svensk-finland
Transcription
svensk-finland
pA vXG ATT FÖLJA OLYMPIERNA ARSBOK 1952 fÖI" FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND och dess medlemsförbund SVE SKA FINLANDS lDROTTSFÖRBU D FI LA DS SVE SKA SKIDFÖRBU D FI LANDS SVE SKA ORIE TERI GSFÖRBU D OGYM ASTIKFÖRBU D SVE SKA FI LA DS SKOLIDROTTSFÖRBU D FI LA DS SVE SKA GYM ASTIKFÖRBU D DETS FRILUFTSRAD CE TRALIDROTTSFÖRB IN rE HALLSFÖRTECKNIN G A rtiklar sido Stjärnkult , gladiatorspel och idrottshat , av Caj Linden ......... ... 5 Svenska Filllands Idrottsförbund 40 år ....... . .... ....... . .. 9 Brinn fackla, brirm . .. , av Anders Stenman 11 1,0 år SFI , av Enzio Sev6n ................... 17 Skidsport och friluftsliv, av I var Ståhle . . . . ............ .. .. . . . . 29 6 december 1951, av Tor Lindemark .. . ........... . .. . 33 Ett fynd i Olympiastadion, av Stig Häggblom . .................. . 35 Fullträffell i Tervakoski, av Birger L önnberg .. . ......... . ...... . 39 Förtjällt idrottsarbetare jubilerar, av Rabbe Schauman . .......... . 47 Löften vid ett jubileum, av Stig Häggblom .... . . . .. ... . ... . .. .. . 49 Solvalla och framtidell , av Raymond Sell ..................... . 53 Finlandssvenska landslagsspelare , av Torsten Lindholm .... . . ... . 59 Fotopristävlingell ... .................... ...... . .. . . ... .... . 64 Vad spelen gay oss , av Stig Häggblom .. ........... . .. 67 Med ett landslag i Paris , av Anders Stenman . .. .. ... . .......... . 77 Kallotkung med mersmak, av H-j. Sjöstedt ... ... 81 Tankar efter OS-simmet , av J ooP van der R eyden ...... . ... . .... . 85 Skolidrottsförbnndets kontakt med folkskolorna , av Nils Luukkonen 89 Se och lysslla i skog och mark, av fil.dr o Göran Bergman. . . . . . . . . . 91 Några ord om rodd, av B. Björnström . . . . . . .. . . .. . . .. . . . . . . . . . . 95 Den svenska kraftidrottens möjligheter, av Börje Forsten . .. ..... 99 1 högan Nord .... , av Eduard V. V eh ... . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. '101 Tenalakavlens färd genom minnesrik svenskbygd, av C- H . Fager 1.1 3 0 0 Redigera,d av STIG HÄGGBLOM 0 ••••••• 0 Omslaget planerat av Thor Fredric H ELSINGFO RS 1953. OY TlLGMANN AB • •• • • ••••••• 0 •• •• ••• 0 ••• •••••• • ••••••••• Distriktens avsnitt Komplex som försvinner i nejderna kring Vasa , av Gunnar Haga NID-idrotten i rampljuset , av 1(. G. A. .. ... .......... .. . . ..... Orienteringsåt erblick i NID , av Fritjoj Slotte . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Tor Korsman - bra på skidor och kompass, av 1(. G. A. .. . ..... Skidåkning i Abo skärgård, av Stig Henriksson. . . . . . . . . . . . . . . . .. Varför simsporten ligger nere i Abo , av Bertel Widen . . . . ........ Svårighet erna bör övervinnas i Aboland, av Nils Söderström .... . . UPI och andra faror i Mellersta distriktet , av T . Fagerholm . .... . Idrottsåret p å Aland , av Armas H olmström . ........ ........ ... Ge oss idrottsplaner i Öster, av Claes Ström .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cyklillgen inom ÖD , av Arthur Eriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Oriellteringen inom Östra Distriktet, av Harry Blåjield ...... . ... Helsingfors distrikt av FSG, av Nils Luukkonen ....... . ..... .. . 123 127 131 135 138 139 143 149 153 154 15 5 157 159 Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat A rsberäUelser Finlands Svenska Centralidrottsförb und (CIF) ... . .. . ... . .. . ... . Svenska Finlands Idrottsförbund (SFI) ................. . ..... . Finlands Svenska Orienteringsförbund (FSO) ................. . Finlands Svenska Skidförbund (FSS) ........ . ................ . Finlan ds Svenska Gymnastikförbund (FSG) ................... . Friluftsrådet .... .. ...... . ..... . ... . ....... . ........ . ....... . Svenska Finlands Skolidrottsförbund ............. . ... . ...... . . Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund (FSKG) ............ 163 171 237 251 271 281. 285 291 Finlands Svenska Centralidrottsförhund Svenska Finlands Idrottsförbund Finlands Svenska Gymnastikförhund Finlands Svenska Skidförhund Svenska Finlands Skolidrottsförhund Finlands Svenska Orienteringsförhund Solvalla Stiftelsen Av Caj Linden Motto: Det är inte en själ och inte en kroppsdel, det är människan som utvecklas. Kan s li Högbergsgatan :10 A 12, Helsingfors - Telefon 11116 Di s t r ikt Syd-Österbotten s ID H elsingfors ID Åke Ålgars, Lappfjärd Gustav Karlberg, Gengatan 2 A, Helsingfors Åbolands ID Mellersta Nylands ID ils Söderström, Pargas, Torsten Fagerholm, Niekby Pargas Kalk Norra ID Ålands ID Georg Klemets, Källby Armas Holmström, Mariehamn, Vasa ID Ålandsvägen 59 Gunnar Haga, Vörä, Lälax Västra Nylands ID Erik Franeke, Dragsvik, JR 4 Östra ID P -O Lassas, Lovisa Finlands Svenska!(vinnogymnastikförhund Nylandsgatan 21, Helsingfors - Telefon 21112 I drottsrörelsen är numera en av samhällets viktigaste och mäktigaste funktioner. Praktiskt taget dagligen måste den ge korgen åt friare av alla de slag, politiker och klerker för att nämna två av de enträgnaste. Ingen förmår rycka ungdomen - framt idshoppet! - med sig på samma sätt som idrotten. Troligt är också att massorna fortsätter att växa i samma mån som penningvärdet stiger och det fysiska förvärvsarbetet minskar. Skall idrotten emellertid förmå fylla sin samhälleliga mission - att upprätthålla jämvikt mellan psyke och fysik - så krävs det ett fastare underlag att stå på än det nuvarande. Den halvofficiella stjärnkult som håller på att växa sig stark på i smyg betalda pengar är ett farligt gift, som redan har den grekiska idrottens död p å sitt konto. Eller bör man i de romerska gladiatorspelen se en antik parallell tilI den moderna idrotten om tjugo, femtio eIler hundra år ? Idrotten är ingen gudomlig instiftelse som kan göra anspråk på oantastlighet. Kulturella, politiska och ekonomiska problem debatteras varenda dag i skolan, i hemmen och på arbetsplatserna, i radion och pressen. Fastän meningarna ofta är mycket delade så är vinsten ändå alltid fral11- 5 ----- - - - för allt objektets. Men tillåter sig llågon att på ett enligt idrottsledarnas mening negativt sätt, kritisera deras skötebarn - då är man en ogin idrottshatare. För min del anser jag sportidioten vara betydligt farligare för idrotten än någonsin den s.k. idrottshataren, vars kritik tvärtom bör betraktas som ett mycket glädjande bevis på att sporten verkligen lever. Kritik o ch disk ussion visar intresse, ett verkligt intresse som inte tillåter ett vanemässigt och likgiltigt accepterande utan kräver debatt och utredning av problEmel1. Och idrottsrörelsen är för stark och för mäktig för att behöva kringgå en fördomsfri och impulsgivande kritik. Att göra det yore att förneka ett ay idrottel1s innersta väsen: kampglädjen. Idrotten är en folkrörelse och som sådan en folktjänare. Man skall inte dyrka idrotten men väl ta till vara de möjligheter den erbjuder att omvandla överloppskrafterna till livsglädje och harmoni. 'åra dagars idrottsplatser har emellertid för många blivit ett nytt jäktområde i stället för en plats för avkoppling. Det är klart att tävlingsmomentet måste bevaras men instruktionsarbetet och penningmedlen kunde kanske fördelas jämnare mellan bredd och topp. Stjärnorna - låt vara att deras förtjänster som gaIjonsbilder är stora - får inte bli nägra bortklemade drivhuspIantor som tränas och tri=as med alla möjliga (inte minst penning-) medel, för att vid ett visst tillfälle - exempelvis Olympiska Spel - föra klubbens eller förbundets, nationens eller rasens embIem. Först och främst är det inte bra för idrottaren när idrotten blir vardag. Det behövs alltid en ...-iss portion inspiration för varje tävling och den får man endast genom att låta tävlingt:n bryta raden av vardagar. Och för det andra blir reklamkontot oproportionerligt stort när man skickar en handfull av dessa galjonsbilder på veckolånga internatsträningar (utrikes!) för pengar som förvaltats bättre i idrottsanläggningar och -redskap för tusentals av dem som låter idrotten vara sig själv nog och inte ger tävlingen ett själyändam 1. Och i fotspåren på denna stjärndyrkan går chauvinismen, 10kaIpatriotismen och klubbfanatismen som endast allt för ofta överdimensionerar det syrliga i nederIagets bägare. Jag tror att det faktum aldrig kan påpekas för ofta att idrotten inte är enbart Veikko Hakulinen och Heikki Hasu, ToiYO Hyytiäinen och Thorvald Strömberg. Idrotten omfattar också dej och mej, din granue och min granne, oss alla som i den finner en känsla av spänning och glädje i medvetandet om att den inte tillhör det vanliga livet. Man glömmer allt för ofta att idrotten är och bör vara lek. En lek som ligger ytterom nyttosfären men som kan tas allvarligt. Engelsmännen säger ofta att cricket är det enda som tas riktigt p ä allvar i England. 6 1 detta - iute det engelska men väl det allmänna - allvar ligger ocksä en av idrottens största risker: den att Iåta otränade tävla. För att komplettera ett Iag eller för att vinna en futtig poäng övertalar man en gammal klubbkamrat att delta - och så förivrar han sig en skada för resten av livet. Obligatorisk läkarundersökning borde vara påbjudet för alla tävlingsidrotter i såna grenar där riskerna är störst: boxning och brottning, fotboll och ishockey, friidrott osv. osv. Och lagIedarna borde förbjudas att ta med sådana i hårda tävlingar som inte tränat tillräckligt. Fastställ ett visst antal normgivande träningstimmar per idrottsgren och utfärda förbudet! Fastän det är omöjligt att granska i vilken män förbudet följs sa träder i varje fall ledarnas hittills tungt sovande samvete småningom i funktion. Och så ger det den motvillige en ypperlig försvarschans! Överhuvlld borde vetenskaparna - läkare, psykologer och sociologer - i större grad intressera sig för det stora outforskade fält som idrotten fortfarande är. 7 - Svenska Finlands Idrottsförbund 40 år »)För mycket kar brustit och brunnit, för mycket blev koi och blev grus i år, som i vånda förrunnit i krigets dånande brus. M en nu ha de kommit de tider, som låta oss bygga igen allt det, som i rasande strider har h ärjats av hatande män. Det biod, som på lälten låti rinna, den kraft, som blev tröttad ock stel, mä äter svälla och brinna i festliga idrottsspel. Och dock - vi alla som stredo, tills landet blev rensat och frälst, må se, att geväret står redo att lattas var timme som helst.») Stark SFI-insats i skarp lOO-metersjinal vid FM på Di'Urgårdens sportplan 1931. Bengt Siöstedt (innerbanan ) vann, Akilles Järvinen (2:a banan) var tvåa, Börie Strandvall trea. prdningstöliden blev klar törst ejter della jotos jramkallning. Orden är .drtur Eklunds. Han, pennans och florettens mästare, en hövding, en siare i värt Svenska Finlands Idrottsförbund, skrev dem till Abo-Karnraternas tioärsfest den 21. 12. 1918. Intrycken fr än frihetskriget stod levande inom honom, han ville n ä en avspänning genom idrotten, utan att dock slappas i vaksamhet kring det som är honom värdefu1last - Finland och dess frihet . Vårt Svenska Finlands Idrottsförbund, som i dag högtidlighäller sin !"O-åriga verksarnhet, kan högt och klart sjunga den svenska ungdomens höga visa. 1 en ungdomsrörelse vigd åt idrotten, skiftar årgängarna snabbt. Stjärnskott tändes, lyser i en brant b äge, för att snart slockna och överglänsas av n ya fynd. De skänker glansen, som lockar och fängslar. Men det är dock sist de trägna arbetarna, de sammanhållande' krafterna, hövdingagestalterna, som låter oss se t ägan som binder samman och håller i alla skiften, ljusa eller mörka. Så är även vårt /örbunds historia dess hövdingars, ofta nog stjärnor, som haft övernog 'av sprakande energi för något ärtiondes oförtrutet arbete och t ändande ledning. (1 nledningen idI' I<. ]. Lwndmarks lesttal vid SF1 -jubileet). 9 Brinn fackla , brinn Av Anders S tenman För mången var åsynen av olympiajacklan den enda glimt av Olympiska spelen i F inland 1952. Det starkt rotade idrottsintresset i bygderna gay sig också till känna, då elden jrån Olympos av löpare jördes jram genom landet fr dn Torneå ned tiU Stadion i Helsingfors . Endast en liten del av det svensk a Österbotten, d.v .s. kommunerna i Karleby -nejden, blev belysta av jacklans sken, och det var därför naturligt att åskådare strömmade tiU även från andra orter. Man kan säga att fac kelstajetten gay en utmärkt jörsmak av vad Olympiaden skulle bjuda på nere i Helsingfors. Facklan förs Iram över land och vatten - - De tre centralförbunden i landet FGlF, AlF och ClF hade tillsatt ett specialorgan med general Martola som ordf. för fackelstafetten. Som ClF:s representant fungerade dir. P. E. Nordström och som distriktschef i Gamlakarleby (landet var delat i 9 distrikt) prokurist Hugo Hallman, som hade att ordna detaljerna på sträckan Pyhäjoki-Kyyjärvi. Ordf. i de lokala fackelstafettorganen i kommunerna i Karleby-nejden var för Gamlakarleby (0. Karleby) Henry Slotte, Kronoby Sven Storbjörk , Nedervetil Jarl Holmström och Terjärv Åke Storrank. Dessa hade att i samråd med kOmmtUlens representanter utse löpare, anordna ev . mottagningsfester och i övrigt ansvar a för att allt löpte enligt fastställd tidtabell . Om man i centralkommitten hyst en liten tanke på att det skulle bliva besvärligheter med att få tillräckligt med villiga löpare för stafetten, så visade sig ett sådant tvivel synnerligen omotiverat. Uttagningen av löpare b ley en mycket känslig sak . Man ville hedra gamla trotjänare bland såväI aktiva idrottsmän som ledare samtidigt som nuets män skulle få utföra ett hedersuppdrag. N ågon plats i stafettlaget fanns icke ledig för morgondagens män, för skarorna av barn och ungdom. - Olympiafacklan kom under sin färd genom bygderna att skriva ett stycke idrottshistoria och det måste därför anses väl motiverat att just i denna årsbok återge namnen p å de löpare som utvalts, ty de har alla på olika sätt gagnat sin förening och idrotten inom Svensk-Finland. Att n ågon trogen 'och god arbetare av en eller annan orsak var förhindrad att deltaga är naturligt. Man saknade b1.a. Bebbe Storskrubb, Thor Porko och Jussi Björk i Gamlakarleby. 1'1 uppvisning och hornmusik sjöng publiken Vårt Land. Det var mE.d en odefinierbar känsla av jublande sommarafton, som publiken tveksamt lämnade idrottsplanen, och olympiaelden, som fördes vidare klo 6 följande morgon av Frej Asplund och J OM Corin som GIF:s representanter till Kronoby rå, där den på morgonen den 13 juli kl. 7 överlämnades till Lennart Riska. Den fördes vidare av Runar Riska, Viktor Myrskog, Ener Dahlsten, Per Strandvall, T . A. Strandvall, Henrik Forss och Börje Strandvall, som överlämnade den vid Samlingshuset för en 5 min. paus tili Marian Aminne. Under uppehållet hölllärare Valter Jungner ett kort taI, efter det Kronoby hornorkester framfört olympiafanfaren och Raymond Sell framfört Olympiakommittens hälsning. Morgonen var mulen och regndroppama hängde i luften. Dock kantades vägama av stora skaror intresserade idrotts- och olympiavänner, då facklan efter den stämningskoncentrerade högtidsstunden i Kronoby fördes vidare av Kurt Riska, Helge Strandvall, O. Lyttbacka, Börje Torrkulla, Runar Aminne, A. Storbjörk, Elis Backnäs, Erik Kirsilä, Bertel Byskata, Sigurd Björklund Teodor Brörklund och Helge Nylund. Fritfof Slotte fa ckelvakt i T erjärv. Som GIF:s första representant tog Runar Haals hand om stafetten som fördes vidare av Gösta Hagström. Ruben Casen löpte in på idrottsplanen i Gamlakarleby och tände eI den i skålen, varefter en utomordentligt stämningsfull fest i strålande kvällssol begynte. Gamlakarleby hornorkester spelade olympiafanfaren, varefter Olympiakommittens i Helsingfors hälsning framfördes av kanslichef Raymond Sell, som framhöll att den olympiska elden bör vara en symbol inte bara för lh-ets ljusa förutsättningar utan även för broderskap och vänskap mellan all världens ungdom, en symbol för det som förenar och binder samman människor av olika språk, ras, religion och världsåskådning, en fredsfackla med hellenernas idrottsideal: Stort är att segra, större är ädel tävlan. Efter det guldsmed nto Kantola framfört stadens hälsning uppträdde KV:s och Jymys kvinnliga gymnaster och stadsdirektör Järventaka höll ett av olympisk anda buret festtal på svenska och finska. Föreningen Nordans gymnaster framförde under Agnes Slottes ledning ögonfägnande gymnastik till musik av Ellen ' Nyberg. De blåklädda vältrimmade flickorna på den sommargröna gräsmattan applåderades livligt för sitt olympiaprogram av den tusenhövdade festpubliken. Gamlakarleby manskör och Kokkolan Lauluveikot utförde gemensamt Sibelius Finlandia-hymn och efter folkdansRudolf Casen kommer med elden tiU Gamlakarleby. 