Fiskevårdsplan Skärvsjön - Leader Västra Småland LEADER Västra

Transcription

Fiskevårdsplan
Skärvsjön
Fiskevårdsplan Skärvsjön
Uppdragsgivare:
Leader Västra Småland
Kontaktperson: Sofia Skörde
Tel. 0370- 33 10 30
E-post: [email protected]
2
Utförare:
Huskvarna Ekologi
Projektansvarig:
Fredrik Nöbelin
Rapportskrivare:
Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson
Kvalitetsgranskning:
David Melle, Gnosjö kommun
Kontaktperson:
Fredrik Nöbelin
Tel. 036-13 20 40
E-post. [email protected]
Omslag:
Förekommande fiskarter i Skärvsjön
Illustrationer:
Frida Axell Grafik & illustration
Innehållsförteckning
FÖRORD ..................................................................................... 6
1.
INLEDNING ......................................................................... 7
2.
MATERIAL OCH METODIK ...................................................... 8
3.
SKÄRVSJÖNS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ...................... 9
3.1 ÄGOFÖRHÅLLANDEN ................................................................................................................ 9
3.2 FÖRENINGENS BILDANDE......................................................................................................... 11
3.3 FÖRENINGENS STYRELSE.......................................................................................................... 13
3.4 STADGAR ............................................................................................................................. 14
3.5 FISKEKORTSFÖRSÄLJNING ........................................................................................................ 17
3.6 SERVICE OCH AKTIVITETER ....................................................................................................... 18
4.
SJÖBESKRIVNING .............................................................. 19
4.1 VATTENKVALITET ................................................................................................................... 20
4.2 STATUSBEDÖMNING .............................................................................................................. 24
4.3 OMRÅDETS GEOLOGI, NATUR OCH KULTUR ................................................................................. 25
4.4 FÅGELFAUNA ........................................................................................................................ 27
5.
FISKBESTÅNDET ................................................................ 29
5.1 ABBORRE ............................................................................................................................. 30
5.2
MÖRT ......................................................................................................................... 31
5.3
GÄDDA ........................................................................................................................ 32
5.4
GERS........................................................................................................................... 33
5.5 SIK ..................................................................................................................................... 34
5.6 LAKE ................................................................................................................................... 36
5.7 ELRITSA ............................................................................................................................... 37
5.8 SUTARE ............................................................................................................................... 38
5.9 SIKLÖJA ............................................................................................................................... 39
5.10 ÅL .................................................................................................................................... 40
6.
KRÄFTBESTÅNDET ............................................................. 41
7.
LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ..................................... 43
7.1 PLANKTON, BOTTENFAUNA, PÅVÄXT SAMT LAND- OCH VATTENVÄXTER............................................. 44
7.2 NÄTPROVFISKE 1982 ............................................................................................................. 48
7.3 SIKPROVFISKE 1982 .............................................................................................................. 48
3
7.4 NÄTPROVFISKE 1993 ............................................................................................................. 49
7.5 NÄTPROVFISKEN 2003 OCH 2012............................................................................................ 55
8.
FISKEVÅRDEN ................................................................... 64
8.1 REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE ............................................................................................. 64
8.2 FISKETILLSYN ........................................................................................................................ 65
8.3 MINKBEKÄMPNING ................................................................................................................ 66
8.4 UTSÄTTNINGAR UTFÖRDA AV SKÄRVSJÖNS FVOF .......................................................................... 66
8.5 ÅLPLAN LAGAN ..................................................................................................................... 67
9.
MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH PÅVERKAN PÅ SJÖN .............. 68
9.1 FÖRSURNING OCH KALKNING ................................................................................................... 68
9.2 NÄRSALTER .......................................................................................................................... 69
9.3 REGLERING........................................................................................................................... 69
9.4 MILJÖGIFTER ........................................................................................................................ 70
9.5 UTSLÄPPSKÄLLOR .................................................................................................................. 70
9.6 FÖRORENAD MARK ................................................................................................................ 71
9.7 MARKANVÄNDNING............................................................................................................... 71
10.
VATTENDOMAR .................................................................. 72
11.
FISKET OCH UTTAGET ........................................................ 72
12.
MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG............................................... 74
12.1 FÖRVALTNING..................................................................................................................... 77
12.2 VATTENKVALITET ................................................................................................................. 79
12.3 ÅTGÄRDER FÖR FISKBESTÅNDET .............................................................................................. 81
12.4 UTSÄTTNINGAR AV FISK ........................................................................................................ 82
12.5 KRÄFTBESTÅNDET ................................................................................................................ 83
12.6 FISKETILLSYNEN ................................................................................................................... 84
12.7 ÖVRIGA ÅTGÄRDER .............................................................................................................. 84
REFERENSER ............................................................................. 85
BILAGA 1. DJUPKARTA................................................................ 88
BILAGA 2. BESLUT OM BILDANDE AV SKÄRVSJÖNS FVOF ............... 89
BILAGA 3. ORDLISTA SJÖTERMER ................................................ 90
BILAGA 4. ORDLISTA VATTENKEMISKA PARAMETRAR..................... 91
BILAGA 5. BOTTENFAUNA, MAKROFYTER, VÄXTPLANKTON,
CYANOBAKTERIER, PÅVÄXT OCH DJURPLANKTON .......................... 92
4
BILAGA 6. EFFEKTER AV MILJÖGIFTER ......................................... 96
BILAGA 7. SPRIDNINGSKARTOR KALK .......................................... 97
BILAGA 8. ENKÄT RIKTAD TILL FISKERÄTTSÄGARE ........................ 99
BILAGA 9. ENKÄT RIKTAD TILL FISKEKORTSKÖPARE.....................101
BILAGA 10. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK .......................................103
BILAGA 11. ETT URVAL TIDNINGSURKLIPP ..................................104
5
Förord
Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att
utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga
fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och
Jönköping. Skärvsjöns fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta i
utarbetandet av en fiskevårdsplan. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till
arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla
inblandade parter.
Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening som
bidragit med kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och
deltagit vid nätprovfisket. Ett stort tack riktas även till Sofia Skörde, projekthandläggare
vid Leader Västra Småland, samt David David Melle på Gnosjö kommun som lämnat
synpunkter på planen.
Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig
information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av
Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi.
Huskvarna 2013-05-27
Fredrik Nöbelin
6
1. Inledning
Skärvsjön ligger i ett område som bär spår av en lång mänsklig aktivitet, där stenålderslämningar samsas med modernare industrilämningar. Antropogen påverkan har skett i
synnerhet strax nedströms Skärvsjön i Skärvån, där kulturarvet bevarats i form av
dammar och gamla bruksmiljöer. Trots närheten till dessa starkt utnyttjade områden har
Skärvsjön varit en tämligen opåverkad sjö. Miljöerna kring sjön har inte förändrats
mycket under årens lopp, men på senare år har påverkan från surt nedfall inte kunnat
undvikas. Sjöns betydelse för hushållen kring sjön har med största sannolikhet varit stor.
Fångst av abborre och gädda samt under 1900-talet sik, har tillfört behövlig mat till
människorna i bygden.
Sedan Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening bildades 1978 har sjöns betydelse ökat
även för människor bortom närområdet, främst som rekreationskälla. Sportfisket i sjön
är inte omfattande, men är ett viktigt komplement till områdets övriga sevärdheter och
upplevelser. Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening har alltsedan starten agerat för att
gynna sjöns vattenkvalitet, fiske och fiskfauna genom att påverka myndigheterna att
starta kalkning av sjön och dess tillflöden, men även genom att administrera ett fiske för
allmänheten.
Under senare år har fiskevårdsområdesföreningen observerat en negativ utveckling hos
vissa arter i sjön. Då föreningen gavs möjlighet att ingå i ett projekt drivet av Leader
Västra Småland, där målet var att utarbeta fiskevårdsplaner för olika sjöar, beslöt
styrelsen att delta. Målet med fiskevårdsplanerna är att ge en historisk återblick på
föreningen och dess arbete, beskriva sjön och dess närområde samt belysa de nutida
förhållandena i sjön.
Fiskevårdsplanen tar därefter hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån
detta åtgärder för det fortsatta arbetet i sjön. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder
för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska
undersökningar och förändringar i förvaltningen. Målet med fiskevårdsplanen är nå fram
till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk och kräfta är uthålligt och i längden
gynnar alla inblandade parter.
7
2. Material och metodik
Underlaget till fiskevårdsplanen härstammar från en mängd olika källor. Mycket
underlag har erhållits från olika myndigheter, såväl muntliga uppgifter som utdrag ur
databaser och material i pappersformat, bl. a verksamhetsöversikter, beslut,
ansökningshandlingar m.m. De databaser som använts som underlag presenteras nedan
i tabell 1. Utöver detta har den information som hittats i föreningsarkivet, varit av stor
betydelse vid utarbetandet av planen.
Tabell 1. Databaser som använts vid genomförandet av planen.
Källa
Myndighet
Artdatabanken
Artdatabanken, SLU
Databasen för sjöprovfiske, NORS
Institutionen för akvatiska resurser, SLU
Fiskregistret
Länsstyrelsen i Jönköpings län
Planktondatabasen
Sjöregistret
Utsättningsregistret
Vattenkemidatabasen
VattenInformationsSystem Sverige (VISS)
Vattenmyndigheten
Fornsök
Riksantikvarieämbetet
Skogens Pärlor
Skogsstyrelsen
Viktiga källor vid genomförandet av föreliggande rapport har varit de uppgifter som fåtts
av fiskerättsägarna i fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna har ofta unika kunskaper som
inte kan erhållas på annat sätt.
Kontinuerliga undersökningar av Skärvsjöns vattenkemi har bedrivits sedan före
kalkningsverksamheten startade. I övrigt har antalet undersökningar som kan ge ett
underlag för bedömning av sjön, varit tämligen få. I den mån dessa har hittats har de
utvärderats och presenterats i rapporten.
Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration.
8
3. Skärvsjöns fiskevårdsområdesförening
3.1 Ägoförhållanden
En fiskerättsutredning rörande rätten till fiske i Skärvsjön genomfördes före bildandet av
Skärvsjöns fvof av Helge Sölscher, f d överlantmästare. Utredningen slutfördes 5 april
1977 och visade att fisket i Skärvsjön tillkommer fyra skifteslag, Skärvhults by samt de
enstaka hemmanen Smedjebo, Berg och Håkentorp.
Fiskerättsutredningen visade att Skärvhults by består av hemmanen Skärvhult Östergård
nr 1 och Skärvhult Västergård nr 2. Efter laga skifte 1829 delades Skärvhults by i flera
lotter, Skärvhult 1:2, 1:3, 2:2, 2:3, 2:4 och 2:5. Fisket nämndes inte i förrättningsakten
och fisket anses därför ha förblivit samfällt. Lagaskifteslotterna 1:2 och 1:3 ombildades
1866 till Skärvhult Östergård 1:4 och 1:5. Inom Skärvhult Västergård genomfördes ett
flertal klyvningar, avsöndringar och avstyckningar. Enligt utredningen har Skärvhult
Västergård 2:6-2:9, 2:13-2:14 samt 2:43-2:46 fiskerätt i sjön. Utöver nämnda fastigheter
tycks fastigheten Skärvhult 2:59 ha tillkommit senare. Fastigheten anges av
fiskevårdsområdet som fiskerättsbärande, men dess bildande och ursprung är okänt.
Hemmanet Smedjebo nr 1 delades 1859 genom laga skifte i fastigheterna 1:2 och 1:3.
Fisket nämndes inte i förrättningsakten och fisket anses därför ha förblivit samfällt för de
två hemmansdelarna. Smedjebo 1:3 delades 1920 genom hemmansklyvning i Smedjebo
1:4 och 1:5. Ett flertal avsöndringar och avstyckningar har gjorts från Smedjebo 1:2 och
Smedjebo 1:4 som samtliga saknar fiskerätt i Skärvsjön. Genom fastighetsutredning 1974
avstod Smedjebo 1:4 alla sina ägor samt andelar i samfälld mark och samfällt fiske till
Skärvhults Västergård 2:43. Fisket i Smedjebo vattenområde är därför samfällt mellan
Smedjebo 1:2, Smedjebo 1:5 samt Skärvhult Västergård 2:43.
Berg Södra nr 1 och Berg Norra nr 2 har sedan 1825 års jordebok varit upptagna som ett
hemman. Laga skifte delade 1842 hemmanet Berg i fem lotter, 1:2, 1:3, 1:4, 1:5 och 2:1.
Fisket skulle enligt förrättningsprotokollet förbli samfällt. Berg 1:3 och 1:4 sammanlades
1939 till fastigheten 1:7. 1952 sammanlades Berg 1:3 med ett område av fastigheten
Mjöhult 2:1 till Berg 3:1. Berg 3:1 överfördes strax före bildandet av Skärvsjöns fvof till
fastigheten Smedjebo 1:2. Fisket inom Bergs vattenområde är samfällt för fastigheterna
Berg Södra 1:2 och 1:5 samt Berg Norra 2:1 och Smedjebo 1:2.
Hemmanet Håkentorp delades genom laga skifte i lotterna 1:6-9, där fisket i Skärvsjön
skulle förbli samfällt. Håkentorp 1:8 delades genom hemmansklyvning Håkentorp 1:10,
1:11 och 1:12. Ytterligare genomförda avsöndringar saknar dock fiskerätt. Fisket inom
Håkentorps vattenområde är samfällt för fastigheterna Håkentorp 1:6, 1:7, 1:9, 1:10,
1:11 och 1:12.
Sedan genomförandet av fiskerättsutredningen 1977 har såväl delningar som
sammanslagningar gjorts av flera fastigheter. I tabell 2 på följande sida redovisas de
fastigheter som har fiskerätt i dag.
9
Notera att det kräftfiske som tillkommer kyrkan genom dess innehav av fastigheten Berg
2:1 arrenderas av Kjell Johansson.
Tabell 2. Fastigheter med fiskerätt i Skärvsjön. Källa. Utredning av Helge Sölscher
Fastighet
Skifteslag
Nuv. ägare
Skärvhult 2:6
Skärvhults by
Helle och Henrik Graesdal
Skärvhult 2:7
Skärvhults by
Lennart Norin
Skärvhult 2:13
Skärvhults by
Sigvard Skärfve och Berith Skärfve-Gullbrand
Skärvhult 2:43
Skärvhults by
Sofia Skörde
Skärvhult 2:44
Skärvhults by
Anders och Annelie Andersson
Skärvhult 2:45
Skärvhults by
Sofia och Mattias Lindbom
Skärvhult 2:59
Skärvhults by
Göran och Fredrik Nilsson
Smedjebo 1:17
Smedjebo
Olof Malmström
Smedjebo 1:18
Smedjebo
Dag Malmström
Smedjebo 1:5
Smedjebo
Peter och Lisbeth Marianne Währborg
Skärvhult 2:43
Smedjebo
Sofia Skörde
Berg 1:2
Berg
Ingemar och Michael Svensson och Caroline Kindlund
Berg 1:5
Berg
Börje Svensson
Berg 2:1
Berg
Svenska kyrkan
Smedjebo 1:16
Berg
Sven-Erik Malmström
Smedjebo 1:17
Berg
Olof Malmström
Håkentorp 1:6
Håkentorp
Folke och Irene Andersson
Håkentorp 1:7
Håkentorp
Naturvårdsverket
Håkentorp 1:9
Håkentorp
Gert Nilsson
Håkentorp 1:10
Håkentorp
Lars-Olof och Birgit Trofast
Håkentorp 1:11
Håkentorp
Sune och Ulla-Britt Petersson
10
3.2 Föreningens bildande
Fram till det formella bildandet av fiskevårdsområdesföreningen bedrevs fisket i sjön
som samfällt fiske inom Skärvhults by, samt samfällda fisken inom vattenområden
tillhörande de enstaka hemmanen Smedjebo, Berg och Håkentorp.
Initiativtagare till bildandet av fiskevårdsområdet var, enligt uppgift, i första hand
Ingemar Svensson, men flera fiskerättsägare var från början positiva och engagerade i
frågan. Den bakomliggande orsaken till bildandet av fiskevårdsområdet var den starka
försurningspåverkan som lett till reproduktionsstörningar hos flera fiskarter.
Länsstyrelsen ställde enligt uppgift som krav för kalkning att ett fiskevårdsområde skulle
bildas.
Ett inledande möte med Birger Ahlmér, fiskerivårdskonsulent på Länsstyrelsen i
Jönköpings län, hölls 11 maj 1977, efter kallelse av fiskevattenägarna. Mötet behandlade
dels skapande av fiskevårdsområde, dels den vattenkemiska situationen i Skärvsjön, som
vid tiden för mötet var allvarligt påverkad av försurning. Mötet ledde fram till att en
arbetsgrupp bildades som fick till uppgift att utforma förslag på stadgar.
Den formella ansökan om bildande av fiskevårdsområde inkom till Länsstyrelsen 18
november 1977 (Dnr 11.379-2819-77). Beslut om bildande av fiskevårdsområde togs av
Länsstyrelsen 24 maj 1978 (Dnr 11.379-2819-77). Fiskevårdsområdet omfattar Skärvsjön
och avgränsas i Skärvåns utflöde av gamla landsvägen, en kort sträcka nedströms sjöns
utlopp. Inga tillflöden eller ytterligare sjöar ingår i fiskevårdsområdet. Senare under året,
15 december 1978, medgav Fiskeristyrelsen statsbidrag för bildandet av fiskevårdsområdet med sammanlagt 750 kronor. De direkta kostnaderna för bildandet uppgick till
1370 kronor. Kostnaden för fiskerättsutredningen hade tidigare förskotterats av
fiskerättsägarna Ingemar Svensson, Arvid Malmström, Tor Nilsson, Helmer Svensson,
Harald Skörde, Lennart Nilsson, Harald Svensson och Folke Särnmark.
Den första fiskestämman hölls samma år den 21 september 1978. Med vid fiskestämman
var fiskerivårdskonsulenten Birger Almér. Vid mötet valdes styrelse och revisorer för
fiskevårdsområdet med Ingemar Svensson som första ordförande.
11
Figur 1. Skärvsjöns fiskevårdsområde.
12
3.3 Föreningens styrelse
I enlighet med föreningens stadgar, 15 §, skall styrelsen bestå av sju personer samt två
suppleanter. Styrelseledamöter väljs på två år frånsett att tre ledamöter vid första valet
1978 valdes på ett år. Ordföranden utses i samband med fiskestämman medan vice
ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom styrelsen. Enligt 17 § är styrelsen
beslutsför med fem ledamöter. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst.
Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet med
stadgans 20 §.
Tabell 3. Styrelsen i Skärvsjöns fiskevårdsområde.
Befattning
Namn
Adress
Telefon
Ordförande
Sofia Skörde
Smedjebo
0370-92599
Vice ordförande
Dag Malmström
Smedjebo
0370-97070
Sekreterare
Dag Malmström
Smedjebo
0370-97070
Kassaförvaltare
Börje Svensson
Slätthult
037097187
Ledamot
Mattias Lindbom
Sörskog
0370-93290
Ledamot
Berit Skärfve
Skärvhult, Västergården
0370-93270
Ledamot
Lars-Olof Trofast
Håkentorp
0370-97067
Ledamot
Anders Andersson
Skärvhult
0370-93143
Styrelsesuppleant
Saknas 2013
-
-
Styrelsesuppleant
Saknas 2013
-
-
Revisor
Håkan Skörde
Skärvhult
0370-93101
Revisor
Lars-Olof Trofast
Håkentorp
0370-97067
Revisorssuppleant
Saknas 2013
-
-
13
3.4 Stadgar
1 §. Skärvsjöns fiskevårdsområde omfattar allt fiske inom Skärvsjön inom skifteslagen
Skärvhult, Smedjebo, Håkentorp och Berg.
Fiskevårdsområdet utgör en sammanslutning av samtliga ägare av fiske ävensom i 2 och
3 §§ lagen om fiskevårdsområden omnämnda fiskerättshavare i ovannämnda vatten.
Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att
upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten.
Tid (7 § LOFO)§
2 §. Fiskevårdsområdet är bildat för en tid av tio år räknat från och med den 1 juli 1978.
Denna tid kommer automatiskt att förlängas med tio år i sänder, om icke senast sex
månader före den löpande giltighetstidens utgång, d v s närmast den 31 dec 1987,
delägare, som företräder minst en tiondel av det sammanlagda delaktighetstalet, hos
länsstyrelsen skriftligen anmäler att förlängning ej önskas.
Delaktighet (8 § LOFO)
3 §. Den delaktighet i fiskevårdsområdet, som tillkommer däri ingående fastigheter,
framgår av bifogad förteckning bilaga 1 till dessa stadgar. Det åligger fiskevårdsområdets
styrelse att hålla förteckningen aktuell.
Delägarnas eget fiskande
4 §. Delägare och dessas även icke hemmaboende barn behåller sin rätt att bedriva fiske
inom de vatten, där delägaren äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården
betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap
(beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt.
Upplåtelse (10 och 11 §§ LOFO)
5 §. Upplåtelse av fiske skall inom allt fiskevårdsområdets vatten ske genom försäljning
av fiskekort. De närmre villkoren för denna försäljning bestäms årligen å ordinarie
fiskestämma.
Tillskott (12 och 14 §§ LOFO)
6 §. Utöver då så enligt 14 § st 2 i LOFO erfordras för betalning av klar och förfallen gäld
kan delägarna åläggas lämna tillskott till fiskevårdsområdets verksamhet med ett
sammanlagt belopp av högst 2000 kr årligen. Beloppet skall fördelas mellan delägarna
efter vars och ens delaktighet.
14
Överskott (13 § LOFO)
7 §. Fiskevårdsområdets årliga behållna avkastning skall, om denna icke överstiger 2000
kr, oavkortat gå till främjande av fiskevården och därmed jämförliga åtgärder. Om
angiven summa överstiges, skall av den överskjutande behållningen minst hälften
fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Sådan utdelning sker vid
tidpunkt som fiskestämman beslutat, dock minst vart tredje år.
Räkenskapsår
8 §. Fiskevårdsområdets räkenskaper skall årligen avslutas per den 30 juni.
