvårs arbete. Björn Wigelius hade heller inget att erinra mot det utan tyckte bara
att det skulle se ”professionellt” ut i Fojab om faktureringen istället avsåg ett kvartal
åt gången, ”vilket de båda skulle vara betjänta av”. Det förefaller som ett märkligt
uttryckssätt om Rolf Swensons fakturering varit i sin ordning. Det sagda tyder på att
Björn Wigelius ansett att det hos Fojab annars skulle bli svårt att försvara Rolf
Swensons fakturering och att det alltså inte gått rätt till.
Fojabs avslutande vägran att betala Rolf Swensons faktura avseende augusti-juni
2010 förfaller också märklig och är naturligtvis besvärande för både Rolf Swenson
och Björn Wigelius. I sin mailresumé till Göran Henriksson den 17 juni 2010 har
Björn Wigelius som förklaring till Fojabs vägran angett avsaknaden av avtal samt
”det uppkomna läget”, dvs. den inledda förundersökningen. Förklaringen verkar
tunn men kan ändå förklaras med att förundersökningen skapat radikalt ändrade
förhållanden inte minst inom Fojab.
En konsult som arbetar under de nu beskrivna förutsättningarna ska enligt
branschpraxis specificera sitt arbete. I annat fall är det svårt för betalaren att
bedöma värdet av konsultens arbete. Rolf Swenson har inte gjort någon sådan
222
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
specifikation och de uppgifter han liksom Björn Wigelius lämnat vid
huvudförhandlingen om vad arbetet avsåg har varit ganska vaga.
Å andra sidan får beaktas att Rolf Swenson och Björn Wigelius kände varandra
relativt väl. Behovet av att kontrollera Rolf Swensons arbete kan därför ha varit
mindre. Något mer omfattande arbete hade ju heller inte rimligen kunnat redovisas
vid tiden för den första faktureringen den 24 mars 2010.
Har Rolf Swensons ersättningsanspråk varit affärsmässiga?
Åklagaren har gjort gällande att Rolf Swenson arbetat för Fojab med de stora
kriminalvårdsprojekt som var aktuella våren 2010, främst Ersättningsanstalten i Vä.
Om så varit fallet talar det för att det funnits ett samband mellan Rolf Swensons
uppdrag för Fojab och hans tidigare tjänst vid KV.
Rolf Swenson och Björn Wigelius har båda förnekat att Rolf Swenson arbetat för
Fojab med KV-projekt. Björn Wigelius har medgett att det varit hans ursprungliga
avsikt men förklarat att han efter samråd med Johan Granehult och Ulf Pettersson
kom fram till att det skulle vara olämpligt att anlita Rolf Swenson som Fojabs
konsult i KV-projekt.
Rolf Swenson har för sin del uppgett att han direkt insåg det omöjliga för honom att
handlägga KV-projekt för Fojabs räkning samtidigt som han hade konsultuppdrag
för KV.
Enligt bådas uppgifter kom Rolf Swenson under mars 2010 istället att arbeta med
stora projekt som ”Kaninen”, ”ESS” och ”Max Lab” med inriktning på
kundhantering. Avsikten var att Rolf Swenson även fortsättningsvis skulle arbeta
med de projekten.
223
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Björn Wigelius har som orsak till att det aldrig kom till stånd ett skriftligt avtal
mellan Fojab och Rolf Swenson uppgett att han först ville ha klarhet i om det skulle
bli något konsultavtal mellan Rolf Swenson och KV och därför se tiden an.
Utredningen visar dock att Björn Wigelius genom mailet till Ulf Pettersson den 17
februari 2010 visste att Rolf Swenson hade ett konsultavtal med KV på gång. Det
ingicks också den 17 mars 2010 och mot den bakgrunden framstår det därför som
märkligt att Björn Wigelius under våren och försommaren 2010 inte höll sig
underrättad om utvecklingen utan bara lät det löpa på utan att träffa något skriftligt
avtal. Avsaknaden av ett skriftligt avtal öppnar otvivelaktigt en möjlighet att lättare
dölja en annan avsikt med utbetalningarna.
Björn Wigelius och Rolf Swenson har avtalat om en ersättning om 55 000 kr exkl.
moms per månad. Även om det fanns en avtalad inriktning på Rolf Swensons
konsultuppgifter verkar det inte ha bestämts exakt vilka arbetsuppgifter som Rolf
Swenson skulle utföra för detta arvode och i vilken omfattning.
Några säkra slutsatser om Rolf Swensons arvode och dess skälighet kan med
hänsyn till vad som kommit fram i målet inte dras.
Rolf Swensons KV-information till Björn Wigelius/Fojab
Åklagaren har slutligen åberopat skriftlig bevisning enligt vilken Rolf Swenson på
olika sätt engagerat sig i främst Ersättningsanstaltsprojektet. Rolf Swenson har
också bekräftat att han ansåg att det var viktigt att projektet fick fortsätta, inte minst
för att KV annars skulle förlora investerade pengar.
Det är också utrett att Rolf Swenson informerat Björn Wigelius om
Ersättningsanstaltsprojektet. Lars Nylén har dock uppgett att han inte såg något
märkligt i detta. Det kan alltså konstateras att informationen till Björn Wigelius
mycket väl kan ha legat inom ramen för Rolf Swensons uppdrag för KV.
224
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Sammanfattningsvis kan genom den åberopade bevisningen ingen säker slutsats
dras om att Rolf Swenson för Fojabs räkning utfört något konsultarbete med
inriktning på KV-projekten på sätt åklagaren påstått.
Slutsats
Vid en slutlig sammanvägning av vad som förekommit i denna del finner tingsrätten
att det inte är höjt bortom rimligt tvivel att Rolf Swenson fått uppdraget för Fojab
som en otillbörlig belöning för sin tidigare tjänsteutövning vid KV. Det är med
andra ord inte uteslutet att det i detta fall varit fråga om ett affärsmässigt avtal
mellan Björn Wigelius/Fojab och Rolf Swenson/BMRS Konsult AB.
Åtalet ogillas.
225
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
BOKFÖRINGSBROTTET (ÅP 10)
Inledning
Henova Förvaltning AB var ett av Henova AB helägt dotterbolag. 1 Henova AB
registrerades 1994 och bolagets firma registrerades 2005. Henova Förvaltning AB
registrerades 2006. Bägge bolagen hade kalenderåret som räkenskapsår och Göran
Henriksson var ensam styrelseledamot.
Bokföringen i bolagen sköttes rent praktiskt av Göran Henrikssons son, Marcus
Henriksson, men det var Göran Henriksson som ansvarade för bokföringen och gav
instruktioner om hur den skulle utföras. Thomas Colmodin hade varit revisor i
bolagen. I ett brev till Göran Henriksson, daterat den 14 augusti 2009, påtalade
Thomas Colmodin att det fanns stora brister i bokföringen. Angående Henovas
bokföring anfördes följande.
När det gäller Henova AB så var det så mycket fel att det bara inte gick att
skicka in. Förutom de bokförda markarbetena (909 678) så fanns de två
Eurocardfakturorna (186 542) som var bokförda som elkostnad samt
värdepapper som var för högt bokförda med 315 490. Det fanns alltså initialt ett
resultatfel på 1 225 168 och ett rubriceringsfel på 186 542 d.v.s. totalt fel på
1 411 710 och detta godkänner inte ens jag.
Från en mycket blygsam omsättning år 2000 ökade sedan Henovas omsättning
under kommande år. Det var framför allt under åren 2006 och 2008, som bolaget
hade en hög omsättning i förhållande till tidigare år.
Åklagaren har i den delen framhållit att Henova inte haft några intäkter under
aktuella år, utöver de intäkter som kunde kopplas till det åtal som prövas i denna
dom och som har samband med Rolf Swensons tjänsteutövning inom RPS och KV.
Henovas kostnader under aktuella år utgjordes i mycket hög utsträckning av
resekostnader.
1
Henova AB och Henova Förvaltning AB benämns i det följande ”bolagen”.
226
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
De brister som funnits i bokföringen har medfört att Skatteverkets kontroll
försvårats. Ansvar har därför också yrkats för försvårande av skattekontroll.
Bokföringen har inte förts löpande
Åklagaren har gjort gällande att bokföringen inte förts löpande, vare sig
kronologiskt eller systematiskt. Som bevisning härför åberopades en
behandlingshistorik utifrån det bokföringsprogram som användes vid bokföringen i
Henova AB. Punkten 1 (aktbil. 605, s. 2), daterad den 10 april 2009, visade att ett
nytt bokföringsår, år 2008, hade valts denna dag. Detta innebar att i april 2009 hade
bokföringsarbetet för år 2008 ännu inte påbörjats. Punkterna 3 och 4, daterade
samma dag respektive två dagar senare, visade sedan att verifikationer för år 2008
bokförts. Därefter fortsätter bokföringen av verifikationer för år 2008. Fram till den
tidpunkt då dessa bokföringsåtgärder utfördes hade det alltså inte funnits någon
löpande eller kronologisk bokföring i bolaget för år 2008. Punkten 15, daterad den
30 april 2010, visade att bokföringen avseende bokföringsåret 2009 påbörjades
detta datum. Därefter följer bokföringen av verifikationer för år 2009. Även dessa
har således bokförts för sent.
Motsvarande behandlingshistorik för Henova Förvaltning AB åberopades (aktbil.
605, s. 3). Den 31 maj 2009 upprättades bokföringsåret 2008 (punkten 1). Därefter
har verifikat för år 2008 börjat bokföras. Bokföringsåret 2009 upprättades den 2 maj
2010 (punkten 8). Varken beträffande året 2008 eller året 2009 påbörjades
bokföringen förrän i maj påföljande år. Bokföringen har således varit försenad även
i Henova Förvaltning AB.
Rörelsefrämmande kostnader och mutor har bokförts
Åklagaren har i denna del hävdat att Henova inte bedrivit någon utlandsverksamhet
och att de kostnader för utlandsresor som bokförts inte utgjort kostnader för
227
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Henova. Bolaget hade inte haft några intäkter från utlandsverksamheten.
Bokföringen visade inte heller i övrigt att Henova bedrivit någon verksamhet i
utlandet. De resor som kostnadsförts hade varit Göran Henrikssons egna nöjesresor,
för vilka de pengar, som influtit till följd av mutbrotten, använts. En analys av de
bilder som Göran Henriksson tagit under de resor han gjort under aktuell tid visar
att bilderna inte haft med arbetet i Henova att göra. Henova har därför inte haft rätt
att göra avdrag för dessa kostnader.
I samband med att polisutredningen mot Göran Henriksson inleddes gjorde
Skatteverket en revision av bolagen samt av Göran Henriksson personligen. Vid
revisionen uppdagades att Göran Henriksson vid ett stort antal tillfällen hade gjort
avdrag för kostnader avseende resor vilka även har ersatts av arbetsgivaren
Swedbank.
Enligt en sammanställning, upprättad av Marcus Kempe på Skatteverket,
förekommer sådana avdrag vid 11 tillfällen under 2005 (aktbil. 605, s. 8-9), vid 13
tillfällen år 2006 (s. 10-12), vid 3 tillfällen år 2007 (s. 13), vid 17 tillfällen år 2008
(s. 14-17) och vid 11 tillfällen år 2009 (s. 18-20).
Ett annat exempel var en verifikation avseende en hyreskostnad för en lägenhet i
Kenya (förundersökningsprotokollet, V1, s. 351). Beloppet 32 748 kr, som
överfördes, hade, såvitt kunnat utläsas, avsett hyra för tiden oktober-december
2008, och bokförts som en kostnad i Henova. Överföringen hade gjorts via Danske
Bank den 15 juli 2008. På en reseräkning ställd till Göran Henrikssons arbetsgivare
Swedbank (V1, s. 352), daterad den 14 januari 2009, hade Göran Henriksson tagit
betalt per datumet den 12 juli 2008, inkluderande samma summa och som angetts
avse ”Hotell och logi”. Reseräkningen hade attesterats och betalats. Bifogat
reseräkningen finns samma verifikation som bokförts i Henova (V1, s. 353). Detta
visade enligt åklagaren att Göran Henriksson dragit av en kostnad i Henova trots att
han fått ersättning för kostnaden från Swedbank.
228
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Därutöver hade Göran Henriksson hållit föreläsningar i Kina på uppdrag av
Frankfurt School of Finance och erhållit ersättning för resorna till Kina från
Frankfurt School of Finance. Han hade ändå gjort avdrag för dessa resor i Henova
(s. 21-22).
Åklagaren har gjort gällande att mutor har kostnadsförts i Henova och att det utgör
ett fel i bokföringen att så har skett utan angivande av att det rört sig om mutor. De
belopp som avsetts har varit de mutor som åklagaren påstått att Göran Henriksson
lämnat till Rolf Swenson enligt åtalspunkten 1 (Viarpsfastigheten).
Bristfälliga underlag för bokföringen
Allt räkenskapsmaterial hade inte bevarats. Ett mycket stort antal av
verifikationsposterna i bokföringen hade utgjorts av kontokortsfakturor utan
bevarade kvitton. Det fanns inget bokföringsmaterial bevarat rörande
Viarpsfastigheterna.
Åklagaren har åberopat huvudboken i Henova Förvaltning som skriftligt bevis och
avseende denna anfört följande. Det framgick inte av huvudboken, konto 1130 (s.
27) vilka fastigheter bolaget ägt. Det framgick inte av huvudboken vad de två
verifikationer som bokförts med nr 4, angående kostnader om sammanlagt 830 745
kr, avser. Ett kontoutdrag med kostnader som skulle kunna motsvara nr 4 (”Handp
Fyrtorp 1:155” och ”104490-8 VALDEMARSVI”) hade återfunnits mellan verifikat
nr 3 och 5, men det saknades verifikationer för dessa (s. 28). Handlingen hade inte
bokförts.
Enligt en granskning som skattebrottsutredaren Lena Hansson utfört saknades de
verifikationer som fått nummer 32 och 43 och som bokförts på kontona 1940 och
4990 i Henova Förvaltning AB. Kostnaderna avsåg förmodligen byggnationerna på
fastigheten Viarp 5:107. Verifikationer saknades också för efterföljande
229
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
transaktioner, från och med verifikation med nummer 57 och framåt. Det fanns
heller ingen upprättad verifikationslista för år 2010 i Henova Förvaltning AB.
När det gällde Henova AB hade åklagaren med utgångspunkt från Lena Hanssons
utredning sammanfattningsvis anfört följande.
I verifikationslistan för år 2005 (aktbil. 605, s. 35) fanns under verifikation nr 2 en
stor mängd konteringar. Dessa konteringar avsåg hotellkostnader som Göran
Henriksson haft i samband med sina resor men de hade bokförts som
”Annonsering”. Enligt Lena Hansson har det varit vistelser på följande hotell och
vid följande tidpunkter: Radisson Hotel Waterfront 2 november, Shangri-La Hotel
den 4 november, China World Hotel den 8 november, Hotel Okura den 9 november,
Hilton Hotels den 12 november, Sheraton Maui Hotel den 18 november och Hilton
Fishermans WHF den 20 november.
Ett exempel på bristande verifikationer i Henova AB var verifikat nr A21, från 2009
års bokföring (aktbil. 605, s. 40). Där hade ett antal kostnader i samband med resor
listats. Dessa kostnader uppgick enligt verifikatet till sammanlagt 76 797 kr. Som
underlag för detta verifikat finns en Eurocardfaktura (s. 40-41). Det fanns inget
underlag i bokföringen som visade vad kostnaderna avsåg och på vilket sätt de
kunde hänföras till Henova AB:s verksamhet.
Utgångspunkter för bedömningen
Tingsrätten har funnit att Göran Henriksson gjort sig skyldig till medhjälp till grovt
mutbrott enligt åtalspunkterna 2-4 (Norrlandsanstalterna) genom att under den tid
som omfattas av gärningsbeskrivningen under denna åtalspunkt motta sammanlagt
11,6 Mkr i sitt bolag Henova AB. Göran Henriksson frias från ansvar såvitt avser
åtalspunkterna 6-7 och 12 (Öresundsprojektet, Skanskauppdragen och
Tornetprojektet).
230
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
All åsidosättanden av bokföringsskyldigheten under ett räkenskapsår ska räknas
som ett brott (se NJA 1999 s. 647). Åklagaren har gjort gällande att samtliga brister
i bokföringen som lagts Göran Henriksson till last har varit hänförliga till alla år
som åtalet omfattar. Det innebär att åklagaren gör gällandet att Göran Henriksson
begått tolv grova bokföringsbrott, eftersom åtalet avser två bolag och sex
räkenskapsår.
Det kan konstateras att Göran Henriksson varit ensam ägare och ställföreträdare för
de båda bolagen. Han har således haft ansvaret för att bokföringen i bolagen
fullgjordes enligt bokföringslagens bestämmelser.
Bedömning i skuldfrågan
Har bokföringen förts löpande?
Av 5 kap. 1 § bokföringslagen framgår att affärshändelser ska bokföras så att de kan
presenteras i registreringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning
(huvudbokföring). Detta ska ske på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera
fullständigheten i bokföringsposterna och överblicka verksamhetens förlopp,
ställning och resultat.
Göran Henriksson har vidgått att alla affärshändelser i Henova Förvaltning AB har
bokförts den 31 december åren 2006-2009. För Henova AB har det skett på
motsvarande sätt, utom såvitt gäller första halvåret 2006.
Därutöver har bokföringen förts in i bokföringsprogrammet, såvitt angår Henova
AB, enligt följande. Den 10 april 2009 påbörjades bokföringsarbetet för år 2008.
Räkenskapsåret 2009 började bokföras i programmet den 30 april 2010.
231
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Såvitt avser Henova Förvaltning AB upprättades bokföringsåret 2008 den 31 maj
2009, varefter verifikationerna började bokföras. Bokföringsåret 2009 upprättades
den 2 maj 2010.
Göran Henriksson har invänt att bokföringen löpande satts in i pärmar och att
bolagens ställning kunde följas via Internetbanken. Det rörde sig om 10-15
verifikationer per månad. Han trodde att detta var tillräckligt, till dess
årsredovisning skulle göras.
Det kan konstateras att Göran Henriksson inte fört någon löpande bokföring i vare
sig Henova AB eller Henova Förvaltning AB, för åren 2005-2010 respektive 20062010. Bokföringen har för åren 2008 och 2009 skett påföljande år och
affärshändelserna har inte bokförts så att de kunnat hänföras till rätt tidpunkt. Syftet
med bokföringsskyldigheten är att rörelsens förlopp kontinuerligt ska kunna
bedömas. Om bokföringen görs långt efter att affärshändelserna inträffat är det
självfallet så att rörelsens förlopp inte kan följas med ledning av bokföringen. Den
sammanställning av verifikationer som Göran Henriksson gjort och informationen
från Internetbanken kan inte ersätta en kronologisk och systematisk bokföring (se
RH 1995:111).
Även med beaktande av att det, såvitt framkommit, rört sig om ett begränsat antal
affärshändelser har Göran Henrikssons underlåtenhet utgjort ett åsidosättande av
bokföringsskyldigheten som medfört att rörelsernas respektive förlopp, ekonomiska
resultat och ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.
Har rörelsefrämmande kostnader bokförts?
Göran Henriksson har under åren 2005-2009 företagit ett stort antal resor och har
hävdat att dessa legat inom ramen för Henovas utlandsverksamhet. I många fall har
Göran Henriksson kunnat utföra arbete för Henovas räkning samtidigt som han varit
på resa inom ramen för sin anställning på Swedbank samt i egenskap av föreläsare
232
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
för Frankfurt School of Finance. Eftersom resorna företagits för Henovas räkning
har resekostnaderna kostnadsförts i Henova. Genom Göran Henrikssons egna
uppgifter, som stöds av den utredning som skatterevisorn Marcus Kempe upprättat
och av den övriga skriftliga bevisningen, är det utrett att avdrag för resekostnader
gjorts i Henova i ett stort antal fall trots att Göran Henriksson personligen fått
ersättning för närapå alla sådana utgifter från Swedbank eller Frankfurt School of
Finance.
Åklagaren har gjort gällande att Henova överhuvudtaget inte har haft någon
utlandsverksamhet och att kostnaderna för resorna, uppgående till sammanlagt drygt
1 Mkr, därför varit rörelsefrämmande. Göran Henriksson har bestritt att det varit
fråga om rörelsefrämmande kostnader.
Det förhållandet att rörelsefrämmande kostnader bokförts medför visserligen inte i
sig straffansvar för bokföringsbrott. Om rörelsefrämmande kostnader – vilka inte
ska belasta den aktuella rörelsen – ändå bokförs ska det emellertid av bokföringen
framgå att bolaget har en fordran motsvarande kostnaden. I annat fall är
bokföringen missvisande avseende resultat och ekonomisk ställning (se NJA 1996
s. 384).
Frågan är nu om Göran Henrikssons resekostnader varit rörelsefrämmande.
Det är till att börja med klarlagt att Henova överhuvudtaget inte haft några
inkomster av sin utlandsverksamhet. Göran Henriksson har förklarat detta med att
verksamheten var i en uppbyggnadsfas. Förklaringen får godtas. Till sitt fredande
har Göran Henriksson åberopat ett antal av honom upprättade promemorior
avseende de resor som företagits, vari syftet med resorna och omständigheterna
kring dessa angetts. Göran Henriksson har också hörts tämligen ingående över
promemoriorna.
233
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagaren har hänvisat till att bilder som återfunnits i Göran Henrikssons kamera
varit av nöjeskaraktär. Det är dock inte möjligt att på grundval av denna
omständighet bilda sig en uppfattning om resornas syfte.
Även om det framstår som märkligt att Henovas omfattande utlandsverksamhet inte
i något fall har genererat intäkter blir tingsrättens slutsats i denna del att det inte,
mot Göran Henrikssons bestridande, är utrett att resorna varit rörelsefrämmande på
det sätt som åklagaren påstått. Det har därför varit korrekt att kostnadsföra resorna i
Henova. Det förhållandet att Swedbank och Frankfurt School of Finance i ett senare
skede ersatt Göran Henriksson personligen för resekostnaderna har inte påverkat
bokföringen i Henova.
Har mutor kostnadsförts?
Åklagaren har lagt Göran Henriksson till last att mutor har kostnadsförts i Henova
utan att kostnadernas karaktär angetts i bokföringen. Detta påstående har tagit sikte
på betalningar från Henova Förvaltning till Rolf Swenson i enlighet med
åtalspunkten 1 (Viarp). Eftersom denna åtalspunkt, i enlighet med sätt på vilket
åklagaren utformat sin talan, inte har prövats av tingsrätten finns det inte heller
någon grund för påståendet att betalningarna utgjort mutor. Bokföringen har alltså
inte varit behäftad med fel i detta avseende.
Har bokföringens underlag varit bristfälliga?
Åklagaren har åberopat två utredningar gjorda av skattebrottsutredaren Lena
Hansson, vari bokföringen i bolagen granskats i syfte att bestämma dess status.
Lena Hansson har i förhör förklarat och bekräftat vad som uppgetts i utredningarna.
Granskningsunderlaget har utgjorts av bokföringsmaterialet i bolagen, vilket tagits i
beslag. För bägge bolagen gäller att balans- och resultatrapport endast funnits för år
2009 men inte för resterande år. För räkenskapsåret 2010 har inte någon
verifikationslista funnits. Även Marcus Kempe har hörts och har lämnat uppgifter
234
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
om Henova AB som i huvudsak har överensstämt med slutsatserna i Lena Hanssons
utredningar.
Lena Hansson har beträffande bägge bolagen dragit slutsatsen att alla de brister,
som bokföringen varit behäftad med, medfört att det inte i huvudsak gått att bedöma
rörelsens ställning och resultat med ledning av bokföringen.
Lena Hansson har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande, avseende de bägge
bolagen.
Henova AB
Den totala omsättningen i bolaget har uppgått till ca 20 462 000 kr.
I många fall har Eurocardfakturor bokförts utan att några underliggande kvitton
bifogats eller presenterats på ett klarläggande sätt. Det har inte av
bokföringsmaterialet varit möjligt att utläsa hur respektive post på fakturorna
bokförts. Bokföringen har skett per konto i klumpsumma.
I bolaget har samtliga år kostnadsförts stora belopp avseende representation. Det har
inte av verifikationerna för dessa kostnader framgått vilka personer som deltagit och
det har därmed inte heller kunnat utredas i vilken roll bolaget representerat
gentemot dessa personer. I flera fall har kvitto också saknats. I andra fall har en
Eurocardfaktura, där kostnaden inte kunnat härledas till ett kvitto, använts som
verifikation.
Bolaget har år 2009 bekostat byggnationerna på fastigheterna Viarp 5:107, som
tillhörde Britt-Marie Swenson, samt Viarp 5:108, som tillhörde bolaget. Det
framgår inte av bokföringen att 684 734 kr ska belasta Viarp 5:107 – någon
uppdelning av kostnaderna mellan fastigheterna har inte gjorts. Kostnaderna har
235
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
bokförts som anläggningstillgångar, vilket är felaktigt, såvitt avser Viarp 5:107.
Denna kostnad borde rätteligen ha bokförts som en fordran, i enlighet med vad
Göran Henriksson uppgett därom. Britt-Marie och Rolf Swenson har hösten 2010
betalat 639 124 kr till bolaget utan att det framgår av bokföringen vad detta avser.
Av kostnadsfakturorna framgår inte i huvudsak vilken av bolagets fastigheter som
arbete utförts på. Fakturorna är utställda på Henova AB och överförda till Henova
Förvaltning AB vid årets slut. Kostnader om 120 514 kr på en fastighet tillhörande
Göran Henriksson har felaktigt redovisats som tillgångar i bolaget.
Bokföringen i bolaget visar tom. räkenskapsåret 2009 inte vilka fastigheter Henova
Förvaltning AB ägt eller hur stort värde respektive fastighet utgjort. År 2008
bokförs ett köp av tomter för 82 977 kr respektive 747 768 kr men det finns inte
något underlag som visar fastighetsbeteckning, säljare eller köpeskilling för dessa
köp.
Slutsatser
Det ska konstateras att Lena Hanssons utredningar stöds av den skriftliga utredning,
som hämtats från bokföringen i bolagen, samt av Marcus Kempes uppgifter. Hennes
påståenden har i huvudsak lämnats obestridda av Göran Henriksson. Såvitt avser
bl.a. användningen av Eurocardfakturor som verifikationer har Göran Henriksson
vidgått att det gått till på det sätt som åklagaren, på grundval av Lena Hanssons
utredning, gjort gällande.
Det är därigenom utrett att bokföringen i Henova AB varit bristfällig på så sätt att
verifikationer saknats eller varit ofullständiga, då kostnader i hög utsträckning inte
kunnat hänföras till verksamheten. Detta har gällt såväl representationskostnader
som andra kostnader.
236
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Vad gäller Henova Förvaltning AB görs följande bedömning. Att kostnaden för
Britt-Marie Swensons fastighet bokförts som anläggningstillgång istället för fordran
är en bokföringsmässig teknik som i vart fall inte medfört att rörelsens resultat och
ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Det
förhållandet att fakturor utställts på fel Henovabolag kan inte läggas Göran
Henriksson till last. I övrigt är det dock utrett att bokföringen varit behäftad med
brister såvitt avser specifikationen av kostnader mellan Viarpsfastigheterna, samt i
övrigt i enlighet med vad som redogjorts för ovan.
De brister i bokföringen avseende bolagen, som tingsrätten funnit, har varit av
sådan karaktär att det s.k. huvudsaksrekvisitet måste anses uppfyllt.
Sammanfattande bedömning av skuldfrågan
Tingsrätten har alltså funnit att bokföringen varit bristfällig på ett sätt som grundar
ansvar för bokföringsbrott eftersom bokföringen i de bägge bolagen inte förts
löpande för åren 2005-2010 respektive 2006-2010. Dessutom har bokföringens
underlag varit bristfälliga i ett antal avseenden. Bristerna har medfört att rörelsens
ställning och resultat inte i huvudsak kunnat bedömas ledning av bokföringen.
Om detta måste Göran Henriksson, med den bakgrund och erfarenhet han haft, ha
varit medveten. Han har därmed haft uppsåt till de underlåtenheter som
konstaterats. Detta innebär att Göran Henriksson ska fällas till ansvar för
bokföringsbrott avseende verksamheten i Henova AB räkenskapsåren 2005-2010
och i Henova Förvaltning AB räkenskapsåren 2006-2010.
Rubricering
Vid rubriceringen av brotten måste hänsyn tas till att Göran Henriksson döms till
ansvar även för medhjälp till mutbrott och att de mutor han mottagit i Henova AB
har uppgått till mycket betydande belopp. Bristerna i bokföringen har medfört att
237
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
mottagandet av mutor kunnat döljas. Rörelsen har således använts för att dölja
systematisk och organiserad brottslighet på det sätt åklagaren påstått. Sammantaget
anser tingsrätten därför att brotten, såvitt dessa avser Henova AB, ska bedömas som
grova, med undantag för år 2005, då faktureringen gentemot Fojab ännu inte
kommit igång. Bokföringsbrottet avseende Henova AB år 2005 ska rubriceras som
brott av normalgraden.
När det gäller Henova Förvaltning saknas grund för påståendet att bolaget varit
involverat i den mutbrottslighet som Göran Henriksson dömts för i någon
utsträckning som kan medföra att brotten avseende Henova Förvaltning AB ska
rubriceras som grova. Det finns inte heller – utifrån de brister som påvisats,
verksamhetens omfattning eller av annan anledning – något annat skäl att rubricera
brotten som grova. Göran Henriksson ska därför, såvitt avser Henova Förvaltning,
dömas för bokföringsbrott av normalgraden.
Åtalet för grovt försvårande av skattekontroll
Den 1 juli 2005 ändrades bestämmelsen i 11 kap. 5 § brottsbalken, bl.a. på så sätt att
en gradindelning mellan brott av normalgraden och grovt brott infördes och
straffskalan för grovt bokföringsbrott höjdes. I samband därmed uttalades i
förarbetena att ansvar för försvårande av skattekontroll, även när brottet bedöms
som grovt, i regel bör anses konsumerat av ansvar för grovt bokföringsbrott (prop.
2004/05:69 s. 32; se även NJA 2012 s. 247).
Framför allt förfarandet med felaktig kostnadsföring av reseutgifter har förorsakat
allvarlig fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt eller
avgift allvarligt försvårats. Tingsrätten finner dock inte att det föreligger något skäl
att i detta fall frångå huvudregeln om att ansvar för försvårande av skattekontroll
konsumeras av grovt bokföringsbrott. Göran Henriksson ska därför enbart dömas
för grovt bokföringsbrott.
238
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
FÖRSVÅRANDET AV SKATTEKONTROLL (ÅP 11)
Fakturorna från Henova
Åklagaren har till stöd för sitt ansvarspåstående åberopat tio fakturor, som under
åren 2006-2008 upprättats av Henova/Göran Henriksson och varit ställda till Fojab.
Fakturorna har specificerats på så sätt att de angetts avse arvode enligt
överenskommelse för KV-projekten Östersund, Härnösand och Haparanda. I två fall
till har fakturorna angetts avse ”Resekostnader för resa till Sydafrika 8-16/2 2007”.
Åklagaren har gjort gällande följande.
De åberopade fakturorna hade avfattats på ett sådant sätt att de inte uppfyllde
bokföringslagens krav på ett fakturainnehåll. Det saknades godtagbart underlag,
dvs. upplysning om vad debiteringen grundade sig på. I nu angivna fall borde en
hänvisning ha gjorts till ett avtal eller överenskommelse samt också en upplysning
om vilket arbete som utförts. I de här åberopade fallen saknades uppenbarligen ett
skriftligt avtal, som kunde läggas till grund för bokföringen. I vart fall borde då en
upplysning om bakgrunden till betalningen ha lämnats. Av fakturorna framgick
slutligen inte att de i realiteten avsåg utbetalade mutor.
Inte heller resefakturorna innehöll en tillräcklig precisering av vad de avsåg, utöver
att beloppet skulle betalas.
Fojabs fakturor avsåg mutor enligt ansvarspåståendena i åtalspunkterna 2-4 i detta
mål. Vid en fakturagranskning är det emellertid omöjligt att upptäcka att fakturorna
avsåg mutbelopp. Mutor var inte avdragsgilla men de här fakturorna såg ut att vara
avdragsgilla.
239
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Fakturorna från Kvarnhemsgården
Åklagaren har till stöd för sitt ansvarspåstående även åberopat fem fakturor från
åren 2007-2010, som avfattats och skickats till Fojab av Kvarnhemsgården AB/Sten
Gustavsson. Åklagaren har gjort samma ansvarspåståenden som beträffande
Henovafakturorna med det förtydligandet att fakturorna från Kvarnhemsgården inte
avsåg mutor.
Det gick med andra ord inte att utläsa ur fakturorna vilket avtal som utgjorde
underlag för vilken omfattning arbetena hade. Dessa hänvisade bara till
”Konsultarbete”, ”Tilläggsavtal Kva Verksmon enl. avtal”, ”Tilläggsarvode
Haparanda enl. avtal”, ”Nya kontorslokaler i Malmö för FOJAB” och ”Uthyrning
av lokaler i Kv. Eden 1 Malmö Ersättning enligt ök (7,5 % årshyran)”.
De preciseringar som gjorts i fakturorna uppfyllde inte bokföringslagens krav på
verifikationer. Något avtal mellan Fojab och Kvarnhemsgården fanns inte intaget i
bokföringen och inte heller fanns några hänvisningar till avtal i verifikaten.
Björn Wigelius uppgifter
Björn Wigelius har uppgett följande.
Allmänt
Henovafakturorna var inga mutbetalningar. De hade – liksom fakturorna från
Kvarnhemsgården – bokförts på sedvanligt sätt som kostnader.
Enligt hans mening hade de också bokförts på korrekt sätt.
När det gäller branschpraxis för bokföring av kostnader i ett företag som Fojab
gällde följande. Alla kostnader/intäkter i ett pågående uppdrag inom Fojab
placerades på kostnadsställen/intäktsställen. Östersund, Haparanda och Saltvik var
projekt med intäkter och kostnader. Det skildes mellan kostnadsersättningar på
240
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
löpande räkning och fast arvode. Det var mycket vanligt att parterna i ett uppdrag
träffade ett skriftligt avtal. Man kom överens om ett pris och fakturerade. Någon
särskild hänvisning till skriftliga eller muntliga avtal gjordes inte i bokföringen. Det
var dock ganska vanligt att ett skriftligt avtal upprättades när respektive projekt väl
avslutats.
När kostnadsfakturorna kommit in till Fojab tittade han på dem och attesterade.
Härefter lämnades de till Fojabs ekonomiavdelning där någon ansvarig såg till att de
bokfördes på rätt sätt. Så skedde också med VVS-konsulters och underleverantörers
fakturor. Deras fakturor var lika enkla, dvs. ”á conto enligt överenskommelse”.
Underkonsulters avtal om ett fast pris för utförd prestation var kopplat till en
lyftplan. Fördelen med en lyftplan var att det inte behövdes någon redovisning av
utfört arbete.
Fakturorna från Henova
När det gäller Henovafakturorna var Henovas konsultarbete redan avslutat när
Henovas första fakturor skickades. Konsultarvodet avsåg nämligen Henova/Göran
Henrikssons tips om att KV hade anstaltsprojekt på gång. Därefter upprätthöll han
själv kontakterna med KV. När det gällde studieresan till Sydafrika gällde fakturan
Göran Henrikssons egna kostnader för den resan.
Henovafakturorna grundade sig på ett muntligt avtal med en procentsats för
provision. När 2007 års fakturor kom under våren 2007 pågick en ganska infekterad
avtalsdiskussion mellan honom och Göran Henriksson. Han visste ju vad han lovat
men han lyckades inte ändra den ursprungliga överenskommelsen om 2-3 procents
arvodesnivå på det sammanlagda kontraktsbeloppet. Varje gång han träffade avtal
med KV instruerade han Göran Henriksson om hur fakturorna skulle se ut och hur
kostnaderna skulle fördelas på dessa. Han attesterade sedan fakturorna i den mån de
stämde överens med deras muntliga provisionsöverenskommelse.
241
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
När det gällde Kvarnhemsgården/Sten Gustavsson var denne en nära vän och
tidigare kund. Han hade väldigt stort förtroende för Sten Gustavsson, som var
ekonom. Sten Gustavsson hade hjälpt honom med att lägga upp stora projekt och
hur ”man skulle angripa sådana”. När det gällde Kvarnhemsgårdens faktura på 1,5
Mkr inkl. moms, avseende ”Konsultarbete och medhjälp med anbud och
upphandlingar av Krim.anl. i Östersund och Haparanda” fanns ett muntligt avtal
mellan honom och Sten Gustavsson. När det ingicks kom han inte ihåg.
Rättslig reglering
Av 4 kap. 1 § 2 och 5 kap. 6-7 §§ bokföringslagen (1999:1078) framgår att varje
bokföringspost ska ha en verifikation. Verifikationen ska innefatta uppgift om när
den har sammanställts, när affärshändelsen inträtt, vad den avser, vilket belopp den
gäller och vilken motpart den berör. I förekommande fall ska verifikationen också
innefatta upplysning om handlingar eller andra uppgifter som har legat till grund för
affärshändelsen samt var dessa finns tillgängliga.
Henovafakturorna
Dessa fakturor, som alla är ställda till Fojab Svartbröder AB, ”Att Björn Wigelius”,
är tio till antalet och har bokförts under åren 2006-2008. Åtta av de åberopade
fakturorna avser ett sammanlagt belopp om 11,6 Mkr i arvodesersättningar till
Göran Henrikssons bolag Henova. Av dessa har fyra bokförts under år 2006, två
under år 2007 och två under år 2008. De två återstående fakturorna avser ersättning
för ”resekostnader för resa i Sydafrika 8-16/2 2007” om sammanlagt 76 302 kr.
Samtliga fakturor – utom Henovas resekostnadsfakturor – avser betydande belopp.
242
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Fakturatexten är knapphändig och inskränks till en upplysning om arvode enligt
överenskommelse avseende något av de s.k. Norrlandsprojekten jämte tillägg. I tre
av fakturorna uppges dessutom att det är fråga om förskott.
Fakturorna i samtliga dessa fall borde ha försetts med en upplysning om de
handlingar som utgjorde grunden för Henovas provisionskrav eller i vart fall en
beskrivning av vad som egentligen låg bakom kraven.
Björn Wigelius har under åtalspunkterna 2-4 i denna dom fällts till ansvar för grov
bestickning avseende dessa arvodesbelopp. Tingsrätten har bedömt de aktuella
beloppen som mutor.
Enligt 9 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) får utgifter för mutor eller andra
otillbörliga belöningar inte dras av.
Någon annan slutsats kan inte dras än att Björn Wigelius genom att opreciserat
bokföra beloppen som uppkomna arvodeskostnader enligt avtal i de tre
anstaltsprojekten velat dölja att det varit en icke avdragsgill utgift för muta.
Mot denna bakgrund borde också Henovas resekostnadsfakturering ha preciserats
ytterligare.
Vad Björn Wigelius uppgett till sitt fredande ändrar inte bedömnigen.
Sammanfattningsvis har Björn Wigelius, såvitt avser Henovas fakturor, uppsåtligen
åsidosatt sin bokföringsskyldighet på sätt som beskrivits och därigenom gett upphov
till fara för att skattemyndighetens kontrollverksamhet, vad gäller beräkningen av
skatt, allvarligt försvårats. Björn Wigelius ska alltså i sin egenskap av ansvarig
företrädare för Fojab Svartbröder AB fällas till ansvar för försvårande av
skattekontroll i denna del.
243
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Av dessa fem fakturor är tre ställda till Fojab Svartbröder AB.
Den första av fakturorna har bokförts år 2007 och avser ersättning på sammanlagt
1,875 Mkr för konsultarbete och medhjälp i samband med anbud och upphandlingar
av KV:s projekt i Östersund och Haparanda.
Den andra fakturan har bokförts år 2008 och avser tilläggsarvode Haparanda enligt
avtal på sammanlagt 206 250 kr inkl. moms.
Den tredje fakturan, slutligen, har bokförts år 2009 och avser tilläggsuppdrag Kva
Verksmon enligt avtal på 218 750 kr inkl. moms.
De nu redovisade fakturorna avser betydande belopp med en knapphändig
fakturatext, som hänvisar till ett ospecificerat avtal eller till konsultarbeten i KVprojekten Haparanda och Verksmon. Fakturorna borde ha försetts med en
upplysning om de handlingar som utgjorde grunden för Kvarnhemsgårdens
ersättningskrav eller i vart fall en beskrivning av vad som låg bakom kraven.
Björn Wigelius har alltså, avseende tre fakturor från Kvarnhemsgården, uppsåtligen
som ansvarig företrädare för Fojab Svartbröder AB åsidosatt sin
bokföringsskyldighet på sätt som beskrivits. Han har därigenom gett upphov till fara
för att Skatteverkets kontontrollverksamhet vid skatteberäkningen allvarligt
försvårats och ska därför även fällas till ansvar för försvårande av skattekontroll,
avseende tre av Kvarnhemsgårdens fakturor.
Vad Björn Wigelius i denna del anfört till sitt fredande ändrar inte bedömningen.
244
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
De resterande två fakturorna, såvitt avser fakturorna från Kvarnhemsgården, har
emellertid ställts till Fojab Arkitekter AB och bokförts år 2009 respektive 2010 på
ett sammanlagt belopp om (125 000+87 500=) 212 500 kr. Åklagarens
gärningsbeskrivning innehåller endast ett påstående om ansvar för Björn Wigelius i
dennes egenskap av ansvarig företrädare för Fojab Svartbröder AB. På grund härav
kan åtalet mot Björn Wigelius beträffande de två fakturorna till Fojab Arkitekter
AB inte vinna bifall.
Sammanfattning
I enlighet med det sagda ska alltså Björn Wigelius fällas till ansvar för försvårande
av skattekontroll. Med hänsyn främst till beloppens storlek och det faktum att den
opreciserade faktureringen från Henova pågått under lång tid bör den sammanlagda
brottsligheten bedömas som grov. Härtill kommer att den ingått som ett led i en
systematisk brottslighet.
245
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
VIARPSFASTIGHETEN (ÅP 1)
Processuella förutsättningar
Tingsrätten har bifallit åklagarens ansvarsyrkanden under åtalspunkterna 2-4 och
prövar därför inte ansvarsyrkandena under åtalspunkten 1 (se ”Förtydliganden av
ansvarsyrkandena”). Denna åtalspunkt har emellertid handlagts i sin helhet vid
huvudförhandlingen och det finns därför skäl att här redovisa den åberopade
utredningen.
Bakgrund
Gösta Jönsson ägde fastigheten Viarp 5:81 i Förslöv. Denne avled den 16 juli 1999
och efterlämnade barnen Bo Jostvik och Britt-Marie Swenson. Från Viarp 5:81
avstyckades härefter bl.a. de obebyggda fastigheterna Viarp 5:107 och Viarp 5:108.
Viarp 5:107 kom att ägas av Britt-Marie Swenson, hustru till Rolf Swenson, och
Viarp 5:108 av hennes bror Bo Jönsson, som sedermera bytte efternamn till Jostvik.
Av en bouppteckning efter Gösta Jönsson framgick att bland Gösta Jönssons
tillgångar fanns 340 000 kr i kontanter, som fördelades lika mellan barnen enligt
lag.
Genom ett skriftligt entreprenadavtal, daterat den 7 juni och den 17 augusti 2006,
förvärvade Rolf och Britt-Marie Swenson ett Modulenthus för 1 843 000 kr, som
uppfördes på Viarp 5:107.
Under vårvintern 2006 anlitade Göran Henriksson Fojab för att projektera ett
fritidshus på Viarp 5:108. Arkitekten Mattias Hedberg-Ek, från Fojab Arkitekter
AB kom redan i inledningsskedet att ersätta arkitekten Hans Ödman från samma
arkitektfirma som projektledare för entreprenaden.
246
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Genom ett köpekontrakt, dagtecknat den 27 juli och den 1 augusti 2007, förvärvade
Henova Förvaltning AB (Henova) genom Göran Henriksson fastigheten Båstad
Viarp 5:108 av Bo Jostvik för 350 000 kr.
Den 8 juni 2009 lämnade JHB Bygg AB genom Jerry Hansson en offert till Rolf
Swensson avseende uppförandet av fritidshuset på Viarp 5:108. I offerten erbjöds
bl.a.” lockpanel utvändigt (likt huset)”.
Den 6 juli 2009 skrev Rolf Swenson ett mail till Göran Henriksson med följande
innehåll. ”Hej Göran Jag hoppas att du nu är tillbaka i Sverige och snart väl
förberedd för semester. Byggplaneringen i Skåne har rullat vidare till stora pengar.
Jag bifogar beställningsskrivelsen som är skickad till byggaren. Glaspartier etc är
beställda så att byggena kan börja i vecka 33.”
Genom en beställningsskrivelse den 7 augusti 2009 beställde byggherren Henova,
genom Göran Henriksson, av totalentreprenören Jerry Hansson Bygg AB följande
arbeten. Ett inglasat uterum på Britt-Marie Swensons fastighet Viarp 5:107,
tilläggsisolering av garage på samma fastighet samt uppförande av ett bostadshus på
Viarp 5:108. Kontraktssumman för samtliga arbeten angavs till 2 084 098 kr, inkl.
moms. När det gällde eventuella s.k. ÄTA-arbeten angavs i avtalet att dessa skulle
kostnadsregleras separat enligt fastpristillägg. Byggstart var planerad till den 10
augusti 2009.
Den 27 augusti 2009 lämnade N. P. Nilssons Trävaruaktiebolag i Båstad genom
Louise Edvall till Rolf och Britt-Marie Swenson en offert avseende ett
Marbodalkök till ett pris av 94 000 kr, exkl. moms.
Den 10 december 2009 genomfördes slutbesiktning på Viarp 5:107, avseende det
inglasade uterummet och tilläggsisolering av garage, av Jerry Hansson och
besiktningsförrättaren. Göran Henriksson deltog inte.
247
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Genom ett skriftligt köpeavtal, dagtecknat den 30 mars 2010, köpte Britt-Marie
Swenson av Ekeby Möbelaffär en soffa med nackstöd, soffbord, sidobord och säng.
Den 10 maj 2010 levererades möblerna till det nyuppförda huset på Viarp 5:108,
dock med undantag för sidobordet som levererades till Britt-Marie Swensons hus på
Viarp 5:108.
Under hela entreprenadtiden utväxlades ett stort antal mail mellan Mattias Hedberg
Ek och Rolf Swenson angående såväl stora som små frågor rörande entreprenaden.
Mailväxlingen gällde ritningarnas slutliga utformning, kökets och övriga rums
utseende, fönsterhöjd, färgsättningar m.m.
Ett antal ÄTA-listor utväxlades mellan i första hand Mattias Hedberg-Ek och Jerry
Hansson under byggnationens gång.
Någon mailväxling med Göran Henriksson förekom bara undantagsvis och då
särskilt angående tidpunkten för slutbesiktningen.
Den 7 maj 2010 skickade Rolf Swenson till Göran Henriksson en faktura på 23 473
kr avseende byggström för byggnationen på Viarp 5:108.
Den 12 maj 2010 hölls slutbesiktning av det uppförda bostadshuset på Viarp 5:108 i
närvaro av Jerry Hansson och besiktningsförrättaren Mattias Hedberg-Ek. Göran
Henriksson var inte närvarande.
Den 18 maj 2010 greps Rolf Swenson som misstänkt för brott. Han anhölls och
häktades härefter och försattes på fri fot den 27 maj 2010.
I slutet av maj 2010 träffades mellan Britt-Marie Swenson och Göran Henriksson en
skriftlig överenskommelse, som dock dagtecknades den 15 augusti 2009.
248
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
I överenskommelsen uttalades bl. följande. Henova skulle komma att bebygga sin
tomt Viarp 5:108 och skulle då behöva hjälp med tillsyn, löpande kontakt med
byggmästaren och el under arbetets gång. – Britt-Marie Swenson avsåg att bygga en
inglasad altan på sitt hus på Viarp 5:107, som är närmaste granne till Henova. – För
att uppnå en bra ekonomisk situation för båda parter skulle hela upphandlingen och
uppförande av hus och inglasad altan komma att göras av Henova. Henova å sin
sida, fick då hjälp med tillsyn, löpande kontakt med byggmästare och el under
arbetets gång av Britt-Marie Swenson. – När byggnationen var färdig och
slutbesiktigad skulle avräkning göras mellan parterna. Britt-Marie Swenson skulle
betala arbete och material för den inglasade altanen och Henova skulle betala timtid
för nedlagt arbete, tillsyn och löpande kontakt med byggmästaren samt förbrukad
el. – Avräkningen skulle vara slutligt reglerad senast 3 månader efter slutbesiktning.
Den 9 juni 2010 skickade Mattias Hedberg-Ek ett mail till Göran Henriksson
angående ”Kostnadsfördelning Viarp”. I mailet anförde Mattias Hedberg-Ek att
”bifogat underlag för entreprenadkostnader låg till grund för entreprenadavtalet med
kostnadsfördelning enligt nedan. Därtill kommer kostnader som kommer ut ÄTAlistan.” Mattias Hedberg-Ek redovisade härefter i mailet bl.a. en totalfördelning
mellan Viarp 5:107 och Viarp 5:108 avseende kostnaderna.
Muntlig bevisning
Rolf Swenson och Göran Henriksson samt nio vittnen har hörts under denna
åtalspunkt. I den delen hänvisas här till ”Förhörsberättelser”, domsbilaga 1.
Därutöver har tingsrätten tillåtit uppläsning av de förhör som hållits med BrittMarie Swenson under förundersökningen.
249
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
STRAFF
Rolf Swenson
Rolf Swenson är 69 år gammal och finns inte i belastningsregistret.
Rolf Swenson har gjort sig skyldig till mutbrott av normalgraden i ett fall (Lånet, åp
8) samt grovt mutbrott i två fall (Norrlandsanstalterna, åp 2-4, och Spelkontot, åp
5). När det gäller ansvar för mutbrott av normalgraden är straffskalan böter eller
fängelse i högst två år och för grovt mutbrott fängelse i lägst sex månader och högst
sex år.
Det har redan redovisats på vilka grunder mutbrottet bedömts som grovt.
Bedömningen har sammanfattningsvis varit att Rolf Swenson grovt missbrukat sin
förtroendeställning som fastighetschef på KV, att mutorna, såvitt avser
Norrlandsanstalterna, uppgått till mycket betydande belopp och att förfarandet varit
systematiskt och planlagt. Rolf Swenson har spelat en betydande roll i det beskrivna
förfarandet.
Brottslighetens straffvärde bör ligga på drygt fyra år. Annat straff än fängelse
kommer därför inte ifråga. Nästan nio år har förflutit sedan händelseutvecklingen
kring Norrlandsanstalterna tog sin början. Rolf Swenson är nära 70 år och har varit
allvarligt sjuk. Med beaktande av bestämmelserna i 29 kap. 5 §
första stycket 6 och 7 brottsbalken bestäms straffet till fängelse 3 år och 2 månader.
Björn Wigelius
Björn Wigelius är 70 år gammal. Inget av intresse finns om honom i
belastningsregistret.
Björn Wigelius har gjort sig skyldig till bestickning (Lånet, åp 8), grov bestickning i
ett fall (Norrlandsanstalterna, åp 2-4) samt grovt försvårande av skattekontroll
250
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
(åp 11).
Grunderna för bedömningen att bestickningsbrottet ska anses grovt är – bortsett från
tjänsteutövningsgrunden – desamma som i Rolf Swensons fall. Härtill kan läggas att
det grova förvårandet av skattekontroll har begåtts i syfte att dölja de redovisade
fakturornas verkliga innebörd, nämligen mutor för Norrlandsprojekten.
Brottslighetens straffvärde bör ligga kring 4 år. Annat straff än fängelse kommer
därför inte ifråga. Nästan nio år har förflutit sedan händelseutvecklingen kring
Norrlandsanstalterna tog sin början. Björn Wigelius är 70 år gammal. Med
beaktande av bestämmelserna i 29 kap. 5 § första stycket 6 och 7 brottsbalken
bestäms straffet för Björn Wigelius till 3 års fängelse.
Göran Henriksson
Göran Henriksson är 68 år gammal. Han finns inte i belastningsregistret.
Göran Henriksson har gjort sig skyldig till medhjälp till grovt mutbrott
(Norrlandsanstalterna, åp 2-4) och grovt bokföringsbrott (åp 10).
Grunderna för bedömningen att hans medhjälp till mutbrottet ska anses grovt är –
bortsett från tjänsteutövningsgrunden – desamma som i Rolf Swensons fall. Härtill
kommer att Göran Henriksson varit den som skött förhandlingarna med Björn
Wigelius om mutans storlek. Grunden för att bokföringsbrottet har bedömts som
grovt har varit ett stort antal allvarliga brister i den löpande bokföringen under ett
flertal år.
Göran Henrikssons medverkan till mutbrottet kan, från straffvärdesynpunkt,
jämställas med Rolf Swensons gärningsmannaskap. Brottslighetens straffvärde bör
ligga kring 4 år. Annat straff än fängelse kommer därför inte ifråga.
251
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henriksson är 68 år och sjuklig. Med hänsyn till Göran Henrikssons ålder
saknar det betydelse vid straffets bestämning att han åläggs näringsförbud. Med
beaktande av bestämmelserna i 26 kap. 5 § första stycket 6 och 7 brottsbalken
bestäms straffet till 3 års fängelse.
Stefan Svensson
Stefan Svensson är 65 år gammal. Inget av intresse finns om honom i
belastningsregistret.
Stefan Svensson har gjort sig skyldig till grov bestickning (Spelkontot, åp 5).
Brottet har ansetts grovt med hänsyn till att det varit av samhällsfarlig karaktär samt
med hänsyn till beloppsstorleken, 300 000 kr, som Stefan Svensson lämnat i muta
till Rolf Swenson. Brottslighetens straffvärde bör ligga kring 6 månaders fängelse.
Med hänsyn till den tid som gått sedan brottet begicks anser tingsrätten med
beaktande av 29 kap. 5 § första stycket 7 brottsbalken att straffmätningsvärdet
uppgår till 4 månaders fängelse.
Det finns förutsättningar att välja en annan påföljd än fängelse. Stefan Svensson har
samtyckt till att utföra samhällstjänst. Han är lämplig för en sådan påföljd.
Påföljden kan stanna vid villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Antalet
timmar för samhällstjänsten ska bestämmas till 120.
252
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
FÖRETAGSBOT
BMRS Konsult AB
Åklagaren har enligt 36 kap. 7 § brottsbalken yrkat att Rolf Swensons konsultbolag
BMRS Konsult AB ska åläggas en företagsbot på 3 Mkr. Yrkandet grundas på Rolf
Swensons påstådda brottslighet under åtalspunkten 9 (BMRS-uppdragen).
Bolaget har motsatt sig yrkandet.
Åklagarens ansvarsyrkande mot Rolf Swenson under åtalspunkten 9 har avslagits.
Yrkandet om att BMRS Konsult AB ska åläggas företagsbot ska följaktligen också
avslås.
Åklagaren har yrkat att Stefan Svenssons bolag Ferax Projektledning AB enligt 36
kap. 7 § brottsbalken ska åläggas en företagsbot på 8 Mkr. Yrkandet grundas på
Stefan Svenssons påstådda brottslighet under åtalspunkten 5 (Spelkontot) och
åtalspunkten 6 (Öresundsprojektet).
Bolaget har motsatt sig yrkandet.
Åklagarens ansvarsyrkande har ogillats såvitt avser åtalspunkten 6
(Öresundsregionen). Däremot har Stefan Svensson fällts till ansvar för grovt
mutbrott enligt åtalspunkten 5 (Spelkontot).
Stefan Svensson har befunnits skyldig till grov bestickning. Brottsligheten har
bestått i att han och Rolf Swenson öppnat ett gemensamt spelkonto. Detta har helt
skötts av Stefan Svensson. Med hjälp av dennes spelskicklighet har spelkontot i
slutänden genererat vinster, varav Rolf Swenson kunnat tillgodogöra sig 100 000 kr
efter avdrag för insatsen. Rolf Swenson har sedan av Stefan Svensson i handen
253
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
erhållit minst 200 000 kr, som med all sannolikhet också härrört från Stefan
Svensson kontanta spelvinster utanför själva spelkontot. Tingsrätten har funnit att
Stefan Svensson på detta sätt velat belöna Rolf Swenson för att denne med början
ett och ett halvt år tidigare tilldelat hans bolag Ferax stora projekteringsuppdrag i
anstaltsprojekten Haparanda, Östersund och Härnösand (åp 2-4,
Norrlandsanstalterna)
Stefan Svensson är näringsidkare på så sätt att han äger projekteringsföretaget Ferax
med normalt 3-4 anställda.
Av 36 kap. 7 § brottsbalken framgår bl.a. att för brott som begåtts i utövningen av
näringsverksamhet ska näringsidkaren under vissa förutsättningar åläggas
företagsbot. Av förarbetena framgår också att brottet ska ingå som ett led i
näringsverksamheten och typiskt sett ha en klar anknytning till den verksamhet som
bedrivs av gärningsmannen (se vidare prop. 1985/86:23 s. 28).
Det saknas alltså förutsättningar att ålägga Ferax företagsbot på sätt åklagaren gjort
gällande. Yrkandet om att företagsbot ska åläggas Ferax ska alltså avslås.
Henova AB och Henova Förvaltning AB
Åklagaren har yrkat att vart och ett av Göran Henrikssons två enmansbolag Henova
AB och Henova Förvaltning AB enligt 36 kap. 7 § brottsbalken ska åläggas
företagsbot på 9 Mkr respektive 2 Mkr, eller sammanlagt 11 Mkr. Yrkandena
grundas på Göran Henrikssons påstådda brottslighet under åtalspunkterna 2-4
(Norrlandsprojekten) och åtalspunkten 7 (Skanskauppdragen).
Bolagen har motsatt sig yrkandena.
254
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åklagarens ansvarsyrkande mot Göran Henriksson under åtalspunkten 7 har
ogillats. Däremot har Göran Henriksson fällts till ansvar för medhjälp till grovt
mutbrott enligt åtalspunkterna 2-4.
Göran Henriksson har begått sistnämnda brott inom ramen för den
konsultverksamhet som han bedrivit i Henova AB.
Brottsligheten har i Henova AB bestått i att mutbeloppen, cirka 11,6 Mkr, satts in
på Henova AB:s bankkonto. Henova AB har alltså fungerat som Göran Henrikssons
faktureringsbolag. Brottsligheten kan därför sägas ha begåtts i Henovas
näringsverksamhet.
Brottslighetens omfattning under åtalspunkterna 2-4 har visserligen varit betydande.
Göran Henriksson har emellertid bl.a. för denna brottslighet ådömts ett fängelsstraff
på tre år. Vidare har tingsrätten beslutat att– efter avdrag med 26,3 procent
bolagsskatt – förverka mutbeloppet, 8,5 Mkr, solidariskt hos Göran Henriksson och
hos Henova AB.
Mot den nu beskrivna bakgrunden synes ett åläggande av företagsbot gentemot
Henova AB alltför strängt (se RH 2009:41). Yrkandet om att ålägga Henova AB
företagsbot avslås.
Henova Förvaltning AB synes inte ha varit involverat i den nu aktuella
brottsligheten. Skäl att ålägga Henova Förvaltning AB företagsbot saknas. Yrkandet
avslås.
255
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
FÖRVERKANDE M.M.
Inledning
Åklagaren har framställt yrkanden om förverkande dels mot de tilltalade, dels mot
ett antal av de tilltalades bolag. De tilltalade respektive de bolag hos vilka
förverkande yrkats har, som angetts inledningsvis, bestritt samtliga
förverkandeyrkanden.
Utredningen avseende förverkandeyrkandena har bestått av förhör med de tilltalade
samt vittnesförhör med ekorevisorerna Lena Lithén, Jenny Davidsson, Tulan Hakim
och Pernilla Tegander. Vittnena har främst hörts över de promemorior och
presentationer som respektive vittne upprättat, vilka har åberopats som skriftlig
bevisning. Även de tilltalade har i viss utsträckning åberopat skriftlig bevisning.
Här redovisas först rättsliga utgångspunkter och allmänna ställningstaganden till de
rättsliga frågor som aktualiseras. Härefter prövas de framställda
förverkandeyrkandena avseende de tilltalade och instämda bolag.
Rättslig reglering och generella överväganden
Allmänna regler om förverkande av egendom finns i 36 kap. brottsbalken. I 1 §
stadgas bl.a. huvudregeln att utbyte av ett brott enligt brottsbalken ska förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för det mottagna får dess värde
förklaras förverkat. Syftet bakom förverkandebestämmelserna, särskilt såvitt avser
utbytesförverkande, är vinningsneutralisering (se Gustaf Almkvist, Förverkande av
egendom, 2014, s. 18f.) Genom att den vinst som någon gjort till följd av ett brott
tas ifrån denne minskar incitamenten att begå brott. Detta fyller också en moralisk
funktion eftersom det vore stötande om gärningsmannen kunde tjäna på att begå
brott.
256
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Var ska utbyte av mutbrott förverkas?
Det är uppenbart att för den som tar emot en muta utgör mutan ett utbyte av brott.
Detta utbyte ska förverkas hos mottagaren. Det är också uppenbart att någon kan
dömas till ansvar för mutbrott för att ha låtit åt sig utlova eller ha begärt en muta
utan att det för den skull finns något utbyte av brottet som kan förverkas. Frågan om
förverkande hos den som gör sig skyldig till bestickning behandlas i det följande.
Av bestämmelserna om bestickning och mutbrott framgår att straffansvar inträder
även för den som ger respektive tar emot muta för annans räkning. Det har redan
redogjorts för i vilka situationer det kan vara straffbart att ge eller ta emot muta för
annans räkning. Frågan är vad detta får för betydelse för frågan om förverkande.
Det kan konstaterars att det inte för straffansvar krävs att mutan mottagits för
vidarebefordran till den egentlige mottagaren (den person som innehar
tjänsteställning). Än mindre krävs att mutan de facto har överlämnats till den
egentlige mottagaren. Något förmögenhetsvärde har i dessa fall inte tillförts den
person som innehar tjänsteställning, även om det föreligger ett fullbordat mutbrott.
Med beaktande av förverkandeinstitutets vinningsneutraliserande syfte bör
utgångspunkten då, enligt tingsrättens mening, vara att förverkande av mutan sker
hos den som varit den faktiske mottagaren av mutan, trots att det ligger i sakens
natur att det framstår som troligt att förfarandet också varit avsett att medföra
vinning för den person som innehar tjänsteställning (jfr prop. 1968:79 s. 62).
Annorlunda förhåller det sig för det fall någon mottar en muta för annans räkning
och mutan därefter vidarebefordras till muttagaren. Muttagaren har då gjort sig
skyldig till mutbrott i och med att mutan överlämnats till mellanmannen, medan
denne i samma stund gjort sig skyldig till medhjälp till mutbrott eller medhjälp till
bestickning. Om mutan har transporterats från mellanmannen till muttagaren bör
förverkande istället, i enlighet med 36 kap. 5 § brottsbalken, ske hos den slutlige
mottagaren.
257
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Detta fordrar dock att det är utrett att en vidarebefordran faktiskt har skett. Ett
förverkande bör inte ske hos den slutlige mottagaren enbart av det skälet att det kan
antas att denne skulle komma att få del av mutan. Inte heller bör ett förverkande ske
solidariskt hos slutlig mottagare och mellanman enbart av det skälet att det kan
antas att mutan varit avsedd för den förre eller med anledning av att det inte kan
utredas vem som vid tidpunkten för domstolens prövning har mutan i sin besittning.
Ska egendom förverkas solidariskt?
Åklagaren har i flera fall yrkat att förverkande ska ske solidariskt hos flera av de
tilltalade och/eller de inblandade bolagen. Försvararna tillika ombuden har
argumenterat för att förverkande inte ska ske solidariskt.
I den delen görs följande allmänna överväganden.
Syftet bakom reglerna om utbytesförverkande är, som framhållits, att neutralisera
den vinning som uppstått till följd av brottet. I 36 kap. 5 § brottsbalken finns en
bestämmelse om de s.k. förverkandesubjekten, dvs. en uppräkning av var
förverkande får ske. Enligt 36 kap. 4 § brottsbalken får värdet av ekonomiska
fördelar förverkas hos en näringsidkare om dessa uppkommit till följd av ett brott
som är begånget i utövningen av näringsverksamhet.
I förarbetena till ovan nämnda bestämmelser uttalades följande (prop. 1968:79, s.
52).
Solidariskt förverkande står inte heller väl samman med den här förut förordade
principen om vinningskonfiskation. Vinning bör nämligen räknas särskilt för var
och en som drabbas av förverkande. I vissa andra fall kan dock solidariskt
förverkande vara motiverat. Huvudregeln torde dock bli att förverkande inte
ådöms solidariskt.
258
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Huvudprincipen är således att ett förverkande inte ska ske solidariskt hos flera
förverkandesubjekt, eftersom det är en konkretiserad vinning av brottet som ska
förverkas och det inte får förekomma att samma värde förverkas två gånger. Denna
princip har Högsta domstolen anslutit sig till i ett flertal avgöranden (se exempelvis
NJA 1991 s. 387, NJA 1994 s. 404 och NJA 2004 s. 204).
Det verkar emellertid finnas en möjlighet att undantagsvis förverka egendom
solidariskt hos flera förverkandesubjekt. Någon närmare vägledning för i vilka fall
detta kan bli aktuellt står inte att finna. En situation där det dock bör kunna komma
ifråga att förverka solidariskt mellan flera aktörer är situationen när det i ett bolag
uppkommit ekonomiska fördelar till följd av brott begånget i näringsverksamhet
och det rör sig om ett bolag vars enda ägare är den som begått brottet. I ett sådant
fall framstår risken för dubbelförverkande som försumbar. Det vore även
otillfredsställande om den som begått brott med vinning på ett enkelt sätt skulle
kunna undandra vinsten från förverkande eller i vart fall försvåra utredningen
genom dispositioner inom det egna bolaget.
Det bör särskilt observeras att förverkandesanktionen inte i första hand är avsedd att
tillämpas i straffande syfte. Även om ett bolag eller en person tagit emot en muta
för annans räkning bör detta således inte leda till att mutan förverkas hos bägge
parterna solidariskt.
Ska förverkande ske hos den som döms för bestickning?
Åklagaren har begärt att stora summor pengar ska förverkas hos dels de påstådda
bestickarna Björn Wigelius och Stefan Svensson, dels hos Stefan Svenssons bolag
Ferax Projektledning AB. Förverkandebeloppen har beräknats utifrån den vinst som
respektive bolag gjort på aktuella anstaltsprojekt. En grundläggande fråga är om
vinst som genererats i ett bolag under dessa omständigheter är att anse som utbyte
av brott.
259
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Frågan gäller närmast vilket förhållande som ska finnas mellan en brottslig gärning
och en uppkommen vinning för att ett förverkande ska aktualiseras. Det står klart att
alltför perifera vinster inte kan bli föremål för förverkande, men avgränsningsfrågan
har inte fått något klart svar i rättspraxis. I doktrinen har diskuterats krav på
orsakssamband mellan brottslig handling och uppkomsten av vinning som en
nödvändig förutsättning för att förverkande ska kunna ske (se Almkvist, a a, s. 77
ff.)
Följande kan sägas om de allmänna förutsättningarna för att vinning hos bestickaren
ska betraktas som utbyte av brott. Det står för det första klart att även vinning som
uppstått i tiden efter den brottsliga gärningen kan utgöra utbyte av brott. För det
andra bör, i enlighet med hur frågan om kausalsamband hanteras inom
skadeståndsrätten, det inte krävas mer än att brottet är en tillräcklig förutsättning för
vinningen för att denna ska anses utgöra utbyte av brott. Även om det finns
konkurrerande orsaker till vinningen kan det alltså bli aktuellt med ett förverkande,
förutsatt att det är utrett att ett begånget brott i sig självt varit tillräckligt för att
vinningen skulle uppstå, de konkurrerande orsakerna förutan. För det tredje, och
som en följd av föregående resonemang, står det slutligen klart att hypotetiska
resonemang om vinningens uppkomst saknar betydelse för frågan om
orsakssamband mellan gärning och utbyte. Det är med andra ord irrelevant om den
vinning som uppstått hade kunnat uppnås med lagliga medel om brottet inte blivit
begånget.
Med detta sagt står klart att argumenten för att något ska kunna sägas utgöra utbyte
av brott försvagas ju fler åtgärder i tiden efter brottets fullbordan som krävs för att
vinningen ska materialiseras. Detta innebär i nu aktuellt fall att det utbyte hos
bestickaren som yrkas förverkat måste ha uppstått antingen i samband med att
bestickningsbrottet fullbordades eller som en direkt följd av detta, dvs. utan att
alltför många åtgärder i tiden efter bestickningsbrottets fullbordan krävts för att
vinningen ska uppstå.
260
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Prövning av förverkandeyrkandena
Stefan Svensson och Ferax Projektledning AB
hos Stefan Svensson av sammanlagt 27 285 250 kr. Åklagaren har på grund av
brotten under åtalspunkterna 5 och 6 yrkat förverkande hos Ferax Projektledning
AB av 6 601 845 kr.
Stefan Svensson döms för grov bestickning enligt åtalspunkten 5 (Spelkontot).
Åtalet enligt åtalspunkten 6 (Öresundsprojektet) ogillas.
Yrkandet, som riktats mot Ferax Projektledning AB, har beräknats i enlighet med
den vinst som bolaget erhållit som en följd av deltagandet i de tre
Norrlandsanstaltsprojekten, med avdrag för vad som betalats ut till Stefan Svensson.
Yrkandet om förverkande hos Stefan Svensson har beräknats utifrån hur stor del av
Ferax Projektledning AB:s vinst från Norrlandsanstaltsprojekten som utbetalats till
denne.
Frågan är alltså om den vinst som Ferax Projektledning AB erhållit som en följd av
deltagandet i projekten kan anses ha utgjort ett utbyte av brott. Följande bedömning
görs.
Det måste först konstateras att det är erhållandet av möjligheten – som också kom
att förverkligas – att teckna avtal med KV, via Fojab coordinator AB, som utgjort
det omedelbara utbytet av det brott för vilket Stefan Svenssons döms. I avtalet har
stipulerats betalningar från Fojab coordinator AB till Ferax Projektledning AB vid
vissa tider. En slutavräkning har sedan skett under hösten 2010, vilken resulterat i
att Ferax Projektledning AB betalat tillbaka pengar till Fojab coordinator AB. Först
därefter har det stått klart i vilken mån projekten skulle ha medfört en vinning för
261
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Ferax Projektledning AB. I vart fall vid en skälighetsbedömning är det den
situation, som förelegat efter slutavräkningen, som är relevant för bestämmandet av
omfattningen av vinsten.
Enligt 36 kap. 1 § brottsbalken ska utbyte av brott förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt.
Det har framkommit att Ferax Projektledning AB varit lämpat för den typ av arbete
som bolaget kontrakterats att utföra och att bolaget också utfört arbetet i enlighet
med avtalet och till beställarens belåtenhet. Avtalet får därmed anses ha varit
marknadsmässigt.
Slutsatsen blir att det saknats ett tillräckligt nära – såväl från tids- som
orsakssynpunkt – samband mellan den brottsliga gärningen, å ena sidan, och den
vinning som uppstått för, i första hand, Ferax Projektledning AB, å den andra, för
att den erhållna vinningen ska anses utgöra utbyte av brott på sätt åklagaren gjort
gällande. Redan på grund härav kan därför förverkandeyrkandena mot Stefan
Svensson och Ferax Projektledning AB inte bifallas med tillämpning av 36 kap. 1 §
brottsbalken.
Frågan är härefter om förverkandeyrkandena kan bifallas med tillämpning av 36
kap. 4 § brottsbalken.
36 kap. 4 § första stycket brottsbalken innehåller i huvudsak följande. Om det till
följd av ett brott som är begånget i utövningen av näringsverksamhet uppkommit
ekonomiska fördelar för näringsidkaren ska värdet därav förklaras förverkat, även
när det inte följer av 1 § eller 2 § eller annars är särskilt föreskrivet.
Den gärning, som Stefan Svensson gjort sig skyldig till, har bedömts vara ett
bestickningsbrott, eftersom det funnits ett starkt tjänstesamband mellan Stefan
262
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Svensson och Rolf Swenson. De aktuella betalningarna har därmed varit otillbörliga
även om omständigheterna snarast talar för att Stefan Svensson och Rolf Swenson
varit omedvetna om detta.
Som redan uttalats finns det inte något tydligt samband mellan Rolf Swensons och
Stefan Svenssons spelande, å ena sidan, och den senares näringsverksamhet i Ferax,
å den andra. Det kan därför inte heller med tillämpning av 36 kap 4 § brottsbalken
komma i fråga att i något avseende förverka de ekonomiska fördelar som
uppkommit för Ferax Projektledning AB. Förverkandeyrkandet enligt 36 kap 4 §
brottsbalken ogillas därför.
