BARNARBETE VID NÅGRA ESKILSTUNAFÖRETAG
Transcription
BARNARBETE VID NÅGRA ESKILSTUNAFÖRETAG
BARNARBETE VID NÅGRA ESKILSTUNAFÖRETAG 1900-1930 Sören Falebäck Syfte, metod och källor Syftet med denna lilla studie är att försöka få fram en del nya uppgifter om barnarbete vid några företag i Eskilstuna. Att barnarbete förekom vid industrierna här i staden (precis som vid andra företag) är allmänt känt, men i vilken utsträckning förekom barnarbete? Hur många minderåriga arbetare fanns det vid specifika företag, vad hette dessa minderåriga och vilken ålder hade de när de började arbeta? Var det mest pojkar eller flickor som arbetade på företagen? Vilka arbetsuppgifter hade de minderåriga? Detta är frågeställningar som förhoppningsvis kan få några svar. De företag som valts ut är de företag i Eskilstuna som särskilt redovisar minderåriga arbetare. Tidsperioden som valts är ungefär 1900-1930. Det är under denna tidsperiod som industrierna i Eskilstuna expanderar starkt och den tidigare rätt småskaliga hantverkstraditionen ersätts med stora, välkända industriföretag. Att studien inte går längre fram i tiden beror bland annat på att undvika problemet med sekretess. Att ha barn anställda var redan i slutet av 1800-talet ett känsligt ämne. Och att uppge namn på minderåriga anställda går inte om materialet är alltför nytt. Eftersom det inte skrivits särskilt mycket om barnarbete vid specifika företag i Eskilstuna är studien med nödvändighet i stort sett helt baserad på primärmaterial från olika arkiv. De arkiv som använts är Företagsarkivet och Eskilstuna stadsarkiv. På Företagsarkivet finns arkivhandlingar från en mängd olika företag. Problemet är dock att väldigt få företag i staden särredovisar och gör förteckningar över minderåriga anställda. Om man alltså studerar förteckningar över anställda går det inte att se vilken ålder de anställda har. Att få fram uppgifter som ger någon större inblick i hur arbetsförhållandena var för de minderåriga anställda har visat sig vara svårt. Uppgifter från arkiven ger mest namn på de minderåriga, ålder då de anställdes och ibland vilka arbetsuppgifterna var. Barnarbete i Sverige – en kort bakgrund Barnarbete hade visserligen förekommit före industrialismen, men det är i och med industrialismens genombrott som barnarbete rönte någon större uppmärksamhet i forskarvärlden (Olsson, 1980). Barnarbete i fabrikerna blev uppenbart och svårt att dölja. Snart restes krav på att barnarbetet skulle regleras i lag. När 1875 års barnarbetskommitté framlade sina förslag till begränsningar i barnarbetet, möttes dessa med skepsis och protester. Trots att barnarbete förekom i de svenska fabrikerna fanns det inte i Sverige några industrier som till övervägande delen var baserade på barns (under 15 år) eller minderårigas (under 18 år) arbete. Barnarbetet i de svenska fabrikerna var inte heller lika brutalt som i exempelvis England. Någon systematisk undersökning av det industriella barnarbetet i Sverige finns först genom 1875 års barnarbetskommitté och 1891 års revisionskommitté (Aronsson m.fl., 1984). Dessa båda kommittéer samlade in uppgifter om barnarbetet från samtliga företag i landet och redovisade det branschvis. 1875 var 5,5 % av alla arbetare yngre än 14 år, medan andelen år 1891 minskat till 2,7 %. Det var emellertid stora skillnader mellan de olika industribranscherna. Liksom i många andra länder ledde kritiken mot det industriella barnarbetet till att frågan debatterades i riksdagen. Redan i slutet av 1850-talet framfördes skarpa protester mot det, men inte förrän 1875 tillsattes en statlig utredning i ämnet. Resultatet av denna utredning blev att riksdagen 1881 reglerade minderårigas användande i fabriker – allt arbete för barn under 12 år förbjöds, medan barn mellan 12 och 14 år tilläts arbeta sex timmar per dag och ungdomar mellan 14 och 18 år tio timmar. Den förste som offentligt krävde förbud för barnarbete var arbetarrörelsens företrädare August Palm, som i sin programförklaring från 1882 kort skrev att barnarbete under 14 år borde förbjudas, vilket blev verklighet först drygt 50 år senare (DN 100808). Arbetstiden för barn reglerades fortlöpande under svenskt 1800-tal. Beräkningar som gjorts visar att för 12-14-åringar var den genomsnittliga arbetstiden 11 timmar, motsvarande siffra för 14-18-åringar var 12 timmar. Vidare arbetade barnen sex dagar i veckan, men ibland fick de också jobba alla dagar i veckan. År 1833 infördes en lag om att barn under nio år inte fick arbeta. År 1846 infördes lag som förbjöd barn under 12 år att arbeta i fabriker. Något år senare kom förbud mot nattarbete för barn, men lagarna följdes inte och det fanns ingen som kontrollerade att lagarna efterföljdes. Först i och med 1912 års arbetarskyddslag fick vi effektiva bestämmelser kring det industriella barnarbetet. År 1949 infördes den lag som gäller än idag. Den lagen säger att inga barn under 14 år får lov att arbeta. Och för industriarbete är gränsen 15 år. Dessutom får arbetstagare under 18 år inte jobba mer än 10 timmar per dygn. Risken för olyckor var oerhört stor (hem.passagen.se/svnpen/historianv1b/barnarbete/innehall.html). Skärsår, brännskador och förgiftning är bara ett fåtal exempel på vad barnen drabbades av i deras arbeten. Tungt arbete, dålig miljö, ensidiga rörelser, nattarbete och långa arbetstider slet ont på de ännu inte färdigvuxna kropparna. Barn har betydligt mjukare benstomme än vuxna, vilket innebär att de är mycket ömtåliga för den belastning som tunga lyft innebär. Det är framförallt ryggraden som får ta den största smällen. Många av barnen som tvingades bära mycket tunga saker fick allvarliga skador. Flera blev handikappade för livet. Även stillasittande är förödande för barnens mjuka benstomme. Många av de barn som tvingades sitta stilla 12 timmar per dag förlorade förmågan att gå. Inom textilindustrin var det inte ovanligt att flickorna blev blinda till följd av det pillriga jobbet och den dåliga belysningen. Bullret i fabrikerna ledde till att barnen förlorade hörseln. Damm och föroreningar ledde till lungskador. Barnarbetet i det industriella fabrikssystemet var baserat på två olika faktorer: barn var billigare arbetskraft än vuxna och de var lättare