12 13 A rtikeljörjalfaren med 05jacklan. Ljusföremålet lades p gränsen tili Nedervetil i Onni Brännkärrs valkiga hand. Det flaggprydda Kronoby hade sagt farväl, men i personbilar följde intresserade med in i Nedervetillängs Brännkärrvägen , hälsade av 1 edervetil hornkapell, stora skaror människor men också av ihållande regn, som dock ej nämnvärt störde stämningen. Valter Björkmark, Fjalar Brännström, O. Hästbacka, Uno Brännkärr, Volmar Slotte och Anders Brännkärr överlämnade vid Gillesstugan facklan till orienteringsbas II Fritjof Slotte, som avlöstes av Vasa Distr.ordf. K. F. Ljtmgberg. Båda höll facklan under det 30 min. långa uppehåll, som nu följde efter hornkapellets fanfar och Raymond Sells hälsningsord. nder uppehållet framfördes Nedervetil kommwlS hälsning av Otto M. Slotte och I. K. Myrans av ordf. Jarl Hohnström. Ett par huudra skolbarn bildade spalj e vid Giliesstugan, där medle~arna i olympiakommitten och n ågra inbjudna intog förfriskningar . Dlstriktets ordförande höll taI och startade därefter med facklan tili Tast där den övertogs av Erik Nygren, som överlämnade den vidare tilI Helg~ Brännkärr, E rik Högnäs, Ruben Cainberg, Allan Auren, L. Laakso, Gunnar och Jarl Hohnström, varefter Terjärv tog emot genom garnle kämpen Rafael Björklund, Levi o. Erik Flöjt, Lauri Knutar, E. Hohnbacka, J . E. Fagernäs, I. Manderbacka, 1~ Fride andQerg, R . Svartsjö, K . Gistö, R . Gistö, Åke ' torrau';:, E. Kaitajärvi, M. Forsbacka, 1 Söderbacka, B. Johansson, A. Ravall, H . Skytte och H . Smedjebacka. Ehuru något uppehåll inte gjordes i Terjärv var hela kommunell på benen, och överallt var flaggorna i topp . Terjärvborna hade gärna sett att ett kort uppeh1ll också gjorts i kommunells centtuUl. Då jag tror mig vid Giliesstugan i Nedervetil i viss mån ha tolkat folkets stämning, i synnerhet idrottsfolkets, är det måhända motiverat att återge talet förkortat här: »Det är icke blott idrottens anhängare utan även alla andra medborgare i detta samhälle som långt i förväg glatt sig över att den olympiska facklans väg leder genom denna bygd. Ett ny tt inslag i olympiaeldens historia har denna gång kommit tili då samma soi som värmer och Iyser såväl OIympos berg som Pallastunturi bland Lapplands sommargröna fjäll nu förenats i den gemensamma fackeleld vi ser hos oss för några flyktiga minuter. Denna eld vili symbolisera Finlands enkla men äkta insats vid skapandet av samförstånd och endräkt mellan människorna. Det är med stor glädje vi ser den olympiska elden komma tili oss, med vemod ser vi den lämna oss. Den brinnande facklan återspeglar på ett åskådligt sättmännisskans liv: spänd förväntan hos den som inväntar dess ankomst, ett hektiskt tärande på det brukbara bränslet i dess inre under några Ijusa minuter och sedan är det endast några minnesbilder kvar, då en ny fackla tänds vid den gamla, förrän den slocknar. Generation efter generation bildar sålunda en fortgående kedja av otaliga länkar med fäste i ett fj ärran mål. Då vi inom styrelsen för NID föreslog, att den olympiska facklans väg _ med avsteg från den planerade rutten längs stora riksvägen - också skulle besöka Kronoby och Brännkärr-gårdarna i Nedervetil samt Terj ärv kyrkoby, gjorde vi det i full förvissning om att elden under färden från Grekland tili Helsingfors icke komme att passera fyra landskommuner i fÖljd med starkare grundmurat intresse för idrott bland bygdebefolkningen än den man finner i Karleby, Kronoby, Nedervetil och Terjärv kommuner. Vi tackar hjärtligt för att den varma idrottslåga, som här alltid funnits, fått komma i beröring med och hämta ny näring från Olympos heliga eld .... Inför de senaste decenniernas fakta och erfarenheter, som mänskligheten stått inför har en idealist mången gång nästan tvivlat på såväl idrottens som andra kulturella instansers möjligheter att verka humaniserande och förbrödrande. Men låt oss i dag se optimistiskt framåt och låt oss med all rätt glädjas åt det som i dag sker, åt det våra ögon bevittnat : Ty vi anser oss allfort ha rätt att betrakta idrottsrörelsen och olympiaelden som starka redskap i händerna på dem, som i osjälviskhet bygga broar över motsättningarna i väriden. 15 Vi hoppas att denna eld, som tänts på det soldränkta Olympos i Hellas och på det sommarljusa Pallas i Lappland, då den om några dagar lyser för hela världens idrottsungdom i OIympiastadion i Helsingfors, måtte finna denna ungdo~. sprudlande av livsgl ädje, beredd tilI ädel tävlan i olympisk anda. SamtIdlgt uttalar vi förhoppningen att dessa ungdomar måtte i i sina hj.ärtan t.~nda den goda viljans facklor och föra dem med sig fr å n vårt avsldes belagna land all väriden kring.» Paavo Michelsson leder pd 1500 /öre Grönholm och Höckert. 40 år SFI A V Enzio Sevon ord na s beh ä nd igt och ekonom iskt medelst jär nvägarna s fö r må nli ga r abattb ilje tt e r, vil ka s pecie"t lämpa r sig för idrottsfolke ts täv li ngs- och trä ningsfä r de r . Vintersemesterresor • Sällskapsbiljetter • Turistbiljetter Familjebiljetter. Skidbiljetter Ringresebiljetter o m somm a ren . ~ ~~o ~ ?:IrtI. ~;t l?,å Ni planerar en resa, tag reda på den for~ånllg as t e kom binationen. Järnvägs. statl o nern a och resebyråern a står bered. villi g t tili t jän st med behövliga upplysnlngar och k o stnodsfö r slag . ~ S ~TSJÄRNVÄGARNA 16 O m man i ett nötskal ville teckna Svenska Finlands idrottsförbunds första fyrtio år, så kunde man kanske inskränka sig till satsen »per aspera ad astra», fritt översatt: »genom försakelser och p å törnbeströdda vägar mot stjärnorna». Men det kanske inte är tillfyllest, det kanske krävs lite mera must och liv och färg över tavlan för att den skall vara verkligt levande. Dock är satsen om försakelser och tunga vägar rätt betecknande för många av våra idrottsorganisationer, stora som små. Man startar i ett anfall av ungdomlig optimism eller kanske i mörkt trots, fast förvissad om att alla hinder skall brytas ned, alla svårigheter övervinnas och man siktar mot skyn. När man sedan väl har n ått skogsbrynet, så kan det ofta förefalIa en utomstående betraktare som om alla rirnliga förväntningar hade överträffats. SFI har kanske inte nått skyn, men allra minst skogsbrynet, t.o .m . trädtopparna. Men vägen har varit mödosam ... SFI:s tillkomst får ses mot bakgrunden av de r ådande språk- och allmänpolitiska förhållandena i landet . Några år tidigare hade svenska ledare varit de bärande krafterna när Finlands gyrnnastik- och idrottsförbund kom till - Gösta Wasenius, Gösta Rönnman, Uno Westerholm var tre av de fem stiftarna - men de voterades behändigt ut inom en kort tid . D å sattes den första käppen i hjulet p å det riksidrottsförbund, 2 1? SF 1 -/edare pd 30-la/et, /1'. v. Nygren , Weckström, Corill, J(jältman, Lundmark, .-lnders Stenman , Stralldvalt och Furtt. som kunde ha blivit en realitet redan då. Den andra stöten kom, ä\'en den under politiskt tryck, när arbetaridrotten några år senare ställdes inför det enda livsalternativet att upprätta en isolerad organisation. Hur svårt det är att reparera dessa missgrepp, det h ar vi dessa år blivit synnerligen medvetna om. BIand de män, som tillskyndac1e ett svenskt idrottsförbunc1 i landet, bör man väl i första hand näU1l1a tre. Det var Uno Westerholm, lec1aren med de stora linjerna, med praktisk blick för realiteter, en god förhalldlare, en auktoritet och enallde kraft. Det var Arthur Eklund, idealisten och filosofen, med sin fasta förankring i bygc1erna, manllen med ordet i sin oinskränkta makt, Det var Johan Werner Björk, instruktören, den mångsidige, med den aktiva idrottsmannens syn på tingen. De tre drack sitt kaffe hos »gamIa Ekbergs~ p å Alexandersgatall, den plats c1är Centralgatans mäktiga pulsåder nu rinner fram i huvudstac1ens centrum. Mell det fanns också andra förgrundsfigurer: J . F. Hackman, den framsynte affärsmannell, Lars Hornborg, den unge och ettrige juristen, August Blomberg, c1en starke Aboledaren, Gösta Wasenius, denlevnadsgIade och mångsidige »Brand-Wasse», John Linsen, arbetsmyran John Henriksson, »Kotkakungell» Leo Kyanc1er, Emil Lindroos, Gic1eon Lax och en av förbundets trogllaste arbetare genom tiderna, vkeh. Viktor Björkqvist. Kallelse tili förbundets konstituerande möte utfärdades av c1et tre år tidigare bildade IFK-förbundet i Finland, SFI:s andlige fader. Det fanns något att bygga p å . Under Uno Westerholms egid gjorde IFKförbundet det grundläggande arbetet, stadgar utarbetac1es och när man den 25 maj '1912 samlades till konstituerande m öte i Helsingfors gymnastikinrättning och Finlands svenska gymnastik- och ic1rottsförbunc1 kom till var allt förarbete gjort. Efter segslitna förhandlingar anslöts detta förbund som en krets, tilI sin inre organisation sjäIvständigt, till Finlands gymnastik- och idrottsförbulld, vilket innebar ett offer p å idrottens altare 18 av den nybildade syenska orgarusationen, ett offer, som dikt:rades ~v ve.~ skapen om att »ett positivt arbete för den fysiska fostran lcke tnvs dar kiv och tvedräkt härskan Det var ett icke föraktligt verksamhetsområde det n ya förbundet gick in för. Praktiskt taget all idrott stod .på .dess p~og~a~, friidrot.t, tennis inomhushopp, skridskoåkning, konstakn1l1g, SkldlopnUlg, backhopp~g, kombinerad skidlöpning, brottning, cykelåkning, fotboll o~h bandy. De första aren bemästrades denna herkulesuppgift, men med hden blev arbetsbördan övermäktig . Specialisering blev i allt högre grad tidens lös~.n , specialförbund kom till. Skidsporten lösgjorde sig 1921. Ett skytteforbund kom till när skyttesporten efter kriget och självständigheten bIev en legal företeelse. Den senare tillkoll1l1a orienteringen se?arera~e, al~a senast gymnastiken. Det har varit helt logiska konstruktlOner,. ~cke till~ komna i lnissämja utan med vardera partens stöd och goda vilja, allt 1 syfte att främja idrotten. Jussi Bjö1'k , o/örbrännelig instyu ktör. 19 I Hangö nya idrottsplan öppnas solenl vid förbundsmästerskap en 1931. Det är icke här avsikten att i detalj följa Svenska Finlands idrottsförbunds - det nya llamnet tillko=et på årsmötet 1917 - öden gellom de fyra decennierna, Sllarare då att tecklla några konturer. Det bör vara rätt och billigt att disponera denna kria så, att ledarna för förbundet ges en första rangplats. De har satt sin särprägel på verksamheten, envar på sitt sätt och på sin tid, kompletterande varann, efterföljaren byggande på företrädarnas erfarenheter. Kommerserådet J. F. Hackman var mannen, som sarnlade de spridda skarorna och oröt väg för iden. Han efterföljdes redan två år senare, 1914, av den m ångkullniga, klartänkta och av alla respekterade riddersmannen Arthur Eklttnd, som p å ett märkligt sätt kunde ingjuta sin anda i hela förbundet, som än i dag och även under 30-talets språkpolitiska ofärdsår a,- den Hnlandssvenska idrottens vedersakare hyllades som vår idrottsrörelses klart lysande symbol. 1916 trädde Uno Westerholm till, den kanske störste ledare finlandssvensk idrott n ågonsin har haft, en entusiast, en arbetsmyra, organisatör och de stora linjernas man, outtröttlig och med en enastående förmåga att hinna med allt. Westerholm beklädde ordförandeposten till '1923, elå Arthur Eklund gjorde come back för att Lasse B exar, stabil kastare , t,yogen sin klubb, S undom IF. J ussi Lun dmark vandrar omkring i skjortärmarna un der soliga SFI-mästerskapen i Gamlak arleby 1935. Ake S torran k, 10-kampare ocll och rllångdrig T erjärvbas. 20 2l S F 1: J(ollllllerserddet J. F. Ha ckman Ordf. 1912 - 1913. Direktör UIIO W esterholm Ordf. 1916 - 1922. ordförand e n Fil. lIlag. A. Eklund Ordf. 1914-1915. 1923 - 1925. K amrer Runar Granholm Ordf· l.')2fi - lfl3'2. 1 9 1 2 --- 1 952 Doktor K. J. Lundmark Ordf. 1933 - 1942 Professor Bo Palmgren Ordf. 1942 - 1947 Direktör Erik Aström Ordf. 1947 - dock tre år senare på gnmd av vacklande hälsa åter träda tillbaka. Runar Granholm, som redan i tio års tid hade medverkat i förbundsstyrelsen, efterträdde Eklund. En timid personlighet, väl lämpad att ena splittrade viljor och att gj~ta oIja p upprörda vågor. 1933 kom så Karl Josef Lundmark, själv tidigare aktiv idrottsman, helsvensk ut i fingertopparna, eldSjäl och idealist som få, iderik pådrivare, landsbygdens varma vän och talesman, konservativ till sitt väsen, utan kärlek till kompromisser och eftergivenhet. 1942 inträdde Bo Palmgren som högste styresman i för?undet, den lagkloke och skarpsynte ledaren, som ryckte in mitt i krigets mterregnum och som ställdes inför uppgiften att skapa reda och ordning under rådande onormala förhållanden. Med fast hand styrde han förbundet under ett lustrum tilis Erik A ström, f. d. stjärnan, affärsmannen, den stränge, praktiskt lagde ledaren tog vid. Sju ledare under 40 år är inte för m ånga. Kontinuiteten har under årens lopp burits av styrelsemedle=ar, som har bevarat traditioner och kutym som en ränning i den väv, där de nya ledarnas personliga reformatoriska impulser har utgjort vävens inslag. Även om man icke brukar resa monument över levande man så m å det tillåtas konstatera att SFI har haft lyckan att styras av klokhet, framsynthet och styrka. Det vore dock fel att enbart skissera upp konturerna för styrelsens arbete genom att nä=a toppledarna, ordförandena. SFI har i sina ledarled haft förmånen att hysa många iderika, idrotten och idealen trogna krafter, som med ospard möda har burit sina strån tili stacken. Uppräkningen blir givetvis icke fullständig, men n ågra na= förtjänar dock att räddas från glömska. Viktor Björkqvist, den kurmige riddersmannen, som genom decennier har levat med förbundet, Gustaf Adolf Stead, Ossian R. ~ylund och Oscar Jansson, mest verksa=a som förenings-stöttepelare, SIgurd H:son Schneidler, mannen med kansliet i västfickan och John Hennksson, ledare, instruktör och i sin krafts dagar en verklig kraft, Hannes 1{lockars, den balanserade Vasaledaren, Lars Roos och Carl-Edvard Borg, eldsjälar, vilkas gärning tyvärr stäcktes alltför tidigt, hela raden ledare av den årgång, som ännu står kvar, exemplifierade av P-E. Nordström ?ch Ho~?er Sallmen och slutligen förbundets nuvarande kunnige chefmstruktor Gustaf Laurell - de och många med dem är förtjänta av rader i den minnenas bok, som täljer om idogt och kurmigt arbete vår finlandssvenska idrott tili fro=a. Det har säkert inte alltid varit så lätt att lotsa förbundet m ellan Scylla och Carybdis. Det har stått maktkamp mellan de stora huvudstadsklubbarna sinsemellan, det har pågått en dragkamp mellan huvudstadens och landsbygdens intressegrupper, det har rått svårigheter i samarbetet med de finskspråkiga organisationerna och det har framförallt gällt att ständigt bemästra de ekonomiska bekymren. När ett förbund av denna 24 Jla/ls L eander Björkqvist hälsar völkol1!m en tili Gal1llakarleby och törbundsmästerskapen 1935 . storleksgrad och med detta vidsträckta program och verksamhetsområde tidtals har fått vegetera på n ågot mer än 20.000 mark i årligt statsanslag, då förstår man i n ågon obetydlig mån hur tung den börda har varit som styrelsen har haft att bära. Först under de aUra sen aste åren har denna ekonomiska börda lättat, tack vare de allmänna konjunkturerna och ett gott och förtroendefullt samarbete med de finska organisationerna. Denna k åserande snabbskiss av SFI:s 40 första verksamhetsår skulle vara i högsta grad ofullständig om vi inte skulle kasta en bli:k p å de aktiva toppmän, som utåt har svarat för förbundets signatur. Av~n här blir det givetvis omöjligt att ge en komplett uppställning, men 1 hopp om att inga större orättvisor begås må ett axplock bland na=en göras. Mången idrottsman borde givetvis nämnas i flera sammanhang d~r ~.an i kraft av sin mångsidighet har kunnat göra sig gällande, men VI nOJer oss med att låta läsaren komplettera bilden genom att foga ihop puzzlets bitar. Mångkampare av rang kan nä=as: John Svanström, Waldemar Vickholm, Sergei Andersson, Oskar Hakulin, Gustaf Strandberg, Walter Eklöf, Albert Winter, Kaj Nu=elin. Sprinters: Ragnar Stenberg, Paul J efimoff, Kurt Pilack, Malinoffsky-Bergman, Palle Virtanen. Vi går öve.r tili kvartmilarna: Erik Wilen, Erik Åström, Börje Strandvall, . Bertil Storskrubb, Rolf Back. Och medeldistans : Hj. Nyström, G. Malmqvist, Frej Liewendahl, Gösta Jansson, Paavo Michelsson, Gunnar Höckert, Evert Heinström, Aulis Hytönen. Häcklopp: Bengt Bengtström, Olle von Troil, Bengt Sjöstedt, Hans Sjöstedt, Kurt Mickos, Lennart Lindberg, Rainer Pelkonen. Kastare finns legio : Lars