Fiskestämma
9 §. Ordinarie fiskestämma hålles årligen å tid och plats som styrelsen bestämmer, dock
senast den 1 oktober. Eljest skall fiskestämma hållas då styrelsen finner anledning därtill
eller då minst sju delägare till styrelsen inger skriftlig framställning därom med
angivande av det ärende som skall behandlas.
10 §. Kallelse till fiskestämma skall minst åtta dagar i förväg kungöras i den eller de
ortstidningar, som bestämmes av styrelsen.
11 §. Vid ordinarie fiskestämma skall förekomma
1) Anteckning av närvarande
2) Fastställande av dagordning
3) Val av ordförande för fiskestämman
4) Val av sekreterare för stämman
5) Val av justeringsmän för stämman
6) Fråga om kallelse till stämman behörigen skett
7) Styrelsen berättelse över det gångna verksamhetsårets förvaltning
8) Revisorernas berättelse
9) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen
10) Fråga om arvoden
11) Fråga om användande av uppkommen vinst eller täckande av förlust
12) Fråga om tillskott för annat ändamål än täckande av förlust
13) Val av styrelse
14) Val av revisorer
15) Fråga om upplåtelse av fiske samt villkoren därför
15
16) Fråga om huru fisket eljest skall nyttjas under kommande verksamhetsår
17) Övriga av styrelsen väckta frågor
18) Av föreningsmedlemmar väckta frågor
12 §. Av föreningsmedlemmar väckta frågor skall, för att kunna upptas till behandling,
vara styrelsens ordförande tillhanda senast fyra dagar före fiskestämman.
13 §. Å fiskestämma skall, om inte annat med stöd av bestämmelsen nedan beslutas,
varje delägare äga en röst. Den mening skall gälla, varom de flesta röstande är ense. Vid
lika röstetal skall lottning ske.
14 §. Fiskestämmas beslut om delägarnas rätt att nyttja fisket skall senast inom 30 dagar
efter beslutets fattande kungöras för delägarna genom tillställande av protokollsutdrag.
Andra meddelanden tillkännages delägarna genom personliga skrivelser.
Styrelse
15 §. Styrelsen skall bestå av sju personer, av vilka en å fiskestämman utses till
ordförande. För styrelseledamöterna utses två suppleanter. Styrelseledamöter och
suppleanter väljs för två år, dock att tre ledamöter första gången väljs för ett år.
Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare.
16 §. Styrelsen har sitt säte i Gnosjö.
17 §. Till styrelsens sammanträden skall kallas samtliga ledamöter samt suppleanter i
mån av behov. Styrelsen är beslutsför med fem ledamöter. Som styrelsens beslut gäller
den mening flertalet omfattar. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst.
18 §. Fiskevårdsområdets firma tecknas av ordföranden eller vice ordföranden
tillsammans med kassaförvaltaren.
19 §. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.
Revision
20 §. För granskning av styrelsens förvaltning och fiskevårdsområdets räkenskaper skall
på ordinarie fiskestämma för tiden till nästa ordinarie stämma utses två revisorer och 1
revisorssuppleant.
16
21 §. Det gångna verksamhetsårets förvaltningsberättelse samt avslutade räkenskaper
skall överlämnas till revisorerna senast den 15 augusti.
Revisionsberättelse skall hållas tillgänglig för delägarna senast den 15 september.
Revisorerna skall alltid äga taga del av protokoll, räkenskaper och fiskevårdsområdets
övriga handlingar.
Upplösning (7, 23 och 24 §§ LOFO)
22 §. Sedan beslut att fiskevårdsområde skall upphöra eller upplösas vunnit laga kraft
och all känd gäld blivit gulden, skall fiskevårdsområdets tillgångar fördelas mellan
delägarna efter delaktighet.
3.5 Fiskekortsförsäljning
Fiskekort har sålts till allmänheten sedan fiskevårdsområdet bildades 1978. Fiskekort
säljs främst av fiskerättsägare, men tidvis har fiskekort även sålts av sportfiskebutiker i
Gnosjö och för närvarande säljs fiskekort av Konsumbutiken i Gnosjö. En kuriositet är att
Korpen anordnade fisken i Skärvsjön under ett flertal år efter föreningens bildande.
Korpfisket fick bedrivas fritt i sjön. Fiskekortsförsäljarna får 10 procent av
fiskekortsintäkterna i ersättning.
De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande fiskekortspriser presenteras i tabell
5 på följande sida.
Tabell 4. Försäljare av fiskekort.
Namn
Adress
Telefon
Sofia Skörde
Smedjebo
0370-92599
Dag Malmström
Smedjebo
0370-97070
Börje Svensson
Slätthult
037097187
Mattias Lindbom
Sörskog
0370-93290
Berit Skärfve
0370-93270
Anneli Andersson
Skärvhult
0370-93143
Håkan Skörde
Skärvhult
0370-93101
Konsum Gnosjö
Storgatan 5
0370-333880
17
Tabell 5. Typer av fiskekort.
Korttyp
Pris (kr)
Sommarstuga, uthyrning årskort
500
Fisketävling
200
Årskort
150
Halvårskort
100
Veckokort
50
Dygnskort
20
3.6 Service och aktiviteter
Fiskevårdsområdesföreningen har tagit fram en folder med djupkarta över sjön, regler
för fiskets bedrivande, fiskekortspriser och fiskekortsförsäljare.
Uthyrning av båtar bedrivs inte i föreningens regi och iordningsställda båtramper saknas.
För att få in pengar till verksamheten genomfördes en fisketävling under 1983.
18
4. Sjöbeskrivning
Skärvsjön är en oligotrof (näringsfattig) klarvattensjö, belägen i Gnosjö kommun,
Åsenhöga socken. Sjön ligger några kilometer NNO om huvudorten Gnosjö. Avvattningen
sker via Skärvån och Storån till Bolmen. Tillflödena består av mindre bäckar varav
Svensjöbäcken och Häradsbäcken mynnar i sjöns norra del och Långebrobäcken i södra
delen, nära utloppet i Skärvån. Vattentillförseln till bäckarna kommer till stor del från
våtmarker, men Svensjöbäcken avvattnar även Svensjön norr om Skärvsjön och
Långebrobäcken avvattnar Abborra-kullgölen söder om sjön.
Skärvsjöns grund och djupbranter skapar en varierande bottentopografi, särskilt i sjöns
södra del, medan grundområden hittas främst i den norra delen. I södra och östra
delarna av sjön utgörs bottnen till stor del av grus och sten medan inslaget av
mjukbotten är högre i norr och väster. Stränderna är omväxlande med sten, sand, hällar
och torv. Övervattensvegetationen är sparsam frånsett i nordligaste delen av sjön där ett
vassbälte har brett ut sig. Vattenvegetationen i övrigt är typisk för oligotrofa sjöar med
förekomst av bl. a notblomster, vekt braxengräs, löktåg, strandpryl och strandranunkel.
Strandvegetationen domineras av pors.
Markanvändningen i sjöns omgivningar domineras av skogsmark förutom östra sidan
som till stor del består av åker och betesmark. Tillrinningsområdet utgörs mestadels av
skogs- och myrmark. Merparten av bebyggelsen kring sjön återfinns i södra och sydöstra
delen. Bebyggelsen i övrigt är sparsam och inskränker sig till ett mindre antal fritidshus i
sjöns norra del. Längs stränderna finns några badplatser varav den största utgör en
sandstrand vid den norra delens grundområde, vid Sjöbo. Förutom bad och fiske
förekommer vattenskidåkning sporadiskt. En regelbundet återkommande friluftsaktivitet
är barn- och ungdomslägret UV -”Unga viljor”, som anordnas av Missionskyrkan.
Tabell 6. Sjödata för Skärvsjön. Källa: Länsstyrelsens Sjöregister.
Huvudavrinningsområde
098 Lagan
Delavrinningsområde
9 16 Marieholmskanalen
Topografisk karta
6DSO
Sjökoordinater (x-y)
636438 – 138132
Höjd över havet (m)
232,8
2
Avrinningsområdets storlek (km )
12,4
Sjöstorlek (ha)
154
3
Sjövolym (miljoner m )
11,4
Sjöns medeldjup (m)
7,4
Sjöns maxdjup (m)
20,7
Teoretisk omsättningstid (år)
2,3
Strandlängd (km)
6,32
Flikighetstal
1,4
19
4.1 Vattenkvalitet
Surhet
Försurningsgraden i Skärvsjön är låg till följd av kontinuerlig kalkning sedan 1980. Inte
sedan 1986 har vattenkemisk provtagning påvisat pH understigande pH-målet 6.
I nedanstående diagram redovisas resultatet av den vattenprovtagning som gjorts i
Skärvsjöns utlopp mellan 1977 och 2012. Utöver de nedan redovisade värdena har två
tidigare mätningar gjorts åren 1972 och 1976 i sjöns mitt. Båda mätningarna utfördes
sommartid och visar på pH 5,5 respektive 5,2.
Alkaliniteten visar på en god buffertkapacitet, vanligen väl över 0,10 mekv/l.
De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag”
visas i tabell 8 och 9.
Tabell 7. Tillstånd, alkalinitet i sjöar, anges i mekv/l
Klass
Benämning
Alkalinitet (mekv/l)
1
Mycket god buffertkapacitet
>0,20
2
God buffertkapacitet
0,10-0,20
3
Svag buffertkapacitet
0,05-0,10
4
Mycket svag buffertkapacitet
0,02-0,05
5
Ingen eller obetydlig buffertkapacitet
≤0,02
Tabell 8. Tillstånd, pH i sjöar
Klass
Benämning
pH-värde
1
Nära neutralt
>6,8
2
Svagt surt
6,5-6,8
3
Måttligt surt
6,2-6,5
4
Surt
5,6-6,2
5
Mycket surt
≤5,6
20
Figur 2. pH och alkalinitet i Skärvsjön mellan 1977 och 2012.
Näringshalt
Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor
begränsande för primärproduktionen i sjöar eftersom tillgången till fosfor vanligen
understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex
jordbruk och punktkällor såsom reningsverk och enskilda avlopp. En ökande
näringsstatus i sjön gynnar inledningsvis den totala produktionen i sjön men riskerar vid
en viss punkt att påverka fiskbeståndet i en riktning mot en större andel karpfisk.
Mätningar av fosfor och kväve saknas i stort sett helt från Skärvsjön. Enstaka mätningar
utfördes mellan 1972-1991. Resultaten från mätningarna pekade på låg totalfosforhalt
och måttligt hög totalkvävehalt.
Ljusförhållanden
Siktdjupet är ett mått på hur långt ner solljuset når i vattenmassan och beror främst av
vattnets färgtal och grumlighet. Siktdjupet har så vitt känt endast mätts vid ett fåtal
tillfällen. Mätningar gjordes några gånger vid vattenprovtagningar fram till 1991 samt vid
de provfisken som utfördes 1993-2012. Samtliga de mätningar som gjorts har utförts
sommartid.
Observera att de mätningar som utfördes före kalkstarten 1980 troligen har påverkats av
försurningen i sjön. Försurning leder till utslagning eller försvagning av bl a flera
planktonalger, vilket ökar siktdjupet i sjön, men leder även till att fosfor, d v s det
begränsande näringsämnet i sjön, i högre utsträckning binds till humus. Konsekvensen är
att produktionen generellt minskar i sjön.
21
Fram t o m nätprovfisket 2003 låg siktdjupet på mellan 2,90 – 4,10 meter medan
provfisket 2012 visade på ett siktdjup på 2,0 meter. Huruvida detta är en enstaka
händelse eller en trend är svårt att säga med ledning av det låga antalet prover.
Det minskade siktdjupet i Skärvsjön kan emellertid relateras till färghalten i sjön som
ökat under perioden 1985-2012. Enligt Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och
vattendrag, innebär ett siktdjup på två meter ett litet siktdjup. De tidigare värdena
mellan 2,90 – 4,10 meter indikerade måttligt siktdjup. De gränsvärden som anges i
”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 10 nedan.
Tabell 9. Tillstånd, siktdjup i sjöar (anges i meter)
Klass
Benämning
Djup
1
Mycket stort siktdjup
≥8
2
Stort siktdjup
5-8
3
Måttligt siktdjup
2,5 - 5
4
Litet siktdjup
1 - 2,5
5
Mycket litet siktdjup
<1
Figur 3. Siktdjup i Skärvsjön mellan 1972 och 2012.
22
Färgtal
Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, men även järnoch manganföreningar ger vatten en brun färg (Bydén et al). En hög humushalt bidrar i
viss mån till att metallers giftighet minskar genom att ett sådant vatten har en högre
kapacitet att bilda komplexbindningar med metaller (Naturvårdsverket 2000).
Regelbundna mätningar av färghalten i Skärvsjön har gjorts i samband med den
vattenkemiska provtagning som utförs varje år. Mätningstillfällena har varierat, men
vårvärdena ligger inom perioden slutet av januari till början av maj. Höstvärdena ligger
inom perioden slutet av september till början av december. Vid enstaka tillfällen har
färghalten mätts även sommartid, men dessa redovisas inte här.
Sedan mitten av 1980-talet tycks färghalten ha ökat och senare värden visar hög
färghalt. Vid flera mätningar har färghalten överstigit 100 mg Pt/l. Som kontrast visade
flertalet mätningar på 1980-talet ett måttligt färgat vatten. De gränsvärden som anges i
”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 11 nedan.
Tabell 10. Tillstånd, vattenfärg, anges i mg Pt/l
Klass
Benämning
Färgtal (mg Pt/l)
1
Ej eller obetydligt färgat vatten
≤ 10
2
Svagt färgat vatten
10 - 25
3
Måttligt färgat vatten
25 - 60
4
Betydligt färgat vatten
60 - 100
5
Starkt färgat vatten
> 100
Figur 4. Färghalt i Skärvsjön mellan 1985 och 2012.
23
Syrehalt
Syrehalten är av stor betydelse för arter som främst visats i hypolimnion, d v s under
temperatursprångskiktet, såsom siklöja, men även för arter som är knutna till sjöns
djupbottnar, exempelvis lake. Troligen skulle syrebrist under temperatursprångskiktet
sommartid få negativa konsekvenser även för Skärvsjöns bestånd av sik. Orsaken är att
siken ofta tycks röra sig pelagialt, vanligtvis under temperatursprångskiktet. Ett riktvärde
på 2 mg O2/l vatten anges ofta som gräns för många arter, men vissa arter tål lägre
syrenivåer medan vissa arter är känsligare.
Antalet syremätningar i Skärvsjön är lågt, men samtliga mätningar har visat på goda
syrenivåer i hela vattenpelaren. Däremot tycks tillförseln av humusämnen öka till sjön
vilket innebär att mera syre sannolikt förbrukas idag jämfört med tidigare, på grund av
en ökad nedbrytning av organiskt material. Troligen innebär detta dock inget stort
problem i dagsläget eftersom Skärvsjön har betydande vattenvolym under språngskiktet.
4.2 Statusbedömning
EUs ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett bildande
av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god status och
vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett långsiktigt och
hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus, ur både
ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år 2015. Tekniska och ekonomiska
svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas, dock senast till år
2027 (www.vattenmyndigheterna.se).
Vattenmyndigheterna samlar tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och
gör utifrån dessa data en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status.
Ekologisk status
Enligt VISS (VattenInformationsSystem Sverige) har Skärvsjöns ekologiska status
bedömts som måttlig av Vattenmyndigheten. Avgörande för bedömningen av den
ekologiska statusen är de undersökningar av fisksamhället som genomförts 1993 och
2003 (se vidare redovisning av EQR8, provfiske 1993-2012). Inga ytterligare klassningar
av biologiska parametrar har gjorts.
Ur hydromorfologisk synvinkel görs bedömningen att statusen är hög med avseende på
att ingen aktiv reglering av sjöns vattenyta görs. Däremot innebär vandringshindret
(hålldammen) samt nedströms liggande vandringshinder i Skärvån att statusen bedöms
som måttlig ur kontinuitetsperspektivet. Åtgärder bedöms som tekniskt omöjliga.
Undantaget bedömningen av ekologisk status är försurning, där tidsfristen förskjutits till
2021 med anledning av de naturliga förutsättningar som råder i området.
24
Kemisk status
I bedömningen av kemisk status exkluderas kvicksilver eftersom inga förändringar kan
förväntas inom en snar framtid. Kvicksilver överstiger idag gränsvärdet i alla ytvattenförekomster.
Vid en bedömning 2009 uppnådde Skärvsjön inte god kemisk status. Orsaken var hög
halt av kadmium och kadmiumföreningar. Källan till de höga halterna har inte kunnat
identifieras och åtgärder bedöms därför som tekniskt omöjliga (VISSVattenInformationsSystem Sverige).
4.3 Områdets geologi, natur och kultur
Allmänt om områdets geologi, klimat, natur m.m.
Skärvsjöns hela avrinningsområde har en berggrund bestående av den magmatiska
bergarten granit, bildad för cirka 1850 - 900 miljoner år sedan. Denna granit utgör
därmed inte den ännu äldre så kallade urgraniten. Magmatiska bergarter indelas i flera
grupper och har bl. a gemensamt att de är bildade ur en magmasmälta. Granit tillhör
gruppen djupbergarter och består huvudsakligen av mineralerna kvarts, kalifältspat,
natriumrik plagioklas och biotit. Granit innehåller mycket kisel vilket ger sura,
näringsfattiga jordarter.
I avrinningsområdet, liksom i övriga Småland, domineras jordarterna av morän, d.v.s. en
osorterad jordart som avsattes direkt av inlandsisen för ungefärligen 10 000 år sedan. En
betydande del utgörs även av kalt berg med tunt eller osammanhängande jordtäcke.
Skärvsjön ligger precis i en skärningszon mellan två olika terrängtyper. Den västra delen
ligger inom det som kallas ”bergkullslätter” medan den östra delen representeras av
”höjt och sönderbrutet subkambriskt peneplan”. Med subkambriskt peneplan menas
den plana urbergsyta som jämnades ut av vittring och erosion före kambrium (längre än
570 miljoner år tillbaks).
Området tillhör den boreonemorala vegetationszonen vilket är en övergångszon mellan
den boreala barrskogen och den nemorala ädellövskogen. Det innebär att den
dominerande skogstypen är blandskog, där tall, gran, björk och asp är vanliga, men att
det dessutom finns ädellövträd som ek, alm, ask och lönn. Större delen av Götaland
tillhör denna blandskogszon.
Vidare ligger området i ett bälte med en årsnederbörd om 900-1000 millimeter, precis
på gränsen till ett bälte österut om 800-900 millimeter. Därmed ingår Skärvsjön i den
(västra) halva som har högst nederbörd i Småland.
25
Skyddade områden- strandskydd
Bevarandevärda natur- och kulturområden kan skyddas på en mängd olika sätt, med
varierande skyddsstatus. Riksintressen, nationalparker, naturreservat, Natura 2000områden, fågelskyddsområden, biotopskyddsområden, naturminnen och strandskydd är
alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd.
Skärvsjön och dess nära omgivningar omfattas endast av strandskydd. Strandskyddsbestämmelserna finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18.
Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är
förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att
trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på
land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet
intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300
meter. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som
är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c §). Under alla omständigheter måste
man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. Runt Skärvsjön
gäller 100 meter strandskydd.
Fornlämningar
Skärvsjöns omgivningar är relativt rika på fornlämningar. Begränsat till närmiljön inom
100 meter från strandlinjen, finns så mycket som nio olika lämningar. Samtliga är
registrerade hos Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och det är därifrån följande uppgifter är
hämtade. Observera att objekten inventerades på 1980-talet varför miljöbeskrivningarna
av platserna kan ha förändrats.
Invid den norra delen av sjön finns fyra objekt. På flack mark mellan åkermark och en
bäck märks en sentida bebyggelselämning i form av en husgrund (RAÄ Åsenhöga 60:1)
och en minnessten (RAÄ Åsenhöga 60:2). Den senare har en inhuggen text som lyder
”SJÖBO GARVERI 1840-1959”. På en öppen gårdsplan förekommer en väghållningssten,
som ska ha flyttats från gränsen mellan Norra Berg och Hestra (RAÄ Åsenhöga 97:1).
Även en fyndplats för flinta, i åkermark, finns noterad (RAÄ Åsenhöga 108:1).
I det sydöstra närområdet finns tre objekt. En udde i sjön tycks utgöra en s.k. ”plats med
tradition” med indikationer på att där bedrivits offerhandlingar (RAÄ Åsenhöga 8:1).
Stålspikar inslagna i träden antyder att det rör sig om besvärjelser mot trolldomsmakt.
Invid en väg strax nordväst om en jordkällare och i sluttningsläge mot sjön förekommer
en milstolpe (RAÄ Åsenhöga 7:1). Den är i gjutjärn och fastskruvad på en sten, med
skrifter från 1871 och 1980. I granskog i en ”bäckravin” finns en industrilämning i form av
en husgrund. Industrin ska ha utgjorts av ett sentida trådgalleri.
I strandkanten i sydvästra delen av sjön, finns en fyndplats för sjömalm och ett stycke
bränd flinta (RAÄ Åsenhöga 119:1). Åtminstone sjömalmen upptäcktes i en schakthög.
Det västra närområdet innehåller en sentida bebyggelselämning (RAÄ Åsenhöga 54:1).
Miljön utgörs av skogsmark i anslutning till ängsmark.
26
Fasta fornlämningar, fornfynd och platser för fornfynd är skyddade enligt
kulturminneslagens andra kapitel. De får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över,
ändras eller skadas. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter
prövning.
4.4 Fågelfauna
Kunskapen om områdets fågelliv är enligt Värnamo Fågelklubb inte särskilt detaljerad
eller uppdaterad då sjön inte har inventerats de senaste 15 åren. Det finns en sedan
tidigare konstaterad förekomst av häckande storlom (Gavica arctica), fiskmås (Larus
canus) och gråtrut (Larus argentatus) liksom ett antal mycket vanliga arter som knipa
(Bucephala clangula) och gräsand (Anas platyrhynchos) m fl. Av naturvårdsskäl är
storlom och gråtrut särskilt värda att omnämnas.
