Innehåll: - Litauenhjälpen

Innehåll:
Hälsning från Annelie
Resa med Sagas lastpojkar
En bok blev till
Välgörenhetsgalan
Litauenhjälpens
Sommaren är här i all sin prakt! Nytt liv och
ny kraft följer blomstertiden i både hjärta och sinne. Det som legat i
vila får ny kraft och skjuter nya skott och många skrivna rader blir
en bok om Litauenhjälpen. Kerstin kommer att få sin bok klar i
sommar. Jag som har tjuvläst den kan avslöja att den vill man inte
missa! Jag som hade så mycket att göra, lade undan alla måsten för
jag kunde inget annat. Detta skriver jag inte av artighet eller för att
Kerstin är min mor, utan för att jag rycktes med i berättelserna om
människors liv och de spännande äventyr som hjälpsändningarna har
inneburit. Resorna som pågått såväl i Litauen som i själen.
årsberättelse för 2011
Stadgar för Litauenhjälpen Tikéjimas, Viltis,
Meilé
I detta nummer finns också verksamhetsberättelsen för 2011,
samt stadgarna då detta blev önskat av årsmötet.
Jag ser också fram emot den kommande
välgörenhetsgalan i Karlshamn i september. Då vi får samlas i den
lite större skaran för att dela ett gemensamt intresse; Litauens barn,
familjer, ensamma och äldre. Att dessutom få ta del av underhållning
av olika slag under galan gör inte saken sämre! Pengarna vi får in
kommer att gå till hjälpsändningsarbetet som alltjämt fortgår. Bjud
med dina vänner och bekanta. Hoppas vi ses!
Sagas ”lastpojkar”
20 år är en livstid för många i vår värld. För andra har
livet precis börjat. 20 år i Litauenhjälpen har inneburit processer av
alla de slag. Nytänt hopp har vaknat och medfört ökat ansvar och
många har valt att dela vidare av det man själv har fått. Det vi gör
för varandra och andra får börja i en kärlekshandling - det är så vi
mår bäst av att leva. Lyssna till ditt hjärtas önskan och följ det.
Ibland möts man av motighet och skepticism, men vi måste våga för
att kunna vinna. Fortsätt vara den Du är – för Du är viktig!
I början av juni reste jag med en grupp litauenhjälpare till Litauen
Bara en av dem hade varit där tidigare. Den ena resan är inte den
andra lik så det skulle bli spännande för mig. Jag gör ju inte längre
en resa i månaden längre som jag gjorde under 15 år och hade inte
varit i Litauen sedan jul förra året.
Glad sommar!
Hans , Sixten, Per-Åke, Leif, Alf, Bengt och Lisbeth heter
mina medresenärer. Vi bodde på hotell ”Gamla skogen” strax
utanför Pagegiai. Tadas hus har ju brunnit så hans gästrum var inte
tillgängliga längre. Hotellet ligger i skogen och det var där som
skogsvaktaren och hans mannar höll till förr i tiden. Idag är det
privatägt och blir bara större och större. Trädgården är en dröm.
Blomprakten var och är enorm. Varje dag sköts den av två personer
från morgon till kväll. Rummen är sagolika både ute och inne,
maten är mycket smakfull på alla sätt och läggs fram på fat som
små konstverk. Där bodde vi och njöt!
Er ordförande Annelie Öberg
Dag 1 av lille Andes liv och fotot är taget av Bengt Pettersson som
senare följde med till Litauen tillsammans med Peppe Alfiero. De
gjorde reportage om Litauenhjälpens arbete och det kunde läsas
varje dag under en vecka i Blekinge Läns Tidning. De träffade
Martynas, Siguté, Matti, Jurgita med flera.
