Förvaltningsplan Östervallskogs FVO

Transcription

Fiskevårdsplan
Östervallskogs
fvo
Lokal förvaltnings- och utvecklingsplan för
Östervallskogs fiskevårdsområdesförening
Hushållningssällskapet, Ventilgatan 5, 653 45 Karlstad, Tel 054-545600, Fax 054-545649, Org.nr. 262000-0170-82, [email protected], www.hush.se/s
Innehåll
Inledning ......................................................................................................................................................................................... 3
Åtgärdsplan ..................................................................................................................................................................................... 4
Östervallskogs Fiskevårdsområdesförening ............................................................................................................................. 8
Verksamhet och åtgärder ....................................................................................................................................................... 8
Fiskerättsbevis/Medlemskort ............................................................................................................................................... 8
Regler/regelverk ...................................................................................................................................................................... 8
Fiskekort och Trollingkort .................................................................................................................................................... 9
Fiskturism ................................................................................................................................................................................. 9
Östervallskogs fiskevårdsområde ............................................................................................................................................. 10
Särskilt skyddsvärda vatten .................................................................................................................................................. 10
Vattnens status i fiskevårdsområdet .................................................................................................................................. 12
Kvicksilver i fisk .................................................................................................................................................................... 12
Kalkning .................................................................................................................................................................................. 13
Uppföljning av kalkningen ............................................................................................................................................ 13
Inventering av vattendrag .............................................................................................................................................. 13
Fisk och fiske ................................................................................................................................................................................ 14
Utsättningar av fisk och kräftor .......................................................................................................................................... 14
Sjöarna och deras fiskbestånd - en historisk tillbakablick ............................................................................................. 14
Kroksjöarna ...................................................................................................................................................................... 16
Fisket idag i fiskevårdsområdet .......................................................................................................................................... 16
Östen .............................................................................................................................................................................................. 17
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 17
Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 18
Nätprovfiske ........................................................................................................................................................................... 19
Avkastning i sjön Östen ....................................................................................................................................................... 19
Mögesjön ....................................................................................................................................................................................... 20
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 20
Nätprovfiske ........................................................................................................................................................................... 20
Björketjärn .................................................................................................................................................................................... 21
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 21
Nätprovfiske ........................................................................................................................................................................... 21
Ivarsbyälven .................................................................................................................................................................................. 24
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 24
Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 25
Biotopvårdsåtgärder .............................................................................................................................................................. 25
Elfiske ...................................................................................................................................................................................... 25
Kräftprovfiske ........................................................................................................................................................................ 26
Rommenäsälven eller Oselva .................................................................................................................................................... 26
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 26
Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 27
Elfiske ...................................................................................................................................................................................... 27
Kräftprovfiske ........................................................................................................................................................................ 28
Slabäcken, Lisslevattnet och Lisslevattsbäcken ..................................................................................................................... 28
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 28
Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 28
Elfiske ...................................................................................................................................................................................... 29
Smoltproduktion i Slabäcken .............................................................................................................................................. 29
Torpedalsälven (förr Ambyelfven) ........................................................................................................................................... 30
Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 30
Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 31
Kräftprovfiske ........................................................................................................................................................................ 32
Elfiske i Torpedalsälven ....................................................................................................................................................... 32
Elfiske i Bubäcken................................................................................................................................................................. 33
Smoltproduktion i Bubäcken .............................................................................................................................................. 34
Referenslista .................................................................................................................................................................................. 35
Bilaga 1 Var fisket bättre förr? .................................................................................................................................................. 37
Bilaga 2 Fakta om gädda och abborre ..................................................................................................................................... 39
Bilaga 3 Tre exempel på förvaltningsåtgärder ........................................................................................................................ 45
Bilaga 4 Åtgärdsområden för kalkning .................................................................................................................................... 48
Faktarutor som ingår i fiskevårdsplanen ................................................................................................................................. 50
Inledning
Våra sjöar är en stor och ofta outnyttjad resurs. Efter att ha löst ett fiskekort
finns möjligheten att utöva fiske i fina fiskevatten, omgivna av en fantastisk
natur. Denna unika möjlighet anses ofta som en självklarhet. Men för att sjön
eller vattendraget ska kunna erbjuda ett långsiktigt hållbart och attraktivt
fiske måste fiskbestånden förvaltas på ett förnuftigt sätt.
Problem med försurning, reglering av vattendrag, flottledsrensningar, introduktion av
främmande arter m.m. har varit omfattande. Mycket arbete har genomförts och pågår
fortfarande för att återskapa den ursprungliga miljön i vattendragen. Exempelvis
bedrivs kalkning sedan början av 1980-talet för att motverka försurning. Våra vatten
mår numera förhållandevis väl och håller i de flesta fall starka bestånd av sina
naturliga arter men det finns ändå anledning till oro. Försurning, reglering och annan
miljöpåverkan (skogsbruk, dikningar, föroreningar m.m.) är fortfarande påtagliga hot
som måste motverkas. De naturliga flodkräftbestånden är starkt hotade p.g.a.
kräftpest och olagliga utsättningar av signalkräftor.
Det övergripande målet med leaderprojektet i Värmland/Dalsland är att skapa
livskraftiga fiskbestånd, en förutsättning för utveckling av fisketurism och övriga
näringar baserade på fisk. Våra vatten ska vara rena och friska samt hysa stabila och
naturliga fiskebestånd. Fler fiskeplatser ska göras tillgängliga och produktionen av för fisket - attraktiva arter som öring, abborre och gädda ska behållas och om möjligt
öka. Detta ska ligga till grund för fisketurism utan inskränkningar för fiskerättsägarna.
Östervallskogs fiskevårdsområdesförening förvaltar fisket inom föreningens område i
Töcksmarks och Östervallskogs socknar. Föreningens syfte är att samordna fiskets
bedrivande och fiskevården, att främja fiskerättshavarnas gemensamma intressen
med beaktande av de föreskrifter som gäller för fiskets utövande samt att upplåta
fiskerätt till allmänheten.
Fiskevårdsområdesföreningen utgör således en nödvändig plattform för ett rationellt
fiskevårdsarbete, för fiskerättshavarnas avkastning av sin resurs samt för utveckling
av övriga gemensamma intressen, exempelvis fisketurism. Föreningens arbete
underlättas om det utgår från en på fakta grundad och väl förankrad förvaltningsplan.
Planen är ett verktyg för att kunna sköta och utveckla fiskevatten vilket
förhoppningsvis leder till att framtida insatser i fiskevårdsområdet blir
kostnadseffektiva, fiskeribiologiskt riktiga och ger ett större utbyte. Dessutom skapas
genom planen förutsättningar att erbjuda ett sportfiske med förbättrad service och
kvalitet vilket också kan leda till utveckling av näringsverksamheten i bygden.
Framtagandet av förvaltningsplanerna sker i samarbetet mellan berörd fvof och
Hushållningssällskapet i Värmland.
Exempel på konkreta användningsområden för planen är:
 Kunskapsbank för styrelse och föreningens medlemmar
 Underlättar kontakt med myndigheter vid tillståndsansökningar (ex.
fiskutplanteringar, biotopvård, anläggning av bryggor och andra service
anläggningar)
 Ökar möjligheterna till att få stöd till åtgärder (kommunala åtgärder,
fiskevårdsmedel m.m.)
 Historiskt dokument över fiskevattnet och dess förvaltning
 Referensdokument om miljöpåverkan eller allvarlig skada inträffar
(skadeståndskrav)
 Möjliggör kontinuerlig uppföljning av villkor och skyldigheter i vattendomar
 Underlag för produktion av informationstavlor, broschyrer och hemsidor
 Kunskapskälla för fiskturismentreprenörer och sportfiskare

Underlättar och förankrar utveckling av fisketurismen m.fl. näringar kring
sjöar och vattendrag
Denna förvaltningsplan som ni nu håller i handen är unik och speciellt framtagen för
Östervallskogs fiskevårdsområdesförening.
Åtgärdsplan
Det övergripande målet är att skapa och vidmakthålla ett så attraktivt fiske inom sitt
område att:
 Fiskerättshavarna upplever att deras resurser förvaltas väl.
 Ortsbefolkningen känner att bygdens resurser är attraktiva för både dem
själva och för fisketurister.
Barn och ungdom attraheras av fiske och fiskevård.
I en inledande fas behöver fakta samlas in i syfte att skapa underlag för åtgärderna i
fiskevårdsplanen. Fakta skall först samlas in rörande Östen eftersom den är den
viktigaste och största sjön. Därefter skall fakta också inhämtas om övriga vattendrag
med början på de som hyser bestånd av öring. Efter hand som fakta inhämtats,
analyserats och slutsatser kunnat dras skall fiskevårdsplanen utvecklas och behövliga
åtgärder genomföras.
Föreningen har under fler år byggt upp en relativt ansenlig kassa. Medel ur denna
skall utnyttjas för att finansiera inhämtande av fakta, analysarbete och
genomförandeprogram. Målsättningen är att föreningen på sikt, med oförändrade
fiskekortspriser, varje år skall avdela ca 24 000 SEK för fiskevård, och att lika mycket
skall finnas kvar i reserv i kassan.
En viktig fråga inför framtiden är att säkra rekryteringen av intresserade och
kunniga personer som är beredda att aktivt arbeta med fiskevård. I det syftet skall
föreningen, med egna eller inhyrda krafter, i informativt och rekryterande syfte rikta
sig speciellt mot ortens barn och ungdom. Tillsyn av fisket skall ske dels genom egna
tillsynspersoner, dels genom inhyrda sådana.
Åtgärder årsvis
2014





Testfiske Lisslevattnet för att undersöka öringpopulationens status
Rekrytera ny tillsynspersonal
Översyn och arbete med risvasar Östen
Testfiske efter flodkräfta på strategiska platser för att se om det finns någon
population kvar
Uppdatering av fiskevårdsplanen.
Resurser: Fiskevård 66 000 SEK.
2015




Inhämtande av fakta för vattendrag som inte tidigare berörts.
Fortsatt uppföljning av och genomförande av åtgärder i Östen.
Kompletterande inhämtning av fakta, utvärdering samt fortsatta åtgärder i
vattendrag som innehåller eller har potential att innehålla öring.
Informations- och rekryteringsprogram riktat mot barn och ungdom.
 Uppdatering av fiskevårdsplanen.
Resurser: 40 000 SEK. (24 000 från året och 16 000 ur kassan ger 40 000 återstående i
kassan.)
2016

Inledande åtgärder i och kompletterande inhämtning av fakta om vattendrag
som inte tidigare berörts.
 Kompletterande inhämtning av fakta, utvärderingsamt fortsatta åtgärder i
Östen och vattendrag som innehåller eller har potential att innehålla öring.
 Fortsatt genomförande av informations- och rekryteringsprogram riktat mot
barn och ungdom.
 Uppdatering av fiskevårdsplanen.
Resurser: 40 000 SEK. (24 000 från året och 16 000 ur kassan ger 24 000
återstående i kassan.)
2017 och senare

Inhämtning av fakta och kompletterande åtgärder enligt senare prioritering
på en långsiktigt hållbar nivå.
 Fortsatt genomförande av informations- och rekryteringsprogram riktat mot
barn och ungdom
 Uppdatering/revidering av fiskevårdsplanen vid behov.
Resurser: (24 000 från året, 24 000 återstående i kassan.)
Långsiktiga åtgärder
1. Åtgärder för att skapa livskraftiga och för sportfisket attraktiva
populationer av öring
2. Öka rekrytering och bibehåll storvuxna abborrstammar
3. Skydda gäddans lekplatser
4. Öka förekomsten av stor gädda
5. Förbättra fisketillsynen och informationsinsatsen
1. Åtgärder för att skapa livskraftiga och för sportfisket
attraktiva populationer av öring
Inom Östervallskogs FVO finns det ett antal självreproducerande naturliga öringstammar,
vilka naturligtvis är mycket värdefulla. Det finns även åtgärder som krävt stora resurser
gjorda för att utveckla bra öringvatten i området, framförallt i Butjärn. De viktigaste naturligt
reproducerande ursprungliga öringstammarna hittar man i Lisslevattnet med tillhörande
Slabäcken och Lisslevattsbäcken, Rommenäsälven, Ivarsbyälven och Torpedalsälven.
En långsiktig ambition gällande de naturliga öringstammarna är att göra en nulägesanalys av
populationsstorlekar och åldersstruktur och utifrån det utföra åtgärder som att säkerställa
både lekområden och uppväxtområden.
 Slabäcken är ett utmärkt vattendrag för reproduktion av den värdefulla
öringstammen som vandrar ut i Lisslevattnet. Elfisken har visat på en god
reproduktion och bra förekomst av både 0+ och >0+. Dock finns inga
elfiskeresultat tillgängliga efter 2003 så en första åtgärd är därför att genomföra ett
elfiske för att undersöka förekomsten av öring i dagsläget. I samband med det bör
en översyn göras av lekplatser och förekomst av block och död ved på lämpliga
lokaler. Dessutom bör kompletterande provfisken göras i Lisslevattnet för att se
storleksstrukturen och migrationsfrekvens hos populationen.
 I Rommenäsälven genomfördes biotopåtgärder under 70-talet, och älven har
elfiskats sedan 1991. Förekomsten av öring är god, och individer vandrar ut i
sjön Östen och växer sig riktigt stora. Populationen är mycket värdefull, och en
översyn av tidigare åtgärder bör göras för att säkerställa populationens
fortlevnad. Vid behov restaureras lekoch uppväxtlokaler.
 I Ivarsbyälven har det under de senaste 10 åren skett en kraftigt negativ trend i
reproduktionen hos öringpopulationen. Från att tidigare varit en normal till god
reproducerande stam hittades vid elfisken 2003 och 2007 inga årsungar alls. Det är


nu viktigt att föreningen följer resultaten av de senaste elfisketillfällena och ser om
den negativa trenden håller i sig eller om det var tillfälligt. Om årsungar uteblir måste
en utrdning kring orsaken göras omedelbart.
Torpedalsälvens öringpopulation har i teorin möjligheter till fri vandring nedåt till
sjön Töck, och uppåt till Kroksjön. Dock är nedströmsvandringen kraftigt
begränsad av de lugntflytande gäddrika partierna som sträcker sig ganska långt upp i
systemet. I övrigt är det en viktig öringälv där en ordentlig översyn av lekoch
uppväxtområden bör göras. Även elfiske bör göras för en ordentlig nulägesanalys av
populationen.
I Butjärn har kostsamma åtgärder vidtagits genom rotenonbehandling av vattnet för
inplantering av öring, vilken numera reproducerar sig gott i inflödet till vattnet.
Dock har rapporter kommit om många småväxta individer vilket kan tyda på en
näringskonkurrens som hämmar tillväxten. Ett första inventeringsfiske genomfördes
sommaren 2012, och då fångades ett fåtal små öringar. Detta bör återupptas och
genomföras med fler ansträngningar för att få en ungefärlig bild av
storleksstrukturen. Dock måste en ordentlig nulägesanalys göras innan slutsatser
dras om eventuell födokonkurrens och eventuella åtgärder sätts in.
2. Öka rekrytering och bibehåll storvuxna abborrstammar
Sjöarna och de mindre vattnen inom Östervallskogs FVO är kända för sina storvuxna
abborrar. Vid rätt förutsättningar är det mycket vanligt att man med sportfiskemässiga
metoder får flera abborrar runt kilosstrecket under en och samma fisketur. Ett provfiske
bör göras i den för sportfisket viktiga sjön Östen för att utröna populationens struktur,
men vid det vanliga fisket tyder resultaten på en frisk och storvuxen stam. En förutsättning
för att abborrpopulationen ska vara frisk och storvuxen i liknande magra skogssjöar är att
det finns lekoch uppväxtplatser, vilket för abborre ofta betyder strategiskt placerade
risvasar. Det är även vid vasarna sportfisket efter abborre är som mest framgångsrikt, och
de största individerna fångas. Vasarna är speciellt viktiga i sjöar med klart vatten, vilket det
är i området.
Under vintern 2011/2012 anlades i sjöarna Östen och Strömmersjön 9 st nya ståndvasar
på platser där de tidigare vasarna blivit uttjänta.
Långsiktiga åtgärder gällande abborrpopulationerna i området föreslås vara:
 Att göra en ordentlig översyn och förteckning av vasar i alla vatten som hyser goda
abborrpopulationer. Var finns det vasar idag, var har det funnits historiskt och var
finns det vasar som bör förbättras? Alla vasar markeras på kartor över vattnen.
 Utifrån resultat i varje vatten för punkt ett läggs skyddande risvasar ut efter behov
 Befintliga vasar ska underhållas och repareras
3. Skydda gäddans lekplatser
Stränderna runt vattnen i Östervallskogs FVO är branta, och sjöarna är relativt näringsfattiga,
vilket innebär att de grunda vassbevuxna områdena som trots allt finns är mycket värdefulla
som lekoch uppväxtområde för gädda. Det är mycket viktigt att det finns rikligt med
vegetation, och att det gärna är områden som översvämmas under våren. Vegetationen ska
dock inte vara alltför tät. I de flesta vattnen i området får gäddleken fortgå ostört då den inte
störs av varken hårt fisketryck, nätfiske eller vattenreglering. Och det är viktigt att det i dessa
vatten fortsätter att vara på det viset för att gäddpopulationerna ska vara långsiktigt livskraftiga.
I de ur fiskesynpunkt viktigaste sjöarna Östen och Strömmersjön kan dock situationen vara
annorlunda. Antalet lekplatser är begränsade, sjön regleras ofta precis under leken vilket gör att
rommen torrläggs, visst nätfiske i lekvikarna förekommer och sportfisketrycket kan på vissa
ställen bli onödigt högt i direkt anslutning till leken.
För att för framtiden säkra en frisk och väl reproducerande gäddpopulation i sjöarna Östen
och Strömmersjön föreslås en rad långsiktiga åtgärder:
 Nätprovfiske för att göra en nulägesanalys av populationen
 Identifiering av idag fungerande lekplatser, och skydda dessa från exploatering i
form av bryggor, vassröjning m.m.


