Swedes and settlers in West Africa 1770–1840

Swedes and settlers in West Africa 1770–1840

Page 1 of 6
Text till seminariet den 26 februari 2014 kl. 15-17 i Humanistvillans bibliotek, sal 300.
Jonathan Howard, 070 398 2412, jonathan.arquitecto @ gmail.com
Swedes and settlers in West Africa 1770–1840
En sammanfattning av ett pågående arbete, till seminariet på Stockholms universitet, institutionen
för litteraturvetenskap och idéhistoria, i humanistvillans bibliotek, 2014-02-26, kl. 15-17.
En längre sammanfattning finns på engelska på c:a 40 sidor med illustrationer; denna kortare
svenska sammanfattning har inte referenser.
Introduktion
Ett dussin svenskar var mot slutet av 1700-talet engagerade i en bosättningen i vad som idag är
Republiken Sierra Leone - ett samarbete mellan spekulativt kapital och Swedenborgianer,
Linnéapostlar, rörelsen mot slavhandeln och stöd till flyktingar från det amerikanska
själständighetskriget. Händelserna utspelades längs den såkallad spannmålskusten, d v s Senegal,
Gambia, Guinea Bissau, Guinea Conakry, Sierra Leone och Liberia. Kusten blev tillgänglig för
europeiska sjöfarare i mitten på 1400-talet och var på 1700-talet en anhalt på vägen till Asien eller
till Nord- och Sydamerika.
Slavhandel och slaveri
Rörelsen mot slavhandeln, Abolition, ville stoppa den tvångsmässiga exporten av arbetskraft över
Atlanten. Handeln var lukrativ men osedvanligt grym och utarmade Afrika; afrikaner levde ju under
hot av kidnappning och exporterade inget annat till omvärlden. Modern forskning tyder på att
rörelsen också syftade till att stärka den brittiska varuhandeln mot den internationella konkurrensen.
Ibland men inte alltid invände rörelsen mot slaveri som institution, Emancipation. Först 1807
avstod britterna från slavhandeln (svenskarna avstod 1813) men på andra sidan Atlanten fortsatte
slaveri, framförallt inom jordbruket. Britterna förföljde slavhandlarna från andra nationer och
landsatte beslagtagna slavar i Sierra Leone.
Samgåendet
Under självständighetskriget 1775 – 1783 hade britterna uppmuntrat amerikanska slavar att rymma
och slås mot de rebelliska kolonisterna. När britterna förlorade kriget måste tusentals loyalister, ofta
före detta slavar, fly till Kanada eller till England. I London föddes då idén att lösa detta
flyktingproblem genom att grunda ett nytt samhälle, som samtidigt skulle konkurrera med
slavjordbruket på andra sidan Atlanten. Samtidigt skulle swedenborgarnas Nya Jerusalem visa
världen ett mer rättvist och lönsamt samhälle. Linnéapostlarna skulle inventera och utbyta växter,
vilket kunde bli lönsamt. Däremot fanns inga missionärer. Först mot mitten av 1800-talet kom
ambitionen att sprida kristendom bland afrikanerna.
Biografiska skisser
Gustav III:s intresse för kolonisering framgår av inköpet 1780 av ön Saint Barthélemy, som förblev
svensk fram till 1878. Han anlitade August Nordenskiöld som alkemist och införde en lag om en
begränsad tryckfrihet. Emanuel Swedenborg fann större frihet i Nederländerna och i Storbritannien,
där han dog 1770. Han hade börjat som tekniker hos Christopher Polhem, men blev alltmer
intresserad av filosofi och teologi. Bland hans radikala idéer var att äktenskap borde vara en
Macintosh HD:Users:karinberglund:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Howard seminarium 2014.doc
Page 2 of 6
kärleksrelation, samt att frälsning fodrade inte bara tro utan även goda gärningar. Han kritiserade de
befintliga samhällen och la upp riktlinjer för hur ett bättre samhälle, det Nya Jerusalem, borde vara,
men hade inga omedelbara planer på att förverkliga det. Vid något tillfälle skrev han dock att på det
afrikanska kontinenten kunde finnas ett samhälle som inte hade korrumperats av européer. Några av
de yngre svenskarna som arbetade för att i Afrika grunda ett nytt samhälle var swedenborgianer:
Carl Bernard Wadström, tre bröder Nordenskiöld och två bröder Johansen.
