docBEATLESNYTT NR 167
download 
Report Transcription
BEATLESNYTT NR 167
BEATLESNYTT NR 167 HÖSTEN 2012 FRAMSIDA E = !0(!/)1/%'.= DJB?=;D / äger nog många av er medlemmar i BIC. Äntligen kan vi presentera ett nytt nummer av Beatles Nytt. Undertecknad tog på sig rollen som redaktör redan i slutet av . Det känns skönt att kunna presentera ett nytt nummer. Nu är vi igång efter alla födslovåndor. Jag vill passa på att tacka vår nygamle ordförande Artillio Bergholtz som har varit högst behjälplig med det redaktionella arbetet.Time takes time och att matcha Robert Gilles formidabla jobb är ju omöjligt. Dock, vi känner oss nöjda med resultatet och hoppas att ni medlemmar gör detsamma. Detta nummer har två framsidor och två baksidor som ni ser, men så kan det bli när det är -årsjubileum. Inför nästa nummer, som beräknas utkomma i december, ser vi tacksamt emot era åsikter och synpunkter på tidningen, hemsidan eller om något annat som kan vara av intresse för andra medlemmar. Insändare kommer att publiceras i kommande nummer under rubriken Please Mr. Postman. Trevlig läsning önskar Thomas André innehall nr.167 O Beatle Day ......................................................................................... 2 Ordföranden har ordet .......................................................... Do You Want To Know A Secret ..................................... .................. 18 ......................................................... 24 Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band Only A Northern Song ............................................................................. 29 What Goes On Paperback Writer Beatles For Sale Beatlekonvent 4 6 ................................................................... 32 .........................................................................34 ............................................................................ 35 Beatlesnytt 167 – hösten 2012 Redaktion: Thomas André, redaktör, Per Forsell, ansvarig för papper & tryck, Artillio Bergholtz, ordförande, Anders Weston, Honky Tonk, www.honkytonkform.com, grafisk form & produktion. ISSN 0284-9615. Tryck: Printley. Efterbehandling: BoFolder Redaktionellt innehåll får användas om källan anges. Övrigt material är copyrightskyddat. Vidareförsäljning av tidningen är inte tillåten. Vill du skriva i tidningen, berätta något om Beatles som du vill dela med dig av? Har du frågor, önskemål eller andra tips? Hör av dig till oss! Insänt bildmaterial returneras snarast. Redaktionen kan vid behov redigera och korta ner artiklar. The Beatles Information Center 1973-2012, Box 7481, SE-103 92 Stockholm, Sweden. E-post: [email protected]. Hemsida: www.beatlesnytt.se. Medlemsavgift inklusive Beatlesnytt ett helt år inom Sverige: SEK 280 till Plusgiro 1 21 03-8. Norden: SEK 340, om betalning med svensk valuta i rekommenderat brev; kontakta oss för aktuella priser vid andra betalningssätt. Subscribers outside the Nordic countries, please contact us regarding membership fees. Glöm inte anmäla adressändring (även mailadress), tack! The Beatles Information Centers styrelse 2012: Artillio Bergholtz (ordförande), Torbjörn Jackson (vice ordförande), Krister Lund (kassör och medlemsfrågor), Thomas André, (sekreterare), Anders Bergquist och Magnus Krause (ledamöter). Webbansvarig: Anders Bergquist. beatlesnytt 167 9 3 ordforanden har ordet oo %<EHDO7HI?= E9>I?JJKFF:H7= I samband med att The Beatles i år firar 50 år sedan utgivningen av den första vinylskivan på skivmärket Parlophone har den nya styrelsen beslutat att The Beatles Information Center genomför en nystart för föreningens målsättning med start NU! / edan den första nystarten år har Beatles Nytts design hanterats av Robert Gille, vilket onekligen har gett Beatles Nytt ett jättelyft, såväl layoutmässigt, innehållsmässigt som kvalitetsmässigt. Robert har på grund av sjukdom tyvärr inte kunnat fortsätta med detta uppdrag i samma omfattning som tidigare, vilket har visat sig genom att BIC under åren - har kommit ut med fyra nummer av Beatles Nytt i stället för åtta. Det är bland annat därför som vi inte har skickat ut inbetalningskort med samma frekvens som tidigare. Nu är det däremot dags för en ny period med nya inbetalningskort, vilket de flesta av våra medlemmar kommer att märka i samband med utgivningen av detta nummer av Beatles Nytt. Under denna övergångperiod har styrelsen ägnat mycken tid åt att hitta lösningar på det som behöver rättas till för att föreningen ska kunna fortsätta sin verksamhet. styrelsen kommer att ta ännu mer hänsyn till hur samhället har utvecklats och kommer att utvecklas, inte minst när det gäller alla nya vägar som ger snabbare tillgång till information och musik. Därför är målsättningen att från och med nu få med såväl den hederliga analoga framtoningen som den lite mer moderna digitala världen som vi alla befinner och oss i – mer eller mindre och oavsett vad vi tycker om detta. I klartext innebär detta att vi, istället för att producera fyra analoga Beatlespublikationer per år i form av Beatles Nytt, kommer att samla våra styrkor genom att fokusera på nedanstående ingredienser för våra medlemmar: Nystarten innebär att 49 beatlesnytt 167 per år. Kompensationen för de två nummer som uteblir, lägger vi helt och hållet på vår hemsida i form av utökade tjänster, snabbare och oftare presenterad aktuell Beatlesinformation och mycket mer. Bland annat planerar vi det som vi funderat på under en längre tid, det vill säga att skapa sidor, som bara våra medlemmar kommer att få tillgång till. Här kommer vi att kunna presentera specialerbjudanden, ovärderliga diskografier, köp & säljsidor, unika foton, specialreportage som vi inte får plats med i Beatles Nytt men som ändå bör komma våra medlemmar till del, bilder och mycket, mycket mer. Två nummer av Beatles Nytt Dessutom känns det helt rätt att göra en nystart i samband med det fantastiska -årsjubileet för Beatles utgivning av singeln Love Me Do. Detta jubileum kommer vi att ha som en röd tråd så långt som möjligt. Följer vi Beatles utgivning av fantastiska musikalster, bör vi kunna hålla på med detta ett bra tag. Till att börja med får vi väl sikta in oss på år , då det blir år sedan albumet Let It Be släpptes ! Givetvis kommer vi att fortsätta med olika typer av Beatlesträffar – gärna i samarrangemang med andra intressenter. Ett tydligt och bra exempel på detta är årets Beatleskonvent, som äger rum på Restaurang Valand i Göteborg den oktober. Detta får ni bara inte missa! Välkomna till The Beatles Information Center – version .! Artillio Bergholtz, Ordförande Glada styrelsemedlemmar vid årsmötet 28 april 2012. Från vänster: Torbjörn Jackson, Fredrik Kullberg, Thomas André, Anders Bergquist, Artillio Bergholtz, Krister Lund och Magnus Krause. Foto: Margareta Hammar. Styrelsen 2012 Vid årsmötet den april , utkristalliserades nedanstående av årsmötet vald styrelse: Ordförande: Artillio Bergholtz (nyval – tidigare ledamot). Vice ordförande: Torbjörn Jackson (nyval – tidigare ordförande). Kassör: Krister Lund (vald på år ). Sekreterare: Thomas André (nyval – tidigare valberedningens sammankallande). Ledamöter: Anders Bergquist (omval), Magnus Krause (nyval – tidigare sekreterare) och Fredrik Kullberg (omval). Revisor: Lars Åke Näsman (omval). Valberedning: Bertil Gustavsson, sammankallande (nyval) och Birgitta Wallin (nyval). tackar jag givetvis för förtroendet att leda Beatlesskutan vidare på det musikaliska delvis outforskade havet. Samtidigt tackar styrelsen nedanstående personer för respektive insats: Som nyvald ordförande Torbjörn Jackson för sitt ordförandeskap under perioden -. Lyckligtvis trapparTorbjörn inte ner sitt engagemang utan kommer att bidra med mycket mer framöver, fast nu som vice ordförande och en av de stora krafterna bakom den kommande nysatsningen på föreningens hemsida. Per Forssell, som har varit styrelseledamot sedan första nystarten år . Per lämnar förvisso styrelsen, men kommer givetvis att finna med i kulisserna och bidra med sina expertkunskaper om såväl Beatles och deras musik, som detta med papper och tryck. Det är vi extra tacksamma för. Robert Gille, som också han sedan nystarten år , kämpat på och gjort att föreningens flaggskepp Beatles Nytt till och med har rönt internationell uppmärksamhet! Det klart mest tydliga lyftet för föreningen sedan dess start . Artillio Bergholtz beatlesnytt 167 9 5 Do You Want To Know A Secret ;7JB;ICKI?A<?H7H I år är året då Beatles musik på skiva firar inte mindre än 50 år – 1962/2012! Detta vill vi givetvis fira genom att presentera första avsnittet i en artikelserie om i första hand Beatles inspelningar men också lite kuriosa om de olika låtarna. et finns ett flertal böcker skrivna om detta ämne, men vi har för avsikt att plocka diverse russin ur Beatles stora skivproduktion – dels för att bättra på minnet, dels för att få en rätt enkel och förhoppningsvis intressant sammanställning av vad som har hänt och vad som kan vara värt att fira nu när The Fab Fours musik har nått halvsekelsskiftet. I detta nummer av BN börjar vi artikeln med att titta på vad som hände . Visserligen gjorde George, Paul, John och Pete Best inspelningar i Hamburg som kompgrupp till sångaren Tony Sheridan i juni , men när vi talar om Beatles år, räknar vi vad som hände och framåt – det vill säga Beatles på Parlophone och då främst under ledning av George Martin. Det hände en hel del , men inte så speciellt mycket när det gäller inspelningar och väldigt mycket mindre när det kom till att ge ut skivor! 69 beatlesnytt 167 Staffan Olanders originalsingel med A-sidan Love Me Do. Finns givetvis att beskåda live i Abbey Room! EMI släppte bara en enda singel på Parlophone med The Beatles under , Det var singeln Love Me Do/P.S. I LoveYou som kom ut i England den oktober på Parlophone - .Tilläggas kan att Love Me Do släpptes på singel i Sverige först den mars , och då som baksida till singeln Please Please Me/Love Me Do på Odeon . I U.S.A. släpptes inte Love Me Do förrän ännu ett år senare, den april på skivmärket Tollie med baksidan P.S. I LoveYou. Storyn om hur The Beatles fick sitt skivkontrakt med EMI och Parlophone känner nog de flesta av våra läsare till. Men det kan säkert ändå vara av intresse att rekapitulera några grundläggande fakta. Gruppens manager Brian Epstein försökte mer eller mindre förgäves ordna ett skivkontrakt. Ett steg i rätt riktning – det vill säga att få ett skivkontrakt – var tillfället då skivbolaget Decca gick med på att göra en provinspelning. Denna ägde rum på nyårsdagen den januari . Resultatet blev förvisso nedslående, men Brian fick i alla fall med sig ett studioinspelat band. Året innan hade Brian varit i Hamburg på en kurs för återförsäljare av musik, vilken hölls i av Do You Want To Know A Secret E 7HI@K8?B;KC Deutsche Grammophon. Brian hade som bekant sin musikaffär NEMS (North End Music Stores) i Liverpool. På kursen träffade han bland andra Bob Boast, som arbetade på prestigefyllda HMV record shop på Oxford Street i London. Med en nästan okuvlig vilja, jobbade Brian vidare, trots rätt många misslyckanden vid det här laget. Nu gällde att utnyttja alla kontakter. Bob Boast var en sådan. Efter ytterligare två dagars besök hos olika skivbolag, beslöt Brian sig för att ta kontakt med sin kurskamrat Bob Boast. . Brian HMV record shop och fick träffa sin kurskamrat Bob Boast, som fick lyssna på ett par av låtarna från det band som Brian hade med sig från Decca-inspelningen. Bob ville gärna hjälpa Brian. Det fanns en liten inspelningsstudio på plan i HMV-byggnaden och Bob tog med sig Brian dit, där han fick träffa Jim Foy, som jobbade med att framställa demoskivor – -varvare! Brian ville göra några demoskivor från det band som han hade med sig. Under det att Jim jobbade med bandet för att göra demoskivor lyssnade även Bob på bandet och sa till Brian att han tyckte att det lät riktigt bra. Brian informerade Bob – inte så lite stolt – att flera av låtarna var skrivna av The Beatles själva, vilket vid den här tiden var rätt ovanligt. Bob frågade givetvis om låtarna hade blivit förlagda på något musikförlag. Det hade de ju inte. Då passade Bob på att informera Brian om att högst upp i byggnaden hade HMV sitt förlagsbolag – Ardmore & Beechwood. Bob frågade Brian om han skulle hämta chefen Sid Coleman. Brian tackade ja till erbjudandet och på så sätt fick Brian träffa Sid, som lyssnade på bandet och även han tyckte att det lät rätt bra. Brian informerade Sid om att han i första hand inte var intresserad av att få låtarna förlagda, utan ett skivkontrakt. Sid verkade förstå vad Brian var ute efter och ringde upp George Martin, som var A&R (Artist & Repertoar) chef för EMI:s skivetikett Parlophone. George satt på fjärde våningen på EMI:s huvudkontor på Manchester Square. Den som svarade var Georges sekreterare Judy Lockhart-Smith (sedermera Georges nuvarande fru!). George Martin var på EMI Studios på Abbey Road Den 8 maj besökte 10./ !0(!