BMRS Konsult AB
Då åtalet enligt åtalspunkten 9 ogillats ska även förverkandeyrkandet riktat mot
BMRS Konsult AB ogillas.
Rolf Swenson
Inledning
Åklagaren har på grund av brotten under åtalspunkterna 2–9 yrkat förverkande hos
Rolf Swenson av sammanlagt 25 375 250 kr, varav 23 725 000 kr solidariskt med
Göran Henriksson och Henova AB och 100 000 kr solidariskt med Björn Wigelius
samt 206 250 kr solidariskt med BMRS Konsult AB. Härutöver har åklagaren på
grund av brottet under åtalspunkten 12 yrkat förverkande av 750 000 kr solidariskt
hos Rolf Swenson, Göran Henriksson och Henova AB.
Rolf Swenson har helt friats från ansvar, såvitt avser åtalspunkterna 6
(Öresundsprojektet), 7 (Skanskauppdragen), 9 (BMRS-avtalen) samt 12
(Tornetprojektet). Även yrkandena om förverkande med anknytning till dessa
åtalspunkter ska alltså ogillas, dvs. 1 250 000 kr avseende åtalspunkten 6,
263
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
10 875 000 kr avseende åtalspunkten 7, 206 250 kr avseende åtalspunkten 9 och
750 000 kr avseende åtalspunkten 12.
Rolf Swenson har dömts för grovt mutbrott enligt åtalspunkten 5 (Spelkontot), där
det ansetts utrett att Rolf Swenson mottagit 1 044 250 kr och att sammanlagt
300 000 kr av detta belopp utgjort en otillbörlig belöning som ska medföra
straffansvar.
Rolf Swenson fälls även till ansvar enligt åtalspunkterna 2-4 (Norrlandsanstalterna)
och åtalspunkten 8 (Lånet). Förverkandeyrkandena hänförliga till dessa punkter
avser beloppen 11 600 000 kr respektive 100 000 kr.
Åtalspunkterna 2-4
När det gäller åtalspunkterna 2-4 har åklagarens brottspåstående gått ut på att mutan
betalats till Henova och att detta inneburit ett fullbordat besticknings- respektive
mutbrott eftersom Henovas ägare, Göran Henriksson, varit en sådan ”annan” person
som bestämmelserna i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § brottsbalken i dåvarande lydelse
samt 23 kap. 7 § brottsbalken tar sikte på. Detta innebär att Rolf Swenson ska
dömas för mutbrott.
Det har dock inte påståtts av åklagaren att Rolf Swenson har mottagit någon muta,
även om åklagaren har menat att medel kommit Rolf Swenson till del i form av
omfattande resor samt enligt åtalspunkten 1. Detta saknar dock relevans i
förevarande hänseende eftersom tingsrätten inte har funnit utrett att medel kommit
Rolf Swenson till del på detta sätt och åtalspunkten 1 inte har prövats.
Då det inte är utrett att mutan enligt åtalspunkterna 2-4 kommit Rolf Swenson till
del ska yrkandet om förverkande riktat mot Rolf Swenson såvitt avser detta belopp
ogillas.
264
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Åtalspunkt 5
Tingsrätten anser att det finns förutsättningar för att förverka det belopp, 300 000
kr, som det befunnits utrett att Rolf Swenson mottagit som muta.
Förverkandeyrkandet ska i övrigt ogillas.
Åtalspunkt 8
I åtalspunkt 8 har en muta betalats till Rolf Swenson. Rolf Swenson och Björn
Wigelius har samstämmigt gjort gällande att det rört sig om ett lån, vilket har
återbetalats. Dessa uppgifter är inte motbevisade och ska alltså läggas till grund för
bedömningen. Som tingsrätten konstaterat i ansvarsdelen kan det faktum att det rört
sig om ett lån inte medföra att förfarandet ska anses straffritt. Frågan är vad
slutsatsen att det ska anses utrett att återbetalning har skett får för konsekvens för
yrkandet om förverkande.
En rimlig ståndpunkt är att det faktum att brottet fullbordats då pengarna
utbetalades till Rolf Swenson också ska medföra att dessa pengar utgör utbyte av
brott. Återbetalningen av lånet påverkar inte denna bedömning.
Det vore i detta fall uppenbart oskäligt att förverka hela värdet av den mottagna
mutan, eftersom lånet har återbetalats. Förverkandet ska istället inskränkas till att
avse den förmån som Rolf Swenson haft av förfarandet. Förmånen har i det här
fallet bestått av ett antal månaders räntefritt lån av 100 000 kr. Förverkandebeloppet
bestäms till skäligen ansedda 5 000 kr.
Slutsats
Sammanfattningsvis ska 305 000 kr förverkas hos Rolf Swenson.
265
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Göran Henriksson och Henova AB
Åklagaren har yrkat att sammanlagt 23 725 000 kr förverkas från Göran Henriksson
solidariskt med Rolf Swenson och Henova AB, med anledning av brotten enligt
åtalspunkterna 2-4, 6 och 7 samt att 750 000 kr förverkas från Göran Henriksson
med anledning av brottspåståendet enligt åtalspunkten 12.
Göran Henriksson har dömts för medhjälp till mutbrott enligt åtalspunkterna 2-4.
Den muta som Göran Henriksson mottagit för Rolf Swensons tjänsteutövning ska
förverkas hos Göran Henriksson. Åtalen för, i första hand, medhjälp till mutbrott i
övrigt har ogillats, varför även förverkandeyrkandena avseende dessa åtalspunkter
ska ogillas.
Åklagaren har yrkat att hela värdet av mottagna mutor, 11 600 000 kr, ska förverkas
hos Göran Henriksson och Henova AB. Göran Henriksson och Henova AB har
häremot invänt följande. Henova AB har betalt bolagsskatt på beloppen, vilka
utbetalats till bolaget från Fojab. Utbetalningarna skedde under åren 2006-2008 och
taxeringarna avseende dessa år har således, i vart fall såvitt avsåg de två första åren,
vunnit laga kraft (se 66 kap. 7 § skatteförfarandelagen). Detta innebar att de inte kan
ändras om inkomsterna skulle förverkas, såvida inte bolaget begär och beviljas
resning.
Åklagaren har tillagt att det var möjligt att begära resning avseende de
lagakraftvunna taxeringarna och att det därför saknades anledning att ta hänsyn till
skatteeffekterna av ett förverkande.
Utgångspunkten i svensk rätt är den s.k. nettoprincipen, dvs. att utgifter för den
förverkade egendomens intjänande ska dras av från förverkandebeloppet (se prop.
1986/87:6 s. 36 ff; Almkvist, a a, s. 101f.) Utgångspunkten faller sig naturlig med
266
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
beaktande av att syftet med att förverka ett utbyte av brott är att neutralisera den
vinning som uppstått vid brottet. Samma hänsyn gör sig gällande avseende
egendom som vid förvärvandet har framstått som legal och därför beskattats för att
sedan vid en senare tidpunkt befunnits utgöra utbyte av brott som ska förverkas.
Det kan konstateras att såväl beskattning som förverkande, liksom bl.a. företagsbot
och böter, i praktiken leder till samma sak, dvs. en betalningsskyldighet till staten.
Det ter sig då naturligt att beskattningen beaktas. Ett förverkande utan hänsyn därtill
skulle vara att jämställa med ett dubbelförverkande.
Henova har betalat skatt beräknad på hela det belopp som mottagits och som
bedömts utgöra en muta. Det saknas anledning att göra någon skillnad mellan de
belopp som härrör från utbetalningar under 2008 – vilka hypotetiskt skulle kunna
bli föremål för omprövning om ansökan därom görs mellan tiden för tingsrättens
dom och utgången av innevarande år – och övriga belopp. Det är i vart fall
uppenbart oskäligt att förverka egendom vilken redan tagits ifrån
förverkandesubjektet genom beskattning.
Slutsatsen blir att det aktuella beloppet, 11 600 000 kr, ska reduceras med 26,3
procent, avseende bolagsskatten under aktuella år. Något avrundat bör det värde
vilket ska förverkas från Göran Henriksson bestämmas till skäliga 8 500 000 kr.
Även med beaktande av att Göran Henriksson nu döms till fängelse får det anses
påkallat att förverka detta belopp hos honom.
På redan redovisade skäl finns det inte skäl att bifalla yrkandet om förverkande
solidariskt mellan Göran Henriksson och Rolf Swenson, eftersom det inte visats att
mutan kommit Rolf Swenson till del.
Det belopp som ska förverkas hos Göran Henriksson bestäms alltså till
8 500 000 kr.
267
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Solidariskt förverkande mellan Göran Henriksson och Henova AB?
Åklagaren har yrkat att aktuellt belopp ska förverkas solidariskt hos Göran
Henriksson och Henova AB. Henova AB har varit ett av Göran Henriksson helägt
bolag där endast han själv varit verksam. Det har framkommit att bolagets
verksamhet närapå uteslutande bestått av de förfaranden, som prövats genom denna
dom. Sammantaget får risken för ett dubbelförverkande under dessa förhållanden
betraktas som obefintlig. Det föreligger alltså sådana omständigheter som bör
krävas för ett solidariskt förverkande av 8 500 000 kr på sätt åklagaren yrkat.
Åklagaren har yrkat att 6 000 000 kr förverkas solidariskt hos Henova Förvaltning
AB och Henova AB, avseende, som åklagaren får förstås, utbyte av brott enligt
åtalspunkten 1. På grund av att tingsrätten dömt till ansvar enligt åtalspunkterna 2-4
(Norrlandsanstalterna) har den subsidiära åtalspunkten 1 (Viarpsfastigheten) inte
prövats. Det saknas därmed förutsättningar för ett bifall av detta
förverkandeyrkande.
Björn Wigelius
Björn Wigelius har dömts för grov bestickning i tre fall enligt åtalspunkterna 2-4
(Norrlandsanstalterna) samt för bestickning av normalgraden avseende åtalspunkt 8
(Lånet). Det bör inledningsvis nämnas att åklagaren inte yrkat förverkande hos
något av Fojabbolagen.
Åtalspunkterna 2-4
Åklagaren har i denna del yrkat att Björn Wigelius inkomst, i den utsträckning som
denna härrört från Norrlandsanstalterna, ska förverkas. Åklagaren har presenterat
fyra olika alternativ för bestämmandet av förverkandebeloppets storlek.
268
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Enligt alternativ 1 ska hela Björn Wigelius inkomst kalenderåren 2006-2010
förverkas. Enligt alternativ 2 ska från inkomsterna åren 2006-2010 dras Björn
Wigelius inkomst under åren närmast före (åren 2005-2010). Enligt alternativ 3 ska
Björn Wigelius ägarandel i Fojab AB, 18 procent, läggas till grund för
bedömningen på så sätt att 18 procent av vinsten i de aktuella projekten förverkas
från Björn Wigelius. Åklagarens alternativ 4 är beräknat på samma sätt som
alternativ 3 men med avdrag för den bolagsskatt som Fojab betalat på aktuellt
belopp. Åklagaren har förordat att alternativ 1 läggs till grund för bedömningen och
yrkandet är således beräknat i enlighet härmed.
Följande överväganden görs.
Utbytet av de bestickningsbrott som Björn Wigelius döms för har, på samma sätt
som avseende Stefan Svensson och Ferax Projektledning AB, i första hand varit de
avtal med KV som Fojab till följd av brotten har erhållit. Såvitt framkommit har
Fojab utan anmärkning fullgjort sina förpliktelser enligt avtalen. En avräkning har
också skett mellan Fojab och KV på så sätt att KV fått tillbaka betydande summor,
inte minst på grund av att det bara var Saltvik av de tre planerade
Norrlandsprojekten som i slutänden kom att realiseras. Det finns inte utrymme för
någon annan slutsats än att den ersättning som Fojab erhållit för arbetet med
Norrlandsanstalterna har varit marknadsmässig.
Björn Wigelius har uppgett att det var först efter att projekten avslutats och
slutavräkning gjorts som det var möjligt att avgöra om dessa genererat vinst eller
gått med förlust. Denna synpunkt synes ha fog för sig även om själva erhållandet av
avtalen har haft ett betydande värde i sig.
Icke desto mindre har avtalen genererat en vinst för Fojab. Denna vinst har varit
förhållandevis förutsebar och nära sammanhängande med avtalen och de brottsliga
gärningarna. Vinsten kan dock inte sägas ha uppstått slutligt förrän slutavräkning
269
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
skett, dvs. hösten 2010. Senast vid denna slutavräkning hade Fojab blivit
återbetalningsskyldigt för, hypotetiskt sett, hela de belopp som KV utbetalat under
åren. Av det faktum att ersättningen varit marknadsmässig följer att den erhållits till
följd av Fojabs arbete snarare än som en förutsebar, följdriktig och med brottet nära
sammanhängande konsekvens. Vid en sammantagen bedömning av dessa
omständigheter finner tingsrätten att den vinst som Fojab gjort på projekten inte kan
anses ha utgjort utbyte av den bestickningsbrottslighet som Björn Wigelius gjort sig
skyldig till. Värdet kan därmed inte heller förverkas hos Björn Wigelius.
Förverkandeyrkandet ska därför ogillas i denna del.
Åtalspunkten 8
Björn Wigelius döms för bestickning enligt åtalspunkten 8, avseende 100 000 kr.
Åklagaren har yrkat att värdet av mutan ska förverkas solidariskt från Björn
Wigelius och Rolf Swenson.
Enligt bedömningen i ansvarsdelen ska Björn Wigelius dömas för bestickning och
Rolf Swenson för mutbrott, avseende en betalning om 100 000 kr. Annat är inte
visat än att pengarna, i enlighet med de tilltalades uppgifter, har betalats tillbaka
från långivaren Björn Wigelius till låntagaren Rolf Swenson. Tingsrätten har
bedömt att detta ändå utgjort fullbordade besticknings- respektive mutbrott samt att
förverkande hos Rolf Swenson av mer än vad förmånen av det räntefria lånet kan
anses ha varit värd vore uppenbart oskäligt. Frågan är då om förverkandet av 5 000
kr ska ske även solidariskt hos Björn Wigelius
De brott för vilka Björn Wigelius och Rolf Swenson döms har fullbordats i
samband med pengaöverföringen från Björn Wigelius till Rolf Swenson. Pengarna
har därefter återlämnats till Björn Wigelius. Återlämnandet har dock inte utgjort
något brott.
270
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Det finns ett förhållandevis omfattande utrymme för förverkande, i enlighet med
reglerna i 36 kap. 5 § brottsbalken, även om egendomen efter brottets fullbordan har
överlämnats till annan än gärningsmannen. Typexemplet på när sådant förverkande
ska ske är s.k. farlighetsförverkande enligt 36 kap. 3 § brottsbalken, där det är
uppenbart att ett föremål som omfattas av bestämmelsen bör kunna förverkas trots
att föremålet lämnats vidare vid tiden för domen. Sådana hänsyn gör sig dock inte
gällande vid ett värdeförverkande, där utgångspunkten istället bör vara att
förverkande sker i den utsträckning det är befogat för att neutralisera vinning av
brott. Utifrån ett sådant synsätt saknas det anledning att förverka värdet av det
återbetalda lånet. Yrkandet om värdeförverkande hos Björn Wigelius ska därför
ogillas i denna del.
Utvidgat förverkande
Åklagaren har i andra hand yrkat att aktuella belopp ska förverkas med stöd av 36
kap. 1 b § brottsbalken, s.k. utvidgat förverkande. En av de förutsättningar som ska
vara uppfyllda för att så ska ske är att det måste framstå som klart mera sannolikt att
egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Även vad
avser ett utvidgat förverkande får värdet av egendomen förverkas istället för
egendomen.
Åklagaren har inte närmare preciserat vems egendom som här skulle kunna komma
ifråga för ett utvidgat förverkande. Det kan inte anses att det i något fall kan sägas
vara klart mera sannolikt att egendom har utgjort utbyte av brott än att så inte är
fallet. Det finns därmed inte något utrymme för att förverka egendom i högre
utsträckning än vad som är befogat med tillämpning av 36 kap. 1 § brottsbalken.
271
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
Kvarstad
Den 20 december 2012 beslutade tingsrätten om kvarstad i enlighet med vad som
framgår under rubriken ”Beslut om kvarstad som gäller vid huvudförhandlingens
början”.
Åklagaren har nu yrkat att kvarstad ska läggas på de belopp som omfattas av de
framställda förverkandeyrkandena samt yrkandena om företagsbot.
Yrkandena om företagsbot har ogillats. Med utgångspunkt från tingsrättens
bedömning av förverkandefrågorna ska kvarstad läggas enligt följande.
Så mycket av Rolf Swensons egendom att 305 000 kr kan antas bli täckt vid
utmätning ska alltjämt vara belagd med kvarstad.
Så mycket av Göran Henrikssons respektive Henova AB:s egendom att 8 500 000
kr kan antas bli täckt vid utmätning ska beläggas med kvarstad.
Yrkandena om kvarstad beträffande BMRS Konsult AB, Ferax Projektledning AB,
Björn Wigelius och Stefan Svensson ska ogillas och tidigare belagd kvarstad ska
upphävas. Yrkandet om kvarstad mot Henova Förvaltning AB ska ogillas.
272
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
NÄRINGSFÖRBUD
Åklagaren har yrkat att Göran Henriksson ska meddelas näringsförbud. Åklagarens
grunder för yrkandet har redan redovisats under rubriken ”Yrkanden och
inställningar”.
Göran Henriksson har motsatt sig att näringsförbud meddelas honom.
Göran Henriksson har gjort sig skyldig till medhjälp till grovt mutbrott enligt
åtalspunkterna 2-4 (Norrlandsanstalterna) samt grovt bokföringsbrott och
bokföringsbrott enligt åtalspunkten 10.
Det ska först slås fast att förutsättningar i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1986:436) om näringsförbud finns för att meddela Göran Henriksson
näringsförbud. När det gäller förbudets längd beaktas särskilt att Göran Henrikssons
medhjälp till mutbrott varit systematiskt och syftat till en betydande vinning. När
det gäller det grova bokföringsbrottet beaktas att Göran Henriksson grovt åsidosatt
vad som ålegat honom i hans verksamhet som fastighetskonsult. Tingsrätten
meddelar Göran Henriksson näringsförbud för en tid av sju år.
273
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
ERSÄTTNING TILL FÖRSVARARNA
Försvararnas ersättningsyrkanden
Rune Brännström har för försvaret av Rolf Swenson begärt ersättning av allmänna
medel med sammanlagt 2 361 215 kr inkl. moms. Av detta belopp utgör 1 586 068
kr ersättning för 1 243 timmars arbete och återstoden ersättning för tidsspillan,
utlägg och mervärdesskatt.
Leif Gustafson har för försvaret av Göran Henriksson begärt ersättning av allmänna
medel med sammanlagt 2 135 645 kr. Av detta belopp utgör 1 556 720 kr ersättning
för 1 220 timmars arbete och återstoden ersättning för tidsspillan, utlägg och
mervärdesskatt.
Mikael Nilsson har för försvaret av Björn Wigelius begärt ersättning av allmänna
medel med sammanlagt 2 462 231 kr inkl. moms. Av detta belopp utgör 1 537 580
kr ersättning för 1 205 timmars arbete och återstoden ersättning för tidsspillan och
utlägg.
Tomas Nilsson har för försvaret av Stefan Svensson begärt ersättning med
sammanlagt 1 660 443 kr inkl. moms. Av detta belopp utgör 1 281 104 kr ersättning
för 1 004 timmars arbete och återstoden ersättning för tidsspillan, utlägg och
mervärdesskatt.
Åklagaren har beretts tillfälle att yttra sig över de begärda ersättningarna och
förklarat sig inte ha någon erinran, såvitt avser den sammanlagda tidsåtgången för
var och en av försvararna.
Målet, vars handläggning dragit ut på tiden, har gällt mycket omfattande
händelseförlopp vilka mestadels legat långt tillbaka i tiden. Härigenom har
274
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
bevisföringen med åtföljande bevisvärdering försvårats. Målet har även varit
komplicerat från såväl utredningsteknisk som rättslig synpunkt.
Samtliga försvarare har på ett skickligt sätt utfört sina åligganden. Begärda
ersättningar godtas.
Återbetalningsskyldighet?
Rolf Swenson döms till fängelse i tre år och två månader. Göran Henriksson och
Björn Wigelius ådöms fängelsestraff på tre år. Samtliga är pensionärer. Med hänsyn
till fängelsestraffets längd och deras personliga omständigheter ska dessa kostnader
stanna på staten.
Stefan Svensson har fällts till ansvar för grov bestickning enligt åp 5 (Spelkontot)
men frikänts från ansvar för grov bestickning enligt åp 6 (Öresundsprojektet). Ett
förhållandevis komplicerat förverkandeyrkande som riktats mot honom och hans
bolag Ferax har också ogillats.
På grund av det anförda ska Stefan Svenssons återbetalningsskyldighet sättas ned
och bestäms till skäligen ansedda 400 000 kr.
275
Avdelning 3
Enhet 31
DOM
2014-09-02
B 17241-12
HÄKTNING
Åklagaren har begärt att Rolf Swenson och Göran Henriksson ska häktas i samband
med att dom i målet meddelas.
Som grund för denna begäran har åklagaren anfört följande. Brottslighetens
straffvärde motiverade att både Rolf Swenson och Göran Henriksson häktades. Det
fanns en flyktfara. Göran Henriksson hade pengar i Afrika, som även Rolf Swenson
hade tillgång till. De hade med andra ord en tillvaro utomlands, som vilade på fast
ekonomisk grund.
Både Rolf Swenson och Göran Henriksson har motsatt sig åklagarens
häktningsyrkande och gjort gällande att någon flyktfara inte förelåg eftersom båda
två var fast förankrade i Sverige på grund av ålder och familjeförhållanden. De har
tillagt att de från Afrika inte skulle kunna sköta sitt försvar i målet efter ett
överklagande.
Vad åklagaren anfört utgör inte tillräckliga skäl för ett antagande att det i dagsläget
finns risk för att Rolf Swenson och Göran Henriksson avviker eller på annat sätt
undandrar sig lagföring eller straff. Häktningsyrkandena avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Domen kan överklagas till Svea hovrätt. Överklagandet ska ha inkommit till
tingsrätten senast den 23 september 2014. Se även bilaga 4 (DV 400).
Hans Cederberg
I avgörandet, som är enhälligt, har f.d. rådmannen Hans Cederberg samt
nämndemännen Heidie Nordblom, Carin Beije, Bo Lindner och Kjell Sevefjord
deltagit.
STOCKHOLMS TINGSRÄTTAVRÄKNINGSUNDERLAG
Avdelning 3
2014-09-02
Enhet 31
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Underlaget avser
Person-/samordningsnummer/födelsetid
19490122-8090
Datum för dom/beslut
2014-09-02
Efternamn
Svensson
Förnamn
Jan STEFAN
Ovan angiven person har under en sammanhängande tid av minst 24 timmar varit frihetsberövad som
anhållen, häktad eller på något annat sådant sätt som avses i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m. eller 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård under nedan angivna
tider.
Frihetsberövad
Frihetsberövandet hävt/upphört/avbrutet
2010-05-18
2010-05-20
Särskild anteckning
£ Kriminalvården har lämnat domstolen en underrättelse om att det finns uppgifter hos Kriminalvården
som är av betydelse för avräkning (8 § förordningen (1974:286) om beräkning av strafftid m.m.).
Särskild upplysning till Kriminalvården m.fl. myndigheter
£ Det finns tidigare meddelad dom, beslut eller avräkningsunderlag enligt 12 a §
strafföreläggandekungörelsen (1970:60) som innehåller uppgift om frihetsberövande som har betydelse
för avräkning (3 § 4 förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.).
Underskrift
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 652 70
08-561 650 03
E-post: [email protected]
www.stockholmstingsratt.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00-16:00
STOCKHOLMS TINGSRÄTTAVRÄKNINGSUNDERLAG
Avdelning 3
2014-09-02
Enhet 31
Stockholm
Mål nr: B 17241-12
Underlaget avser
Person-/samordningsnummer/födelsetid
19450329-4136
Datum för dom/beslut
2014-09-02
Efternamn
Swenson
Förnamn
ROLF Stig
Ovan angiven person har under en sammanhängande tid av minst 24 timmar varit frihetsberövad som
anhållen, häktad eller på något annat sådant sätt som avses i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m. eller 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård under nedan angivna
tider.
Frihetsberövad
2010-05-18
Frihetsberövandet hävt/upphört/avbrutet
2010-05-27
Särskild anteckning
£ Kriminalvården har lämnat domstolen en underrättelse om att det finns uppgifter hos Kriminalvården
som är av betydelse för avräkning (8 § förordningen (1974:286) om beräkning av strafftid m.m.).
Särskild upplysning till Kriminalvården m.fl. myndigheter
£ Det finns tidigare meddelad dom, beslut eller avräkningsunderlag enligt 12 a §
strafföreläggandekungörelsen (1970:60) som innehåller uppgift om frihetsberövande som har betydelse
för avräkning (3 § 4 förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.).
Underskrift
Bilaga 1
Förhörsberättelser
1 (233)
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Tornetprojektet (ÅP 12-13) ....................................................... 6
Rolf Swenson............................................................................................ 6
Projektets utveckling till principbeslutet den 10 november 1994 och LOU ...... 6
Offerterna ........................................................................................................... 7
Föredragningen den 16 december 2004 ............................................................. 8
Kontakter med Stefan Strömberg ....................................................................... 9
Relationen med Göran Henriksson .................................................................. 10
Göran Henriksson ................................................................................... 11
Gunnar Sundbaum ................................................................................. 13
Kontakten med Rolf Swenson .......................................................................... 13
Provisionsavtalet med Göran Henriksson ........................................................ 14
Ann-Marie Begler (RPS) ......................................................................... 16
Ann-Sofie Löth (RPS) ............................................................................. 17
PAC – bakgrund och organisation ................................................................... 17
Mötet den 16 december 2004 ........................................................................... 18
Utvecklingen efter att hyresavtalet undertecknats ........................................... 19
Den rekonstruerade akten och utredningarna ................................................... 21
Esbjörn Larsson ...................................................................................... 22
Steve Andersson .................................................................................... 24
Stefan Fredriksson.................................................................................. 26
Paul Bärlund ........................................................................................... 27
Johannes Tovatt ..................................................................................... 28
Charlotte Eklund ..................................................................................... 28
Eva Järmark (RPS) ................................................................................. 31
Sten Heckscher (RPS)............................................................................ 31
Norrlandsanstalterna (ÅP 2-4)................................................ 33
Rolf Swenson.......................................................................................... 33
Personliga förhållanden och yrkesliv ............................................................... 33
Första tiden på KV ........................................................................................... 34
Specialfastigheter och TP ................................................................................. 34
Kännedom om Björn Wigelius och Göran Henrikssons affärer ...................... 35
Privatekonomi och turistresor .......................................................................... 36
Studieresorna .................................................................................................... 37
Första mötena med Fojab ................................................................................. 38
Tilläggsförhör med Rolf Swenson om mailväxlingen 2005 ............................ 39
Avtalet med Fojab ............................................................................................ 39
TP, Specialfastigheter och ramavtalen ............................................................. 41
Riksrevisionsrapporterna och ekonomihanteringen ......................................... 44
Göran Henriksson ................................................................................... 44
Personliga förhållanden och yrkesliv ............................................................... 44
Göran Henrikssons och Björn Wigelius första kontakter ................................ 45
2 (233)
Göran Henriksson anvisar KV och träffar avtal med Björn Wigelius ............. 46
Resorna ............................................................................................................. 48
Provisionsfakturorna ........................................................................................ 49
Andra affärsförslag från Henova ...................................................................... 50
Björn Wigelius ......................................................................................... 51
Bakgrund .......................................................................................................... 51
Fojabs utveckling ............................................................................................. 52
Närmare om Fojabkoncernen ........................................................................... 52
Kontakterna med Göran Henriksson ................................................................ 53
Henovas arbete för Fojab ................................................................................. 54
Henovas arvode och betalning av Henovas fakturor........................................ 55
Kontakterna med KV ....................................................................................... 57
Mötet med Rolf Swenson den 7 mars 2006 ..................................................... 58
Kriminalvårdsprojektets aktörer ....................................................................... 59
Ramavtalen och upphandlingen ....................................................................... 60
Kontakter med styrelsen i Fojab ...................................................................... 61
Resorna med Rolf Swenson och Göran Henriksson ........................................ 62
Tilläggsförhör angående mailväxlingen från 2005 .......................................... 64
Lars Nylén (KV) ...................................................................................... 65
Tillträdet och situationen inom Kriminalvårdsverket 2004 ............................. 65
Rolf Swensons arbete som fastighetschef i KV ............................................... 66
Avtalen med Fojab, TP och LOU .................................................................... 67
Norrlandsanstalterna ........................................................................................ 68
Omtagen i Haparanda och Östersund samt tilläggsavtalen .............................. 70
Uppgörelsen med Specialfastigheter ................................................................ 72
Diskussionerna kring LOU .............................................................................. 72
Granskningarna av KV ..................................................................................... 73
Kenneth Wåhlberg (TP) .......................................................................... 74
Claes Lundqvist (KV) .............................................................................. 75
Janis Kursis (Fojab) ................................................................................ 77
Kenneth Lindberg ................................................................................... 79
Kontakterna med Rolf Swenson....................................................................... 79
Kontakterna med Göran Henriksson ................................................................ 80
Pernilla Tegander (ekorevisor)................................................................ 81
Marie Heiborn (KV) ................................................................................. 85
Maria Hilltorp (KV) .................................................................................. 87
Britt-Marie Flodin (KV) ............................................................................ 88
Anders Johansson (KV) .......................................................................... 90
Leif Bäckström (KV) ................................................................................ 92
Mats Persson (KV).................................................................................. 93
Anders Alvemo (Fojab) ........................................................................... 95
Barbro Andersson (Fojab) ...................................................................... 97
Greger Dahlström (Fojab) ....................................................................... 98
Karin Fagerberg (Fojab) ......................................................................... 99
Mattias Hedberg Ek (Fojab) .................................................................... 99
Göran Ek (Fojab) .................................................................................. 100
Per Lidén (Fojab) .................................................................................. 101
Lars Nilsson (Fojab).............................................................................. 103
3 (233)
Bo Johansson (Fojab)........................................................................... 104
Kent Gustafsson (RR) ........................................................................... 106
Arne Månberg (RR) .............................................................................. 107
Ulf Mangefors ....................................................................................... 107
Anders Silverbåge (Specialfastigheter, avliden) ................................... 109
Sten Jonsson ........................................................................................ 110
Bo Sundberg (TP) ................................................................................. 111
Anders Holger Johansson .................................................................... 112
Bengt Nilsson........................................................................................ 112
Daniel Nord (Fojab) .............................................................................. 113
Stig Jonsson ......................................................................................... 114
Mats Paulsson ...................................................................................... 115
Spelkontot (ÅP 5) .................................................................. 116
Rolf Swenson........................................................................................ 116
Allmänt om KV:s avtal med Ferax ................................................................ 116
Spelkontot ...................................................................................................... 116
Kuvertpengarna .............................................................................................. 117
Stefan Svensson................................................................................... 118
Personliga omständigheter och uppbyggnaden av Ferax ............................... 118
Mötet i Trosa och uppstarten av Östersunds- och Haparandaprojekten ........ 118
Ferax konsultavtal för Haparanda- och Östersundprojekten .......................... 119
Ferax konsultavtal i Saltviksprojektet ............................................................ 119
Spelkontot ...................................................................................................... 121
Kuvertpengarna .............................................................................................. 122
Öresundsprojektet (ÅP 6) ..................................................... 123
Stefan Svensson................................................................................... 123
Björn Wigelius ....................................................................................... 125
Rolf Swenson........................................................................................ 126
Skanskauppdragen (ÅP 7) .................................................... 128
Rolf Swenson........................................................................................ 128
Sollentunaprojektet ........................................................................................ 128
Saltviksprojektet ............................................................................................. 129
Mötet med Björn Wigelius ............................................................................. 130
Uppgörelsen med Specialfastigheter – ”fredspipan” ..................................... 131
Ferax, Les Arc och projekteringsgruppen ...................................................... 132
Försäljningen av Sollentunafastigheten och hyresavtalet med Skanska ........ 133
Henova och Göran Henriksson ...................................................................... 134
Kritiken från NOU och SWECO.................................................................... 136
Allmänt ........................................................................................................... 137
Förmedlingsuppdraget avseende Saltvik den 28 augusti 2008 ...................... 138
Förmedlingsuppdraget avseende Sollentunahäktet den 28 augusti 2006 ....... 138
Agerandet gentemot Skanska efter att Saltviksavtalet förfallit ...................... 138
Det nya Sollentunaavtalet av den 10 februari 2008 ....................................... 139
4 (233)
Agerandet gentemot Rolf Swenson ................................................................ 140
Lars Nylén (KV) .................................................................................... 140
Hans Johansson (Skanska) .................................................................. 141
Bakgrund ........................................................................................................ 141
Kontakterna med de tilltalade och avtalens tillkomst .................................... 142
Det fortsatta händelseförloppet ...................................................................... 143
Det reviderade Henova avtalet, daterat den 10 februari 2008 ........................ 145
Lennart Bergström (Skanska) ............................................................... 145
Torbjörn Blücher (Specialfastigheter) ................................................... 148
Ann-Marie Hedbeck (Skanska) ............................................................. 150
Anders Danielsson (Skanska)............................................................... 152
Håkan Danielsson (Skanska)................................................................ 156
Jörgen Ekelöw (Skanska) ..................................................................... 157
Kenneth Lindberg ................................................................................. 159
Saltviksprojektet ............................................................................................. 160
Annika Eriksson (Sollentuna kommun) ................................................. 161
Lars Lidén (Specialfastigheter) ............................................................. 162
Allmänt ........................................................................................................... 162
Möten om Saltviksprojektet ........................................................................... 162
Leif Ramstedt (TP)................................................................................ 164
Anders Thorsén (TP) ............................................................................ 166
Per Olof Satrell (Skanska) .................................................................... 166
Inga Mellgren (KV) ................................................................................ 170
Tomas Ringdahl (Skanska) .................................................................. 171
Kenneth Wåhlberg (TP) ........................................................................ 173
Hans Karlsson (DV) .............................................................................. 175
Lånet och BMRS-uppdragen (ÅP 8-9).................................. 177
Rolf Swenson........................................................................................ 177
Björn Wigelius ....................................................................................... 181
Avtalet med BMRS ........................................................................................ 181
Faktureringen från BMRS .............................................................................. 182
Arbetet i projekten Ersättningsanstalt Skåne och häktet i Kalmar ................. 183
Lånet till Rolf Swenson .................................................................................. 184
Kontakten med Göran Henriksson ................................................................. 185
Lars Nylén (KV) .................................................................................... 185
Storanstalterna, Ersättningsanstalten och visualiseringsprojektet .................. 185
Rolf Swensons konsultavtal ........................................................................... 187
Torbjörn Blücher (Specialfastigheter) ................................................... 188
Anders Alvemo (Fojab) ......................................................................... 189
Hans Lagerlöf (KV) ............................................................................... 190
Daniel Blom (KV) .................................................................................. 192
Ulf Pettersson (Fojab) ........................................................................... 193
Betty Hedman (TP) ............................................................................... 194
Fredrik Alvarsson .................................................................................. 195
Mattias Hedberg Ek (Fojab) .................................................................. 196
Barbro Andersson (Fojab) .................................................................... 197
5 (233)
Bokföringsbrottet (ÅP 10) .................................................... 198
Inledning ........................................................................................................ 198
Bokföringen hade inte förts löpande .............................................................. 199
Bokföring av fakturor som betalats av Swedbank ......................................... 200
Övriga brister i bokföringen ........................................................................... 201
Viarp ............................................................................................................... 202
Lena Hansson (Skatteverket) ............................................................... 202
Inledning och bakgrund .................................................................................. 202
Allmänt om bokföringen ................................................................................ 203
Bokföringen i Henova AB ............................................................................. 203
Bokföringen i Henova Förvaltning AB .......................................................... 204
Marcus Kempe (Skatteverket) .............................................................. 204
Försvårandet av skattekontroll (ÅP 11) ............................... 206
Björn Wigelius ....................................................................................... 206
Allmänt ........................................................................................................... 206
Henovafakturorna ........................................................................................... 206
Fakturorna från Kvarnhemsgården ................................................................ 207
Viarpsfastigheten (ÅP 1)....................................................... 208
Rolf Swenson........................................................................................ 208
Pernilla Tegander (ekorevisor).............................................................. 214
Bo Jostvik ............................................................................................. 216
Försäljningen av Båstad Viarp 5:108 ............................................................. 216
Gåvor av kontanter från föräldrarna ............................................................... 217
Mattias Hedberg Ek (Fojab) .................................................................. 219
Jerry Hansson....................................................................................... 227
Markus och Pontus Swenson ............................................................... 228
Louise Edvall ........................................................................................ 228
Lars Larsson ......................................................................................... 229
Anders Pregler ...................................................................................... 229
Värderingen av Viarp 5:108 ........................................................................... 230
Försäljningen av Viarp 5:108 ......................................................................... 230
Hans Ödman (Fojab) ............................................................................ 231
6 (233)
TORNETPROJEKTET (ÅP 12-13)
Rolf Swenson
Projektets utveckling till principbeslutet den 10 november 1994 och LOU
Han började som ekonomichef på RPS år 1993 och blev dess fastighetschef år 1997.
Han var direkt underställd rikspolischefen med rapporteringsskyldighet till denne
och med långtgående delegation vad gällde lokalförsörjningsfrågor.
Det nu aktuella projektet inleddes redan 1999/2000. Då fick han och två andra i
uppdrag av dåvarande rikspolischefen Sten Heckscher att utreda behovet av en
nationell administrativ enhet för svensk polis (PAC). Efter några års utredning
föreslog de år 2003 för Sten Heckscher att ett PAC borde skapas. Denne tyckte
detsamma och var av åsikten att PAC borde förläggas till Östergötland, närmare
bestämt till Resecentrum i Linköping och i andra hand till Garnisonsområdet, där
Linköpings rättscentrum låg.
Han var helt säker på att han redan under 2003 också fick muntliga direktiv av Sten
Heckscher att påbörja upphandlingen av hyresavtal avseende erforderliga lokaler
för 120 arbetsplatser i enlighet med dennes tidigare anvisningar. När och hur
preciseringen till 120 arbetsplatser gjordes, mindes han inte.
Han fick aldrig några skriftliga direktiv av Sten Heckscher, bara muntliga order.
Sten Heckscher fattade principbeslutet angående PAC den 10 november 2004. Sten
Heckscher var mån om att ett beslut om placeringen av PAC skulle vara fattat innan
denne lämnade RPS den 31 december 2004.
Vid upphandlingen, som alltså påbörjats före principbeslutets tillkomst, tillämpade
han LOU och då den bestämmelse i lagen som medger direktupphandling av
hyreslokaler. Alla myndigheter använde den paragrafen. Han samrådde i denna
fråga med inköpschefen Karl-Göran Svensson och de kom fram till att det inte
fanns några hinder mot att utnyttja hyresundantaget.
7 (233)
Offerterna
När han fick lokaliseringsuppdraget, förmodligen under hösten 2003, inledde han
med en s.k. rekognoscering. Han var ålagd att hela tiden hålla Sten Heckscher
löpande informerad och han hade också flera möten med denne under hösten, det
sista så sent som den 29 november 2004. Han fick ingen stoppsignal av Sten
Heckscher.
Gunnar Sundbaum, som fått reda på RPS planer på ett PAC, hörde nästan
omgående av sig och var mycket aktiv och intresserad. Denne ägde nämligen det
gamla slakthusområdet, fastigheten Glasblåsaren 7, beläget mitt emot Resecentrum
i Linköping men på andra sidan järnvägen. Gunnar Sundbaum höll sedan en tid
tillbaka på med detaljplanearbete avseende projektet Tornet på detta område. Om
inte Gunnar Sundbaum kontaktat honom hade han förmodligen kartlagt marknaden
mer förutsättningslöst.
Gunnar Sundbaum hade hört att det skulle komma 200 polistjänstemän till
Linköping. Han hade inget intryck av att Gunnar Sundbaum hade något konsultstöd.
Däremot var det kommunala fastighetsbolaget Stångåstaden involverat i projektet.
Han och Gunnar Sundbaum träffade representanter för kommunen och diskuterade
tillgänglighetsfrågor. Gunnar Sundbaums Tornetprojekt låg nämligen på andra
sidan järnvägen i förhållande till stadskärnan.
Han tog in två offerter, dels alltså från Gunnar Sundbaums Fastighetsförvaltning
och dels från aktiebolaget ACTA, som var delägare i Garnisonsfastigheter. Han
tyckte inte att några ytterligare alternativ kring Resecentrum behövdes.
Han hade telefonkontakt med ACTA/Steve Andersson före mötet den 10 december
2004. Han mindes dock inte den första kontakten. Han hade haft många kontakter
med denne i andra projekt. Hela uppbyggnaden av Garnisonsområdet med
Rättscentrum låg på det statliga bolaget Vasallen och då hade han mycket med
Steve Andersson att göra.
8 (233)
Många andra intressenter hörde naturligtvis av sig också, exempelvis Skanska, NCC
och PEAB. Han sade till dem att de var för sent ute och att det inte var aktuellt.
Garnisonens och Gunnar Sundbaums offerter erbjöd en grundhyra, som kom att
ligga ”i samma härad”, och han använde dessa för föredragningen och för att få ett
beslut till stånd.
Hyrestiden, 6+6+6 år, var vanligt förekommande inom polisväsendet. Han lärde sig
den metoden när han började på RPS. Skälet till den något begränsade kontrollen av
de erbjudna prisnivåerna var de direktiv han hade.
Offerterna hade föregåtts av flera diskussioner med honom och de båda
intressenterna. Han hade emellertid inget minne av att det förekom någon
diskussion mellan dem om avstigningsklausulerna. Tidrymden sex år var kopplad
till lokalförsörjningsförordningen. Lösningen med avstigningsklausuler fanns
”överallt”, både hos polisen och på andra myndigheter.
Han såg inget märkvärdigt i att Gunnar Sundbaum använde sig av ett avtalskoncept
som en offert. Hans adressanvisning till Steve Andersson motiverades av praktiska
skäl, nämligen att han själv satt i Norrköping medan hans ”administrativa stöd” låg i
Stockholm. Det var han som ställde kravet att offerterna skulle vara giltiga till den
31 december 2004. När det gällde klausulen i det slutliga hyresavtalet om rätt för
parterna att dra sig ur senast den 31 januari 2005 hade han diskuterat den klausulen
med intressenterna. Gunnar Sundbaum hade också samtyckt till en sådan klausul.
Föredragningen den 16 december 2004
Inför föredragningen den 16 december 2004 ”nollställde” han alternativen med
hjälp av nyckeltal för att kunna jämföra dem oavsett kostnader för värme, vatten
m.m.” Det gjorde man alltid.
9 (233)
Han utgick från att hyresavtalsfrågan skulle avgöras av Sten Heckscher. Denne hade
emellertid förhinder varför föredragningen den 16 december 2004 ägde rum inför
Ann-Marie Begler. Till föredragningen medförde han inte beslutsprotokollet men
däremot Utvärderings-PM:et av den 16 december 2004 och ett förslag på hyresavtal
med Gunnar Sundbaum d.v.s. dennes offert. Han var numera medveten om att det
förelåg två sinsemellan olika utvärderings-PM. Han kom inte säkert ihåg vilket han
använde den 16 december 2004. Han måste emellertid ha upptäckt ett fel i det första
PM:et, som han rättat till.
Den i beslutsprotokollet angivna bilagan till beslutet utgjordes av hans utvärdering.
Vid föredragningen den 16 december 2004 fick han mandat att skriva på
hyresavtalet med Gunnar Sundbaum. Ann-Marie Begler förklarade att de skulle gå
på hans förslag att teckna hyresavtalet med Gunnar Sundbaum. Han kom inte ihåg
att Ann-Sofie Löth, som också var närvarande vid mötet, sade något.
Efter föredragningen skrev han på ett beslutsprotokoll och skickade det till AnnMarie Begler via hennes sekreterare för justering. Härefter såg han inte protokollet
mer.
Med det erhållna mandatet tecknade han hyresavtalet med Gunnar Sundbaum
påföljande dag, förmodligen på RPS i Stockholm. Det var viktigt att agera snabbt,
eftersom offerten bara gällde till den 31 december 2004.
Kontakter med Stefan Strömberg
Stefan Strömberg tillträdde som rikspolischef den 1 januari 2005. Hans
delegationsrätt och hans förhållande till rikspolischefen förändrades dock inte.
Han träffade inte Stefan Strömberg lika ofta som han träffade Sten Heckscher.
Ett par månader efter Stefan Strömbergs tillträde deltog han i ett möte med denne
och Ann-Sofie Löth. Vid det mötet, som handlade om pågående projekt, blev han
10 (233)
utsatt för ett påhopp från Stefan Strömberg. Något liknande hade han inte utsatts för
under sina 40 arbetsår Denne kritiserade grundlöst hans skicklighet.
Trots detta uppfattade han inte att han hade förbjudits att skriva under hyresavtal
och han fortsatte också med det. Ingen reagerade på detta. Det inträdde alltså aldrig
någon förändring i hans delegation att teckna avtal.
Tilläggsavtalet
Han var inte med i den fortsatta projekteringen av PAC. Han undertecknade
emellertid tilläggsavtalet för RPS den 16 oktober 2005. Han erhöll därvid
underlaget till PAC-projektet, som upprättats av RPS och Gunnar Sundbaum. Dessa
fanns hos Gunnar Sundbaum i Linköping. Denne informerade också om vilka
tillägg och förändringar som hade uppstått i förhållande till grundavtalet. Kraven
om ersättning för merkostnader uppkom redan i januari 2005 och riktades mot RPS
som valde att ta merkostnaden i form av hyrestillägg. Hans uppgift var att med
dessa utgångspunkter fastställa en ny hyra.
Relationen med Göran Henriksson
Han hade känt Göran Henriksson i 30-35 år. De brukade inte prata arbete när de
träffades. Denne nämnde aldrig någonting för honom om sina kontakter med
Gunnar Sundbaum och ställde inga frågor till honom om projektet Tornet.
Avtalsrelationen mellan Göran Henriksson och Gunnar Sundbaum fick han
kännedom om först efter att förundersökningen inletts. Han kände till att Göran
Henriksson hade bolaget Henova, som sysslade med managementfrågor. Göran
Henriksson berättade aldrig om dess verksamhet. Han visste dock att Göran
Henriksson hållit föredrag för polisernas ekonomichefer om finansiering på
fastighetsmarknaden.
Gunnar Sundbaum kunde dock ha nämnt att han anlitat extern hjälp för att få
Tornetprojektet men preciserade inte detta närmare.
11 (233)
Han och hans hustru gjorde en jordenruntresa med början den 26 oktober 2005 och
som var avslutad den 20 november 2005. Det var familjens 60-årspresent till
honom. Visserligen betalades hela resan via Göran Henrikssons resebyrå men i
slutänden betalade han och hans fru för sina resekostnader, vilket gjordes kontant
till Göran Henriksson.
Göran Henriksson
Han hade vid denna tidpunkt en god kompetens när det gällde fastigheter och
byggbranschen. Han hade arbetat såväl i Mandamus som inom NCC-koncernen.
Från år 2004 och framåt hade han inte bara fakturerat RPS- och KV-projekt, utan
exempelvis också Kristian Hahnes Fastighetsbyrå, som var koppat till TP.
Han var född i Linköping och hade gjort sin värnplikt där samt under åren 19851992 varit VD i Stråbuken AB med kontor två stenkast från det område där Tornet
byggdes. Han var alltså väl förtrogen med Linköping.
Det var mot denna bakgrund han under våren 2004 ringde Gunnar Sundbaum, som
han inte kände personligen, för att erbjuda sina tjänster när det gällde finansieringen
av Tornetprojektet. Han hade läst om Gunnar Sundbaums planer i tidningarna. Den
bästa finansieringsformen var att hitta hyresgäster. Han hade också kopplat in
bolaget Vera Kapital, som Henova ägde till 25 procent och där hans son var
verksam. Inom bolagets ram upprättades olika finansieringsförslag och även en
översiktskalkyl.
Hans kontakter med Sundbaum utmynnade under sommaren 2004 i ett muntligt
uppdrag om att skaffa hyresgäster. Det avsåg hela projektet. Då uppfattade han inte
att uppdraget avsåg etapp 2 och 3 utan att det gällde hela projektet. När det i
december kom till ett skriftligt avtal var det bara etapp 2. Orsaken var Gunnar
Sundbaums bristande intresse. Själv var han dock ihärdig och hängde på. Till sist
insåg han att Gunnar Sundbaums ointresse berodde på att RPS hade tecknat avtal
med Gunnar Sundbaum.
12 (233)
Den 21 december 2004 träffade han och Gunnar Sundbaum till sist ett
uppdragsavtal. Det gick ut på att han mot provision skulle skaffa lämpliga
hyresgäster till höghuset, etapp 2 i projektet, för att därigenom möjliggöra att den
etappen skulle kunna dras igång. Etapp 1 var redan klar. Det var han som utformade
själva kontraktet. Den i kontraktet angivna ytan, 2 800 kvm, hade dock lämnats till
honom av Gunnar Sundbaum. Förmodligen var orsaken härtill att denne bedömt att
denna ytnivå skulle behövas för att få igång etapp 2.
Han hade lagt ned arbete på projektet genom att prata med universitetet och flera
fastighetsbolag. Han kom emellertid aldrig fram till någon lämplig hyresgäst att
kontraktera. Han ville fortsätta uppdraget. Gunnar Sundbaums intresse för
uthyrningsfrågan svalnade emellertid undan för undan. Han uppfattade också att
denne förde diskussioner med PEAB och Stångåstaden om övertagande av
projektet.
Hans faktura med krav på betalning enligt punkten 5.1. i kontraktet var ett sätt för
honom att väcka Sundbaum och påtala att de hade ett avtal. Om de inte kom
överens kunde det ju bli så att Sundbaum blev skyldig honom pengar. Han ville få
Sundbaum till förhandlingsbordet och påtalade också den saken per telefon ett antal
gånger.
Till slut träffade han och Gunnar Sundbaum en slutuppgörelse den 12 oktober 2005,
enligt vilken hans provisionsavtal hävdes och han fick 600 000 kr exkl. moms i
ersättning. Förklaringen härtill var att han utfört arbete men inte fråntagits rätten att
fullfölja avtalet på grund av Gunnar Sundbaums samtal med PEAB och
Stångåstaden.
Han visste att RPS blivit hyresgäst i det låga huset men han hade inget minne av att
han pratat med Rolf Swenson om den saken. Denne kan dock ha nämnt saken för
honom. Han trodde inte att han pratat om sitt provisionsavtal med Rolf Swenson.
13 (233)
Rolf Swenson hade inte fått någonting av de pengar som Henova fått i ersättning
från Gunnar Sundbaum. Påståendet att pengarna använts till hans och Rolf
Swensons jordenruntresa med familjer på hösten år 2005 var felaktigt. Beloppet
fanns i Henovas bokföring, varav framgick hur det använts.
Gunnar Sundbaum
Kontakten med Rolf Swenson
Han fick kännedom om PAC-projektet genom en annons eller artikel i ÖstgötaCorrespondenten. Tidpunkten härför mindes han inte.
Han kände Rolf Swenson sedan gammalt genom att denne varit VD för
Hyresbostäder i Norrköping. De hade då haft en del entreprenader ihop. Det var
med andra ord lätt för honom att ringa Rolf Swenson och berätta om sitt projekt
Tornet, där det skulle bli kontorslokaler nära Resecentrum. Han hade köpt området,
där Scan tidigare bedrivit slakteriverksamhet, för 4 Mkr år 1999. Han såg nu en
möjlighet att bygga ett höghus på de tre ytorna och började redan 1997/1998 skissa
på det tillsammans med Erskines arkitektkontor. Han satte också igång med
detaljplanearbetet, som var en lång procedur. Han var nu intresserad av att få tag på
bra hyresgäster.
Hans första kontakt med Rolf Swenson angående Tornetprojektet ägde förmodligen
rum någon gång under 2003-2004, förmodligen år 2004. Rolf Swenson kom till
hans kontor och han visade skisser som arkitekterna Erskine och Tovatt tagit fram
inför detaljplaneläggningen. Han uppfattade att det var intressant att förlägga PAC
till Tornet-området men Rolf Swenson ville ha en gång- och cykelväg till
stadskärnan under järnvägen, varför ett möte med kommunen ägde rum. Han och
Rolf Swenson åkte också till Erskine & Tovatts kontor på Drottningholm, där Rolf
Swenson fick presentera RPS önskemål om ytor, arbetsplatser och säkerhet m.m.
för att arkitekterna skull kunna fortsätta att upprätta kalkylhandlingar. Han kom inte
ihåg när det mötet ägde rum men det var före kontraktsskrivningen.
14 (233)
Härefter hade han inte så mycket kontakt med Rolf Swenson, eftersom han
drabbades av en stroke och blev till 75 procent sjukskriven. Han hyrde därför in
konsulter och tog sina anställda till hjälp för det fortsatta arbetet. Det var alltså hans
konsulter som lämnade offerten till Rolf Swenson.
Efter kontraktsskrivningen den 17 december 2004 fortsatte projekteringsmötena.
Han deltog inte på dessa möten. Han visste inte om Rolf Swenson deltog i den
fortsatta byggprocessen, sedan hyresavtalet tecknats.
Provisionsavtalet med Göran Henriksson
Under den här tiden kontaktades han av flera mäklare, som ville ha uppdrag. Det
var fråga om ett projekt på 300-400 Mkr. En av dem var Göran Henriksson, som
han inte haft kontakt med tidigare. Denne presenterade sig för honom första gången
under hösten 2004. Göran Henriksson var senior advisor på Swedbank med
inriktning på fastigheter och med ett bra nätverk. Göran Henriksson hade dessutom
ett samarbete med ett resursstarkt konsultföretag, Vera Kapital. Han hade inte
informerat Göran Henriksson om att han tecknat hyresavtal med RPS/Rolf
Swenson.
För honom var det låga huset, som först projekterades, etapp 1, och själva Tornet
var etapp 2. Syftet med provisionsavtalet med Henova/Göran Henriksson var att
denne skulle hjälpa till med att få tag på hyresgäster och få till stånd en eventuell
försäljning av själva Tornet, etapp 2. När provisionsavtalet skrevs på var det låga
huset, etapp 1, redan uthyrt till RPS. Henova/Göran Henriksson var alltså inte avsett
för konsultarbete avseende det låga huset utan för själva Tornet, etapp 2. Det kunde
i och för sig ha varit möjligt att Henova skulle hjälpa till med hyresgäster i etapp 1
om RPS hade valt att kliva ur hyresavtalet före den 31 januari 2005. En
avstigningsklausul, som inte tillkommit på hans initiativ, fanns nämligen i
hyresavtalet.
Orsaken till att han bröt avtalet med Henova/Göran Henriksson var att Stångåstaden
i maj/juni 2005 klev fram som en möjlig köpare av, alternativt hyresgäst i, hela
15 (233)
Tornet. Han hade ett bolag ihop med Stångåstaden, nämligen Byggutveckling
Svenska AB. Han hade direktkontakt med dess VD och framför allt med Esbjörn
Larsson, som var vice VD i Stångåstaden. Själva arbetet kunde nu utföras av egna
konsulter och anställda.
Göran Henriksson hade begärt ett förskott på provision med 300 000 kr exkl. moms.
Förskottsbetalning var vanligt förekommande bland mäklare. Förskottet i det här
fallet behövde han emellertid inte betala ut. Det skulle istället betalas vid byggstart
av etapp 2. I de förhandlingar som följde med avtalsuppsägningen erbjöd han
300 000 kr i ett för allt, eftersom Göran Henriksson hade utfört arbete för att hitta
hyresgäster. Det gick inte Göran Henriksson med på utan fordrade 600 000 kr plus
moms. Han gick med på det. På grund av avtalets innehåll förelåg en allvarlig risk
att han i slutänden annars skulle bli tvungen att betala ut 3 Mkr till Göran
Henriksson.
Tilläggsavtalet
Tilläggsavtalet från oktober 2005 hade sin grund i ändrade förhållanden. Det var
ovanligt många förändringar. På grund av att det skulle bli färre arbetstagare blev
ett våningsplan obehövligt. Det gjordes också en omprövning av säkerhetsfrågor.
Diskussionerna om tillägget fördes mellan Ann-Sofie Löth och Esbjörn Larsson.
Förändringarna blev väldigt dyra.
Det var nu ett annat bolag, TGS nr 3 AB (TGS), som ägde fastigheten där låghuset
där RPS skulle vara hyresgäst skulle byggas. Han skrev därför under tilläggsavtalet
i förening med Esbjörn Larsson, vd i TGS. Det bolaget ägdes av bl.a. det
allmännyttiga bostadsföretaget Stångåstaden och hans eget bolag.
Det blev en krånglig försäljning av Tornet i tre delar. Nordikom AB förvärvade
fastigheten med låghuset samt fastigheten Glasblåsaren 7. Resten, däribland den del
som ägts av TGS, förvärvades av Stångåstaden. Göran Henriksson ville vara med i
försäljningsprocessen men Gunnar Sundbaum ville inte ha med denne. Samarbetet
avbröts.
16 (233)
Ann-Marie Begler (RPS)
Hon var överdirektör på RPS vid aktuell tid. Under hennes tid vid RPS var Rolf
Swenson fastighetschef och hon var, tillsammans med rikspolischefen, Rolf
Swensons chef.
Eftersom regementet i Östersund avvecklades var de statliga myndigheterna
uppmanade att föreslå verksamheter som kunde förläggas dit. Hon hade en idé om
att placera PAC i Östersund och tog upp saken med Justitiedepartementet men det
var för sent i processen och Rolf Swenson hade då redan tecknat hyresavtalet så
Östersundsalternativet blev aldrig aktuellt.
Det var förmodligen Rolf Swenson som begärde att få en föredragningstid med
henne eftersom denne visste att ett lokalhyreskontrakt behövde tecknas. Även AnnSofie Löth var närvarande vid mötet den 16 december 2004. Det var inte lätt att ta
ställning till de två eller tre alternativ som presenterades; det var många tekniska
frågor och långsiktiga kostnader som kunde uppstå. Rolf Swenson föredrog
förslagen och förordade ett alternativ. Hon ville dock fundera mer på saken och
skrev därför inte på något papper. Hon mindes inte om Rolf Swenson hade med sig
något protokoll till mötet. Hon kände igen den alternativsammanställning, som Rolf
Swenson upprättat. Hon kom dock inte ihåg om sammanställningen överlämnades
eller om hon fick se något underliggande material. Det hade varit naturligt att hon
velat se det underliggande materialet. Hon hade dock ingen minnesbild av att ha
lämnat direktiv om att hon ville se mer material eller liknande.
Hon informerades av Ann-Sofie Löth om att avtalet undertecknats. Det var
förmodligen efter nyår. Hon ansåg att det var ”otroligt uppseendeväckande” att Rolf
Swenson tecknat lokalkontraktet utan hennes delegation. Efter nyår var hon inte
involverad i de här frågorna utan det var den nytillträdde rikspolischefen Stefan
Strömberg som nu bar ansvaret. Under våren 2005 utarbetades en stor
organisationsförändring, som verkställdes under hösten.
17 (233)
Hon hade tagit del av hyresavtalet men inte analyserat det i detalj. Hon hade inte
observerat avstigningsklausulen och hade heller inget minne av att Rolf Swenson
fäste hennes uppmärksamhet på den vid mötet den 16 december 2004, men det var
inte uteslutet. Hon visste inte vilken version av jämförelsepromemorian som
utgjorde underlag för föredragningen. Såvitt hon kunde minnas var det av
kostnadseffektivitetsskäl som Rolf Swenson förordade Sundbaums alternativ, inte
av geografiska skäl.
Hon hade ingen egen uppfattning om avtalets giltighet eftersom hon inte var jurist.
Ulf Berg, då chefsjurist på RPS, informerade henne om att avtalet var ogiltigt om
inte delegationsbeslutet var underskrivet. Denne rådde henne därför mycket tydligt
att underteckna delegationsbeslutet. Protokollet med delegationsbeslutet kom att
ligga ganska länge på hennes sekreterares skrivbord innan hon beslutade sig för att
skriva på. Hon hade inget minne av att ha påtalat för Rolf Swenson att det var fel av
denne att skriva på hyresavtalet trots att det saknades delegationsbeslut.
Ann-Sofie Löth (RPS)
Hon är civilekonom. Från den 12 april 1999 till den 28 februari 2008 arbetade hon
som ekonomichef på RPS, från 2007 även som chefscontroller. Hon efterträdde
Rolf Swenson som ekonomichef. Rolf Swenson tog med sig fastighetsfrågorna till
sin nya roll som fastighetschef.
PAC – bakgrund och organisation
Eftersom hon var ekonomichef var hon initiativtagare och beställare av lokalerna
som behövdes för att etablera PAC.
Eva Järmark, som var underställd henne, var enhetschef och projektledare. Hon var
ansvarig för centret och hade en beställarroll samt ansvar för att projektet
fungerade. Ann-Marie Begler var, i egenskap av överdirektör, formellt ansvarig för
projektet. Hon var med i styrgruppen för skapandet av PAC, men denna hade inte
med fastighetsfrågorna att göra. Ansvaret för lokalerna vilade på fastighetschefen
Rolf Swenson.
18 (233)
När det i slutet av november år 2004 beslutades att PAC skulle ligga i Östergötland
fanns ett embryo till centret redan. Beslutet att koncentrera personal- och
ekonomifrågor togs nämligen redan 2002, med början från 2003. Från början satt
PAC i Garnisonen, i lokaler tillsammans med Linköpingspolisen. Ansvaret för PAC
låg då inte på RPS utan på länspolismästaren i Östergötland. Initialt hade även en
diskussion förts om en lokalisering till Östersund men det alternativet avskrevs
eftersom polisledningen ville ha centret till Östergötland.
Hon hade, tillsammans med Eva Järmark, diskussioner med Rolf Swenson om vilka
funktioner PAC:s lokaler skulle ha. Deras önskemål var att de skulle vara kvar på
Garnisonsområdet eftersom det var en fördel att verksamheten låg kvar tillsammans
med polisens övriga verksamhet.
När PAC flyttade in i Tornetfastigheten hade inte hela personaladministrationen
flyttats dit än. Det visade sig att de bara behövde två av tre våningar. Även under
2008, när PAC nästan var färdigbyggt, var lokalerna för stora. De var tilltagna i
överkant. Genom att välja en öppen planlösning istället för cellkonstruktion, vilket
funnits med i grundbeställningen, uppnåddes en större yteffektivitet.
Mötet den 16 december 2004
Hon deltog i mötet den 16 december 2004, där Rolf Swenson föredrog
lokalalternativen. Rolf Swenson visade henne och Ann-Marie Begler en
anbudsjämförelse mellan Garnisonen och Gunnar Sundbaums Tornetprojekt. AnnMarie Begler förbjöd Rolf Swenson att skriva på något kontrakt innan
ekonomiavdelningen hade gjort en analys av underlaget. Anbudet skulle vara giltigt
en bit in i januari 2005. Rolf Swenson blev irriterad. Denne tyckte att avtalet var bra
och ville underteckna det på en gång. Hon och Ann-Marie Begler kände sig dock
tvungna att gå igenom jämförelsen och underlaget, som var knapphändigt. Det
fanns en jämförelse men inget bakomliggande material. Ann-Marie Begler ställde
alltså som krav att ekonomiavdelningen skulle gå igenom underlaget innan avtalet
19 (233)
tecknades, vilket hon gav i uppdrag åt sina medarbetare att göra. Rolf Swenson
lämnade dock aldrig något ytterligare material till dem.
Det fanns ett antal saker som hon var angelägen om vad gällde lokalerna. Det var
viktigt att det ingick data- och teleanslutningar som var färdiganslutna när
verksamheten flyttade in. Den saken var hon noga med att fråga om vid mötet den
16 december 2004. Det stod i jämförelsen att data- och teleanslutningar ingick i
Sundbaumalternativet men inte i ACTA-alternativet. Det var också viktigt med
kontraktstid och möjligheten att säga upp avtalet eftersom polisen bara fick teckna
hyresavtal som löpte i högst 6 år. Hyrestider diskuterades inte.
Utvecklingen efter att hyresavtalet undertecknats
Den 2 januari 2005 ringde hon upp Rolf Swenson och sade att de skulle vänta med
att teckna hyresavtalet eftersom de hade ett par veckor på sig. Denne meddelade då
att han redan tecknat avtalet. Förklaringen härtill var att Rolf Swenson varit tvungen
att teckna avtalet före nyår eftersom stålpriserna därefter skulle gå upp. Hon
påpekade att offerten gällde till den sista januari men fick svaret att det gällde saker
som hon inte kunde något om.
Efter julledigheten ringde hon Ann-Marie Begler och informerade om att Rolf
Swenson undertecknat hyreskontraktet. De insåg snabbt att RPS var bundet av
hyreskontraktet eftersom Gunnar Sundbaum inte kunde ha insett att Rolf Swenson,
med den tjänsteställning denne hade, inte fick teckna avtalet. Ann-Marie Begler
blev ”rosenrasande”, eftersom tecknandet av hyresavtalet var tvärt emot hennes
order.
Hon läste hela hyreskontraktet så fort hon fick det i sin hand. Det bör ha varit någon
gång efter den sista januari 2005. Hennes bestämda intryck var att RPS satt fast i
avtalet. Om RPS haft möjligheten, på grund av hyreskontraktets avstigningsklausul,
att bryta kontraktet i januari 2005, hade man också gjort det. Hon diskuterade saken
med den nye rikspolischefen Stefan Strömberg. De kom dock fram till att en för sen
avstigning skulle vara ett ännu sämre alternativ ekonomiskt.
20 (233)
Det bildades en projektgrupp på RPS där Eva Järmark och några av de som redan
arbetade på PAC ingick samt någon från fastighetsenheten och
motparten/entreprenören.
Den 1 januari 2005 tillträdde Stefan Strömberg som rikspolischef. I samband med
dennes introduktion berättade hon att hyresavtalet redan hade undertecknats. Stefan
Strömbergs reaktion blev att kalla henne och Rolf Swenson till ett möte, som ägde
rum under första eller andra kvartalet 2005. Det var möjligt att även chefen för
polisens servicecenter, där fastighetsenheten ingick, deltog. Under mötet beslutade
Stefan Strömberg att förbjuda Rolf Swenson att teckna fler avtal utan att denne fått
hennes godkännande.
Som skäl för beslutet angav Stefan Strömberg bland annat att Rolf Swenson tidigare
tecknat avtal utan Ann-Marie Beglers godkännande. Rolf Swenson blev irriterad
över att fortsättningsvis behöva gå via henne. Han uppträdde arrogant och tyckte att
de övriga inte förstod frågorna. Hon kände inte till om beslutet medförde en formell
förändring av Rolf Swensons delegation att teckna avtal.
Tilläggsavtalet
Först i efterhand tog hon del av det tilläggsavtal som Rolf Swenson tecknade i
oktober 2005. Stefan Strömberg blev arg när han informerades härom. Det trillade
in små tillägg hela tiden. Bland annat var det tilläggsavtal för att få in el och telefon
i huset samt frågor om lufttillförseln. Tilläggsavtalet var den typ av avtal som inte
brukar tecknas förrän lokalerna tillträds. Hennes minnesbild var att det hela tiden
anmäldes tillkommande kostnader vid varje projektgruppsmöte. Det var en
blandning av hyreshöjningar och sådant som RPS skulle finansiera självt. Det
gjordes bland annat tillägg om säkerheten. När byggnaden stod klar, visade det sig
nämligen att det var möjligt att klättra upp för fasaden.
Efter att Rolf Swenson lämnat RPS var det fastighetsenheten och dess nye chef som
tog över ansvaret för tilläggskostnaderna.
21 (233)
Såvitt hon kände till hade det inte funnits fler anbud än de två som presenterades
vid mötet den 16 december 2004. Däremot ringde Östersunds-Posten, i samband
med att det uppstod problem med KV:s fastigheter i Östersund, och påstod att det
funnits 13 anbud. Hon diskuterade aldrig Rolf Swensons anbudsförfarande med
denne.
Den rekonstruerade akten och utredningarna
När de under år 2005 började bli missbelåtna och tyckte att lokalerna inte fungerade
som det var tänkt ville hon se ärendeakten. Inga dokument var dock diarieförda.
Hon försökte under hösten 2005 att samla ihop och återskapa akten. En del
dokument dök upp och en del dokument erhöll hon från Rolf Swenson, bland annat
anbudsjämförelsen. Hon hade själv daterat och signerat denna handling för hand.
Hon visste inte om RPS någonsin fick tag på originalhandlingarna. Rolf Swenson
höll på att flytta från RPS till KV i Norrköping och hävdade att det fanns saker som
försvunnit i flytten.
Originalkontraktet dök upp på en stol som tillhörde någon på fastighetsenheten och
upptäcktes i början på år 2006. När hon läste kontraktet första gången var det
således en kopia, inte originalhandlingen. Hon hade ingen anledning att vilja se
originalhandlingen. Hon utgick från att denna förvarades på fastighetsenheten.
Hon hade en mailkonversation tillsammans med Eva Järmark och Kristina
Lennartsson i syfte att komma till rätta med vad som hänt. De uppfattade att de hade
”fått en gökunge i boet”. Huset motsvarade inte förväntningarna och kostnaderna
var inte de kostnader de utgått ifrån.
De gjorde en internutredning men denna ledde inte till något på grund av det
bemyndigande som Ann-Marie Begler gett i efterhand. Hon ansåg att man borde
undersöka om det varit fråga om trolöshet mot huvudman. Hon avrådde Ann-Marie
Begler starkt från att skriva på delegationsbeslutet i efterhand, men chefsjuristen Ulf
Berg tillstyrkte detta.
22 (233)
På uppdrag av Stefan Strömberg anlitade hon advokatbyrån Hellgren Linander, dels
för att hjälpa henne att se vad som hänt med projektet Tornet och dels för att se om
det gick att gå vidare med det och även för att se över projektet Kvarteret
Kronoberg. Stefan Strömberg hölls informerad. Hon tyckte att hon hade dennes
stöd. Däremot var det möjligt att andra chefer kände en ovilja att driva ärendet
vidare.
Hon direktupphandlade Hellgren Linanders tjänster efter ett tips från sin man, som
var advokat och arbetade med fastighetsfrågor. Hon kunde mycket väl ha nämnt för
byrån att det rörde sig om trolöshet mot huvudman. Hellgren Linander fick tillgång
till det material de hade på RPS om projektet. Anbudet från ACTA fanns inte på
RPS utan detta fick Hellgren Linander direkt från ACTA.
De hade också flera kontakter med Gunnar Sundbaum i projektgruppen, bl.a. ett
möte där RPS föreslog att man skulle försöka hitta en hyresgäst till det plan i
byggnaden som polisen inte använde. Gunnar Sundbaum, som hade tecknat ett
hyresavtal som gällde i 18 år, var dock inte intresserad, vilket hon tyckte var
”förfärligt arrogant” mot polisväsendet.
Esbjörn Larsson
Han arbetade på NCC på 90-talet och kom då i kontakt med Gunnar Sundbaum och
dennes projekt Tornet. Gunnar Sundbaum hade nyligen köpt slakthusområdet i
Linköping och behövde hjälp med kostnadskalkyler till ett 20-våningshus som en
arkitekt ritat åt honom. Han hjälpte Gunnar Sundbaum. Denne var också intresserad
av att få NCC som hyresgäst.
Under 2000-talet var han inledningsvis fastighetschef för Stångåstaden, Linköpings
kommuns fastighetsbolag. Han övertalades sedan att bli VD för Byggutveckling
Svenska AB (”Byggutveckling”), som i slutänden kom att förvärvas av
Stångåstaden. Både Stångåstaden och Gunnar Sundbaum var delägare i
Byggutveckling. Gunnar Sundbaum var Byggutvecklings styrelseordförande.
23 (233)
Den fortsatta gången blev att Byggutveckling förvärvade Tornetprojektet med
fastigheter genom sitt bolag TGS, närmare bestämt dess dotterbolag TGS nr 3 AB.
Fastighetsdelningen blev mycket krånglig med många förrättningar. Han hade för
sig att den fastighet, som själva Tornet kom att ligga på, då ägdes av TGS 3. Han
var osäker på om även det låga huset, som kallades polishuset, vid
förrättningsstarten ägdes av TGS 2. I vilket fall som helst kom fastigheten med det
låga huset att säljas till Nordikom AB.
När han kom in i projektet fanns redan ett hyresavtal avseende det låga huset mellan
Gunnar Sundbaum och RPS. När det gällde det höga huset, själva Tornet, var
planeringen följande. Bottenplanet var avsett för Stångåstadens uthyrningsenhet,
reception för ett hotell samt för en konferensanläggning. Plan 2 planerades för ett
gym och plan 3 och uppåt var avsett för hotellverksamhet.
När han började lämnade Gunnar Sundbaum och kommunens representant Lena
Micko följande bakgrund till PAC:s placering i Tornet-projektet. RPS letade efter
ett centralt ställe för PAC. Krav fanns på gångavstånd till Resecentrum eftersom
RPS räknade med många besökande.