Hornborg, Alfthan, J. P. Pettersson, E rik Eriksson, bröderna Uno och Julius Grenner, Thorolf 25 Blomqvist, Yrjö Ekqvist, Fride Sandberg, Gösta Hannula, Harald Lampinen, Ville Nieminen, Österdahl, Runar Björkman, Arvid Martelin, Runar ~klu~d, Rurik Backman, Lars Bexar, Sven Hemdahl, Helge Nylund, Nils Rikberg. Hopparna är i turen: Ossian Nylund, Jolm Lindroth, Bror Kraemer, Albert Winter, Harald Dahlman, Kalle Ekström, Bengt Rosenlund, Nils Nicklen. Låt oss i förbigående notera att SFl-cyklisterna genom tiderna har hävdat sin rangplats i landet. Raul Hellberg, Hugo Hallman, Thor Porko och våra dagars toppcyklister Albin Andersson, Paul Backman, Nils Henriksson och Thorvald Högström har fört sina klubbars färger med den äran. Vi 'kan utöka listan med olympiske gymnasten Sulo Salmi och vi kan notera att förbtmdets insats för orienteringens genombrott i landet har varit av helt epokgörande art. Det är klart att meriter borde räk~as upp för alla och envar, men dels får man hoppas att våra stjärnors ~satser dock är välkända för de flesta, dels skulle en uppräkning av kaIla siffror och data enbart bli av tröttande art i detta sammanhang. Den levande gärningen, mödan bakom de siffermässiga prestationerna, är dock mera värda än att blott återspeglas i sifferbelysning. Olympiska bragder, avgörande insatser i landskamper och mästerskap kan vi med stolthet visa på lå ngt fler än vad det begränsade utrymmet i en liten årsbok medger. Det är en märklig utveckling Svenska Pinlands idrottsförbund har genomgått. Kvaliteten har alltid varit hög, men bredden har successivt vuxit till, oavsett att dotterförbunden har uppstått för att ta hand om olika specialidrotter och sålunda avlasta SFI:s enorma program. Förbundet har tillvunnit sig ett år för år ökat förtroende, såväl inom de egna bygderna som bland andra organisationer och även i den nordiska g.emenskapskretsen. En målmedveten och fast idrottspolitik har bidragit tilI att skapa respekt för strävandena. Det bör icke glönlluas att förbundet och dess klubbar intog en fast hållning på obruten front när 30-talets Sverigebojkott bekämpades. Den var ett slag i ansiktet på det förbund, som mer än något annat i vårt land har vårdat det nordiska samarbetet. Ett obetydligt led i dessa strävanden var idrottskamperna mot stockholmsklubben Hellas. Än viktigare: orienteringskamperna mot Sverige under 30-talets friidrottsisolering. Ett annat faktum kan nämnas som bevis för förbundets önskan att medverka till en avspänning av motsättningarna inom det egna landets splittrade idrott: friidrottskampen mot AlF. För den stora allmänheten har givetvis de idrottsliga bragder som presterats i de stora sammanhangen, olympiska spel och landskamper, mästerskap och rekord, stått som tydligaste belägg för den finlandssvenska friidrottens kraft. Det har dock givits andra och mera till bred- 26 Jlangö-Sandin och Ekenäs Sjöstedt (Hasse) i häckduetl. den syftande manifestatioller, som inom den eg~a kretsen har haft den största betydelsen för konsolidering av leden, for ett sammansvetsande av kamratskap och vänskap. De egna SFl-mästerskapen har genom tiderna behållit sin karaktär av kamratfester med soI och glans. Kanske har kampen om Frihetspriset tidtals tagit allt~ör kampbetonad.. karakt~r, men även den kampen har i stort sett byggt pa sund grund . . Of?rg~omlig~ solskensfester har de varit, SFl-mästerskapel1: med planmvlgrungen 1 Hangö, i solvarma och gästvänliga Jakobstad och Gamla~arleby. l Vasa och Abo, i Borgå och Lovisa, i Karis och Pargas. SFl-~asterskape~ har utgjort och utgör allt framgent värdefulla propaganda-mst~men~ 1 den lokala bygd där de förläggs, de har betytt en kraftansp~nttmg .~or både stora och smä klubbar och de har varit tacksamma traffar for ledare hån stad och bygd att samlas och trivas. . SFl står i dag starkare och solidare än någonsm. Samarbetet med de finska broderförbunden förlöper friktionsfritt, SFl noteras SOlU en stark maktfaktor i vårt idrottsliv, förbundets ekonomi är - om än icke try~ gad för evärdliga tider - byggd p ä fast grund. T~pp och bredd star högre än n ågonsin. Det är inte bara ett par klubba~ 1 huvudstaden, som skyltar som förbundets banerbärare, det arbetas ldogt. oc~ med goda resultat överallt ute på landsbygden. Framtiden ter Slg IJus: Solvalla skall räda bot på den konstanta ledarbristen, tack vare tipsmedel .~an goda idrottsplatser åstadkommas överallt i by.gderna, nya skar?r sok~r sig till idrotten, sakkurmig instruktion kan bJudas, nya och ho~a mal kan ställas för gemenskapen och den enskilde idrotts~annen 1 le~et . Utvecklingen har varit enorm under det senaste decenruet; nu kan lc~e skönjas resultaten av ytterligare ett decenniums frammarsch, meno vld halvsekeljubileet kan förbundsledningen förvisso med stolthet bhcka på sitt verk. Det arbete som nedläggs måste bära ädel frukt. .-,_1 Skidsport och friluftsliv Av Ivar Ståhle K natig men stark i /jällvinden. (1 nlöst tävlingsbild) . D et finnes väl knappast någon idrottsgren som ligger friluftslivet närmare än skidsporten. Inte ens orienteringen, som ändå borde ligga så nära tili hands, anser jag här kunna mäta sig med skidningen. Det är närnligen så få människor som enbart för sitt nöje går ut en vacker dag för att orientera och sällan med hela sin familj. Däremot hän der det mycket ofta att hela familjen går ut på skidor. T.ex. i Norge är det vanligt att man packar sin ryggsäck och åker upp tili fjälls en vacker morgon. Och skidor kan man vanligen bruka som barn. Skidsporten är utan tvivel en star idrottsgren, därtili en sådan som endast kan bedrivas ute i den vackra vinterterrängen. Nu är ju friluftslivets främsta uppgift att få ut människorna tili den stora naturen. Sak sa=a på vilka vägar man försöker nå fram tili detta må!. Målets huvudsak är ändå klart. Kan skidsporten samarbeta med friluftsarbetet? Vili man få den stora massan med så måste man alltid ha något mål som man kan utpeka. Så har t .ex. CIFs Friluftsråd senaste höst gjort en vacker början genom att dra upp den ena rutten efter den andra och samlat deltagare. Kan nu denna början sprida sig runt landet och man på varje liten ort kunde få ett litet »råd.) som sköter organisationen så kommer de goda uppslagen att få många efterföljare. Och på samma sätt som man på höst och sommar begett sig ute i terrängen så bör man då snön kommer dra upp spår - men alla med något mål som man vili nå. Ett utmärkt sätt är enligt min åsikt att friluftsrådet tar förbindelse med skidsporten och dess samlingsplatser. Som ett första mål kan Solvalla välj as. Det ligger på lämpligt avstånd från staden och det är ett verkligt mål att ko=a tili. u vet jag att m ånga tänkt på samma sak så det är ingenting nytt. Men vad man kanske inte tänkt på är att det finns många sådana platser inom vårt verksamhetsområde. Vi har Öjbergsbacken med sin stuga i Vasa skidstugan invid den nya skidbacken i Gamlakarleby o.s.v. Vi bör söka upp dessa platser och ge direktiv. Gör upp en lista och sätt i gång. På alla dessa ställen har skidsporten god fart på vintern. Men den är mera tävlingsbetonad , man strävar att nå goda resultat. Nu finns det i alla fall många som inte ger sig tävlingshetsen i våld , folk om gärna är med på ett lugnare och fridfullare sätt, många som är utpräglade friluftsmänniskor och önskar ta saker och ting på ett annat sätt. Det är dessa personer som vi 29 måste få med. En helt ny kategori av människor måste dragas in i vår krets. Se nu t .ex. på fjällskidarna. Vad är de annat än rena friluftsentusiaster. När de första vårliga vindarna börjar dra fram över bygd och stad s sätter de näsan i vädret och känner en besynnerlig oro i kroppen. Det är fjällen som kallar. 1 fantasin ser de soliga vindar dra över fjällen och lllåste nödvändigt dit upp för att vara med, när den verkliga våren ko=er i norr. Men hur många är det som kan Ulma sig denna härliga resa? Tiden och finanserna medger det ej. För alla som inte kan ko=a med på en resa till fjälls firllles det otaliga tillfällen att ordna med utfärder, även längre llled övernattning, på närmare håll. Här kan friluftsledningen gå hand i hand med skidledllingen och ordna sådada möjligheter som här föreslagits. Vi har även p å m ånga h åll här i Tyland sådan terräng som lämpar sig lltmärkt för s å dant ändamål. 1 norra Esbo har vi en fin sådan och trakterna kring Fiskars är utmärkta. 1 Aboland och på Aland skall man väl även finlla sådana platser. Värre kan det vara med terrängen i Österbotten. Men rätt nära Kristinestad firmes ju t.ex. Bötombergen . Fick man där en skidstuga så hade man genast ett nytt mål för utflykten. Och m era norrut har man säkert m ånga fina platser som lämpar sig för den framkastade planen. En sak som vi även bör beakta är att när det gäller vanlig turistskidnillg lltan tävlan så kan utrustningen vara anspråkslösare. än för den som vili virma pris i tävlingsspåret. Alltså inga dyrbara saker som gör att det blir kostnader och avskräcker den stora massan från att ko=a med . Även i vinter, d å det gäller den stora landskampen p skidor mellall de nordiska länderna, kan friluftsrörelsen ge ett gott handtag åt kidledningen. Det gäller bara n ågra organisationsfrågor. som att mäta ut en distans och föra litet protokoll. Allt detta går s.a.s i förbifarten . men kan ge många poäng tili landskampen . Och så kan ,i därigenom firma ett nytt område för ett framtida samarbete. Inom svensk idrott i vårt land har vi fr n förut sammanslutningar på alla områden som tilivaratar de olika idrottsgrenarnas intressen. Den sista i raden är friluftsrådet och vi har här utan tvivel sovit litet för länge. Om vi ser på vårt västra grannland och tänker på vilket storartat arbet e kidoch Friluftsfrämjandet gjort i verige ·på detta område, så har vi h är ett lysande föredöme att g. efter. Vi har också den lyckan såväl på skid som friluftshåll a tt räkna på den största förståelse för v rt arbete från denna stora organisation. Genom att lltvidga detta samarbete kan vi f *färdiga» lärdomar a tt sätta tili grund för arbetet h är. Detta gör att \i kan hoppa över en del av de första onödiga misstagen. Från Sverige kan vi även få en rik och förstklassig litteratur, som hänför sig tili 3llt som rör friluftslivet och skidningen. Med ovanstående har jag önskat dra upp några av de riktlinjer jag anser vara värda att tänka på när det gäller samarbetet mellan skid- och 30 Ut i ILaturen - - - friluftsfolk . H elt säkert finnes det många områden ytterligare som äve.n kan föra oss samman. Huvudsaken är att vi frän första början arb~tar for att nå bästa möjliga resultat och låter dessa två så nära b esläktade ldrottSgrenar komplettera varandra där det är möjligt. _ . .. Och tili sist: väl mött skid-och friluftsfolk ute i naturen. Dar får V1 hälsa och kraft att klara vårt jäktande arbete, där får vi ä~en stor a ?ch vac~a minnen. som mången gäng kan lysa upp vår väg lust då V1 som bast behöver något som lyser upp den trista vardagen. :31 6 december 1951' Av Tor Lindemark Den 6 december 1951 kommer att gå tilI historien som en märkesdag för Wasa skidklubb. Det var en mörk, kulen höstdag. Den första snön föll, förebådande vinterns och skidsäsongens ankomst. Det var vår sj älvständighe~sdag. Det var en glädjedag för alla dem, som tagit sig ut tilI öjbergsterrängen. Där möttes de av en splitterny, ståtlig, impollerande hoppbacke. Öjbergsbacken hade åter rest sig efter ett mångårigt tilIstånd av förnedring. Man kunde skönja tilIgivenhet, ja rent av ömhet i blicken på många av dem, som denna dag tagit sig ut tilI Wasa skidklubbs vinterparadis. Där stod veteranen Adolf Andersson, riksbekant öjbergsfarbror, med någonting vått i ögonvrån. Andaktsfyllda tittade Arne Backman, Nils Ström, Georg Nordman, Helmer Andersson och många andra på den nya backen, som de så hängivet arbetat för i många år. GJädje och optimism strömmade mot en från Kalle Wester och hans trogna, ungdomliga »åkargäng,), som offrat sommarens och höstens söndagsvila tilI ihärdigt arbete på sin backe. En utomstående kunde inte annat än imponeras av denna upplevelse, av denna dag, av framåtandan och optimismen, av backhopparpojkarnas verk. Man önskade dem all lycka i sitt arbete Österbottens och Svenska Finlands skididrott tilI fromma. Och hoppades, att Fru Fortuna Ett bildsvep frdn Ojberget. D en nya stdtliga backen, dskddarmassorna vid Skidst~, gan, Kalle Vesters örnliknande lttftfärd och etter hoppet med backen som bakgrund. äntIigen skulle taga den oturförföljda vasaklubben under sina vingars beskydd, låta de trägna pOjkarna skörda frukterna av sitt arbete. 32 33 Monark, det Alvar Kronqvist i kretsen av sina adepter i gymnastiklägret i H elsingfors . moderna Segrarmärket Ett fynd i olympiastadion Av Stig Häggblom Ab Cykelfa bri ken Monark VARBERG D et är fullt motiverat att till Finlands svenska gyrnnastikförbund överräcka en liten ros för gott arbete under det olympiska året. Överhuvudtaget har det yngsta förbundet inom CIF under sina t vå verksamhetsår visat en livaktighet, som inte inger n ågra farhågor evad beträffar förbundets möjligheter att hävda sig även i framtiden. Efter det verksamhetsår som kulminerade i den sällsynt lyckade gyrnnastikfesten i Borgå i juni 1951, gick gyrnnastikförbundet med stor energi in för att även dra sitt strå till den olympiska stacken. Resultatet blev en fin uppvisning i Olympiastadion onsdagen den 30 juli. Nu har gyrnnastikförbundet ställt in Gyrnnaestrada i Rotterdam i siktet och förberedelsema är redan j full gång med tanke på att få i väg ett möjligast gott ungdomslag till den holländska metropolen. 35 Uppvisningsgymnasterna vid OS jörsamlade kvällen jöre uppvisningen i Brages lokal . Förbundets nya jana invigdes vid den trivsamma lesten. Lasse Andersson. Det måste tillstås att då FSG fick besked om att förbundet had~ chanser att med en egen trupp delta i gymnastikuppvisningarna i Stadion i samband med de olympiska spelen, meddelandet väckte vissa betänkligheter hos förbundsledningen . Skulle vårt unga förbund kwma hävda sig i en jämförelse med Finlands gymnastikförbund och AlF, dessa förbund som dock har långt större b å de materiella som ekonomiska resurser ? Kunde vi få fram en tillräckligt stor trupp? Kunde vi trimma den tillräckligt? Ja, svaret gavs i Stadion en underbart skön juliafton, då huvudstaden andades frid och försoning, redan lättad över att friidrottsveckan var ändad med lysande resultat och inte mindre lysande arrangemango FSG-truppen behövde inte skämmas för sig. Ja, för att vara ärlig, gavs svaret nog redan långt tidigare på försommaren i samband med gymnastikfesten i Östensö, som var första officiella uttagning, granskning av gymnastmaterialet. Den festen var en upplevelse av stort format och skänkte även inspiration till en ny tävlingsform inom förbundet : frigymnastik för föreningslag som mästerskapsgren. Det var ett klokt beslut av förbundsledningen att från början gå in för en mindre trupp - hundra man var den ursprungliga planen och detta höll man även fast "'d. Det är dock osäkert om ens detta antal kunnat 36 förverkligas om inte den oförbrännerliga gymnastikledaren inom Norra Distriktet, Yrjö Gustafsson med osvikligt mod gått in för denna sak och tillsammans med sin goda medhjälpare Alvar Kronqvist blåst upp intresset för denna sak tilI en flammande låga i sin landsända. Ä ven om nylänningarna och speciellt Helsingfors Gymnastikklubb gjorde sitt bästa och även garnisonen i Dragsvik visade b åde intresse och n å dde ett bra resultat, var det nog nordösterbottningarna som stod för den tyngst vägande insatsen. Överhuvudtaget samverkade allt p å ett ypperligt sätt tilI att resultatet blev så bra. Gymnastikläraren Lasse Andersson, som under årens lopp sammanställt många trevliga gymnastikprogram hade burit ansvaret även för detta, komponerat musiken i flera stycken, var även överledare för truppen med Bror Eklund och Bjarne Bäckman som medhjälpare och instruktörer. D å man såg de 96 utföra sitt program nere p å det gröna klädet, såg de i vitt och blått klädda ynglingarna, följsamt och rytmiskt lugnt utföra sina övningar, tänkte man inte blott på att det hela gick bra, att missarna uteblev och att svårighetsgraden nog inte stod de större gymnastiktrupperna efter. Man tänkte också p å vilken stor betydelse gynmastiken i denna utformning har för ungdomen. Att inte blott de fysiskt starka genom hård träning kan komma så långt, att de kan räkna på resor, stortävlingar och rent av olympiska förtroendeuppdrag, utan att även sköt samma och präktiga pojkar utan förutsättningar att någonsin bli indi- 37 viduella storstjärnor i idrott, får en möjlighet att vara med och uppleva allt det ~köna och vackra som t.ex. 0 sen aste sommar skänkte. Det låg en. aktn~g~Värd träningsinsats bakom truppens gymnastik, många, man~a tran~gsaftnars möda under mörka vinterkvällar i gymnastiksalen eIler 1 det fna under förhoppningsrika vårdagar. Varje länk i ett s ådant program är betydelsefull, varje man i ledet en viktig faktor att räkna med, e.n 'person som behövs och har ansvar. Det duger inte att skolka fr ån :ranm?en, den. som en gång lovat sin medverkan är skyldig att hilla o:d f?r att lllte spoliera kamraternas möjligheter att vara med. Gymnastik, sa dnven, har stor uppfostrande betydelse, vilket man inte torde stå främmande för inom gymnastikförbundet . .. Vi hoppas i framtiden p å flera liknande träningsmål, m ånga liknande skonhetsupplevelser, gymnastikfester som symboliserar spänst, styrka och laganda. SNABBHET är det, som idrottsmän tycker om .De sex. Irdn Tervakoski: Väinö NHrmimaa, SvenErik Fagerholm, Olavi Nokelainen, Erkki Aro, Arvo Ek och Leo Backman. Fullträffen i Tervakoski Av Birger Lönnberg ViII Ni följo sommo princip i byggondet OY Er idrottsplon, onIita då Yåro effektiYO moskiner . Då får Ni snobbt en "snobb" idrottsplon. PELLONRAIVAUS Oy 38 Helsingfors, Georgsg. 