/)1/%' + +++++ Del 1 och jobbade som producent för inspelningen av When Loves Come Along med sångaren Matt Monroe. Brian tog en promenad från HMV till EMI:s huvudkontor, där han fick träffad Judy och lyckades boka ett möte med George till dagen därpå. Den 9 maj gick Brian till inspelningsstudion på Abbey Road och fick där träffa George Martin för första gången. George var inte speciellt imponerad av de nypressade skivornas innehåll. Han sa att han ville träffa grabbarna personligen för att kunna göra en mer nyanserad bedömning. Så han sa till Brian att han skulle ta med sig grabbarna till studion på Abbey Road den juni så fick vi se vad det kunde bli. Brian blev givetvis väldigt exalterad och sände omedelbart ett telegram till grabbarna, som just då var på en av sina turnéer i Hamburg. Han passade på att krydda telegrammet med att ett skivkontrakt var i det närmaste klart! Så det var ju inte så konstigt om grabbarna trodde att det skulle ske en skivinspelning den juni, när det egentligen ”bara” var frågan om att göra en testinspelning. Det var lite tur att George Mar- tin trots allt var lite positiv. Om George inte hade gått med på att skriva kontrakt med gruppen, hade Sid Coleman, som var desto mer ivrig att signa gruppen på sitt musikförlag, tagit kontakt Q beatlesnytt 167 9 7 Do You Want To Know A Secret med någon annan av cheferna för andra EMI-etiketter. Det intressanta i det här sammanhanget är att Brian Epstein redan den december skickade ett brev till chefen för försäljningsavdelningen på EMI, Ron White, och bifogade också singeln My Bonnie, som Beatles spelade in tillsammans med Tony Sheridan i juni . I brevet berättade Brian att gruppen skulle göra en provinspelning för Decca den januari , men tyckte att det vore bättre om gruppen skulle hamna på EMI istället. Den december svarade RonWhite med ett artigt nej. A&R-bossarna hade alla mer eller mindre lyssnat på grabbarna men avböjt! + Inspelningar gjorda onsdagen den 6 juni 1962 en så kom trots allt onsdagen den juni . John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Pete Best infann sig på EMI Studios på Abbey Road strax före klockan .. Neil Aspinall, deras roadmanager, hade kört ner grabbarna och deras utrustning till Abbey Road nr . Vakten John Skinner tog emot dem och undrade vilka de var. När de presenterade sig som The Beatles, tyckte han att det var ett konstigt namn. Det är rätt mycket kring denna första studiodag för The Beatles som är lite dimmigt när det gäller vem som kommer ihåg vad. En del av de medverkande från ) 89 beatlesnytt 167 studion hävdar att inspelningen ägde rum i studio medan andra menar att de höll till i studio . Man var heller inte säker på vilken typ av inspelning det egentligen var frågan om. Det fanns tre olika typer av inspelningar; en artistinspelning – för att se om gruppen var bra eller inte, en kommersiell inspelning – för att se hur bra gruppen arbetar i studion, samt en vanlig inspelning för skivutgivning. Ingen vet säkert, eftersom studiodokumentationen har förstörts sedan lång tid tillbaka. Det troliga är nog ändå att det rörde sig om att ta reda på om gruppen var bra eller inte, en så kallad artisttest. Ron Richards, som brukade ha hand om rock’n’roll-grupperna fick ta över inspelningssession till att börja med. Inspelningstekniker var Norman Smith. Eftersom den som börjar vara inspelningstekniker för ett band som lyckas, också får fortsätta att var det. Så det är inte så konstigt att Norman Smith står som inspelningstekniker på de flesta av alla Beatlesinspelningar. Chris Neal var med på inspelningarna som andre ljudtekniker. Utrustningen som The Beatles hade med sig var inte mycket att hänga i den så kallade julgranen. Ken Townsend, som arbetade på den tekniska avdelningen, fick tillsammans med Norman Smith fixa fram annan utrustning som fanns i lokalerna för att inspelningen skulle kunna genomföras. Inspelningarna som ägde rum mellan klockan och bestod av fyra låtar. Eftersom dokumentationen inte längre finns och inte heller de inspelade banden, vet man inte riktigt hur många tag- ningar som gjordes av respektive låt. De bästa gissningarna är att varje låt spelades in fyra eller fem gånger. De började med att spela in Besame Mucho, som Paul McCartney sjöng. Sedan spelade man in tre låtar skrivna av LennonMcCartney – Love Me Do, P.S. I Love You och Ask MeWhy. Det var när man spelade in Love Me Do som Norman Smith spetsade öronen. Han kallade på George Martin, som satt i lunchrummet. Därefter tog George Martin över inspelningarna. Efter det att inspelningarna var gjorda, bjöd George in grabbarna till kontrollrummet, där George gav grabbarna den första lektionen i ämnet inspelningsteknik. Grabbarna satt tysta nästan hela tiden. Till slut var George Martin tvingad att säga: ”Hör nu på! Jag har ägnat en hel del tid åt att berätta om hur saker och ting fungerar hör i kontrollrummet. Ni har inte sagt ett enda ord. Är det någonting ni inte gillar?” Det var då som George, efter att ha varit tyst ytterligare en stund, sa: ”Ja, jag gillar inte din slips!”. Efter den repliken från George Harrison, bröts isen definitivt mellan grabbarna och George Martin. Det tråkiga med denna inspelningssession är att inget av inspelningsbanden finns kvar. När man kom fram till att man inte skulle använda sig av dess inspelningar i framtiden, beslöt man sig för att förstöra dem. Det som dock är lite turligt men samtidigt lite mystiskt är det faktum att inspelningen av låten Besame Mucho trots allt finns. Den hade hittats på ett privat band tidigt på -talet. Under inspelningssessionen Do You Want To Know A Secret hade George Martin talat om för George, John och Paul att han inte gillade Pete Bests trumspel. Det var inte tillräckligt precist, enligt Martin. Ingen av grabbarna vågade säga något om detta till Pete Best och som bekant blev det Brian Epstein som fick berätta för Pete Best att gruppen skulle byta ut honom mot Ringo Starr. Nu skulle George Martin försöka bestämma sig om gruppen skulle få ett inspelningskontrakt eller inte. Han var egentligen ute efter att försöka komma på vem som skulle vara ledare av bandet. De flesta andra band hade sin ”ledare”, till exempel Cliff Richard & The Shadows bara för att nämnda ett av många. Producenterna George och Ron försökte komma fram till vem som var bäst lämpad för detta av beatlarna. Till slut kom de fram till att gruppen var en egen enhet utan ledare. Så det fick blir en grupp utan en speciell ledare. George kom också fram till att han egentligen inte hade något att förlora på att skriva kontrakt med The Beatles. Man satte ihop ett standardkontrakt, som daterades till den juni, två dagar innan inspelningen! Varför det blev detta datum vet ingen med säkerhet. Kanske var det för att EMI skulle kunna ha rättigheterna till inspelningarna från den juni eller så var det bara ett skrivfel. Hur som helst bokades det in en ny inspelningstid – torsdagen den september! Under tiden mellan den juni och den september hade Beatles gjorts sig av med Pete Best, vilket skedde den augusti. 10./ !0(!/)1/%' + . +++++ Del 1 Fakta Inspelningar gjorda den 6 juni 1962: Besame Mucho, Love Me Do, P.S. I Love You och Ask Me bilder tagna på George Harrisons vänstra sida – detta eftersom George hade råkat få ett blått öga tidigare efter ett slagsmål på The Cavern Club! Under sin vistelse i studio repeterade man sex låtar, bland annat Please Please Me. Sedan var man i studio mellan klockan . och . för att spela in två låtar till den första singeln; How Do You Do It och Love Me Do. Antalet tagningar av den första låten är okänt. Av Love Me Do gjorde man minst olika tagningar. Sedan gjordes en monomixning av How Do You Do It från tagning nummer och en monomixning av Love Me Do (tagning okänd). Producent var George Martin och ljudtekniker Norman Smith. Vem som var andre ljudtekniker är inte känt. Why. Antal inspelningarna av respektive låt är okänt, men det var förmodligen mellan fyra och fem inspelningar per låt. + Inspelningar gjorda tisdagen den 4 september 1962 0 orsdagen den september flög grabbarna ner till London. Inspelningarna började med repetitioner i studio under ledning av Ron Richards mellan klockan . och .. Med på plats var också fotografen Dezo Hoffman, som jobbade som frilansfotograf för tidningen New Record Mirror. På den här sessionen tog han många foton som kom att bli historiska från när The Beatles repeterade Love Me Do. Det blev inga Som bekant var inte Beatles speciellt intresserade av att spela in How DoYou Do It, men de gjorde som de blev tillsagda. De jobbade desto mer med den egna kompositionen Love Me Do. Fakta Inspelningar gjorda den 4 september 1962: Love Me Do (minst 15 tagningar) och How Do You Do It (okänt antal tagningar). + Inspelningar gjorda tisdagen den 11 september 1962 % nspelningarna från den september tyckte inte George var speciellt bra, och eftersom det Q beatlesnytt 167 9 9 Do You Want To Know A Secret gällde gruppens första singel, var det viktigt, enligt George, att resultatet blev riktigt bra. Därför bokade man in nästa inspelningstillfälle bara en vecka efter det första. Eftersom vare sig Ron Richards eller George Martin var helt nöjda med Ringo Starrs trumspel, beslöt Ron att kalla in studiotrummisen Alan White. Ron Richards var ensam producent vid denna inspelningssession. Men Ringo var givetvis med vid inspelningarna. Följande låtar spelades in; P.S. I LoveYou ( tagningar), Love Me Do (remake, tagningar) och Please Please Me (antal tagningar okänt). Monomixningar gjordes av Love Me Do från tagning nr och P.S. I LoveYou från tagning nr . Vad spelade Ringo då? Jo, på P.S. I LoveYou spelade han maracas och på Love Me Do spelade han tamburin. På trummor var det alltså Alan White på båda låtarna vid dessa inspelningar. Fakta Inspelningar gjorda den 11 september 1962: Love Me Do (18 tagningar) och P.S. I Love You (10 tagningar). + Fredagen den 5 oktober 1962 – första singeln med The Beatles släpps! % nspelningarna från den och september ledde till slut fram till The Beatles första singelutgåva: Love Me Do/P.S. I 109 beatlesnytt 167 Staffan Olanders original med B-sidan P.S. I Love You. LoveYou som släpptes den oktober samma år. Trots Andy Whites trumspel vid inspelningarna av Love Me Do den september, blev det versionen med Ringo Starr vid trummorna som var med på A-sidan av singeln. Skivor innehållande Love Me Do och utgivna och framåt består dock av inspelningarna från den september, det vill säga med Andy White vid trummorna! Bytet av Love Me Do-version gjordes i samband med utgivningen av EP:n The Beatles’ Hits (som släpptes den september i UK), som innehåller Andy White på trummor. Då beslutade man också att