Storlom är en omvittnat vacker och skygg vattenfågel, för många starkt förknippad med
vildmark och ostördhet, något som säkert förstärkts av dess trolska, ödsliga läte under
sena sommarkvällar. Denna fågel är en suverän dykare, fisk- och i viss mån kräftätare
och en karaktärsart för näringsfattiga sjöar, inte sällan klarvattensjöar. Arten har en
komplex hotbild som bl. a innefattar reglering och försurning av sjöar, rörligt friluftsliv
och utsatthet för kvicksilver. Det faktum att ungproduktionen är låg gör fågeln än mer
känslig. Det har visat sig att ungproduktionen är högst i sjöar med god tillgång på
småvuxen abborre, och att ungarnas överlevnad främjas av goda ljusförhållanden (2010,
Eriksson). Det senare troligtvis genom att föräldrarnas sökande efter bytesfisk till
ungarna underlättas i sjöar med klart vatten. I den svenska rödlistan bedöms
storlommen visserligen som ”livskraftig” men på europeisk nivå bedöms den ha
ogynnsam status. Att storlom utgör en art med lite extra hänsynskrav märks i
tillämpningen av EUs fågeldirektiv. Av Sveriges ca 350 fågelarter är 67 listade i direktivets
bilaga 1, däribland storlom. Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection
Areas-SPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket.
På en liten ö i Skärvsjön har storlom (olika generationer) häckat kontinuerligt sedan flera
årtionden. För att skydda häckningen och överlevnaden av ungarna sker en viss
övervakning varje år av några ”eldsjälar”, även skyltar för att påkalla hänsyn har satts
upp. Enligt en av eldsjälarna, Håkan Skörde, tycks vanligtvis en kull resultera i en till tre
överlevande ungar, vilket nog kan anses normalt. Arbetet är säkerligen understödjande
eftersom en bortskrämd förälder ofta resulterar i kalla och därmed döda ägg, och ett
vågskvalp från en passerande båt lätt sveper bort boet (som alltid byggs mycket nära
vattnet).
Gråtruten är en stor måsfågel varav äldre exemplar starkt påminner om en förvuxen
fiskmås. Den häckar, ofta i kolonier, längs alla våra kuster och vid sjöar och större
vattendrag i inlandet. I den svenska rödlistan hamnar numera gråtruten inom
hotkategorin Nära hotad (NT). Anledningen är att det pågår en ganska omfattande
beståndsminskning i flera områden längs våra kuster, främst beroende på minskad
27
födotillgång. Bakgrunden är att de flesta lokala yrkesfiskarna successivt har lagt ner
verksamheten och därmed har tillgången på fiskrens och dumpad bifångst minimerats.
Bidragande är också upphörandet av öppna soptippar och troligtvis även brist på vitamin
B1 (tiamin) hos fåglarna.
Noterbart är att det i Artportalen finns en fynduppgift från 2002 om att drillsnäppa
(Actitis hypoleucos) har påträffats i Skärvhult, d.v.s. alldeles sydöst om Skärvsjön.
Drillsnäppan var åtminstone på 1990-talet vanlig i klarvattensjöarna i Gnosjö kommun
(1996, Gnosjö kommun). Denna medelstora vadarfågel innehar i dagsläget hotkategori
NT. Arten häckar spritt i landet längs steniga och grusiga stränder (gärna med
sandinslag), längs vattendrag och vid näringsfattiga sjöar. Orsaken till drillsnäppans
minskning är inte klarlagd men består troligen av en komplex väv av negativa
påverkansfaktorer. Faktorer som styr överlevnaden på övervintringsplatserna i Afrika,
t ex klimatförändringar, liksom häckningsområdet (bl. a Sverige), t ex ökad igenväxning
av stränderna.
28
5. Fiskbeståndet
Uppgifter om fiskfaunan i Skärvsjön har inkommit från flera källor. Grundläggande är de
provfisken som genomförts vars resultat bekräftar förekomst av vissa fiskarter.
Ytterligare information kan sökas i Länsstyrelsens Fiskregister, där gamla uppgifter om
numera försvunna arter kan finnas. Slutligen kan kompletterande uppgifter om
fiskbeståndet erhållas via intervjuer med fiskerättsägare eller andra personer med
kännedom om sjön och dess historia. De provfisken som gjorts i Skärvsjön har bekräftat
förekomst av sex fiskarter, nämligen abborre, gädda, gers, mört, sik och lake. Enligt
Länsstyrelsens Fiskregister har även ål, elritsa och siklöja tidigare funnits i sjön. Utöver
dessa erhölls uppgifter om att sutare finns eller har funnits i sjön.
I Länsstyrelsens Utsättningsregister saknas uppgifter om fiskutsättningar i Skärvsjön
vilket indikerar att samtliga nu förekommande eller försvunna arter kan vara naturliga
för sjön. Kontakten med fiskerättsägarna indikerar dock att beståndet av sik planterats
ut under 1920-talet, vilket inte förefaller särskilt osannolikt eftersom kläckningsanstalterna i både Åby och Aneboda tillhandahöll sik för utsättning under denna tid.
Likaså kan ålens ursprung ifrågasättas. Naturlig uppvandring av ålyngel stoppades i
samband med anläggandet av kraftverk i Lagan. Fram till dess hade eventuellt ål lyckats
ta sig upp till Skärvsjön, trots ett flertal äldre dammar i Skärvån. Ålyngel har en
remarkabel förmåga att ta sig förbi dammar som byggts i sten. Efter anläggandet av
Karsefors kraftverk, som togs i bruk 1930, har en uppsamling av ålyngel skett i nedre
delen, först vid Karsefors och därefter vid Laholms kraftverk. Ålynglen har efter
uppsamlingen fördelats inom vattensystemet varav en mindre del sattes ut uppströms
Hillerstorp. Efter utsättningen hade yngel samma möjligheter att nå Skärvsjön som före
kraftverksutbyggnaden.
Kan då resterande arter anses som naturliga i Skärvsjön? Möjligen är det så, men
beståndet av gers är förbryllande eftersom arten dyker upp vid provfisket 2003 i rikliga
mängder, trots att den inte fångats vid tidigare provfisken eller är känd av
fiskerättsägare. Det synes dock inte vara sannolikt att en inplantering av gers ägt rum
eller att den nått Skärvsjön på naturlig väg. Troligen har gersen även tidigare funnits i
sjön, men har av någon anledning varit mycket sparsamt förekommande. Dessutom
måste förekomsten av siklöja ifrågasättas. Uppgiften i Länsstyrelsens Fiskregister
härstammar från äldre intervjuer vilket, med hänsyn till hur lätt det är att förväxla sik
och siklöja, bör tas med en nypa salt. Slutsatsen blir att det naturliga fiskbeståndet i
Skärvsjön ursprungligen utgjorts av abborre, gädda, gers, lake, elritsa, ål, lake och mört.
På följande sidor presenteras fiskarter som finns eller kan ha funnits.
29
5.1 Abborre
Abborre (Perca fluviatilis). Illustratör: Frida Axell
Abborrens biologi
Abborren är en av de vanligaste fiskarterna i Sverige och förekommer i såväl
inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i
hela landet förutom extremt kalla platser i fjällregionen.
Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en
vattentemperatur på minst 8°C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig
vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Rommen fästs på
vegetationen eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor.
Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö, där särskilt yngre abborre uppehåller
sig sommartid. De varma och vegetationsrika grundområdena erbjuder en lämplig miljö
för födosök och skydd mot predation. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig
mot något djupare vatten även sommartid, men äldre fiskätande abborre påträffas även
pelagiskt. Under höst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten.
Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av
olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även
mindre fisk. Även kräftyngel och kräftungar är en viktig födoresurs i vatten där den
förekommer. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren alltmer till fiskdiet,
vanligen med karpfisk som stapelföda, men i mån av förekomst konsumeras även spigg,
nors och siklöja.
Abborren i Skärvsjön
Abborren är en av de mer toleranta arterna mot försurning, men i Skärvsjön var pHvärdet under 1970-talet så lågt att abborrens reproduktion troligen slogs ut. Idag är
abborren den dominerande fiskarten i Skärvsjön.
30
5.2 Mört
Mört (Rutilus rutilus). Illustratör: Frida Axell
Mörtens biologi
Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som
rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som
ligger över 400 meter över havet.
Mörtens lek sker liksom abborrens efter islossningen, vanligen under perioden april-maj,
vid en vattentemperatur på lägst 10°C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i
tillrinnande vattendrag. Rommen fästs på växter och stenar varefter den kläcks efter fem
till tio dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som söker
sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem års
ålder.
Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens
ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars
vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd
mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten.
Mörten livnär sig framförallt av bottendjur som maskar, snäckor, mindre kräftdjur och
insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan.
Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste
predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel.
Mörten i Skärvsjön
Mörten är känslig för försurningspåverkan och reproduktionen störs redan strax under
pH 6. Mörten används därför som indikator vid kalkeffektuppföljning i vatten.
I Skärvsjön var mörten troligen nästan helt utslagen innan kalkningen startade.
Beståndet återhämtade sig dock, men provfisket 2012 påvisade, liksom för övriga arter,
en försvagning jämfört med provfisket 2003.
31
5.3 Gädda
Gädda (Esox lucius). Illustratör: Frida Axell
Gäddans biologi
Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre
tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på
västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög.
Gäddan leker vanligen efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket
vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är
klibbande och fastnar på vegetationen. Gäddhanen blir snabbt könsmogen, ibland redan
vid ett års ålder medan gäddhonan könsmognar något senare, vid två till fem års ålder.
Gäddans stora ekonomiska betydelse medförde under första halvan av 1900-talet att
stora stödutsättningar gjordes i många sjöar.
Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som
gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot
svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i
samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i
sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl.
De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår
därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta
fiskyngel. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men
även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Gäddan kan även vara en viktig
predator på kräftor.
Gäddan i Skärvsjön
Gäddan är tämligen tålig mot försurningspåverkan. Reproduktionen störs vid pH 5,0- 5,4
och upphör helt vid pH 5,0. Uppgifter om gäddans status före försurningen under 1970talet saknas. Sentida provfisken har troligen inte gett en representativ bild av beståndet i
Skärsjön. Gäddan tillhör en av de fiskarter som vanligen underskattas vid provfiske.
32
5.4 Gers
Gers (GymnocepHalus cernuas). Illustratör: Frida Axell
Gersens biologi
Gersen är en allmänt förekommande fisk och hittas över stora delar av landet, såväl i
sötvatten som i brackvatten. Gersen har en svag förmåga att migrera uppströms och
förekommer därför vanligen nedan högsta kustlinjen (Schreiber et al 2003). En kuriositet
med gersen är de slemfyllda groparna på huvudet som bidragit till öknamnet ”snorgärs”.
Gersen leker stimvis under våren, i april-maj, på grunda sand- och stenbottnar då
vattentemperaturen ligger på 10-15°C. Rommen avsätts på stenar och växtlighet och
kläcker efter cirka 8-12 dagar. Gersen tillväxer långsamt och bildar lätt täta bestånd.
Könsmognad inträffar redan efter två år, men fisken bedöms ha en livlängd på endast
cirka 7 år.
Gersen är en utpräglad bottenfisk och uppträder på ler- och sandbottnar. Sommartid
påträffas gersen på såväl grundområden som i djupare liggande delar av sjöar. Fisken är
solitär, d v s den bildar inga stim.
Födan utgörs i första hand av insektslarver, t ex fjädermygglarver, men även av
märlkräftor, små musslor, fiskyngel och rom. Den tycks vara näringskonkurrent till bl. a
braxen.
Gersen i Skärvsjön
Gersen är måttligt tålig mot försurningspåverkan, men med hänsyn till deras korta
livslängd torde ett bestånd vara känsligt. Gersen var okänd för de fiskerättsägare som
deltog vid provfisket 2012 och ingen gers fångades vid provfiskena 1982 eller 1993,
medan den förekom rikligt 2003. Orsaken till att gersen dök upp först 2003 kan ha berott
på att en liten beståndsrest överlevt försurningen och efter ett tag ”exploderat”.
Möjligheten att någon har planterat ut gers synes vara osannolik, likaså att den skulle ha
kommit från nedströms liggande sjöar.
33
5.5 Sik
Sik (Coregonus sp.). Illustratör: Frida Axell
Sikens biologi
I Sverige anses åtminstone sex olika arter av sik förekomma, storsik, älvsik, blåsik,
planktonsik, aspsik och sandsik. Arterna är svåra att skilja åt och det säkraste sättet är att
räkna gälräfständerna. Dessutom hybridiserar de olika sikarterna lätt när de förekommer
i samma vatten.
Siken förekommer i såväl inlandsvatten som längs östersjökusten och i vattendragens
mynningsområden på västkusten. Arten trivs dock bäst i relativt stora sjöar med rent och
syrgasrikt vatten. Siken är en aktiv fisk som, delvis beroende på art, rör sig såväl pelagiskt
som längs bottnarna, ofta i stim.
Sikleken äger rum på senhösten eller förvintern, i sjöar på grus- och stenbottnar inom
dess grundområden. Parningen sker ovanför bottnen varefter rommen sjunker ned till
bottnen. Vattentemperaturen vid leken ligger under 7°C. Rommen kläcks efter två till tre
månader. Könsmognaden inträffar mellan två till fem års ålder, hanen före honan.
Födovalet varierar mellan arterna, men generellt äter siken främst plankton. Större sik
äter även bottendjur och i vissa fall småfisk. Födovalet gör att siken ofta är en svår
konkurrent till bl. a röding.
Siken i Skärvsjön
Enligt Harald Skörde, f d fiskerättsägare, planterades siken ut av ”Svensson i Berg” på 20talet. Sik för utsättning under 1920-talet härrörde antingen från kläckningsanstalterna i
Åby eller i Aneboda. Båda använde så kallade landsik från sjöarna Vättern, Allgunnen och
den mindre sjön Lammen nedströms Allgunnen (Melander 1945). Enligt Svärdson (1979)
utgörs sikbeståndet i Allgunnen av planktonsik, medan det i Vättern finns två, möjligen
tre sikarter. Älvsik och sandsik har bekräftats och eventuellt finns även storsik. Landsik
från Vättern är en lokal benämning på sandsiken (Vätternvårdsförbundet, Rapport 96).
Utsättningsmaterialet från Åby och Aneboda utgjordes därför av planktonsik och sandsik
(även benämnd valaamsik).
Planktonsiken (Coregonus nilssoni) är en vanligtvis småvuxen sikart som är spridd i hela
landet. Arten tål såväl tämligen näringsrika sjöar som kalla oligotrofa. Planktonsiken
34
lever ofta pelagiskt och finns i många närbelägna sjöar, bl. a Bolmen, Kösen och
Vidöstern.
Sandsiken (Coregonus widegreni) är vanlig längs östersjökusten, men finns även i
inlandsvatten, bl. a i Madkroken och i Vättern i Småland. Sandsiken uppehåller sig gärna i
grunda områden när den söker föda.
Att döma av hur siken i Skärvsjön fångades, d v s framförallt i de pelagiska skötarna, är
det troligt att det är planktonsik som planterats ut. För att göra en säker artbestämning
måste dock gälräfständerna räknas. Planktonsiken har vanligtvis 37-45 gälräfständer på
första gälbågen medan sandsiken har 17-28.
Enligt uppgifter om fiskets bedrivande efter sik i Skärvsjön, tyder detta på att sikens
huvudsakliga lekområden ligger längs östra branten, nära land. Inga definitiva lekplatser
har emellertid definierats.
Sikbeståndet i Skärvsjön har minskat mycket kraftigt och det har funnits farhågor att
signalkräftan äter upp dess rom. Inga studier har genomförts av signalkräftans predation
på sikrom, men studier av predation på rödingrom visar på tämligen låg romdödlighet
(Vätternvårdsförbundet, Rapport 108). Orsaken till den tämligen låga predationen på
rödingrom, kan dock troligen sökas i det faktum att rödingen ”viftar” ned sin rom i
bottnen, som därför ligger skyddad av sten och grus. Siken släpper sin rom fritt, varför
större predation är trolig. I Fiskevårdsplanen för Sommen (Länsstyrelsen i Jönköpings
län) anges att det finns uppgifter om att flera sikbestånd minskat i samband med ökande
signalkräftbestånd. Säkra uppgifter tycks emellertid saknas. Det som talar emot en hög
predation på sikrom är att matbehovet minskar redan vid 12-15°C och vid 7°C är behovet
av föda inte stort (Lennart Edsman, SLU).
Sammantaget är det sannolikt att det sker en predation på sikrom i Skärvsjön, men
omfattningen kan inte avgöras och inte heller i vilken grad detta orsakat sikbeståndets
nedgång. Är predation på sikrom en starkt bidragande faktor borde den minskande
kräftpopulationen i Skärvsjön möjliggöra en återhämtning hos sikbeståndet.
35
5.6 Lake
Lake (Lota lota). Illustratör: Frida Axell
Lakens biologi
Laken är den enda torskfisken som lever i sötvatten. Den finns spridd i större delen av
Sverige, men saknas i Bohuslän och är sparsam i fjällens björkskogsbälte. Laken finns
även i Östersjökustens skärgårdsområden.
Leken sker under perioden december – mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- och
strömbottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen
kläcks efter cirka sex veckor. Laken blir könsmogen vid cirka två till fem års ålder. Ynglen
lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i
sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15
centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten.
Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen
av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18°C.
Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten
mot försurning får anses vara måttlig.
Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom
från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med
laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor.
Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns
på en tydlig minskning av beståndet under senare år.
Laken i Skärvsjön
Lake har inte fångats vid provfiske sedan 1982 men är en fiskart som ofta underskattas
vid fisken med översiktsnät. Troligen finns laken kvar i Skärvsjön eftersom det fångas
lake regelbundet vid elfisken i Skärvån, senast 2010. Beståndet kan dock komma att
påverkas negativt av det minskande siktdjupet i Skärvsjön.
36
5.7 Elritsa
Elritsa (Phoxinus phoxinus). Illustratör: Frida Axell
Elritsans biologi
Elritsan är en mindre karpfisk, upp till cirka 14 centimeter lång, som finns i vattendrag
och sjöar från Skåne till Norrbotten och på Gotland samt i ostkustens skärgårdar. Elritsan
har många lokala benämningar, skinnäling, äling, alekula, blindsill, kyt, mudd, skinnfisk,
m.fl.
Leken äger rum under juni-juli då elritsan samlas i stora stim över grusbottnar i sjöar och
vattendrag. Elritsan blir könsmogen redan vid ett års ålder.
Elritsan trivs bäst i klara rinnande vattendrag men även i sjöar med grus- och
stenbottnar, där den lever nära stränderna. Den rör sig i små stim, från 20-100 individer,
och söker ofta föda nära vattenytan.
Födan består av både luft- och vattenlevande insekter liksom kräftdjur och maskar, men
den är även en effektiv rom- och yngeljägare.
Elritsan i Skärvsjön
Elritsan är liksom mörten mycket känslig för försurningspåverkan och dess reproduktion
störs redan vid pH strax under 6. Fortplantningen upphör helt vid pH 5,5- 5,9. Elritsan är
därför en viktig indikatorart vid Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning.
Elritsa har inte påträffats vid provfisken i Skärvsjön och saknas, enligt uppgift från
markägare, i sjöns tillflöden. Länsstyrelsen har genomfört försök till återintroduktion i
Skärvån, men endast ett exemplar har återfångats vid elfisken.
Elritsa omnämns emellertid i Länsstyrelsens fiskregister och i rapporten ”Kalkningar i
Lagan och Helgeån ”som en art som tidigare förekommit i Skärvsjön, men som numera
är försvunnen. Ett starkt bestånd finns kvar i den närliggande Flybäcken vilket gör det
möjligt att arten funnits även i Skärvsjön och/eller i dess tillflöden.
37
5.8 Sutare
Sutare (Tinca tinca). Illustratör: Frida Axell
Sutarens biologi
Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige,
men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den tidigare
inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Gamla namn på sutaren är bl. a
skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter.
Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora
bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten.
Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot såväl syrebrist, hög
vattentemperatur och tämligen sura vatten.
Leken sker på grunt vatten vid en temperatur av 19-20 grader, vilket innebär att leken i
södra Sverige ofta inträffar i juni. Kläckningen sker redan efter cirka en vecka.
Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år.
Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor,
men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan
fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder.
Sutaren i Skärvsjön
Förekomst av sutare i Skärvsjön påpekades av fiskerättsägaren Berit Skärfve Gullbrand i
samband med en intervju. Inga sutare har dock fångats vid provfisken i sjön och arten
fanns inte heller omnämnd i Länsstyrelsens Fiskregister. Det är dock inte alls osannolikt
att den förekommer i sjön i sparsamt antal.
Att sutaren inte fångats vid provfisken i Skärvsjön kan bero på deras förkärlek för
vegetationsrika miljöer, vilket begränsar de lämpliga miljöerna.
38
5.9 Siklöja
Siklöja (Coregonus albula). Illustratör: Frida Axell
Siklöjans biologi
Siklöjan sammanblandas ofta med siken, eller tvärtom, i synnerhet i vatten med
småvuxna sikbestånd. En tydlig karakärsskillnad är dock underbettet hos siklöjan medan
siken har överbett alternativt lika långa käkar. Siklöjan finns emellertid kartlagd från
Skåne (Ivösjön) till Norrbotten. Allmänt ligger utbredningen under högsta kustlinjen.
Siklöjan leker både i strömmande och stillastående vatten. I sjöar leker den i regel över
grus- och sandbottnar under oktober-december. Djupet kan variera och i Vättern sker
lek ned till 100 meters djup. Bestånden av siklöja kan variera starkt i cykler. Siklöjan blir
könsmogen vid cirka två till tre års ålder. Förutom den höstlekande siklöjan finns en
vårlekande siklöja (Coregonus trybomi) som är utrotningshotad och bara finns i ett par
sjöar i landet.
Siklöjan föredrar relativt klara och kalla sjöar. Sommartid har den dock ofta en vertikal
dygnsvandring där den under dagtid söker sig till djupare kallare vatten, medan den
under natten närmar sig ytvattnet i jakt på föda. Rovfiskar, framförallt gös, följer ofta
denna dygnsvandring. När vattnet kyls av under hösten håller sig siklöjan närmare ytan.