Utröna möjligheterna att påverka tidpunkter för vattenreglering under lekperiod
Freda de mest värdefulla lekområdena från sportfiske under lekperioden
4. Öka förekomsten av stor gädda
Den absolut viktigaste fisken för sportfiske, och därmed försäljningen av fiskekort, är gädda,
och då stor gädda. Med stor gädda menar man i sportfiskeperspektiv individer på 100 cm
och längre. Men stor gädda har inte bara en enorm betydelse ur ett fisketuristiskt hänseende,
utan även ur dess betydelse för en sjös ekosystem. En gammal föreställning som i många fall
lever kvar är att man ska fiska upp så mycket stor gädda som möjligt ur ett vatten för att
detta då ska gynna resterande fiskpopulationer som finns där, vilket inte stämmer. Förutom
att stor gädda lägger större romkorn, vilket leder till högre överlevnad och mer livskraftig
population, är de dessutom utpräglade kannibaler. Stora gäddor äter mindre gäddor, och dess
föda består av ca 20% artfränder. Att fiska bort stora gäddor leder till att kannibalismen
minskar och därmed en ökad täthet av mindre gäddor, vilka i sin tur äter mer betesfisk av
andra arter. Till en början ökar de mindre gäddornas tillväxthastighet, men fler gäddor leder
sedan till födokonkurrens och minskad tillväxt. Resultatet blir då ett vatten med många små
gäddor, vilket är ointressant ur ett sportfisketuristiskt perspektiv samt har en negativ
påverkan på sjöns ekosystem. Långsiktiga åtgärder bör därför vara att:
 Arbeta för att införa ett maximimått på gädda på 80 cm, alternativt ett fönsteruttag
på 50-80 cm. Enbart maximimått tenderar att öka storleken men minska tätheten i
populationen, medan fönsteruttaget inte har någon större effekt på tätheten.
 Arbeta fram informationsmaterial om den ekologiska vikten av stor gädda i en sjö,
samt hur man går tillväga för att återutsätta gäddor på ett skonsamt sätt.
Informationen bör delas till alla boende inom området samt i samband med all
fiskekortsförsäljning.
5. Förbättra fisketillsynen och informationsinsatser
För att förbättra fisketillsynen och öka informationsinsatsen bör Östevallskogs FVOF:
 Utbilda fler fisketillsynsmän
 Samarbeta med andra fvof för gemensam fisketillsyn, t.ex att hyra in externa
tillsynsmän
 Arbeta fram en informationsfolder som belyser fvof:s arbete, den ekologiska vikten
av stor gädda, information till skogsägare om körskador i bäckar och vikten av att
spara kantzoner m.m.
 Kontinuerlig uppdatering av hemsida
Östervallskogs Fiskevårdsområdesförening
Östervallskogs fiskevårdsområde bildades 1989 och består av ca 500 fiskrättsägare
fördelade på 12-13 hemman. Fiskevårdsområdet bildades i syfte att främja och
utveckla fisket och fiskevården. Även miljöfrågan var en viktig anledning till
bildandet av fiskevårdsområde. Föreningen prioriterar miljöfrämjande åtgärder som
har till syfte att förbättra livsmiljön i våra många fiskevatten.
Fiskerätten förvaltas av fiskevårdsområdesföreningen. Fiskerättsägarna äger full rätt
att sätta upp regler för hur kräftfisket skall bedrivas och förvaltas inom föreningen.
Föreningen säljer fiskekort för kräftfiske till allmänheten i Östen, Strömmesjön,
kanalerna mellan Östen-Strömmesjön-Töck och i den övre delen av Töck. I övriga
kräftförande vatten inom fiskevårdsområdet är det endast de med fiskerätt som får
fiska kräftor inom respektive hemman. Undantaget är Rommenäsälven som är belagd
med fiskförbud.
Verksamhet och åtgärder
År 2014 består styrelsen av Jens Karlsson, Georg Aminoff, Staffan Aronsson, Rolf
Burman och Per Arne Söderlund.
Fiskekortsförsäljningen är en mycket viktig inkomstkälla för att finansiera
biotopvård, fiskeutsättning, informationsmaterial mm. Föreningen genomförde bl.a.
ett inventeringsfiske i Butjärn och Lisslevattnet i augusti 2012.
Fiskevårdsområdet bedriver en omfattande tävlingsverksamhet både sommar och
vinter - mycket populärt. Fiske är en trevlig fritidssysselsättning som erbjuder både
spänning och avkoppling samt härliga naturupplevelser. Föreningen har även en hel
del fiskeaktiviteter för barn och ungdom.
Fiskerättsbevis/Medlemskort
Fiskerättsägare, medlemsbevis
30:Ortsbor ej markägare, årskort ej nätfiske
50:Ortsbor ej markägare, årskort nätfiske
250:Barn och ungdomar under 16 år får fiska med handredskap utan avgift
(gäller ej Butjärn och Hulttjärn).
Regler/regelverk
 Minimimått för öring är 20 cm i alla vatten.
 Öringen är fredad från den 1/9 t.o.m. 31/12.
 Endast handredskap gäller för allmänheten.
 Nätfiskeförbud i Lisslevattnet
Det finns lokala regler för olika fiskevatten inom området, utförlig information om
vad som gäller finns på anslagstavla vid respektive vatten.
Fiskekort och Trollingkort
Fiskekort säljs:
Östervallskogs lanthandel
Shell Töcksfors
Årjängs turistbyrå
Sandviken Camping
Dalslands TuristAB
Nature Resort Värmland
Låda vid Hulttjärn
Gällande fiskekortspriser:
Dagskort
40:Veckokort 100:Månadskort 150:Årskort
250:Ungdomar under 16 år fiskar gratis.
Hulttjärn Put & Take: 50:Kräftfiskekort 10kr/redskap
Fisketillsyn
Fisketillsynen är enligt föreningen ett område där en ordentlig översyn bör göras.
Förordnanden har gått ut i tiden och nya har inte tillsatts, vilket lett till en sporadisk
fisketillsyn inom området. En ökning av fisketurismen gör en fungerande tillsyn
nödvändig och föreningen kommer därför att se på lösningar dels i eget regi och dels
i samarbete med andra fiskevårdsområdesföreningar för gemensam tillsyn och
eventuellt med hjälp av externa resurser.
Fiskturism
I Östervallskogs fiskevårdsområde finns många sjöar och vattendrag med rent och
klart vatten. Sjön Östen utgör norra änden av Dalslands kanal med farbar vattenväg
till Göteborg och vidare ut i världshaven. Det finns goda möjligheter till båtisättning
vid båthamnen Käglan i Östervallskog som invigdes år 2000.
Östervallskogs fvo kan erbjuda ett enastående utbud av fiskemöjligheter i ett 60-tal
fiskevatten. Det finns ett flertal fina öringvatten av skiftande karaktär där fina
fångster hör till vanligheten. Många fiskegäster har upptäckt den goda tillgången av
grov gädda, medan andra föredrar att meta abborre i någon av de idylliska
skogstjärnarna. Mete efter braxen och vitfisk ökar i popularitet, inte minst det
moderna metet ökar kraftigt. Östervallskogs fvof är väl rustade att möta den ökande
efterfrågan.
Fisket har under de senaste decennierna utvecklats från husbehovsfiske till ett mer
renodlat sportfiske. Av de ca 300 veckokorten som säljs årligen är den absoluta
merparten för fiske i sjöarna Östen och Strömmersjön, och detta av turister. I
området finns det en sportfiskeanläggning, vid sjön Östen, som står för ungefär
hälften av fiskekortsförsäljningen och kunderna där är ofta ambitiösa sportfiskare
eller familjer med sportfiske som en del av natursemestern. Anläggningen driver ett
hållbart sportfiske med 100% catch & release på gädda, vilket är den viktigaste fisken
ur turistfiskeperspektiv.
Trots ett ökat intresse för sportfisket generellt så vilar fortfarande Östervallskogs
fiskevårdsområde på en i mångt och mycket outnyttjad resurs för bygden.
Fisketrycket i alla de vatten som ingår i området är lågt eller extremt lågt, och idag
förekommer heller inte nätfiske i någon större utsträckning. Högst fisketryck är det
av naturliga skäl periodvis i Östen och Strömmersjön då de sjöarna har
båtförbindelse nedåt i systemet.
Östervallskogs fiskevårdsområde
Sjöar och vattendrag i Dalsland och Värmland ingår i Västerhavets vattendistrikt,
med huvudavrinningsområde, Göta älv eller Örekilsälven. Sjöar och vattendrag i
Östervallskogs fiskevårdsområde tillhör Göta älvs huvudavrinningsområde och
Upperudsälvens avrinningsområde.
Sjön Östen är fiskevårdsområdets största sjö och den sista länken i Dalslands
Kanals vattensystem. Rommenäsälven är Östens viktigaste tillflöde, den avvattnar
Römsjöen i Norge och mynnar ut i Östen vid Östervallskog. Tillrinningsområdet
består mestadels av skogsmark och till viss del myrmark. Östen avvattnas via
Strömmesjön till sjön Töck. Förutom Östen finns det ytterligare ett fyrtiotal sjöar i
fiskevårdsområdet och de största är:
vatten
Östen
Strömmesjön
Mögesjön
Haftersjön
Björketjärn
Vittsjön
Lisselvattnet
Almtjärn
2
area (km )
3,8
0,76
0,68
0,55
0,48
0,36
0,22
0,19
medeldjup (m)
8,6
5,5
8,6
11,0
8,8
8,0
6,6
7,0
maxdjup (m)
23,0
14,5
31,2
26,5
19,0
16,0
27,0
omsättningstid (år)
0,32
2,6
1,53
0,09
0,26
0,61
Särskilt skyddsvärda vatten
Sjön Östen upp till dammen i Rommenäsälven vid Östervallskog samt IvarsbyälvenLångebäck upp till Gate (norska gränsen) Torpedalsälven upp till Kroksjön och
Björketjärn, Lisslevattnet, Slabäcken samt Lisslevattsbäcken är utpekade av
fiskeriverket som nationellt särskilt värdefulla. Anledningen är att det finns flodkräfta
och att dessa vatten ingår i ett skyddsområde för den. Det finns också en ursprunglig,
storvuxen sjölevande öringstam som är nedströmslekande.
Också naturvårdsverket anser att området har värden som gör att det bedöms vara
nationellt värdefullt. Anledningar är att det är Lisselvattnet är en näringsfattig
klarvattensjö med vildmarksprägel och en unik stam av insjööring.
Lisslevattsbäcken och Slabäcken är reproduktionsområde för öring och här finns
flera nyckelbiotoper bl.a. blockrika forsar, fall och vattendragen är oreglerade.
Bryngeldalens naturreservat ligger alldeles bredvid området.
Vattensystemet kring Rommenäsälven bedöms också som nationellt värdefulla
med anledning av att det är sprickdalssjöar, oexploaterade strandområden, unika
stammar av storväxt, sjölevande öring, glacialmarina relikter, storlom, fiskgjuse,
flodkräfta. Även i Rommenäsälven finns det blockrika forssträckor och älven är
reproduktionsområde för Östens storöring.
Vattnens status i fiskevårdsområdet
Sjön Östen, Ivarsbyälven och Rommenäsälven bedömdes år 2009 ha en god
ekologisk status. Torpedalsälven uppnådde endast måttlig ekologisk status.
Bedömningen baseras på att bottenfaunan bedöms vara försurningspåverkad.
Den kemiska ytvattenstatusen, exklusive kvicksilver, för alla vattenförekomster i
fiskevårdsområde bedöms vara god. Den kemiska ytvattenstatusen inklusive
kvicksilver, uppnår inte god status eftersom det extrapolerade värdet för kvicksilver i
gädda överskrider gränsvärdet.
Kvicksilver i fisk
Mätning av kvicksilver i fisk sker ofta på gädda, en av de fiskar som står högst i
näringskedjan i insjöar och som därför får de högsta halterna av kvicksilver. I Årjängs
kommun har undersökning av kvicksilver i gädda utförts vid ett antal tillfällen under
90-talet och år 2010 återupptogs denna provtagning.
Uppmätta kvicksilverhalter (mg/kg) i gädda.
provtagning i sjöar inom Östervallskogs fvof
Björketjärn
Kroksjön
Mögesjön
Östen
1992
1994 1995
0,6
0,71
0,95
0,85
0,72
För fiskprodukter är gränsvärdet 0,5 mg/kg, medan vissa fiskarter har ett gränsvärde
på 1,0 mg/kg. Gädda och ål är exempel på arter som har det högre gränsvärdet. I
Östervallskogs fvo har inte detta högre gränsvärde överskridits någon gång.
Kalkning
Sjöarna i Östervallskogs fiskevårdsområde ingår i åtgärdsområde nr 101 och 103 för
länsstyrelsens kalkningsverksamhet (se bilaga x och x), kalkning har pågått inom
området sedan 1984. Anledningen till att området började kalkas var minskningar i
fisk och kräftbestånd. I Långebäcksystemet hade öringen minskat och i Römsjöen
hade flodkräftan försvunnit. I Örevattnet och Stora Mörttjärn hade öringen helt
försvunnit och i Lisselvattnet försvann rödingen. Enligt länsstyrelsens kalkningsplan
är den kemiska målsättningen med kalkningen att hålla ett pH över 6 i vissa sjöar och
vattendrag i området s.k. målpunkter.
Uppföljning av kalkningen
Syftet med kalkningen är att återställa sjöar/vattendrag till det tillstånd som rådde
innan försurningen. För att få reda på hur kalkningsinsatserna lyckats under året
genomförs vattenkemiska och biologiska undersökningar. Den vattenkemiska
provtagningen startade i mitten av 80-talet men det finns provtagningsserier från
slutet av 70-talet. De vattenkemiska undersökningarna ger oftast endast ett
ögonblicksvärde för tillståndet, medan de biologiska undersökningarna någorlunda
kan beskriva hur vattenkemin varit under hela året. Bottenfaunan d.v.s. de djur som
lever på eller i bottnen undersöks regelbundet på flera lokaler i sjöar och vattendrag.
Andra biologiska undersökningar är elfiske, nätprovfiske och kräftprovfiske.
Nätprovfisken har genomförts i sjön Östen 1983 och i Mögesjön 1983 och 1996. I
Björketjärn har provfiske genomförts 1998, 2001, 2004 och 2007.
Provtagningspunkter för uppföljning av kalkningsverksamheten finns i följande
vatten.
vatten
Ivarsbyälven
Långebäck
Rommenäsälven=Oselva
Skårsälven
Östen
Vittsjön
Haftersjön
Almtjärn
Sätertjärn
Torpedalsälven
Bubäcken
Slabäcken
Östra Römungen
Lisselvattnet
Kroksjön
vattenkemi
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
bottenfauna
x
x
x
x
x
x
x
x
elfiske
x
x
x
x
x
x
kräftprovfiske
x
x
x
Inventering av vattendrag
För att förbättra planering av kalkning och biologisk återställning pågår sedan 2005
ett länsomfattande biotopkarteringsprojekt. Inventeringen syftar till att undersöka
biotoper, vandringshinder, nyckelbiotoper och restaureringsbehov. Inom
Östervallskogs fiskevårdsområde har samtliga större vattendrag inventerats.
Resultatet av biotopkarteringen kommer att publiceras i en rapport. Av rapporten
framgår bl.a. var det finns behov av ytterligare biotopvård samt bedömningar av lekoch uppväxtområden för öring. Denna information kan underlätta planeringen för
kommande biotopvårdsåtgärder.
Fisk och fiske
Utsättningar av fisk och kräftor
Följande utsättningar av fisk finns dokumenterade
år
1989
1990
1991
1991
1991
1999
2005
2007
2005
2005
2006
vatten
Hulttjärn
Hulttjärn
Östen-Strömmesjön
Långetjärn
Bottner
Butjärn
Hulttjärn
Hulttjärn
Torpedalsälven
Almtjärn
Almtjärn
art
regnbåge
regnbåge
Gullspångslax
Östersilöring
Östersilöring
lokal öring från Sätertjärn
konnevesiöring
konnevesiöring
flodkräfta
flodkräfta
flodkräfta
antal
1000
400
7000
500
142
350
350
5000
2000
2000
ansvarig organisation
Östervallskogs fvof
Sjöarna och deras fiskbestånd - en historisk tillbakablick
Östen
Carl Cederström har beskrivit sjön Östen i Värmlands sjöar och vattendrag i sin bok
”Wermlands läns fiskevatten” från år 1895. Han skrev att det då fanns abborre,
gädda, mört, benlöja, alkufva( = elritsa), braxen, nors, siklöja, sik, lake, och ål i sjön
Östen. Han skrev vidare att siken var storvuxen och att siklöjan uppnår 8 tums längs
och 1/6 skålpunds vikt.
Av rapport från fiskeriintendent Björnemark år 1938 framgick det dock att siken i
sjön Östen förmodligen hade försvunnit då det inte hade fångats någon på flera år.
Han skrev också att fisket i Östen anses vara mycket dåligt beroende på flottning och
reglering av sjön samt olämpligt fiskeredskap. Björnemark ansåg att det borde
planteras in gäddyngel och ål. Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid
redovisas i tabellen.
fiskart
gädda
abborre
mört
braxen
löja
lake
ål
(lax)öring
sik
medelvikt (kg)
0,5
0,2
små
1,0
små
0,6
1,0
0,5
maxvikt (kg)
10
1,5
2,5
2,0
2,0
6,0
lektid
20/4-20/5
10/5-10/6
1/6-1/7
1/6-1/7
1/6-1/7
1/1-1/2
anmärkningar
15/10-15/11
troligen utvandrad
Strömmesjön
Strömmesjön ligger direkt nedströms sjön Östen. I Strömsjön, som den benämns i
både Cederströms bok och Björnemarks rapport, fanns det enligt Cederström;
abborre, gädda, mört, benlöja, braxen, siklöja, sik, lake och ål. Björnemark skrev i sin
rapport att det hade bildats en fiskevårdsförening 1938 och att fisket i Strömsjön
”anses vara dåligt”. Det saknades stengrund i sjön och det fanns få och dåliga
lekplatser för gädda. Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i
tabellen.
fiskart
gädda
abborre
mört
braxen
löja
lake
ål
(lax)öring
gers
medelvikt (kg)
0,5
0,1
små
1,0
maxvikt (kg)
11
1,5
0,8
1,0
0,5
små
2,5
2,5
2,0
1,5
lektid
20/4-20/5
15/5-15/6
1/6-1/7
1/6-1/7
1/6-1/7
1/1-1/2
10/10-10/11
Haftersjön
Haftersjön ligger långt upp i avrinningsområdet, tillflöden är bäck från Långtjärn och