framtida skivutgivningar av Love Me Do skulle vara den som Andy White spelar på. För att försäkra sig om att det skulle bli så, såg man till att för- störa mastertapen med Ringo Starr vid trummorna. Skivan fick en hyfsad start bland skivköparna och gick in på :e plats på en av listorna i England. Att det gick så pass bra menar man hade en hel del med Brian Epstein att göra. Rykten sa nämligen att Brian Epstein själv köpte exemplar av singeln till sin musikaffär i Liverpool. Han har givetvis förnekat detta när han tillfrågades om saken. Några av hans medarbetare menar ändå att det verkar rätt troligt. Hur det egentligen var lär vi knappast få ett helt entydigt svar på. I nästa nummer fortsätter artikeln med de resterande inspelningarna som gjordes under . Artillio Bergholtz !0(!3!!' % (%2!.,++( Inför 2011 års resa till Beatle Week i Liverpool var det många som var extra laddade. Ett fint program väntade och försnacket på vår egen Facebook-grupp hade höjt förväntningarna, som senare skulle uppfyllas med råge. Redan i incheckningskön på Landvetter började vi hitta nya vänner och vi samlades ett helt gäng i baren för att skåla för en lyckad resa. Q beatlesnytt 167 9 11 Do You Want To Know A Secret ! fter landningen i Manchester tog en del av oss en taxi till Liverpool. Vilket visade sig bara kosta en aning mer än tåget och vi var på plats en timma före de som valde att resa med tåg. Väl framme så gällde incheckning på Adelphi Hotel, inköp av programmet och uthämtning av alla biljetter och den id-bricka med foto som nu hade ersatt de tidigare vristbanden. Först på programmet för oss som anlände på fredagen stod Alma De Cuba, en kyrka som har byggts om till restaurang och bar. Där träffade vi övriga resenärer i Kent Adeborns resegäng och där åt vi lunch medan vi lyssnade på en rad band. Bland andra The Sutcliffes, Pampa Chill Out och Clube Big Beatles. De senare gjorde nu sin sjuttonde Beatle Week och de var i år förstärkta med Andreas Kisser, en fantastisk hårdrocksgitarrist! Det Betales från vårt grannland Norge stod näst på tur och det var också de som kompade Tony Sheridan som genom sitt fram129 beatlesnytt 167 trädande uppmärksammade att det nu har gått femtio år sedan My Bonnie släpptes iTyskland. Min lycka var fullständig när jag fick ep:n Hamburg Twist signerad av Tony i logen efter showen. Ett nytt storstilat femtioårsjubileum firades på kvällen på Liverpool Philharmonic Hall då The Overtures gjorde sin specialshow Cavern Club under år. Overtures är alltid fantastiska och dom lyckas på något sätt överträffa sig själva varje gång. Att dom är världens i särklass bästa band när det gäller sextiotalsmusik har dom bekräftat många gånger och den här gången bevisade de också att de klarar annan musik väl så bra. Det blev Queen, Oasis och Arctic Monkees, som alla har spelat på Cavern. Vi bjöds på en helt fantastisk multimedishow som innehöll en massa bra musik med filmer och bilder på tre stora skärmar över scenen! sig. Han var engagerad och entusiastisk och berättade mycket som man aldrig tidigare har hört. Som exempel varför bankmannen på Penny Lane inte hade någon regnrock eller varför brandmannen hade ett timglas. Egentligen ”värdelöst vetande” men för en som jag, med Beatlesintresse på nördstadiet, väldigt värdefullt! Efter lunch så fortsatte vi till Quarry Bank Grammar School där det spelades på tre olika scener. När huvudattraktionen The Quarry Men gick på, hade vi redan förflyttat oss till St Barnabas Church vid Penny Lane. Här sjöng Paul McCartney i gosskören och den här eftermiddagen spelade Frontline Band från Falköping i samma kyrka. Kyrkan var näst intill fullsatt och en entusiastisk publik ropade efter mer och efter konserten fick bandet redan frågan om de ville komma tillbaka nästa år. Den större delen av resesällskapet åkte med Magical Mystery Tour-bussen på lördagsmorgonen. En utökad tur med fantastiska Edvina som guide. Min fru, ett par vänner och jag valde denna gång ett annat alternativ. Vi hade nämligen bokat en Fab Four Taxi vilket vi senare kunde konstatera var ett mycket lyckat drag. För bara pund delat på fyra, fick vi en tur som överträffar det mesta och som varade i mer än fyra timmar. Vår chaffis var också vår guide och han tog oss till platser vi aldrig tidigare hade besökt. Han spelade själv i tre band och att han gillade sitt jobb märktes tydligt. Detta var ingen guide som bara rabblade upp saker han hade lärt Kvällens begivenhet bestod av en konsert på temat The SoloYears med komikern Stevie Riks. Hans humor nådde inte fram till mig men musiken var bra. Nube från Argentina är fantastiska. Att det förstärktes av Marc Hudson,Alan White och Steve Holley gjorde inte saken sämre. Medverkade gjorde också Karma USA och of Us som fick förstärkning av Gavin Pring som George Harry’s Son. Som om inte detta skulle räcka så spädde man på med en allnighter i Adelphis nya congresscenter. Med tanke på hur många snirkliga korridorer och passager man fick gå i för att ta sig till detta event så är det inte säkert att alla har hittat ut ännu! Do You Want To Know A Secret Söndag är av tradition konvent- dag och för mig en den dag jag lägger min guidade promenad Walk Down Memory Lane. Vi besökte över trettio Beatlesrelaterade platser där jag visade bilder tagna på samma platser när det begav sig och berättade om händelser och företeelser. Mina nära femtiotalet deltagare fick bland annat se sjukhuset där John Lennon föddes, John & Cynthias smekmånadslägenhet, Hessys Musicstore, John, Paul och Georges skolor och Jacaranda där pubens landlady varje år välvilligt låter oss titta på klubben där Silver Beatles kompade en strippa. Tillbaka på konventet kunde man lyssna på musik i flera olika barer, lyssna till intervjuer, se filmer och handla på den stora loppmarknaden. Att cd-skivans !0(!3!!' ++ död börjar närma sig märktes då de som försökte sig på att sälja cd hade ytterst få kunder. Hade man mycket pengar så kunde man köpa äkta autografer, men då gällde det att punga ut med rejält mycket stålar. Nere i centrum pågick Mathew Street Festival för fullt med musik på - stora scener och på eftermiddagen hade Kents resenärer sitt vip-party med musik av Pep- perland, Qvartiett och Frontline och därefter en ny allnighter om man inte valde att gå till Cavern Club där det spelades non-stop på två scener! gick de flesta till The Beatles Story och fortsatte sedan ut på sta’n där festivalens stora dag var igång för fullt. Massor av folk, närmare en halv miljon kunde då helt gratis ta del av allt som gavs från de stora scenerna. Själv missade jag alltihop. Jag hade nämligen lovat killarna i Frontline att göra en speciell guidetur för dom, eftersom de hade en spelning på Cavern när jag gjorde min ordinarie tur dagen innan. För att vidareutveckla denna mycket populära vandring så hade jag bett DougPå måndagsmorgonen Marc Hudson. beatlesnytt 167 9 13 Do You Want To Know A Secret !0(!3!!' ++ las Georgsson att ta med sig en gitarr och hjälpa till. Så när vi kom till Falkner Street där en del av videon för Free As A Bird gjordes så spelade Douglas den låten, vid smekmånadslägenheten blev Do You Want To Know A Secret och så vidare. Väl nere på Jacaranda så sa jag åt Douglas att han skulle passa på att spela någon låt, för här har inte så många spelat. Efter en stund fick någon i Frontline upp ett munspel och hela gänget sjöng för full hals. Efter några låtar så kom landladyn ner och undrade om vi inte kunde flytta upp till puben istället, vilket vi gjorde. Där blev vi sedan kvar hela eftermiddagen där vi underhöll gäster från när och fjärran. Tony Sheridan. Att vi missade festivalen gjorde inget för vi hade hur kul som helst och många i publiken var så tacksamma att de kom och tackade oss. I kvällningen var det till att ta sig uppför backen på Mount Pleasant till Philharmonic Hall där Hal Bruce och Marco Zappa redan hade värmt upp publiken när vi anlände. När ridån åter gick upp så stod Ed Sullivan där, eller rätttare sagt en skådespelare som imiterade legenden och sedan startade Fab Four Vegas Show som med porträttlikhet, intrumentval och kläder tog oss igenom hela Beatles karriär. Jag har tidigare haft tillfälle att se denna fantastiska show och man blir lika imponerad varje gång. På Adelhpi följde sedan Pepperlands stora show med Qvartiett men vi som skulle resa tidigt på morgonen smet till rummet halvvägs in i showen. När vår buss skulle hämta oss strax efter fem på morgonen var foajén och baren full av folk som ännu inte hade gått till sängs! När vi sedan skiljdes åt på Landvetter kunde vi konstatera att detta varit en mycket rolig Beatlesvecka, kanske till och med den roligaste någonsin! Siewert Anderson Fullt ös på Ja caranda. as Church. Frontline i St Barnab 149 beatlesnytt 167 Do You Want To Know A Secret 88;O.EEC Vad är nu detta? Abbey Road heter väl albumet, eller?! Jovisst är det så! Men vad är då Abbey Room? o, Abbey Room är namnet på ett cirka kvm stort rum hemma hos en av Sveriges mest kända så kallade Beatlesexperter, närmare bestämt Staffan Olander i Södra Sandby, som ligger cirka en mil öster om lärosätet Lund i Skåne. Abbey Room alluderar givetvis på titeln till albumet Abbey Road och gruppen Beatles och Staffans egna Beatlessamlingar. Eftersom dessa kan samlas i ett rum, vad vore lämpligare än att kalla rummet för just Abbey Room? Och det är inte vilket Beatlesrum som helst, ska ni veta! Bakgrunden till det hela ligger i det som flera av oss Beatlessamlare tvingas tänka på lite då och då. Vad ska man göra med alla skivor, böcker, noter, tidningar och annat som man har samlat på sig som har Beatlesanknytning på ett eller annat sätt? Tankar på att & skapa ett Beatlesmuseum i Sverige är det flera som har funderat på. Att sälja sin samling på nätet eller på något annat sätt via en auktionsfirma eller privatpersoner har säkert slagit en och annan också. Börjar man fundera lite på detta dilemma så flyger tankarna lätt iväg och vanligtvis slutar det med att det blir som vanligt. Man fortsätter sitt samlande och lyssnar, läser, musicerar (om man kan) med mera. En som har tagit dessa tankar lite längre är Staffan Olander, som är en av flera samlare, som gärna vill dela med sig av sina samlingar och sina kunskaper. Delvis på grund av av en tråkig omständighet i form av en icke planerad översvämning i källarplanet, har nu Staffans tankar kring hanteringen av sin Beatlessamling tagit form och dessutom blivit verklighet! På vilket sätt har då Staffan tänkt sig att dela med sig av sin samling och sina kunskaper? Jo, genom att göra rummets samlingar av skivor, böcker, noter, tidningar och mycket mer tillgängliga för i första hand forskare och studenter. Men det finns möjlighet även för privatpersoner att göra ett besök. Läs mer om detta i faktarutan i slutet av denna artikel. En av anledningarna till att rummet inte kallas för till exempel Abbey Road eller något annat helbeatliskt är att Staffans samlingar innehåller så mycket mer än ”bara” Beatles. Här finns väldigt mycket annan -talsmusik, men även äldre och yngre material som inte är kopplat direkt till Beatles. En av de största samlingarna av musik som har producerats, skrivits och arrangerats av Beatles-producenten Sir George Martin är bara ett exempel på vad som finns här. Och om man tror att den största delen av det som George Martin har producerat har en Beatlesstämpel på sig så är detta fel. Det Q beatlesnytt 167 9 15 Do You Want To Know A Secret mesta som George har arbetat med vad gäller musik gäller inte Beatlesmusik! Men hur intressant kan då detta vara? För att förstå detta bör man kanske själv vara på plats och ta sig tid att ta del av en del av materialet. Men man kan också konstatera att intresset för Staffans Abbey Room och dess samlingar är väldigt stort. Hösten fick Staffan besök av ett par representanter från Beatles