Tilläggsavtalet, som han var med och undertecknade den 19 oktober 2005 i
egenskap av VD för TGS nr 3 AB, hade följande bakgrund. Tillägget kom sent i
processen. Varmhyra och skötselkostnader tillkom. Plötsligt backade polisen och
ville bara ha 80 arbetsplatser i stället för 120. Han blev mycket irriterad för han
hade lovat kommunen 120 arbetsplatser, vilket hade medfört redan vidtagna
åtgärder. Genom förändringen begränsades totalhyran till att avse bara två plan och
trapphuset måste därför byggas om. Ett antal säkerhetsexperter tillförde en mängd
åtgärder. Från början var det nämligen tänkt att det skulle bli ett vanligt kontor.
Under processens gång kom man underfund med att alla personuppgifter för
polisanställda skulle förvaras där. Detta medförde att säkerheten behövde höjas.
Sammanfattningsvis var det en mängd förändringar. Hyran ökades alltså från 3,1
Mkr/år till 3,88 Mkr/år.
24 (233)
Tilläggsavtalet föregicks förmodligen av att han själv avgav ett förslag på den nya
hyran. Han kom inte ihåg någon särskild kommunikation med RPS om det nya
hyresförslaget. Han hade aldrig träffat Rolf Swenson. Det enda han kom ihåg idag
var att han under denna tid bara pratade med Ann-Sofie Löth från RPS och med TP
som RPS anlitade som hyresavtalskonsult. TP hotade för övrigt att säga upp en
tredjedel av grundavtalet, på grund av personalminskningen. Det diskuterades då
också att flytta över polisens dataadministration till det låga huset. I övrigt var det
bara säkerhetsexperter som han pratade med.
Det låga RPS-huset blev klart först. Tidsutdräkten mellan polishusets
färdigställande och igångsättandet av Tornetbygget var nog ganska kort.
Tornetbygget tog 27 månader i anspråk. Första spadtag togs sommaren 2006.
Steve Andersson
Han var fastighetschef och, från 2001/02, VD för Garnisonsfastigheter. Bolaget
såldes 2004. Garnisonsfastigheter var och är fastighetsägare och hyresvärd åt
polisen i Linköping, som hyr lokaler om 850 kvm på Garnisonsområdet.
Han hade upprättat en handling med information till bolagsstyrelsen. Hans förslag
var att polisens befintliga hyresavtal skulle upphöra och att ett nytt avtal skulle
tecknas avseende större lokaler, där både Linköpingspolisen och PAC skulle
inrymmas. Den offert som Garnisonsfastigheter genom honom lämnade till Rolf
Swenson/RPS upprättades och överlämnades inte förrän under hösten 2004.
Han fick redan under våren 2004 information om att polisen skulle bilda ett
administrativt centrum i Östergötland, förmodligen från sin kontaktperson på
polisen. Rolf Swenson tog antagligen kontakt med honom. De kom överens om att
träffas och diskutera förutsättningarna för ett hyresförslag. Mötet ägde rum den 22
oktober 2004, varefter han lämnade ett förslag till hyresavtal.
Det fanns inget regelrätt lokalprogram men han hade vid tillfället god kunskap om
vilken typ av lokaler som polisen behövde vad gällde exempelvis tillgänglighet,
25 (233)
säkerhet och skydd. Den information som låg till grund för offerten till RPS fick
han muntligen från Rolf Swenson i samband med deras möte.
Efter mötet utarbetade han alltså offerten till RPS. Den skickades enligt Rolf
Swensons önskemål till dennes hemadress. Den förklaring han fick till detta var att
Rolf Swenson skulle ut och resa och därför hade ont om tid. Han kände inte till om
RPS fått in andra offerter avseende projektet. Han utgick dock från att även andra
alternativ var aktuella. Garnisonsfastigheter brukade nämligen aldrig vara ensamma
om att offerera. Han var trygg i att de skulle hitta en överenskommelse med RPS
utifrån hans avgivna offert.
Det blev dock inte någon förhandling och i början eller mitten av januari 2005
ringde han till Rolf Swenson. Han fick då besked om att RPS valt ett annat
alternativ. Orsaken härtill angav Rolf Swenson vara dels att RPS ville ha ett
alternativ, som låg nära Resecentrum, dels ekonomiska skäl. Det sistnämnda ansåg
han var märkligt eftersom Garnisonsfastigheter lagt sig på en låg hyresnivå i
offerten.
Senare fick han ett brev från Rolf Swenson, daterat den 17 december 2004, med
information om detta, men brevet hade inte skickats till Garnisonsfastigheter utan
till ACTA, och kom honom därför inte till handa förrän senare.
Han fick intrycket att polisen genom Rolf Swenson ville ha ett långt hyresavtal. Det
var även hans uppgift att försöka teckna så långvariga hyresavtal som möjligt.
Beloppen i avstigningsklausulen var därför ointressanta. Idag tyckte han att
avstigningsbeloppen var alldeles för höga i en konkurrenssituation. Men förslaget
var baserat på ett 18-årigt hyresavtal. Han trodde inte alls att avstigningsbeloppen
skulle påverka offertens möjlighet att gå igenom. Hyresnivån i avtalet låg på samma
nivå som i det befintliga avtalet med polisen avseende lokalen på
Garnisonsområdet. Den hyresnivån var en del av förutsättningarna. Egentligen
skulle han ha velat ha haft en högre hyresnivå men med lägre avstigningsbelopp.
Själva konstruktionen, med avstigning efter 6, 12 respektive 18 år, är inte ovanlig
26 (233)
och har använts exempelvis i Garnisonsfastigheters hyresavtal med Statens
kriminaltekniska laboratorium i Linköping.
Kostnaden för värme, i vilket varmvatten ingår, bör ha beräknats till ca 110
kr/kvm/år. Eftersom parkeringsplatser finns med i offerten måste de ha talat om ett
behov av parkeringsplatser vid mötet den 22 oktober 2004. Han var inte bekant med
förkortningen IoU. De kom aldrig så långt med förslaget att de började diskutera
sådana frågor. Vid tecknandet av hyresavtal gjorde hyresvärd och hyresgäst
gemensamt en gränsdragningslista, vari det angavs vem som skulle betala för vad. I
offerten hade han skrivit att IoU skulle hanteras separat och han utgick från att Rolf
Swenson, som hade erfarenhet av tidigare avtal, skulle kunna tolka den uppgiften.
Garnisonsfastigheter hade aldrig levererat möbler till sina hyresgäster. Däremot
kunde bolaget i undantagsfall leverera fasta inredningsdetaljer, såsom större skåp,
köksinredning och receptionsdiskar. Exempelvis en receptionsdisk blev en väldigt
liten kostnad om den bakades in i ett 18-årigt hyresavtal och togs med i projektets
början. Däremot blev tillägg i slutet av ett projekt väldigt dyra att verkställa.
Tillkommande kostnader för inredning och utrustning skulle ha lagts till den
hyresnivå som nämndes i offerten.
Garnisonsfastigheter tillhandahåller aldrig data-, tele-, larm- och passersystem och
dessa kostnader tas aldrig med i hyreskontrakt. Den ytåtgång som angetts i offerten,
24 kvm/person, är ganska normal.
Stefan Fredriksson
Han arbetade på Sundbaums Byggprojektering AB från år 2000 eller 2001 till 2006
eller 2007. Han var anställd som bygg- och projektledare. Under denna tidrymd var
Gunnar Sundbaum sysselsatt med sitt Tornetprojekt.
Han kom in i projektet när det var aktuellt att sätta igång med den första etappen,
”etapp 1”. Det var det låga huset som var tänkt som en kontorsbyggnad med ett par
27 (233)
butiker i bottenvåningen. Hans uppgift blev att förverkliga den upprättade
förstudien till ett byggprojekt. När han började var hyresgästfrågan inte klar.
Han hade ett minne av att Rolf Swenson inledningsvis var med vid ett eller två
projekteringsmöten. När det gällde de fortsatta projekteringsmötena, kanske 15-20
stycken, kan Rolf Swenson ha stått som mottagare av protokollen vid distributionen
av dem men denne var inte med vid mötena.
Sundbaum använde sig av en bolagskonstellation för de olika delarna av projektet.
Det var alltså möjligt att det TGS-bolag som ägde etapp 1, det låga huset, inte hette
TGS 1 utan något annat. Han var projektledare i Etapp 1, som var det första steget.
När denna projektering tog sin början pågick diskussioner kring etapp 2, där det
ännu inte fanns några hyresgäster. Samtidigt kom PEAB in i bilden och förvärvade
Byggutveckling Svenska AB, som ägde hela projektet och de tre TGS-bolagen.
Det var Gunnar Sundbaum och Urban Viklund som sökte efter hyresgäster till
Tornetprojektet. Han skötte byggproduktionen. I hans värld var det ingen tvekan om
att det låga huset var etapp 1. De hade aldrig byggt hus på spekulation. De flesta
projekten drog igång när det fanns hyresgäster. Det var avsikten att husen skulle
hålla ihop men när det inte gick fick de en möjlighet att sätta igång med etapp 1.
Paul Bärlund
Han var anställd på RPS och var vid den aktuella tidpunkten chef för polisens ITservice. Han var inkopplad partiellt eftersom de fick en ny lokal i samband med att
kvarteret Kronoberg byggdes ut. Han deltog då i ett möte mellan Sten Heckscher,
Ann-Sofie Löth och Rolf Swenson.
Rolf Swenson uppfattades som svårstyrd och i stort behov att vara sin egen. Rolf
Swenson lydde direkt under Sten Heckscher. Mötet handlade om problem kring
vem som egentligen drev olika frågor ”runt de olika fastighetsdelarna”. Sten
Heckscher redogjorde för Rolf Swenson vad som gällde. Han fick intrycket att Sten
Heckscher ville begränsa Rolf Swensons rörlighet.
28 (233)
Han kände inte till några diskussioner mellan Stefan Strömberg och Rolf Swenson.
Hans personliga uppfattning om Rolf Swenson var att denne var en senior
chefsperson. Rolf Swenson hade en arrogant och överlägsen stil och ville bestämma
mycket.
Johannes Tovatt
Han var arkitekt. År 1999 kontaktades han av Gunnar Sundbaum. Denne ville ha ett
höghus ritat. Kontakten ledde till 10 års samarbete kring Tornetprojektet och även
andra projekt. När det gällde Tornet handlade det om skissarbete och gemensamma
diskussioner om utformningen. Han var med från starten till färdigställandet av den
höga delen.
Han mindes att tillgängligheten till det låga huset var föremål för diskussioner med
kommunen.
De hann arbeta länge med det låga huset innan hyresgästen RPS kom in i bilden.
Det gjordes också en omfattande förändring av huset på ett så sent stadium att
byggnaden var ”på väg upp”, med stommen klar. Bjälklaget fick gjutas igen och ett
stort atrium fick byggas igen av säkerhetsskäl. Han kunde inte spekulera i hur
mycket ändringen kostade.
Det var oerhört viktigt att komma igång med det låga huset i projektet. Han kunde
inte förstå att det låga huset fick beteckningen etapp 2. Det verkade inte logiskt. Det
var väldigt viktigt att det låga huset fick hyresgäster för att man sedan kunde gå
vidare.
Charlotte Eklund
Hon var utbildad civilingenjör med examen år 2007 på KTH med bygg och
fastighetsinriktning. Sedan hösten 2008 arbetade hon på Tenant & Partner AB och
var för närvarande project manager. Hon var verksam i Stockholm men hade god
29 (233)
kännedom om Linköping och hade tidigare gjort marknadsanalyser, dock inte i
brottmål.
I utlåtandet hade hon och hennes kollega gjort en bedömning av hyresnivåerna i, å
ena sidan, de i målet aktuella avtalen, och, å andra sidan ”andra liknande
förhyrningar som fanns i området”. De hade använt sig av olika databaser,
utlåtanden från andra fastighetskonsulter samt marknadsinformation. Termen
”marknadshyra” definierades i jordabalken. Marknaden delades upp i A-, B-, och Clägen. För år 2004 kom de fram till att A-läget betingade en hyra på 1 150 kr/kvm,
B-läget 800-1 000 kr/kvm samt C-läget 600-900 kr/kvm. Den aktuella fastigheten
bedömdes ha ett C-läge.
Längre löptid på hyresavtalet medförde lägre hyra. Normal hyrestid var tre år. I det
aktuella avtalet var löptiden 18 år och en hyressänkning på 10-15 procent var
motiverad med anledning av detta.
Offerterna som presenterades henne visade att offertförfarandet var knapphändigt.
Ytterligare underlag var nödvändigt för att kunna göra en rättvisande utvärdering av
lokalalternativen. Det fanns ingen information om det antal offerter som förelåg i
ärendet. Genom uppdragsgivaren, advokatfirman Hellgren Linander, fick hon reda
på att det hade funnits ytterligare 16 offerter.
När det gällde den aktuella offertpromemorian hade hon lite svårt att förstå vad
”IoU” var för någonting. Hon måste också ifrågasätta areauppgiften, 2 800 kvm, i
båda offertalternativen. Posten ”Möbler 0,5 Mkr”/år under 18 år verkade inte vara
en sannolik kostnad på det i målet aktuella poliskontoret.
Hon hade god kunskap om myndigheters lokalfrågor och hade hjälpt myndigheter
med upphandlingar av hyresavtal. I detta fall hade hon för egen del valt att hårdare
konkurrensutsätta det valda alternativet genom att ta fram fler fullständiga offerter
och undersöka alternativen noggrannare. Tillvägagångssättet borde ha varit att ett
antal lokalalternativ valdes ut, varefter de infordrade alternativen ”plattades ner” till
30 (233)
2-3 stycken. Härefter skulle ett utförligt förfrågningsunderlag ha skickats till de
utvalda.
Det förhållandet att fastigheten låg på andra sidan järnvägen men nära Resecentrum
hade beaktats.
Tilläggsavtalet hade beaktats vid deras analys. De tog hänsyn till att kallhyra av allt
att döma förvandlats till varmhyra enligt tillägget. Den i utlåtandet angivna
differensen, 8,9 Mkr – 20,1 Mkr, hade tagits fram genom en jämförelse med det i
målet angivna objektet och marknadshyrorna. Därvid hade hänsyn till alla enskilda
parametrar i aktuellt avtal tagits.
Hon fick ingen information om polisens säkerhetskrav på sina kontorslokaler och
om sådana krävde mer än vanliga kontorslokaler.
Hon fick heller aldrig någon information om att stora lokalförändringar med
anledning av nämnda säkerhetskrav måste vidtas och att kostnaderna härför kunde
komma att läggas på hyran. Hon hade alltså inte beaktat denna typ av extrakostnad
vid jämförelsen mellan det i målet aktuella objektet och dess jämförelseobjekt.
Offertgivaren ACTA var ingen större aktör. Det förhållandet att ACTA ägde hela
Garnisonsområdet skulle inte ändra hennes bedömning. Hon hade inget minne av att
hon pratat med företrädare för RPS i detta ärende. Informationen fick hon från sin
uppdragsgivare. Hon kände inte till vilka instruktioner RPS hade fått angående
placeringen av PAC i Linköping. Hennes bedömning var i vilket fall som helst
att PAC hade ett C-läge år 2004 trots närheten till centralstationen i Linköping.
Även med beaktande av att PAC-huset började byggas i slutet av år 2005 var året
2004 ett relevant årtal vid bestämningen av marknadshyran. Marknadshyran skulle
bestämmas med utgångspunkt från upphandlingstillfället. Hon skulle därför inte
välja något av åren 2005 eller 2006 för jämförelsen.
31 (233)
Eva Järmark (RPS)
Hon var först projektledare och blev därefter chef för PAC i Linköping. Hon var
chef på plats fram till 2006 men hade även därefter ansvaret för verksamheten. Hon
hade inte ansvar för lokalanskaffningen. Ann-Sofie Löth var hennes chef och den
hon rapporterade till. I de nya lokalerna skulle det vara fler arbetsplatser än det varit
i Garnisonen, där PAC:s lokaler blivit för små. Numera är PAC betydligt större än
2006. Hon såg inte några konstigheter vad avsåg antalet arbetsplatser.
Ekonomiadministrationen koncentrerades enligt den tidsplan som fanns medan
löneredovisningsdelen tog betydligt längre tid och skedde på frivillig basis, när
respektive polismyndighet ville lämna över den verksamheten till PAC.
När de flyttade in var det uppenbart att det fanns väldigt mycket mer yta än vad de
hade behov av. Hon har hört talas om att det var bra att PAC låg i närheten av
Resecentrum i Linköping men vet inte var den uppgiften kom ifrån, det var inget
krav från hennes sida.
Sten Heckscher (RPS)
Han var rikspolischef från våren 1996 till slutet av 2004. När han tillträdde var Rolf
Swenson ekonomichef. Varje polismyndighet hade då eget ansvar för sina
fastigheter och för att dra fördel av att polisen var en betydande hyresgäst
samordnades fastighetshanteringen för i princip alla polismyndigheter. Rolf
Swenson fick så småningom hand om fastighetsfrågorna inom polisen. Av samma
skäl som fastighetshanteringen rationaliserades var det en naturlig utvecklingsåtgärd
att centralisera lönehanteringen och andra administrativa rutinärenden. På det sättet
uppkom tanken om polisens administrativa centrum (PAC).
Rolf Swenson var direkt underställd honom och rapporterade till ledningen, vilken
bestod av honom själv och överdirektören Ann-Marie Begler. Rolf Swenson kan
inte ha haft delegation att teckna stora beslut. Större beslut skulle, när han inte var
närvarande, fattas av Begler. Han var noga med att beslut skulle dokumenteras. Han
höll sig noga informerad om vad som pågick och var en nyfiken chef. Han hade
32 (233)
kontakt med Rolf Swenson när det behövdes. Exempelvis när Kvarteret Kronoberg
byggdes om hade de kontakter mer frekvent än annars. Han minns dock inte att de
haft särskilt mycket kontakter avseende PAC.
Han kom ihåg att Ann-Marie Begler hade en aktiv roll i hanteringen av PAC och
han utgick från att Rolf Swenson, som ansvarade för fastighetsfrågor, var inblandad.
Ann-Sofie Löth efterträdde Rolf Swenson som ekonomichef och var i allra högsta
grad involverad i frågor av den aktuella typen. Det var sannolikt att Ann-Sofie Löth
bestämde att Eva Järmark skulle vara inblandad i projektet.
Ett administrativt centrum är som vilket kontorshus som helst. Inom polisen fanns
andra fastigheter, med speciella arrangemang och där låg det en poäng i att träffa
riktigt långa avtal. Han vet inte om polisen begärde och erhöll något godkännande
från regeringen att teckna längre hyresavtal.
Han hade svårt att tänka sig att han skulle ha lagt sig i frågan om exakt var
någonstans i en stad som PAC placerades eller vilken fastighet som borde hyras.
Om han hade haft några synpunkter hade han förmodligen förordat en placering på
Garnisonsområdet, närmare bestämt i det Rättscentrum som redan fanns där. Han
saknade dock minne av att han gjort det. Han mindes inte heller att han varit
beslutande i frågan om var PAC skulle ligga. Han hade ingen minnesbild av att ha
förordat en placering vid Resecentrum i Linköping på grund av att en sådan
placering skulle underlätta för besökare till PAC.
33 (233)
NORRLANDSANSTALTERNA (ÅP 2-4)
Rolf Swenson
Personliga förhållanden och yrkesliv
Han var gift med Britt-Marie Swenson. Efter studentexamen utbildade han sig till
officer i flygvapnet. Härefter avlade han examen som civilekonom. År 1971
tillträdde han en tjänst som planerings- och budgetchef hos flygvapnet. Chefen för
flygvapnet kallade honom 1975 som sin ekonomiske expert. Han lämnade
flygvapnet 1976 och tillträdde en tjänst som planeringschef hos SMHI i
Norrköping. Han blev direktör hos SMHI 1977. Den tjänsten hade han till 1984 då
han blev ställföreträdande generaldirektör för Luftfartsverket. Det innebar att han
bl.a. hade hand om Arlandas utbyggnad och omstrukturering.
Han lämnade statlig tjänst 1990 och blev verkställande direktör för ett större
fastighetsbolag, men återvände 1993 då han blev ekonomichef och medlem i RPS
direktion. År 1994 blev han utnämnd till biträdande rikspolischef, men blev i
samband med tillträdet allvarligt sjuk. Efter sjukskrivning återvände han till tjänsten
som ekonomichef. När hans fru blev sjuk i cancer för första gången föranledde det
att han lämnade tjänsten som ekonomichef. I stället fick han en tjänst som
fastighetsdirektör hos RPS med Norrköping som stationeringsort. Där fick han ett
kontorsrum i polishuset. Det var under Sten Heckschers tid som rikspolischef.
Under tiden hos RPS hade han hand om bl.a. omstruktureringen av Kvarteret
Kronoberg. Han var fastighetschef hos RPS fram till december 2005.
Den 28 november 2005 påbörjade han en anställning på motsvarande befattning hos
KV. Den innehade han fram till sin pensionering i februari 2010. Efter
pensioneringen verkade han som konsult åt KV genom bolaget BMRS Konsult AB.
Han och Björn Wigelius träffade också en överenskommelse om att han genom
BMRS Konsult AB skulle verka som konsult åt Fojab.
34 (233)
Första tiden på KV
Under våren 2005 hade han inga tankar på att bli fastighetschef på KV. Den
diskussionen kom upp i slutet av sommaren, när Lars Nylén tog kontakt med honom
och frågade om han ville bli ekonomichef på KV. Han var inte intresserad. Lars
Nylén återkom dock och frågade en gång till.
Innan han tillträdde sin tjänst på KV fanns där en inhyrd fastighetschef, Kenneth
Wåhlberg från TP. Dennes chef på TP var Kenneth Lindberg. Han hade täta
kontakter med Kenneth Lindberg, som ville att han skulle sakgranska ett underlag
som denne skulle skicka till Lars Nylén. Det var möjligt att ett brev från Kenneth
Lindberg därför återfunnits i hans dator.
När han började på KV den 1 december 2005 hade de tre projekten Haparanda,
Östersund (Verksmon) och Härnösand (Saltvik) påbörjats. Det skedde redan under
2004. Lars Nylén hade förhandlat med kommunledningen i respektive kommun.
Det var fråga om tre nya anstalter. Lars Nylén hade genom ramavtalet med TP
utfört en del grundläggande arbete med projekteringen av de tre fängelserna. Han
fick direktiv från Lars Nylén, som var utsatt för politiskt tryck, att
projekteringsarbetet skulle hålla högsta fart. Statsministern, justitieministern och en
statssekreterare besökte orterna och lovade att byggandet snart skulle komma igång.
Specialfastigheter och TP
Specialfastigheter i Sverige AB (Specialfastigheter) hade delvis tagit över
Vasakronans roll som ägare av statens fastigheter. Lars Nylén gav honom emellertid
direktivet att Specialfastigheter skulle hållas borta från projekten. Syftet var att visa
för Specialfastigheter att det rådde konkurrens på området. Parallellt med att
projekteringsarbetet löpte på fick han dock även direktivet att förhandla med
Specialfastigheter om ett avtal som skulle leda till att KV skulle få tillbaka 800 Mkr
från Specialfastigheter. Han skulle också försöka träffa ett nytt samarbetsavtal med
dem. Innan allt var klart skulle Specialfastigheter enligt Lars Nylén hållas borta från
de tre nya projekten. Han fick också direktivet att det skulle vara samma
projekteringsgrupp i de tre projekten.
35 (233)
När han arbetade på RPS som fastighetschef hade RPS ramavtal med
projekteringsföretagen TP, Carl Bro och ytterligare ett företag.
Kenneth Lindberg var då anställd på TP och var en av flera på TP som han hade
kontakt med. Kenneth Lindberg anlitades av KV sedan ekonomichefen på KV gett
klartecken till att han fick anlitas. Kenneth Lindberg skulle vara ett stöd åt
inköpschefen och projektledarna när det gällde upphandlingen av hyresavtal för
Haparanda och Östersund. Han kände inte till att Kenneth Lindberg var delägare i
samma företag som Göran Henriksson. Bakgrunden till att Kenneth Lindberg
anlitades var att den som hanterade KV:s hyresavtal hastigt lämnade myndigheten.
KV började söka efter en hyresjurist och Kenneth Lindberg skulle bidra med sin
kompetens till dess en hyresjurist kunde anställas.
Kännedom om Björn Wigelius och Göran Henrikssons affärer
Det var först i samband med familjerna Swensons och Henrikssons planering under
hösten 2006 av en Sydafrikaresa, som han fick veta att Göran Henriksson och Björn
Wigelius kände varandra sedan tidigare och hade affärer ihop. Göran Henriksson
frågade också honom om han kunde tänka sig att Björn Wigelius och dennes fru
följde med på resan. Han blev inte förvånad över att Göran Henriksson kände Björn
Wigelius, eftersom Göran Henriksson hade väldigt många kontakter och var
offensiv när det gällde att skapa relationer för att få uppdrag till sitt företag. Han
deltog inte i det bostadsprojekt i Sydafrika som Björn Wigelius, Göran Henriksson
och Fojabkonsulten Sten Gustavsson var engagerade i. För honom och hans fru var
det alltså en ren semesterresa.
Det var först i samband med att han satt frihetsberövad i maj 2010 som han fick
reda på vilken typ av affärer som Göran Henriksson och Björn Wigelius hade ihop.
Varken han eller hans familj hade mottagit någon ersättning från Henova eller
Göran Henriksson. Däremot hade det förekommit att både han och Göran
Henriksson lagt ut för varandra i samband med deras resor tillsammans. Detta
noterades i en liggare och reglerades vid hemkomsten. Han hade heller aldrig
36 (233)
samtalat med Göran Henriksson om KV:s förhandlingar med Fojab. I sådant arbete
rådde sekretess.
Lars Nylén föredrog Fojab. De förde diskussioner och Lars Nylén framhöll då Claes
Lundqvists och KV:s tidigare erfarenheter av Fojab. Han tittade även på ett
arkitektbolag som hette BSK och på ett arkitektbolag i Örebro. Under dessa år hade
KV igång ca 100 olika byggprojekt. Det handlade dock huvudsakligen om
ombyggnationer och liknande, inte nybyggnationer.
Privatekonomi och turistresor
Hans och hustruns gemensamma ekonomi hade länge varit god och de hade alltid
haft råd med all de resor som de företagit. Hans inkomst under de aktuella åren låg
på 60-65 000 kr/mån. Resorna betalades i huvudsak med pengar som kom från hans
svärföräldrar och förvarades dels hemma, cirka 150 000 kr, dels i bankfack. De
hade årligen under 15-20 år fått ett antal tiotusenlappar av svärföräldrarna som
växlades till andra valörer år 1984 eller 1985. Därutöver fick de pengar, på det sätt
som Bo Jostvik berättat om. Orsaken till att kontanter förvarades i bankfack eller i
hemmet var att de misstänkte att svärfaderns penninggåvor var intjänade ”svart”
och att de inte ville skylta med det. De hade pengarna tillsammans.
Han och hans fru började resa med Henrikssons på 1980-talet men de hade även rest
mycket själva. De började år 1971 att resa utomlands en eller två gånger om året
och gjorde det sedan regelbundet fram till och med år 2013. Han mindes inga
specifika resor utom en resa till Florida år 1989. Därefter reste de ytterligare några
gånger dit under 1990-talet. Han, hans fru och sönerna hade också varit i
Kalifornien och hälsat på släktingar.
Familjerna Swenson och Henriksson hade tillsammans gjort ett femtontal
utlandsresor fram till år 2005. Dessa hade bl.a. gått till USA och Kanarieöarna samt
Italien och Spanien
37 (233)
Hösten 2005 gjorde de en jordenruntresa som han fick i 60-årspresent av familjen.
Den varade från den 26 oktober till den 20 november 2005 med besök i bl.a.
Sydafrika, Japan och USA, inklusive Hawaii. Med på resan var Göran Henriksson
och hans fru. Själva resan betalade hans familj och gav honom som present.
Resekostnaden, cirka 90 000 kr, betalades kontant före resan till Göran Henriksson,
som bokade resan genom sin resebyrå. Han medförde omkring 50 000 kr i
amerikanska dollar i kontanter och betalade de löpande utgifterna med dessa medel
under resan. Familjerna gjorde utlägg för varandra vilket noterades skriftligen. Som
regel använde han sig inte av betalkort. Han och hans fru förvarade tillräckligt med
kontanter i bankfack eller i hemmet. Efter hemkomsten gjordes en avstämning
beträffande utläggen. Han saknade kännedom om hur Göran Henriksson och dennes
fru betalade sin del.
Under den här resan nämnde han nog för Göran Henriksson att han skulle lämna
RPS och börja som fastighetschef på KV. Han kunde också ha nämnt om KV:s
byggplaner för Göran Henriksson.
Han och hans fru deltog i en resa till Sydafrika i februari 2007 som turister. Han
betalade resan via postgiro. Safarituren betalade han på plats med kontanter. Han
hade alltid med sig kontanter på resor, ca 50-60 000 kr i amerikanska dollar. Han
föredrog att betala med kontanter utomlands, även om det inte alltid var möjligt.
Han betalade inte i förskott för vistelsen i Krügerparken och Göran Henriksson hade
inte förskotterat för honom eller hans fru. Efter safarin flög de till Kapstaden. Det
var Göran Henriksson som bokade hela resan men de var noga med att hålla isär
kostnaderna.
Studieresorna
Lars Nylén prioriterade att det skulle göras utlandsresor i studiesyfte. Denne var
med i ett nätverk med personer i motsvarande ställning i ett antal länder, vilket
kallades för Round Table. Sydafrika och Australien ingick i nätverket och låg långt
framme. Enligt Lars Nylén var det därför viktigt att resa dit. Det var mycket möjligt
att han meddelat Björn Wigelius att studieresorna var viktiga på mötet den 7 mars
38 (233)
2006. Den Sydafrikaresa som gjordes 2007 inte är densamma som omnämns i Björn
Wigelius anteckningar från mötet den 7 mars 2006. Resan till Kapstaden ägde rum
år 2009. Han hade aldrig företagit en utlandsresa i tjänsten utan reseorder från Lars
Nylén.
Första mötena med Fojab
Han hade börjat ”scanna av” arkitektmarknaden redan år 2005. När han började på
KV hade han emellertid aldrig hört talas om vare sig Fojab eller Björn Wigelius.
Han hade inte någon kontakt med Fojab innan han mottog TP:s/Bo Sundbergs brev
av den 10 januari 2006. Han visade brevet för Lars Nylén och båda tolkade det som
att TP gett KV ”carte blanche” att arbeta vidare på egen hand.
Han fick genom en föredragning av Claes Lundqvist angående en lämplig
generalkonsult i anstaltsprojekten information om Fojab. Urvalet var begränsat
eftersom Specialfastigheter skulle hållas borta. Fojab fick dock goda vitsord. När
han sedan på egen hand närmare hade undersökt vad Fojab var för något, föreslog
han Fojab inför Lars Nylén. Denne tog förslaget.
Han tog härefter per telefon kontakt med Björn Wigelius/Fojab. De bestämde att
han skulle besöka Fojab den 16 januari 2006. Det var en första träff för att lära
känna varandra och för att kort presentera KV:s projekt. Det var också vid det mötet
som underlag/dokument för första gången överlämnades av Fojab till KV. Han hade
aldrig träffat Björn Wigelius tidigare.
I februari 2006 år besökte han Fojab tillsammans med tre andra medarbetare vid
KV. De träffade Björn Wigelius, Janis Kursis, Bo Johansson och ytterligare någon
person på Fojab. Kontakterna fortsatte och han skickade en ansenlig mängd
handlingar till Fojab. En förhandlingsuppgörelse växte fram mellan KV och Fojab.
Han ville minnas att han diariefört en stor mängd handlingar från Fojab. De flesta
av dessa handlingar hade han lämnat till registraturen på KV för diarieföring.
39 (233)
Tilläggsförhör med Rolf Swenson om mailväxlingen 2005
Med stöd av noteringar i sin almanacka kunde han numera slå fast att hans börjedag
på KV var den 28 november 2005. Almanackan hade aldrig beslagtagits.
Han mindes inte mailväxlingen. Han skrev den aktuella dagen på sin privata dator.
Han var bekant med Sten Gustavsson alltsedan åren 1985-1986. Denne arbetade då
på Skanska. Sedan blev Sten Gustavsson regionchef på Vasakronan, vars största
kund var RPS. De umgicks inte privat. Han mindes inte om han informerat Sten
Gustavsson om att han skulle bli fastighetschef på KV.
Han vidhöll att han fick kunskap om Fojab genom Claes Lundqvist. Denne gav
honom den fullödiga informationen om arkitekter som kunde komma ifråga. Det
kan ha varit möjligt att han träffade denne för en föredragning redan på
eftermiddagen den 28 november 2005 eftersom Norrlandsprojekten brådskade. Han
mindes nämligen ett direktionsmöte på KV förmiddagen den 28 november 2005.
Hans minnesbild var att han tog telefonkontakt med Björn Wigelius efter Claes
Lundqvists föredragning.
Han mindes mötet den 16 januari 2006 på Fojabs kontor i Lund. Det var bara han
och Björn Wigelius. Han presenterade Norrlandsprojekten och Björn Wigelius
presenterade Fojab. Han mindes ingen middag på Grand efteråt.
Avtalet med Fojab
Diskussionerna, som fördes med Björn Wigelius vid mötet den 7 mars 2006 i
Norrköping, baserades på allmänna och offentliga handlingar från KV, exempelvis i
de delar diskussionerna rörde projekten Sollentuna och Kalmar. Han ville minnas
att bara han och Lars Nylén var delaktiga i offertarbetet inför avtalet med Fojab som
undertecknades i april 2007. Han diskuterade förhandlingsunderlaget med Lars
Nylén. Denne var väldigt intresserad av att delta i detaljarbetet samt engagerad och
40 (233)
väl insatt. De hade mycket kontakt, bland annat på kvällstid. Han hade arbetat med
Lars Nylén sedan 1993. Denne var resultatinriktad, beslutsför, öppen, ärlig och
lättsam. Det var inte lätt att få Lars Nylén att ändra uppfattning. I synnerhet när det
gällde säkerhetsfrågor, som denne var expert på, var det svårt att påverka Lars
Nylén.
Det kan ha varit han som lämnat uppgiften till Björn Wigelius om 12 procent som
rimlig arvodesnivå för Fojab. Det är svårt att konkurrera med arvodesnivån i projekt
av aktuellt slag.
Han och Björn Wigelius träffades troligen mer än tre gånger under början av år
2006, innan avtalen mellan KV och Fojab skrevs på. De skickade en mängd
handlingar till varandra. Han gjorde ingen särskild kontroll av Fojabs ekonomi
innan avtalen undertecknades. Han gick dock igenom det material som Björn
Wigelius visade för honom.
Det var nödvändigt att göra lyftplanen framtung, eftersom det inte fanns någon
fastighetsägare. KV lämnade vanligtvis en projekteringsgaranti till fastighetsägaren.
Denna innebar att det var KV som stod risken för projektet. Lars Nylén tog del av
lyftplanerna i detalj och godkände dessa. De fanns med i avtalen innan Lars Nylén
gav klartecken för avtalsslutandet. Lars Nylén framförde inga synpunkter på att
lyftplanerna var framtunga.
Rimligt pris för Haparanda räknades ut med hjälp av nyckeltal. Det fanns nyckeltal
som Specialfastigheter tillhandahöll utifrån olika utförda projekt och det material
Specialfastigheter hade tagit fram användes för framtagandet av nyckeltal. Han
hade också egna erfarenheter av nybyggnationer som användes vid framtagandet av
nyckeltal. Konsulterna prissattes utifrån de volymer som skulle byggas. Han förde
diskussioner med projektledarna, som var utnämnda vid den här tiden. Bl.a.
diskuterade han prissättningen av Haparanda med projektledaren Mats Persson.
Denne var själv med vid mötena med Fojab. Han mindes inte om Mats Persson var
med i diskussionerna om pris, men Mats Persson var med i delegationen som
41 (233)
besökte Fojab. Priset förhandlades fram, tillsammans med Fojab. Han lyckades
förhandla ned priset med 20 Mkr. Samma metodik användes när det gäller
Östersund. Vad Ferax skulle kosta räknades även det ut med nyckeltal.
Det gjordes en upphandling av fastighetsägare för Haparanda- och
Östersundprojekten enligt lagen om offentlig upphandling. Specialfastigheter vann
till slut upphandlingen. Fojab hade som uppdrag att ta fram handlingar som skulle
vara bilagor till förfrågningsunderlag så att KV kunde få in stabila hyresofferter.
Det slutliga avtalet, dock inte arbetspapper som gick mellan KV och Fojab, behövde
diarieföras. Marie Heiborn, Håkan Andersson och KV:s redovisningschef fick
avtalet och dessutom bläddrade Britt-Marie Flodin i avtalet i arkivet.
När avtalet med Fojab träffades i april 2006, hade hyresupphandlingen inte
påbörjats. När avtalet med Fojab var framtaget satt han och Lars Nylén en kväll på
Nyléns rum; Nylén läste i lagboken om upphandling och tog sedan beslutet att Rolf
Swenson skulle teckna avtalet. Om en riktig upphandling enligt lagen om offentlig
upphandling hade gjorts avseende avtalen med Fojab hade det tagit 10-12 månader
och ännu längre om besluten överklagats. Dåvarande justitieministern Thomas
Bodström hade blivit mycket irriterad om projekten inte kommit igång innan valet i
september 2006.
TP, Specialfastigheter och ramavtalen
TP, som numera var i dansk ägo och hette Niras, var ett projekteringsföretag som
KV hade ramavtal med. Det gällde för alla disciplinerna inom projektering. Han
visste att TP var involverat i projektet Västervik norra. RPS hade haft ramavtal med
TP sedan 1997. Även KV hade ramavtal med TP som med stöd av ramavtalet
arbetade bl.a. med ombyggnationen av kvarteret Kronoberg.
KV hade, när han tillträdde sin tjänst där, ramavtal med tre projekteringsorganisationer, varav TP var ett och Carl bro ett annat. Det tredje mindes han inte.
TP var ett stort bolag i branschen som hade gott renommé. TP arbetade fram det
42 (233)
grundmaterial, i form av lokalförteckningar, som sedan kom att överlämnas till
Fojab. Det materialet var inte så omfattande. Det var naturligt för honom att
kontakta TP om de förestående projekteringarna. Han hade på RPS samarbetat med
TP sedan 1997. TP var dock inte intresserat av att delta i arbetet. Brevet från Bo
Sundberg på TP var ett svar på de diskussioner han haft med denne om TP:s
medverkan. Han visade brevet för Lars Nylén. Denne tolkade det som att KV nu
kunde direktupphandla Fojab, vilket sparade pengar.
Redan i slutet av år 2005 hade han börjat leta efter en annan arkitektfirma än TP.
När brevet från Bo Sundberg skrevs hade han ännu inte haft kontakt med Fojab.
Anledningen till att han bara ville ta kontakt med TP men inte med några av de
andra som hade ramavtal, var att han och Lars Nylén hade goda erfarenheter av TP
från tiden på RPS. TP hade bl.a. arbetat med nationella insatsstyrkans lokaler och en
ny helikopterbas i Göteborg. TP var ett projektledningsföretag, som förmodligen
inte hade kompetens att ta sig an de aktuella projekten. Anledningen till att Ferax,
som var ett jämförbart företag, fick projektledningsuppdraget och inte TP, som hade
ramavtal med KV, var helt enkelt att Lars Nylén ville ha det så.
Han fick direktiv av Lars Nylén att projekten skulle ha samma projekteringsgrupp.
Detta direktiv hade även med Specialfastigheter och Saltvik att göra. Ferax hade
nämligen ett ramavtal med Specialfastigheter och tanken var då att Ferax skulle
komma ifråga om hans förhandlingar med Specialfastigheter lyckades. Les Arc var
en utbrytning ur TP och Lars Nylén hade god erfarenhet av Lars-Erik Sundberg,
som var VD på Les Arc. Han hade själv god erfarenhet av Ferax, som lett arbetet
med omgestaltningen av kvarteret Kronoberg.
Det viktiga var att skickliga arkitekter anlitades. Det var därför inte så viktigt att
arkitektföretaget hade erfarenhet av arbete med anstalter. Han kontaktade därför
inte de övriga arkitektföretagen som hade ramavtal med KV. Team var vid den
tiden ett av Sveriges största säkerhetsföretag och både han och Lars Nylén hade god
erfarenhet av deras arbete från tiden på RPS.
43 (233)
KV skulle handla upp ett hyresavtal och sedan blev det hyresvärdens ansvar att
handla upp en entreprenör som skulle bygga. Kostnaden för Fojabs arbete skulle bli
en del av hyran, vilken således skulle belasta KV indirekt. Han lyckades sänka det
belopp Fojab begärde med 20 Mkr. För Lars Nylén var det viktigt att få ett fast pris
eftersom det var bra för KV:s självständighet i förhållande till Justitiedepartementet.
I juni 2006 kom KV och Specialfastigheter överens om att KV skulle få tillbaka 800
Mkr från Specialfastigheter samt att ett samarbetsavtal skulle slutas dem emellan.
Lars Nylén bjöd då in Curt Bylund till Norrköping för att, som Nylén uttryckte det,
”röka fredspipa”. När de gjort det, kom de tillbaka och Curt Bylund förklarade att
KV nu kunde teckna avtal med Ferax, som Specialfastigheter hade ramavtal med.
Specialfastigheter blev därigenom fastighetsägare för Saltvik i Härnösand och Ferax
blev generalkonsult. Curt Bylund sade att KV kunde utnyttja Specialfastigheters
ramavtal med Ferax. Senare tog Fojab över uppdraget som generalkonsult. Orsaken
härtill var det var viktigt för Lars Nylén att konsultgruppen för de tre fängelserna
var densamma och att Fojab anlitades också för projektet Saltvik. Det var viktigt att
sätta högsta fart med projektet Saltvik, så att det var igång före valet i september
2006. Prioriteringsordningen ändrades så att Saltvik, istället för Verksmon i
Östersund, blev högsta prioritet. Ferax hade varit generalkonsult för
ombyggnationerna av bl.a. kvarteret Kronoberg och Stockolms Rådhus.
Han hade aldrig träffat företrädare för Brinova och inte heller hört att Brinova
skulle ha varit aktuellt som fastighetsägare. Sedan Nämnden för offentlig
upphandling kritiserat KV:s förfarande i denna del beslutade Lars Nylén att
förfarandet skulle följa lagen om offentlig upphandling. Det var Specialfastigheter
som vann upphandlingen. Det var en allmänt utbredd uppfattning vid den aktuella
tiden, inte bara på KV, att enligt lagen om offentlig upphandling kunde hyresavtal
direktupphandlas.
Han var inte delaktig i processen när Fojab ansökte om ramavtal med KV
2006/2007.
44 (233)
Riksrevisionsrapporterna och ekonomihanteringen
Björn Wigelius tog upp frågan om tilläggsarvode för Haparanda på ett
projekteringsgruppsmöte hösten 2007. Han sade till denne att det var fel forum och
att Björn Wigelius istället skulle avge en skrivelse. Denne gjorde det i början av år
2008. Han fick mandat av Lars Nylén att förhandla med Fojab, vilket ledde till att
tilläggsarvodet blev 22 Mkr istället för 30 Mkr, som Fojab begärt. Nylén tog sedan
beslutet att tilläggsavtalet skulle undertecknas, vilket han också gjorde.
Samtliga dokument hänförliga till projektet fanns upplagda på den gemensamma
IT-plattformen Projektplatsen. Alla handlingar fanns också i papperskopior. Det var
märkligt att RR inte tittat på dessa handlingar vid sin granskning. Han hade vid ett
tillfälle träffat representanter för RR tillsammans med Marie Heiborn och
inköpschefen. De förde diskussioner kring byggprocessen men RR efterfrågade
aldrig några handlingar.
Ekonomichefen, redovisningschefen och budgetchefen hade deltagit i attestkedjorna
och haft kopior på avtalen. Det var aldrig någon som protesterade mot någon
attestering. Attestkedjan började hos honom och projektledarna, gick via
ekonomiavdelningen och slutade hos Marie Heiborn. Beslutsordningen kunde följas
via protokoll, men det verkade som att varken RR eller åklagaren hade satt sig in i
innehållet i dessa protokoll.
Han deltog inte i slutregleringsavtalet med Fojab eftersom han då hade
pensionerats. Han hade dock sett avtalet. Han samrådde med projektledarna inför
ifyllandet av frågeformuläret från Specialfastigheter där Fojab utvärderades.
Göran Henriksson
Personliga förhållanden och yrkesliv
Han har universitetsexamina både som ingenjör och ekonom och ca 40 års
yrkeserfarenhet. Han har arbetat mest med byggverksamhet, fastigheter och
finansiering med anställningar bl.a. hos Stråbruken AB, ett byggmaterialbolag,
45 (233)
under tiden 1985–1988, NCC Invest med ansvar för affärsutveckling och förvärv
under tiden 1988–1992. Under tiden 1996–1998 arbetade han hos Mandamus AB
och Mandamus Holding AB, som var dåvarande Föreningsbankens bolag för
förvaltning och försäljning av överbelånade fastigheter som banken tagit över för
skyddande av fordran.
Från 1998 till sin pensionering 2011 var han anställd hos FöreningsSparbanken,
sedermera Swedbank, med arbetsuppgifter som från 2001 och framåt hade
internationell inriktning och inriktning på fastighetsfrågor.
Han ägde Henova AB och var ensam styrelseledamot i bolaget. Han var också
ensam styrelseledamot i Henova Förvaltning AB, som var ett helägt dotterbolag till
Henova AB. Henova AB var också delägare till Henova Fastighetskonsult AB. I det
bolaget var han styrelseledamot och ordförande. Han ägde också och bedrev
verksamhet genom Swedinco Ltd i Nairobi i Kenya.
Han och Rolf Swenson träffades för cirka 30 år sedan genom sina barn. De bodde
också i närheten av varandra. De kom att umgås familjevis, träffas regelbundet och
göra utlandsresor tillsammans.
Göran Henrikssons och Björn Wigelius första kontakter
När Rolf Swenson arbetade på SMHI försökte han få arbete genom denne. Efter
Rolf Swensons tillträde som fastighetschef i KV bad han dock aldrig om några
uppdrag. Vid den tidpunkten hade han nog med uppdrag. Han hade nämligen,
förmodligen på Bromma flygplats, träffat Björn Wigelius, som var arkitekt på Fojab
arkitektbyrå i Lund. Han kom inte ihåg exakt när, men det bör ha varit på vintern
eller våren 2005. Han berättade om sina erfarenheter och om sina resor och de
började diskutera ett samarbete. Han ville ha ett avtal baserat på ett fast pris men
Björn Wigelius ville inte ha något ”fast” avtal med honom. Diskussionerna mellan
dem mynnade istället ut i ett muntligt provisionsavtal. Det gick ut på att han skulle
få arvode med 2-3 % av ett slutpris om Fojab/Björn Wigelius erhöll ett kontrakterat
46 (233)
uppdrag, förmedlat av honom. Han kände inte till underlaget för hur
provisionsprocenten framräknades.
Han gav även andra tips till Björn Wigelius än tipset om KV. Framför allt försökte
han göra Björn Wigelius intresserad av utlandsbaserade uppdrag. Förutsättningarna
var då desamma. Tipset om kriminalvårdens projekt var dock det enda som ledde
till ett kontrakterat uppdrag.
Göran Henriksson anvisar KV och träffar avtal med Björn Wigelius
Han kom att lämna flera andra avtalsförslag men Björn Wigelius var aldrig
intresserad. Han lämnade också säkerligen förslag, baserade på verksamhet i
Sverige.
I november 2005 – förmodligen vid en lunch efter hemkomsten från
jordenruntresan och någon vecka innan Rolf Swenson började arbeta på KV –
nämnde han för Björn Wigelius att han sett ”oerhört intressant information” på
KV:s hemsida. Det var alltså inte fråga om någon förmedling utan ett tips. Han
nämnde ingenting annat, exempelvis om hur Björn Wigelius skulle gå till väga eller
om han själv kunde förmedla kontakter på KV. Björn Wigelius blev mycket
intresserad.
Han hade gjort sitt ”hemarbete” och då hittat KV som en uppdragsmöjlighet när han
tittade på vilka bolag som gjorde fastighetsinvesteringar. Det var möjligt att han
också tittade på myndighetens budgetäskanden. Rolf Swenson var inte involverad
på något sätt. Han och Rolf Swenson hade väldigt litet med varandra att göra vad
gällde arbete. De hade en vänskapsrelation, ingen affärsrelation.
Det muntliga avtalet kom sedan att formaliseras genom ett skriftligt avtal mellan
honom och Fojab/Björn Wigelius, daterat den 14 juni 2005. I detta avtal fastställdes
provisionsersättningen till 2,5 procent av Fojabs totala arvode istället för 2-3
procent som gällde i det muntliga avtalet. Avtalsdateringen var oriktig. Avtalet, som
skrevs av Björn Wigelius, undertecknades istället någon gång år 2006, förmodligen
47 (233)
under våren, sedan Fojab och KV kommit överens. Exakt när kunde han inte säga.
Det föregicks av flera konceptavtal. Det undertecknade avtalet måste ha funnits i
Björn Wigelius dator långt före år 2010. Hans egen dator, hårddisken, kraschade
nämligen i Nairobi i maj 2010.
Så här i efterhand kunde han hålla med om att hans och Björn Wigelius
överenskommelse omgående borde ha formaliserats med ett skriftligt avtal. Hans
och Björn Wigelius förfaringssätt är emellertid ingalunda ovanligt. Blev det ingen
affär så var saken ur världen. Om det blev det affär var det viktigt att saken
formaliserades skriftligt på det sätt som det nu aktuella provisionsavtalet mellan
honom och Björn Wigelius utformades.
Han och Björn Wigelius hade till ett börja med ingen klar uppfattning om
slutsummans storlek för den händelse Fojab skulle få konsultuppdraget avseende
KV:s projekt, Haparanda och Östersund. I februari 2006 trodde han att Björn
Wigelius hade en klar uppfattning om vilken storleksnivå hans egen provision
skulle ligga på, om Björn Wigelius fick kriminalvårdsuppdraget. Han började därför
diskutera med Björn Wigelius om sin provision i reda pengar om denne fick
uppdragen. Det var mot den bakgrunden som han upprättade ett tillägg till ett
avtalsförslag av den 1 februari 2006 mellan honom och Björn Wigelius. I det
tillägget, daterat ”2000-02-…”, förklarade de sig överens om ett sammanlagt arvode
till Göran Henriksson på 5 Mkr om Fojab för både Östersunds- och
Haparandaprojektet.
Han hade inget minne av att han fått Björn Wigelius brev av den 21 april 2006 men
insåg att han måste ha fått det sig tillsänt. Björn Wigelius resumé av
händelseutvecklingen av den 21 april 2006 hade han aldrig sett innan
förundersökningen inleddes. Det kanske var ett underlag till brevet av samma
datum.
Han hade ingen kunskap om innehållet i Fojabs två avtal med KV. När hans
konsultavtal med Björn Wigelius ingicks spekulerade de i en affär på 1 – 10 Mkr.
48 (233)
Om han i slutänden, på grund av storleken på Fojabs slutliga avtal med KV, visade
sig kunna fakturera mera var han helt nöjd. Han ville aldrig förnärma Björn
Wigelius genom att kontrollräkna sin egen provision.
Under tiden härefter fortsatte han och Björn Wigelius att ha kontakter med
varandra. Han pratade inte med Rolf Swenson om sina kontakter med Björn
Wigelius och nämnde aldrig för denne att han själv kunde förmedla kontakter med
KV. Han visste för övrigt att Björn Wigelius själv hade kontakter där.
Resorna
Hans resande intensifierades från år 2005. Under tiden 2005–2010 gjorde han cirka
90 resor i tjänsten. Han ville aktivera Henova och förbereda sig inför
pensioneringen och utnyttja sin kompetens och erfarenhet. Han besökte därför vissa
områden som han bedömde som lämpliga att göra affärer i. Han gjorde flera resor
till Kina, Laos, Vietnam, Filippinerna och Afrika. USA var också lämpligt vid
denna tidpunkt på grund av fastighetskrisen i avvaktan på en högkonjunktur. Många
gånger reste han ”i Henovas namn”. Henova betalade alltid hans resor. Hustruns
resor betalades emellertid privat. Hans AMEX-kort använde han alltid privat.
Under tiden år 2 000 – 2010 fakturerade han inga inkomster som uppstått genom
resandet. Däremot hade han fått avtal till stånd.
När det gällde Rolf Swensons 60-årspresent, dvs. jordenruntresan den 26 oktober
2005 – den 20 november 2005, som han och hans fru fick följa med på, bokade han
hela resan genom sin resebyrå. Det blev enklast så. Han fick betalt för
resekostnaden, cirka 90 000 kr kontant, av Rolf Swenson före avresan. Ingenting av
Rolf Swensons eventuella utlägg inkluderades i bokningen. Vid tillfället var han i
behov av pengar eftersom han hade egna utgifter för husbygge. Under denna resa
nämnde nog Rolf Swenson att han skulle byta jobb och börja på KV som
fastighetschef.
49 (233)
Före denna resa hade han emellertid påbörjat ”researchen” för uppdrag åt Fojab.
Starten på denna påbörjades förmodligen i augusti- september 2005, vart fall före
jordenruntresan i oktober 2005.
Det var emellertid inte förrän på hösten 2006, då en ny gemensam resa med fruar
till Sydafika planerades, som han nämnde för Rolf Swenson att han kände Björn
Wigelius och att han hade ett konsultavtal med denne.
Det var familjerna Henriksson och Swenson som planerade den resan. De hade varit
i Sydafrika redan år 2005 och hade pratat om att åka dit igen. Nu såg han
möjligheten att med den kompetens som Björn Wigelius och Sten Gustavsson
besatt, göra om resan.
För honom själv blev det en tjänsteresa som gjordes för att studera kåkstäder, hur
man rensar upp där och hur man erbjuder billiga bostäder. Det pågick nämligen ett
stort projekt i Sydafrika. Svenskt kunnande kunde därför ha betydelse. Härtill kom
att han hade tjänsteuppdrag i Kenya. Björn Wigelius blev intresserad. Han tyckte
det var bra om denne, som också kunde byggande, följde med. Även Sten
Gustavsson från konsultföretaget Kvarnhemsgården samt dennes hustru anslöt sig
till resan. Rolf Swenson med hustru följde med som turister.
Han visste inte hur mycket Sydafrikaresan kostade sammanlagt. Safaridelen kostade
97 000 kr för sex personer, Varje biljett hade kostat 30-35 000 kr. Hotellkostnaden
uppgick till omkring 2 000 kr per natt. Han ville minnas att Rolf Swenson betalade
sin del kontant. Han utgick ifrån att Rolf Swenson hade råd. De hade rest tidigare
tillsammans och han hade för övrigt aldrig lagt sig i Rolf Swensons privatekonomi.
Provisionsfakturorna
Han utfärdade provisionsfakturorna till Björn Wigelius efter dennes anvisningar.
Björn Wigelius gav oftast per telefon klartecken till fakturering och tidpunkten för
fakturering samt hur mycket han kunde fakturera. Första faktureringarna år 2006 för
50 (233)
Östersund - Haparanda på sammanlagt 5 Mkr, som han trodde var en avrundning,
var han helt nöjd med.
Vid denna tidpunkt uppfattade han att Fojabs affär med KV avsåg tre anläggningar;
Östersund, Haparanda och Saltvik. Strax efter hemkomsten från den nämnda
Sydafrikaresan den 18 februari 2007 fakturerade han också efter Björn Wigelius
anvisningar ett arvode om 1,25 Mkr. Arvodet avsåg någon av de tre anstalterna och
arvodesnivån var avtalade 2,5 procent. Såvitt han kom ihåg diskuterades denna
faktura inte under vistelsen i Sydafrika.
I slutänden har det stått klart att hans provision kom att uppgår till cirka 2,75 % av
Fojabs totala arvode. Han hade alltså fått mer betalt än vad det skriftliga avtalet
stipulerade.
Andra affärsförslag från Henova
Han upprättade ett skriftligt avtalsförslag, daterat 2006-02, mellan Henova och
PEAB. Det här var hans sätt att göra affärer och han såg en affärsmöjlighet. Han
hade tänkt skapa en affär i dialog med PEAB, som emellertid inte var intresserat.
Han mindes inte vad affären gällde. Någon diskussion med Rolf Swenson om
byggnation av Sollentunahäktet, som förslaget tog sikte på, förde han dock inte.
År 2007 startade han Henova Fastighetskonsult AB tillsammans med Kenneth
Lindberg och Bo Sundberg för att stötta sin egen idé om att Henova skulle bygga
upp ett fast projekt med Fojab, som ”skulle stöttas” av Henova Fastighetskonsult.
Och som i sin tur skulle skapa affärer åt Fojab. Det var vid denna tidpunkt dessutom
mycket på gång inom fastighetsbranschen. För att visa att han och Kenneth
Lindberg ”hängde ihop” blev han ”symboliskt” ordförande i Kennet Lindbergs eget
bolag, Punkt Ett. Han och Kenneth Lindberg sammanträffade den 29 augusti 2007
med Björn Wigelius. Avsikten var sammanfattningsvis att få till stånd ett avtal om
konsultverksamhet mot fast arvode. Avtalsförslag upprättades men saken förföll
eftersom Björn Wigelius inte var intresserad. Henova Fastighetskonsult satsade bara
på Fojab. Orsaken härtill var bristande resurser. Han befann sig ju ständigt på
51 (233)
resande fot och hann aldrig utveckla det hela till andra arkitektbolag. Han köptes
sedermera ut av Kenneth Lindberg och bolaget bytte namn.
Hans förslag om förmedlingsuppdrag med Brinova AB hade följande bakgrund.
Brinova var ett bolag inom PEAB-sfären som bildats för att köpa fastigheter till
uppförandet av ett fängelse i Östersund och hyra ut till KV. Förslaget gick ut på att
biträda Brinova vid markköp, framtagande av offert och tecknande av hyresavtal.
Härtill kom att han var god vän med Brinovas VD, Anders Silfverbåge. De hade
varit arbetskamrater i Mandamus Fastigheter. Han tyckte att det var en god idé att
utnyttja den kunskap och kompetens han fått genom sina tidigare affärer med
anknytning till KV. Från år 2005 hade han ju lärt sig att KV var en stor aktör på
fastighetsmarknaden. Detta var ett försök att gå vidare. Försöket misslyckades.
Rolf Swenson hade inte fått del av några pengar från honom/Henova.
Björn Wigelius
Bakgrund
Efter arkitektutbildning i Stockholm, Göteborg och Zürich åren 1966-71 anställdes
han vid det statsägda bolaget BS-Konsult. Han jobbade då med statliga byggnader,
såsom exempelvis polishuset Kronoberg och ambassader runt om i världen. Vid BSKonsult bedrevs mycket utvecklings- och forskningsarbete, vilket kommit att prägla
hans yrkesliv. År 1980 flyttade han till Lund med sin familj när BS-Konsult startade
en filial där. Han jobbade under den tiden bl.a. med att rita fem s.k. lokalanstalter.
Efterhand såldes BS-Konsult och dotterbolaget Fojab, där han var anställd, kom att
tillhöra Arcona. År 1983 blev han VD för ett dotterbolag i koncernen och bytte då
från att vara arkitekt till att istället jobba med att bygga upp arkitektkontoret och
odla företagskulturen samt sköta strategisk planering och ha hand om
kundkontakter. År 1993 antog han, tillsammans med tre kollegor, ett erbjudande om
att köpa Fojab från Arcona. Han blev VD för företaget och ägde 40 procent av
aktierna, medan övriga delägare hade 20 procent var. Han var VD och delägare i
Fojab arkitekter AB och VD i Fojab Svartbröder AB.
52 (233)
Efter att en husrannsakan genomförts inom ramen för förundersökningen startade
ett mediedrev, vilket ledde till att han avgick som VD i augusti 2010. Daniel Nord
efterträdde honom som VD för Fojab. I mars 2011 gick han i pension och han
lämnade ägandet i Fojab vid bolagsstämman 2011.
Fojabs utveckling
Under mitten av 1980-talet fick Fojab, som då tillhörde det statliga BS-Konsult, i
uppdrag att rita fem slutna s.k. lokalanstalter i Syd- och Västsverige. De fick då
utbildning av Kriminalvårdsstyrelsen och Byggnadsstyrelsen i hur man bygger
kriminalvårdshus.
När Kriminalvårdsprojekten knöts till Fojab år 2005 arbetade ungefär 50 personer
på Fojab, varav ungefär 25 personer vardera på kontoren i Lund och Malmö. När
han lämnade Fojab år 2011 fanns ca 100 anställda i bolaget. De var då sedan länge
det största arkitektbolaget i Sydsverige.
Närmare om Fojabkoncernen
FOJAB arkitekter AB var moderbolag, vari policies och ägarstrategier samlades,
men all verksamhet bedrevs inom dotterbolagen; Fojab arkitekter i Malmö AB,
Fojab arkitekter i Lund AB, Fojab Design AB (tidigare Fojab Orkanen AB) och
Fojab Svartbröder AB (sedermera Fojab coordinator AB).
Fojab coordinator AB hade under tiden från 28 augusti 2004 till den 14 maj 2009
firman Fojab Svartbröder AB. Bolaget bildades för att verksamheten med KV:s
anstalter inte skulle ingå i FOJAB arkitekter AB:s verksamhet. Den ursprungliga
firman syftade på att verksamheten bedrevs i ett kvarter i Lund som uppkallats efter
ett svartbrödrakloster, dvs. ett kloster tillhörigt Dominikanorden.
Fojab Design AB (f.d. Fojab Orkanen AB) var ett dotterbolag till FOJAB arkitekter
AB, bildat för att hantera arbetet för KV. Bolaget hade upp till ett 30-tal anställda
53 (233)
som, med anledning av KV:s säkerhetskrav, jobbade i en egen lokal och i en egen
datormiljö.
Kontakterna med Göran Henriksson
I samband med en flygresa i mars 2005 kom han för första gången i kontakt med
Göran Henriksson. Hans intryck var att Göran Henriksson, som arbetade på
Swedbank och jobbade med utlandsprojekt, bland annat för Swedbank, var en pigg
entreprenör. Arkitektverksamhet byggde mycket på att odla kontakter och nätverk.
De utbytte visitkort och höll från den tiden kontakten. De träffades ibland och
utbytte idéer. Göran Henriksson tipsade flera gånger om byggprojekt i utlandet men
han kände att Fojab var för litet för att de skulle våga intressera sig för riskfyllda
utlandsprojekt. De träffade en muntlig överenskommelse om att, för den händelse
Göran Henriksson kom med något tips som ledde till uppdrag för Fojab, denne
skulle få en provision på cirka 2-3 procent för det. Det var för honom en väldigt
odramatisk uppgörelse, eftersom den var till intet förpliktande.
Under senhösten 2005 visade Göran Henriksson vid en lunch i Stockholm honom
ett utdrag från KV:s hemsida. Av den framgick att KV hade ”gigantiska
utbyggnads- och investeringsplaner”. Han blev väldigt intresserad. Anledningen
härtill var dels att det var ett projekt i Sverige och dels att Fojab hade erfarenhet
från 1980-talet av att rita fängelser.
Han höll hela tiden under samtalen med KV fortlöpande kontakt med Göran
Henriksson. Han ville minnas att han informerade Göran Henriksson om sitt första
möte med Rolf Swenson/KV den 16 januari 2006 och att han då berättade för Göran
Henriksson om volymerna på de eventuella kontrakten med KV. Han informerade
Göran Henriksson om att projekten kunde komma att bli av för Fojabs del. De
diskuterade en provision på 2-3 procent av Fojabs intäkt.
Han fick alltså under förhandlingarnas gång klart för sig att avtalen skulle bli värda
mycket mer än han föreställt sig från början. Han tog upp saken med Göran
Henriksson och förklarade att han tyckte att provisionen var för hög i förhållande
54 (233)
till dennes utförda arbete. Efter hårda och utdragna diskussioner kom de dock till
sist överens om att den ursprungliga överenskommelsen skulle gälla.
Mailet av den 27 februari 2006 från Göran Henriksson, som då befann sig i
Thailand och Vietnam, uppfattade han i enlighet med dess ordalydelse, d.v.s. Göran
Henriksson ville kontrollera att kontakterna dem emellan vidmakthölls trots
avstånden.
Hans brev till Göran Henriksson av den 21 april 2006 kom han ihåg. Det var hans
text och vilka ändringar Göran Henriksson gjort i brevet mindes han inte. Han hade
inte heller något minne av ändringarna i Göran Henrikssons fakturor.
Henovas arbete för Fojab
Överenskommelsen med Göran Henriksson kom att gälla fängelserna i Haparanda
och Östersund (Verksmon). När också projektet Saltvik i Härnösand tillkom hade
han en diskussion härom med Göran Henriksson. Han ville ha en särskild
överenskommelse i denna del. Till sist gick han med på att även Saltvik skulle ingå
i den ursprungliga överenskommelsen men att det sedan fick vara slut. Samma sak
gällde Haparandatillägget. Det var viktigt för honom att stå för sitt ord och vara
hederlig. Han utgick från att han förde diskussioner med Göran Henriksson om
belopp och procentsatser men han mindes inte hur diskussionerna gick.
I och med att de olika avtalen med KV undertecknades var Henovas konsultuppdrag
slutfört. Henova fick därför betalt tidigt jämfört med andra konsulter i projektet.
Fojab betalade alltså för utdraget från hemsidan och det arbete som legat bakom
detta framtagande.
Han hade ett möte med Kenneth Lindberg och Göran Henriksson i augusti 2007. De
kom med nya förslag men han kunde snabbt konstatera att det inte var intressant för
honom och bolaget eftersom han uppfattade det som att de ville arbeta för ett
fastställt arvode istället för på provisionsbasis.
55 (233)
Henovas arvode och betalning av Henovas fakturor
I november 2005 fanns redan det muntliga uppdragsavtalet mellan Fojab och
Henova/Göran Henriksson med en diskuterad provision på 2-3 procent av
kontraktssumman. I februari 2006 diskuterade han och Göran Henriksson alltså ett
fast pris – 2,8 Mkr för Haparanda och 2,2 Mkr för Östersund. Han hade nämligen
genom förhandlingarna med KV kommit en bra bit på väg i sin bedömning av de
slutliga projekteringskostnaderna beträffande dessa anstalter. Det stod klart att
kontrakten skulle kunde leda till mycket höga ersättningsbelopp.
Diskussionerna om ett fast pris fördes med andra ord av det skälet att han ansåg att
den avtalade procentsatsen, 2-3 procent, ledde till ett alldeles för högt
provisionsbelopp. Han tog upp frågan med Göran Henriksson. Efter tuffa
diskussioner var de dock överens om att de hade en ursprunglig överenskommelse
som gällde. Han fann sig i det men var missnöjd med att han inte fick en lägre
procentsats. Han fann ingen anledning att ytterligare diskutera en omförhandling av
det muntliga avtalet med Göran Henriksson. Det gällde att hantera avtalet snabbt
och ”springa vidare till nästa”.
I samband med dessa diskussioner upprättades de olika avtalskoncepten, d.v.s.de
avtalsförslag som Göran Henriksson nu började skicka till honom. Samtidigt
förhandlade han med Rolf Swenson om villkoren för avtalet med KV. Under resans
gång höll han Göran Henriksson löpande underrättad om vad som hände i dialogen
med KV.
Diskussionerna mynnade till sist ut i det skriftliga provisionsavtalet, daterat den 14
juni 2005, mellan Göran Henriksson/Henova och Fojab. Detta avtal var alltså
antedaterat men hade förmodligen kommit att undertecknas en kort tid efter Fojabs
två generalkonsultavtal med KV våren 2006. I vart fall skedde undertecknandet
innan förundersökningen inleddes år 2010.
Fortsättningsvis kom sedan Henovas provisionsfakturor att diskuteras mailvis
mellan honom och Göran Henriksson. Han kopplade inte varje enskild Henova-
56 (233)
faktura till ett visst avtal med KV. Han kände år 2006 bara till de båda KV-avtalens
totalsummor och inte några enskilda fakturabelopp. Han behandlade alltså Henovas
fakturor som á conto-fakturor på arvode, hänförliga till KV-projekten. Han ville
nämligen ha kostnadstäckning för de utbetalade ersättningarna till Göran
Henriksson. När projekten och avtalen med KV var genomförda skulle en slutlig
avstämning göras.
Med den utgångspunkten kom han att själv behandla Henova som en
beställarkonsult tillsammans med projekteringsföretagen Ferax och Les Arc,
säkerhetsföretaget Team samt Sten Gustavssons företag, Kvarnhemsgården. Det var
hans egen idé. De två sistnämnda var ju inga beställarkonsulter – de arbetade endast
åt honom, inte åt beställaren. Definitionen ”Övriga konsulter” eller ”VD:s
konsulter” hade varit mer adekvat. Även IA, Inredningsarkitekter, fördes till
kolumnen beställarkonsulter trots att det egentligen var fel.
Termen ”beställarkonsult” härrörde från hans tid i BS Konsult. Henova och
Kvarnhemsgården fördes till denna kategori i det budgetark han upprättade för att
hålla reda på kostnaderna. Budgetarket upprättades innan avtalen med KV slöts och
fördes löpande. Med det här tillvägagångssättet säkrade han en kostnadstäckning för
Henovas provisionsfakturor inom ramen för de aktuella projekten. Det ankom på
honom som VD att attestera beställarkonsulternas fakturor.
Rubriken ändrades sedan till ”övriga konsulter”, vilket är mer rättvisande. När han
och Mattias Hedberg Ek behövde ett underlag för att följa upp ekonomin i projekten
enades de om att låta denne digitalisera budgetarket, vilket han tror var 2008.
Han hade förmodligen också gett Göran Henriksson klartecken till en
förskottsfakturering när det gällde provision för avtalet angående anstalten Saltvik i
Härnösand. Det hade inte getts om Fojab i praktiken inte haft klart med avtalet med
KV i den delen.
57 (233)
När han fick fakturorna från Henova attesterade han dem hela tiden bara under
förutsättning att de rymdes inom Fojabs avtal med KV. Han och Göran Henriksson
kom förmodligen överens per telefon. Det var han som i regel gav Göran
Henriksson klartecken att fakturera Fojab.
Han informerade varken styrelsen eller någon annan om sina affärer med Göran
Henriksson. Det antedaterade avtalet hade han inte visat upp. Det fanns inte bevarat
i Fojabs handlingar.
I efterhand kunde han, tillsammans med Fojabs ekonomichef Per Lidén, konstatera
att de hade betalat ut lite för mycket till Henova. I stället för 2,5 procent av Fojabs
totalarvode betalades 2,75 procent av nämnda arvode. Han såg det aldrig som någon
risk att Göran Henriksson skulle fakturera för mycket. Efter förundersökningens
inledande inledde han diskussioner om saken med Göran Henriksson. Denne gjorde
gällande att det var hans fel att Fojab betalat för mycket. Han kom till sist överens
med Per Lidén i Fojab om att de skulle strunta i saken. Han agerade kanske inte
affärsmässigt men hans handlande borde sättas i följande perspektiv. Han befann sig
i tre jätteprojekt och var helt upptagen med att skapa struktur och kommunikation i
dessa. Härtill kom att affärerna med Henova hade varit bra för Fojab. Han tappade
därför fokus på Henovas arvoden. Dessa låg dessutom hela tiden inom ramen för
den ursprungliga överenskommelsen om 2-3 procent. I det perspektivet hade
Henova inte fått för mycket betalt.
Kontakterna med KV
Efter att ha fått hemsidesinformationen från Göran Henriksson kontaktade han i
slutet av år 2005 Claes Lundqvist, och informerade denne om Fojabs intresse av att
komma ifråga för KV:s byggprojekt. Denne var planeringschef på KV. Projekten
visade sig vara nära förestående. Claes Lundqvist var en gammal bekant från tiden i
gamla Kriminalvårdsstyrelsen. Han och Claes Lundqvist hade haft kontakt då och
då, kanske en gång om året. De hade dock inte talats vid tidigare under 2005.
58 (233)
Vid årsskiftet 2005/2006/ hörde Rolf Swenson/KV av sig och ville besöka Fojab.
Sedan följde ytterligare möten under början av året. Det var vid det första besöket
hos Fojab i Lund i januari 2006, som han träffade Rolf Swenson första gången. Från
januari 2006 hade han sedan löpande möten med företrädare för KV.
Claes Lundqvist, som var med på dessa möten, överlämnade ett stort antal
projektdokument till honom. Det var bl.a. verksamhetsbeskrivning, ytangivelser,
säkerhetskrav, typritningar, ritningar galler, portar och celldörrar. En s.k.
förhandlingsupphandling vidtog. Förhandlingsupphandlingar var vanliga i
branschen och innebar att ingen av parterna hade någon förpliktelse innan avtal
slutits.