att disciplinera till de arbetsformer som präglade fabriksarbetet (Olsson, 1980). Båda dessa faktorer var emellertid underordnade den grundläggande förutsättningen för exploateringen av barns arbetskraft – den för manufakturen kännetecknande arbetsdelningen. Genom att dela upp arbetet i flera olika delar och fördela de olika arbetsuppgifterna på olika arbetare kunde fabrikanterna inte bara öka effektiviteten i arbetet till följd av ökad färdighet hos varje specialarbetare, inbesparad tid vid arbetets utförande och införande av maskiner. De kunde också begränsa sitt köp av yrkesutbildad och därmed dyrare arbetskraft och arbetskraft med bestämda kroppskrafter till de arbetsmoment som krävde sådana. I övrigt kunde de nöja sig med arbetskraft utan vare sig yrkesutbildning eller stora kroppskrafter – med andra ord kvinnor och barn. Det var huvudsakligen genom de förändrade produktions- och exploateringsformerna som barnarbetet i fabrikerna avskaffades. I sina strävanden att öka avkastningen av och kontrollen över arbetet lyckades fabrikanterna, med teknikernas hjälp, genomföra sådana förändringar i arbetsprocessen att de inte längre behövde använda barns arbetskraft. Andelen barnarbetare varierade stort mellan olika branscher. År 1875 såg fördelningen ut som följer mellan olika branscher (ur Olsson, 1980): bransch andel barn (%) glasbruk tändsticksfabriker tobaksfabriker bomulls- och linnespinnerier pappersbruk tegel- och porslinsbruk sågverk ylle- och klädesfabriker stenbrott järnverk snickerier järngruvor mekaniska verkstäder hela industrin 20,5 16,2 12,0 9,1 5,6 5,4 5,0 5,0 4,8 2,8 2,8 1,8 1,3 5,5 Anmälningar till hälsovårdsnämnden Den 30 januari 1901 redovisade en mängd olika företag i Eskilstuna om de hade minderåriga arbetare anställda. Det är en mycket liten andel av företagen som berättar hur många minderåriga som används i verksamheten. De flesta företag redovisar bara att man har minderåriga arbetare. Några företag redovisar faktiskt antalet minderåriga till hälsovårdsnämnden i Eskilstuna. Söderbloms gjuteriaktiebolag redovisar att man har 8 stycken minderåriga och att alla var pojkar. De yngsta var 14 år och den äldste var 18 år gammal. Eskilstuna kakelfabrik hade vid denna tid 3 minderåriga arbetare. Aktiebolaget Eskilstuna-Postens Tryckeri redovisar 6 minderåriga – en kvinnlig och 5 manliga. Munktells Mekaniska Verkstads Aktiebolag skriver i sin redovisning till hälsovårdsnämnden att man har 62 stycken minderåriga anställda mellan 13 och 18 år gamla. E.V. Beronius Mekaniska Verkstads Aktiebolag skriver i sin redovisning att man har 4 minderåriga arbetare. Företag som använde minderåriga men inte berättar hur många: Eskilstuna Stålpressnings Aktiebolag C.O. Öberg Eskilstuna Gelbgjuteri-Aktiebolag Eskilstuna separator Frans Nyzells Metalletsnings- o. Galvaniserings Aktiebolag A. Th. Broms Hadar Hallströms Kniffabriks Aktiebolag A.J. Westersson G.A. Hellberg Gottfrid Carlsson & Co Eskilstuna Träförädlings Fabriks Aktiebolag Eskilstuna-Kurirens Tryckeri-Aktiebolag C.N. Österberg Aug. Stenman Eskilstuna Elektriska Aktiebolag Lagerbäcks Fabriks Aktiebolag Aktiebolaget Gustaf Erikssons Metallfabrik F:E. Lindström Eskilstuna Smidesfabriks Aktiebolag Carl Särenholm C.W. Dahlgren Heljestrand Källa: Eskilstuna stadsarkiv: Eskilstuna stad – hälsovårdsnämnden E2:1 anmälningar ang. minderåriga yrkesarbetare 1901-1908 Fors kommun – kommunalnämnden För åren 1882-1892 gör kommunalnämnden i Fors kommun en förteckning över minderåriga i fabriksarbete. Man skriver vad företaget heter, hur många minderåriga som är verksamma och ibland vilka arbetstider som gäller. Ganska ofta förekommer anmärkningar mot företagen. Dessa anmärkningar gäller exempelvis att företagen inte skickat in intyg om ålder, sundhet och skolgång. Att rabbla upp alla företag som förekommer i kommunalnämndens arkiv är inte så meningsfullt, därför är ett litet urval gjort. För året 1882 finns ex. Företaget C.E. Lindfors Träsvarveri medtaget. På denna firma fanns bara en minderårig och det var en pojke. Arbetstiderna var för honom 6-8, 9-1 och 2-6. Arbetstiden var alltså från 6 på morgonen till 6 på kvällen med avbrott för två raster. För året 1883 fanns bl.a. i förteckningen följande företag: Söderberg, som sysslade med tångtillverkning. Arbetstiden var 6-8 timmar 1 yngre person – pojke anm: ”Anmälan ej gjord. Sundhets-, ålders- och skolbetyg saknades” H. Carlsson, tillverkade grepar, gafflar och räfsor. 15 yngre personer – alla pojkar anm: ”Fullständig anmälan ej gjord. Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej. Förordningen finnes icke anslagen i fabriken” Axel Blomgren, sliperi i Tunafors. 1 yngre person – pojke anm: ”Anmälan ej gjord (anmäles till åtal). Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej. Förordningen finnes icke anslagen. Uppgift å arbets- och rastetider icke heller” E-a Jernmanufakturbolag 25 pojkar och 3 flickor anm: ”Fullständig anmälan ej gjord. Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej” Oxelösund Flen Vestmanlands Jernvägs Aktiebolag 2 stycken barn (12-14 år) anm: ”Fullständig anmälan ej gjord. Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej. Förordningen icke anslagen. Uppgifter om arbets- alt- rastetider icke heller. De 2 barnens arbetstider för lång” E.V. Beronius, mekanisk verkstad 1 barn, 3 yngre personer anm: ”Arbetstiden för 1 barn för lång, hvarjemte detta barn icke åtnjuter undervisning, eljest ingen anmärkning” För året 1884: Eskilstuna Jern Manufaktur 23 stycken yngre personer anm: ”En nyantagen anmäldes vid besöket” Ståhlberg – Stålfors fabrik, tillverkning bordsknivar 5 yngre personer anm: ”En nyantagen ej anmäld, för denne saknas ålders-, skol- och sundhetsbevis. För en af de nyanmälde fanns ej läkarbevis” Tillverkning kaffebrännare på Westermarken 35 anm: ”Vederbörliga betyg kunde ej framvisas ...” Eskilstuna Jern Manufaktur Aktiebolag 24 pojkar och 3 flickor arbetstid för yngre personer: 6-8, 8.30-1, 2.30-6 Tunafors Grepfabrik – ägare Th. Carlsson 9 pojkar arbetstid 6-8, 8,30-1, 2.30-6 Tunafors Sliperi – ägare J. Engström 3 pojkar arbetstid: 6.30-8, 9-1, 2.30-7 Ståhlfors fabrik 9 pojkar arbetstid: 6-8, 8.30-1, 2.30-6 Eskilstuna Jern Manufaktur