2. Tel. 61526 Vid starten p å den lilla stigen som från gården Tietty för in i Tervakoski storskogar sveper en snål blåst från den söderom liggande sjön. Startatmosfären är den vanliga, bestyrsamma funktionärer, en busslast ledare och sportskribenter kannstöpande utg ngen av den förestående kampen, ett hundratal åskådare och en ornisskännelig doft av liniment som tjugo joggande landslagslöpare sprider omkring sig. D et är nu åttonde gån gen de svenska och finländska orienterarlandslagen drabbar samman. Sju gånger har säkra svenska stigfinnare gått segrande ur striden trots ypperliga enskilda prestationer och individuella segrar av de våra. Ända sedan åren 19 36-37 - då kämpaglada ynglingar fr ån Svenska Finlands Idrottsförbund med tolvtaggade skogsälgen Jalle Gripenberg i spetsen , besegrade de väldige svenske skogskarlar - har vi förgäves fått se oss om efter svenska skalper i en lagtävlan ... 39 En efter en kallas löparna fram tili tartstrecket , kloekan klämtar och med tre minuters intervaller rusar de ut längs snitzlingen för att 300 meter längre fram få kartan och dagens svåra uppgift i sin hand ... Litet pa sidan om det hela står en kort men välväxt löpare iförd den finska landslagsoverallen, tankfullt blickande upp mot skogshöjderna i nordväst . Han har smort in sin vältränade kropp mot väta och k yla, han har joggat sig varm och står nu bidande sin tid _ liksom försänkt i bön. Var är hans tankar i denna stund? Tänker han tillbaka på den dag för fem år sedan, då han som debutant i landslaget _ eft er ett ypp erligt lopp i den svårforcerade t errängen vid Randsfjorden _ p å grund av ett missförstå nd med sista kontrollen fick se sig struken ur prislistan. Eller på de tjugo meter han strök förbi n ästsist a kontrollen senaste höst vid 3-1andskampen och fr ån en klar ledning r amlade n er tili andra plats. EIler tänker han på löft et som h an och nio kamrater gett sig själva och varandra - löftet att KÄMP A. 1 varje fall har han I1U klippt av trådarna tili yttervärlden . Han sam lar sig som för ett spr ng . Han vet att h an är i form, han känner sin styrka. Men han vet även att den uppgift som ligger framför honom är oerhört svår. Han h ar med framgång kört i otaliga skidspår, h an har kämpat och gett sitt ytterst a. Men dock h ar de uppgifterna väsentligen skilt sig från dagens. Varje skidlopp kräver sin speciella t aktik beroende på sträckans längd, på terrängens svårighetsgrad, p å konkurrens och p å föret. Konsten att valla ett par skidor är en h eI veten skap ... Men där har dock funnits ett spår att följ a, efter varje tio meter en flagga som visat vägen mot må!. Där har h an kuunat »haka p å» en medtävlare eIler ligga som en rem i spåret m ed en enda t anke - framåt . . . Men idag är uppgiften en aunan _ _ _ Någon har sagt: »Den vinner som mest vilho Han vill vinna _ _ _ och han är beredd att offra varje uns av sin inneboende styrka för att nå detta mål. Men han vet likafullt att h ans kondition och h ans löpförmåga båt ar honom föga om han icke idag kan fullfölja sin uppgift med en k allhamrad hjärna. Han vet att det nu gäller att kuuna fatta snabba och riktiga beslut. Oavbrutet kommer n ya problem att rullas upp framför honom - inte ett ögonblick får han släppa kontakten mellan karta och t er räng. Att här följa en medtävlare kan betyda att han är ur spel _ definitivt. Själv skall han välja sin väg i det stycke okänd terräng som ligger framför honom, ensam skall han kämpa mot markernas hinder och den lust att lägga av p å farten som en begynnande trötthet för med sig, tankeskärpan m åste bibehållas ända till slutet även i en av kroppslig möda tröttnande hjärna . .. Detta är orientering _ _ _ * 40 S egraren stormar i mdl. Det råder en förtätad och förväntansfull st ämning bland den fåtaIiga men ytterst sakkunniga pubIiken ute på den natursköna Niem elä udde ~id Valajärvi. Ut e i de blöta men höstfärggranna markerna, p å ett ypperIigt strängat orienterarstråk, sign erat av K arl-E rik Sjödahl och R eino Saastamoinen, pågår kampen mellan Sveriges namnkunniga och skärmsäkra stigfinnare och Finlands topptrimmade, revanschhungriga orienteringslandslag. Radiorapporterna ger så ljusa löft en i finländsk favör, att vi som varit med uuder de ,)sj u magra årem knappast vågar sätta tilitro tili dem. Att svenskarna är ')värst mot kvällem har så många gånger besannats att er: och annan föredrar att än så länge behålla sina optimistiska spekulatlOner för sig själv. De~ dröjer ett bra tag över den beräknade tiden innan rapporterna f:ån .slsta .ko.ntrollen börjar droppa in, men tävIingsledaren R einer HageIin later Slg Icke bekommas, han vet att han kan Iita på sitt folk och att allt är väl ute på banan. * Fyra. blåvita löpare h ar redan gått i mål, de svenska ledarna börjar se en a~ng bekymrade ut medan st ämningen i det finländska lägret stiger undan for uudan . Där kom som första man, pressande sig fram på stumma ?en, ~en leende som vanIigt, Väinö Nurmimaa, där kom Heikki J ärvelä I ~n hard spurt, berättade att han åkt karusell kring sjuan, flyglöjtnanten ~lUO ~.akala flög in i fin form men ett par loopingar kring svårfuuna sJuan forargade, och så kom tipset för dagen - ljuslockige och bombsäkre Arvo Ek passerade m ålstrecket i en frän spurt och klockades för modelltiden 2.09.43. ,)Jag missade sexan några minuter, en verkIig fullträff - en sådan som varje orienterare drömmer om _ kan idag ge en tid nedåt t vå timmar blankt.» Första svensk i mål, Ake Andersson får en tid som är tio minuter sämre än Ek's men strax därpå spurtar ett par som forcerat synnerligen starkt mot slut et, svenska mästaren i fälttävlan, Carl Berthag och vår egen Sven-Erik Fagerholm som tagit in tre minuter på Berthag. Vi står just och r äknar ut att start nr. 13, Leo Backman nu har tio minuter p å sig för att kuuna klara Ek's tid. Mellantiderna 'förtälj a att han Iigg:r bra :ili vid ~alva banan, om nu bara allt har klaffat även på andra halften sa kan VI kanske vänta rapport om honom från sista kontrollen om en sex - sju minuter - - - Längre hinner vi icke i 'våra spekulationer förrän småpojkarna som fattat posto på andra sidan ä ngen - där snitzIingen från sista kontrollen leder in på vägen mot m ål _ ger full hals. E n blåklädd löpare rusar i våldsam fart fram längs skogsstigen och svänger in på raksträckan mot må!. Oanmäld _ har han sprungit snabbare än radiobudskapet genom etern? - kommer han långt före den 4.2 beräknade 'tiden. Trots att tolv hårda konkurrenter ännu är ute på banan så vet envar att här kommer dagens segrare. Hans spurt är fascinerande, i god stil och utmärkt balans - trots det ojämna och sIip~riga underlaget - h ar han pressat upp farten tili gränsen av det otroIiga. * Att överträffa sig själv, höja sig över det sannolika, det är att slå rekord. Inom orienteringen noteras inga rekord, den är en inexakt idrott där uppgifterna växla, ingen orienteringsbana liknar en annan. Leo Backman slog allts å inget rekord, men det torde vara så, som den svenska lagledaren, Hans Hedlund, skrev efter loppet: ,)Som den gode Leo löpte denna fullt räffsdag borta i Tervakoskis storskogar hade ingen orienterare i väriden kunnat hota honom,). En landskamp i orientering anses i allmänhet i första hand vara en lagtävlan där det för den enskilda individen gäller att kämpa för laget enligt parollen ~ Safety first. ') Med denna motivering har man även inom NORD motsatt sig instiftandet av ett individuellt nordiskt mästerskap i samband med den nordiska fyrlandskampen. Under sådana förh ållanden kan man även fr åga sig, om det icke kan anses vara fel att orda om den enskildes prestationer? På den frågan skulle vi svara ett obetingat Nej ! - Ty idrott är väl framför allt den enskilde individens rätt tilI självhävdelse, tili initiativ, risktagning och fram åtanda. Som en välbehövlig motvikt mot kollektivets jämnstrukenhet och socialiseringens organiserade stillastående. Och ligger icke en stor del av idrottens verkliga tjusning just i detta, (som vi då och då kan få uppleva) att som nu Leo Backman, med en inre glöd gå in för sin uppgift, att koncentrera sig, att samla nervkraft, kroppskraft och segerkraft. Samt att få ge ut all denna samlade kraft i den hårda kampen, bottenskrapa de sista reserverna och i slutuppgörelsens hårda minuter och sekunder höja sig till en spurt utöver det vardagliga. * Sedd med våra ögon börjar anslagstavlan se riktigt prydIig ut med de små blåvita flaggorna klart dominerande i toppen. Men ännu finns där kämpar ute på banan - en efter en droppar de i mål, trötta och s~tn a .. E rkki Aro har tagit slut två kilometer från mål, men det kan aldrig bIi fråga om att ge upp, sammanbitet kämpar han vidar: oc~. slår sig fra~ till en hedrande tredje plats. Att sedan kamraterna far stoda honom p a väg tilI den, för hårt spända och frusna lemmar skönt värmande och Iivgivande bastun, eIler att han har svårt att hålla greppet om muggen med den varma drycken, spelar nu en mindre roll . .. 43 1946 vann den svenska reserven, Bror Dalmo, trelandskampen i Bor s. Ä ven denna g ng är det en svensk reserv som blir bästa svensk, men i slutprotokollet når han icke högre än till sjätte ty före honom pressar sig ännu Olavi Nokelainen. Arets finska mästare rymmes icke med i 6-mannalaget, men som helhet betraktat uppvisar hela det finska 10-mannalaget en enastå ende samling och jämnhet med sista man endast 25 minuter efter segraren. * Tävlingen är slutförd och en överlägsen blåvit seger är ett faktum. Om vi emellertid går att värdesätta årets seger och försöker bedöma v åra chanser vid nästa års fyrlandskamp - som även den går i Finland _ så är det allt skäl att minnas, att svenskarna denna g ng ställde upp med ett ,)delat landslag,). (Landskamp mot Norge samma dag). Psykologiskt blev laget försvagat genom att tvåfaldiga landskampssegraren Stig Dahlberg på grund av dödsfall i farniljen måste hemkallas. Det är även givet, att det var en fördel för Finland, att denna gång få kämpa med endast 10-manna lag - toppen i Sverige är fortfarande betydligt bredare än hos oss. Slutligen skaU vi icke glö=a bort, att de ända till ,)The bitter end,) hårt kämpande svenskarna, faktiskt även denna g ng var ')värst mot kvällen.,) På andra hälften av banan knappade de in vårt försprång från 68 till 55 minuter. 16) 17l 18 19) 20) Gösta Aqvist Hans Johansson Nils Lange Ivar Johansson Leo Gustavsson 1) 2) 3) 4) 5) 8) 1. Finland Leo Backman Arvo Ek Erkki Aro . Olavi okelamen ven-Erik F8:gerholm Väinö urnumaa 3 1 2 1.08 S 22 ~: 1 00 S 21 53 1'19 S ~~ 41 1'20 ~ 23 36 1:08 4 1.15 1.07 1 26 1:28 1.16 2.00.15 2.09.43 2.10.13 2.10.18 2.10.30 2.14.12 12.55.11 6l 7 9) 13) 14) 16) 5 1.56 1.59 2.03 2.12 2.06 6 2.07 2.11 2.20 2.30 2.46 7 2.17 2.23 2.30 2.41 3.05 2. Sverige Folke Franzon Carl Berthag Yngve Ek Sven Andersson Torsten Sandell Gösta Aqvist 8 2.25 2.33 2.42 2.52 3.23 Mäl 2.26.40 2.35.29 2.43.30 2.54.00 3.25.10 2.11.32 2.13.29 2.14.58 2.19.11 2.24 .30 2.26.40 13.50.20 Vi vet nu att våra svenska vänner kommer att göra nästa års resa i österled med revansch för ögonen. Vi hälsar dem välkomna i den fasta förvissningen om att även våra egna elitorienterare ko=er att göra aUt, för att kunna bjuda p å ett värdigt motständ. 1) Leo Backman F 2) Arvo Ek F 3) Erkki Aro F 4) Olavi okeiainen F 5) Sven-Erik Fagerholm F 6) Folke Franzon S 7) Carl Berthag S 8) Väinö urmimaa F 9~ Yngve Ek S 10 Pekka Kokkonen F 11) Aimo Niemelä F 12) Eino Hakala F 13) Sven Andersson S 14) Torsten Sandell S 15) Heikki Järvelä F 44 1 18 20 23 22 20 20 23 20 23 19 32 20 20 20 19 Resultat. 2 3 4 5 6 33 53 59 1.33 1.43 35 52 59 1.32 1.52 39 59 1.04 1.39 1.51 39 58 1.06 1.40 1.50 32 56 1.05 1.41 1.53 36 56 1.04 1.43 1.53 37 1.00 1.07 1.48 1.57 34 53 1.00 1.36 1.51 42 1.01 1.10 1.45 1.56 36 1.00 1.06 1.45 1.59 45 1.06 1.13 1.47 2.00 35 54 1.02 1.37 1.47 38 1.02 1.10 1.52 2.03 37 57 1.04 1.51 2.06 35 55 1.03 1.40 1.52 7 1.51 2.02 1.59 2.00 2.02 2.02 2.05 2.02 2.05 2.08 2.09 2.09 2.10 2.16 2.15 8 Mäl 1.59 2.00.15 2.08 2.09 .48 2.08 2.10.13 2.09 2.10 .18 2.09 2.10.30 2.10 2.11.32 2.12 2.13.29 2.12 2.14 :12 2.13 2.14.58 2.15 2.16.17 2.16 2.17.25 2:17 2.18.54 2.18 2.19.11 2.23 2.24.30 2.24 2.25.20 Eltet" loppet. 45 Förtj änt idrottsar betare j ubilerar Av Rabbe Schauman Under ledning av sin ordförande skeppsredare Sven Salen och verkst. dir Svante Fleetwood firade Skid- och Friluftsfrämjandet i Sverige sitt 60 års jubileum den 9 februari 1952 på Stadshuset i Stockholm. Det var en imponerande samling medle=ar och gynnare av främjandet som mött upp i Blå Hallen under den solenna festen. Med ett om- Pampig bild Irdn den stora lesten i Stockholms stadshus Bld tande trio ses Pd l örsta raden t. 'v. Hallen. FSS' uppvak- 46 väx1ande och intressant program belystes det omfattande verksamhetsfält som är Skid- och Friluftsfrämjandets huvudmål och till förtjänta medle=ar överräckte general Ivar Holmqvist förtjänsttecken av olika grad. Många var de representanter som från när och fjärran frambasina gratulationer tili jubilaren. Skidförbundets gratulationer framfördes av Ivar Ståhle, Anders Stenman och undertecknad. Som gåva överräcktes en keramikvas med ett tack för den stora förståelse Skidfrämjandet visat värt förbtmd och för det goda samarbete som rått mellan organisationerna. Sedan 1935, då undervisning i skidteknik tagit fastare former i Sverige har Skidfrämjandet årligen inbjudit representanter för vårt förbund att delta i de välorganiserade instruktörkurserna, som årligen äger rum i Storlien me11an jul och n yår. Även i specialkurser som slalom- och fjälledarkurser, iglokurser och t.o.m. skidlärarkurser har vi varit i tillfälle att delta. Sa=anlagt har tills dato ca. 20 av våra medle=ar fått skidutbildning i Sverige. Deras kunskaper har åtskilliga av våra skidåkare och den stora allmänheten fått del av vid kurser, anordnade i förbundets regi, kanske främst vid de populära fjällresorna till Äkäslompolo. Vårt förbund har dessutom flera gånger haft nöjet att höra goda föredrag av frarnstående svenska föredragsh llare och se instruktiva skidfilmer. Bl. ~. kan närnnas major Olle Rimfors och kapt. Gösta Frohm's besök senaste höst med föredrag i Dragsvik, Helsingfors, Borgå och Lovisa. Vi önskar Skid- och Friluftsfrämjandet lycka och framgång i sitt fortsatta arbete. 47 När Ni färdas med b l l SS, lär Ni Er känna vårt lands växlande natur och dess bosättningscentra. Vili ..i för resa. sä~ra Er för en »utsiktsplats&, är d~~ bast, att 1 pa förhand förser Er med resebil]ett, som gäller en bestämd numrerad plats. Sven Laine i aktion, leder jöre Lars M o1lthen pd 5000 1n. Löften vid ett jubileum Av Stig Häggblom O.Y. MATKAHUOLTO A.B. omfattar tidtabeller för den privata fjärrbusstrafiken . D et är ju tydligt och klart att SFLs frudrott tili följd av os i Helsingfors skulle bli mindre iögonenfailande än under tidigare år. Därmed inte sagt att resultatnivån skulle ha försämrats eiler tävlingarna förlorat n ågonting av den tidigare glansen. Tvärtom. Det var b ara det att de lysande Spelen åstadkom en viss idrottströtthet, som gjort att SFLs göranden och låtanden inte fick den uppmärksamhet eHer det intresse som dessa evenemang helt självfallet vanligen kan påräkna. Inte desto mindre blev 40-årsjubileurustävlingarna, SFI-mäst erskapen i frudrott , i Karis just de tävlingar man hade hoppats på. Karis IK skötte arrangemangen på ett ypperligt sätt , det var jubileumsstämning i köpingen 49 Lars Eklund tillsam1l1ans med sina pojkar Lays oell P-E Nordström som prisutdelare vid 800 m: Aulis Pystynen jlankerad av Börje Grönroos och Bruno Korhonen. som ~terligare stimulerades av de premieringar av gott idrottsIedarskap som agde rum, dekorerandet av Erik Åström och Ludvig Steiner med Idrottens Stora Förtjänstkors i guld respektive silver. 