Mötet med Rolf Swenson den 7 mars 2006
Någon tid efter första mötet i Lund mellan KV och Fojabs representanter kallades
han till Norrköping för att diskutera projekten mer i detalj. Han hade då fått
förutsättningar för de projekt som diskuterades, nämligen Haparanda och
Östersund. Det var ett gigantiskt material han erhållit från KV. Han hade förberett
sig ordentligt och gjort en checklista för sig själv inför mötet. Han samtalade med
Rolf Swenson. Han förde anteckningar med blyerts från mötet, som han renskrev på
dator på tåget hem. Det var inte något protokoll. Det var en blandning av KV:s
önskemål, egna reflektioner från mötet, m.m. Han mailade anteckningarna till Rolf
Swenson.
Det fanns inte någon offerthandling som Fojab tillställde KV inför de avtal som
tecknades i april 2006. Han trodde att offertarbetet bestod i upprättandet av avtalen,
som skedde gradvis, och som var mycket omfattande. När avtalen med KV skrevs
under var underkonsulterna ännu inte upphandlade. Hela avtalet baserades på en
beräkning utifrån nyckeltal.
Mellan mötet den 7 mars 2006 och avtalsslutet med KV träffade han Rolf Swenson
jämte två personer som skulle vara projektledare för Haparanda respektive
Verksmon i Östersund.
59 (233)
Det var redan från början en ambition från hans sida att betalningsplanen
(”lyftplanen”) i avtalen mellan KV och Fojab skulle vara ”framtung”. Det var
viktigt eftersom generalkonsulten fick många konsultfakturor i projektets
inledningsskede. För att starta sitt arbete behövde generalkonsulten en större summa
vid starten. KV hade dessutom som säkerhetskrav att en särskild lokal hyrdes för
projektet. En framtung lyftplan var därför viktig för att inte Fojab skulle behöva
ligga ute med pengar alltför länge. Alla konsulter som arbetar efter fast pris vill ha
en framtung lyftplan. Fojab hade säkert kunnat ta projektet utan en framtung
lyftplan men riskerna hade blivit större.
Anledningen till att ett tilläggsavtal slöts avseende Haparanda var att ytan på
anstalten i Haparanda ökat från 12 000 till 18 000 kvm. Detta medförde att Fojabs
arbetsbörda ökade med 50 procent. Det var KV som låg bakom tillkomsten av
tilläggsavtalet.
Kriminalvårdsprojektets aktörer
KV var beställare. Les Arc hade till uppgift att samla in önskemål från hela KV:s
organisation och förmedla dessa vidare. KV hade bara ett avtal och det var med
Fojab Svartbröder AB, som var generalkonsult. Fojab Svartbröder AB hade i sin tur
avtal med en rad konsulter (längst ned), den s.k. fabriken. Mellan KV och
generalkonsulten fanns projektledningen, som sköttes av Ferax. Ferax, Les Arc och
Team var beställarens konsulter, inlagda i generalkonsultens kontrakt. Mellan
generalkonsulten och underkonsulterna fanns generalkonsultens
projekteringsledare, som var han själv. Han agerade som generalkonsultens
ordningsman, vars uppgift var att se till att underkonsulterna var i fas med varandra
och att fakturerat arbete utfördes i tid.
Han attesterade, i egenskap av VD, fakturorna från underkonsulterna, alltså även
Ferax, Les Arc och Team, samt från Kvarnhemsgården och Henova. Det hade varit
onaturligt att projekteringsledaren attesterade dessa fakturor. Det var en stor apparat
att iordningsställa denna organisationsstruktur.
60 (233)
KV-projekten passade inte in i Fojabs ekonomiavdelnings system och han ansåg att
det behövdes en bättre ekonomiuppföljning i projekten. Han verkade för att Barbro
Andersson anställdes som controller så att redovisningen gjordes på samma sätt
som i övriga Fojabbolag.
Det var KV, via Rolf Swenson, som gav direktivet att Ferax, Les Arc och Team
skulle anlitas. Han hade inte arbetat med dessa företag tidigare. Team jobbade med
säkerheten. Ferax roll var att hålla ordning på tidplaner, göra kalkyler och
kostnadsavstämningar. Samtliga konsulter i projektet arvoderades enligt fast pris.
Ferax arvode beräknades med hjälp av nyckeltal. Han vet inte varför en annan yta
på Östersund respektive Haparanda skrevs in i avtalet mellan Ferax och Fojab än i
avtalet mellan Fojab och KV.
Kvarnhemsgården var en konsult bestående av en kollega till honom, Sten
Gustavsson, som varit VD för Vasakronan. Denne var Björn Wigelius egen konsult
och hjälpte honom bl.a. med utarbetandet av offerter, fastställande av pris och
utformningen av organisationsstrukturen och avtalet med KV.
Så småningom kom Fojab att arbeta med anstalten Saltvik i Härnösand. Ferax var
generalkonsult för Saltvik på KV:s uppdrag. När projektet gick över från KV till
den blivande fastighetsägaren Specialfastigheter blev Fojab generalkonsult. Ferax
blev istället Specialfastigheters konsult.
Ramavtalen och upphandlingen
Fojab saknade i januari 2006 ramavtal med KV. Ansökan härom gjordes i
moderbolagets namn men moderbolaget saknade anställda och hade därför ingen Fskattesedel. Det medförde att de inte fick något ramavtal. Ramavtal var inte till för
stora uppdrag, exempelvis projektering av anstalter. De är till för att myndigheten
ska slippa upphandla mindre uppdrag och var också anledningen till att Fojab i sitt
anbudsförslag endast deklarerade intresse av Region Syd. I små projekt krävdes
61 (233)
geografisk närhet för kostnadseffektiviteten. Stora projekt som anstalter, krävde inte
geografisk närhet.
När det gällde större projekt anlitades Fojab nästan alltid utan att ha ramavtal med
beställaren. Konkurrenter fuskade ofta med priser i samband med
konkurrensupphandlingar. Han uppfattade det som att KV synade ett antal
arkitektföretag inför upphandlingen av projekteringen. Han var övertygad om att det
fanns konkurrens om uppdragen och han visste inte att KV inte följde lagen om
offentlig upphandling.
Han mindes inte om Fojab haft något annat generalkonsultuppdrag för en statlig
myndighet. Det fanns dock inom bolaget en gedigen kunskap om
generalkonsultuppdrag. Han kan väldigt mycket om processer av aktuellt slag men
det går inte att peka på någon särskild kompetens inom Fojab som kan ha gjort att
KV valde dem för uppdragen. Många av Fojabs stora kunder skulle vara beredda att
ge honom ett generalkonsultuppdrag. Under senare år har generalkonsultuppdrag
blivit vanligare. Det innebär en stor fördel att de i generalkonsultuppdrag själva kan
välja sina underkonsulter. De kan då dels välja konsulter som de har erfarenhet av
och dels styra processen själva. Den som ger sig in i en process av denna storlek
utan att ha en bra organisation kan förlora väldigt mycket pengar.
Kontakter med styrelsen i Fojab
Så fort han fått kontakt med Claes Lundqvist informerade han styrelsen i Fojab om
att han tänkte jobba hårt för att få till stånd ett avtal med KV.
Efter mötet med Rolf Swenson i mars 2006 hade han ett möte med Fojabs styrelse.
För att undvika risker bad Fojab dess advokat från Mannheimer Swartling att
redogöra för upphandlingsreglerna. Han kontaktade ett antal personer, bland andra
Anders Alvemo, för att få hjälp med att beräkna arvodet. Diskussionerna med KV
resulterade i beslutet att Fojab skulle vara generalkonsulter för Haparanda och
Östersund. KV hade för liten organisation för att klara sig utan generalkonsult.
62 (233)
Han talade inte med någon i styrelsen om Göran Henriksson innan
förundersökningen inleddes. Han visade förmodligen inte avtalet med Henova för
Fojabs styrelse innan förundersökningen inleddes. Avtalet fanns inte hos Fojab,
men det var heller inte viktigt för Fojab förrän något projekt blev av.
Numera ångrade han att han inte informerade styrelsen i Fojab och i synnerhet dess
ordförande Anders Alvemo. Han underlät att göra det på grund av att det då fanns
så mycket annat som behövde göras.
Han bestämde sig för att skapa kostnadstäckning för avtalet med Henova inom
Kriminalvårdsprojekten. Han hade kunnat ta det som en marknadsföringskostnad
som belastade moderbolaget men gjorde inte det. Han visste att han kunde få
täckning för kostnaderna för Henova. Han visade inga avtal för styrelsen, förutom
avtalen med KV. Avtalen med Henova och Kvarnhemsgården var tecknade med
Fojab Svartbröder AB och det fanns ingen anledning att redovisa dem för styrelsen.
Styrelsen fick ta del av helheten och befintliga risker.
Om han gjort en investering för Fojabs räkning skulle han aldrig attestera en faktura
om 1 Mkr utan att få styrelsens godkännande. För en kostnad inom ett projekt hade
han däremot inte haft några betänkligheter mot att attestera en faktura om 50 Mkr.
Det mail som han skickat till Gudrun Pettersson och Anders Alvemo skickades för
att Gudrun Pettersson skulle informera personalen vid Malmökontoret om
Kriminalvårdskontrakten. Endast personalen vid Lundkontoret var involverad i
projekten. Syftet med mailet var inte att informera styrelsen – styrelsen var
informerad långt tidigare.
Resorna med Rolf Swenson och Göran Henriksson
En studieresa till Kapstaden genomfördes år i enlighet med punkt 31 i C1 s. 23, men
han vet inte när det var. Generaldirektören Lars Nylén var med på resan. Denna resa
ska inte förväxlas med resan till Sydafrika som gjordes i februari 2007 för att
studera fängelser. De gjorde även en rad studieresor till andra länder för att studera
63 (233)
fängelsestrukturer. Bland annat reste de till Australien, USA, Kanada och Danmark.
Lars Nylén och Rolf Swenson ville att resorna skulle genomföras. Resekostnaderna
för KV:s personal skulle ingå i det fasta priset för avtalet mellan Fojab och KV.
Med på resorna var representanter från KV, Specialfastigheter, vid något tillfälle
Fastighetsverket samt från konsultföretagen Fojab, Les Arc och Ferax.
Han frågade Rolf Swenson om det fanns någon möjlighet för Fojab att vara delaktig
i projekten avseende byggnationer i Kalmar och Sollentuna. Han uppskattade
arvodesnivån till 12 procent och förhörde sig, förmodligen hos Rolf Swenson, om
det var rimligt. Denna fråga rann emellertid ut i sanden.
Under hösten 2006 förnyades hans kontakter med Henova/Göran Henriksson.
Denne hade fortsatt att ge honom tips rörande utlandsprojekt och väckt tanken om
bl.a. byggandet av nödbostäder i Sydafrika. Det var under denna höst som han
förstod att Göran Henriksson och Rolf Swenson var goda vänner men han
funderade aldrig på sambandet mellan Fojabs kriminalvårdsprojekt och hans
provisionsavtal med Göran Henriksson. Han tyckte inte det var konstigt att två
norrköpingsbor kände varandra. Han såg det istället som ett sammanträffande.
Göran Henriksson och Rolf Swenson hade under hösten 2006 planerat en resa till
Sydafrika. Han och hans fru, Micaela Schulman, erbjöds att följa med på resan. De
bestämde sig för att göra det och att ta med Sten Gustavsson och dennes fru. Själv
var han intresserad av nödbostadsprojektet eftersom Fojab tidigare hade ritat
nödbostäder i Vietnam. Det var en kombinerad nöjes- och arbetsresa. Han
kontaktade också en bekant, en affärsman från Danmark, som bodde i Kapstaden
och som arbetade med vindkraftsexploateringar. Tillsammans besökte de ett antal
kåkstäder, men resultatet blev att de lade ned projektet. Göran Henriksson försökte
intressera Fojab för verksamhet i Kenya, men det var inte intressant för honom.
De pratade aldrig på resan om att han hade ett muntligt provisionsavtal med Göran
Henriksson. Göran Henriksson tog inte upp det. Han tyckte själv att det var
olämpligt att diskutera med Rolf Swenson om sina affärer med Göran Henriksson.
64 (233)
Han brukade inte heller berätta för omvärlden om sina affärer eller hur han skaffade
uppdrag.
Henova/Göran Henriksson betalade initialt för resan. Härefter förde han över
pengar till denne. Fojab betalade för hans egen resa och han själv betalade resan för
sin fru.
Tilläggsförhör angående mailväxlingen från 2005
Han var sedan lång tid tillbaka god vän med Sten Gustavsson. Denne fungerade
också som en rådgivare åt honom i Norrlandsanstaltsprojekten. Sten Gustavsson
hade genom sitt bolag Kvarnhemsgården fakturerat Fojab med 2 Mkr, avseende
konsultarbete i Norrlandsprojekten.
Han mindes inte den aktuella mailkonversationen. Han hade dock minne av ett möte
den 16 januari 2006 och att det bara var Rolf Swenson och han själv som deltog i
detta deras första möte. Han var också ganska säker på att Rolf Swenson kontaktade
honom telefonledes och föreslog mötet. Denne hade fått hans namn genom sin
organisation på KV och då främst Claes Lundqvist. Han mindes inte någon middag
på Grand.
Orsaken till att han upprättade den aktuella ”tillbakablicken” var att hans försvarare
Mikael Nilsson uppmanade honom att göra det inför huvudförhandlingen. Avsikten
var att han skulle ha något att göra och dämpa den oro han kände. När dokumentet
var klart år 2013 var det naturligt att bolla det till Sten Gustavsson och delge honom
det. Inga skumma avsikter fanns.
Han visste inte om han då kände till att Rolf Swenson och Sten Gustavsson kände
varandra.
Han fick reda på att polisen gjort husrannsakan hos Sten Gustavsson samma dag
som den gjordes. Sten Gustavsson ringde och var rädd och chockad.
65 (233)
Lars Nylén (KV)
Tillträdet och situationen inom Kriminalvårdsverket 2004
I september 2004 utnämndes han till generaldirektör i Kriminalvårdsverket sedan
flera rymningar ägt rumt från svenska fängelser. Han hade tidigare arbetat bland
annat som länspolismästare i Uppsala och på RPS. Under sommaren 2004 hade han
varit polisens kontaktperson efter att regeringen bestämt att en ”superbunker” skulle
byggas och han hade därför kunskaper på området. Han hade genomgått en mängd
utbildningar om och hade omfattande erfarenhet av samt ett stort intresse för
säkerhetsfrågor.
KV hade stora överbeläggningsproblem. Det var risk för att häktade måste släppas
pga. platsbrist. Det var ett stort tryck från rättsväsendet och från politiskt håll att
lokalförsörjningsfrågan skulle lösas. I början av oktober 2004 gav han ett
inriktningsbeslut och arbetet för att lösa lokalfrågorna drog igång. Han gav
chefsrådgivaren Lars Bergman och kriminalvårdsdirektörerna i uppdrag att
”dammsuga landet” efter nedlagda institutioner som kunde omvandlas till fängelser.
Parallellt påbörjades arbetet med att bygga nya anstalter och häkten. Sammantaget
fanns 140 olika fastighetsprojekt, som KV hanterade under denna tid.
KV hade tidigare haft en minimal lokalförsörjningsverksamhet. Bara några personer
arbetade med frågan. För att få igång arbetet anlitades därför Kenneth Wåhlberg
som arbetade på TP, via det ramavtal som KV hade med TP. Denne hade hand om
det mesta vad gällde fastigheterna och var till stor nytta.
Lokalförsörjningsorganisationen gjordes om och kom att ledas av en fastighetschef
som hade ett antal personer i sin grupp. Verksamhetsbeskrivningar gjordes av
kriminalvårdschefer och kriminalvårdsdirektörer och projektgrupper bildades för
varje nytt projekt. På huvudkontoret fanns ett antal specialister.
Omstruktureringen av fastighetsfrågorna syftade till att kunskap och konsulter
skulle återanvändas. Rolf Swenson och Kenneth Wåhlberg skulle ansvara för
66 (233)
fastighetsfrågorna istället för att de 36 kriminalvårdscheferna själva byggde
anstalter.
Rolf Swensons arbete som fastighetschef i KV
Han hade goda erfarenheter av Rolf Swensons arbete med lokalfrågor inom polisen,
bl.a. med en helikopterskola i Göteborg, antiterrorstyrkans bas och omgestaltningen
av kvarteret Kronoberg. Han visste att Rolf Swenson hade hårda nypor, vilket
passade bra på KV. Rolf Swenson hade synnerligen goda kunskaper i
projektledning, fastighetsfrågor samt statlig ekonomi. Han tyckte att Rolf Swenson
borde söka tjänsten som fastighetschef.
Rolf Swensons delegation att fatta beslut utvecklades successivt, i takt med att KV:s
byggverksamhet utvecklades. Om Rolf Swenson saknade behörighet att själv fatta
ett beslut skulle denne gå till honom och inte till Marie Heiborn, som var chef för
ekonomi- och planeringsenheten och administrativt överordnad Rolf Swenson. Han
såg det som naturligt att delegera tecknandet av hyresavtal och liknande
fastighetsrelaterade avtal till Rolf Swenson. Ingen annan än han själv kunde fatta
delegationsbeslut.
Rolf Swenson skulle hela tiden, dygnet runt, hålla honom informerad. Ibland hade
de kontakt flera gånger per dag, ibland kunde det gå någon vecka mellan
kontakterna. Han hade också liknande, fortlöpande kontakter med övriga
underställda chefer. Han hölls välunderrättad om vad som pågick i de olika
projekten och ställde också frågor om dessa.
Han förutsatte att Rolf Swenson och Fojabs Björn Wigelius hade kontinuerlig
kontakt med varandra.
Han hade aldrig hört talas om Göran Henriksson eller Henova.
67 (233)
Avtalen med Fojab, TP och LOU
Från oktober 2004, när arbetet med lokalförsörjningen drog igång, hade han
ambitionen att erfarenheter från tidigare byggprojekt skulle överföras till nästa
projekt för att därigenom spara pengar och effektivisera projekteringsarbetet. Det
innebar att samma konsulter om möjligt skulle anlitas igen. Arbetet med att hitta
arkitekter för pågående projekt drog igång direkt efter hans tillträde som
generaldirektör. När han tillträdde år 2004 pågick byggnationer på
Hinsebergsanstalten men den arkitekt som anlitats för dessa valdes inte för de
vidare projekten.
När det gällde de nu aktuella projekten hörde han sig för vilka arkitekter som varit
inblandade i tidigare anstaltsbyggen. Det visade sig att Fojab ritat de anstalter som
byggts senast. Det var de behandlingsanstalter som byggdes i mitten av 1980-talet.
Fastighetsgruppen, huvudsakligen Claes Lundqvist och Kenneth Wåhlberg, beredde
frågan om anlitande av Fojab under hösten 2004 och våren 2005.
KV hade ett ramavtal med TP, som i sin tur hade Fojab som underleverantör. Han
uppfattade det som att KV använde sig av ramavtalet med TP, inklusive TP:s
underleverantörer. I ramavtalet ingick att KV fick använda sig av TP:s
underleverantörer, t.ex. om TP inte själva kunde åta sig ett arbete. KV hade även
ramavtal med andra. Diskussionerna med dem fördes av Claes Lundqvist och Lars
Bergman. Anledningen till att KV valde att använda ramavtalet med TP istället för
att upphandla projekteringen enligt LOU var för att spara tid. Han utgick från att
ramavtalet innehöll en prisuppgift även för underleverantörer, annars var ju
ramavtalet värdelöst.
Han uppdrog åt Rolf Swenson att förhandla med TP om att KV skulle utnyttja
ramavtalet med dem för att anlita Fojab. Det skedde strax innan avtal skulle tecknas
med Fojab. Eftersom det var KV som hade ramavtal med TP måste KV föra
diskussionerna med TP. Han mindes dock inte om han själv fört några diskussioner
med TP:s VD Bo Sundberg om ramavtalen.
68 (233)
Till en början utnyttjade KV avtalet med TP för att teckna avtal med Fojab, som
sedan skulle skicka fakturor till TP, som slutligen i sin tur fakturerade KV. KV
skulle spara 10 Mkr om Fojab kunde fakturera KV direkt utan mellanhänder. Han
var beredd att göra på det sättet förutsatt att det gjordes transparent. Han såg det
alltså inte som en LOU-fråga utan som en ren faktureringsfråga. Denna lösning
användes inte inför avtalssluten med Fojab utan först senare. Han ansåg trots det att
KV inte grundlöst frångick LOU när avtalen med Fojab tecknades.
Efter Rolf Swensons tillträde som fastighetschef kom Kenneth Wåhlberg att stanna
kvar och fortsatte bereda frågan om anlitande av Fojab tillsammans med Rolf
Swenson och Claes Lundqvist. De två gjorde mycket av det konkreta arbetet. Han
mindes inte vem som föredrog förslaget att anlita Fojab för honom.
Han mindes inte heller när KV eller han själv hade första kontakten med Fojab.
Han deltog inte i någon diskussion om prissättning inför avtalsslutet med Fojab.
Han hade inte tagit del av offerter och andra handlingar inför avtalsslutet.
Det var möjligt att avtalen med Fojab föredrogs för honom innan Rolf Swenson
skrev på dem. Avtalen undertecknades på hans uppdrag.
Norrlandsanstalterna
Utbyggnaden av anstalter i Norrland var en tung faktor i lokalförsörjningsfrågan
under åren efter att han tillträtt. Regeringen hade gett ett uppdrag till rättsväsendets
myndigheter att skyndsamt utreda närvaron i Norrland, det s.k. Norrlandsprojektet.
Syftet var främst att skapa arbetstillfällen. Om projekteringen av
Norrlandsanstalterna inte kommit igång före valet hösten 2006 skulle regeringen ha
”pekat i taket”.
Det fanns inga formella regeringsbeslut om att anstalterna i Haparanda och
Östersund skulle byggas.
Anstalten Haparanda hade planerats efter Sveriges EU-inträde och nya löften hade
getts 2003. Frågan var het i valrörelsen 2006. Haparandaprojektet hade kommit
69 (233)
igång under Lena Hälls tid som generaldirektör och syftet var att anstalten skulle ge
50 ersättningsjobb efter att jobb försvunnit inom Tullen och försvaret. Tanken var
från början att utvisningsdömda skulle placeras där, för senare utvisning via
Finland. Han besökte Haparanda i januari 2005 och såg att befintlig anstalt inte
kunde byggas ut, eftersom denna låg inklämd. Kommunalrådet Sven-Erik Bucht var
pådrivande i frågan, liksom regeringen. Själv var han oerhört tveksam till att placera
utvisningsdömda i Haparanda.
I Luleå fanns en anstalt kombinerad med häkte, som regeringen ville att KV skulle
bygga ut. Det var dock inte möjligt att göra pga. bristen på mark. På anstalten i
Luleå fanns en avdelning för ungdomar. En arbetsgrupp inom KV arbetade med
frågan om placering av ungdomar. Det ansågs bra att placera ungdomar i Norrland.
De som arbetade med frågan ansåg dock att Luleåanstalten fungerade bra och att det
var fel att flytta ungdomsverksamheten till Haparanda. Rolf Swenson deltog inte
mer än som åhörare i den diskussionen.
Östersund/Verksmon var en ny anstalt, inklusive häkte, som skulle byggas till följd
av försvarsuppgörelsen för att skapa arbetstillfällen. KV såg egentligen inget behov
av en anstalt i Östersund.
Verksamhetsbeskrivningarna för Haparanda och Östersund bereddes av Svante
Lundqvist som var regionchef i Region Norr och ordförande i
verksamhetsgrupperna och styrgruppen.
Det hade också före hans tillträde i KV bestämts att anstalten Härnösand/Saltvik
skulle byggas ut eller kompletteras. Regeringen ville ha ett
maximalsäkerhetsfängelse inom ramen för det s.k. Fenixprojektet. Han föreslog
därför att det skulle byggas en sådan enhet på Saltviksanstalten. Dessutom skulle
anstalten i övrigt byggas ut och häktet i Härnösand skulle flyttas dit. För
Fenixenheterna, som ursprungligen var fyra till antalet, hade KV haft en gemensam
arkitekttävling, varför den delen inte krävde att någon konsult upphandlades.
70 (233)
Specialfastigheter ägde den befintliga Saltviksanstalten, inklusive fastigheten. KV
var därför bundet till Specialfastigheter såvitt avsåg Saltvik. Han var väldigt
involverad i Saltviksprojektet och förde samtal med ett stort antal personer. Han
hade dock inte diskuterat med Skanska om Saltviksfastigheten och hade inte tagit
del av Specialfastigheters beslut, enligt vilket styrelsen sade nej till ett upplägg med
Skanska som initial fastighetsägare.
Han mindes inte varför Ferax valdes som generalkonsult.
Omtagen i Haparanda och Östersund samt tilläggsavtalen
För att komma vidare i projekteringen var det viktigt att få arkitekthjälp väldigt
tidigt, vilket skulle kunna vara en förklaring till att avtal tecknades med Fojab våren
2006 trots att man redan då visste att förutsättningarna för Haparandaanstalten var
på väg att förändras. Kriminalvårdsfilosoferna, fastighetschefen och arkitekten
skulle ta fram skisser för det fortsatta arbetet.
Haparandaprojekteringen ändrades fyra gånger, det gjordes s.k. omtag. Haparanda
var ett ”elände” vad gällde omtag. Om omtag skulle göras var det viktigt att dessa
gjordes på verksamhetsbeskrivningsstadiet eller i värsta fall i dialog med arkitekten.
Omtag skulle helst inte göras under byggstadiet, det skulle vara det dyraste
alternativet.
Det var han som initierade omtagen. Frågorna bereddes av enhetschefen Ulf
Jonsson, regionchefen Svante Lundqvist, kriminalvårdschefen i Haparanda och han
själv. Rolf Swenson fick sedan effektuera vad som bestämts och teckna avtal.
Det nyckeltal han använde sig av för samtliga anläggningar var
vårddygnskostnaden.
Omtagen var omfattande och gällde bl.a. en förändring av inriktningen, från
utvisningsdömda till 30 ungdomsplatser. Det var en väsentlig förändring av
anstaltens inriktning. Bland annat påverkades mathållning, fritidsverksamhet och
71 (233)
sysselsättning. Anstalten flyttades också från en plats till en annan. Även efter att
avtalen med Fojab tecknats, i april 2006, gjordes omtag som förändrade
förutsättningarna för projekteringen. Den 22 mars 2006 kom en begäran från
regionchefen tillika projektledaren Svante Lundqvist om ett nytt inriktningsbeslut,
vilket han fattade den 26 april 2006. Saken hade redan innan Lundqvists
framställning diskuterats inom KV.
Fängelsets yta ökade från 12 000 kvm till 18 700 kvm. Den förändringen blev han
inte varse förrän i juli 2008. Ökningen av ytan hade inte dessförinnan funnits med i
de interna kriminalvårdsdiskussionerna. Där hade man endast fokuserat på cellernas
storlek. Det var dock självklart att anstalten skulle bli större efter förändringen från
utvisningsdömda till ungdomar.
Förutom de fyra större omtagen, som han själv initierade skedde hela tiden små
förändringar av projekteringen. Det gällde exempelvis hur de intagna skulle
utfodras, vilket var en stor fråga. Även kulvertsystemet diskuterades.
Han försökte pressa vårddygnskostnaden. Förändringarna ledde till tilläggsavtalet
med Fojab avseende Haparandaanstalten som tecknades 2009. Anledningen till att
tilläggsavtalet tecknades var anstaltens förändrade design. Han ansåg att ett
tilläggsavtal var motiverat men var inte insatt i exakt vilka förändringar som gjorts.
Rolf Swenson berättade att Fojab begärt 48 Mkr i tillägg men att denne prutat ned
det till 28 Mkr och att det kanske skulle kunna bli 22 Mkr, vilket det sedermera kom
att bli. Kostnadsförändringen kändes rimlig, bl.a. med tanke på att det fanns en
avräkningsklausul i avtalet. Det viktiga för honom var den slutliga hyreskostnaden
eftersom det var där man kunde spara stora kostnader.
Med tanke på alla andra projekt som pågick inom KV, som kunde påverka
Haparandaanstalten, var det oklokt av Fojab och en bra affär för KV att ingå ett
fastprisavtal, förutsatt att det fasta priset inte var för högt. Han visste inte om Fojab
hade kännedom om att ändringarna kunde komma att göras men det kunde inte
72 (233)
uteslutas. Han ansåg att verksamhetsbeskrivningen var en hyfsad utgångspunkt för
avtalsskrivningen, även om denna senare kom att ändras kraftigt flera gånger. Han
såg ingen anledning till att kritisera Rolf Swenson för att denne tecknat avtalet med
Fojab utifrån det underlag som då fanns tillgängligt i form av
verksamhetsbeskrivning, lokalförteckning, sambandsanalys, rumsfunktionsprogram,
m.m. Om Rolf Swenson varit väldigt juste mot Fojab hade denne berättat att det
skulle komma att bli förändringar.
Även i Östersundsprojekteringen gjordes flera förändringar, vilket ledde till att ett
tilläggsavtal tecknades med Fojab.
Uppgörelsen med Specialfastigheter
En av de första åtgärder han vidtog som generaldirektör i oktober 2004 var att
”stoppa in Specialfastigheter i frysen”. Det medförde att han meddelade
Specialfastigheters VD Curt Bylund att deras samarbete avbröts till dess
Specialfastigheter sänkt hyran ordentligt för de befintliga lokalerna.
Det fanns en omfattande kritik inom KV mot att Specialfastigheters hyror var för
höga samt att underhållet av fastigheterna var eftersatt. Han satte igång ett arbete
tillsammans med Kenneth Wåhlberg för att nå en överenskommelse med
Specialfastigheter. Denne räknade ut hur höga hyrorna borde vara och de
konfronterade Specialfastigheter med detta. Han och Curt Bylund nådde en
överenskommelse sommaren 2006 och därefter normaliserades relationerna med
Specialfastigheter. Rolf Swenson fick i uppdrag att teckna ca 40 nya hyresavtal.
Processen tog ca två år.
Diskussionerna kring LOU
Han och den övriga ledningen för KV diskuterade frågan om vilka krav som LOU
medförde mer eller mindre varje dag. En anledning till det var att KV hade svag
kompetens vad gällde upphandling och uppköp överhuvudtaget. Ett led i att stärka
kompetensen var att anställa Marie Heiborn. Han mindes inte vilka diskussioner
73 (233)
som pågick när avtalen med Fojab förhandlades fram och tecknades i februari-april
2006. Marie Heiborn hade dock inte anställts då och deltog inte i de diskussionerna.
Det fanns olika uppfattningar i ledningen om vad som behövde LOU-upphandlas.
Marie Heiborn, som i viss mån var kunnig på området, var en
”upphandlingsfundamentalist”. Det var inte Rolf Swenson. Frågan diskuterades
med inhyrda juristkonsulter samt med bl.a. DV:s generaldirektör Stefan Strömberg
och andra generaldirektörer. Marie Heiborn m.fl. ansåg att en hyresvärd till ett nytt
hus vid en befintlig anstalt skulle upphandlas enligt LOU. Det tyckte
Specialfastigheter var fel. Han bestämde till sist att KV skulle se till att
Specialfastigheter i ett sådant fall upphandlade en byggentreprenör.
I samband med att upphandlingen av fastighetsägare i Östersund granskades av
NOU och diskuterades i medierna visade det sig att LOU inte gällde i detta fall
eftersom ett EU-direktiv tagit över. Det var alltså inte på grund av LOU utan till
följd av EU-direktivet som byggentreprenader behövde upphandlas. Om kommunen
sålde marken som skulle bebyggas saknade KV möjlighet att bestämma, t.ex.
genom offentlig upphandling, vem som skulle bli byggentreprenör.
Han kände till att Fojab 2007 ansökte om ramavtal med KV men inte erhöll något
sådant eftersom Fojab saknade F-skattsedel.
Granskningarna av KV
NOU granskade KV efter att fastighetsöverlåtelsen i Östersund granskats av
medierna. I övrigt förekom ingen granskning av KV:s upphandlingsförfarande.
Regeringen tillsatte en utredning rörande bl.a. KV:s fastighetsförsörjning. Dessutom
gjordes, på regeringens uppdrag, granskningar av McKinsey och
PriceWaterhouseCoopers.
RR granskade KV löpande. Han höll inte med om RR:s kritik om transparensen i
KV:s lokalförsörjningsprocess. För den som tagit del av styrgruppens arbete och
följt arbetet i övrigt hade processen varit transparant.
74 (233)
Kenneth Wåhlberg (TP)
Han hade varit verksam i fastighetsbranschen i 40 år och sedan 1998 som konsult i
eget företag TP, där han kom att syssla med hyresgästfrågor.
Under nästan hela 2005 var han uthyrd till KV för att vara t.f. fastighetschef och
kom under det året att arbeta med oavslutade ärenden rörande lokalförsörjning. Han
var också med om att planera nya anstalter i Haparanda och Östersund. KV
diskuterade lämpliga fastigheter med respektive kommun.
När Rolf Swenson tog över hade diskussioner förts om anstalternas placering men
någon fysisk projektering (arkitektritningar etc.) hade ännu inte påbörjats. Istället
hade en verksamhetsbeskrivning tagits fram och själv initierade han ett
kompletterande underlag, nämligen ett lokalprogram. Härutöver hade han inget med
Norrlandsprojekten att göra.
Under 2004 förde han en diskussion med Specialfastigheter angående deras
hyressättning. Han tyckte att företaget tog ut överhyror och därmed inte fullgjorde
det uppdrag som regeringen lämnat företaget. Detta medförde att KV betalade för
mycket hyra till Specialfastigheter. Om dessa diskussioner rapporterade han till
Lars Nylén år 2004.
Han kände inte till Henova och Göran Henriksson hade han bara träffat flyktigt en
gång.
Han var inblandad i rekryteringen av en ny fastighetschef på så sätt att han enligt
direktiv från Lars Nylén skapade den organisationsenhet som Rolf Swenson skulle
styra.
Rolf Swenson tillträdde som fastighetschef den 1 december 2005. Tillträdet hade
förgåtts av rekrytering genom utannonsering med 3-4 sökande som följd. Rolf
Swenson var en. Intervjuer hade ägt rum väsentligen före den 1 december 2005.
75 (233)
Claes Lundqvist (KV)
Efter en fil. kand.-examen började han arbeta inom KV där han blev kvar till sin
pensionering år 2012. Från 80-talet och framåt kom han att arbeta med
lokalförsörjningsfrågor och från 1992 fick han en mer administrativ funktion inom
denna sektor med uppgift bl.a. att få fram underlag till generaldirektörens beslut och
även till framställningar till regeringen angående längre hyresavtal. En statlig
myndighet kunde inte äga hus eller fastigheter.
Från slutet av 70-talet till början av 90-talet byggdes 18 nya lokalanstalter. De var
mindre anstalter med 44 platser av sluten karaktär. Byggherre var
Byggnadsstyrelsen, som stod för allt statligt byggande. LOU fanns inte då och
Byggnadsstyrelsen använde sig av fyra stycken konsultfirmor varav Fojab i Lund
var en. Fojab kom att rita fem anstalter i södra Sverige. Han kom under byggandet
att ha täta kontakter med Björn Wigelius, som var VD i Fojab och mycket aktiv i
framtagningen av anstaltsskisser. Detta anstaltsbyggande var helt nytt för Fojab,
som inte var så stora då. Björn Wigelius, som visade intresse för kriminalvård och
humanitärt arbete, blev mycket engagerad. Det handlade om stora pengar, en
projektering kostade 4-4,5 Mkr men det var också intressant för en kreativ arkitekt
att tillägna sig kunskap om KV:s krav.
Under 2004 skedde ett antal uppmärksammade rymningar från Hall och KV:s
generaldirektör fick avgå. Denne ersattes i september samma år av Lars Nylén från
Rikskriminalen. Vid den tidpunkten pekade prognoser på ett ökat behov av
anstaltsplatser. Efter en utredning fann regeringen att det behövdes en
rymningssäker anstalt. Av olika sysselsättningspolitiska skäl bestämde sig dock
regeringen till sist för att skapa tre nya anstalter i Norrland.
På senhösten 2005 ringde Björn Wigelius honom. De hade dessförinnan hållit
telefonkontakt med vissa mellanrum sedan tidigare. Det var möjligt att Björn
Wigelius vid detta samtal frågade honom när anstaltsprojekten kunde bli aktuella.
Björn Wigelius var i vart fall väldigt intresserad. Det var vid den tidpunkten ingen
76 (233)
hemlighet att KV skulle bygga ut. Om information härom vid denna tidpunkt fanns
på KV:s hemsida mindes han inte. Han ville emellertid inte inge några falska
förhoppningar innan allt var klart. Rolf Swenson hade då inte börjat på KV.
Han kände Rolf Swenson, som kom från RPS, sedan tidigare på grund av
sambandet mellan häkte och polishus. Rolf Swenson började den 1 december 2005
och blev chef för lokalförsörjningsenheten, som då lydde under ekonomienheten.
Vid den tidpunkten stod det klart att KV stod inför en kraftig expansion, avseende
lokalförsörjningen. Rolf Swenson blev som fastighetschef direkt involverad i denna.
Det var viktigt att komma igång med arbetet snabbt. Rolf Swenson frågade honom:
”Ni byggde ett stort antal anstalter på 70- och 80 talet. Vilka arkitekter anlitade ni?”
Han svarade att Byggnadsstyrelsen använt sig av de fyra firmorna, Fojab, IHKL,
som emellertid gått upp i Sundells arkitektfirma, FFNS, som gått upp i Sweco samt
BS Konsult. Möjligtvis nämndes också Coordinator AOS, som byggt häkten. Rolf
verkade obekant inför de nämnda namnen. Ganska direkt efter att han sade Rolf
Swenson att ”nu åker vi ned till Fojab och hälsar på.” Han svarade att ”det kunde
vara kul eftersom han jobbat med dem tidigare”. Varför de inte besökte de övriga
arkitektfirmorna visste han inte.
Mötet i Lund med Fojab i februari var informellt och trevligt. Från Fojab deltog Bo
Johansson, Janis Kursis och ett par till. Rolf Swenson beskrev expansionen,
anstalternas karaktär, storleken och var de skulle byggas. Han deltog inte i de
fortsatta diskussionerna med Fojab men fick kännedom om att avtal träffats mellan
KV och Fojab. Varför LOU inte tillämpades visste han inte, men lagen krävde vissa
tidsfrister som inte var möjliga att hålla i dessa projekt.
Varje projektering inleddes med ett lokalprogram, en kravspecifikation. En konsult
medverkade men KV var med och ställde kraven som konsulten sedan omsatte till
ett lokalprogram. TP, som KV hade ett ramavtal med, hade tidigare varit med i
projekts inledningsskeden. I de nu aktuella projekten deltog emellertid inte TP. Det
var istället Rolf Swenson som skötte offerter m.m. Upphandlingen, som bara avsåg
fastighetsägare och hyreskontrakt, sköttes också av denne tillsammans med Lars
77 (233)
Nylén. Det brev som TP skickat till Rolf Swenson hade han sett. Han tyckte att
brevets innehåll var litet märkligt.
Brinova var det företag som fick i uppdrag att köpa tomten för Östersundsanstalten.
NOU granskade emellertid affären och fann den olämplig. Affären stoppades.
Förutsättningarna i projekteringsarbetet ändrades hela tiden. Han var med och
upprättade beslutsunderlag för ändringarna och nya kostnadsramar skapades
därmed.
Lars Nylén var mycket engagerad i projekten, även på detaljnivå. Lars Nylén och
Rolf Swenson kände varandra sedan tidigare och kom bra överens. Han tyckte att
Rolf Swenson var driftig och mån att få fram beslut.
Janis Kursis (Fojab)
Han var arkitekt och arbetade på Fojab arkitekter under åren 1978-1984, då han
arbetade med två kriminalvårdsanstalter, en lokalanstalt i Halmstad och en i
Göteborg. Efter verksamhet i olika funktioner med arkitektanknytning anställdes
han åter på Fojab år 2003 och arbetade först med projektet Orkanen. Det var Björn
Wigelius som anställde honom.
I februari 2006 kallades han av Björn Wigelius tillsammans med andra till ett
informations-/startmöte på Fojabs kontor. Han träffade då Rolf Swenson och ett par
andra personer från KV. En företrädare för KV berättade om en planerad utbyggnad
av Norrlandsfängelserna, Haparanda och Östersund. Ungefär vid den tidpunkten
fick han klart för sig att han och kollegorna Bo Johansson och Jonas Ottosson skulle
utgöra ”kärntruppen” från Fojabs sida. Han skulle ansvara för Östersund och Bo
Johansson för Haparanda.
Någon diskussion om anbudsförfarande fördes inte. KV verkade ha en relation
alltsedan 80-talet. Det fanns nog inte så många arkitekter i Skåne som hade
78 (233)
erfarenhet av att rita fängelser och att Fojab därför hade en konkurrensfördel. I
övriga landet kunde det säkert ha funnits flera kompetenta.
Han fick också uppfattningen att Björn Wigelius och redan hade förhandlat med KV
och att det varit en konkurrensupphandling men han visste inte hur den gått till. Det
var ingen upphandling enligt LOU men han tyckte inte att det var så konstigt på
grund av sekretessen.
Förmodligen tillsammans med flera andra personer både inom och utanför Fojab
kom han att agera bollplank mot Björn Wigelius när det gällde projekten. Denne var
generalkonsult. Själv var han inledningsvis ansvarig för utredning och projektering
av arkitektuppdraget i Östersund. Det uppstod hela tiden förändringar.
Lokalprogrammet och annat underlag var inte så väl förberett som Fojab trott. Han
tyckte att Fojab hade bättre ordning på papper och bättre bokföring än vad KV
hade.
Fojab hade tidspress på sig från KV. Med Saltvik var det orimligt bråttom.
Han kände till termen ”beställarkonsult” men använde den inte. Beställarkonsulter
var bl.a. Ferax och Les Arc. Ferax roll var projektledande och byggande. Les Arc
arbetade med program- och avtalsfrågor. De var båda med från början. Ferax, som
företräddes av Stefan Svensson, var med i generalkonsultuppdraget och deltog i alla
möten. Han tyckte att Fojab inte hade kontroll över Ferax, som tog direktiv direkt
från KV. Det var samma sak med Les Arc.
Projektdeltagarna gjorde flera studieresor. Han deltog bl.a. i resor till Kanada år
2006, USA 2007 samt östra Tyskland och Sydafrika 2008. En resa gjordes också till
Australien. Han tyckte att det var viktigt att göra studieresor. Han uppfattade att
resorna ingick i avtalet och arvodet, antagligen bokfördes de på projekten.
Göran Henriksson/Henova hade han inte hört talas om innan förundersökningen
inleddes. Han hade sett en projektsammanställning på ett Excelblad. Den härrörde
79 (233)
från Björn Wigelius eller Mattias Hedberg Ek och han fick den i sin mailbox.
Henova fanns med i det exemplaret.
Kenneth Lindberg
Han var 58 år gammal och i grunden byggnadsingenjör men hade också utbildat sig
till jurist. Han flyttade till Stockholm 1987 och började arbeta på ett fastighetsbolag
och därefter på Försäkringskassan med inriktning på fastigheter.
Under åren 1998- 2005 arbetade jan på TP med inriktning på ”hyresgästsupport”.
År 2005 började han arbeta åt Les Arc men slutade där år 2007 och startade ett eget
bolag, Punkt Ett. Han kom därvid att ägna sig åt konsultverksamhet i
fastighetsbranschen.
Genom TP kom han att arbeta tillsammans med KV och Rolf Swenson. Han
fungerade som rådgivningsstöd i vissa frågor. Han deltog emellertid inte i några
projekt.
Kontakterna med Rolf Swenson
Han lärde känna Rolf Swenson år 1998, när TP träffade avtal med RPS, och hade
härefter fram till år 2005 kontakt med denne cirka 6-10 gånger/år. Det gällde
mestadels avstämningar för de olika projekt som TP var inblandat i.
År 2005 gick han över till Les Arc med 2-5 personer anställda och blev delägare
tillsammans med bl.a. Lars Erik Sundberg. Företaget hade KV som arbetsgivare och
även Les Arc arbetade med ”hyresgästsupport” åt KV.
Det var på så sätt som han omkring år 2006 kom att involveras i projekten med
Norrlandsanstalterna. Les Arc kom nämligen att anlitas som KV:s konsult i
projekten. Han visste inte vem som beslutade det.
I februari 2006 deltog han i ett möte med KV i Trosa. Närvarande var också Rolf
Swenson, Les Arcs chef Lars-Erik Sundberg samt Stefan Svensson från Ferax.
80 (233)
Mötet, vars initiativtagare förmodligen var Rolf Swenson, gällde projekten i
Östersund och Haparanda. TP deltog inte. Det klargjordes inte exakt vilken uppgift
Les Arc skulle ha i dessa projekt men han gissade att Les Arc skulle vara ett stöd åt
KV som blivande hyresgäst, dvs. samma uppgift som TP hade haft i det tidigare
RPS-projektet. Les Arc arvoderades av KV. Avgörande för att Les Arc fick
uppdraget var Lars-Eric Sundberg som person som arbetade för Les Arc och
fakturerade KV för nedlagt arbete.
KV hade bett honom om synpunkter på frågan om LOU behövde tillämpas i
projekten med utgångspunkten från att KV skulle var hyresgäst. Han kom inte ihåg
mer än att han hänvisade till lagens hyresavtalsunderlag. Han hade själv känslan av
att det fanns en ”gråzon” i den här undantagsbestämmelsen. År 2007 slutade han på
Les Arc och bildade Punkt Ett.
År 2010 häktades Rolf Swenson men släpptes efter ett antal dagar. Rolf Swenson
ringde honom då och ville få ett sammanträffande till stånd. De träffades sedan på
Bråvikens golfbana. Sedan han själv delgetts misstanke om brott sammanträffade de
fem personer, som var misstänkta för brott, vid en lunch på hotell Reisen i
Stockholm. De diskuterade då inga detaljer från förundersökningen. De pratade
mest om att de satt i samma båt, hur dum misstankesituationen var och att det var
märkligt att processen kommit igång eftersom ingen gjort något fel.
Kontakterna med Göran Henriksson
Med Göran Henriksson hade han haft affärskontakter sedan början på 2000-talet,
gissningsvis år 2003. Hur dessa uppstod kunde han inte säga säkert men han trodde
att han fick den första kontakten med Göran Henriksson vid ett samkväm hos TP.
En kollega hade anlitat honom i en viss fråga och även han själv gjorde det. Han
frågade denne om det förekom många hyresavtal med ”räntebaserade hyror” dvs.
hyresgästen tog ansvar för räntekostnader mot option att överta fastigheten, när
hyresavtalet gick ut. Uppdraget utfördes till belåtenhet och Göran Henrikssons
bolag Henova fakturerade TP.
81 (233)
Han var ensam ägare till Punkt Ett och Göran Henriksson gick in som
styrelseordförande. Han tyckte att Göran Henriksson, som sysslade med
utlandsprojekt, hade bra kunskaper, när det gällde fastigheter och ekonomi. Göran
Henriksson arvoderades inte för sitt styrelsearbete i Punkt Ett. Inga styrelsearbeten
förekom utan de träffades vid en lunch, kanske fem gånger per år. Göran
Henriksson var inte aktiv i Punkt Ett även om tanken hade varit att denne skulle
vara det. Göran Henriksson blev kvar i Punkt Ett:s styrelse fram till år 2010.
Han kände till att Göran Henriksson hade ett bolag, Henova. Han kände emellertid
inte till vad bolaget sysslade med så länge Göran Henriksson satt som ordförande i
Punkt Ett:s styrelse. Han kände inte till att Göran Henriksson och Björn Wigelius
hade ett avtal med varandra innan förundersökningen inleddes.
Han själv, genom Punkt Ett, och Göran Henriksson hade också ett bolag
tillsammans, nämligen Henova Fastighetskonsult, bildat år 2008. Det fanns
nämligen planer på projekt i Kenya och i andra länder. Det blev emellertid ingen
verksamhet i bolaget. Han mindes inte något möte med Björn Wigelius/Fojab för att
få denne intresserad av utlandsprojekt.
Pernilla Tegander (ekorevisor)
Pernilla Tegander har i denna del av målet hörts om den sammanställning hon
upprättat över resor som primärt Rolf Swenson och Göran Henriksson har företagit
under den aktuella perioden.
Sammanställningen innehåller alla de utlandsresor som Göran Henriksson och Rolf
Swenson företagit under perioden 2005-2010 samt, där det varit möjligt att få fram
uppgift därom, information om vem som betalat respektive resa. Underlaget har
bestått av Göran Henrikssons reseräkningar i Swedbank och Henova samt underlag
från den av Göran Henriksson anlitade resebyrån Carlson Wagonlit Travel (tidigare
Ark Travel). Därutöver har nyttjats kontoutdrag från Swedbank avseende Göran
Henriksson och kontoutdrag från Rolf och Britt-Marie Swensons Eurocard,
82 (233)
Mastercard och Dinerskort. Hon har också haft tillgång till kalenderanteckningar
och mail.
I det följande kommenteras resorna i enlighet med den uppställning som åklagaren
gjort sakframställningsvis.
1. Jordenruntresan
En flygresa för Göran Henriksson som kostat 49 153 kr har betalts av Henova, som
är fakturamottagare även om Göran Henriksson varit kortinnehavare. Hon har fått
information om att en fysisk person måste vara kortinnehavare. Från Henovas
Eurocardkort har betalats 168 272 kr för hotell, kontantuttag och diverse inköp som
skett under resan. För hotellet Sheraton på Maui har betalats 36 000 kr och för SAS
Radisson Waterfront har betalats 21 330 kr, som ingår i summan 168 272 kr. På
underlagen från Carlson Wagonlit Travel är namnen Rolf Swenson, Monica
Henriksson, Göran Henriksson och Britt-Marie Swenson ditskrivna för hand.
Monica Henrikssons flygbiljett för 46 583 kr har betalts med ett Amex-kort som,
såvitt hon kunnat utröna, är Göran Henrikssons privata. Anledningen till att hon
dragit slutsatsen att Amex-kortet är Göran Henrikssons privata kort är att hon hittat
en faktura från 2007 avseende kortet där Göran Henriksson står som
betalningsavsändare på inbetalningskortet, som sitter ihop med fakturan.
Rolf Swenson och Britt-Marie Swensons flygresor har kostat sammanlagt 93 000 kr
och även dessa resor har betalts av Göran Henrikssons privata Amex-kort. De kortoch kontantbetalningar som hon sett att makarna Swenson gör under resan uppgår
tillsammans till 20 635 kr. De belopp om 49 153 kr respektive 46 583 kr som
upptagits för Göran Henriksson respektive Monica Henriksson och Rolf och BrittMarie Swenson avser i princip endast flygbiljetter även om det kan ingå en mindre
summa för hotellreservation eller bilhyra i beloppen.
Enligt hennes tolkning av materialet har Henova betalt för flygresorna.
2. Pekingresan
83 (233)
På underlaget från Carlson Wagonlit Travels står skrivet ”Pty Henriksson”. Det är
möjligt att det står för Party Henriksson. Göran Henriksson fyllde 60 år i samband
med resan. Resan är betald med Göran Henrikssons Amex-kort. Reseräkningen i
Henova om 105 462 kr omfattar dels traktamente och dels flygresan om 75 700 kr.
Det finns en reseräkning i Swedbank om 40 885 kr. Summan 12 479 kr i kolumnen
”Utgifter vid resor för RS/BM S” är betalt med makarna Swensons kort.
Hotellkostnaden, 79 917 kr, har belastat Henovas kort och ingår inte i underlaget
från Carlson Wagonlit Travel.
4. USA-resan
Beloppet 27 016 kr, avseende Rolf Swensons flygresa, är betalt med Rolf Swensons
Dinerskort. Därutöver har Rolf Swenson betalt diverse inköp om ca 8 000 kr.
Kostnaderna för Monica Henrikssons och Britt-Marie Swensons flygbiljetter om
vardera 26 761 kr är betalda med Göran Henrikssons Amex-kort men ingår i
reseräkningen i Henova om sammanlagt 89 157 kr. Göran Henrikssons flygbiljett
om 27 186 kr har belastat Henovas Eurocardkort. Under resan har gjorts kortköp
med Eurocard, bl.a. för hotell, men man kan inte av fakturan se vilka som är
hotellgäster.
Inför resan sätter Rolf Swenson in kontanter på sina konton i Handelsbanken enligt
följande. Den 31 sätts 20 000 kr in på konto 11 561 718, den 30 oktober sätts
28 000 kr in på konto 11 515 198 och den 23 oktober sätts 10 000 kr in på kontot
11 402 318. I mitten av oktober har Göran Henriksson gjort ett uttag från sitt konto i
Swedbank om 40 000 kr.
6. Sydafrikaresan
På underlaget från Ark Travel står inte Rolf och Britt-Marie Swenson med men
utifrån mail, där Rolf Swenson varit med och diskuterat boendet samt det faktum att
det är fyra dubbelrum och de fyra paren hela tiden reser tillsammans sluter hon sig
till att Rolf och Britt-Marie Swenson var med på resan. Boendet för Rolf och BrittMarie Swenson bör därför, enligt hennes tolkning, ingå i beloppet 97 411 kr som
har belastat Henovas Eurocardkort. På underlaget från Carlson Wagonlit Travel är
84 (233)
det dock handskrivet att det rör order 727956 och på den ordern står inte Rolf och
Britt-Marie Swenson med.
Från början hette bokningen ”Swenson Group” men det ändrades sedan. Makarna
Swensons flygbiljetter kostade sammanlagt ca 63 000 kr. Resan är betald via Ark
Travels postgirokonto, möjligen kontant. En mindre summa har belastat makarna
Swensons konton samt Rolf Swensons Dinerskort och Mastercardkort. Övriga
resenärers resor är betalda via Henovas Eurocardkort.
Det finns en reseräkning i Henova om 20 438 kr som omfattar traktamente, hotell,
m.m. Diverse inköp för 4 926 kr har belastat Henovas Eurocardkort. Det känns
bekant att det finns fakturor från Henova gentemot Fojab och Björn Wigelius
avseende resan. Hon har inte hittat något som tyder på att Rolf Swensons
Mastercardkort är knutet till Handelsbanken, betalningarna har gjorts via
kortfakturor.
Sammanlagt har Henova betalt dels flygresor för 202 000 kr, dels den safari som
gruppen gör och som kostade 97 411 kr. Makarna Swensons utgifter ingår inte i den
summan. Avräkningen har sedan skett med Fojab respektive Björn Wigelius.
7. Dubairesan
Deltagare i resan var makarna Swenson och Monica Henriksson, medan Göran
Henriksson tycks ha varit i Nairobi vid tiden. Monica Henriksson gör betalningar
med Henovas Eurocardkort om 69 094 kr, nästan allt avser hotellkostnad. Rolf
Swenson har betalt sin och Britt-Marie Swensons flygbiljett med sitt Dinerskort.
Bortsett från en utgift om 476 kr har hon inte sett att makarna Swenson har betalt
för annat än flygbiljetterna.
12. Saint Thomas-kryssningen
Rolf Swenson har betalt sin och Britt-Marie Swensons resa med sitt Dinerskort.
13. Mombasaresan
85 (233)
Rolf Swenson har betalt sammanlagt 74 789 kr för resan, varav 71 864 kr har
belastat Rolf Swensons Dinerskort. Även resekostnaden för Sofia Perdhe och
Marcus Swenson respektive Linda Håkansson och Pontus Swenson, har belastat
Rolf Swensons Dinerskort. Göran Henrikssons resa varade lite längre och denne var
borta hela februari månad. Göran Henriksson har tillställt Swedbank en reseräkning
omfattande flyg, hotell och traktamente. Hotellkostnaden avser en lägenhet. Det
finns inget underlag som visar hur familjen Swensons hotellkostnader har betalts.
Göran Henrikssons reseräkning i Henova, om 26 577 kr, omfattar även traktamente
och hyrbil. Kortbetalningar med Henovas Eurocardkort har gjorts med sammanlagt
94 743 kr.
15. Resan till Bangkok, Wellington och San Francisco
Rolf Swenson har för denna resa betalt 93 180 kr direkt till resebyrån, som inte var
Carlson Wagonlit Travel. Hon vet inte om Rolf Swenson haft någon reseorder för
resan. Att hon tror att Rolf Swenson har rest för KV:s räkning är med anledning av
ett PM som hittats i Mattias Hedberg Eks dator samt eftersom övriga deltagare på
resan var deltagare i anstaltsprojekten.
Sammanställningen till höger på s. 14 i aktbil. 540 avser inte betalningar utan
kostnaden för resor utifrån underlagen från Carlson Wagonlit Travel. Det framgår
av rutan till vänster på samma sida att Rolf Swenson har betalt ungefär 300 000 kr
till Carlson Wagonlit Travel.
Marie Heiborn (KV)
Hon har hörts bl.a. om upphandlingsrutinerna för KV:s byggprojekt under åren
2006-2009 och berättat bl.a. följande. Hon var ekonom, hade arbetat bl.a. på
Finansdepartementet och började den 1 januari 2006 arbeta på KV som enhetschef
för planering och ekonomi, vari upphandlingsfrågor ingick.
Lokalförsörjningsgruppen, som tillhörde hennes enhet, ansvarade för
lokalförsörjning, redovisning, budget och planering samt kontorsservice. Chef för
denna grupp var Rolf Swenson. Formellt var alltså lokalförsörjningsgruppen
86 (233)
underställd henne. Det var emellertid generaldirektören Lars Nylén som reellt hade
chefskapet.
Efter KV:s omorganisation, som gällde från den 1 januari 2006, var KV en
myndighet med sex starka regioner. Det blev en stor myndighet och det var väldigt
stökigt när omorganisationen skulle ros i land. Lars Nylén var en oerhört stark chef
som visste vad han ville. Han var engagerad i planeringen även på detaljnivå.
Budget- och planeringsprocesserna var också stökiga. Ledningsgruppen hade möten
var tredje vecka. Rolf Swenson var normalt sett inte med i gruppen men han dök
upp då en speciell fråga skulle behandlas.
Hon började med att med att söka förstärka upphandlingsenheten, som
personalmässigt hade blivit styvmoderligt behandlad. Lars Nylén var inte
intresserad av upphandlingsfrågor. Hon hade svårt att få stöd för synpunkten att
använda konkurrensen på marknaden för de stora projekten och vara affärsmässig.
De flesta projekten föll under LOU:s bestämmelser. Om de inte föll under LOU
måste man enligt hennes mening kunna visa det. Det var rätt många kvällsmöten om
lokalförsörjningsfrågorna men hon var inte inbjuden. Hon såg sällan Rolf Swenson
och Lars Nylén tillsammans. Hon och Rolf Swenson hade olika syn på vad som
behövde upphandlas. Rolf Swenson och Lars Nylén hade en nära relation och kände
varandra väl. Rolf Swenson agerade självständigt i förhållande till henne men inte i
förhållande till Lars Nylén. Hon fick inget stöd av Lars Nylén i diskussionen med
Rolf Swenson om upphandlingsfrågorna.
Hon trodde att hon sett avtalen mellan KV och Fojab angående Haparanda och
Östersund. Hon tyckte att projekten borde upphandlas eller att man i vart fall borde
utreda om de skulle upphandlas men hon fick inget gehör för sina synpunkter.
Hon hade sett brevet om upphandlingsrutinerna från TP. Hon tyckte inte om det.
Det var inte TP som avgjorde om det var fråga om otillåten eller tillåten
direktupphandling utan det var KV. Brevet innebar bara att TP inte skulle klaga om
något direktupphandlades.
87 (233)
Hon mindes sitt eget mail av den 21 maj 2006. Projekten Östersund och Haparanda
var inga säkerhetsanstalter och borde därför upphandlas, men varken Lars Nylén
eller Rolf Swenson ville det. Saken blev till slut en fråga Nämnden för offentlig
upphandling. Hon träffade inte nämnden någon gång, Sedan blev det upphandlingar
på projekten men Fojab stod kvar utan upphandling. Hon tyckte att det var fel men
det tyckte inte Lars Nylén och Rolf Swenson, eftersom det skulle bli dyrt att byta
generalkonsult. Hon blev mer och mer kritisk till upphandlingsrutinerna och tyckte
att det fanns ett samband mellan Rolf Swensons och Lars Nyléns åsidosättande av
LOU och det faktum att hon fick allt mindre information.
Hon hade attesterat fakturor från Fojab till KV. Hon ångrade att hon gjort det. Hon
vände sig till Lars Nylén med de fakturor, som hon inte ville attestera. Hon fick
fakturorna elektroniskt, försedda med en attest från Rolf Swenson. Hon hade inte
möjlighet att kontrollera vad fakturan grundade sig på. Det var bara Rolf Swenson
som hade den möjligheten.
Hon välkomnade RR:s rapporter. De uppmärksammade saker som var svåra att få
gehör för hos generaldirektören.
Hon kunde naturligtvis ta del av diarieförda handlingar, exempelvis avtalsunderlag
för de olika projekten.
Maria Hilltorp (KV)
Hon var utbildad agronom med byggteknisk inriktning och hade arbetat på
Fastighetsverket som förvaltare. Sedan oktober 2007 hade hon arbetat på KV som
projektledare på lokalförsörjningsenheten. Hennes uppdrag gick ut på att vara en
länk mellan KV, som inte fick äga fastigheter, och fastighetsägare. Även
projekteringsstadiet innefattades. På projekteringsstadiet fungerade hon som
kravställare och samlade in krav från KV nationellt och lokalt samt förmedlade
dessa till fastighetsägaren. Hon har varit inblandad i 20-30 större projekt, framför
88 (233)
allt byggnationerna i Sollentuna och Kalmar. Hon hade inte varit inblandad i
anstalterna i Haparanda, Östersund eller Saltvik.
Det ingick i hennes ansvar att granska kostnaderna för projekt. Hon var inte
inblandad i upphandling. Sedan några år tillbaka ställs högre krav på specificering
av fakturor än vad som tidigare var fallet. Det var, enligt hennes uppfattning, inte
vanligt med framtunga lyftplaner.
Britt-Marie Flodin (KV)
År 1993 började hon arbeta som uppköpare. Från 1998 arbetade hon på
Försvarsmakten, bl.a. som inköpschef. Den 18 april 2006 började hon på KV som
upphandlingsexpert. Hon arbetade inte längre på KV.
På KV jobbade hon på ekonomi- och redovisningsenheten under ledning av Marie
Heiborn. Hon blev den fjärde upphandlaren och 2007 bildades en
upphandlingsgrupp inom enheten som hon blev chef för.
När hon började sin tjänst på KV var avtalen med Fojab avseende Haparanda och
Östersund redan undertecknade. Hon var inte inblandad i avtalet avseende Saltvik.
En revision hade företagits av verksamheten och Marie Heiborn bad henne göra en
sammanställning av generalkonsultavtalen för anstalterna Haparanda, Östersund
och Saltvik för att se om LOU hade följts. Hon fann att avtalen var tecknade utan att
ramavtalet med TP använts och utan någon ny upphandling. Hon minns att det
förekommit en skrivelse från TP till KV om detta. Hon reagerade starkt på
skrivelsen eftersom kontraktsbeloppet låg långt över gränsen för direktupphandling.
Hon tror att två prisbasbelopp var gränsen för direktupphandling på den tiden. Hon
tittade i avtalen, som fanns i mappar. Det var ett väldigt omfattande material och det
fanns en mapp för varje projekt. Hon kan inte minnas någon offert från Fojab till
KV. Det stod i avtalen att underkonsulterna skulle betalas av generalkonsulten
istället för av KV.
89 (233)
Hon tror att Rolf Swenson sagt att KV såg det som ett sätt att tjäna pengar att TP
inte skulle vara avtalspart. Om affärerna gått via TP skulle det ha blivit ett
pristillägg. Egentligen skulle KV ha avropat underkonsulter via TP, som sedan fått
utforma ett förslag. Hon såg inte några kalkyler över hur man kommit fram till de
belopp som angavs. Hon hade inte tidigare kommit i kontakt med den typ av
ramavtal som här var aktuella. Generalkonsulter och beställarkonsulter hade hon
inte tidigare stött på och hon har inte någon erfarenhet av byggbranschen.
Hon hade en pågående dialog med Rolf Swenson men denne var ofta på resa så de
sågs inte så ofta. Hon och Marie Heiborn framförde kritik mot sättet på vilket
upphandlingen genomfördes. Hennes slutsats, som hon framförde till Heiborn och
Swenson, blev att upphandlingen inte hade varit i enlighet med lagen om offentlig
upphandling.
Hennes uppfattning var att ramavtalen skulle användas vid upphandlingen av
generalkonsulter. Om TP tecknat avtal med Fojab hade det inte varit något problem
med LOU. Vid tecknandet av ramavtalen hade ett förarbete gjorts där KV valt ut
vilka företag som hade förutsättningar för projekt av aktuellt slag. Om offentlig
upphandling av avtalen med Fojab genomförts hade förfarandet tagit minst sex
månader, exklusive tid för eventuella överklaganden.
Efter tidningsskriverier om att Brinova skulle få tillgång till ett område i Östersund
för uppförande av ett fängelse öppnade NOU ett tillsynsärende. Vid den här tiden
fanns inte några svenska lagregler om upphandling på området, men det fanns
domar från EG-domstolen enligt vilka EU-direktiv på området hade direkt effekt.
Enligt dessa direktiv skulle offentlig upphandling göras om ett byggnadsverk som
uppfördes var speciellt utformat för beställaren. KV:s chefsjurist m.fl. besökte NOU
för att besvara deras frågor.
Hon hade hjälpt RR att plocka fram material för deras granskning. Exakt vad
granskningen gällde visste hon inte. De tittade bland annat på fakturor och andra
uppgifter. Hon upphandlade de nya avtalen för lokalförsörjningskonsulterna.
90 (233)
Hon och Mats Persson gjorde en ny upphandling av ramavtal, eventuellt år 2007.
Anledningen till att det gjordes en ny upphandling var att ramavtalet med TP
upphörde då. De hade ganska starka diskussioner i samband med upphandlingen.
Det bolag i Fojabkoncernen som lämnat anbud hade ingen F-skattesedel, vilket de
uppställt som krav. Hon pratade med Björn Wigelius, som hävdade att Fojab inte
behövde någon F-skattesedel. Hon minns inte någon diskussion om F-skattebeviset
med Rolf Swenson. Hon tror att Fojab överklagade upphandlingen, dock utan
framgång.
Hon hade önskat att det följde med verifikat med fakturorna från Fojab m.fl. Hon
kunde inte se kopplingen mellan faktureringen och utfört arbete. Rolf Swenson sade
att frågan togs upp på styrgruppsmöten. Hon arbetade inte med fakturaattestering.
Anders Johansson (KV)
Han hade arbetat 15 år i entreprenadbranschen och arbetade idag på Skanska med
ansvar för sjukvårdssektorn. Han var anställd på KV som byggnadsexpert från
september 2005 till maj 2006. Han arbetade då med anstalten i Östersund och
tillhörde lokalförsörjningsenheten. Hans chef var först Kenneth Wåhlberg och sedan
Rolf Swenson, med vilken han hade ett gott samarbete. Rolf Swenson hade stort
förtroende för honom. Rolf Swenson var en beskyddande person som stöttade
personalen och som man kunde gå till med problem. Rolf Swenson hade arbetat i
den offentliga sektorn under lång tid, visste hur byråkratin fungerade och hade stor
erfarenhet av att leda stora projekt av det slag, varom nu är fråga.
När han började på KV var det ”spretigt” inom lokalförsörjningsenheten. Det var få
personer som arbetade och de hade arbetat där länge. När Rolf Swenson kom in
gjorde denne tydligt och klart att denne hade ett uppdrag och det var att minska
rymningarna och skapa nya anstaltsplatser på kort tid. Det var en stor
överbeläggning och det hade varit ett stort antal spektakulära rymningar vilket
medförde krav på säkerhetshöjningar. Kenneth Wåhlberg, som var Rolf Swensons
föregångare som fastighetschef, förmedlade samma bild som Rolf Swenson.
91 (233)
Claes Lundqvist, som jobbat länge på KV, hade erfarenheter av Fojab sedan tidigare
och sade att det kunde vara en tänkbar samarbetspartner. Detta ledde fram till mötet
mellan parterna. Det var Rolf Swenson som förklarade att de skulle åka och träffa
Fojab men hans minnesbild var att det var Lundqvist som kom på idén.
Han var med på ett stort möte med Fojab på ett slott i Skåne. Omkring åtta personer
från KV deltog och 10-15 personer från Fojab. Anledningen till att KV träffade
Fojab var nog deras tidigare erfarenheter av anstaltsbyggnationer. Syftet med mötet
var att utröna om KV skulle göra affärer med Fojab. Han mindes inte att det fördes
några enskilda diskussioner mellan företrädare för KV och Fojab. De åkte dock
separat till mötet och Rolf Swenson var redan där när han kom. Han antog därför att
denne och Fojab hade träffats och diskuterat innan han kom dit. Han var också med
på ett möte med Fojab i Östersund någon gång mellan januari och april 2006. Det
var då inte klart vem som skulle få köpa tomten i Östersund. Björn Wigelius var
förmodligen med på mötet.
Han var inte med i diskussionerna som föregick kontrakten mellan Fojab och KV
och han hade aldrig sett något avtal. Han hann aldrig börja projektera och leda
Östersundsprojektet. Han saknade helt erfarenhet av nyproduktion av
kriminalvårdsanstalter, utan hade bara erfarenhet av förändringar av befintliga
byggnader. Det handlade om komplicerade byggnationer med säkerhetssystem och
avancerad teknik i övrigt.
Fojab bestod av 40-45 konsulter, såvitt han kunde uppfatta. Det var inte ett jättestort
kontor, men heller inte ett av de minsta. Han träffade bl.a. en person som var
mycket kunnig och som det märktes hade projekterat anstalter tidigare.
Han hade arbetat mycket med TP under många års tid. TP hade ett ramavtal med
KV och var den konsultbyrå KV normalt skulle arbeta med. Han fick ingen
förklaring till varför KV inte skulle göra det denna gång. Han blev dock inte
92 (233)
förvånad. Med tanke på hur stora uppdrag KV arbetade med insåg han att TP inte
skulle klara av alla projekten. Det skedde inte någon upphandling enligt LOU.
Framtunga lyftplaner var inte vanligt förekommande i branschen. Historiskt har det
varit vanligast med fast prisavtal men avtal med löpande räkning ökade framför allt
i stora och komplexa projekt. Vid löpande räkning enades man om timarvode och
uppskattade tidsåtgången, varefter månatliga betalningar debiterades. Vid fast pris
enades man om en prestationsbunden betalningsplan där en viss månatlig summa
debiterades. Den kontrakterade skulle göra en prestation för att få lyfta det
månatliga beloppet.
Projekteringskostnaderna kunde variera mycket men uppgick oftast till 5-10 procent
av byggprojektsumman. Vid komplicerade byggnationer, såsom sjukhus, kunde
projekteringskostnaden ligga på 10-15 procent. Att projekteringskostnaden för
anstalterna sattes till 12 procent var inte förvånande eftersom det var komplicerade
byggnationer.
Han har aldrig hört talas om Henova eller Göran Henriksson.
Leif Bäckström (KV)
Innan han pensionerades år 2010 arbetade han som projektledare för
säkerhetsanstalterna Hall, Kumla och Saltvik på KV. De sista åren på KV var Rolf
Swenson hans chef. Han har arbetat i 40 KV och som projektledare i 5-6 år.
Han gjorde stöd-/kontrollattester ibland men hade i övrigt inget med
ekonomihanteringen att göra. Som beställare i allmänhet borde framtunga lyftplaner
undvikas men det var vanligt att den som vill ha betalt vill ha det så. Han kände inte
till betalningsplanen för Saltvik. Han var inte heller med när avtal skrevs med
konsultföretagen, det var nog Rolf Swenson som skötte det. Han var aldrig
involverad i projekten Haparanda och Östersund eller upphandlingen av
konsulttjänster.
93 (233)
Han kände till Fojab och att KV arbetat med Fojab tidigare. Fojab var
generalkonsult för Saltvik. Beställare var Specialfastigheter. Han hade kontakt med
flera personer på Fojab. Han känner igen Ferax, som var involverat i
Saltviksprojektet som byggprojektledare för säkerhetsanstalten.
Henova och Göran Henriksson kände han bara till från tidningarna.
Mats Persson (KV)
Han var civilingenjör med specialinriktning mot bygg. Han hade varit fastighetschef
på landsting med ansvar för sjukhus i östra delen av Östergötland. Från september
2005 till år 2009 var han anställd på KV. Han arbetade som en av tre projektledare
på lokalförsörjningsenheten och hade Rolf Swenson som chef från den 1 december
2005. Han var projektledare för anstalten Haparanda, samt inblandad i byggnationer
i Norrköping och Kristianstad och i många mindre projekt. När han började hade
tillförordnade fastighetschefen Kenneth Wåhlberg börjat planera för de tre
anstalterna i Haparanda, Östersund och Härnösand. Inom KV var vid den här tiden
tidsaspekten överordnad den ekonomiska styrningen. Lars Nylén var intresserad av
projekteringen och ställde mycket frågor men han var inte med på möten.