Vårt resmål var att visa hur Tadas och hans vänner jobbar med
Litauenhjälpen i Litauen och vilka som får hjälp och på vilka sätt. Vår
första dag började med att träffa Jurgita som varit i Sverige för att
operera sitt öga på Mas i Malmö för 15 år sedan. Eftersom familjen
inte visste att vi skulle besöka dem så stannade gruppen utanför när
Tadas och jag sprang in. Det blev stor uppståndelse och glädje då vi
återförenades igen efter ganska många år. Jurgita hade fött en liten
dotter som nu är två år gammal. Mamman, Jurgita och några av
syskonen gick med oss ut. Vi såg att möbler och sängar där inne var
slitna och gamla och vi förstod också att de inte hade så mycket att
äta. De var så små och tunna hela familjen.
bemötta av musik
hembygdsdräkter.
och
sång
av
en
musikgrupp
iförda
Ute vid bussen väntade våra svenska vänner. Det blev ett kärt möte
trots att ingen av dem kände till varandra sedan tidigare. Leif fick en
blöt glans i sitt öga och fick ingen ro förrän han fick träffa dem igen
några dagar senare.
Vi reste vidare till Salantai för att möta våra goa vänner Onte och
Stasys som fick en blästringsmaskin av Sigge från Åhus för en del år
sedan. De visade oss stensliperiet och tog oss med till ett café där
plötsligt min vän Valentina stod på tröskeln med en blomma i sin
hand. Valentina var i Sverige för många år sedan med en sånggrupp
som kallades för Näktergalarna. De höll många konserter i Skåne
och Blekinge till förmån för Jurgitas förestående operationer och
fick in ca 50.000 kr. Nu vill vi få hit dem en gång till men hennes
elever byts ju ut varje år så det blir nya ansikten i så fall.
Resan gick vidare till raketbasen utanför Plunge. Där har jag varit
många gånger tidigare då det var svart, dåliga lampor och
skrymslen. Vi trodde inte vi skulle hitta ut, men nu har de gjort
museum där och det var så uppsnyggat och målat så allt såg nytt ut
men det var intressant för oss alla. Raketen var riktad mot väst en
gång i tiden.
Vi följde med och lämnade ett piano som Morgan i Karlshamn hade
skänkt. Det kom till en hembygdsförening och skola och vi blev
Vi visades runt på en skola för handikappade små barn och jag blev
glatt överraskad att det hänt så mycket positivt under de sista åren.
Alf tog fram sin gitarr och Hans blev körledare för oss. Vi sjöng Idas
sommarvisa och här kommer Pippi Långstrump och lite annat smått
och gott för dem. Vi hoppas att de tyckte om vår oövade kör…
På onsdagen skulle det tecknas avtal, som egentligen redan var
tecknade men Siluté kommun ville offentliggöra det ordentligt och
hade gjort ett projekt som gjorde att de skulle få EU-bidrag till
detta. Massor av fint folk var samlade som borgmästare och
ministrar och även han som äger åkeriet som vi anlitar till våra
transporter. Han är också en kommunpolitiker som höll ett tal.
ont i fötter eller höfter tog en promenad dit. Lisbeth, Bengt och jag
fick tid för en liten pratstund och det var inte fel det heller.
Virginija vår bästa tolk var med oss hela tiden trots att hon hade
mycket att göra hemma. Hon tolkade och vi kunde inte förstå att
hon kunde komma ihåg allt vad som sas eftersom talarna glömde
bort att hon skulle tolka. Jag tror att hon förkortade det som hon
kände inte var vesäntligt. Det gjorde hon i så fall rätt i, för det blir
drygt för alla.
En dag då jag bara skulle springa in och hämta ut ett mail på
biblioteket medan de andra skulle vänta i bussen så väntade de inte
i bussen utan välkomnades in och fick en rundvandring där.
När avtalet som symboliskt skulle skrivas under ombads jag att
komma fram. Då hörde jag plötsligt skrap av stolar och när jag
vände mig om stod varannan deltagare upp med kameror i sina
händer. Då kände jag en liten darrande oro. Var det här så
allvarligt? Jag frågade samarbetspartnern om jag borde svettas.
Hon log och sa att allting var i sin ordning och jag kunde vara lugn.
Tadas fanns ju där och visste vad allt handlade om så jag hade
verkligen inget att frukta. Så nu har vi tecknat ett officiellt
samarbetsavtal mellan Litauenhjälpen och hembygdsföreningarna
som vi skickar hjälpsändningarna till. Nu hade de alla gått ihop till
ett.