1 ~tigt kriti~k belysning s:tt var det första gången SFI-mästerskapen redoVlsade verklig stadga, råg 1 ryggen på det vis man kan önska. 1 många ~enar sågs n~ verkli~en j.ämna fält där segrarna ingaIunda var givna på forhand. Det ligger nara tili hands att förmoda, att nästa MS SFI-mästerskap skall kunna ge ytterligare bevis för påståendet att SFI-idrotten verkligen knogar framåt i ullstrumporna. Denna gång var nästan alla Iopp av den art att man kunde fröjdas på Iäktaren och vid prisdomarbordet och bIand funktionärer och supporters. E~t sådant fält som SOO m med åttonde man i mål under 1.59 ger ju verkligen rätt att tala om Iöften. Löften kan man ofta peka på i dessa sammanhang, men det är tyvärr alltför sällan dessa löften tar ödet i egna h~der så att de verkligen i så hög grad vill bli stjärnor, att de sIutligen blw det. Men bortsett från de ,)stjärnor» förbundet haft tidigare, en Back, en . Pystynen, en Nyqvist, af Ursin, Pelkonen, Lindberg osv. vilka alla faktiskt har mycket ogjort ännu, såg den gångna sommaren flera nya stjärnor och stjärnämnen födas. 50 A ke L öjgyen saml P-E Lindholm. Vem minns inte Sven Laines strålande genombrott i hinder på Stadion en vacker försommarkväll ? Laine höll alla de löften han gett under den långa friidrottssäsongen . Han erövrade en del SFI-mästerskap och fick slutligen sin landslagsplats i hinder mot Norge, ett uppdrag som Ld. borgåbon var ärligt förtjänt avo Lennart Juselius fr ån Munsala hade gjort sådana fr amsteg på ett år att man gärna håller en slant på honom i större sarrunanhang detta år. Och det finns flera . Den kraftfulle kämpen Freij Asplunds bronsplats på 400 m hörde tili ljuspunkterna i Karis . Vad kan inte den pojken göra n ågon gång, de nejder varifrån han är h emma har fostrat mer än en kvartmiler av toppklass. Särskilt trevligt har det varit att följa med Kårböle-kvartettens eskapader. Redan tidigt i vår tog pojkarna varandrai hand på att ta hem ett t>FImästerskap i stafett. Målmedvetet gick man in för uppgift en och resultatet blev också SFI-mästerskapet på 4 X 1.500 m. Att man i laget hade en pojke som var friidroUsman för första året betydde inte så mycket då det var en vältränad orienterare. Per-Erik Lindholm var namnet och S.47,!! på 3.000 m samt SFI-brons på samma distans borgar för att här verkligen finns ämne till mycket mera. Till det händelserika olympiaårets stora upplevelser hör ocks.å hinderloppet i B-mästerskapen i Tammerfors. Atlas-paret Lindholm - Åke Löfgrens strålande disposition av loppet, slutspurt och dubbelseger. Bättre kunde det hela inte ha gjorts i en landskamp eIler i en olympisk final , inte taktiskt knappast heller ifråga om segervilja. Atlas-pojkarna är exponenter för viljestyrka, pålitliga idrottsmän i en liten landsortsförening. Att Kårböle råkar ligga helt intili Helsingfors och att många av föreningens 51 idrottsmän har sitt arbete i huvudstaden förändrar ingenting. Man är väl klubbpatriot, Atlas kan väl bli en lika framstående klubb som vilken al1l1an. Att det är en bra klubb vet ju alla. Det är resonemanget. Till so=arens största glädjeämnen i friidrott hörde också stavhopparen Karl-Ragnar Wikström. Lovande har han kallats i m ånga år . Nu blev hall stjärna. 4 meter i höjd ligger nästan på h yllan och man får livligt h oppas att Wikström skall fä mänga eft erfölj a re i denna gren som varit sä däligt rustad illom SFI. aturligtvis kWlde här räknas upp en heI del förhoppningsful la ungdomar. Skall vi nöja oss med att hoppas p ä fortsatt frammarsch för so=arens nye komet Os i Mildh som var olympier, och detsanll11a för Börje Grönroos sedan han nu länlllat boxningen för gott. Slutligen får vi inte glömma den h årda kampen om Frihetspriset. Det är länge sedan landsorten ryckt fram så starkt som Borgå Akilles gjorde till sin SO-åriga historias ära. Det är pOängkamper som SFI-styrelsen h oppades pä den gången det vackra Frihetspriset skänktes för att vandra mellan landets bästa SFI-klubbar år efter år . Med lätta steg och lar och pat • • • hela människan utstråhälsa , ty det är bastun " L Ö Y L Y" som skafjnländarens kondition. Den av pe r gamentull tillverkade " L Ö Y L Y" -tvätlsudden är en praktisk sudd , som är behagligt sträv och har en masserande verkan . " L Ö Y LY " tvättar, rengär och förnyor. I nhemsk Försäljning, Helsingfors, S. Esplanadgatan 2 Tel. 11050 (växel) 52 Solvalla och framtiden Av Ray mond Sell D et har rört sig de två senaste åren kring Solvalla och den finlandssvenska idrottens ledarkrafter har ägnat idrottsinstitutet en stor del av disponibla krafter och tid. Resultatet kan även anses tillfredsställande i och med att den nya byggningen, alla svårigheter till trots, står färdig uppe på backen i björkdungen, ett mäl som hägrat i årtionden för ~e jr~ms~ taste av ledarna, av vilka några dock inte är i tillfälle att se sm drom forverkligad. Men det verkliga slutmålet har inte ännu uppnåtts. Om man bortser från den nästan obefintliga inredningen , framstår utnyttjandet av institutet p å ett fruktbärande sätt som nästa mäl att se fram emot. Dä de första utbildade kullarna därefter omsätter lädomarna i praktiken ute i bygderna ja, dä börjar slutmålet skymta. 53 Lu~~\..OlT E1r ~A~ SL",,-r \lEQ\(- \"\""[1' ~- - \JÅ~ \ OQo1l~\NS""l'u-r ~ESE~ Slw St"OLT 9Å oeN S6t..\b~ \I",-\.eN~ MEN ÅNNU Å'TEQA:'(f ~~ S\STA S't"QÄET "{"'LL S'TA(.~eN~ f1.~~N\N~ s1'lQ "E, ~~gL~a~~ ~ÄNTA~ 9~ ~~.~~==& , 0 ; A1\ ~A ~~A 'N 96~A~ET-- \l'oI~~Ot4\ ~C.S- \NS ~N\ '-\N(a~~ Bt"ö",~Q. 0'" \o\)~\.~t• • 55 Trots att energin inriktats på den framförvarande uppgiften under de gångna åren, har oIvallas framtid gång på gång skymtat fram vid rådplägningar och andra träffar. Man har hört röster som tvivlat på att denna ~.nläggning skulle finna användning i den utsträckning som önskvärt vore. Aven ekonomin har ingett farhågor och man har sagt att detta blir ett av de största framtida problemen. Om vi kastar en blick på FGIF:s och AIF:s institut, Vierumäki respektive Pajulahti, blir ovannämnda farhågor bestyrkta. Båda instituten kämpar med svårighetu som främst ko=er sig av att dessa avsides belägna orter inte lyckats locka tillräckligt med kursdeltagare året runt, utan att dödperioder uppstått. Därav har följt d lig ekonomi. En annan viktig detalj på taI om lönsamheten är den fast anställda personalens storlek, som vid en avlägsnare placering måste vara förh llandevis stor och följaktligen utgör en avsevärd post i budgeten. Samtidigt bör vi dock minnas att alla de idrottskurser som anordnas, lägges upp så att kursavgiftema i bästa fall motsvarar utgiftema, aldrig med marginaI för vinst. Det kapital som på detta sätt nedlägges ger dock säkerligen vinst, vilken svårligen kan mätas i pengar, men som trots detta har ett stort värde för vårt land. Solvallas utgångsläge är fördelaktigt. 1 den närbelägna huvudstaden och dess omgivningar med sin sa=anträngda befolkning finnes massor av människor, organisationer och firmor, som behöver en lämplig plats där friluftsliv kan idkas och där man kan anordna kurser. Många har redan hört sig för om de kan få utnyttja Solvalla i framtiden. Likaså finnes det kompetenta ledarkrafter inom räckhåll och den fast anställda personalen blir därigenom avsevärt mindre. Men Solvallas dörrar skulle öppnas på vidgavel först sedan den egna medlemskadems behov av kurser och rekreation fyllts . De egna leden, om vi därmed avser de som hör tili en idrottsförening, fyller inte institutet året runt. Det kan dock ske, tili en början, då allt är ny tt och var och en vili bekanta sig med anläggningen. Då gäller det att taga eventuella övertecknade kurser med lugn och att inte förivra sig. Det måste vara ett övergående fenomen som lugnar ner sig, men om verksamhetsprogrammen då gjorts för digra följer ett bakslag. L åt därför tili en början en del av de anmälda stå kvar på väntelistan och kör inte med oproportionerligt stora kurser. Låt en kursplats på Solvalla bli eftertraktad genast fr ån början. CIF:s kurskommitte - vilken försöker samordna och göra slut på missförhållandet med för sent planerade och utlysta kurser - har kunnat konstatera att det förestående verksamhetsårets kursprogram för de svenska förbundens och distriktens del är synnerligen digert , ja så digert att man befarar att takten är för hög. Arets första kurser har dock sporrat opti56 Solvalla skidbache, solid, vttlbyggd. misten, kursema ha varit övertecknade. Detta till trots har vi all anledning att se nyktert på tingen och inte haussa upp denna sida av verksamheten. Motiverade kurser och läger böra hållas men allt konstlat sopas bort. Likaså bör kursemas storlek noggrant prövas förrän kaIlelsema gå ut. 1 stället skuIle även övriga kulturella organisationer hälsas välkomna tili Solvalla som därigenom bleve en mötesplats för alla sunda finlandssvenska strävanden. Ett ställe där alla intressegrupper samlas, oberoende av om de ställer kroppens eIler andens danande i främsta rummet. Om vi efter detta ännu förfogar över lediga kursdagar, så ko=er våra finsktalande bröder i turen, i främsta ru=et naturligtvis idrottsutövarna - det är i varje fall ett idrottsinstitut och sedan övriga kulturella organisationer. Om det efter den betan finnes något tili övers så skuIle firmor och enskilda personer stå i tur. Den svenskspråkiga allmänheten bör dock få sin chans i ett betydligt tidigare skede i form av anordnade skidoch friluftsdagar i rekreationens teeken. Kanske rentav en av institutets viktigaste arbetsformer. De årliga s.k. långa kurserna på Vierumäki och Pajulahti som pågå i sex månader ha många gånger diskuterats . Någon motsvarighet på Solvalla finns ingen anledning att börja med redan därför, att behovet av idrottsledare för kommuner och industrier mycket snart skulle mattas. 1 Sverige har man gått efter en annan linje. Där anordnas idrottsfolkhög- 57 skole~urser vilka .S.ä~er.~gen skulle lämpa sig bättre för oss . En motsvarighet tili dessa omoJliggores dock av det faktum , att det ingenstans i hela väriden finnes så mycket folkhögskolor som i Svensk-Finland. Det skulle stöta på patrull hos vederbörande myndigheter samt väcka ovilja bland alla de många folkhögsko lor som redan nu kämpar för sina Iiv på gruud av det Ulinskade elevantalet. Men andra uppgifter väntar ännu på sin lösning. En kaffestuga för all.Ul~eten, SOUl i så stora skaror söker sig ut UlOt Noux, permanenta skidspar och fasta kontrollskärmar för orienterarna saUlt utprickade stigar för terränglöpare - uppgifterna är sannerligen många. Allt det ovansagda tyder på att vi länge ha väntat på att vårt idrotts- . p~radis skulle ?Ii.färdigt. Sorteringen av allt detta framstår i dag som den framsta och viktrgaste uppgiften . Fotbollshjältar, fr. v. Erik Beijar, N ils R ikberg, Kurt Martin och Ole Stolpe. Finlandssvenska landslagss pelare Av Torsten Lindholm behöver hela Svensk-Finlands stöd! 58 Om någon skulle besvära sig att ploeka fraUl statistiskt material, SOUl skulle klarlägga, på vilka områden finlandssvenska idrottsmän bäst har hållit sig framme, skulle vi för vår del tro, att fotbollsspelarna skulle komma ganska högt på rangskalan. Denna idrottsgren synes lämpa sig väl för vårt kynne och trots den ökade finska konkurrensen - stora finska onuåden har uuder de sen aste åren erövrats av fotbollen - innehåller vårt fotbollslandslag fortfarande en försvarlig del svensktalande spelare. Samma konstaterande kan inte göras inom alla idrottsgrenan. Vart har våra svenska brottare tagit vägen? Och huru många svenska skridskoåkare finns det i landet? Boxningen inom Svensk-Finland höll p å att dö ut, men den ser ut att repa sig. 59 Men vi skall nu närmast h ålla oss tili fotbollen. Ännu för 20 år sedan rekryterades de bästa finländska fotbollsspelarna i H elsingfOl;s och Abo och det var därför också naturligt, att våra svensktalande landslagsspelare kom från dessa orter. Nu är förh ållandet ett annat. Huvustaden har detroniserats som fotbollsmetropol och landslagsmaterialet hämtas från landsortsklubbarn a. På svenskt h åll har H elsingfors IFK:s roll övertagits av Vasa IFK, som under de senaste åren har bidragit med en stark fyrväppling. Under det olympiska året uppenbarade sig även Lovisa som landslagsspelarleverantör och tidigare h ar Borgå bidragit med en bra representant. Ekenäs var en gång på god väg, men odrägliga planförhållanden har gjort, att ingen västnylänning ännu har fått ikläda sig landslagströjan . Under de sen aste åren har en ekenäsbo nämnts i sammanhanget - Chappe Lindqvist. Han har blivit jakobstadsbo och representerar numera en AIF-klubb . Nils Ri//berg konkurrerade med Rytkönen Det olympiska året s stjärnskott på den finländska fotbollsfronten var Nils Rikberg, f.d. SFI-mästare i spjutkastning. Rikbergs karriär som fotbollsspelare har varit mera kometlik än måhända någon annan finländsk spelares. Han slog igenom i sin första stormatch - Pressen mot landslaget på Stadion i maj - och vid det här laget är han given i landslaget. Att det är någonting extra med denna välväxta, urstarka svarvare från Lovisa bevisar hans insats i den nordiska fotbollsturneringen, där Finland utgick som segrare. Av Finlands fem mäl insköt Rikberg fyra. Rikssvenska fotbollsexperter ansåg honom vara ett verkligt fynd och varnade Finland för italienska värvare. Vi vet inte, vad Rikberg tänker om ett dylikt resonemang, men det finns också finska bedömare, som anser honom h a pengar i sina stadiga fotbollsben . Vid nomineringen av årets bästa finländska fotbollsspelare konkurrerade Rikberg starkt med Aulis Rytkönen. Som fotbollsspelare är den gode Nisse ingen bländande tekniker. Han imponerar främst genom sin friska gåpåaranda och sin skottvillighet. Hårdare än Rikberg har ingen annan finländsk fotbollsspelare skjutit, förklarade vicehäradshövding Yrjö Tornivuori - chef för uttagningskommitten - en gång senaste höst. Rikberg är ocksä en ovanligt läraktig adept , inflickade rikstränaren Aatos Lehtonen. Stjärnskottet från LOvisa, som representerar Jäntevä i Kotka, har ännu inte nått toppen av sin utvecklingskurva. »Spanioren» Stig-Göran En av stöttepelarna i landslaget var också under det olympiska året Stig-Göran Myntti, adress: Vasa IFK. Det har alltid funnits spelare, 60 som uttagningskommitten har använt som försökskanin vid komponerandet av landslaget. En sådan »försökskanim har Myntti varit så länge han har tillhört landseliten. Än h ar h an prövats i anfallskedjan, än som centerhalv , men sina bästa insatser har han ändå gjort på sin ordinarie plats, som vänsterback. Myntti skilj er sig i en väsentlig punkt från alla andra finländska fotbollsspelare. Han gör semestertripper tili Spanien. 1 slutet av året fick h an följ a med ett danskt fotbollslag på turne i Spanien. Han kom hem utan att ha behövt spela en enda match. »Spanjorem Stig-Göran är en driven tekniker och besitter en utmärkt blick för situationerna. Egenskaper, som är nödvändiga för en så kortväxt backspelare som Myntti. Han kan också vara frän så det förslår. Myntti är byggrnästare till yrket. En bra fotbollsspelare och gedigen människa. Erik Beiiar hade nöjet att avsluta (?) sin vackra landslagsspelarkarriär med en olympisk match, där han skötte sig med den äran . På 30-talet bakades de bästa halvbackarna av f.d. forwardsspelare (Jalle Malmgren, Leo Karjagin, William Kanerva). Beijar är en representant för denna gamla skola . 