Aktiebolag 22 pojkar och 2 flickor För året 1885: Tunafors sliperi 3 pojkar anm: ”En nyantagen ej anmäld” Gevärsfaktoriet – ägare Kronan redovisar inga yngre personer eller barn för detta år tillverkning träsvarvar – ägare O. Carlsson 2 pojkar anm: ”Läkarbetyg saknades” E. Nilsson i pojke anm: ”Läkarbetyg saknades” För året 1887: Lagergren – tillverkning hästskor 1 yngre person anm: ”Kungl. Förordningen ej anslagen i fabriken” För året 1888: F. Stålberg 8 pojkar arbetstid för yngre personer: 8.30-1, 2.30-6 anm: ”Under 4 veckor är arbetstiden utsträckt till 12 timmar dagligen” Som synes förekommer det en hel del anmärkningar mot diverse företag i Eskilstuna. Anmärkningarna i sig gällde ”anmärkningar rörande öfverträdelser eller försummadt iakttagande af föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 18 Nov. 1881”. Källa: Eskilstuna stadsarkiv: Fors kommun – Kommunalnämnden D4:1 – Förteckning över minderåriga i fabriksarbete 1882-1892 C.E. Johansson Carl Edvard Johansson föddes 1864 i Fellingsbro socken. Åren 1885-1887 var han anställd vid Beronius verkstad i Eskilstuna. Efter att ha varit rustmästarelev vid Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori blev han där befordrad till besiktningsrustmästare 1891. Under sitt arbete vid Faktoriet uppmärksammade han svårigheten som fanns vid tillverkningen av utbytbara delar till gevär, vilket hade att göra med omöjligheten att med dåtidens hjälpmedel erhålla exakta mått. Han kom då på idén att göra ett måttsystem bestående av ett antal passbitar. Den första måttsatsen tillverkades 1897. År 1910 bildades Firma C.E. Johansson & Co. Sedan mitten av 1900-talet har ett antal förändringar av bolaget skett. Om man tar år 1928 som exempel fanns det då 14 stycken minderåriga kvinnliga anställda. Åldrarna på de kvinnliga minderåriga var mellan 15 och 18 år. Till skillnad från de flesta andra företag i Eskilstuna skiljer man på C.E. Johansson mellan kvinnliga och manliga minderåriga anställda. Året efter – 1929 – fanns det vid C.E. Johansson 15 stycken minderåriga kvinnliga anställda. De antogs i arbetet när de var mellan 14 och 18 år. Om man tittar på de manliga minderåriga anställda vid C.E. Johansson fanns det år 1928 ett antal av 79. De manliga minderåriga var alltså betydligt fler än de kvinnliga, vilket var det vanliga i industristaden Eskilstuna. Här i staden dominerade verkstadsindustrin helt och denna industrigren var redan från början mycket mansdominerad. Källa: Företagsarkivet: D4e:1 – Förteckning över minderåriga arbetare vid Aktiebolaget C.E. Johansson Arbetstiderna för de minderåriga vid C.E. Johansson (och andra företag i Eskilstuna som använde minderårig personal) var med våra dagars mått mätt mycket lång. Att arbeta från tidigt på morgonen till kanske 6 på kvällen ansågs som något helt normalt. Dock kom det så småningom olika lagar som begränsade arbetstiderna för de minderåriga. Ett exempel är lagen om arbetstidens begränsning från den 4 juni 1926, vars fjärde paragraf lyder: ”Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar, dock må, därest nyssnämnda, begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckes till högst 9 timmar. Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan”. Källa: Företagsarkivet D4b:1 – journal enl. lagen om arbetstidens begränsning Gense Gense betyder Gustaf Eriksson Nysilver Eskilstuna. Företaget började med att Gustaf Eriksson visade upp sitt mästarbrev inför magistraten och erhöll dess burskapsbrev den 4 augusti 1856. Han hade då gått i lära hos Christopher Zetterberg och Johan Svengren. Den första produktionen omfattade kakelugnsluckor av mässing och järndörrarna innanför. Sedermera tillkom en rad produkter, främst husgeråd såsom serviser, matbestick, brickor, ljusstakar m.m. Efter tjugo år övertogs företaget av Erikssons son Axel. Vid hans frånfälle år 1898 omvandlades det till aktiebolag under namnet Aktiebolaget Gustaf Erikssons Metallfabrik. Firmanamnet blev så småningom Gense. Ett viktigt steg togs när man utrymde fabrikslokalerna i centrala Eskilstuna och flyttade ut till Vilsta. Detta hände år 1945. Företaget ingår numera i koncernen GuldsmedsAktiebolaget GAB. I avlöningsböckerna för år 1900 på Gense gör man ingen särskild uppdelning i minderåriga anställda. Nedanstående gäller alltså för anställda generellt. På Gense betalades lönen ut var fjortonde dag. Årslönerna varierade kraftigt mellan olika anställda. Kvinnliga medarbetare tjänade generellt klart mindre än manliga dito. Vissa kvinnor tjänade så lite som 200 kronor på ett helt år. Vissa kvinnliga anställda hade över 1000 kronor i årslön. Få manliga medarbetare hade en årslön under 1000 kronor. Många manliga anställda låg i löneintervallet 11001400 kronor per år. Källa: Företagsarkivet: G4a:4 – avlöningsbok 1900 På Gense fanns det 114 stycken anställda år 1905. Antalet kvinnliga medarbetare var knappt 40 stycken. Andelen kvinnor var alltså ungefär en tredjedel. Jämfört med andra mansdominerade industriföretag i Eskilstuna var andelen kvinnor mycket hög. En vanlig syssla bland kvinnorna på Gense var putsningsarbete. Källa: Företagsarkivet: G4a:9 – avlöningsbok 1905 För året 1920 fanns det 108 stycken anställda, varav 43 kvinnliga medarbetare. Det innebär att mer än en tredjedel av företagets samtliga anställda var kvinnor. Andelen kvinnor var något högre än för året 1905. Andelen kvinnliga anställda var på Gense betydligt högre än på de flesta andra industriföretag i Eskilstuna. I avlöningsböckerna för år 1920 skriver man ut födelsedatum för de anställda. Det gör att det går att se vilka åldrar arbetskraften utgörs av trots att företaget inte redovisar separat vilka minderåriga som fanns i fabriken. Totalt fanns det år 1920 108 stycken anställda. 