Vi bjöds sedan på rundtur i lagunen och åkte runt Rusné som också
ibland kallas för Litauens Vinedig. På båten var det dukat upp ett
mingelbord med allt möjligt gott. En dag tog vi alla semester och
åkte ut till Neringa för att tassa runt ute i öknen. Det var lite säreget
för den ovane och även Tadas som varit där många gånger visste
inte om att en hel liten by ligger under sand där. De som inte hade
Här fanns kunskapens källa, gjord av böcker naturligtvis. Vi tittade
ner i den och trodde att den var många meter djup men det låg en
förrädisk spegel i botten på golvet och därnere kunde man se
grenar med fåglar på . Det var kul! Nu vet vi hur vi ska kunna göra
med alla böcker man får in och som ingen vill ha eller köpa.
En kväll var vi bjudna på en konsert. Den hölls av tre idoler i Litauen.
En av dem kom på andra platsen när Litauen skulle kora årets
tävlande i Eurovisionsslagertävlingen. Han och två andra
tävlingsdeltagare gick ihop och ordnade en grupp och hjälper nu
Martynas att finansiera sin armprotes som han ska få i Österrike.
Tjejerna tjusades av dessa charmiga killar men även grabbar och
vuxna tyckte om dem. De gjorde tre konserter för Martynas
räkning.
Här kommer ett litet album från resan med ”sagas lastpojkar” och
Lisbeth och Bengt från Bräkne-Hoby
Leif, Jurgitas mor o syster
Alf
En mycket stolt Martynas med nyvunna vänner som stöder honom.
Hoppas på att kompisarna kan komma till galan i september.
Vi bjöds hem till Martynas efter konserten och sångargrabbarna och
deras flickvänner likaså. Maten Dangoule hade lagat var så god så vi
somnade gott den kvällen då vi ätit mer än vad vi behövde.
Hembygdsföreningen i Deguciai följde med oss ut på hembesök.
Det är alltid intressant och se hur folk bor och lever. Den lilla
farbrorn som en dag för ett par år sedan bad om att få ett par
byxor, träffade vi på. Hos honom har Tadas sett till att det blivit
målat och gett honom möbler som han tidigare hade saknat. Han
blev så glad när vi kom och han såg att Tadas var med. Kvällen
avslutades med mat hos Viktoras i Katyciai. Han tog med sig några
frivilliga herrar på en bastukur och blev ingnodda med salt och fick
”pisk” av riset. De kom ut som nyfödda spädbarn i hyn. Jag tror alla
hade fått något annat att tänka på än vanligt och intrycken blev
bara fler och fler.
Leif och två träskulpturer
Hans i samspråk med årsbroder
Sixten
Lisbeth, Martynas o Bengt
En bok blev till…
Under år 1997, skrev jag ner minnesanteckningar som jag sedan
gömt undan lite varstans i byrålådor och pärmar. Anteckningarna
gjordes till små uppsatser om olika händelser jag varit med om då vi
börjat resa till Litauen för att dela ut det som vi samlat in eller
tillverkat själva. Pärmen som jag sedan fyllt med dessa uppsatser
blev nerlagd i en banankartong då vi flyttade från Hoby. Vi hann
aldrig öppna alla kartonger då vi som familj flyttade, vilket vi gjorde
ett antal gånger under några år. Vi hade ett ”lager” av allt möjligt
förvarat i en lada. Ladan brann ner till grunden och vi blev då av
med ett och annat och jag trodde även denna kartong blev offer för
lågorna. När vi sist flyttade till Tararpsvägen öppnades alla
kartonger och jag blev glad när jag hittade pärmen jag trodde jag
förlorat.
Jag läste genom sidorna (ca 130) och börjad fundera på om jag
skulle skriva en bok, vilket min lärare sa till mig redan då jag var en
femteklassare, att jag nog skulle göra när jag blev vuxen. Nu hade
jag dessutom de 130 sidorna och ytterligare 15 år att skriva om. Jag
började fråga mina vänner om råd. Skulle någon kunna vara
intresserad av att läsa om de upplevelser jag delat med många
litauenvänner. Sakta började en bok växa fram. Nu har jag satt sista
punkten i min första och kanske sista bok och allt ligger nu på
tryckeriet i Danmark.
Eftersom jag inte har något bokförlag som ligger bakom , kommer
jag att sälja den på Litauenhjälpens olika lokala insamlingsställen.