eget bolag Apple. De blev kvar en hel vecka och rotade i samlingarna. De blev så imponerade att de räknar med att komma tillbaka, eftersom det är ett digert material som tar rätt lång tid att gå igenom. Staffans samlingar innehåller en hel del som inte finns i Apples egna samlingar. Och anledning till att ”allt” inte finns hos Beatles eget bolag är bland annat att Apple under årens lopp har slängt material, eller ”lånat ut” material till personer som har varit på besök eller att material bara har förkommit under årens lopp. Staffan har byggt upp sina samlingar via databaser och här finns till exempel över album registrerade med mängder av uppgifter. I det finurliga datasystemet finns tillgång till cirka filmer av olika slag som man kan titta på. I hyllorna finns cirka vinylskivor och CDskivor. Här finns också en massa radioprogram (till exempel Staffan Olanders egna Beatlestimmar) och en mängd intervjumaterial att ta del av. I andra hyllor hittar vi mängder med Beatlesböcker (men 169 beatlesnytt 167 det finns annan musiklitteratur också!). I ett antal montrar har Staffan ställt upp Beatlesrariteter och i specialdesignade lådor finns nothäften, tidskrifter med mera. Det finns hyllor utmed alla väggar. På en av väggarna finns dessutom en stor bildskärm, som bland annat är kopplad till Staffans databas. Här kan man med ett par enkla knapptryckningar få fram precis det man vill veta liter mer om, lyssna på eller se på. Man kan leta efter enstaka ljudklipp, fotografier, filmsnuttar, skivor, låtar m.m. Allt går att njuta av genom att slå sig ner i en av de fyra stora fåtöljer som också ingår i utrustningen. Mitt på golvet finns ett arbetsbord som också är fyllt med hyllor och lådor. Här kan man sitta och arbeta med materialet och även ha tillgång till en dator i sitt Beatlesfrossande. Staffan har lagt ner mycket tid på att digitalisera material från andra analoga format. Denna överföring är långt ifrån klar, utan fortsätter allt eftersom Staffan går igenom sitt digra material, som han samlat på sig i över års tid. Eftersom han har haft goda kontakter med såväl EMI som George Martin, har han fått fram väldigt mycket unikt material. Han har som bekant samarbetat mycket med George Martin för Do You Want To Know A Secret gången i ärevördiga Air Studios i London. Sedan dess har familjen Martin och familjen Olander haft mycket med varandra att göra och umgåtts även utan att prata Beatles. Här står Staffan Olander i egen hög person i den del av Abbey Room där bildskärmen med det avancerade datasystemet finns och som gör det möjligt att med några få knapptryckningar komma åt både ljud- och bildmaterial som många av oss aldrig tidigare har tagit del av. Fotograf: Artillio Bergholtz att sammanställa både böcker och skivboxar som handlar om George Martins musikaliska gärning. Dessutom har han samarbetat med Ringo Starr och i viss mån även med Paul McCartney. invigningen av Abbey Room ägde rum den juni , på årsdagen år efter det att Beatles första gången träffade George Martin i London. Staffan kom själv i kontakt med Beatles musik första gången i småskolan under det som då kallades för Roliga Timmen. Den första pusselbiten i dagens digra samling blev singeln I Feel Fine med The Beatles . FörDen officiella sta LP-skivan med Beatles fick han i julklapp av sina föräldrar julen – A Collection of Beatles Oldies But Goldies. Året därefter köpte han sin första Beatles-LP – Revolver – för egna pengar. Det var där och då som Staffan började sin jakt på Beatleskunskap. Intresset för Beatles och deras musik förstärktes alldeles extra då Staffan ställde upp i TV-tävlingen Tiotusenkronorsfrågan . Här blev det full pott – han missade inte en enda fråga! Förutom pengarna fick Staffan i pris att åka till London och träffa Paul McCartney. Men tyvärr fick man inte ihop detta möte just då. I stället fick han träffa George Martin för första Att få ett svar på frågan om Staffans favoritlåtar bland den digra Beatlesrepertoaren är givetvis inte helt lätt. Favoritlåtar kan komma och gå. Men Staffan nämner i alla fall Strawberry Fields Forever, And I Love Her, Penny Lane och A Day In The Life. Bästa albumet är tveklöst Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band och det självklara valet av favoritband efterThe Beatles är också tämligen självklart – The Hollies! Se gärna mer om Staffan och hans Beatlesintresse på hans egen hemsida www.olander.se. Artillio Bergholtz Vill du besöka Abbey Room? Anmälan: För att ta del av Staffan Olanders Beatlessamlingar i Abbey Room, bokar man tid via e-post-adressen: [email protected] Priser: 500 kronor person. För medlemmar i The Beatles Information Center är priset 400 kronor/person. För detta får man hjälp av Staffan själv och kan lyssna och se etc. på massor av intressant material i cirka två timmar. Beatlesunderhållning på hög nivå. Staffan tar emot max fyra personer samtidigt. beatlesnytt 167 9 17 Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band En betraktelse över en kväll Paul McCartney Ericsson Globe Arena, 10 december 2011. E n recension av en konsert är ju egentligen en färskvara och en tid efteråt har den inget nyhetsvärde. Jag vill därför skriva om denna konsert ur ett mer personligt och allmänfilosofiskt perspektiv. Spänningen inför en Maccaförställning avtar lite för varje gång man ser honom och efter att följt honom genom YouTube så har man märkt att rösten kanske inte håller riktigt i alla lägen. Därför kanske mina förväntningar var lite nedskruvade denna gång. Väl på plats bjuds vi på en ovanlig nostalgitripp i bild på de stora videoskärmarna på sidorna av scenen. Vi bjuds på en mängd bilder från 60-talet och klipp från New Musical Express och Melody Maker. Och där hittar vi påminnelser om vilken musikrevolution som utspelade sig. Många storheter skymtar förbi, som exempelvis Eric Clapton och Mick Jagger. Även Pete Best får vara med i kväll. Musiken som ackompanjerar bilderna är också av äldre datum, men i helt nya kläder. Beatles- och McCartneymusik i många intressanta re-mixar och blandningar. Lite som Love men med mer modern musik inblandad. Det låter verkligen fräscht. Det är så pass intressant att väntan på Sir Paul känns riktigt angenäm. Så är det dags. Showtime. Lju- 189 beatlesnytt 167 set släcks. Bandet äntrar scenen och BAM... Magical Mystery Tour talar om att vi ska bjudas på en resa utöver det vanliga. Kanske inte mystisk, men väl magisk. Man förflyttar sig till sitt mörka musikrum i källaren på Torggatan i Smålandsstenar. En skön stol placerad rätt mellan högtalarna. Minnen av bussen som far genom rummet gör sig påminda. Den enda buss som tog mig iväg 1967 var den som gick till skolan i Gislaved men nu reser vi i ett musikuniversum. Vart ska vi nu då? Jo, ner till Junior’s Farm för att kolla så att inga gifter tillsätts i odlingarna av all sköns vegetarisk kost. Och det är nu man lätt konstaterar att rösten håller riktigt, riktigt bra. Så bra att den till och med talar svenska. Rusty Anderson levererar ett fett solo och redan nu förstår man att det blir en minnesvärd kväll. All My Loving drar igång som ett budskap från Paul. Publikens respons verkar mena ”all our loving to you, Sir” För egen del känns den lite nattstånden men glädjen och engagemanget i publiken gör mig varm inombords. Man förstår vilka känslofyllda minnen som väcks och många ögon blir fuktiga. Jet, däremot är en jätte för mig. Jag hade dragit mig mot tyngre musik i början på 70-talet och lämnat Beatlesland. Lite oför- skämt hade jag vänt Paul ryggen till förmån för grupper som exempelvis Mountain. Men en dag kom Pauls besked fram i radion hemma. Jag kippade efter andan i köket och undrade vad det var för kanonlåt. Det blev inköp av LP:n snarast och Band On The Run har sedan dess en plats i mitt innersta. Got To Get You Into My Life öppnar direkt tankar som Sgt. Pepper… världens bästa LP… minnen för livet… formidabla basgångar… berikning av själen… summer of love och ’A splendid time is guaranteed for all’ Det hade varit kul med en levande blåssektion men man kan ju inte få allt. Men vi får bilder från spelet Rock Band och det passar riktigt bra. Sedan bjuds vi på en Fireman-låt. Sing The Changes från den senaste Fireman-plattan Electric Arguments, som jag håller för en av Pauls bästa plattor. Men just denna låt kanske inte är min favorit. The Night Before, wow, en låt man aldrig hört live tidigare. Och vips är man i pojkrummet i järnvägsknuten Reftele, där jag föddes 1949. Det svänger rejält och tanken som slår mig är att även om man inte gillar Beatles eller Paul McCartneys musik så kan ingen, absolut ingen, förneka Pauls enorma kapacitet och mångfald som kompositör. Paul höjer sin Höfnerbas i luften och byter till en psykedelisk Gibson-gitarr. Med Sgt. Hearts Club Band med Paul McCartney en lite p o j kaktig nöjd min drar han igång med… Let Me Roll It och herredjävlar, rent ut sagt, det är hårt, det är tungt, det är fett och jag ryser samtidigt som jag skriver det här eftersom jag har det hela igång på min dator via YouTube. Det är ett sammansvetsat band ”on the run” man känner sig lite lycklig att få vara med. Låten är knappt slut förrän Paul gör sin hyllning till Jimi Hendrix genom att spela öppningsriffet till… Foxy Lady, en liten bagatell, men längre än vanligt. Det övergår till ett euforiskt jam innan man lugnar ner sig några sekunder under applåderna. Det blir tyst ett tag och vi undrar vad som ska komma nu. Så kommer sång à capella och inleder… Paperback Writer, en av mina absoluta Beatles-favoriter. Och då hamnar jag på Östra Stranden i Halmstad, party i 605:an (vårt stugnummer), 50 LP-skivor i en hög, plastgrammofon med högtalare i locket, mellanöl i massor och ett och annat vettskrämt flickebarn som någon eller några av oss sju ungherrar lockat med sig från minigolfen och spelhallen. Kuriosa: Paul har samma gitarr nu som han använde på 60-talet. Men nu går Paul till flygeln och aaaaahh, vi är på… T h e Long And Winding Road, en låt som kom när jag faktiskt tappat intresset för Beatles (Efter mästerverket Abbey Road lät inte Let It Be så rolig, tyckte jag). Men just denna låt växte mer och mer och numera nynnar jag introt i alla möjliga lägen utan att jag ens tänker på det. Bilder från öknen och Joshua Tree förstärker känslan i låten och Sir Paul ser mycket nöjd ut, med all rätt. Vi i publiken är minst lika nöjda. Come And Get It följer och jag funderar på om Paul sa det till gruppen Badfinger eftersom de ”tog d e n ” och spe- Q beatlesnytt 167 9 19 Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band lade in den med ett gott resultat. Paul är kvar vid flygeln och några dåliga fingrar har han inte fått under åren så han kan fortfarande leverera. beskriver läget i Globen. Gitarrsolot i denna låt kräver dock ingen utbildning på ett konservatorium. Men nästa låt kanske kräver det för då flyger… sjunger jag gärna med i raderna: You’d better drop your hurrying, What’s the use of hurrying? Vi kommer ju ändå fram till livets ände någon gång, så som även… Nineteen Hundred And Eighty Five, avslutningsspåret från, enligt mig, mästerverket Band On The Run. Den tillägnas alla Wingsfans och för mig är det inte bara gruppen Wings som jag tänker på utan även mina egna fiktiva vingar som jag alltid fäller ut när jag hör denna och flyger iväg med eufori i mitt inre universum, medan Sir Paul funderar… Blackbird in. En pärla som alltid följer med Paul. Gitarrspelat sitter som det ska men här kan höra att Pauls röst åldrats och att det kan vara dags för Paul att tänka på refrängen innan det är för sent. För sent för en återförening av Beatles är det ju definitivt men en drömsk längtan till en sådan föder Paul med hjälp av… Eleanor Rigby gjorde. Åhh, den är så himla bra den här låten. En tacksamhetens tanke skickar jag till George Martin, en viktig katalysator i Beatles