från Stora Butjärn och den avrinner till Vittsjön. Fiskarter som förekom 1895 var
abborre, gädda, mört, benlöja, lake och ål. I Björnemarks rapport kan man läsa att
det finns två stengrund i sjön och att ”det finnes 4 st. vikar med mindre goda lekplatser för
gädda”. Även Haftersjön var reglerad för flottningen sedan 1888 med en damm av trä
Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i tabellen.
fiskart
gädda
abborre
mört
löja
lake
ål
(lax)öring
medelvikt (kg)
0,6
0,1
små
små
små
0,6
0,3
maxvikt (kg)
4
1,5
2,0
2,0
lektid
20/4-20/5
15/5-15/6
1/6-1/7
1/6-1/7
15/12-15/1
1/10-1/11
anmärkning
sällsynt
sällsynt
Vittsjön
Vittsjön eller Hvittsjön som den kallas av Cederström ligger på riksgränsen. Tillflödet
är Rödvassbäcken från Rödvattnet och bäck från Haftersjön. Utloppet uppges vara
Korsälven till Bottnartjärn. Cederström skrev också att stränderna mestadels var
odlade. Fiskarter som förekom 1895 var abborre, gädda, mört, benlöja, lake och ål.
Björnemark skrev i sin rapport att omgivningen består till 90% av skogsmark. Det
saknas stengrund i sjön men det finns mycket goda lekplatser för gädda. Han uppger
också att Vittsjön var reglerad för flottning och vattenkraft sedan 1868 med en damm av
sten och cement. Regleringshöjden var 1,8 m. Arter som förekom 1938, deras vikter och
lektid redovisas i tabellen.
fiskart
gädda
abborre
mört
löja
lake
ål
(lax)öring
medelvikt (kg)
0,5
0,2
0,2
små
0,6
1,0
0,2
maxvikt (kg)
10
1,0
0,8
4,0
2,0
2,0
lektid
20/4-20/5
15/5-15/6
1/6-1/7
1/6-1/7
20/11-20/1
1/10-1/11
anmärkning
sällsynt
sällsynt
Almtjärn
Almtjärn är en liten tjärn på ca 21 ha och med ett medeldjup på ca 7 m. Tjärnet
avrinner till Bottnertjärn, en del av Ivarsbyälven. I Almtjärn uppger Cederström i sin
beskrivning från 1895 att det fanns abborre, mört, alkufva (=elritsa) och laxöre
(=öring). Abborren var storvuxen.
Strax söder om Almtjärn finns en kallkälla som för i tiden ansågs vara en
”hälsokälla”. Människor kom långväga ifrån och man trodde att vattnet hade en
läkande effekter både för invärtes och utvärtes bruk. Vattnet i källan sades vara
mycket rikt på mineraler. I Almtjärn idag kan man tydligt se att det finns höga halter
av järn, på bottnen finns det järnutfällningarna som ligger över stenar m.m. som
fläckvisa ”rostmattor”.
Tjärnet har kalkats sedan 1984. Både pH och alkaliniteten har uppvisat ostabila
värden och sedan 2001 kalkas tjärnet därför varje år. Som en biotopvårdsåtgärd sattes
2000 flodkräftor ut i Almtjärn åren 2005 och 2006. Det är oklart vad som har hänt
med dessa kräftor efter kräftpestutbrottet i Östen m.fl. vatten år 2007.
Lisslevattnet
Lisslevattnet är en näringsfattig klarvattensjö med stark vildmarksprägel. Sjön är ca
22 ha och har ett maxdjup är ca 27 m. Tillflöden är en bäck från Östra Gravaretjärn
och Slabäcken från sjön Långvattnet på den norska sidan riksgränsen. Den avvattnas
via Lisslevattsbäcken till Kroksjöarna. I Lisslevattnet finns fortfarande en unik stam
av sjölevande storöring. Lisslevattsbäcken och Slabäcken är reproduktionsområden
för sjön unika öringstam.
Cederström beskrev i sin bok år 1895 att det fanns både öring och röding i sjön
Lislervattnet. Andra arter var abborre, mört, alkufva (=elritsa). Björnemark skrev i
sin rapport 1938 att sjön var reglerad för flottningen med en damm vid utloppet i
sjöns norra ände. Regleringshöjden var 2 meter. Arter som förekom 1938, deras
vikter och lektid redovisas i tabellen.
fiskart
abborre
mört
ål
(lax)öring
röding
medelvikt (kg)
mest små
små
maxvikt (kg)
lektid
15/5-15/6
1/6-1/7
0,6
0,2
2,0
10/10-10/11
anmärkning
enstaka
Kroksjöarna
Övre- Mellan- och Nedre Kroksjöarna är tre mindre sammanhängande sjöar som
bl.a. får sitt vatten från Lisselvattnet genom Lisselvattenbäcken. Kroksjöarna
avvattnas av Torpedalsälven (Kroksälven= Ambyelfven) till sjön Töck. Fiskarter som
förekom 1895 var abborre, gädda, mört, benlöja, och siklöja. I Björnemarks rapport
från 1938 har det tillkommit ytterligare fiskarter, ål och öring men båda arterna
uppges vara sällsynta.
Fisket idag i fiskevårdsområdet
I Rommenäsälven som är påverkad av reglering fanns förr ett bra ålbestånd, under
1960-talet fick man mycket ål på långrev, numera får man mycket sällan ål.
Fisket i området idag är mycket sparsamt, och utgörs till största delen av tillresande
turister som har sin stugsemester i området. I vissa vatten, framförallt Hulttjärn där
det finns öring, fiskas det en hel del av besökare hemmahörande i området. Nätfisket
är mycket ringa, men förekommer. Årligen fångas gäddor med vikter mellan 10 och
15 kilo med sportfiskemetoder, och abborrar på 1,5 kg.
Östen
Östen ligger i nordligaste delen av Årjängs kommun, det är också den nordligaste
sjön i DANO-området som är ett område som omfattas av riksintresse för
friluftslivet. Det är en näringsfattig klarvattensjö med en yta på 380 ha. Sjöns största
djup är 23 m och siktdjupet är 4-5 meter. Rommenäsälven är Östens viktigaste
tillflöde, den avvattnar Romsjöen i Norge och rinner ut i Östen vid Östervallskog.
Östen avvattnas via Strömmesjön till sjön Töck. Som flera andra sjöar i området är
Östen en sprickdalssjö och den östra sidan består av en förkastningsbrant med flera
värdefulla miljöer s.k. nyckelbiotoper.
I fiskeriintendent Björnemarks rapport från 1938 skrev han att det fanns flera
stengrund av stor omfattning i sjön men att det fanns få och dåliga lekplatser för
gädda. Sjön Östen har varit reglerad för flottning och vattenkraft sedan 1914. Det
finns också uppgifter om att sjön sänktes 1914 då kanalen öppnades. Sjön reglerades
då som nu vid dammen i sjön Töcks utlopp vid Töcksfors. Regleringshöjden är 1,5
meter.
I Östen finns ett bestånd av uppströmslekande storöring. Det uppges att det fångats
öring på upp till 6 kg men att medelvikten är 0,5 kg. Öringen reproducerar sig i
Ivarsbyälven från Skillingmark och Rommenäsälven. Båda vattendragen är klassade
som nationellt värdefull av Fiskeriverket med anledning av det. I Rommenäsälven
finns dessutom (har funnits) den rödlistade flodkräftan. Andra fiskarter som finns i
sjön Östen är abborre, gädda, lake och sik. Dessutom finns det en glacialmarin relikt i
form av ett litet kräftdjur Mysis relicta.
Vattenkemi
De tidigast uppmätta pH-värdena i området kommer ut vattenkemidata från åren
1979-1980. Analyser visar då på pH-värden mellan 5,7–6,1. Lägsta uppmätta pH var i
Krokvattnet (åtg.omr. 103) och Flater (åtg.omr. 101) med pH 4,7.
Vid utloppet ur Östen finns det en s.k. målpunkt för vattenkemi där målet är att pH
inte ska understiga 6,0. De vattenkemiska värdena i Östen uppvisar mycket stabila,
tillfredsställande värden, pH har inte understigit 6,5 på de senaste 10 åren.
Alkaliniteten eller buffringsförmågan d.v.s. vattnets förmåga att stå emot försurning
har också legat stabilt runt 0,1 mekv/l.
Bottenfauna
I sjön Östen finns det sedan år 1999 två lokaler för provtagning av bottenfauna, vid
Rösanäset och Svartnäs. Bottenfaunan d.v.s. de djur som lever på eller i bottnen t.ex.
insektslarver, maskar, snäckor och musslor är en viktig indikator på miljön i vattnet i
sjöar och vattendrag.
Bedömning av försurningspåverkan sedan 1999 på båda lokalerna.
Lokal
Östen, Rösanäset
Östen, Svartnäs
1999
A
A
2002
A
A
2005
A
A
2008
nära neutralt
nära neutralt
2011
nära neutralt
måttligt surt
Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan.
Från och med 2008 används en ny klassificering utifrån nya bedömningsgrunder
enligt Naturvårdsverkets kriterier. Vid undersökningar före år 2008 har bottenfaunan
bedömts enligt en tidigare upplaga. De två nya surhetsklasserna ”nära neutralt” och
”måttligt surt” motsvarar den tidigare bedömningsklassen ”ingen eller obetydlig
påverkan”.
Tabellen visar bedömningsgrunder, äldre och nuvarande.
Utifrån sammansättning och förekomst av försurningskänsliga arter har faunan på
båda lokalerna bedömts vara opåverkad av försurning. Vid undersökningen 2011
hade dock antalet försurningskänsliga minskat på lokalen Rösanäset jämfört med
2008 års undersökning. Skillnaden till bedömningen måttligt surt är därför liten. På
lokalen Svartnäs var bottenfauna relativt artrik, men inga riktigt försurningskänsliga
arter hittades och därför blev bedömningen för denna lokal måttligt surt. Det ligger
dock nära gränsen till bedömningen neutrala förhållanden.
Nätprovfiske
År 1983 genomfördes ett provfiske i sjön Östen. Eftersom detta provfiske
genomfördes för nästan 30 år sedan redovisas det inte i detalj. På 40 bottennät
fångades det 1150 fiskar eller 38,5 kg fördelade på åtta arter: abborre, braxen, gers,
gädda, lake, löja, mört och nors.
Fångsten bestod ungefär av lika många av mört och abborre men mörten i Östen var
småvuxen. Det mättes inte några längder på fångsten.
art
Abborre
Braxen
Gers
Gädda
Lake
Löja
Mört
Nors
Totalt
antal/
ansträngning
11,65
0,15
3,45
0,3
0,15
0,68
12,33
0,05
28,75
jämförvärde
alla sjöar i
Värmland
12,0
3,1
2,9
0,1
0,13
1,8
10,3
0,6
24,7
vikt/
ansträngning
512,55
58,8
19,03
131,38
16,75
7,43
214,88
0,33
961,12
jämförvärde
alla sjöar i
Värmland
516,0
322,7
18,2
96,8
42,09
17,9
276,5
51,3
1 051,4
medelvikt/
art
44,0
392,0
5,5
437,9
111,7
11,0
17,4
6,5
jämförvärde
alla sjöar i
Värmland
49,3
215,4
7,1
827,6
289,8
12,0
43,5
137,9
Det fångades 12 gäddor (0,3 per nätansträngning) vilket är ett ovanligt högt antal, det
är annars en art som normalt inte fångas representativt i nät vilket beror på att den
mestadels uppehåller sig i vegetationen och har en kroppsform och beteende som
gör att den sällan fastnar i nät.
Avkastning i sjön Östen
Med avkastning menas den del av produktionen i en sjö/vatten som kan tas upp utan
att den totala biomassan av fisk minskar. Avkastningen varierar mellan olika sjöar
och är också beroende av vilka arter som förekommer i varje sjö eftersom arterna
påverkar varandra. Beräkningarna nedan är en grov uppskattning (tumregel) på
möjligt fiskeuttag i fiskevårdsområdet. Siffrorna på avkastning i kg/ha för olika typer
av sjöar är hämtade från boken ”Ekologisk fiskevård” av Erik Degerman m.fl.
utgiven av Sportfiskeförbundet.
Gädda
I en inlands-/skogssjö kan avkastningen av gädda variera mellan 0,5-2 kg/hektar.
Östen är en djup, näringsfattig klarvattensjö och kan betraktas som ett lågproduktivt
system. Avkastningen i sjön ligger sannolikt därför långt ner på skalan, ca 0,5-1
kg/hektar. Sjön Östen är ca 380 ha stor och en avkastning 0,5-1/ha innebär att ett
uthålligt fångstuttag av gädda ligger någonstans runt 190 - 380 kg/år i sjön. Om man
uppskattar att en gädda i storleken 40-60 cm väger ca 1 kg så skulle dessa siffror
motsvara 190-380 ½-meters gäddor per år. I projektet om adaptiv förvaltning i Umeå
(se exempel förvaltningsåtgärder) konstaterades att ett uttag på ca 0,6-1 gädda/hektar
är ett långsiktigt hållbart uttag av gädda ur ett lågproduktivt system.
Abborre
Avkastningen av abborre är betydligt svårare att beräkna. Avkastningen kan dock
uppskattas till mellan 0,5-4 kg/ha. Som i exemplet ovan räknar vi med ett lågproduktivt
system även när det gäller abborre i Östen, dvs ca 0,5 kg/ha. I en sjö av Östens storlek
skulle det då vara möjligt att fånga 190 kg abborre per år.
I undersökningen i Västerbotten (se exempel på förvaltningsåtgärder) konstaterades
dock att det inte finns så många stora abborrar i en sjö som man tror, bara ca 1,05
stora abborrar/ha vilket i Östen skulle innebära att det finns ca 400 abborrar som är
större än 200 mm. Om man tittar på lite större abborrar, över 250 mm så pekar
resultaten från både Västerbotten och Östergötland på att det i mindre skogssjöar
med populationer av gädda, abborre och mört endast finns ca 0,25-0,40 fångstbara
abborrar/ha. I Östen skulle det motsvara 95-150 fångstbara abborrar per år.
Mögesjön
Mögesjön är en lång smal sprickdalssjö. Stränderna är steniga och består till största
delen av berg som sluttar brant ner mot sjön med undantag för utloppet. Sjöns
djupaste område finns i mitten av sjön. Landskapet runt sjön domineras av barrskog
med inslag av hällmarkstallskog och sumpskog. Sjön är inte sänkt men har reglerats
för flottningen, vid utloppet finns rester av en fördämning.
I Cederströms bok ”Wermlands läns fiskevatten” beskrivs Mjögsjön eller Mögsjön
som en sjö med mörkt vatten och branta skogsbevuxna stränder. Fiskarter som
förekom 1895 var; abborre, gädda, mört, löja, lake och ål. Björnemark uppger 1938
att det finns goda lekplatser för gädda i sjön men att stengrund saknas. Sjön var
reglerad för flottning och vattenkraft med en damm uppförd i trä och sten.
Regleringshöjden var 1,2 meter. Han skrev vidare att fisket ansågs vara gott men att
det var ont om gädda.
Vattenkemi
Mögesjön är en okalkad referenssjö och omfattas därmed inte av någon
kalkningsverksamhet. Mögesjön ingår i den regionala miljöövervakningen men ingick
tidigare i programmet för referenssjöar som startade 1984 (kallades tidsseriesjöar
1995-2006). I Mögesjön har provtagningen pågått sedan 1983 och den genomförs i
den nordöstra delen av sjön.
Vattnet i Mögesjön har ett siktdjup på 4 meter, vilket motsvarar måttligt stort
siktdjup, Det har minskat något under senare år p.g.a stor tillförsel av partiklar i
samband med riklig avrinning. Alkalinitet och pH har varit förhållandevis konstanta
under mätperioden. Vattnet bedöms som måttligt surt (pH 6,0) med svag
buffertkapacitet (alkalinitet) mot försurning (0,062 mekv/l). Vattnet i Mögesjön är
näringsfattigt med låga halter av totalfosfor och måttligt höga halter av totalkväve.
Kvicksilverhalterna analyserades i fem gäddor från Mögesjön 1994. Halterna
varierade mellan 0,05-1,23 mg/kg med ett medelvärde på 0,95 mg/kg vilket bedöms
vara höga halter enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder.
Det har inte gjorts någon undersökning av bottenfauna i Mögesjön men 1983
genomfördes en undersökning av glacialrelikta kräftdjur i sjön och då påträffades
Mysis relicta eller pungräka.
Nätprovfiske
Mögesjön har provfiskats 1983 och 1996. Fiskfaunan domineras av abborre. I övrigt
har löja, gers, gädda, kräftor, lake, mört, nors och även öring fångats vid provfiske i
sjön. Vid provfisket 1996 fångades sju arter, abborre, gers, gädda, lake, löja, mört och
nors. Den totala fångsten på 32 bottennät bestod av 697 fiskar eller 32,4 kg.
art
Abborre
Gers
Gädda
Lake
Löja
Mört
Nors
Totalt
antal/
ansträngning
13,69
1,28
0,41
0,09
0,69
5,53
0,09
21,78
jämförvärde
alla sjöar i
Värmland
12,0
2,9
0,1
0,13
1,8
10,3
0,6
24,7
vikt/
ansträngning
512,81
9,16
351,88
29,22
5,47
104,78
0,47
1013,78
jämförvärde
alla sjöar i
Värmland
516,0
18,2
96,8
42,1
17,9
276,5
51,3
1 051,4
medelvikt/
art
37,5
7,1
866,2
311,7
8,0
18,9
5,0
jämförvärde
alla sjöar i
Värmland
49,3
7,1
827,6
289,8
12,0
43,5
137,9
Björketjärn
Björketjärn ligger i västra delen av Årjängs kommun och sjön är en av de 27
provfiskesjöar i Värmland som ingår i Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning.
Sjön, som ligger högt upp inom sitt delavrinningsområde och saknar större tillflöden,
den avvattnas av Bubäcken till Torpedalsälven och vidare till sjöarna Töck, Foxen
och Stora Le. Sjön ligger i ett skogsbeklätt sprickdalslandskap och den långsmala och
lätt flikiga sjön saknar helt inslag av öar och holmar.
I Cederströms bok ”Wermlands läns fiskevatten” från 1895 uppges att tillflödet till
Björntjärn eller Björktjärn kom från St. Åkertjärn och avloppet var Bodaelf
(Bubäcken) vidare till Ambyelf (Torpedalsälven). Stränderna var branta,
skogsbevuxna och delvis sanka, vattnet var klart och blåaktigt. Den fisk som förekom
i sjön då var endast abborre, gädda och mört.
Det finns också uppgifter från början av 80-talet om att det skulle ha funnits en
egen öringstam i Björketjärn. Öringen skulle ha varit nedströmslekande men kraftigt
hotadad av försurning och reglering. Exemplar på upp till 3 kg har dock fångats i
sjön.
Vattenkemi
Björketjärn började kalkas 1984, då pH-värdet låg på 6,1 och alkaliniteten på 0,02
mekv/l vilket motsvarar ett surt vatten med obetydlig buffertkapacitet.
Under perioden 1984-1995 genomfördes vattenkemiska analyser i sjön endast ett