Carl von Linné var en avlägsen släkting till Emanuel Swedenborg, nitton år yngre och lika
mångsidig. Bägge konsulterades om nationalekonomi. I konkurrens med många andra system,
lyckades han få sitt sexuella klassificeringssystem accepterat, bland annat hos det brittiska och det
franska hovet. Hans ambitioner var globala. För att inventera hela världens flora och fauna skickade
han ut sexton apostlar. Åtta dog under sina resor, en hoppade av och sju kom hem, men få orkade
redigera sitt material. Linné ville att de antecknade allt; i fält vet man aldrig vad som är viktigaste,
ansåg han. Och som i det Nya Testamentet, skulle ”apostlarna” ordna sin egen försörjning.
Till Västafrika kom apostlarna Andreas Berlin, Anders Sparrman och Adam Afzelius. Berlin
skickades 1772 till Sierra Leone av Joseph Banks på Kew Gardens, men dog efter ett år. Sparrman
seglade världen runt med James Cook och var ett par år i Sydafrika innan han, redan en respekterad
botanist, åkte med Wadström till Senegal 1787. Tillbaka i Sverige arbetade han med den offentliga
sjukvården, där Sverige var ett föregångsland. Adam Afzelius var med i den stora expeditionen som
1792 grundade Freetown. Hans uppdrag var inte bara att inventera, utan också att undersöka
medicinska och nyttoväxter; han skulle få provision på eventuella upptäckter.
1779 sammankallade Carl Bernhard Wadström till Norrköping de tre Nordenskiölderna och båda
Johansönerna. Alla kallade sig för swedenborgianer och alla åtog sig att arbeta vidare med Ulrik
Nordenskiölds 1776 Afhandling om nyttan för Sverige af handel och nybyggen i Afrika. 1787 åkte
Wadström kortvarigt till Senegal. Exakt varför är oklart, men han hade åtminstone ett godkännande
från Gustav III. Han kom aldrig tillbaka till Sverige, utan ägnade resten av sitt liv – han dog 1799 i
Paris – åt att propagera för en koloni och mot slavhandeln. Wadström har förlöjligats som Afrikaexpert, men påfallande få av dem som ivrade för dessa två ämne hade satt sin fot i Afrika. Han tog
öknamnet Filonegros, porträtterades i Nationalmuseet tillsammans med a ung liberian, men är
kanske viktigast som katalysator. Outtröttligt skrev han och talade och på så sätt bidrog till
samgåendet som gjorde att swedenborgianen William Blakes Jerusalem byggdes, men inte i
England’s green and pleasant land, utan i Afrika.
Av de tre bröderna Nordenskiöld, hade Ulriks 1776 Afhandling en väl genomtänkt
nationalekonomiskt argumentation. Han gick vidare med att begära medel och ett skepp för att
genomföra det. Lyckligtvis fick han inte det; ännu förstod ingen vilken utmaning företaget skulle
bli.. August, den näst yngsta brodern, skulle sluta sitt liv, 38 år gammal, under fältarbete i Sierra
Leone. Han utbildades som geolog, men i London översatte och publicerade han Emanuel
Swedenborgs skrifter. Där bodde han hos läkaren Gumpertz Levison, som han presenterade för
Gustav III som expert på alkemi och offentlig sjukvården. Tillbaka i Sverige försökte August
framställa syntetiskt guld, nedanför villa Bredablick på Drottningholm1. Min hypotes är att såväl
August som Gustav III så småningom insåg att detta var lönlöst; riket finansierades i stället genom
Riksgäldeskontoret. Sannolikt träffade August i Sverige ekonomen Anders Chydenius och i
Skottland filosoferna och ekonomerna David Hume och Adam Smith.
1
Ugnen finns på Nordiska Museet.
Macintosh HD:Users:karinberglund:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Howard seminarium 2014.doc
Page 3 of 6
Carl Fredrik Nordenskiöld, den yngsta brodern, var hela sitt liv journalist, bland annat på tidningen
Aftonbladet, tills att den lades ner som alltför swedenborgiansk. Lars Johan Hiertas tidning med
samma namn uppstod trettio år senare. Christian Johansen var också swedenborgiansk journalist;
hans bror Anders var arkitekt och publicerade en bok med förslag till byggnader i ett Västafrika han
aldrig besökte.