Jag tar emot beställningar av boken som kan bli en present eller
julklapp till människor som på ett eller annat sätt deltagit på resor
eller varit behjälplig genom åren. Boken kommer att kosta 200 kr
och jag ger en tia för varje bok jag säljer till Litauenhjälpen som
gett mig allt stoft till den. Titeln blev så småningom ”Det är Ditt
problem”. Varför titeln blev som den blev på boken, får du svar på
när du läser den.
Jag är oerhört tacksam för alla hurrarop och uppmuntran jag fått för
att boken en dag skulle bli verklig. När modet har svikit och kraven
som jag ställt på mig själv blivit för höga har jag haft en liten stab
bakom mig som lyft mig upp igen. Vår dotter Annelie har gått med
Litauenhjälpen och mig de senaste åren som ett oerhört stöd och
stor hjälp på många sätt, inte minst nu för att möjliggöra bokens
tillkomst. Hans Svensson från Åhus (som är gift med Saga som i sin
tur är en av de första som hjälpte till med Litauenhjälpen) erbjöd sig
att korrekturläsa boken och efter han gjort det bad jag honom att
skriva ett förord till den, vilket han också gjorde. Så här skriver han:
Jag fick min första kontakt med Kerstin Lindquist våren 1997 när
jag tillsammans med min fru Saga blev inbjuden till den ceremoni i
Bräkne-Hoby där Kerstin fick mottaga ”Positva-Sverigepriset”
med motiveringen att hon gjort livet lättare för tusentals
människor i Litauen och gjort Sverige välkänt utomlands. Hon har
nu inför 20-årsjubileet 2012, samlat sina anteckningar från åren,
som Litauenhjälpen har funnits, i en bok.
Välgörenhetsgala på stadsteatern i Karlshamn
den 29 september 2012
Kerstin är ingen dussinmänniska. Hon har med sin ledarförmåga
arbetat för tio och fått hundratals frivilliga att ställa upp i olika
sammanhang på olika orter både i Sverige och Litauen.
Litauenhjälpen kommer att hålla en välgörenhetsgala för att
därigenom uppmärksamma att det är 20 år sedan den startades och
behövs fortfarande ett tag till.
Med människokärlek, glatt humör, charm och en stor portion
”brist på vett och rädsla” har hon lett Litauenhjälpen. Tadas
Gircius, den litauiske rektor, som plötsligt bara fanns där och som
verkade handplockad att bli den, som med sitt varma hjärta, sin
organisationsförmåga och sin kunskap om sitt folk, blev den
ledare som behövdes i Litauen.
Teatern tar in 580 personer och hoppas att den fylls av engagerade
medmänniskor och deras släkt och vänner. Vi kommer att få besök
från Litauen av ungdomar som tidigare fått sina olika operationer
gjorda år 1997-98 i Malmö och Lund, med flera. Naturligtvis
kommer Anders Karlsen att bli hedersgäst för kvällen då han är
”orsaken” till att Litauenhjälpen kom till. Han fyller 20 år den 24
september och har just tagit studenten.
Boken läses med stor behållning, är bitvis riktigt spännande och
man känner tacksamhet att alla överlevde dåliga bilar, glashala
vägar och andra faror. Ibland har man en känsla av att ”Nån
däruppe” drar i trådarna.
Vi kommer att få lyssna till olika körer och sånggrupper som
Axplock från Bräkne-Hoby med Berit ljungström, Däkorna från
Jämjö, Familjen Enger från Bjärnum, Henriks Ljungströms grupp
från Malmö, vis och spelemän, dragspelsmusik, och Fia och Mono
kommer med Argentinsk musik och sång och vi kommer att få vara
med om ett och annat upptåg, bild och filmvisningar i korta varianter
och en del intervjuer mm.mm.
Jag har nyss tillsammans med ett gäng åkt runt med Kerstin och
Tadas i det område som Litauenhjälpen servar och sett behoven,
som fortfarande finns men också upplevt den stora tacksamhet
som litauerna ger uttryck för.