Genom sin pelagiska livsstil är deras huvudföda planktiska kräftdjur, men de äter även
insektslarver och insektspuppor, särskilt fjädermyggor.
Siklöjan i Skärvsjön
Siklöjan finns omnämnd i Länsstyrelsens fiskregister och i rapporten ”Kalkningar i Lagan
och Helgeån” som en art som tidigare förekommit i Skärvsjön, men som numera är
försvunnen. Uppgiften synes vara hämtad från en intervju tämligen långt tillbaka i tiden.
Troligen har siklöja inte funnits i Skärvsjön utan en förväxling har skett med siken. Det
kan emellertid inte uteslutas att arten försvann i samband med försurningen på 1970talet.
39
5.10 Ål
Ål (Anguilla anguilla). Illustratör: Frida Axell
Ålens biologi
Ålen har ursprungligen funnits i större delen av Sverige och har endast begränsats av
större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen utgjort en
naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde
av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera
äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning
av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att
sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Lagan med
början då det första kraftverket byggdes under 1920-talet i nedre Lagan.
Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i
sötvatten. Efter leken i Sargassohavet i västra Atlanten förs larverna med Golfströmmen
till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar. Under sommarhalvåret
vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen
successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en
omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin
vandring mot Sargassohavet.
Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur,
insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen
på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR).
Ålen i Skärvsjön
Sedan länge har ål inte fångats i Skärvsjön. Harald Skörde nämner att han fångade ål
senast i slutet av 1960-talet, bl. a en ål på cirka två kilo. Däremot finns anteckningar i ett
protokoll i Länsstyrelsens underlag (av okänt ursprung) om förekomst av ål i sjön under
1970-talet. Ålen uppges till större delen vara mindre 45 centimeter. Ålutsättningar har
gjorts inom ramen för Ålplan Lagan uppströms Hillerstorp och ålen på 1970-talet i
Skärvsjön bör härstamma från dessa utsättningar.
40
6. Kräftbeståndet
Kräftpesten kom till Europa, troligen till Italien, från Nordamerika och nådde Sverige
1907 med smittade flodkräftor från Finland. Under 1950-talet började man undersöka
möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk kräfta.
Fiskeriverket bestämde 1968 signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) var en lämplig
ersättare i kräftpestsmittade områden. 60 000 signalkräftor importerades och
planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps
akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från 1970.
I dag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runt om i landet, dels genom legala
och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning.
Idag är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske.
Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt
värde. Betydelsen av flodkräfta har däremot minskat starkt i förhållande till det värde
som flodkräftan betingade före kräftpestens spridning.
Kräftans biologi
Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur
försurningsperspektiv. Kräftor påverkas redan vid pH strax under sex, i synnerhet om
detta inträffar mellan parning och kläckning. Kräftan parar sig under hösten och honan
fäster rommen under stjärten och bär rommen med sig till juni/juli året därpå då den
kläcks. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att
kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade
skalömsningar, vanligen i två till tre omgångar för hanar och i en till två för honor per
säsong. Tillväxten är dock beroende av födotillgång och temperatur.
Förutom låg försurningspåverkan är sjöns bottenstruktur av stor betydelse för kräftbeståndet. Kräftor söker sig främst till
hårdbottnar, där den enkelt kan finna
skydd, men hittas även på andra platser
som erbjuder skydd, t ex vid nedfallna träd
eller rötter. Mjukbottnar och sandbottnar
erbjuder i allmänhet dåligt skydd eftersom
både strukturer och möjligheter att gräva
skyddande håligheter saknas.
Signalkräfta. Foto Fredrik Nöbelin
41
Kräftbeståndet i Skärvsjön
Historiskt finns inga belägg för att flodkräfta funnits i Skärvsjön. Vid kontakter med
fiskerättsägare finns ingen som känner till att den har förekommit. Det bestånd av
signalkräfta som idag finns i Skärvsjön härstammar från utsättningar mellan 1985 och
1993, se vidare Kapitel 8, Fiskevården.
Skärvsjöns förutsättningar som kräftsjö synes vara mycket goda. Sjön har en stor andel
hårdbotten, d v s sten- och grusbotten, som erbjuder lämpliga uppehållsplatser för
kräftor. Dessutom har stora kalkningsinsatser genomförts som säkrat en god vattenkemi
i sjön.
Följaktligen gav utsättningarna av signalkräftor ett gott resultat, med undantag av
områden med en stor andel mjukbotten, t ex i norra delen av sjön. Kräftfisket startade
1996 och gav under många år goda fångster, men i mitten av 2000-talet minskade
tillgången på kräftor kraftigt. Idag är kräftbeståndet mycket sparsamt och fisketrycket
lågt. Ett visst fiske sker emellertid i tillflödet från Svensjöbäcken, där ett tämligen gott
bestånd tycks ha bildats. Hur beståndet ser ut i övriga bäckar är okänt. Liknande
nedgångar av beståndstätheterna har noterats i många sjöar. De bakomliggande
orsakerna till kollapserna är emellertid okända, men vissa teorier förs fram som mer eller
mindre sannolika.
Förutom att vara känsliga för vattenkemin är kräftbestånd känsliga för predation från
såväl mink som häger och olika fiskarter, främst ål, abborre, lake och gädda. Ål är sedan
gammalt känd som en stark predator på kräfta, men senare studier tyder på att abborre
kan ha samma effekt (Nyström et al 2013). Studier pågår av ett flertal parametrar
förutom dessa, där indikationer tyder på att vissa har haft/har större betydelse än andra.
Hög vattentemperatur, vilket årtionde kräftorna sattes ut, närområdets markanvändning
samt avvikande väderhändelser kan ha haft en stor effekt på kräftbestånden (Edsman,
muntliga uppgifter).
Som exempel kan nämnas att vattentemperaturen i genomsnitt har stigit med 0,6°C
under senare år vilket kan ha lett till en ökad stresskänslighet hos kräftorna. Ökad stress
gör kräftorna mera mottagliga för olika sjukdomar, även kräftpest som signalkräftan
normalt är immun emot. Andra faktorer är väderrelaterade händelser som kan ha
påverkat reproduktionen, där framförallt 2002 års kalla oktobermånad har diskuterats.
Markanvändningen i närområdet är ytterligare en faktor om kan ha betydelse genom att
påverka färgtalet i sjön. I viss mån får inte fisket underskattas. Bestånd kan både fiskas
för hårt eller för lite. För litet fiske brukar dock inte i första hand leda till ett kollapsat
bestånd utan ett bestånd dominerat av mindre exemplar.
42
7. Limnologiska undersökningar
Limnologiska och vattenkemiska undersökningar har utförts vid flera tillfällen i Skärvsjön,
främst i samband med kalkstarten och inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Undersökningarna har omfattat provfisken, provtagningar av plankton och
bottenfauna, inventeringar av vattenväxter och fys-kemiska analyser.
Det senaste nätprovfisket 2012 genomfördes som en inventering av fiskbeståndet samt
för att få en bättre bild av fiskbeståndets utveckling och status. Utöver de provfisken
som nämns nedan utfördes ytterligare ett provfiske 1979, före kalkstarten 1980. Resultat
från provfisket 1979 har emellertid inte hittats, frånsett nätläggningskartor. I IVL`s
(Institutet för vatten- och luftvårdsforskning) projektplan för kalkning av Skärvsjön anges
att ett provfiske med fokus på sik, bör utföras före kalkning och upprepas 1982, i
enlighet med Fiskeristyrelsens anvisningar.
Metodikerna har skiftat mellan nätprovfisketillfällena. Endast de två senaste
nätprovfiskena har utförts med nu gällande standardiserade nätprovfiskemetodik.
Provfisket 1993 utfördes med en äldre typ av översiktsnät och provfisket 1982 utfördes
med fokus på sik och dess reproduktion.
Elprovfisken har inte genomförts i Skärvsjön eller dess tillflöden, men däremot i Skärvån
(benämnd Marieholmskanalen i elfiskedatabasen). I föreliggande rapport beskrivs dock
inte provfisken nedströms Skärvsjön.
Tabell 11. Kända limnologiska undersökningar.
Undersökning
Tid
Motiv
Undersökning av växtplankton
1972
Plankton
Begränsad limnologisk undersökning av sjöarna
Kramphultasjön, Skärvsjön, Flaten, Hästhultasjön och
Nässjön inom Gnosjö kommun
1977
Åtgärdsförslag
Fys-kemiska analyser och provfiske 1979-1984
1982
Kalkeffektuppföljning
Nätprovfiske av sik i föreningens regi
1982
Sik
Limnologiska uppföljningar inom Gnosjö kommun av
försurade sjöar som kalkats. Undersökningar i Skärvsjön
i augusti 1986.
1986
Nätprovfiske
1993
Nätprovfiske
2003
Nätprovfiske
2012
Inventering
43
7.1 Plankton, bottenfauna, påväxt samt land- och vattenväxter.
Limnologiska undersökningar av Skärvsjön m a p endast plankton eller därtill
bottenfauna, påväxt och högre vegetation har skett vid tre tillfällen. 1972 utförde
Länsstyrelsen i Jönköpings län planktonprovtagningar. I Länsstyrelsens planktondatabas
finns angivet en förekomst av 13 (ospecificerade) arter av växtplankton, varav endast
gruppen pansarflagellater (dinoflagellater) är identifierade, med en totalbiomassa på
0,162 cm3. 1977 och 1986 utfördes i olika grader limnologiska kartläggningar av sjön, av
konsulten B Sandell, på uppdrag av Gnosjö kommun (1977, Sandell B, 1986, Sandell B).
Undersökningen år 1986 skedde som en uppföljning av den från 1977, men var betydligt
mer omfattande, varför jämförelser dem emellan inte är helt optimala. 1986 års
undersökning omfattade okulära observationer av hela Skärvsjön med strandområden,
planktonprovtagningar centralt i sjön samt påväxt- och litorala (grunda)
planktonprovtagningar nära sjöns utflöde. Viktig bakgrundsinformation är att Skärvsjön
1979 kalkades för första gången, varvid kalk avsett för en femårsperiod tillfördes sjön vid
ett enda tillfälle. Då sjöns tillflöden inte kalkades återförsurades sjön långsamt under
åren fram till 1984, varefter nya kalkningar skedde men med mindre mängd kalk och
oftare. Följande text behandlar en sammanställning av resultaten från 1986 års
undersökning, där även vissa jämförelser görs med resultaten från 1977. Ett visst mått av
förklarande text till biologiska faktatermer har känts nödvändigt. Artlistor presenteras i
Bilaga 5.
Telmatisk vegetation och makrofyter (makrofytalger)
Notblomster
Med telmatisk vegetation menas den vegetation som växer på
mark som aldrig torkar ut och som översvämmas vid högvatten.
Makrofyter är makroskopiska (större) vattenväxter som lever i eller
nära vattnet. Inventering av vegetationen på stränder och i vattnet
ger information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan
som till exempel övergödning eller fysiska skador. Genom en
övervakning får man en bild av såväl negativa som positiva
förändringar som exempelvis försvinnande av arter eller minskad
eutrofiering.
De okulära observationerna av vegetationen vid Skärvsjöns stränder visade på en
dominans av arter som inte är näringskrävande. Den telmatiska vegetationen upptogs av
arter som pors (Myrica gale), trådtåg (Juncus filiformis), hundstarr (Carex nigra), blåtåtel
(Molina caerulea) och den mer indifferenta (organismer med vid tålighet) videörten
(Lysimachia vulgaris). Makrofyterna bestod av rikliga mängder notblomster (Lobelia
dortmanna) och strandpryl (Littorella uniflora), vilket tyder på såväl rent som
näringsfattigt vatten av statusen klarvattensjö.
Andra frekventa arter i sjön var strandranunkel (Ranunculus reptans), topplösa
(Lysimachia thyrsiflora), löktåg (Juncus bulbosus), knappsäv (Scirpus palustris), vanligt
mannagräs (Glyceria fluitans), vekt braxengräs (Isoetes echinospora), sjöfräken
44
(Equisetum fluviatile), flaskstarr (Carex rostrata), bladvass (Pragmites australis) och gul
näckros (Nuphar lutea).
Påväxt
Påväxt betecknar de organismer som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika
substrat (t.ex. stenar och makrofyter) i bl. a sjöar och vattendrag. I påväxtsamhället är
det vanligtvis kiselalger som dominerar, varav många utgör mycket bra indikatorer (arter
som reagerar på olika former av yttre påverkan) på vattenkvalitéten.
I karteringen av vattenvegetationen ingick även undersökning av påväxt, avseende
makrofyter och djurorganismer. Vid sjöns utflöde togs dessutom prover av vad utföraren
Sandell kallar ”äkta påväxtorganismer” inklusive svävplankton. Vid undersökningen av
den makrofytiska påväxten identifierades främst arter tillhörande kiselalger, okalger,
grönalger, kransalger och rödalger. Undersökningen påvisade även en art av svampdjur. I
stor mängd och mest spritt förkom Tabellaria och Tabellaria flocculosa inom gruppen
kiselalger, okalgen Zygnema samt grönalgen Oedogonium spp. Lokalt förekom relativt
gott om rödalgen Sirodatia suecica, grönalgen Bulbochaete sp och kransalgen Nitella
flexilis. Lokalt och i liten mängd fanns svampdjuret Ephydatia fluviatilis. De makrofytiska
organismerna tyder på rent, klart, syrerikt och näringsfattigt vatten med låg kalkhalt.
Bland organismerna fanns arter som endast påträffas i sur miljö, i en frekvens som inte
kan anses ringa.
Påväxtproverna från området nära sjöns utflöde innehöll 48 arter, vilket ansågs normalt
för sjötypen, tillhörande grupperna kiselalger, okalger, grönalger, cyanobakterier och
guldalger. De mest högfrekventa arterna var kiselalgerna Tabellaria flocculosa, T.
quadriseptata, Anomoeoneis vitrea och Achnanthes minutissima, guldalgen Dinobryon
divergens, okalgen Zygnema sp och cyanobakterien Oscillatoria irrigua.
Påväxtsammansättningen utmärktes tydligt av surhetståliga arter, i allmänhet sådana
som indikerar rent och näringsfattigt vatten. Det s.k. föroreningsindexet uppgick till 0,96,
vilket kan översättas med ”rent till ringa förorenat”. Sett till samtlig påväxt (se även
ovan) bedömdes litoralen till måttligt sur med ett PH kring 5,3- 5,9.
Bottenfauna
Bottenfaunan avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur,
maskar, musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men
spelar även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga
för bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska
föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika
faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer.
I samband med undersökningen av makrofyter gjordes även en liknande skattning av
bottenfaunan, främst i den sydöstra delen av sjön. Utföraren valde att presentera
resultaten som påväxt (se ovan) medan här görs en separat presentation av
bottenfaunan. Vid undersökningen identifierades åtta arter tillhörande grupperna
45
virvelmaskar, iglar, gråsuggor, bäcksländor, trollsländor, nattsländor och skalbaggar. Den
mest frekventa arten var husmasken Limnephilus spp (nattsländor) följt av mjölkvit
virvelmask Dendrocoelum lacteum (virvelmaskar), bäcksländan Leuctra fusca och
nätspinnande nattsländelarv Polycentropus flavumaculatus (nattsländor). Bottenfaunan
bestod av surhetståliga arter som, märkligt nog sett till övriga undersökningsresultat,
även var måttligt eller starkt föroreningståliga (vattengråsuggan Asellus aquaticus).
Sandell har inte någon fullständig förklaring på företeelsen men nämner bl. a att även
föroreningståliga arter kan förekomma i renvatten. Detta gäller särskilt om andra
ekologiska faktorer hämmar konkurrerande organismer med liten tolerans mot
föroreningar.
Växtplankton och djurplankton
Växtplankton är en övergripande beteckning på organismer som svävar fritt i vattnet
och har förmåga att fotosyntetisera (producera syre). De utgör grunden för allt liv i
sjöarna genom att just producera syre liksom utsöndra upplöst organiskt material som
näring till mikroskopiska organismer. Växtplanktonsammansättningen i sjöarna varierar
stort beroende på den övriga biologin i sjön, näringsstatus, humushalt m.m. Inte minst är
sammansättningen starkt beroende av sjöns vattenkvalitét. Med djurplankton menas de
mikroskopiska djur som lever i den öppna vattenmassan i en sjö (eller i havet) och likt
växtplankton svävar fritt i vattnet. Djurplankton är länken mellan växtplankton och fisk
och har därför ofta en nyckelroll i akvatiska näringskedjor. Sammansättningen av
djurplankton varierar beroende på många faktorer såsom vattnets kemi, fiskfaunans och
växtplanktonens sammansättning, och årstider. Genom att växtplankton och
djurplankton reagerar snabbt på miljöförändringar kan undersökningar av dem påvisa
exempelvis försurning, övergödning, metallbelastning och förekomst av (övriga) gifter.
Planktonproverna tagna centralt i Skärvsjön innehöll totalt 77 olika organismer av
växtplankton och djurplankton, 59 respektive 18 stycken. Av dessa bestämdes 53
respektive 16 stycken på artnivå, övriga enligt högre taxa. Växtplanktonorganismerna
representerades av kiselalger, egentliga grönalger, okalger, cyanobakterier, guldalger,
dinoflagellater och cryptomonader. Mycket riklig frekvens förekom endast av grönalgen
Eutetramorus fottii. Tämligen riklig frekvens förekom av guldalgerna Dinobryon
divergens var. Divergens och var. Schauinslandii, Mallomonas fastigata, kiselalgen
Melosira distans var. Alpigena och grönalgen Sphaerocystis sp. Som väntat uppvisade
kiselalgerna flest antal arter. De olika djurplanktonorganismerna tillhörde främst
gruppen kräftdjur, följt av gruppen hjuldjur och en typ av amöba (soldjur). Inga
organismer förekom i högre än måttlig frekvens, vilka var kräftdjuret Eudiaptomus
gracilis, hjuldjuren Conochilus unicornis, Kellikottia longispina och Keratella cochlearis
samt amöban Heliozoa.
Planktonsammansättningen präglades främst av renvattenorganismer, icke
näringskrävande organismer och organismer toleranta för starkt surt till neutralt vatten.
Utpräglat alkalifila (kalkälskande) arter förekom i låga frekvenser. Planktonsamhällena
indikerade instabila PH-förhållanden i pelagialen, omkring 5,6- 6,4. Förekomsten av
46
dinoflagellaten Ceratium hirundinella och vattenloppor som Daphnia longispina och
Bosmina longirostris var dock ett gott tecken för sjöns pH- och kalkhalt. Det s.k.
trofivärdet baserades på sju arter och uppgick till 23,4 vilket innebär ett oligotroft
(näringsfattigt) vatten.
Jämförelser med resultaten från 1977
Jämförelser med 1977 års undersökning gav bl. a att planktonbiomassan hade minskat
med hälften, till 11 cm3. Djurplanktonorganismernas andel hade minskat kraftigt, varav
bl. a det relativt stora kräftdjuret Holopedium gibberum som är extremt kalkkänsligt.
Antalet algarter hade däremot ökat kraftigt. Organismsammansättningen hade
förändrats i grunden, främst gällande växtplankton, t ex hade guldalgen Dinobryon
divergens minskat kraftigt och de trådformiga arterna av kiselalgsläktet Melosira hade
nästan helt försvunnit. En kraftig ökning av de egentliga grönalgerna hade skett med bl.
a arter som inte påträffades 1977. Bland dessa var särskilt Eutetramorus fottii rikligt
frekvent. Okalgen Staurodesmus sellatus, en stark indikator på rent näringsfattigt vatten,
var ytterligare en i det närmaste ”ny” art. Mycket positivt ansågs att vattenloppan
Daphnia cristata hade överlevt i Skärvsjön, eftersom det indikerade att vattnet pelagialt
aldrig understigit pH-värdet 4,9 och att värdena sommartid rört sig kring 6,0 innan
kalkningen.
En jämförelse av vattenväxternas sammansättning gav att den föreföll vara ungefärligen
densamma genom åren.
Sandell menar att det är tydligt att Skärvsjöns vatten förbättrades efter utförda
kalkningar. Förbättringarna bestod av ett högre PH, främst pelagialt, liksom en minskning
av såväl näringsgrad som föroreningsgrad. Värt att notera är att sjön framstod som
näringsfattig och ren redan 1977, t ex uttrycker Sandell i sin sammanställning från det
året att Skärvsjön t o m kunde vara en av de renaste sjöarna i hela länet.
Renhetsstatusen höjdes 1986 från bedömningen ”ren- tämligen ren” till ”ren- ringa
förorenad”. Förbättringen av vattenkvalitén hade dock skett till priset av en påtagligt
förändrad planktonsammansättning där de flesta av de kalkskyende arterna försvann.
Noterbart är även att pH-värdena 1986 fortfarande fluktuerade mycket under året.
47
7.2 Nätprovfiske 1982
Metodik
Enligt Fiskeristyrelsens anvisningar var provfisket 1982 fokuserat på sik eftersom arten
var på väg att försvinna. Provfisket 1982 utfördes under sikens lektid, 27-28 november,
med fyra bottensatta översiktsnät. Varje nätlänga placerades vinkelrätt mot stranden,
men djupplaceringen är okänd. Varje fisk mättes och vägdes per fem millimeter. Sik
undersöktes även med avseende på maginnehåll och ålder.
Resultat
Vid provfisket fångades abborre, gädda, sik och lake. Den sammanlagda fångsten
uppgick till 22 individer med en totalvikt på 5110 gram. Den största siken vägde 1,1 kilo.
Tabell 12. Artvis fördelning av fångsten.
Bottennät
Fiskart
Antal (st)
Vikt (g)
Abborre
Gädda
Sik
Lake
Totalt
16
2
3
1
22
1870
1160
2010
70
5110
F/A antal (st)
4,00
0,50
0,75
0,25
5,50
F/A vikt (g)
467,5
290,0
502,5
17,5
1277,5
Medelvikt (g)
116,9
580,0
670,0
70,0
-
Kommentar
Informationen om provfisket är knapphändig, men det poängteras att ortsbefolkningen
påpekat att siken lekt kring 15 november, d v s före provfiskets genomförande, vilket
även bekräftas av att det i ingen av de fångade sikarna fanns rom.
