den här - Nätverket Byggnadsvård i Västmanland

Transcription

den här - Nätverket Byggnadsvård i Västmanland
!
å
t
s
Låt
Vi vårdar 300 år av byggande
nummer 3
En skrift från
Nätverket för byggnadsvård i Västmanland
värde 50:-
Ordförande har ordet
I handen har du nu nummer 3 av tidskriften Låt stå! Den och dess båda föregångare, utgivna 2009 och 2011, har tagits fram av Nätverket för byggnadsvård
i Västmanland, en ekonomisk förening som verkar för att främja god byggnadsvård. Det gör vi bland annat genom information, rådgivning, föreläsningar, studiecirklar, kurser i praktisk byggnadsvård och mässor. I tidskriften har vi samlat
den yrkeskompetens, både praktisk och teoretisk som finns och verkar inom
nätverket. Här kan du som har ett intresse i god byggnadsvård enkelt hitta den
hjälp som din byggnad behöver och tryggt veta att samtliga medverkande företag
har rätt kompetens att föreslå och utföra åtgärder med rätt material anpassade till
byggnadens ålder och byggnadssätt. Vi verkar för dig och tillsammans med dig
för din byggnads bästa. Besök gärna våran hemsida på www.byggnadsvardvastmanland.se eller vår facebooksida. Där kan du alltid hitta aktuell information om
god byggnadsvård. Nytt för i år är att vi har utökat tidskriften med bland annat
information om några olika byggnadsstilar från 1700-talet fram till 1950-talet.
Det är lika viktigt att vi bevarar hus från mitten av 1900-talet som att vi gör det
med byggnader från 1700-talet.
Med vänlig hälsning
ordförande
Tommy Leek
Låt stå!: Nätverket för byggnadsvård i Västmanland, copyright 2014
Omslaget: Bakgrundstapeten Medway från Morris kollektion Wallpaper kompendium II
Utgivare: Nätverket för byggnadsvård i Västmanland
Text och bild: Bellman & Jag/Åsa Lindberg och medverkande företag
Övriga fotografer är: Ina Berglund, BildN/Pia Nordlander
Illustrationer: Stina Wedman, Wedman arkitektateljé,
Cecilia Björk/Lars Nordling/Laila Reppen från boken ”Så byggdes villan”, faktablad om
fönster etc kommer från länsstyrelsen
Layout: främst form/Gunnel Branzell
Tryck: Åtta45, Västerås, 2014
ISSN 2000-3730
Varmt tack till alla medverkande i “Låt Stå” som delat
med sig av alla sina klokheter
och kunskaper! Ett extra tack
till de privatpersoner som
med stor generositet öppnat
upp sina hem för fotografering
och trevliga fikastunder.
Utan er alla hade det inte
blivit någon Låt Stå!
Åsa Lindberg
!
å
t
s
Låt
Vi vårdar
300 år av byggande
nummer 3
INNEHÅLL
Traditionella byggnadstyper i Sverige
1700-tal.................................................................. 4
1800-tal.................................................................. 8
1900-tal................................................................ 12
Boken ”Så byggdes villan”................................. 18
Vi som vårdar 300 år av byggande................. 19
3:12 Byggnadsvård ............................................ 20
Bellman & Jag AB................................................ 22
Berggren Byggnadsvård...................................... 24
Byggnadsvårdsbutiken AB ................................ 26
bytagolv.se .......................................................... 28
Ekerby snickeritjänst AB.................................... 30
Eskilstuna Kulturbeslag AB .............................. 32
Feelingwood AB . ............................................... 34
HDB Snickeri....................................................... 36
HPS Kulturmiljövård AB ................................... 38
IndustriMinnesvård Bergslagen ...................... 40
J.O Plåtslagar’n .................................................. 42
Josephsons Kakelugnsmakeri AB .................... 44
Murare Robert Andersson .............................. 46
Pasta Byggnadsvård ........................................... 48
P.O. Hiller Trävaror AB....................................... 50
Stiftelsen Kulturmiljövård ................................ 52
Stockumla Gårdssnickeri ................................. 54
Svanå bygg AB .................................................... 56
Sätra brunn ........................................................ 58
Tuna byggnadsvård ............................................ 60
Vafab Miljö . ........................................................ 62
Virkesboden i Smedhagen AB ......................... 64
Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård .......... 66
Västerås Möbelhantverk AB ............................ 68
Västmanlands län smuseum ............................. 70
Wedman arkitektateljé . ................................... 72
Woodisol AB ...................................................... 74
Yvonne Axelsson Arkitekt ............................... 76
Öbergs ................................................................ 78
Arboga kommun................................................. 80
Norbergs kommun............................................. 82
Anders Franzéns tio budord .........................84
Information om byggnadsvård
Fönster ............................................................... 86
Mark och grund.................................................. 88
Plåttak.................................................................. 92
Timmerhus.......................................................... 94
Kategorisering av företagen .............................. 98
illustration: Wedman arkitektateljé
1700-tal
Traditionella byggnadstyper
i Sverige
Tak med björknäver som
tätskikt och grästorv alternativt
kluvna stockar (vedtak)
som håller näverlagren på plats.
Skorsten murad av
natursten
Sadeltak
Inga hängrännor eller
stuprör, möjligtvis en ränna
ovanför dörren
Naturligt grånat timmer
och fönsterfoder
Knuttimrad
konstruktion
ENKELSTUGA
E
nkelstugan, som förr var så vanlig på den svenska landsbygden, bestod av ett stort
rum, en så kallad vardagsstuga eller storstuga, en förstuga och en liten kammare.
Kammaren nåddes ofta enbart från storstugan. Enkelstugan byggdes med en asymmetrisk tredelad plan med entrén placerad på ena långsidan. I sin vanligaste form så
upptar storstugan omkring två tredjedelar av husets längd, medan kammaren och den
framförliggande förstugan inryms i den återstående tredjedelen.
Spismuren, som fanns i storstugan, är i den östsvenska typen traditionellt placerad
invid den bakre långväggen intill kammaren. I den fanns den stora bakugnen med
framförliggande härd, som i senare tid fick en infälld järnspis. Vardagsstugan användes
förr både som kök, arbetsrum och sovrum. Under vintern så var storstugan oftast det
enda kontinuerligt uppvärmda rummet på gården, så där bodde hela bondens familj,
drängen och pigan. Även de ömtåligaste smådjuren kunde få bo där. Kammaren utnyttjades ytterst lite som bostadsrum, trots att den kunde vara försedd med en eldstad
som var hopbyggd med storstugans köksspis. Rummet användes endast vid speciella
tillfällen och när finare gäster kom på besök.
Enkelstugan har som hustyp existerat åtminstone sedan medeltiden. Från mitten
av 1700-talet blev den vanlig framför allt på de mindre bondgårdarna och torpen.
Hustypen byggdes som envåningshus, men ibland med inredd vindskammare. I slutet
av 1700-talet började enkelstugorna att få innertak och kunde då ha en vindsvåning.
Denna kunde användas som förvaringsplats åt kläder eller som sovplats sommartid.
Från 1800-talet förekommer enkelstugan i två våningar ofta tillbyggd med en förstukvist eller veranda.
Blyspröjsade
träfönster
Längd 7,8 meter
Fönstrens dropplister av trä
Grund av hörnstenar med
mindre fyllnadsstenar
Trätrappa
Enkeldörr med
liggande brädor,
inåtgående
Exemplet ovan visar på hur en enkelstuga kan ha sett ut på 1700-talet. Olika varianter har
funnits beroende på var i landet de byggdes, tillgången till material och vilka som bodde där.
Enkelstugan är i knuttimrad konstruktion och fasaden omålad med naturligt grånat timmer. Knutraden, till vänster om ytterdörren, avslöjadar var skiljeväggen finns inne i huset
och storstugans storlek i förhållande till förstugan.
Fönsterfodren är också omålade och så även fönsterbågarna. Spröjsverket är tillverkat av
bly och fönsterglasen är små. Enkeldörren består av liggande brädor och är inåtgående.
Enkelstugans tak är ett sadeltak med björknäver som tätskikt och grästorv alternativt
kluvna stockar, så kallat vedtak, som håller näverlagren på plats. Skorstenen är murad i natursten, vilket var vanligt i vissa delar av Sverige. Tegel kostade pengar och fanns tillgången
på lämplig sten i trakten så användes ofta den istället. Murbruket bestod av lera och sand.
Till skillnad från tegel så vittrar aldrig natursten, vilket gör konstruktionen hållbar. Hängrännor saknas, men möjligtvis kunde en ränna ovanför dörren finnas. Takfotsbrädan håller
torven på plats, men har öppningar så att regnvattnet ska kunna droppa ut.
SALSBYGGNAD
S
alsbyggnaden förekom tidigt som bostadshus på mera ståndsmässigt bebyggda
gårdar och återfanns på prästgårdar, herrgårdar och militära boställen redan under
1700-talet. Idealet kom från Frankrike och Italien. Först under 1800-talet blir hustypen vanlig även på bondgårdar. Salsbyggnaden hade en sexdelad planlösning, vilket
innebär att salen var placerad i husets mitt, bakom förstugan. På vardera sida om salen
fanns två sidokamrar samt två gavelkamrar i vindsvåningen. I förstugan fanns trappan
till övervåningen och dörrar till de två hörnkamrarna och till salen. Från salen ledde
dörrar till de två övriga sidokamrarna. Eftersom salsbyggnaden hade dubbla rumsrader
så blev gavelfasaden bred.
Eldstäderna var placerade kring två skorstensstockar vid rummens inre hörn. Från
början saknade salsbyggnaden kök. Enligt gammal svensk herrgårdssed så låg köket i en
separat byggnad, men när denna byggnadstyp blev mer vanlig flyttade köket in i en av
sidokamrarna.
Den sexdelade planen hade vanligen inte full övervåning utan en öppen vind i mitten
och två gavelkammare. Den öppna vinden fick ofta ljus genom en takkupa med fönster
över huvudingången. På var sida om gavelrummet låg vanligen långsträckta förvaringsutrymmen med snedtak och små gavelfönster.
Exemplet på sidan intill visar på hur en salsbyggnad kan ha sett ut på 1700-talet. Olika
varianter har funnits beroende på var i landet de byggdes, tillgången till material och
vilka som bodde där.
Den symmetriska salsbyggnaden är i knuttimrad konstruktion och knutraderna, på
varsin sida om ytterdörren, avslöjar var förstugans skiljeväggar finns inne i huset. Fasaden är målad med röd slamfärg. Under 1700-talet spred sig modet att måla timmerhus
röda, för att efterlikna tegelbyggnader. Ett annat sätt för ägaren att markera sin status
var att låta bygga ett säteritak. Ett typiskt säteritak består av två takfall med mellanliggande våning. En annan vanlig taktyp på dessa salsbyggnader är ett brutet tak, det så
kallade mansardtaket. Taket kläddes antingen med enkupigt lertegel med nockbrädor
av grånat trä eller med skivtäckning i svart järnplåt. Putsade skorstenar
med plåtbeslag
illustration: Wedman arkitektateljé
1700-tal
Tak med enkupigt lertegel
och nockbrädor av grånat trä
Blyspröjsade
träfönster
Säteritak
Ockrafärgade
fönsterbågar
och varmgrå
fönsterfoder,
målade med
linoljefärg
Slamfärgad
röd
Knuttimrad
konstruktion
Fönstrens
dropplister
av trä
Längd 12,8 meter
Huggen stengrund
Trappa av trä
eller sten
Pardörr inåtgående
Skorstenarna är putsade och försedda med plåtbeslag.
Glasrutorna är insatta i ett spröjsverk av bly som på grund av sin vekhet stadgas upp
med stormjärn fästa i träbågen. Fönstrens dropplister är tillverkade av trä. Fönsterbågarna är målade i ockragul linoljefärg, för att efterlikna ek och fönsterfodren är färgsatta i en varmgrå färg för att påminna om sten. Även en ljus nyans av grått förekom på
vindskivor, fotbrädor och vattbrädor.
Pardörren som består av snedställda brädor, är inåtgående och målad i ockragul. Men
andra varianter och färger förekom också. Ibland finns ett fönster, ett så kallat överljus,
ovanför dörrpartiet. Trappan nedanför ytterdörren är i trä eller i sten.
Husgrunden består av huggen sten, men varianten med hörnstenar tillsammans med
fyllnadssten förekommer också.
PARSTUGA
P
arstugan var den vanligaste hustypen hos bönderna i Mälarområdet ända in på
1800-talet. Det karaktäristiska med en parstuga är att förstugan med entrén låg i
husets mitt och därifrån nåddes ett rum till höger och ett rum till vänster. Det mindre
rummet rakt fram bakom förstugan, kammaren, var i herrskapssammanhang ett enskilt sovrum, men användes i bondstugan sällan som bostadsrum.
Vardagsstugan var, fram till 1950-talet, det enda till vardags bebodda rummet.
Det tjänstgjorde även vanligen som kök med bakugn och under vintertid som arbetsrum.
Under 1800-talets början flyttade dock köket ofta in i den tidigare sällan utnyttjade
kammaren.
Den andra stugan, anderstugan, som användes vid fester och i senare tid blev
finrum, saknade bakugn men hade eldstad. När rummet inte användes förvarades där
kistor och skåp med hushållets finkläder och linneförråd.
Parstugan är en traditionell svensk byggnadstyp som kan följas tillbaka till åtminstone senmedeltiden. Hustypen var vanlig som manbyggnad på bondgårdarna redan
under 1600- och 1700-talet. Vid 1800-talets mitt blev det i vissa delar av landet
vanligt att en andra våning eller vindsvåning med gavelkammare började förekomma.
Själva vinden mellan gavelkamrarna var ofta oinredd och kall. Hade huset en full andra
våning hade denna yta ofta en identisk planlösning som den undre våningen. Det var
dock vanligt att denna andra våning byggdes till vid ett senare tillfälle och fick då en
modernare utformning. Övervåningen användes ofta som undantagsbostad för de
gamla i familjen och den fick då ett eget kök. Detta är dock sällan ursprungligt.
Exemplet på sidan intill visar på hur en parstuga kan ha sett ut på 1800-talet. Olika
varianter har funnits beroende på var i landet de byggdes, tillgången till material och
vilka som bodde där.
Parstugan är i knuttimrad konstruktion klädd med stående panel i varierad bredd.
Fasaden är målad i röd slamfärg, men andra slamfärgskulörer har också förekommit.
Knutlådorna, på varsin sida om entrén, avslöjar var förstugans skiljeväggar finns inne i
huset och symmetrin mellan vardagsstugan och anderstugan.
Taket är ett sadeltak täckt av obehandlat och grånat takspån, så kallat pärt. De två
skorstenarna är murade av bränt lertegel över nock, och bränt eller soltorkat hela vägen
inne i byggnaden.
Sadeltak täckt av
obehandlad och grånad
takspån, så kallad pärt
illustration: Wedman arkitektateljé
1800-tal
Skorstenar av
murtegel
Inga hängrännor eller
stuprör, möjligtvis en
ränna ovanför dörren
Rödmålad
med slamfärg
Linoljefärgsmålade fönster
och fönsterfoder
Stående träpanel
med varierande
bredd
Fönstrens
dropplister
av trä
Knuttimrad
konstruktion
Längd 13,7 meter
Fönster med träspröjs,
ofta sexdelade fönster
Huggen
stengrund
Trätrappa
Pardörr, inåtgående,
med överljus
Fönstret består av två utåtgående bågar och där varje båge har tre rutor med avdelande
träspröjs. Eftersom fönsterglasen redan under 1700-talet började tillverkas i större dimensioner så orkade inte de veka blyspröjsen hålla glasen längre och spröjsen tillverkas av trä
istället. Det sexrutade fönstret blir den vanligaste fönstertypen under den här perioden.
Fönstrens dropplister tillverkades i trä. Såväl fönster som fönsterfoder är målade i brutet
vitt och ibland även knutar och vindskivor, men andra ljusa linoljefärger användes också.
Pardörren består av panelbrädor som spikats i horisontell och diagonal form och målats
med linoljefärg. Pardörren är inåtgående och det smala överljusfönstret ger ljus till förstugan.
Hängrännor och stuprör saknas, men möjligtvis kunde en ränna ovanför dörren finnas.
Husgrunden består av huggen sten och trappen upp till pardörren är tillverkad av trä.
1800-tal
1890-tal
Text och illustrationer på följande sidor
är hämtade från boken ”Så byggdes villan” (se sid 18)
av Cecilia Björk/Lars Nordling/Laila Reppen.
Arkitektur
U
nder decenniet fanns flera stilar samtidigt inom villaarkitekturen. Den dominerande stilen visade arkitekternas önskan om äkta material och ett friare förhållningssätt till det klassicerande arvet. Denna villaarkitektur uppvisade oregelbundna
planformer, olika höga byggnadsvolymer med mycket varierad takutformning. Öppna
eller inglasade sommarverandor kompletterade villorna. Kravet på äkthet innebar att
de konstruktiva byggnadsdelarna framhävdes. Villor i mellersta och norra Sverige hade
huvudsakligen träfasader, puts var ovanligt. I södra Sverige uppfördes många villor med
tegelfasader. Arkitekter som Isak Gustaf Clason och Ferdinand Boberg ritade villor som
blev förebilder under decenniet.
Äldre stilar levde också vidare, exempelvis den tidigare så populära schweizerstilen
med rika lövsågerier, och den fornnordiska stilen. Den senare var ett uttryck för svärmeriet
för det vikingatida arvet. Kunskap saknades om hur byggnaderna hade sett ut, vilket gav
fältet fritt åt fantasifulla spekulationer. Drakhuvuden, fjällpanel och rikligt med utvändiga
takdekorationer var utmärkande för denna stil.
De flesta villor byggdes för de välbeställda och var mycket stora. Mindre villor, för arbetare och lägre tjänstemän, hade ett betydligt enklare, traditionellt formspråk.
Avgörande för 1890-talets villaarkitektur var den rikliga tillgången på färdiga sågade
och hyvlade trävaror. En egen typisk svensk panelarkitektur uppstod under decenniet.
Snickarglädje återfanns i de typiska taktassarna och utsmyckningarna på gavelspetsar och
förstukvistar.
Villorna uppfördes med en relativt hög sockel, vanligen av natursten. De första
svenska villaförstäderna byggdes i kuperad terräng och stenfoten var ett sätt att placera
byggnaden vackert i naturen.
Spontad träpanel var det vanligaste fasadmaterialet. Stående enkelfasspont blandades
i fält på fasaderna med avdelade bräder. Vanligen hade det nedersta fasadpartiet stående
panel och övre delar liggande panel.
Färgsättningen var kontrastrik och fasaderna målades med oljefärg, ofta i en ljus och
en mörk nyans av samma kulör. Panelen var ljusast, fodren mörkare och fönsterbågarna
mörkast. Den egentliga konstruktionen synliggjordes genom att man målade panelavdelande lister, omfattningar och vindskivor i mörkare kulör. Gula fasader med brunt
listverk var vanliga, liksom en kombination av grått och grönt. På traditionellt färgsatta
villor i falurött med vita foder och vindskivor var det vanligt med fönster i mörkare
kulör, ofta grön.
10
”Snickarglädje”,
stiliserad sol
Skorstenar murade i tegel
och delvis putsade
Topprydnad,
spira i trä
Takdekorationer
i figursågat trä
Frontespis – gaveluppbyggnad
av mittparti genom takfot
Dekorsågad
vindskiva
Sadeltak, lutning
40 grader
Tak med falsad
målad plåt
Fotränna – stående
takplåt – leder
vattnet till stuprör
Gavelsprång 60 cm
Panelavdelande
list 25 x 150 mm
Takfot med figursågade
taktassar utsprång
60 cm
Knutbräder
25 x 200 mm
Linoljefärg på
trä och plåt
Fasad med liggande
enkelfasspont
Utskjutande
överstycke
Fasad med stående
dubbelfasspont
Sockel av huggen
natursten
Balkongräcken i
målat utsirat trä
Pardörr utan
glasning
Fönster av trä med dekorerade
foder, 2,5 x 12,5 cm
Taken var ett av de viktigaste formelementen. Mycket branta takfall eftersträvades. Takets
utformning skulle ge ett festligt intryck, gärna dekorerat med torn, tinnar och trä- eller
smidesdetaljer som extra utsmyckningar. Takfoten bröts ofta av frontespiser som skapade
eftersträvade gavelmotiv. Järnplåt var den lämpliga taktäckningen. Plåten målades med
linoljefärg i svart, grått, grönt eller rött.
Fönstren placerades ofta asymmetriskt och avspeglade rummens funktioner. Entrépartiet
bestod vanligen av en öppen förstukvist.