karriär och utveckling. I rollen som Beatlesfan behöver man aldrig känna sig ensam och Globenpubliken i kväll känns som en enda stor enhet. Nu kommer ukelelen fram igen och det måste ju betyda… Maybe I’m Amazed. Med lätthet kan alla i Globen stryka ’Maybe’. Det råder ingen tvekan om att alla stortrivs. Det är ett enormt tryck i framförandet och nu är det Paul själv som är fylld med eufori när han hamrar på sin flygel samtidigt som de kända bilderna bakom visar en nöjd Paul med ett av sina barn innanför jackan. Nu lämnar Paul flygeln och hänger på sig den akustiska gitarren. I’m Looking Through You, en bagatell från Rubber Soul följer, men det är inget bagatellartat som strömmar från scenen. Bandet gör den bra och själv sitter jag och inväntar det trixiga gitarrspelet mellan verserna och jag konstaterar att de inte riktigt får till det. Jag har alltid undrat hur man spelar det och det får väl förbli en undring även i fortsättningen. Det geniala är ofta det enkla och en annan ”enkel” sak följer… And I Love Her och hela publiken älskar Paul, öppnar sitt hjärta och sjunger med. Vackert är ordet som 209 beatlesnytt 167 Here Today, Pauls hyllning till John. Han undrar ju, liksom vi alla Beatles-fans, hur det skulle vara om han fanns kvar i livet. Paul är ensam på scenen och publiken jublar och framförandet är mycket bra. Rysningar. Låten tonar ut och fram kommer ukelelen. Something tänker jag direkt men det blir någonting annat, nämligen… Dance Tonight, öppningsspåret från Memory Almost Full Denna vill nog många sortera under rubriken Silly Love Songs men det är ju en lycklig McCartney som ser sin lilla dotter Beatrice dansa och i ren upprymdhet snabbt skriver en låt. Nu är det dock bjässen Abe Laboriel Jr. som står för dansandet och han ser också lycklig ut. Ja, ”what’s the use of worrying” egentligen, som det sjungs i… Mrs. Vanderbilt, som följer, nu med Paul åter på akustisk gitarr. Det är ju inte utan att jag också känner mig lite lycklig med att få så mycket från Band On The Run. Som droskaslusk i Tjockhult Something. Jovisst, så blir det. Som vanligt börjar Paul ensam på ukelele, publiken klappar och så småningom kommer hela bandet in och Georges ande svävar runt i arenan. Det är vackert och det stora vemodet rullar in i mitt huvud. Mycket jubel från publiken efteråt och våran P tar på sig Höfner-basen och det välkända introt till låten… Band On The Run väller ut. Det är tungt, rejält tungt, och jag blir behagligt överkörd och mörbultad. Det sitter som en smäck. Jag tänker på hur Mats Olsson sågade LP:n när den kom och sedan ett halvår senare hade upptäckt hur bra den var och återkom med en ny recension och höjde upp den till den kanon-platta den är. Ob-La-Di, Ob-L-Da…tralala o tralali o hoppelihopp o hej o hå. Lite töntigt är det men det får man förlåta när ett fullsatt Globen trallar, sjunger och gungar med. Jag får erkänna att jag med glädje också sjunger med. Funderar på Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band om inte alla allsångers allsång på Skansen skulle inträffa om en viss Macca skulle serveras där. Men trallandet övergår i ryssligheter när BOAC-flyget tar oss… Man bara tappade hakan. Sedvanligt fyrverkeri och dunderframförande. Det är bara Bond, James Bond, som saknas. Men vi behöver inte vara rädda för nu får vi… Back In The U.S.S.R. It’s only rock’n’roll but I like it. Allsköns sovjetiska propagandafilmer blandas med kosackdanser på duken bakom scenen. Rusty Anderson levererar ett gitarrsolo som går genom märg och ben. Wow! Jag har en känsla av att jag beskådar en av de bättre McCartney-konserterna och det bekräftas av… Hey Jude. Första gången jag hörde den tänkte jag att det är ju riffet från Dear Mr Fantasy med Steve Winwoods Traffic. Det var jag nog inte ensam om eftersom när Al Cooper och Mike Bloomfield spelade in Live Adventures Of på Fillmore East kopplade de ihop dessa två låtar. Så varje gång jag hör Hey Jude kommer en massa människor på besök och jag gillar allihop. Som vanligt mansång/ kvinnsång/allsång på slutet och stämningen är på topp. Kärlek är… I’ve Got A Feeling med ett enormt ös. Jag glömmer att jag inte gillade den speciellt mycket första gången jag hörde den men efter alla år har den växt rejält. Det är bara att böja sig och buga djupt, speciellt inför Pauls solo på slutet. Det är ju inte varje dag i livet man får höra… A Day In The Life/Give Peace A Chance i verkligheten men plötsligt händer det. Det är Beatles, det är McCartney, det är Lennon, det är fredsrörelse, det är jazztobak, det är helt enkelt 60-talet som återkommer till oss som var med. Let It Be. Let it be or not let it be, c’est la question? Ett nödvändigt ont tycker jag ibland men den måste ju vara med trots allt. Just i kväll berör den mig inte så mycket. Så kan det vara. Live And Let Die, däremot, har alltid varit en favorit, även i dansbandet Christers version. Jodå, jag hörde den i en superversion på danshaket La Paloma i Gislaved. The Word, som är jättekul att få höra live och Beatlesblodet strömmar genom kroppen. Låten övergår till… All You Need Is Love och visst är det magiskt. Summer of love gör sig åter påmind och She Loves You är med på ett hörn på samma sätt som i TV-sändningen 1967. Day Tripper följer och Eric Clapton kommer på besök. Hur då? Hur tänker jag? Jo, lyssna på John Mayall’s Bluesbreakers with Eric Clapton och Ray Charles-klassikern What’d I Say så hör vi Eric låna riffet till solot. Det är plagierat/lånat rakt av. Denna gitarrslinga kan även jag spela. Inga övriga jämförelse med Clapton vill jag påpeka. Nu, tillbaka till verkligheten. Get Back följer och är det någon inom popmusikens värld som kan gå tillbaka och hämta massor av egna fantastiska låtar så är det ju Sir Paul. Get back har jag gillat från första lyssningen och den håller lika bra fortfarande. Efter sedvanlig ”konstpaus” går vi tillbaka till… Yesterday, som jag har ett sånt där kluvet förhållande till. Det är dagsformen som avgör vad jag tycker. Ibland är den hur vacker som helst och ibland är den bara tråkig. Dock så här nära upphovsmannen och liveframträdandet så tillkommer en extra dimension och jag är helt nöjd. Helter Skelter. Bono sa att Charles Manson stal låten och nu stjäl vi (U2) den tillbaka. Nu har ju Paul själv stulit den tillbaka till sitt rätta bo. Här har vi ett bevis, så gott som något, på att Herr McCartney verkligen är Rock’n’Roll!!! Ööööööööös!!! Analys överflödigt. Men slutet på en fantastisk kväll närmar sig och… Golden Slumbers/Carry That Weight/The End avrundar konserten på ett härligt sätt innan publiken vandrar ut för att passera övergångsställen här och var i Stockholm. Det viktigaste övergångsstället kommer dock alltid att vara på Abbey Road och den som är road att se hur det ser ut där just nu kan gå till: http:// www.abbeyroad.com/crossing/ Ett övergående fenomen eller kanske inte? Jag tackar ödmjukast Paul McCartney och hans band för att rejält ha berikat min själ och ännu en gång givit mig ett minne för livet. Thomas André beatlesnytt 167 9 21 Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band ;7JB;I?DIB7=KD:;HEFFD?D=IE9>7LIBKJD?D=I9;H;C Invigningen av Olympiska Spelen i London fredagen den 27 juli 2012 Sir Paul McCartney fick äran att avsluta invigningsceremonin efter det att den olympiska elden hade tänts. Men innan avslutningsnumret presenterades fick vi även lyssna på ett annat Beatlesinslag, nämligen bandet The Arctic Monkeys, som framförde två låtar, varav den sista var Come Together. Invigningsceremonin som skulle hålla på i cirka tre timmar drog över med mer än 40 minuter. Men till slut var det äntligen dags för Sir Paul McCartney att tillsammans med sina vanliga medmusikanter inta scenen; Rusty Anderson, Abe Laboriel Jr., Brian Ray och Paul Wickens. Sittande vid pianot inledde Paul med att spela de sista 30 sekunderna av The End från albumet Abbey Road. Därefter presenterades han officiellt både på franska och engelska. Den enda låt som han framförde var Hey Jude. Tyvärr kom han in lite fel i förhållande till kören, men det redde upp sig rätt snabbt. Paul körde på som vanligt och fick med sig publiken som alltid. Först sjunger pojkarna, sedan sjunger flickorna och sedan sjunger alla tillsammans. Så höll det på i cirka 6 minuter och 45 sekunder. Det blev en mycket pampig avslutning, även om Pauls röst inte riktigt var i samma höga form som vid uppträdandet i Globen i 229 beatlesnytt 167 Den fantastiska ungdomskören under sitt framförande av John Lennons Imagine med sångarna på övre raden och teckentolkarna på den undre. Stockholm den 10 december förra året. + Avslutningen av Olympiska Spelen i London söndagen den 12 augusti 2012 Här fick vi ta del av följande inslag med Beatlesanknytning: Vi fick höra såväl A Day In The Life som lite av All You Need Is Love som bakgrundsmusik. En mäktig John Lennon som det såg ut på den stora bildskärmen vid avslutningsceremonin av OS i London 2012 där han sjunger sin egen låt Imagine. kör framförde Here Comes The Sun under det att representanter för de cirka 70 000 volontärerna vid detta OS hedrades för sina insatser. Därefter framfördes Imagine av Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band ED?;HD77L:;;+BOCF?IA7/F;B;D?(ED:ED en barnkör som stod på två olika nivåer. De som stod på den övre delen sjöng och de som stod på den nedre delen teckentolkade låten – alla iklädda vita dräkter med texten IMAGINE på bröstet. Samtidigt visades bilder på John Lennon där han sitter framför sitt piano (pianot syns inte i bild) och sjunger Imagine under det att kören fyller i. Dessa bilder lär aldrig tidigare ha visats i sin helhet, utan har enligt uppgift lånats ut just för detta evenemang och denna hyllning av John Lennon från familjen Lennon-Onos familjearkiv. Samtidigt med framförandet av Imagine formerade sig ett stort antal personer till en helt fantastisk tredimensionella bild av John Lennon med glasögon och allt helt i vitt. Allt uppbyggt av och med personer med käppar i olika höjder som i toppen hade något vitt tredimensionellt material. Helt fantastiskt! Nästa inslag med Beatlesanknytning var när Russell Brand kom in på en buss som nästan liknande bussen i filmen Magical Mystery Tour och framförde I Am The Walrus med massor av utklädda personer som anspelade på texten till låten. Såväl poliser, som någon som tappade underbyxorna med mera fanns med. Några av de övriga stora stjärnorna som uppträdde var George Michael med bland annat låtarna Freedom och White Light, Kaiser Chiefs som framförde The Whos Pinball Wizard. Vi fick också se John Lennon uppbyggd av människor med käppar på vilka man hade applicerat ett vitt tredimensionellt material av något slag. Bilden är tagen uppifrån läktarnivå. »En mäktig kör framförde Here Comers The Sun under det att representanter för de cirka 70 000 volontärerna vid detta OS hedrades för sina insatser.« och höra Annie Lennox. De fyra grabbarna Ed Heeran, Nick Mason, Mike Rutherford och Richard Jones framförde Pink Floydlåten Wish You Were Here. Vidare fick vi se artister som Fat Boy Slim, Jessie J (med låten Money), Tinie Tempah och Taio Cruz. Förutom att Jessie, Tinie och Taio sjöng var sin låt, framförde de alla tre tillsammans Bee Gees gamla hit You Should Be Dancing. En av de större sensationerna var nog att The Spice Girls återförenades i låtarna Wannabe och Spice Up Your Life enkom för detta speciella tillfälle. Dessutom framförde gruppen Beady Eye Oasis hitlåt Wonderwall. Gruppen Beady Eye består av resten av gruppen Oasis efter det att Noel Gallagher hoppat av. Nu leds den av hans bror Liam Gallagher. Pet Shop Boys var också en av de många artisterna som förgyllde denna fantastiska sport- och popmusikavslutning av de 30:e Olympiska Spelen i London 2012. Artillio Bergholtz beatlesnytt 167 9 23 Only a Northern Song Paul McCartney – Kisses On The Bottom D enna recension speglar endast mitt eget tycke och smak, och personliga tankar. Låtarnas betyg är satta i förhållande till varandra och respektive skiva. 