1 de första landskamperna efter kriget sågs han som vänsterytter i landslaget , men sedan började han spela halvback och på denna plats har han gjort flere uppmärksammade matcher i landslaget. Han har i regel haft en utmärkt kondition, har matat bra och överhuvudtaget väl passat in i det permanenta försvarssystemet i landslaget, där han har haft gode vännen Stig-Göran bakom sig. Kurt Martin - tillhör Vasa IFK såsom de två föregående - har varit landets bästa högerback i flere års tid. Efter en något svävande start fann han till slut sin egen stil och blev bofast i landslaget. En rätlinjig backtyp med utmärkt huvudspel och en fin spark. Gent1eman på planen och utanför densamma. Ole Stolpe, Vasa IFK, var Stadions populäraste person den 19 juli på kvällen, då hall tämligen ofint prickade in två bollar i följd på Österrike. Det var då hoppet tändes bland publiken. Det har sagts , att Stolpes spel syns mera än vad det är värt. Huru som helst, åtminstone i den olJ?llpiska matchen var hans insats värd högsta beröm. Det är sådant frejdigt humör som Stolpes, som är en tiligång i ett landslag. Det är inte den lille sockerbagarens fel, att han har ett par trumpinnar tili ben , och inte alltid gör sig som huvudspelare. Men en festlig syn är han, när han kommer kilande på sitt eget finurliga sätt. Stolpe hör på samma sätt som Myntti tili mängfrestarna i bollsport. Han har varit landslagsspelare också i bandy och han är en god ishockeyspelare. 61 Problembarllet Ake Lindman Helsingfors har under de tv senaste åren haft två spelare, som gan ka flitigt har anlitats i landslaget. Den ena är Åke Lindman, som fått hoppa in i laget, när Kurt Martin har varit skadad eller också har han setts som vänsterback. Han är känd för sitt orädda, temperam entsfulla spelsätt, som tyvärr stundom tar sig mindre lämpliga uttryck. Men ingen kan b eskylla Åke för att han inte skulle uppoffra sig. 1 det fallet likrlar han inte så litet Frans Karjagin , när denne var SOlU bäst. Lindman är h ård som flinta i sina brytningar, men n ågot farlig på grund av sma konstiga krumsprång, som lätt kan rendera laget straffsparkar. Han var lagkapten för Helsingfors IFK:s fotbollslag, när fotbollssäsongen var till ända. Nu går han omkring med transferspappren i fi ckan . En annan Åke s gs under det olympiska ret i det finländska landslaget . Åke Forsberg, Kiffens h yggliga och svajiga center, debuterade mot verige i säsongens sämsta landskamp. 1 sanning otursamt att debutera i en dylik match. Forsberg lyckades mindre väl, men så blev han inte heller bortskämd med n ågra kala passningar från kamraternas sida. Forsberg lever högt p å sitt fina huvudspel och sin målfarlighet. 1 Kiffens kedja har han alltid varit en tillgång. Sju finlandssvenska fotbollsspelare har alltså medverkat i Finlands landslag under det gångna året. Samtliga har kämpat väl och gjort sitt bästa i den blå-vita dressen. Precis som deras föregångare på 20- och 30talen. H. Savolainen I vdr OS-eden. EN ED, ETT LÖFTEI N är S-F stiftades för 27 år sedan fick svenskfolket det löftet, att bolagets premier skulle bE låga. DET LÖF TET H.4LLER ALLTJAMTI Ömsesidiga Försäkringsbolaget Daglig, tidtabellsenlig, tillförlitlig trafik på linjerna VASA-NYKARLEBY- J AKOBSTAD-GAMLAKARLEBY GAMLAKARLEBY-TERJ ARV • GAMLAKARLEBY- SEINAJOKI SEINAJOKI- ORAVAIS- VASA- KAUHA VA AB. HALDIN &; ROSE OY. JAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose" 62 SVENSK-FINLAND Huvudkontor i Helsingfors Mannerheirnvägen 12 Tel. växel 10075 Styr. dir, 54566 Kontor i Borgå telefon 936, Ekenäs 1401, Vasa 2656. Ombud överallt i svenskbygderna. Bil-, brand-, skogsbrand-, inbrotts-, rån-, obI. & friv . olycksfalls- m.fl. försäkringar. S-F = SÄKERHET och FÖRTROENDE. III pris »Full jart» pristagare Märta Fager, Helsingjors. KO ST ÄH.LIGA BILDEH. FOTOPRI TÄVLINGE Vdr idrott utlyste Pd kästen 1952 en jotopristävling som jörgrenade sig pd dels en konstnärlig dels en idrottslig avdelning. T ävlingen rönte eli glädjande livligt deltagande som talar jör all pristävlingen kommer att upprepas ett annat dl'. Avsikten med pristävlinge}~ var ursprungligen alt öka V dl' 1 drolls städse svdra bildanskajjning och i det jallet har drets pristävling ocksd hajt sin betydelse. Utom de prisbelönade bilderna som dterges här, kaI' Vdr Idrott inlöst ett mindre antal tävlingsbidrag som dterjinns Pd annan plats i boken. Och här ser vi drets prisbilder: 1 pris »Fjällsol» pristagare Wiking Larzen, Bläsnäs, Pargas (nedan) . TÄVLINGSBILDER: 1 Pris »Vem vinner», pristagare Vidar Larzen, Pargas Bläsnäs. Jl pris »Fjällbiten», (ovan) pristagare Habbe Lund, H elsingfors. Tred7e pns erhöll Inga-LiU Dahlback, Vasa med eli v·interlandskapsmotiu. II pris »Skidsport» pristagare Rabbe Schauman, H elsingjors. 5 Depooera skatteCritt i hnvndstadeos äldsta privata pennio&;'iostitut Inlånade medel utlånas främst för bo s tadsbristens avhjälpande. Ge penningplaceringen socia l syftning! Vad Spelen gay oss 1 ntervjuer sammanställda av Stig Häggblom HELSINGFORS SPARBANK GRUN DAD 1825 Olympiska Spelen var allting annat överskuggande i idrott 1952. Det var vinterspelen i Oslo och det var framför allt Sommarolympiaden i Helsingfors. De svenska idrottsmännen i F inland slog sig i hårda uttagningar fram till många representationsuppdrag. Det var fallet i friidrott och /otboll, paddling och rodd, segling och fäktning, boxning och cykling. » V år 1 drott» sam ju skall skildra den svenska idrottens verksamhet i Finland under ett år, kan givetvis inte lämna den olympiska idrotten okommenterad. V åra idrottsmäns insatser i och /ör sig har gjort att OS /ramskymtar i många avsnitt av boken. Men Vår 1 drott önskar dessutom genom en rundfråga till några personer inom vår idrottsrörelse ulröna vad de anser att OS har skänkt oss i djupare bemärkelse. 67 De frågor interviuobiekten haft att svara på har varit två, 1) Vad var det bästa och minnesrikaste vid Spelen (Oslo alternativt H elsingfors), det högtidligaste ögonblicket? Fråga 2 lydde: Tror Ni och i vad mån att årets Spel har förmått närma världens nationer tili varandra och eventuellt påverkat framrid ens idrotlskontakter länderna emellan? Och här har vi svaren: I var Ståhle,' DE STRALANDE ARRANGEMANGE är man efter att ha sett på vilket förnämligt sätt norrmännen genomförde vinterolympiaden, var det åtminstone för mig mest spännande att se hur vi organisatoriskt skulle klara det hela. Detta är minst lika intressant som någon tävlan, och det betyder oerhört mycket för det arrangerande landet. Det är på grund av det sätt som vår Olympiad genomfördes som vi har rätt att vara glada. Och vi skall oförbehållsamt ge erkännande åt den ledning som så lyckligt genomförde densa=a. När man från många idrottsledare och journalister, grånade i idrottens tjänst , får höra de vackraste lovord, då kan man inte annat än av fullaste hjärta glädjas och vara stolt över sitt land. - Arets Olympiska Spel förde folken samman m era än n ågonsin tidigare vid liknande ,)speh därför att man formligen ,)såg') hur man på flere h åll sökte nå samförstånd bland nationer som tidigare stått frä=ande för varandra. 1 söndringens och det kalla krigets dagar finns d et ibland ett behov hos den enskilda individen att söka förståelse och sympati hos andra människor. Det gavs så många bevis under OS att s å var fallet. 1 detta teeken måste vi se en vilja tili större idrottsligt utbyte och samarbet e i framtiden mellan all världens länder. Lars Eklund: I var Stdhle. Man hade knappt hämtat sig från den beundran och högaktning man kände för denna olympiska segrare, förrän han uppenbarade sig på prispallen, glad, anspråkslös och djupt rörd. När Luxemburgs nationalhymn spelades och dess flagga gick i topp i segrarmasten, var ögonblicket så högtidligt, att även den mest garvade kände en klump i halsen. - För vår egen del har årets Spel varit av stor betydelse. Folk från olika världsdelar och förhållanden , som säkerligen inte vetat mycket om vårt land och vårt folk , har fått den rätta bilden av oss och våra förh ållanden. Om Spelen däremot förmått närma världens nationer tili varandra i annat än idrottsligt hänseende tror jag näppeligen , trots att den olympiska tanken går ut p å fred och förbrödring. JOSEPH BARTHEL Ola Dyhr: - Det bästa jag såg och därför också minnesrikast, var utan tvivel finalen p å 1 500 m. , där lille Luxemburgaren Joseph Barthel så eftertryckligt slog de ,)stora kanonerna,). Aldrig har j ag sett ett bättre upplagt lopp, lugnt och behärskat , avvaktande i början, systematisk upphämtning , aldrig stängd och när de stora, Luege & C:o i den rasande spurten lurpassade p å varandra och ,)löpte ub kom Barthel utan r espekt för sina namnkunnigare motståndare och löpte i m ål kortaste vägen, p å innerbanan . F ANBORG OCH EDENS A VLÄGGANDE. 68 Lars Eklund. Helhetsintrycket av deltagarna i Olympiska spelen tyckte j ag var en glanspunkt i det hela. D et gavs så m ånga bevis p å gott kamratskap mellan deltagare fr ån olika h åll av världen. Detta kamratskap tycktes b efästas och breda ut sig mera för varje dag under spelen. Ungdomarna samlades , som sig bör, som goda kamrater till den knivskarpa kampen på tävlingsbanorna . 69 Ola Dykr. Det högtidligaste ögonblick var för mig samlingen vid fanborgen pa Stadion vid edens avläggande. De Olympiska spelen har säkerligen även denna gång fört åtminstone världens idrottsutövande lager närmare varandra och redan nu har man läst om tävlingsinbjudningar från ett land tili ett annat. Impulsen till dessa har troligtvis i många fall utgått från Spelens tävlingar och stora möjligheter finnes väl att dessa gästspel skall ge upphov till mera utvidgat samarbete i framtiden . Lennart Lindberg: BÄSTA OLYMPIADEN? Lennart Lindberg, häckstjärna som låg i intensiv träning för Spelen men som på grund av skada aldrig fick vara med, säger: - Det minnesrikaste och högtidligaste ögonblicket i Stadion under sommarspelen var finalen på 1.500 meter. Just därför att den okände Barthel gick segrande fram. Och prisceremonin, ja, det var ett ögonblick som länge stannar kvar i minnet. - J ag tänker mig att Spelen i Helsingfors verkligen färde nationerna närmare varandra. Det var ju första gången Sovjet var med, aldrig kan man glömma den jättelika poängkampen mellan 'Sovjet och USA. Spelen betydde antagligen oerhört mycket för alla framtida Olympiader. Nog 70 Lennart Lindberg. hade det varit värdefullt att få vara med på annat vis än som läktaråskådare. Gertrud Wickmann: VI B ÖR LÄRA OSS SpRAK Det starkaste och oförglömligaste intrycket gjorde på mig öppningshögtidligheten eller egentligen publikens hållning under densamma. Publiken var i detta fall vårt folk. Det var ju den stund vi väntat på i över 10 år, stunden då den olympiska elden skulle tändas i vårt vita stadion och olympia-flaggan hissas mellan vårt eget lands och Greklands - olympialandet framom andra. Men regnet kom och förtog mycket av den festivitas som annars kunnat vila över festöppningen. Men allvarliga och högtidliga vällde massorna in genom portarna och fyllde stadion tili sista plats. Man kände vad var och en kände - besvikelsen över att stunden icke blev det som vi drömt och hoppats att den skulle bli. Kanske fanns i människornas uttryck något av detta patos som man brukar beskylla oss finländare för att gå omkring med. Men också något a'J" detta - vanan att bära motgång, detta »trots allb, som så mången gång förut fått vårt folk att bära motgångarna och växa sig över svårigheterna. Vi hade ju gått in för spelen icke blott som inför ett stort idrottsevenemang, utan för något som var av långt större bärvidd för oss och landet i sin helhet. Såväl publikens som 71 Gertrud Wichmann. organisatörernas och funktionärernas behärskning och värdighet gjorde större intryck på rnig än jublet över de skilda segrarna i olika grenar de senare dagarna. Det högtidligaste ögonblicket - det var när elden fla=ade upp i Stadiontornet. Det är en stor och positiv tillgång att ungdom kan mötas, utbyta åsikter, få upplysningar om varandras länder och levnadsförhållanden och knyta vänskapsband. Otvivelaktigt bidrar dessa olympiska spel liksom varje annat sammanförande av ungdom från skilda länder till att jämna vägen för den förbrödring folken emellan vi alla drömmer om. Men om vi i framtiden skall kunna uppehålla denna kontakt måste också vår idrottsungdom vinnlägga sig om utvidgad språkkunskap. Det är inte nog med att man ler vänligt och förståelsefullt mot varandra eller klappar varandra i ryggen , man måste få den direkta kontakt som språket ger. Först det föder ett närmande, som består också efter det man skiljts åt på tävlingsbanan. Harald Blomqvist: EN JÄRNRIDA BRÖTS 1 RÄTT TID br ?2 0 Det bästa? Undrar just om jag anses jävig att säga: ),g eno mt te t i v a t t e n s p 0 r h , d .v.s. kanot och rodd, som det varit Harald Blom qvist. så svårt att få vederbörande att förstå att är idrottsgrenar som speciellt lämpar sig för våra förhållanden och som det lönar sig att omhulda. - Varför? Jo, för att uppkomsten av nya toppgrenar i vårt land lockar nya skaror med i idrotten, sålunda stärkande grunden för vårt folks fysiska hälsa och breddande ytterligare basen för världens redan tidigare mest utbredda ungdomsrörelse. - Att det högtidligaste ögonblicket för mig personligen var, då Thorvald Strömberg gick i mål som ohotad segrare i kajakpaddlingens 10.000 m :s lopp, efter en kamp med ),kanotkungem Gert Fredrikson och hela världens kanotelit , säger sig själv, enär jag i två år följt Thorvalds noggranna förberedelser och många försakelser, för att vinna just det loppet. - Att OS i Helsingfors i högre grad än tidigare spel varit ägnade att förbrödra världens idrottsungdom, och därmed tjäna fredens ide är jag övertygad om. Genom sitt geografiska läge mellan väst och öst var Helsingfors rätta orten för en olympiad, som samlade hela världens idrottselit , oberoende av politisk åskådning och tänkesätt, vid en tidpunkt då det bäst behövdes. Sovjetunionens deltagande var i detta avseende av största betydelse. Om en gång en ),järnridå), kan genombrytas av idrottens sunda tanke skall väl även samförstånd och ömsesidig uppskattning kunna använda kanaler och slutligen nedbryta de murar av rnisstro, som fortfarande skilja så m ånga nationer och raser. Början är gjort. L åt oss fortsätta på denna linje. 73 Börje Strandvall: MYCKET UTOM IDROTTEN VAR BETYDELSEFULLT - Man brukar säga att det bästa kommer tili sist , men när det blir taI om 08 kommer nog det bästa först. Jag avser invigningshögtidligheten som hos rnig kvarlämnade det vackraste och säkert också varaktigaste minnet av 08 1952 . Att se världens ungdomselit försarnlad på det gröna klädet i vårt vackra Stadion var en syn. Kulmen nåddes när Heikki Savolainen trädde fram för att med lugn stämma svära eden. De jättelika tävlingarna alla dagar veckan ut, kunde inte överskugga öppningsdagens högtidsstämning . - Att de olympiska spelen kUllde sarnla så många nationer tili ädel kamp, så många olika raser, är bevis llOg för att 8pelen har stor betydelse för det mellanfolkliga samarbetet. Under de olympiska veckoma knöts många väuskapsband mellan både aktiva, ledare och åskådare från världens olika höm. Banden kommer i de flesta fall att hålla livet igellom. Det är väl riktigt att det närmast var de idrottsliga kontaktema som fördjupades, men även på många andra ornråden knöts värdefulla förbindelser. Som en 'dans på rosor är tipparens steg då han går att avhämta sin miljonvinst ... Samma chans har också Ni! Redan medvetande t härom få r Er att se Ijusare på fi llvaron s mångahanda bekymmer - livet ter sig som ett spänna nde äventyr. ba r a N i komme r ihåg att tippa regelbundet varje vecka ! B örje Strandvall. ·;·...};;;.l.·. /, .":{;::c OLYMPIA GÄSTERNAS FAVORIT Lever eras numer a över h e I alandet. RETTIG Anders Stenman beundrar P aYis-utsikten med kritisk min. -{;:s {;:{ {;:{ Följer förnämlig Klubb-tradition '1:l 't? "tl Med ett landslag i Paris Av A nders Stenman Leveranskraftigt TRVCKERI som betjänar landets kultur- och när ingsliv med behövliga tryck- och bokbinderiarbeten MERCATORS TRY_CKERI H ELS I NGFORS - GEORGSGATAN 27 K A SS A o ch BO KFÖ R I NG ANNEGATAN 1 8 VI E fter den m y cket strålande - m en hu så kalla - Olympiaden trodde v i oss ha fått nog för i år av idrott . Det var d ärför m ärkligt att det kun de jubla inom ens idrottshj ärta , då det blev klart att P aris stod p å lut i programmet , sommarsäsongen var slut . Den 'J 0 september v r ålade det flygplan bort ur diset p å Malm flygfält , som skulle föra landslagets huvudtrupp via Stockholm tili P aris . D et är underbart v ad m an k änner sig h a en d yrbar last , då m an - om o ckså som en m ycket liten ledare - för en idrottstrupp över tilI främ mande land. Om än st atistiken och erfarenhet en m ed visar att flyget är ett säkert färdmedel , k änn er man en ansvarsfull ängslan , då säkerhet sbältet spännes om m agen och man ankras fast i den darriga alurnirllumf ågeb1s innan d öme . Det är intressant att sitta och jämföra denna p a risr esa m ed en idrottsresa 1937 över Bottenviken i m ot orbåt. Båda gångerna var ett trettiotal pojkar m ed. u : topptrimmad pilot m ed guldkna ppar och topptrimmade motorer ; kaffe, k akor och frukter p å brick a tilI var och en , d agens tidningar, cigarretter , tuggumrni . . . Då: topptrimmad botten h avsfisk are m ed öppen b åt , 12 h ästkraft ers m ot or, vars svänghjul ilsket II sprutade upp vatten, då vågorna spolade över och in i furufarkosten, primuskök på en låda, där kaffe skulle kokas, vilket inte gick för sig, förrän b~te.n kommit innanför Holmön på svenska sidan. Nu: truppen kom till t~vl~gs?latsen den 11, första tävlingen gick den 13. Då: truppen kom t~l tav~ngsplatsen efter en 14 timmars båtresa samma dag tävlingarna ?lck. När flygplanet på fyratusen meters höjd seglade över Köpenhamn 1 den svarta natten var det med ett mummel av förtjusning vi blickade ned på det rödglimrande pärlmönstret som storstaden signalerade. Ams.terdam låg också broderat som en liten gnistrande prydnad på en oändhgt stor svart duk under oss eller vid sidan om, hur man ville ha det. »Där finns gator av guld.