Boken är ett dokument, som visar att hjälpen når fram, att
människor, som ger av sin tid, sin kraft och sina pengar får tillbaka
i form av ett berikat liv
Hans Svensson Åhus
Biljetterna kommer att kosta 120 kr per vuxen, 60 kr för ungdomar
mellan 13 till 18 år och barn gratis. På biljetten kan man vinna en
resa för två personer till en vecka i Litauen, med kost och logi.
Biljetter finns tillgängliga för bokning hos Marie Toväng mobil
0768516591, Ann-Britt Aronsson 0454 771160, Eva Svensson 0455
50087, Kerstin Lindquist 0457 80085 och Åsa Svensson 0454
770585
Litauenhjälpen Tikéjemas, Viltis, Meilé
verksamhetsåret 2011
samt finns en loppisförsäljning i källarvåningen. Sedan uppstarten märks redan
resultat på intäkter. Flera frivilliga medarbetare har också engagerat sig i arbetet,
vilket är mycket positivt och tacksamt. Sedan medlemstidningens utgivande har
medlemsantalet ökat från 98st i april till drygt 200 st medlemmar i december.
Under det gångna verksamhetsåret har 5 styrelsemöten hållits, varav ett i Tadas
hem i Litauen samt ett extrainsatt styrelsemöte med anledning av brandolyckan av
Tadas bostad. I styrelsen har följande personer ingått; Annelie Öberg, Saga
Svensson, Eva Svensson, Annbritt Aronsson, Helge Forsberg samt suppleanter
Tadas Gircius, Anita Wigren och Maritha Johansson.
Blädinge
Brömsebro
Transporter
Under året har verksamheten fortsatt i princip som tidigare med det undantaget att
Brömsebrogruppen ansvarat för sin egen verksamhet enligt årsmötets beslut 2011.
Dock kvarstår samarbetet med fortsatt delade transporter enligt Ethels och Tadas
överenskommelser. I övrigt har avknoppningen av Brömsebrogruppen även
märkts i de uteblivna intäkter samt utgifter föreningen tidigare hade via arbetet i
Brömsebro.
Då hjälpsändningsfrakterna till Litauen är kostsamma, är föreningen beroende av
ekonomiska bidragsgivare. Föreningen har under året sökt och beviljats bidrag
från Lions i Åhus samt från Biståndsgruppen i Arlöv och Absolut i Åhus. Övriga
fraktbidrag kommer från privatpersoner och företag. 10 transporter med
hjälpsändningar har nått Litauen under året. Hjälpsändningarna som förs över
vattnet fortsätter att göra nytta hos de behövande. Bl a har ett stort antal
sjukhussängar nått privatpersoner, gamla och handikappade i sina hem.
Under två veckor i somras hade LH en utställning i vägkyrkan i Blädinge
församling. Förhoppning finns om ett utökat samarbete och måhända kan det
bildas en ny lokalgrupp i Blädinge?
Lokalgrupperna
Gåvor
De fyra lokalgrupperna i Åhus, Lomma, Olofström och Jämjö har jobbat på som
vanligt med regelbundna insamlingar av förnödenheter av olika slag. Arbetet med
loppis, marknader och icke minst de välbesökta stickcaféerna har nått framgång
under året. Olofströmsgruppen hade invigning av en ny lokal som stått till
Litauenhjälpens förfogande i flera år, utan kännedom om detta. Det var med
pompa och ståt gruppen höll invigning av lokalen. Loppis, café, lotteri, korv med
bröd, godisutdelning till barn samt underhållning var en del av det som bjöds på
under invigningen. Dagen till ära fanns även Tadas och Algis från Litauen på plats
och lokaltidningen kom för att göra ett reportage.
Under hösten har en lokalgrupp återbildats i Bräkne-Hoby, Stenåsavägen 1, där
LH en gång startade. Därmed finns nu fem lokalgrupper. Kerstin Lindquist har
haft en praktikperiod ett par månader i slutet av året. Hennes arbetsuppgifter var
att starta upp verksamheten i Bräkne-Hoby, vara redaktör för medlemstidningen
samt ansvarig för hemsidan. Hon samordnar även transporterna Sverige-Litauen.
Julmarknaden i Bräkne-Hoby blev välbesökt och insamling pågår kontinuerligt
Många gåvogivare öronmärker sina bidrag till de olika projekten, vilket är
glädjande. I slutet av året fick föreningen en gåva på 200 000 kr från en anonym
givare. Denna summa är öronmärkt till de projekt föreningen anser viktiga att
stödja.