11
1900-tal
Brant sadeltak,
lutning 54 grader
Skorsten murad i tegel,
putsad
Tak med enkupigt
lertegel
Hängrännor och stuprör
av målad stålplåt
1910-tal
Arkitektur
U
nder 1910-talet introducerades en ny stil med grund i tidens nationalism,
nationalromantiken. Denna stil var avskalad, enkel och fri från dekorationer. De nationella särdragen skulle betonas också i arkitekturen. Samma tankar
genomsyrade alla länder i Europa. Stilen byggde på föreställningar om en genuin
svensk arkitektur. Problemet var att en sådan arkitektur knappast hade funnits,
utom möjligen i allmogens enkla byggnader. Detta medförde att den nationalromantiska stil som tillämpades i praktiken blev en relativ fiktiv stil med förebilder
från Tyskland, Danmark och England.
Arkitekter som Jacob Gate, Carl Bergsten och Osvald Almqvist ritade många
villor och skapade mönsterböcker med typritningar.
Nya typer av nationalromantiska villor var framför allt av tre slag; villor med
träfasader, putsade villor, ofta med träpanel på stora delar av övervåningen, samt
villor med murade tegelfasader.
Trävillorna utformades ofta som en mer rustik nytolkning av den röda stugan
på landet. Putsade villor och villor med nakna tegelmurar hade en karaktär som
skulle associera till vasatidens slutna borgarkitektur. Tegelvillorna hade ofta
mönstermurningar i fasad, exempelvis markerade fönstervalv.
Planformen var så gott som alltid rektangulär eller nästan kvadratisk. Loggior
och burspråk var karaktäristiska element i den nationalromantiska villaarkitekturen. Villorna byggdes nästan alltid med hel källare och sockeln bestod av huggen
natursten eller av murad betongsten.
På många håll fortsatte man dock att bygga villor i en blandstil, med drag av
både nationalromantik och jugend, till dess att de klassicistiska idealen tog över på
1920-talet. Detta berodde ofta på att villorna hade projekterats långt tidigare än
de kunde byggas.
Villor med stående lockläktpanel målades ofta i mörk, gärna brun kulör utan
särskilt markerade foder eller knutar. Många villor beströks med tjärolja som gav
en brunsvart kulör. Villor med liggande spontad panel målades vanligen med linoljefärg eller slamfärg i faluröd kulör med traditionellt vita foder och knutar, med
inspiration från den svenska landsbygden.
Nationalromantikens putsade fasader kunde ha grov spritputs eller slätputs,
huvudsakligen i ljusa ockragula eller gråvita kulörer.
12
Skärmtak med
flackare lutning
Taksprång 25 cm
Målade vindskivor
i trä
Vattbräda skyddar
fönstret
Skärmtak över
köksentré
Träfönster med
mittposter
På gavel finns fönsterluckor
av grönmålat trä
Småspröjsade rutor
Slamfärg – här Falu rödfärg
– på panel. Linoljefärg på
snickeridetaljer
Fönsterfoder
20 x 120 mm
Knutar 2,5 x 17,5 cm
Figursågat
träräcke
Sockel murad i
natursten
Entré med öppen
förstukvist
Ytterdörr i trä med
spröjsad glasning
Träfasad av liggande
enkelfasspont 2,5 x 11,8 cm
Vattbräda – en lutande
trälist – skyddar sockeln
Ofta hade de putsade villorna en övervåning med liggande eller stående träpanel,
som målades med slamfärg i brun eller faluröd kulör. Exponerade tegelmurar
utfördes ofta i mörkt hårdbränt rödbrunt tegel. Takfallen var branta, både på
sadeltak och mansardtak. Även valmade tak förekom, framför allt på de mer kvadratiska villorna. Taken täcktes genomgående med rött lertegel. Vindskivorna var
kraftiga och markerades tydligt, men taksprången var mycket små.
De nationalromantiska villorna hade en relativt fri fönstersättning med nya
karakteristiska fönstertyper. Fönstren var betydligt mindre än tidigare och illusionen av ålderdomlighet förstärktes av små glasrutor mellan tätt sittande spröjsar.
Även blyinfattande fönster förekom. Fasaderna pryddes gärna med fönsterluckor,
med utsmyckningar i form av hjärtan eller geometriska figurer.
13
1900-tal
Tak med falsad
kopparplåt
Skorsten klädd
med kopparplåt
Flackt pyramidtak,
lutning 6 grader
Inklädd takfot av kopparplåt,
utsprång 15-20 cm lika på
alla sidor
1930-tal
Arkitektur
E
fter Stockholmsutställningen 1930 kom den nya tidens mycket radikala funktionalistiska arkitekturstil att leva sida vid sida med den mer folkligt förankrade kvardröjande klassicistiska stilen.
Enkla rektangulära villor med släta fasader och flacka sadeltak i förenklad
klassicerande eller till och med nationalromantisk stil dominerade bland egnahem
och kataloghus. Byggnadsdelarna var standardiserade och detaljerna få. Med tiden
påverkades den traditionella villaarkitekturen i funktionalistisk riktning, framför
allt avseende färgsättning, fönstersättning och fönstertyper.
Den funktionalistiska stilen hämtade förebilder framför allt från Frankrike och
Tyskland. I teorin skulle husets funktion ligga till grund för den arkitektoniska
utformningen ”Form follows function”. Man tog starkt avstånd från historisk arkitektur och skalade bort all dekor för att ge villans inre funktion ett tydligt yttre
uttryck. De mer extrema villorna formgavs som rena vita kubiska skulpturer med
platta tak, fönster över hörn samt stora ofta rundade terrasser och balkonger. Fasaderna var asymmetriska, enkla och slätputsade. Arkitektritade villor av funktionalismens pionjärer, som Sven Markelius, Gunnar Asplund och Ingrid Wallberg, blev
förebilder.
Det helt dominerande fasadmaterialet i den mer traditionella villaarkitekturen
var stående träpanel och lockläkt. Fasaderna målades med linoljefärg, ofta i ljusa
pastellkulörer som brutet vitt, ljusgrönt eller gult. Vindskivor och fönsterfoder var
relativt smala och målade vanligen i husets färg. Knutbräder var ovanliga och där
de fanns målades de i allmänhet i fasadens kulör.
Villor i renodlad funktionalistisk stil förekom såväl med träfasad som putsad
fasad. Träfasad har ofta liggande spontad panel, som målades vit, liksom också de
tunna fönsterfodren och andra täcklister. Putsade villor saknade fönsterfoder och
hade vit eller ljusgrå kulör.
De traditionellt inspirerade mindre villorna hade flacka sadeltak med en- eller
tvåkupigt lertegel. Taksprånget på långsidor och gavlar sköt ut ett par decimeter
och taktassarna var synliga utanför fasaden.
Utomlands hade den funktionalistiska stilen nästan helt horisontella tak.
14
Hängrännor och
stuprör i kopparplåt
Fönster i liv – i samma plan
som fasaden
Fönster över hörn
Rund överliggare
Fönstrens former
speglar rummens
användning
Rundad balkongfront i
målad slätplåt
Fönster av trä, inga
foder
Utkragande
balkongplatta
Enkelt skärmtak
över entrén, klätt med
kopparplåt
Putsad fasad avfärgad – målad – med
kalkfärg
Slammad sockel
av betongsten
Putsad välvd mur
omger trappan
Entrédörr med rund,
båtinspirerad glasning
Takformen kunde vara pulpettak eller pyramidtak/tälttak. Denna takform var inte så
lämplig i vårt snörika klimat, men arkitekterna strävade ändå efter att göra taken så
låglutande som möjligt. Dessa tak täcktes vanligen med målad stålplåt eller kopparplåt.
Ofta målades takplåten i en grön kulör för att efterlikna koppar. Papptak förekom, men
hade kort livslängd. Den minimala takfoten kläddes vanligen helt in i plåt.
Fönstren bestod av två- eller treluftsfönster utan spröjsar. Även betydligt större
fönster med nästan kvadratiska former utan spröjs förekom. Ibland fick fasaderna ett
tidstypiskt runt litet fönster till hall eller badrum. Fönstersättningen var kraftigt asymmetrisk och stora hörnfönster var karakteristiska nytillskott.
Entrépartiet placerades också asymmetriskt på fasaden, eftersom den yttre gestaltningen styrdes av villans inre funktion. Räcken och fronter till trappor och balkonger
eller terrasser och altaner bestod av målat smide med enkel rak karaktär eller av slät
eller sinuskorrugerad, vitmålad plåt.
15
1900-tal
Sadeltak med lutning på 23 grader
Skorsten
murad i tegel
Skärmtak över entrén i
förlängning av takfallet
Tak med tvåkupigt
lertegel
1950-tal
Gavelsprång på
20 cm
Sidförskjutna
byggnadskroppar
i olika höjd
Vindskivor av
målat trä med
överliggare av
plåt
Arkitektur
D
en kreativa designglädjen manifesterades inte bara i formgivningen av
husgeråd och bruksföremål, utan även inom villaarkitekturen. Traditionella
föreställningar om villans utformning omprövades. Arkitekterna experimenterade med nya sätt att forma huskroppar och sätta samman volymer. Villans funktion
som bostad avspeglades i exteriören. Arkitekter som Bengt Edman, Nils Tesch
och Lennart Kvarnström var föregångare för en friare villaarkitektur.
Det byggdes många enplanshus, där byggnadsvolymen löstes upp i två förskjutna byggnadskroppar. Även nivåförskjutna hus var vanliga enligt samma
princip. Asymmetriska sadeltak och asymmetriskt uppbyggda fasader var också
nya arkitektoniska uttryck. Variation i takvinkeln och delvis förhöjt fasadliv var
sätt att variera formspråket. Vare sig villan hade källare eller inte, så hade den en
markerad sockel, som lyfte upp villan från marken. Små balkonger och franska
fönster med smidesräcken gav fasaden ett modernt uttryck.
Kedjehus, som var en ny villatyp, utformad för att ligga mycket nära varandra
på små tomter, vanligen sammanbundna med en förrådsbyggnad eller ett garage i
tomtgräns. De första kedjehusområdena hade gavlarna mot gatan och långsidorna
mot grannarna. Hus i en och en halv-plan blev en naturlig lösning på dessa speciella förutsättningar.
Nya material och nya sätt att kombinera olika fasadmaterial prövades. En tendens var att en villa kunde ha flera olika fasadmaterial, exempelvis gult eller rött
tegel i kombination med puts eller trä med kraftig kulör. Putsen kunde vara en
grov spritpus i mustiga kulörer med släta vita fönsteromfattningar. Vanligast var
dock att de putsade villorna hade dämpade kulörer, utan markerade knutar och
foder. Användningen av tegel som fasadmaterial ökade kraftigt under decenniet
på bekostnad av fasader av trä eller puts. Hårdbränt rött eller gult lertegel med
grått fogbruk gav en levande fasad.
Träfasader målades gärna i ljusa pastellfärger utan markerade knutar, men
fortfarande hade den svenska faluröda färgen sin givna plats. I gruppbyggda villaområden färgsattes husen individuellt med stor variation.
16
Takfot med
synliga taktassar
Hängrännor
och stuprör i
målad plåt
Pivåhängt
perspektivfönster
Linoljefärg på
trä och plåt
Omfattning av
rullskift i gult
tegel
Garagedörrar
i teak
Halvstens fasadtegel
12 x 24 x 7,5 cm, grått fogbruk
Putsad garagedel
Dörromfattning av utskjutande
halvstens tegel, rullskift
Glasad ytterdörr i
spårad teak
Trappa av betong
Slammad sockel
Målade träfönster
Under perioden gjorde många nya fasadmaterial sin entré. Asbestcement i form av
skivor eller plattor, vanligen kallad eternit eller sidiplattor lanserades som framtidens underhållsfria fasadmaterial. Även gedigna material som ek och kopparplåt
användes ofta i yttre detaljer. Glasbetong fick användning som ljusinsläpp vid
entrédörrar och källarfönster.
Våningshöga lättbetongelement började användas mot epokens slut. Dessa
fasader putsades vanligen, men det förekom att de bara målades, varvid elementfogarna var synliga.
Enkla sadeltak med en- eller tvåkupigt lertegel dominerade arkitekturen. Mot
slutet av decenniet fick 1930-talsfunktionalismens flacka pulpettak med papptäckning en renässans. Takfoten var ofta mycket liten, ibland endast 15 cm. I södra
Sverige fortsatte traditionen med hus utan gavelsprång.
Stora fönsterlufter kombinerades ofta med smalare lufter så att asymmetriskt
indelade fönster bildades. Nya typer av små burspråk gav matplats eller vardagsrum en extra kvalitet.
17
Hålkäl
Äggstav
Pärlstav
Kvartsstav
Boken Så byggdes villan är oumbärlig för den intresserade husägaren som vill veta mer om villaarkitektur.
Varje villa är byggd i en tidstypisk stil och har sina egna
intressanta historiska förutsättningar. Arkitektur, planlösning, konstruktion och inredning har förändrats i takt
med tiden. Här visas villor och karakteristiska byggnadsdetaljer decennium för decennium från de tidigaste
villorna byggda under 1890-talet fram till villor byggda
under 2000-talets första årtionde.
Boken är rikt illustrerad med skalriktiga ritningar
och akvareller. För den villaägare som vill återställa sitt
KXV PHG WLGVW\SLVND VQLFNHULHU ¿QQV HQ ULWQLQJVGHO GlU
byggnadsdetaljer som golvlister, fönsterfoder och taklister redovisas för varje stilepok. Med ritningarna som
underlag kan nya snickerier tillverkas.
Så byggdes villan är på 336 sidor med över 1000
ULWQLQJDUDNYDUHOOHURFKE\JJQDGVGHWDOMHU%RNHQ¿QQV
att köpa i bokhandel och nätbokhandel.
SÅ BYGGDES VILLAN
Vi som vårdar
300 år av byggande
Fals
Karnis
1900–1910
D=<A?L
Dekorativa gångjärn med knoppar eller ekollon. Dörrtrycken, antingen
ISBN 978-91-540-6005-4
CECILIA BJÖRK, LARS NORDLING, LAILA REPPEN
18
19
3:12 Byggnadsvård
Johan Back
070-565 91 62
[email protected]
www.312byggnadsvard.se
F
ör företaget 3:12 byggnadsvård och dess ägare Johan Back
handlar byggnadsvård om ett varsamt förhållningsätt till
den byggda miljön, något som kräver förståelse för de material
och metoder som byggnader en gång uppfördes med. Johan har
en bred utbildning med en teoretisk bas från byggnadsantikvarieprogrammet på Högskolan på Gotland kombinerad med en
praktisk timmermansutbildning i Järvsö i Hälsingland. För
honom är det självklart att varje byggnad måste hanteras utifrån dess specifika behov.
– Vissa fastighetsägare vet inte hur deras äldre byggnader
skall behandlas på bästa sätt. De kan ha kommit på konstiga
lösningar som ibland gör större skada än nytta. Då är det
viktigt att hjälpa dem på rätt väg, men tyvärr görs de ibland
till åtlöje på grund utav sin okunskap. Om bebyggelsen är
skyddad är det dessutom myndigheterna som skall ha kontrollen och ansvaret för att skyddet fungerar. Jag blir mer
upprörd när det inte sköts.
– Som enmansföretagare så arbetar jag oftast ensam hela
dagarna, så då tycker jag att dessa tillfällen att få instruera
och visa andra är både roliga och intensiva. Det är ju vansinnigt kul att få sitta och snacka om byggnadsvård i vårsolen!
Dessutom tycker jag att jag fortfarande lär mig hantverket
genom att handleda andra.
3:12 byggnadsvårds verksamhet handlar också om konsultuppdrag där Johan erbjuder hjälp inför köp av fastigheter och
upprättande av program för underhåll. Med en bred och generell kompetens inom ämnet byggnadsvård och en mer specifik hantverksinriktning på timring så är det just att kombinera
de praktiska och mer teoretiska delarna som Johan uppskattar.
– När jag bytt timmer i en stomme och räddat ett hus så
är det väldigt tillfredställande att lämna byggnaden med
vissheten om att den kanske kommer stå i hundra år till.
Det känns bättre att ha bytt tio meter timmer än att ha
skrivit tio sidor på datorn.
Företaget arbetar mestadels med reparation av timmerstommar.
Det innebär byte av syllstockar och lagningar av timmer som blivit
hårt ansatt av fukt eller skadedjur. Även nedplockning och flyttning av hela timmerstommar ingår i arbetsuppgifterna. Utöver
detta arbetar företaget även med fasad- och takrenoveringar.
– Jag uppskattar alla småmoment man ställs inför i sitt
arbete, allt från första kundmötet, processen, till problemlösningen en reparation av en timmerstomme kan medföra.
Johan anlitas även som kursledare till timringsskurser.
Deltagarintresset är stort, så dessa kurser är oftast fulltecknade och uppskattade.
20
21
Bellman & Jag AB
Åsa Lindberg
070-777 52 44
[email protected]
www.bellmanochjag.se
E
fter flera år som ägare av Byggnadsvårdsbutiken på Vallby
Friluftsmuseum bestämde sig Åsa Lindberg för att sälja
verksamheten till sin kollega Anette Wiström.
– Jag insåg att jag inte hade haft en normal semester på
åtta somrar och att jag ofta jobbade sju dagar i veckan,
vilket det kan bli med fasta öppettider att förhålla sig till.
Jag ville ha mer frihet och tid över för andra projekt och
för familjen också, förstås.
Åsa anser att samarbete är viktigt, särskilt småföretag emellan
och byggnadsvårdsbranschen är bra på det. Själv hjälper hon
Sandra Gustafson på Stockumla Gårdssnickeri när den verkstaden har många fönsterrenoveringar att göra.
– Jag gillar att renovera fönster, trots att många säger att
det är världens tråkgöra. Det kan faktiskt vara meditativt
att skrapa bort gammal färg och måla medan man lyssnar
på en ljudbok eller radio.
Åsa startade ett nytt företag, Bellman & Jag AB och inriktar
sig numera på att skriva artiklar om byggnadsvård, i bland annat tidskriften Gård & Torp. Oftast handlar det om att besöka
hem och byggnader som har renoverats varsamt och skriva om
hur husägaren har gått tillväga.
– Det är ett privilegium att få komma hem till människor
och se hur de bor och ta del av deras kunskaper och tips.
Jag gillar särskilt miljöer där det inte är allt för perfekt, för
vem kan bo så egentligen? Men kreativitet i inredningen
och bevarandet av originaldetaljer uppskattar jag mycket!
Åsa var tidigare delägare i ett företag som arbetade med fönsterrenovering, men har ingen egen verkstad längre. Däremot
så håller hon i fönsterrenoveringskurser tillsammans med Sandra Gustafson eller Anette Wiström, för att sprida kunskapen
vidare.
– Med rätt underhåll lönar det sig i längden att renovera
sina äldre fönster. Gamla bågar är oftast tillverkade i så bra
virke att de kan hålla hur länge som helst. Däremot har jag
sett tio år gamla fönster som är helt slut och som dessutom
kan vara svåra att renovera då träet är för dåligt. Hur bra
är det ur miljömässigt perspektiv?
Hunden Bellman följer ofta med på uppdragen, därav namnet på företaget. Åsa är
även aktiv i Nätverket för byggnadsvård i
Västmanland. I dess regi har hon arbetat
med att sammanställa den här Låt Stå-broschyren, vilket inneburit att skriva texterna och fotografera de flesta av bilderna.
– Det är ett otroligt roligt arbete! Att få träffa småföretagare som alla brinner för sin verksamhet. Det är även
givande att få sprida all den kompetens som de besitter
tillsammans.
22
Åsa är sedan några år tillbaka styrelsemedlem i rikstäckande
Svenska byggnadsvårdsföreningen och har tack vare det fått ett
brett kontaktnät inom byggnadsvårdsvärlden, men uppskattar
ändå alla tips hon kan få om fina hem och miljöer samt renoveringar att göra reportage om.
– Ju mer det skrivs om byggnadsvård och sunda material,
desto större är chansen att byggnaderna bevaras på ett
hållbart sätt. Min förhoppning är förstås att dessa produkter ska användas i det moderna byggandet också.
23
Berggren Byggnadsvård
Leif Berggren
0224-188 66
070-730 47 08
[email protected]
L
eif Berggren är den envisa och noggranna antikvariske
experten som ser skönheten i en gammal nedlagd industri
och som gärna åker ut på sina uppdrag på motorcykeln.
Hans företag sysslar bland annat med att göra dokumentationer, projekteringar, vårdplaner och antikvariska förundersökningar när det gäller byggnader, industrier och andra anläggningar. Det innebär allt från att göra uppmätningsritningar
och byggnadsbeskrivningar till att forska om historiken.