fåtal gånger. Istället användes vattenkemisk data från Bubäcken, en kilometer
nedströms Björketjärn. Björketjärn kalkas årligen sedan 2002 och pH har legat stabilt
över 6,5 och sjön har en god alkalinitet även om den har sjunkit något, möjligen till
följd av riklig nederbörd.
Nätprovfiske
Björketjärn har provfiskats åren 1998, 2001, 2004 och 2007. År 1998 fiskades det
bara med 16 bottennät till skillnad övriga provfisken när man även lade ut 4 pelagiska
nät. Här nedan jämförs fångsten i bottennäten mellan de olika åren och med övriga
provfiskade sjöar i Värmland.
art
Abborre
Gers
Gädda
Löja
Mört
Nors
Totalt
1998
antal/ansträngning
7,13
1,06
0,25
0,5
3,13
0
12,06
art
Abborre
Gers
Gädda
Löja
Mört
Nors
Totalt
1998
vikt/ansträngning
679,69
4,69
190,63
1,25
56,25
0
679,69
art
Abborre
Gers
Gädda
Löja
Mört
Nors
1998
medelvikt
95,4
4,4
762,5
2,5
18,0
0
2001
antal/ansträngning
7,88
1,31
0,31
0,44
7,25
0,19
17,38
2001
vikt/ansträngning
517,06
7,06
235,31
4,94
97,13
0,5
862
2001
medelvikt
65,7
5,4
753,0
11,3
13,4
2,7
2004
medelvikt
69,8
7,0
394,7
18,0
21,7
0
2004
antal/ansträngning
8,63
0,31
0,19
0,13
3,13
0
12,38
2004
vikt/ansträngning
601,75
2,19
74
2,25
67,81
0
748
2007
antal/ansträngning
11,94
0,31
0,25
0,56
3,63
0
16,69
jämförvärde sjöar
i Värmland
12,0
2,9
0,1
1,8
10,3
0,6
24,7
2007
jämförvärde sjöar i
vikt/ansträngning
Värmland
600,44
516,0
2,13
18,2
64,69
96,8
9
17,9
93,69
276,5
0
51,3
769,94
1 051,4
2007
jämförvärde sjöar i
medelvikt
Värmland
50,3
49,3
6,8
7,1
258,8
827,6
16,0
12,0
25,8
43,5
0
5,7
Den dominerande fiskarten i Björketjärn är abborre. Antal abborrar i Björketjärn har
ökat för varje provfiske och vid det senaste provfisket fanns ett stort antal
småabborrar vilket tyder på att det inte är några problem med rekryteringen.
Abborrens minskning i medelvikt är sannolikt orsakat av ett allt högre antal
småabborrar i fångsten.
År 2007 fångades 115 fiskar i längdintervallet 81-90 och i
längdintervall 91-100 fångades 57 fiskar.
Vid det senaste provfisket - år 2007 - i Björketjärn fångades totalt 460 fiskar med en
biomassa på 13,9 kg. I bara bottennäten fångades 267 fiskar som vägde 12,3 kg.
Den totala fångsten per nätansträngning i 16 bottennät blir därmed 0,77 kg eller
16,7 fiskar. Fångst per nätansträngning för hela sjön ger ett relativt mått på biomassa
och fisktäthet i sjön vilket kan jämföras med andra sjöar. Fångsten i bottennäten var
lägre än jämförvärdet sett till både antal och vikt.
Provfiske i Björketjärn 2007, bottennät, 16 st.
Art
totalt antal
antal/nät
Jämförvärde sjöar i Värmland
total vikt (g)
vikt (g)/nät
medelvikt (g)
medellängd (mm)
Abborre
191
11,94
11,99
9 607
600,44
515,98
50,29
49,3
125,6
141,28
Gers
5
0,31
2,88
34
2,13
18,22
6,8
7,11
85,8
82,97
Gädda Löja
Mört
4
9
58
0,25
0,56
3,63
0,13
1,75
10,34
1 035
144
1 499
64,69
9
93,69
96,78
17,89 276,53
258,75
16
25,8
827,61 11,97
43,52
353,5
135,6
128,2
465,25 116,97 146,28
Totalt
267
16,69
24,68
12 319
769,94
1 051,37
Löja
Mört
44
10
11
2,5
30,06
25,90
567
137
141,75 34,25
486,59 98,05
12,9
13,7
24,81
4,72
124
110,1
128,09 95,61
Totalt
193
48,25
Provfiske i Björketjärn 2007, pelagiska nät, 4 st.
Art
totalt antal
antal/nät
total vikt (g)
vikt (g)/nät
medelvikt (g)
medellängd (mm)
Abborre
76
19
11,06
496
124
217,10
6,5
38,75
90,3
134,66
Gädda
1
0,25
9,34
169
42,25
120,30
169,0
13,41
315
122,90
Nors
62
15,5
25,90
225
56,25
98,5
3,6
4,72
88,7
95,6
1 594
398,5
Naturvårdsverket har tagit fram ett fiskindex som baseras på 8 indikatorer, EQR8.
Indexet är ett beräknat referensvärde (en sjö i opåverkat tillstånd) med värden som är
unika för varje sjö. Provfiskeresultatet jämförs sedan med dessa referensvärden och
kan både vara högre och lägre än detta. Avvikelserna från referensvärdet används
sedan i en beräkning för att få fram ett värde. Detta medelvärde motsvarar den
ekologiska statusen.
Den sammanvägda bedömningen i Björketjärn efter provfisket 2007 tyder på ett
fiskbestånd i god balans. EQR8-värdet hamnar på 0,50 vilket motsvarar en god
ekologisk status Andelen rovfiskar (abborre, gädda) var högre än förväntat och
artdiversiteten var lägre än förväntat vilket beror på ett bominerande abborrbestånd.
Status
Hög
God
Måttlig
Otillfredsställande
Dålig
EQR8
>0,72
>0,46 och <0,72
>0,30 och <0,46
>0,15 och <0,30
<0,15
Klassning av ekologisk status
Ivarsbyälven
Ivarsbyälven börjar egentligen uppe i Norge, älven har sina källflöden väster om
Skillingmark och Koppom och ingår i Långebäcksystemet. Ivarsbyälven mynnar i
sjön Östen. Älven har två namn, sträckan nedströms Vittsjön och Bottnertjärn kallas
Bottnerälven och resterande sträcka från Bottnertjärn till mynningen i Östen kallas
Ivarsbyälven. Ovanför Vittsjön delar sig älven i två bäckar, Långebäck och
Skårsälven, den senaste ligger i fiskevårdsområdets gräns mot Vadjungens
fiskevårdsområde.
Tidigare bedrevs flottning i systemet och med det fanns det ett flertal mindre
dammar som numera mer eller mindre är utrivna. Ivarsbyälven är inte påverkad av
reglering utan följer de naturliga flödesvariationerna. Första sträckan, Bottnerälven är
ca 1,6 lång. Sträckan är framförallt av lugnflytande och strömmande karaktär med
inslag av forsande partier. Nedströms Bottnertjärnet börjar Ivarsbyälven, sträckan är
ca 1.6 km lång och består framförallt av lugnare partier med inslag av mindre
forssträckor.
Vattenkemi
De tidigast uppmätta pH-värdena i området är från slutet av -70-talet. Kalkningen i
området inleddes 1984 och har därefter följs upp med vattenkemiska analyser. Under
de senaste 10 åren har vattnet i Ivarsbyälven visat upp relativt stabila värden.
Målsättning att pH inte ska understiga 6,0 har uppfyllts sedan 2003.
Bottenfauna
Bottenfaunan i Ivarsbyälven vid Bottner har undersökts sedan 1999. Bedömningen
har sedan provtagningen inleddes varit densamma d.v.s. obetydligt
försurningspåverkad. Se information om nya bedömningsgrunder under rubriken
Bottenfauna i sjön Östen.
Vid provtagningen 2008 fanns det så få individer av försurningskänsliga arter vilket
resulterade i bedömningen ”måttligt surt”. Vid undersökningen av bottenfaunan år
2011, hittades en mycket försurningskänslig nattslända och flera försurningskänsliga
dag- och nattsländor och detta motiverade en annan bedömning, ”nära neutralt”.
Lokal
Ivarsbyälven, Bottner
Långebäck, Gate
Skårsälven, Trångstad
1992
1995
B
A
1999
A
A
A
2002
A
A
A
2005
A
A
A
2008
måttligt surt
måttligt surt
måttligt surt
2011
nära neutralt
måttligt surt
måttligt surt
Det genomförs också regelbundna bottenfaunaundersökningar i Långebäck vid Gate
och i Skårsälven vid Trångstad. I kommentaren till de senaste provtagningarna 2011
uppges att få individer av försurningskänsliga sländor påträffades i Långebäck vilket
motiverade bedömningen ”måttligt surt” samma bedömning som 2008 men med den
skillnaden att artantalet var högre 2011 vilket tyder på en förbättring.
I Skårsälven fanns det år 2011 inte några riktigt försurningskänsliga arter men
förekomsten av flera måttligt försurningskänsliga taxa och ett måttligt högt artantal
motiverar ändå bedömningen ”måttligt surt”
Biotopvårdsåtgärder
I mitten av 80-talet genomfördes det manuell biotopvård punktvis längs hela
Ivarsbyälven. År 2002 börjad en ny flottledsåterställning och då revs en herrelös
damm ut. Dammen hade tidigare utgjort ett definitivt vandringshinder för öring.
I Långebäck har det genomförts biotopvårdsåtgärder i två etapper dels 1997 och
dels år 2002. Tre mindre stenkistor och skibord, sannolikt gamla flottledsdammar
som låg i en 150 m lång och brant bergsskreva, har rivits ut.
Elfiske
Det har gjorts elfiskeundersökningar i Ivarsbyälven sedan 1994. Provtagningslokalen
ligger ca 4 km uppströms mynningen i sjön Östen. Det har fångats öring vid alla
elfisken och förutom öring har också berg- och stensimpa, mört, lake och gädda
fångats. Flodkräfta fångades åren 2003, 2005 och 2007.
Öring delas in i två ålderskategorier. Årsungar, dvs. de som är födda samma år som
elfisket sker, kallas 0+, 0 står för åldern och + för tillväxten över en sommar. Äldre
fiskar kallas >0+. Förekomsten av öring i Ivarsbyälven har haft en negativ trend,
2003 och 2007 fångades inte några öringungar (0+) alls. Orsaken till nedgången är
oklar, i elfiskerapporten uppges att det är en fin biotop.
Kräftprovfiske
År 2002 genomförde Länsstyrelsen ett kräftprovfiske på tre lokaler i Ivarsbyälven.
Historiskt har älven haft ett bra bestånd av flodkräfta men i slutet på 90-talet
minskade populationen drastiskt. Nedgången berodde sannolikt på kräftpest men
från 2005 började beståndet återhämta sig. Vid provfisket fångades 1,5; 6,5 respektive
1,0 kräftor per fångstansträngning. Resultatet visar på ett svagt till mycket svagt
bestånd.
Tumregel för bedömning av kräftbestånd med hjälp av resultatet från ett provfiske.
Fångst per ansträngning d.v.s. antal fångade kräftor per mjärde och natt
<0,5
Väldigt svagt bestånd
0,5 < 2,5
Svagt till medelst bestånd
2,5 < 5
Bra bestånd
>5
Mycket bra bestånd
Rommenäsälven eller Oselva
Rommenäsälven har sin början i från Römsjöen på den norska sidan riksgränsen. I
älven finns det en fast stam av öring och älven är mycket viktig för öringbeståndet i
sjöarna nedströms. Rommenäsälven är kraftigt regleringspåverkad. Det finns två
kraftstationer i älven som utgör definitiva vandringshinder, en är belägen på den
norska sidan nedströms Römsjöen. Den andra kraftstationen ligger ca 600 meter
innan mynningen i sjön Östen.
Vattenkemi
Rommenäsälven har kalkats sedan 1988. Sjökalkning bedrivs årligen uppströms på
den norska sidan i Römsjöen. För att följa upp effekten av kalkningen genomförs
provtagning av vattenkemin, bottenfaunan, kräftbeståndet, samt elfiske i
vattendraget. De vattenkemiska resultaten har varit stabila under många år med vid
provtagningen 2011 var både pH och alkaliniteten ovanligt lågt.
Bottenfauna
I Rommenäsälven finns även en biologisk målsättning och med anledning av det
undersöks bottenfaunan vid en lokal i Älvhem. Bottenfaunan har undersökts vid sex
tillfällen och vid samtliga undersökningar så har faunan bedömts vara obetydligt
påverkad av försurning.
Lokal
Rommenäsälven, Älvhem
1995
A
1999
A
2002
A
2005
A
2008
nära neutralt
2011
nära neutralt
Vid undersökningen av bottenfaunan år 2011, hittades försurningskänsliga sländor
och de relativt försurningskänsliga grupperna bäckbaggar, iglar, snäckor och musslor
vilket motiverade expertbedömningen, nära neutralt. Vid 2008 års undersökning
påträffades även flodkräftor i Rommenäsälven vilket gjorde att lokalen bedömdes ha
höga naturvärden. Tyvärr återfanns ingen flodkräfta år 2011.
Under mitten av 70-talet genomfördes en rad biotopvårdsåtgärder i Rommenäsälvens
nedre del. På en sträcka av 300 meter skapades strömkoncentrationer och trösklar
och lekgrus lades ut. Arbetet genomfördes inom programmet ”Fiskevård i nedlagda
flottleder”.
Elfiske
Elfiskeundersökningar i Rommenäsälven på denna lokal har genomförts sedan 1991,
det finns inrapporterade elfisken i älven sedan tidigare men de har inte genomförts
på samma lokal. Elfisket har haft en positiv utveckling de senaste åren och tätheterna
bedöms sedan 2007 som normala jämfört med tidigare.
Kräftprovfiske
Rommenäsälven har i sina nedre delar haft mycket höga tätheter av flodkräfta. Detta
trots att vattenföringen nedströms kraftverket ibland är liten. År 2002 genomförde
Länsstyrelsen ett provfiske på tre lokaler i älven och resultatet blev 0,6; 8,1 respektive
8,1 kräftor per fångstansträngning. Den första lokalen låg uppströms kraftverket och
de övriga nedströms. Resultaten tyder på mycket höga tätheter nedströms
kraftverket.
Slabäcken, Lisslevattnet och Lisslevattsbäcken
Slabäcken som är ett litet vattendrag som avvattnar norska Langvatnet och mynnar i
Lisslevattnet. Slabäcken är tillsammans med Lisslevattnet och Lisslevattsbäcken
utpekade av Fiskeriverket som nationellt särskilt värdefulla vatten. De båda bäckarna
är viktiga reproduktionsområden för Lisslevattnets unika stammar av storöring. I
bäckarna finns också värdefulla nyckelbiotoper såsom blockrika forsar och fall. I
Slabäcken finns det lokaler för vattenprovtagning och elfiske innan utoppet i
Lisselvattnet och en lokal för bottenfaunaundersökning vid N Långvattsröset.
Vattenkemi
Målsättningen med kalkningen är att pH inte ska understiga 6,0. Vattenkemin i
Slabäcken har dock sett till pH och alkalinitet har varierat kraftigt under åren, pH har
plötsligt sjunkit till mycket låga nivåer. Senast inträffade det 2008 då pH var så lågt
som 5,0. Att pH plötsligt sjunker så kraftigt är ett resultat av att alkaliniteten är låg.
Alkaliteten har till stor del legat under gränsen för god alkaklitet eller
buffringsförmåga.
Bottenfauna
I Slabäcken finns även en biologisk målsättning och med anledning av det undersöks
bottenfaunan regelbundet vid N Långvattsröset. Provtagningen inleddes år 1995.
Lokal
Slabäcken, N Långvattsröset
1995
B
1999
B
2002
B
2005
A
2008
surt
2011
måttligt surt
Bedömning av försurningspåverkan har varierat och vid de första tre
provtagningarna gjordes bedömningen att bottenfaunan var betydligt
försurningspåverkad. År 2005 bedömdes faunan vara obetydligt försurningspåverkad
vilket motiverades av att försurningskänsliga grupper som iglar och snäckor då
återfanns i bäcken. Vid 2008-års provtagning hamnade lokalen i surhetsklassen ”surt”
enligt de nya bedömningsgrunderna Detta motsvarade den tidigare bedömningen
”betydlig påverkan”. År 2011 påträffades fler måttligt försurningskänsliga taxa bl.a.
en försurningskänslig snäcka och några fler arter vilket var en förbättring som
resulterade i bedömningen ”måttligt surt”.
Slabäcken har varit flottledsrensad men inte reglerad och bäcken är och kan bli ett
ännu bättre reproduktionsområde för öringen i Lisslevattnet. Bäcken är
svårtillgänglig men en del biotopvård har utförts. På 80-talet genomfördes
flottledsåterställning med manuell restaurering från Lisslevattnet och uppströms. I
början av 90-talet anlades en mindre fiskväg förbi ett parti av hällar genom att 4
bassängtrappor med överfall byggdes vid forsarna i bäcken.
Lisslevattsbäcken har också varit flottningsrensad och år 2002 genomförde
Skogsstyrelsen omfattande biotopvårdsåtgärder i bäcken. Rester efter flottningen
såsom skibord och stenkistor togs bort, därmed sänktes den uppdämda ytan och
forsen blev möjlig för fisk att passera. Vidare revs en herrelös damm ut som tidigare
utgjort ett vandringshinder.
Elfiske
I Slabäcken har det genomförts 5 elfiskeundersökningar mellan 1992 och 2003.
Resultatet har varierat sannolikt på grund av de surstötar som har inträffat. Att
surstötar har förekommit syns även i resultatet från bottenfaunaundersökningen.
Efter 2003 har det inte gjorts några ytterligare elfiskeundersökningar i bäcken.
Smoltproduktion i Slabäcken
Vid beräkning av smoltproduktion i ett vattendrag, behövs dels en medeltäthet av
öring i vattendraget och dels ytan av lämpliga områden för lek och uppväxt. För att
beräkna antalet smolt anger Degerman (2001) två beräkningsmodeller, beräknat på
antalet 0+ eller >0+. Öring 0+ år årsyngel och >0+ är öring som är ett år och äldre.
A. Smoltproduktion = (0,27 * (hösttätheten av >0+))
B. Smoltproduktion = (0,15 * (hösttätheten av 0+))
Medeltätheten av öring på de fem genomförda elfiskena i Bubäcken är:
öring >0+ 15,2/100m2
öring 0+
25,9/100m2
År 2006 biotopkarterades Slabäcken. Av karteringen framgår att väl skuggade
biotoper med lämpliga strömförhållanden och bottensubstrat utgör en area på ca
2300 m2. Med utgångspunkt på genomförda elfisken och Länsstyrelsens
biotopkartering gör vi en mycket teoretisk beräkning av utvandrande smolt till
Lisslevattnet. Om vi räknar på smoltproduktion enligt A, dvs. öring >0+ och
lämpliga öringbiotoper så ger det: (0,27*15,2)/100*2300 = 94 smolt. Om vi räknar
enligt B öring 0+ så ger det: (0,15*25,9)/100*2300 = 89 smolt. Utifrån dessa
beräkningar kan vi konstatera att det årligen går ut ca 90 öringar från Slabäcken till