1. I’m Gonna Sit Right Down And Write Myself A Letter Fin början på albumet med härlig ståbas och jazzigt piano! Paul själv sjunger med en varm härlig röst. Man sitter riktigt och myser när den korta låten är över. Betyg: 8/10. 2. Home (When Shadows Fall) Låten börjar med stråkar som hämtade från någon gammal 40-50-tals Disneyfilm och akustisk gitarr. Resten av låten är något mer anonym men inte desto mindre trevlig. Tempot påminner lite om Baby’s Request från Back To The Egg-plattan. Innan låten tonar ut helt hör man surret från förstärkarna vilket förstärker ”old time” känslan. Betyg: 6/10. 3. It’s Only A Paper Moon Tänk er Honey Pie fast med akustisk gitarr som huvudinstrument. När låten kommer igång med fler instrument så kommer även en tidstypisk violin in. En härligt glad låt som man inte kan sluta gilla. Det är är nästan så man förväntar sig att Paul ska köra sitt ”I like this kind of hot kind of music” i solopartet. Betyg: 8/10. 4. More I Cannot Wish You Det finns en väldig närhet i McCartneys röst i denna låten som är riktigt fin. En lugn långsam jazz- 249 beatlesnytt 167 ballad som kanske inte höjer sig över mängden av andra låtar på albumet. Men ändå en fin låt med snygga melodier. Betyg: 7/10. 5. Glory Of Love Jazzshuffle skulle man kunna kalla denna låten för. Vispar på trummorna, elgitarr och så återigen Pauls röst som passar förträffligt till låtar som denna. En av de mer anonyma låtarna på skivan dock trots smakfullt spel. Betyg: 6/10. ny skiva 6. We Three (My Echo, My Shadow And Me) De svåra med att recensera ett sådant här album är att låtarna inte låter så jätteolika varandra. Det är inte som att lyssna på ett vanligt McCartneyalbum så det gäller att hitta det som gör just varje låt speciell. Jag gillar verkligen titeln på denna låten och texten är lite härligt bisarr. Betyg: 6/10. 7. Ac-Cent-Tchu-Ate The Positive Härlig låt som svänger på bra. Texten är finurlig och Paul får till en snygg stämma här och där. Just stämsång lyser annars med sin frånvaro på detta album vilken är lite synd. Pianosolot ger låten ännu ett plus. Är det Paul själv som spelar? Överlag en av de starkaste låtarna på albumet. Betyg: 9/10. 8. My Valentine En av två låtar på albumet som Paul har skrivit själv. Den passar in riktigt bra, men visst hörs de där typiska. Macca-harmonierna och melodislingorna. Den sorgligaste låten på skivan men väldigt fin med härliga byten mellan moll och dur. Eric Clapton lägger snygga akustiska solon på gitarren som kryddar ytterligare. Betyg: 9/10. 9. Always Paul sjunger i ett mörkt register till en kompande elgitarr som lägger jazzackord, och det slår mig igen hur bra hans röst passar till denna typen av musik. Stråkar, trummor och piano övertar snart ljudbilden och låten lun- Only a Northern Song röst något ansträngd här i falsetten. Snyggt trombonsolo mitt i låten som sticker ut och ger låten en distinktiv klang. Inte några av de bäsa låtarna på skivan men rätt fin ändå. Och Paul kan ju vissla som ingen annan ;). Betyg: 6/10. 11. Bye Bye Blackbird Så har ännu en Beatlesmedlem tagit sig an denna standard. Ringo Starr gjorde ju den på sitt första soloalbum Sentimental Journey 1970. Pauls version är dock helt annorlunda till den grad att det skulle kunna vara en helt annan låt. Och även om Pauls version är fin med mycket stråkar och i ett lugnare tempo så föredrar jag nog Ringos version. Hör och häpna. Betyg: 5/10. 13. Inch Worm Vilken häftig låt! Kan vara bäst på albumet! Känns som en vaggvisa vilket det kanske också är? Härlig melodi och fint arrade stråkar. Barnakörerna sätter pricken över i:et. Detta kan jag tänka mig skulle kunna vara en sololåt av Paul från tidigt 80-tal. Med lite mer elektroniska instrument hade den passat på McCartney 2. Betyg: 10/10. Slutomdöme och betyg: Ja hur sätter man egentligen betyg på en coverplatta? Jämför man med originalversionerna eller inte? Jag för min del del har valt att inte göra det utan lyssnat på skivan på grunderna om det är intressanta låtar och om Paul gör ett bra jobb med dem. Och i det stora hela kan jag säga att han har lyckats. Denna typen av musik passar hans röst väldigt fint och han förmedlar en känsla som ju bara kan komma från det faktum att han är uppvuxen med musiken. Produktionen är bra och jordnära. Det låter varken gammalt eller supermodern utan helt rätt. Dock måste jag säga att det var lite svårt att sitta och lyssna på 14 stycken låtar som i mångt och mycket är rätt likartade.. Skivan behöver pausas ibland och komma tillbaks till annars blir det för mycket av det goda. 5-6 låtar åt gången tyckte jag var lagom. Men ger man albumet sin chans och avnjuter den i lagom doser så hittar man en skiva med fint hantverk och bra versioner av de gamla klassikerna. Men nu får det väl vara dags ändå för ett riktigt soloalbum Paul? Slutbetyg: 101/140, 3.5/5. 14. Only our Heart Den andra Jimmie Rudolfsson 12. Get Yourself Another Fool Härliga bluestoner från Eric Claptons elgitarr startar upp denna låt som faktiskt är en av favoriterna på skivan. Paul sjunger också på ett mer naturligt sätt känns det som. Sam Cooke gjorde den mest kända versionen av denna låt men även Pauls gamla låtskrivarpartner Elvis Costello har spelat in den. Betyg: 9/10. kar på lungt och försiktigt En fin men något anonym låt. Snyggt gitarrsolo dock. Betyg: 6/10. 10. My Very Good Friend The Milkman Tänk er Honey Pie fast mer gitarrbaserad. Kul text men av någon anledning låter Pauls låter på skivan som Paul har skrivit själv. Och även den har sina typiska Macca-harmonier men med en touch av gamla standards. Stevie Wonder gör sitt första framträdande på ett McCartneyalbum sedan 1982 års Tug of War. Här är det munspelet som hanteras av Stevie. Och det är ett snyggt solo till en helt okej låt som får avsluta detta album. Betyg: 6/10. beatlesnytt 167 9 25 Only a Northern Song 2. Wings En av remakerna och jag har alltid varit svag för denna låt som ursprungligen fanns på Ringo IV LP:n från 1977. Kan inte riktigt bestämma mig för vilken version som är bäst... Joe Walsh spelar grym gitarr och det finns en liveversion från ett promotionsframträdande på The Late Show som är fantastiskt bra. Ringo Starr – 2012 R ingo Starr har släppt sex ”riktiga” studioalbum sedan han blev nykter 1989 som alla hållit en god kvalitet men ignorerats av den stora publiken. Man kan fundera vad som driver honom att fortsätta göra nya album. Lite svar på frågan får man om man tittar på DVD:n som följer med de luxe versionen av albumet – det är hans hobby och han har väldigt roligt! Nu kommer hans sjunde album och jag känner att trots de tidigare högklassiga albumen har man inte direkt några höga förväntningar.Skivan är denna gång lite tunnare, endast 9 spår varav 2 är covers och ytterligare 2 är nyinspelningar av gamla låtar – således endast 5 nya låtar. Titeln är väl lite billig (Motel California var på förslag ett tag…), omslaget inte det mest genomarbetade. En genomgång av låtarna: 1. Anthem En kampsång för fred och kärlek som börjar med marscherande fötter och ett inslag på trummorna som är lånat från Glass Onion – coolt! Det är riffiga gitarrer och stadig rock beat men lyfter aldrig riktigt – tyvärr. 269 beatlesnytt 167 3. Think It Over Buddy Hollycover som kom förra året på en hyllningsskiva Listen To Me. Ringo gör en bra version av denna som Beatles aldrig spelade in men som ändå har en given plats i legenden. Det var denna låt John, Paul och George spelade på en talangjakt i Manchester där man gick till final men inte kunde stanna till den avgörande omgången för det gick inget senare tåg tillbaka... 4. Samba Skriven tillsammans med Van Dyke Parks, lite väl schlageraktig och ingen höjdpunkt tycker jag. 5. Rock Island Line En av den engelska skiffelvågens signaturmelodier så Ringo går verkligen till sina rötter här. Här rockar det skönt och ska man vara ärlig så är det Ringo av de fyra som mest konsekvent har haft störst andel rak rock and roll på sina skivor. Igen bra gitarrarbete av Steve Dudas. Skivans bästa spår och anekdotsmässigt en av de få låtar som alla fyra beatlarna har framfört vid något tillfälle (Paul vid unplugged inspelningen 1991, George tillsammans med Paul Simon vid inspelningen av Saturday Night Live 1977 och en version med John finns på hans anthology från 1997). 6. Step Lighly Ytterligare en egocover. Originalet på Ringos mest framgångsrika album, Ringo från 1973. Når inte upp till den versionen och känns lite onödig. 7. Wonderful Skriven tillsammans med Gary Nicholson. Paret skrev tillsammans Peace Dream på förra albumet och Wonderful påminner lite om sin föregångare men är inte lika bra. Tillägnad fru Barbara Starr men inte lika pinsam som balladen I’m Yours från Vertical Man 1998. 8. In Liverpool Skriven tillsammans med Dave Stewart och den tredje låten om Liverpool på lika många album. En av skivans höjdpunkter men trots det inte lika bra som sina föregångare Liverpool 8 och The Other Side Of Liverpool. Stadig rock beat i medium tempo, gedigna gitarrer och en intressant violin. 9. Slow Down Skriven tillsammans med svågern Joe Walsh. Återigen rockstuk och påminner lite om stilen på skivan Old Wave från 1983 som ju gjordes i samarbete med Joe och som är ytterligare ett underskattat album i Ringokatalogen. ny skiva Sammanfattningsvis alltid trevligt med ett nytt Ringo album men Only a Northern Song Mojo Presents Yellow Submarine Resurfaces CD, Give away free with MOJO July 2012 (UK). RFP 2012. 15 olika artister »Ringo rockar skiten ur Paul McCartneys senaste sömnpiller.« Yellow Submarine – Bill Wells & Aidan Moffat/Hey Bulldog – The Bevis Frond/Eleanor Rigby – Howe Gelb/Love You To (George Harrison) – Cornershop/All Together Now – Jim White/Lucy In The Sky With Diamonds – Nathalie Duncan/Think For Yourself (George Harrison) – Pete Shelley/ detta är nog det sämsta och tunnaste under den senaste 20-årsperioden. Jag tror Ringo skulle vinna på att åter samarbeta med en producent genomgående över hela albumet. De bästa spåren är i princip coverlåtarna. På plussidan ligger ett gediget gitarrarbete alltigenom skivan. Det som också är positivt är att Ringo fortsätter med att ha mycket rock’n’roll på sina skivor, hans röst låter bäst då och han rockar ju skiten ur Pauls senaste sömnpiller. Det man saknar jämfört med de senaste albumen är en duett som till exempel Who Is Your Daddy från senaste skivan Y Not. Det är bara att hoppas att Ringo fortsätter med sin hobby och spelar in ett till album om några år – jag väntar redan! Anders Bergquist Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band – Michele Stodart/With A Little Help From My Friends – Benjamin Francis Leftwich/ Baby You’re A Rich Man – Wooden Wand/ Only A Northern Song (George Harrison) – Gravenhurst/All You Need Is Love – Thea Gilmore/When I’m Sixty-Four – Baxter Dury/Nowhere Man – Cornshed Sisters/ It’s All Too Much (George Harrison) – My Darling Clementine. Kommentarer: Samtliga låtar är skrivna av Lennon-McCartney där ej annat angivits. Albumet är uppbyggt helt efter The Beatles album Yellow Submarine Soundtrack, som kom ut 1999, det vill säga samma femton låtar i samma ordning. Här har emellertid MOJO bett femton artister att sätta sin helt egna prägel på den låt som de framför. Det låter klart annorlunda än Beatles originalalbum från 1999 – och det är också det som är meningen med albumet. *) Titellåten Yellow Submarine framförs här nästan som rena motsatsen till Ringos glada och passande röst till denna barnvisa. Wells och Moffats framförande bygger på att texten mer reciteras än sjungs och det med en mörk röst, inte helt olik Leonard Cohens. Det rytmiska trummandet och den mörka talande rösten ger helt andra vibrationer än Ringos oskyldiga framförande. The Bevis Fronds framförande av Hey Bulldog är relativt likt originalet. *) Samma stuk som i titellåten är det också i Eleanor Rigby, som framförs mer reciterande än sjungande. Här har Howe Gelb lagt till ytterligare svärta i denna redan rätt sorgliga Paul McCartney-komposition. Den ödsliga stämningen förstärks genom att man har dragit ner tempot och dessutom talar/sjunger lite atonalt på sina ställen. Love You To med Cornershop är också den relativt lik originalet. *) Ännu en klart annorlunda version värd att nämna är Jim Whites All Together Now, som framförs i countrystil med banjo och piano i marschtempo – allt i ett. Q »Michele Stodart framför den mest annorlunda version av Sgt.Pepper’s Lonely Hearts Club Band som jag någonsin hört!