I resultatet betonas även frånvaron av mört, vilket anses anmärkningsvärt. Nätinsatsen
måste dock anses som liten samtidigt som provfisket genomfördes vid en sen tid på året.
Troligen var dock beståndet av mört svagt, men en återhämtning kan noteras i senare
provfisken.
7.3 Sikprovfiske 1982
Skärvsjöns fvof genomförde ett sikprovfiske hösten 1982. Metodiken vid provfisket är
okänd, men könsbestämning gjordes i samband med fisket.
Fångsten blev totalt fem sikar på 306 millimeter (248 gram, hona), 265 millimeter (155
gram, hona), 290 millimeter (154 gram, hane), 290 millimeter (154 gram, hane) samt 250
millimeter (125 gram, hane).
48
7.4 Nätprovfiske 1993
Metodik
Nätprovfisket i Skärvsjön 1993 genomfördes av personal från Länsstyrelsen i Jönköpings
län. Fisket skedde enligt en metodik som inte längre används vid nätprovfiske.
Metodiken har vissa likheter med den standardiserade metodik som används idag, men
redskapen skiljer sig åt. I likhet med dagens metodik lades ett specifikt antal provfiskenät
ut i sjön, där antalet baserades på den provfiskade sjöns areal och djup.
Provfisket i Skärvsjön utfördes under två nätter mellan 19 till 21 juli 1993. Nätinsatsen
uppgick till 32 bottennät, fördelade med 8 nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9
meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Provfisket med bottensatta översiktsnät
kompletterades med fyra pelagiska nät.
Redskap
Redskapen utgjordes av översiktsnät av typ ”Drottningholm 14” som är 42 meter långa
och 1,5 meter djupa, bestod av 14 nätsektioner mellan 6,25 millimeter och 75
millimeter. Näten placerades ut på kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjades
påföljande morgon mellan klockan 07.00 – 09.00.
De pelagiska näten var av typen ”Drottningholm 14” och var 84 meter långa och 6 meter
djupa. Näten innehöll samma nätmaskor som de bottensatta översiktsnäten.
Samtliga fångade individer längdmättes per fem millimeter och vägdes därefter artvis.
Såväl längdmätning som vägning gjordes per provfiskenät.
I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid
mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25
centimeter. I samband med provfisket togs även prover från mört och abborre för
åldersanalys.
Provfiskeresultat
Provfisket visade en tydlig dominans av abborre i Skärvsjön. Andelen sik var, till skillnad
mot senare provfisken, tämligen stor.
Längdfrekvensdiagrammet för abborre visar att vissa äldre årsklasser är starka, dels i
längdintervallet 175-200 millimeter samt de yngre individerna kring 140 millimeter. Såväl
ett- som tvååriga abborrar ingår i fångsten vilket påvisar reproduktion i sjön. Inga
åldersklasser tycks saknas men äldre abborrar större än 225 millimeter är fåtaliga.
Mörtbeståndet är fåtaligt och utgörs främst av äldre individer. Endast enstaka ettåriga
mörtar fångades, vilket kan tyda på viss försurningspåverkan som stör reproduktionen.
Reproduktion hos sik kunde konstateras vid profisket 1993, men beståndet domineras av
fisk kring 225 millimeter.
49
Notera att längdfrekvensdiagrammen har anpassats efter provfiskena 2003 och 2012 för
att underlätta jämförelser.
Bedömningsgrunder EQR8
De nya bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (Ecological Quality Ratio), utgår från åtta
parametrar, se nedan. Klassningen av den ekologiska statusen, EQR8, har delats in i fem
statusklasser med angivna värden för respektive klass, se tabell 12 nedan.
Flera indikatorer i EQR8 kan peka på försurning eller övergödning, se tabell 20 nedan.
Exempelvis kan en negativ avvikelse från det förväntade värdet på antal arter respektive
artdiversitet indikera försurning.
Tabell 13. Indikatorernas förväntade avvikelser vid påverkan av försurning och/eller övergödning.
Index
Försurning
Övergödning
Antal inhemska arter
X
X
Artdiversitet: Simpsons D (antal)
X
Artdiversitet: Simpsons D (vikt)
X
X
Relativ biomassa av inhemska fiskarter (f/a)
X
X
Relativt antal av inhemska fiskarter (f/a)
X
X
Medelvikt i totala fångsten
X
Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa
Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa
Tabell 14. Gränsvärden.
Klass
Ekologisk status
Gränsvärde EQR8
1
Hög
≥ 0,72
2
God
≥ 0,46 och < 0,72
3
Måttlig
≥ 0,30 och < 0,46
4
Otillfredsställande
≥ 0,15 och < 0,30
5
Dålig
< 0,15
50
X
X
Tabell 15. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 1993.
Antal (st)
Vikt (g)
F/A antal (st)
F/A vikt (g)
Medelvikt (g)
Abborre
295
14396
9,22
449,9
48,8
Mört
62
4712
1,94
147,2
76,0
Gädda
3
2318
0,09
72,4
772,7
Sik
71
5292
2,22
165,4
74,5
Summa
431
26718
13,47
834,9
-
Tabell 1. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 1993.
Antal (st)
Vikt (g)
F/A antal (st)
F/A vikt (g)
Medelvikt (g)
Abborre
6
367
1,50
91,8
61,2
Mört
1
23
0,25
5,8
23,0
Gädda
0
0
0
0
-
Sik
27
834
6,75
206,0
30,9
Summa
34
1224
8,50
303,6
-
Figur 5. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfisket i Skärvsjön 1993.
51
Figur 6. Längdfrekvensdiagram för abborre 1993.
Figur 7. Längdfrekvensdiagram för mört 1993.
52
Figur 8. Längdfrekvensdiagram för sik 1993.
Fiskfaunans status, EQR8
Fiskfaunans ekologiska status enligt EQR8 beräknades inte vid provfisken under 1990talet utan har gjorts i efterhand. Resultaten från provfiskena 2003 och 2012 indikerade
båda en måttlig status, EQR8, hos fiskfaunan, de enskilda parametrarna varierade dock
mellan åren.
Görs en jämförelse med senare provfisken, trots att den haltar med tanke på
metodikskillnaderna, märks ett betydligt högre jämförvärde 1993 än både 2003 och
2012. Den enda parameter med dålig status 1993 var antalet fångade arter som var lägre
än referensvärdet. Övriga parametrar visar på hög eller god status. Skillnaden beror till
stor del på förekomsten av ett större antal sik i fångsten vilket ger en högre diversitet,
vilket även påverkar kvoten mellan abborre och karpfisk positivt. Även andelen
potentiellt fiskätande abborrar ligger närmare referensvärdet.
53
Figur 9. Fiskfaunans status 1993 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange =
otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga
parametrars jämförvärde).
Kommentar
I Länsstyrelsens utvärdering av provfisket görs bedömningen att fiskbeståndet inte är
påverkat av försurning. Trots detta utesluts inte viss påverkan på mörtbeståndet.
Notera att på grund av den annorlunda typ av provfiskenät som användes 1993 kan inga
exakta jämförelser göras med senare provfisken. Såväl längden på näten skiljer som
nätmaskornas storlekar. De större näten 1993 innebar dock troligen att fångsten var
större än om nutida översiktsnäts använts. Avsaknaden av den minsta maskan (5
millimeter) medför även att årsungar var svårare att detektera. Däremot gjorde den
största maskan (75 millimeter) att äldre individer enklare fångades.
En distinkt skillnad är emellertid avsaknaden av gers 1993. Dessa dyker upp i rikligt antal
vid provfisket 2003.
54
7.5 Nätprovfisken 2003 och 2012
Metodik
Nätprovfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012 genomfördes båda enligt den standardiserade
metodik som används idag vilket ger möjligheter till jämförelser mellan undersökningstillfällena. Metodiken som har använts beskrivs i Undersökningstyp: Provfiske i sjöar,
vers 1:2, 010820 (se www.havochvatten.se). Standardiserade nätprovfisken syftar till att:
1) kvantifiera fiskartsförekomst och fiskbeståndets storlek.
2) uppskatta den provtagna sjöns fiskbestånd vad gäller artsammansättning, relativ
förekomst, uttryckt i antal eller vikt, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och
längdsammansättning.
3) jämföra mellanårsvariationer i samma sjö samt med andra provfiskade sjöar.
Metodiken innebär att ett specifikt antal provfiskenät sätts ut i sjön, där antalet baseras
på den provfiskade sjöns areal och djup. För att fisket ska bedrivas på ett sätt så att
samtliga förekommande fiskar ska kunna fångas, är det viktigt att alla djup ingår i fisket.
Vid provfisket 2012 placerades näten på ungefär samma platser och djup som vid
provfisket 2003. Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod.
Provfiskena i Skärvsjön startade 8 juli 2003 respektive 15 juli 2012. Nätinsatsen uppgick
vid båda tillfällena till 32 bottennät, fördelade med 8 nät i vardera djupzonen 0-2,9
meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Vid provfisket 2003 sattes fyra
pelagiska nät ut medan insatsen 2012 var sex pelagiska nät.
Redskap
Redskapen utgörs av översiktsnät av typ ”Norden 12” som är 30 meter långa och 1,5
meter djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 meter med maskstorlekarna 5,
6,25, 8, 10, 12,5, 15,5, 19,5, 24, 29, 35, 43 och 55 millimeter. Näten placeras ut på
kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjas påföljande morgon mellan klockan 07.00
– 09.00. Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska skötar
ut vid båda provfiskena. Nättypen skiljer sig emellertid mellan provfisketillfällena genom
att man 2003 använde en äldre typ av pelagiska skötar.
Samtliga fångade individer längdmättes per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl
längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Observera att vissa arter, t ex lake,
benlöja, gädda m.fl. ofta underskattas vid nätprovfiske på grund av deras levnadssätt.
I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid
mätning av siktdjupet användes en secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. Efter
provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske – NORS.
Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se www.slu.se).
De i rapporten redovisade resultaten har kvalitetskontrollerats av datavärden.
55
Provfiskeresultat
Antalet individer av samtliga arter sjönk betydligt mellan 2003 och 2012. Den största
minskningen noterades hos sik. Fångstbiomassan minskade inte i samma utsträckning på
grund av en högre medelvikt hos fisken vid provfisket 2012.
Resultaten från provfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012 visar att artfördelningen inte
förändrats i någon större utsträckning. Andelen av abborre, vad gäller antalet individer,
ökar något 2012 jämfört med 2003, på bekostnad av sik och mört. Gersen ligger på
nästan exakt samma andel av fångsten 2003 som 2012. I en jämförelse mellan provfiskena vad gäller artfördelningen med avseende på vikt, framgår att inga större
förändringar skett för abborre och gers, medan mört och sik minskar. Fångsten för
respektive år redovisas i tabell 16 och 17 nedan.
Längdfrekvensdiagrammen för abborre visar distinkta skillnader framförallt vad gäller
yngre årsklasser. I synnerhet är antalet ettåriga abborrar väsentligt lägre 2012. Antalet
potentiellt fiskätande abborre (större än 120 millimeter) var tämligen vanlig vid båda
provfiskena, men utgjorde 2012 en större proportion av fångsten. Mörtbeståndet
uppvisar en liknande utveckling med betydligt färre ettåriga mörtungar, men även lägre
antal tvååriga individer. Reproduktion hos sik kunde konstateras vid provfisket 2003
medan yngre individer av sik saknades i fångsten 2012. Gersens åldersstruktur skiljer sig
inte nämnvärt mellan provfisketillfällena.
Tabell 17. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 2003 och 2012.
Antal (st)
Vikt (g)
F/A antal (st)
F/A vikt (g)
Medelvikt (g)
-03
-12
-03
-12
-03
-12
-03
-12
-03
-12
Abborre
338
178
22522
15564
10,6
5,6
703,8
485,2
66,6
87,4
Mört
205
73
3534
1493
6,4
2,3
110,4
46,7
17,2
20,5
Gers
269
117
2658
1213
8,4
3,7
83,1
37,9
9,9
10,4
Gädda
0
0
0
0
0
0
0
0
-
-
Sik
5
1
82
20
0,2
0,03
2,6
0,6
16,4
20,0
817
369
28796
18380
25,6
11,6
899,9
574,4
-
-
Summa
Tabell 18. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 2003 och 2012.
Antal (st)
Vikt (g)
F/A antal (st)
F/A vikt (g)
Medelvikt (g)
-03
-12
-03
-12
-03
-12
-03
-12
-03
-12
Abborre
16
28
188
823
4,0
4,7
47,0
137,2
11,8
29,4
Mört
191
91
2380
1113
47,8
15,2
595,0
185,6
12,5
12,2
Gers
0
4
0
49
0
0,7
0
8,2
0
12,2
Gädda
0
2
0
2098
0
0,3
0
349,7
0
1049,0
Sik
50
2
406
47
12,5
0,3
101,5
7,8
8,1
23,5
Summa
257
127
2974
4130
64,3
21,2
743,5
688,3
-
-
56
Figur 10. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012.
Figur 11. Artfördelning vad gäller vikt vid provfiskena i Skärvsjön 2003 och 2012.
57
58
59
60
Figur 18. Längdfrekvensdiagram för gers 2003.
Figur 19. Längdfrekvensdiagram för gers 2012.
61
Fiskfaunans status, EQR8
Resultaten från provfiskena 2003 och 2012 indikerade måttlig status, EQR8, hos
fiskfaunan, dock varierade de enskilda parametrarna mellan åren.
Vid provfisket 2003 bedömdes två parametrar indikera dålig status, d v s de avvek
markant från det förväntade värdet. Gällande parametern ”Antal förväntade arter”, är
antalet fångade arter fyra stycken vilket är lägre än förväntat. Vad gäller parametern
”Artdiversitet: Simpsons D (vikt)” är diversiteten för låg, främst som ett resultat av den
kraftiga dominansen av abborre i den totala fångstbiomassan. Otillfredsställande status
noterades även för parametrarna ”Artdiversitet: Simpsons D (antal)”, ”Andel potentiellt
fiskätande abborre” och ”Kvot abborre/karpfisk”.
Figur 20. Fiskfaunans status 2003 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange
= otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga
Provfisket visade på ändrade förhållanden 2012, men parameterna för ”Artdiversitet:
Simpsons D (vikt)” indikerade fortfarande dålig status på grund av abborrens dominans i
sjön. Även parametrarna ”Andel potentiellt fiskätande abborre” och ”Kvot
abborre/karpfisk” tydde på dålig status. Andelen potentiellt fiskätande abborre (större
än 120 millimeter) liksom kvoten mellan abborre och karpfisk översteg referensvärdet.
Noterbart är att parametern ”Medelvikt i totala fångsten” visade på hög status, d v s i
nivå med referensvärdet.
62
Figur 21. Fiskfaunans status 2012 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange
= otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga
Kommentar
Tydliga förändringar har skett mellan 2003 och 2012 i Skärvsjön. Fiskbeståndet har i sin
helhet minskat, men särskilt drabbad är siken. Orsakerna till tillbakagången är okänd.
Förekomsten av flera årskullar av mört, bl. a ettåriga individer, indikerar att försurningspåverkan har varit låg under en följd av år, vilket även är Länsstyrelsens slutsats i sin
utvärdering.
Avvikelser hos flera parametrar i EQR8 indikerar dock yttre påverkan. De parametrar i
EQR8 som indikerat dålig eller otillfredsställande status kan i de flesta fall härledas till
den kraftiga dominans av abborre som råder i Skärvsjön. Låg artdiversitet, dominans av
abborre i förhållande till karpfisk samt ett abborrbestånd med en stor andel potentiellt
fiskätande individer, indikerar försurningspåverkan enligt EQR8. Emellertid måste det i
sammanhanget påpekas att fisketrycket i Skärvsjön synes vara mycket lågt vilket gynnar
uppkomsten av större abborre.
Möjligheten finns att den betydligt större tillgången på äldre, fiskätande abborrar har
medfört en ökad predation som kan ha lett till en minskad tillgång på såväl mindre
abborre som andra arter.
63
8. Fiskevården
Skärvsjöns fiskevårdsförening har agerat aktivt i arbetet med försurningsproblematiken
och kalkningsåtgärderna i och kring sjön. Föreningens fiskevårdsarbete har i övrigt
omfattat arbete med utformande av regler för fiskets bedrivande, fisketillsyn,
minkbekämpning samt utplantering av signalkräfta. Eftersom utsättningar inom ramen
för Ålplan Lagan eventuellt påverkar fiskbeståndet i sjön, redovisas även kända
utsättningar av ålyngel vid Uppebo i Storån under Fiskevård.
8.1 Regler för fiskets bedrivande
Allmänhetens fiske
Fiske i Skärvsjön upplåts till allmänheten, men fisket är förbundet med vissa föreskrifter.
Reglerna presenteras dels i en folder som Skärvsjöns fvof låtit trycka upp, dels på
fiskekorten. De regler som gäller för allmänhetens fiske är följande:
1. Fiskekortet gäller för fiske med handredskap som fluga, spinn, mete, pimpel.
2. Fiskekortet gäller även för dragrodd och trolling.
3. Fiske med 5 st angeldon ingår i fiskekortet.
4. Fiskekortet gäller ej kräftfiske
5. Kortet är personligt och får ej överlåtas
6. Fisket är fritt till och med 15 år.
Inga begränsningar vad gäller längder på fisk eller fångstbegränsningar anges på
fiskekortet eller i foldern.
Värt att notera är att varken angel eller trolling räknas som handredskapsfiske enligt
Fiskelagen (1993:787). Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap
som är utrustat med lina och högst tio krokar. En fiskemetod som inte omnämns i
reglerna, och som ökat i popularitet under senare år, är ismete. Metoden liknar fiske
med angeldon men sker med spö, rulle och lina.
Fiskerättsägarnas fiske
Enligt 4 § i stadgarna får delägare och dessas även icke hemmaboende barn bedriva fiske
inom de vatten, där delägaren äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården
betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap
(beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt.
64
Vid kräftfisket organiseras fisket inom respektive byalag. Inga fiskerättsbevis delas ut till
de som har rätt till fiske i sjön.
8.2 Fisketillsyn
Rutiner för fisketillsynen saknas i Skärvsjön och vissa av de förordnade tillsyningsmännen tycks lägga ned mycket begränsad tid på verksamheten. Sportfiskare utan
fiskekort har vid några tillfällen ertappats av fisktillsyningsmän vid sjön, men problemen
med olovligt och olaga fiske synes vara tämligen små.
Sammanlagt finns sex fisketillsyningsmän i Skärvsjön med relevant utbildning och
förordnande från Länsstyrelsen i Jönköpings län, se tabell 18 nedan.
Fisketillsyningsmän erhåller ingen ersättning från fiskevårdsområdet.
Tabell 19. Förordnade fisketillsyningsmän i Skärvsjön.
Namn
Adress
Telefon
Förordnande utgår
Sofia Skörde
Smedjebo
0370-92599
2014-06-30
Dag Malmström
Smedjebo
0370-97070
2014-06-30
Berit Skärfve
0370-93270
2014-06-30
Anders Andersson
Skärvhult
0370-93143
2014-06-30
Håkan Skörde
Skärvhult
0370-93101
2014-06-30
Lars-Olov Trofast
Håkentorp
0370-97067
2014-06-30
Värt att notera är den förändring av sanktionsmöjligheterna som gjordes i Lagen om
fiskevårdsområden (LOFO) 2010. Enligt denna lag får en fiskevårdsförening ”ta ut en
kontrollavgift om någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet fiskar i strid mot
förbud eller villkor som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom
området. Kontrolluppgift får inte tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan
lag eller författning” (§ 31 Sanktioner). Kontroll avgiften får därmed tas ut av såväl
fiskerättsägare som av fiskekortsköpare, men omfattar inte överträdelser enligt
Fiskelagen. Enligt § 32 får kontrollavgift ”tas ut endast om de fiskande har informerats på
ett tydligt sätt om de regler som gäller för fisket inom området”. Enligt § 33 får
kontrollavgiften ”för varje överträdelse inte överstiga tio procent av prisbasbeloppet
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) det år överträdelsen begicks”.
65
8.3 Minkbekämpning
Minkbekämpningen kring sjön bedrivs inte kontinuerligt i föreningens regi, men i
samband med en större rymning i Skillingaryd köptes fållor in och sattes ut. Fällor
lånades även in från Gnosjö kommun. Fiskevårdsområdet ger ingen ersättning för
fångade minkar.
8.4 Utsättningar utförda av Skärvsjöns fvof
Utsättningarna av signalkräfta startade 1985 och pågick fram till 1993 då den sista
utsättningen gjordes (Länsstyrelsens databas för utsättningar). Vid årsmötet 1984 togs
beslutet att påbörja utsättningar av signalkräftor i sjön. Den sista utsättningen av
signalkräfta bekostades inte av fiskevårdsområdet utan av respektive fastighetsägare, då
varje fastighetsägare bidrog med 200 kronor för inköp av stora kräftor.
Provfisken efter kräftor ägde rum under ett flertal år vilket visade på ett gott bestånd
framförallt kring ön, i södra delen av sjön. Åren 1995 och 1996 fiskades kräftor upp vid
ön och spreds i övriga delar av sjön. 1996 startade ordinarie kräftfiske i sjön och
organiserades inom varje byalag.
Förslag på utsättningar av andra fiskarter har förekommit genom åren, från såväl
fiskerättsägare som myndigheter. Birger Almér, fiskerivårdskonsulent på Länsstyrelsen i
Jönköpings län, föreslog på årsstämman 1980 att inplantera öring eller röding. 1993 ville
Länsstyrelsen att elritsa (lokalt namn skinnäling) skulle planteras ut i sjön. Under senare
år har förslag inkommit på utsättning av gös (åren 2000, 2003 och 2005) och karp (2007).
1999 föreslogs en stödutsättning av sik.