Lisslevattnet. Det kanske inte låter så mycket men om vi gör en uppskattning av det
ekonomisk värdet kanske det blir tydligare.
Man uppskattar att det går 4 odlade smolt på 1 vild smolt eftersom odlad smolt har
en högre dödlighet jmf med vild smolt. Ca 90 vilda smolt skulle då motsvara en
kompensationsutsättning om 90 x 4 = 360 smolt vilket kan värderas till ca 7900 kr.
Denna siffra kan symboliskt visa hur mycket ”pengar” Slabäcken i dagsläget levererar
varje år i form av öringproduktion. Den här beräkningen blir särskilt intressant om
man tittar på kostnaden för utsättningar i jämförelse med vad biotopvårdsinsatser i
form av nya lekbottnar och uppväxtområden kan ge.
Om ytterligare biotopvårdsåtgärder genomförs på de sträckor, som i karteringen
bedömdes vara möjliga men inte goda uppväxtområden kan produktionen av öring
genast öka med nästan 50%.
Torpedalsälven (förr Ambyelfven)
Torpedalsälven avvattnar närmast Kroksjöarna, men har sina källor på den norska
sidan. Älven har en annan karaktär än de flesta älvar i närheten, den är lång och
krokig och passerar genom mycket slättland. I Torpedalsälven har det funnits både
stationär och sjölevande öring på lekvandring. Älven har många finna forssträckor
och lokaler som är utgör fina uppväxtplatser för öring men som så många andra
vatten har Torpedalsälven använts som flottningsled vilket medfört omfattande
påverkan på bottenstrukturen.
Bubäcken (förr Bodaelfven) som avvattnar Björketjärn ansluter också till
Torpedalsälven. I Bubäcken lekte förr öringen från Björketjärn (nedströmslekande)
men det är osäkert om det finns några fiskar kvar av denna stam idag. Torpedalsälven
med sjöar och tillflöden är utpekade av Fiskerverket som nationellt särskilt värdefulla.
Anledningen är det finns lokala stammar av öring i vattensystemet och en annan
anledning var den rödlistade flodkräftan som tidigare fanns här. I Torpedalsälven
finns lokaler för undersökning av vattenkemi, bottenfauna, elfisken och
kräftprovfiske. Syftet med dessa undersökningar är att följa upp resultatet av
kalkningen.
Vattenkemi
Kalkningen i området inleddas 1984 med de tre sjöar bl.a. Björketjärn. Den kemiska
målsättningen var från början att pH inte skulle understiga 6,0. Efter
kräftpestutbrottet 2007 togs dock motivet flodkräfta bort för kalkningsverksamheten
och då sänktes målsättning till pH 5,6.
Torpedalsälven har haft ostabila värden sett till pH och alkalinitet. Värdena har
varierat kraftigt men pH har trots allt inte varit under 6,0 de senaste 10 åren.
Alkaliteten eller buffringsförmågan har under samma period mestadels legat under
gränsen för god buffertförmåga.
Bottenfauna
I Torpedalsälven finns även en biologisk målsättning och med anledning av det
undersöks bottenfaunan regelbundet vid en lokal i Bälserud. Provtagningen inleddes
år 1993.
Lokal
Torpedalsälven, Bälserud
Bubäcken, Boda
1993
A
1996
A
1999
A
A
2002
B
A
2005
B
A
2008
surt
måttligt surt
2011
måttligt surt
surt
Bedömning av försurningspåverkan har varierat och vid de första tre
provtagningarna gjordes bedömningen att bottenfaunan var obetydligt
försurningspåverkad. År 2002 gjordes istället bedömningen att faunan var betydligt
påverkad av försurning eftersom inga riktigt försurningskänsliga arter hittades.
Bedömningen innebar en förändring jämfört med tidigare provtagningen då snäckor
och iglar hittades vid provtagningen.
Vid 2008-års provtagning hamnade lokalen i surhetsklassen ”surt” enligt de nya
bedömningsgrunderna vilket motsvarade den tidigare bedömningen ”betydlig
påverkan”. Det fanns dock en del måttligt försurningskänsliga arter vilket indikerar
att bedömningen ligger nära gränsen till ”måttligt surt”. År 2011 hittades fler
försurningskänsliga arter bl.a. en försurningskänslig nattaslända och fler arter jämfört
med 2008 vilket motiverade den förändrade bedömningen ”måttligt surt”.
Det genomförs också regelbundna bottenfaunaundersökningar i Bubäcken vid
Boda. I kommentaren till den senaste provtagningen 2011 uppges att lokalens
bottenfauna dominerades av försurningståliga arter. Det fanns bara en måttligt
känslignattslända och det tillsammans med ett lågt artanatal motiverade bedömningen
”surt”. Bedömningen var en förändring jämfört med den senaste undersökningen
2008.
Torpedalsälven har som de flesta vattendrag varit en flottled. Under mitten av 70talet utfördes ett antal biotopvårdsåtgärder i älven. Utläggning av lekgrus,
strömkoncentrationer och trösklar anlades och arbetet utfördes inom programmet
”Fiskevård i nedlagda flottleder”. År 2006 inleddes ett större återställningsprojekt i
Torpedalsälven, även denna gång med Skogsstyrelsen som ansvarig. Man gjorde en
fiskväg förbi en gammal damm ca 300 m nerströms Kroksjön och rev ut en annan
damm vid Kroksjöns utlopp. Projektet avslutades 2008.
Kräftprovfiske
I Torpedalsälven är det lite osäkert hur kräftbeståndet historiskt har sett ut.
Länsstyrelsen genomförde ett kräftprovfiske år 2002 på tre lokaler i älven och
resultatet varierade, 3,8; 0,0 respektive 0,5 kräftor per fångstansträngning. I rapporten
från provfisket uppges att det sannolikt är möjligt att utveckla beståndet genom olika
biotopvårdsåtgärder t.ex. genom att lägga ut död ved och stensamlingar i älven.
Elfiske i Torpedalsälven
I Torpedalsälven har det genomförts
elfiskeundersökningar sedan 1991 men
det finns rapporter om elfiske från
1975. Elfisket genomfördes då vid
Bälserud (2 på kartan) och fångsten
blev, abborre, bäcknejonöga, gädda,
kräfta (obestämd), mört, simpa och
öring (2 st >0+/100m2).
Vid Nedre Bälserud (1) genomfördes
elfiske -94, -95, -97 och -99. Det
fångades ett fåtal öringar och även
abborre, mört, lake, elritsa, berg- och
stensimpa och bäcknejonöga.
5
4
3
2
1
Vid Lund (3) genomfördes elfiske -91, 92 och -96. På denna lokal fångades något fler
öringar. Det fångades också elritsa, lake, mört och gädda.
Vid Styckebron (4) elfiskades det första gången 1992, men från och med 2001 ersatte
denna lokal, lokalerna nedströms och sedan har elfisket genomförts här vartannat år.
Fångsterna har varit låga även om den har varierat en del. Vid det ”första” elfisket
2001 ansågs den låga tätheten bero på att beståndet var stationärt. År 2003 var
fångsten bra, det var en hög täthet av årsungar. Vid 2005 års elfiske var fångsten lägre
men tätheten av årsungar får ändå betraktas som tämligen god.
År 2009 kommenterade det elfiskande företaget att öringtätheten på lokalen låg inom
det normala spannet dock i de nedre nivåerna för ett vattendrag av denna storlek.
Han ansåg att de högre tätheterna under 2003-2005 kunde röra sig om naturliga
variationer. Resultatet från det senaste elfisket 2011 visade tyvärr dock på katastrofala
siffror 1,2 öringungar på 100 m2. I kommentaren till elfisket uppges att det var
mycket hög vattenföring och på grund av att det förekom rikliga mängder av
flodkräfta gjordes bara ett utfiske. Det fångades 4 st flodkräftor vilket motsvarar 6,3
per 100 m2 men elfiskaren noterar att han såg över 50 stycken längs den elfiskade
sträckan. Flodkräfta fångades senast 2005 på samma lokal.
År 2009 genomfördes ett elfiske vid den utrivna dammen (5). Resultatet visade en
hög täthet av öring. Fångsterna beräknades till 21,6 öringungar eller 0+/100m2 och
25,9 större öring >0+/100 m2.
Elfiske i Bubäcken
I Bubäcken genomförs det också elfisken regelbundet. På lokalen vid N. Boda sedan
1994 och på en lokal längre uppströms vid tre tillfällen, -91, -96 och -97. Åren -96
och -97 var det en mycket hög öringtäthet på denna lokal, 1996 fångades 183,6 0+
och >0+/100 m2 och 1997 fångades 262,9 0+ och >0+/100 m2.
I Bubäcken vid N Boda hade öringbeståndet normala tätheter 1995-99 men därefter
minskade det drastiskt. År 2003 var fångsten av öring den lägsta på flera år. Detta år
påträffades för första gången abborre och fångsten av bergsimpa och bäcknejonöga
var hög. Från 2005 verkade beståndet gå mot en återhämtning. År 2005 påpekas det
dock i elfiskerapporten att lokalen var påverkad av en bäverdamm nedströms. År
2009 var tätheten av öringungar normal. Företaget som elfiskade påpekade då att
vägtrumman vid lokalen delvis utgör ett vandringshinder. Och precis som i
Torpedalsälven så var resultatet från 2011 års elfiske riktigt dåligt. Okänt om det är
av samma orsaker men vattenföringen var sannolikt mycket hög även här.
Smoltproduktion i Bubäcken
Vid beräkning av smoltproduktion i ett vattendrag, behövs dels en medeltäthet av
öring i vattendraget och dels ytan av lämpliga områden för lek och uppväxt. För att
beräkna antalet smolt anger Degerman (2001) två beräkningsmodeller, beräknat på
antalet 0+ eller >0+. Öring 0+ år årsyngel och >0+ är öring som är ett år och äldre.
A. Smoltproduktion = (0,27 * (hösttätheten av >0+))
B. Smoltproduktion = (0,15 * (hösttätheten av 0+))
Medeltätheten av öring i Bubäcken sedan 1994 är:
öring >0+ 11,2/100m2
öring 0+
16,2/100m2
År 2006 biotopkarterades Bubäcken. Av karteringen framgår att väl skuggade biotoper
med lämpliga strömförhållanden och bottensubstrat utgör en area på ca 1300 m2. Med
utgångspunkt på genomförda elfisken och Länsstyrelsens biotopkartering gör vi en
mycket teoretisk beräkning av utvandrande smolt till Björketjärn. Om vi räknar på
smoltproduktion enligt A, dvs. öring >0+ och lämpliga öringbiotoper så ger det:
(0,27*11,2)/100*1300=40 smolt. Om vi räknar enligt B öring 0+ så ger det:
(0,15*16,2)/100*1300=32 smolt. Utifrån dessa beräkningar kan vi konstatera att det
årligen går ut mellan 30-40 öring från Bubäcken till Björketjärn. Det kanske inte låter så
mycket men om vi gör en uppskattning av det ekonomisk värdet kanske det blir
tydligare.
Man uppskattar att det går 4 odlade smolt på 1 vild smolt eftersom odlad smolt har en
högre dödlighet jmf med vild smolt och 40 vilda smolt skulle då motsvara en
kompensationsutsättning om 40 x 4 = 160 smolt vilket kan värderas till ca 3 500 SEK.
Denna siffra kan symboliskt visa hur mycket ”pengar” Bubäcken i dagsläget levererar
varje år i form av öringproduktion. Då är inte värdet på den smolt som växer till sig till
stora öringar i Björketjärn inräknande. Den här beräkningen blir särskilt intressant om
den ställs i jämförelse med kostnader för utsättningar och vad biotopvårdsinsatser i form
av nya lekbottnar och uppväxtområden kan ge.
Om ytterligare biotopvårdsåtgärder genomförs på de sträckor, som i karteringen
bedömdes vara möjliga men inte goda uppväxtområden kan produktionen av öring
genast öka med nästan 50%.
Referenslista
Artiklar, böcker och rapporter
Bergström Ulf m.fl. 2007. Effekter av fredningsområden på fisk och kräftdjur i
svenska vatten. Fiskeriverket informerar (Finfo 2007:2)
Braband Åge, Universitetet i Oslo, Borgström Reidar, Universitet för Miljö- och
Biovetenskap på Ås, Museth Jon, Norsk institutt för naturforskning
Referat från NORSK mötesserie om gäddförvaltning i våra sjöar. Utmarksmelding nr
2, 2011
Brönmark Christer, Rovfiskars födosök i ett föränderligt ljusklimat: effekter av
eutrofiering och ökad humuskoncentration, Ekologi, Lunds universitet.
Byström Pär, 2009. Bland tusenbröder och kannibaler i fjällsjöar. FAKTA Vilt och
Fiske Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 6 2009.
Carlsson Lars och Danell Kjell, 2006. Förvaltning i ständig förändring. FAKTA
Vilt och Fiske Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 1 2006.
Cederström, 1895. Wermlands läns fiskevatten.
Dannewitz Johan m.fl. 2010. Långsiktig hållbar gösförvaltning. Fiskeriverket
informerar, Finfo 2010:3
Degerman Erik m.fl. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskarna, Sveriges Sportfiskeoch Fiskevårdsförbund.
Degerman Erik m.fl. 2001. Havsöringens ekologi. Fiskeriverket informerar (Finfo
2001:10)
Filipsson Olof och Degerman Erik. 2007. Hur snabbt kan man fiska ner ett
abborrbestånd – Eller hur många abborrar finns det? Fiskeriverkets
Sötvattenlaboratorium
Nilsson Anders, Lunds universitet. 2010 Anteckningar från Gädd-konferens i
Sundsvall 6-7 maj 2010 ”Ett bra gäddfiskevatten – hur ser det ut?”
Olofsson Rickard, 2002. Uppsats: Teoretiska förutsättningar för odling av abborre
(Perca fluviatilis) i recirkulerande system, Ekoteknik, Mitthögskolan Östersund.
Persson Lennart, 2007 FAKTA Vilt och Fiske, Sammanfattningar från regional
förvaltarträff i Uppsala 25 oktober 2007.
”Gigantiska kannibaler i abborrtjärnar: Var kommer dom ifrån?”
”Fiska på bytesfisk för att gynna rovfisk”
Rova Carl, 2009 Adaptiva fiskevårdsområden FAKTA Vilt och Fiske, Aktuell
forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 7 2009.
Sandell Gerhard, 1995. Anlagda dammar och våtmarker – hot mot utvandrande
smolt. Litteraturstudie utfört av TerraLimno Gruppen AB, Figeholm, på uppdrag av
Höje å vattendragsförbund och Saxån-Braåns vattenvårdskommité.
Sandström Alfred, Karås Peter. 2002. Test of artificial substrata as nursery habitat
for young fish. J Appl Ichthyol. 18 (2002) 102-105, Blackwell Verlag, Berlin
Sers Berit m.fl. 2008. Jämförelsevärden från Svenskt Elfiskerigister. Information
från Svenskt Elfiskeregister Nr 1, 2008. Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium
Ståhl Jonny m.fl. 2008. Decimering av småfisk för att öka tillgången på matabborre i
en skogssjö. Rapport nr 2008:14 Länsstyrelsen Östergötland.
Svärdson Gunnar. 1966. P.M. uppkomst av rika årsklasser hos gäddan.
Fiskeriverket, sötvattenslaboratoriet.
Resurs och miljööversikt, 2009. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten.
Fiskeriverkets rapport
Våra fiskevatten nr 4 2008. Sveriges fiskevattensägare
”Hårt sportfiske förändrar gäddbestånd” sid 20
”Jonny drog upp tre ton fisk ur en liten skogssjö” sid 12
”Hårt fiske gav fler och större gäddor och abborrar” sid 4
”Sätt ett mål för sjön” sid 7
”Att äta eller ätas” sid 14
Övriga källor
Länsstyrelsen i Värmland. Mycket av materialet kommer från olika arkiv och
databaser på Länsstyrelsen ex. kalkning, effektuppföljning, tidsseriesjöar, inventering,
utsättning av fisk o kräftor, vattendomar och reglering, biotopvård och restaurering
av vattendrag.
Fiskeriverket. Från fiskeriverket har vi hämtat elfiskeresultat samt data från
sjöarkivet.
Vattenmyndigheten. Uppgifter om vattnens status och grund för bedömningar har
hämtats från vattenmyndighetens databas, VISS och karta.
SMHI. Uppgifter om sjöarnas areal och djup kommer från SMHI.
Lantmäteriet. De kartor som presenteras i fiskevårdsplanen används med
medgivande av Lantmäteriet.
Bilaga 1 Var fisket bättre förr?
Att fisket var bättre förr är något man ofta får höra i samtal med den äldre
generationens fiskare bl.a. i samband med framtagandet av fiskevårdsplaner. Förr i
tiden bedrevs ett omfattande fiske med ryssjor, nät, mjärdar som ett viktigt
komplement till matförsörjningen men även som foder till t.ex. höns. Många menar
att man mer eller mindre kunde ”ösa” upp fisk ur sjöarna och trots det tog det inte
slut. En annan vanlig kommentar är att ”förr när det bedrevs flottning i vattendraget,
då fanns det mycket mer fisk i älven” - känner ni igen resonemangen? När vi - i
fiskevårdsplanerna - pratar om att man skall bedriva ett försiktigt uttag av
gäddbeståndet i en sjö, är det många som höjer på ögonbrynen och hänvisar till hur
fisket bedrevs för mer än 50 år sedan. Fanns det mer fisk då eller gjordes det uttag av
fisk som vida överskred vad sjön producerade?
Visserligen är det nog ofta minnet som sviker om att det var bättre förr men orsaker
som ökad befolkning, förstörelse av fiskens lekoch uppväxtområden samt
effektivare fiskeredskap har gjort sitt till för att försämra fisket. En ännu större skada
för fiskebeståndet ger troligtvis den omfattande regleringen av sjöar och vattendrag
eftersom de stora vattenståndsvariationerna kan omlagra bottensediment och
sänkningar vid ”fel” tidpunkt kan totalt förstöra resultat av vårens fisklek ex. gädda
och gös. Ett annat stort miljöproblem som tillkommit är försurningen som började
påverka fiskbestånd redan på 1920-talet men som uppmärksammades först på 1960talet. Den sydvästra regionen dit Värmland räknas drabbades värst av försurningen