« beatlesnytt 167 9 27 Only a Northern Song *) Natalie Duncan framför en långsam, tillbakalutad jazzig version av Lucy In The Sky With Diamonds. Pete Shelly står för en hårdare/ punkigare version av George Harrisons Think For Yourself. *) Michele Stodart framför den mest annorlunda version av Sgt. Pepper’s Lonley Hearts Club Band som jag någonsin har hört! Första gången jag lyssnade på spåret kände jag knappast igen låten över huvud taget! Den är definitivt den tributelåt som avviker mest från originalet på den här plattan. Det känns som en helt annan och lugnare melodi men med den vanliga texten. En version som förmodligen växer med antalet lyssningar – inte minst med tanke på stråkarrangemanget. With A Little Help From My Friends med Benjamin Francis Leftwich är en lite långsammare version och utan breaks. Den håller i princip samma lunk genom hela låten, oavsett vers eller refräng, vilket blir lite enformigt. Ännu en udda fågel på detta tributealbum är Wooden Wards version av Baby You’re A Rich Man, som börjar med en längre instrumental introduktion (cirka 1:40) och som också den går i ett långsammare tempo än originalversionen. Här är inte sången alls lika framträdande som i Beatles version. En annan typ av ljudkakafoni i slutet av låten är applicerad på denna över sex och halv minut långa version – att jämföra med Beatles treminutersversion. Only A Northern Song med Gravenhurst bygger mest på gitarrplock och trumspel parat med diverse udda ljud. *) Klassikern All You Need Is 289 beatlesnytt 167 Ian Durys son Baxter Dury, är en av artisterna på CD:n med sin version av When I’m 64. »Albumet är uppbyggt helt efter The Beatles album Yellow Submarine Soundtrack, som kom ut 1999, det vill säga samma femton låtar i samma ordning.« Love med Thea Gilmore känns igen direkt och framförs med känslosamt gitarrspel och med Theas skönsjungande stämma. Baxter Dury är ännu en av artisterna som hellre reciterar texten än sjunger den. Detta genomförs mycket konsekvent. Melodin hålls igång av enkelt gitarrspel och trummor samt en kvinnokör. Tempot är neddraget och det glada klarinettspelet saknas helt. Det låter onekligen sorgligt att vara 64 år när man lyssnar på den här versionen! *) Cornshed Sisters inleder sin version av Nowhere Man med långsam och skön stämsång. Därefter övergår man i ett gungande jazzlikt tempo med fortsatt stämsång och gitarr. CD:n avslutas med It’s All Too Much som framförs av My Darling Clementine, vilka består av Michael Weston King och Lou Dalgleish. Deras version går i countrytempo med lite steelgitarr och typisk stämsång för countrylåtar. Den 50 minuter långa CD:n innehåller onekligen en hel del udda versioner av denna lite speciella Beatlesrepertoar med många låtar som vanligtvis inte framförs i radio – inte ens med The Beatles själva. *) = låtar jag rekommenderar mest. Artillio Bergholtz What Goes On E /J7<<7D+B7D:;H7J;HAECC;HC;: DO7;7JB;IFHE=H7C?/L;H?=;I.7:?E En hel del av er känner säkert till och kommer ihåg vår mest kända Beatlesexpert Staffan Olander från såväl radio och TV. I radion blev det mängder av så kallade ”Beatlestimmar” främst i samarbete med Rune Hallberg, som också kallades för ”Mr. Yesterday”. % TV har Staffan tävlat vid inte mindre än två tillfällen när det gäller frågeprogrammet Tiotusenkonorsfrågan/Kvitt eller dubbelt i ämnet The Beatles och deltagit som expert i ett stort antal andra TV- och radioprogram. Men nu drar det ihop sig till 50-årsjubileum med The Beatles och då har jag passat på att ta kontakt med Staffan för att få lite mer information om vad som kan vara på gång i samband med jubileet. S = Staffan och A = Artillio. A: Du var ju med två gånger i TV och kämpade om att vinna i ämnet The Beatles. Första gången, , var det relativt enkelt för din del att svara rätt. I alla fall som jag uppfattade det hela när jag hade turen att sitta i publiken. Stämmer det? S:Ja, det gick rätt bra, får jag väl säga så här i efterhand. A: Men det blev desto mer dramatisk när du var uppe för att försvara din mästartitel, vilket du gjorde . Vad var det egentligen som hände? S: Jag fick frågan om vem som spelar hammondorgel på låten I Wanna BeYour Man från LP:n With The Beatles från . På albumets baksidestext, skriven avTony Barrow, står det tydligt skrivet att det är John Lennon som spelar hammondorgel. Nu var det emellertid så att året innan hade Mark Lewisohn kommit ut med boken The Complete Beatles Recording Sessions, där det hävdades att det var producenten George Martin som spelade hammondorgel. Jag svarade att det var George Martin, ett svar som underkändes. Nu var jag i den lyckliga situationen att jag hade lärt känna George Martin sedan , så jag bad honom att kommentera uppgiften i Lewisohns bok. Då förklarade George att han inte var nöjd med Lennons ursprungliga orgelspel, så han hade själv gjort ett nytt pålägg. Allt detta ledde till att jag fick komma tillbaka och fick en ny fråga, vilken jag klarade. Programledaren Jan-Öjvind Swahn kommenterade faktiskt det hela med att George Martin var en livslevande slamkrypare!” A: Men åter till -årsjubileet. Du vet ju att Beatles firar årsjubileum i år med tanke på att den första skivan på skivmärket Parlophone, som ju var Love Me Do med P.S. I Love You som B-sida, släpptes i England den oktober på Parlophone -R . Det jag är säker på är att du förutom detta givetvis har full koll även på matrisnumret eller hur? S: Jo, matrisnummer är givetvis inte det första de flesta Beatlesfans tänker på, men även sådana saker har råkat fastna bland all övrig Beatlesinformation. Jag har ju jobbat med Beatles som intresse på många olika nivåer och under en väldigt lång tid. Så till slut blir man kanske lite nördig i vissa avseenden. A:Men hur kommer du att fira Beatlesjubileet? S: Jag har ganska nyligen blivit tillfrågad av Sveriges Radio om jag skulle kunna tänka mig att sätta ihop lite material kring Beatles för att fira -årsjubileet. Och det hade jag naturligtvis inte något emot. A:På vilket sätt vill Sveriges Radio fira Beatles -årsjubileum? S:Eftersom mina Beatlestimmar har sänts under flera decennier, fanns det i princip inte någon anledning att ändra på det konceptet. Men de nya programmen kommer att få en ny titel, och kommer att innehålla intressant musik och intressanta intervjuer från Beatles karriär under åren -. A:Jag minns ju tydligt att du och Rune Hallberg gjorde ett otal antal Beatlestimmar tillsammans i radion. Men jag vill även erinra mig att du gjorde Q beatlesnytt 167 9 29 What Goes On några Beatlestimmar på egen hand. Minns jag rätt? S: Jodå, det stämmer. Jag har gjort ett antal Beatlesspecialprogram och inriktat mig bland annat på gruppens skivbolag Apple, deras producent George Martin med mera. En del av programmen gick under titeln Yesterday och jag hade även några program som hade rubriken The Long And Winding Road. A:Hur många timmar har du fått till ditt förfogande och när bör man se till att ha radion på? S:Jag kommer att få sända tre program om The Beatles, vilka alla kommer att gå under tre söndagar nu i oktober. Och att de går i oktober hänger ihop med att det var den oktober för år sedan som gruppen släppte sin första singel i England. A:Finns det något som du redan nu kan avslöja för våra medlemmar om programmens innehåll? S:Just nu är det mest olika tankar som far fram och tillbaka gällande innehållet i programmen. Jag kommer förmodligen inte att vara klar med innehållet fullt och helt förrän någon gång i september. Men det jag har inriktat mig på är att lyssnarna ska få höra Staffan Olander med sin unika utgåva av albumet The Best Of Tony Sheridan på Polydor. Fotograf: Artillio Bergholtz musik och intervjuer med fokus på Beatles. Det blir väldigt lite om respektive Beatles solokarriär. I varje program, kommer jag dessutom att spela upp något som väldigt, väldigt få har hört tidigare. Jag räknar också med att ni kommer Fakta I vilken kanal? P4 Musik! Vad heter programmet? John, Paul, George och Ringo! Staffan Olander om 50 år med The Beatles I hur många delar sänds programmet? Tre delar! När sänds programmen? Söndagen den 7 oktober mellan kl 23.05 och midnatt, söndagen den 14 oktober mellan kl 23.05 och midnatt samt söndagen den 21 oktober mellan kl 23.05 och midnatt. 309 beatlesnytt 167 att få lyssna på intervjuer med flera personer som har stått gruppen Beatles mycket nära, såsom George Martin, Cynthia Lennon med flera. Jag kommer att ta med minst ett unikt intervjuinslag och ett unikt musikinslag i varje program! A:Det låter ju väldigt intressant. Det får vi ju bara inte missa. Avslutningsvis vill jag tacka dig för den här gången, Staffan och önska dig lycka till med programmen! S:Tack själv. Hälsa alla medlemmarna i Beatles Information Center. Artillio Bergholtz What Goes On /J;BB7)97HJD;OEFFD7H8KJ?A?/JE9A>EBC Paul och Lindas dotter Stella McCartney, född 1971, har onekligen gjort sig ett namn inom modevärlden med sina skräddarsydda kläder i lyxigt material. Hon har sedan flera år tillbaka sitt eget varumärke men har också arbetat tillsammans med Madonna, Annie Lennox och H&M, för att nämna några samarbetspartners. Dessutom har hon – som många andra kända personer – ett eget parfymmärke. Det är inte bara hennes pappa Paul som har varit inblandad i årets största händelse i London –de Olympiska Spelen! Vem tror ni det var som designade hela den brittiska OS-truppens kläder? Jomen visst var det Stella McCartney! Synd att hon inte fick tillfälle att göra detsamma för den svenska OS-truppen. Hur som helst kommer Stella McCartney att öppna sin första butik i Sverige i februari 2013. Den kommer att ha den fashionabla adressen Mäster Samuelsgatan 3 i Stockholm och enligt uppgift vara på 221 kvadratmeter. Artillio Bergholtz Rike Ringo! Beatleskryssning i Karibien Har ni semesterdagar och semesterpengar kvar rekommenderas en speciell Beatleskryssning i Karibien i mars 2013. Världens största passagerarfartyg, som tar 5 400 passagerare, tänker nämligen göra en 7-dagarskryssning med Beatles som tema. Bandet Revolution kommer att stå för den mesta livemusiken ombord men även speciella gäster med anknytning till Beatles kommer att medverka. Det blir lite som en Beatle Week men i den Karibiska övärlden. Mer information kan inhämtas på hemsidan: http://musicinmocean.com/New/BTC/btcmain.htm Enligt tidningen New Musical Express (NME) är Ringo Starr väldens rikaste trummis. Har lär ha en förmögenhet på närmare två miljarder kronor och toppar därmed löneligan för trummisar. Tvåa ligger Phil David Charles Collins (mer känd som Phil Collins) före detta trummis i Genesis med 1,6 miljarder kronor. Trea i denna udda förmögenhetsliga hittar vi Dave Grohl, som varit med i Nirvana och grundare av Foo Fighters, med 1,4 miljarder kronor. Inspelningar från 1960 med Ringo Starr har äntligen släppts! Ringo Starr var med i bandet Rory Storms and the Hurricanes under perioden 1959-1962, innan han lockades över att gå med i The Beatles. Nu har man funnit inspelningar som gruppen gjorde i mars 1960. Dessa har tydligen funnit i Iris Caldwells källare, vilket kanske inte är så konstigt som det kan låta. Iris bror Alan Caldwell var nämligen frontfigur i Rory Storms and the Hurricanes, där han kallade sig för Rory Storm. Alan gick bort vid 34 års ålder år 1972. Inspelningarna har blivit gruppens första och enda album, som har fått titeln Live at the Jive Hive och släpptes den 17 september 2012! Mer info om detta scoop kommer på vår hemsida (www.beatlesnytt. se) och i decembernumret av Beatles Nytt. Artillio Bergholtz beatlesnytt 167 9 31 Paperback Writer Med början på sidan 54 hittar vi huvudartikeln The Year Of Living Dangerously, som är indelad i 12 olika intervjuer/berättelser, som spänner från den 27 augusti 1967 till den 28 juli 1968. D Mojo – The Music Magazine Nr. 224, juli 2012. D etta nummer innehåller ovanligt mycket Beatlesmaterial av intresse. Huvudartikeln kretsar kring den nyligen utgivna remastrade utgåvan av filmen Yellow Submarine. Som en hyllning till Beatlesfilmen och dess musik ingår i detta nummer en CD med titeln Yellow Submarine Resurfaces – The Beatles Classic 1968 Soundtrack med femton coverversioner av låtar som ingår i filmen. CD:n presenteras på annat ställe i detta nummer av BN. Vilka artiklar med Beatleskoppling kan vi då ta del av i detta Mojonummer? Jo – dessa: På sid 18 berättar George Harrisons änka Oliva Harrison om utgivningen av George Harrisons album Early Takes: Volume 1 och om innehållet i Martin Scorses film om George Harrison – Living In The Material World. Här avslöjar Olivia också att det fortfarande finns mycket outgivet material med George – bland annat tillsammans med Harry Nilsson! och även med The Beatles! 