Litauenresa och hembygdsföreningar
Styrelsen var på besök i Litauen i september där man i Tadas hem höll ett
styrelsemöte. Det var händelserika och värdefulla dagar för alla närvarande. De
flesta tog minibussen från Sverige via färja över till Litauen, någon tog en flygresa
och mötte upp med gruppen samma ankomstdag. Resor och uppehälle bekostades
av resenärerna själva. Styrelsen följde Tadas välorganiserade program för vistelsen
och besökte tillsammans med Kerstin Lindquist och ett par medresenärer, de tre
familjer och personer som föreningen beslutat hjälpa och stötta på olika sätt. Det
är 3 huvudsakliga projekt som varit aktuella under året.
Under styrelsens besök i Litauen blev det även möten med olika
hembygdsföreningar och deras representanter. Litauenhjälpens samarbete med
dessa föreningar är mycket viktiga. Tadas har samordnat ett unikt nätverk och
meningen är, att föreningarna som har kännedom om sina respektive byar och
städer ska kunna informera om de behov som finns runt om. Det handlar om 25-30
byar som LH har kontakt med. Under en kväll var styrelsen inbjuden till ett
storslaget möte med hembygdsföreningars representanter. Det bjöds på
underhållning, alltifrån en liten pojke som spelade dragspel, sjungande och
pianospelande barn och ungdomar till ett äldre folkdanslag som bjöd på sina
fantastiska röstresurser. Underhållningen varvades med många fina och värmande
tal. Tacksamheten för LH och alla dess medarbetare och givare från hela Sverige,
genom alla tider, visste inga gränser. Denna kväll berörde oss alla djupt.
Plantskolan
Plantskolan i Natkiskiai går framåt och Tadas har goda förhoppningar om att
under det kommande året få sälja mycket plantor av olika slag. Marknadsföringen
har pågått under verksamhetsåret och plantskolan blir därmed mer och mer
självgående, på så sätt är ännu ett mål på väg att nås.
Projketen
Enligt årsmötet 2011 beslutades att arvet från Yvonne Gustavsson uteslutande
skulle gå till hjälpinsatser i Litauen. Således ej till transporter. De projekt som LH
stöttat under året har bekostats av detta arvskonto samt av de öronmärkta pengar
andra gåvogivare lämnat.
sin dotter. Om han inte hade kunnat ge sin dotter ett ordentligt hem, hade hon
omhändertagits av myndigheterna. Projektet är därmed avslutat efter uppnått mål.
Rickardo har framfört sin stora tacksamhet över den möjlighet han nu fått!
Projekt 2 handlar om Vladas, ca 25-år som råkat ut för en arbetsplatsolycka där
arbetsgivaren fråntar sig sitt ansvar. Trots sitt handikapp efter olyckan och mycket
knaper ekonomi fortsätter Vladas att drömma om ett eget hem. Föräldrarna har
köpt honom en lägenhet, som är direkt hälsofarlig att vistas i med mycket fukt och
mögelskador. Vladas, hans far och bröder kommer att renovera lägenheten, men
de har inga medel att köpa in material för. Föreningens beslut är att stå för
materialkostnaderna. Under hösten har material börjat köpas in och renoveringen
förväntas fortgå till den är klar och Vladas kan flytta in i sitt eget hem.
Projekt 3 handlar om 10-åriga Karolina som tillsammans med sin familj råkade ut
för en trafikolycka som höll på att kosta dom livet. Mamman klarade sig utan
större skador, men pappan och Karolina fick bestående svåra hjärnskador som i sin
tur har lett till olika komplikationer. Föreningen har beslutat hjälpa Karolina med
ekonomiskt bidrag till sjukgymnastik, massage och ev annan träning som behövs
för hennes vidare rehabilitering. Rehabiliteringen ger goda resultat, hennes
rörelsemönster har blivit starkare och hon kan nu gå med visst stöd. Man har även
uppmärksammat att talet börjar återkomma, så sakteliga. För Karolinas fortsatta
progress är rehabiliteringen ett måste. Föreningen har för avsikt att fortsätta ge det
stöd som kan ges.