Lokalförsörjningsgruppen var extremt underbemannad.
Han hade haft kontakt med Fojab och besökt dem vid flera projekteringsmöten. Han
var dock inte involverad i avtalstecknandet och träffade inte Fojab innan avtalen
tecknats. Han ansåg att det var ”udda” att avtalet med Fojab inte upphandlades. Det
motiverades med tidsbrist. KV måste hålla ett extremt tempo. Han hade inte
diskuterat med Rolf Swenson varför Fojab valdes och inte TP, som hade ramavtal.
Han hade sett avtalet med Fojab avseende Haparanda och reagerade över att
kontraktssumman var ovanligt hög. Han ansåg att byggprojekteringen vanligen är
på 5-8 procent av kontraktssumman och uppåt 10 procent för komplexa
byggnationer. Han trodde att flera på lokalförsörjningsenheten delade hans
uppfattning att 12 procent var i överkant.
94 (233)
Han hade inget med attestering och betalningar att göra. Det var väldigt ovanligt
med fast pris på det sätt som projektavtalen var utformade. Avtalet var inte
fördelaktigt men det hade den fördelen att arbetet kom igång väldigt snabbt.
Han var delaktig i diskussionerna kring tilläggsavtalet avseende Haparanda. Han
reagerade över att tilläggsarvode begärdes eftersom de hade ett fast pris för
projekteringen. KV hade inte haft några diskussioner underhand med Fojab om
tilläggskostnader. Innehållet i projektet ändrades en del efterhand, vilket var vanligt
i byggprojekt, men storleksmässigt var det ingen större skillnad. Det gick från 96
platser till 100 platser. Funktionsytan ökade inte så mycket men däremot gjorde
kommunikationsytan det. Han vet att tilläggsavtalet blev ca 22 Mkr och att Fojab
från början begärde ca 28 Mkr. Enligt det standardavtal som var del av parternas
avtal skulle ändringar delges skriftligt, vilket inte gjorts. Ändringarna var för små
för att det skulle finnas skäl för tilläggsfakturering.
Han framförde invändningar mot tilläggsavtalet till Rolf Swenson men fick ingen
respons från denne. Vid ett följande möte specificerades ett underlag till
tilläggsavtalet men han hade svårt att förhålla sig till det eftersom han inte kände till
volymerna enligt det ursprungliga avtalet. Det preciserades inte vilket arbete som
skulle utföras.
Han hade deltagit i en studieresa till New York och Toronto med bl.a. Rolf
Swenson och Janis Kursis på Fojab, Stefan Svensson på Ferax och Lars-Erik
Sundberg på Les Arc. Resan handlade mest om team building inför projekteringen.
Han hade träffat och talat med RR samt tillhandahållit dem material i samband med
de två granskningarna av KV.
Han var mycket inblandad i hyresavtalen för anstalterna och diskussionerna med
Specialfastigheter. Han och Torbjörn Blücher fick i uppdrag att omförhandla
hyresavtalen med Specialfastigheter vilket ledde till att över 50 nya hyresavtal
95 (233)
skrevs med Specialfastigheter. Rolf Swenson och Curt Bylund skrev under avtalen.
Han deltog i arbetet med att teckna nya ramavtal.
Han kände inte igen begreppet beställarkonsult. Inte heller kände han till Henova
eller Göran Henriksson, bortsett från vad han sett i förundersökningen. Han hade
vid något tillfälle talat med Rolf Swenson om att denne var god vän med Göran
Henriksson.
Anders Alvemo (Fojab)
Han var ursprungligen utbildad arkitekt men hade de sista 20 åren fungerat som VD
i konsultverksamhet. Han var styrelseordförande i Fojabkoncernen under åren 2001december 2011. Han hade känt Björn Wigelius sedan slutet på 60-talet och var
alltså mycket god vän med denne. Fojab bedrev arkitektverksamhet i Malmö och i
Lund. De hade omkring 30 medarbetare och var ledande i södra Sverige. Fojab hade
en bred profil och ritade i olika samhällssektorer. Fojab deltog i högskolebyggandet
i kvarteret Orkanen i Malmö. Det blev en bra språngbräda. Björn Wigelius var den
verklige koncernledaren. Han var initiativrik och bolagets visionär. Han hade också
kraft och förmåga att få fram duktiga medarbetare. För Björn Wigelius var det
viktigaste inte att tjäna pengar utan att utveckla företaget.
Verksamheten i Fojabs styrelse med sammanträde varannan månad, exklusive
extramöten, gick ut på att vara drivande och inte operativ. Styrelsen kontrollerade
också vad bolaget sysslade med.
Omkring årsskiftet 2005-2006 lämnade Björn Wigelius viss information om
planerade fängelsebyggen i KV:s regi. Denne berättade också att han hade en god
vän som arbetade i kriminalvården, Clas Lundqvist. Björn Wigelius tog därför
kontakt med denne. Han fick också reda på att det rörde sig om nya anstalter i
Östersund, Haparanda och Saltvik i Härnösand, att det var bråttom och att Fojab var
ett av ett par företag, som kunde komma ifråga för ett uppdrag. Det var fråga om
direktupphandling. Orsaken till att Fojab låg så bra till var dess kompetens och det
96 (233)
faktum att Fojab tidigare byggt fängelser. Frågan var bara om Fojab hade tillräcklig
kapacitet och kompetens för denna stora uppgift.
Han ville minnas att han den första månaden år 2006 genom Björn Wigelius
presenterades för Rolf Swenson. Härefter fortskred arbetet och Björn Wigelius höll
honom löpande underrättad. Information lämnades också löpande vid varje
styrelsesammanträde. Styrelsen var mycket noggrann i sin kontroll av det fortsatta
arbetet och i synnerhet frågan om direktupphandling i strid med LOU. Björn
Wigelius anlitade juridisk expertis angående LOU. Detta mynnade ut i att det var
motparten som fick ta ansvaret i denna del vid en eventuell uppgörelse.
Fojab lämnade ingen offert. Det var en omöjlighet på grund av KV:s underlag. Det
var inte dåligt men uppdraget var komplext och det skulle genomföras under stor
tidspress. Det var omöjligt att avge en slutsumma i en offert. Istället fick man vara
pragmatisk och själva räkna på vad det skulle kosta. Det var stora initiala kostnader
för Fojab men Fojab hade ett bra nätverk med underkonsulter.
KV hade inte resurser för att kunna hantera ett arbete på löpande räkning. Det måste
till ett fast pris i konsultavtalet. Lyftplanen måste dessutom vara ”framtung” på
grund av Fojabs initiala investeringar. Fojab ville inte leva på banklån. Det var hela
tiden förändringar i planerna och Fojab hade under resans gång likviditetsproblem.
Styrelsen informerades om alla väsentliga förutsättningar för avtalen med KV i april
2006. Det gällde framför allt befintliga risker med avtalen.
Kostnaderna för projekten drog iväg vilket styrelsen fick reda på. Det var
bakgrunden till tilläggsavtalet.
Han hade ingen kunskap om relationen mellan Rolf Swenson och Björn Wigelius.
Det enda han visste var att de företagit studieresor inom ramen för projektavtalet.
97 (233)
Göran Henrikssons namn dök inte upp för honom förrän i oktober 2010 d.v.s. sedan
förundersökningen inletts. Då informerades han och styrelsen om Göran Henriksson
och Henova och att det fanns ett provisionsavtal på procentbasis mellan Henova och
Fojab. Det framkom att provisionsbelopp betalats av Fojab till Henova/Göran
Henriksson, eftersom Göran Henriksson tipsat Björn Wigelius om KV:s projekt.
Han ställde sig frågande till vad han hörde och kände på sig att Björn Wigelius
skämdes för att han inte underrättat styrelsen om betalningarna till Henova. Björn
Wigelius förklarade för sin del att han inte kunnat drömma om de stora belopp som
KV-uppdragen kom att generera.
Henova sattes på Björn Wigelius initiativ in som konsult i de pågående
fängelseprojekten för att provisionsbeloppen skulle räknas in i slutsummorna.
Barbro Andersson (Fojab)
Hon var civilekonom med erfarenhet från entreprenad- och konsultföretag samt
myndighet. Hon arbetade på Fojab Coordinator från juni 2009 till den 23 juni 2010,
då hon blev uppsagd pga. arbetsbrist. Hon arbetade som controller och hade till
uppgift att vara avtalsansvarig vilket innebar att hon skulle kontrollera att ingångna
avtal, betalningsplaner samt ekonomiska överenskommelser följdes. Anledningen
till att hon anställdes var förmodligen att företaget ville förbättra ekonomistyrningen
i KV-projekten.
När hon började fanns en mängd obetalda leverantörsfakturor i projekten och det
fanns en kostnadsuppföljning som inte var uppdaterad. Attestordningen avseende
beställarkonsulterna Ferax och Les Arc var oorganiserad och många fakturor
betalades utan att attesteras. Det var Björn Wigelius som skulle attestera
beställarkonsulternas fakturor. Hon trodde att Mattias Hedberg Ek började attestera
beställarkonsulternas fakturor under hösten 2009.
Ferax fakturor var i enlighet med betalningsplanen i parternas avtal men fakturorna
var inte specificerade. Hon påtalade för ledningen, inklusive Björn Wigelius, att det
därmed inte gick att kontrollera om arbetet utförts.
98 (233)
Henova fanns med som beställarkonsult på de uppföljningar som gjordes av varje
anstalt. Hon försökte få fram information om Henova och vilket arbete de utfört
men lyckades inte med det.
Varje projekt hade en egen akt men akterna var inte kompletta. Hon försökte
komplettera akterna. Ett avtal med bäring på projektet, exempelvis med Henova,
borde ha funnits i mappen. Hon såg dock aldrig något avtal mellan Fojab och
Henova.
Hon hade inte en god relation till sin närmsta chef, Mattias Hedberg Ek. Med Björn
Wigelius var hennes relation god. Hon blev uppsagd under dramatiska former och
fick skriva på ett sekretessavtal. Hon upplevde det som kränkande.
Greger Dahlström (Fojab)
Han började på Fojab 1997. Han var VD för Fojabs Malmökontor till år 2010, då
Lund- och Malmökontoren slogs ihop. Han hade suttit i styrelsen för olika
Fojabbolag, inklusive moderbolaget. Idag var han verksam som arkitekt och satt i
Fojabs styrelse.
Vid den aktuella tiden arbetade han med stora projekt i Malmö och var inte
inblandad i KV-projekten. Han fick dock information om projekten genom Björn
Wigelius, som informerat Fojabs styrelse. Styrelsen fick veta att det skett en
direktupphandling och han litade på att KV inte handlade i strid med LOU. Vad
styrelsen var intresserad av var om de klarade av att bemanna uppdragen och att
projektekonomin var under kontroll. De hade kunskap om fängelseprojektering
inom Fojab, men han vet inte vilka utöver Bo Johansson som hade erfarenhet av
det. KV-projekten krävde en omfattande nyrekrytering. Projekteringen av kvarteret
Orkanen (Malmö högskola) och KV-projekten blev startskottet för en uppbyggnad
av en projekteringsorganisation inom Fojab.
99 (233)
Han fick vetskap om Henova i samband med polisförhör. Det var möjligt att Björn
Wigelius informerade honom om Henova och Göran Henriksson någon dag innan
polisförhöret. Styrelsen läste inga avtal och inget avtal, således inte heller med
Henova, presenterades i styrelsen. Han hade hört Ferax nämnas i styrelsen. Som han
förstått det arbetade de med projekterings- eller projektledning.
Karin Fagerberg (Fojab)
Hon var arkitekt och anställdes i Fojab arkitekter i Malmö år 2001. Hon lämnade
Fojab hösten 2010 men återvände vid årsskiftet 2012/2013. Hon satt i Fojabs
styrelse och fick då av den ansvarige Björn Wigelius information om de pågående
KV- projekten, som var Fojabs största uppdrag. Hon visste att Fojab var
generalkonsult d.v.s. med ett helhetsansvar över de andra konsulterna. Det var en
roll som arkitekter gärna ville ha.
Hon var inte delaktig i generalkonsultuppdagen eller andra liknande frågor. I
styrelsen intresserade man sig huvudsakligen för riskexponeringen i uppdraget och
lade sig inte i det operativa.
Hon hade aldrig hört talas om Göran Henriksson/Henova innan förundersökningen
inleddes.
I verksamheten kunde någon ibland få en s.k. ”finders fee”, exempelvis om någon
hjälpte en kund med ett projekt som var behäftat med stor risk. Hon hade aldrig
själv använt sig av denna möjlighet men visste att det förekom.
Mattias Hedberg Ek (Fojab)
Han var till att börja med inte delaktig i de aktuella kriminalvårdsprojekten på Fojab
på annat sätt än att han våren/sommaren 2008 hjälpte Björn Wigelius att ”till den
digitala världen” överföra dennes för hand upprättade kostnadssammanställningar
över projekten. Det blev ett ark för varje projekt och dessa jämte underlag bildade
tre pärmar med ett Excel-ark per pärm Arket var arbetsmateriel för internt bruk.
Inledningsvis var det Per Lidén och sedermera även controllern Barbro Andersson
100 (233)
som fick tillgång till arken och pärmarna. Hon hade anställts av Björn Wigelius för
att ”hålla koll på ekonomin”, sedan kriminalvårdsprojekten lagts på is, I Excel-arket
användes terminologin ”Beställarkonsulter” och ”GK:s konsulter” Det var Björn
Wigelius terminologi och han ändrade inte beteckningen vid digitaliseringen av
kostnadssammanställningen.
Före semestern 2010 informerades han om att projekten avslutats och han kom då
att involveras i slutuppgörelsen med KV i egenskap av extern vice VD för Fojab
Coordinator. Han fick i uppgift att sätta sig in i projekten och de befintliga avtalen
och förde sedan samtal med KV för att avsluta projekten. En slutuppgörelse
träffades i samförstånd och innebar i huvudsak att Fojab fick betala tillbaka pengar
till KV.
Under arbetet med slutuppgörelsen med KV fick han se ett avtal mellan Fojab och
Henova, som förmodligen var undertecknat. Inte förrän då – sommaren 2010 –
kopplade han anstaltsprojekten till Henovas roll i Viarpsprojektet, i vilket Henova
uppträdde som fastighetsägare och beställare av ett hus. Den förklaring till Henovas
medverkan i kriminalvårdsprojektet, som han fick av Björn Wigelius var att Henova
hade ett avtal med Fojab om förmedling av uppdrag mot provision.
Han ville minnas att han träffade Rolf Swenson första gången våren 2009. Vid
invigningen av Fojabs Malmökontor i februari 2010 fick han av Björn Wigelius
reda på att Rolf Swenson skulle gå i pension men att denne fortsättningsvis skulle
vara med i det s.k. Ersättningsanstaltsprojektet.
Göran Ek (Fojab)
Han hade varit anställd i Fojabkoncernen alltsedan 2003. Först hade han arbetat i
Fojab Design, varefter han hade börjat på Fojab Arkitekter. Efter ett kortare
uppehåll återkom han till Fojab år 2006. Ett väldigt stort projekteringsarbete,
avseende Norrlandsanstalterna hade då satts igång. Han tackade ja till att bli
projekteringsledare för alla tre planerade anstalter och började arbeta efter
semestern 2006. Det fanns flera anställda i Fojab som tidigare arbetat med
101 (233)
fängelser. Projektering var det arbete krävdes för att skapa erforderliga ritningar.
Projekteringsledaren ledde gruppen med konsulter, inklusive arkitekterna på Fojab.
Han hade alltså huvudansvaret för Fojabs underkonsulter. Deras arbete baserades på
det material som de själva tog fram samt KV:s löpande instruktioner.
Han arbetade med konsulter som stöttades av KV, nämligen Ferax, som sysslade
med projektledning i form av instruktioner angående tidplaner, kvalitetsuppföljning
m.m. Team, som sysslade med säkerhet, och Les Arc som arbetade med
programfrågor.
Han var med i projektet ända till slutet, som inträffade omkring den tidpunkt då
förundersökningen inleddes. Östersund och Haparanda lades på is men Saltvik i
Härnösand byggdes. För Fojabs del var då deras projekteringsarbete i princip
avslutat.
Han kände igen Björn Wigelius kostnadssammanställningar, har arbetat med dem
och även varit med om att revidera Excel-arken. Han kände därifrån namnen
Henova och Kvarnhemsgården men visste ingenting om dem. Han såg aldrig något
avtal mellan Fojab och Henova och Björn Wigelius informerade aldrig om Henova.
Rolf Swenson var fastighetschef och deltog i de större projekteringsmötena. När
han senare involverades i arbetet med Ersättningsanstalterna hade han initialt
kontakt med Rolf Swenson och de hann göra programhandlingar och förstudier.
Rolf Swenson var då alltjämt anställd av KV. Det talades om att denne skulle gå in
som konsult åt KV, avseende detta projekt.
Per Lidén (Fojab)
Han började den 1 februari 2007 som administrativ chef på Fojab AB, d.v.s.
ansvarig för ekonomi och administration. Dessförinnan hade han under 2006 i
begränsad omfattning arbetat som konsult för Fojab. När han började sin anställning
hade Norrlandsprojekten satt igång.
102 (233)
Han hade sett avtalen mellan Fojab och KV avseende de tre anstalterna. Dessa
jämte avtalen med underkonsulter förvarades i ett säkerhetsskåp.
De fanns inom Fojab en attesteringsrutin men ingen skriftlig attesteringsinstruktion.
En sådan kom till senare, i vart fall före maj 2010.
Han hade tillgång till de s.k. Excellakanen avseende kostnadssammanställningarna.
Han ville minnas att Henova fanns upptaget i lakanen. Henova var med eftersom
Henova utgjorde en kostnad. Först sedan förundersökningen inletts fick han se
Fojabs avtal med Henova. Han fick en kopia i handen av Björn Wigelius. Det var
daterat den 14 juni 2005. Någon förklaring till varför avtalet inte fanns med i någon
pärm fick han aldrig. Förutom i Excellakanet såg han namnet Henova i samband
med en sommarstuga, som Fojab ritade och som Henova hade beställt men han
funderade inte på kopplingen mellan anstaltsprojekten och sommarstugan. Namnet
på Henovas företrädare lade han inte på minnet och han hade heller aldrig kontakt
med Henovas företrädare. Björn Wigelius attesterade Henovafakturorna.
Han kände till att projekten ändrades under arbetets gång. Det blev andra ytor att
arbeta med och det krävdes alltså större arbetsinsatser.
Han träffade Rolf Swenson vid en s.k. kick-off för de tre projekten och även på
Fojabs kontor när denna var på besök. Rolf Swenson stod inför pensionering men
det diskuterades någon form av konsultuppdrag för denne efter pensioneringen.
Enligt Björn Wigelius besatt Rolf Swenson kompetens vad gällde stora projekt. Han
såg emellertid inget avtal om saken mellan Fojab och något Rolf Swenson tillhörigt
bolag. Björn Wigelius förklarade dock att det fanns ett avtal, som skulle ge Rolf
Swenson 50 000 kr/mån, när det blev aktuellt att attestera en första faktura från Rolf
Swensons bolag. Det var Björn Wigelius som attesterade. Han hade bara sett två
fakturor från Rolf Swensons bolag. Den första betalades medan den andra
reklamerades. Han vet alltså inte om det fanns något konsultavtal mellan Rolf
Swenson och Fojab. Han vet bara att frågan diskuterades.
103 (233)
Lars Nilsson (Fojab)
Den 1 december 2007 började han arbeta på Fojab och han blev då
projekteringsledare för anstalten Saltvik. Han ledde och protokollförde
projekteringsmöten där arbetets fortskridande diskuterades med de anlitade
underkonsulterna. Han attesterade även konsulternas fakturor. Ferax var ansvarigt
för projekt- och byggledning samt tidsplanering och budgetuppföljning och var
organisatoriskt överordnat honom. Eftersom projektet fortskred utökades Ferax
ansvar och de höll i byggmöten med anlitade underkonsulter. Han var med och
äskade mer pengar från Specialfastigheter när projekteringskostnaden för Saltvik
inte räckte till.
Sommaren 2008 tog han över projekteringsansvaret för Haparanda och Östersund.
Då var bygghandlingarna i stort sett färdigprojekterade. Det hade påbörjats ett
upphandlingsförfarande avseende hyreskontrakt men ärendet var överklagat samt
sekretessbelagt. Inga byggnadsarbeten pågick. Projekteringsmötena var avslutade
eller vilande. Ferax inhämtade beslut från KV om en viss del skulle vara del av
entreprenaden eller om den skulle upphandlas separat.
Han hade inte tagit del av några avtal som Fojab haft med KV eller underkonsulter.
För projekten Haparanda och Östersund upprättades nya systemhandlingar beroende
på större förändringar under projektens gång.
Det var vanligt att beställaren upphandlade egna konsulter, ibland i klump. Han
hade aldrig stött på begreppet beställarkonsulter och inte heller hade han hört talas
om Henova. Första gången han hörde talas om beställarkonsulter var när polisen
förevisade honom det Excel-ark som Björn Wigelius upprättat.
Han hade träffat Rolf Swenson ett antal gånger, bl.a. vid ett möte om projekten
Östersund och Haparanda som hölls i Östersund hösten 2008 med Rolf Swenson
som mötesledare. Han hade också träffat Rolf Swenson vid ett möte på KV i
Norrköping.
104 (233)
Han var med som biträdande projekteringsledare i programfasen för
Ersättningsanstalt Skåne. Det var en vilande roll i avvaktan på att projekteringen,
som han skulle leda, skulle inledas. Under programfasen var
installationskonsulterna ännu inte aktiva.
Bo Johansson (Fojab)
Han hade varit verksam som arkitekt och teknisk rådgivare på Fojab sedan 1974.
Tidigt 2006 deltog han i ett möte mellan företrädare för Fojab och KV på Saluholms
slott i Skåne. Syftet med mötet var att diskutera antalet säkerhetsklasser och
tidplanen för projekten. Våren 2006 tog han över projektledningsansvaret för
Haparanda.
Det var ett krav från KV:s sida, som framfördes av Rolf Swenson och även
skriftligt, att de tre anstaltsprojekten skulle samordnas. Anstalterna skulle vara i
säkerhetsklass C, vilket innebar att de var dyra att bygga. Det hade inte tidigare
byggts några anstalter i C-klass. Att rita exempelvis fönster på tre olika sätt hade
medfört en fördyring. De bedrev därför ett normeringsarbete som innebar att
standardritningar gjordes som kunde användas i alla tre projekten. Han deltog i
projekteringsmöten och möten med enskilda konsulter avseende Haparanda.
När han tog över ansvaret för Haparanda fick Fojab den första lokalförteckningen
från KV. Förteckningen gällde då en enkel anstalt för 100 personer som skulle
utvisas, utan speciella behov. Efter ett tag tillkom en ungdomsenhet, vilket gjorde
att de blev tvungna att skyndsamt utarbeta en ny lokalförteckning. Det stora
problemet var att hålla de olika klientkategorierna åtskilda rent fysiskt. Det innebar
att dubbla korridorsystem behövdes, vilket medförde kraftiga omarbetningar som i
sin tur ledde till att ytan på byggnaden utökades. Korridorerna låg i kulvertar och
skulle användas dels för logistik, dels för transport av intagna. När klientkategorier
adderades fick konsultgruppen i uppdrag att undersöka konsekvenserna av att
kulvertsystemet slopades, men det slutade med att det behölls.
105 (233)
De hade från början en uträknad totalarea om 12 000 kvm. Ytan utökades nu till
14 000 eller 15 000 kvm. Eftersom några C-anstalter inte tidigare hade byggts var
en stor del av de styrande dokumenten byggda på antaganden. De fick provköra sina
skisser och förslag för att se att de klarade kraven på exempelvis avskildhet mellan
grupper av klienter. Lokalförteckningen gjordes i fem eller sex versioner eftersom
det hela tiden skedde en utveckling och funktioner tillkom och föll bort.
Efter semestrarna 2006 tillkom två ytterligare kategorier intagna – långtidsdömda
och personer dömda för brott i nära relationer. Anstalten hade då fem kategorier av
intagna som skulle särskiljas.
Den första systemhandlingen kom i augusti 2006. Det skedde hela tiden
förändringar i projekten, vilket innebar en stor mängd merarbete. Efter att den femte
klientkategorin tillkommit ansåg han att den planstruktur de jobbat efter inte längre
höll. Han anmälde detta till KV och det startades en ny bygghandlingsprojektering.
På kort tid utvecklade de en annan modell som höll bättre. Denna blev sedan till en
första bygghandlingsversion som blev klar våren 2007.
Fojab genomförde en digital mätning som visade att byggnaden skulle få en area
om drygt 19 000 kvm i verklig area, utan uppräkningsarea. Han utgick från att
förändringarna ledde till krav från Fojab om ytterligare betalning och att
underkonsulterna i samma utsträckning hade krav på Fojab. Alla ändringar i
ritningarna påverkar direkt alla andra konsulter. Arean ökade med 60 procent. För
projektörerna var det dock ändringen av antalet klientkategorier som spelade störst
roll, inte byggnadens area.
Bilagan till projektbeskrivning (aktbil. 532) var en sammanställning som han
troligtvis bad någon i projekteringsgruppen att ta fram. Den beskrev de förändringar
som gjordes. Sammanställningen ändrades varje gång en ny uppmätning av arean
gjordes. Om anstalten blivit byggd hade man haft denna handling som grund för
upphandlingen av hyresvärden.
106 (233)
Kent Gustafsson (RR)
Med ett kort avbrott hade han arbetat på Riksrevisionsverket och Riksrevisionen
sedan år 1993. Han hade arbetat som uppdragsledare och ansvarig revisor och haft
ansvar för ett stort antal revisioner. Han hade dock inte tidigare granskat mer
omfattande byggnationer. Han var föredragande och uppdragsledare för den
revisionsrapport avseende KV, som var daterad den 12 februari 2007. Rapporten
presenterades för KV, som dock inte hade några synpunkter varför rapporten
expedierades. En revisionsrapport avgavs till regeringen där det konstaterades att
lagen om offentlig upphandling inte hade följts beträffande upphandlingen av
generalkonsultavtalen för anstalterna i Haparanda, Östersund och Härnösand. Det
var Bengt Bengtsson och Louise Pettersson som ansvarade för rapporten och som
samtalade med personal på KV. Han hade själv pratat med ett antal personer på KV,
bl.a. Lars Nylén. Han skrev den slutliga rapporten, som sedan beslutades av Bengt
Bengtsson. Han stod bakom rapporten i dess helhet.
RR:s revisioner gick till på så sätt att RR bad den myndighet som reviderades att
redoovisa sina underlag. RR sökte inte efter material själva. Såvitt han visste har
RR inte tagit del av KV:s Projektplats.
Det var ett antal á conto-fakturor som gjorde att RR blev intresserad av KV.
Fakturorna var korrekt bokförda men RR undrade om uppdragen var korrekt
upphandlade. RR ansåg att fakturorna var för knapphändiga och att man inte kunde
se vilket arbete fakturorna avsåg. De frågade efter ytterligare underlag till
fakturorna men fick inte något sådant från KV. Vid granskningen hade RR tillgång
till fakturorna, avtalen med Fojab samt brevet från Bo Sundberg på TP till KV.
Det var inte vanligt att RR riktade kritik av det slag som KV fick och det var
mycket ovanligt att det rapporterades att LOU frångåtts i den omfattning som här
var aktuell. De anlitade Kalle Krall på företaget AffärsConcept som expert på LOU.
Det brev som Bo Sundberg på TP skrivit till KV diskuterades med Kalle Krall, som
kom fram till att den inte hade någon bäring på KV:s skyldighet att följa LOU vid
upphandlingen av projekten.
107 (233)
Vad avser kritiken i rapporten om att KV:s befogenhetsregler inte följts var den
riktad både mot generaldirektören, Lars Nylén, och mot fastighetschefen, Rolf
Swenson. Rolf Swenson borde ha efterfrågat skriftlig dokumentation av sina
befogenheter. Det ifrågasattes inte att Lars Nylén tagit beslut om att ingå de aktuella
avtalen.
Arne Månberg (RR)
Han hade arbetat som auktoriserad revisor sedan 1986 och hade sedan 1995 varit
anställd hos Riksrevisionsverket/RR. Han hade arbetat med den revisionsrapport
över KV:s verksamhetsår 2009 som var daterad den 17 juni 2010.
Revisionen av KV kom till stånd till följd av en ”mosaik av händelser”. Han blev
ansvarig för revision av myndigheterna under Justitiedepartementet. Han fick se den
rapport som advokatfirman Linander Hellgren skrivit på uppdrag av RPS om
polisens administrativa center i Linköping. De gick igenom upphandlingarna som
KV gjort och konstaterade att TP varit inblandat, liksom i det projekt vid RPS som
de granskat. Bengt Bengtsson visade honom brevet från Bo Sundberg till KV. En
medarbetare på KV, Mats Persson, hade vid granskningen 2006 ansett att RR borde
granska korruptionen inom KV. Det fanns därför anledning att följa upp den
tidigare granskningen.
Det var svårt att få fram underlag för granskningen. De fick exempelvis inte fram
några protokoll eller annat underlag för den kostnadsökning i projektet Haparanda
som ledde till att ett tilläggsavtal om 22 Mkr tecknades mellan KV och Fojab.
Han står för innehållet i revisionsrapporten. I övrigt ansluter han sig till de uppgifter
om målet med och genomförandet av RR:s revisioner som Kent Gustafsson lämnat.
Ulf Mangefors
Han var arkitekt och hade hela sin yrkesverksamma tid arbetat på BSK Arkitekter,
som hade sitt ursprung i Byggnadsstyrelsens konsultaktiebolag. Han var VD i
108 (233)
bolaget. Detta hade idag 55 anställda och ett brett uppdragsområde i form av
vårdbyggnader, bostäder, kontor m.m. Bolaget hade sedan 80-talet också erfarenhet
av ritande av lokalanstalter. På 90-talet ritade de en anstalt i Vänersborg, som var
det sista uppdraget för Byggnadsstyrelsen. De hade kapacitet och kunskap för att
rita anstalter.
År 2005 hade bolaget efter en arkitekttävling fått hela arkitektuppdraget avseende
en nybyggnad på Hinseberg. Uppdragsgivare var Specialfastigheter med vilket
bolag BSK Arkitekter hade ett ramavtal. Det var ”en handfull personer” som
arbetade med det projektet.
När det gällde Norrlandsprojekten fick han aldrig någon direkt information om vad
som var på gång. Han ställde ”nyfikna frågor” till Specialfastigheter men med KV
hade han mycket liten kontakt. Han kände Rolf Swenson till namnet men hade inte
träffat denne. Han fick reda på att Fojab, som han kände till, fått
Norrlandsprojekten. Fojab hade samma kapacitet som hans bolag. Han var nämligen
god vän med Björn Wigelius sedan 70-talet och blev glad för dennes skull. Han
ifrågasatte inte någonting kring Fojabs uppdrag. Han och Björn Wigelius träffades
då och då men stötte sällan på varandra som konkurrenter. Det kan ha hänt att Björn
Wigelius ringt och hört sig för om prisnivåfrågor.
Han hade hört namnet Rolf Swenson genom Björn Wigelius men aldrig träffat
denne. Vid den aktuella tidpunkten var hans bolag sysselsatt med
rättspsykiatriprojekt och han var inte säker på att bolaget kunnat åta sig
Norrlandsprojekten.
På byggnadsstyrelsens tid var det mycket vanligt med uppdrag som generalkonsult
för ett projekt. Han hade deltagit i många sådana uppdrag. Idag var det mindre
vanligt men det förekom. Generalkonsultuppdraget innebar att beställaren köpte
hela projekteringen av en konsult, i detta fall alltså en arkitektfirma. Konsulten
köpte då i sin tur andra nödvändiga konsulter. Det förekom konsultavtal med såväl
fast pris som löpande räkning.
109 (233)
En upphandling av exempelvis arkitekttjänster kunde ske genom ett
tävlingsförfarande eller genom ett anbudsförfarande, där anbudsunderlaget var en
mycket viktig faktor. Ett sådant kunde vara undermåligt eller bra. Numera är
underlagen mestadels bra. Ett anbudsförfarande handlade om att räkna på
timarvoden, referenser och vilka personer som kunde erbjudas i det aktuella
uppdraget.
Han kände inte till någonting om dirketupphandling på den offentliga sidan men
han visste att alla i hans bransch inte var så förtjusta i LOU.
Anders Silverbåge (Specialfastigheter, avliden)
Då Anders Silverbåge avlidit har åklagaren – med stöd av 35 kap. 14 § första
stycket 2 rättegångsbalken – vid huvudförhandlingen åberopat två förhör med
honom under förundersökningen detta mål. Förhören är daterade 2011-02-01 och
2011-02-08. Åberopandet har tillåtits. Av förhören framgår sammanfattningsvis
följande.
Anders Silverstolpe arbetade från 2004 som VD för Brinova AB. Brinova var
inriktat på att utveckla olika typer av fastighetsprojekt. När Brinova fick reda på att
anstaltsprojektet i Östersund blev de intresserade av den tilltänkta tomten. Första
kontakten var en telefonkontakt med Östersundskommun. Om det var han eller
någon annan på Brinova som tog den kontakten var han osäker på. Han ville minnas
att det var Kenneth Lindberg som representerade KV vid kontakterna med Brinova.
Han hade inga kontakter med Rolf Swenson om detta projekt.
Han lärde känna Göran Henriksson år 1997, då båda arbetade Föreningssparbanken.
De träffades vid fikabordet. Nästa gång som han kom i kontakt med Göran
Henriksson var i samband med anstaltsprojektet i Östersund. Denne ringde upp
honom. Göran Henriksson, som presenterade sig som anställd i Swedbank,
förklarade att han var en bland flera konsulter som förekom i diskussionen om en
konsult som skulle ta fram en plattform för byggande av Östersundsanstalten.
110 (233)
Göran Henriksson erbjöd sina tjänster på så sätt att denne genom sitt bolag Henova
mot betalning kunde medverka med att skapa avtal mellan Brinova och KV och att
han skulle fungera som mäklare eller mellanman. Han fann Henrikssons idé
märklig. Det hade känts naturligt om förslaget kommit i projektets startskede men
vid samtalet hade allt fortskridit så pass långt att Henriksson kom vid fel tidpunkt.
Göran Henriksson, som därefter även presenterade ett avtalsförslag, var enligt hans
mening ingen mäklare med renommé. Denne agerade istället vid samtalet som en
bekant som ville ha pengar.
Sten Jonsson
Han hade arbetat som arkitekt allsedan 1966 och som VD för Contektion Architects
& Planners AB (Contektion) allsedan 1990. Contektion hade ritat både åt statliga
Vasakronan och åt dess efterföljare Specialfastigheter, som Contektion hade
ramavtal med.
Contektion hade fungerat som samordnare av en konsultgrupp bestående av
arkitekter, elektriker, konstruktörer m.fl. I ett projekt hade man på konsultsidan en
projekteringsledare som höll ihop konsultgruppen och administrerade den. I mindre
projekt var det arkitektens roll. Generalkonsult var den arkitekt som höll i allt och
som hade avtalet med beställaren. Detta medförde ett större ansvar.
Generalkonsulten har sedan i sin tur avtal med underkonsulter.
Det fanns tio arkitektföretag som ritade åt Specialfastigheter. Det gällde då
sjukhusprojektering och anstaltsprojektering. Vad gäller anstalter byggs det upp en
specialkompetens som är svår att tillgodose om man inte ritat en 10-15 år.
Contektor fick uppdrag för Specialfastigheter genom ramavtalet. För ett uppdrag åt
Specialfastigheter arbetade Contektion i grupp med delat ansvar.
111 (233)
Contektion ritade hela Boråsanstalten på 70-talet. Idag hade detta kostat 2-3
miljarder kr. Med denna utgångspunkt kunde generellt sägas att en konsultgrupp
behöver 5-10 procent av totala entreprenadpriset. Sedan sjunker procentandelen. Ett
svårare projekt, en kyrka eller ett museum, kan fordra tio procent varav arkitekten
tar hälften. Ett stort projekt i storleken 1 miljard kr skulle fordra 5-7 procent. Om
projekteringsprocessen drabbades av ändringar kunde kostnaderna skena iväg. Om
det gällde ändring av hela projektet var 12 procents kostnadstäckning inte orimligt.
Fast pris gällde om projektets omfattning var känd. Vid fast pris borde en
riskpremie byggas in. Den låg enligt hans mening på en halv procent. Vid arbete åt
Specialfastigheter tillämpade Contektor fast pris.
Bo Sundberg (TP)
Han var byggnadsingenjör och bedrev konsultverksamhet i TP tillsammans med en
kollega alltsedan starten 1988 och fram till år 2008. TP hade tidigare haft arkitekter
anställda men år 2002 såldes den delen av verksamheten. Ursprungligen var TP ett
byggföretag men TP utvecklades efter en fusion med annat bolag till att arbeta med
hyresgästfrågor.
TP hade ramavtal med KV alltsedan 2002 och biträdde KV som hyresgäststöd. Rolf
Swenson hade han känt sedan 1998. TP hade nämligen haft samverkan med RPS,
där Rolf Swenson arbetade.
Han kände till att KV hade stora anstaltsprojekt på gång i Norrland och att det av
olika anledningar var bråttom. TP:s egen Kenneth Wåhlberg hade nämligen hyrts in
av KV för att fungera som t.f. fastighetschef. Efter det att Rolf Swenson börjat på
KV den 1 december 2005 kallades han vid ett tillfälle omkring årsskiftet 2004/2005
till ett möte med denne. Det ägde rum hos TP. Rolf Swenson ville diskutera
Norrlandsprojekten med honom och uttryckte under mötet farhågor för att TP inte
skulle klara av projekten som var mycket stora. Rolf Swenson lät förstå att denne
själv tänkte direktupphandla konsulter utanför det gällande ramavtalet. Han blev
besviken över att Rolf Swenson ville använda sig av andra konsulter än TP, som
112 (233)
trots allt hade ramavtal med KV. TP hade mycket väl kunnat vara generalkonsult
med samordningsuppgift men projekten borde normalt, enligt hans mening, ha
upphandlats enligt LOU eller enligt gällande ramavtal. Det var tydligt att Rolf
Swenson tänkte direktupphandla. Denne var helt tydlig och förhandlingsutrymme
saknades.
Ett par dagar efter mötet avfattade han på eget initiativ brevet av den 10 januari
2006 och skickade det till Rolf Swenson. Avsikten med brevet var att protestera mot
att TP hölls utanför projekten och inte fick vara med.
Anders Holger Johansson
Han blev år 1993 VD för fastighetsbolaget Mandamus som 1992 bildades av
Föreningsbanken i finanskrisens spår. Uppgiften var att flytta över ”dåliga”
fordringar till specialenheter. Föreningsbanken tog nämligen över 5-6 miljarder kr i
dåliga fordringar. Det handlade om nästan 1 000 fastigheter samt 10-15
rörelsedrivande bolag, exempelvis Skara sommarland och Fiskgrossisterna i
Stockholm.
Göran Henriksson anställdes i Mandamus i februari 1996 med uppgift att ansvara
för affärsutveckling och försäljning av de rörelsedrivande bolagen. Han behövde
hjälp med detta. Göran Henriksson arbetade alltså inte med Mandamus fastigheter,
även om vissa av affärsbolagen hade fastigheter. Göran Henriksson skötte sina
uppgifter ”jättebra” och på ett mycket kompetent sätt. Denne var en duktig
affärsman men sysslade inte med fastigheter utan hade fullt upp med affärsbolagen
och försäljningarna av dem. När Mandamus Holding bildades för att koncentrera
arbetet med de rörelsedrivande bolagen blev Göran Henriksson dess VD.
Bengt Nilsson
Han arbetade under 2005-2006 på Östersunds kommun, närmare bestämt med
mark- och exploateringsfrågor, och hade varit inblandad i anstaltsprojektet
Verksmon. Bakgrunden till projektet var det sysselsättningsbortfall som uppstått
efter det att försvarsanläggningarna i kommunen lagts ned.
113 (233)
År 2005 kom diskussionerna om anstalten igång på allvar och man hittade en
lämplig tomt i Verksmon. Fastigheten var tillskapad för den planerade anstalten och
den skulle nu säljas.
I mitten av april 2006 fick han information av kommunens fastighetschef Rolf
Lundell att det var ett företag som hette Brinova som skulle köpa fastigheten. Han
visste inte någonting om det bolaget. Han mailade därför till Anders Johansson på
KV och begärde uppgifter om Brinova, dess organisationsnummer och adress. Han
fick ett svarsmail från KV i vilket det sades att KV skulle återkomma när det var
klart vem som skulle förvärva fastigheten. Av mailet syntes att KV:s fastighetschef
Rolf Swenson hade sett mailet. Den 17 maj 2006 uppgav konsultbolaget Les Arc,
som anlitats av KV för hyresförhandlingar, via mail att Brinova Nova 173 skulle
köpa fastigheten. På mailet fanns en kontaktperson namngiven, med vilken
kommunen tog kontakt.
Kommunen färdigställde utifrån de uppgifterna en promemoria till
kommunstyrelsen angående den planerade försäljningen. I september 2006 kom ett
av Brinova undertecknat köpeavtal till kommunen. Diskussionen om upphandlingen
av Brinova hade gått rätt till hade då kommit igång inom kommunen genom artiklar
i massmedia. Köpeavtalet undertecknades därför aldrig av kommunen.
Det blev sedermera klart att Specialfastigheter skulle bygga fängelset. Planerna
avbröts dock och något fängelse kom aldrig att uppföras.
Daniel Nord (Fojab)
Daniel Nord har i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som Anders Alvemo om
arbetet i Fojabs styrelse. Därutöver har han uppgett bl.a. följande.
Han var arkitekt och delägare i Fojab Arkitekter. År 2006 blev han styrelseledamot i
Moderbolaget Fojab och år 2010 dess VD efter Björn Wigelius.
114 (233)
Han var inte inblandad i Norrlandsprojekten utan kände bara till dessa genom
föredragningar i styrelsen. Det s.k. Excelarket med Henova upptaget som
beställarkonsult hade han inget minne av att han sett innan förundersökningen
inleddes. Samma sak gällde hans kännedom om Henova och Göran Henriksson.
Björn Wigelius visade honom i oktober 2010 provisionsavtalet, som Fojab hade
med Henova/Göran Henriksson. Björn Wigelius hade presenterat det som ett
agentavtal. Enligt hans mening kunde ett agentavtal likställas med en
marknadsåtgärd, d.v.s. en marknadsrelaterad kostnad.
Sedermera hade Fojab låtit juridisk expertis granska provisionsavtalet. Anlitad
advokat hade då karaktäriserat det som ”trubbigt”. Procentnivån, 2,5 procent, i
avtalet blev vid stora uppdrag blev alldeles för hög och avtalet borde ha anpassats
därefter. Fojab var numera väldigt uppmärksamt när det gällde provisionsavtal men
det var svårt för honom att i efterhand säga hur han skulle ha reagerat på
Henovaavtalet om det hade föredragits i styrelsen i tiden före förundersökningen.
Han hyste heller ingen säker åsikt om Henovaavtalet var så ”unikt” att det borde ha
presenterats för styrelsen.
Stig Jonsson
Han var pensionär men hade sedan den 1 januari 2003 arbetat på Mandamus AB,
som i finanskrisens spår hade bildats som ett dotterbolag till Föreningsbanken.
Göran Henriksson, som började i Mandamus 1996, var inte bankman utan
företagsledare med kunskap om personaladministration och ansvarig för de
rörelsebolag som Mandamus tog hand om. Denne hade inget ansvar för de
fastigheter som överfördes till Mandamus. I samband med fusionen mellan
Föreningsbanken och Sparbanken år 1997 (Föreningssparbanken namnändrad till
Swedbank) började Göran Henriksson som personalansvarig i Göteborg och blev
stationerad där.
År 2003 gick Göran Henriksson över till Swedbanks avdelning för internationella
relationer, eftersom banken fortsatte med utvecklingsarbete i de fusionerade
bankernas spår. Detta initierade många studiebesök från tredje världen och Kina,
115 (233)
som på inbjudan från SIDA och Världsbanken skulle utbildas om europeiskt
bankväsen. Göran Henriksson blev ansvarig för detta och kallades in när det
erfordrades hjälp. Denne satt med i en eller två kommittéer i internationella
sparbanksfederationer och reste därför till Bryssel minst en gång i månaden. Han
kontaktades också av SIDA för olika uppdrag och gjorde flera utlandsresor för
SIDA:s räkning.
Banken fick sedermera en upphandling av SIDA, då hans samarbete med Göran
Henriksson ökade. Via upphandling fick banken i uppdrag att vara finansiell
rådgivare till Human Habitat, som sysslade med allt som var relaterat till fattigas
boende, reglering av äganderätt och panträtt m.m. Han och Göran Henriksson kom
att dela på uppdraget att vara rådgivare åt Human Habitat.
Göran Henriksson hade ett eget bolag men han visste ingenting om bolaget. Göran
Henriksson hade också ett sidouppdrag som han fått tillstånd att ha men han hade
aldrig hört att Göran Henriksson höll på med fastighetsmäkleri.
Mats Paulsson
Han var VD för byggnadsföretaget PEAB under den i målet aktuella tiden och gick
i pension 2011.
Han kände inte Göran Henriksson och saknade kännedom om dennes företag
Henova. Det var dock möjligt att han en gång kan ha träffat Göran Henriksson
eftersom Swedbank är PEAB:s bank. Han hade inte sett Göran Henrikssons
koncept/utkast till provisionsavtal mellan Henova och PEAB.
På PEAB kunde ibland en summa pengar betalas ut till någon som tipsat om ett
uppdrag för PEAB. Henovas förslag, som han sett idag var orimligt utifrån hans och
PEAB:s synvinkel. PEAB hade en mångfald av bygguppdrag. En finder’s fee på
procentbasis skulle enligt hans mening leda till orimligheter.
116 (233)
SPELKONTOT (ÅP 5)
Rolf Swenson
Allmänt om KV:s avtal med Ferax
Han blev fastighetsdirektör på RPS år 1997 och det var i samband därmed som han
träffade Stefan Svensson vid ett möte angående bl.a. en planerad utbyggnad av
Kvarteret Kronoberg. Stefan Svensson representerade Vasakronan.
Han tyckte att Stefan Svensson var väldigt skicklig. När projektet Kronoberg kom
igång hyrde han in sig i tjänstelokaler på södra Agnegatan, där det satt 80-90
personer. Där satt bland andra Stefan Svensson och dennes stab och han kom att
arbeta tillsammans med dem under tre år.
Han deltog i mötet i Trosa den 1 februari 2006 och ville ha offerter av de personer
han kallat. Lars Nylén hade krav på välkända, skickliga konsulter och kände till
både Ferax och Les Arc. KV hade mycket goda erfarenheter av dem. Det var
meningen att dessa företag skulle ingå i ett generalkonsultavtal avseende
Norrlandsprojekten, oavsett vem som utsågs till generalkonsult. Fojab var inte
utvalt till generalkonsult då.
Spelkontot
Han hade hört talas om Stefan Svenssons spelande. Han fick sin frus tillstånd att ta
50 000 kr i anspråk för spel och sätta in i spelbolaget på angivet konto. Han var
aldrig inblandad i inbetalningarna till Unibetkontot. Avsikten var att de skulle dela
på de vinster som uppkom efter en grundinsättning på 50 000 kr var. Dessutom
skulle Stefan Svensson bidra med sin spelskicklighet. Han tyckte att spelet gick bra,
eftersom hans vinst i slutänden blev 100 000 kr på ett och ett halvt år. Stefan
Svensson kunde inte ta ut pengar från kontot utan fick ta sin vinstandel via
spelvinster utanför kontot. Rolf Swenson kunde emellertid göra uttag om det fanns
pengar tillgängliga på kontot.
117 (233)
Han var säkert inne ett antal gånger på kontot för att se kontosaldot. Det skedde
exempelvis när han skulle betala räkningar via Internet från tjänstedatorn på KV.
Då ”poppade” alla konton upp och han kunde kontrollera alla tillgängliga saldon.
Det var bara åklagarens påstående att de 800 000 kr, som Stefan Svensson satt in på
kontot, var hans pengar. Åklagaren hade inte förstått hur spelet genomfördes. Han
hade inte ”sett” de 800 000 kr som inbetalats av Stefan Svensson under speltiden.
Den summan såg han när den visades under förundersökningen. Spelkontot
avslutades eftersom han gjorde bedömningen att han inte skulle få lov att spela mer
för sin fru och att det behövdes mer pengar för att kunna fortsätta. Han och Stefan
Svensson kom därför överens om att avsluta kontot.
Kuvertpengarna
Han var medveten om att han under förundersökningsförhör och under
häktningsförhandlingar inför tingsrätten år 2010 uppgett att han fått pengar
uppgående till minst 500 000 kr, avrundat nedåt.
Han var numera helt säker på att det han sagt om mottagna 500 000 kr från Stefan
Svensson inte stämde med verkligheten. Han mådde förfärligt dåligt under
frihetsberövandet och kunde inte sova på nätterna. Han fick ligga i en fyllecell och
ville komma ifrån förhöret så snabbt som möjligt. Frågorna, som var ledande,
framfördes i en arrogant ton. Han kände vid den tidpunkten inte till spelkontots
totala transaktionsvolym och mindes inte heller hur mycket han egentligen fått av
Stefan Svensson.
Idag ville han minnas att han fått ett belopp om (2x25 000=) 50 000 kr i kontanter
av Stefan Svensson, förmodligen under 2007. Huruvida det utgjorde ett lån eller om
det rörde sig om vinstpengar kom han inte ihåg.
Pengarna i bankfacket härrörde från hans avlidne svärfar och hade legat i
bankfacket länge. Sedelbunten låg samlad genom en gördel. Stefan Svensson
118 (233)
lämnade bara sedlar löst och inte med gördel. Han fru hade senast besökt
bankfacket år 2011.
Stefan Svensson
Personliga omständigheter och uppbyggnaden av Ferax
Han föddes i Östersundstrakten men flyttade tidigt till Fränsta. I unga år höll han på
med idrott, bl.a. ishockey. Han bodde därefter 15 år i Skåne och studerade där. År
1985 fick han jobb i Nynäshamn och startade i samband med det ett bolag. Han har
sedan dess varit egenföretagare. Han arbetade några år ensam i Ferax men då
uppdragen blev större behövdes fler anställda. Uppbyggnaden av bolaget Ferax tog
sin början.
Rolf Swenson träffade han för första gången år i slutet på 90-talet, strax innan
Kronobergsprojektet kom igång. Sedan träffade han denne på olika möten i
samband med Kronobergsprojektet. Rolf Swenson var representant för RPS och
själv arbetade han med Specialfastigheter/Polisfastigheter. Rolf Swenson kan ha
sagt till honom att han skulle börja på KV. De blev goda vänner men umgicks aldrig
privat. Rolf Swenson, som hade mandat att fatta beslut var driven och förde
projektet framåt.
Bolaget hade under åren funnits i många olika skepnader men det är fel att tala om
det som en koncern. Det fanns bara ett Feraxbolag – Ferax Projektledning AB.
Vissa av de övriga Feraxbolagen hade han inte varit ägare i överhuvudtaget. Ferax
var ett väletablerat företag på marknaden och ansvarade bland annat för
projektledningen av kvarteret Kronoberg och Rådhuset i Stockholm. Ferax hade sitt
säte i Stockholm.
Mötet i Trosa och uppstarten av Östersunds- och Haparandaprojekten
Han blev kallad till ett möte i Trosa. Mötet var den 1 februari 2006. KV/Rolf
Swenson deltog och Stefan Svensson tillfrågades om han var intresserad av uppdrag
i Östersunds och Haparandaprojekten. Les Arc/Lars Erik Sundberg var också med.
119 (233)
Han visste inte varför Rolf Swenson frågade just Ferax och Les Arc. Det talades
inte om vilken arkitekt det skulle bli. Han hade aldrig tidigare arbetat med
Fojab/Björn Wigelius. På våren samma år blev det klart att Fojab skulle rita
anstalterna.
Ferax konsultavtal för Haparanda- och Östersundprojekten
Ferax roll i dessa projekt var initialt beställarkonsultens med uppgift att representera
fastighetsägaren. Det fanns dock ännu ingen fastighetsägare för Haparanda och
Östersund och Ferax saknade uppdrag att söka efter en lämplig fastighetsägare. Han
förde därför för KV:s räkning bara diskussioner med respektive kommun. Det var
ett s.k. totaluppdrag. KV skulle nämligen bli hyresgäst i projekten. Les Arc var den
konsult som skulle representera hyresgästen.
Ferax fakturerade KV eller Fojab. Det var Rolf Swenson på KV som han hade
kontakt med. I projektet Saltvik blev Ferax initialt beställarkonsult åt KV.
Ferax konsultavtal i Saltviksprojektet
Avtalet hade föregåtts av en skriftlig offert från Ferax till KV. Det var Ferax som
sedan med juridisk hjälp upprättat avtalet. Det var fråga om ett rent standardavtal
enligt ABK och avsåg ett totaluppdrag. Ferax tecknade liknande avtal med andra
konsulter när de var underställda dem. Kontraktssumman byggde på offerter från
Fojab, Les Arc och Team. Om detta var ett samordnat förfarande visste han inte.
Det var på KV:s direktiv som Fojab, Les Arc och Team skulle vara med i projekten.
Exakt varifrån direktiven kom visste han inte.
Ferax lade aldrig lagt något anbud enligt LOU men han kände naturligtvis till lagen.
Det ålåg inte Ferax att kontrollera att den lagen följdes. Han funderade aldrig på om
övriga konsulter upphandlats enligt LOU. Det hade hänt många gånger tidigare att
Ferax fått uppdrag utan tillämpning av LOU och ett sådant beslut hade aldrig
överklagats.
120 (233)
Ferax konsultavtal med KV innebar att Ferax skulle vara beställare av övriga
uppräknade konsulter och betala deras arbete men Ferax skulle inte ansvara för
själva arbetet. Underkonsulterna skulle alltså utföra arbete enligt lämnad offert men
inget mer. I övrigt kunde Ferax inte ansvara för dem. Så länge Ferax utförde arbetet
enligt den offert som lämnats ansvarade alltså Ferax för Fojabs, Teams och Les
Arcs arbete. Offerterna skickades till Ferax (offerterna från de övriga konsulterna).
Ferax hade inte anmodat dem att skicka offerterna till Ferax. Anledningen till varför
Ferax fick kontraktet mot KV var att det så småningom skulle läggas över på en
fastighetsägare.
Ferax konsultavtal med KV medförde av naturliga skäl en fördröjning på cirka två
månader innan den egna faktureringen kunde påbörjas. Etableringskostnader, såsom
exempelvis anställdas löner, resor etc, måste ju betalas.
När Ferax lämnade sin offert på arbetena var det i princip klart att Specialfastigheter
skulle bli ny fastighetsägare. Ferax hade ett ramavtal med Specialfastigheter. Det
var nog samtidigt som Ferax fick offerterna från övriga konsulter.
Han hade ingen kontakt med Specialfastigheter i juli 2006, när avtalet skrevs. Under
hösten 2006 kom det dock in folk från Specialfastigheter som han kände sedan
tidigare.
Det nya avtalet mellan Kriminalvårdsfastigheter och Ferax innebar i huvudsak att
Ferax fick en ny roll och fortsättningsvis betalades av Kriminalvårdsfastigheter.
Ferax fick nya uppgifter eftersom det nu blev fråga om en totalentreprenad och
sedan generalentreprenad.
Det var skillnad mellan totalentreprenad, å ena sidan, och generalentreprenad, å den
andra. Vid en totalentreprenad beskrivs vilka funktioner som ska uppfyllas i
entreprenaden. Dessa beskrivningar tjänar som upphandling av entreprenören som
ritar upp och bygger. En generalentreprenad innebär att en beskrivning av hur en
entreprenör ska utföra själva projektet. Som projektorganisatör fick Ferax fler
121 (233)
uppgifter som skulle utföras. Detta innebar en förändring av de resurser som Ferax
behövde. Det handlade om projekteringsledning, installationskontroll samt utökat
ansvar för byggkontrollen.
Spelkontot
Det var vanligt med spel i hans kretsar men han spelade nog mer än de andra. Hans
spelande hade gått omväxlande bra och mindre bra. Vinster, exempelvis från ATG,
utbetalades i regel kontant medan spel via Unibet inbetalades via Unibetkontot till
ett bankkonto. Kontantvinster över 25 000 kr hämtades ut på bank.
Redan när han och Rolf Swenson arbetade tillsammans i Kronobergsprojektet ville
Rolf Swenson att de skulle bilda ett spelbolag. Det var aldrig tal om att fler personer
skulle delta i spelandet och det fanns alltså tankar på ett gemensamt spelande långt
innan Saltviksprojektet aktualiserades. Det fanns alltså inget samband med det
projektet.
Det var han som lade upp organisationen för spelandet. Rolf Swenson öppnade ett
konto i Handelsbanken, till vilket ett Unibetkonto kopplades. Det var en slump att
det blev Rolf Swenson som öppnade kontot, det kunde lika gärna ha varit han som
gjort det. Det var endast Rolf Swenson som kunde ta ut pengar kontant från kontot.
Han hade däremot möjlighet att via Unibetkontot satsa spelpengar från kontot i
Handelsbanken. Det spelades på såväl Unibet som andra spel. Han trodde att spelen
utanför Unibet genererade de högsta vinsterna. Det var då fråga om exempelvis trav
och Svenska spel.
Om alla de pengar, som han hade satt in på kontot, 844 000 kr, i praktiken varit
tillgängliga för Rolf Swenson hade det inte blivit något spel. Det var en teoretisk
siffra i sammanhanget. Allt med anknytning till spelkontot gjordes enligt principen
om ”gentlemen’s agreement”. Det skulle sätta in lika mycket var på kontot, dvs.
50 000 kr var, och grundtanken var också att de i slutänden skulle ta ut lika mycket
pengar från kontot. Han mindes inte själv hur mycket han tog ut. I december 2008
kr hade han tagit ut sin vinstandel i kontanter från trav, ishockey, fotboll m.m.
122 (233)
De var överens om att avsluta kontot. Det gick inte hundraprocentigt bra och han
hade räknat med mer än 100 000 kr i vinst.
Han och Rolf Swensons gemensamma spelkonto kunde kanske i efterhand se
märkligt ut. Under själva spelperioden tänkte han inte på att det kunde uppfattas
som olämpligt mot bakgrund av affärerna mellan KV och Ferax.
Kuvertpengarna
Vid två tillfällen hade Rolf Swenson fått spelvinster i kontanter av honom. Det
rörde sig om cirka 50 000 kr. Han hade aldrig lånat pengar till Rolf Swenson. De
hade aldrig talat om några lån. Han gick omkring med rätt mycket kontanter på sig
på grund av spelen utanför kontot. Som mest bar han på sig 25 000 kr i kontanter.
Han mindes inte de närmare omständigheterna kring överlämnandet men minnesbilden var att det rörde sig om två tillfällen. Han hade flera egna spelkonton. De
pengar som han själv vann på spelandet med Rolf Swenson utanför Unibet satte han
in på dessa egna konton efter avdrag för Rolf Swensons andel.
123 (233)
ÖRESUNDSPROJEKTET (ÅP 6)
Stefan Svensson
Den 25 juni 2008 hölls ett möte mellan honom, Sten Gustavsson, Björn Wigelius
och Mattias Borg på Fojabs kontor i Lund. Bakgrunden till mötet var hans planer på
att låta Ferax etablera ett projektledningsföretag i Öresundsområdet, som skulle ha
namnet Ferax Öresund AB. Frågan hade diskuterats i bolagets styrelse och han hade
börjat söka efter ett VD-namn. Kandidaten var Mattias Borg. Sten Gustavsson satt i
Ferax styrelse och var god vän till honom. Han tyckte också att Björn Wigelius,
som han kände från anstaltsprojekten och som bodde i den aktuella regionen, var
lämplig i sammanhanget.
En utgångspunkt för denna etablering var emellertid att Ferax fick ett avtal till stånd
i projektet med Ersättningsanstalten i Vä, Skåne. Den processen drog emellertid ut
på tiden och till slut blev det ingenting av med Vä och etableringsidén gick i stå.
Ett år senare, våren 2009, fick han dock kontakt med en amerikansk fastighetsfond
som skulle ”fräscha upp kvarter” i Köpenhamn med en sammanlagd yta på 50 000
kvm. Ferax höll dessutom på med ett köpcentrum i Blekinge. Han ”vaknade till”
och tyckte nu att det kunde vara en lämplig utgångspunkt för den nämnda
etableringen i Öresundsregionen, närmare bestämt i Malmö. Han kontaktade Björn
Wigelius om saken. De var överens om att det först av allt borde göras en
marknadsundersökning innan man gick in i ett sådant projekt. Björn Wigelius, som
åtog sig att svara för den här saken, föreslog Göran Henriksson/Henova och sade att
denne var lämplig att utföra en sådan undersökning. Han hade inga synpunkter på
Björn Wigelius förslag utan uppdrog till denne att sköta kontakterna med Göran
Henriksson. Han litade i detta avseende helt på Björn Wigelius.
Fakturorna började komma i augusti 2009. Han såg aldrig något fakturaunderlag
från Henova. Han visste inte om Björn Wigelius sett något material men denne sade
att processen var igång och det räckte för honom. Han tyckte att 1 Mkr exkl. moms
för en marknadsundersökning verkade skäligt och han betalade därför den summan.
124 (233)
Han kände inte Göran Henriksson och hade aldrig träffat Göran Henriksson innan
förundersökningen inleddes år 2010.
Han hade aldrig fått någon marknadsundersökning i sin hand och låg nu i tvist med
Göran Henriksson om återbetalning av 600 000 kr exkl. moms av hela arvodet om
1, 25 Mkr inkl. moms, som han erlagt för marknadsundersökningen. Det var först
när han under förundersökningen såg rekonstruktionen som han började rikta krav
mot Göran Henriksson. Kravet riktades sent men var uppe i diskussion långt
tidigare. Efter samråd med Björn Wigelius bestämde han sig för att det nedlagda
arbetet på undersökningen var värt 400 000 kr exkl. moms.
Han tackade nej till Köpenhamnsprojektet, eftersom han ville vara kvar i Skåne.
Hösten 2010 lades Vä-projektet ned. Tanken på ett projektledningsföretag fanns
kvar ända till dess han anhölls i detta mål.
Göran Henriksson
Han och Björn Wigelius började diskutera hans uppdrag att göra en
marknadsundersökning om Öresundsregionen under våren 2009. Han ville minnas
att han satte igång med uppdraget omedelbart. Han avrapporterade dock inte förrän
hösten 2009.
Han hade stor erfarenhet av marknadsundersökningar från sina tidigare befattningar
inom NCC och Mandamus. Det är för övrigt just den verksamhet som sysselsätter
honom i det bolag, Swedinco, som han idag bedriver i Afrika. Han utgick från en
standardersättning om 15-20 000 kr/dag.
När han skickade ut den första fakturan hade han gjort merparten av
etapp 1. Detta var alltså en begäran om förskott. De resterande 500 000 kr var
emellertid att se som ett sådant. Han uppfattade aldrig att uppdraget skulle bestå av
två etapper. Som konsult var det viktigt att försöka fakturera så mycket som möjligt
i förskott. Detta gällde särskilt om konsulten hade haft kostnader. Faktureringen
ägde alltid rum efter att han fått klartecken från Björn Wigelius.
125 (233)
Han diskuterade inte uppdraget med någon annan än Björn Wigelius. Han skulle
dock skicka fakturorna till Stefan Svensson, som han uppfattade som
huvudintressent i den planerade etableringen. Han tog inte reda på vilka som skulle
bli delägare i det tänkta bolaget, Ferax Öresund.
Det var aldrig tal om ett skriftligt arvodesavtal dem emellan. Han kände Björn
Wigelius väl och de hade lätt att komma överens även om vissa tidigare
diskussioner om provisionsnivåer varit häftiga. De båda hade då baserat en
provision utifrån ett belopp som varit mycket lägre än vad som i slutänden blev
fallet.
Marknadsundersökningen försvann i och med att hans dator kraschade i Nairobi år
2009. Det var därför han rekonstruerade den. Rekonstruktionen, som utgjorde själva
stommen till det utförda arbetet, kunde vara bra att ha för minnet och ifall det blev
en tvist. En sådan har också uppstått mellan honom och Stefan Svensson.
Rekonstruktionen visade bara en del av vad han gjort.
Han försökte för övrigt få Björn Wigelius och Stefan Svensson att intressera sig för
en etablering i Afrika men rönte inget gehör från deras sida.
Björn Wigelius
Björn Wigelius har i huvudsak lämnat samma uppgifter om händelseförloppet kring
Öresundetableringen som Stefan Svensson och har härutöver tillagt bl.a. följande.
Stefan Svensson presenterade sin idé och tanken var – underförstått – om de kunde
tänka sig att gå in med engagemang och som delägare. De var överens om att de
måste ha ”ett projekt i botten” för att kunna starta. Ersättningsanstalten i Vä var ett
”svajigt” projekt och på hösten kyldes etableringsdiskussionerna ned. Han var
tveksam när det gällde att gå in i etableringen eftersom han var VD i Fojab och
Ferax Öresund delvis kunde komma att bedriva konkurrerande verksamhet.
126 (233)
Året därpå, våren 2009, ringde Stefan Svensson igen och berättade om ett stort
Köpenhamnsprojekt. De återupptog samtalen om en etablering och Stefan Svensson
frågade om han kunde göra en marknadsundersökning. Björn Wigelius, som hela
tiden agerade på Ferax uppdrag, tyckte dock att de skulle anlita någon annan och
föreslog Göran Henriksson. Han tyckte denne var en ”doer”, som prioriterade
snabba resultat. Han hade visserligen haft häftiga diskussioner om storleken på
dennes provisionsbelopp tidigare men detta fick inte undanskymma Göran
Henrikssons kvalitéer.
Göran Henriksson samtyckte och drog igång arbetet. Uppdraget formulerades enligt
följande. 1. Undersök etableringsförutsättningarna. 2. Biträde med själva
genomförandet sedan beslutet om etablering fattats. Alla enades om ett arvode för
arbetet om 1 Mkr.
Arbetet sammanföll med projektet Ersättningsanstalten i Vä. Det fanns inget skrivet
underlag för uppdragets genomförande, eftersom allt var så bråttom. Göran
Henriksson visade upp sitt skrivarbete ett par tre gånger för honom. Han hade sett
rekonstruktionen av undersökningen men mindes inte hur ”originalet” såg ut. Det
han såg bekräftade vad han redan visste. De diskuterade för övrigt sinsemellan hela
tiden tankarna bakom den tänkta etableringen.
Den första fakturan kom, när Göran Henriksson/Henova arbetat ett par månader.
Stefan Svensson hade haft synpunkter på beloppsstorleken i efterhand och därför
riktat ett krav på återbetalning mot Göran Henriksson.
Rolf Swenson
Han kände inte till någonting om Ferax planer att starta ett etableringsföretag i
Öresundsregionen.
Han kände Stefan Svensson, Björn Wigelius och Göran Henriksson men hade aldrig
pratat med någon av dem om denna idé. Vid ett tillfälle blev han emellertid
uppringd av Stefan Svensson som ville ha upplysningar om Mattias Borg, eftersom
127 (233)
Stefan Svensson funderade på att anställa denne som VD i ett företag. Stefan
Svensson sade inte vad bolaget sysslade med men han misstänkte att det handlade
om projektledning eftersom Mattias Borg sysslat med sådant både i TP och i Les
Arc.
Varken Björn Wigelius eller Stefan Svensson hade berättat om att de gett Göran
Henriksson ett uppdrag avseende en markandsundersökning. Han hade inte fått
någonting av vad Stefan Svensson betalat för marknadsundersökningen och inte
heller krävt att få det. Inte heller hade han blivit lovad att få det.
128 (233)
SKANSKAUPPDRAGEN (ÅP 7)
Rolf Swenson
Sollentunaprojektet
Projektet Sollentuna hade påbörjats 2004 och var således igång när han började sin
anställning vid KV den 1 december 2005. En arbetsgrupp hade bildats med Inga
Mellgren, chef för Region Stockholm, som ordförande. Föredragande och
sekreterare i gruppen var Leif Ramstedt samt han själv. Representanter för
Domstolsverket (DV), Rikspolisstyrelsen (RPS) och Polismyndigheten i
Stockholms län ingick i arbetsgruppen. Ibland fanns även en ekonom närvarande
samt representanter för arkitektfirman och olika sakområden inom projekteringen.
KV:s styrgrupp träffades ungefär en gång i månaden. KV hade också en styrgrupp,
tillsammans med Skanska, för att styra och leda projektet.
Gruppen var överens om att driva projektet, som skulle innebära att Attunda
tingsrätt fick nya lokaler och KV ett nytt häkte med en särskild avdelning för
häktade med restriktioner.
DV hade redan tecknat avtal med Skanska, avseende Attunda tingsrätt. När han
började på KV informerades han om att Skanska, förmodligen i februari 2005, fått i
uppdrag att påbörja arbetet med ett hyresavtal. DV hade inte upphandlat Skanska
enligt LOU. Han uppfattade att det var klart att Skanska skulle kontrakteras även
avseende häktet i Sollentuna. Han visste emellertid inte om KV formellt hade någon
option avseende valet av fastighetsköpare. Det fanns, inte minst med tanke på
säkerhetsaspekten, ett stort värde i att samma entreprenör utnyttjades och att det var
samma fastighetsägare för domstolen och häktet.
Det var således inte han som styrde Sollentunaprojektet mot Skanska, eftersom det
redan var klart när han började att Skanska skulle bygga häktet i Sollentuna.
När han började på KV fick han i uppdrag av Lars Nylén att fullfölja projektet
Sollentuna, liksom ett flertal andra projekt, så fort som möjligt. Övriga
129 (233)
högprioriterade anläggningar var fängelserna i Haparanda, Östersund och
Härnösand, häktet i Helsingborg samt säkerhetsanläggningarna på anstalterna i Hall
och Kumla och ombyggnationer av häkten i bl.a. Göteborg och Malmö.
Lars Nylén hade beslutat att utnyttja ramavtalet med TP. I februari eller mars 2006
fördes diskussioner mellan KV, som representerades av honom och Anders
Johansson, och TP angående Sollentunaprojektet. I april 2006 fick han i uppdrag att
teckna avtal med TP avseende projektering av systemhandlingar i enlighet med en
offert lämnad den 13 mars 2006. Det behövdes handlingar som var kalkylbara samt
tidsplaner för hela processen, inklusive projektering och byggande. Arbetet drog
igång och hösten 2006 köpte Skanska marken för bygget av Sollentuna kommun.
En mängd politiska och juridiska turer, som han inte deltog i, ledde till att
byggstarten försenades. Bland annat överklagades detaljplanebeslutet och
kommunens planerade markförsäljning av missnöjda boende i området
Förutsättningarna ändrades också av Lars Nylén eftersom denne utökade antalet
platser från 100 till nästan 200, vilket ställde till stora problem i
projekteringsarbetet.
Tanken var från början att domstolen och häktet skulle ligga i samma lokal. DV
hade därför meddelat Sollentuna kommun att den delen av fastigheten kunde säljas
till Skanska och hyresavtalet var redan tecknat. Skanska köpte marken för häktet
från Sollentuna kommun.
Saltviksprojektet
När det blev klart att ett nytt fängelse skulle byggas i Härnösand blev det fängelset
placerat i högsta säkerhetsklass, tillsammans med Hall och Kumla. Den befintliga
anstalten i Saltvik hörde inte till denna kategori. I samband med att
uppmärksammade rymningar skedde 2004 och Lars Nylén blev generaldirektör för
KV beslutades efter en utredning att säkerhetsbunkrar, ”fängelser i fängelserna”,
skulle byggas på de tre anstalterna.
130 (233)
Arbetet med anstalten Saltvik i Härnösand var, liksom arbetet med anstalterna i
Östersund och Haparanda, redan igång när han påbörjade sin anställning vid KV. I
Östersund och Haparanda hade inletts ett arbete med optionsavtal i vilka respektive
kommun förband sig att sälja marken till den fastighetsägare som KV pekade ut.
Han hade hört att det fanns ett optionsavtal även avseende Saltvik men han hade
inget minne av att ha sett det avtalet. Kommunstyrelsen i Härnösand sade på ett
sammanträde att ur deras synvinkel var det inget problem att sälja marken till den
fastighetsägare som KV pekade ut. Det visade sig senare att kommunen fullföljde
det löftet.
En styrgrupp bildades inom KV, med chefen för Region Nord, Claes Lundqvist,
som ordförande. Han själv, samt ytterligare några från Region Nord, ingick i
styrgruppen. Projektledaren från huvudkontoret var sekreterare och föredragande i
gruppen.
Arbetet fortsatte med att ta fram alla grundläggande handlingar för att få igång
projekteringen. De första mötena som han deltog i ägde rum i början av 2006.
Det fanns en bestämmelse i LOU, det s.k. hyresavtalsundantaget, som medförde att
hyresavtal inte behövde upphandlas enligt LOU. Den tillämpades i detta fall.