329 beatlesnytt 167 Following The Leader – 27 augusti 1967 Mark Paytress talar med personer inom bolaget Apple om vad som hände med Beatlesimperiet efter det att The Beatles manager Brian Epstein gick bort. End Of The Road – 18 september 1967 Neil Innes och Roger Ruskin Spear från gruppen The Bonzo Dog Doo-Dah Band berättar detaljerat om inspelningen av nattklubbsscenen som ingår i filmen Magical Mystery Tour. John and Yoko collaborate in public for the very first time – 11 oktober 1967 Yoko Ono berättar om sin konst och hur det var att komma till London och arbeta med sina installationer med mera. Här finns också berättelsen om när John träffade Yoko för första gången och tog del av hennes konst på Barry Miles och John Dunbar’s Indica Bookshop i november 1966. Detta ledde bland annat sedan till Johns och Yokos gemensamma installation Half-a-room den 11 oktober 1967 på Lisson Gallery i London. The Dream Team – 18 november 1967 Den här artikeln handlar om George Harrisons album Wonderwall Music. Här är det Roy Dyke som berättar sin historia. Roy var med i grupperna The Remo Four och Asthon, Gardner & Dyke. Gitarristen i The Remo Four, Colin Manley, gick i samma skola som George Harrison i Liverpool. Dessutom hade både The Beatles och The Remo Four samma manager – Brian Epstein! Roy berättar lite om hur inspelningen gick till i Abbey Road Studios och om hur George tänkte när han ville att Roy, Tony Ashton (klaviatur) och Philip Rogers (bas) skulle skapa musik till albumet. Bittersweet – 11 december 1967 John Perry, gitarristen och sångaren i gruppen Grapefruit berättar om hur det gick till när de blev signade av Apple och hur det fick namnet Grapefruit samt vad John Lennon och Paul McCartney gjorde för att det nya bandet skulle ta sig ut på skivmarknaden. It’s All Too Much – 25 januari 1968 Den här artikeln är hela fyra sidor lång och handlar om flera av turerna kring äventyret Yellow Submarine. Det började redan 1966 och blev en rätt långdragen historia innan den avslutades med premiärvisning på London Pavilion den 17 juli 1968. Här kan man läsa om idéerna, tillkomsten och inspelningen av filmen Yellow Submarine och en hel del om låtarna som kom att ingå i filmen. Datumet i rubriken syftar på det tillfälle då de sista scenerna spelades in på Twickenhamn Studios, precis innan äventyrsresan till Indien gick av stapeln. När man läser artikeln kan man lätt inse att det kanske inte hade blivit någon film, på grund av alla turer och inblandade personer med olika viljor. Men nu blev det en film och nu i juli 2012 har man Paperback Writer Tre bilder av Tom Murray från The Mad Day Out. dessutom remastrat filmen, som finns tillgänglig både som DVD och som Blu-Ray. Animal Magic – 11 februari 1968 Tony Bramwell, som var på väg att bli chef för dotterbolaget Apple Films, berättar om hur det gick till när Beatles promotionfilm för låten Lady Madonna spelades in i Abbey Road Studios. John Lennon hade med sig en nyskriven låt till studion, en låt som sedan kom med på albumet Yellow Submarine – Hey Bulldog! Så Tony filmade i cirka 45 minuter under det att Beatlarna spexade och sjöng till låten Hey Bulldog, vilket sedan fick bli promotionfilmen för Lady Madonna! Tony fick lägga ner lite jobb på att synka filmen, där man sjunger till Hey Bulldog men låter som Lady Madonna. He Bangs The Drums – 8 mars 1968 Sångaren Paul Jones berättar om hur det gick till när han gick in i Abbey Road Studio nr 3 för att spela in en cover på Bee Geeslåten And The Sun Will Shine – helt ovetande om att den som kom att spela trummor på inspelningen var ingen mindre än Paul McCartney själv! Spend, Spend, Spend – 16 april 1968 Peter Asher, känd såväl från gruppen Peter & Gordon som en flitigt anlitad skivproducent samt chef för Apple A&R, berättar om hur och varför Apple Publicity Limited bildades och Johns och Pauls roller i den mer eller mindre lyckliga Apple-röran som det blev när äkta Beatlar sätter sig i en styrelse! Broadcast News – 23 maj 1968 Här berättar Tony Palmer om hur det gick till när han gjorde BBC:s rockmusikdokumentär kallas All My Loving och hade John Lennon som mellanhand i form av dörröppnare under den tid han gjorde programmet. The play’s the thing... – 18 juni 1968 Skådespelaren Victor Spinetti (som bland annat var med i filmen Magical Mystery Tour) berättar om hur det gick till när John Lennons bok In His Own Write blev till teaterföreställning med John och Yoko i premiärpubliken den 18 juni 1968 på the Old Vic Theatre i Waterloo, London. Detta var första gången som John visade sig tillsammans med Yoko på ett offentligt evenemang. The Last Post – 28 juli 1968 De tolv olika intervjuerna/ berättelserna avslutas med Tom Murrays berättelse om vad som hände under fotoäventyret i London som också kallas för The Mad Day Out. Tom Murray jobbade som foto- graf på Sunday Times Magazine och fick ett uppdrag som han inte hade kunnat drömma om. Han tillfrågades av krigsfotografen Don McCullin om han kunde ställa upp som chaufför i samband med att Don skulle fotografera en popgrupp. ”Ta med en kamera, du kanske själv vill ta en och annan bild”, sa Don till Tom. Att det sedan visade sig att popgruppen bestod av John, Paul, George och Ringo blev han inte medveten om förrän han infann sig med sin bil – en röd Jaguar av modell XK 150. Det blev en väldigt speciell fotosession, som också har beskrivits i ett par böcker. I det här numret finns, som alltid, massor av skivrecensioner. Den som är mest intressant att nämna är givetvis George Harrisons Early Takes: Volume 1 (fyra stjärnor). Som kuriosa kan nämnas att inte mindre än tre svenska album recenseras i detta nummer: Anna Ternheims album The Night Visitor (fyra stjärnor!), The Soundtrack Of Our Lives album Throw It To The Universe (fyra stjärnor)! och Monica Zetterlunds album Don’t Dream Of Anybody But Me (tre stjärnor). Paul McCartney är också med i en annons för PETA med texten ”I am Paul McCartney. I am a Vegetarian”. Artillio Bergholtz beatlesnytt 167 9 33 Beatles For Sale Beatles i Sverige Utgiven den 28 april 1993 av The Beatles Information Center i samband 30-årsjubileumet av The Beatles första besök i Sverige (1963-1993). En 100-sidig publikation i A4-format, som berättar om vad The Beatles hade för sig när de var i Sverige 1963-1964. Ett 70-tal foton, varav flera som aldrig tidigare har publicerats! Dessutom ingår en unik svensk diskografi och mycket, mycket mer! Priser: Endast 125 kronor styck inklusive porto. Köp två – ett till dig själv och ett som en perfekt present till någon Beatlesfan i din vänkrets – för endast 225 kronor inklusive porto. Beatles Nytt Följande nummer av Beatles Nytt finns att köpa: 57, 60, 62, 63, 65, 66, 67/68, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85/86, 88, 89, 90/91, 92/93, 94/95, 96/97, 98, 99/100, 101, 102, 103/104, 107/108, 109/110, 111/112, 113, 114, 115/116, 117/118, 119/120, 121 samt alla nummer fr.o.m. nr. 122 t.o.m. nr 166. Priser: Alla enkelnummer fram t.o.m. nr. 121 kostar endast 25 kr./styck. Alla dubbelnummer kostar endast 35 kr./styck. BN nr. 122 t.o.m. nr 126 kostar endast 55 kr./styck. BN nr. 127 och framåt kostar endast 65 kr./styck. BN nr 139. Läs mer på vår hemsida www.beatlesnytt.se om våra nummer av Beatles Nytt och vad de innehåller. Pikétröjor av högsta kvalitet! Pikétröjor av högsta kvalitet med BIC:s egen trumlogotyp på vänster bröst och vår hemsideadress på höger ärm. Pris: Just nu endast 275 kronor (mot tidigare 325 kronor)! Tröjan finns i nedanstående färger och storlekar: Färg Storlek Röd Large (L) Grå Extra Large (XL) Svart Extra Large (XL) OBS! Alla priser är inklusive porto! Välkommen med din beställning! Sätt in aktuellt belopp på Plusgiro 1 2103-8 (The Beatles Information Center) och ange vad du beställer samt namn och adress. 349 beatlesnytt 167 Rock Event i samarbete med Beatles Information Center, Beatlessweden.com och Vidox presenterar BEATLESKONVENT 2012 27 oktober 2012, Restaurang Valand, Göteborg PEPPERLAND • KARL MARTINDAHL & THE COMPLEATLES THE BEATELLES • Lennon/McCartney show med OLLE NILSSON & JIMMIE RUDOLFSSON === Under eftermiddagen och kvällen kommer du att bjudas på ett gediget program. Akt 1. Kl. 14-18 fritt inträde och ingen åldergräns. Därefter stänger vi under en timma. Akt 2. Kl. 19-01 inträde 390:- + (förköp 30:- = 420:- ) och åldergräns 18 år. Boka dina biljetter på Ticnet redan nu! === Livemusik från Karl Martindahl och The Compleatles, Pepperland, The Beatelles (fyra tjejer från Liverpool som tolkar Beatles på ett härligt vis). Olle Nilsson (känd som Sveriges John Lennon i Sikta mot stjärnorna) och Jimmie Rudolfsson kommer att framföra en Lennon/McCartney show. När de senast spelade ihop 2005, fick de stående ovationer och har sedan dess önskats av många!! Nu gör de sin efterlängtade Lennon/McCartney show för andra gången. Det kommer också att bjudas på föreläsningar, utställningar, försäljning av merch, filmvisningar och quiz. Musikvärdar: Stefan Garyd och Ulf Dohlsten kommer att lira skivor under kvällen!!! === Pris: 390:- + (förköp 30:- = 420:- ) för entrè till hela dagen/kvällen. Entré inkl. middag enligt nedan 565:-. I priset ingår även entré till fredagens förfest på First Hotel G. Där kommer vi värma upp inför lördagen med livemusik och trevligt mingel. === Vi samarbetar med First G Hotel på centralstationen och erbjuder olika eventpaket, välj 1 övernattning eller hel weekend. För bokning av hotellpaket maila till: [email protected] , eller ring 0709-439320, hotelbokningen är öppen. Hotellpaket 1: Övernattning 27-28/10, inkl. konsertbiljett i enkelrum = 1.540:-/person. Hotellpaket 2: Övernattning 27-28/10, inkl. konsertbiljett i dubbelrum = 1.040:-/person. Hotellpaket 3: Övernattning 26-28/10, inkl. konsertbiljett i enkelrum = 2.690:-/person. Hotellpaket 4: Övernattning 26-28/10, inkl. konsertbiljett i dubbelrum = 1.690:-/person. === Plusmeny: middag på Lilla London, en varmrätt kött/fisk/veg inkl. 1 öl/glas vin = 175:- som serveras mellan kl.16.00-19.00. Hyra av bord för information/försäljning: 500:-. === Information: Willy Wilhelmsson, [email protected] , 0709-43 93 20. BEATLESNYTT NR 167 HÖSTEN 2012 BAKSIDA E = !0(!/)1/%'.=