Förutom detta tillkommer arbetet att göra skadebesiktning,
åtgärdsförslag och ibland även att ge färgsättningsråd.
– Det är viktigt att vara serviceinriktad, jag gillar att ge
förslag till planlösningar, material och namn på leverantörer.
Som byggnadsingenjör kom Leif på 1970-talet i kontakt med
byggnadsvården. Han märkte att det krävdes mer hantverk
och kvalitet för att göra dessa typer av arbeten, det fanns inga
genvägar. Leif började söka sig till sådana objekt.
– Det är viktigt att vårda kulturarvet, det är en plikt mot
våra förfäder och efterkommande. För att förstå nutiden
och det som kommer måste man ha en koppling bakåt,
en historia.
Men vi kan inte bevara och lägga ner pengar i allting,
vi måste hitta lämpliga användningsområden, som har en
bärande verksamhet.
Leif Berggren anlitas ofta som antikvarisk expert vid renoveringar av äldre byggnader. Det är han som ska se till att
rätt material och teknik används. Leif är en av få i länet som är
certifierad sakkunnig avseende kulturvärden och för övrigt är
han också certifierad kontrollansvarig enligt PBL.
24
– Ibland får man ta i med hårdhandskarna. Man kan inte lura mig när det gäller byggteknik. Jag har tekniskt kunnande, vilket är en fördel, annars kan man bli lurad av en driven platschef.
Jag är inte konflikträdd, konflikter får man ta när
man vet att man har rätt. Det är lika bra att göra rätt
på en gång.
Industri- och gruvmiljöer är det Leif gillar bäst. Efter att ha
varit ansvarig för byggnadsvården vid Sala Silvergruva har
han skaffat sig mycket kunskaper om stånggångar, gruvor
och konstanläggningar. Tack vare det har han arbetat med
bland annat Karmansbo lancashiresmedja, Kallmora konstkanal, Mimerlaven och dess krafthus samt naturligtvis Sala
silvergruva.
Leif är intresserad och kunnig inom det mesta som rör
branschen, såsom material, arkitektur och hantverk. Han
anser att arkitektur är den viktigaste konstarten, eftersom
vi inte kan undvika den, den finns hela tiden omkring oss.
Han har arbetat med många av länets byggnadsminnen som
exempelvis Tidö slott, herrgårdar och andra byggnader. Det
är lätt att tro att företaget endast arbetar med stora objekt,
men Leif tycker att det är nog så givande att tillbringa en
halv dag med rådgivning på plats till en nybliven torpägare.
– Det roligaste med jobbet är att träffa många trevliga
personer och att få vara ute mycket i fält i friska luften, i
trevliga miljöer. Jag får klättra där ingen skulle klättra
och krypa där ingen skulle krypa. Men det är fascinerande det också. Dessutom är det svårt att säga nej till
intressanta uppdrag.
25
Byggnadsvårdsbutiken AB
Anette Wiström
Smedsbostigen 1, 724 75 Västerås
021-30 24 60, 073-624 02 28
[email protected]
www.byggnadsvardsbutiken.se
B
yggnadsvårdsbutiken finns numera i Dingtuna, närmare
bestämt intill Västjädra gamla skola, från 1875. Ägaren
Anette Wiström övertog verksamheten hösten 2013 efter
att ha arbetat i butiken under flera år, då den låg på Vallby
Friluftsmuseum. I den nya butikslokalen, som är från slutet
av 1950-talet, har det tidigare varit skolverksamhet.
– Läget är bra, nära till både Västerås och Eskilstuna
och lätt att ta sig hit med bil. Dessutom har vi numera
utökade öppettider. Jag och min familj bor i den gamla
skolan intill, så jag har nära till jobbet.
I Byggnadsvårdsbutiken finns ett stort sortiment av allehanda
produkter som kan behövas när äldre hus ska renoveras, produkter som kan vara svåra att hitta i den vanliga bygghandeln.
Det är smidda spikar, gjutjärnsventiler, lindrev, spårskruv
och kammarlås. Butiken erbjuder dessutom en variation av
olika beslag till köksinredningar, möbler, fönster och dörrar.
Beslagen är tillverkade efter äldre förlagor från 1700-talet
fram till 1960-talet och kommer bland annat från Eskilstuna kulturbeslag. Även klassiska emaljskyltar, inspirerande
böcker, kvalitetspenslar, elartiklar, tapeter och fotogenlampor går att köpa. I färgväg finns linoljefärg, äggoljetempera
och kalkfärg i en mängd olika traditionella kulörer
– Jag har alltid tyckt att det är roligt med färger. En färg
gör så mycket och kan förändra en hel interiör beroende
på vilka kulörer som används. De traditionella färgtyperna rekommenderar jag verkligen. Linoljefärgerna kan
man dessutom få i vilken nyans man vill, enligt NCSsystemet. Här i butiken får man råd och tips hur man går
tillväga när det är dags att måla.
26
Anette håller även kurser i schablonmålning med äggoljetempera. Deltagarna får ta med sig en mindre möbel, som målas.
Hon uppskattar färgens matta, trevliga yta och att den slits
vackert och blir finare och finare med tiden. Äggoljetemperan
ger en levande yta, som skiftar när ljuset ligger på.
– Det är värt att ge äldre möbler en chans till, de är ofta
tillverkade i en så bra kvalitet. Lite färg kan vara det enda
som behövs.
Byggnadsvårdsbutiken strävar efter att så stor del som möjligt
av sortimentet ska var närproducerat och miljövänligt. Detta
speglar även inredningen i butiken som endast består av
återanvända möbler och material, som oftast varit på väg att
slängas, innan de hamnade här. Förutom byggnadsvårdsprodukter, så säljer Anette även sin egentillverkade keramik, i
stengodslera, i butiken.
Under vinterperioden så utför företaget termografiska
undersökningar med hjälp av en värmekamera. På så sätt kan
husägaren få reda på värmeläckage på grund av bristande
isolering, fuktskador eller kondensproblem som kan leda till
svamp- och mögelangrepp.
Byggnadsvårdsbutiken säljer även sina varor via internet
och arbetet pågår hela tiden med att uppdatera hemsida och
lägga till nya produkter. Nytt i sortimentet är bland annat
William Morris mönsterrika tapeter med blommor, växter
och fåglar.
– Min egen favoritepok är just jugend, eller Art Nouveau
som den också kallas. Det är många mjuka organiska
former och mycket färg. Så långt ifrån minimalistiskt och
”ljust och fräscht” man kan komma...
27
bytagolv.se
Erik Nordin, Kerstin Lönn
Dingtuna Tibble 4, 725 92 Västerås
021-18 68 55, 070-432 67 86
[email protected]
www.bytagolv.se
D
en lilla golvbutiken med det stora sortimentet. Så kan
bytagolv.se beskrivas där den huserar i den rödmålade
ladan byggd 1931. Efter att ha drivit golvbutik i över 25 år, på
olika platser, har nu ägarparet Erik Nordin och Kerstin Lönn
placerat sin butik på den idylliska gården i Tibble, utanför
Dingtuna. Här finns både höns, ankor och ekologiska grönsaksodlingar.
– Det ska vara roligt att åka hit för miljön runt omkring,
det ska märkas att det är en butik på landet och inte bara
en golvbutik.
Ett ta-själv-lager med begagnade byggnadsvaror är nyöppnat i
ladan bredvid butiken. Dörrar och fönster kommer i huvudsak att finnas och säljs på kommission för de kunder som vill
lämna in.
– En nyhet är även kaféet som håller öppet samma dagar
som golvbutiken är öppen, under sommarperioden.
I stort sett säljer de samma produkter som tidigare, skillnaden
är att de inte har allt på lager utan tar hem på beställning,
vilket sker inom några dagar. Golven skickas i de flesta fall
från tillverkaren direkt till kund, utan onödiga omlastningar,
vilket är bra både för kunden och miljön.
I sortimentet finns fortfarande de massiva furugolven från
Sorsele, som företaget sålt sedan de startade. Nytt är däremot
samarbetet med det tyska företaget Haro och där bytagolv.se
är en av fåtal återförsäljare i Sverige.
– De har ett unikt sortiment av parkettgolv. Det finns det
mesta; som handhyvlade parkettbrädor och färdignötta
28
golv med kvistar som står upp. För att passa olika typer av
miljöer finns även golv som är ljuddämpande, sviktande
och anpassade för synskadade och många fler. Haro håller
enormt hög kvalitet på sina produkter och allt trä är från
hållbart skogsbruk och har alla miljöcertifieringar man kan
tänka sig.
Erik och Kerstin säljer även massiva ek- och askgolv. Dessa
kommer från Riga och mycket hantverk och yrkesskicklighet
ligger bakom framställningen av dem. Golven levereras slipade
och obehandlade eller färdigbehandlade med olja, hårdvax
eller lack.
– Olja eller vax är det trevligaste att gå på. Även såpa är
behaglig, även om det kan ta tid att bygga upp en bra yta.
Vi är noga med att berätta om de olika ytbehandlingarnas
förutsättningar, sedan är det upp till husägaren själv att bedöma vilken som passar bäst för just dem. Vi har alla typer
av golvbehandlingar.
Försäljningen sker även på nätet, därav företagsnamnet bytagolv.se. De kan i stort sett leverera vilket golv som helst, var
som helst i Sverige. Företaget utför även golvslipning.
– Vi är långt ifrån billigast, men får jobb ändå då vi åtar
oss de speciella projekten. För oss är det viktigt med
ärliga, öppna relationer med våra kunder och att inte sälja
billiga varor av dålig kvalitet.
Öppettider:
Onsdag, torsdag, fredag 12-19, lördag 10-15.
Öppet även efter överenskommelse.
29
Ekerby snickeritjänst AB
Mats Ekerby
Slakterigatan 6, 721 32 Västerås
070-535 94 02
[email protected]
S
edan 1992 huserar Ekerby snickeritjänst i en stor röd
träbyggnad på Slakterigatan 6 i Västerås. Men företaget
startades redan 1982, då Mats Ekerby från början är både
instrumentmakare och möbelsnickare.
– Numera tackar jag nej till möbelrenoveringar, det är så
svårt att ta betalt för de jobben.
I stället tillverkar Mats mest specialbeställda fönsterbågar och
trappor. Han har gjort två av butiksdörrarna till Tenngjutargården på Vallby Friluftsmuseum och även utrymningstrappan som finns på husets gavel. Men det kan bli alla typer av
snickeriarbeten, allt från kabelklämmor i trä till platsbyggda
bokhyllor och skyltställ.
– Roligast är att göra fönster. Det är riktigt hantverk och
det är genuint.
Om ni har funderat på vem som har tillverkat parkbänken i
orange utanför Arbetsförmedlingen i Västerås så är det Mats
och hans företag som har gjort det. Den ingår i projektet
Svartåbänkarna, där bänkar designade av olika formgivare
står utplacerade längs Svartån.
– Det var ett så ovanligt jobb att jag inte kunde tacka nej
till det.
Mats och hans mannar gör vanligtvis jobb åt andra företag,
men när det kommer till privatpersoners önskemål handlar det oftast om att komplettera till det
gamla befintliga snickerierna som finns i ett hus.
Ekerby snickeritjänst tillverkar även pärlspont,
lister, foder och socklar med specialbeställd profil.
– Det är inspirerande att hitta lösningar i
samråd med kund. Man lär sig hela tiden,
varenda dag. Det är fascinerande att det inte
bara finns ett sätt att göra saker och ting på.
Vår styrka är att försöka ha en dialog med
kunden. Personkontakten är det viktiga.
30
31
Eskilstuna Kulturbeslag AB
Björn Gustafsson, Patrik Göhle,
Christian Hultman, Björn Wadén
Fabriksgatan 5, 633 46 Eskilstuna
016-12 11 30
[email protected]
www.kulturbeslag.nu
A
lla detaljer är viktiga för helheten. Ett gammalt hus
med moderna beslag har förlorat en del av sin själ.
För att bibehålla eller återskapa stilen i en byggnad tillverkar
Eskilstuna Kulturbeslag många av de gamla beslagen för dörrar,
fönster och köksskåp, såväl handsmidda beslag av modeller
från 1700- och 1800-talen som maskintillverkade beslag från
1860 till 1960.
– Vi levererar beslag till kungliga slott, herrgårdar, kyrkor,
hyreshus, villor, torp och vedbodar. Förebilderna för
beslagen har vi hittat i bevarade kataloger men också från
befintliga beslag på äldre byggnader. Vi får även förslag på
att tillverka nya produkter från kunder.
Det krävs många, närmare 350 stycken olika maskiner och
verktyg för att klara av alla typer av moment vid tillverkningen.
Endast två av maskinerna är nya, de andra är från 1960-tal
och framåt. Reservdelar finns fortfarande att få tag i så dessa
maskiner är inga slit-och slängmaskiner.
Allt sedan 1600-talets andra hälft har Eskilstuna varit känd
för sin järnmanufaktur. Handsmidet industrialiserades från
1800-talets mitt och en mängd små metallfabriker anlades för
maskinell tillverkning av bland annat olika typer av byggnadsbeslag.
– Vi är stolta över att föra Eskilstunas beslagstradition
vidare i staden. Det är väldigt givande att ta fram dessa
produkter igen, som varit borta från marknaden under en
lång tid.
32
Eskilstuna Kulturbeslag tillverkar exakta kopior och mest
åtgång är det på gångjärn och stängningsbeslag för fönster
och dörrar. Skålhandtag och krokar säljs alltmer. Ambitionen
är att produkterna ska hålla minst lika länge som originalen.
Företaget säljer inte direkt till privatkunder, men har
omkring 200 återförsäljare runt om i Sverige, Finland, Norge
och Danmark. I Västerås har Byggnadsvårdsbutiken AB större
delen av företagets sortiment i lager.
– Vi tillverkar cirka 80% av alla produkter själva på plats
i Eskilstuna. Då vi inte har ett eget gjuteri så måste vi få
hjälp med det som ska sand-eller pressgjutas.
Björn Wadén startade Eskilstuna Kulturbeslag 1993 efter att
fönsterhantverkare och byggnadsvårdare efterfrågat dessa
produkter. Sedan 2011 delar han ägarskapet med Christian
Hultman, Patrik Göhle och Björn Gustafsson som alla har
olika roller och kompetenser. Sammanlagt arbetar 15 personer
i lokalerna på Fabriksgatan 5.
– Vi försöker vara så miljömedvetna som möjligt.
Ytbehandlingar som förnickling och förzinkning görs hos
närliggande företag, för att undvika långa transporter.
Om vi behöver hjälp med något i vår verksamhet så håller
vi oss alltid till närområdet i första hand.Vi skickar gärna
våra varor i kartonger som vi återanvänder och som vi
har fått från våra grannföretag. Så Eskilstuna Kulturbeslags återförsäljare behöver inte bli förvånade om det står
“Made in Taiwan” på paketen från oss...
33
Feelingwood Sverige AB
Per Helander
Metallverksgatan 9, 721 30 Västerås
021-448 06 30, 076-948 06 30
[email protected]
T
räfiberisolering finns, förutom i lösull, även i skivform.
Feelingwoods träfiberskiva består av 87 % rena träfiber
av svensk gran och tall, 8 % PE/PPEfiber som bindemedel
och 5 % brandskydd. Detta material sätts in i konstruktioner
där husen kan andas och inte i diffusionstäta sammansättningar.
– Om fukten väl kommer in ska den kunna vandra ut.
Det ger en minimal mögelrisk eftersom träfibern balanserar fukten och vädrar bort den ur byggkonstruktionen.
Träfibern har naturligt röthämmande egenskaper.
Feelingwoods träfiberskiva installeras i vägg, golv och på vind och
håller värmen lika bra sommar
som vinter, till skillnad från andra
material. Skivan har även en hög
densitet med en tät och homogen
fiberstruktur, vilket ger en effektiv
ljudisolerande effekt.
– Vårt fokus ligger just nu på
det moderna byggandet, det vill
säga passiva hus och lågenergihus. Det är ett enormt intresse
för våra produkter i dessa konstruktioner, och det är givetvis
jättekul med en sådan respons.
34
Träfiberskivan är enkel att hantera för privatpersoner. Den
är så kompakt att det är lätt att skära i den, för att få önskade
storlekar. Dessutom är isolerskivan mjuk och skön. Inga
handskar eller skyddskläder behövs, för det är inget som
irriterar huden.
Feelingwood strävar efter att kunna leverera en helt
miljövänlig och återvinningsbar produkt, som inte tär på
jordens tillgångar. Energiåtgången är mycket låg vid framställningen och inga kemikalier används vid tillverkningen.
Feelingwood Träfiberisolering ger en
radikal minskning av byggnaders och
installationers energiförbrukning och
bidrar därmed till att minska utsläpp.
Väl installerad kräver inte produkten
något underhåll. Många års erfarenheter av trä som isoleringsmaterial visar att träfibermaterialets motståndskraft mot biologisk nedbrytning är
densamma som hos konstruktionsträ.
Materialet har en livslängd motsvarande
byggnadens.
– Det är enklare, bättre och säkrare
att använda våra produkter, eftersom
de passar framförallt i gamla kåkar,
för träfibers isoleringsegenskaper är
detsamma som husets.
35
HDB Snickeri
Daniel Brandt
Nibblegatan 12 A, 734 32 Hallstahammar
073-554 78 65
[email protected]
www.hdbsnickeri.se
H
DB Snickeri är ett inrednings- och
specialsnickeri beläget i Hallstahammar. Ägaren Daniel Brandt startade företaget 2009 samtidigt som han studerade
vid Snickarakademien i Kristianstad.
Där fördjupade han sina kunskaper inom
möbelsnickeri. Utbildningen var på 2,5 år
och skolan är en av få som erbjuder möjligheten till gesällbrev.
– Det här med gesäll- och mästarbrev
har en lång tradition i vårt land, men
är tyvärr inte så vanligt längre, till
skillnad från Danmark och Tyskland.
Man måste vara minst tre år i branschen för att ens få göra ett gesällprov.
Detta provet i möbelsnickeri måste framställas enligt godkänd ritning och innehålla vissa arbetsmoment som visar att
gesällen är väl insatt i yrket och behärskar material, teknik,
maskiner och verktyg med mera. Arbetet kontrolleras och
poängsätts av externa granskare.
HDB Snickeri arbetar i alla träslag och skivmaterial. Även
om Daniel är utbildad möbelsnickare så inriktar han sig mer
på inredning- och specialsnickerier och tillverkar efter kunders önskemål.
– Jag tar på mig alla jobb som jag tror att jag klarar av.
Jag gör allt från att fräsa lister till att tillverka fönsterbågar,
stolar och bikupor. Jag har nyligen tillverkat ett bord med
specialmått.
36
Daniel utför även trapprenoveringar och tillverkning av spegeldörrar. Han får in många jobb
via andra företagare som han samarbetar med.
– Det roligaste med arbetet är mångfalden, att
göra många olika saker. Den ena dagen är det ett
fönster som ska tillverkas och nästa dag kan det
vara golvläggning. Man får inte vara kräsen!
Har kunden en idé så hjälper vi gärna till att förverkliga den. Jag kanske inte alltid är billigast,
men får jobben ändå. Det kan bero på att jag tar
mig tid att åka ut och titta på arbetet innan jag
ger ett pris. För mig är det viktigt att bygga en
bra relation till kunden.
De maskiner som finns i HDB Snickeriverkstad
har Daniel köpt begagnade under en lång period. De första
maskinerna, bandsågen och justeringssågen, förvarade han
i svärfars garage innan han hade en egen verkstad. 2011 fick
han tillgång till den nuvarande lokalen på Nibblegatan i
Hallstahammar.
– Jag har kunnat investera i äldre maskiner till bra priser.
I första hand har jag satsat på kvalitetsmaskiner från
Jonsered. Bandsågen, en riktig praktpjäs, är från 1938,
rikthyveln och planhyveln är av något nyare årsmodeller.
Dessa maskiner utgör stommen i min maskinpark. Även
om tillverkningsåret för maskinen får den att verka gammal så är det funktionaliteten och driftsäkerheten som
gjort att jag valt att satsa på dessa. På så sätt bidrar jag till
att bevara den svenska industrihistorien i min verkstad
och samtidigt kan jag producera med hög kvalitet!
37
HPS Kulturmiljövård AB
Peter Ström
Boda 2, Odensvi, 731 93 Köping
070-608 64 27
[email protected]
www.kulturmiljövård.se
–
A
tt putsa en hel vägg från 1500-talet med listdragning, det ger gåshud.
Det anser Peter Ström som arbetar med att renovera gamla
byggnader dagligdags. Han startade sitt företag HPS Kulturmiljövård AB efter att ha avslutat en utbildning i Byggnadsoch industriminnesvård i slutet av 1990-talet.