Undantaget, som upphörde att gälla den 31 december 2008, tillämpades av alla
myndigheter han kände till.
Mötet med Björn Wigelius
När han träffade Björn Wigelius den 7 mars 2006 var Fojab aldrig aktuellt för
Sollentunaprojektet och han hade inte heller sagt något av den innebörden till Björn
Wigelius. Anteckningen om Sollentuna och Fojab i Björn Wigelius PM från mötet
den 7 mars 2006 var uppenbart felaktiga. Det var istället AG Arkitekter i Stockholm
som skulle rita häktet i Sollentuna.
Även Björn Wigelius anteckning om att han skulle vara ordförande för juryn i
131 (233)
P-skissen för Härnösandsprojektet var felaktig. Det var Lars Lidén, teknisk direktör
på Specialfastigheter, som blev ordförande för juryn. Han var dock med i juryn,
som representant för KV. De förslag som kom in granskades noga. Lars Nylén var
mycket aktiv i det arbetet. Bryggan Arkitekter vann tävlingen. Han ansåg att bästa
förslaget vann.
Uppgörelsen med Specialfastigheter – ”fredspipan”
Lars Nylén hade den bestämda uppfattningen att Specialfastigheter hade skörtat upp
KV genom för höga hyresnivåer generellt. Förhandlingar härom hade påbörjats med
Specialfastigheter redan under 2005, innan han började vid KV. Lars Nylén var trött
på att det aldrig blev färdigt och KV behövde pengar med anledning av de
förestående nyetableringarna. Det var även viktigt att få till stånd ett nytt
samarbetsavtal för effektiviteten i samarbetet. Han och Lars Nylén satt många
kvällar och diskuterade hur han skulle agera vid förhandlingarna.
Han fick Lars Nyléns uppdrag att förhandla med Specialfastigheter för att KV
skulle få en återbetalning om åtminstone 800 Mkr. Han skulle också få till stånd ett
nytt samarbetsavtal/ramavtal mellan Specialfastigheter och KV. Innan dessa
överenskommelser kommit till stånd skulle Specialfastigheter enligt Lars Nylén
hållas borta från alla KV:s nyetableringar. Det gällde inte bara Sollentuna, utan
också exempelvis det nya häktet i Helsingborg som Specialfastigheter gick miste
om trots att de var intresserade av det. Han uppfattade detta som en uttrycklig order
från Lars Nylén.
Mötena hos Les Arc under våren och sommaren 2006 ägde rum på grund av Lars
Nyléns direktiv om förlikningsförhandlingar med Specialfastigheter. De ledde till
ett ökat tryck på Specialfastigheters VD Curt Bylund. Denne hade nämligen i sin tur
direktiv från sin styrelse att Specialfastigheter skulle vara huvudägare till
anläggningar av aktuellt slag i Sverige. Curt Bylund var störd över att
Specialfastigheter inte som förut fick komma till ”dukat bord”. Marknads- och
fastighetschefen Torbjörn Blücher insåg dock att Specialfastigheter skulle
konkurrensutsättas, vilket han också tydligt givit uttryck för för denne. Taktiken
132 (233)
fick avsedd verkan. Under våren 2006 kom nämligen KV och Specialfastigheter
överens om både återbetalning och ett nytt samarbetsavtal.
De två uppgörelserna bekräftades genom att Lars Nylén bjöd in Curt Bylund till ett
möte på KV:s huvudkontor i Norrköping. Lars Nylén och Curt Bylund åt lunch och
”rökte fredspipa”, som Lars Nylén uttryckte det. När de kom tillbaka fick han
beskedet att det var klart att Specialfastigheter skulle bli fastighetsägare för
Saltviksanstalten. Det var dock inte förrän efter ett styrelsemöte i Specialfastigheter
i oktober 2006 som det blev formellt beslutat att Specialfastigheter skulle bli
fastighetsägare för Saltviksanstalten. Specialfastigheters styrelse tackade då nej till
upplägget med Skanska som fastighetsägare.
Orsaken till yttrandena vid mötet på Les Arc den 15 maj 2006 om att Skanska
skulle få köpa tomten i Härnösand var alltså att sätta press på Specialfastigheter och
få en uppgörelse till stånd. KV:s ambition var hela tiden att Specialfastigheter, inte
Skanska, skulle köpa marken och bli fastighetsägare. Lars Nylén krävde att han
fortlöpande skulle hållas informera om förhandlingarna och var alltså införstådd
med detta.
Ferax, Les Arc och projekteringsgruppen
Uppgörelsen med Specialfastigheter ledde till att Ferax, som hade ramavtal med
Specialfastigheter, blev generalkonsult för Saltviksprojektet. Han undertecknade
avtalet efter beslut av Lars Nylén. Saltviksavtalet skulle nu transporteras till
Specialfastigheter så snart Curt Bylund fått godkännande från bolagets styrelse om
att gå vidare med projekteringen. Detta skulle ske på ett styrelsemöte i oktober
2006. När avtalet transporterats över började Specialfastigheter vid årsskiftet
2006/07 att betala fakturor från Ferax avseende Saltvik. Därefter ändrade
Specialfastigheter och konsultgruppen avtalet så att Fojab blev generalkonsult. Det
formella avtalet med Specialfastigheter skrevs inte under förrän under 2008.
Lars Nylén hade gett direktiv om att samma projekteringsgrupp skulle användas för
de tre Norrlandsanstalterna. När han började på KV var Östersund högsta prioritet,
133 (233)
därefter kom Haparanda och sedan Saltvik. På grund av politiska krav på Lars
Nylén från Justitiedepartementet ändrades det så att Saltvik fick högsta prioritet.
Ferax skulle delta i projekteringen av Saltvik. Därom var han och Curt Bylund på
Specialfastigheter överens. Specialfastigheter hade ramavtal med Ferax. Både han
och Bylund hade goda erfarenheter av Ferax från arbetet med Kvarteret Kronoberg i
Stockholm. Han utgick ifrån att Curt Bylund hade styrelsemandat för transporten av
avtalet. Transporten var förankrad hos KV.
Les Arc var ett av de företag som enligt Lars Nylén skulle ingå i
projekteringsgruppen för de tre Norrlandsfängelserna. Les Arc hade lämnat anbud
och var sedan april 2006 kontrakterade, i avtal med Fojab, som beställarkonsult för
Östersund och Haparanda. Det föredrogs för Lars Nylén vilka företag som skulle
ingå och denne beslutade sedan om att inkludera Les Arc. Han hade aldrig själv
fattat några sådana beslut.
TP hade tidigare ägts till hälften av Lars-Erik Sundberg. Han kände både Lars-Erik
Sundberg och Kenneth Lindberg väl sedan sin tid på RPS. Sundberg hade inte fått
någon information från honom om KV:s samarbete med Skanska. Sundberg hade
dock jobbat många årtionden i branschen och kände därför till Skanska. Kenneth
Lindberg hade inte, såvitt han vet, någon särskild information om Skanska.
Försäljningen av Sollentunafastigheten och hyresavtalet med Skanska
I avtalet med Skanska stipulerades att Skanska skulle samråda med KV och inhämta
KV:s godkännande innan häktesfastigheten såldes vidare. Det var han som krävde
att en sådan klausul skulle föras in och Skanska protesterade inte. Det kravet
ställdes på grund av hans erfarenhet av en dålig hyresvärd för polishuset i Uppsala
och avsåg att minimera risken för att KV fick en oseriös hyresvärd. Han förde
vidare till Lars Nylén att Skanska ville sälja och Lars Nylén accepterade det.
Försäljning kom dock inte till stånd.
134 (233)
Under 2007 tecknade KV och Skanska ett preliminärt hyresavtal för Sollentuna.
Inför avtalet hade förhandlingar med Skanska ägt rum där KV representerades av
honom och Leif Ramstedt, som var inhyrd från TP som projektledare, samt Mats
Persson, som var ansvarig på KV för alla hyresavtal. Vid slutet av förhandlingarna,
under våren/sommaren 2007, hade Mats Persson även kontakt med Kenneth
Lindberg som var hyresrättsjurist, för att få en juridisk granskning av avtalet. KV
hade nämligen ett avtal med Kenneth Lindberg. Genom nämnda kontakter fick
Kenneth Lindberg god kännedom om KV:s hyresförhållanden.
Hyresavtal för lokaler av aktuellt slag med längre varaktighet än sex år måste
godkännas av regeringen enligt lokalförsörjningsförordningen. För att få en rimlig
hyra var det nödvändigt att ha en längre hyresperiod. KV skickade, i enlighet med
lokalförsörjningsförordningen, avtalet till Ekonomistyrningsverket, som på den
tiden var regeringens stabsmyndighet. Sedan Ekonomistyrningsverket yttrat sig
beslutade Lars Nylén att hos regeringen begära tillstånd att teckna ett 25-årigt
hyresavtal för Sollentuna. Regeringen beviljade tillståndet i december 2007.
Nästa gång han hörde talas om försäljningen var när Skanska återkom och
meddelade att de inte skulle sälja fastigheten på den öppna marknaden. Han
informerade Lars Nylén, som gav beskedet att KV godtog att fastigheten såldes till
Skanskas pensionsstiftelse.
Henova och Göran Henriksson
Han kontaktades av Lennart Bergström och Hans Johansson på Skanska som
informerade om att Skanska önskade sälja fastigheten i Sollentuna. I samband med
detta uppstod ett samtal om hur försäljningsprocessen skulle gå till. Lennart
Bergström och Hans Johansson nämnde under ett möte hos KV i Norrköping att
Skanska hade alltför ont om resurser för att kunna sälja fastigheten på den öppna
marknaden. Rolf Swenson tipsade då om Göran Henriksson och berättade att denne
hade stor erfarenhet av att sälja fastigheter genom tidigare arbeten hos Swedbank
och Mandamus. Han mindes inte exakt hur orden föll men han kan ha sagt något i
stil med ”kontakta honom” eller ”kolla upp honom”. Han kunde inte och försökte
135 (233)
inte heller påverka Skanska att nappa på tipset. Det var ju ett tips för Skanskas
skull, inte en hänvisning. Han hade inte begärt att Skanska skulle överta kostnader
för Henova från KV och, såvitt han kände till, hade Henova heller aldrig utfört
några konsulttjänster åt KV. Han var helt säker på att han inte nämnt Henovas namn
för någon på Skanska före sommaren 2007. Han hade aldrig fört diskussioner om
Henova med några andra än Lennart Bergström och Hans Johansson.
Han följde aldrig upp sitt tips om Henova. De personer på Skanska som hade
diskuterat Henova i mail kände han inte till. Han hade dock träffat Mats Williamson
en gång, efter att avtalet med Skanska angående Sollentuna blivit klart. De talade
inte om Henova. Ingen på Skanska hade kontaktat honom och ställt frågor om
Henova eller om Göran Henriksson.
Det mail som Göran Henriksson skickade till Hans Johansson den 4 november 2006
hade han inte sett förrän under förundersökningen. Han var vid den tiden på resa i
USA tillsammans med Göran Henriksson och deras respektive fruar. Han och hans
fru kom till New York på kvällen den 3 november eller på morgonen den 4
november. Han diskuterade inte vid det tillfället affärerna med Specialfastigheter
och Skanska med Henriksson.
För honom föreföll det märkligt att Göran Henriksson skulle kunna ordna så att
Skanska fick bli fastighetsägare för Saltvik. Detta var ju redan överspelat genom
”fredspipan” mellan Curt Bylund och Lars Nylén. Han talade aldrig med Göran
Henriksson om Henovas avtalsförhållande med Skanska och denne berättade inte
heller om de pågående omförhandlingarna av avtalen eller om de följande
utbetalningarna från Skanska till Henova.
Det var dock möjligt att han, i förbifarten och som kuriosa, kunde ha berättat för
Göran Henriksson om ”fredspipan”. Han reagerade nämligen på att ett så viktigt
möte kallades så. Han hade berättat om ”fredspipan” för många personer, till och
med för sin fru.
136 (233)
Hade Rolf Swenson informerat Göran Henriksson om förlikningen under våren
2006 mellan Specialfastigheter och KV hade Göran Henriksson naturligtvis avstått
från att teckna avtal med Skanska i augusti 2006. Han kände dock inte till att Göran
Henriksson hade några provisionsavtal med Skanska.
Det förhållandet att han före förlikningen med Specialfastigheter ”styrde” KV mot
Skanska utgjorde ett led i förhandlingarna med Specialfastigheter. Avsikten var helt
enkelt att utsätta Specialfastigheter för press i enlighet med Lars Nyléns
instruktioner.
Han hade inte begärt att Skanska skulle ingå avtal med Henova och kände alltså inte
till avtalsförhållandet mellan Skanska och Henova. Han hade inte begärt att Skanska
skulle betala pengar till Henova. Han saknade också kännedom om huruvida några
betalningar ägt rum. Varken Henova eller Göran Henriksson hade dock betalat
pengar till honom eller bekostat några av hans resor.
Han kände inte till det mail från Kenneth Lindberg till Göran Henriksson som
citeras i ett mail från Göran Henriksson till Martin Nilsson av den 18 september
2008. Han kände inte till att Göran Henriksson och Kenneth Lindberg hade den
typen av kontakt med varandra.
Kritiken från NOU och SWECO
Han hade aldrig träffat Brinova och det fanns inget avtal mellan KV och Brinova.
Han hade inte kunnat undgå att uppmärksamma att upphandlingen av
fastighetsägare för Östersundsanstalten uppmärksammades i medierna. NOU
kommunicerade med KV och skulle ta ett beslut i frågan om LOU skulle tillämpas.
I avvaktan på det lade Lars Nylén Östersundsprojektet på is. Han deltog inte i
arbetet med det, eftersom det inte var hans fråga. Det arbetet sköttes av Lars Nylén
och upphandlingsenheten. KV, genom Lars Nylén, hade en annan uppfattning än
NOU och ansåg att LOU inte behövde tillämpas. Själv hade han bara att lyda Lars
Nylén.
137 (233)
Arbetet med häktet i Sollentuna följde samma principer som arbetet med häktet i
Göteborg. Leif Ramstedt var projektledare för bägge projekten. Leif Ramstedt var
mycket kompetent och hade omfattande erfarenhet av stora projekt, bl.a. från BPA,
SIAB och NCC samt större projekt i Asien.
Han ansåg att SWECO:s kritik mot ledningen av Sollentunaprojektet inte var
berättigad. I vissa stycken var rapporten amatörmässig. Den som skriver en sådan
rapport måste av moraliska skäl ha samtal med bägge parter i de olika projekten.
Vad han kan se i rapporten hade SWECO inte haft kontakt med vare sig
projektledaren Leif Ramstedt, KV:s fastighetsekonom eller med honom själv. Han
fick intrycket att SWECO inte heller haft kontakt med KV:s två regionchefer, som
var ordförande för respektive styrgrupp.
Härtill kom att projekten inte var jämförbara. Sollentuna var ett utpräglat
nybyggnadsprojekt, medan Göteborg var ett om-, tillbyggnads- och
renoveringsprojekt. Ett exempel på detta var att kostnaden för marken blev högre
för Sollentuna, som var ett nybygge. SWECO skriver också att projektet i
Sollentuna blev försenat med ett år. Hans minnesbild av förseningen var att den
berodde på överklagandena, inte på projekteringen.
Göran Henriksson
Allmänt
När han under 2005 tog reda på KV:s investeringsbehov och informerade Fojab
härom försökte han samtidigt utnyttja sina kunskaper till annat. Han fick 1-2
uppdrag av Skanska men han fick inget från PEAB/Brinova. Han ville minnas att
det var hans gode vän fastighetskonsulten Kenneth Lindberg som tipsade honom
om att Skanska var aktuellt för projekten Saltvik och Sollentuna. Kenneth Lindberg,
som hade goda kontakter inom KV, var en samarbetspartner sedan länge och Göran
Henriksson var också ordförande i dennes bolag. De kom till sist att bilda ett bolag
tillsammans, nämligen Henova Fastigheter AB, med lika ägande, allt för att
konfirmera deras samarbete.
138 (233)
Han kom inte ihåg om Skanska kontaktade honom eller tvärtom. Han ville minnas
att han kontaktade Skanskas Hans Johansson eftersom denne enligt Kenneth
Lindberg var en av huvudpersonerna i de båda projekten. Med Hans Johansson
diskuterade han sedan under våren 2006 på vilket sätt han kunde hjälpa Skanska.
Denne var hans huvudkontakt. Han ställde genom sitt bolag Henova sin kompetens
och sina resurser till förfogande och det måste göras klart vad han kunde bidra med.
Det var riktigt att han under ett förundersökningsförhör förnekade alla sina affärer
med KV, Ferax och Fojab. Han trodde att förhöret gällde hans Viarpsaffärer. Han
behövde tid till att tänka över situationen. Det var därför han ljög om detta.
Förmedlingsuppdraget avseende Saltvik den 28 augusti 2008
Detta förmedlingsuppdrag var identiskt med avtalet avseende Sollentunahäktet
utom såvitt avsåg klausulen om provision för försäljningen. Denna föll förmodligen
bort eftersom en köpare redan var utpekad i detta projekt.
Provision skulle börja utbetalas när ett hyreskontrakt blev klart. Det var
hyreskontraktet som var avgörande för om Skanska skulle få bygga eller inte.
Förmedlingsuppdraget avseende Sollentunahäktet den 28 augusti 2006
Avtalet var identiskt med Saltviksavtalet med undantag för att det fanns en
ersättningsdel som var knutet till försäljningstidpunkten.
De etiska garantibestämmelserna under punkten 9 i de båda avtalen måste ha
tillkommit på Skanskas initiativ. Skanska var känt för att vara uppmärksamt på att
det inte fick förekomma mutbrott eller bestickning. Han uppfattade det så att det var
en bestämmelse som Skanska alltid hade med i kontrakt.
Agerandet gentemot Skanska efter att Saltviksavtalet förfallit
Han skickade mailet den 4 november 2006 till Hans Johansson av följande orsak.
När det visade sig att hans avtal med Skanska, avseende Saltvik, var värdelöst på
139 (233)
grund av att Specialfastigheter blev fastighetsägare istället för Skanska insåg han att
det inte skulle bli någon förmedlingsprovision på grund av Saltvik. Han hade
visserligen inte lagt ned något arbete för Skanska enligt Saltviksavtalet men han
ville gärna ”vara kvar på banan”. Han uppgav därför i mailet sanningslöst att han
nedlagt arbete och att han genom det arbetet kunde se till att Skanska skulle få
bygga anläggningen. Han saknade minne av hur han fick informationen om att
Skanska inte skulle bli fastighetsägare. Kanske fick han den av Kenneth Lindberg.
Mailet skickades när han befann sig utomlands tillsammans med Rolf Swenson.
Mailet föregicks inte av någon diskussion mellan honom och Rolf Swenson om
frågor med anknytning till Saltviksprojektet.
Den ”Sammanfattning” om sig själv och Henova, dagtecknad den 22 november
2006, som han på begäran lämnade till Skanska, var till stor del sanningslös vad
gäller lämnade uppgifter om ”Hittills utfört arbete”.
När det gällde fakturaförslaget avseende ”utfört förmedlingsuppdrag” var den
sanningslös. Han hade då ännu inte utfört något arbete åt Skanska. Han ville bara få
igång en dialog med Skanska om ett förmedlingsuppdrag angående försäljning. Han
var nämligen rädd att det inte skulle bli något av Sollentunahäktet heller. Angivet
belopp i fakturan byggde – åtminstone delvis – på ett antagande.
Hans dokument benämnt ”Lägesrapport”, skickades inte till någon och var i vissa
delar sanningslöst. Det var ett ”internt” och ofullständigt dokument, som innehöll
”bara idéer och ett par skrivningar”. Dokumentet var inget att fästa vikt vid.
Det nya Sollentunaavtalet av den 10 februari 2008
Det nya avtalet avseende Sollentunahäktet var ett rent försäljningsuppdrag med
fasta provisionsbelopp. Så fort avtalet var klart satte han igång med arbetet, biträdd
av samarbetspartnern Kenneth Lindberg. Han förde inga anteckningar om nedlagt
arbete. Han upprättade ett försäljningsprospekt och funderade över en
försäljningsmodell och hade kanske möten. Det fanns 10-50, kanske 100 köpare till
Sollentunafastigheten. Arbetet gick till så att han började med att försöka decimera
140 (233)
den gruppen. Hans försäljningskunskaper vad beträffar en försäljning som denna
var större än en vanlig mäklares kunskaper. Det var närmast fråga om en försäljning
av ”ett finansiellt instrument”. Hans försäljningsarbete avbröts eftersom Skanska
sålde fastigheten till sin egen pensionsstiftelse.
Ersättningsklausulen var ett resultat av diskussioner mellan honom och företrädare
för Skanska. Det var riktigt att de två första utbetalningarna till honom var knutna
till ett hyresavtal mellan KV och Skanska. Orsaken härtill var att det inte fanns
något att sälja förrän det förelåg ett lagakraftvunnet hyresavtal beträffande
fastigheten. Han kunde inte förklara varför belopp på sammanlagt 8 Mkr var knutna
till nämnda tidpunkt medan endast 2 Mkr var knutet till själva försäljningen.
Trots att Skanska sålde till sig själv i slutänden uppfattade han ändå sitt utförda
arbete som värdefullt.
Agerandet gentemot Rolf Swenson
Han var medveten om att det fanns ett ”aber” i hans konsultarbete och det var hans
nära vänskap med KV:s fastighetschef Rolf Swenson. Han insåg att vänskapen var
känslig i en situation som denna och att det gällde att vara försiktig. Han pratade
därför aldrig med Rolf Swenson om sina uppdragsavtal med Skanska, om
hyresavtalen eller om sina förhandlingar med andra företrädare för KV, såsom
exempelvis Kenneth Lindberg. Han hade för övrigt kommit in på ”KV-spåret”
redan innan han fick reda på att Rolf Swenson skulle börja på KV. Han kunde dock
ha nämnt för Skanska att han och Rolf Swenson var goda vänner.
Lars Nylén (KV)
Det fanns en idealisk tomt för ett nytt häkte bredvid den nya tingsrätten som DV
byggde i Sollentuna. Byggnaderna skulle sammanlänkas med kulvert. Diskussioner
fördes med kommunen, som han tror ägde tomten. Dessa slutade med att Skanska
köpte marken av kommunen. Skanska var ett byggföretag och erbjöd sig också att
bygga häktet. KV hade inte att göra med vem kommunen sålde mark till. Inom KV
hanterades frågan av Rolf Swenson, Kenneth Wåhlberg, regionchefen Inga
141 (233)
Mellgren m.fl. Han var med i diskussionerna inför markförsäljningen. Innan
Skanska köpte tomten var det klart att ett häkte skulle byggas där. Skanska eller den
Skanska överlät fastigheten till skulle vara hyresvärd.
Även i detta projekt väcktes frågan om LOU skulle tillämpas. Den då gällande LOU
var inte gällande rätt på grund av ett EU-direktiv. Skanska skulle aldrig ha tillåtit att
någon annan än Skanska fick bygga på en tomt som Skanska ägde. När tomten
såldes till Skanska var det klart att Skanska skulle få bygga häktet. KV ”följde efter
DV” som redan bestämt sig för Skanska som byggare. Han ansåg inte att DV
frångick LOU. Han visste emellertid att andra tyckte det.
Hans Johansson (Skanska)
Bakgrund
Han var ingenjör i grunden och hade arbetat alltsedan 1976 i Skanska. Under den i
målet aktuella tiden var han i Skanska affärsutvecklare i Hus Stockholm Syd.
År 2005 eller möjligen redan år 2004 hade han inledande diskussioner med KV om
att vara med i det planerade anstaltsbygget i Saltvik, Härnösand. Skanska förde
därför diskussioner med Specialfastigheter, som var fastighetsägare i detta projekt.
Det var dock inte helt klart att det skulle bli något avtal mellan KV och
Specialfastigheter. Under hösten 2006 blev det klart att det inte skulle bli något av
för Skanskas del när det gällde Saltvik. Skanska lämnade visserligen ett anbud på
själva byggentreprenaden men det var NCC som fick entreprenaden.
Redan år 2004 hörde han talas om ett rättscentrumprojekt i Sollentuna. Avsikten var
ett centrum med både tingsrätt, polis och häkte. Det blev också Skanska som
byggde tingshusbyggnaden för Attunda tingsrätt i Sollentuna. Under hösten 2006
fördes mellan Skanska och KV diskussioner om att Skanska skulle få även
Sollentunahäktet.
142 (233)
Kontakterna med de tilltalade och avtalens tillkomst
På våren 2006 träffade han Rolf Swenson på konditoriet Vetekatten i Stockholm.
Det var naturligt att han då träffade den nye fastighetschefen på KV. Han
diskuterade med denne rent allmänt om Skanskas möjligheter att få vara aktör i
projektet Sollentunahäktet. Skanska hade redan ett avtal med Skanska om
detaljplaneläggning när det gällde Attunda tingsrätt. Arbetet med detta hade
bedrivits med tanke på både domstolsbyggnad och häkte.
Om Skanska fick Sollentunahäktet skulle även en fastighetsförsäljning ske,
eftersom Skanska inte var långsiktiga fastighetsägare. Skanska var alltså redan klart
för Attunda tingsrätt så det var inte underligt att Skanska vid denna tidpunkt närde
en förhoppning att få även häktesprojektet intill tingsrättsbyggnaden. Skanska var
inte säkert på att få Sollentunaprojektet men inom bolaget hyste man gott hopp
därom.
Under samtalet kom de att prata bl.a. om Skanskas behov av konsulthjälp med
hyresavtal m.m. Rolf Swenson nämnde i det sammanhanget Göran Henrikssons
namn och dennes bolag Henova. Rolf Swenson nämnde också att han var bekant
med Göran Henriksson. På vad sätt framgick inte. Han var medveten om att han
under förundersökningen i detta mål nämnt att Rolf Swenson sagt något om att
Göran Henriksson tidigare arbetat för KV i Saltviksprojektet. Uppgiften stämde nog
men han kom dock inte ihåg det idag. Han var emellertid säker på att det inte
framställdes något krav på att Skanska skulle anlita Göran Henriksson.
Skanska hade möjligheter att själv klara av frågor kring hyresavtal m.m. genom
Skanska Fastigheter. Huruvida det fanns behov av sådant kring Sollentunaprojektet
kunde han inte bedöma. Det fick hans chef Lennart Bergström avgöra. Skanska
använde sig dock ofta av externa mäklare.
Göran Henriksson hörde efter en eller ett par veckor av sig till honom per telefon.
De träffades sedan på Göran Henrikssons arbetsplats, Swedbank. De pratade om
Göran Henrikssons bakgrund och vilken verksamhet denne bedrev i bolaget. Göran
143 (233)
Henriksson förklarade sig vilja på allvar få igång en mäklarrörelse och att denne
också hade sin arbetsgivares tillstånd till detta. H Det var inget anmärkningsvärt
med det. Göran Henriksson gjorde ett gott intryck på honom och Hans Johansson
kontrollerade dennes uppgifter genom olika nättjänster. Det framgick att Göran
Henriksson skulle ha tid för projektet. Hans intryck var att denne var en seriös part.
Fortsättningsvis kom hans chef Lennart Bergström att närmare kontrollera Skanskas
behov av extern hjälp i de aktuella fallen. Det var också denne som skötte kontakten
med överordnade på Skanska.
När det gällde Saltviksprojektet handlade det om diskussioner med fastighetsägaren
Specialfastigheter för att få ihop ett avtal i någon form. Det var vid den tidpunkten
inte säkert att Specialfastigheter skulle köpa Saltvik och inte heller klart att det
skulle bli ett avtal mellan KV och Specialfastigheter.
När det gällde Sollentunahäktet handlade det om att biträda Skanska med
hyresavtal, marköverlåtelseavtal samt att biträda vid försäljning av den bebyggda
fastigheten på marknaden.
Både Lennart Bergström och han själv tyckte sammanfattningsvis att det kändes bra
att arbeta vidare med Göran Henriksson. De båda avtalen med Henova, avseende
Saltviksanstalten respektive Sollentunahäktet, växte sedan fram successivt och
undertecknades den 28 augusti 2006. Bl.a. var Anne-Marie Hedbeck vid
halvårsskiftet 2006 behjälplig genom att i båda avtalen lägga in en s.k. etikklausul.
Han jämförde Henova-avtalen med andra projekt i den storleksordningen och med
det interna mäklaravtalet för att förvissa sig om att avtalad prisnivå var bra. Han
tyckte inte att Henova-avtalet avvek från andra avtal som Skanska hade.
Det fortsatta händelseförloppet
När det gällde Saltviksanstalten var alltså tanken under hösten 2006 att detta projekt
skulle genomföras mellan Skanska, KV och Specialfastigheter. Arbete pågick
därför för att besvara frågan om hur ett sådant avtal skulle se ut. Om projektet
144 (233)
undantogs från reglerna om upphandling enligt LOU kunde detta avtalsarbete
fortsätta.
Göran Henriksson och ytterligare en person, Kenneth Lindberg, medverkade också i
detta arbete. Vilken relation Göran Henriksson hade med Kenneth Lindberg kände
han inte till.
Något undantag för Saltviksprojektet medgavs emellertid inte, varför upphandling
enligt LOU påbörjades och Saltvik föll bort för Skanskas del.
Han mindes Göran Henrikssons mail från USA av den 4 november 2006. Han
kunde för sin del bara konstatera att Saltviksavtalet med Henova på grund av LOUupphandlingen blivit utan verkan. Han ville minnas att han pratade med Göran
Henriksson om det per telefon. Göran Henrikssons uppgifter i mailet att Skanska
skulle få bygga Saltvik måste ha grundat sig på en missuppfattning.
Under hösten 2006 kom Sollentunaprojektet att ligga stilla. Skanska bedrev under
våren 2007 diskussioner med Sollentuna kommun om ett marköverlåtelseavtal och
ett sådant avtal kom också till stånd under hösten 2007. Det var ett standardavtal
varför han och Anne-Marie Hedbeck utförde detta avtalsarbete själva, utan Göran
Henrikssons medverkan. Göran Henriksson medverkade inte heller vid
hyresavtalets tillkomst. Skanska visste inte vid avtalsslutet den 28 augusti 2006 att
Sollentunaprojektet skulle genomföras utan Göran Henrikssons medverkan.
Inte minst i Skanskas ledning uppstod härefter diskussioner om Göran Henrikssons
person. Frågor om Göran Henrikssons kompetens och tillförlitlighet ställdes också.
Skanskas dåvarande chefsjurist Jörgen Ekelöw bad honom därför att anmoda Göran
Henriksson att på olika sätt verifiera sin kompetens i berörda hänseenden såsom
uppvisande av referenslista, beskrivning på det arbete som nedlagts på de båda
projekten, m.m.
145 (233)
Med anledning härav frågade han Rolf Swenson, när de träffades på ett möte med
KV i januari 2007, om det var ”nåt skit med Henova”. Rolf Swenson bedyrade att
så inte var fallet.
Det reviderade Henova avtalet, daterat den 10 februari 2008
När hyresavtalet avseende Sollentunahäktet hade undertecknats mellan Skanska och
KV, inväntades regeringens beslut om godkännande av avtalet. Detta godkännande
kom vid årsskiftet 2007/2008. Göran Henriksson hade fram till den tidpunkten inte
utfört något arbete åt Skanska.
På grund härav beslutade Skanska att Henova-avtalet gällande Sollentunahäktet nu
måste omförhandlas. Så skedde också. Skanska och Göran Henriksson tecknade
alltså ett nytt reviderat provisionsavtal, avseende Sollentunahäktet, den 10 februari
2008. I det avtalet tog Skanska bort de delar, i vilka Göran Henriksson inte utfört
något arbete. Skanska ville nämligen inte betala för tjänster som Skanska inte
använt sig av. Avtalet kom därför endast att omfatta den sista delen, nämligen
mäkleriarbetet vid en fastighetsförsäljning.
Göran Henriksson kom inte heller i fortsättningen att utföra något mäkleriarbete åt
Skanska avseende Sollentunahäktet. Skanska valde nämligen att sälja
häktesfastigheten internt och nyttjade därvidlag interna resurser. Detta var
förklaringen till att ersättningen till Göran Henriksson i slutänden blev lägre än vad
det reviderade avtalet stipulerade, eller 8,7 Mkr exkl. moms. Hade Skanska lagt ut
försäljningen externt hade Göran Henriksson fått utföra uppdraget. Nu blev det inte
så och då fick Skanska ”bita i det sura äpplet”.
Lennart Bergström (Skanska)
Från 2000 till 2009 var han chef för Region Stockholm Nord inom Skanska Sverige
AB. Därefter hade han arbetat som affärsutvecklare. År 2007 fick han diagnosen
Parkinsons sjukdom. Denna medförde att han var mindre strukturerad än förr och
han fick svårt att tala när han fick press på sig.
146 (233)
Att bebygga och sälja fastigheter var en del av Skanskas verksamhet. Skanska
behövde hjälp med försäljningen och Göran Henrikssons namn kom då på tal. Det
var Rolf Swenson som nämnde Göran Henriksson efter ett möte i Norrköping. Han
ville minnas att detta skedde på telefon till Hans Johansson. Rolf Swenson sade inte
mer om Göran Henriksson än att Rolf Swenson kände förtroende för denne. De
kände sig inte tvungna att ta hänsyn till några önskemål från Rolf Swenson. Rolf
Swenson återkom aldrig till dem angående Göran Henriksson och Henova. Rolf
Swenson berättade att det fanns kostnader för Henova som KV haft och som Rolf
Swenson ville att Skanska skulle ta över. Skanska ville dock inte detta och
kostnaderna togs inte i beaktande. Innan Göran Henriksson dök upp som ett
alternativ frågade de även andra externa fastighetskonsulter.
De tog kontakt med Göran Henriksson. Denne gav ett solitt och sympatiskt intryck
och ingav förtroende. Hans Johansson hade nog tagit in information om Göran
Henriksson. Han fick veta att Göran Henriksson jobbat bl.a. på bank och ute i
världen. Priset för Göran Henrikssons tjänster var också marknadsmässigt och bra.
De hörde med Håkan Danielsson om Skanskas interna mäklartjänst kunde användas
för försäljningen av Sollentunahäktet. De fick dock beskedet att den interna
mäklartjänsten inte hade tid att hjälpa dem vid det tillfället. Försäljningen av
Sollentunafastigheten låg visserligen långt fram i tiden, när avtalen med Henova
träffades i augusti 2006. Trots detta fick de beskedet att den interna
försäljningsorganisationen var starkt belastad och därför inte kunde bistå med
försäljningen. Henova var tänkt att vara en ytterligare resurs, utöver Skanskas
befintliga försäljningsresurser.
Han var inte involverad i utformningen av 2006 års avtal med Henova och visste
inte heller vem som utformat dem. Det var Hans Johansson som skötte avtalsbiten
och hade hans största förtroende. Han och Hans Johansson diskuterade
provisionsklausulen i avtalet undertecknat den 28 augusti 2006 avseende
Sollentuna. Han var efter avtalens ingående mycket lite involverad i projektet. Hans
medverkan inskränkte sig till några träffar med Rolf Swenson och Göran
147 (233)
Henriksson, var för sig. Rolf Swenson hade han träffat 5-8 gånger under projektets
gång. Han hade inte informerat Rolf Swenson om Göran Henrikssons roll och han
hade inte heller intryck av att Hans Johansson gjort det. Han var inte särskilt
involverad när fastigheten i Sollentuna slutligen såldes.
Han kände inte till på vad sätt Göran Henriksson skulle vara behjälplig med
Skanskas fastighetsförsäljning i Sollentuna. Försäljningen var beroende av att ett
hyresavtal slöts och det var därför viktigt för Skanska att hyresavtalet kom till stånd.
Förhandlingarna med KV om hyressättningen sköttes av Hans Johansson.
Han diskuterade ersättningen enligt avtalen med Hans Johansson och de fann att
ersättningen var för hög. Göran Henriksson gick med på garantiklausulen, som var
en standardskrivning som användes i alla avtal som skrevs vid den här tiden.
Skanska ändrade sig till sist och ville sälja fastigheten till sin egen pensionsstiftelse.
Det medförde att Göran Henrikssons arbete inte längre behövdes. Henova hade
dock dessförinnan tagit fram ett försäljningsmaterial. De var tvungna att lösa
situationen på ett sätt som passade bägge parter. Detta medförde att ett nytt avtal
tecknades med Henova den 10 februari 2008. Han var med och diskuterade och
utformade det nya avtalet. Han uppfattar avtalet som ett rent förmedlingsuppdrag.
Han vet inte varför ersättning skulle utgå vid hyresavtalets tecknande. Det var Hans
Johansson som gjort anteckningar för hand på det nya avtalet.
Det förekom mycket diskussioner om LOU och han mindes att han diskuterat LOU
med Jörgen Ekelöw. Däremot mindes han inte några diskussioner med denne om
Henova.
Han saknade kännedom om varför slutfakturan från Henova inte var i enlighet med
det nya avtalet mellan Henova och Skanska. Han hade inte tagit reda på vilket
arbete Henova utfört – den biten sköttes helt av Hans Johansson. Denne
informerade honom och de diskuterade men han mindes inte att de diskuterat
slutfakturan.
148 (233)
Han hade inte själv någon direkt vinning av Sollentunaprojektet. Ett häkte är en
kapitalplacering som många andra och det finns många aktörer som kan äga ett
häkte.
Torbjörn Blücher (Specialfastigheter)
Han började på Specialfastigheter år 2005 efter tre år på Fortifikationsverket. När
han började var han fastighets- och marknadschef, numera är han endast
fastighetschef och chef för tre affärsområdeschefer. Specialfastigheter finns i hela
landet och har många kunder med höga krav, inte minst på säkerheten, exempelvis
polisen, försvaret, KV och Statens institutionsstyrelse. Han ansvarade för
hyresgäster centralt och framför allt hyreskontrakt, tillsammans med regioncheferna
och VD.
När han började på Specialfastigheter 2005 kom han in i en förhandling mellan
Specialfastigheter och KV som pågått sedan 2004. KV ville ha en bättre hyresnivå
på sina kontrakt samt att Specialfastigheter skulle konkurrensutsättas. Det var ett
infekterat förhållande mellan parterna och Lars Nylén pressade Specialfastigheter.
Det var ett hårt spel som regisserades av Lars Nylén.
Specialfastigheter ägde den befintliga Saltviksanstalten i Härnösand. KV
kontaktade kommunen som sade till KV att marken vid anstalten kunde säljas inför
uppförandet av den nya anstalten. Specialfastigheter var inte med på denna kontakt,
vilket de tyckte var konstigt eftersom de sedan ett par år var ägare till den befintliga
anstalten. De såg det som en del av KV:s spel, inte som ett reellt alternativ.
År 2006 ville KV att Skanska skulle köpa och bebygga fastigheten och att
Specialfastigheter skulle överta tomten och byggnationen. Specialfastigheter tyckte
att det var ett konstigt upplägg och ville köpa tomten direkt. Han ansåg att Skanska
var ett onödigt mellanled som kunde fördyra projektet.
149 (233)
I Saltviksprojektet arbetade han huvudsakligen med utformningen av
hyreskontraktet och förhandlingarna med KV. Han satt också med i en gemensam
styrgrupp, där även representanter från involverade projektföretag och KV ingick.
Efterhand arbetade han också med att se till att hyreskontraktet följdes.
Projektet hade kommit en bit på väg och det var en förutsättning att konsulterna
togs över för att projektet skulle kunna gå vidare. Han uppfattade det som ett
uttryckligt krav från Lars Nylén, förmedlat via Rolf Swenson, att Fojab och Ferax
togs över av Specialfastigheter. Specialfastigheter hade många gånger, via ramavtal,
anlitat Ferax och Fojab och var nöjda med deras arbete. Han höll med om att det var
en bra lösning och det har förekommit tidigare att Specialfastigheter övertagit
projekteringskostnader vilka blivit en hyresgrundande kostnad. Ferax gjorde ett
mycket bra arbete med projektet. Han vet inte om det faktum att Specialfastigheter
hade ramavtal med Ferax hade något att göra med att Ferax togs över.
I ett tidigt skede var han med på ett möte med Skanska, där även Lars Lidén och
Hans Johansson deltog, där upplägget beskrevs. Lidén fortsatte sedan att ha fler
möten och informerade honom. De diskuterade någon typ av optionsavtal mellan
Skanska och Specialfastigheter men inte någon köpesumma.
Hösten 2006 uppnåddes en överenskommelse mellan KV och Specialfastigheter,
som betalade tillbaka pengar och träffade ett nytt samarbetsavtal med KV. Han var
inte med på styrelsemötet när Curt Bylund föredrog det ursprungliga upplägget med
Skanska som köpare. Han talade emellertid med denne före mötet och förmedlade
sin åsikt att upplägget var väldigt konstigt. Han hade aldrig tidigare varit med om
att en tillbyggnad haft en annan fastighetsägare på det sätt som här var tänkt.
Samarbetsavtalet utvecklades ursprungligen av honom och Mats Persson på KV.
Därefter var även Rolf Swenson, Lars Nylén och Curt Bylund inblandade i
processen.
150 (233)
Han hade träffat Rolf Swenson, som tillträdde sin tjänst på KV några månader efter
honom, på möten i jobbet. Han ansåg att Rolf Swenson var en tuff förhandlare som
han fick respekt för. Rolf Swenson drev KV:s stora och komplexa projekt på ett bra
sätt. Han hade aldrig hört talas om Henova eller Göran Henriksson.
Ann-Marie Hedbeck (Skanska)
Hon började arbeta som bolagsjurist hos Skanska år 2000 och rapporterade till
Jörgen Ekelöw som då var Skanskas chefsjurist. Numera var hon själv chefsjurist
hos Skanska.
År 2006 var hon involverad i Skanskas båda byggprojekt, nämligen häkte och
tingsrätt i Sollentuna centrum. Hon arbetade då tillsammans Hans Johansson med
förhandlingar om köpet av mark för tingsrättsbyggnaden. Rolf Swenson träffade
hon aldrig och fick heller ingen information direkt från denne.
I samband med ett besök hos kommunen i början på juni 2006 tog Hans Johansson
upp en fråga rörande det andra projektet, nämligen Sollentunahäktet. Hans
Johansson nämnde då att det fanns en mäklare, Göran Henriksson/Henova, som
kunde biträda Skanska med förmedling vid försäljning av häktesfastigheten. Hans
Johansson förklarade vidare att Göran Henriksson och Rolf Swenson på KV hade
någon form av relation – vänskap/ affärer – med varandra och att den sistnämnde
rekommenderat Göran Henriksson.
Hon lovade att titta på saken och att hon skulle formulera en etikklausul,
innebärande att oegentligheter som mutor och korruption inte fick förkomma. Hon
tog därefter fram en etikklausul, som hon skickade till Hans Johansson via mail för
att tas in i de två avtalen med Göran Henriksson/Henova.
Under hösten 2006 blev det tidningsskriverier om KV:s byggprojekt i Östersund,
eftersom detta inte upphandlats enligt LOU:s bestämmelser. Frågan om LOU kom
därför även upp i Skanska. Hon kallades till ett möte som ägde rum den 7 november
2006. Närvarande var Jörgen Ekelöw, Hans Johansson, Lennart Bergström och hon
151 (233)
själv. Hans Johansson hade bett henne att sitta med vid mötet, eftersom denne och
Lennart Bergström kände sig ifrågasatta. Hon förde egna anteckningar om vad som
sades. Hon hade dock ganska dåligt minne av vad som förekom vid mötet. Hans
Johansson nämnde någonting om att Skanska skulle ta över kostnader som KV haft
för Henova som skulle läggas in i Skanskas arvode. Detta var i sig inte något
ovanligt och kunde hanteras. Syftet med mötet var att gå igenom förhållandena och
reda ut om Skanska agerat på rätt sätt när de ingick avtalen om
förmedlingsprovision med Henova. Det var normalt att Skanska anlitade extern
hjälp vid fastighetsförsäljningar.
Utgångspunkten för mötet var de två avtalen om förmedlingsuppdrag för Göran
Henriksson/Henova och att arbete skulle utföras. Mötet mynnade ut i ett antal frågor
som Hans Johansson skulle besvara. Denne skulle ta reda på mer om Henova och
kontrollera vilket arbete som Henova skulle göra och hur det arbetet stod i
proportion till den överenskomna ersättningen. Härutöver krävdes eftertanke kring
frågan om det fanns något problem ur ett etiskt perspektiv, d.v.s. om det fanns en
agent och om pengarna slussades vidare. Mötet önskade sammanfattningsvis
säkerställa att Skanska hade bra avtal med Göran Henriksson/Henova. Vid mötet
uppstod också frågan om Henova utfört något arbete enligt de båda avtalen och om
begärd ersättning kunde anses marknadsmässig, vilket Jörgen Ekelöw inte tyckte.
Hon kunde inte se att Henova gjort någonting fel.
Efter mötet utgick hon från att Jörgen Ekelöw, som var hennes chef, hanterade de
uppkomna frågorna på lämpligt sätt. Hon och Jörgen Ekelöw hade i vilket fall ingen
ytterligare kontakt om denna sak.
Henovas avtal med Skanska avseende Saltvik kom aldrig så långt som till något
markköp.
Hon mindes den interna rapporten mycket väl. Situationen vid den tidpunkten var
att Rolf Swenson satt häktad. Det blev en snabb utredning i ett kritiskt skede. Efter
att ha pratat med Anders Danielsson kom de överens om Skanska måste göra något
152 (233)
internt. De var överens om att det var viktigt att ta reda på var Skanskas avtal med
Henova från år 2006 fanns någonstans. Det fanns flera uppgifter i rapporten som
formulerades snabbt och som inte är korrekta.
Hon samtalade med Hans Johansson och Lennart Bergström om saken. Hans
Johansson svarade att de båda avtalen rivits och att de hade omförhandlats. Lennart
Bergström var vid den här tidpunkten sjuk och var endast till en del delaktig när
sakförhållandena gicks igenom. Han behövde mediciner för att minnas men hade
slarvat med det vid den här tidpunkten. Minnet svek honom också när han var
stressad.
När det gällde det nya avtalet, dagtecknat den 10 februari 2008, avseende
Sollentunahäktet var det inga andra än Hans Johansson och Lennart Bergström som
kände till det. Vid den tidpunkten var Lennart Bergström regionchef med rätt att
teckna inköpsavtal upp till 10 Mkr. Det kunde diskuteras om ett konsultavtal är ett
inköpsavtal. Den frågan hade inte behandlats i Skanskas affärsråd.
Hon stod alltjämt för slutsatsen i rapporten.
Anders Danielsson (Skanska)
Han blev vice VD för Skanska Sverige AB år 2003 och från 2008 dess VD. Sedan
augusti 2008 är han vice VD för Skanska AB, som är moderbolag i koncernen.
Under fyra månader 2006 var han ledig från sin anställning för att arbeta med ett
uppdrag för koncernledningens räkning. Under den tiden upprätthöll han kontakten
med Skanska Sverige. Under år 2006 hade Skanska Sverige 9-10 000 anställda och
4-5 vice VD. Det område för vilket han ansvarade hade en årsomsättning om 5-6
miljarder kr.
Han hade ansvar för hus i Stockholm och Mälardalen. Regionchefen Lennart
Bergström, som var ansvarig för de norra delarna av området, vari Sollentuna
ingick, rapporterade till honom. Härnösand låg under Region Norr, där Per Olof
Satrell var regionchef. Tomas Ringdahl var vice VD med ansvar för norra Sverige.
153 (233)
Han har stött på Rolf Swenson vid något enstaka socialt evenemang men de har inte
gjort affärer tillsammans. Han känner inte till Göran Henriksson och Henova var
okänt för honom under den aktuella tiden.
Redan under 2004 blev det klart att Skanska skulle få bygga Sollentunahäktet som
en del av ett nytt Rättscentrum, men diskussionerna fortsatte under 2005 och 2006.
Det var självklart att Skanska skulle få bygga häktet eftersom Skanska skulle få
köpa marken av kommunen.
Det var för tidigt i augusti 2006 att säga om Skanska skulle ha egna resurser för att
sälja Sollentunafastigheten.
Avtalen med Henova undertecknades under den tid han var ledig från sin tjänst men
han var ändå involverad i avtalen. I juni 2006 diskuterade de avtalen i ett s.k.
affärsråd, ett internt mötesforum där större affärer diskuterades. Med på mötet var
även Jörgen Eriksson, som var projektutvecklingschef för Skanska Sverige, samt
Tomas Ringdahl och förmodligen Hans Johansson. Vid mötet beskrevs upplägget
för Sollentunaprojektet och sannolikt även Saltviksprojektet. Det diskuterades även
att det fanns ett förslag till ett konsultavtal med Henova. Avtalet avsåg
huvudsakligen ett försäljningsuppdrag. De diskuterade varför avtalet med Henova
skulle ingås.
Eftersom de efter affärsrådsmötet hade fler frågor om avtalen med Henova hölls ett
telefonmöte i augusti 2006, innan avtalen med Henova tecknades. Flera deltagare på
telefonmötet tyckte att upplägget var konstigt. De tyckte att det var konstigt att det
fanns en koppling mellan Rolf Swenson och Göran Henriksson/Henova. Detta hade
Hans Johansson hade meddelat. Det var också konstigt att de blev
rekommenderade/anvisade att teckna avtalet. Det förhållandet att avtal tecknades
med Henova var dock inte något villkor för att Skanska skulle få affären.
154 (233)
Det var också märkligt att Henova var ett okänt företag. De begärde att referenser
skulle inhämtas från Henova. De ifrågasatte också vad Skanska hade att tjäna på att
anlita Henova och det nämndes då som förklaring att KV hade upparbetade
kostnader för Henova, avseende arbete Henova utfört för KV i projekten. De ansåg
att det var helt felaktigt och gav instruktionen att KV själva skulle betala för detta
arbete och att Skanska kunde ta hand om försäljningen med användande av egna
resurser. Vid telefonmötet diskuterades bara ersättningsprinciperna, det fördes inte
någon diskussion om ersättningsnivåer. Det var Hans Johansson och Lennart
Bergström, främst den förstnämnde, som förde diskussionen med Rolf Swenson och
hade sakkunskapen om avtalen. Instruktionen som denne fick var att saken behövde
utredas ytterligare. Hans minnesbild är att det inte gavs något mandat för att avtalen
med Henova skulle skrivas på.
LOU diskuterades vid både affärsrådsmötet och telefonmötet. Både utifrån och från
Skanskas egna jurister gavs beskedet att LOU inte omfattade hyresavtal såsom det
för häktet i Sollentuna.
När han återkom från ledigheten den 1 november 2006 fick han reda på att de båda
avtalen med Henova hade ingåtts. Eftersom han vid återkomsten bibehöll sina
ansvarsområden kändes det märkligt att ställas inför fullbordat faktum. Han gav
Jörgen Ekelöw i uppdrag att säkerställa att allt gått rätt till. Han hade flera möten
tillsammans med Hans Johansson, Lennart Bergström, m.fl. Han var orolig för
kopplingen till KV och för att Henova var okänt på marknaden. De bad Hans
Johansson ta fram Henovas referenser. De fick fram referenser men han ansåg att
underlaget var otillräckligt. Han ansåg också att utbetalt arvode blev
oproportionerligt högt. De ville helst komma ur avtalen men ansåg att det skulle bli
svårt.
Skanska hade en intern arbetsordning med tydliga mandat och beloppsgränser vad
avser tecknande av avtal. Gränsen för konsultavtal gick vid 10 Mkr för en
regionchef, såsom Lennart Bergström. Det första avtalet var baserat på
procentsatser men var i storleksordningen 20 Mkr. Enligt hans uppfattning har
155 (233)
Lennart Bergström överskridit sin befogenhet enligt den interna arbetsordningen när
denne skrev på avtalet för Sollentuna från 2006.
Detta medförde kritik från ledningens sida. Han har flera gånger tagit upp saken
med Lennart Bergström, som var den som gjorde det formella felet. De har vid flera
tillfällen varit överens om att det begicks ett fel. Bergströms förklaring har då varit
att det var ett misstag. Det händer att den typen av misstag begås.
Från den 1 november 2006 till våren hade han ett par informella möten med Jörgen
Ekelöw och Hans Johansson, där samarbetet med Henova diskuterades.
När avtalet av den 10 februari 2008 ingicks var han vice VD för Skanska Sverige
AB men avtalet undertecknades utan att någon pratat med honom eller med Jörgen
Ekelöw. Avtalet låg inom Lennart Bergströms befogenhet. Det var först på våren
2010, när förundersökningen inletts, som han fick reda på att avtalet skrivits under
och att pengar betalats i enlighet med avtalet. Skanska påbörjade omgående en
internutredning.
Avtalet från år 2008 var – enligt vad han fått veta i efterhand – ett försök att komma
ifrån avtalet från 2006 så billigt som möjligt. Skanska hade ju valt att sälja
fastigheten internt och behövde därför inte någon mäklare. Ett annat skäl var
utformningen av 2006 års avtal. Hans Johansson och Lennart Bergström deltog
båda vid försäljningen till den egna pensionsstiftelsen men nämnde aldrig Henovaavtalet för honom. Han hade också fått som förklaring att avtalet låg inom Lennart
Bergströms mandat. Han var kritisk till detta eftersom Lennart Bergström och Hans
Johansson visste att avtalet från år 2006 hade diskuterats väldigt mycket. Han ansåg
att Lennart Bergström och Hans Johansson borde ha informerat honom om avtalet.
Skanska kan möjligen ha fått något råd i samband med tecknandet av hyresavtalet
avseende Sollentuna men i övrigt har inte Henova bidragit med något. Han var med
vid försäljningen av fastigheten och såvitt han känner till använde de inte något
material som Henova levererat.
156 (233)
Skanska anlitar ibland externa mäklare för försäljning av fastigheter. Han hade dock
aldrig sett ett avtal som varit uppbyggt på samma sätt som avtalet mellan Skanska
och Henova från 2008. Skanska brukar inte skriva avtal med den konstruktionen.
Senast våren 2010 fick han reda på avtalet från 2008 avseende Sollentuna. Skanska
ville komma ur Henovaavtalet. Det var 6-7 stora svenska börsbolag som gemensamt
bildat pensionsstiftelsen som Sollentunahäktet såldes till.
Håkan Danielsson (Skanska)
Han arbetade 1994-2011 på Skanska Fastigheter Stockholm AB (Skanska
Fastigheter) och var bolagets VD åren 2004-2008. Därefter har han arbetat på
Skanska Sverige AB. Skanska Fastigheter Stockholm AB är Skanskas
fastighetsbolag som utvecklar, äger och förvaltar fastigheter i Stockholm, Göteborg
och Malmö.
Skanska Fastigheter hade hösten 2007 en diskussion med Skanska Sverige om
huruvida de skulle hjälpa till med det interna arbetet kring försäljningen av
Sollentunahäktet. När en fastighet försåldes anlitades en extern mäklare för att nå ut
till tänkbara investerare. Det behövdes också en hel del internt arbete med
dokumentation, samordning, visningar och interna beslutsdokument m.m. Det var
detta som Skanska Fastigheter kunde hjälpa till med.
Han hade en fortlöpande kontakt med Lennart Bergström rörande hjälp med
försäljning i olika projekt. Det var en uttalad önskan från Skanska Fastigheter att de
ville hjälpa till med försäljning av Skanskas projekt, inte minst för att förbättra den
egna lönsamheten, men Skanska Fastigheter hade inte krävt att få delta i detta
projekt. I detta projekt var det främst han som förde Skanska Fastigheters talan.
Efter att ha diskuterat saken med Lennart Bergström på Skanska Sverige ett par
gånger hade de ett möte runt årsskiftet 2007/08. Han fick då beskedet att Skanska
Sverige inte längre behövde hjälp från Skanska Fastigheter eftersom en köpare av
157 (233)
fastigheten redan hade hittats. Samma köpare skulle även köpa fastigheten
inrymmande Attunda tingsrätt.
Om de hade kommit överens om att Skanska Fastigheter skulle hjälpa till med
försäljningen hade de förmodligen haft resurser för det men det var ett gränsfall
eftersom de hade flera försäljningar och förvärv på gång vid den aktuella tiden. Han
kan inte säga hur det hade sett ut med resurser om förfrågan kommit sommaren
2006.
Tidigare hade förhållandet mellan Skanska Sverige och Skanska Fastigheter löst sig
direkt. Det finns en överenskommen prismodell, baserad på bl.a. köpeskilling med
tillägg i procent som arvode och tillägg för försäljning över uppskattat
marknadsvärde, men denna har aldrig nyttjats.
Jörgen Ekelöw (Skanska)
Åren 2004-2010 var han chefsjurist på Skanska Sverige AB samt ordförande i
Skanskas etiska råd. Idag har han motsvarande befattning på Atlas Copco. Etiska
rådet bestod av tre personer från olika nivåer i bolaget, förutom han själv. Etiska
rådets uppgift var att implementera etiska regler, en ”code of conduct”, inom
Skanska samt ta fram utbildning på området och svara på frågor från personalen.
Etiska rådet hade möten en gång i kvartalet och diskuterade ibland akuta frågor. Till
etiska frågor räknades bl.a. korruption och brott mot företag.
Enligt sina anteckningar talade han med Per Olof Satrell den 6 november. Satrell
frågade hur man kunde göra om en upphandlande enhet ville att en särskild konsult
skulle användas i upphandlat ett projekt. Det gällde Saltvik och frågan diskuterades
på etiska rådet. Även LOU diskuterades. Ann-Marie Hedbeck hjälpte Per Olof
Satrell med ett avtal.
Dagen därpå, den 7 november 2006, hade han ett möte med Hans Johansson och
Lennart Bergström, som vände sig till honom med frågor angående
Sollentunahäktet. De hade ett möte på hans rum. De diskuterade vad konsulten
158 (233)
Henova skulle göra och om Skanska hade möjlighet att själva utföra arbetet.
Henova hade redan utfört en del arbete av något slag, en slags förprojektering, som
Skanska skulle ta över betalningsansvaret för. Han uppfattade det som ett krav från
inköparen, dvs. från Rolf Swenson, att Henova användes. Det kan dock ha varit ett
önskemål och han vet inte vem det var som framförde den uppgiften. Det sades inte
något på mötet om att det fanns undertecknade avtal och han visste inte om detta.
Han berättade att man egentligen ska avstå från att anlita konsulter på det sätt som
var aktuellt men att man kan göra det om det kan säkerställas att utbetald ersättning
inte är eller används för mutor. Det var viktigt att beställt arbete verkligen
behövdes, att konsulten kunde uppvisa referenser och att ersättningen var
marknadsmässig. Det är fördelaktigt att betala för utförda tjänster per timme. De
gjorde en lista över saker som Johansson och Bergström behövde se till att
säkerställa för att minimera risken för oetiska förfaranden.
Han påminde Hans Johansson om listan över saker som behövde göras ett antal
gånger men sedan släppte han saken. Han fick inte så mycket respons från Hans
Johansson. Hans uppgift var bara att förklara vad man behövde tänka på för att
undvika problem, han åtog sig själv att ligga på för att se att råden följdes. Han
ångrar idag att han inte var mer aktiv i diskussionerna.
Han ville se i detalj vad Göran Henriksson hade gjort i tidigare projekt och vad som
var gjort i Sollentunaprojektet, så att det gick att koppla ersättningen till nedlagt
arbete. Han fick en kort lista men denna kunde inte kopplas till ersättningen. Han
frågade om inte Skanska hade resurser för att utföra de tjänster Henova
kontrakterats för att utföra och fick svaret att Skanska kunde det men att tjänsterna
lika gärna kunde köpas in externt. Det var underförstått att syftet med att
kontraktera Henova var att Skanska därigenom skulle få bygga häktet i Sollentuna.
Det var en unik situation i Sverige och han har aldrig varit med om något liknande,
även om hans erfarenhet är begränsad. Det som var mest märkligt var att beställaren
krävde att dennes konsult skulle användas. Den typ av arvode som var aktuell
159 (233)
förekommer visserligen på marknaden men det är då företaget självt som beslutar
vilken konsult som ska användas. Henova och Göran Henriksson var okänt för
honom.
Han vet inte vem som har upprättat avtalen. Skanska Sverige hade ingen mall eller
standard för den aktuella avtalstypen. Enligt hans erfarenhet är avtalen inte skrivna
på ett normalt sätt, eftersom de inte garanterar att Skanska får valuta för sina
pengar.
Han hade aldrig träffat eller pratat med Rolf Swenson.
Kenneth Lindberg
Han hade under åren 1998-2005 arbetat på TP som chef för dess sektion
Hyresgästsupport. Från 2005-2007 var han anställd på projekteringsföretaget Les
Arc. Från år 2007 drev han konsultverksamhet i fastighetsbranschen i det egna
bolaget Punkt Ett. Han träffade Rolf Swenson relativt regelbundet under tiden i TP.
Göran Henriksson blev han bekant med i början på 2000-talet, förmodligen genom
sitt arbete i TP.
Han var med i Sollentunaprojektet i det inledande skedet och arbetade på uppdrag
av KV. Han hade emellertid även kontakter med Göran Henriksson avseende
Sollentunaprojektet. Denne skickade till honom ett utkast till avtal mellan Göran
Henriksson och Skanska som denne ville att han skulle titta på. Han hade inget
minne av att han svarade.
Han var också ”spökskrivare” åt Göran Henriksson i samband med förhandlingar
som denne förde med Skanska. Spökskrivandet bestod av en i allt väsentligt
påhittad översikt om vad Göran Henriksson uträttat i Sollentuna projektet. Däremot
var påståendet i utkastet om hans närvaro på MIPIM-mässan i Cannes sant. Han
hade varit där tillsammans med bl.a. Rolf Swenson, Hans Johansson från Skanska
samt Lars Lidén och Torbjörn Blücher från Specialfastigheter. Från detta möte kom
han ihåg att KV tänkte etablera ett häkte i Sollentuna och att Skanska skulle kunna
160 (233)
var en aktör i projektet. Dessa uppgifter vidarebefordrade han sedan till Göran
Henriksson.
Orsaken till att han agerade ”spökskrivare” åt Göran Henriksson var att han ville
hjälpa denne. Han trodde att de lämnade uppgifterna skulle gagna Göran
Henriksson i dennes kommunikation och förhandlingar med Skanska.
Han upprättade också åt Göran Henriksson ett förslag till säljprospekt avseende den
fastighet, på vilken Sollentunahäktet skulle uppföras. Det tog ungefär en dag att
göra ett säljprosekt och han tog inte betalt av Göran Henriksson. Det var en tjänst
vänner emellan.
Han var med och hjälpte KV i Kalmarprojektet. Bakgrunden var att byggbolaget
PEAB ägde den fastighet, där Kalmarhäktet skulle uppföras. Fastigheten skulle
sedan lyftas över till Specialfastigheter. PEAB skulle slutligen köpa
anstaltsfastigheten och bygga bostäder. Han hade ett minne av att han och Göran
Henriksson vid den här tiden också försökte få ett provisionsavtal med PEAB till
stånd. Detta rann dock ut i sanden.
Saltviksprojektet
Göran Henriksson frågade om han ville vara med i Saltviksprojektet. KV var
uppdragsgivare åt Les Arc i projektet. Vid ett möte år 2006, där han ville minnas att
Hans Johansson, Skanska, Lars Nylén och han själv deltog, fick han i uppdrag att
upprätta ett avtal mellan Skanska och Specialfastigheter med KV som hyresgäst.
Han kom ihåg att KV hade tillgång till tidigare hyresavtalsupplägg med
Specialfastigheter men att KV inte gillade dem. Han upprättade också ett förslag till
avtal men allt rann ut i sanden. Orsaken härtill kände han inte till.
Göran Henriksson frågade honom om han ville vara med i Saltviksprojektet
eftersom Göran Henriksson ville ha ett säljuppdrag från Skanska. Han avböjde på
grund av att han befann sig i en jävssituation. Han hade inget minne av att han höll
Göran Henriksson informerad om hur Saltviksprojektet utvecklade sig.
161 (233)
Han kunde inte förklara sin upplysning i ett mail av den 26 september 2006 att han
med Göran Henriksson ”stämt av” innehållet i PM angående hyresavtalsförslaget
för Saltvik. Han och Göran Henriksson hade inga gemensamma ekonomiska
intressen i denna affär.
Han kunde dock mycket väl ha informerat Göran Henriksson om att Skanska var
ute ur Saltviksprojektet.
Annika Eriksson (Sollentuna kommun)
Hon började arbeta år 1999 åt Sollentuna kommun och blev vid årsskiftet
2004/2005 exploateringsingenjör, vilket innebar arbete med stadsbyggnadsprojekt
och genomförandefrågor i samband med planarbete. Numera arbetade hon åt
Upplands-Väsby kommun.
Hon blev projektledare för fastighetsexploateringen i Sollentuna centrum. I augusti
2004 kontaktades hon av KV som uttryckte sitt intresse att få vara med. Under
hösten samma år presenterade Inga Mellgren från KV frågan om ett Rättscentrum i
Sollentuna för politikerna i kommunen. I slutet av detta år ingav KV också en
skriftlig förfrågan angående uppförandet av en häktesbyggnad i Sollentuna.
Arbetet med projektering av rättscentrum sattes omgående igång. Redan år 2004
började hon föra diskussioner angående häktet med KV, som då företräddes av
konsulten Kenneth Wåhlberg. Hon uppfattade denne som en konsult som arbetade
på uppdrag av KV och hon hade mycket kontakt med denne. Under hösten 2005 –
eller möjligen i början av år 2006 – meddelades det att Skanska skulle få även
häktet. Det var Leif Ramstedt som framförde det meddelandet per telefon. Det var
vid den tidpunkten nämligen redan klart att Skanska skulle bygga det nya tingshuset
intill häktesfastigheten.
Åklagaren har – med rättens tillåtelse – åberopat vad Annika Eriksson uppgett
under förundersökningen i denna del (O2 s. 236) samt även hänvisat till hennes
162 (233)
svarsmail av den 2 oktober 2006 till Leif Ramstedt. I förhöret bekräftar Annika
Eriksson de uppgifter som hon här lämnat med det tillägget att hon omgående
svarade per mail på telefonsamtalet med Leif Ramstedt.
Under år 2006 fördes det fram ett marköverlåtelseavtal med Skanska som
fastighetsköpare avseende häktesfastigheten till kommunfullmäktige för
godkännande. I oktober 2006 godkände kommunfullmäktige förslaget. Beslutet
överklagades emellertid och det tog närmare ett år innan det vann laga kraft.
Lars Lidén (Specialfastigheter)
Allmänt
Han började arbeta på Specialfastigheter år 1998. Han var utvecklingschef och hade
tidigare ansvarat för Specialfastigheters fastighetsbestånd med särskild inriktning på
stora projekt.
Bakgrunden till KV:s Saltviksprojekt var de inträffade rymningarna 2004. Politiskt
handlade det om att få stopp för den bristande säkerheten.
Specialfastigheter ägde redan den befintliga anstalten i Saltvik men blev
involverade i det nya Saltviksprojektet först under våren 2006. Det var då de första
samarbetskontakterna togs även om Specialfastigheter tidigare hade påbörjat
säkerhetsarbete på Kumla och Hall.
Möten om Saltviksprojektet
Av hans minnesanteckningar från det första mötet den 8 maj 2006 framgick klart att
det då utkristalliserade sig två tänkbara alternativ för fortsättningen av
Saltviksprojektet. Det första alternativet gick ut på att Specialfastigheter på
sedvanligt sätt skulle genomföra projektet från början till slut. Det andra alternativet
var att någon entreprenör skulle ta ansvaret för projektet från början till slut,
varefter den färdigbyggda fastigheten skulle köpas av Specialfastigheter.
163 (233)
För Specialfastigheter var naturligtvis det första alternativet att föredra.
Specialfastigheter var vana att arbeta utefter det första alternativet, eftersom det
långsiktiga ägandet var viktigt. Dessutom ägde Specialfastigheter redan en del av
fastigheten, på vilken den redan befintliga anstalten var belägen.
Det andra mötet ägde rum en vecka senare på Les Arcs kontor. Det bolaget var
rådgivare åt KV. Närvarande var förutom han själv Rolf Swenson/KV, Hans
Johansson/Skanska och Mats Persson/KV. Specialfastigheter vidhöll sin åsikt hur
projektet skulle bedrivas medan KV framförde sin åsikt om att Skanska borde ha
projektet från början till slut. Diskussionerna blev rätt tjatiga.
Han mindes också ett möte den 20 september 2006 då han träffade Göran
Henriksson/Henova för första och enda gången. Vad denne gjorde på mötet visste
han inte. Den sak som behandlades vid detta möte var återigen frågan om vem som
skulle vara fastighetsägare och hur projektet skulle drivas. Förutom han själv och
Göran Henriksson var även Hans Johansson/Skanska och Kenneth Lindberg/KV
närvarande. Han hade ingen uppfattning om vem eller vilka som Göran Henriksson
representerade. Göran Henriksson intog en tillbakadragen position på detta möte.
Han uppfattade emellertid saken så att denne kom direkt från ett möte med Skanska.
Diskussionerna under den här tiden mellan Specialfastigheter och KV präglades av
en ”ansträngd stämning”. Den kan ha berott på att KV hade problem. KV tyckte att
Specialfastigheter tjänade för mycket pengar på sina hyror. Han var inte med om de
förhandlingar som pågick mellan KV och Specialfastigheter om den saken.
Konflikten löstes men han visste inte hur.
I oktober 2006 föredrog VD Curt Bylund frågan om projektet Saltviks fortsatta
utformning för Specialfastigheters styrelse, som sade nej till det alternativ som KV
förordade.
164 (233)
Från och med den 1 januari 2007 övertog Specialfastigheter det övergripande
ansvaret för Saltviksprojektet. KV hade då påbörjat projekteringen. Genom
övertagandet förändrades ingenting beträffande tidsplanen.
Om Specialfastigheter fått vara med från början hade de upphandlat erforderliga
konsulter, antingen genom öppen upphandling eller genom att utnyttja sina
ramavtalskonsulter. Som läget nu var tog de över de konsulter som KV redan
använde sig av i Saltviksprojektet, nämligen Fojab, som blev generalkonsult, och
Ferax, som blev projektledningskonsult. Med dessa hade Specialfastigheter
ramavtal. De var duktiga och Specialfastigheter tog också över de redan hos KV
upparbetade kostnaderna för dessa konsulter. Omkring den 1 januari 2007 kom
dessa konsulters första fakturor. Dessa avsåg nedlagt arbete före Specialfastigheters
övertagande av projektet. Specialfastigheter betalade dessa fakturor.
Leif Ramstedt (TP)
Han är utbildad byggnadsingenjör och har jobbat i stort sett hela sitt liv inom
byggbranschen. Han har huvudsakligen arbetat med stora byggprojekt på stora
byggföretag, exempelvis NCC. Han har även erfarenhet av byggprojekt utomlands.
Vid aktuell tid var han projektledare på TP i Norrköping. KV hade ett ramavtal med
TP rörande konsulttjänster i samband med byggprojekt. KV hade satt igång ett stort
antal projekt och behövde hjälp med fler projektledare. Detta ledde till att han
började på KV i april 2006. Anders Johansson skulle sluta som projektledare på KV
och han fick överta dennes arbete. Det rörde ett flertal projekt som var i sin linda.
Anders Johansson hade varit tjänsteman på Skanska och återvände dit efter att
denne slutat på KV i maj 2006.
Projektet Sollentunahäktet var redan påbörjat när han började på KV. KV och TP
hade påbörjat skissarbete och TP anlitades som generalkonsult. Ett arkitektföretag,
AG Arkitekter, anlitades för att göra ett utkast på häktet utifrån de förutsättningar
KV ställde upp. Långa diskussioner fördes med arkitekten samt Annika Eriksson
och stadsarkitekten på Sollentuna kommun i syfte att anpassa häktet till kommunens
165 (233)
önskemål för den tomt där häktet skulle byggas. Kommunens beslut blev
överklagade två gånger ända till Regeringsrätten, vilket gjorde att projektet blev
försenat med ca ett år. Man använde tiden till att justera om huset, som blev större
än vad som planerats ursprungligen eftersom antalet intagna dubblerades.
Han minns inte att det fördes några diskussioner kring LOU. Såvitt han förstod var
det redan klart att Skanska skulle få bygga tingsrätten på tomten bredvid häktet.
Skanska hade tidigare haft verksamhet på tomten och han antog att Skanska i
princip redan ägde tomten, eller i vart fall hade option på att köpa den. Han tror att
Skanska kom in i projektet efter sommaren 2006. De berättade för Sollentuna
kommun att KV förde förhandlingar med Skanska. TP, som hade specialister på att
göra hyresberäkningar, gjorde en beräkning av projektets kostnader. Därefter fick
de ett kostnadsförslag från Skanska. TP:s och Skanskas beräkningar låg nära
varandra. Kostnadsberäkningarna gjordes under hösten 2006, förmodligen i
september.
Han minns inte att några externa konsulter var inblandade i diskussionerna kring
hyresavtalet. Det var KV och fastighetssidan på Skanska som diskuterade
hyresavtalet. Han känner inte till Göran Henriksson eller Henova.