18 medarbetare var under 18 år gamla. De minderåriga fördelade sig enligt nedan: 14-åringar: 3 st. - 2 pojkar och en flicka 15-åringar: 2 st. - 2 pojkar 16-åringar: 5 st. - 5 pojkar 17-åringar: 8 st. - 4 pojkar och 4 flickor Källa: Företagsarkivet G4a:20 – avlöningsbok 1920 Eskilstuna Metalletsnings Aktiebolag Företaget hette tidigare Frans Nyzells Metalletsnings- och Galvaniserings AB och grundades av Frans Nyzell på 1800-talet. På grund av problem i bolaget beslutade ledningen att bilda ett nytt bolag - ”Bolaget för övertagande av Frans Nyzells Metalletsnings- och Galvaniserings AB” fick år 1900 namnet Eskilstuna Metalletsnings Aktiebolag. Hadar Hallström var VD för bolaget fram till 1924 och efterträddes av John Elmqvist. Eskilstuna Metalletsnings AB var dotterbolag till Eskilstuna Knivfabriks AB och företagen hade gemensam styrelse och förvaltning. Eskilstuna Metalletsnings AB utförde det mesta av etsningen av knivfabrikens etsade knivar. De två företagen ägde tillsammans gård 230 på Smedjegatan 32 där de även hade sina verksamheter. Eskilstuna Metalletsnings AB gjorde också förnickling, försilvring, förgyllning och galvanisering. Företaget upplöstes 1947 och blev en underavdelning till Eskilstuna Knivfabriks AB. År 1915 fanns följande minderåriga arbetare vid Eskilstuna Metalletsnings AB: namn född antagen Frans August Berglund Karl Evert Johansson Arthur Bäckström Sven Valfrid Haglund Sven Gustaf Andersson Karl Evert Johansson 1899 1900 1896 1898 1899 1900 1913 1914 1910 1913 1913 1914 Källa: Företagsarkivet A1:2 – Förteckning öfver minderåriga arbetare År 1915 fanns det alltså 6 stycken minderåriga anställda vid Eskilstuna Metalletsnings AB. Samtliga minderåriga var pojkar, vilket var i linje med övriga mansdominerade industriföretag i Eskilstuna. De följande åren var antalet minderåriga arbetare vid Eskilstuna Metalletsnings AB följande: år antal 1916 1917 1918 1919 1920 1921 5 6 6 4 1 2 Källa: Företagsarkivet A1:2 – Förteckning öfver minderåriga arbetare Lagerbäcks Fabriks AB Tillverkningen startade på 1800-talet och bolag bildades 1889 (eller 1893). Alla slags möbellås, dörrlås, dörrstängare med mera tillverkades. Fabrikslokalerna låg på Smedjegatan och år 1896 hade man 63 arbetare anställda. Senare flyttades verksamheten till slussen. Företaget fanns fortfarande med i Södermanlands kalender från 1919. År 1913 var dessa minderåriga arbetare anställda: namn född antagen Thure Westling Carl Ernst Ruben Fors Ernst Ivan Andersson Anders Werner Johansson Oskar Bernhard Karlsson Ernst Algot Petersson Johan Martin Söderlund Ernst Erik Jansson Rolf Gustaf Eriksson Carl Isidor Fridell Axel Ejnar Sandberg Karl Erik Arvid Hammar 1896 1897 1897 1896 1898 1900 1898 1900 1900 1901 1900 1902 1909 1910 1910 1913 1913 1913 1913 1913 1913 1914 1914 1914 Källa: Företagsarkivet D2:1 – Förteckning öfver minderåriga arbetare Det fanns alltså 12 stycken minderåriga vid Lagerbäcks Fabriks AB år 1913. Alla minderåriga var pojkar, vilket var som på de flesta mansdominerade industriföretag i Eskilstuna. De följande åren var antalet minderåriga arbetare vid Lagerbäcks Fabriks AB följande: år antal 1914 1915 1916 1917 1918 8 18 15 10 2 Källa: Företagsarkivet D2:1 – Förteckning öfver minderåriga arbetare År 1918 var det bara två minderåriga kvar, nämligen Frans Gustaf Pettersson, född 1904 och antagen 1917 och Karl Gustaf Bark, född 1901 och antagen 1918. Stenmans låsfabrik Frans August Stenman startade år 1849 egen rörelse. Först var han verksam som sporrmakare, men efter några år inriktade han sig på låstillverkning. F.A. Stenmans låsfabrik sålde sina varor till grosshandlare och uppköpare. Verkstaden låg i hyrda lokaler vid Kriebsensgatan. Släkten Stenman ägde företaget fram till och med 1969. Erik Mattsson köpte sedan bolaget. År 1973 sålde Mattsson halva andelen i företaget till Yalekoncernen, som 1976 blev helägare. Verkstadsklubben vid Stenmans bildades 1901 men inte förrän omkring 1919 hade man lyckats få hundra medlemmar, efter hårt arbete av agitationskommittéerna bland de individualistiska eskilstunaarbetarna, som fortfarande var misstänksamma mot allt ”socialistiskt”. Ännu vid mitten av 1880-talet var ordinarie arbetstid tio och en halv timme – från sex på morgonen till sex på kvällen med måltidsraster om sammanlagt en och en halv timme. Någon övertidsersättning var det givetvis aldrig tal om. När det var dåligt med arbete inskränktes arbetstiden och därmed följaktligen lönen. Semester var ett helt okänt begrepp. På 1880-talet tjänade en arbetare i Eskilstuna ungefär två kronor om dagen i bästa fall. Så sent som 1895 var en ganska normal timlön för industriarbetare cirka 20 öre. År 1918 fanns det vid Stenmans låsfabrik i Eskilstuna 15 stycken minderåriga arbetare. Den yngste var bara tolv år gammal när han antogs i arbetet. Den äldste var 18 år när han antogs. De flesta minderåriga var 13 eller 14 år gamla när de antogs vid Stenmans. År 1919 fanns det vid Stenmans 8 stycken minderåriga. Den vanligaste åldern att antas i arbetet var för detta år 14 år. År 1920 fanns det 15 minderåriga. Den yngste som antogs var 13 år gammal och den äldste 17 år. År 1921 var det 14 minderåriga vid Stenmans. Den yngste var 13 år och den äldste 17 år. År 1922 fanns 7 minderåriga. Den yngste var 13 år, den äldste 16 år. År 1923: 4 minderåriga. År 1924: 6 minderåriga. År 1925: 6 minderåriga. År 1926: 5 minderåriga. Källa: Företagsarkivet D1b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare Antalet minderåriga arbetare vid Stenmans fluktuerar från år till år, men trenden är att antalet med tiden minskar. Dessutom blir åldern på den som antas i arbetet något högre. År 1918 var den yngste som antogs endast 12 år gammal, men 1926 var den yngste 14 år. Att det förekom olyckor och skador inom verkstadsindustrin i Eskilstuna är väl känt. En liten inblick i hur blygsam ersättningen kunde bli för den drabbade går att få från arkivhandlingar för Stenmans för åren 1910 och 1918. För den 22 december 1910 går det exempelvis att läsa: ”Af Firman F.A. Stenman har jag denna dag emottagit Kronor tvåhundrasextio (260) utgörande full skadeersättning för all framtid för den skada som min son Johan Harald erhållit vid pressning i fabriken den 31 Augusti 1910. Hvilket härmed erkännes. Eskilstuna den 22/12 1910 C.J. Landin” Några dagar tidigare gällde skadeersättningen en annan minderårig arbetare: ”Af firman F.A. Stenman har jag emottagit Kronor Etthundra (100) utgörande full skadeersättning för all framtid för den skada som min styvson Seth Rudolf erhållit vid pressning i fabriken den 16 Augusti 1910 hvilket härmed erkännes Eskilstuna den 18/12 1910 K.E. Eriksson” I april 