> ... sjöngo vi i småbarnsskolan hemma i Nedervetil, då jag hos 'Klockares Frue' lärde mig bokstävernas namn efter tidens sed, och lämpliga verser ur zionsharpan förgyllde tilivaron och vände blicken mot himlen. Klockan i Paris flygpaviljong visade 2 på natten, då vi landade på den regnglänsande landningsbanan. Vi var i Paris. Den som själv upplevt det eiler sett en ung gosse meta upp sin första gädda eiler .skjuta sin första hare, kan föreställa sig Julins glädje, då han besegrat Mimoun på 5000 meter. Hela ansiktet strålade så att det blev en vänlig lj.usgata där Julin spänstade fram. - - - Aldrig kunde jag tro att Dems Johansson är endast 24 år gammal, så mycket som han hunnit tävla och segra. Utom att Denis är en god löpare är han en mycket kvick och redig kåsör. Hans tacktal till ledama och speciellt hans tack å kamratemas vägnar tili Lasse Miettinen var en stark sak vid banketten. Alla första resans gossar trycktes ned i stövlama (pikettipojat), så djupt, man k~n. trycka, då man har all makt och ingenting att frukta, men så humonstlskt. att det var som hjältar de fick resa sig. Lasse Miettinen är en stor tillgång för finsk idrott på utländsk botten, ~pråkkunnig och intelligellt. Det syns på långt håll att han är uppskattad 1 utlandet. Reino Piirto, lugn och saklig arbetsmyra och Lasse Miettinen som ~ör~ig .> ambassadör» komplettera varandra på ett lyckligt sätt. Kalle Brusm Ja . . . en av initiativtagarna till dessa fransk-finländska landskamper, han gay cocktailparty i sitt fina pariserhem för truppen och de fran.ska le~ama. Det var ett inslag i programmet som uppskattades synnerligen hogt av alla. He1t säkert har den gode Kalle gjort mera positivt arbete än han själv anar för knytande av goda förbinde1ser mellan Frankrike och Finland. Han bör ha ett vannt handslag! Att den fria idrotten inte är särskilt uppskattad i Frankrike märktes tydligt under 1952 års landskamp på Stade Colombes. Stora trista luckor gapade på bänkradema och någon landskampsstämning rådde där aldrig. Endast 5000 meters loppet fick den . lågkantade stadionkitteln att koka ett tag och här liksom p å annat håll är den mest sakkunniga publiken 78 att finna på de prisbilligaste platsema. Att publiken kommit huvudsakligast för att avnjuta individueila dueiler mellan de enskilda idrottsmännen lade man tydligt märke tili. Något ivrigt poängräknande förekom inte på läktama .. . Endast segraren i varje gren fick som pris en minnesplakett, vilken var verkligt vacker, liksom också det de1tagannärke alla de1tagare, aktiva och ledare fick. Spjutsegraren Leppänen var säkert den som gladde sig mest åt sin segrarplakett. ty, som han sade, .>det var väl nog sista gången jag orkade med en landskampsseger, yngre och starkare pojkar tränger på». Stor respekt ingav våra olympiafunktionärskostymer de franska domarkollegema. Då det höll på att haka upp sig vid tolkningen av ett övertramp av Frankrikes andre man i kula, behövdes det endast att överledaren med ett diskret tecken till sin landsman pekade på vår ljusgröna olympiakravatt för att rätten skulle stanna på vår sida. Sedan var det endast att bestämma . .. Man måste beundra och högakta alla de franska friidrottsentusiastema med Paul Mericamp i spetsen för deras ljusa optimism i sitt arbete. Liksom överallt annorstädes i utlandet är det många andra idrottsfonner än den fria idrotten som entusiasmerar de stora massorna. Att likväl troget hilla fast vid sina ideal såsom dessa fransmän göra. är ägnat att väcka beundran och uppskattning hos oss alla i det friidrottande Finland. Toimi Tulikoura var lugn och saklig överledare för truppen under resan. Som lagkapten fungerade i landskamper välbeprövade bäckspecialisten Suvivuo . . . Måhända var det för 'storslaget' för Finland att utkämpa två landskamper samtidigt (Norgekampen gick samma dagar) och det kan hända att det knappa nederlaget i Paris hade förbytts i seger om våra bästa fått strida på en front. Men som det nu var, fick å andra sidan ett sjuttiotal idrottsmän skruda sig i landslagsdressen mot det fyrtiotal, om det gällt kamper under skilda tider, vilket betyder synnerligen mycket för alla de ungdomar, som nu fick ett extra tillfälle att tävla utomlands. Att parisresan var en oförglömlig upplevelse önskar man bIåsa i flere trumpeter på en gång. Då man anländer en regnig natt i haIvkyla, är man först besviken, ty allt verkar grått och oputsat, som det i verkligheten också är. Inga byggnadsfasader ha sett någon målfärg under de senaste 30 åren. Trappoma av ek i hotellet är sneda och knarriga, hissen krångIar alltemeilanåt. bilama stå parkerade hur tätt som he1st .på hur trånga gator som helst och de köra hur fort som helst ocb. som man tycker, ~ vilken riktning som helst . Men då man varit en dag eiler två i staden finner man plötsligt att man känner dess puls slå och att de större städer, man tidigare besökt, varit på n ågot sätt stela, ja, varför inte, döda städer. Hur pittoresk och levande var inte den lilla restaurangen i närheten av Sacre-coeur där ledarsitsen hölls. Restaurangells två smala rum var inte 79 me ra än 3 x 5 meter och det »finare» liknade mest en Ianthandel för 4.0 å r sedan med spännpapp p väggarna, där kända och okända konstnärers porträtt hängde famiIjärt under den trevliga väggklockan, vars ärgiga mässingspendel arbetade ivrigt framför Iod och smaIa kedjor. Bardisken var hög och smal och alit emellanåt kom någon gäst in, klev upp på en av de fyra höga stolarna vid disken, åhörde med förtjusning samtaIet . v id idrottsledarnas bord, skrattade, då poängen kom, satte obesvärat in något lämpligt ord, utan att det störde och trängde sig sedan ut. Nya gäster kom in , naturligt och utan armbågar. Värden var våra värdars goda vän och då naturligtvis också vår gode broder. Vi trängdes familjärt bakom det 50 cm breda långbordet, där den allra Ijuvligaste middagsmat serverades. Den som satt med ryggen åt bardisken stötte alitsomoftast bakhuvudet i gumpen på herrn elier damen på barstolen , när han rätade p å sig ... Man glömmer aldrig sight seeing-turens sevärdheter. För 500 finnmark kunde man under tre timmars tid från en modern buss beskåda Paris under ledning av en van och sakkunnig guide. Vid Triumfbågen , Notre dame och acre-coeur var det lagom Iängt uppehåli för en stilia promenad genom helgedomarna. Det verkade som om varje Ijusstråle fötst skulle försiktigt glänta på varje liten ruta och varje glasbit i de höga valvens fönster innan de gay sitt dämpade sken åt de åldriga pelarna och murarna. Där nere p å golvet gled människorna stilia fram , en del nyfiket skådande, andra målmedvetet för att förrätta sin bön. Helt säkert är det böner ur såväl hjärtan som förtvivlar som hjärtan vilka tacka och jubla ... Från Sacre-coeur-kyrkans trappa kan man blicka ned. över den brokiga värIdsstaden som vid vårt besök sveptes in i en sval sensommardimma. En ringlande - eller rättare - flere ringIande ormar av människor, bilar och bussar hastade upp mot kyrkan på höjden . Då vi därilllle sögs in i den stilia, ljudlösa takten var det som att komma in i en sagovärld. Ett av de sista intryck vi har ur helgedomen är bilden av en ung flicka på knä framför sina späda, flämtande ljus. Hon ber med knäppta händer och blicken uppåt , oberörd av oss som tågar förbi, medan små svettpärlor sipprar fram på hennes panna. Den väntande lyxbussen rullade OSS mjukt nedför och Iät sig sugas in i Paris. gatukarusell. Att den i rätt tid r åkade stanna vid startplatsen var tur för oss. Sedan följde den stora revyteatern Folies Bergere, en väntande buss förde oss tili flyg- och tullpaviljongen, varifrån flygbussen i natten ruliade tili Le Bourget-fältet med dess väntande pIan . Sörnn, sörnn, Kastrup .. . Bromma, Stockholm och så var det nagra flängiga småstötar i hjulen , då fosterjorden vid fältet i Malm tog emot årets paristrupp . Ett vykort n ågra dagar senare frän Monte Carlo bar vittne om att en liten Renault lyckligt fört pariskumpanen Stig med maka tili kusten av Medelhavet. 80 Thorvald Strömberg pd Elgö. Kanotkung med mersmak Av H-J. Sjöstedt F ri, frisk', framåt är kanotkungen Thorvald Strömberg , den nyländska skärgårdspojken, finländsk, nordisk och världsmästare och se~an 28 juli 1952 även olympisk guldmedaljör. Svensk-Finland har anledrung att var a stolt över att ha kunnat frambringa en idrottsman av Thoryald Strömbergs format. . . Vad är det då som har gjort 22-åringen tili denna suvcräna ldrottsman p å kanotens ornråde. Han är ju dock endast i börj an .av sin b~na och om n ågon , har väl han möjligheter att putsa toppnotenngarna 1 kanot över hela linjen . Framför allt bör Inan ge den praktfulla fysikell andel i framgångarna . När man har en rygg som en logdörr och armar S0111 en bläckfisk måste man 81 Thorvald i kretsen av sina närmasle. kunna åstadkomma resultat. En annan orsak är väl att Strömberg ända sedan barnsben vant sig vid att ta sig fram på vattnet i de mest olikartade farkoster. Fel vore det väl däremot att säga att Thorvalds idrottsintresse ~kul1e vara av det slag, som för sin man per aspera ad astra. Ärligt sagt är han väl litet träningslat, vilket bland annat bevisas av att han ännu aldrig har yarit i topptrirn och alltså inte ens själv vet var gränsen för hans fön:uåga går. En avundsvärd position att fortsätta ifrånl Stilträningen och bättre kanotmaterial har naturligtvis också sin del i framgångarna, men man Yågar nästan påstå att den detaljen inte sist och slutligen har betytt så överdrivet mycket. Redan som n ybörjare hade trömberg ett sådant drlv i paddelföringen att det var en fröjd att se på. E legantare har hans paddling blivit och naturligtvis i samma veva effektivar e. En. faktor som man inte heller bör lämna ur r äkningen d å det gäller att dissekera orsakerna till de strömbergska framgångarna är miljön , där han fått utveckla sig till stjärnidrottsman och de ledare som hans klubb Vågen förfogar över. Västnylänningen trivs i sin hembygd och Thorvald Strömberg är inget undantag. Det är ju allmänt vittnat att trivseln är en grundförutsättning för att en mänsklig varelse skall k~nna 82 utyecklas fullt och helt. Och till slut får man inte förgäta den insats hans manager, tränare och personlige vän Vågen-ordföranden , doktor Harald Blomqvist gjort , inte endast för denna sin storstjärna, utan för allt vad idrott heter i den stad och bygd som blivit hans. Det är synd att inte även andra idrotter har fysiskt och - det får inte glömmas - lika intellektuellt inriktade typer att visa upp . Vilken eminent brottare hade det inte blivit av Thorvald med denna bredd över axlar och denna råstyrka i armar och ben. Som spjut- eIler diskuskastare borde en idrottsman av hans typ ha blivit stjärna. Och ändå v ågar man bestämt påstå att det på den nyländska, österbottniska och åboländska landsbygden skulle finnas massor av lika granlla typer om bara våra talangscouter runtom i bygderna skulle kunna förm å dem att intressera sig för idrott. Men det är som känt lätt att säga tulipanaros . Vad skall framtiden ha i sitt sköte för Strömbergs del ? got bestämt kan man naturligtvis inte komma med , men om han själv vill, med andra ord om intresset sitter i och helst ökar en arung, kommer han att vara oslagbar i hela världen en del år framåt. Man får hoppas att tanken p å en drömresa tilI Melbourne 195 6 skall sporra den reslystna riddaren av paddeln, såpass att han inte lägger sig tilI vila p å de lagrar han redan har, utan att han g r in för att också i fortsättningen ta ut aIlt det angenäma som idrotten skänker. Man U1111ar gärna Strömberg flera segrar och ära, sig själv till glädje och hans land och folkstam till ovansklig ära. När något stort sker, sker det i Där samlas även idrot!smännen. och känner sig som hemma . De veI at! MÄSSHALLARNA och idrotlen hör inliml ihop. därför Irivs de där . FINLANDS MÄSSA TELEFON 447777 Tankar efter OS-simmet Av J oop van der Reyden Ekenäs simsällskaps simskola sommaren 1952, som synes ingen brist på gott material. Segerrika Anneli H aaranen motlar sitt pris. 84 »O lympiska Iärdoman är en sats man funnit i många sporttidningar dessa dagar. Författare av populära och vetenskapliga artiklar visar på olika sätt sitt godkännande eller ogiliande av sina olympiska Iags resultat under den senaste Olympiaden. De bedömer och avgör så många saker att man inte Iängre kan veta vad som är trovärdigt och vad som är otroligt. På mitt bord ligger en inbjudan att skriva någonting för CIF-årsboken, n ågonting som behandlar det olympiska året och då passar ju ingenting bättre än att skriva n ågonting Ol;n Olympiska speIen. 1 Holland (och jag tror att fallet är detsamma i Finland) är allmänheten och kritiken inte särskilt nöjd med de egna insatsema i Spelen. Inte så att de ens skulle våga diskutera organisationen (den var perfekt) , men de kritiserar våra idrottsmän, våra ledare, våra organisationer eller någon annan som eventuellt kunde ha påverkat resultaten. Man får höra att våra idrottsmän var för vek a. Dessa kommentan;r har gjorts långt efter Olympiska spelen. Den första reaktion en gällde den ökade professionalismens förhallande till den reJativa amatörismen i vårt Iand. - Ack, huru många amatörer det finnes i Holland järnfört med andra Iän der! - Som jag sade , har denna slutsats ersatts med r ådet »var hård», men som diskussionen redan n ågr a veckor har visat, är intressegruppema inte själv säkra på vad var och en av dem menar med hårdhet. Nu försöker de hitta på andra orsaker tili våra nederIag i de Olympiska speIen. FeI h ar bl. a . funnits i uppfostran av ungdomarna. Det mest underliga i dessa diskussioner är, att alla har rätt, eller deIvis rätt. Det finnes utan tviveI nuförtiden mera ren amatörism i de mindre länderna än i de större. Det finnes ingen orsak att ha överseende med skillnaden i uppfostran t .ex. av den amerikanska och den holländska ungdomen; den fysiska uppfostran, som i Amerika är mycket viktigare än i det »gaJ.n.!nalmodiga» Holland. Det finns sanning i påståendet att holländska idrottsmän är vekare än t .€X. amerikanska eller ungerska idrottsmän . ]ag vill bara säga några ord om hårdhet; inte för att jag tror att den är en avgörande faktor i idrott , men därförinnan: 85 1.) ] ag är ingen expert på amatörism. 2) ]ag tror inte på att vårt undervisningsministerium är villig att ändra uppfostringssystemet p grund av de svaga resultaten i Olympiska spelen. Varlör vili vi att våra idrottsmän skall bli hårdare? För att vi vilI ha bättre resultatl Men huru få goda resultat? Tre antagliga orsaker varför man kan anses vara en bra idrottsman: 1. Man kan vara ett maturbarn,), det är möjligt, om man av naturen har styrka (t.ex. AIne Borg, när man tänker på hur han slog rekord under förhållanden i vilka en normalt byggd kropp med norrnal kondition skulle ha vägrat funktionera). 2. Man kan ha en tekniskt god stH; man är en tränad idrottsman (som t.ex. den holländska ryggcrawlflickan som kom på fjärde plats i den Olympiska finalen). 