Med 1792 expeditionen som skulle bygga Freetown åkte botanisten Adam Afzelius, geologen
August Nordenskiöld, samt Jakob Strand, som skulle bli guvernörens sekreterare, och Daniel
Wilhelm Padenheim. I likhet med Berlin dog Strand inom ett år genom spritmissbruk. Padenheim
var en duglig tjänsteman, som 1803 publicerade sina memoarer, med detaljerade beskrivningar om
hur det gick till att bygga Freetown. Men han tillhörde en lägre socialklass än Strand och därför
nämndes han sällan i korrespondensen.
Kortfattad redogörelse för expeditionerna 1770 – 1840
Granvilletown, 1787
Henry Smeathman hade varit på Freetown-halvön 1771- 1774, med Linnéaposteln Andreas Berlin
som assistent. Smeathman hade skickats av förmögna botanister, men tillbaka i England
propagerade han för en koloni i Sierra Leone, antingen för straffade eller för frivilliga. Kanske var
det här anledningen till att John Matthews skickades dit och 1788 gav ut A voyage to the river of
Sierra Leone. Granville Sharp2 var inte förmögen men hade inflyttelserika vänner. Han ordnade så
att 3773 män och kvinnor landade 1787-05-10 vid mynningen till Sierra Leone floden och började
bygga Granvilletown, där nu Freetowns hamnområde finns. Ett år senare bodde där bara 132; några
kan ha överlevt men gett sig av med ett passerande skepp eller till de afrikanska byarna. Sharp
lyckades skicka ut 39 ersättare, men projektet blev inte hållbart.
Bolama, 1791
The Sierra Leone Company bildades för att med utökade resurser göra en ny bosättningsexpedition.
Henry Hew Dalrymple anställdes för att leda expeditionen och utvandrare rekryterades i England.
Rekrytering avbröts till förmån för rekrytering bland flyktingarna i Kanada och Dalrymple blev
osams med kompaniet. På något sätt fick han tag i resurser till en konkurrerande expedition till ön
Bolama, utanför Bissau. Redan i England drabbas expeditionen av smittkoppor och olyckorna
fortsatte medan de försökte bygga på Bolama. Till sist de överlevande tog sig till Freetown, men
fick inte ens komma i land. Expeditionen är tämligen väl dokumenterad; förutom kompaniets
fientliga rapporter, skrev Dalrymples efterträdare Philip Beaver en bok. Detta gjorde också
äventyraren Joseph Montefiore, samt arkitekten Anders Johansen. Bolama visade hur svårt det var
att bygga ett nytt Jerusalem.
Freetown, 1792
Granvilletown hade visat att för att en bosättning skulle lyckas krävdes en större satsning. Ett
aktiebolaget bildades och Thomas Clarkson, en direktör som också var en av ledarna för rörelsen
mot slavhandeln, presenterade 1791 en utredning4 om de ekonomiska möjligheterna med en koloni i
Sierra Leone – något optimistiskt om jordbruk och lokalhandel. Samtidigt åkte hans yngre bror John
Clarkson till Nova Scotia, nu en kanadensisk provins, och rekryterade ett tusen dugliga flyktingar.
2
Granville Sharp, 1735 – 1792, expert på grekisk och hebreisk grammatik och om Englands tidigare historia, blev starkt
engagerad i my swarthy daughter, the unfortunate colony of Sierra Leone.
3
48 hade dött under resan.
4
British Library, Add MS 12131.TC
Macintosh HD:Users:karinberglund:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Howard seminarium 2014.doc
Page 4 of 6
Med dem seglade han direkt till Sierra Leone 1792. Där mötte de dels de överlevande från
Granvilletown, dels en stor expedition från England, med bland andra de svenska tjänstemännen
Padenheim och Strand, samt de svenska vetenskapsmän Afzelius och Nordenskiöld. Så grundades
Freetown, och när jag i april 2012 klev i land där kände jag igen stadsplanen från Padenheims
beskrivning. Freetown plundrades 1794 av odisciplinerade franska flottister. Den reparerades, men
kunde aldrig försvara sig och blev aldrig lönsam. 1809 övertogs Freetown av den brittiska staten.