Peter är i grunden byggnadsingenjören som arbetade som
inredningssnickare i Norge, men som tröttnade på modernt
byggande. Efter att ha varit hantlangare åt en timringsmästare i ett år bestämde han sig för att arbeta med gamla hus.
– Byggtekniken är det roligaste med mitt arbete. Jag har
stor respekt för gammal teknik och gamla tiders hantverk.
Däremot menar Peter att människorna inte nödvändigtvis
alltid byggde bättre förr, men att de hade mer förståelse för
material och att de tog sig mer tid i byggprocessen.
– Det störta felet många gör i dag är att de har alldeles
för bråttom, allt ska vara färdigrenoverat på tre månader.
Då är det är bättre att ta det lugnt och tänka flera gånger
innan man sätter igång.
– Vi riktar in oss på originalrenoveringar, vilket innebär mycket kyrkjobb. Det är angeläget att arbetet utförs
så det blir exakt, det blir inga kompromisser.
För Peter är byggnadsvård ett ekologiskt kretsloppstänkande
och när gamla hus återställs gynnar det både miljön och energianvändningen. Han tackar ofta nej till olika byggprojekt
som han inte vill arbeta med, då drivkraften inte främst är
pengar utan nyfikenheten på äldre tiders byggteknik och
viljan att bevara.
– Jag tröttnar på människor ibland, men inte på hus.
Jag kommer nog inte att bli ihågkommen som en stor
humanist. Har någon ett fint hus som de vill att vi ska
ändra till det sämre så tackar vi nej. Vi förstör inte hus,
oavsett vad ägaren tycker.
Drömjobben är då Peter får fria händer och kunden litar på
hans kunskaper. Det innebär att han för en dialog med beställaren och därefter kommer med konkreta förslag vad som
behöver göras.
HPS Kulturmiljövård AB är ett byggföretag med några
anställda och ett antal samarbetspartners som mestadels
arbetar med totalentreprenader. De plockar ner och flyttar
timmerstommar, lägger om tak och putsar fasader.
38
39
IndustriMinnesvård Bergslagen
Tommy Leek
Stigaregatan 19, 738 34 Norberg
073-088 96 93, 0223-200 55
[email protected]
T
ommy Leek är lokföraren som valde att byta spår, för att
få arbeta med äldre hus. Han lever och verkar i Bergslagen där han med sitt företag IndustriMinnesvård Bergslagen
arbetar med skadeinventeringar, åtgärdsförslag och vårdplaner för byggnader och industrimiljöer.
Inledningsvis gör han då en grundlig genomgång av fastigheten med skadeinventering. Han konstaterar byggnadens ålder och konstruktionssätt för att åtgärder och val av material
ska stämma överens med fastighetens behov.
– Att ha en vårdplan skapar mervärde för en byggnad.
Det underlättar betydligt för en fastighetsägare att ha en
långsiktig planering när denna vet vad som ska prioriteras
och att det görs rätt åtgärd vid rätt tidpunkt samt får en
uppfattning vad kostnaden över tid blir.
I samarbete med Bertil Bertilsson, Byggnadsvård Mälardalen,
har Tommy dokumenterat stora delar av Ångkraftverket i
Västerås. Tillsammans har de också på uppdrag av och tillsammans med Kanalbolaget och Länsstyrelsen i Västmanland
tagit fram en vård- och underhållsplan anpassad för Strömsholms kanal och som direkt kan användas som mall för andra
kanaler som är i behov av en vård- och underhållsplan. Han har
även arbetat med mindre projekt, som att göra en vårdplan
för en färdesstuga i liggtimmer i Fliken, norr om Norberg
samt att färdigställa ett åtgärdsförslag för Martinugnen i
Munkfors tillsammans med Bengt Spade, Industriminnesbyrån.
Tommy och Bengt Spade har också arbetat med en förstudie för
att det eventuellt ska kunna genomföras en bessemerblåsning i
Hagfors gamla bessemerverk.
40
– Jag har lätt för att förstå funktioner i teknisk utrustning genom att titta på dem. Det intressanta är att hela
tiden ställas inför nya problem som ska lösas. Det finns så
mycket olika konstruktioner och produktionsutrustningar
inom skilda industrier.
Tommy menar att det är viktigt att få upp ögonen för våra industrimiljöer och att dokumentera och ge förslag på åtgärder
även för maskinerna och inte bara för byggnaderna.
De har som enda funktion att var skydd mot väder och
vind för produktionsutrustningen. Fler generationer måste få
möjlighet att se och uppleva helheten av en industris historia.
– Industrier från år 1850 och framåt är ofta ett bortglömt
område av vårt kulturarv. De är viktiga att bevara, för
förståelsen. Det är våra industrier med främst järn- och
skogsbruk som har skapat välståndet i vårt land.
41
J.O Plåtslagar´n
Jonas Ohlsson
Vendle 9, 72596 Tortuna
070-792 54 09
D
et råder god ordning i Jonas Ohlssons plåtverkstad
hemma på gården i Tortuna utanför Västerås. Företaget
J.O Plåtslagar´n startades 1990 och Jonas är andra generationen plåtslagare i släkten.
– Jag har hållit på med det här ända sedan jag var liten.
Det var pappa som skrämde in mig på det.
Jonas gör alla tänkbara plåtslageriarbeten, allt enligt beställarens önskemål och anpassat för den specifika byggnaden.
Det kan vara skivtäckning av tak, hängrännor, stuprör, skorstensbeslag och fönsterbleck. Därtill kommer spiskåpor, gnistskyddsplåtar framför spisar och kakelugnar.
– Min ambition när det gäller plåtslageri inom byggnadsvårdsområdet är att få detaljer och helheter så likt originalet som möjligt.
42
Jonas gör plåtarbeten för både moderna och äldre byggnader,
men föredrar helst byggnadsvårdsobjekt.
– Det blir mer gediget. Visst, det tar längre tid men det
blir bättre, beständigare och rejälare, tack vare gamla
beprövade metoder. Nytt kan lätt bli fel.
Plåttak, som är det tätaste taket enligt Jonas, kan tillverkas
med enkelfals eller dubbelfals av galvade plåtar med linoljestrukna baksidor.
– Att göra gamla skivtäckningar är kul och gärna på
verandatak. Det är själva hantverket som är det givande,
att jag då får lösa problemen vartefter de dyker upp.
Jag engagerar mig i det jag gör och är lyhörd för kundens
önskemål.
43
Josephsons Kakelugnsmakeri AB
John Josephson
073-983 85 89
[email protected]
www.josephsonskakelugnsmakeri.com
V
alet stod mellan att bli murare eller bagare när John
Josephson skulle söka gymnasium hemma i Norrköping. Lotten föll på muraryrket och med den utbildningen
i grunden klev han en dag in i en kakelugnsbutik och blev
så fascinerad av de vackra kakelugnarna. Det visade sig att
butiksägaren behövde personal och John blev anställd. John
utbildade sig mer inom området och fick arbeta tillsammans
med en kunnig kakelugnsmakare.
– Det var väldigt lärorikt och givande, men kärleken
fanns i Västerås därför beslöt jag att starta Josephsons
Kakelugnsmakeri AB 1999.
John och hans tre anställda installerar och renoverar framför allt gamla antika kakelugnar. Men de jobbar även med
vedspisar, bakugnar, öppna spisar, kaminer och skorstenar.
Företaget gör dessutom putsarbeten och listdragningar, även
om det inte är så ofta. Men att sätta kakelugnar är företagets
huvudsyssla och John anser att ingenting är omöjligt och att
näst intill alla kan ha en kakelugn.
– Det är roligt med utmaningar
och det mesta går att fixa.
Det går till exempel att bygga
fundament på olika sätt för att
kunna sätta in en tung kakelugn, även om det kan se mörkt
ut från början.
Johns företag sätter upp omkring
50 kakelugnar per år och varje
ugn tar cirka en arbetsvecka
att mura upp. Bruket består av
44
lermjöl, sand och vatten. Även om kakelugnen sätter sig snabbt
så ska man vänta tre månader innan man kan elda i den. John
har även ett stort lager av antika kakelugnar.
– Jag trivs verkligen med hantverket. Även om det är
tungt att bära in alla tunga grejor, tegelstenar och bruket,
så uppskattar jag variationen i mitt arbete. Det är en tillfredsställelse att se kakelugnen växa fram och hur fint det
blir när allt är klart och den står på plats.
Josephsons Kakelugnsmakeri blir ofta kontaktat när den
blivande kunden har haft sotaren på besök och märkt att det
läcker i anslutningen och i bakmuren. Det är det vanligaste
felet och har man som husägare misstanke om det och känner
sig osäker så kan man även kontakta John direkt.
– Det är viktigt att elda rätt i en kakelugn och inte för
hårt. Det finns någon gammal regel som säger ”Åtta vedklabbar var åttonde timme”, men det är är maxantalet,
det får gärna vara färre, ja, det kan räcka med hälften.
John uppskattar de vackra, äldre miljöerna han ofta får arbeta i och att möta
alla slags människor. Det är ett socialt
arbete och väldigt variationsrikt.
– Jag arbetar både i slott och koja. En
del vill ha en kakelugn för att det är en
vacker möbel, medan andra ser det som
en ekonomisk investering, för att minska
sina elkostnader genom att elda.
En familj berättade att de sänkte sina
värmekostnader med 6000 kr per år,
tack vare kakelugnen!
45
Murare Robert Andersson
Robert Andersson
070-446 50 53
[email protected]
www.murarerobertandersson.se
R
obert Andersson har muraryrket i blodet. Hans släktingar har varit murare i flera hundra år tillbaka i tiden.
Redan som lärling arbetade han i gamla hus tillsammans med
äldre hantverkare och fick då känsla för gamla miljöer. Även
om företaget har sitt säte i Nyköping så arbetar han sedan
flera år tillbaka mycket i Västeråstakten, med ett omfattande
herrgårdsrenovering. Robert åtar sig ofta totalentreprenader
av större byggnadsvårdsprojekt.
– Jag och min tre anställda arbetar mycket ihop med
andra yrkesgrupper; snickare, rörmokare, elektriker med
flera. Det är viktigt att kunna samverka och en fördel att
ha många samarbetspartners.
När Robert arbetar i känsliga miljöer med högt kulturhistoriskt värde så är även kontakten med slottsarkitekt och
länsstyrelse viktig, för att komma fram till lösningar när frågeställningar dyker upp. Det kan gälla frågor om materialval
och färgsättning. Robert anser att samarbetet med länsstyrelsen i Västmanland flyter på väldigt bra.
– Men ibland känns det som om kommuner och länsstyrelser jobbar emot varandra, tyvärr. Kommunen har
sina krav på tillgänglighet, brandkrav med mera medan
länsstyrelsen vill att så lite ingrepp som möjligt görs i den
aktuella byggnaden. Som hantverkare hamnar man då
mittemellan.
Roberts företag utför det mesta som har med murning och
eldstäder att göra. De murar skorstenar, öppna spisar, vedspisar, rörspisar och kakelugnar. Det handlar både om reparationer och nymonteringar.
46
– Det är skapandet som är det stimulerande med arbetet,
att man ser ett resultat av det man formar med händerna.
Det behövs inga vattenpass i äldre hus, för de har inga räta
vinklar. Det är bara att följa huset som det är. Är det snett
så får man mura snett också.
Robert tar gärna med sig jobbet hem, skissar på kreativa
lösningar som han presenterar för sina uppdragsgivare. Ofta
gillar de hans idéer.
– Det svåra med jobbet är att få fram material, bra
material. Det gäller att ha lång framförhållning. Tillverkning av råtegel är förlagd till sommarhalvåret eftersom
den processen inte kan genomföras under vintern. En bra
leverantör är Bältarbo som har tillverkat tegelplattor i
specialmått till ett källargolv vi arbetar med.
För Robert är det viktigt att få in de moderna funktionerna i
de äldre husen, men då måste det nya och gamla harmonisera
med varandra.
– Det kan vara svårt med värme och ventilation i gamla
byggnader. Ibland blir det nödvändigt att till exempel
lägga utanpåliggande rör, men då kan de istället målas i
väggens kulör så att de inte framträder så mycket.
Roberts eget drömprojekt och framtidsplan handlar om ekologisk byggnation. Han tilltalas av kombinationen tegel och
energisnålt. Robert vill bygga billigare bostäder, men utan att
tumma på kvalitén.
– Solvärme och jordvärme är energi som man kan utvinna
gratis! Tyvärr så ligger Sverige 100 år efter Tyskland i den
ekologiska utvecklingen. Vi har mycket att lära därifrån!
47
Pasta Byggnadsvård
Gunnar Isacsson
Pasta Gård, 725 94 Västerås
021-611 94, 070-678 11 94
[email protected]
G
unnar Isacsson är lantbrukaren som värnar särskilt
mycket om de så kallade överloppsbyggnaderna på landsbygden. En sådan byggnad kännetecknas av att de en gång i tiden fyllde en viktig funktion, men som inte längre är i dagens
produktion. Det kan vara en smedja, brygghus, matbod eller
en bykstuga.
– De speglar livet på landet, hur man hanterade sina varor.
Husen berättar mycket om dåtidens levnadsförhållanden.
Då dessa överloppsbyggnader inte längre används som förr
och därmed kanske inte heller underhålls på samma sätt som
tidigare har Gunnar tillsammans med länsstyrelsen utarbetat
särskilda bidragshandlingar för att få stöd att bevara husen
till eftervärlden.
Gunnar startade sitt företag Pasta Byggnadsvård i samband
med att han deltog i en KY-utbildning i Byggnadsvård i Sala 2002.
Sedan dess verkar han bland annat som antikvarisk expert,
då han är specialiserad på landsbygden och där han har ett
stort kontaktnät.
En annan del av hans verksamhet innefattar att hålla kurser
och föreläsningar inom byggnadsvårdsbiten samt att han är
syneman inom lantbruket där han besiktar hela gårdar, allt
från diken till takpannor vid arrendeskiften. Till största delen
arbetar han dock med fastighetsförvaltning, där han har hand
om över 100 lägenheter och ett antal lokaler inne i Sala.
– Och så har jag lantbruket parallellt. Jag har får och
ekologisk spannmålsodling.
48
Gunnar har bland annat haft hand om den antikvariska kontrollen på kulturreservatet Bråfors och med återuppbyggnaden av de två nedbrunna 1600-talshusen i Arboga.
Han vill gärna jobba mer med antikvariska kontroller,
helst på landet eftersom han känner sig hemma i den miljön
och kan sätta sig in i lantbrukarnas vardag.
– Det roligaste med det här arbetet är att få åka runt i
hela länet och se alla små överloppsbyggnader, som man
inte ser från de stora vägarna. Och träffa alla engagerade
människor som tycker att just deras byggnad är finast i
världen.
49
P.O. Hiller Trävaror AB
Mossboda, 744 93 Runhällen
0224-912 75
[email protected]
www.pohiller.se
E
n bit utanför Runhällen, i Mossboda, finns P.O. Hiller
Trävaror AB. En grusväg leder fram den sista biten och
inga skyltar skvallrar om att det ligger ett hyvleri och en mindre bygghandel här som sysselsätter 15 anställda. Familjeföretaget drivs idag av Olle Hiller som har arbetat här i över 40 år.
– Min farfar Petrus Hiller anställdes vid Mossboda såg
1917 och 1922 tog han över företaget som då var ett
sågverk. Namnet blev senare P.O. Hiller Trävaror, när det
övergick till att bli aktiebolag.
Företaget tillverkar sina egna verktyg, efter originalbitar eller
ritningar. Kunderna får då exakt de profiler de vill ha, även
om det så bara handlar om att hyvla en meter. Alla verktyg
sparas och profilerna finns på företagets hemsida.
– Vi har nu över 8000 olika profiler i vår samling och tar
fortfarande fram två helt nya profiler om dagen. Vi märker
att intresset för byggnadsvård och bevarandet av äldre hus
har ökat. Folk är lika intresserade av att satsa på småstugor
som på finare herrgårdar.
Enligt gamla handlingar så härstammade sågverket från
1500-talet. När ångkraften inom industrin började användas
så köptes en ångmaskin in och sågen blev därmed det första
ångdrivna sågverket i Västmanland. I och med denna kraft
kunde det i Mossboda tidigt investeras i hyvelmaskiner.
Idag är P.O. Hiller Trävaror ett renodlat
hyvleri med tillverkning av lister, paneler och
massiva trägolv. Kundkretsen består av brädgårdar och de omkring 200 återförsäljarna som
finns runt om i Sverige, däribland bytagolv.se,
utanför Dingtuna i Västerås. Även snickare och
privatpersoner handlar hos företaget.
– Vi har hyvlat alla lister till Riksdagshuset
i Stockholm när det renoverades, för flera år
sedan. Det var olika profiler och lister i alla
rum. Kungliga Operan har också beställt varor från oss. Det var dessa arbeten som satte
fart på specialhyvlingen i vår verksamhet.
För några år sedan drabbades P.O. Hiller Trävaror av en brand
som totalförstörde den byggnad som inhyste hyvleriet. Olle
valde att se det från den positiva sidan och passade på att utöka
verksamheten och i dag finns två hyvlerier och fler anställda
än tidigare. Spånet och spillet tas om hand och av det tillverkas
pellets, vilket är positivt ur miljösynpunkt. Pelletsen finns att köpa i
butiken på gården. Där finns även lister
och paneler i standardmått och annat
byggmaterial. Huvudverksamheten
är dock att specialhyvla efter kunders
önskemål.
– Det är en stor charm i äldre hus och det bör bevaras. Även om jag uppskattar olika profiler, paneler och foder så tycker jag att det finaste är en helt slät panel, likt golvbrädor, som sätts upp på en vägg och målas. Det blir så varmt och ombonat.
50
51
Stiftelsen Kulturmiljövård
Stora gatan 41, 722 12 Västerås
021-80 62 80
[email protected]
Besöksadress Stockholmskontor:
Ostmästargränd 3
120 40 Årsta
www.kmmd.se
S
tiftelsen Kulturmiljövård bildades år 2005 och har kontor
både i Västerås och i Stocholm, samt viss verksamhet i
Kvartslund vid Anundshög. Stiftelsen arbetar med kulturmiljövård i vid mening, men särskilt med arkeologi och byggnadsvård samt pedagogisk verksamhet. Stiftelsen ska, genom
sitt engagemang, främja intresset för kulturarvet.
– Det finns en stor bredd hos oss som arbetar här, vår
kunskap och kompetens sträcker sig från forntid till nutid.
Som antikvarie arbetar man för att bevara de spår som människor lämnat efter sig. Att se byggnaderna som historiska
dokument som kan berätta om tidigare generationers liv. Det
innebär också att det är viktigt att det finns en bredd i vad
som bevaras så att olika gruppers, klassers och köns kulturarv
kan speglas.
När en kulturhistoriskt värdefull byggnad eller bebyggelsemiljö ska ändras kan myndigheter ställa krav på att en byggnadsantikvarie ska finnas med i projektet. Boverket har infört
ett speciellt system för certifiering av sakkunniga kontrollanter av kulturvärden med tydliga kompetenskrav. Stiftelsen
Kulturmiljövårds byggnadsantikvarier är certifierade sakkunniga avseende kulturvärden – behörighet K.
Stiftelsen Kulturmiljövård ställer upp med antikvarisk
medverkan vid restaureringar. Det kan röra sig om projekt,
där länsstyrelsen beviljat bidrag för restaurering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, eller restaureringar av lagskyddade kyrkor.
52
– Uppgiften innebär att vi kontinuerligt följer arbetet och
bistår byggherren med antikvarisk rådgivning, dokumenterar sådant som är av byggnadshistorisk betydelse och
följer upp länsstyrelsens beslut.
En kulturhistorisk dokumentation av en bebyggelsemiljö
innebär i allmänhet att man går igenom såväl byggnaderna på
plats som arkivmaterial som berättar mer om deras historia.
I en kulturhistorisk värdering av bebyggelse lyfts de historiska
värden fram som byggnaden har, till exempel om människors
boendeförhållanden eller arbetsmiljö. Även estetiska, upplevelsemässiga eller socialt engagerande egenskaper är viktiga.
– På senare år har vi bland annat gjort dokumentationer/
utredningar för Gideonsbergskyrkan i Västerås, Övre bruket
i Bernshammar, Djäkneberget i Västerås samt riksintressena Centrala Örebro och Drumlinområdet i Närke.