Han hade direktkontakt med Lars Nylén och redovisade fortlöpande för denne hur
projektet gick. Lars Nylén var väldigt intresserad av hur häktesbyggnaden skulle
ritas om och av säkerhetsfrågorna. Lars Nylén var engagerad på detaljnivå och
dennes synpunkter medförde förändringar i projekteringen. Det skedde ett stort
antal förändringar i projekteringen, både före och efter att hyresavtalet skrivits
under. Även den person som skulle bli häkteschef hade synpunkter som medförde
förändringar.
Häktet och tingsrätten skulle hänga ihop och bl.a. ha gemensamt kulvertsystem och
det var en klar fördel att en aktör skötte hela projektet. Detta bör ha medfört lägre
kostnader. Skanska fick ta över redan anlitade konsulter, som redan var insatta i
projektet. Det var ett naturligt upplägg som sparade tid.
166 (233)
Han satt med i KV:s styrgrupp samt beredningsgruppen för projektet samt i den
med Skanska gemensamma styrgruppen. Han har därför en väldigt bra bild av
projektet. Han hade samma befattningar vid byggandet av häktet i Göteborg. Det
var inte någon skillnad i kvalitet mellan ledningsfunktionerna i de två projekten.
Det stämmer inte att kostnadsmassan för häktet Sollentuna skenade. Att
kostnaderna blev större berodde på utökningen av antalet intagna och att projektet
försenades berodde på överklagandena. Sollentunahäktet var en nybyggnation
medan häktet i Göteborg var en tillbyggnad, vilket medförde att projekten inte var
jämförbara. Han har inte läst SWECO:s rapport.
Anders Thorsén (TP)
Han är utbildad byggnadsingenjör och har jobbat på TP sedan 2008. Han började
som inhyrd konsult på KV och började arbeta med Sollentunaprojektet sommaren
2009. Han efterträdde då Maria Hiltorp. Utöver Sollentunahäktet arbetade han även
med det nya häktet i Göteborg, häktet i Gävle, anstalten i Luleå samt
Norrlandsanstalterna. Från november 2008 var han KV:s projektledare för häktet i
Göteborg. Första etappen av detta projekt var upphandlat i konkurrens, antagligen
enligt LOU, och andra etappen var definitivt upphandlad enligt LOU.
De försökte hitta sätta att bygga Norrlandsanstalterna billigare och hittade också
flera möjligheter att förenkla projektet och göra det billigare.
Han hade inte hört talas om Henova eller Göran Henriksson förrän efter att
förundersökningen inletts.
Per Olof Satrell (Skanska)
Han började hösten 2003 som regionchef för Skanska Region Hus Norr och hade
den befattningen till våren 2012.
Det fanns planer på att bilda ett bolag tillsammans med Specialfastigheter för att få
ett hyreskontakt med KV till stånd. Även om det inte var deras fråga förde bl.a. han
167 (233)
och Jörgen Eriksson frågan på tal om avtalet behövde upphandlas enligt LOU. Det
fördes en intern dialog och frågan utreddes. Hösten 2006 fattade regeringen beslut
om att specialfängelserna i Projekt Fenix, däribland Saltviksanstalten, inte behövde
upphandlas enligt LOU.
Han ingick i Skanskas Etiska råd och hade därför en god etisk kompass. De hade en
gemensam riskhanteringsprocess för Saltviksprojektet och ett projekt i Stockholm.
Han var bisittare till Hans Johansson, som hade kundkontakterna. Efterhand under
hösten 2006 försvann projektet Saltvik från banan och det stora fängelset blev inte
av. Specialfastigheter köpte fastigheten och byggde specialfängelset.
I juni 2006 mailade Hans Johansson till honom angående ett avtal avseende en
konsult som skulle hjälpa till med kommunikationen med kunden, när det gällde
hyresavtalet, och senare med försäljningen av anläggningen. Skanska hade inte
tänkt äga anläggningen under någon lång period. Avtalet hade inte varit del av
riskhanteringsprocessen. Ett likalydande avtal skulle skrivas angående anläggningen
i Stockholm och processerna skulle samordnas. Det var tydligt att projekten hängde
ihop och att avtalen skulle skrivas under samtidigt. En fördröjning avseende
Saltviksavtalet skulle drabba även Stockholmsprojektet.
Han frågade Hans Johansson vad avtalet innebar eftersom han inte förstod vad
Henovas prestation skulle vara. Han hade aldrig träffat Göran Henriksson och visste
inte vem det var. Han kände heller inte till Henova. Eftersom avtalet kändes
märkligt skickade han det till sin chef, vice VD Tomas Ringdahl, samt till Skanskas
chefsjurist, Jörgen Ekelöw.
Både Tomas Ringdahl och Jörgen Ekelöw höll med honom om att avtalet behövde
förtydligas. De förstod att det var ett känsligt område då konsulten skulle hjälpa
Skanska att få teckna hyresavtal. Tanken var hela tiden att han som ansvarig för
Norr skulle skriva på avtalet avseende Saltviksprojektet och att Lennart Bergström,
som hade motsvarande tjänst i Stockholmsregionen, skulle skriva på avtalet
avseende Sollentunaprojektet.
168 (233)
Det fördes omfattande diskussioner internt i Skanska. Det var en hetsig situation där
Hans Johansson drev på för att snabbt få avtalen underskrivna. Han ville ha klara
besked från sina chefer och insåg att han aldrig skulle skriva på avtalet om han inte
blev beordrad till det.
Han förstod inte vilken Henovas prestation skulle vara. Förmedlingen av
fastigheten, exempelvis att hitta en köpare, var något som Skanska hade kompetens
för internt. Dessutom var tanken att Skanska skulle betala ut pengarna så fort det
fanns ett hyresavtal, vilket innebar att konsulten redan fått betalt när försäljningen
kom till stånd. Han förstod inte hur kostnaden stod i förhållande till prestationen.
Visserligen hade Skanska rätt att påkalla Henovas hjälp till dess fastigheten var såld
men det kändes långsökt att så skulle ske om ersättningen redan var utbetald.
Han diskuterade sina invändningar mot avtalet med Hans Johansson och Lennart
Bergström och sökte hjälp och stöd från ledningen. Tomas Ringdahl reagerade
omedelbart och sade att han hade rätt och att det behövde utredas. Särskilt Jörgen
Ekelöw var orolig för att betalningen till konsulten kunde föras vidare och användas
för eller utgöra muta. Han förstod att en annan anläggning låg före i tiden och att
det var därför som det var hetsigt med mycket påminnelser från Stockholm. Det
fanns en irritation över att affären drog ut på tiden.
Han förstod att Skanska inte hade vana vid hur hyresavtal med KV skulle se ut. I
den delen kunde det möjligen finnas en poäng med att ta in en extern konsult. Han
ställde rätt mycket frågor kring avtalen men fick bara runda svar från Hans
Johansson och Lennart Bergström, som han inte ansåg räckte. Han efterfrågade
vilken kompetens och vilka erfarenheter Henova hade, men fick inget svar. Han fick
dock intryck av att Hans Johansson var bekant med Henova.
Avtalet ändrades i två avseenden och därefter kom klartecken från ledningen i
Skanska att det kunde skrivas under, varpå han skrev under avtalet avseende
Saltvik. Formellt var det på Anders Danielssons direktiv som han undertecknade
169 (233)
avtalet. Jörgen Ekelöw hade delat hans farhågor men frågan om Henovas prestation
måste ha utretts inom Skanskas ledning, i Stockholm, och han fick efter en muntlig
diskussion klara direktiv förmedlade av Jörgen Ekelöw om att underteckna avtalet.
De förändringar som gjordes var dels att det infördes en skrivning om mutor och
bestickning, dels en prorogationsklausul. Ann-Marie Hedbeck och Jörgen Ekelöw
skrev dessa förtydliganden.
Hans personliga övertygelse var fortfarande att något var fel med avtalet och det
kändes inte bra att skriva under det.
Han hörde inte talas om att Henova/Göran Henriksson utfört något arbete innan
avtalet skrevs under.
Fastighetens värde är helt avhängigt hyresavtalets utformning. Hyresavtalet är
därför känsligt. En värdering av aktuell typ av fastighet sker ibland utan att en
besiktning görs, köparen ser bara på avtalet och dess längd. Om fastighetens
hyresvärde kunde höjas genom ett otillbörligt hanterande skulle det finnas en tydlig
koppling mellan konsultens uppdrag och hyresavtalens utformning.
Han hörde från Hans Johansson att Henova hade någon form av bakgrund genom
att bolaget hade jobbat med KV tidigare och kunde miljön. Han känner Hans
Johansson ganska väl efter att ha jobbat ihop med denne tidigare. Han tyckte därför
att han kunde ställa frågor till Hans Johansson. Det uppstod dock en oväntat
irriterad stämning. Hans Johansson gick i borgen för att han hade projektet under
kontroll. Hans Johansson kunde inte själv skriva under avtalet eftersom det var han
som var ansvarig för projektets genomförande.
Han var inte delaktig i utredningen som sedermera utfördes av Ann Marie Hedbeck.
Efter att han fört frågan till Tomas Ringdahl och Jörgen Ekelöw var han inte
involverad i diskussionerna utöver att han deltog i något enstaka telefonmöte.
170 (233)
Han har aldrig sett ett avtal liknande det som tecknades med Henova. Han visste att
han omedelbart skulle bli avskedad från Skanska om något var konstigt med avtalet
och var därför väldigt noga med att se till att någon annan fattade beslutet att skriva
på avtalet eftersom han inte själv kände sig trygg med att göra det.
Han hade aldrig sett avtalet avseende Sollentunahäktet, men förmodar att Lennart
Bergström som var regionchef där skrivit under det. Han har inte diskuterat avtalen
internt inom Skanska i efterhand. Under diskussionerna inför avtalstecknandet
diskuterade han saken med Lennart Bergström, som han kände sedan de jobbat
tillsammans. Hans intryck var att Lennart Bergström överlät allt till Hans Johansson
och hade fullt förtroende för denne.
Han vet inte vem som har skrivit avtalet, men uppfattade det som att Hans
Johansson och Göran Henriksson diskuterat fram avtalsinnehållet tillsammans.
Han fick en kopia från Rolf Swenson om att det beslutats att projektet Saltvik inte
skulle konkurrensupphandlas. Han vet inte varför Skanska fick uppdraget att bygga
Fenixanläggningarna men det fanns en poäng i att samma bolag byggde alla tre
anläggningarna och det fanns stordriftsfördelar.
Inga Mellgren (KV)
Hon pensionerades från KV den 15 januari 2012 och hade då jobbat på olika nivåer
inom organisationen i 45 år. Hon blev regionchef för Region Stockholm 2006 och
arbetade från den 1 december 2010 på huvudkontoret.
När Lars Nylén kom till KV hade en fastighetsgrupp som tidigare fanns på KV
avvecklats och det var endast fyra handläggare på huvudkontoret som hade hand om
fastighetsfrågor. KV hade generellt stor platsbrist, bland annat var det stor brist på
häktesplatser i Stockholmsområdet.
Planeringen av det nya häktet i Sollentuna påbörjades 2004. Hon deltog i möten
med Sollentuna kommun och med boende i området åren 2004-2005. År 2007 stod
171 (233)
häktesprojektet liksom byggandet av den nya domstolsbyggnaden stilla pga.
överklaganden. Året därpå kom projekten igång igen. Hennes roll var att ta fram en
verksamhetsbeskrivning för funktionerna på häktet. Hon satt också med i
styrgruppen för Sollentunahäktet. Senare insåg Lars Nylén att regioncheferna inte
var bra på byggnationer, vilket gjorde att hon lämnade styrgruppen.
Hon vet inte varför Skanska utpekades som den som skulle bygga Sollentunahäktet.
Någon på huvudkontoret, såsom Lars Nylén eller Rolf Swenson, måste ha bestämt
det. Hon har inte hört talas om något optionsavtal för Sollentunahäktet.
KV hade en central grupp för upphandling och hon hade i sin stab en upphandlare.
Det mesta kring bygget upphandlades. Hon minns inte några diskussioner kring
upphandlingen av häktet i Sollentuna.
Lars Nylén var väldigt insatt i den operativa verksamheten och byggprojekten,
särskilt i teknik- och säkerhetsfrågor. Lars Nylén inspekterade ofta byggnationerna
och fattade alla rambeslut. Man prövade ny teknik vid byggandet av
Sollentunahäktet, vilket var en av anledningarna till att projektet försenades.
Hon hade inte hört talas om Henova eller Göran Henriksson förrän
förundersökningen inleddes.
Tomas Ringdahl (Skanska)
Han slutade på Skanska 2010, efter 30 års anställning. Under tiden på Skanska var
han under aktuell tid vice VD och ansvarig för all husbyggnadsverksamhet i Sverige
förutom Stockholm och Skåne. Från den 1 september 2006 till utgången av året
arbetade han parallellt med ett utvecklingsprojekt på Skanska och övergick därefter
till att uteslutande arbeta med det projektet. Han arbetar idag på Akademiska hus.
Han hade inget att göra med Sollentunahäktet.
172 (233)
I samband med Saltviksprojektet skulle det tecknas ett konsultavtal med Henova,
vilket han ställde sig frågande till och tyckte var konstigt. Han tyckte att det var
udda att en kund gav Skanska direktiv om att de skulle teckna avtal med en viss
konsult för en viss summa pengar och att konsulten skulle vara Skanska behjälpligt
med uppgifter som de själva kunde klara av internt. Om det inte skulle gå att
genomföra arbetet internt fanns parter som Skanska vanligen anlitar för sådant som
kunde engageras. Att en kund pekar ut en viss arkitekt är inget konstigt, men det är
en helt annan sak. Hans magkänsla var att avtalstecknandet var förenat med stora
risker.
Han förde en diskussion under hösten 2006, bl.a. per mail, med regionchefen Per
Olof Satrell och med VD:n Mats Williamsson, om Henovaavtalen. Satrell
uppmärksammade honom på avtalen och han diskuterade med Mats Williamsson
per mail om att de borde undersöka varför avtalen skulle tecknas. Per Olof Satrell
förmedlade i mail den upplysningen att Rolf Swenson sagt åt Skanska att teckna
avtal med Skanska. Han diskuterade inte saken med Hans Johansson, som var den
som var mest engagerad i affären. Denne rapporterade nämligen direkt till Lennart
Bergström. Han hade inte diskuterat med Lennart Bergström, eftersom denne
rapporterade till Anders Danielsson.
Han hade ingen kännedom om Göran Henriksson eller Henova. Han tittade i ”Alla
bolag” och såg att det var ett litet bolag och möjligen gjordes en ”UC” på bolaget.
Att Henova var litet påverkade inte hans inställning men om det varit ett större,
etablerat konsultbolag hade det kunnat ha betydelse.
Han såg ett utkast till ett avtal 2006 men han har inte sett något undertecknat avtal
och har inte någon minnesbild av att ha godkänt att avtal tecknades.
Han har aldrig träffat Rolf Swenson och har inte haft någon kontakt med denne.
Han mindes inte att Henova skulle ha utfört något arbete för Skanska avseende
Saltvik.
173 (233)
Om en fastighet skulle säljas var det vanligt att Skanska tog in konsulter för hjälp
med fastighetsförsäljningen. Han har aldrig varit med om att en konsult använts för
köp av mark eller tecknande av hyresavtal. Skanska genomförde en mängd
fastighetsaffärer och hade stor erfarenhet av det. Det var ”bread and butter” för
bolaget.
Han vidgår de uppgifter han lämnat i förhör under förundersökningen (O7, s. 17)
om att KV pekat ut Henova och ställt som krav att Skanska anlitade Henova för att
få uppdragen avseende Sollentunahäktet och fängelset i Saltvik. Skanska hade inte
anlitat Henova om det inte varit ett krav från KV och hade heller inte haft någon
nytta av Henova.
Att göra ett markköp och teckna hyresavtal är inte särskilt omfattande arbeten.
Däremot försäljning av en fastighet kan vara väldigt omfattande. Det är märkligt att
betalning enligt avtalen med Henova skulle ske när hyresavtal tecknats, eftersom
fastigheten sannolikt inte skulle vara såld vid det tillfället. Han har aldrig sett ett
liknande avtal under sina 30 år inom Skanska.
Han hade inte fått någon indikation om att Henova redan utfört arbete för KV men
han har spekulerat i att det skulle kunna vara så och att det var anledningen till att
KV ville att avtal skulle tecknas med Henova. Han skulle inte själv ha skrivit på
avtalet. Hans minnesbild är att han blev överraskad när han fick reda på att avtalet
var påskrivet.
Han var Per Olof Satrells chef, men denne frågade honom aldrig om lov innan
avtalet tecknades. Han tror att avtalet låg inom Satrells befogenhet.
Kenneth Wåhlberg (TP)
Han är anställd och delägare på Niras, f.d. TP, och var inhyrd som ansvarig för
fastighetsfrågor på KV under år 2005. Anledningen till detta var KV:s pågående
konflikt med Specialfastigheter om hyresnivåer. Han tog fram förhandlingsunderlag
174 (233)
till diskussionerna med Specialfastigheter och deltog i dessa. Han utförde de
uppgifter som Rolf Swenson övertog när denne tillträdde den 1 december 2005.
Sollentunaprojektet hade varit igång sedan 2004 och han blev delaktig i det när han
kom till KV. Han blev flitigt uppvaktad av bl.a. Hans Johansson på Skanska
eftersom Skanska hade en överenskommelse med DV om att bygga tingsrätten i
Sollentuna, som häktet skulle samordnas med. Det fanns samordningsvinster som
kunde uppnås, vilket användes av Hans Johansson som argument. Han framförde
för Skanskas representanter att KV inte var redo än att bestämma vem som skulle få
bygga häktet än. Han deltog i diskussioner med Sollentuna kommun om ett
optionsavtal, eftersom KV ville tillförsäkra sig om att få köpa marken.
På KV, hos Lars Nylén och bland de som jobbade med lokalförsörjningsfrågor,
fanns en stor medvetenhet om LOU och det fördes inga diskussioner om att LOU
skulle hoppas över eller på annat sätt kringgås. Det var en av anledningarna till att
man inte kunde välja Skanska. Förvåningen var stor på KV över att DV inte följde
LOU vid byggandet av tingsrätten i Sollentuna. Det var inte praxis att tillämpa LOU
om en privat aktör redan ägde den mark som skulle bebyggas. Om byggnationen
blir så omfattande att LOU ska tillämpas upphandlades även hyresavtalet enligt
LOU. KV tillämpade det s.k. hyresavtalsundantaget men det var osäkert om detta
omfattade även byggnationer.
Han hade flera uppdrag för KV, bl.a. var han projektledare för ett antal
fängelsebyggnationer, exempelvis i Sala, Skänninge och Västervik. I Skänninge och
Sala gjordes LOU-upphandling. Västerviksanstalten hade en privat fastighetsägare,
så där kunde LOU inte tillämpas, men ett liknande förfarande som enligt LOU
användes.
Kenneth Lindberg var en delägarkollega till honom i TP/Niras. Under hans tid på
KV var Lindberg inte involverad i Sollentunaprojektet och han känner inte till att
denne varit involverad i det projektet i övrigt. Lindberg var ansvarig för
175 (233)
affärsområdet Hyresgästsupport. Han hade ordinär kontakt med Lindberg under den
aktuella tiden.
Han och Rolf Swenson har jobbat tillsammans tidigare och har genomfört
byggprojekt med tillämpning av LOU tillsammans.
Han var involverad i framtagandet av verksamhets- och lokalprogram för Saltvik
samt förde dialog med Specialfastigheter men i övrigt deltog han inte i det projektet.
Han har aldrig kommit i kontakt med Göran Henriksson eller Henova.
Han har inte fått några erbjudanden om t.ex. ekonomiska fördelar från Hans
Johansson i samband med förhandlingarna med denne.
Hans Karlsson (DV)
Han var chef för DV:s lokalförsörjningsenhet från 2006 till 2010, då han gick i
pension.
Efter en organisationsförändring 2003 eller 2004 behövde tingsrätten i Sollentuna
nya lokaler. Den befintliga tingsrätten låg i ett s.k. Rättscentrum.
Lokalförsörjningsenheten hade kontakt med kommunen och ett konsultbolag som
företrädde olika fastighetsbolag. DV diskuterade med den dåvarande hyresvärden,
G E Real Estate, som hävdade att de kunde lösa tingsrättens utrymmesproblem
inom ramen för befintliga lokaler. Förhandlingarna tog lång tid och det visade sig
svårt att genomföra.
Efter ett år kontaktade Skanska lokalförsörjningsenheten och berättade att de skulle
uppföra en ny kontorsfastighet i centrala Sollentuna, där tingsrätten kunde
inrymmas. De var inledningsvis skeptiska till Skanskas förslag att bygga en ny
tingsrätt, pga. att det skulle ta för lång tid och bli för dyrt. Under 2004/05 fördes
parallella förhandlingar med G E Real Estate och Skanska. Hans Johansson
företrädde Skanska.
176 (233)
Skanska ägde en del mark men var tvunget att köpa mer mark från kommunen. DV
valde till slut att teckna avtal med Skanska, som skulle bygga nya lokaler för den
nya tingsrätten. Avtalet med Skanska föregicks inte av en offentlig upphandling.
Det fanns inget krav om LOU-upphandling eftersom det fanns en
undantagsbestämmelse som var tillämplig då DV skulle teckna ett hyresavtal för
fastigheten. Lokalförsörjningsenheten hade samråd med upphandlingsexperter.
Undertecknandet av hyresavtalet skedde efter omfattande samråd även med
Lokalförsörjningsverket och Justitiedepartementet. Beslutet att ingå hyresavtalet
togs 2005 av dåvarande generaldirektören för DV Thomas Rolén och avtalet
undertecknades av ansvarig avdelningschef.
När han började förhandla med Skanska visste han inte om att det även skulle
byggas ett häkte i Sollentuna. Han fick vetskap om häktet senare, efter att
förhandlingarna med Skanska pågått ett tag, men han vet inte när det var. KV och
DV, liksom Riksåklagaren och polisen hade sammanträden några gånger per år för
att diskutera lokaliseringsfrågor och dylikt. I övrigt hade de inget samröre med
varandra.
Under hans tid på DV skedde relativt få nybyggnationer av domstolar. Samma
förfarande, utan LOU-upphandling, tillämpades vid byggandet av Södertörns
tingsrätt, som även den byggdes av Skanska. Även vid övriga nybyggnationer av
domstolar tillämpades detta förfarande.
I mitten av 2000-talet påbörjades en diskussion om huruvida avtal av denna karaktär
skulle upphandlas enligt LOU. Det fanns vissa upphandlingsexperter som menade
att undantagsregeln för hyresavtal kunde ifrågasättas i vissa situationer. DV:s
upphandlingsexperter gjorde bedömningen att det inte fanns vare sig några riktlinjer
eller rättsfall som styrkte en sådan tolkning. Innan han gick i pension påbörjades ett
utredningsarbete för att komma fram till vad som gällde i frågan.
177 (233)
LÅNET OCH BMRS-UPPDRAGEN (ÅP 8-9)
Rolf Swenson
Han hade inget ansvar för projektet Ersättningsanstalten Skåne. Det hade istället
enhetschefen Ulf Johnsson. Hans enda uppgift inledningsvis var att förhandla med
Kristianstads kommun om markförvärv. I Vä utanför Kristianstad fanns redan en
anstalt, varför den fastigheten kunde utökas med ett marktillägg. Skåneprojektet
hade samma ledningsstruktur som alla de andra stora projekten. Lars Nylén var
nämligen mycket angelägen om att erfarenheter från de redan igångsatta
Norrlandsprojekten skulle tas tillvara i de två storfängelseprojekten Vä/Kristianstad
och Norrköping.
Den 1 september 2006 kallade Lars Nylén, inspirerad av ett besök hos den engelska
kriminalvården, sin direktion, regionchefer och olika KV-specialister till ett s.k.
visualiseringsseminarium för att diskutera frågan hur så stora fängelser som de nu
planerade skulle kunna gestalta sig. Björn Wigelius från Fojab och en
visualiseringsexpert deltog, däremot inte han själv.
KV och Specialfastigheter hade slutit ett nytt samarbetsavtal under sommaren 2006
och det var total öppenhet som rådde. Han började tillsammans med representanter
för Specialfastigheter att förhandla med berörda fastighetsägare om markförvärv.
Tanken var att Specialfastigheter skulle äga projektmarken och handla upp
entreprenaden med stöd av LOU, varefter KV skulle gå in som hyresgäst.
Bakgrunden till att Björn Wigelius/Fojab redan vid mötet i Kristianstad den 27
november 2007 benämndes generalkonsult var han okunnig om. Vilka samtal Björn
Wigelius/Fojab haft med Specialfastigheter kände han heller inte till. De
informerade varandra sinsemellan om mycket helt i enlighet med samarbetsavtalet.
Fojab fungerade emellertid som konsult åt både KV och Specialfastigheter. Det var
fråga om ett trepartsarbete precis som i Saltvik, Helsingborg och Sollentuna.
Eventuella intressekollisioner fick lösas från fall till fall. Det var helt normalt.
178 (233)
Orsaken till att avtalet mellan Specialfastigheter och Fojab tecknades först ett år
senare, i december 2008, kände han inte till. Han var emellertid involverad i själva
avtalsskrivandet helt i enlighet med samarbetsavtalet med Specialfastigheter. Hur
projektledningen under den tiden utnyttjade Fojab visste han inte heller.
Han lydde under Marie Heiborn och hörde till hennes enhet. Ofta gick han
emellertid direkt till Lars Nylén. De hade många möten och denne fick också
information när han så krävde. Lars Nylén hade stort förtroende för honom och han
agerade bollplank för denne.
I september 2009 ansökte han om att få gå i pension. Lars Nylén ville först inte
bevilja honom pension men han stod på sig. Då började Lars Nylén prata om att
övergångsvis anlita honom som konsult, om hans efterträdare Daniel Blom tyckte
att det var en bra idé. Av den här saken blev det dock inget konkret förrän i början
av år 2010, då han också bildade ett eget bolag, BMRS Konsult AB, och träffade ett
konsultavtal med KV.
När det gällde lånet på 100 000 kr kom den frågan upp mellan honom och Björn
Wigelius under en tjänsteresa i månadsskiftet januari-februari 2010 till San
Francisco och Wellington. Själv följde han med som betalande gäst. Det var en bra
avslutning på hans yrkesverksamma tid. Han betalade själv resan till resebyrån mot
faktura.
Han kom inte ihåg hur lånefrågan kom upp. Det pratades och pokulerades hit och
dit under resan. Till sist blev det så att han lånade av Björn Wigelius och denne
överförde omgående via ett telefonsamtal till sin bank 100 000 kr från sitt
privatkonto till hans eget konto. Beloppet var ett räntefritt lån utan skuldebrev. Han
hade nämligen två utgifter vid denna tidpunkt. Dels kostnaden för inlösen av sin
tjänstebil och dels kostnaden för aktiekapitalet i det bolag han stod i begrepp att
bilda. Han ville minnas att han använde lånet för att betala kostnaden för
bolagsbildningen. Lånet skulle lösas när han och hans hustru sålt sin villa i
179 (233)
Norrköping. Vid den tidpunkten hade Fojab inget avtal med KV, bara med
Specialfastigheter. Han kände inga betänkligheter.
Han och Björn Wigelius/Fojab började prata om ett konsultavtal mellan honom och
Fojab första gången i januari 2010. Under den gemensamma resan diskuterades
frågan också. Han skulle hjälpa Fojab med strategiska frågor avseende stora projekt.
Han hade fört diskussioner med andra intressenter så det var möjligt att han även
frågade Björn Wigelius om Fojab var intresserat av hans tjänster. Hans
konsultuppdrag för Fojab skulle bestå i att han med råd och dåd skulle bistå VD när
det gällde stora projekt. Ersättning skulle utgå med ett fast arvode på 55 000
kr/mån. Han var inte intresserad att arbeta mot betalning för redovisad tid.
Det mellan honom och Björn Wigelius träffade avtalet om att han skulle var konsult
var muntligt. Varför det inte blev något skrivet avtal kunde han inte säga.
Hans konsultarbete hann inte fortskrida så långt men han hade arbetat med att ta
fram underlag för hur Fojab skulle kunna presenteras för presumtiva kunder.
Aktuella projekt var Max Lab och ESS. Han hade också tagit fram skisser och en
promemoria som han tänkte visa Björn Wigelius. De bollade idéer mellan sig vid tre
sammanträffanden.
Fojab vägrade betala hans sista faktura till bolaget. Han förstod inte varför Björn
Wigelius/Fojab inte längre ville kännas vid honom. På inrådan av sin advokat
diskuterade han aldrig fakturan med Björn Wigelius.
Konsultavtalet med KV gjorde det fullständigt klart för honom att han inte kunde
hjälpa Fojab i de olika kriminalvårdsprojekten. Detta gjorde han också klart för
Björn Wigelius. Han visste inte om Björn Wigelius missuppfattat diskussionerna
och kunde alltså inte förklara varför Björn Wigelius skrev som han gjorde i mailet
av den 22 februari 2010 till dennes advokat Johan Granehult.
180 (233)
I konsultavtalet med KV var hans ersättning baserad på redovisad tid. KV gick inte
med på något annat. Han arbetade åt KV i den omfattning som hans fakturor till KV
angav.
När det gällde det i fakturan redovisade Kalmarprojektet, som avsåg byggandet av
ett häkte där, var det ett projekt som det aldrig blev någon fart på. När han gick i
pension gjordes emellertid en omstart. Hans efterträdare Daniel Blom blev
projektansvarig, medan han själv genom sitt bolag samt Betty Hedman/Niras (f.d.
TP) gick in som underkonsulter. Under ett styrgruppsmöte på KV kom frågan upp
om en arkitekt med ramavtal skulle anlitas. Han saknade minne av att han pratat
med Betty Hedman om Fojab men det kan ha varit uppe vid det där
styrgruppsmötet. Detta kunde vara förklaringen till Betty Hedmans mail den 11 maj
2010 till Björn Wigelius om att Fojab skulle vara med.
Kenneth Lindberg hade varit med i Kalmarprojektets tidigare fas, när PEAB
felaktigt antogs vara ägare till häktesfastigheten. Vid ett möte mellan KV, PEAB
och Specialfastigheter diskuterades hur projektet skulle samordnas, eftersom
fängelset låg vid stationen medan det planerade häktet skulle ligga på en annan
fastighet. Även Kenneth Lindberg, som var känd på KV, Specialfastigheter och
PEAB, var med på mötet. Kenneth Lindberg skulle hålla KV informerad. PEAB
och Specialfastigheter skulle betala Kenneth Lindberg provision för dennes arbete
som projektsamordnare. Detta kunde också vara en förklaring till varför Fojab
fördes på tal som arkitekt i projektet.
Det var Daniel Blom som beslutade om Kalmarhäktets struktur. Han hade ingen
beslutanderätt men såvitt han visste hade det aldrig fattats ett beslut om att Fojab
skulle anlitas i Kalmarprojektet.
Den mailkorrespondens som han hade med Lars Nylén under våren 2010 visade att
han absolut ville att projekteringsarbetet med Vä/Kristianstad skulle fortsätta. Efter
ett tidigare misslyckande försökte han se till att redan nedlagda pengar skulle gå att
181 (233)
återanvända vid en omstart. Alla på KV var övertygade om att de svenska 1800talsfängelserna, exempelvis Kirseberg i Skåne, måste stängas.
Björn Wigelius
Avtalet med BMRS
Efter att ha arbetat med Rolf Swenson i flera år i KV-projekten hade han sett att
Rolf Swenson hade en fantastisk förmåga att hantera stora projekt samt representera
och samla upp krav från en stor organisation. Hans tanke var nu att ett avtal med
Rolf Swenson tillförde bra erfarenhet och konkurrensfördel för Fojab, som stod
inför flera mycket stora projekt, exempelvis Max Lab och ESS. Det var gigantiska
projekt som Fojab sedermera tog hem och som han vid aktuell tid var väldigt
engagerad i.
I januari 2010 började han diskutera med Rolf Swenson om ett konsultuppdrag för
Fojab. När han skrev mailet den 22 februari 2010 och bad advokaten Johan
Granehult om hjälp med ett avtalsutkast hade han fortfarande en tanke om att kunna
anlita Rolf Swenson för hjälp med kriminalvårdsprojekt under förutsättning att
denne inte tog uppdrog från KV, men han var inte säker på att så kunde ske. Några
dagar efter kontakten med Johan Granehult kom de överens om att Rolf Swenson
inte kunde jobba för Fojab med kriminalvårdsprojekt eftersom denne skulle ha
uppdrag för KV.
Mailet till Granehult skickades med kännedomskopia även till Mattias Hedberg Ek,
som skulle vara ansvarig för Fojab coordinators arbete i projektet, och till
controllern Barbro Andersson.
Från början visste han inte hur Rolf Swensons uppdrag för KV skulle se ut. Tidigt i
mars 2010 fick han klart för sig att Rolf Swenson inte kunde hjälpa Fojab vad
gällde KV-projekten. Han fick klara direktiv från styrelseordföranden Anders
Alvemo att fortsätta undersöka förutsättningarna för att anlita Rolf Swenson men
han skulle inte komma till styrelsen med ett förslag därom förrän frågan var
ordentligt penetrerad. Under våren 2010 var Rolf Swenson inte prioriterad på Fojab
182 (233)
eller för honom. Hans fokus låg på det faktum att Fojab inte fick betalt för det
omfattande arbetet med Ersättningsanstalten. Han såg samarbetet med Rolf
Swenson/BMRS som en framtidsfråga.
Anledningen till att det aldrig skrevs något avtal med BMRS var att han inte fick
klarhet huruvida Fojab kunde anlita Rolf Swenson för KV-projekten. Han fick
definitivt besked om att det inte vore omöjligt men det handlade om huruvida Rolf
Swenson skulle agera som beställare för KV.
Det fanns ett slags muntligt avtal mellan BMRS och Fojab från den 1 mars 2010
och framåt. De hade kommit överens om ersättningsnivån, men inte hur lång tid
avtalet skulle löpa och vilka projekt det skulle omfatta. De var överens om att det
inte kunde omfatta några kriminalvårdsprojekt.
Avtalet upphörde på Fojabs begäran i maj 2010, efter polisens husrannsakan.
Faktureringen från BMRS
Fojab betalade en faktura från BMRS på 165 000 kr och den hade han attesterat.
Först fick han en faktura för sex månaders arbete. Han fann den fakturan olämplig.
Den refuserades därför och han bad Rolf Swenson att istället fakturera för 3
månader. Det var alltså tre-månades fakturan som betalades. Det var en hastig
kompromiss. Han hade mycket att göra och han var stressad. Orsaken till
betalningen var att han inte ville förstöra klimatet i den pågående diskussionen med
Rolf Swenson. Egentligen ville han först ha styrelsens godkännande innan något
betalades. Han ville göra rätt för sig och ansåg att Rolf Swenson förvisso hade rätt
till ersättning för nedlagt arbete. Det var dessutom delvis hans fel att något avtal
inte kommit till stånd.
Nästa faktura som kom från BMRS refuserade han. Anledningen till att fakturan
refuserades var att det inte fanns något avtal mellan Fojab och BMRS och det var
inte läge för att betala mer i den rådande situationen, efter att förundersökningen
inletts. Han hade fullt upp med andra frågor.
183 (233)
Arbetet i projekten Ersättningsanstalt Skåne och häktet i Kalmar
För honom och de andra anställda på Fojab var det inte pengarna som var
drivkraften för engagemanget i stora projekt såsom Ersättningsanstaltsprojektet. Det
var ett gigantiskt forsknings- och utvecklingsprojekt för att skapa mänskliga
arbetsmiljöer och mänsklig miljöer för de intagna. För honom var det också
viktigare att utveckla och öka Fojabs renommé än att tjäna pengar.
Arbetet med Ersättningsanstalten började för Fojabs del i samband med markköpet
senhösten 2007. Kommunen hade inte nog med resurser för att ändra detaljplanen
på det sätt som var nödvändigt och frågade därför Specialfastigheter om hjälp med
det. På så sätt kom Fojab, som hade en detaljplanesida, in i projektet. Det kan redan
här ha nämnts att Fojab skulle bli generalkonsult i projektet. KV ville nämligen
utnyttja erfarenheter från arbetet med Norrlandsanstalterna, där Fojab varit
generalkonsult.
De mail som åklagaren åberopat som bevisning är bara en liten del av den
mailkorrespondens som förekom i projektet. Det fanns en stor öppenhet mellan
aktörerna och för dem var det en naturlig ingrediens i projektet att alla hölls
uppdaterade om vad som hände.
Han skickade sitt underlag för avtalsdiskussion avseende storanstalterna, daterat den
31 oktober 2007, till Stefan Svensson därför att denne, genom Ferax, skulle vara
med i projektet. Utgångspunkten var att det skulle vara samma konsulter i
storanstaltsprojektet som i projekteringen av Norrlandsanstalterna.
Under 2009 uppstod en oro hos Fojab eftersom Specialfastigheter beställt ett
omfattande lokalprogram som man hoppades skulle vara färdigt i december 2009.
Lokalprogrammet utökades och gjordes om och tidplanen ändrades. Det bestämdes
då att arbetet istället skulle vara klart i april 2010. Fojabs arvode enligt avtalet med
Specialfastigheter räckte dock bara till den 31 december 2009. Trots detta
uppmanade KV och Specialfastigheter Fojab att utan avtal fortsätta med arbetet och
184 (233)
uppgav samtidigt att den frågan skulle lösas senare. Fojab kunde därför inte
fakturera för det fortsatta arbetet på projektet. Fojab arbetade i 4-5 månader för 3-4
Mkr i månaden, utan att få betalt. Han hade många kontakter med KV och
Specialfastigheter och försökte få dem till ett möte med anledning av situationen.
Björn Wigelius förklarade att Fojab skulle lägga ned arbetet om inte ett nytt avtal
träffades. Situationen tärde på Fojabs likviditet.
Den 6 maj 2010 skickade han en historik över Ersättningsanstalten till Rolf
Swenson och Hans Lagerlöf. Hans Lagerlöf var KV:s ansvarige projektledare för
Ersättningsanstalten. Historiken var upprättad inför diskussionerna om en
fortsättning på avtalet som löpt ut den sista december 2009. Han ville beskriva
varför det behövdes en förlängning på avtalet. Han hade sannolikt diskuterat frågan
med Rolf Swenson tidigare. Anledningen till att han skickade historiken till Rolf
Swenson var att denne hade en roll inom KV och kunskap om det avtal mellan
Fojab och Specialfastigheter som löpt ut. Lars Nylén och Specialfastigheter var nya
på området och det var för kontinuitetens skull viktigt att Rolf Swenson hjälpte
honom med diskussionerna om det nya avtalet. Rolf Swenson var väl insatt i
orsaken till händelseutvecklingen. Det var därför självklart och nödvändigt för
honom att diskutera saken med Rolf Swenson.
Rolf Swenson fick en nyckel till Fojabs projektlokal i egenskap av uppdragstagare
för KV. Även två projektledare för Ersättningsanstalten på KV fick nyckel till
lokalen.
Lånet till Rolf Swenson
Anledningen till att frågan om ett lån från honom till Rolf Swenson kom upp var att
han den 18 januari 2010 tipsat denne om en revisor på KPMG som kunde hjälpa till
med bolagsbildningen. Rolf Swenson var själv inledningsvis inne på att driva
bolaget som en enskild firma. Han råkade vara likvid vid det tillfälle frågan om
aktiekapital kom upp. Lånet verkställdes på så sätt att de gjorde en överföring
mellan sina konton. Han tänkte inte på att Rolf Swenson, som vid tillfället befann
185 (233)
sig på samma semesterresa som han, alltjämt var anställd i KV. Hade han velat
muta Rolf Swenson hade han gjort på ett helt annat sätt.
Kontakten med Göran Henriksson
Han hade haft kontakt med Göran Henriksson vid enstaka tillfällen efter
kontakterna med anledning av samarbetet med Norrlandsanstalterna. Anledningen
till att han mailade Göran Henriksson den 17 juni 2010 och bad om dennes
synpunkter på en av honom gjord resumé över den senaste händelseutvecklingen
var följande. Han befann sig i en förtvivlad situation efter att ha blivit delgiven
brottsmisstankar och inte kunde få kontakt med Rolf Swenson. Han hade tidigare
ringt till Göran Henriksson och bett denne framföra till Rolf Swenson att han var
angelägen att skulden om 100 000 kr reglerades. Han var orolig för att det utbetalda
lånet inte skulle se bra ut i den uppkomna situationen även om han inte tänkt så
tidigare.
Avsikten med resumén var också att Rolf Swenson skulle förstå anledningen till att
han inte betalat den senaste fakturan från BMRS till Fojab och få Rolf Swensons
hjälp att vederlägga brottsmisstankarna. Hans förhoppning var att Göran Henriksson
skulle föra vidare informationen till Rolf Swenson. Han kunde inte förklara varför
han inte uttryckligen bad om det i mailet. Han kände inte till att Göran Henriksson
hade förhörts av polisen.
Han brukade ofta göra punktvisa uppställningar, som den i mailet till Göran
Henriksson, när han ville bena ut olika frågor.
Lars Nylén (KV)
Storanstalterna, Ersättningsanstalten och visualiseringsprojektet
Storanstalten i Vä skulle ersätta ett flertal anstalter i området, bl.a. befintlig anstalt i
Vä, Kirseberg, Kristianstad Centrum och möjligen Karlskrona och Kalmar.
Anstalten i Norrköping blev till slut inte av på grund av brist på pengar.
Budgetreglerna ändrades, vilket fick stor betydelse genom att direktavskrivningar
186 (233)
måste göras. Ersättningsanstalten skulle på sikt, om ett hyresavtal på 40 år kunde
tecknas, gå jämnt upp genom att besparingar, högre effektivitet, lägre personal och
färre transporter, m.m. skulle åstadkommas.
Anledningen till att KV skulle upphandla generalkonsult direkt för Sollentunaprojektet var att det behövdes ett arkitektförslag för att en tänkt hyresvärd skulle
veta vad som skulle byggas. Specialfastigheter ägde fastigheten där det befintliga
fängelset i Vä stod. Detta fängelse skulle byggas in, på liknande sätt som i Saltvik.
Specialfastigheter skulle ha hand om projekteringen och uppförandet av fastigheten
samt vara hyresvärd och fastighetsägare. Ulf Jonsson stod för kriminalvårdsfilosofin
och var ”spindeln i nätet”. Två kriminalvårdschefer var också inblandade. Lagerlöf
och Widholm var de som jobbade praktiskt med projektet. Han tror inte att Rolf
Swenson var projektledare – det hade varit en onaturlig ordning.
Från England kom en idé om att på skärmar visualisera hur fängelset skulle bli. Han
bestämde att ett liknande projekt, Visualiseringsprojektet, skulle genomföras inför
projektet Storanstalt. De tog hjälp av Linköpings universitet och av Fojab.
Anledningen till att Fojab engagerades var att dessa hade ritat och projekterat
Norrlandsanstalterna och därför hade de ritningar som behövdes för visualiseringen.
Seminariet genomfördes och deltagarna kunde gå igenom anstalten virtuellt, på
skärmar, och diskutera utformningen. Rolf Swenson deltog inte. Denne tyckte att
projektet var ”onödigt och löjligt”.
Därefter engagerades Rolf Swenson i projektet Ersättningsanstalten och han gav
denne speciella uppdrag. De diskuterade ekonomin, finansieringen, förläggningen,
m.m. Rolf Swenson diskuterade bl.a. med kommunen. Projektet leddes, till skillnad
från Norrlandsanstaltsprojektet, i hög utsträckning från huvudkontoret. Det var ett
jätteprojekt. Enhetschefen Ulf Jonsson var projektledare.
KV ville inte att hyresvärden skulle teckna några avtal med parter som KV inte
visste vilka de var. Han hade inte gett direktiv om att Specialfastigheter skulle
187 (233)
teckna avtal med Fojab. Fojab hade dock mycket kunskaper sedan tidigare och hade
varit inblandade i Visualiseringsprojektet.
Hösten 2008 inträffade en finanskris. Den medförde att KV fick ont om pengar och
därför sköt på diverse lokalförsörjningsprojekt. Han diskuterade
Ersättningsanstalten med ansvarig statssekreterare och kände ett tryck från Region
Skåne, som ville att projektet skulle bli av. Rolf Swenson ville att projektet skulle
bli av, men såg också problemen. Han gav Rolf Swenson i uppdrag att tala med
folket i Skåne.
Rolf Swensons konsultavtal
Redan våren 2009 diskuterades hur fastighetsfrågorna skulle hanteras inom KV i
framtiden. Många projekt var på gång och ytterligare frågor hade tillkommit genom
de konsultgranskningar som skett. Han valde att bryta loss fastighetsförsörjningen
från den administrativa sidan och göra den till en egen enhet. Rolf Swenson skulle
gå i pension och rekryteringen av en ny fastighetschef drog ut på tiden och var inte
klar när Rolf Swenson gick i pension. Han sade åt Rolf Swenson att denne måste
fortsätta arbeta eftersom han inte kunde sköta hela fastighetsförsörjningen själv.
Daniel Blom efterträdde Rolf Swenson som fastighetschef. Daniel Blom fick
samma arbetsuppgifter som Rolf Swenson hade haft, men blev även enhetschef. Av
arbetsledningsskäl bestämde han att Daniel Blom skulle vara fastighetschef och
Rolf Swenson ett stöd till denne.
Rolf Swenson var från början oerhört betänksam till att fortsätta arbeta och hade
”gjort patron ur”. Han tvingade in Rolf Swenson i verksamheten och med kraftig
motvilja ställde denne upp. De kom överens om att Rolf Swenson skulle arbeta med
bl.a. Ersättningsanstalten och häktet i Kalmar. Rolf Swenson skulle ha en
projektledarroll i samtliga projekt denne arbetade i. Rolf Swenson hade inga
befogenheter att teckna KV:s firma; enbart Daniel Blom fick göra det. Rolf
Swenson hade ingen formell roll.
188 (233)
Först i samband med att Rolf Swenson häktades fick han reda på att denne haft ett
konsultuppdrag för Fojab. Hade han känt till det tidigare hade han sagt åt Rolf
Swenson att denne måste bestämma sig för antingen KV eller Fojab. KV hade inga
karantäns- eller lojalitetsklausuler i sina anställningsavtal.
Torbjörn Blücher (Specialfastigheter)
När diskussionerna om storanstalten Vä utanför Kristianstad kom igång år 2007 var
han fastighets- och marknadschef på Specialfastigheter.
KV:s syfte med denna storanstalt var att den skulle ersätta ett par gamla anstalter,
som skulle stängas. Specialfastigheter kom in i bilden när Specialfastigheter
tecknade avtal med generalkonsulten Fojab i december 2008. Specialfastigheter
skulle äga den fastighet som låg intill den redan befintliga fängelsebyggnaden.
Härefter skulle de låta bygga den nya anstalten. Under hösten 2007 hade
Specialfastigheter möten med kommunens företrädare om planläggningen för den
berörda marken. Med på mötena var även representanter för KV och dess konsulter
Fojab och Ferax. Tanken var att det skulle göras ritningar och lokalprogram enligt
KV:s önskemål. När det var klart skulle Specialfastigheter handla upp själva
byggandet av anstalten.
Ersättningsanstalten skulle vara en typ av trepartssamarbete från start till dess
hyresgästen flyttade in. Han mindes inte om det var någon diskussion om
upphandling av hyresavtalet enligt bestämmelserna i LOU. Förmodligen förekom
ingen sådan diskussion, eftersom det måste bestämmas hur anstalten skulle se ut,
innan det fattades beslut om ett hyresavtal.
Det var KV som var sammankallande och som initierade diskussionerna med
kommunen. KV representerades då av Rolf Swenson och Mats Persson. Fojab och
Ferax var med från början på initiativ av KV. Specialfastigheter tyckte att det var
märkligt att de bara dök upp på första mötet även om det gällde erfarna
projektledare med kompetens. De verkade vara förrutbestämda att vara med.
Projektledare för Ersättningsanstalten var Mats Persson, såvitt han kunde erinra sig
189 (233)
idag. Han uppfattade situationen så att Rolf Swenson hade ansvar för såväl
markfrågan som byggnationen och att denne var den person från KV som höll i
detta projekt tillsammans med andra. Från avtalets tillkomst och framåt hade han
löpande kontakt med Rolf Swenson, som alltså uppfattades som KV:s
representant/ombud.
Specialfastigheter hade ramavtal med Fojab och kunde därför teckna avtal med
Fojab. Orsaken till att det drog ut på tiden med avtalstecknandet med Fojab berodde
kanske på kommunens arbete med att säkerställa detaljplanen och alla
förekommande diskussioner om hur anstalten skulle drivas.
KV hade utfärdat en projekteringsgaranti på 30 Mkr. När beloppet närmade sig 23
Mkr ville KV och Fojab arbeta vidare. Fojab ville ha ett nytt avtal med
Specialfastigheter, som i sin tur krävde att KV utfärdade en ny garanti. Den uteblev
men arbetet fortlöpte utan avtal på KV:s initiativ. Fojab ville ha ett avtal som
sträckte sig långt fram i tiden medan KV ville ha ett kortare avtal. Den rådande
situationen tog sig uttryck på så sätt att Fojab skickade fakturor som
Specialfastigheter bestred. Inte förrän den 28 januari 2010 utfärdades en ny garanti
på 30 Mkr, då ett nytt avtal kunde tecknas med Fojab.
Efter sin pensionering anlitades Rolf Swenson som konsult åt KV och den nye
fastighetschefen Daniel Blom kom att använda Rolf Swenson för vissa uppdrag.
När det gäller häktet i Kalmar var det tal om att Specialfastigheter skulle vara med
och äga fastigheten som skulle bebyggas. Någon projektorganisation bildades
aldrig. Han visste inte om TP/Niras var inblandade i häktesprojektet i Kalmar.
Däremot dikterade man ett par gånger med Kenneth Lindberg. Denne var en konsult
från KV. Denne var jurist och pratade om hur en fastighets affär skulle kunna göras.
Avsikten var att Peab skulle bygga.
Anders Alvemo (Fojab)
Han var under denna tid ordförande i Fojabs styrelse.
190 (233)
Under hösten eller möjligen i skarven mellan 2009 och 2010 fick han reda på att
Rolf Swenson skulle gå i pension under 2010. Han och Björn Wigelius diskuterade
då möjligheten att använda Rolf Swenson som konsult åt Fojab. Han ställde sig då
frågande till denna idé av affärsetiska skäl med anledning av den position som Rolf
Swenson haft inom KV. En tid därefter återkom Björn Wigelius om saken. Han
markerade då ett klart motstånd till idén och förklarade att ett anlitande av Rolf
Swenson inte kom ifråga för det fall denne skulle fortsätta att ha uppdrag inom KV.
Denna ståndpunkt klargjorde han också för Björn Wigelius samt att, i vart fall, en
revisor borde pröva frågan. Styrelsen informerades om Björn Wigelius intentioner
men något konsultavtal med Rolf Swenson kom aldrig att föreläggas Fojabs
styrelse. Ett konsultavtal med Rolf Swenson borde absolut ha avhandlats i styrelsen.
Efter det att förunderökning inletts och polisen gjort ett tillslag på Fojab fick han
reda på av Björn Wigelius att det fanns ett avtal med Rolf Swenson och att det
gjorts utbetalningar till denne. Han blev förvånad.
Henovaavtalets existens var okänt för styrelsen fram till oktober 2010.
Hans Lagerlöf (KV)
Han hade varit anställd i KV sedan 1989. Idag var han kriminalvårdschef med
placering i Arvidsjaur.
När det gällde storanstalterna i Vä/Kristianstad och Norrköping blev han och en
kollega, Lars Widholm, i februari 2008 tillfrågade om de ville åka till Norrköping
och hjälpa till med en verksamhetsbeskrivning. Härefter blev det fråga om att hjälpa
till med lokalprogrammet, varvid de kom i kontakt med Fojab. Det arbetet
påbörjades i augusti/ september 2008.
Inledningsvis arbetade de direkt under Lars Nylén. Rolf Swenson hade ingen
delaktighet i detta. Han träffade Rolf Swenson första gången i maj 2008 i sällskap
med bl.a. Björn Wigelius/Fojab och Janis Kursis. Han fick ett mycket gott intryck
191 (233)
av Fojab, när det gällde erfarenhet och kunskap och Rolf Swenson tillät honom och
kollegan att arbeta med Fojab. Hans relation till Rolf Swenson var rent yrkesmässig.
Han började arbeta med Fojab redan under augusti september 2008. Han visste inte
hur Fojab kommit in i projektet. Han och kollegan skulle arbeta med Fojab på grund
av dess erfarenheter från Norrlandsanstalterna. Lars Nylén och Rolf Swenson var
mycket angelägna att projektet Ersättningsanstalten i Skåne skulle bli av och drev
på hårt.
Under år 2009 arbetades det intensivt med projektet. I projektsammanhang stötte
han också ihop med Stefan Svensson från Ferax och Lars-Erik Sundberg från Les
Arc. Björn Wigelius träffade han oftare och vid några tillfällen tillsammans med
Rolf Swenson. De verkade ha en bra relation med varandra och han fick reda på att
de varit på utlandsresa tillsammans i januari/februari 2010. Sammanfattningsvis
tyckte han att Rolf Swenson, Stefan Svensson, Lars-Erik Sundberg och Björn
Wigelius var väldigt ”tighta” medvarandra.
När Björn Wigelius skulle gå i pension år 2010 fördes diskussioner om att denne
skulle arbeta som åt KV på konsultbasis. När det gällde Ersättningsanstalten var han
vid denna tidpunkt projektledare och kände sig osäker i den rollen framför allt i
själva byggfasen. Han tyckte därför att det skulle vara bra om Rolf Swenson fanns
till hands och blev projektledare. Han talade med den nye fastighetschefen Daniel
Blom, som tyckte det var bäst att denne själv skulle leda projektet. Så blev det
också.
Rolf Swenson kom alltså härefter att på konsultbasis att arbeta i projektet
Ersättningsanstalten i Skåne. Han engagerades också i andra projekt. De hade ett
projektkontor i Fojabs nya lokaler i Malmö och han träffade Rolf Swenson där vid
ett tillfälle. Däremot visste han inte om Rolf Swenson hade nyckel till kontoret.
192 (233)
Han kände inte till att även Fojab hade konsultavtal med Rolf Swenson men han
mindes dock att Björn Wigelius någon gång i januari/februari 2010 blev förvånad
när han hörde det.
Han gjorde en utredning om de fakturor som Rolf tillställde KV för sitt
konsultarbete. Den utredningen gav vid handen att begärd ersättning var rimlig
Daniel Blom (KV)
Han efterträdde Rolf Swenson som fastighetschef i KV och började sin anställning
den 1 februari 2010. Denne hade i praktiken lämnat KV när han tillträdde.
I KV pågick en mängd olika anstalts- och häktesprojekt. Projektet med
Ersättningsanstalt Skåne pågick och befann sig i ett tidigt skede. Lars Nylén
informerade honom att det skulle bli en ny anstalt med plats för 500 intagna och att
den skulle ersätta slitna 1800-talsanstalter.
Till Ersättningsanstalten fanns en mängd konsulter knutna, mestadels kom de från
TP/NIRAS. Fojab, som han dessförinnan inte hört talas om, var generalkonsult och
samordnande konsult. Rolf Swenson ”lämnade inte av” till honom och det var
därför KV träffade ett konsultavtal med denne. Han hade sett konsultavtalet men
inte deltagit i någon diskussion med Rolf Swenson om saken. Tidsredovisning
skulle ske på sedvanligt sätt. Vilket uppdrag utfört arbete avsåg skulle också anges,
likaså hur lång tid som nedlagts på arbetet och vilka resor som skulle ersättas. Vad
Rolf Swenson härefter skulle arbeta med ankom det på honom att bestämma. När
han började sin anställning uppfattade han Rolf Swenson som ett ”bollplank” med
uppgift att introducera honom i arbetet. Med tiden kom dock projektledning att bli
huvuduppgiften.
Det tog lång tid innan det blev klart vad Rolf Swenson genom sitt bolag skulle
arbeta med. Han behövde själv tid att sätta sig in i pågående projekt. Hans
utgångspunkt var att en fast anställd skulle var projektledare. Efter några månader
193 (233)
skrev han ett mail och föreslog att Rolf Swenson skulle bli biträdande projektledare
för Malmö-häktet, Ersättningsanstalten Skåne och ett par projekt till.
Även häktet i Kalmar var det tänkt att Rolf Swenson skulle vara projektledare för.
Betty Hedman från NIRAS skulle också vara med. Han visste inte vem hon skulle
rapportera till.
Det var han som attesterade de fakturor, som Rolf Swensons bolag, BMRS AB,
utfärdade och skickade till KV och det var Hans Lagerlöf som granskade dem.
Kenneth Lindberg användes av KV som konsult i hyresfrågor. Kenneth Lindberg
var jurist och kompetent. Det fanns ett avtal med Kenneth Lindbergs bolag Punkt
Ett. Om det avtalet var med KV kände han inte till. Det var emellertid riktigt att
Kenneth Lindberg i ett senare skede utförde en tjänst som KV handlat in från
NIRAS. Kenneth Lindbergs bolag hade ett direktavtal med NIRAS.
Han fick sedan förundersökning inletts i uppdrag av Lars Nylén att avsluta alla
relationer med Fojab. Det togs stickprov på Fojabs och andra underkonsulters
fakturor och de kontrollerade att arbete utförts. Han mindes inte om de hittade några
konstigheter.
Allt underlag fanns på den s.k. Projektplatsen. Det var en server där allt materiel
från pågående projekt samlades. Det var säkert så att man började lägga in materiel
på projektplatsen när projekten startade.
Ulf Pettersson (Fojab)
Han blev auktoriserad revisor år 1984 men anställdes i Fojab år 1978. Han hade
varit revisor för samtliga bolag i Fojabkoncernen alltsedan 2008. Han avgick i
december 2013 och arbetade nu på KPMG.
På Fojab hade han främst kontakt med Björn Wigelius. I februari 2010 frågade
Björn Wigelius om han ville hjälpa Rolf Swenson med att bilda ett aktiebolag.
194 (233)
Björn Wigelius berättade att Rolf Swenson skulle gå i pension och ville bilda bolag
eftersom han tänkte idka konsultverksamhet i fastighetsbranschen och bl.a. arbeta åt
Fojab. Det sades också att Rolf Swenson under en övergångsperiod även skulle
arbeta åt KV för att avsluta vissa projekt. Det talades inte om någon
intressekonflikt.
Han informerade sig sedan om Rolf Swenson namn, adress, och verksamhet,
varefter han köpte ett s.k. standardbolag, varefter han bildade bolaget. Den 26
februari 2010 träffade han Rolf Swenson och redogjorde för vad denne skulle tänka
på när han började arbeta genom sitt bolag.
Betty Hedman (TP)
Hon var utbildad lantmätare på KTH och började på TP år 2005 och stannade där
till år 2012. Under denna tidrymd övergick bolaget i dansk ägo och namnet
ändrades till NIRAS.
Under sin tid på TP/NIRAS, som hade ramavtal med KV, var hon inblandad i flera
av KV:s anstaltsprojekt. Det började med häktet i Sollentuna i januari/februari 2006
och fortsatte med Sollentunahäktet. Sedan följde flera häktesprojekt, inklusive
Kalmarhäktet.
När det gällde Kalmar var hennes huvudsakliga uppgift att som inhyrd projektledare
göra s.k. behovsanalyser. I sådana beskrivs vilka olika lokaler som behövs för
verksamheten. Kalmarprojektet skilde sig inte från de andra KV-projekten. Hennes
behovsanalys i det projektet var klar i mars-april 2010. I samtliga projekt hade hon
en kontaktperson hos KV. I Kalmarprojektet var hennes kontaktperson Rolf
Swenson. Denne hade lämnat sin anställning som KV:s fastighetschef och hon
uppfattade honom som inhyrd projektledare på KV:s lokalförsörjningsenhet.
Sedan hon klarat av behovsanalysen hade hon ett telefonsamtal med Rolf Swenson
och frågade denne om vilken arkitektfirma som skulle anlitas. Rolf Swenson bad
henne då att kontakta Fojab. Hon ifrågasatte Rolf Swensons förslag och frågade om
195 (233)
inte arkitektbyråerna AG Arkitekter eller Tengboms var lämpligare och därför
borde anlitas för Kalmarprojektet. Hon fick då bara svaret ”nej” av Rolf Swenson
och kom inte ihåg om hon fick någon förklaring.
Orsaken till att hon hade invändningar mot Fojab var följande. Kalmar skulle bli ett
vanligt häkte och ”mallen” skulle vara Helsingborgshäktet, som ritats av Tengboms.
Hon tyckte att Fojab inte hade tillräcklig erfarenhet av sådana häkten utan mer av
vanliga anstalter. Hon hade visserligen för sig att det fanns ett häkte i
Saltviksprojektet och Fojab kunde därför sägas ha viss erfarenhet av
häktesprojektering. Fojab hade emellertid inte någon erfarenhet av den typ av
normalhäkte som det var fråga om i Kalmar. Övriga häkten hade ritats av AG
Arkitekter. Det var stor skillnad mellan att rita en anstalt och att rita ett häkte.
Hennes samarbete med Rolf Swenson tyckte hon gick bra.
Kenneth Lindberg som var hyresjurist, hade tidigare varit anställd på TP/NIRAS
men slutat strax innan hon själv började arbeta där. Hon träffade Kenneth Lindberg
eftersom denne var god vän med hennes kolleger. Kenneth Lindberg hade
ritningarna till den tomt/fastighet, på vilken Kalmarhäktet skulle byggas. Denne
hade varit ombud åt PEAB, som byggt polishuset i Kalmar. PEAB förekom alltså i
diskussionerna kring frågan om lämplig byggare i projektet.
Det var hennes uppgift att se till att projektet löpte på. Hon hade bett Björn
Wigelius/Fojab att ge in en prisuppgift men denne hörde inte av sig. Sedan fick hon
beskedet att allt skulle läggas ned. Vad som sedan hände med Kalmarhäktet visste
hon inte.
Fredrik Alvarsson
Han hade arbetat åt NCC, Region Syd, och hade haft hand om deras större
byggprojekt från Norrköping till Ystad. Han slutade på NCC den 31 december
2010.
196 (233)
Han hade kommit i kontakt med Björn Wigelius år 1997 eller 1998 i samband med
att Fojab skulle öppna kontor i Malmö. Han arbetade då på Vasakronan. På grund
härav hade de haft kontakt med varandra en gång om året och diskuterat olika
projekt, som pågick eller som skulle sättas igång. Han och Björn Wigelius hade inte
haft affärer ihop som han var ansvarig för, men både Vasakronan och NCC hade
haft affärer med Fojab.
Han träffade Rolf Swenson första gången vid en lunch år 2010. Lunchen ägde rum
på Fojabs kontor. Närvarande var Rolf Swenson, Björn Wigelius, han själv samt
hans chef Sture Östlund. Orsaken till sammanträffandet var skriverier i tidningarna,
om ett storfängelse i Kristianstad och att fängelse skulle byggas. Han visste att
Fojab ritade anstalten och det bestämdes att de skulle träffas och diskutera i
allmänna ordalag. NCC ville som byggentreprenör ha reda på när projektet skulle
påbörjas och omfattningen för att själva kunna planera och ”resurssätta”. Rolf
Swenson företrädde KV och var på väg att gå i pension.
Vid lunchen pratade de om Kristianstad men även om Kalmarhäktet som NCC
också var intresserat av.
År 2009-2010 var han fortfarande anställd som arkitekt på Fojab men ansvarade
också för projektering. Vid den här tidpunkten arbetade han med
Ersättningsanstaltsprojektet i Skåne.
Han kände inte till hur Fojab kom med i projektet men utgick ifrån att det var på
grund av Fojabs arbetsinsatser när det gällde projekteringen av
Norrlandsanstalterna.
Vid årsskiftet 2009/10 talades det om att Rolf Swenson skulle lämna KV och gå i
pension. Det diskuterades om Rolf Swenson skulle fungera som ett fortsatt stöd i
projektet efter pensioneringen. Eventuellt skulle han fortsätta vara med i projektet,
197 (233)
eventuellt skulle denne fortsätta hjälpa KV. Han hörde det stötvis från Björn
Wigelius.
Han såg aldrig avtalet mellan Fojab och Rolf Swenson. När det blev klart att Rolf
Swenson skulle arbeta som konsult för Fojab hjälpte han Björn Wigelius genom att
i resursplanen skapa en rad med en beräknad arvodeskostnad för anlitandet av Rolf
Swenson som konsult i något av de scenarier de tittade på.
Det var Björn Wigelius som hade det övergripande ansvaret för projektet med
Ersättningsanstalten. Denne lade upp förutsättningarna och skötte kontakterna med
KV.
Barbro Andersson (Fojab)
Hon känner igen namnet Rolf Swenson. Han var fastighetschef på KV. Hon har inte
pratat i telefon eller suttit i möte med honom, men hon har träffat och hälsat på
honom. Hon uppfattade att KV var orolig för att mista Rolf Swensons kompetens
när han gick i pension. Björn Wigelius pratade om att anställa Rolf Swenson som
konsult. Hon tolkade Björn Wigelius som att Rolf Swenson skulle ha en
projektledarroll. Det gällde Ersättningsanstalt Skåne som skulle ligga i Kristianstad.
Det var hennes tolkning men hon vet inte om det sades rakt ut. Vid den aktuella
tiden var det inga andra stora projekt på gång i Fojab än KV-projekten. Hon
arbetade med Ersättningsanstalt Skåne. De började skriva mallar för
upphandlingarna men hon är inte säker på att de kom så långt att avtalen skrevs
under. Det har skissats på ett avtal med BMRS Konsult men hon har inte sett det
undertecknat. Hon handlade inte själva utbetalningen till BMRS. Hon kan inte
komma ihåg att hon sett några fakturor från BMRS Konsult.
198 (233)
BOKFÖRINGSBROTTET (ÅP 10)
Göran Henriksson
Inledning
Han hade en ekonomexamen med inriktning på redovisning från universitetet och
hade bl.a. varit finansdirektör och ekonomichef i medelstora och stora företag. Han
ansåg sig ha ganska goda kunskaper om bokföring. Bokföring handlade enligt hans
mening om att kunna visa bolagets resultat och ekonomiska ställning på ett korrekt
sätt. Samhället i form av exempelvis Skatteverket och Bolagsverket, skulle kunna
kontrollera bokföringen.
Det stämde att Henova inte hade några inkomster från sin utlandsverksamhet under
aktuell tidsperiod men Henova hade bedrivit verksamhet.
Thomas Colmodin hade skött Henovas bokföring i 20 år. Denne hade upprättat
förslag till inkomstskattedeklarationer utifrån de pärmar där han förvarat fakturor
och kvitton. Han gjorde själv Henovas momsredovisning. Thomas Colmodin
upprättade också förslag till årsredovisningar. Bolagen hade i alla år haft godkända
årsredovisningar.
Från och med år 2005 hade hans son, Marcus Henriksson, hjälpt honom att utföra
bokföringen i bokföringsprogrammet. Denne hade konterat och registrerat
bokföringsmaterialet, vilket arbete har påbörjats efter verksamhetsårets utgång. När
det inte framgått tydligt av en faktura vad den avsett hade han skrivit dit det.
Marcus Henriksson hade upprättat en preliminär huvudbok och preliminär
årsredovisning, som därefter överlämnats till Thomas Colmodin, som gjort
stickprov ur den löpande bokföringen. Thomas Colmodin har aldrig nämnt för
honom att registreringen måste göras mycket tidigare eller att särskilda regler gäller
för kontanttransaktioner.
De lämnade underlaget till Thomas Colmodin för att denne skulle upprätta förslag
till skattedeklaration och årsredovisning. Två dagar innan årsredovisningen skulle
199 (233)
vara inlämnad blev han uppringd av Thomas Colmodin som ville diskutera
årsredovisningen. Det ledde till att årsredovisningen blev för sent inlämnad och
bolaget påfördes en förseningsavgift om 5 000 kr. Han ansåg att Thomas Colmodin
skulle stå för hälften av den summan. Detta gjorde att Thomas Colmodin blev sur
och skrev brevet och mot den bakgrunden skulle brevet läsas. Brevet hade inte
föranlett honom att sköta bokföringen på något annat sätt och bolagen fick
fortfarande godkända årsredovisningar.
Det förekom felaktigheter i brevet. Det stod exempelvis att momsen redovisats
felaktigt i Henova Förvaltning trots att Henova Förvaltning inte var momspliktigt.
Det uppgavs också att årsredovisning avlämnats av styrelsen men styrelsen hade
aldrig lämnat någon årsredovisning till Thomas Colmodin. Det var SIE-filerna och
pärmarna som lämnades till Thomas Colmodin, för att denne i sin tur skulle göra ett
bokslut. De hade arbetat på så sätt att grundbokföringen, innehållande en huvudbok
med en verifikationslista, överlämnats till Thomas Colmodin, som på basis därav
upprättat ett förslag till årsredovisning. Förslaget hade sedan diskuterats och
ändringar gjorts utifrån framkomna synpunkter. De hade inte arbetat på annat sätt
detta år jämfört med andra år.
Bokföringen hade inte förts löpande
Bokföringen har inte förts löpande i ett bokföringsprogram men verifikationer har
löpande satts in i pärmar. Via Internetbanken kunde bolagens ställning följas. Det
rörde sig om 10-15 verifikationer/månaden. Innan bokföringsprogram fanns att
tillgå, skedde bokföringen på det sättet att kostnader infördes i en dagbok en gång i
månaden, där kostnaderna redovisades dag för dag. Denna funktion fanns numera
på Internetbanken. Han hade inte vetat om att det varit ett krav enligt
bokföringslagen att kostnaderna skulle införas kronologiskt och systematiskt i
bokföringsprogrammet varje månad i ett så litet bolag som Henova. Han hade trott
att det varit tillräckligt att bokföringen var i ordning till dess årsredovisning skulle
göras.
200 (233)
Bokföringen hade beslagtagits och han hade inte själv fått tillfälle att ta fram
verifikationerna. Åklagarsidan har inte velat ta fram dessa verifikationer. Om han
fått möjlighet hade han kunnat visa att det fanns verifikationer för betydligt fler
ekonomiska händelser än vad åklagaren och Skatteverket påträffat.
Det var riktigt att åren 2009 och 2010 registrerats i bokföringsprogrammet först
nästföljande år och det kunde stämma att ett års verifikationer har förts in i
bokföringsprogrammet vid ett och samma tillfälle. Den som velat studera bolagens
ställning dessförinnan hade kunnat titta i de pärmar där han satt in kvitton. Kvittona
tillhörande Eurocardfakturorna har dock förvarats i påsar. Det framgick av
Internetbanken när respektive faktura betalats. Det fanns tre kategorier av kvitton.
Flygbiljetter hade betalats per faktura. Hotell hade betalats med Eurocardkort. Taxi
och andra mindre utgifter hade betalats kontant. Kvitton för alla dessa utgifter har
sparats i pärmar och övriga räkningar hade satts under reseräkningarna.
Han var inte bekant med begreppet behandlingshistorik.
Bokföring av fakturor som betalats av Swedbank
Det stämde att resor vid ett antal tillfällen bokförts som kostnader i Henova och att
avdrag gjorts för dessa trots att Swedbank utbetalat ersättning avseende samma
resor.
Orsaken var följande. Resorna har varit av nytta för Henova. Det hade inte varit
fråga om semesterresor. Vid vissa resor hade han även jobbat för Swedbanks
respektive Frankfurt School of Economics räkning. Vad gällde ersättningen från
Frankfurt School of Economics hade han bara fått en schablonersättning därifrån,
som inte täckt hela kostnaden för resan. Det förhållandet att förfarandet möjligen
inte varit korrekt från skatterättslig synpunkt kunde inte beaktas vid prövningen av
ett åtal för bokföringsbrott. Han fick tidigt en känsla av att Henova skulle kunna
fortsätta göra affärer i Nairobi och hyrde därför en lägenhet där istället för ett
hotellrum. Swedbank tyckte att han skulle bo i lägenheten när han var i Nairobi för
dess räkning och betalade en kostnad för lägenheten som de ändå skulle ha haft.
201 (233)
Från början betalade Swedbank resekostnaden direkt. När omfattningen av resandet
ökade blev han rädd för att göra sig skyldig till trolöshet mot huvudman genom att
Swedbank fick betala för en resa som bara Henova hade nytta av. För att undvika
den risken började han kring 2006 att betala för alla kostnader genom Henova. Han
hade inte berättat för Swedbank om upplägget men tror att han ändå hade fått
ersättning därifrån om han gjort det eftersom han genomförde sina åtaganden för
Swedbank. Ibland har han bett om att få två kvitton, när både Henova och
Swedbank har betalat för en resa.