1918 låter det som följer: ”Av Fabrikör Ernst Stenman har jag denna dag emottagit Kronor Tvåhundra (200) utgörande full ersättning för all framtid för skada av ena ögat, som skulle hava uppstått genom slagg som inkommit och förorsakat detsamma Eskilstuna den 22 April 1918 J.H. Lindberg” Källa: Företagsarkivet F8a:1 – Handlingar rörande personalen: Arbetsskadeersättningar 1910, 1918 Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson Wilhelm Gottfrid Carlsson föddes i Näshulta församling 1863. Vid tolv års ålder började han jobba vid en mässingsfabrik. I åtta år var han anställd vid Skultuna bruk och under nio år vid Gustaf Erikssons metallfabrik i Eskilstuna. År 1891 började han i liten skala på egen hand med bara en arbetare anställd. Firmans namn var Gottfrid Carlsson och tillverkningen bestod av tryckta metallföremål. År 1900 ändrade företaget namn till Nickelfabriksbolaget Gottfrid Carlsson & Co. Tillverkningen ökade snabbt. 1904 flyttade man in i nya fabrikslokaler vid Nygatan. Gottfrid Carlsson ledde själv verksamheten till sin död år 1935. Nickelfabriks AB köptes upp av Hasselfors 1974. Företagsnamnet ändrades till Hasselfors Preciform AB som i sin tur delades upp i två bolag – Preciform AB och Calix Automotive AB. År 1901 fanns följande minderåriga arbetare: namn född började arbete Emma Sofia Karlsson Emma Kristina Lindkvist Klara Lovisa Andersson Karl Ejnar Wallgren Jenny Essman Karl Axel Hagström Axel Hjalmar Johansson Set Gustaf Edvard Löfstedt Axel André Karl Wilhelm Engström Enok Ferdinand Kronvall Erik Gustaf Adolf Roth 1884 1884 1885 1885 1885 1885 1886 1887 1883 1888 1888 1888 1899 1901 1901 1900 1899 1899 1899 1899 1900 1901 1901 1901 paketerare borstande i krita borstande i lut plåtklippare putsare metanarbetare pressare springpojke putsare springpojke springpojke springpojke Källa: Företagsarkivet D2:1 – Register öfver minderåriga arbetare Det fanns alltså 12 stycken minderåriga arbetare vid Gottfrid Carlsson år 1901 – fyra flickor och åtta pojkar. Jämfört med andra mycket mansdominerade industriföretag i Eskilstuna är andelen kvinnliga arbetare stor. Noterbart är också att arbetsuppgifterna för de minderåriga inte låter särskilt hälsosamma. Att vara metanarbetare och borsta i lut verkar rent hälsovådligt, särskilt med tanke på att moderna säkerhetsföreskrifter och skydd inte förekom vid denna tid. De följande åren fanns det vid Nickelfabriks Gottfrid Carlsson följande antal minderåriga: år antal 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 12 13 12 16 24 16 12 13 15 18 Källa: Företagsarkivet D2:1 – Register öfver minderåriga arbetare Om man hoppar fram några år i tiden så fanns det 22 stycken minderåriga arbetare vid Nickelfabriks AB år 1916. Året efter var antalet 14 och år 1918 var antalet 17. Som synes varierar antalet minderåriga rätt mycket från det ena till det andra året, men i ett lite längre perspektiv är antalet relativt konstant. För året 1909 fanns följande minderåriga arbetare vid Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson: namn född började arbete Ture Wilhelm Fryk Frans Oskar Alexander Holm Knut Ivar Karlsson Knut Edvard Larsson Axel Arvid Nyström Frans Gustaf Carlsson Karl Isidor Barkstedt Albert Ruben Andersson Kurt Adolf Olander Karl Albert Jansson Karl Arvid Eriksson Per Bruno Gillström 1892 1892 1894 1894 1892 1894 1894 1895 1895 1896 1894 1895 1906 1907 1907 1908 1906 1908 1908 1908 1909 1909 1909 1909 förgyllare biträde i förnicklingen pressare springgosse biträde i förnicklingen biträde i förnicklingen springgosse springgosse springgosse biträde i förnicklingen springgosse biträde i paketeringen Källa: Företagsarkivet D2:1 – Förteckning öfver minderåriga arbetare År 1901 bestod de minderåriga vid Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson till en tredjedel av flickor. År 1909 fanns det inga kvinnliga minderåriga arbetare kvar. År 1911 fanns det 15 minderåriga och alla var pojkar. Det var 1 tryckare, 3 pressare, 1 putsare, 4 biträden i förnicklingen, 1 förgyllare och 5 springgossar. AB C.V. Heljestrand Olof Heljestrand föddes i Helgesta år 1781. Han kom som lärling till ståletsaren Christian Johanssen. Olof Heljestrand stannade där till 1804, då han startade egen verkstad. Under de första åren omfattade tillverkningen ett brett register, exempelvis förgyllningsarbeten, tillverkning av fikusfjädrar och sågar av stål. Verksamheten växte och år 1882 var ett 30-tal arbetare anställda. Tre år senare erhöll Heljestrand K. Maj:ts gratifikation för tillverkning av gjutstål. Tillverkningen kom så småningom att omfatta kirurgiska instrument, saxar, rakknivar och andra finare stålarbeten. År 1901 hade C.V. Heljestrand 5 stycken minderåriga arbetare och dessa var: namn född antagen arbete Knut Emil Dahlbom Knut Aug. Richard Vesterström Karl Axel Täckström Sigfrid Gustaf Ljung Erik Edvin Söderlund 1884 1885 1886 1887 1887 1899 1898 1901 1900 1901 smärgling rakknifsbryning smärgling fräsning af korkskrufvar springgosse Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare Arbetstiderna för samtliga minderåriga arbetare vid C.V. Heljestrand var 9-6 detta år. Alla minderåriga var pojkar, vilket inte är förvånande då de flesta anställda inom verkstadsindustrin i Eskilstuna bestod av män. Om man hoppar fram till år 1923 var antalet minderåriga arbetare fortfarande 5 stycken. Dessa minderåriga utgjordes av: namn född antagen arbete Algot Nejström Carl Hjulström Lina Jansson Sven Alm Anna Lund 1906 1907 1906 1907 1909 1921 1921 1923 1923 1923 borrning, smärgling o.d. skaftputsning, budsändning budsändning borrning o.d. budsändning Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare Detta år fanns alltså två flickor anställda. År 1924 hade antalet minderåriga arbetare vid C.V. Heljestrand stigit till 11 stycken – 9 pojkar och 2 flickor. År 1925 var antalet nere i 5 igen och året efter – 1926 – fanns det 10 minderåriga vid Heljestrands. Antalet varierade alltså rätt mycket från år till år. År 1924 var de minderåriga: namn född antagen arbete Algot Nejström Carl Hjulström Sven Alm Anna Lund Börje Andersson Gösta Hjulström Olof Malmkvist Karl Martin Klingvall Erik Artur Persson Viola Sofia Andersson Karl Folke Jonsson 1906 1907 1907 1909 1908 1910 1906 1910 1909 1909 1910 1921 1921 1923 1923 1924 1924 1924 1924 1924 1924 1924 borrning, smärgling amärgling filning av saxöglor torkning borrning borrning smärgling av saxar fräsning av korkskruv filning å saxar budsändning o.d. putsning av skaft Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare År 1925 var antalet minderåriga arbetare nere i 5 stycken och dessa var: namn född antagen arbete Knut Karlsson Viktor Dalberg Arne Johansson Erik Hjalmar Malmgren Rune Valentin Karlsson 1908 1910 1911 1909 1909 1925 1925 1925 1925 1925 smärgling saxfilning o.d. borrning, budsändning o.d. saxfilning o.d. i.u. Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare Eskilstuna Jernmanufaktur AB – Jernbolaget Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag grundades 1868 med ett aktiekapital av 200.000 kronor. Företaget skulle ”utöva fabriksrörelse för tillverkning av järn- och stålmanufaktur”. Ett stort antal företag har efter hand införlivats med Jernbolaget. Perioden 1970-1973 fungerade företaget endast som ett fastighetsbolag. Den 22 november 1973 beslutade kommunfullmäktige i Eskilstuna att förvärva samtliga aktier i Eskilstuna Jernmanufaktur AB för två miljoner kronor. Efter detta kom Jernbolaget att fortsätta sin fastighetsförvaltande verksamhet som ett kommunalt bolag. År 1913 fanns det 39 stycken minderåriga arbetare vid Jernbolagets fabrik i Tunafors. Av de 39 var endast 3 flickor: namn född antogs i arbetet Wilhelm Albin Lindberg Gustaf Wendel Maxe Johan Folke Malmlöf Ernst Gustaf Eriksson Gustaf Algot Fransson Gustaf Mauritz Eklund Gustaf Alfr. Rob. Lundqvist Karl Eskil Karlsson Johan Herman Håkansson Oskar Mauritz Lindblom Svea Wilhelmina Ottinger Karl Johan Fredrik Bergström Fritz Ture Malmlöf Axel Ivar Carlsson Karl Oskar Andersson Axel Elis Lindblom Knut Albert Eriksson Karl Ivar Johansson Konrad Axel Andersson Erik Gustaf Henning Enggren Karl Olof Adrian Edlund Karl Folke Hellberg Axel Gustaf Wilhelm Karlsson Hilda Maria Lindqvist Sven Edvard Ossian Nilsson Karl Oskar Lindgren Axel Ludvig Elm Lennart Reinhold Stråhle Karl Georg Malmlöf Karl Martin Eugén Söderlund Inez Amalia Bing Erik Oskar Emanuel Sjöstedt Karl Villard Carlsson Helge Nikolaus Carlsson 1895 1895 1895 1895 1895 1896 1897 1896 1897 1895 1896 1896 1897 1897 1898 1898 1898 1899 1897 1897 1899 1899 1897 1895 1898 1896 1895 1898 1899 1900 1897 1899 1897 1899 1907 1908 1908 1909 1910 1910 1913 1910 1910 1911 1911 1911 1911 1911 1911 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1912 1913 1913 1913 1913 1913 1913 1913 namn född antogs i arbetet Gustaf Mauritz Emanuel Nystedt Axel Alrik Johansson Sven Hjalmar Carlsson Karl Gustaf Andersson Alfred Sigurd Gustafsson 1899 1900 1900 1899 1896 1913 1913 1913 1913 1913 Källa: Företagsarkivet D2ac:1 – Förteckning över minderåriga vid Tunafors fabriker År 1914 fanns det vid Jernbolaget (vid Tunafors) 35 stycken minderåriga arbetare anställda. Av dessa var det 34 pojkar och endast 1 flicka. Året efter – 1915 – hade antalet minderåriga arbetare vid Jernbolaget stigit till hela 72 stycken. Och år 1916 var antalet uppe i 104 stycken. År 1917 fanns det 93 minderåriga arbetare. Antalet minderåriga arbetare steg alltså mycket kraftigt vid Jernbolaget dessa år. Vad detta berodde på har inte gått att få fram ur tillgängligt arkivmaterial. Hadar Hallströms Kniffabriks AB/Eskilstuna Knivfabriks AB Eskilstuna Knivfabriks AB (EKA) startades av ingenjören Hadar Hallström, som var den förste i branschen som använde moderna tillverkningsmetoder. Han höll till i en hyrd verkstad med ångkraft. Firmanamnet var då Hadar Hallströms Kniffabriks AB. År 1889 flyttade företaget in i en med dåtidens mått mätt modern fabrik vid Tullgatan. Hadar Hallströms Kniffabriks AB ombildades 1917 till nuvarande firma – Eskilstuna Knivfabriks AB. År 1901 fanns det vid Hadar Hallströms knivfabrik 17 stycken minderåriga anställda. Av dessa 17 minderåriga var det 3 stycken flickor: namn född antogs i arbetet Nils Leonard Sjöström Carl Gustaf Andersson Axel Ferdinand Carlsson Carl Viktor Ivarsson Bror Hellgren August Rikard Eriksson Carl Emanuel Pettersson Gustaf Waldemar Bäckström Carl Gustaf Andersson Johan Adolf Svensson Carl Maurits Carlsson Knut Linus Nejström Gustaf Pettersson Axel Olof Johansson Signe Matilda Olsson Elisabet Maria Huldt Hilda Wilhelmina Gustafsson 1884 1884 1885 1884 1886 1884 1887 1887 1887 1888 1887 1887 1887 1885 1885 1887 1884 1897 1898 1898 1898 1898 1900 1900 1900 1900 1900 1900 1900 1900 1897 1900 1901 1901 Källa: Företagsarkivet A1:1 – Register över minderåriga Arbetstiderna för de minderåriga vid Hadar Hallströms var år 1901 från klockan 6.30 på morgonen till klockan 18 på kvällen. Däremellan ingick det naturligtvis flera raster, men ändå blev arbetsdagen mycket lång för de minderåriga. Flickorna vid knivfabriken sysslade år 1901 med bryning. En förutsättning för att de minderåriga skulle få anställas på de olika industriföretagen i Eskilstuna var att dessa kunde uppvisa läkar- och skolintyg. För året 1901 inspekterades de minderåriga vid Hadar Hallströms knivfabrik av läkaren Herman Nylén som bland annat skrev följande: ”Besigtigade utan anmärkning annat än att Carl Gustaf Andersson har ljumskbråck, hvarför han ej kan lyfta tunga saker”. År 1905 hade knivfabriken 20 stycken minderåriga. År 1908 hade antalet stigit till 32. Att reglerna för minderåriga anställda inte alltid följdes går att se i en skrivelse från 22 mars 1909. Skrivelsen är författad av yrkesinspektören i Örebro distrikt – Herman A. Nylén – och gäller arbetstiden för minderåriga vid Hadar Hallström: ”Granskad och anmärkes att arbetstiden 10 timmar har varit olaglig för N:o 64 Knut Emil Danielsson från 29/6 till 6/7 då han fyllde 13 år. Hans arbetstid har före sistnämnde dato fått uppgå till högst 6 timmar”. År 1913 kom en ny arbetarskyddslag i landet. Yrkesinspektören skriver detta år i ett brev till knivfabrikens ledning i Eskilstuna följande: ”Med anledning ny lag om arbetarskydd (se Svensk Författningssamling N:o 206) den 1 januari 1913 trädt i kraft, får yrkesinspektören härmed fästa eder uppmärksamhet på att densamma, hvad beträffar sysselsättande af