De utsättningar av signalkräfta som utförts redovisas i tabell 19 nedan.
Tabell 20. Utsättningar i Skärvsjön.
År
Antal
Lokal
Signalkräfta
1985
300
Ön
Signalkräfta
1986
400
Ön
Signalkräfta
1987
300
?
Signalkräfta
1988
800
?
Signalkräfta
1993
960
Inom respektive delägares vatten
Summa
66
2760
8.5 Ålplan Lagan
Så vitt känt har inga ålutsättningar gjorts i Skärvsjön, men ål har med säkerhet
förekommit i sjön och fångster finns bekräftade från slutet av 1960-talet (Harald Skörde)
samt finns uppgifter om mindre ål under 1970-talet i ett protokoll i Länsstyrelsens
material, troligen från sent 1970-tal.
Ålutsättningar har emellertid gjorts under en lång period vid Uppebo i Storån strax
uppströms sjön Flaten inom ramen för Ålplan Lagan. Ålutsättningar har pågått i stort sett
sedan byggnationen av kraftverk startade i Lagan, se vattendom kapitel 10. Det är
möjligt att en del av dessa utsatta ålyngel sökt sig upp i Marieholmskanalen och vidare
mot Skärvsjön.
Ålyngel kan, under förutsättning att ytorna är fuktiga, ta sig förbi tämligen stora hinder,
även dammar i huggen sten. Däremot kan de svårligen passera dammar i betong.
Huruvida det har varit möjligt för ålyngel från utsättningarna i Storån att nå Skärvsjön är
okänt, men kan inte uteslutas. I tabell 20 nedan framgår kända ålutsättningar vid
Uppebo sedan 1949.
Tabell 21. Ålutsättningar i Storån vid Uppebo. Vikt anges i kg.
År
Vikt
År
1949
1950
1951
1952
1953
1954
1955
1956
1957
1958
1959
6,4
9,7
7,0
7,6
0
0
1960
1961
1962
1963
1964
1965
1966
1967
1968
1969
1970
67
Vikt
0
1,5
År
Vikt
År
Vikt
År
Vikt
År
Vikt
1971
1972
1973
1974
1975
1976
1977
1978
1979
1980
1981
0
1,5
1,0
0,5
1,0
0
0
1,7
5,4
16,0
0
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1988
1989
1990
1991
1992
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
0
0
0
0
0
0
2,0
0
5,2
9. Motstående intressen och påverkan på sjön
9.1 Försurning och kalkning
Skärvsjön var under 1970-talet allvarligt påverkad av försurning. Enligt Länsstyrelsens
kalkåtgärdsplan, åtgärdsområde 058 Flaten, hade delar av åtgärdsområdet ett pH på
mellan 4,5 – 5,0. Bakgrunds-pH i okalkade mindre vattendrag i området ligger på cirka
4,2. I ansökningshandlingarna om statsbidrag för kalkning, ställd till Fiskeristyrelsen och
daterad 1979-03-02, anges ett typiskt pH på 4,5 och alkalinitet 0. I samma ansökningshandlingar anges att frånvaro av årsklasser började märkas omkring 1972 då mört, sik
och lake inte förökade sig. Mört och lake uppges helt ha försvunnit omkring 1975. Under
de två till tre åren före ansökan uppges även antalet abborrar och gäddor ha minskat
betydligt. Enligt ansökningshandlingarna var kalkning i Skärvsjön prioriterad av
Länsstyrelsen, och dess arbetsgrupp mot försurning föreslog åtgärder i Skärvsjön, som
en av 31 sjöar i länet. Anledningen till prioriteringen är dock okänd.
Beslut om statsbidrag, om maximalt 112 500 kronor, togs av Fiskeristyrelsen 1979-05-14.
Krav ställdes på ett undersökningsprogram som skulle omfatta vattenprovtagning och
provfisken, såväl före som efter genomförandet av kalkningen (se vidare Limnologiska
undersökningar) samt att kalkningsinsatserna skulle vara avslutade senast år 1981
(Beslut om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag).
Tabell 22. Försurningskänslighet hos fiskarter i Skärvsjön. Källa: Ekologisk Fiskevård
Art
Reproduktion
Lektid
Saknas (pH)
Störd (pH)
Abborre
<5
5-5,4
Vår
Gädda
<5
5-5,4
Vår
Gers
5-5,4
5,5-5,9
Vår
Mört
5,5-5,9
<6
Vår
5-5,4
5,5-5,9
Höst
5,5-5,9
<6
5-5,4
5,5-5,9
Sik
Elritsa *
Lake *
Försommar
Höst
*Har inte bekräftats via provfisken.
Innan den formella ansökan om statsbidrag sändes in till Fiskeristyrelsen hade fiskevårdsområdesföreningen 1978 antagit ett erbjudande från Munksjö att ingå i ett
pilotprojekt. Projektet innebar att prova kalkmesa, en restprodukt från stålindustrin,
som ersättning för normal kalk. Enligt Ingemar Svensson, Skärvsjöns fvof, lades ett billass kalkmesa ut i nedre delen av Svensjöbäcken mellan grusvägen och sjön. Kalkmesan
testades vid två tillfällen, av Cementa 1972 och av Länsstyrelsens Naturvårdsenhet 1976.
68
Enligt Tobias Haag, Länsstyrelsen i Jönköpings län, innehöll mesan en del metaller, dock
inte av särskilt höga halter. Projektet lades emellertid ner eftersom man var rädd att
långvarig användning trots allt skulle leda till ett för högt metalltillskott. Exakt vilka
metaller och i vilka mängder de förekom i mesan är okänt liksom vilka eventuella
effekter utläggningen av mesan haft på Skärvsjön.
Av allt att döma inleddes kalkningen av Skärvsjön hösten 1979 och avslutades våren
1980. Totalt lades 480 ton kalkstensmjöl ut. Mängden var avsedd att vara tillräcklig
under fem års tid, men Gnosjö kommun och Skärvsjöns fvof ansåg att stödkalkning
måste utföras. Styrelsen beslöt 1982 att ta hem 12 ton kalk som delades lika med
Gärdessjön. Påföljande kalkning i Länsstyrelsens regi skedde därefter år 1985. Sedan
1985 har i stort sett årlig kalkning, med undantag för 1986 och 1994, genomförts i
Skärvsjön. Doserna har efterhand minskat och uppgår idag till 22 ton per år. Förutom
direktkalkning genomförs kalkning av tillrinningsområdena norr och söder om Skärvsjön,
bl. a av sjöarna Abborrakullsgöl och Svensjön (se spridningskartor Bilaga 7).
9.2 Närsalter
Skärvsjön är en oligotrof klarvattensjö och inga tecken tyder på någon förändring av
sjöns näringsstatus. Tillförseln av näringsämnen bedöms som liten även om ett visst
tillskott har skett via enskilda avlopp och från intilliggande åker- och betesmark.
9.3 Reglering
Den övre dammen i Skärvån, Hålldammen, byggdes med syftet att reglera Skärvsjön.
Byggåret är okänt, men dammen bedöms ha byggts före 1825 (Bard, 2008) och
medförde troligen en vattennivåhöjning i Skärvsjön. Dammen utgörs av en jord- och
stendamm med två utskov, dels en regleringslucka, dels ett högflödesutskov.
I samband med att vägsträckningen mellan Marieholm och Skärvhult ändrades 1972 blev
högflödesutskovet igensatt. Detta ledde till en översvämning i februari 1974 varvid en
fåra grävdes för att minska vattennivån i sjön. Sedan dess har ingen aktiv reglering
företagits vid dammen och tappningen till Skärvån styrs av Skärvsjöns vattennivå.
69
9.4 Miljögifter
Metallerna kvicksilver och kadmium har påvisats i höga koncentrationer i Skärvsjön
(VattenInformationsSystem Sverige). Båda anses som mycket giftiga för såväl människor
som miljön (se Bilaga 6).
Mätningar av kvicksilver i gädda har gjorts vid tre tillfällen i Skärvsjön, åren 1976, 1987
och 1992. Det riktade medelvärdet (mg HG/kg) var 0,70 år 1976, 0,50 år 1986 och 0,39 år
1992. Gränsvärdet som anges i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG är
20 µg/kg i biota (0,20 mg/kg). Trots att kvicksilverhalten i gädda sjunkit i Skärvsjön ligger
det senast uppmätta värdet tydligt över gränsvärdet.
Mätningar av kadmium i sediment har genomförts vid två tillfällen i Skärvsjön, 1977 och
2011. Dessutom mättes halten av kadmium i gädda i samband med att kvicksilverprover
togs 1992. Så vitt känt gjordes inga analyser av kadmium vid de tidigare analyserna av
gädda. Två analyser av kadmium gjordes vid sedimentprovet 1977 där resultaten skiljde
sig åt i tämligen hög grad, mellan 1,9 mg/kg torrvikt och 5,5 mg/kg torrvikt. 2011 hade
halten av kadmium sjunkit till 3,9 mg/kg torrvikt. Biotaproverna i gädda 1992 togs på
fem gäddor och varierade mellan 0,000 - 0,353 mg/kg. Medelvärdet var 0,190 mg/kg.
Det gränsvärde som anges för kadmium i Europaparlamentets och Rådets direktiv
2008/105/EG, varierar beroende på vattnets hårdhet och anges som halten kadmium i
vatten. I en kalkfattig miljö som i Skärvsjön innebär detta troligen att den maximala
halten får vara 0,45 µg/l vatten. Eftersom provtagningarna emellertid har gjorts i
sediment och i biota har IVL`s rapport B1891 använts vid bedömningen av kemisk status.
I denna anges ett gränsvärde på 2,3 mg/kg torrvikt vid sedimentprov och 0,16 mg/kg VV i
biota. Av allt att döma har bedömningen av kemisk status gjorts med resultaten från
1977 och 1992 som utgångspunkt.
En fråga av potentiell betydelse är halterna av krom i sediment i det fall detta ämne
användes vid garvning vid Sjöbo garveri. Den enda kända provtagningen av krom som
gjorts är i samband med undersökningar av gädda 1992.
9.5 Utsläppskällor
De enda potentiella utsläppskällor som lokaliserats kring Skärvsjön är enskilda avlopp
från fastigheter. Gnosjö kommun har inventerat området och konstaterat totalt 34
objekt nära sjön. Flertalet av dessa har godkända anläggningar, men fem har brister och
ytterligare tre underkändes. Inga av de enskilda avloppen har dock släppt ut
avloppsvatten direkt i sjön.
70
9.6 Förorenad mark
Länsstyrelsen i Jönköpings län har registrerat fyra potentiellt förorenade områden i
sydöstra delen av Skärvsjön, men inga närmre studier av objekten har företagits. Två av
objekten har riskklass 2 (stor risk) och två objekt har riskklass 3 (måttlig risk). Objekten
av högst riskklass är dels en deponi som ligger vid vägkorset nära Långebrobäckens
utlopp i Skärvsjön, dels en tidigare tungmetallindustri.
Ett objekt av potentiellt intresse är det garveri som legat i Sjöbo, som enligt en
minnessten fanns på platsen mellan 1840-1959 (se även 4.3 Fornlämningar). Garveriet
låg nära sjön och intill en av bäckarna som rinner till sjön. Troligen använde garveriet
vattnet i bäcken vid garvningsprocessen och restvatten släpptes sannolikt direkt ut i
Skärvsjön.
Enligt uppgift från Börje Svensson, markägare vid Sjöbo och medlem i Åsenhöga
hembygdsförening, lades garveriet ned kring 1940-45 och byggnaden revs 1959. Vid
garvningen användes biologiskt material, såsom bark och hönsgödsel.
Utsläpp av biologiskt material ökade näringstillskottet till sjön och sedimentavlagringar
kan ha bildats utanför garveriet. Det är dessutom känt att garverier, åtminstone under
senare tid, använde bl. a krom vid beredningen.
9.7 Markanvändning
Markanvändningen i Skärvsjöns omgivningar domineras av skogsbruk. Undantaget är
östra sidan som till stor del upptas av åkrar och betesmark. Markanvändningen runt sjön
har enligt uppgift från markägare (intervjuer med Berit Skärfve och Ingemar Svensson)
inte förändrats nämnvärt. Däremot är det vanligt förekommande med rätning, rensning
och utdikning i Skärvsjöns tillflöden i syfte att öka arealen produktionsmark. Inga
närmare studier har gjorts av tillflödena, men det är ett vedertaget faktum att denna typ
av ingrepp skadar den naturliga hydrologiska funktionen och kan innebära ökad tillförsel
av organiskt och minerogent material, främst humus (se 12. Mål och åtgärder –
vattenkvalitet). Däremot har det inte kunnat påvisas att en ändrad markanvändning har
medfört en ökad tillförsel av dessa ämnen (Länsstyrelsen i Skåne län, 2007).
En ökad tillförsel av humus kan medföra en ökad vattenfärg i sjön. Effekten blir en
minskad litoralzon, d v s de grundområden inom vilket större delen av sjöns produktion
av fisk sker, men får även negativa konsekvenser för fiskarter som gynnas av klara
vatten, t ex sik och lake.
Det bör betonas att de fysiska ingreppen i vattendragen och deras närmiljö kan ha
förvärrats av förändringar i svavelnedfallet och en ökad nederbörd (Länsstyrelsen i Skåne
län, 2007).
71
10. Vattendomar
Vatten- och miljödomar liksom häradsdomar saknas så vitt känt för verksamheter i
anslutning till Skärvsjön. Den reglering av sjön som bedrevs vid övre dammen i Skärvån,
Hålldammen, se Punkt 9.3, drevs sannolikt av gammal hävd.
Däremot medförde anläggandet av vattenkraftverk i Lagan att vattendomar för dessa
föreskrev uppsamlande av ålyngel för upptransport högre upp i vattensystemet.
Åluppsamlingen utfördes vid det nedre kraftverket i Lagan, Laholms kraftverk.
Enligt den idag gällande vattendomen (A 14/1965 Söderbygdens domstol) delas Lagan in
i delområden med en viss andel av fångade ålyngel, i proportion till vattenområdenas
areal mellan dammarna. Delområdet som inkluderar Skärvsjön avgränsas vid Hultaström
i Hillerstorp och totalt ska 1,1 procent av fångade ålyngel skall planteras ut uppströms
Hultaström. Utsättningsplatsen har enligt uppgift varit vid Uppebo, i Storån strax
uppströms Flaten.
Fiskeavgiftsmedel har ibland dömts ut i vatten- och miljödomar. Dessa medel fördes över
till Länsstyrelserna i samband med att Fiskeriverket omorganiserades till Havs- och
vattenmyndigheten. Medlen hanteras dock i sedvanlig ordning.
11. Fisket och uttaget
Enkäter delades ut till samtliga fiskekortsköpare och fiskerättsägare, se bilaga 8 och 9.
Gensvaret på enkäterna var mycket lågt, endast två enkäter från fiskerättsägare och en
enkät från fiskekortsköpare lämnades in. Olika former av intervjuer gjordes med
fiskerättsägare, ofta anpassade efter kunskapsbehovet, men vissa generella frågor
angående förvaltning, fiskbestånd och påverkan ställdes. De svar som erhållits i enkäter
och intervjuer har inkorporerats i rapporten på lämpliga platser. Ingen särskild
utvärdering av svaren i enkäterna görs med hänsyn till den mycket låga svarsfrekvensen.
Informationen som lämnades i enkäterna ger en mycket knapphändig bild av fisket i
Skärvsjön. Informationen som erhållits om fiskerättsägarnas fiske, dels genom
enkätundersökningen, dels genom de kompletterande intervjuerna, tyder dock på att
fisketrycket är mycket lågt i sjön från deras sida.
Ytterligare information erhölls av en före detta fiskerättsägare som fiskat under mycket
lång tid i sjön. Han förmedlade värdefull kunskap om fisket förr i tiden i Skärvsjön,
uppgifter som inte kunde erhållas på annat sätt.
Ett enkätsvar inkom från en sportfiskare, som innehöll framförallt information om fiskbeståndens utveckling i sjön, redovisat per decennium från 1980-talet. Observationerna
presenteras i tabell 21.
72
Tabell 23. Observationer av fiskbeståndet i Skärvsjön.
Decennium
1980-talet
1990-talet
2000-talet
2010-talet
73
Observationer
Dåligt fiske, men sik fanns i sjön. När kalkningen startade ökade sikbeståndet.
Stor sik fångades mellan 0,6 – 1,1 kg.
Gott om sik och ekoloden visade stora stim mellan 4-13 m, framförallt under
10 m. Mycket småabborre, men abborren började öka i storlek i slutet av
1990-talet.
Abborren ökar i storlek och har mycket kräftor i magen. Vid mete med elritsa
så fick man fångster på upp emot 50 abborrar varav ca 15 mellan 0,3-1,0 kg.
Siken minskar i antal. Gäddan blir magrare. Gäddor fångade ”på djupet” har
kräftor i magen. Utslag av sik på ekolodet har upphört.
Utslagen av sik på ekolodet ökar. Viss fångst av gädda på djupet, men inte
som när det var gott om sik. Abborren har minskat och är mindre i storlek.
Kräfta finns fortfarande i maginnehållet, men är inte lika dominerande.
12. Mål och åtgärdsförslag
De förslag på åtgärder som presenteras i föreliggande rapport bygger på det material
som erhållits via befintlig dokumentation samt biologiska och vattenkemiska
undersökningar, bland annat det nätprovfiske som genomfördes 2012. För att ge en
hänvisning till hur de olika åtgärderna värderas i förhållande till varandra och hur
angelägna de bedöms vara, rangordnas de i en skala 1-4, där prioritet 1 anger högsta
prioritet. En översikt över förslagen presenteras i tabell 24.
Det bör i sammanhanget betonas att fiskevårdsområdesföreningen inte har någon
skyldighet att genomföra föreslagna åtgärder. I det fall föreningen väljer att genomföra
någon åtgärd är det viktigt att på olika sätt dokumentera arbetet, såsom fotografering
och lägesbestämning med koordinater (t ex om risvasar anläggs), men även att göra
uppföljande undersökningar. I sammanhanget är fisketillsyningsmännens uppgift viktig,
men det kan även bli frågan om olika provfisken eller vattenkemiska undersökningar.
I det följande görs en sammanfattning av intrycken från sjön som ligger till grund för de
åtgärdsförslag som ges.
Fiskbeståndet
Skärvsjön är en fiskesjö med många spännande djupbranter och grund, intressanta
platser som kan ge sportfiskare riktiga högtidsstunder. Ekolodet gav mycket riktigt
många utslag på större fisk just i anslutning till dessa områden. Sjön är dock näringsfattig
och någon större produktion av fisk är inte att förvänta, men kan trots detta utvecklas till
en mycket fin gädd- och abborrsjö. Storvuxna abborrar finns säkerligen tämligen rikligt i
sjön, men hårt fisketryck, särskilt med mängdfångande redskap, kan lätt förstöra ett
bestånd. Abborre och gädda är de arter som är mest attraktiva för kortköpare vid fiske i
Skärvsjön och föreningen bör göra vad den kan för att gynna dessa arter. Enkla åtgärder
för att öka sjöns attraktionskraft är exempelvis anläggande av risvasar, som ger såväl
förbättrade lekmöjligheter som uppväxtmiljöer och fiskeplatser, liksom begränsning av
fasta redskap och regler för sportfisket.
En följd av att gynna beståndet av abborre är dock att predationstrycket på signalkräftan
består. Sannolikt är utplanteringen av signalkräfta en bidragande orsak till att
abborrbeståndet blivit mera storvuxet. Födounderlaget för abborren har helt enkelt ökat
samtidigt som fisketrycket från fiskerättsägarna minskat. Valet för fiskevårdsområdesföreningen står faktiskt i viss mån mellan att skapa och behålla ett gott bestånd av
abborre eller att gynna kräftans återhämtning. Abborren anses idag vara en åtminstone
nästan lika stor predator på kräfta som ålen. Förslagen som presenteras i föreliggande
plan utgår dock från att beståndet av abborre ska gynnas.
En art av stort intresse för fiskerättsägarna i sjön är sik. Samtidigt får man inte glömma
att siken med största säkerhet har mycket stor betydelse även som bytesfisk för både
abborre och gädda. Gäddan är inte alltid den där stationära rovfisken som lurar i vassen i
väntan på att ett byte ska simma förbi, vilket är den traditionella bilden av gäddan, utan
74
den kan vara en mycket aktiv jägare. Gädda, men även abborre, jagar ofta i sjöarnas fria
vatten om det finns bytesfisk där. Ett gott bestånd av sik i Skärvsjön skulle därför inte
endast tillföra god mat på middagsbordet utan även gynna rovfisken i sjön, och därmed
attraktionskraften för sportfiskare.
Beståndet av sik påverkades dock starkt av försurningen, men återhämtade sig i viss
utsträckning efter kalkstarten för att sedan återigen minska. Uppgifter i en enkät menar
att ekolod numera påvisar mera sik i sjön. Det som är helt klart är att siken föredrar klara
och kalla vatten, även om livskraftiga bestånd av vissa sikarter kan finnas även i sjöar
med sämre sikt. Det får dock antas att det minskade siktdjupet i Skärvsjön, som troligen
orsakas av en ökad uttransport av humusämnen från omgivande skogsmarker riskerar
att få negativa följder för sikbeståndet. Det måste samtidigt poängteras att en ökad
färghalt och ett minskat siktdjup faktiskt kan få stora konsekvenser även för sjön som
helhet. En minskad solinstrålning leder till att den mest produktiva zonen, litoralen (det
område inom vilket solljuset når), minskar i omfattning. En minskad litoralzon kan därför
leda till att produktionen som helhet minskar i sjön, även vad gäller beståndet av kräfta.
Vattenkvalitet
Föreningen bör ur ett brett perspektiv arbeta för att Skärvsjöns vattenkvalitet inte skall
försämras. Försurningen tycks vara under kontroll, men tydliga förändringar av sjöns
färghalt och siktdjup har kunnat iakttagas. Orsaken till detta är troligen ett rationellt och
resultatinriktat skogsbruk i kombination med ökande nederbörd. Utdikning av
våtmarksområden tillsammans med omgrävning och rensning av vattendrag har stört
den hydrologiska balansen och lett till större flödesfluktuationer och snabbare avrinning.