Övriga brister i bokföringen
Det förhållandet att hotellkostnader bokförts som annonskostnader var en uppenbar
felaktighet. Om han eller Thomas Colmodin tillfrågats om detta hade de kunnat
rätta till detta. Det rörde sig inte om något medvetet försök att blanda ihop
kostnader och det skulle aldrig ha förts in på det sättet i ett bokslut. Han visste inte
varför det hade bokförts på det sättet men det kunde möjligen bero på att olika
bokföringsprogram använts. Henova hade nästan inte haft några
annonseringskostnader. Felet hade berott på att fel konto angetts för
hotellkostnaderna. Det hade rättats till i det slutliga bokslutet och i
årsredovisningen. Införingen hade skett i en preliminär verifikationslista, korrekta
uppgifter finns i den slutliga verifikationslistan.
Det var sannolikt han som gjort fördelningen på s. 40 i aktbil. 605. Från början
gjorde han inte en så noggrann specifikation men började, efter att bl.a. Marcus
Henriksson påpekat det för honom, att specificera kostnaderna i högre utsträckning,
vilket gjordes i ett Excelark. Från år 2007 fanns en betydligt tydligare uppdelning
av Eurocardfakturorna. Specifikationen hade troligen suttit under Eurocardfakturan
i bokföringen.
Han vidgick att utlandsrepresentationen inte skötts exemplariskt. Detta hade berott
på att han utgått från att det funnits generösare regler för utlandsrepresentation än
202 (233)
för inhemsk representation. Om exempelvis Skatteverket velat få summan 23 011 kr
specificerad hade han kunnat göra det.
Han tyckte att den fastighetsreskontra, som funnits (s. 29 i aktbil. 605), varit
tillräcklig specifikation av konteringarna med nr 57 och framåt i Henova. Denna
hade visserligen inte bifogats bokföringen men hade kunnat uppvisas om oklarhet
uppstått. Det hade varit en sidoordnad handling. Detta hade inneburit att den suttit i
pärmen men den hade inte bifogats aktuell verifikation.
Viarp
Han och Britt-Marie Swenson hade haft en gemensam entreprenad på fastigheterna
Viarp 5:107 och Viarp 5:108. Det kom fakturor löpande under år 2009 så i bokslutet
för året gjordes ingen uppdelning på kostnaderna för respektive fastighet. Det
skedde dock en noggrann uppdelning och det finns specifikationer för alla
kostnader.
Han hade det besvärligt privat under början av 2010 med anledning av att han
opererades för prostatacancer. Det medförde att han inte hade så bra kontroll över
bokslutet. Det var Thomas Colmodin som lade upp Britt-Marie Swensons skuld till
Henova Förvaltning som en skuldpost och han tänkte inte mer på det. Det står rätt i
balans- och resultaträkningen men det skulle ha stått att det varit fråga om en
tillgång.
Lena Hansson (Skatteverket)
Inledning och bakgrund
Lena Hansson har hörts främst över de granskningar av bokföringen i Henova AB
och Henova Förvaltning AB som hon upprättat på begäran av åklagaren (se aktbil.
605 s. 23-26 respektive s. 31-34 och övrigt material, samt aktbil. 631). Hon har
därvidlag bekräftat de iakttagelser och slutsatser som gjorts i rapporterna, samt
sammanfattningsvis uppgivit bl.a. följande.
203 (233)
Hon var utbildad civilekonom och arbetade sedan 2001 som skattebrottsutredare på
Skatteverket. Hon hade tidigare arbetat som revisor på Skatteverket och
Riksrevisionsverket samt på privat företag som ekonomiansvarig. Hon hade dock
inte någon särskild erfarenhet av att granska byggentreprenadföretag.
Allmänt om bokföringen
Hon hade granskat bokföringen åren 2005-2010 i Henova AB och åren 2006-2010 i
Henova Förvaltning AB.
För bägge bolagen gällde att alla affärshändelser har bokförts den 31 december för
respektive granskat år. För räkenskapsåren 2008 och 2009 har en
behandlingshistorik återfunnits, som visar att bokföringen skett påföljande år.
Hon hade inte vid sin granskning sett någon kritik från bolagets revisor utöver det
åberopade brevet från Thomas Colmodin.
Det stämmer att Göran Henriksson gett in en del verifikationsmaterial i efterhand,
efter att beslagen gjorts, samt balans- och resultatrapporter för de år där sådana
fattades. Dessa har dock inte alltid stämt med inlämnade årsredovisningar.
Bokföringen i Henova AB
De granskade Henovas bokföringsmaterial åren 2005-2010. Något år fanns även en
huvudbok, förmodligen för år 2009, som de fick från Göran Henriksson efter en
förfrågan. För år 2009 fanns även en balans- och resultatrapport.
Det fanns stora brister i materialet och det saknades i hög utsträckning underlag.
Många kostnader var bokförda i klump genom Eurocardfakturor utan att man kunde
se vad kostnaderna avsåg. Det fanns ibland plastfickor med småkvitton men det
saknades hänvisning till vilken post i bokföringen som kvittona avsåg. Det framgick
inte av fakturorna som Henova AB ställt ut till sina kunder vad arbetena avsåg. Inga
avtal fanns med i bokföringen. Inte heller av de avtal som beslagtagits i annat
sammanhang har kunnat utläsas vilka tjänster som utförts.
204 (233)
Vad gäller de resekostnader som bokförts som ”Annonsering” har detta gjorts
kontinuerligt, vilket enligt hennes mening visar att det skett avsiktligen. När
åberopad verifikationslista skrevs ut i december 2010 var den fortfarande
preliminär, dvs. det var fortfarande möjligt att göra ändringar i den. Några ändringar
hade inte gjorts vid den tiden.
Bokföringen i Henova Förvaltning AB
Det var främst fastighetskostnader som bokförts i Henova Förvaltning. Bokföringen
var bristfällig och det gick inte att se vilken fastighet kostnaderna avsåg eller om
kostnaderna överhuvudtaget avsåg det aktuella bolaget. De flesta
kostnadsfakturorna var utställda på Henova AB, inte Henova Förvaltning AB. Det
gick inte av bokföringsmaterialet att se vilket värde de olika fastigheterna hade utan
dessa var bokförda som klumpsummor för mark, byggnader, osv. Exempelvis har
den 3 juni 2008 betalats 747 768 kr (”104490-8 VALDEMARSVI”) för mark, men
det framgår inte vad summan avser.
De byggnationer som gjorts på Britt-Marie Swensons fastighet i Förslöv, Viarp
5:107, har inte separerats i bokföringen från Henova Förvaltning AB:s fastighet
Viarp 5:108 och det går inte att se av bokföringen till vilken fastighet kostnaderna
är hänförliga. Det har inte bokförts någon fordran på Rolf eller Britt-Marie
Swenson. Makarna Swenson gjorde trots detta två inbetalningar till Henova
Förvaltning hösten 2010 om sammanlagt 639 124 kr. Denna inbetalning bokfördes
som pågående byggnation, som sedan omfördes till markarbete. Sedan skedde en
rad transaktioner som det inte fanns underlag för och det framgick inte av
bokföringen vad dessa avsåg. Hennes slutsats blir att Henova Förvaltning AB har en
skuld till Rolf Swenson motsvarande det inbetalda beloppet. Detta har dock inte
påverkat bolagets ställning och resultat, även om det är felaktigt bokfört.
Marcus Kempe (Skatteverket)
Han arbetade på en revisionssektion på Skatteverket och hade jobbat med revision i
13 år. Han har reviderat Henova AB, men han har inte granskat Henova Förvaltning
205 (233)
AB. Han har haft tillgång till bägge bolagens bokföring samt reseräkningar från
Swedbank.
Man kunde konstatera av registreringsdatum i bokföringsprogrammet att alla poster
var bokförda året efter, i decemberperioden.
Det fanns klara brister i underlagen. Kontokortsfakturor utgjorde underlag men det
var inte möjligt att följa hur inköpen kostnadsförts. Efter att detta påtalats fick han
del av Excelfiler för tre år, där man kunde följa hur kostnadsföringen skett från
kontokortsfakturorna. Detta material fanns dock inte med i bokföringen.
Excelfilerna borde, enligt hans mening, ha funnits med i bokföringen.
Efterhand har Skatteverket fått in en hel del material, när det efterfrågats, såsom
kvitton, m.m. Göran Henriksson har lämnat in över 150 kvitton i efterhand.
Kvittona var sorterade årsvis. Han kan inte bedöma omfattningen av bristerna på
annat sätt än att denna varit stor.
Han har inte, utöver brevet från Thomas Colmodin, kunnat hitta någon kritik från
bolagets revisor i materialet.
206 (233)
FÖRSVÅRANDET AV SKATTEKONTROLL (ÅP 11)
Björn Wigelius
Allmänt
Henovafakturorna var inga mutbetalningar. De hade – liksom fakturorna från
fakturorna från Kvarnhemsgården – bokförts på sedvanligt sätt som kostnader.
Enligt hans mening hade de också bokförts på ett korrekt sätt.
När det gäller branschpraxis för bokföring av kostnader i ett företag som Fojab
gällde följande. Alla kostnader/intäkter i ett pågående uppdrag inom Fojab
placerades på kostnadsställen/intäktsställen. Östersund, Haparanda och Saltvik var
projekt med intäkter och kostnader. Det skildes mellan kostnadsersättningar på
löpande räkning och fast arvode. Det var mycket vanligt att parterna i ett uppdrag
träffade ett skriftligt avtal. Man kom överens om ett pris och fakturerade. Någon
särskild hänvisning till skriftliga eller muntliga avtal gjordes inte i bokföringen. Det
var dock ganska vanligt att ett skriftligt avtal upprättades när respektive projekt väl
avslutats.
När kostnadsfakturorna kommit in till Fojab tittade han på dem och attesterade.
Härefter lämnades de till Fojabs ekonomiavdelning där någon ansvarig såg till att de
bokfördes på rätt sätt. Så skedde också med VVS-konsulters och underleverantörers
fakturor. Deras fakturor var lika enkla, dvs. ”á conto enligt överenskommelse”.
Underkonsulters avtal om fast pris för utförda prestationer var kopplade till en
lyftplan. Fördelen med en lyftplan var att det inte behövdes någon redovisning av
utfört arbete.
Henovafakturorna
När det gäller Henovafakturorna var Henovas konsultarbete redan avslutat när
Henovas första fakturor skickades. Konsultarvodet avsåg nämligen Henova/Göran
Henrikssons tips om att KV hade anstaltsprojekt på gång. Därefter upprätthöll han
själv kontakterna med KV. När det gällde studieresan till Sydafrika gällde fakturan
Göran Henrikssons egna kostnader för den resan.
207 (233)
Henovafakturorna grundade sig på ett muntligt avtal med en procentsats för
provision. När de första fakturorna kom under våren 2006 pågick en ganska
infekterad avtalsdiskussion mellan honom och Göran Henriksson. Han visste ju vad
han lovat men han lyckades inte ändra överenskommelsen. Varje gång han träffade
avtal med KV instruerade han sedan Göran Henriksson om hur fakturorna skulle se
ut och hur kostnaderna skulle fördelas på dessa. Han attesterade sedan fakturorna i
den mån de stämde överens med den muntliga överenskommelsen.
När det gällde Kvarnhemsgården/Sten Gustavsson var denne en nära vän och
tidigare kund. Han hade väldigt stort förtroende för Sten Gustavsson, som var
ekonom. Sten Gustavsson hade hjälpt honom med att lägga upp stora projekt och
hur ”man skulle angripa sådana”. När det gällde Kvarnhemsgårdens faktura på 1,5
Mkr exkl. moms, avseende ”Konsultarbete och medhjälp med anbud och
upphandlingar av Krim.anl. i Östersund och Haparanda” fanns ett muntligt avtal
mellan honom och Sten Gustavsson. När det ingicks kom han inte ihåg.
208 (233)
VIARPSFASTIGHETEN (ÅP 1)
Rolf Swenson
Hans hustrus far drev en handelsträdgård i Förslöv och bodde på Viarp 5:81, som är
stamfastighet till de båda fastigheter som är aktuella i målet. Vid dennes död den 16
juli 1999 tillskiftades hans hustru Britt-Marie och hennes bror Bo Jostvik varsin
tomt som avstyckades till Viarp 5:107 respektive 5:108.
Han hade planer på att gå i pension år 2005. Han och Britt-Marie övervägde därför
att flytta från Norrköping, bygga ett hus på Viarp 5:107 och bosätta sig där
permanent. Planerna på ett hus på Viarp 5:107 realiserades och år 2006 uppfördes
på Britt-Maries initiativ ett Modulenthus på Viarp 5:107. Bygget finansierades i
huvudsak dels genom ett lån på sammanlagt cirka 150 000 kr från Göran
Henriksson, dels genom ett lån på 2,5 Mkr via ett byggnadskreditiv hos
Handelsbanken. Britt-Marie hade fått penninggåvor av sin far under ett antal år före
dennes död, uppgående till 50 000 kr/år. Även Britt-Maries bror fick penninggåvor
men gåvorna avsåg mindre belopp, vilket berodde på att denne enligt föräldrarna
fått penninggåvor under den tid då denne arbetade i faderns handelsträdgård.
Eftersom han och Britt-Marie misstänkte att Britt-Maries far inte korrekt redovisat
alla intäkter från handelsträdgården, tyckte de att det bättre att låna av den gode
vännen Göran Henriksson än att använda de kontanter de fått. Britt-Marie skulle
betala tillbaka lånet på 120 000 kr till Göran Henriksson tre månader efter
slutbesiktning eller efter det att deras villa i Norrköping sålts. Britt-Marie betalade
tillbaka lånet i maj 2010. Ett kvitto på återbetalningen formaliserades genom ett den
15 augusti 2009 daterat avtal mellan Britt-Marie och Göran Henriksson. I övrigt har
han ingen kännedom om de närmare omständigheterna kring det avtalet.
Det fanns ett byggnadskreditiv på huvuddelen av byggkostnaderna när de byggde
det egna huset. Lånet från Göran Henriksson var för att täcka upp handpenning och
lantmäteriförrättningar. Det visade sig att de inte behövde pengarna så dessa
betalades tillbaka till Göran Henriksson.
209 (233)
Hans svåger var hela tiden inriktad på att sälja sin fastighet Viarp 5:108. Vid ett
besök sommaren 2007 kunde han också konstatera att svågern anlitat mäklare och
att Viarp 5:108 var till salu. På hösten samma år fick Britt-Marie reda på att
mäklaren misslyckats med en planerad affär. Han och Britt-Marie hade inga planer
på att köpa fastigheten. I stället tipsade han då Göran Henriksson om att Viarp
5:108 var till salu. Julen 2007 fick han genom sin svåger reda på att Viarp 5:108
sålts. Han kommer inte ihåg när han fick reda på att det var Henova som köpt den.
Under nyårshelgen 2008/2009 fick han reda på att Göran Henriksson tänkte
bebygga Viarp 5:108 i syfte att förädla och sedan sälja den. Han tyckte idén var
genomförbar. Eftersom han och Britt-Marie ville glasa in sin altan föll det sig
naturligt att de samt Göran Henriksson/Henova träffade avtal om en gemensam
entreprenad för arbetena eftersom det blev billigare så.
Det var på hans initiativ som de anlitade Jerry Hansson för byggnadsarbetena. Han
hade fått Jerry Hansson rekommenderad av chefer hos PEAB. Han kände Björn
Wigelius hos FOJAB arkitekter AB och visste genom Björn Wigelius att Fojab haft
liknande uppdrag. Därför valde han det arkitektkontoret. Mattias Hedberg Ek blev
projektledare. Denne är den ende som han känner till hos FOJAB arkitekter AB som
arbetade med projektet. Själv blev han Henovas ombud gentemot byggfirman och
projektledningen; det föll sig helt naturligt eftersom han och hustrun ofta vistades i
Skåne. Som ombud fattade han dock inga viktiga beslut eller avgav några förslag i
frågor, som rörde byggnationen på Viarp 5: 108, utan att först ha kommunicerat
dessa med Göran Henriksson/Henova eller dennes fru och fått deras anvisningar.
Alla fakturor från byggherren skickades för övrigt till Henova och när Göran
Henriksson fått klart för sig att fakturorna var korrekta, betalade denne. Det var
dock möjligt att han som ombud i exempelvis frågor om färgval och fönstersättning
m.m. specificerade Henovas önskemål. Sådana frågor hade dessförinnan avhandlats
mellan Britt-Marie och Göran Henrikssons fru. Han kommunicerade med Göran
Henriksson, som vistades utomlands mycket ofta, huvudsakligen per telefon eller
vid personliga sammanträffanden. Han är ingen mailskrivare. Dessutom kunde
210 (233)
Göran Henriksson befinna sig i vilken tidszon som helst så att det blev
fördröjningar.
Han kände till att Britt-Marie och Mattias Hedberg Ek diskuterade komplettering av
möbler i huset på Viarp 5: 107. När Göran Henriksson fick höra talas om det
passade även denne på att inhandla möbler till Viarp 5:108, nämligen två sängar, en
soffa och ett soffbord.
Han var medveten om att huset på Viarp 5:108 benämndes ”annexet” eller
”gästhuset”. Själv uppfattade han saken så att Henova planerade att uppföra
ytterligare ett hus på Viarp 5:108. Hur annexet placerades på Viarp 5:108 brydde
han sig inte om. Det var inte han som skulle ha ett gästhus.
Vid genomförandet av projekten var han noga med att det skulle skötas
professionellt. Det innebar bl.a. att alla kontakter med Jerry Hansson och dennes
bolag gick genom projektledaren, Mattias Hedberg Ek. Det var med denne som han
hade kontakt som ombud för Henova, som var byggherre för huset på Viarp 5:108.
Han arbetade oavlönad cirka 30–40 timmar med den gemensamma entreprenaden.
Det var inget konstigt med det. Han hjälpte gärna en nära vän, i synnerhet när de nu
hade gemensamma intressen i entreprenaden.
Det var hela tiden klart mellan Göran Henriksson och Britt-Marie att Britt-Marie
skulle svara för sin del av för entreprenaden dvs. alla verifierade kostnader för
inglasningen i enlighet med beställningsavtalet. Inglasningen fordrade golv och tre
glasväggar. Han reagerade inte på att inglasningen och det övriga som gjordes
slutligen kom att kosta 684 000 kr. Byggnadsföretaget var inte särskilt komplicerat.
Den största kostnaden var för väggarna i sig.
Det är riktigt att han lämnat detaljerade instruktioner om tapeter, färger och
fondtapeter m.m., men det är sådant som diskuterats mellan Britt-Marie och Göran
Henrikssons hustru och som han vidarebefordrat till Mattias Hedberg Ek. Någon
fråga kan han ha besvarat mera självsvåldigt.
211 (233)
Anledningen till att han och Britt-Marie medverkat vid köp av möbler till huset på
Viarp 5:108 var att de själva skulle köpa en del möbler. Då tyckte Göran
Henriksson och dennes fru att de kunde passa på att köpa två sängar, en soffa och
ett soffbord, vilket de gjorde. Han diskuterade också den platsbyggda sängen i
Henovas hus med Mattias Hedberg Ek. Det var ett litet rum och en sedvanlig
lösning.
Han vet inte hur projekteringskostnaderna fördelats, men har ett svagt minne av att
Britt-Marie betalat någon faktura för det.
Två slutbesiktningar hölls, en för arbeten på Viarp 5:107 och en annan för huset på
Viarp 5:108. Han har ett minne av att han underrättade Göran Henriksson om
tidpunkten för den sistnämnda besiktningen.
Han och Britt-Marie hyrde huset Viarp 5:108 vid två tillfällen för övernattningar
under sommaren 2010. För det betalade de 4 000 kr till Göran Henriksson.
Göran Henriksson
Det som Rolf Swenson berättat är riktigt. Han hade ingenting att göra med
villabygget på Viarp 5:107, förutom att han lånade ut 120 000 kr och några
småbelopp till makarna Swenson, sedan han fått en förfrågan härom. Det betalades
ut innan han började bygga på Viarp 5:108.
För honom var Viarpsfastigheten, som han sett vid två besök hos Swensons sedan
deras hus blivit klart, en av tre obebyggda fastigheter, inköpta i investeringssyfte.
De andra tomterna var betydligt dyrare. Han gjorde bedömningen att investeringen i
Viarp 5:108, som låg i Båstadsregionen, skulle löna sig bäst och började bygga där
först. Det sammanföll med att Swensons stod i begrepp att glasa in sin altan, varför
de gjorde en gemensam upphandling. Eftersom han mycket ofta vistades utomlands
måste han ha hjälp om han skulle bygga ett hus på Viarpstomten. I det läget kom
vänskapen med Rolf Swenson och dennes familj väl till pass och han bad därför
212 (233)
Rolf Swenson om hjälp att som ombud bevaka hans intressen. Han anlitade vidare
FOJAB arkitekter AB som projektledare. Denna lösning var också helt naturlig,
eftersom han arbetat med det företaget sedan 2005.
Han gav själv direktiv rörande alla större frågor dvs. frågor om rumsstorlek,
planlösning etc. Rolf Swenson var säkert delaktig i utformandet av dessa direktiv
och denne diskuterade alltid större och viktiga frågor med honom. Han och makarna
Swenson kom också överens om en gemensam entreprenad med en instruktion till
byggaren att noggrant hålla isär kostnaderna för de olika projekten. Så gjordes det
också. Han höll kontakten med Rolf Swenson huvudsakligen genom telefon, men
de har träffats och mailat också.
Totalkostnaden för Viarpsfastigheten anser han inte blev orimlig. Det är riktigt att
han sålde med förlust, men det beror på att han var tvungen att hålla sig likvid på
grund av de skattekrav som ställts i förlängningen av åtalet mot honom. Sedan var
det också så att luften gick ur marknaden. Med normal utveckling av marknaden
med 10–15 procents värdeökning skulle det ha varit lönsamt att sälja efter tre år.
Utan åtalet och skatterevisionen skulle han kunna ha fastigheten kvar så länge att
det gått att sälja med vinst.
Bakgrunden till att huset på Viarp 5:108 kom att benämnas ”annexet” eller
”gästhuset” var att han hade tänkt uppföra två hus på fastigheten, nämligen ett
gästhus och en huvudbyggnad. Han ville bygga ett litet gästhus först eftersom
affärsidén var att någon byggnadskunnig skulle köpa fastigheten och bo i gästhuset
medan huvudbyggnaden uppfördes. Alternativt kunde han tänka sig att göra detta
själv. Gästhuset fick en större bo yta än vad han avsett, eftersom kommunen ansåg
att huvudbyggnad ska uppföras före ett gästhus på en fastighet. Annexets/gästhusets
boyta ökades därför från 55 kvm till 78 kvm.
Han ville ha sitt hus möblerat och preciserade vad han ville ha för Swensons. Han
hade en ungefärlig uppfattning om vad hans beställning skulle komma att kosta. En
tusenlapp mer eller mindre gjorde inget. Swensons hyrde huset på Viarp 5:108 vid
213 (233)
några tillfällen och betalade då hyra för nyttjandet. Det var hans fru med hjälp av
Britt-Marie Swenson som planerade köket. Han var medveten om att köket kostade
94 000 kr, exkl. moms. Han hade renoverat kök och visste att sådant kostade
100 000–150 000 kr.
Överenskommelsen om byggnationerna mellan honom och Swensons var muntlig.
Allt, inklusive lånet till Swensons, reglerades emellertid genom en
överenskommelse i en den 15 augusti 2009 daterad handling. Handlingen, med
rubriken ”Avtal Viarp”, upprättades emellertid först i maj 2010. Således
antedaterades den. Han kände inga betänkligheter inför detta, eftersom det skriftliga
avtalet exakt återspeglade den tidigare träffade muntliga överenskommelsen med en
korrekt datering av tidpunkten då denna träffades.
Det skriftliga avtalet upprättades för att förundersökning i detta mål hade inletts. I
avtalet föreskrevs att avräkning, såvitt avsåg entreprenaden m.m. skulle vara
reglerad senast tre månader efter besiktning. Huset på Viarp 5:107 blev klart i maj
2010. Slutbesiktningen ägde rum strax därefter. Britt-Marie Swenson betalade i tre
rater sin del av entreprenaden. Det är riktigt att det av avtalet ser ut som om allt
skulle betalas på en gång, men det blev tre rater på grund av turbulensen med
förundersökningen och Rolf Swensons häktning. Det är också riktigt att de inte blev
helt överens så det återstår 29 000 kr för Britt-Marie Swenson att betala.
Han kände till slutbesiktningen på Viarp 5:108. Då var han inte med och Rolf
Swenson kunde inte heller närvara utan Mattias Hedberg Ek var representant. Han
hade uppfattningen att om entreprenaden omfattade två byggen så skulle man ha en
gemensam slutbesiktning. Att det inte var så förklarade Mattias Hedberg Ek för
honom.
Det är riktigt att familjen Swenson betalat Henova 4 000 kr för tio dagars hyra.
214 (233)
Pernilla Tegander (ekorevisor)
Hon har en utbildning från Linköpings universitet med huvuddelen i
företagsekonomi, men också med nationalekonomi, juridik och pedagogik. Nu är
hon, efter en omorganisation, ekorevisor hos Ekobrottsmyndigheten. I mars 2010,
dvs. strax innan den nu aktuella utredningen drogs igång, började hon på ekoroteln i
Linköping med samma arbetsuppgifter som hon har nu. Innan hon kom till
ekoroteln arbetade hon hos Grant Thornton sedan 1999. Där arbetade hon som
revisorsassistent främst med revision genom att granska bokföring hos kunder.
Hennes befattning med den nu aktuella utredningen började med att hon och två
andra fick i uppdrag att utreda mutbrott med Rolf Swenson, Stefan Svensson och
Björn Wigelius som misstänkta. Senare blev även Göran Henriksson aktuell.
Göran Henriksson blev aktuell när de under sommaren 2010 gjorde slagningar på
Viarpsfastigheterna. Då såg de att Henova ägde grannfastigheten till Rolf Swensons
sommarboende. Det föranledde en granskning av Henova som ledde fram till ett
tillslag under hösten 2010. Då var hon inte närvarande.
Man såg att det från Henova gått ut mycket pengar för Viarpsfastigheterna. Därför
fanns det anledning att granska bokföringen. Det som granskades var
bokföringsmaterial i pärmar, ungefär en för varje företag i Henovagruppen, och
SIE-filer från databokföring. Från sådana kan man få ut bl.a. huvudbok och
balansräkning. Nu kommer hon inte ihåg vilka företag som filerna kom från, men
det var i alla fall delvis databokföring från Göran Henriksson.
När hon översiktligt gick igenom bokföringsmaterialet såg hon många fakturor som
avsåg Viarpsfastigheterna. Sedan fick hon i uppdrag att göra en sammanställning
som numera finns i förundersökningsmaterialet med rubriken ”Nedlagda utgifter för
Båstadfastigheterna Viarp 5:107 + Viarp 5:108”.
215 (233)
I de flesta fallen var fakturorna ställda till Henova AB, men betalade av Henova
Förvaltning AB. Anledningen till det känner hon inte till och hon vet inte om det
ställts frågor till Göran Henriksson om det.
Det är betalningsdatum som anges längst till vänster; allt är således betalt.
Fakturorna gick i de flesta fall att härleda till respektive fastighet; det framgick av
fakturorna till vilken fastighet de hörde. Alla var märkta, utom en faktura på 34 330
kr utställd av Bjäre Entreprenad som var betald av Henova AB den 16 juli 2008.
Eftersom Henova Förvaltning AB tidigare betalt 50 000 kr till samma mottagare,
utgick hon från att den hörde dit. Hon vet inte om den var märkt med någon
fastighetsbeteckning.
Det är egentligen bara ett belopp som förefaller vara hänförligt till båda
fastigheterna som inte varit möjligt att fördela. På listan med ändringar och tillägg,
ÄTA-listan, för Viarp 5:108, som totalt slutar på 680 474 kr, finns en post om
77 279 kr som förefaller avse båda fastigheterna. Den är inte särredovisad så hon
har valt att lägga hela den posten på Viarp 5:108. ÄTA-listan kommer från ett
beslag hos Fojab.
Hon har haft tillgång till mailkorrespondens från de datorer som tagits i beslag hos
Rolf Swenson, Fojab och Göran Henriksson. Hon har också varit i kontakt med
Jerry Hansson, som varit med och byggt. En del betalningar har hon stämt av med
Fojab direkt.
De sista betalningarna, som på hennes sammanställning är märkta med asterisk, är
delbetalningar. Det fakturerade beloppet var ursprungligen högre, men det sattes
ner. Hon kan inte säga om det finns någon kreditfaktura.
Samtliga fakturor från Jerry Hansson Bygg Aktiebolag är märkta med Viarp 5:107,
därför är de alla redovisade på den fastigheten.
216 (233)
Hon vet inte hur Viarp 5:108 redovisats i Henova Förvaltning AB:s bokföring,
eftersom hon inte helt och fullt granskat bokföringen; det har legat på en tjänsteman
hos Skatteverket. För den betalning som Henova AB gjorde fanns det inte någon
bokförd fordran på familjen Swenson.
Några betalningar från familjen Swenson till Henova AB eller Henova Förvaltning
AB minns hon inte, däremot gjordes en utbetalning till familjen Swenson på 23 473
kr. Som hon minns det var det fråga om el. Om det gjorts inbetalningar från
familjen Swenson så är det sådana som gjorts efter beslagen. Sådant som gjorts efter
beslagen är inte redovisat i det räkenskapsmaterial som hon granskat.
Bo Jostvik
Han var Britt-Marie Swensons äldre bror. De var bördiga från Förslöv. Deras
föräldrar drev en handelsträdgård. Där arbetade han först för sin far och sedan fram
till 1989 för den som tog över rörelsen. Mor avled 1998 och far år 1999. När far dog
efterlämnade denne en fastighet med ett boningshus och tre tunnland
jordbruksmark. Fastigheten med boningshuset är såld. Jordbruksmarken ägs
fortfarande av dödsboet; den går inte att sälja. Det fanns också två tomter möjliga
att avstycka där vatten och avlopp var framdraget, en till Britt-Marie och en till
honom som de själva lät avstycka.
Försäljningen av Båstad Viarp 5:108
Hans syster ringde honom och berättade att de ville bygga hus på dennas tomt. Hans
avsikt var redan från början att sälja sin tomt; han var inte intresserad av att själv
bygga på den. En fastighetsmäklare, Anders Pregler, fick i uppdrag att sälja hans
tomt. Den annonserades ut. Det fanns tre spekulanter och det blev budgivning som
slutade på 350 000 kr. Den som vann budgivningen fick inte det bygglov som denne
ville ha och hoppade av två timmar innan det var meningen att kontraktet skulle
skrivas.
Sedan tomten annonserats ut igen ringde Britt-Marie honom och sade att de ville
köpa tomten. Han hänvisade henne då till mäklaren. När det efter några dagar skulle
217 (233)
skrivas kontrakt så sade Britt-Marie att kontraktet skulle stå på Göran Henriksson.
Britt-Marie sade att Göran Henriksson handlade med fastigheter och att det var
fördelaktigare på det sättet. Britt-Marie sade ”Vi köper tomten” det är han säker på.
Det var för att de skulle bygga ett hus. Vad hans tomt skulle användas till sades det
inget om. Britt-Marie sade att det skulle byggas ett annex.
Själv hade han inte någon kontakt med Göran Henriksson vid försäljningen.
Handlingarna utväxlades genom att skickas fram och tillbaka till Göran Henriksson.
Först ett halvår senare träffade han Göran Henriksson för första gången; det var
Rolf Swenson som presenterade dem för varandra. Då tackade han för affären; mer
var det inte.
Han har inte diskuterat affären så mycket i efterhand med Britt-Marie och Rolf. De
har dock haft kontakt familjerna emellan fram till midsommar 2013. Nu är han
besviken så de har inte mycket kontakt med varandra mer.
Beteckningen Annexet kommer inte från honom. Huset byggdes för att vara en
sommarstuga för besök till Britt-Marie och Rolf. Husen skulle höra ihop. Han har
inte skött fastigheterna särskilt mycket, men han klippte häckar på båda. Det var
efter att ha föreslagit Britt-Marie och Rolf att det skulle göras; han är
trädgårdsmästare själv. Det var inte tal om att Göran Henriksson skulle sköta sin
del.
Gåvor av kontanter från föräldrarna
Britt-Marie och han fick varje år en liten julgåva från föräldrarna; ett kuvert med
kontanter. De första åren var det 2 000 kr som efterhand höjdes till det mot slutet
var 20 000 kr och det var det största belopp som överlämnades. Gåvorna
överlämnades när de alla firade jul tillsammans. Det var bara till jul som de fick
pengar på det sättet, inte något i samband med semestern. Britt-Marie och han fick
samma belopp; det var föräldrarna noga med. Det är lögn att Britt-Marie skulle ha
fått mer än vad han fick.
218 (233)
Föräldrarna hade god ekonomi under de sista åren och gjorde inte av med mycket
pengar. Han har fört anteckningar om de gåvor han har fått i en kassabok. Det är
han som har skrivit in uppgifterna i den kassabok som åklagaren visar upp. Det var
alltid i december de fick pengar och de fick aldrig mer än det som han antecknat.
Det är riktigt att han också skrivit in de belopp som barnen fått, men det är ingen
riktig kassabok utan det är anteckningar som han fört. När det för 1990 står 20 000
kr och 4 000 kr till barnen så var det så. Britt-Marie, Rolf och deras barn fick
motsvarande belopp. Så var det vid alla tillfällen han antecknat. Han är säker på att
föräldrarna inte gjorde skillnad på Britt-Marie och honom även om han inte såg när
hans far gjorde iordning kuverten och det heller inte var så att de visade varandra
vad som låg i kuverten.
Han och hans fru gjorde en och annan resa för pengarna eller köpte saker. De
användes också när han bytte bil. Det var inte så stora belopp att de satte in dem på
konto. De förvarades i ett kassaskåp hemma.
Det är riktigt att han var bouppgivare efter sin far. Nu minns han inte att det var
mycket kontanter, även om det står antecknat i bouppteckningen att det fanns
340 000 kr i kontanta medel. Det var inte så att han efter sin fars död sökte igenom
bostaden efter kontanter. Det stämmer inte att han fick kontanter vid sidan av lönen
när han arbetade för sin far; han och Britt-Marie behandlades lika.
Det stämmer inte som det antecknats i förhöret att han till polisen skulle ha sagt att
Britt-Marie skulle ha sagt hon var intresserad av tomten och att en kompis till henne
var intresserad av att bygga ett hus på tomten. Britt-Marie sade ”Vi köper den”. Det
stämmer inte heller att han sagt att Göran Henriksson berättat att Göran Henriksson
skulle disponera huset. De träffades bara en gång och det var i potatisåkern. Då
talade de inte med varandra; han bara tackade för affären. Han minns inte förhören
ordagrant och har inte läst igenom dem. Polisen han pratade med läste upp texten
och talade in efteråt.
219 (233)
Det hamnade åter hos mäklaren och efter några dagar ringer Britt-Marie och
säger att hon är intresserad av fastigheten. Hon säger att hon hade en kompis som
var intresserad att uppföra ett hus på fastigheten. Det kom att bli affär så att
Göran Henriksson kom att bli den som köpte tomten. (O4 s. 260 y-läge)
Det är riktigt att han i efterhand tog kontakt med polisen (a. bilaga s. 262). Polisen
hade frågat om han hade någon nyckel. Då var han tvungen att kontrollera med sin
hustru, som hade nycklar till båda husen. Själv hade han ingen.
Hans hustru och Göran Henriksson kan inte sägas ha varit arbetskamrater, men det
är riktigt att de haft samma arbetsgivare; Göran Henriksson var någon gång på
hustruns arbetsplats så hustrun visste vem Göran Henriksson var.
Numera, efter sin egen pensionering, känner han en betydande bitterhet mot sin far.
När han arbetade i handelsträdgården så arbetade han dubbelt för en liten lön som
gett en låg pension. Bitterheten har föranlett att han bytt efternamn.
Han arbetade hos Fojab arkitekter AB sedan 14 år. Kontoret tillhandahöll
arkitekttjänster i alla skeden av byggprocessen. I huvudsak vände man sig till
professionella beställare, men tog även uppdrag från privata beställare. Det hade
förekommit och det förekom att kontoret ritade villor.
Han fick ta över projektet på de två Viarpsfastigheterna från Hans Ödman våren
2009. Det var Björn Wigelius som kontaktade honom. VD Björn Wigelius och Hans
Ödman hade skissat på en gäststuga och lämnat in en ansökan om bygglov för en
tillbyggnad på den ena fastigheten och en gäststuga på den andra. Bygglov hade inte
beviljats eftersom gäststugan bl.a. inte uppfyllde energikraven och de krav som
föranleddes av närheten till järnvägen. Han ritade om gäststugan och lämnade in en
ny ansökan som beviljades.
Han fick inte någon omfattande presentation av projektet, men det handlade om ett
gästhus och en tillbyggnad med separata bygglov. Han mindes inte varifrån
220 (233)
beteckningen gästhus kom, men han uppfattade det som ett sådant. Han uppfattade
saken som så att det var fråga om ett gästhus för Rolf Swenson med familj. Han
ställde dock inga frågor om saken.
Björn Wigelius frågade honom också om han kunde hjälpa till med att hålla koll på
bygget under produktionstiden, eftersom Rolf Swenson inte bodde i huset
stadigvarande. Han skulle skriva avtal med entreprenör och sedan i någon mån vara
där och titta till huset medan det byggdes. Det var dock Björn Wigelius som var
kundansvarig och han försökte därför hela tiden hålla Björn Wigelius informerad
om hur arbetena fortskred.
Någon diskussion om gästhusets boyta mindes han inte, men kommunen hade
synpunkter på tillgängligheten för rörelsehindrade. Kraven på tillgänglighet
påverkade ytan så att det krävdes större ytor för att uppfylla dem. Placeringen på
tomten reagerade han inte på. Närheten till järnvägen medförde särskilda krav på
konstruktionen för att begränsa bullret. Det var Fojab arkitekter AB som uppdrog åt
någon att göra den bullerutredning som gjordes för att visa att bullerkraven
innehölls.
Diskussioner om husets utformning fördes med Rolf Swenson eller, vid något
tillfälle, Britt-Marie Swenson. I samband med att entreprenaden skulle upphandlas
fick han veta att Henova ägde den södra fastigheten, Viarp 5:108. Han funderade
inte särskilt på det men konstaterade att ett företag ägde fastigheten. Han trodde att
uppgiften kom från Rolf Swenson. Då visste han nog redan att Britt-Marie Swenson
ägde den norra fastigheten, Varp 5:107.
Idag visste han att Göran Henriksson företrädde Henova, Han var osäker på när han
fick reda på det. Han förutsatte att han visste om det när beställningsskrivelsen
upprättades. I den nämndes ju Göran Henriksson. Han trodde inte att han begärde
fullmakt för Rolf Swenson att företräda Henova. Han hade mycket kontakt med
Rolf Swenson under processens gång. En av huvudanledningarna till att han skulle
221 (233)
titta till bygget var ju att Rolf Swenson befann sig i Stockholm och i Norrköping
samt att Göran Henriksson ofta var på resande fot.
Med Göran Henriksson pratade han i telefon vid något tillfälle. De skickade också
något mail till varandra. Mer kontakt än så hade han inte med denne
Han hade visst minne av att det väldigt tidigt i diskussionen om var huset skulle stå
på tomten, det också pratades om att det skulle byggas ett ”riktigt hus” på Viarp
5:108. Han ville nämligen minnas att det resonerades om husets placering på
tomten och att orsaken härtill var att det skulle sparas tomt för en huvudbyggnad.
Sedan bygglov beviljats ritade han ytterligare lite på huset för
förfrågningsunderlaget som entreprenadavtalet sedan kom att baseras på. Ett sådant
underlag definierar hur huset skall se ut och vad det ska innehålla. Ritningarna
lämnades till Jerry Hansson Bygg AB, entreprenör från Förslöv som skulle göra
arbetena. Han kände då inte till Jerry Hansson eller hans företag. Han ville minnas
att Rolf Swenson tagit kontakt med denne. Han träffade Jerry Hansson hos Rolf
Swenson någon gång under våren när han var där för att prata om huset. Han gjorde
inte någon egen bedömning av om Jerry Hansson Bygg Aktiebolag var en lämplig
entreprenör, men Jerry Hansson gav ett förtroendeingivande intryck vid möter
hemma hos Rolf Swenson i Förslöv.
Vid något tillfälle pratades det om hur avtalen skulle läggas upp. De kom fram till
att han skulle skriva en beställningsskrivelse, vilket han gjorde. Det var inte någon
lång diskussion men det konstaterades att man kunde göra en gemensam beställning
mot bakgrund av att kostnaderna skulle fördelas. Han kom inte ihåg om det var han
som föreslagit att bara en beställningsskrivelse skulle upprättas för på de båda
projekten, men det var möjligt. Det kan ha varit som han sagt i polisförhör att det
var av besparingsskäl och att de också slå ihop det till en entreprenad. Oftast men
inte alltid sänks totalkostnaden för projektet av att man gör det till en entreprenad
istället för två.
222 (233)
Han var osäker på om han fick några önskemål om inredning m.m. för det nya
huset. I normala fall definierades ganska mycket, t.ex. material, i ett
förfrågningsunderlag. Med Rolf Swenson talade han framför allt om husets
funktion, inte om någon lös inredning.
Han upprättade en beställningsskrivelse till Jerry Hansson, som förslag, och
skickade den till både Rolf Swenson och Jerry Hansson för synpunkter. De gick
sedan igenom ändringar, tillägg och justeringar vid ett möte, vilket är ett normalt
förfarande. Slutligen undertecknades beställningen.
Anledningen till den gemensamma beställningsskrivelsen, dvs. till att det blev en
gemensam entreprenad var en ambition att förenkla administrationen kring
byggprocessen och bygglovet. Det var för övrigt redan klart att det var en
entreprenör som skulle sköta båda byggena; istället för att skriva två avtal skrev
man ett.
Han ville minnas att anledningen till att bara Henova angavs som beställare trots att
Britt-Marie Swenson ägde den ena fastigheten, var att förenkla på så sätt att man
kunde hålla sig till ett avtal. Den frågan var dock inget han uppmärksammade
särskilt. Hans uppmärksamhet låg nästan uteslutande på entreprenören i sådana här
projekt. Han var inte inriktad på avtalsfrågor och härtill kom att han också
ansvarade för en s.k. ÄTA-lista, dvs. en lista över ändringar och tillägg till
entreprenaden. När det gällde den var han instruerad om att kostnaderna för
respektive fastighet skulle kunna hållas isär.
Avtalet skrevs på och bygget startade enligt plan. Såvitt han kom ihåg skrevs avtalet
på under sommaren och båda byggena rullade igång samtidigt på hösten. Härefter
var han på plats ett antal gånger, kanske en gång i månaden, kanske mindre, och
tittade till bygget. Intrycket han fått av Jerry Hansson stämde. Denne var
ordningssam och skötte sig tekniskt exemplariskt. Därför hade han ingen anledning
att besöka byggarbetsplatsen särskilt ofta. Tillbyggnaden på den norra fastigheten
Viarp 5:107 blev färdig först.
223 (233)
På beställarsidan var det Rolf Swenson som han hade kontakt med. Upplägget var
sådant att alla ändringar, synpunkter och tillägg skulle gå via denne. Det var för att
kunna hålla koll på ÄTA-listan. På andra siden hade han entreprenören. Viss
mailväxling mellan honom och Rolf och Britt-Marie Swenson förkom, men han har
inte någon särskilt god minnesbild av den. Det kan mycket väl stämma att hans och
Rolf Swenson diskussioner ofta gick till så att han frågade Rolf Swenson om något
och att Rolf Swenson sedan återkom via mail.
Det hände naturligtvis saker ”på vägen”. Han vet att de pratade om markarbeten
som skulle göras. Däremot mindes han inte någon diskussion kring köksfönster eller
tvättpelare, men det har säkert förekommit. Han mindes inte heller om
köksinredning ingick i entreprenaden. Det var vanligt i privata projekt att montering
av köksinredning ingick, men han är osäker på hur det var i detta fall.
Han kände igen namnet N. P. Nilssons och att det var materialleverantören i Båstad.
Där var han i kontakt med någon som kan ha hetat Louise. De träffades i N.P.
Nilssons butik vid ett tillfälle; Sammanträffandet kunde ha handlat om mer än
köket, kanske badrum och kakel också. Det var möjligt att han var där tillsammans
med Jerry Hansson. Som han mindes det ritades köket in redan i
förfrågningsunderlaget, dvs. de ritade in det som de trodde att det skulle se ut.
Detaljerna bestämde Rolf Swenson med hustru. Detaljritningar med spisens
placering, skåpluckor, etc. kan ha gjorts hos N.P. Nilssons.
Han hade inget minne av att ha sett mail mellan Louise Edvall och Britt-Marie
Swenson till vilka ritningar fogats, men de måttsatta ritningarna hade han sett;
vanligen passerade sådana hans händer, men ibland gick de direkt till entreprenören.
Såvitt han mindes det gick det ganska bra med byggnationen. Tillbyggnaden på
norra huset besiktigades och blev klar tidigare än det nya huset. Han hade ett minne
av att slutbesiktningen av tillbyggnaden ägde rum kring jul.
224 (233)
Initiativet till de ändringar och tillägg, som flöt in i ÄTA-listan, kom från Rolf
Swenson och i någon mån från Britt-Marie Swenson. De kom mestadels per mail.
Han förde listan. Principen var att ändringar skulle anmälas till honom. Han pratade
sedan med Jerry Hansson för bedömning av om det var rimligt och möjligt att göra
ändringen samt för att bedöma kostnaden. De i listan angivna kostnaderna var en
redovisning av Jerry Hanssons pris för att göra respektive ändring. Det kunde ha
funnits förslag som inte genomfördes. Jerry Hansson satte i vanliga fall ett pris och
kunde Jerry Hansson inte sätta ett fast pris så angav denne ett ungefärligt pris som
sedan fick kompletteras med ett exakt pris. När han fick en prisuppgift
kontrollerade han med Rolf Swenson om ändringen skulle göras. Han ville minnas
att det var samma förfarande för båda fastigheterna. På ÄTA-listan angavs till
vilken fastighet kostnaden hörde.
Han visste inte varför garderoberna, första punkten under Övriga löpande tillägg,
inte fördelades mellan fastigheterna. Han har sett både billigare och dyrare
garderober.
Posten ”ÄTA 2” om 190 756 kr för markarbeten baserades på en enkel skiss som
Fojab arkitekter AB gjorde över marken på den södra fastigheten. Den var inte
särskilt komplicerad. Det rörde sig om lite gräs och en körväg. De visade skissen
vid ett tillfälle och fick ett okej att det blev bra. Såvitt han mindes var det för Rolf
Swenson han visade skissen. Markplaneringen gjordes senare. Utformningen av
marken och tomten pratade han mycket kort med Rolf Swenson om.
Antalet ändringar, dvs. omfattningen av ÄTA-listan, låg inom normalspannet. Det
gjordes ofta ändringar i byggen och så var det också vid detta bygge. Jerry Hansson
kom möjligen med något förslag på ändringen av utseendet, men inte på några
funktionella förändringar,
Närheten till järnvägen medförde att de var tvungna att göra en speciell
väggkonstruktion för att innehålla bullerkraven. Alla sådana krav påverkade
kostnaderna. Det gick inte att få bygglov med en enklare vägg och ju högre krav
225 (233)
desto dyrare blir det. Det var möjligt att det skulle blivit något billigare att bygga
huset längre in på tomten, men det är svårt att spekulera i hur kostnaden skulle ha
påverkats.
Han mindes inte någon köksträdgård och inte vem som beställt den.
De ändringar och tillägg om 680 474 kr som gjordes beträffande Viarp 5:108 under
arbetenas gång diskuterade han inte någon gång med Göran Henriksson.
Majoriteten av ändringarna och tilläggen kom från Rolf och Britt-Marie Swenson.
En del kan ha kommit från annat håll som Jerry Hansson. Han utgick ifrån att allt
fungerade eftersom entreprenören fick betalt, även om han inte såg fakturorna. De
gick direkt till Jerry Hansson Bygg Aktiebolag.
Det fanns säkerligen ett slutdatum i avtalet. Normalt anmäler entreprenören någon
månad i förväg när det är dags för slutbesiktning. De pratade inte om några
förseningsviten så arbetena bör ha blivit klara i tid.
Det var han som utförde slutbesiktningarna. Han vet att entreprenören var kallad,
men inte om Henova var det. Det var brukligt att samtliga parter kallades till
besiktningen. Om Rolf Swenson var närvarande mindes han inte.
När Göran Henriksson i ett mail frågade om slutbesiktning gav det intryck av att
Göran Henriksson inte kände till att slutbesiktningen av huset ägt rum och att den
skett innan mailet skickades, men han mindes inte mailet eller vad han svarande.
Det är möjligt att man också kan tolka hans svar som att han uppfattade det som att
Göran Henriksson var medveten om att huset besiktigats, men ändå hade
uppfattningen att det också skulle göras en sammanhållen slutbesiktning av både
inglasningen och huset.
Det var ganska sent i projektet som han sammanställde och fördelade kostnaderna
på respektive fastighet. Sannolikt var det Rolf Swenson som frågade om han kunde
226 (233)
göra en sådan sammanställning. Handlingen med fördelningen ser ut att vara ett
mail som han själv skickat.
Det kunde stämma att slutbesiktning på södra fastigheten ägde rum den 12 maj
2010. Han hade ingen förklaring till att det dröjde nästan en månad innan
kostnadsfördelningen upprättades och att denna gjordes efter slutbesiktningen. Det
var, såvitt han mindes, emellertid ingen som talade med honom om
kostnadsfördelning och han trodde inte att han frågade eller krävde svar rörande
någon sådan. Det var dock klart redan i förfrågningsunderlaget att det skulle göras
en fördelning. Det gjorde han också klart för Jerry Hansson.
När han gjorde kostnadsfördelningen tyckte han varken att det var mycket eller litet
som arbetet på Viarp 5:108 hade kostat. Det gjordes inte någon prognos under
arbetets gång, men det var normalt att diskutera kostnaderna när man gör en ÄTAlista.
Han visste att Rolf Swenson var fastighetschef hos KV och att Björn Wigelius var
ansvarig för KV som kund hos Fojab. Det han tyckte var olyckligt var att Fojab
lämnat in en ansökan om bygglov för Rolf Swenson som inte gått igenom; det var
inte bra kundvård.
När han började med projektet kände han inte till något om Göran Henriksson och
Henova Förvaltning AB. Han kände inte heller till någon koppling mellan Fojab
och Henova eller Henova Förvaltning AB. Björn Wigelius hade inte sagt något om
det.
________________
Åklagaren har i samband med detta förhör åberopat en del av en utskrift av ett
förhör under förhör under förundersökningen med Mattias Hedberg Ek (O2 s. 115
m). Detta har tillåtits. Mattias Hedberg Ek uppger i förundersökningsförhöret, såvitt
åberopad del följande.
Och … äää … att tomten ägdes av ett företag som hette Henova.
227 (233)
Och då undrade jag liksom vad det här va för nånting. Och då berätta han [synes
av sammanhanget syfta på Rolf Swenson] "nää, men det är ett fastighetsbolag"
och att han sen skulle disponera huset. Jaa, dom skulle bo där, det skulle va en
sommarstuga för barnen eller nånting sånt där va. (---) Jag vet att jag gick hem
till kontoret och liksom undrade är detta okej, pratade med Björn eftersom det
var han som frågat mej. Frågade uppdraget ser ut så här, Henova äger
fastigheten, hur ska vi göra? Och då sa han "men gör som dom säger", vilket
också är så jag gjort.
Jerry Hansson
Hans byggföretag, Jerry Hansson Bygg Aktiebolag, är ganska litet och sysslar med
litet av varje inom byggbranschen, exempelvis uppförande av villor, vattenläckor,
reparationer etc.
Det var Mattias Hedberg-Ek eller Rolf Swenson som kontaktade honom och
frågade om han var intresserad av arbetena på Viarp 5:107 och Viarp 5:108. Han
visste var de båda fastigheterna låg. Han fick ritningar och informerades om vad
som skulle göras av Mattias Hedberg Ek och lämnade ett prisförslag. Tidigare hade
han inte haft någon kontakt med Mattias Hedberg Ek eller med Fojab. Han hade ett
möte med Rolf Swenson och Mattias Hedberg Ek. Britt-Marie Swenson var också
med. Det gavs information om vad bygget skulle handla om och vad han skulle
tänka på. Därefter hade han kontakt med Mattias Hedberg Ek, inte med Rolf
Swenson.
I beställningsskrivelsen angavs Henova som beställare och att entreprenaden skulle
omfatta dels en tillbyggnad på Britt-Marie Swensons fastighet Viarp 5:107 och dels
uppförande av en villa. Han kunde inte svara på varför entreprenaden skulle vara
gemensam för de båda fastigheterna trots att det var fråga om olika ägare. Det blev
förmodligen billigare med en sådan lösning Han avgav ett anbud med en
uppdelning av priset på de två fastigheterna.
Arbetet med de båda byggnationerna gick planenligt. Det var Mattias Hedberg-Ek
som höll i allt och som han alltså vände sig till i alla frågor rörande entreprenaden.
Rolf Swenson samtalade han med ”över häcken”, som avgränsade de båda
228 (233)
fastigheterna från varandra. Han träffade Göran Henriksson en eller två gånger,
förmodligen i samband med att han överlämnade nycklarna till denne.
Anmälan om ÄTA-arbeten gjordes av Mattias Hedberg-Ek och fördelades på
respektive fastighets byggobjekt. I avsikt att inhandla ett kök besökte han och
Mattias Hedberg-Ek Louise Edwall, som arbetade på N-P Nilsson i Båstad och som
rekommenderats av Mattias Hedberg-Nilsson. Louise Edwall fakturerade sedan
kostnaderna för köket direkt till honom.
Han fann det inte anmärkningsvärt att huset på Viarp 5:107 placerades intill
järnvägen. Marken på Viarp 5:108 grovplanerades först. Det talades inte om någon
gräsmatta före eller vid byggstarten men när de var färdiga vidtogs dock den
ändringen att marken besåddes med gräs och en häck sattes upp. Alla hans fakturor
ställdes till Mattias Hedberg-Ek. Han fick uppfattningen att Henova skulle fakturera
Britt-Marie Swenson för tillbyggnaden på Viarp 5:108.
Markus och Pontus Swenson
De var söner till Rolf och Britt-Marie Swenson. De har båda berättat att de inte hört
något om att huset på Viarp 5:108 skulle användas som gäststuga för dem eller för
andra besökande till deras föräldrar. De hade heller inte hört något om eller uttryckt
önskemål om att de skulle bli ägare till Viarp 5:108.
Louise Edvall
Hon var vid den i målet aktuella tidpunkten anställd som designer hos N.P. Nilssons
Trävaruaktiebolag, ett fullsortimentsvaruhus för byggvaror i Båstad. Hon designade
och sålde bl.a. Marbodalkök. Rolf och Britt-Marie Swenson besökte företaget flera
gånger. De var trevliga kunder. Hon lämnade ritningsförslag med mått angivna
m.m. och Swensons kom med förslag på ändringar. Allt följde således det normala
vid försäljning av kök. Hon kunde erbjuda kompletta kök med kakel, blandare och
vitvaror utöver skåp, lådor och bänkar. Hon kommer nu inte ihåg om de köpte
kaklet och vitvarorna på annat håll, men de köpte köket och bänkskivan. Swensons
kök kostade 58 000 kr, exkl. moms. Det var ett ”jättebra” kök, varken ett överdrivet
229 (233)
påkostat kök eller ett budgetkök. Hon ville minnas att huset, där köket skulle
inrymmas, låg vid Swensons boningshus, ”litet som ett gästhus” och att huset skulle
vara till barnen. Hon ville också minnas att Jerry Hansson var hennes kund och att
slutkunden var Swensons. Hon har ett diffust minne av att en arkitekt fanns med i
bakgrunden men namnet Mattias Hedberg Ek sade henne inte någonting.
Lars Larsson
Han hade arbetat hos Ekeby möbler sedan 1980. Det var riktigt att han sålt möbler
till Britt-Marie Swenson. Han kunde med hjälp av medförda handlingar se att han
den 13 mars 2010 sålde en soffa med ett nackstöd, ett bord, en säng och ett
avlastningsbord. Han ville minnas att möblerna enligt kunden skulle användas i ett
nybyggt sommarhus vid sidan av bostadshuset och att sommarhuset skulle användas
av barnen när de kom på besök. Möblerna levererades den 12 maj 2010 och allt till
samma adress. Betalning skedde vid leverans och helst med kort.
Anders Pregler
Han har arbetat som fastighetsmäklare på Västkustfastigheter i Ängelholm sedan
1986. År 2007 sålde han fastigheten Viarp 5:108, som då inte var bebyggd, till
Henova Förvaltning AB. År 2010 kontaktades han av Göran Henriksson på Henova
Förvaltning AB, som ville ha hjälp med en värdering och försäljning av fastigheten.
Han åkte ut till fastigheten, som under mellantiden blivit bebyggd, och
fotograferade den. Han tror att han fick nyckeln till huset av en granne som hette
Swenson. Som han förstod det var Rolf Swenson och Göran Henriksson bekanta
från Norrköping. Han fick ett gott intryck av huset, som var ett nybyggt och oanvänt
permanenthus. Huset hade hög standard på materialvalen, ett bra utnyttjande av
kvadratmetrarna och det var inflyttningsfärdigt. Läget var fint, med fri utsikt mot
vattnet. Att fastigheten ligger i Förslöv påverkade inte dess värde men däremot att
den ligger i Båstad kommun är attraktivt. Om den legat inne i Båstad hade värdet
varit en och en halv gång så högt. På grund av kommunala bestämmelser kan sikten
inte blockeras av nybyggnationer. Han reagerade inte över husets placering på
tomten. Enligt hans mening är det heller inte konstigt att ett bolag köper en fastighet
i spekulationssyfte.
230 (233)
Värderingen av Viarp 5:108
Värderingen gick till så att han matade in fakta om fastigheten i ett program som
heter VD Pro. Därefter skedde ett samråd mellan tre mäklare, som var och en gjorde
en självständig värdering. Mäklarnas värderingar ligger nära ”sanningen” men det
kan skilja ca 100 000–150 000 kr mellan olika värderingar. De resonerar då
sinsemellan för att få fram en slutlig värdering. Värderingarna sammanställdes,
vilket resulterade i summan 1 950 000 kr, som redovisades till kunden. Att
byggnaden inte hade åsatts något eget taxeringsvärde påverkade inte värderingen
eftersom denna utgick från ett kvadratmeterpris för nyproduktion. Prisspridningen
kan variera mellan olika objekt. En prisspridning om 200 000 kr, som i detta fall, är
normalt. Han hade inte någon uppgift om produktionskostnaderna för byggnaden
tillgängliga och den uppgiften var inte heller intressant; det är det sammantagna
värdet som är av intresse vid en värdering. Han skulle inte ha tagit objektet till
försäljning för 3 000 000 kr.
Försäljningen av Viarp 5:108
Marknaden i området var bra under den aktuella tiden. Efter värderingen påbörjades
genast försäljningen. Annonser sattes ut på hemsidorna Hemnet och Bovision samt i
Helsingborgs Dagblad och i en lokal villaguide. De tog också direktkontakt med
kunder i mäklarfirmans register. Syftet med att annonsera på hemsidorna var att nå
rikstäckande och spekulanter i övriga Europa; lokalbefolkningen är inte så
intresserad av objekt såsom det här aktuella. De hittade dock inte någon köpare för
priset 1 950 000 kr. Han och Göran Henriksson hade då kontakt och de överenskom
om att sänka priset till 1 750 000 kr. Han fick senare veta att huset hyrts ut till en
person som kunde öppna för visningar av huset. Det kan stämma att priset senare
sänktes till 1 550 000 kr.
Han var inte inblandad i den försäljning som till slut kom till stånd. Han fick ett email från Göran Henriksson den 21 september 2012 om att uppdraget skulle
avslutas. Fastigheten låg ute till försäljning i nästan två år. Under den tiden var
intresset normalstort och 6–8 spekulanter anmälde intresse under den tid de sökte
231 (233)
aktivt. Efterhand blev det svårare att få intresserade. Han anser inte att den
ursprungliga värderingen från år 2010 låg för högt, men det året började marknaden
att vika. Under 2008 och början av 2009 skedde en kraftig uppgång på marknaden,
vilken följdes av nedgången under år 2010. Det var stora differenser i villapriserna.
Hans Ödman (Fojab)
Han är arkitekt och har arbetat hos FOJAB arkitekter AB sedan 1989. Han arbetar
som handläggande arkitekt, framför allt med att göra skisser. Han fick i uppdrag
från Björn Wigelius att skissa på en utbyggnad på den ena tomten och en helt ny
byggnad på den andra tomten. Björn Wigelius hade fått uppdraget från Rolf
Swenson. Han visste att Rolf Swenson var anställd vid KV och att han var
projektledare för de nya anstalterna i Norrland. Han kan ha sett Rolf Swenson
någon gång, kanske år 2006, på Fojabs kontor i Lund. Det var i samband med ett
besök från KV som Rolf Swenson och ett antal andra personer deltog i. Han vet inte
om Fojab hade något avtal med KV vid den tiden och han har aldrig varit
involverad i något sådant projekt. Det föranledde inte några funderingar hos honom
att det var Rolf Swenson som var beställare. Det nämndes inte att något annat
företag var inblandat i saken men han vill minnas att företaget Henova stod nämnt
på bygglovshandlingen. Han känner inte igen namnet Göran Henriksson.
Han gjorde skissen och lämnade därefter in en ansökan om bygglov. Senare
lämnades en reviderad bygglovsansökan in. Därefter togs projektet över av Mattias
Hedberg Ek, som slutförde skissarbetet. Han antar att Björn Wigelius visade de
skisser han gjort för Rolf Swenson, som kom med synpunkter och ändringsförslag.
Han hörde dock inget konkret om några sådana kontakter. Det var under ganska
kort tid som han var sysselsatt med projektet, uppskattningsvis totalt 30
arbetstimmar.
Tillbyggnaden var en indragen, verandaliknande terrass. Den nya byggnaden var ett
fritidshus, med vardagsrum, kök, badrum och sovrum. Han fick en uppgift om att
huset skulle ligga i ena kanten av tomten och det sades också uttryckligen att tanken
var att man i framtiden skulle kunna bygga något mer inom den byggrätt som fanns.
232 (233)
Han vet inte vem som skulle bruka huset men han antog att det var Rolf Swenson
eftersom det, såvitt han vet, var Rolf Swenson som var uppdragsgivare. Han fick
också veta från Björn Wigelius att tanken var att Rolf Swensons barn eventuellt, i
framtiden, skulle bygga något på den extra byggrätten.
Det fanns plats på tomten för ytterligare bostadsbyggnader. Han tog reda på vilken
byggrätt som fanns på tomten och villkoren för att bygga på den. Så småningom
förstod han att det gick en järnväg just bredvid tomten och att det var förbindelsen
mellan Malmö och Göteborg. Det föranledde omskissningar eftersom det finns krav
på avstånd, bullerkrav, etc. Han träffade aldrig Rolf Swenson under tiden han
arbetade med projektet. All information han fick kom från Björn Wigelius,
inklusive foton på tomten; han var aldrig där själv. Björn Wigelius berättade
muntligen om förutsättningarna för skissen på tillbyggnaden. Han fick inte några
specifika instruktioner om hur rummen skulle ligga eller liknande utan skissandet
skedde utifrån gängse förutsättningar.
Det var ovanligt att han arbetade med ett fritidshusprojekt, det hade han aldrig
tidigare gjort. Han fick ingen annan förklaring till det än att han hade tid och att
Björn Wigelius kände förtroende för honom. Han frågade aldrig varför Fojab åtog
sig ett sådant projekt. Han har ingen uppfattning om vem som ägde fastigheterna,
men det brukar vara fastighetsägaren som ansöker om bygglov. Han har aldrig
ansökt om bygglov tidigare; andra brukar göra det åt honom.
Bilaga 2
Chefsåklagare Jan Axelsson
2014-05-28
Sida
Handling
Ärende
Handläggare
1 (2)
1181
AM-56435-10
810-1
Enhet 31
Stockholms tingsrätt
INKOM: 2014-05-28
MÅLNR: B 17241-12
AKTBIL: 659
Mål B 17241-12
Betr. Åklagaren ./. Rolf Swenson m.fl ang. mutbrott, grovt brott, m.m.
Åklagaren yrkar att följande beslag skall bestå till dess domen i ansvarsdelen
vunnit laga kraft mot angivna personer.
Rolf Swenson
1. 2012-0500-BG6135 p 1-6
2. 2010-0500-BG2421 p 1-2, 4-5 och 7-9
3. 2011-0500-BG549 p 1
4. 2010-0500-BG2350 p 6, 8,10, 10-13 och 18
5. 2010-0500-BG2356 p 1
Beslagen under punkterna 4 och 5 ovan skall sedan dom i ansvarsdelen vunnit
laga kraft mot Rolf Swenson hävas till denne medan punkt 1 och 2 skall hävas
till Kriminalvården och punkt 3 till Skanska AB.
Göran Henriksson
1. 2010-B0500-BG4502 p 1-4
2. 2010-0500-BG4503 p 1
3. 2010-0500-BG4486 p 1-17
4. 2010-0500-BG4519 p 1-3
5. 2010-0500-BG4677 p 1
6. 2010-0500-BG4867 p 1
7. 2010-0500-BG5202 p 2-9
8. 2010-0500-BG5737 p 1-6
9. 2011-0500-BG924 p 1
10. 2011-0500-BG2334 p 1-9
11. 2011-0500-BG5079 p 1-2
12. 2011-0500-BG5127 p 1
13. 2012-0500-BG1811 p 1
Beslagen under punkterna 1-6, 8 och p 10-13 ovan skall sedan dom i
ansvarsdelen vunnit laga kraft mot Göran Henriksson hävas till denne medan
punkt 7 skall hävas till Henova AB och punkt 9 till Swedbank.
Postadress
Gatuadress
Telefon
E-post
Box 70296
107 22 STOCKHOLM
Hantverkargatan 25 A, Plan 5
010-562 50 00
[email protected]
Telefax
Webbadress
010-562 53 80
www.aklagare.se
Chefsåklagare Jan Axelsson
2014-05-28
Sida
Handling
Ärende
Handläggare
2 (2)
1181
AM-56435-10
810-1
Björn Wigelius
1. 2010-0500-BG4960 p 1
2. 2010-0500-BG2457 p 1-6
3. 2010-0500-BG4492 p 1-13
4. 2010-0500-BG4958 p 1
5. 2010-0500-BG2458 p 1-21
Beslagen under punkterna 1, 2 och 5 ovan skall sedan dom i ansvarsdelen
vunnit laga kraft mot Björn Wigelius hävas till denne medan punkterna 3 och 4
skall hävas till Fojab AB.
Stefan Svensson
1. 2011-0500-BG2059 p 1-21
2. 2011-0500-BG2061 p1-23
3. 2011-0500-BG2983 p 1-4
4. 2012-0500-BG4509 p 1-2
Beslagen ovan skall sedan dom i ansvarsdelen vunnit laga kraft mot Stefan
Svensson hävas till denne.
Jan Axelsson
Bilaga 3
NÄRINGSFÖRBUD
- Underrättelse enligt 14 § lagen om näringsförbud Underrättelse om innebörden av näringsförbud/tillfälligt näringsförbud.
GILTIGHETSTID
Näringsförbudet gäller under den tid som angivits i domen eller i beslutet.
VERKAN AV FÖRBUDET
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en
europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, en sparbank eller ett försäkringsbolag,
4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, en sådan understödsförening
som avses i 7 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar, ett handelsbolag, en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller en ekonomisk förening, en pensionsstiftelse eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet eller ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag, ett försäkringsbolag, ett europabolag eller ett
europakooperativ med säte i Sverige eller företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
6. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 4,
7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den
inte driver näring,
8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett försäkringsaktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans andel av
röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
9. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i
punkt 4. Förbudet i punkt 9 gäller inte i fråga om fullmakt som avses i 10 § andra stycket lagen (1915:218) om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område eller
10. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör för en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
eller föreståndare för en verksamhet enligt samma lag.
Den som har näringsförbud får inte heller vara anställd i eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som
drivs av en närstående till honom eller där en närstående har ställning som
 komplementär i ett kommanditbolag,
 bolagsman i ett annat handelsbolag,
 ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag eller försäkringsbolag,
 verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag eller ett försäkringsbolag,
 ledamot eller suppleant i styrelsen för ett bankaktiebolag, en sparbank eller en ekonomisk förening,
 företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
 ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings-, eller tillsynsorgan i ett europabolag eller europakooperativ med säte i
Sverige eller
 verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett europabolag eller europakooperativ med säte i Sverige.
Samma förbud mot anställning eller uppdrag gäller också
 i en näringsverksamhet där en närstående faktiskt utövar ledningen och
 i en enskild näringsverksamhet för vilken en närstående utåt framträder som ansvarig.
Med närstående till den som har näringsförbud menas hans make, den med vilken han samlever under äktenskapsliknande
förhållanden, föräldrar, barn, syskon och syskons makar samt makes släktingar i rätt upp- eller nedstigande led såsom makes
föräldrar, makes barn samt makes syskon.
Inte heller får den som har näringsförbud vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i den näringsverksamhet där han
åsidosatt sina åligganden.
UNDANTAG
Ett näringsförbud innebär inte något hinder mot sådan enskild verksamhet som är skyddad av grundlag. Utövning av exempelvis yttrandefriheten, mötesfriheten eller tryckfriheten hindras således inte av ett näringsförbud. Även den som har fått ett sådant förbud får därmed driva exempelvis ett tryckeri, försälja tidningar och böcker eller anordna teaterföreställningar. Han får
också arbeta som t.ex. författare. Grundlagsskyddet medför dock inte att den som har näringsförbud har rätt att vara ställföreträdare för en juridisk person som bedriver sådan verksamhet.
DV 377
2007-02
ÖVERTRÄDELSE AV FÖRBUDET
Den som överträder ett näringsförbud eller ett tillfälligt näringsförbud kan dömas till fängelse i högst två år eller, om brottet är
ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som bryter mot en rättens föreskrift om tillåtna åtgärder under tiden innan näringsförbudet börjar gälla eller mot en föreskrift i samband med dispens från näringsförbudet.
Om ett näringsförbud överträds skall förbudet förlängas med högst fem år, om det inte finns särskilda skäl att underlåta förlängning. Överträdelse kan också medföra att en beviljad dispens återkallas.
UPPLYSNINGAR
För vidare upplysningar kan Ni vända Er till domstolen.
Bilaga 4
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL
Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller
ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas
till tingsrätten. Överklagandet prövas av den
hovrätt som finns angiven i slutet av domen.
Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten
inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen.
Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får
också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga
tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in
till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om
det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas.
DV 400 • 2014-01 • Producerat av Domstolsverket
Samma regler som för part gäller för den som
inte är part eller intervenient och som vill
överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i
hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om
1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har
kommit till,
3. det är av vikt för ledning av rättstilllämpningen att överklagandet prövas
av högre rätt, eller
4. det annars finns synnerliga skäl att
pröva överklagandet.
Om prövningstillstånd krävs och sådant inte
meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det
är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser
att prövningstillstånd bör meddelas.
I vilka fall krävs prövningstillstånd?
Brottmålsdelen
Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten
ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade
1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller
2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer
än 6 månaders fängelse i straffskalan.
Enskilt anspråk (skadeståndstalan)
För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel
gäller följande undantag:
Överklagas domen även i brottmålsdelen och
avser överklagandet frågan om den tilltalade
ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte
prövningstillstånd för ett till denna gärning
kopplat enskilt anspråk i de fall
2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det
slut som tingsrätten har kommit till,
1. det enligt ovanstående regler inte krävs
prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller
2. prövningstillstånd i brottmålsdelen
meddelas av hovrätten.
www.domstol.se
Beslut i övriga frågor
Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs
även prövningstillstånd vid beslut som endast
får överklagas i samband med överklagande av
domen.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla
uppgifter om
1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag
och nummer för domen,
2. parternas namn och hemvist och om
möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart,
3. den ändring av tingsrättens dom som
klaganden vill få till stånd,
4. grunderna (skälen) för överklagandet
och i vilket avseende tingsrättens
domskäl enligt klagandens mening är
oriktiga,
6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för
att prövningstillstånd ska meddelas.
Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska
ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller
en förnyad syn på stället, ska han eller hon
ange det och skälen till detta. Klaganden ska
också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är
den tilltalade anhållen eller häktad, ska det
anges.
Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden
eller hans/hennes ombud.
Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten.
Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.
Om ni tidigare informerats om att förenklad
delgivning kan komma att användas med er i
målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt
också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.
5. de bevis som åberopas och vad som
ska styrkas med varje bevis, samt
www.domstol.se

Domen från Stockholms Tingsrätt 2014-09-02

Transcription

Similar documents

SKC 2016 and beyond

A1. NIKLAS BERGVING Nybliven lycklig brudgum. A2. ELINA

snart är det dags för höstens viktigaste arbetsdagar!

deltagarförteckning

några bilder - mossebobladet.se

News11-3 - Skandinaviska Byggelement

Skrivelsen - Snaphanen.dk