3. Man kan vara mycket hård; man har en god kondition, som det kallas i Finland. Svårighefen med detta schema är att det inte är lätt att skilja den ena orsaken frän den andra. När man t.ex. tänker pä Zatopek, gäller den första tanken hans kondition, men vid närmare eftertanke att han är av naturen begåvad. Men det finnes mänga som säger att han har en bra stil och lika många att hans til inte är bra. Alla tre egenskaperna har här förenats i en enda idrottsman. Men vad är det viktigaste? Ingen framgång i de moderna Olympiska spe1en utan dessa egenskaper, inga medaljer utan stil, utan en viss naturlig kondition ·eller utan hårdhet? För att besvara fr gan "vad som är det viktigaste,), skulle jag vilja gå ,en omväg. Man kunde dela idrottsmänl1en i tre grupper: a.) den medelmåttiga idrottsmannen b .) den goda idrottsmannen c.) idrottsmannen av toppklass Den första gruppen består av idrottsmän som utövar en sportgren de 2.r intresserade av på grund av att de anser sig ha fallenhet iör den . Här förutsätter vi endast pojkar och flickor som har vissa naturliga förut sättningar för en viss idrottsgren. En sådan förutsättning utesluter å ena sidan dem som slagit sig på fel idrottsgren; t.ex. typiska tyngdlyftare som försöker bli världsmästare i simning, å andra sidan sädana som AIne Borg som har mera än naturliga förutsättningar för en speciell idrottsgren . Den andra gruppen bildar de som har lite me ra än den llförutsatta konditionem; d .v.s. de som kan komma tili goda resultat utan regelbunden träning, de som har fått en stH genom träningen och de som har 86 bara den normala förutsättningen, men en sådan andlig härdhet att de kan göra mera av den .förutsatta konditionem än en normal person . För att göra historien enklare lärnna vi bort de särskilt lämpade och de med särskild mentalitet, den senaste gruppen , för att vi finner dem mest i verksamhet i lagsport, inte inom simningen. Då ha vi kvar den normalt begåvade idrottsmannen som kan komma upp tili god klass genom träning, god och regelbunden träning förenad med en normallivsföring som borde utmärka varje idrottsman. Vi kunde ha slutat detta utkast här om vi inte hade för avsikt att säga nägot om lärdomen av Olympiska Spelen 1952: llhårdhetem. Men denna faktor är just vad som behöves för den goda klassens idrottsmän för att komma upp tili den lilla gruppen av toppklass idrottsmän. Endast den hårdaste av de vältränade idrottsmännen som deltar i OS kan komma tili stjärnklass och vinna en guldmedalj. Vad menar jag då med hårdhet, med "konditiom som det vanligen kallas i de finländska idrottskretsarna? ]o,inte endast den fysiska hårdheten,kraften o.s.v., utan också den andliga styrkan; nerver, som möjliggör sådant som under träningen är alldeles normalt, men under trycket av en viktig tävling ofta är mycket svårt. Två exempel: Duncan, som före OS var en ganska okänd simmare, hade nerver att börja (,00 m frisimning med den strålande tiden av 1.01 på den första hundra metern. De stora stjärnorn.a som t.ex. Konno, började inte snabbare än 1.0(, i semifinalen. En pojke frän Syd-Afrika berättade oss att detta var normalt för Duncan. Han brydde sig inte om stjärnorna, utan simmade p sitt eget vis. Det behöves andlig styrka utom fysisk kondition förenat med den nödvändiga energin för att göra detta. Ett annat exempel: Finalen på 200 m . bröstsimning för män. Klein ledande följd av Davies 2-3 meter efter. Den sistnärnnda har alltid en långsammare utgångsfart. Visar icke det hans inre kraft, att låta Klein, världsmästaren, leda de första hundra meterna, medan han simmade sitt eget lopp. Ett exempel av raka motsatsen : Cleveland, som säkert skuUe vara i stånd att göra samma tid som segraren Scholes (Cleveland är innehavare a,- världsrekordet på 100 yards). Ni skulle ha sett honom före tävlingen. Han såg inte åt någon, bara gick fram och å ter hypernervös . Det blev ingen finalplats för honom. Detta var också orsaken tili att det holländska laget i allrnänhet rnisslyckades. Holländarna var andligt för svaga. Var det inte på samma sätt med de finländska simmarna? Före OS fina . tider och högre hastigheter överallt, men under Spelen rädsla för konkurrenterna. Utom brist på andlig kondition, precis som hos holländarna, fr ånvaro av fysisk kondition . 87 Sammandrag: Det behöves stil för att komma från medelklass tili en högre klass; hårdhet för att komma upp till stjärnklass. Dessa fakta är välkända. Men det man vet från förut, uppfattar man inte alltid förrän det är inpräntat . . Efter-Olympiska tankar huvudsakligen koncentrerat på den Olymplska lärdomen: frånvaron av h årdhet i ordets varje bemärkelse. Det är någonting att minnas de närmaste fyra åren. JooP vau der R eyden i kretsen av sina adepter. 88 Skolidrottsför bundets kontakt med folkskolorna Av Nils Luukkonen Sven ska Finlands Skolidrottsförbund, som under sin mer än 2S-åriga verksamhet för skolidrott i Svenska Finland haft sitt arbete förlagt enbart tililärdomsskolorna, har under den gångna sommaren gjort det första försöket att utvidga sin verksamhet så, att den även skulle komma att ornfatta folkskolorna. Då ett upptagande av folkskolorna i förbundet genom bildande av folkskolidrottsföreningar knappast skulle gå att förverkligas och då förbundet kände sig rätt främmande för folkskolidrotten, beslöts att den första kontakten skulle tagas genom kursverksamhet. Efter att ha stått i förbindelse med Samfundet Folkhälsan och Svenska Finlands Idrottsförbunds si=åd beslöt förbundet planera och sköta denna kursverksamhet i egen regi. Väl medvetet om det betydande arbete Sarnfundet Folkhälsan och Finlands Röda Kors nedlägger för befrämjande av simkunnigheten ute i landsbygden och för att undvika intrång på deras verksamhetso=åde, gjorde SFSI sina kurser tilllek- och idrottskurser, vilka skulle ge eleverna undervisning i bollspel, friidrott, lek- och gymnastik, orientering, sirnning och hygien. Dessa kurser ha dessutom så vitt möjligt placerats på orter, där närnnda organisationer ej anordnat kurser under sommaren. Sålunda har dessa kurser, vars längd fastställts till 10 dagar och för vilka främst gyrnn.stud. verkat som ledare, hållits på följande orter: Malax (kursledare: gymn.lär. B. Eklund), Terjärv (folkskollärarinnan Margit Högnäs), Pedersöre (gymn .kand. N. Luukkonen), Stor-Pellinge och Emsalö (gyrnn . kand . S. Andersson), Marudd (gymn.kand. C. Stålström) , Kimito (folkskolIärarinnan Gretel Sommardahl) , Degerby (gyrnn .kand. S . Nummelin) samt Tenala, där kursen gjordes till ett 6-dagars läger i sa=åd med Tenala I.F. och med gymn.stud. Kerstin Lundmark och gymn.kand S. Nummelin som ledare. Vid undervisningen ha ledarna så vitt möjligt följt samma linje. En del avvikelser beträffande undervisningen i de olika idrotterna ha gjorts beroende på elevmaterialet, kursplatserna och till inte ringa del på väderleken. Ett sammandrag ur kursrapporterna ger i medeltal följande antal 89 undervisningstimmar: bolIsepl 9 tim ., friidrott 12 tim ., lek- och gymnastik 12 tim.~ o~entering 9 tim. och sirnning 8 tim. På grund av den mårigsidiga undervlsrungen ha kurserna varit mycket givande. Därom vittnar redan den stora anslutningen. Sammanlagt ha nämligen 379 skolelever i åldern 6-18 år deltagit, därav 144 flickor och 235 pojkar, fördelade på kurserna enligt följande : Malax 13 flickor + 1 7 pojkar eller 30 deltagare, Terjärv 30+22=52, Pedersöre 18+34 =5 2, Stor-Pellinge 24+21 = 45, Emsalö 30 + 31 = 61 , Marudd 27 pojkar, Kimito 24 + 37=61, Degerby 37 'pojkar samt Tenala-lägret 10 + 18 = 28. . Efter denna start kommer Skolidrottsförbundet årligen i mån av möj lighet att anordna lek - och idrottskurser, emedan dessa mer än n ågontin a a~n~t ha möjlighet att lägga grunden tilI en sund idrott och skapa en be~ hovlIg kraftreserv för de övriga förbunden . ( 1 nlösf fävlingsbild) Se och lyssna i skog och mark Av Fil.dr. Göran Bergman J(urt Skä,'sfröm i olympiskt arbele. F Skidförbundets nye ordförande Enzio Sevon tillsammans m ed P ekka Tiili kainen . ör den som lärt sig att hela tiden ge akt på naturen blir allt friluftsliv långt mera givande än för den som inte är van att t yda naturens uppslagn a bok. Våra l åga berg, de sist a resterna av en storvulen bergskedja, röjer ett geologiskt perspektiv större än de flesta andra trakters på vår jord. Men bergen ger oss också data från geologiskt sett mycket sena perioder i vårt lands utveckling. Nästan varje slät berghäll bär spår av inlandsisens rörelse . Infrusna stenar har skrapat refflor i bergens yta och dessa refflor är nästan alla orienterade i sydsydostlig riktning, det håll som var ismassornas rörelseriktning. På ismassornas st öt sida är bergen rundslipade, men på den södra sidan mer eller mindre skrovliga och där ligger det dessutom massor ay stenblock som isen lämnat eft er sig. Här och var finn er vi ensamma stenjättar långt från andra blockmarker. Kanske de en gång kommit drivande med något isberg. Många flyttblock i södra Finland består av sådana bergarter som finns bara på bestämda ställen i landet , och man kan därför ofta dra slutsatser om varifrån blocken har transporterats av ismassorna. 1 s ~'nnerhet den såka llade rapakivigraniten är lätt med sina karakteristiska 90 91 runda strukturer identifierad också för en lekman. De senistida strand~ljerna och under isens smältningsperiod bildade åsar är ju även någont~g..my~ket karak.teristiskt för vårt landskap. När du rör dig längs en , forsok foreställa dig hur det såg ut på detta ställe när inlandsisens smältvattensälvar strölTu.nade ner tili en karg och öde ku.s t, där det knappast fanns mera vegetatlOn än det nu finns vid ku terna nedanför Grönlands in:andsisar, oc~ där. dj:u-livet sannolikt präglades av val ocb isbjöm, säl, masfågel, arkbska suufaglar och alkfåglar. Hur annorlunda är det inte nu o Skogen har.in~~ndrat ocb vi vet rätt bra hur derll1a invandring skett tack v~re ~tt fromJolskornen som under årtusenden inbäddats i myrmarkerna blbehaller alldeles artspecifika karaktärer och tack vare att man lyckats bestämm~. avlagringarnas ålder. Där våra odlingar nu befinner sig låg marken f?rr u:est lll1der vatten, landhöjningen är ju rätt betydande hos ?ss. Spec_lellt 1 ~andets västra de1ar är den stor, nära en meter på hundra ar. Men aven Vld sydkustens västra del är den nära l.O cm på htmdra år. Den nyländska kustbygdens slättmarker upptogs säkerligen förr av lövskogar eller blandskogar, som trivdes bra på den gamla havsbottnen. Men r:uförtiden har vi inte så värst mycket kvar av dessa lövskogar. Den mänsk~g~ kulturen ~ar .på detta sätt bidragit tili att minska det sydliga inslaget 1 var flora och mdirekt därigenom även i v år fauna. När vi ute i markerna kom:ner tili en löväng så skall vi därför fara varligt fram. Ge akt p å den vå_rliga blo~sterp:akten i hassellundar och på k alkrnarker, just sådana stallen kan aven 1 vårt karga land få en nästan mellaneuropeisk prägel. Ge akt på den fågelsång som på våren ljuder i dessa lundar. Ingen al1l1an sko~styp har e:: så a.rtrikt och individrikt fågelliv. Det är lövsångare och bofink ~ den forra sJwlger en vemodig och avtonande stump, medan den senar~ sJuuger ungefär samma melodi i raskt tempo och i strålande dur. Där f~s. trä~gårdssål1gare, blåmes, rödhake, koltrast och många andra. Nar V1 fran en sådan lund kommer ut i den rena granskogen är kontrast~l slående:. Bofink n sjunger visserligen även där, men av det myller av olika fågelroster som fanns i lunden hör vi inte mera mycket. Granskogen har en helt al1l1an fågelvärld, och antalet fåglar är kanske hälften av ~ad som finns i de rika lundama. Särskilt typisk för granskogen är den lilla kungsfågeln, som sjunger sin visa i ett så högt tonläge att många g~mla p:rsoner ~te a~s kan uppfatta den. Sällan fät vi syn på kungsfageln dar den haller tili högt uppe i granarna, men vi hör den ofta locka sri-sri-sri~~ri o.~h sången påminner lite om järpens. 1 sumpig granskog med enstaka lo~trad ~~ller svartmesen tili, den sjunger ganska likt talgoxen, men med fmare rost och snabbare tempo. Där undervegetationen är rik , t.ex. bland ormbunka r och hallonsnår , håller rödhaken tili . Vi hör den ofta k11~ppa tip-tip~tip ........ . .. . . , starkt och ihållande. Sången som borJar redan vld ett-tiden på försommarnätterna är omväxlande 92 spröd och med små pauser. Tili granskogens fåglar hör också taltrasten , som även den sjunger i morgonskymningen och på kvällen . Men både rödhaken och trasten sjunger nog även ofta mitt p dagen . Långt mindre är fågellivet i de moartade tallskogarna och på de öppna tallbevuxna bergen. Tofsmes , rödstjärt, grå flugsnappare, trädpiplärka och bofink finns , men inte är det m åtJ.ga par per kavadratkilometer. attskärran hörs på nätterna surra ungefär som en avlägsen lättviktsmotorcykel. Om det är i mera öde trakter med myrar kan kanske ett tranpar då och då höras, och i april spelar orrarna på myrar och backar om inte människan fördrivit dem. Följ med hur f gel1ivet på våren förändras. 1 mars och början av april finns det kanske redan en och annan stare, lärka eIler nyanländ kråka I å gödselupplagen p fälten. Men under ett par veckor efter denna tid kommer det dagsträckande fåglar alldeles oavbrutet tili vårt land. Ornitologen hör då från en klarblå vårhimm 1 oavbrutet finkarnas jyb, j yb och lärkornas prrio, men han ser dem inte så lätt . Men är det mulet och disigt så flyger fåglarna lägre och då kan vem som helst se sträcket. Blir det sedan ett plötsligt bakslag med snö ger sig många småfåglar iväg tilibaka ett stycke söderut för att wldgå svält . Omkring den 10 april brukar skrattmåsarna dyka upp i hamnarna. Vid samma tid börjar de första bofinkarna sjunga i skogarna, en tid senare kommer taltrasten, men först i maj får vi höra det myller av fågelröster som är typiskt för lundarna. Av dessa sena flyttares sträck ser vi inte mycket, det försiggår nämligen mest på natten . Naturen är!tili av saker som är värda att känna tili och se. Att lära sig en och annan fågel är inte svårt, och redan det ger en vandrillg i skoger ett nytt inllehåll. Vår natur är under en stor del av året bister och h ård. Bara enstaka mesar, domherrar, gulsparvar, kråkor och kanske några hönsfåglar och spettar ger den liv på vintern. Men när våren kommer sker alltid samma metamorfos; känner du naturen eller t .o.m. bara några detaljer av den så kan du på ett helt annat sätt njuta av det som skiljer våra breddgrader från de oföränderliga, rika men ändå inte omväxlande naturen i söderns rikare länder. Arstidsväxlingarna är ju vår nordiska naturs största charm, med föga besvär kan du, bara du med öppen blick rör dig ute, få del av de rika värdell som just i årstidernas spel står envar av oss till buds i rikt m ått. 93 • Några ord om rodd Av G. B jömström RODD EN T JUSIG SPO RT 94 R odden är ej upptagen p å CIP:s program, m en d å ett flertal svenska roddklubbar intar en framträdande plats inom landets roddsport torde en artikel som denna, väl h är försvara sin plats. Med rodd menar jag nu rodd i b åtar med glidsäten (slejdar). D et är nämligen glidsätena som gör , att rodd i dylika b åtar vitt skiljer sig från den sedvanliga rodden i b åtar m ed fasta säten. Glidsätet möjliggör en märkbar förlängning av årtaget och fordrar även ett fast stöd för fötterna, s.k . fotsparkar, i vilka fötterna fästas. Roddaren kommer sålunda att anväl1da ej elldast r ygg- och armmusklerlla utal1 ävel1 bellmusklerlla. Dessa är ju i allmällhet mälll1iskans starkaste muskler, varför årtaget gellom slejdallordnillgen ej elldast villller i lällgd utall också i styrka. Ävell magmusklerna tas i al1språk, iSYllllerhet vid återförillgell, d .v.s. d å roddarell efter avslutat årtag återväl1der till utgångsställnillgell för ett nytt sådant. Som man ser är rodden p å så vis b edriven en synnerligen mångsidig och utvecklande idrottsgren. Men rodd med glidsäten för även m ed sig en teknik helt olik den i båtar med fasta säten. Artagen bör vara jämna utan knyckar och roddarens rörelser böra utgöra en fortg ående rytmisk rörelse. Rytm och teknik är betingelserna för en god rodd. Detta gör även , att rodden är en av de mest utpräglade lagsporterna. Roddarna i ett båtlag böra smälta samman till en enhet, laget, så att deras rörelser komma att verka som utförda av en enda man. Detta ställer stora krav såväl på roddarna som på deras tränare. E n roddtränare bör förutom att äga en god kunskap om roddens teknik och träningsmetoder även vara en god psykolog för att samordna de olika viljor medlemmarna i laget represel}terar. Beträffande b åtmaterialet må här närnnas, att b åtarna med avseende å byggnadssätt kan indelas i inriggade och utriggade b åtar. De il1~iggade båtarna ha årtullarna (svirvlarna) fästade i relingen och är dessutom klinkbyggda. De utriggade båtarlla åter ha svirvlarna fästade p å stålstativ (utriggare) utanför relillgell och är vallligtvis kravellbyggda. Klinkbyggda utriggade båtar allvällds llästan uteslutande för träningsändamål, emedan de är betydllgt tyngre än de kravellbyggda. Indelningen i in- och utriggade båtar är dock ej den enda. Atskillnad göres även mellan scull-båtar (parårsb åtar) och övriga båttyper. 1 parårsbåtarna har varj e 95