Föreningens mål och syfte har ännu ett år uppnåtts och styrelsen vill tacka alla
medarbetare och gåvogivare för ett fantastiskt engagemang och nödvändigt
samarbete. Ingen kan hjälpa alla med alla kan hjälpa någon!
Styrelsen
Projekt 1 handlar om Rickardo och hans dotter som fått sin ohälsosamma bostad
fullt renoverad. Detta väckte uppmärksamhet i en av lokaltidningarna i Litauen.
Med bilder på den lilla familjen presenterades det mycket ovanliga fallet, att en
ensamstående pappa får vårdnaden om sitt barn. Tack vare Litauenhjälpens
bidragsgivare, tillåter de sociala myndigheterna Rickardo att nu ha vårdnaden om
Red anm: Projekt 1och 2 är avklarade Projekt 3 går sakteliga framåt men nu har
mamman lärt sig träningsmetoder så hon kan hjälpa sin dotter själv men är
fortfarande behov av sjukgymnastik och massage. Familjen är mycket tacksam till
medmänniskor från Sverige som gett stöd genom åren. Projektet är inte avklarat
men går sakteliga framåt /
Stadgar för Litauenhjälpen, Tikéjimas, Viltis, Meilé
§1 Föreningens namn är Litauenhjälpen Tikéjimas, Viltis, Meilé
§2 Föreningen har sin adress i firmatecknarnas namn.
§3 Föreningens syfte är att på kristen grund bistå nödlidande människor
med olika hjälpinsatser.
§4 Som medlem i föreningen välkomnas var och en som vill dela
föreningens syfte och stödja arbetet med ekonomiska bidrag.
Medlemsavgiftens storlek beslutas vid föreningens årsmöte.
§5 Föreningar och företag kan erhålla stödmedlemskap. Stödmedlemmar
erhåller ej rösträtt vid årsmöte. Årsavgiften för stödmedlemmar beslutas
vid föreningens årsmöte.
§11 Vid årsmötet skall följande ärenden förekomma;
1. Val av mötesordförande, sekreterare och två
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
justeringsmän.
Fråga om mötets stadgeenliga utlysande.
Föredragning av räkenskapsberättelse.
Föredragning av revisorernas berättelse.
Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.
Bestämmande av antalet ledamöter för styrelsen.
Val av ordförande och övriga ledamöter i
styrelsen, halva antalet ledamöter ställs under
omval vartannat år.
Val av revisorer och suppleanter för dessa.
Övriga till mötet avgörande hänskjutande frågor.
§12 Vid årsmötet har varje medlem en röst. Medlem har ej rätt att rösta genom
ombud.
§6 Föreningens egendom och fonder förvaltas av en styrelse. Styrelsen
företräder föreningen i ekonomiska och juridiska hänseenden. Styrelsen
ska bestå av minst fem ledamöter. Styrelsens ordförande väljs av §13 För upplösning av föreningen fordras att minst två tredjedelar av de
årsmötet. I övrigt utser styrelsen inom sig erforderliga styrelsefunktionärer. närvarande vid årsmötet på årsmötet är ense om beslutet.
§7 Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse eller då minst tre av§14 Skulle föreningen upplösas tillfaller samtliga tillgångar Erikshjälpen för vidare
ledamöterna begär det. Styrelsen är beslutsför då minst halva antalet distdistribution till Litauen.
ledamöter är närvarande.
§15 Ändring av dessa stadgar skall godkännas av årsmötet med minst två
§8 Föreningens firma tecknas av den eller dem som styrelsen därtill utser. tredtredjedelars majoritet. Förslag till ändring av stadgar skall skriftligen ha
inkinkommit till styrelsen minst två månader i förväg.
§9 Föreningens räkenskaper avslutas per kalenderår. Räkenskaperna bör
för granskning överlämnas till revisorerna senast 15 dagar före årsmötet.
§10 Årsmötet ska hållas före april månads utgång. Kallelsen ska utgå
minst 14 dagar innan den dag mötet hålls.
Antagna på årsmötet den 1 Mars 1997
Ändring av paragraf 10 på årsmötet den 23 april 2005
Ändring av paragraf 2 på årsmötet den 24 mars 2012