Recaptives, Protectorate och självständighet
När britterna hade avsagt sig slavhandeln, började flottan preja slavhandlare från andra nationer.
Slavarna beslagtogs – ibland också fartygen – och satts iland i Freetown – en lönsam verksamhet.
Ingen funderade på att skicka de befriade slavarna, recaptives, tillbaka till den delen av Afrika
varifrån de hade kommit. På ett liknande sätt grundade fransmännen 1840 Libreville i dagens
Gabon. Mer fridfullt ordnade amerikanerna för f d slavar att utvandra till Liberia, som blev en
självständig stat redan 1840. Mot slutet av 1800-talet kom européerna överens om var sitt
intresseområde i Afrika. Sverige deltog i överläggningarna, men ingen afrikansk nation. Då
utvidgades den brittiska kolonin runt Freetown med ett Protectorate som motsvarar resten av
dagens Sierra Leone. Tillsammans blev de självständiga 1961.
Temata för diskussion
Samgåendet
Den tredje och framgångrika bosättningen var ett samgående mellan rörelsen mot slavhandeln,
stödet till flyktingarna från självständighetskriget, swedenborgiansk utopister, linnéansk botanik
och spekulativ kapitalism. Gäller det generellt, att stora projekt förverkligas när olika grupper
samsas? Portugisen Fernando Pessoa skrev: Deus quer, o homem sonha, a obra nasce,Gud har sina
planer och människor sina drömmar – tillsammans blir de av.5
Ett vågat projekt
Den tredje bosättningsexpedition, som grundade Freetown, var en vågad logistisk bedrift. Mer än ett
tusen flyktingar rekryterades i östra Kanada och skeppades i segelfartyg till västra Afrika, där de
togs emot av brittiska och svenska tjänstemän och tekniker, som aldrig gjort något liknande och
som aldrig varit i Afrika. Postgången från Europa till Västafrika och till Kanada var förvånansvärt
snabb – drygt en månad – men den geografiska informationen var mager. De som senare utvandrade
till Afrika, Nord- och Syd-amerika, Australasien och Israel hade åtminstone tillgång till bättre
information och kommunikationer.
Att organisera ett bosättningsprojekt
En svensk som i 18 år varit biståndsarbetare blir van vid projektbeskrivningar, logical frameworks,
uppdragsbeskrivningar, årsredovisningar och utvärderingar. Liknande har jag inte hittat6 från
sekelskiftet 1700-1800. Är alla dokument försvunna, eller skedde alla överenskommelser muntligt?
Eller har organisationstraditionerna förändrats under två sekel?
Varför vid Sierra Leone floden?
Den här är mer än naturgeografisk än idéhistorisk fråga, men givet att bosättningen skulle till Sierra
Leone floden, varför byggdes Freetown på den smala remsan nedanför de branta bergen? Var det ett
område som sjöfararna kände till och som hade rikligt färskt vatten? Eller var det ett område som
5
Fernando Pessoa, 1888 – 1936, i dikten Mensagem, 1934.
The Sierra Leone Company gjorde ordentliga årsredovisningar och Adam Afzelius hade med sig ett långt brev från
Kew Gardens om hur han skulle få behövliga bostad, utrustning, arbetskraft och kläder.
6
Macintosh HD:Users:karinberglund:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Howard seminarium 2014.doc
Page 5 of 6
afrikanerna kunde avvara, olämpligt för jordbruk? Fanns det någon allmän utvärdering av Afrikas
västkust och jämförelse med till exempel dagens Conakry eller Monrovia? Varför skickades inte en
förtrupp, att organisera området innan ett tusen flyktingar anlände från Kanada?
Alkemi och ekonomi
Sedan Lavoisier och Berzelius visade att guld är ett grundämne, är det svårt att ta alkemin på allvar.