Det är vanligt att bäckar som tidigare var vattenförande hela året numera tidvis torkar ut
som en följd av ingreppen. Vattenmängden kan dock öka mycket snabbt vid nederbörd.
Den plötsliga och stora avrinningen leder till att utförseln av humus ökar. Den minskade
våtmarksarealen har även medfört att skogsbruket numera i många fall bedrivs ända ned
till vattendragen och sjöstränderna. Vid kalavverkning kommer därmed avsaknaden av
en buffrande, trädklädd skyddszon att ytterligare öka tillförseln av humusämnen.
Viktiga arbetsområden för föreningen är därför kartläggning av påverkansgraden i
vattendragen och i sjöns närmiljö, information till markägare om hur skogsbruk nära
vatten bör bedrivas, samt i möjligaste mån påtryckningar för att skyddszoner längs
vattendragen och sjön ska lämnas kvar vid avverkning och för att diken ska läggas om.
Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagens § 30 beskriver bl. a de hänsynskrav som
ställs på skogsbruket m a p växt- och djurlivet, kulturmiljön m.m. Även i Miljöbalken
(t ex kap. 11 och 12) och en av dess förordningar (1998: 1388) finns regler som styr
skogsbruket, exempelvis gällande dikning, byggande av skogsbilvägar och avverkning vid
vatten med höga naturvärden.
En rent artspecifik åtgärd är att införa ett åtminstone temporärt fiskeförbud efter sik,
som bör behållas tills beståndet återigen har ökat. Det är därför viktigt att i görligaste
mån kartlägga sikens lekplatser för att ge möjligheter till att helt freda dessa områden
75
från fiske under sikens lekperiod. Föreningen har med andra ord ett digert arbete
framför sig som handlar om alltifrån regeländringar, fångstbegränsningar, anläggande av
risvasar och insatser för minska tillförseln av humusämnen m.m.
Tabell 24. Åtgärdsförslag inom olika områden.
Åtgärdsförslag
Stadgarna 1 §. Fiskevårdsområdets ändamål
Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske
Stadgarna 6 §. Tillskott
Stadgarna 7 §. Överskott
Stadgarna 10 §. Kallelse till fiskestämma
Stadgarna 1 §. Styrelsen
Arbetsgrupper
Kontrollavgift
Ismete
Hastighetsbegränsning
Korrigering av folder/fiskekort
Utveckling av folder
Utveckling av hemsida
Fiskekortspriser
Regelbunden mätning av siktdjup
Förnyad mätning av kadmium
Sjöbo garveri
Information om betydelsen av bl. a skyddszoner
Kartläggning av påverkan på tillflöden
Åtgärder av diken och etablering av skyddszoner
Standardiserade provfisken
Lekprovfiske efter sik
Förbud mot riktat fiske efter sik
Ålders- och tillväxtanalys av sik
Begränsning av maskstorlekar
Maximimått för abborre och gädda
Anläggande av risvasar
Utökat skydd kring risvasar
Återintroduktion av tidigare förekommande fiskarter
Standardiserade kräftprovfisken
Tillfälligt fiskeförbud efter kräfta
Minimimått för kräfta
Fysiska åtgärder för kräfta
Ta fram rutiner för fisketillsynen
Uppföljning av limnologisk undersökning 1986
Utmärkning av vasar
Fiskejournaler för fiskerättsägare
76
Prioritet
2
2
2
2
2
2
2
1
2
1
1
2
4
2
1
2
3
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
2
1
1
1
2
1
2
2
3
12.1 Förvaltning
Skärvsjöns stadgar upprättades under 1970-talet, troligen utifrån normalstadgar
presenterade av Helge Sölscher. I vissa avseenden får stadgarna anses omoderna varför
vissa förtydliganden föreslås. Dessutom är det viktigt att föreningen tar beslut om en
kontrollavgift som kan användas av fiskevårdsområdet i sitt tillsynsarbete.
För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har
informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och avseende
kontrollavgiften. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande innehåller
väsentlig och framförallt korrekt information. Likaså bör alla skyltar som placerats runt
sjön vara uppdaterade.
Stadgarna 1 §. Fiskevårdsområdets ändamål
Prioritet 2
I 1 § anges att ”Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda
vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten”.
Fiskevårdsområdet bör överväga om formuleringen är tidsenlig eller om t ex främjande
av vattenkvaliteten bör läggas till. Vid en ändring av stadgarna bör även en tydlig
avgränsning i utloppet anges.
Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske
Prioritet 2
I 4 § anges att ”Delägare och dessas även icke hemmaboende barn behåller sin rätt att
bedriva fiske inom de vatten, där delägaren äger fiskerätt, men är underkastad de av
fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende
å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt”.
Det tycks i viss mån råda delade meningar om vem som får fiska i sjön. Paragrafen säger
tydligt att endast fiskerättsägaren och dennes barn får bedriva fiske inom de vatten där
delägaren äger fiskerätt. Släktingar utöver dessa äger därmed inte rätt att fiska i sjön
utan giltigt fiskekort.
Det kan vara lämpligt att tydligt slå fast vilka som får fiska i sjön och tydligt informera
samtliga delägare om gällande beslut. För att tydliggöra rätten till fiske kan det vara
lämpligt att dela ut fiskerättsbevis till de som äger fiskerätt.
Ett beslut i frågan togs redan på fiskestämman 1978, även om fiskerättsbeviset då
kallades fastighetskort.
Stadgarna 6 §. Tillskott
Prioritet 2
Fiskevårdsområdet bör överväga om det angivna beloppet på 2 000 kr årligen är
tillräckligt. Beloppet härrör av allt att döma från det att stadgarna antogs 1978. I
stadgarna bör ett tillägg göras som medför att beloppet följer konsumentprisindex.
77
Stadgarna 7 §. Överskott
Prioritet 2
Liksom vad gäller 6 § kan det vara lämpligt att införa ett tillägg som medför att beloppet
följer konsumentprisindex. Notera även att det är ett skall-krav, d v s överskottet skall
delas ut om avkastningen överstiger 2 000 kr.
Stadgarna 10 §. Kallelse till fiskestämma
Prioritet 2
Stadgarna slår fast att kallelse skall kungöras minst åtta dagar i förväg i de ortstidningar
som bestäms av styrelsen. Med hänsyn till hur kallelser sker idag bör stadgan ändras.
Stadgarna 15 §. Styrelsen
Prioritet 2
Med tanke på det tämligen låga antalet medlemmar kan det vara lämpligt att ange ett
högsta och ett lägsta antal ledamöter.
Arbetsgrupper
Prioritet 2
Skapa inom och eventuellt utom styrelsen arbetsgrupper som fokuserar på de olika
målsättningarna och åtgärderna. Exempel på projekt för arbetsgrupperna kan vara
provfisken, mätning av siktdjup, arbete med foldern eller dylikt.
Arbetet förenklas om en grupp får i uppgift att fokusera på en åtgärd. Skapandet av
arbetsgrupper kan ge ett större incitament att engagera sig i föreningen.
Kontrollavgift
Prioritet 1
Fiskevårdsområdesföreningen bör omgående besluta om en kontrollavgift.
Ismete
Prioritet 2
Ismete är ny populär fiskemetod efter framförallt gädda och gös. Metoden utförs på
samma sätt som angel men med spö och rulle. Angelfiske, liksom dragrodd och trolling,
räknas inte som handredskapsfiske enligt Fiskelagen medan ismete inte har definierats.
Styrelsen bör ta upp metoden till diskussion och klargöra hur den bör tillåtas och
därefter nämna den i de fiskeregler som utarbetats.
Hastighetsbegränsning
Prioritet 1
En hastighetsbegränsning bör införas, åtminstone i södra delen av sjön i samband med
häckningsperioden. Om möjligt bör även regler omfatta ett visst fredningsområde runt
ön under denna period. Syftet med åtgärden är att åstadkomma skydd för den
återkommande häckningen av lom.
Korrigering av folder/fiskekort
Prioritet 1
Fiskeregler i foldern och på fiskekortet måste stämma överens för att undvika förvirring.
Foldern bör även uppdateras vad gäller kortförsäljare eftersom alla inte finns medtagna i
foldern. Den djupkarta som finns i foldern bör ersättas av den modernare variant som
finns att tillgå hos Gnosjö kommun.
78
Viktigt är att se till att samtliga kortförsäljare delar ut foldern, något som synes vara
bristfälligt idag.
Utveckling av folder
Prioritet 1
Den folder som delas ut till kortfiskeköpare bör utvecklas. Något som bör ingå i foldern
är information om hur fisk skall behandlas vid återutsättning och vilken utrustning som
bör ingå i utrustningen för att göra detta på rätt sätt, se bilaga 10.
Som service i foldern kan även fisketips (t ex nya vasar), parkeringar, övernattning m.m.
ingå. Lämplig information är även Allemansrätten.
Utveckling av hemsida
Prioritet 4
En hemsida kan ge god information om sjön, fiskbeståndet och fisket i sjön.
Fiskekortspriser
Prioritet 3
Föreningen bör titta på fiskekortspriserna som synes vara låga idag.
Information till de fiskande
Prioritet 1
Under 2013 pågår ett länstäckande fisketurismprojekt i samverkan mellan Smålands
turism och Länsstyrelsen i Jönköpings län som syftar till att skapa bättre information om
fisket i olika fiskevårdsområden via internet. Medverkan i projektet medför en möjlighet
att kostnadsfritt förmedla ovanstående information till de fiskande. För mer information
om projektet kontakta Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län (036-39 51 85,
[email protected]).
12.2 Vattenkvalitet
Vattenkvaliteten är av avgörande betydelse för all fauna i sjön. Fysisk påverkan av
vattendrag, genom t ex omgrävning eller rensning, har genomförts för att öka
avrinningen. Utdikning av vattendragens närområde leder detta till att den hydrologiska
funktionen störs. Resultatet kan bli en ökad tillförsel av t ex grumlande ämnen, närsalter
eller humus, men även medföra en ökad risk för försurningspåverkan.
Vad gäller Skärvsjön måste även den höga halten av kadmium som uppmätts i
sedimenten betonas. I höst kommer troligen nya bedömningar av kemisk och ekologisk
status att göras. Nya mätningar av kadmiumhalten bör därför göras under året.
Regelbunden mätning av siktdjup
Prioritet 1
Föreningen bör utföra regelbundna mätningar av siktdjupet med en så kallad
Secchiskiva. Syftet är att få en uppfattning om huruvida mätningen vid provfisket 2012
var en engångsföreteelse eller om siktdjupet minskar i sjön.
79
Förnyad mätning av kadmium
Prioritet 2
Mätningarna av kadmium i Skärvsjön indikerar dålig status, men inga prover har tagits i
vatten utan endast i sediment och biota. Med hänsyn till att EGs direktiv gäller halterna i
vatten, bör föreningen trycka på för att genomföra vattenprovtagningar på flera platser i
sjön, utspridda över hela sjöns yta.
Sjöbo garveri
Prioritet 3
Metoden för garvning vid Sjöbo garveri bör kartläggas. Har kromgarvning använts kan
det finnas höga halter krom i sedimenten utanför bäckmynningen där garveriet låg. Det
kan i så fall vara befogat med såväl underökningar i mark som i sedimenten i sjön.
Information om betydelsen av bl. a skyddszoner
Prioritet 1
Styrelsen bör informera markägare som verkar längs Skärvsjöns stränder och dess
tillrinnande vattendrag om betydelsen av att bl. a lämna skyddszoner längs vattendrag.
Lämplig litteratur är Skogsstyrelsens bok ”Skogsbruk vid vatten”.
Kartläggning av påverkan på tillflöden
Prioritet 1
Den ökande färghalten i sjön kan troligen härledas till en ökad uttransport av humus från
tillflödena. Orsaken kan till stor del sökas i hur produktionen av skog bedrivs längs
vattendragen och i vilken mån den hydrologiska funktionen har skadats genom utdikning
av bäckarnas närområden, samt i vilken grad tillflödena rätats eller rensats.
Kartläggningen bör omfatta områden med produktionsskog där avverkade ytor når ned
till vattendraget utan kvarlämnad kantzon, men även frekvensen av diken som mynnar i
bäckarna.
Åtgärder av diken och etablering av skyddszoner
Prioritet 1
Det till synes redan försämrade siktdjupet i Skärvsjön riskerar att ytterligare minska om
det sker en stor tillförsel av humusämnen till sjön. Den ökade nederbörden under senare
år riskerar att ytterligare förvärra situationen om inga åtgärder vidtas.
Som nämnts ovan är det viktigt att föreningen på ett aktivt sätt informerar skogsägare
som har mark såväl runt sjön som längs tillrinnande vattendrag.
För att förbättra dagens situation bör i de fall kalhyggen når ned till vattendragen eller
sjön, en skyddszon etableras mellan vattnet och hygget. I den mån diken kan åtgärdas
genom t ex igengrävning, omläggning eller anläggande av sedimentationsdammar i
nedre delen innan utloppet, bör detta ske.
80
12.3 Åtgärder för fiskbeståndet
Inga stora fysiska åtgärder är aktuella i sjön utan beståndsutvecklingen bör i huvudsak
styras genom ett mer utvecklat regelverk, kompletterat med kartläggningar av
bestånden, i första hand siken. Sikens svaga ställning i Skärvsjön gör att föreningen bör
agera för att gynna återhämtningen. Ett starkare bestånd av sik skulle troligen få positiva
effekter på bestånden av rovfisk i sjön. Undersökningar av bland annat lekplatser kan
vara värdefullt liksom upprepade lekprovfisken för att följa beståndet.
Lekprovfiske efter sik
Prioritet 1
Återkommande provfisken efter sik under lektiden bör utföras för att följa beståndsutvecklingen.
Kartläggning av lekplatser för sik
Prioritet 2
En detaljerad kunskap om sikens lekplatser ger större möjligheter att på ett effektivt sätt
skydda fiskarten.
Förbud mot riktat fiske efter sik
Prioritet 1
Ett förbud mot riktat fiske efter sik, i synnerhet under fiskens lekperiod, bör införas för
att underlätta en återhämtning av beståndet. Förbudet bör gälla tills provfisken kan
påvisa en påtaglig beståndsökning.
Ålders- och tillväxtanalys av sik
Prioritet 2
Utifrån åldersanalyser kan fiskens tillväxt beräknas och även ge information om
rekrytering och mortalitet (dödlighet).
Begränsning av maskstorlekar
Prioritet 1
Förutom sikbeståndet synes beståndet av abborre vara det ur sportfiskesynpunkt mest
betydande i sjön. Storvuxen abborre tycks förekomma relativt frekvent i sjön och
åtgärder bör vidtas för att förhindra att beståndet utarmas på de största individerna.
Maximimått för abborre och gädda
Prioritet 1
Större individer av abborre och gädda är troligen de mest intressanta ur sportfiskesynpunkt i Skärvsjön. Kan bestånden upprätthållas på dagens nivå och gärna utvecklas
ytterligare, ökar intresset för fiske i sjön. Naturligtvis hänger detta även nära samman
med att sjöns sikbestånd återuppbyggs, vilket skulle innebära att tillväxten ökar hos
abborre och gädda.
Ett maximimått bör införas för att förhindra att större fisk tas upp och istället kan fångas
vid fler tillfällen. Alla abborrar större än 35 centimeter bör släppas tillbaka liksom gäddor
större än 80 centimeter. Fisk som tas hem som matfisk skall alltså vara mindre än dessa.
81
Undantag från regeln bör gälla under vintersäsongen då återutsättning av fisk är svår
eftersom kylan mycket lätt skadar fisken, särskilt ögonen.
Som angetts ovan under punkt ”Utveckling av folder” är det viktigt att information om
handhavandet av fisk når de fiskande.
Anläggande av risvasar
Prioritet 1
Anläggande av vasar är en enkel och billig åtgärd som kan ge positiva effekter på både
fiskarnas reproduktion, men även ge goda fiskeplatser. Inte sällan får risvasar även en
positiv effekt på kräftbestånden genom att skapa skydd och öka tillgången på föda.
Information om hur en risvase byggs kan hittas på www.rekofiske.se.
Utökat skydd kring risvasar
Prioritet 1
För att skydda fiskens lek kring vasar bör fiskeförbud råda under lektiden, såväl med spö
som med mängdfångande redskap.
Utmärkning av vasar
Prioritet 2
Risvasar som anläggs bör markas ut i de fall stolpar inte tydligt sticker upp ur vattnet.
12.4 Utsättningar av fisk
Inplanteringar av främmande fiskarter bör undvikas. Nya arter innebär alltid en påverkan
på befintliga arter i någon utsträckning eller så fungerar inte utsättningen, vilket innebär
en ekonomisk förlust.
En återställning av ursprungliga förhållanden bör emellertid alltid ligga i en fiskevårdsområdesförenings intresse. Det är troligt att elritsa tidigare funnits i sjön eller i sjöns
tillflöden. Möjligheterna att återintroducera elritsa bör därför göras i samråd med
Länsstyrelsen.
Inga utsättningar av främmande arter
Prioritet 1
Förslag på utsättningar av för sjön ej ursprungliga fiskarter bör undvikas. En utsättning av
t ex gös medför en konkurrenssituation med framförallt abborre och gädda vilket kan ha
en negativ effekt på dessa. En utsättning av gös skulle dessutom försvåra försöken att
återskapa ett gott bestånd av sik. Gösens söker ofta föda pelagiskt och kommer troligen
att utöva ett starkt predationstryck på kvarvarande sik.
Återintroduktioner av tidigare förekommande fiskarter
Prioritet 2
Arter som tidigare funnits i sjön kan återintroduceras för att skapa ett mer diverst
fisksamhälle. En återetablering av elritsa skulle ge ett större födounderlag för abborre
och gädda. En utsättning av elritsa kan inledningsvis göras i tillflöden till sjön, gärna i
Svensjöbäcken som tycks ha en god vattenkemi samtidigt som den av allt att döma är
82
vattenförande året runt. Gäller samma situation för resterande bäckar kan utsättningar
göras även där. Tänk på att tillstånd till utsättningar måste sökas hos Länsstyrelsen.
I den närliggande Flybäcken finns ett gott bestånd av elritsa, åtminstone vid Broddhult.
Vid kontakt med Länsstyrelsen kan elritsan i denna bäck föreslås som lämpligt
utsättningsmaterial.
12.5 Kräftbeståndet
Kräftans tillbakagång i Skärvsjön, vilket eventuellt hänger samman med abborrens starka
ställning, gör att beståndet bör följas. Lämpligen används den standardiserade metodik
som utarbetats, men det viktigaste är att provfisket görs under samma förutsättningar
varje år.
Direkta fysiska åtgärder är svårare. Traditionellt har tegelpannor lagts ut för att gynna
kräftbeståndet, men Länsstyrelsen ser idag hellre att naturligt material används. Arbetet
med att skapa bra kräftbiotoper är därför betungande. Det är känt att risvasar ger gott
skydd för kräftor och nedan beskrivs en modell av vase, som enligt före detta
fiskerikonsulenten Gillis Lȗning på Hushållningssällskapet ska fungera väl. Huruvida
denna modell är bättre än vanliga vasar är dock osäkert.
Standardiserade kräftprovfisken
Prioritet 1
Kräftbeståndet i Skärvsjön bör följas kontinuerligt för att få en uppfattning om
beståndets sammansättning och relativa storlek. Lämpligen utförs kräftprovfiskena enligt
den standardiserade metodik som tagits fram, där maskstorleken är mindre för att även
fånga yngre kräftor.
Är det inte möjligt att genomföra standardiserade provfisken bör provfisken med vanliga
mjärdar utföras. Viktigt är att mjärdarna placeras på olika djup och på samma platser vid
varje provfisketillfälle.
Tillfälligt fiskeförbud efter kräfta
Prioritet 1
Ett återinförande av fiskeförbud mot kräftfiske bör införas tills beståndet har återhämtat
sig.
Minimimått för kräfta
Prioritet 1
Vid fiske efter kräfta bör ett minimimått på åtminstone 11 centimeter gälla, åtminstone
inledningsvis för att säkra återhämtningen.
Fysiska åtgärder för kräfta
Prioritet 2
Genomförs arbeten i syfte att skapa uppehållsplatser för kräfta bör inte onaturliga
material såsom taktegel användas. Lämpligen används natursten, men tänk på att
eventuella utläggningar inte får skapa grund som kan skada båtar och båtmotorer.
83
Observera att anlagda stenrevlar eller dylikt, likt pirar, kan vara tillståndspliktiga enligt
Miljöbalken. Det är därför bra att ta en kontakt med Länsstyrelsen innan åtgärden
genomförs för att försäkra sig om deras inställning.
Som tidigare betonats när det gäller anläggande av risvasar ger dessa ett gott skydd för
kräftor. Enligt årsmötesprotokoll för Linnesjöns fvf 1943 anlades vasar för kräftor ”med
enebuskar, strängvis utlagda och kvarhållna med flata stenar”.
12.6 Fisketillsynen
De tillsyningsmäns som idag finns i sjön kommer att ha en viktig del i det arbete som
föreningen bedriver. Att frekvent visats på sjön skapar en respekt hos fiskande.
Tillsyningsmän har även en viktig uppgift i att vara en kontaktperson för kortköparna.
Att ge tips om fiske eller annan information är en ren serviceuppgift.
Ta fram rutin för tillsynen
Prioritet 1
Tillsyningsarbetet sker idag lite på måfå och engagemanget skiljer sig mellan olika
tillsyningsmän. Lämpligen bör ett visst krav på tillsyn ställas på tillsyningsmännen, t ex
att de ska utöva sitt arbete under ett visst antal dagar under året.
Tillsynen bör fokuseras på fiskens lektider och under kräftsäsong, men även under
perioder med högre fisketryck.
12.7 Övriga åtgärder
Uppföljning av limnologisk undersökning 1986
Prioritet 2
Föreningen bör arbeta för att en uppföljning görs av den limnologiska undersökning som
Bernt Sandell utförde 1986. En undersökning av framförallt plankton skulle ge viktig
kunskap om sjöns primärproducenter och födotillgången för fisk.