minderåriga innehåller en del nya bestämmelser, hvilka Ni torde för den händelse detta ej redan iakttagits ställa eder till efterrättelse”. År 1913, när den nya arbetarskyddslagen infördes, hade Hadar Hallströms knivfabrik 11 stycken minderåriga anställda: namn född antagen arbetsuppgifter Erik Ejnar Johansson Olof Ejnar Eriksson Erik Johannes Eriksson Johan Martin Andersson Anna Eriksson Ivan Elis Malmgren Axel Peder Olsson Erik Ruben Sandell Edvin Daniel Karlsson Ejnar Leonard Nordström Olof Harry Öberg 1895 1897 1896 1898 1897 1895 1897 1899 1899 1899 1899 1910 1910 1910 1911 1911 1912 1912 1912 1912 1912 1912 smärgling smärgling hopslagning smärgling bryning hopslagning smärgling springgosse smärgling springgosse smärgling Källa: Företagsarkivet A1:2 – Register över minderåriga År 1916 fanns dessa minderåriga arbetare vid Hadar Hallströms knivfabrik: namn född antogs Erik Bernhard Björk Johan Bertil Wilhelm Nilsson Ernst Alfred Curt Hulda Maria Andersson Carl Elof Hjalmar Andersson Ernst Hjalmar Carlsson Oskar Hadar Adolfsson Karl Rudolf Kumlin Nils Alvar Törnqvist Nils Gustaf Andersson Oscar Sigfrid Källman Hans Edvin Danielsson Nils Bernhard Karlsson 1901 1899 1899 1899 1900 1903 1899 1901 1901 1898 1900 1901 1901 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 1916 Källa: Företagsarkivet A1:2 – Register över minderåriga År 1917 var antalet minderåriga 19 stycken, året efter 23. År 1919 fanns det 16 stycken minderåriga och år 1920 fanns det 15 minderåriga vid Hadar Hallströms Kniffabriks AB. År 1920 var de minderåriga arbetarna följande: namn född antogs Axel Rudolf Osterman Nils Gottfrid Andersson Martin Emanuel Bergvall Nils Emanuel Karlsson Viktor Vallentin Vahlfeldt Knut Einar Kämpe Göte Roland Gustafsson Olof Ragnar Lindblom Axel Sixten Karlsson Nils Emanuel Karlsson Evert Melker Jansson Oscar Sigvard Andersson Märta Sofia Andersson Karl Johan Vallin Olof Edvard Rundström 1904 1905 1903 1904 1903 1903 1905 1904 1905 1904 1908 1907 1905 1907 1903 1917 1919 1919 1919 1919 1919 1920 1920 1920 1920 1920 1920 i.u. 1920 1920 Källa: Företagsarkivet A1:2 – Register över minderåriga Även här ser man att det var mycket få kvinnliga minderåriga arbetare hos de flesta industriföretag i Eskilstuna. I arkivet för Eskilstuna Knivfabriks AB (EKA) redovisas inte särskilt de minderåriga arbetarna, därför går det inte att säga något om hur vanligt barnarbete var på företaget. Det som går att utläsa från löneuppgifterna är fördelningen mellan manliga och kvinnliga anställda. För år 1920 såg fördelningen ut som följer: (kronor) manlig kvinnlig kontors- och lagerpersonal härdare och diversearbetare hopsättare av knivar smärglare brynare fräsare 2751 2610 5324 1989 1655 290 1450 4949 0 0 0 0 summa 14629 6399 Källa: Företagsarkivet G3d:1 – löneuppgifter för år 1920 Flera avdelningar på EKA hade alltså inga kvinnliga anställda alls. Så såg det ofta ut i den starkt mansdominerade verkstadsindustrin i Eskilstuna. Sex år senare – 1926 – var löneutbetalningarna till de manliga anställda 25.814 kronor och 2.124 kronor till de kvinnliga anställda vid EKA. De totala löneutbetalningarna till kvinnliga anställda hade alltså sjunkit kraftigt. År 1932 fanns följande yrkeskategorier vid EKA: direktör kontors- och lagerpersonal revisorer verkmästare och förmän härdare knivhopsättare knivbladslipare knivbladsmärglare pressare knivskaftsfräsare hejarsmed borrare, fräsare etc. diversearbetare verktygsarbetare Källa: Företagsarkivet G3d:1- löneuppgifter för år 1932 År 1937 var summan av avlöningarna till manliga anställda 57.513 kronor. Lönerna till kvinnliga anställda utgjorde 3.028 kronor. Kvinnornas löneandel hade alltså sjunkit ännu mer. Låsbolaget År 1846 grundade E.A. Naesman en fabrik för framställning av olika järnmanufakturprodukter. På 1860-talet uppfördes en verkstad – E.A. Naesmans Låsfabrik. Denna köptes av August Stålberg och övertogs av honom 1881. Firmanamnet ändrades till E.A. Naesman & Co. August Stålberg lät de följande två åren flytta fabriken. Företaget ändrade namn år 1884 till Låsfabriks AB (Låsbolaget) och tillverkningen koncentrerades på lås. En större fabriksbyggnad var färdig 1897. August Stålberg avled 1931 vid 79 års ålder. Ledningen övergick då till sonen Harald Stålberg. När han gick ur tiden 1945 blev sonen Gunnar direktör och sonen Erik disponent. Hela verksamheten flyttade 1972-1973 till nya fabrikslokaler i Vilsta industriområde. Företaget drabbades av kris på 1970-talet. År 1985 köptes Låsbolaget av Kaba Holding AG i Schweiz. 1990 ändrades namnet till Kaba Låsbolaget AB. År 1997 slogs två bolag samman till det nuvarande Kaba AB. På Låsbolaget delar man inte upp de anställda i minderåriga och de över 18 år. Därför kan man inte säga något om antalet barnarbetare. På grund av att Låsbolaget var ett viktigt bolag i Eskilstuna finns det ändå anledning att undersöka företaget. I arkivuppgifterna för Låsbolaget kan man se skillnaderna i lön mellan manliga och kvinnliga anställda. Kvinnliga anställda har generellt betydligt mindre i lön än manliga anställda. Kvinnliga anställda på Låsbolaget skrivs enbart ut med förnamnet i avlöningsböckerna. På Låsbolaget tillämpades 14-dagarslön. De manliga anställda som tjänade bäst år 1901 hade en inkomst på cirka 30 kronor för fjorton dagars arbete. Den kvinna som hade högst lön tjänade 13,50 under samma period. Annars låg den genomsnittliga lönen för kvinnliga arbetare betydligt lägre. Typiska löner för kvinnor låg på 5-7 kronor. Den kvinnliga anställd som tjänade minst fick bara 1,50 i 14-dagarslön. Den totala löneutbetalningen på Låsbolaget den 11 januari 1901 var 2.398 kronor och 10 öre. Upptagna i avlöningsjournalen var 155 stycken anställda. Källa: Företagsarkivet G6:1 – avlöningsjournaler Den 5 januari 1905 såg lönen ut för några kvinnliga anställda som följer: (kronor) Emma Lindholm Albertina Sundberg Anna Olsson Charlotta Hellberg Charlotta Ahlin Eleonora Bergqvist Lotten Pettersson Tekla Lönneberg Anna Gullberg 4,50 4,94 14,79 4,48 4,42 5,70 4,94 4,48 1,50 Källa: Företagsarkivet G6:6 – avlöningsjournaler Den totala löneutbetalningen den 5 januari 1905 var 1.703 kronor och 81 öre. Låsbolaget hade detta datum 139 stycken