Stiftelsen Kulturmiljövård utför större och mindre åtgärdsprogram och förundersökningar inför ombyggnationer. De
har under 2012-2013 exempelvis utfört vårdprogram för två
byggnadsminnen i Kronobergs län samt för Sickelsjö gård i
Arboga. På uppdrag av Statens fastighetsverk har de också
gjort större vårdprogram för Strömsholms kungsgård, Läckö
kungsgård och Lovö, där såväl bebyggelse som kulturlandskap
ingår.
– Under 2014 har vi dessutom genomfört en inventering av
medeltida takstolar i kyrkorna i Västerås stift. Gå gärna in på
vår hemsida där du hittar artiklar och rapporter från oss.
53
Stockumla Gårdssnickeri
Sandra Gustafson
Stockkumla 3, 725 92 VÄSTERÅS
070-322 01 29
[email protected]
www.gardssnickeri.se
D
en lilla byn Stockkumla, mellan Dingtuna och Lillhärad,
utanför Västerås, var en gång i tiden känd för sin osttillverkning. Intill jordkällaren, där ostarna lagrades finns ett
gammalt vagnslider från 1879. I den rödslammade byggnaden
huserar sedan några år tillbaka Stockumla Gårdssnickeri, som
valt att behålla byns äldre stavning i namnet.
Det är Sandra Gustafson som äger och driver det lilla
snickeriet med inriktning på möbelsnickeri, fönsterrenovering och byggnadsvård.
– Redan som tonåring visste jag att jag ville ha mitt eget
företag och få styra över min tid själv. Jag visste också att
jag ville arbeta med händerna och bo på landet så att jag
kunde kombinera arbetet med mitt hästintresse.
Hantverksintresset resulterade i möbelsnickeriutbildning i
Värmland som i sin tur ledde till en utbildning i Industri- och
byggnadsminnesvård i Västerås.
– Det är för smalt att enbart arbeta med
möbler, marknaden är inte tillräckligt stor.
Jag behövde komplettera och då låg intresset för äldre hus nära till hands.
Under utbildningen var Sandra på praktik hos
kakelugnsmakare och hos Stenbackas Trä och
Glas. Det var där hon fördjupade sina kunskaper i fönsterrenovering. Numera är det just
renoveringen av äldre fönster som hon arbetar
mest med.
– Jag använder linoljefärg och linoljekitt
eftersom det är så lätt att arbeta med.
54
Fönsterbågarna jag renoverar är ofta över hundra år och
med rätt omvårdnad och med löpande underhåll kan de
säkerligen hålla hundra till! Då vore det väl inte så klokt
att byta ut dem?
För att sprida kunskapen vidare så håller Sandra kurser i fönsterrenovering tillsammans med kollegan Åsa Lindberg. Deltagarna får då bland annat lära sig att kitta, skära glas och måla.
– Ju fulare fönstren är från början, desto bättre! Resultatet blir så mycket finare då, när det är klart.
Roligast tycker ändå Sandra att det är att arbeta med möbler.
Det är de olika utmaningarna som att byta delar, laga och
retuschera som är spännande. Hon uppskattar de äldre möblerna; känslan, kvalitén och formerna. Men som tapetserare
arbetar hon inte, Sandra tycker att det är för petigt att hålla
på med tyg.
– Möblerna målar jag nästan bara med äggoljetempera
eller linoljefärg för resultatet blir bra och jag
vet vad de färgerna innehåller. Moderna färger använder jag ytterst sällan. De torkar för
fort, man hinner inte måla färdigt!
Sandra är dessutom snart certifierad inredare
och på konsultbasis hjälper hon människor att
få in moderna funktioner i gamla hus, särskilt
gällande badrum och kök. Hon ger tips och
råd om hantverkare, färger och material.
– Jag vill ha inredning med ljus och färg och
förmedla en känsla på ett smakfullt sätt utan
att förstöra.
55
Svanå Bygg AB
Fredrik Åhnberg
070-489 14 32
[email protected]
www.svanabygg.se
S
vanå Bygg AB har sin verkstad och sitt förråd i Romfartuna
utanför Västerås och de tre anställda har hela Mellansverige
som sitt arbetsfält. Fredrik Åhnberg äger och driver Svanå
Bygg sedan ett tiotal år tillbaka och arbetar för att bevara
den gamla och genuina känslan i äldre byggnader.
Svanå Bygg utför mesta inom byggnation. Det är allt från
att timra, lägga tak, renovera fönster till att bygga trappor
och lerklina väggar. De sätter även upp spännpapp på innerväggar och tak, vilket var vanligt förr för att få en fin yta.
Dessutom blir det en del timmerlagningar samt att plocka ner
och flytta timmerhus. En timrad byggnad som är skadad kan
oftast lagas genom att delar av, eller stockar i sin helhet, byts
ut mot friskt timmer. Då används stockar av god kvalitet som
bilas för hand där tekniken kopieras så det nya blir lika som
originalet.
– Trä håller mycket
bättre än vad många tror.
Svanå Bygg lägger flera olika
typer av takbeläggning, såsom
tak med tegel, papp och takspån, men även faltak och tak
med pärt.
– Det vore bra om fler husägare kan hålla efter sina tak
och hängrännor lite bättre.
I verkstaden tillverkas bland annat pardörrar, fönsterbågar
och trappor efter måttbeställning. Företaget utför gärna
verandarenoveringar där dekorativa detaljer finns och de
får tillverka snickarglädje. Även lister hyvlas om de behöver
kompletteras eller om en kund vill specialbeställa en viss
profil.
– Vi lägger även massiva trägolv, som till exempel kilsågade golv, vanliga plank- och brädgolv eller stavparkett.
Det viktiga för oss är att använda material av bra kvalitet.
Svanå Bygg har länge samarbetat med flera andra yrkesgrupper
och kan därför utföra hela projekt som innefattar även el-,
vvs-, kakel- och plåtarbeten.
Det innebär att de kan
erbjuda ett helhetsansvar
för byggprojekten.
– 1700-talshusen hör till
favoritobjekten, med dess
handhyvlade golv och lerklining på väggarna.
56
57
Sätra Brunn
Jan Stokvik
733 95 Sala
0224-546 00
[email protected]
www.satrabrunn.se
S
ätra Brunn är en hälsobrunn som har funnits i
mer än 300 år. Anläggningen har en lång och levande
historia som speglas såväl i
alla gamla hus som i berättelser och traditioner.
Anläggningen består idag
av drygt hundra hus och 60
hektar mark. Sätra Brunn
ägs och drivs sedan 2002 av
en ekonomisk förening som
till största delen består av entusiaster från bygden.
På området finns bland annat bad, kurbehandlingar, restaurang, konferens, hotell, rehabilitering, utbildningsverksamhet och mer därtill. Jan Stokvik har ansvaret för skötseln
på Sätra Brunn.
– Målsättningen är att bevara Sätra Brunn. Medlen för
att klara av det ekonomiskt är konferens- och hotellverksamheten.
att skapa ett levande brunnsområde. De flesta av husen
är ditflyttade, medan några
är byggda på plats.
Mest stolt är Jan över
helheten på området, att det
har varit sammanhängande
i över 300 år utan avbrott.
Han anser att det är viktigt
att förvalta det väl eftersom det bara är ett lån av
kommande generationer.
Linoljefärg och andra traditionella produkter och material
används vid renoveringar.
Men alla byggnader och tillhörande mark kräver omvårdnad, underhåll och skötsel. Tiden och resurserna räcker inte
alltid till.
– Vi har räknat ut att om vi renoverar ett fönster om dagen så är vi klara om sex år. Och då är det bara att börja
om från början igen...
Sätra Brunn är ett riksintresseområde men ägarna sköter det
som om det vore ett byggnadsminne och vård- och underhållsplan finns.
Ett flertal av de mindre husen, som just nu inte används i
verksamheten, är uthyrda till entreprenörer som bidrar till
58
59
Tuna Byggnadsvård
Maria Eriksson, Peter Lindell, Ida Gustavsson
Fabriksgatan 16, 633 46 Eskilstuna
016-14 58 43
[email protected]
www.tunabyggnadsvard.se
T
una Byggnadsvård är en mindre
specialavdelning av Djurgårdens
Bygg & Miljö AB i Eskilstuna och hela
företaget, som startade 1999 och har
30 anställda, har kompetensen att
arbeta med så väl mindre objekt som
nybyggnation av herrgårdar.
Ida Gustavsson, Peter Lindell och
Maria Eriksson utgör Tuna byggnadsvård. Bifirman startades
för att kunna fånga upp de kunder, som är intresserade av
byggnadsvård, specialsnickerier och traditionellt måleri.
– Vi tror att det ibland kan vara ett visst motstånd inför
kontakten med hantverkare, att folk nästan kan vara lite
rädda. Men vi är inte farliga! Vi är tillmötesgående och
vill vara ett bra bollplank gentemot våra beställare.
Tuna byggnadsvård gör det mesta inom snickeri- och måleriområdet. De bygger och renoverar trappor, tillverkar dörrar
och fönster. Det är återkommande arbetsmoment, där specialmått alltid krävs. En av snickarna i företaget, Ida Gustavsson
har alltid varit praktiskt lagd och gillat att snickra så därför
utbildade hon sig till fin- och inredningssnickare. Hon gillar
“mischmaschet”, när det moderna blandas med det traditionella i ett hem. Ida tillverkar och renoverar möbler.
– Det jag uppskattar mest med mitt arbete är att få vara
klurig och komma på lösningar. Vi gör platsbyggda inredningar, till både privatpersoner och företag. Det kan vara
bokhyllor, kök, hatthyllor, ja, det som kunden vill ha.
Allt går ju inte att köpa färdigtillverkat.
60
Peter Lindell är utbildad finsnickare och båtbyggare
och brinner för gamla träbåtar och renoveringen
av dessa. Han har arbetat inom byggservice under
många år, men alltid kombinerat det med finsnickeriet. Peters långa erfarenhet och kunskap inom
träområdet gör att han kommer med lösningar på
många problem som kan uppstå inom hantverket.
Tuna Byggnadsvård renoverar även fönster och åtar
sig då alla led i processen, det vill säga nedplockning, täckning
av fönsteröppningar, renovering och isättning.
– Vi vill att jobbet ska bli bra, hela vägen och att kunden
ska få det den betalar för.
Maria Eriksson är målaren i trion. Hon är utbildad dekorationsmålare och skolad i traditionellt byggnadsmåleri och byggnadsvård. Hon restaurerar äldre målade ytor, vilket är en utmaning
eftersom det inte ska synas att hon har varit där och målat.
– Det är lite som ett detektivarbete, att få klura ut vad
för pigment som har använts och hur de tänkte de som har
målat där tidigare.
Maria besitter även kunskapen att spänna väv-och papptak,
som hon gärna målar på, så klart. Allra helst ägnar hon sig
åt illusionsmåleri. Att imitera trä målningsmässigt eller ytor
med mycket skuggningar tycker hon är roligast.
– För att måla krävs rätt teknik och kunskap. Det är
viktigt att lägga ner tid och energi på en gång, för då håller
målningen länge. Mitt råd till alla är att dekorera mera!
Man kan ju måla både golv, väggar, tak. Särskilt gillar jag
takmålningar, det borde alla ha en hemma!
61
VafabMiljö
VD Carina Färm
Returvägen 20, 721 87 Västerås
021-39 35 00
[email protected]
www.vafabmiljo.se
S
edan 1998 finns Återvinnarhuset vid Gryta avfallsstation
i Västerås. Det var VafabMiljö, som tillsammans med dåvarande Renhållningsverket och arbetslösa snickare, lät bygga
detta trähus av återvunnet byggmaterial. Det var ett sätt att
visa att nästan det mesta går att återvinna.
Detta hus förmedlar nästan en sakral känsla inomhus
med dess lugn och utformning som
påminner om en kyrka, med ett
mittskepp och två sidoskepp.
Timmerstommen kommer från
Hakonhuset som tidigare stod
i Vasaparken i Västerås, medan
fönstren är hämtade från Karlslunds
ålderdomshem. Trägolvet kommer
från en förrådsbyggnad på Verksgatan. Från ett parhus som tidigare
stod på Slakterigatan fann man
takteglet och panelen. Även vissa
delar från Västerås gamla stationshus lever vidare i Återvinnarhuset.
62
Huset ritades av arkitekt Annika Svensson och hennes skisser fick ibland anpassas efter vilka material det fanns att
tillgå.
Återvinnarhuset används för information till skolbarn
och andra studiebesök samt till seminarier.
VafabMiljö AB ägs av kommunerna i Västmanlands län
samt Heby och Enköpings kommun. Företaget satsar på att skapa
förutsättningar för en långsiktig,
hållbar och miljöriktig avfallshantering och arbetar efter visionen:
”Vi är med och bygger det
hållbara samhället”.
63
Virkesboden i Smedhagen AB
Niclas Lennqvist
Riset Smedhagen 26, 734 92 Hallstahammar
073-946 08 28
[email protected]
www.virkesboden.com
D
et började med en gammal sågbänk, från 1930-talet,
som Niclas Lennqvist tog hem till föräldragården i slutet av 1980-talet. Den hade tillhört hans farmors pappa. Med
tiden tyckte Niclas att det var synd att sågbänken bara stod
där, så han började såga för eget nöjes skull.
– Jag lärde mig mer och mer allteftersom. Jag började
sälja lite grann och köpte ytterligare en gammal sågbänk
och sålde mer virke. Investerade då i en hyvel och började
hyvla. Sedan köpte jag en bandsåg och började klyva, ja på
den vägen är det.
Nu har Nicklas haft företaget Virkesboden i Smedhagen i elva
år. Företaget köper in sitt timmer i närområdet för att minska
transporterna och därmed miljöpåverkan. Fura tar han från
Mora och gran kommer från Kolsva.
– Tack vare bra kontakter får jag
tag i timmer av hög kvalitet. Träden
väljs ut redan i skogen. Jag vill ha de
undertryckta träden, de växer långsammare och får då tätare årsringar.
Skillnaden känns redan på tyngden.
Efter sågning så torkas virket för att
sedan kvalitetsorteras. Då bestäms vad
det ska användas till. Sedan klyvs virket
i en stor bandsåg och därefter hyvlas det.
2010-11 byggdes nya produktionslokaler
för att ytterligare kunna höja kvalitén på
virket. Virkesboden i Smedhagen sågar i
genomsnitt omkring 600 stockar per år.
64
– Vår specialitet är att kunden kan lämna in ett stycke list
eller panel av äldre profil som de önskar få nyproducerad,
vi kan göra alla profiler. Vi erbjuder även legosågning.
Kunden kommer hit med sitt timmer och åker hem med
sitt virke.
Virkesboden kan ta fram långa vindskivor, upp till sex meter
långa. Detsamma gäller ytterpanel. Niclas sågar även utvändiga husdekorationer, som ornament under takfoten och över
fönster och dörrar. Dessutom har han olika typer av ytterpanel, takpanel, midjebrädor och tar fram kilsågade brädor på
beställning.
– Breda okantade brädor är fina både i inredning eller att
tillverka rustika altanbord av. Trä är ju roligt, man kan
göra så mycket snyggt! Det är ett sjujävla
material!
Virkesboden har levererat virke till kyrkorenoveringar i Stockholm, bland annat
en tiometersstock som vägde 1100 kg.
Företaget vill fokusera på de kulturintresserade kunderna; till företag som arbetar
med äldre byggnader eller privatpersoner
som har en gammal kåk.
– Vårt virke är för fint för något trist
altangolv, det kan kunderna köpa på en
vanlig brädgård istället. Jag vill ha intresserade kunder som förstår sig på kvalitet.
65
Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård
Tom Bergström
073-590 49 36
[email protected]
N
är Tom Bergström startade sitt företag Västerfärnebo
Mureri & Byggnadsvård 2009, hade han redan en
bakgrund som murare ett flertal år tillbaka. Tom deltog i en
utbildning i Byggnads- och industriminnesvård som bedrevs
på Johannisbergs Herrgård i Västerås.
– Det var helt i min smak, eftersom jag tycker att det är
kul med gamla byggnadstekniker och dessutom har jag
alltid varit intresserad av industrier och maskiner.
Då byggnadsvård i många fall går ut på att bevara så mycket
som möjligt av originalmaterialen så passar det Tom bra
eftersom det ofta spar både tid och material.
– Jag upptäckte att jag bara behövde putsa hälften så
mycket och eftersom jag är så jädra
lat så vill jag göra så lite som möjligt.
Att Tom är lat är svårt att tro eftersom
han, vid sidan om sitt företagande, arbetar som murarlärare på byggprogrammet
i Sala samt att han är kursledare när Nätverket för byggnadsvård i Västmanland
anordnar kurser inom lerklining och
renovering av jordkällare.
Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård utför all typ av murning och putsning som hör yrket till. Det är murning
av eldstäder, skorstenar, väggar och
annan konstruktionsmurning. I nuläget
arbetar han med att mura upp en byggnad i traditionell herrgårdsstil, men med lecablock.
66
– Egentligen tycker jag att murningen med dessa block
blir för simpelt att utföra, men jag kunde inte tacka nej till
det här projektet, för det är så ovanligt.
Tom tycker att det är viktigt att värna om gamla material och
metoder. Han är ständigt angelägen om att lära sig mer om det
och att kunna använda det praktiskt i sitt yrke. Fördelen med
hans arbete är att variera mellan de olika arbetsmomenten, då
blir alla typer av jobb kul.
– Det är som mest intressant när man får tänka till lite,
det är då det blir en utmaning. Det bästa med murningen
är att det är skapande, fritt och konstnärligt.
Tom Bergström halkade in på byggnadsvårdsbanan när han
märkte att det var lättare att arbeta med äldre
material och att det vid renoveringar av äldre
fasader gick att behålla mycket av originalputsen.
67
Västerås Möbelhantverk AB
Peter Tillman, Rune Löwing, Henrik Olofgörs, Susanne Olofgörs
Capellansgården, Lillhärad, 725 93 Västerås
021-571 12
[email protected]
www.mobelhantverk.se
I
Lillhärad, utanför Västerås, ligger Capellansgården där
Västerås Möbelhantverk har sina lokaler. Sedan 2003 driver
Henrik Olofgörs företaget med god hjälp av sin syster Suzanne.
Det var deras far, Sven Olofgörs, som vid sidan om sitt arbete
som tandläkare startade möbelföretaget i början av 1970talet. Tack vare Svens vänskap med den kända möbelformgivaren Carl Malmsten började snickeriet att tillverka dennes
möbler och leverera till butiken på Strandvägen i Stockholm.
Sedan mitten av 1990-talet är det dock mer tillverkning av
inredning än möbler som dominerar verksamheten, även om
företaget fortfarande tillverkar på beställning samt renoverar
en del Malmstensmöbler.
– Största styrkan är vårt kunnande, vi har stor erfarenhet
av skilda tekniker och vi besitter en formgivningskompetens. Båda snickarna här, Peter Tillman och Rune Löwing är
utbildade på Carl Malmstensskolor. Vi formger mycket,
vilket är uppskattat. Vi får ett funktionsuppdrag som vi
löser och integrerar formmässigt i den miljö det ska vara i.
Västerås Möbelhantverk har haft offentliga uppdrag, till exempel skrivstolen till Ingvar Carlsson då han var statsminister.
Företaget utför arbeten åt Västerås stad, som den nya stadshusentrén, men främst är det Svenska kyrkan som är deras
uppdragsgivare. En specialitet är skrudskåpen som används
för liggande förvaring av kyrkans textilier. De har även formgett och tillverkat all inredning i nya Önstakyrkan.
– Kyrkan har en driftstid på ungefär 90 år innan det är
dags att renovera igen och då ska inredningen vara i riktigt bra kvalitet, till skillnad mot en restaurang som byter
stil och gör om kanske vart femte år.
68
Västerås Möbelhantverk kombinerar traditionellt hantverk
med moderna maskiner, bland annat en CNC-maskin som är
en datorstyrd fräs.
– Det handlar inte om att ersätta hantverket, utan att
maskinen får göra de andra momenten, nötandet. Det
ger oss möjlighet att koncentrera oss på det i arbetet som
faktiskt skänker värde, som att handsinka lådorna eller
tälja handtagsknopparna istället för att borra tusentals hål
för hyllbärare och tappar vid byggande av till exempel ett
privatbibliotek.
Henrik anser dock inte att det alltid är till det bästa att rita
möbler med hjälp av datatekniken, som ofta görs idag. De
äldre formgivarna utvecklade ett inre öga som kunde se hur
möbeln tredimensionellt skulle komma att se ut som färdig.
Dessa möbler ser bra ut i alla vinklar.
– Datorn är till stor hjälp när vi ritar upp ett förslag åt beställaren, men det kan vara svårt att få en korrekt uppfattning om formernas samspel och dimensioner, proportionaliteten. Det är ett värde i sig att omge sig med vackra
saker för att de har en själ och en tanke bakom sig.