Fiskejournaler för fiskerättsägare
Prioritet 3
Fiskerättsägare bör åläggas att föra fångstjournaler för att följa uttaget av fisk och
därmed skapa en möjlighet att följa beståndsutvecklingen.
84
Referenser
Allt om fisk. www.fiskbasen.se
Andersson, I. 1979. Projektplan för kalkning av Skärvsjön (98 Lagan) i Gnosjö kommun.
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning. Projektnr 43:3352.
Artdatabanken. SLU. www.slu.se
Artdatabanken. SLU. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Ryggsträngsdjur:
Strålfeniga fiskar.
Bard, A. 2008. Skärvåns dammar. Jönköpings läns museum.
Bydén, S., A-M. Larsson, M. Olsson. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad
miljövetenskap. Göteborgs universitet.
Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges
Lantbruksuniversitet, SLU
Degerman, E., P. Nyberg, I. Näslund, D. Jonasson. 1998. Ekologisk fiskevård.
Sportfiskeförbundet
Edsman, Lennart. Muntliga uppgifter. Institutionen för akvatiska resurser, SLU
Eriksson, M. 2010. Storlommen och smålommen i Sverige – populationsstatus, hotbild
och förvaltning. The Black-throated Diver and Red-throated Diver in Sweden –
population status, threats and management .
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/105/EG
Fiskelagen 1993:787. www.notisum.se
Fiskeristyrelsen. 1979. Beslut rörande Ansökan om statsbidrag till kalkning av sjöar och
vattendrag. Dnr 304-1468-79.
Förordning (1998: 1388) om vattenverksamhet m.m.
Gnosjö kommun. 1996. Gnosjö kommuns Miljövårdsprogram.
Henriksson, L. 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag.
Holmgren, K., A. Kinnerbäck, S. Pakkasmaa, B. Bergquist, U. Beier. 2007.
Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Fiskeriverket. FinFo 2007:3.
Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) 1981:533. www.lagen.nu
Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.
Lennartsson, T. 2010. Fånga Fiskeresursen. Hushållningssällskapet.
Lilja, K., H. Andersson, A. Woldegiorgis, A. Jönsson, A. Palm-Cousins, K. Hansson, E.
Brorström-Lundén. 2010. Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö. IVL Rapport
B1891.
85
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Ansökan om inrättande av Skärvsjöns fiskevårdsområde.
Dnr 11-379-2819-77.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Beslut om inrättande av Skärvsjöns fiskevårdsområde. Dnr
11-379-2819-77.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2002. Fiskevårdsplan Sommen 2002. Meddelande
2002:52.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fiskregistret.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2007. Kalkningar i Lagan och Helgeån. Meddelandenr
2007:43
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2000. Metaller i den akvatiska miljön i Jönköpings län.
Meddelande 2000:53
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1994. Nätprovfiske 1993. Meddelande 6/94.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2003. Nätprovfiske 2003. Fältrapport. Meddelandenr
2003:40
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planktondatabas.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Sjöregistret.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utsättningsregistret.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vattenkemidatabas.
Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Varför blir Skånska vattendrag och sjöar brunare? ISBN
978-91-85587-67-4.
Länsstyrelsens i Stockholms län. www.lansstyrelsen.se/stockholm
Melander, Y. 1945. Om formtillhörighet och tillväxt hos några småländska
sikpopulationer. Skrifter utgivna av Södra Sveriges Fiskeriförening.
Miljöbalken (SFS 1998:808).
Naturvårdsverket. 2000. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag.
Rapport 4913.
Naturvårdsverket. 2001. Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. Version 1.2 010720.
Naturvårdsverket. 2008. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i
Ramdirektivet för vatten. Rapport 5801
Nilsson, O. W., R. Smedman. 1994. Fiskar i våra vatten. Ica bokförlag.
Norin, Lennart. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter
Nyström, P., M. Stenberg, A. Sandström, L. Edsman, P. Bohman, A. Asp, F. Engdahl, A.
Fjälling, M. Ågren. 2013. Förvaltning av signalkräfta i sjöar – en litteraturstudie. Sveriges
Lantbruksuniversitet. Institutionen för akvatiska resurser. Aqua reports 2013:1.
86
Nyström, P., M. Stenberg. 2008. Våra sötvattenkräftor – spelar de någon roll? Stockholm
vatten.
Nöbelin, F. 2012. Skärvsjön 2012. Standardiserat nätprovfiske. Huskvarna Ekologi.
Riksantikvarieämbetet. www.raa.se
Rydgren, Martin. Muntliga uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten
Sandell, B. 1977. Begränsad limnologisk undersökning av sjöarna Kramphultasjön,
Skärvsjön, Flaten, Hästhultasjön och Nässjön inom Gnosjö kommun.
Sandell, B. 1986. Limnologiska uppföljningar inom Gnosjö kommun av försurade sjöar
som kalkats: Undersökningar i Skärvsjön augusti 1986. B S Sötvattenkonsult
Schreiber, H., O. Filipsson, M. Appelberg. 2003. Fisk och fiske i svenska insjöar 1860-1911.
Fiskeriverket. FinFo 2003:1.
Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen. SKSFS 2011:7.
Skärfve, Berit. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter
Skärvsjöns fvof föreningsarkiv
Skörde, Harald. F d fiskerättsägare. Intervjuuppgifter
Skörde, Håkan. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter
Svenskt Sjöregister. 1996. SMHI
Svensson, Börje. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter
Svensson, Ingemar. Fiskerättsägare. Intervjuuppgifter
Svärdson, G. 1979.
Sötvattenslaboratoriet.
Speciation
of
Scandinavian
Coregonus.
Fiskeriverket.
Sydsvenska Fiskerikonsult AB. 1985. Gnosjö kommun. Nissans vattensystem. Fys-kemiska
analyser och Provfiske 1979-1984.
Sölscher, H. 1977. Utredning om rätten till fiske i Skärvsjön i Åsenhöga socken av Gnosjö
kommun.
Vattendom A 14/1965. Ansökan om ändrade bestämmelser rörande ålyngelutsättningen
i Lagan mm. Söderbygdens vattendomstol
VISS. VattenInformationsSystem Sverige
Vätternvårdsförbundet. Kan införandet av fiskefria områden vända trenden för fisken i
Vättern? Rapport nr 96 från Vätternvårdsförbundet.
Vätternvårdsförbundet. Predation på rödingrom från signalkräftor och fisk i Vättern.
Rapport nr 108 från Vätternvårdsförbundet.
87
Bilaga 1. Djupkarta
88
Bilaga 2. Beslut om bildande av Skärvsjöns fvof
89
Bilaga 3. Ordlista sjötermer
Avrinningsområde
Det område som uppströms en viss punkt bidrar till vattenföringen i denna punkt.
Avgränsningen mot angränsande vattensystem kallas vattendelaren.
Topografisk karta
Den topografiska kartan är i skala 1:50 000, d v s en centimeter motsvarar 500 m.
Sjökoordinater
Anger koordinater i sydlig-nordlig och västlig-östlig riktning för att lätt kunna lokalisera
läget. Hämtas från ”Svenskt Sjöregister”.
Sjövolym
Erhålles genom att multiplicera medeldjup och areal.
Medeldjup
Summan av alla uppmätta lodpunkter dividerat på antalet lodpunkter.
Teoretisk omsättningstid
Omsättningstiden beräknas som sjövolym per årlig avrinning och är ett mått på hur lång
tid det teoretiskt tar att byta ut allt vatten i sjön. Variationer i sjön kan förväntas genom
att strömbilden varierar. Viktig parameter för bl a försurningspåverkan och kalkningsmöjligheterna.
Strandlängd
Den totala längden av sjöns stränder inklusive öar.
Flikighetstal
Sjöns flikighetstal fås genom att dividera sjöns strandlängd med längden på omkretsen
av en cirkel med samma yta som sjön. Ju högre flikighetstal desto mera vikar mm finns i
sjön.
90
Bilaga 4. Ordlista vattenkemiska parametrar
Surhet
Surhetstillståndet bestäms i första hand efter vattnets alkalinitet, då vattnets förmåga
att motstå ett syratillskott är viktigare än mängden vätejoner ur ekologisk synpunkt, men
om alkalinitet saknas kan pH-värdet användas.
pH-värde
Ett mått på antalet vätejoner i vattnet.
Alkalinitet
Et mått på vattnets förmåga att neutralisera syror, d v s dess förmåga att tåla tillskott av
vätejoner utan att reagera med pH-sänkning.
Siktdjup
Siktdjupet beror av hur långt ner i vattnet som solljuset förmår att tränga. Ett litet
siktdjup innebär att det nedträngande ljuset absorberas kraftigt. I sura sjöar tenderar
siktdjupet att öka.
Kväve
Kväve i naturliga vatten förekommer i många olika former. Kvävgas (N2) löst i vatten,
nitrat, ammonium och nitrit. Nitrit är den oorganiska kväveform som utgör mellansteg
vid mikrobiella oxidations- och reduktionsprocesser mellan ammonium och nitrat. Nitrat
är den oorganiska kväveform som förutom ammonium och urea används av
primärproducenterna som kvävekälla. En hög nitrathalt kan orsaka kraftig algtillväxt.
Ammonium bildas vid nedbrytning av proteiner och andra kväverika föreningar. Vid
opåverkade förhållanden i syrgasrika miljöer oxideras ammonium till nitrat
Fosfor
I naturvatten förekommer fosfor som löst oorganiskt fosfor, löst organiskt bunden fosfor
samt partikulärt bunden, oorganisk eller organisk, fosfor. En hög halt av fosfor är
normalt en indikation på övergödning. Fosfor är vanligen det begränsande ämnet i
sötvatten för produktionen.
Färgtal
Humusämnen, samt järn- och manganföreningar, ger vatten en brun färg. Ökande färgtal
är ett mått på ökande humushalt.
91
Bilaga 5. Bottenfauna, makrofyter, växtplankton,
cyanobakterier, påväxt och djurplankton
Tabell 25. Bottenfauna
Art- latinskt namn
Art eller högre taxa - svenskt namn
Asellus aquaticus
Vattengråsugga
Dendrocoelum lacteum
Mjölkvit virvelmask
Haemopis sanguisuga
Hästigel
Ilybius subaenius
”Dykare”
Leuctra fusca
”Bäcksländor”
Limnephilus spp
Husmask
Polycentropus flavumaculatus
Nätspinnande nattsländelarv
Sympetrum sanguineum
”Trollsländor”
Tabell 26. Makrofyter
Art- latinskt namn
Art- svenskt namn
Carex rostrata
Flaskstarr
Equisetum fluviatile
Sjöfräken
Glyceria fluitans
Vanligt mannagräs
Isoetes echinospora
Braxengräs
Juncus bulbosus
Löktåg
Littorella uniflora
Strandpryl
Lobelia dortmanna
Notblomster
Lysimachia thyrsiflora
Topplösa
Menyanthes trifoliata
Vattenklöver
Nuphar lutea
Gul näckros
Nymphaea alba
Vit näckros
Pragmites australis
Bladvass
Ranunculus reptans
Strandranunkel
Schoenoplectus lacustris
Sjösäv
Scirpus palustris
Knappsäv
Utricularia vulgaris
Vattenbläddra
92
Tabell 27. Växtplankton, cyanobakterier och påväxtalger
*
Art eller högre taxa- latinskt namn
Högre taxa- latinskt namn/svenskt namn
Achnanthes minutissima var. minutissima
Bacillariophyceae/Kiselalger
Achnanthes lanceolata var. lanceolata
Achnanthes sp.
Anabaena flos-aquae
Cyanophyceae/Cyanobakterier
Anomoeoneis brachysira
Anomoeoneis vitrea
Aphanothece nidulans
Botryococcus braunii
Chlorophyceae/Egentliga grönalger
Bulbochaete sp.
Ceratium hirundinella
Dinophyceae/Dinoflagellater
Chlamydocapsa bacillus
Chloromonader
Chrysomonader
Chrysophyceae/Egentliga grönalger
Closterium pronum
Closterium setaceum
Cosmarium margaritiferum
Conjugatophyceae/Okalger
Cosmarium sp.
Cryptomonader
Cryptophyceae
Cyclotella kuetzingiana
Cyclotella stelligera
Cymbella cesatii
Cymbella gracilis
Cymbella hebredica
Dinobryon crenulatum
Chrysophyceae/Guldalger
Dinobryon cylindricum
Dinobryon divergens var. divergens
Dinobryon divergens var. schauinslandii
Dinobryon pediforme
Euastrum spp.
Eunotia curvata (E. lunaris)
Eunotia hemicyclus
Eunotia incisa (E. veneris)
Eunotia pectinalis var. minor
Eunotia spp.
Eunotia tenella
Eutetramorus fottii
Fragilaria capucina var. austriaca
Fragilaria famelica (Synedra famelica)
93
Fragilaria tenera
Fragilaria virescens
Frustulia rhomboids var. crassinervia
Frustulia rhomboides var. rhomboides
Frustulia rhomboides var. saxonica
Gomphonema acuminatum
Gomphonema gracile
Gomphonema parvulum (smal form)
Gomphosphaeria compacta
Gonatozygon aculeatum
Gonatozygon monotaenium var. pilosellum
Hapalosiphon fontinalis
Hyalotheca dissilens
Mallomonas fastigata var. Kriegeri
Melosia ambigua
Melosira distans var. alpigena
Melosira distans var. lirata
Microspora amoena
Mougeotia sp. (steril)
Navicula bryophila
Navicula cryptotenella
Navicula rynchocephala f. elongata
Navicula subtilissima
Netrium digitus
Nitella flexilis
Charophyceae/Kransalger
Oedogonium spp.
Chlorophyceae/Cyanobakterier
Oocystis sp.
Chlorophyceae/Cyanobakterier
Oscillatoria irrigua
Oscillatoria rhodonema
Peridinium cinctum
Peridinium sp
Peridinium willei
Peronia fibula
Pinnularia sp.
Planktosphaeria gelatinosa
Pleurotaenium ehrenbergii
Rhizosolenia longiseta
Sirodotia suecica
Rhodophyceae/Rödalger
Sphaerocystis sp.
Staurastrum arctiscon
Staurastrum cingulum
94
*
Staurastrum lunatum
Staurastrum ornatum
Staurodesmus sellatus
Stauroneis anceps
Stenopterobia intermedia
Stephanodiscus sp.
Stichogloea doederleinii
Tabellaria flocculosa
Tabellaria quadriseptata
Thorakochloris nygaardii
Trochiscia planctonica
Xanthidium antilopaeum
Zygnema sp (steril)
En del arter tillhörande växtplankton och en art tillhörande cyanobakterier utgör även påväxtalger.
Tabell 28. Djurplankton samt ett påväxtdjur*
Art- latinskt namn
Högre taxa- latinskt namn/svenskt namn
Asplanchna priodonta
Rotatoria/Hjuldjur
Alonopsis elongata
Phyllopoda/Vattenloppor
Bosmina longirostris var. similis
Ceriodaphnia quadrangula
Cyclosnauplier
Copepoda/Hoppkräftor
Conochilus unicornis
Rotatoria/Hjuldjur
Daphnia cristata
Daphnia longispina var. hyalina
Diaphanosoma brachyurum
Ephydatia fluviatilis
*
Spongillidae/Svampdjur
Eubosmina coregoni ssp kessleri
Eubosmina coregoni var. obtusirostris
Eudiaptomis gracilis
-
Heliozoa/Soldjur
Holopedium gibberum
Kellikottia longispina
Rotatoria/Hjuldjur
Keratella cochlearis
Rotatoria/Hjuldjur
Mesocyclops leuckarti
Metacyclops gracilis
Polyphemus pediculus
Thermocyclops oithonoides
95
Bilaga 6. Effekter av miljögifter
Kvicksilver
Kvicksilver förekommer idag i höga koncentrationer i alla ytvattenförekomster i Sverige
(VattenInformationsSystem Sverige). Kvicksilver är en tungmetall som använts i många
sammanhang, som betningsmedel i utsäde, i amalgam till tandfyllningar, termometrar
m.m. Metalliskt kvicksilver omvandlas till metylkvicksilver av sulfatreducerande bakterier
i syrefattiga miljöer. Inga direkta negativa effekter har noterats hos fisk (Degerman et al,
1998), men är kraftigt toxiskt och kan skada bland annat nervsystem, muskler, njurar och
immunförsvar hos människor.
Högsta tillåtna halt av kvicksilver i biota anges i EG`s ramdirektiv för vatten
(2008/105/EG) till 20 mikrogram per kilogram (µg/kg).
Kadmium
Kadmium förekommer naturligt i berggrunden, men har använts vid många olika
verksamhetsområden, i batterier, korrosionsskydd vid ytbehandling, pigment i målarfärg
mm (Naturvårdsverket, 2008). Kadmium kan även spridas till miljön via förbränning av
fossila bränslen, från gruvdrift och via gödsling med kadmiumhaltiga gödselmedel.
Kadmium kan även frigöras om marken försuras (Degerman et al, 1998).
Kadmium har en mycket lång uppehållstid i mark och ytliga sediment vilket innebär
bestående skador vid utsläpp. Kadmium kan orsaka en mängd störningar i miljön såsom
störd fortplantning, hämmad tillväxt m.m. (Länsstyrelsens i Stockholms län hemsida).
Enligt EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG) beror högsta tillåtna halt av kadmium i
vatten av vattnets hårdhetsklass, d v s halten CaCO3/l. I Skärvsjön som är en oligotrof sjö
ska halten inte överstiga 0,45 u/l.
Krom
Krom förekommer naturligt i ler- och magmatiska bergarter samt i basalt. Krom används
bl. a i järn- och stållegeringar, eldfast tegel, garverier, träskyddsmedel m.m.
Krom är essentiell för djur, men höga halter anses vara mycket giftiga för vattenlevande
organismer. Krom skadar vävnader och framkallar cancer och allergier (Länsstyrelsen i
Jönköpings län, Meddelande2000:53). Krom är potentiellt bioackumulerbart
(Länsstyrelsens i Stockholms län hemsida).
Krom finns inte upptaget i EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG).
96
Bilaga 7. Spridningskartor kalk
97
98
Bilaga 8. Enkät riktad till fiskerättsägare
Enkät - Fiske i Skärvsjös FVOF
Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en
fiskevårdsplan för Skärvsjö, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och
rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta
sjöns fiskbestånd.
Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att
så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många
frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta.
Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra
Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se.
Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!!
1. När började du fiska i Skärvsjö?
2. Vilken/vilka fisk/kräftarter är särskilt intressanta vid ditt fiske i Skärvsjö?
3. Vid provfisken i Skärvsjö har abborre, mört, gädda, sik och gers fångats. Känner du
till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa?
I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta?
4. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek
förekommer för respektive art.
99
5. Känner du till någon yttre påverkan, t ex omfattande skogsbruk eller lantbruk i
anslutning till sjön eller tillrinnande vattendrag, andra utsläpp i sjön eller tillflödena,
omfattande dikning, förorenade områden, vattenuttag, reglering mm, som kan
påverka fisken i sjön eller vattenkvaliteten?
6. Med vilka redskap bedriver du ditt fiske? Ange antal av varje typ samt maskstorlek,
längd och antal krok.
Handredskap
Nät/garn
Ryssja
Långrev
Kräftmjärdar
7. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa
behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Vad gäller fångsten av
signalkräfta, ange om möjligt såväl antal som vikt. Redovisa gärna också största fisk i
kg samt kräfta i mm.
FISKART
Behållen fångst
Återutsatt fångst
Största exemplar
Abborre
Gädda
Sik
Signalkräfta
Övriga arter
8. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels
förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om
intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du
gärna beskriva dessa.
100
Bilaga 9. Enkät riktad till fiskekortsköpare
Enkät - Fiske i Skärvsjös FVOF
Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en
fiskevårdsplan för Skärvsjö, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och
rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta
sjöns fiskbestånd.
Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att
så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många
frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta.
Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra
Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se.
Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!!
1. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa
behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Redovisa gärna också
största fisk i kg.
FISKART
Behållen fångst
Återutsatt fångst
Största fisk
Abborre
Gädda
Sik
Övriga arter
2. Vid provfisken i Skärvsjö har abborre, mört, gädda, sik och gers fångats. Känner du
till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa?
I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta?
101
3. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek
förekommer för respektive art.
4. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels
förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om
intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du
gärna beskriva dessa.
102
Bilaga 10. Återutsättning av fisk
1. Tång/peang
2. Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte
huggkrok.
3. Som alternativ kan s k lip-grip användas. Den har principen av en hovtång och kan
köpas i fiskebutiker. Köp en som kan rotera eftersom större fisk lätt vrider sig runt
sin egen axel. Det finns även lip-grip med våg för att ytterligare underlätta
hanteringen om man vill väga fisken. Väg dock ej riktigt stor fisk på detta sätt och
inte heller romstinna fiskar.
4. Vägning av fisk kan ske i särskilda vågsäckar som kan köpas i fiskebutiker, men en
vanlig IKEA-kasse fungerar väl. Vägningen av större fisk, t ex gädda, ska helst ske
vågrätt.
5. Vid avkrokning av fisk bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på
fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck.
På fuktigt underlag, t ex mossa kan fisken läggas direkt på marken.
6. Se till att händer och underlag är fuktiga vid hanteringen.
7. Återutsättning av fisk bör ske skyndsamt.
8. Viktigt att tänka på är att drillning i varmt vatten ökar riskerna för fisken. Drilla
därför inte fisken onödigt länge.
9. Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs fram och tillbaka i
vattnet för att öka genomströmningen förbi gälarna.
103
Bilaga 11. Ett urval tidningsurklipp
104
105
106
107

Fiskevårdsplan Skärvsjön - Leader Västra Småland LEADER Västra

Transcription

Similar documents

Karta över fiskeområdet

nedre Vojmsjöns fvo - Jakt och Fiske i Södra Lappland

År 1814

Klubben som erbjuder många ungdomar en meningsfull fritid

Gissjö FVO

Fiske i Nordanstig

KRÄFTBESTÅNDET