som orsakade förluster av flera försurningskänsliga arter som mört, elritsa och sarv.
I inventeringar från slutet av 1800-talet anges vilka arter som var ekonomiskt viktiga.
I Värmland var det gädda, abborre, braxen och mört men även lake kom högt på
listan över ekonomiskt viktiga arter. Fisket bedrevs ofta säsongsvis och som binäring
till exempelvis jordbruket. Fisket fortsatte att spela en stor roll både kommersiellt
och för försörjningen för hushåll med möjlighet till att fiska, ända in på andra halvan
av 1900-talet. De vanligaste redskapen var nät, ryssjor, långrev och not.
Fångstmetoderna utvecklades snabbt under denna period, redskapens
fångseffektivitet ökade betydligt. Nylonnät som på allvar började tillverkas 1953 gav
7 gånger större fångster jämfört med de gamla bomullsnäten. Under andra halvan av
1900-talet avklingade dock binärings- och husbehovsfisket och har idag ersatts av
sportfiske, på i många fall helt andra arter.
Att gäddan var ett viktigt tillskott i hushållens kosthåll visar de omfattande
utsättningar av gäddyngel som genomfördes i länets sjöar. Under 40 – 50 talen kunde
100 000-tals yngel årligen sättas ut för att ge föda åt en växande befolkning. I
fiskevårdssammanhang är det naturligtvis intressant att konstatera att uttaget av fisk i
form av gädda måste ha varit väldigt mycket större än vad det idag är. Abborren som
var en annan viktig art som gynnades av utläggning av vasar. I rapporter från
fiskevårdsföreningarna under samma tid redovisas ett omfattande arbete med
reparation av gamla och utläggning av nya. I Dalarna har det berättats om att när
tiden på fäboden avslutades på hösten gick man ut med riskvastar och borstade ren
lekbottnarna för rödingen för att förbereda för en bra lek och god rekrytering av fisk
kommande år.
Sammanfattningsvis bedrevs en omfattande fiskevård under senare halvan av 1800och första delen av 1900-talet, då behovet av extra tillskott till hushållen var stort och
mycket fisk hämtades upp ur sjöarna. Därefter har fiskevården med avseende på
abborre och gädda i många sjöar succesivt minskat. Man kan se på fiskevård på två
olika sätt, den gamla fiskevården som syftade till att säkerställa ett bra ”skafferi” i
våra sjöar. Den moderna fiskevården, vilket är den fiskevård vi numer är vana vid,
bedrivs i syftet att utveckla ett bra fiskbestånd för att tillgodose sportfiske och
fisketurism.
Redan 1884 diskuterades det om att fisket var bättre förr!
När man bläddrar i boken ”Handledning i Fiskevård och Fiskafvel af O.G. Norbäck,
fiskeri-inspektör i Wermlands län” från år 1884, inser man snart att diskussioner om
fiskebestånd som var bättre förr, inte är något nytt. Enligt O.G. Norbäck var
fiskbestånden ”normala” under första halvan av 1800-talet d.v.s. fram till
förindustriell tid.
I bokens förord finns en sammanfattning över fiskbeståndens status i Värmland
1884:
”Våra fiskens försämring har först och främst sin grund i folkökningen, i kommunikationernas
förbättrande och till följd deraf större konsumtion, vidare uti minskningen av fiskstammen, beroende
dels på uttappning och sänkning af sjöar och vattendag, dels på oregelbundna vattenflöden vid
uppdämning för flottning, verk och inrättningar, dels äfven på skogarnas förminskade, hvarigenom
stormar häftigare uppröra vattnet och detta hastigt bortströmmar samt plötsliga och våldsamma
flöden förstöra botten och stränder, nedslamma och bortspola vattenväxter, rom, yngel, äfvensom de
vatteninsekter, som tjena fiskarne till föda, och ödelägga lekställena. Floder och sjöar grumlas och
orenas af utflöden från stränder, grufvor, jernverk och fabriker; vandringsfiskarne, synnerligen de
dyrbara Laxarterna, hindras genom dammbyggnader att uppnå till lekplatserna och uppfångas i
massa i floderna, under sin vandring till dessa lekplatser, och millioner fiender till fiskarnes rom och
yngel såväl bland fiskarne sjelfva, som bland de mindre vattendjuren, vattenlarver och insekter,
fråssa på den lagda rommen och de hjelplösa ynglen. Slutligen, det mest förödande af allt, bedrives
fisket på det hänsynslösaste sätt, genom att med fina garn uppfånga små omogen fisk och yngel i
massa, åfvensom genom att fiska under lektiden, hvarjente fångningsredskapen fullkomnas och
ökas, under det vatten och fiskarne förmnskas. Fiskarnes utomordentliga fruktsamhet skulle dock
göra det lätt att rikligen förse våra sjöar och floder med fisk, om ej fisket på ett så ödeläggande sätt
bedrefes.”
Boken skrevs för ca 130 år sedan (1884) med syftet att väcka uppmärksamhet om
nödvändigheten av att nyttja fiskresursen på rätt sätt och att en rätt vårdad sjö är en
”riklig inkomstkälla”. Av boken framgår att man tidigt såg hur fiskbestånden kraftigt
försämrades av olika miljöstörningar. Man förstod att uttaget av fisk ur en sjö inte är
oändlig utan att man måste förvalta och sköta bestånden på ett klokt sätt för att få en
bra avkastning. Författaren konstaterade att det fisketryck som då rådde - inte var
uthålligt. Trots det fortsatte det hårda fisket med olika redskap till långt in på 1900talet. När man läser boken kan man tro att den är nyligen skriven, det är i mångt och
mycket samma problem idag som det var för 130 år sedan. Fortfarande är skogsbruk,
vattenreglering, föroreningar m.m. ett stort problem.
För att bekräfta att ”det var bättre förr” måste vi troligen sträcka oss så långt tillbaka
som ca 200 år, då sjöarna och vattendragen var mindre påverkade av människan. Det
senare, omfattande fiske som bedrevs med nät, mjärdar, ryssjor m.m. var inte
uthålligt eller någon klok förvaltning. Om vi vill uppnå ett bra och eftertraktat fiske
måste vi bedriva en aktiv fiskevård, minska miljöföroreningar och ha en klok
förvaltning av fisket och uttaget. Vi kan konstatera att denna fiskevårdsplan borde
genomförts för ca 150 år sedan!
Bilaga 2 Fakta om gädda och abborre
Gädda
Leken
Gäddan leker i islossningen på grunt vatten, gärna på översvämmade strandängar och
i vegetationsrika grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbt under våren. Det
finns flest gäddyngel i områden med riktigt mycket vegetation på mycket grunt vatten
från 2 till 20 cm. En publikation från Finland visar att tätheten av gädda beror på hur
mycket gammal vass det finns.
Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetationen. Tiden från befruktning till
yngelstadiet tar vanligen 17 till 24 dagar. Genom märkning och återfångst har det
visat sig att gäddan använder samma plats för romläggning år efter år. Det är inte
klarlagt hur gäddan orienterar sig tillbaka och inte heller om de som är kläckta på en
plats kommer tillbaka dit.
Gäddan leker tidigt för att ynglen ska bli fiskätare redan första sommaren. När de
nykläckta larverna börjar söka sin egen föda livnär de sig på djurplankton men
övergår vid 20-30 mm längd till bottendjur och fiskyngel, och då inte sällan
artfränder. Gäddan är med andra ord en utpräglad kannibal. Just denna egenhet utgör
dessutom en av de viktigaste beståndsreglerande mekanismerna hos arten. Andra
viktiga populationsreglerande faktorer är vattenståndet under vår och försommar,
vattentemperaturen samt gäddans revirbeteende.
Tillväxt och ålder
Gäddans tillväxt är beroende av siktdjup och tillgång på bytesdjur. Optimal
temperatur för gädda är 17-18 ºC, då den växer som bäst. Tillväxt är sämst vid
reducerat siktdjup. Gäddan är helt beroende av synen vid jakt och därför är siktdjup
speciellt viktigt för gäddan. Skydd är också viktigt för gäddan, eftersom den står och
väntar på bytet och gör korta angrepp. Mindre vegetation och sämre siktdjup leder
till färre gäddor.
Hanen blir könsmogen vid 2-3 år och honan vid 2-5 års ålder, vid en längd på ca 45
cm. En gädda kan troligen bli en bit över 20 år men detta beror på
vattentemperaturen – gäddan lever kortare tid i ökad vattentemperatur. Gäddans
tillväxt stagnerar över tid och en gädda på 100 cm eller 10 kg kan vara allt mellan 10
och 20 år. På gädda så har åldrar runt 30 år konstaterats. Honorna kan bli mycket
storvuxna, i sällsynta fall över 20 kg.
Längd/vikt hos gädda
12000
10000
vikt (g)
8000
6000
4000
2000
0
0
200
400
600
800
1000
längd (mm)
Relationen mellan vikt och längd hos gädda enligt en nordamerikansk studie.
1200
1400
Revirhävdande rovdjur
Gäddan är en ensam revirhävdande jägare med smygjakt och överrumpling som
specialitet. Revirstorleken står ofta i positiv relation till gäddans storlek; de största
gäddorna lägger beslag på de bästa reviren. Skyddande undervattensvegetation
gynnar gäddans jaktteknik och bidrar samtidigt till minskad revirstorlek. Vid ett
laboratorieförsök visade det sig att gäddan var helt beroende av ett gömsle för att
kunna överrumpla och fånga en öring.
Gäddan jagar bäst på grunt vatten och i en grund sjö kan den utnyttja en större del av
vattenmassan än i en djup sjö. Gäddans fångsteffektivitet är hög i bra och dålig sikt
när den kan välja ut sitt byte eller att upptäcka fisken på attackavstånd. Vid halvdålig
sikt är det fördel för bytesfisken. Gäddan har en fördel om siktlängden är kortare än
attackavståndet som är lika med dess kroppslängd. I en sjö med klart vatten står
gäddan i vegetationen och bytesfisk, så som mört, på öppet vatten. I en sjö med
oklart vatten står gäddan ute i sjön och mörten vid strandkanten.
Olika försök i en bassäng visar hur gäddan agerar ensam eller i grupp. De stora
gäddorna står ensamma, de halvstora i mindre grupper och de riktigt små gäddorna
står i stora grupper. Det är ingen skillnad på attackförmågan eller fångstförmågan om
gäddan är ensam eller står i grupp, men det är skillnad på vad de äter. En ensam
gädda äter olika storlekar av mört. I en grupp med tre gäddor väljer de bara de små
mörtarna eftersom ett stort byte tar tid att svälja och risken är att de förlorar det till
en annan gädda. Gäddan och gösen konkurrerar om bytesfisken – men de står inte
på samma platser i en sjö. Gösens biotop är den öppna vattenmassan och gäddornas
biotop finns inom något hundratal meter från stranden.
Gäddan är som mest aktiv i samband med lek under tidig vår. Gäddorna rör sig mer
än vad man kan tro, i alla fall mellan tillfällena när de äter. Då kan de ha en
favoritplats. En stor gädda kan simma 1,5 kilometer, en mellangädda 500 meter och
de riktigt små håller sig på samma plats. En gädda på 20 cm utnyttjar ett område på
50 hektar medan en gädda på 80 cm utnyttjar ett område på 100 hektar. Små gäddor
håller sig ute i vassbältet medan stora gäddor ger sig ut i den fria vattenmassan. På
vintern vandrar den ut på djupare vatten, vilket gäller för hela grundvattensamhället.
Gäddan kan äta fisk på upp till 60% av sin egen längd, men den föredrar troligen fisk
av mindre storlek. Gäddan äter alla slags fiskar, även sin egen art. Den kan också
fånga ormar, grodor och fågelungar. I flerartsystem dvs. sjöar med gädda, abborre
och mört så består gäddans diet främst av abborre och mört. Gäddan väljer i
huvudsak det bytesslag som det finns gott om. Födovalet kan därför variera avsevärt
mellan olika lokaler och olika tider på året. Den tycks dock föredra mjukfenade fiskar
framför fiskar med hårda och vassa fenstrålar som t.ex. abborre.
Beståndsstorlek
Inom projektet ”ekosysteminriktad adaptiv skötsel av fiske” i Lycksele ville man få
en uppfattning om det totala antalet gäddor i sex sjöar. De fångade så många levande
gäddor som möjligt under våren. Alla gäddor över 40 cm märktes, registrerades och
sattes tillbaka i sjöarna. Under sommaren återfångades sedan gäddorna. Med hjälp av
andel märkta gäddor bland de återfångade gäddorna kunde man sedan beräkna det
totala antalet gäddor i sjön.
Resultatet visade att bestånden av gädda i den här typen av sjöar inte är så starka som
man tidigare trott. Tätheten i de sex sjöarna var mellan 3 och 9 gäddor (större än 40
cm) per hektar sjöyta. Självklart varierar både bestånd och reproduktion från sjö till
sjö, beroende på sjöns ekologi, men projektets resultat kan användas som
utgångspunkt för generella beräkningar. En norsk forskare bedömer att det i en 1,5
kvadratkilometer stor sjö finns det uppskattningsvis ett bestånd på 1000 gäddor, ca 7
gäddor/hektar. I näringsrika sydsvenska sjöar med bra tillgång till föda för gäddor är
produktion och tillväxt givetvis högre, men kanske ändå inte så hög som man i
allmänhet föreställer sig.
Hoten mot gäddan
Gäddan är tålig, klarar låg syrehalt och lågt pH-värde. Gäddan är dock beroende av
vegetation och översvämmade strandzoner där de kan leka på våren. De områdena är
viktiga under hela gäddans liv, bland annat för att gömma sig.
Snabbt sjunkande vattenstånd efter gäddleken får förödande konsekvenser med
torrlagda lekområden. Det leder även till förlust av produktiva översvämningsmarker
vilka är viktiga för ynglets utveckling eftersom de flesta ynglen finns på mycket grunt
vatten med riklig vegetation. När det händer blir stressen stor för ynglen, predationen
blir stor och dödligheten hög. Snabba variationer i vattenstånd medför därför akuta
effekter och stor dödlighet.
Det är sällan brist på lekområden för gäddan i våra sjöar men det finns två risker.
Genom att ständerna växer igen beroende på eutrofiering så blir vassen så tät att
gäddan inte kommer upp till de grundområden där den vill leka. Vid allt för mycket
vegetation finns det också för lite bytesfisk.
Den andra risken som kan utgöra ett hot mot gäddbeståndet är att bra lekområden
och vegetationen försvinner. Vid reglering av sjöar, rensning av åar och älvar,
dränering/utdikning, utbyggnad mot översvämning samt vid markabeten på
stränderna försvinner allt fler stora sammanhängande vassområden som är livsviktiga
för gäddan.
Ett hårt fisketryck mot gädda leder i regel till fler men mindre gäddor som växer
snabbt. Sannolikt spelar kannibalism en huvudroll i dessa regleringsmekanismer. Då
stora gäddor fiskas bort minskar kannibalism vilket ger en ökning av antal gäddyngel.
Eftersom små individer växer fortare än stora ökar även tillväxthastigheten. I vissa
fall kan den ökade tätheten leda till födokonkurrens som reducerar tillväxthastigheten
d.v.s. samma effekt som i ett bestånd av tusenbröder hos abborre. Att fiska ut ett
gäddbestånd verkar dock vara omöjligt. I ett exempel med hårt ”utrotningsfiske”
ledde det endast till minskad individstorlek men ökad populationstäthet.
Varför ska man satsa på stor gädda?
Sportfiske efter stor gädda är eftertraktat och det märks en ökning av intresset. Rent
ekologiskt kan det vara betydelsefullt att en sjö har ett bra bestånd av stora gäddor.
Större gäddhonor har större romkorn. Eftersom större gäddyngel har högre
överlevnad och snabbare kan passera de kritiska, tidiga livsstadierna så är dessa honor
mer värdefulla för gäddbeståndets reproduktionsförmåga än vad små honor är. Detta
är en anledning till att Fiskeriverket tagit fram ett förslag till nya bestämmelser om
fiske i Östersjön som bl.a. går ut på ett fönsteruttag av gäddor i storleken 40-75 cm.
Vattenkvalitén i en sjö kan påverkas av hur balansen mellan rovfisk och småfisk är.
Rovfiskar så som gädda eller gös äter småfisk, som i sin tur äter djurplankton, som i
sin tur äter växtplankton. Finns det för mycket växtplankton blir vattnet grumligt och
fullt av alger. Om det däremot finns mycket djurplankton kommer de att äta
växtplankton vilket ger en sjö klart vatten och undervattensvegetation. Stora
rovfiskar som gädda eller gös, som minskar antalet djurplanktonätare, är ofta
utslagsgivande för att jämvikten i en sjö ska bevaras.
Stora gäddor äter många små gäddor, ca 20 % av födan består av gäddor. Om de
stora gäddorna fiskas bort leder det till minskad kannibalism och de små gäddorna
växer snabbare och blir fler. Ett större antal gäddor leder dock så småningom till
konkurrens om födan och då minskar tillväxthastigheten. Resultatet blir ett bestånd
med många mindre gäddor men inga stora individer.
Åtgärder som kan vidtas om man väljer att värna beståndet av stora gäddor är att
införa någon form av storleksreglering, exempelvis:



Återutsätta alla fångade gäddor över en viss längd ex. 75 cm (ca 2,5-3 kg). Ett
maximimått ger en ökning av antalet stora gäddor (>75 cm) men det ger ett
mindre antal gäddor eftersom de stora gäddorna äter många små gäddor.
Gäddor som återutsätts måste hanteras varligt. Som en följd av ett krav på
återutsättning måste det därför finnas bestämmelser om att huggkrok inte är
tillåtet för att ta upp gädda.
Ett annat alternativ är att införa ett fönsteruttag av gädda, d.v.s. att gäddor
mellan vissa utpekade storlekar, t.ex. 40-75 cm (ca 1-3 kg), får tas upp. Vid ett
fönsteruttag begränsas risken för överuttag samtidigt som storleksstrukturen
bevaras i beståndet. Ett fönsteruttag ger dock ingen större effekt på tätheten.
Införa ett nätförbud riktat mot gädda – möjligen tillåta ryssja där man
skonsamt kan släppa tillbaka gäddor i vissa storlekar.
Abborre
Leken
Abborrens lektid pågår från början av april i söder till juni i norra delen av Sverige.
Leken sker på grunt vatten, ofta i mörker. Honorna fäster romsträngen vid ex. ris,
undervattensvegetation m.m. men även utlagda risvasar kan tjäna som fästpunkter.
Hanarna störtar sedan fram för att spruta sin mjölke över rommen. Rommen
försvaras av honan i flera timmar. Kläckningen tar 2-3 veckor, ynglet är frisimmande
direkt och söker sig ut mot det fria vattnet, där de lever ett pelagiskt liv. I slutet av
juni söker sig de 15-20 mm långa ynglen tillbaka in mot stränderna, där de sluter sig
samman till stora stim samt söker skydd bland vegetationen.
Föda
Abborren är en relativt stationär fisk. Födan under det första året består främst av
djurplankton. En del mindre insektslarver börjar under hösten ingå i födan. Från och
med det andra levnadsåret är olika insektslarver huvudfödan och där ingår också
sländor och fjädermyggor. Större abborrar håller tillgodo med smådjur men vid 15-20
cm längd övergår den ofta till enbart fisk och kräftdjur som föda. I kräftrika vatten
står småkräftor högt upp på matsedeln. Vid stor konsumtion av kräftdjur färgas
abborren, främst på buken, p.g.a. kräftans färgämne - karotin - som färgar abborrens
hudceller.
Tillväxt och ålder
Tillväxten hos abborre är relativt dålig. Vid ett års ålder är abborren i snitt endast 3,5
cm, vid 5 års ålder 13-18 cm. Först vid en ålder av 8-10 år uppnår den en längd på ca
25 cm och en vikt på 0,2 kg. I en del sjöar får abborren en bättre tillväxt när den vid
20 cm längd övergår till en fiskdiet. Hanarna blir könsmogna vid en längd på 10-12
cm och en ålder på 2-3 år. Honorna blir inte könsmogna förrän de uppnår en längd
av ca 20 cm, vilket motsvarar flera års åldersskillnad mot hannarna. Abborre blir
vanligtvis inte äldre än 10-15 år; en abborre på 22 år har konstaterats. Honan kan
uppnå en längd kring 50 cm och vikt över 4,5 kg. Hanen väger sällan över 0,5 kg.
Längd/vikt hos abborre
1800
1600
1400
vikt (g)
1200
1000
800
600
400
200
0
0
100
200
300
400
500
600
längd (mm)
Relationen mellan vikt och längd hos abborre i Bysjön, Årjängs kommun. Data bygger på provfisken
från år 1989 till år 2002.
Ålder/längd abborre
16
14
12
ålder
10
8
6
4
2
0
0
100
200
300
400
500
600
längd (mm)
Relationen mellan ålder och längd hos abborre i Bysjön, Årjängs kommun. Data bygger på provfisken
från år 1989 till år 2002
Livsmiljö och hot
Abborren är tålig mot varierande vattenkvaliteter och påträffas i de flesta olika
sjötyper. Den är relativt okänslig för vattnets pH-värde men är dock krävande vad
det gäller syrgashalten. Här ligger gränsvärdet vid 3-3,5 mg/l. Abborren håller sig i
täta stim med varierande storlekar inom gruppen. Eftersom den kräver god
syretillgång påträffas de på olika djup i olika sjöar. I en skogstjärn kan de finnas ner
till 2-3 meters djup och i syrerika djupa sjöar förekommer den ända ner till 50-60
meters djup. Under vintern finns abborren på djupbottnar ända ner till 60 meter.
Sommartid samlas abborren gärna i vegetationen på grunt vatten.
Tusenbrödrabestånd
Tusenbrödrabestånd av abborre i sjöar är något som man känt till länge. En ofta
felaktig uppfattning är att det uppkommer på grund av en hög rekrytering varje år
och att sjön därför blir överbefolkad av småväxta individer. I själva verket är
tillgången på föda låg och fiskarna konkurrerar om samma typer av bytesdjur. Då
olika stora fiskar konkurrerar om små bytesdjur som djurplankton och insektslarver
har de mindre fiskarna en konkurrensfördel och kan växa snabbare än de större.
Effekterna blir att små individer kan växa relativt bra medan de större individerna
växer långsamt eller inte alls. Konsekvensen blir ett tätt bestånd med småväxta
individer av olika åldrar.
I fiskbestånd som enbart består av ensartbestånd av rovfisk är enda möjligheten för
de större fiskarna att äta bytesdjur som är för stora för de små. Denna resurs är i de
flesta fall mindre fiskar av samma art. Generellt kan man säga att den maximala
längden hos en artfrände som en kannibal kan äta utgör ca 40 – 50 % av den egna
längden. Under perioder när könsmogna kannibaler är väldigt vanliga konsumerar de
i stort sett alla nyfödda individer väldigt snabbt (>99% dödlighet på två veckor)
vilket leder till att kannibalerna har en stor effekt på överlevnaden av nyfödda
individer.
Detta ger ingen ökad tillväxt till kannibalerna eftersom de yngel som äts upp har en
liten storlek och det sker under kort tidsperiod. Kannibalerna blir därför förkrympta
och börjar dö bort på grund av ålder och resursbrist. Detta leder till ökad överlevnad
av årsyngel och eftersom de lever längre blir de också större varför kvarvarande
kannibaler kan växa sig till mycket större storlek. Sjöarna karakteriseras efter några år
av ett fåtal stora individer/kannibaler.
Efter ett antal år återgår sjön till ett tusenbrödrabestånd eftersom antalet mindre
abborrar ökar under denna period då de stora kannibalerna inte har kapacitet att
tunna ut beståndet av mindre individer. Sjön återgår till ett tillstånd med kraftig
konkurrens om djurplankton och insektslarver samtidigt som ynglen äts upp tidigt av
en stor mängd småväxta tusenbröder.
Bilaga 3 Tre exempel på förvaltningsåtgärder
Brännsjön i Västerbotten
I Brännsjön i Västerbotten gjorde man ett försök med successiv utfiskning. Man ville
se om fångsten av stora abborrar skulle minska genom att göra upprepade provfisken
natt efter natt. Om beståndet successivt skulle minska så kan man göra en skattning
av beståndet. Med en insats om fem nät varje dag så blev resultatet 231, 230 resp 114
abborrar per dag, men om man bara ser till abborrar större än 200 mm så var
fångsten 29, 9 resp. 2, d.v.s. en stark sjunkande trend. Antalet stora abborrar som var
fångstbara minskade snabbt.
Om man använder gängse formler för beräkning av total population vid utfiske så
kan antalet fångstbara abborrar över 200 mm skattas till 41,0 ± 2,6 individer.
Nätfiske är således mycket effektivt och antalet stora abborrar få; 41 abborrar i en 40
ha stor sjö innebär 1,05 stora abborrar per hektar. Det fanns dock endast 16
abborrar, större än 250 mm i den 40 ha sjön vilket kan jämföras med försöket i
Trehörningen där det fanns 8 abborrar större än 250 mm i den 31 ha stora sjön.
Resultatet pekar på att det i mindre skogssjöar med populationer av gädda, abborre
och mört finns ca 0,25–0,40 fångstbara abborrar/ha
På abborre inom intervallet 151-200 mm märktes också en utfiskningseffekt. För
mindre abborre och mört förelåg ingen utfiskningseffekt, troligen beroende på deras
mindre vandringsområde. När det gäller gädda så förelåg det heller ingen tydlig
utfiskningseffekt. Om man ändå räknar på dessa data så skattas den totala
gäddpopulationen över 400 mm till 11,9 (± 16,4) på 40 ha (0,3 gädda/ha). Denna
skattning av gäddpopulation bör användas med stor försiktighet då beräkningar
enligt utfiske inte ska användas vid en fångsteffektivitet på 25 % eller lägre.
Försöket visar vilka drastiska effekter tre nätters nätfiske har på en sjös
abborrbestånd. Under försöket med tre nätters nätfiske minskade antalet stora
abborrar snabbt. Insatsen bör sannolikt påverka sjöns abborrpopulation i många år
framöver eftersom de abborrar på över 300 mm som fångades säkerligen var över 8
år och abborrarna över 200 mm säkerligen är över 4 år. Slutsatsen är att för en
förvaltning med syfte att skapa troféfiskar kan inte ens ett mycket begränsat nätfiske
tillåtas.
Trehörningen i Östergötland
I Trehörningen har ett försök med utgallring av mört och småabborre genomförts.
Trehörningen är en liten skogssjö i Östergötland på 31 ha. Sjön är näringsfattig men
humös med en totalforforhalt på omkring 10µg/l och totalkväve på omkring 500
µg/l. Sjön har ett största djup på 8 meter och är inte påverkad av försurning.
Metoden som tillämpats bygger på att varannan nivå i den biologiska näringskedjan
är fiendens fiende. Genom att fånga småmört och småabborre i bottengarn minskar
betestrycket på djurplankton. Dels blir det mer djurplankton som äter alger vilket
minskar övergödningen, dels blir det mer djurplankton som föda åt de kvarvarande
abborrarna som kan växa snabbare och övergå till att bli rovfiskar.
Abborrpopulationens längdstruktur i Trehörningen var typisk för en skogssjö.
Huvuddelen av abborrarna var under 15 cm och endast ett fåtal abborrar över 20 cm
förekom. Syftet med projektet var att öka medelvikten och tillväxten på abborre och
därigenom öka förekomsten av matabborre genom att glesa ut beståndet. Utfisket av
fisk, främst abborre och mört, skedde med hjälp av små bottengarn. Sedan år 2000
har man tagit upp 4 ton fisk (i medeltal 11 kg/ha och år). Utfiskningen bedrevs under
perioden slutet på april till mitten av sommaren. Arbetsinsatsen var årligen 10
persondagar.
Det nioåriga försöket med utgallring av småabborre och mört i Trehörningen gav en
förbättrad tillväxt för mellanstor abborre och en ökad andel stor abborre.
Avkastningen ökade successivt med uttaget av småfisk ur sjön. Antalet stora abborrar
per hektar ökade från 0,25 till 6 vilket innebär ett årligt uttag på 1-1,5 kg.
Åldersanalyser visar att tillväxten har blivit snabbare vilket beror på att abborrarna
har gott om djurplankton när de är små och kan snabbt övergå till fiskföda.
Det är maktbalansen mellan mört/braxen, abborre och gädda som ska förändras.
Alla storlekar av mört och braxen ska tas upp ur sjön, så mycket man kan. Sedan ska
all fångad abborre som är mindre än 15 cm bort. Vid den storleken övergår
abborrarna från planktonföda till fiskföda. I försöket i sjön Trehörningen togs även
mindre fiskätande abborrar bort. Man satte gränsen till 25 centimeter. Mängden stor
abborre ökade med 23 gånger.
Vilka gäddor som ska fiskas upp eller återutsättas beror på vad sjön ska användas till.
Vill man fiska ”stora gäddor” kan det vara lämpligt att ta upp alla gäddor inom ett
fönster mellan ett och tre kilo. Då säkras gäddbeståndet samtidigt som det blir en
stor andel riktigt stora gäddor. Om sjön ska producera så många kilo matfisk som
möjligt så ska även de stora gäddorna tas upp.
Lycksele i Västerbotten
Ett annat projekt har genomförts i Lycksele där fiskevårdsområdesföreningen
arrenderade ut sex sjöar till Umeå universitet. Sjöarna som står till projektets
förfogande, har undantagits från allt fiske under projekttiden. För att få en
uppfattning om det totala antalet gäddor så fångades så många levande gäddor som
möjligt under våren. Alla gäddor över 40 cm märktes, registrerades och släpptes
tillbaka. Under sommaren återfångades sedan gäddorna och med hjälp av andel
märkta gäddor bland de återfångade gäddorna kunde man sedan beräkna det totala
antalet gäddor i sjön. I inledningen av projektet var tätheten i de sex sjöarna mellan
tre och nio gäddor (större än 40 cm) per hektar sjöyta.
För att se hur ett fiskbestånd reagerar på ett fisketryck så delades sjöarna in i tre
grupper vid återfångsten.
 I två av sjöarna återutsattes alla fångade gäddor. Sjöarna motsvarar referenser
utan fisketryck.
 I två andra sjöar har alla gäddor över 40 cm avlägsnats under sommarfisket, i
genomsnitt 2,5 gäddor/ha, för att se hur beståndet reagerar på ett hårt
fisketryck.
 I de två sista sjöarna gjordes på samma sätt men alla gäddor som var större
än 60 cm sattes tillbaka. Det blir alltså ett s.k. fönsteruttag på storlekar mellan
40-60 cm, ca 0,6-1 gädda/ha.
Största skillnaden uppmättes mellan sjöarna ”utan fisketryck” och sjöarna som
intensivfiskades. Resultatet av ett upprepat hårt fiske med ett minimimått blev att de
större gäddorna (>50 cm) minskade med ca 30 %. Storleksfördelningen för gäddor
>40 cm försköts mot minimigränsen.
Om man varje år fiskar upp motsvarade en tredjedel av alla gäddor över 40 cm, i det
här fallet 2,5 gäddor/hektar så minskar antalet vuxna gäddor och storleken närmar
sig 40 cm. Då har man passerat gränsen för ett uthålligt fiske. En slutsats är att ett
sportfiske med minimimått som enda begränsning snabbt kan försämra
gäddbeståndets status.
I sjöarna med fönsteruttag var effekterna av fisket inte lika tydliga. Mängden gäddor
över 60 cm ökade inte utan låg på samma nivå under hela projekttiden. Med ett
fönsteruttag kan man däremot begränsa risken för ett överuttag samtidigt som man
behåller storleksstrukturen i beståndet.
I samband med undersökningen av fisketryckets påverkan så testades även en
sportfiskares fångst-effektivitet samt om den påverkas av gäddbeståndets täthet. En
timmes ansträngning resulterade i en fångst på 0,2-0,6 gäddor och det fanns inget
samband mellan tätheten av gädda och effektiviteten. En 10 ha stor sjö med ett
bestånd av fem vuxna gäddor per hektar d.v.s. 50 gäddor tål ett uttag på högst 15
gäddor per år. Kvoten kan vara fylld efter mellan 30-75 timmars sammanlagt
sportfiske.
Enligt Pär Byström, Umeå universitet har det gjorts omfattande studier av olika
storleksregleringar och dess effekter i Nordamerika. Maximimått är en reglering som
har infördes där i ett antal sjöar vilket innebär att gäddor större än 60 cm fick tas
upp. Resultaten visade att andelen gäddor större än 60 cm ökade med ca 20 % och
att andelen gäddor större än 75 cm också ökade men relativt lite.
I Nordamerika tillämpas även en annan reglering s.k. ”slot-limit” eller
intervallbegränsning vilket innebär att tillämpar ett storleksintervall där man inte får