Ändå experimenterade August Strindberg med den på 1890-talet och den diskuteras alltjämt i
tidskriften Esoterica som universitetet i Michigan ger ut. Kom Gustav III, hertig Carl och August
Nordenskiöld på att syntetiskt guld dög bara till bedrägerier? Var August Nordenskiöld i kontakt
med Anders Chydenius och The Scottish Enlightenment? Hade redan Emanuel Swedenborg i sin
uppsats om mynt pekat på hur staten kunde finansiera sin verksamhet med lån?7
Litteratur
Redan 1801 utkom en tidning i Freetown och nu kan jag inte undgå att märka de litterära inslagen i
ämnet:
William Blakes Jerusalem,
George Cumberland, författaren till The captive of the castle of Senaar – an African tale,
Thomas Thorild, som 1790 löstes ut ur ett engelskt fängelse av C B Wadström - Thorild och
Cumberland var också intresserade av kvinnornas situation,
Mary Wollstonecraft, som deltog i åtminstone ett möte om bosättningsprojektet och skrev om
sitt Sverigebesök.
Gumpertz Levison, vän till August Nordenskiöld, alkemist och läkare, som anonymt gav ut en
bok om sitt Sverigebesök.
Samuel Taylor Coleridge, som höll ett brandtal mot slavhandel och diktade om sin utopia
Xanadu,
William Wordsworth, som var vän till Coleridge och till Thomas Clarkson, en av ledarna för
kampen mot slavhandeln och för bosättningsprojektet.
Kvinnor
Jag har behandlat mitt ämne ogenerat eurocentriskt – hur européer såg på Afrika och inte hur
afrikanerna såg på deras ankomst. Ämnet är också ohjälpligt mansdominerat. Bara en kvinna har
skrivit om vad hon var med om när Freetown grundades. Få tjänstemän tog med sig fruar eller barn.
Bosättarna var mer eller mindre analfabeter. Ingen tjänsteman tog en afrikansk fru med sig hem.
Kanske blev tjänstemän som stannade i Afrika och bildade familj utstötta; de omnämns aldrig.
Direktörerna för The Sierra Leone Company var alla troende och förbjöd sina högre tjänstemän att
ha varaktiga utomäktenskapliga förhållande; förmodligen ansågs kortvariga relationer som normala
men ointressanta. (Detsamma gäller för sanitets- och avfallsfrågor).
Anna Maria Falconbridge är undantaget. Frun till Alexander Falconbridge, som ledde 1792
expeditionen, gifte hon om sig med Isaac Dubois8 några veckor efter att Alexander hade supit ihjäl
sig. Hon skrev en underhållande berättelse om sina äventyr, men tragiskt nog gav hon aldrig ut
något annat. Jag undrar om ett manus försvann när hon och Isaac flyttade till Jungfruöarna?
Epidemiologi
Myten om ”den vite mannens grav” fortsatte fram till 1960-talet, men redan omkring 1790
konstaterade Afzelius och några andra att klimatet var behagligt och spriten farligare. Afrikanerna
7
8
De nationalekonomiska frågorna kring guldmyntfot etcetera är utomordentligt svåra och fjärran från idéhistoria.
Isaac klagar i sin journal över att ingen högre tjänsteman kom och hälsade på det nygifta paret.
Macintosh HD:Users:karinberglund:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Howard seminarium 2014.doc
Page 6 of 6
tvättade sig ofta, hade traditionella mediciner men tillfrågades sällan om dem. Några Linnéapostlar
insåg att insekter och parasiter kunde sprida sjukdomar, men diagnoser och behandlingar förblev
bristfälliga.
Byggteknik och stadsplanering
Som arkitekt är det intressant för mig hur Freetown byggdes, inte minst för att det var så likt mitt
eget arbete i Angola 200 år senare, men detta ligger utanför seminariet.
Litteraturlista
Jag har en 16-sidig litteraturlista och har läst en del opublicerat material i Sverige och i England.
Jag har endast kortvarigt varit i nationalarkivet i Freetown och söker bidrag till fördjupade studier
där och i Bissau. Några arkeologiska spår efter bosättningarna har jag inte räknat med, men
stadsplanen i central Freetown är oförändrad. Begravningsplatserna är vildvuxna; jag övergav
omedelbart tanken att leta efter August Nordenskiölds grav.
Macintosh HD:Users:karinberglund:Library:Caches:TemporaryItems:Outlook Temp:Howard seminarium 2014.doc