anställda. Medeltal arbetare på Låsbolaget: år antal anställda 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 151 143 135 130 144 157 160 157 148 138 119 118 127 129 Källa: Företagsarkivet G6:7 – avlöningsjournaler Utbetalningar den 15 januari 1909 för några kvinnliga anställda: Anna Fundberg Emma Lindholm Albertina Fundberg Tekla Lönnberg Berta Bergqvist Anna Ahlin Anna Olsson Charlotta Hellsing Signe ? Eleonora Bergqvist Anna Westerdahl Anna Ch. Molin Sofia Sjögren Anna Gullberg 12,58 7,82 11,04 11,16 12,96 6,40 17,60 11,16 4,80 14,04 8,96 11,16 11,16 13,32 Källa: Företagsarkivet G6:7 – avlöningsjournaler Totalt utbetalades 3.738 kronor och 24 öre i löner den 15 januari 1909. Om man exempelvis tittar på avlöningarna den 10 januari 1913 så delar man på Låsbolaget upp företaget i olika avdelningar. Summan av anställda (både män och kvinnor) var följande: låsavdelningen allmänna omkostnaders avlöningar metallavdelningen gjuteriavdelningen maskinavdelningen verktygsavdelningen 43 25 26 27 37 15 Källa: Företagsarkivet G6:8 – avlöningsjournaler De olika avdelningarna vid Låsbolaget var i sin tur starkt könsuppdelade. Vid flera avdelningar fanns inga kvinnliga arbetare alls anställda. I avlöningsjournalerna för den 3 januari 1919 såg det ut som följer: låsavdelningen allmänna omkostnaders avlöning metallavdelningen gjuteriavdelningen maskinavdelningen verktygsavdelningen inga kvinnor anställda 9 kvinnor 2 kvinnor inga kvinnor anställda över 10 kvinnor (flera namn strukna) inga kvinnor anställda Källa: Företagsarkivet G6:10 – avlöningsjournaler Som helhet utgör kvinnorna endast en liten del av det totala antalet anställda vid Låsbolaget. År 1919 hade företaget i medeltal 118 anställda totalt sett. Så såg det ut inom den mansdominerade industrin i Eskilstuna. Och så var också fallet när det gällde minderåriga anställda – de kvinnliga minderåriga utgjorde en minoritet. Men om antalet minderåriga vid Låsbolaget går det inte att uttala sig då företaget inte gör någon uppdelning mellan minderåriga och de över 18 år. Slutsatser och sammanfattning Denna lilla studie bygger i stort sett helt på primärmaterial från olika arkiv. Intentionen var att försöka få fram nya uppgifter om barnarbetet vid några industriföretag i Eskilstuna. Att det endast är ett fåtal företag som gör förteckningar över sina minderåriga anställda har starkt begränsat undersökningen. Att det bara var en bråkdel av industriföretagen som redovisade de minderåriga separat visar att det redan för hundra år sedan var något ganska känsligt med barnarbete. Att företaget i fråga hade barn anställda var inte något man gärna skröt om. Redan mot slutet av 1800-talet hade det uppstått en debatt i riksdagen om barnarbete. Ett tydligt tecken på att företagen inte gärna ville redovisa öppet hur många minderåriga man hade är skrivelserna till hälsovårdsnämnden. I dessa svarade de flesta Eskilstunaföretag bara att man hade barn anställda, inte hur många. De flesta minderåriga arbetare vid industrierna i Eskilstuna bestod av pojkar. Verkstadsindustrin som dominerade i staden var redan från början mycket mansdominerad. Ett undantag var företaget Gense där cirka en tredjedel av de minderåriga anställda bestod av flickor. En vanlig syssla för flickor vid Gense var att polera och putsa silver. Arbetsförhållandena för de minderåriga var lika svåra som för de vuxna. Arbetstiderna varierade något mellan olika industriföretag, men med våra dagars mått mätt var arbetstiderna mycket långa. Att som 13-åring börja jobba klockan sex på morgonen och sluta klockan sex på kvällen räknades som något normalt. De lagar som rörde barnarbetets begränsning som kom undan för undan efterlevdes inte alltid av företagen. Det fuskades med intyg om ålder och hälsa, vilket flera arkivuppgifter visat. Att de minderåriga också saknade nödvändiga skolbetyg har också gått att se i arkivmaterialet. Även fusk med arbetstiderna förekom. Endast litet har sagts om de människor som var verksamma inom Eskilstunaindustrin under denna första ”storindustriperiod”. Några större industriidkare är nämnda, men utan den stora massan anonyma arbetare kunde industrin knappast ha vuxit ut till den storlek och omfattning den nu har. Under industrialismens inledningsskede var arbetsförhållandena svåra för både vuxna och barn och de arbetandes levnadsförhållanden tunga. Fabrikslokaler och bostäder var mörka och trånga och den enda friskluft arbetarna kunde njuta av var den de fick när de gick fram och tillbaka till arbetsplatsen. Käll- och litteraturförteckning otryckta källor Eskilstuna stadsarkiv: Eskilstuna stad – hälsovårdsnämnden: E2:1 – anmälningar ang. minderåriga yrkesarbetare 1901-1908 Fors kommun – kommunalnämnden: D4:1 – förteckning över minderåriga i fabriksarbete 1882-1892 Företagsarkivet: AB C.V. Heljestrand: D2b:1 – förteckning över minderåriga arbetare C.E. Johansson: D4b:1 – journal enl. lagen om arbetstidens begränsning D4e:1 – förteckning över minderåriga arbetare vid Aktiebolaget C.E. Johansson Eskilstuna Jernmanufaktur AB: D2ac:1 – förteckning över minderåriga arbetare vid Tunafors fabriker Eskilstuna Metalletsnings Aktiebolag: A1:2 – förteckning öfver minderåriga arbetare Gense: G4a:4 – avlöningsbok 1900 G4a:9 – avlöningsbok 1905 G4a:20 – avlöningsbok 1920 Hadar Hallströms Kniffabriks AB/Eskilstuna Knivfabriks AB: A1:1 – register över minderåriga A1:2 – register över minderåriga G3d:1 – löneuppgifter Lagerbäcks Fabriks AB: D2:1 – förteckning öfver minderåriga arbetare Låsbolaget: G6:5 – avlöningsjournaler G6:6 – avlöningsjournaler G6:7 – avlöningsjournaler G6:8 – avlöningsjournaler G6:10 – avlöningsjournaler Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson: D2:1 – register öfver minderåriga arbetare Stenmans låsfabrik: D1b:1 – förteckning över minderåriga arbetare F8a:1 – handlingar rörande personalen: arbetsskadeersättningar 1910, 1918 tryckta källor Aronsson, Karin m.fl.: Barn i tid och rum (Malmö, 1984) Olsson, Lars: Då barn var lönsamma. Om arbetsdelning, barnarbete och teknologiska förändringar i några svenska industrier under 1800- och början av 1900-talet (Stockholm, 1980) övriga källor DN 100808 hem.passagen.se/svnpen/historianv1b/barnarbete/innehall.html