Människan mår bättre i en miljö där det har lagts ner
möda i tingen.
Henrik vill ge rådet att ta kontakt med Västerås Möbelhantverk
i ett tidigt skede, ta vara på deras kunskap och att våga ställa
dumma frågor. Dessutom att inte ha förutfattade meningar
om kostnader.
– Om man som beställare tänker långsiktigt så blir inte
våra möbler dyra.
69
Västmanlands läns museum
Karlsgatan 2, 722 14 Västerås
021-39 32 22
[email protected]
www.vastmanlandslansmuseum.se
V
ästmanlands läns museum bedriver en bred verksamhet
riktad till alla. Vi arbetar för att öka insikten om länets
historia och berika perspektiven på samtiden och framtiden.
Länsmuseets byggnadsantikvarier är experter på länets
kulturmiljöer och verkar i länets alla tio kommuner. En viktig
arbetsuppgift för oss är att stödja privatpersoner, företag,
organisationer och kommuner med råd i byggnadsvård men
också med kulturhistorisk värdering och olika typer av utredningsuppdrag. Vi har utbildning och kompetens inom
byggnadsvård, arkeologi, historia, etnologi, konstvetenskap,
arkitekturhistoria, restaureringskonst och GIS.
Länsmuseet har även goda erfarenheter av utredande
arbete inför exempelvis ombyggnationer, kommunal planläggning, byggnadsminnesförklaringar eller uppförande av
vårdprogram. Genom vårt breda arbetsfält är vi väl förtrogna
med arbetsområdets lagstiftning så som Kulturmiljölagen,
Plan- och bygglagen och Miljöbalken. Länsmuseets byggnadsantikvarier har en specifik kunskap om länets regionala
och lokala kulturarv och har stor erfarenhet av fältarbete och
kulturhistorisk värdering. Länsmuseet har mycket god vana
vid inventeringsarbete, dokumentation och kulturhistorisk
värdering genom arbeten med att ta fram nya kulturmiljövårdsprogram i flera av länets kommuner.
70
71
Wedman arkitektateljé
Stina Wedman
Norrby , 644 36 Torshälla
016-34 45 80, 070-67 68 69 5
[email protected]
www.wedman.nu
I
ett av gårdens uthus har arkitekten Stina Wedman sin ateljé.
Efter flytten till Torshälla 1997 driver hon sin egen verksamhet, efter att ha arbetat både på privata kontor och på
Riksantikvarieämbetet.
– Jag är ute efter att ha intressanta och trevliga uppdrag,
inte efter att bli stor. Har man ett större företag kan man
få andra typer av uppdrag, men jag trivs med det här och
samarbetar gärna med andra.
I arkitektrollen ingår allt ifrån behovsanalys till idéskiss, vårdprogram, arkivstudier och arbetshandlingar. Uppdragen handlar i mångt och mycket om det byggda kulturarvet, intresset
för kulturhistoria och formgivning gör att projekten finns
inom byggnadsvård och restaurering. Att arbeta med gedigna
material och genomtänkta detaljer ger henne väldig tillfredsställelse.
– Blocksteg av granit i en trappa, sån’t gör mig lycklig!
Stina, som har rötterna i den ångermanländska landsbygden, har med sin bakgrund stor förståelse för äldre landsbygdsbebyggelse, uppskattar gott hantverk och
känner till mödan bakom.
– Jag vill se helheten, se huset i landskapet. Jag älskar uthus och ekonomibyggnader och tycker att det är viktigt
att de finns kvar. Det är en kulturgärning om de bevaras.
Drömprojektet för Stina vore att rita en
stor lantbruksbyggnad, väl anpassad till
72
platsen och byggt med gedigna material. Allmogens byggnadsmaterial intresserar Stina mycket.
Detta intresse resulterade i boken Stickspån – pärt, spiller,
spilkspån, skriven av Stina och utgiven av Riksantikvarieämbetet. Stickspån var det kanske vanligaste taktäckningsmaterialet på den svenska landsbygden mellan 1850-1950.
– Jag tycker om olika typer av landskapshus, som västerbottenhus, skånelängor, närkestugor och Ångermanlands
korsbyggnader. Det är hus som är byggda med tradition.
Förr var man begränsad av materialen som fanns i de olika
delarna av landet och därför skiljer sig husen åt utseendemässigt. Begränsningen gav fina proportioner på fönster,
timmerstockens längd dimensionerade husbredden och
så vidare. Då blev det aldrig fel estetiskt, även om ingen
arkitekt var inblandad.
Stina anser att dagens byggande kan vara svårt eftersom
valmöjligheterna är otaliga då det gäller material, former
och tekniker. Begränsade resurser är, till viss del,
bästa sättet att bevara kulturmiljön. Annars är det
lätt att byta ut all ursprunglighet, kanske utan att
reflektera.
– Mitt råd till den som köpt en äldre byggnad är
att göra så få ingrepp som möjligt.
Lev i och med huset, minst ett år under alla årstider innan några större förändringar görs. Följer
man inte husets förutsättningar så har man kanske
köpt fel hus. Försök att tänka självständigt och
snegla inte på hur grannen gör. Man måste inte ha
öppen planlösning och pool för att leva ett gott liv!
73
Woodisol AB
Kent Andersson
Metallverksgatan 9, 721 30 Västerås
021-448 06 30, 070-315 69 20
[email protected]
www.woodisol.se
D
et är skillnad på isolering och isolering. Det finns
isolering gjord av syntetiska material som kan vara
cancerframkallande och irriterande för huden och de som
arbetar med den. Och så finns det isolering tillverkad av
trämassa, samma råvara som ligger som grund för till exempel tillverkning av blöjor. Woodisol AB i Västerås säljer den
sistnämnda av isoleringarna.
– Folk förstår inte alltid hur stor skillnad det är på olika
typer av isolering. Träfiber har en hög densitet och lufttäthet vilket gör att ingen plastfolie krävs. Dessutom
isolerar träfiber 25 % bättre än syntetiska material.
Kent Andersson har sålt träfiberisoleringen i över tjugo år
och känner materialets egenskaper väl.
Hans företag Woodisol AB huserar tillsammans med
FeelingWood i rymliga lokaler i Kopparlunden i Västerås.
Där finns också en liten byggbutik med passande produkter
till isoleringen, såsom drevremsor, vindpapp och mer därtill.
Företagets produktionsanläggning ligger vägg i vägg, där
hårdpressade trämasseblock mals ner och blir till träfiberull.
Råvaran är svensk gran och tall, som har tillsätts med 5 %
brandskyddsmedel.
Woodisol AB isolerar hus i hela Mellansverige och anläggningen i Västerås förser den svenska, norska, danska, tyska
och franska marknaden med ThermoCells träfiberisolering.
Träfiberisoleringen säljs både i lösull och i skivor,
FeelingWood. Dess egenskaper efterliknar sågspånens,
74
som man förr i tiden tätade husen med, men med tre
gånger bättre isoleringsförmåga.
Många flerfamiljshus byggda på 1950 och 60-talet slukar
stora mängder energi. Woodisol AB isolerar då dessa vindar
genom att blåsa in träfiberlösullen i byggnadskonstruktionen.
Denna metod gör att isoleringen kommer in i alla skrymslen
och vrår och inget tätskikt och ingen luftning behövs.
Kunderna består av många bostadsrättsföreningar, kommuner, kommunala bostadsföretag samt privatkunder med
lösvirkeshus. Woodisol AB använder sig av lätta lastbilar när
lösullen ska blåsas in, vilket är en fördel på trånga gårdar.
– Det finns ingen produkt som passar bättre på våra
gamla vindar än träfiber, mest tack vare dess fukttransporterande egenskaper samt att det helt enkelt isolerar
så bra. Det är därför det har varit så roligt att hålla på
med det här i över tjugo år.
75
Yvonne Axelsson Arkitekt
076-026 55 79
[email protected]
Y
vonne Axelsson är arkitekten som alltid vurmat för
gamla hus. Hon är själv fastighetsägare till en byggnadsminnesmärkt flerfamiljsfastighet i Arboga som vid köpet hade
omfattande renoveringsbehov. Rumsindelningen behölls och
våtrum placerades i sekundära utrymmen vid renoveringen.
– Utmaningen var att få byggnaderna att bli fungerande
bostäder utan att själen flyttade ut.
Det är en sport att göra en varsam renovering eller ombyggnad så att husen på sikt kan klara sig minst lika många
år till. Vi har ett kulturarv att förvalta till kommande
generationer och det innebär ett stort ansvar för vad vi
företar oss med dessa byggnader i vår tid.
Yvonne är utbildad vid KTH i Stockholm med kurser inom
byggnadsvård, varsam ombyggnad och ekologiskt byggande.
Hon har arbetat i Arboga, Köping, Stockholm och Skellefteå.
– Jag tilltalas av långsiktigt hållbara lösningar, hänsyn till
miljön och val av sunda material. Våra gamla traditionella
byggtekniker platsar även i modern nyproduktionen och
bör användas mycket mer än de gör idag. I stora delar av
landet har vi till exempel fantastisk lera som är ett oerhört
bra byggmaterial som vi nästan helt glömt bort. Dessutom
får vi inga byggskandaler om vi håller oss till tekniker
som fungerat i vårt klimat i flera hundra år.
För Yvonne är det viktigt att lyssna på kundens önskemål,
behov och visioner. Hon vill hjälpa beställarna att förverkliga
sina egna drömmar.
– Helst skall slutresultatet bli bättre än de föreställt sig,
då har vi gjort det bra.
76
Ofta blir det också både billigare och mindre att göra när
jag varit med i projektet från början.
Yvonne besitter material- och fackkunskapen och förmedlar
dessa till sina kunder genom att berätta varför de ska välja till
exempel linoljefärg i stället för de moderna produkterna.
– Inga material är underhållsfria, men linoljefärgen
fungerar bättre över tid och är dessutom mycket, mycket
enklare att underhålla än de modernare varianterna. Det
är en gammal beprövad produkt med förhållandevis låg
miljöpåverkan och gör man arbetet ordentligt från början
så blir det enklare att underhålla med tiden.
Yvonne anser att ju fortare hjulen snurrar ute i samhället,
desto större behov av förankring behöver vi människor bakåt
i historien. Det finns en inbyggd trygghet i gamla hus. De har
stått där långt före vår tid och kommer att stå kvar långt efter
oss. De innehåller ofta stor omsorg i detaljerna och är byggda
med sunda material i god kvalitet.
– Det kanske inte passar alla att bo i ett äldre hus, men
håll då tassarna borta från dessa! Köp då inte ett gammalt
hus, bygg då hellre ett nytt och modernt och låt oss husnördar och ruckelräddare ta hand om de äldre byggnaderna istället! Ingen kommer på tanken att piffa upp ramen
på en värdefull antik spegel med lite högblank akrylatfärg
för att den ska vara trendig just nu. Ingen köper en rosenbuske och pillar av de flesta kronbladen för att det skall
se ut som en tulpanbuske i stället. Samma sak med gamla
byggnader. Jag hjälper er gärna både med att bygga nytt på
ett hållbart sätt och att vårda det gamla med respekt.
77
Öbergs
Retortgatan 3, 721 30 Västerås
021-15 07 70
[email protected]
www.obergs.nu
Ö
bergs grundades redan 1896 och vid 1900-talets
början fanns i Västerås hela nio butiker i kedjan. Idag
är allt samlat under ett tak och företaget drivs av Tommy
Schiller med ett tjugotal anställda.
Öbergs av idag har höga ambitioner. Det är ett företag
i tiden som satsar på miljö-,
kvalitets- och servicetänkande.
De vill vara den främsta
leverantören inom hemmiljö och
inredningsdesign både vad gäller
att utveckla och inspirera till det
nya, men också att bevara vårt
kulturarv.
78
– Gamla kåkar ska målas med traditionella färger. Man
ska inte blanda många olika färgtyper, då det kan bli
problem med blåsbildningar i underliggande färgskikt.
Husen mår bäst av att få samma färgtyp som huset målades
med från början.
79
Arboga kommun
Att promenera i Arboga är att vandra i nutid och dåtid.
Moderna miljöer samsas med byggnader och kullerstenar
från svunna tider.
Öhrströms gård, Arboga museum
Köpmannen Anders Öhrströms hus från år 1846 har varsamt renoverats. Här är idag Arbogas stadsmuseum inrymt.
Örtagården
Arboga stadskärna
Elektricitetsverket
Arboga har en fantastisk historia som känns levande än idag,
inte minst i den välbevarade stadskärnan.
Arbogas innerstad tillhör en av landets absolut äldsta och
mest välbevarade stadskärnor. På nationell nivå är stadskärnan klassad som riksintresse för kulturmiljövården.
Byggnader eller fornminnen, kulturföremål eller landskap som en gång gått förlorade kan inte återskapas. Det
ställer krav på en omsorgsfull förvaltning av den miljö som människan
format. I byggnadsordning för Arboga
stadskärna anges förhållningssätt till
karaktärsdragen i den bebyggelse och
de miljöer som speglar olika epoker i
stadskärnans historia. Kunskap om den
befintliga miljöns värden och kvaliteter
är en förutsättning för bevarande och
byggnadsvård.
Det lilla elektricitetsverket från år 1899 i hörnet av Herrgårdsbron kan räknas till en av Arbogas mest intressanta
byggnader. Byggnaden klassas som den sjätte intressantaste
i Sverige i sitt slag. Det som gör huset så speciellt är den
välbevarade och tidstypiska exteriören. Speciellt är även det
vackra och utsmyckade utledningstornet på taket.
En av de gamla vattenturbinerna från elektricitetsverket finns bevarad och
uppställd i Strandparken i
Arboga som ett kulturhistoriskt minne.
Västerlånggatan
Västerlånggatan är en av Sveriges äldsta
gator och sägs vara den som beskrivs
i ordspråket “gammal som gatan”.
Många av gårdarna som tidigare var
hantverks- och köpmannagårdar är
idag privatbostäder, men på gården på
Västerlånggatan 1 är man välkommen
att titta in och beundra den pittoreska
utsikten.
80
Bostadsområdet Örtagården är ett exempel på ny bebyggelse
i stadskärnan som harmonierats med befintlig bebyggelse,
miljö och struktur av värde för stadskärnans karaktär och
kulturhistoria.
Välkommen att kontakta Arboga kommun!
Arboga kommun
0589-87000
[email protected]
Besöksadress: Rådhuset, Smedjegatan 5
Brandstationen
Gamla brandstationen
är från år 1897. I början
av 1980-talet flyttade
räddningstjänsten därifrån
och idag är Brandsta ett
mycket charmigt aktivitetshus för ungdomar.
Låt dig inspireras av Arbogas historia!
I Arboga kan du strosa omkring i en utställning
som är öppen året runt, se unika byggnader
och besöka museer och kyrkor från 1100-talet
och framåt.
De guidade vandringarna i Arbogas genuina
och fina miljö, är mycket populära och efterfrågade. För dig som vill gå en guidning på egen
hand erbjuder Arboga turistbyrå ljudguider på
MP3 spelare.
81
Norbergs kommun
I Norbergs kommun finns ett fantastiskt kulturarv att låta sig
inspireras av. Här finns allt från rekonstruerade medeltida timmerhus
till 1800-talets stadsgårdar, bergsmansgårdar, modernismens
byggnader och gruvlavar i betong. Det finns mycket att lära känna
och många goda exempel på byggnadsvård.
Norbergs kommun äger
många kulturbyggnader,
omkring 40 stycken, och
är därför en beställare av
byggnadsvårdarbeten.
Ständigt pågår något projekt, nu närmast skall målningen av Södra schaktets
lave i Kärrgruvan genomföras. Under renoveringen
av laven 2013 visade det sig
att färgsättningen inte var
original. Nu kommer ursprungsfärgen tas upp igen,
med starkare grön ton på
fjällpanelen och ockragula foder tillsammans med den äldre,
ljusare falu rödfärgen. På sikt kommer denna nya färgsättning även gälla för andra gruvmiljöer som det intilliggande
Maskinhuset.
Renoveringen av Färdestugan sker i form av kurser som
arrangeras i samarbete med Nätverket för byggnadsvård,
studieförbundet Vuxenskolan och Norbergs kommun.
Norbergs centrala delar bebyggdes redan under medeltiden
och är den äldsta ”staden” i Bergslagen. Stadsgårdarna ligger
idag på samma plats som då, men bebyggelsen är från 1700och 1800-talen. Missa inte heller kommunhuset från 1958
med mosaiker som beskriver Norbergs historia.
82
Gå gärna på stadsvandring och läs skyltarna på husen.
Information om vandringen finns på skyltar invid torget och
på turistbyrån där.
Välkommen till Norberg och njut av det byggda
kulturarvet och de djupa dagbrotten!
Norbergs kommun
Box 24, 738 21 Norberg
Information 0223 290 33 (om våra byggnader)
eller 290 30 (turistbyrån)
www.norberg.se
[email protected]
83
Anders Franzéns
tio budord om byggnadsvård
1. Låt inte huset förfalla
Se regelbundet över tak och takavvattning. Rätta till takpannor som kommit
på sned. Håll rent i hängrännor, stuprör
och lövfällor. Håll ett öga på fönster
och dörrar: de ska gå fritt i karmen,
lås och haspar får inte kärva. Smörj
gångjärnen! Ta fram hyveln om det
behövs – det arbete du lägger ned på
fönstret i dag har du igen flera gånger
om i morgon.
Se till målningen på fasad, fönster
med mera. Solen tar hårdast på sydsidan, och där kan du behöva underhålla med tätare intervall. Titta till
grunden: att ventilerna fungerar, att
marknivån inte är för hög. Låt inte
buskar och träd komma för nära!
2. Använd traditionella material och metoder
De traditionella materialen är billiga – framför allt om man
räknar med livslängden – och lätta att begripa sig på. Lita på
att det som faktiskt fungerat i hundratals år är bra för ditt
gamla hus: tegelpannor, rödfärg, kalkbruk, linoljefärg med
mera.
Nya material är kanske bra för nya hus...
3. Låt huset vara med och bestämma
Det gäller först och främst de stora dragen. Du som just köpt
ett äldre hus - nollställ dig, pröva husets egen planlösning
innan du tvingar på det en modern vision. Förutom badrummet brukar de flesta funktioner kunna inrymmas utan alltför
84
stora ingrepp. En förståndigt gjord
tillbyggnad kan vara ett bra alternativ.
Budet gäller även i smått. Var de
gamla, skadade fodren eller knutbräderna av hyvlat virke så ska du använda
hyvlat också till de nya. Var de sammansatta på ett tidstypiskt sätt, så gör
de nya likadant!
4. Tänk efter, ta dig tid
Om du just köpt huset: bo i det en tid
innan du gör om allt. Kan du rusta ett
rum i taget – gör det. Du lär dig efter
hand vad du och huset klarar av. Förhasta
dig inte, eftersom vissa misstag inte kan
repareras.Du som haft huset länge: ta
reda på vad som är den rätta metoden för
vad som behöver göras. Det gamla huset
tål oftast att vänta ett halvår, tills du vet säkert hur du ska gå fram.
5. Fråga om råd – på flera ställen
Tro inte att du ensam kan allt! Tro inte att den byggmästare
du frågar först kan allt! Ta in priser från flera, be om referenser och ta en noggrann titt på dem. Fråga deras tidigare
kunder.
Den hantverkare som säger ”det går inte” menar ofta ”jag
kan inte” eller ” jag vill inte”... Den som däremot säger ”vi
försöker, jag vill lära mig” är av det rätta virket. I nybyggnadssektorn har alla tvärsäkra svar på varje fråga, och det finns
alltid en standardlösning. Inom byggnadsvården finns det
i stället ofta flera vägar att gå, och samma fråga till två personer ger kanske olika svar. Därför måste du skaffa dig mera
kunskap, så att du kan ställa rätt fråga. Läs alla handböcker du
kan komma över, och utnyttja gratis rådgivning hos länsmuseum och stadsarkitekt.
6. Planera
Både små och stora byggen sparar pengar på planering. I ett
gammalt hus kan man kanske bevara originaldelar av hög kvalitet, eller åtminstone det gamla utseendet, om man planerar
förståndigt. Ett måttbeställt fönster kostar ju sällan mera än
massproduktionen, men får högre kvalitet och kan monteras
med mindre kringarbete – men har längre leveranstid. Men
vad betyder ett par månader extra, för en detalj som du skall
se och använda i många år? Ta in offerter, be om referenser,
och beställ i god tid!