ta upp fisken. Med en intervallbegränsning på 50-70 cm ökade man andel gäddor i
intervallet men andelen gäddor större än övre storleksgränsen var konstant.
Pär Byström säger att oberoende av vilken typ av storleksreglering man tillämpar så
får den positiva effekter på de storlekar man väljer att skydda. Vill man bibehålla och
eller återskapa möjligheterna att fånga stora gäddor och samtidigt tillåta ett uttag av
gädda för konsumtion är fönsteruttag och maximimått att rekommendera. Hur
nivåerna på dessa gränser ska se ut varierar då maxstorleken på gäddor skiljer sig
kraftigt åt mellan olika sjö-system oberoende om de är fiskade eller inte.
Bilaga 4 Åtgärdsområden för kalkning
Faktarutor som ingår i fiskevårdsplanen
Fiskevårdförening - Fiskevårdsområde - Fiskevårdsområdesförening
År 1913 kom den första lagen om gemensamhetsfiske och vid samma tid började det
att bildas fiskevårdsföreningar. Lagen var i bruk fram till 1960 då den ersattes av den
första lagen om fiskevårdsområden. Nu började allt fler fiskevårdsföreningar (Fvf)
ombildas till fiskevårdsområden (Fvo) istället, och en fiskevårdsområdesförening
(Fvof) som förvaltar fisket. Genom det kunde en samordnad fiskevård utövas. Det
blev också möjligt att göra en fördelning av fisket mellan delägarna och även att
upplåta fiske till allmänheten. Processen med att bilda föreningar var dock
omständlig och därför reviderades lagen. Den nya lagen om fiskevårdsområden
trädde i kraft januari 1982. I samband med det ombildades alla föreningar som
tillkommit enligt äldre lag automatiskt till fiskevårdsområden och
fiskevårdsområdesföreningar. Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden är en s.k.
ramlag som sätter ramarna för hur fiskevårdsområden bildas och hur verksamheten
ska bedrivas. Fiskerättsägarna har genom fiskevårdsområdesföreningen stora
möjligheter och ansvar för att forma verksamheten efter egna förutsättningar och
önskemål.
Målen med fiskevårdsområden är att:
 Arbeta med en användbar förvaltning av fiskeresursen
 Öka allmänhetens möjligheter att fiska
Fiskevårdsområdesföreningen och dess nätverk har ofta bra förutsättningar att lyckas
med en anpassad förvaltning. Förändringar i sjöar och vattendrag observeras ofta
först av dem som nyttjar vattnen och som lever nära, vilket medlemmarna gör.
Lokala fiskerättsägare som har bott länge på platsen har ofta både historisk och lokal
kunskap om området och dess vatten. Om den kunskapen används i förvaltningen av
sjöar och vattendrag och om föreningen provar nya metoder utifrån sina erfarenheter
så utvecklas kunskapsbasen hela tiden.
Fiskerätt
Ägande av fiskerätt är skilt från ägande av vatten och strand. Det innebär att man
inte automatiskt är fiskerättsägare för att man äger en bit av en sjö eller en bit av
stranden. För att ha fiskerätt måste denna rättighet vara inskriven i fastighetsregistret.
Det räcker alltså inte att fisket nämns köpekontraktet. Förändringar av fiskerätt kan
endast ske genom förrättning av Lantmäteriet.
Fiskerätten följer byns gränser. Man kan alltså ha fiskerätt utan att ha strandrätt eller
vattenrätt och man kan ha fiskerätt utanför en annan fastighets strand. Är fisket
oskiftat har man rätt till fiske överallt i byns fiskevatten, oavsett utanför vilken
fastighet det ligger.
I samband med att ett fiskevårdsområde bildas görs en fiskerättsutredning och en
fiskerättsförteckning arbetas fram. Dessa handlingar redovisar vilka fastigheter som
har fiskerätt i fiskevårdsområdet, om fiskerätten är enskild (skiftad) eller samfälld
(oskiftad) och hur stor andel som respektive fastighet har av fiskevårdsområdets
fiskevatten.
Vattnets status enligt vattenförvaltningen
Vattenförvaltningen utgör en ram för all vattenplanering och vattenvård inom EU.
Syftet med vattenförvaltningen är att förbättra och bevara god kvalitet i vår
vattenmiljö, både ytvatten - sjöar, vattendrag, kustvatten - och grundvatten. Målet är
att alla vatten ska ha god status år 2015. I kartläggningsarbetet ingår därför att
beskriva det nuvarande tillståndet i vatten och att klassificera samtliga
vattenförekomster utifrån ett antal statusklasser.
Ekologisk Status
Den ekologiska statusen bedöms med hjälp av tre kvalitetsfaktorer: god biologi (med
bl.a. stabila fiskförekomster) artrik bottenfauna och rätt planktonsammansättning,
kemisk-fysikaliska förhållanden där man tittar på bl.a. försurning och övergödning
samt hydromorfologi med bl.a. bottenstruktur ex. flottledsrensning, flödesdynamik
och fragmentering. Bedömningen av ekologisk status har gjorts efter en femgradig
skala; hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig.
I de vattenförekomster där den ekologiska statusen har klassificerats till måttlig,
otillfredsställande eller dålig har Vattenmyndigheten bedömt att det finns skäl att
fastställa miljökvalitetsnormen till god ekologisk status med tidsfrist till 2021. Det är
ekonomiskt orimligt och/eller tekniskt omöjligt att vidta de åtgärder som skulle
behövas för att uppnå god ekologisk status 2015. Om alla möjliga och rimliga
åtgärder vidtas kan god ekologisk status förväntas uppnås 2021.
Kemisk status
Den kemiska ytvattenstatusen bygger på uppmätta halter av enbart prioriterade
ämnen. Bedömningen av kemisk ytvattenstatus har gjorts efter en tvågradig skala:
god status eller ej god status.
Inom EU:s vattenförvaltning är gränsvärdet för kvicksilver i fisk 0,02 mg/kg. Det
låga värdet är satt för att skydda fåglar och däggdjur som lever på fisk och andra
vattenlevande organismer. Sjöar och vattendrag med fisk som överskrider detta
gränsvärde anses inte uppnå god kemisk status, vilket idag är fallet för samtliga sjöar,
vattendrag och kustvatten i Sverige. Fisk som livsmedel har ett allmänt EUgemensamt gränsvärde på 0,5 milligram per kilogram(mg/kg).
Kvicksilver
Höga halter av kvicksilver i fisk är ett problem i många sjöar och vattendrag.
Förutom metylkvicksilver som förekommer i fisk, finns kvicksilver i många olika
former och föreningar bl.a. som metalliskt kvicksilver, förr vanligt i termometrar. Det
finns höga halter av kvicksilver i marken idag. Orsaken är eldning av fossila bränslen
som kol och olja men också tidigare användning av kvicksilverföroreningar inom
jordbruk, pappers- och massaindustri. Via nederbörd hamnar kvicksilvret så
småningom i skogsmarken där det binder hårt till humuspartiklar d.v.s. döda
växtdelar som håller på att brytas ned.
Humus läcker naturligt från exempelvis våtmarker, ofta kan man se det som
brunfärgning av vatten. Men även skogsbruksåtgärder kan göra så att humus
transporteras ut från skogsmarken till sjöar och vattendrag. När humus läcker ut i
vattnet vid körskador i anslutning till bäckar, följer både kvicksilver och
metylkvicksilver med. Metylkvicksilver är mycket giftigt och tas lätt upp av levande
organismer. Det anrikas i näringskedjor, vilket innebär att rovdjur får ett högre
innehåll av metylkvicksilver än växtätare. För att hålla nere halten av metylkvicksilver
i en sjö är det alltså viktigt att minimera utflödet av humus genom en god hänsyn
mot mark och vatten vid skogsbruk i avrinningsområdet.
Vattenkemi och bedömningsgrunder
Vattnets surhetsgrad anges som pH-värde. Normala pH-värden i sjöar och
vattendrag är oftast 6-8. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vatten drag i
samband med snösmältning eller hög vattenföring. Höga pH-värden kan under
sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxidupptaget
vid fotosyntesen. Vid pH-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar som
nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga
bottenfaunaarter mm. Vid pH-värden under ca 5 sker drastiska förändringar och en
kraftig utarmning av organismsamhällen. Låga pH-värden ökar dessutom många
metallers löslighet och därmed giftighet. Vattnets surhetsgrad delas in enligt följande:
>6,8 Nära neutralt
6,5 – 6,8 Svagt surt
6,2 – 6,5 Måttligt surt
5,6 – 6,2 Surt
≤5,6 Mycket surt
Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen.
Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att
motstå försurning. Vattnets buffertkapacitet med avseende på alkalinitet (mekv/l)
delas in enligt följande:
>0,20 Mycket god buffertkapacitet
0,10-0,20 God buffertkapacitet
0,05-0,10 Svag buffertkapacitet
0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet
≤0,02 Ingen el obetydlig buffertkapacitet
Totalfosfor (μg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet.
Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor
tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och att syrebrist uppstår.
Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalfosforhalt (μg/l) bedöms enligt
följande:
≤12,5 Låga halter
12,5-25 Måttligt höga halter
25-50 Höga halter
50-100 Mycket höga halter
>100 Extremt höga halter
Totalkväve (μg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Tillförsel av kväve
anses utgöra den främsta orsaken till eutrofieringen (övergödningen) av våra
kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar,
genom läckage från jord- och skogs bruksmarker samt genom utsläpp av
avloppsvatten.
Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalkvävehalt (μg/l) bedöms enligt
följande:
<300 Låga halter
300-625 Måttligt höga halter
625-1250 Höga halter
1250-5000 Mycket höga halter
>5000 Extremt höga halter
Siktdjup (m) ger information om vattnets färg och grumlighet och mäts genom att
man sänker ned en vit skiva i vattnet och genom vattenkikare noterar när den inte
längre kan urskiljas. Därefter dras skivan upp igen och man noterar när den åter syns.
Medelvärdet av dessa djupvärden utgör siktdjupet, som klassas enligt följande:
≥8 Mycket stort siktdjup
5-8 Stort siktdjup
2.5-5 Måttligt siktdjup
1-2.5 Litet siktdjup
>1 Mycket litet siktdjup
Miljön styr fiskproduktionen och uttaget
Fiskeproduktionen i ett vatten är beroende av en rad olika faktorer som kan delas i
fem huvudtyper:
1. Klimat (temperatur, vattenflöde)
2. Avrinningsområdets bördighet (vattenkvalitet, närsalter)
3. Morfologi (sjöns utseende, vattendrags lutning, vattenomsättning)
4. Förekommande arter
5. Nyttjandet
Av den totala fiskproduktionen som produceras i en sjö under ett år kan endast en
mindre del fiskas upp. Beroende på typ av vatten och fiskbestånd ligger ett uthålligt
uttag på 10-30 % av den årliga produktionen. Till exempel i en sjö som producerar
100 kg gädda per år kan 10-30 kg gädda årligen fiskas ur sjön utan att
fiskproduktionen störs. Däremot kan storleksfördelningen rubbas.
Hur hårt ett bestånd kan skattas beror alltså på många faktorer. Fiskproduktion kan
beräknas genom standardiserade provfisken och åldersbestämning, men det är en
svår och kostsam metod. Det finns dock ett antal mer eller mindre precisa
beräkningar för skattning av fångstuttaget (avkastningen) som vi tillämpar för
beräkning av avkastning i sjöarna.
Vattenhänsyn i skogsbruket
Vid skogsbruksåtgärder i anslutning till sjöar och vattendrag ska hänsyn tas till
vattnet och dess värden. Vattenmiljöer kan påverkas negativt av skogsbruk på
huvudsakligen två sätt. Avverkning av kantzoner och uttransport av slam, humus och
finkornigt material i samband med markskador.
Markskador kan uppkomma vid körning av såväl traktor som skördare och skotare
m.m. Körspår och provisoriska vägar riskerar att fungera som diken och snabbt föra
ut stora mängder material i vattendragen. Slam och finkornigt material sätter sedan
igen och hindrar syretransporten i vattendragets bottnar vilket leder till problem för
organismer som är beroende av dessa som livsmiljöer (t.ex. flodpärlmussla) eller för
sin reproduktion (t.ex. öring). Humus riskerar också att transportera ut kvicksilver
från marken till vattendraget.
Landmiljön vid sidorna av vattendraget – kantzonen - påverkar vattendraget
och har flera viktiga funktioner som försvinner vid avverkning.
 Träd i kantzonen ger skugga vilket reglerar vattentemperaturen. Vid en god
beskuggning av vattendraget blir sommartemperaturerna lägre vilket är viktigt
för exempelvis öring.
 Träd och buskar i kantzonen tillför vattendraget näring i form av nedfallande
löv och insekter, vilka utgör basen för näringskedjorna i små rinnande vatten.
 Från kantzonen tillförs också död ved som utgör gömställen och skapar
mikromiljöer i vattnet. Trädrötter som sträcker sig ut i vattnet är också
utmärkta gömställen.
 I kantzonen fastnar partiklar och näringsämnen, vilket hindrar övergödning
och minskar risken för uttransport av slam, humus och finkornigt material till
vattendraget.
 En trädbevuxen kantzon jämnar också ut flödestoppar och minskar
erosionen i strandkanten.
För att undvika skador på vattendragen kan följande tumregler tillämpas:
 Lämna alltid en ordentlig kantzon mot vattendrag vid skogsbruksåtgärder.
Gynna gärna löv i kantzonen vid röjning eller gallring.
 Undvik alltid körning i kantzonen, speciellt på blöt och fuktig mark.
 Vid passage av större vattendrag skall en tillfällig bro anläggas. Försök att
samarbeta med andra skogsägare inom avrinningsområdet för att hitta bra
basvägar på fastmark och kanske bygga fasta broar över vattendrag.
 I mindre bäckar < 1 meters bredd ska överfarter ske på fast mark där det blir
så lite skada som möjligt. Kör aldrig i eller över vattendrag om det finns risk
för utflöde av slam eller humus.
 Om körning i sluttande terräng ned mot vattendraget är absolut nödvändigt,
skall hjulspåren avledas med jämna mellanrum till växtliga bestånd eller
anlagda sedimentationsbassänger
 Låt inte diken mynna direkt ut i vattendrag utan anlägg rejäla slamfällor eller
låt dikets vatten översila marken sista biten mot sjön eller vattendraget.
 Låt döda träd ligga kvar i vattnet
Planera skogsbruksåtgärder på barmark och ta hänsyn alltid hänsyn till tjällossning,
väder och jordart.

Förvaltningsplan Östervallskogs FVO

Transcription

Similar documents

Karta över fiskeområdet

Fiske i Nordanstig

Gissjö FVO

en vildmarksälv i norr

Allt större skaror upptäcker tjusningen med jerk och

nedre Vojmsjöns fvo - Jakt och Fiske i Södra Lappland

Läs mer... - Kalix Sportfiskeklubb

5 Länsstyrelsen - Jakt och Fiske i Södra Lappland

NaturrårdskSrket RAPPOR1 Cesium i den marina miljön runt