7. Bevara, återanvänd, spara
Spara allt som inte hindrar eller gör skada. Kasserar du
originaldelar kan det bli mycket dyrt att nyanskaffa, när du
ångrar dig en vacker dag... Dörrar, beslag, lister med mera
kan återanvändas på andra ställen i huset. Ta därför loss dem
försiktigt! Och är det något som du inte kan ha kvar i funktion kan du i alla fall spara det i något lämpligt förråd – kanske ändrar du dig, kanske är nästa ägare mera intresserad.
Om du trots allt inte vill behålla de gamla fönsterbågarna
med blåst glas, eller en gammal dörr – sätt in en annons och
skänk bort dem! Det finns oftast någon annan som behöver
det du har för mycket av.
8. Kräv inte nyskick
år än, och ser faktiskt helt naturliga ut i ett gammalt hus.
Gör inte några konstlade ansiktslyftningar...
De traditionella färgerna, som rödfärg, linoljefärg och
kalkfärg, är så kallade offerskikt. De bryts ned och mattas
med tiden, utan att ställa till skada på sitt underlag. De har
bland annat därför större variation i kulör och glans än de
moderna färgtyperna. Men det är ett extra plus för den sinnlige husnjutaren.
9. Undersök hur huset såg ut från början
Leta rätt på foton av hur det såg ut förr i tiden. Ta framför allt
vara på huset i sig, som källa till kunskap. Skrapa eller slipa
dig ned genom färglagren, och undersök hur man målade
förr. Till exempel kan gamla färgsättningar vara mycket
njutbara än i dag.
Har huset byggts om? Då kan du med hjälp av gamla foton
eller ritningar lista ut var dörrar och fönster ursprungligen
satt, och kanske ta upp dem igen.
10. Dokumentera vad du gör
Fotografera, rita av eller mät upp före och efter en ombyggnad. Det kan vara till både nytta och nöje i framtiden! Du kan
stolt redovisa din insats, men när du säljer huset kan också
nästa ägare få en vink om hur det såg ut förut. Han vill kanske ha en dörr där du spikade för ...
Anders Franzén är byggnadsantikvarie
med egen verksamhet i Uppsala.
Vänta dig inte att ett hundraårigt hus ska se perfekt ut.
Acceptera att det åldrats och fått sina rynkor och gråa hår.
Ett nött handtag eller en sliten tröskel kan fungera i många
85
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
Följande sidor ingår i serien Information om byggnadsvård utgiven av länsstyrelserna i
Gävleborgs,Västmanlands och Örebro län. Utgivning har skett med stöd av
Riksantikvarieämbetet. Text och illustrationer: Blomberg & Linscott Arkitekter
Grafisk form: Oform Tryck: Sahlanders Grafiska AB 1999.
Bladen kan beställas från länsstyrelserna i Gävle, Västerås och Örebro eller hämtas från www.raa.
se/trad&bygg2000 Ditt länsmuseum kan ge ytterligare råd och tips om bra hantverkare.
Fönster
drevning
tvärpost
karm
hörnjärn
mittpost
I äldre murade hus är karmen ofta använd som form
för fönstervalvet. Ibland sticker karmens över och understycken in i muren, så kallade horn. Skarven mellan
karm och mur tätas på utsidan med bruk.
Material
båge
spröjs
Beslag
1700
1800
1850
1890
Stugorna på landsbygden fick glasade fönster först i början
på 1700-talet. Dessa hade små handblåsta glasrutor, sammanfogade med blyspröjsar i en träbåge. Fönstren hade ofta
utvändiga luckor som stängdes till natten.
Mot slutet av 1700-talet kunde man tillverka lite större
glasrutor och då gjordes fönstren också större. Glasen sattes i
en träbåge med träspröjsar. Bågarna spikades oftast fast i karmen, bara enstaka var öppningsbara och hängda på gångjärn.
Under 1800-talet började man använda innanfönster för att få
ett bättre inomhusklimat. Det var lösa innerbågar, som sattes i
till vintern och tätades med klisterremsor.
Under första hälften av 1900-talet infördes det kopplade
fönstret med två utåtgående bågar och de senaste 10–15 åren
har treglasfönster börjat användas. De blir väldigt tunga och
bågarna måste göras mycket kraftiga. De passar därför inte så
bra i gamla hus.
När man tillverkade fönster förr, valde man noga ut
virket. Det skulle vara tätvuxen kärnfura för att hålla länge.
Sammanfogningen av bågarna gjordes med tappar och träplugg. Lim användes inte och bågen kan därför lätt tas isär
och repareras.
I ett timmerhus står karmen fritt i ett större hål för att
inte hindra timrets sjunkning. Skarven mellan karm och vägg
drevas och fodret täcker skarven.
86
foder
Fram till slutet av 1800-talet spikades beslagen fast i
bågen med smidd spik. Senare användes skruv.
Beslagens utseende har varierat genom tiderna, de från 1700talet är formrika och sirliga medan beslag tillverkade på 1800talet är raka och strikta.
Ett fönster och
dess delar.
Nedan: Hörnjärnen
hjälper till att göra
bågen stabil.
Exempel från
olika tid.
1900
Enklare renovering – ommålning
•
•
•
Om fönsterbågen är stabil och pluggarna i hörnen inte krupit ut
Om hörnbeslagen inte är rostiga
Om inga rötskador finns (känn med kniv)
För målning av fönster är linoljefärg bäst. Den tränger in i
träet och fäster bra på hyvlat virke. Det blir lätt att måla om
och man behöver inte skrapa bort gamla färglager som sitter
bra fast. Det är dock viktigt att måla mycket tunt, annars
torkar färgen alltför långsamt. Kittet bör vara traditionellt
linoljekitt.
Ungefärlig kostnadsjämförelse mellan renovering och byte av fönster.
Typfall 1–5. Ungefärlig kostnad om man lämnar bort allt jobb.
Moms och material ingår i priset.
Ê Renovering av ett
fönster med två bågar.
En tas isär och bottenstycket byts. Befintliga
innanfönster. Målning.
Glas
Under 1800-talet tillverkades glasrutor av en blåst cylinder
som skars upp och planades ut. Glaset blev tunt, lite ojämnt
och speglar ljuset vackert. Både gammalt och nytt blåst glas
finns att köpa idag.
Skador
Vattnet som rinner på fönstrets utsida gör att den nedre delen
av fönstret är särskilt utsatt. Det är i bågens och karmens
bottenstycken som man oftast får rötskador. Man får också se
upp med röta i virket bakom hörnjärnen. Även om beslagen är
rostiga kan man oftast renovera dem. Om man behöver komplettera finns numera nytillverkade kopior av gamla modeller
att köpa. Eftersom gamla fönster är tillverkade av mycket bra
virke, lönar det sig att underhålla dem. Även svårt skadade
fönster kan repareras med gott resultat.
Det som behöver göras är:
• Demontera hörnjärnen och rostskyddsbehandla dem.
• Ta bort kitt och lyfta ur glas.
• Skrapa bort löst sittande färg och slipa med sandpapper.
• Dra ur pluggarna och ta isär fönsterbågen.
• Skarva i rötskadade delar med nytt virke av god kvalitet.
• Sätta ihop fönstret igen och återmontera de rostskydds behandlade hörnjärnen.
• Måla på samma sätt som vid enklare renovering.
Lyft av fönsterbågarna och sätt i en skiva i fönsterhålet så länge.
Ta bort löst sittande kitt. Skrapa bort löst sittande färg
och slipa lätt med fint sandpapper. Om fönstret är målat med
plastfärg måste man skrapa bort all färg. Det går att torrskrapa,
men det är lättare om man värmer med kittlampa.
Grundmåla med utspädd färg i falsen där kittet är borta.
Kittkomplettera. Grundmåla hela bågen, stryk en gång med
utspädd färg och en gång med outspädd färg. Man ska måla
mycket tunt och låta färgen torka mellan strykningarna.
Omfattande renovering
• Om det finns rötskador i bågen och/ eller karmen
• Om hörnjärnen är rostiga och deformerade
• Om fönstret är skevt och instabilt och träpluggarna har krupit ut
Fönstret måste tas isär. Om man själv inte är snickarkunnig är
det bäst att lämna bågarna till en snickare eller fönsterhantverkare.
Lagning av omgivande ytor ute
och inne
Ë Tillverkning av två
nya fönsterbågar
(kopior av de gamla)
till en befintlig karm.
Befintliga innanfönster.
Målning.
Ì Tillverkning och insättning av ett helt nytt
fönster med karm och
bågar (kopia av det
gamla). Nya innanfönster. Målning.
Í Tillverkning och insättning av ett nytt måttbeställt kopplat fönster
med karm. Målning.
Ê
Ë
Ì
Í
Î
Î Nytt standardfönster med avvikande mått. Insättning och målning.
Lagning av omgivande ytor invändigt och utvändigt tillkommer.
87
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
Mark och grund
Om källarens jordgolv består av
humushaltigt material bör man
gräva ur detta och grusa med
kapillärbrytande stenmaterial.
I extrema fall kan man prova
avfuktning med avfuktningsaggregat av kondenstyp.
Stengrund
Sänk marken och ta bort sly och högt gräs så att grunden kommer fram.
Håll tillbaka buskar och rabatter och plantera inte träd för nära huset.
Mark
Byggnader på landsbygden placerades traditionellt på mark
som inte var odlingsduglig, på åsar, bergknallar eller i skogsbryn. Sådan mark ligger ofta högt och torrt och en byggnad
kan där klara sig med en relativt enkel grundläggning. När
gårdarna flyttades ut ur byarna vid skiftena, hamnade de ibland mitt i odlingsmarken, på platser med fuktig och tjälskjutande jord, varvid större krav ställdes på grundläggningens
utförande.
Marken och vegetationen intill husen och husgrunderna
har stor betydelse för byggnadens fortbestånd. Mark som
lutar in mot grunden leder vattnet rakt in under huset. Rabatter anlagda intill grunden behåller fukten och växer också
gärna upp på träfasaderna med rötskador som följd. Genom
tillväxt av jordlagret från förmultnade växter pågår en ständig
”landhöjning” kring husen.
Marken bör hållas minst 15–20 cm lägre än allt trävirke.
Detta ”skyddsavstånd” måste man återerövra med jämna mellanrum.
88
I timmerhusets grund är det i princip
stenarna under knutpunkterna som
bär. Resten av stenmuren är utfyllnad
för att täta mot drag och för att hindra
djur från att bosätta sig under huset.
Oftast är grundläggningsdjupet ganska
litet – långt ifrån frostfritt djup – och
både sockel- och hörnstenarna rör sig
på grund av tjälen.
Grundstenar kan behöva rättas till,
höjas eller sänkas. Ibland kan en stor
grundsten under marken ha flyttat sig
ganska långt bort, men det lönar sig att
leta efter den i stället för att skaffa en ny.
Om marken har dålig bärighet kan man
gjuta en betongsula under en eller flera
grundstenar för att hindra tjälskjutning.
Stenmuren mellan grundstenarna underhålls genom att man stoppar in de stenar som fallit ut.
Modern byggteknik förespråkar att grunden skall vara indragen i förhållande till väggen. Men grundmuren till ett gammalt
Tät grund
De äldsta bostadshusen har en
låg, oventilerad grund där bottenbjälklaget mer eller mindre
ligger direkt på marken inbäddat i en fyllning av jord, grus
eller sand.
I timmerhusets grund är det stenarna under knutpunkterna som är bärande.
hus är nästan alltid bredare än huset och måste så förbli av
både utseende- och stabilitetsskäl. Panelklädda väggar avslutas
traditionellt nedtill av en snedställd bräda, fotbrädan, som för
ut vattnet över grunden. Behåll den och byt den vid behov.
Skorstensfundament
Fundament till skorstenar och eldstäder kan bestå av enbart
sten eller av trä och sten i form av knuttimrade kistor med
stenfyllning. Det är inte ovanligt att dessa grundkonstruktioner har satt sig på grund av sin tyngd redan när huset var
nybyggt, för att sedan stå stilla. Sådana gamla sättningar
behöver sällan åtgärdas.
Källare
Sänk marken till 15–20 cm under allt trävirke. Vattnet från ett stuprör
måste ledas bort. Om marken lutar mot grunden, slänta den så att den
blir som lägst ca 1–1,5m från huset.
Ett vanligt problem i källare är svampangrepp. Ofta beror det
på att det är för fuktigt och för varmt. I en tillräckligt torr
och kall källare kan svampen inte växa.
Om det är för varmt i källaren kan man behöva fylla på
med isolering ovanpå valvet. Om det är fuktigt, undersök om
det rinner in vatten, t ex från stuprör i närheten.
Problem med svamp i en källare har oftast
samband med att det är för fuktigt och för
varmt i källarutrymmet.
89
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
Luftad grund
golvbrädor
fotbräda
fyllning
dynstock
Tät grund där bottenbjälklaget ligger direkt på merken i en fyllning av
jord, grus eller sand. Konstruktionen ger ett tätt och dragfritt golv.
golvbrädor
fyllning
näver eller papp
blindbotten
bärlina
fotbräda
lufthål
Den täta grunden med golvet nära marken efterträddes av en
grundkonstruktion med upphöjt golvbjälklag. För att få ett
drägligt inomhusklimat isolerades golvbjälklaget, oftast med
sågspån eller torvmull. Utrymmet under bjälklaget ventileras
genom lufthål i stengrunden. Konstruktionen kallas torpargrund och finns i de flesta äldre bostadshus på landsbygden idag.
Fukt och rötskador i bottenbjälklagen är ett vanligt problem.
Förutom läckande rör, markfukt och dålig vattenavledning
runt huset kan orsaken vara alltför god värmeisolering.
De senaste decennierna har man ökat isoleringen i bottenbjälklagen för att få varmare golv och spara energi. Det
innebär att kryputrymmet under golvet blir mycket kallt och
även om marken är torr riskerar man att få rötskador i golvet
genom att fuktig luft kommer in utifrån och kondenserar på
bjälklagets undersida. Särskilt under sensommaren, när den
varma uteluften har en stor relativ fuktighet är detta en risk.
Att ventilera vid rätt tidpunkt, när luftfuktigheten är låg, är
ett sätt att minska risken för kondens. Man kan också tillföra
värme i krypgrunden.
Om man har ett hus med torpargrund som fungerar bra
ska man tänka sig för innan man ökar isoleringen i bottenbjälklaget och rubbar den känsliga balansen.
Kalla golv kan också bero på drag i bjälklaget. Då ska man
täta bjälklagets anslutning mot ytterväggen.
Uthusgrunder
Ett litet uthus brukar ha en grundläggning som består av fyra
hörnstenar. Det vanligaste problemet är att grundstenar
Ventilerad grund, torpargrund, med upphöjt golvbjälklag och lufthål i stengrunden. Bottenbjälklaget är isolerat för att ge ett bra inomhusklimat.
Närmast ytterväggen finns oftast något mer isolerande material, t ex torvmull. Golvbjälklaget är inte ihopbyggt med ytterväggen, det kan röra sig fritt och kan bytas ut. Marken under
huset hålls varm och torr genom att värme läcker ner genom
golvet. På väldränerad torr mark fungerar denna konstruktion
bra och ger ett tätt och dragfritt golv. Det är viktigt att den
markfukt som även i torra lägen tillförs bjälklaget underifrån
kan ventileras upp genom golvet. Modern golvlack, linoleum
eller plastmatta på golvet kan göra att fukten inte kan ventileras
bort, med rötskador och svampangrepp som följd.
90
Fotbrädan för ut vattnet över grunden och man får räkna med att byta
den oftare än panelen.
golv
mushylla
stolpe
syllram
Större uthusbyggnader är ofta grundlagda på stolpar av sten eller trä,
särskilt om byggnaden ligger i en sluttning.
Ett litet uthus har
oftast en grundläggning som bara består
av fyra hörnstenar.
sjunkit och att marken har höjts med röta i väggens nedre del
som följd.
Större uthus är ofta grundlagda på stolpar av sten eller trä,
särskilt om byggnaden ligger i en sluttning. Ibland är utrymmet mellan stolparna täckt med brädor, ibland har man byggt
en hel stenmur. Trästolparna står på grundstenar. Skador
uppstår om marken höjts, så att stolpen står i fuktig jord eller
genom att grundstenar förskjutits på grund av tjälen.
Lämpliga åtgärder är att sänka marken så att grunden
kommer fram och att leda bort vatten. Eventuellt kan man bli
tvungen att lyfta byggnaden med domkrafter för att justera
grundstenarna.
Ibland kan man behöva gjuta en betongsula under en eller
flera grundstenar, om marken har dålig bärighet.
Vid byggnader grundlagda på stolpar handlar det om utbyte
eller upprätning av skadade stolpar.
Grundläggning av härbren och magasin.
I syllramens hörn står stolpar som syllen
ligger på. Syllen består ofta av en halv
stock som ligger med bredsidan ner. Den
kallas mushylla för att den hindrar möss
och andra smådjur från att ta sig in.
Tyvärr kan man inte räkna med att insatsen varar för evigt,
man får hålla efter grunden och justera marknivåerna då och då.
Härbren och magasin
De uthus som man i äldre tid lagt ner mest möda på är härbren
och magasin, där säd och andra dyrbarheter förvarades. Dessa
byggnader är mycket välbyggda och det gäller även grunderna,
som har utrustats med ett extra syllvarv, syllram, i kraftiga
dimensioner. I syllramens hörn har man ställt 0,5–1 m höga
stolpar och på dessa är den egentliga syllen lagd. Denna gedigna
konstruktion har bidragit till att dessa byggnader tillhör
de äldsta träbyggnaderna som finns kvar i landet – flera är
medeltida.
Om marken ligger för högt får ramsyllen rötskador. Att
byta eller laga en ramsyll är ett kvalificerat arbete som bör
utföras av en yrkeskunnig timmerman.
91
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
Plåttak
Rensopning och rensning av
stånd-rännor och stuprör bör
göras varje år efter lövfällningen.
Ommålning
Regelbunden ommålning med
ganska täta intervall skyddar
taket och lönar sig på sikt.
Enklast är det om man målar
vart 4:e–5:e år. Då behöver
man oftast bara borsta, tvätta
och måla en gång. Man bör
måla om minst vart 8:e–10:
e år. Skrapa bort löst sittande
färg, skrapa och stålborsta
Från
och
med
1920-talet
utförs
Svartplåt i litet format,
Från 1850-talet finns
täckningenmed förskjutna tvärfalsar.
rostfläckar. Hela taket borstas
45x59cm.
formatet 60x120cm.
och spolas rent. Grunda rostiga
partier med rostskyddsfärg,
Takplåt
måla
alla
falsar
en
gång
och
stryk
hela ytan en gång när första
De första plåttaken kom på 1700- talet och bestod av ca 1 mm
målningen
torkat.
tjocka smidda plåtar som kunde falsas samman genom uthamTraditionellt målas plåt med en blandning av rå och kokt
ring av kanterna. Taktypen förekom främst i högreståndsmiljö.
linolja
tillsatt med färgDen obehandlade järnplåpigment.
Sådan färg finns
ten kallas svartplåt. Den
fortfarande
att köpa och är
galvaniserade järnplåten blev
oöverträffad
för målning på
vanlig vid sekelskiftet 1900
gamla
plåttak.
Som grundoch plåttak började därmed
färg
är
blymönja
erkänt bra
läggas även på lite enklare
mot
rost,
men
ersätts
idag på
byggnader. Idag används
grund
av
sin
giftighet
av
nya
fortfarande galvaniserad plåt
rostskyddsfärger.
för takläggning.
Det är inte självklart att
Underhåll och
plåttak ska vara svarta, även
ommålning
om de allra äldsta ofta målaAtt reparera eller lägga ett
des så. Det är inte ovanligt
Målningsarbetet utförs med
Plåtslagaren undersöker
falsat plåttak är ingenting
fördel vid ihållande vackert
med röda eller grå, någon
falsarna och avgör om det
väder och hellre på försomgår att reparera.
för ”gör-det-självaren”. Men
gång gröna plåttak och det
maren än på eftersommaren,
underhåll kan man delvis
finns ingen anledning att byta
då daggen kan vara besväklara själv.
rande.
ut ursprunglig kulör.
92
plåtarbeten är t ex listbeslag och fönsterbleck.
Vid reparation av sådana
bör man alltid ha det
gamla beslaget som förebild; detta gäller även
storleken på plåtbitarna.
Reparation
Om taket läcker eller ser
mycket rostigt ut: Anlita
en plåtslagare! Be gärna
om referenser på arbeten
han gjort av liknande slag.
Takets svaga punkter
är ränndalar, takrännor
och genomföringar. Falsarna angrips först, de blir
”svullna” av rost. Enstaka
takplåtar kan bytas om
skadorna är lokala, men
ny och gammal plåt måste
kunna falsas ihop, vilket
innebär att falsen ska klara
uppbrytning och ihopfalsning igen utan att plåten
går sönder.
Sinuskorrugerad plåt
Underlagstak
Pannplåt
Skorsten från
1910-talet inklädd
med falsad plåt.
Omläggning
Om taket måste läggas
om bör man välja omålad
galvaniserad plåt i skivforTakfotsdetalj som visar avslutningen
mat, inte bandplåt. Plåten
av plåten i takfoten, där framkanska målas först efter 3–5
ten traditionellt bara är nerknäckt
en aning (ankantad). Plåten sticker
år, när den har mattats ner.
ut mellan 5 och
Välj inte färdiglackerad
10 cm från takpanelen.
eller plastbelagd plåt, förr
eller senare måste även den målas om och då kan det vara
svårt att få färgen att fästa. Det är viktigt att behålla den ursprungliga storleken på plåtarna liksom att kopiera detaljutförandet av takfot, rännor,
gavelsprång, nock, ränndalar, skorstensbeslag och eventuella takkupor. Tänk på att vid rivning spara stycken av den
gamla plåten som förebild för det nya taket.
Om du vill återskapa ett gammalt plåttak som inte längre
finns kvar kan ett gammalt foto ge vägledning.
Skorstenar är ibland helt inklädda med falsad plåt. Andra
Fotränna är ett alternativ till hängränna som ger taket ett lätt och
smäckert utseende.
Oftast ligger ett äldre
falsat plåttak direkt på en
panel utan underlagspapp.
Tidvis bildas kondens på
plåtens undersida, vilket
dels kan förorsaka rostangrepp i plåten, dels
fuktskador eller rötskador
i takpanelen. Fuktskador
i takpanelen behöver
alltså inte bero på läckage
i taket och det kan hjälpa
att öka luftomsättningen
på vinden.
Vid nyläggning av
plåttak lägger man idag
en underlagspapp ovanpå
panelen för att minska
skadeverkningar av kondens.
Andra plåtar
Korrugerad plåt som läggs i stora stycken på läkt är mycket
enkel att lägga själv och har därför fått stor spridning. Idag
finns ett stort utbud av korrugerad plåt, både äldre och nyare
typer. De nyare, t ex trapetskorrugerad eller tegelmönstrad
plåt, passar inte alls in i äldre miljöer. Äldre typer som sinuskorrugerad plåt och pannplåt passar bättre.
Korrugerad plåt är inte ett bra alternativ till falsad plåt.
Den kan däremot användas vid reparation av ett uttjänt uthustak av spån eller tegel.
93
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
Timmerhus
En timmerstomme kan plockas ner och
sättas ihop igen, en möjlighet som ofta
utnyttjades förr i tiden. Husen har flyttats och även delats efter behov. Därför
kan en timmerbyggnad innehålla återanvända stockar från flera olika äldre hus.
Timmer kan dateras med hjälp av
dendrokronologi. Metoden bygger på att
tillväxten i årsringarna inte är den samma
varje år. Genom att jämföra det mönster
som årsringarna bildar i en stock med ett
facit av tidigare insamlade prover, kan
man bestämma exakt vilket år just den
stocken är fälld.
Timrad parstuga i två våningar. Byggnaden är delvis uppförd av återanvänt timmer. Mittpartiet har
locklistpanel.
I Sverige har man byggt hus i liggtimmer åtminstone sedan
1100-talet. Ända fram till slutet av 1800-talet var knuttimring
det dominerande byggnadssättet i stora delar av landet. På medeltida byggnader är timret nästan alltid fasat mot
knuten och knutskallen får därmed en dekorativ, sexkantig
form. De allra äldsta byggnaderna är timrade med rännknut,
där stockarna är lagda ”halvt i halvt”.
Under senare delen av medeltiden började man använda en
ny knuttyp med bindtröskel inne i knuten, vilket gjorde den
både tätare och mer stabil. Knutar med bindtröskel har sedan
dess använts vid nästan all timring fram till idag. Konstruktionsprincipen har inte förändrats, även om den finns i många
varianter.
Ungefär kring 1700 började man göra raka knuthak och
raka odekorerade knutskallar. Detta
byggnadssätt varade fram till slutet av
1800-talet och så ser de flesta bevarade
timmerhusen i Sverige ut.
Under senare delen av 1800-talet blev
slätknuten eller laxknuten vanlig. Den
har inte några utstickande knutskallar
Rännknut
och byggnaderna är ofta panelklädda.
94
Material
Furu har alltid varit det vanligaste träslaget vid timmerhusbygge i Sverige. Om det väljs med omsorg är det ett mycket
varaktigt och röttåligt byggnadsmaterial. Gran anses vara
mindre rötbeständigt, men har använts till speciella ändamål,
t ex takåsar, samt på platser där tillgången på furu varit dålig.
Skador
Den vanligaste skadan i ett timmerhus är röta i syllen. Allvarligare skador är uppkomna på grund av långvarigt takläckage,
som kan skada takkonstruktionen, vindsbjälklaget och övre
delen av timmerväggen. Torksprickor i timret kan leda in
vatten i stocken eller knuten. Ibland kan skador uppstå genom
att vatten stänker på fasaden från ett motbyggt tak, en veranda
Knut med bindtröskel
Laxknut
Haklaxknut
Halvsulning av skadad syll. Dåligt trä har huggits
bort från syllens yttre rötskadade del.
Det är viktigt att halvsulningen kommer in under
draget. ”Riten” följer den övre stockens kontur och
gör att halvsulningen blir helt tät.
eftersom färskt timmer krymper när
det torkar. När man byter en hel stock
kan nyfällt, färskt timmer användas.
Andra vanliga åtgärder är uppriktning av golvbjälklag som satt sig
och reparation av det bärande taklaget, åsar och sparrar eller takstolar.
I samband med reparationsarbetet brukar man också justera mark
och grundstenar. Det förebyggande
arbetet är som alltid att hålla mark
och vegetation på avstånd från timret
och att leda bort vattnet från taken
och grunden.
eller dylikt. Långvarig nedfuktning orsakar rötangrepp. Är
skadorna stora bör man låta analysera vilken typ av rötsvamp
det rör sig om. Den farligaste, hussvampen, kan genom sitt
mycel transportera vatten långa sträckor. Men den är inte
omöjlig att stoppa. Oftast räcker det att undanröja orsaken,
fuktkällan, hugga bort angripet trä och laga i med friskt virke. Insektsangrepp kommer ofta tillsammans med rötskador.
Träet blir mer ”lättätet” när det har luckrats upp av röta. De
vanligaste skadeinsekterna är envis och strimmig trägnagare,
blåhjon och hästmyra, söder om Dalälven även husbock. Av
dessa är det egentligen bara hästmyra och husbock som verkligen kan hota byggnadens fortbestånd.
Timmermannen
Timmerlagningar
Många timmerhus har en beklädnad, brädfodring eller spontad panel av fur eller gran. Ibland har den satts upp så snart
timmerstommen satt sig, men den kan också ha tillkommit
långt efteråt. Beklädnadens funktion kan vara praktisk, att
täta mot väder och vind, utgöra ett extra lager som håller
kylan borta, eller estetisk, t ex dölja att huset består av återanvänt timmer. Den kan också vara uppsatt för att skydda
skadat timmer, ibland ett bra alternativ till att reparera det.
En gammal panel är ofta dålig i nederkanten närmast
marken och under fönstren, men kan vara bra i övrigt. Försök
att reparera istället för att byta. Det gamla och slitna har ett
särskilt värde.
Innan man sätter igång med några lagningar bör man undersöka hur huset är byggt. Ta hjälp av en fackman att bedöma
timrets dimension, typ av bilning, knutarnas utformning och
bjälklagens konstruktion. Det är av värde att reparationer
görs så lika det ursprungliga utförandet som möjligt.
Byte eller ilagning av syllen är den vanligaste reparationen
i en timmerstomme. Om enbart den yttre delen av stocken
är skadad räcker det med en ilagning eller halvsulning. Då
slipper man röra knuten och behöver inte lyfta huset. Om
man måste lyfta är det viktigt att först undersöka hur murstocken är kopplad till stommen. Torrt timmer bör användas,
Timmerstommen är som ett pussel, där alla bitar måste sitta
på rätt plats och vara väl förbundna med varandra genom
dymlingar och knutar. Timmerlagningar är därför inte lämpliga att utföra på egen hand utan hjälp av fackman.
En timmerman arbetar huvudsakligen med olika slags
yxor för bearbetning och tillpassning av timret och verktygsuppsättningen skiljer sig förvånansvärt lite från de verktyg
som användes förr.
I dag kan dock vissa tunga och tidsödande moment förenklas med hjälp av maskiner utan att slutresultatet påverkas.
Paneler
95
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD
Äldre timmerbyggnader har ofta en enkel brädfodring och
före år 1900 är den nästan alltid av ramsågat virke. De karakteristiska raka märkena efter sågningen syns i släpljus. Cirkelsågen som kom senare ger ett annat, rundat mönster på ytan.
Brädans karaktär beror också på hur stocken är sågad.
Vanligast förr var att stockarna genomsågades och att brädorna i mitten användes till panelvirke. De två närmast kärnan
är mest hållbara och kallas förstabrädor. De användes också
till vindskivor. En äldre brädfodring har ofta olika bredd i
topp- och rotände.
Sågad locklistpanel klär in hela gaveln utom gavelspetsen.
Liggande brädor över fönstren i övervåningen. Rötskadorna finns vid
syllen och under fönster.
Skarv i stående
panel kan täckas
med vattbräda.
Panel som är
rötskadad nertill
vid syllen, kan
skarvas med en
liggande bräda.
96
Vissa byggnader har gammal handhyvlad brädfodring. På en
värdefull byggnad är det realistiskt att komplettera den med
nya brädor, framställda på samma sätt.
Reparation
Om du har en gammal brädfodring som behöver repareras
och kompletteras, försök att få hjälp att bedöma den:
• Furu eller gran? Hur mycket kvist?
• Ramsågad eller cirkelsågad?
• Kantsågad eller okantad?
• Bredd och tjocklek, variation?
• Smidd spik eller trådspik?
• Avslutning uppåt och nedåt?
• Anslutning mot fönsterfoder?
Ta ner brädorna försiktigt, kapa bort skadade delar och
återanvänd dem t ex under ett fönster, där det bara behövs
korta bitar. Skarva i med nya brädor där det inte räcker. Välj
nytt ramsågat eller bandsågat virke, om de gamla brädorna
är ramsågade. Patinan kommer med tiden och skillnaden
mellan nytt och gammalt utjämnas ganska fort.
Trots att förstklassig träråvara produceras i Sverige kan
du nästan aldrig köpa den sågade bräda du behöver på byggmarknaden utan förbeställning. Lagervaran är tunnare,
smalare, av sämre kvalitet – och därmed billigare – än de
brädor som finns på ditt gamla hus. Det mesta går dock att
få fram med framförhållning och lite tålamod. Det går att
beställa och merkostnaden lönar sig på sikt genom att panelen håller bättre.
Foder
Förr genomsågades stockarna.
Brädorna i mitten användes till
panelvirke.
Fönsterfodren täcker skarven mellan fönsterkarmen och
väggen. De äldsta utvändiga fodren är sammanfogade med
tapp och plugg och upphängda som en ram runt fönstret,
nästan alltid smyckade med en profil i ytterkanten. Senare
övergick man till att spika foderstyckena var för sig och ytterkanterna lämnades odekorerade. Ibland kröntes fodret av
en profilerad list.
Foder tillverkas av hyvlat virke och är oftast målade med
oljefärg.
Tvåvånings salsbyggnad i liggtimmer med slätknut. Fasaderna är klädda med stående och liggande spontad panel.
Spontad panel
Under andra hälften av 1800-talet infördes nya
virkessnåla byggnadsmetoder över hela landet
tillsammans med nya stilar som schweizerstil och
nygotik. Det var stommar av spontade plank,
stolpkonstruktioner och restimmer. Stommarna
kläddes med spontad panel. Främst användes dubbelfasspont och pärlspont.
Parallellt med de nya stomsystemen fortsatte
man att uppföra hus i liggtimmer med slät knut där
fasaden redan från början kläddes med spontad panel i modern stil. Förutom vid nybyggen användes
spontad panel vid modernisering av gamla knutVeranda med oljefärgsmålad
Hörn med hyvlade och profilerade
snickarglädje.
paneler och lister.
timrade hus, då knutskallarna sågades av.
Panelerna var oftast maskinhyvlade och oljefärgsmålade, men fassponten användes också i stor utsträckdet är inte säkert att profilen stämmer med den gamla och
ning med sågad utsida som rödfärgades.
antagligen behövs en tjockare bräda än den som finns i lager.
Komplettera skadad panel med likadan som den gamla.
Kom ihåg att paneler som ska oljefärgsmålas alltid ska vara
Såga en bit av en bräda och ta den med som förlaga vid beavhyvlat virke. Rödfärg däremot, kan inte användas på hyvställningen. Både pärlspont och fasspont tillverkas idag, men
lade ytor. Rödfärg ska användas på sågat virke eller timmer.
97
Kategorisering av medlemsföretag
KATEGORI
VERKSAMHET
KONTAKT
ARKITEKTER
Wedman arkitektateljé
Nybyggnation, tillbyggnad, restaurering, rådgivning
070-67 68 69 5
www.wedman.nu
Yvonne Axelsson Arkitekt
Nybyggnation, tillbyggnad, restaurering, rådgivning
076-026 55 79
BUTIKER
Byggnadsvårdsbutiken AB
Butik i Dingtuna
021-30 24 60
www.byggnadsvardsbutiken.se
bytagolv.se
Butik och café i Dingtuna, Tibble
021-18 68 55
www.bytagolv.se
Öbergs
Butik i Västerås
021-15 07 70
www.obergs.nu
HANTVERKARE, TILLVERKARE
forts. KONSULTER
IndustriMinnesvård Bergslagen
Åtgärdsplaner, vårdplaner, skadeinventeringar
073-088 96 93
Pasta Byggnadsvård
Antikvarisk medverkan, dokumentation, rådgivning
070-678 11 94
Stiftelsen Kulturmiljövård
Antikvarisk medverkan, dokumentation, rådgivning 021-80 62 80
www.kmmd.se
Västmanlands läns museum
Inventering, dokumentation, kulturhistorisk värdering
021-39 32 22
www.vastmanlandslansmuseum.se
STÖDJANDE KOMMUNER/
ORGANISATIONER
Arboga kommun
0589-870 00
www.arboga.se
Norbergs kommun
0223-290 00
www.norberg.se
3:12 Byggnadsvård
Timring, timmerlagningar
070-565 91 62
www.312byggnadsvard.se
Sätra Brunn
Hälsobrunn, rekreationsområde 0224-546 00
www.satrabrunn.se
Ekerby Snickeritjänst AB
070-535 94 02
Vafab Miljö
Avfallshantering
021-39 35 00
www.vafabmiljo.se
Inrednings- och specialsnickeri
Eskilstuna Kulturbeslag AB
Tillverkare av beslag
016-12 11 30
www.kulturbeslag.se
Feelingwood Sverige AB
Isolering
076-948 06 30
www.feelingwood.se
HDB Snickeri
Inrednings- och specialsnickeri
073-554 78 65
www.hdbsnickeri.se
HPS Kulturmiljövård AB
Byggföretag, totalentreprenad
070-608 64 27
www.kulturmiljvård.se
J.O Plåtslagar´n
070-792 54 09
Plåtslageriarbeten
Josephsons Kakelugnsmakeri AB
Kakelugnsmakeri, murning av eldstäder
073-983 85 89
www.josephsonskakelugnsmakeri.com
Murare Robert Andersson
Mureriarbeten, totalentreprenad
070-446 50 53
www.murarerobertandersson.se
P.O. Hiller Trävaror AB
Hyvleri
0224-912 75
[email protected]
Stockumla Gårdssnickeri
Fönsterrenovering, finsnickeri
070-322 01 29
www.gardssnickeri.se
Svanå Bygg AB
Byggföretag, totalentreprenad
070-489 14 32
www.svanabygg.se
Tuna byggnadsvård
016-14 58 43
www.tunabyggnadsvard.se
Inrednings- och specialsnickeri, dekorationsmåleri
Virkesboden i Smedhagen AB
Såg och hyvleri
073-946 08 28
www.virkesboden.com
Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård
Mureriarbeten
073-590 49 36
Västerås Möbelhantverk AB
Möbelhantverk, inrednings-och specialsnickeri
021 - 571 12
www.mobelhantverk.se
Woodisol AB
Isolering
070-315 69 20
www.woodisol.se
KONSULTER
Bellman & Jag AB
Berggren Byggnadsvård
Journalistiskt arbete, dokumentation, fönsterrenoveringskurser
070-777 52 44
www.bellmanochjag.se
Antikvarisk medverkan, dokumentation, rådgivning
070-7304708
Fler medlemsföretag och kommuner finns på Nätverket för byggnadsvård i Västmanlands hemsida www.byggnadsvardvastmanland.se
OMRÅDE
FÖRETAG
OMRÅDE
FÖRETAG
Antikvarisk medverkan - för projekt med bidragsmedel
3:12 Byggnadsvård
Berggren Byggnadsvård
Byggnadsvårdsbutiken AB
Pasta Byggnadsvård
Stiftelsen Kulturmiljövård
Murningsarbete
- eldstäder
- all typ av murning
Josephsons Kakelugnsmakeri AB
Murare Robert Andersson
Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård
Arkitektarbete
Wedmans arkitektateljé
Yvonne Axelsson Arkitekt
Målning
- utförande
- rådfrågning Byggnadsvårdsbutiken AB
Stockumla Gårdssnickeri
Tuna Byggnadsvård
Öbergs
Plåtslageriarbete
J.O Plåtslagar´n
Rådgivning
- enstaka frågor eller bollbank under en längre tid
3:12 Byggnadsvård
Byggnadsvårdsbutiken AB
Berggren Byggnadsvård
IndustriMinnesvård Bergslagen
Stiftelsen Kulturmiljövård
Västmanlands läns museum
Större entreprenader/
renoveringar
HPS Kulturmiljövård AB
Murare Robert Andersson
Svanå Bygg AB
Dokumentation
Berggren Byggnadsvård
- skadebesiktning med åtgärdsförslag Byggnadsvårdsbutiken AB
-underhållsplaner
IndustriMinnesvård Bergslagen
Fönster och dörrar
- nytillverkning och lagning
Ekerby Snickeritjänst
HDB Snickeri
Tuna byggnadsvård
Fönsterrenovering
Byggnadsvårdsbutiken AB
Stockumla Gårdssnickeri
Tuna byggnadsvård
Golv
bytagolv.se
Inredningssnickerier
Ekerby Snickeritjänst AB
HDB Snickeri
Stockumla Gårdssnickeri
Tuna byggnadsvård
Västerås Möbelhantverk AB
Isolering
FeelingWood AB
Woodisol AB
Material och produkter - säljer
- tillverkar Byggnadvårdsbutiken AB
bytagolv.se
Eskilstuna Kulturbeslag AB
Feelingwood AB
P.O.Hiller Trävaror AB
Virkesboden i Smedhagen AB
Woodisol AB
Termografiska undersökningar Byggnadsvårdsbutiken AB
Timring
3:12 Byggnadsvård
HPS Kulturmiljövård AB
Svanå Bygg AB
Trävaror - hyvleri
- såg
P.O. Hiller Trävaror AB
Virkesboden i Smedhagen AB
Överloppsbyggnader på landsbygden
Berggren Byggnadsvård
Pasta Byggnadsvård
Fler medlemsföretag och kommuner finns på Nätverket för byggnadsvård i Västmanlands hemsida www.byggnadsvardvastmanland.se
98
99
Nätverket för byggnadsvård i Västmanland är en ekonomisk förening som
bildades 1995. Syftet är att inom Västmanland främja byggnadsvårdande verksamhet
med hög kvalitet.
Vi arbetar med/för allmänheten, företagare, kommuner och statliga myndigheter.
Följande punkter sammanfattar vad vi gör:
· Anordnar utbildningar och seminarier som vänder sig till ovanstående målgrupper
· Är navet i ett kunskapsnätverk av hantverkare och konsulter/rådgivare
· Fungerar som rådgivare till privatpersoner och andra intressenter i byggnadsvårdsfrågor
· Verkar för aktivt kunskapsutbyte mellan kommunerna i länet
Besök gärna Nätverket för byggnadsvård i Västmanlands hemsida
www.byggnadsvardvastmanland.se.
Vi finns även på facebook.
Byggnadsvård
i Västmanland
Nätverket för byggnadsvård i Västmanland, www.byggnadsvardvastmanland.se
Kontaktperson Åsa Lindberg 070-777 52 44, [email protected]