svar
Transcription
svar
11.1. a) α-kolatomen är ett asymmetriskt centrum: H b) Tripeptiderna kan innehålla två eller tre aminosyror av samma slag Ser-Ser-Ser Gly-Gly-Gly Lys-Lys-Lys α H2N C COOH R b) Namnen har prefixen D- resp. L-. c) L-formen 11.2 a) H + H3N C C b) O + H H3 N C C O– CH2 CH3 C CH3 O O– Ser-Ser-Gly Ser-Gly-Ser Gly-Ser-Ser Gly-Gly-Ser Gly-Ser-Gly Ser-Gly-Gly Lys-Lys-Gly Lys-Gly-Lys Gly-Lys-Lys Ser-Ser-Lys Ser-Lys-Ser Lys-Ser-Ser Gly-Gly-Lys Gly-Lys-Gly Lys-Gly-Gly Lys-Lys-Ser Lys-Ser-Lys Ser-Lys-Lys 11.9. a) Den aminosyra (egentligen aminosyrarest) som har en fri COOH-grupp (som inte tillhör sidokedjan). b) Den N-terminala syran skrivs längst till vänster och den C-terminala längst till höger. c) H2N CH CO NH CH COOH H OH CH2 + 11.3 a) H3N CH COO– CH2 CH H3C CH3 CH2OH + b) H3N CH COO– + H2O R H2N CH COO– + H3O+ CH2OH OH CH2OH + Leu + c) H3N CH COO– + H2O R H3N CH COOH + OH– CH2OH CH2 CH2OH 11.4. a) Det pH-värde då aminosyrans nettoladdning är noll, dvs. då andelen plusladdningar = andelen minusladdningar. b) Amfoformen + b) H2N CH COO– 11.5 a) H3N CH COO– CH2(CH2)3NH2 CH2(CH2)3NH2 + c) H3N CH COO + – + d) H3N CH COOH + CH2(CH2)3NH3 CH2(CH2)3NH3 11.6. a) Man doppar pappret i en ninhydrinlösning. Efter torkning framträder aminosyrorna som färgfläckar, oftast violetta. b) Arginin och lysin fanns inte (de är basiska aminosyror och därför positivt laddade vid pH 5,8). 11.7. a) Peptidbindningen utgörs av atomgruppen –CO–NH– som också kan skrivas O C N Gly Phe 11.10 a) H2N CH CO NH CH CO NH CH COOH CH2 H CH H3C CH3 b) Leu är N-terminal och Phe C-terminal. 11.11. a) Molekylerna kan ha icke-cyklisk eller cyklisk form. I det första fallet har molekylerna öppna kolkedjor. I det senare fallet har de ”ringar”, dvs. slutna ringformiga kedjor där även en syreatom ingår. b) I den icke-cykliska formen kan hexoserna förekomma som aldohexoser eller ketohexoser. Hos aldohexoser ingår kolatom nr 1 i en aldehydgrupp, –CHO. Hos ketohexoser ingår kolatom nr 2 i en ketogrupp, –CO–. 11.12. a) Hexosernas reducerande förmåga b) Det bildas en röd (eller orange) fällning. c) Cu2+-jonerna reduceras till Cu+-joner som fälls ut som röd koppar(I)oxid, Cu2O. Glukos oxideras till en pentahydroxikarboxylsyra (glukonsyra) med formeln CH2OH–CHOH–CHOH–CHOH–CHOH–COOH 11.13. a) α-glukos och β-glukos H Peptidbindningen är plan, dvs. alla fyra atomerna ligger i samma plan. b) H2N CH COOH + HNH CH2 COOH CH2OH H2N CH CO NH CH2 COOH + H2O CH2OH c) Ser-Gly eller SG e) Kondensationsreaktion 11.8. a) Gly-Ser-Lys Ser-Gly-Lys Lys-Gly-Ser Gly-Lys-Ser Ser-Lys-Gly Lys-Ser-Gly eller eller eller eller eller eller d) Gly-Ser eller GS GSK SGK KGS GKS SKG KSG Liber AB. Denna sida får kopieras. 6 6 HOCH2 C5 H H C4 OH HO 3 C H b) O H 1C H OH 2 C OH α-glukos OH-gruppen vid kolatom 1 har samma riktning som OH-gruppen vid kolatom 4. HOCH2 C5 H H C4 OH HO 3 C H O OH 1C 2 H H C OH β-glukos OH-gruppen vid kolatom 1 har motsatt riktning mot OH-gruppen vid kolatom 4. 97 11.14 a) Glukos 1 CHO Fruktos 1 2 2 3 3 H C OH HO C H CH2OH C O HO C H 4 H C OH H 5 C OH 6 4 H C OH H 5 C OH 6 CH2OH CH2OH Glukos är en aldohexos och fruktos en ketohexos. De har samma konfiguration vid kolatomerna 3, 4 och 5. 6 b) CH2OH O C5 HO H H 4 3 C C HO 2 C CH2OH 1 OH H 11.15. Den icke-cykliska aldehydformen står i jämvikt med den cykliska formen. När aldehydmolekylerna oxideras störs jämvikten och de cykliska molekylerna omvandlas till ickecykliska. Det leder till att alla glukosmolekyler kan oxideras. 11.16. a) En glukos- och en fruktosrest b) Två glukosrester c) Två glukosrester 11.17. a) Två monosackaridmolekyler som binds till varandra via en syreatom. När de två molekylerna binds till varandra avspjälkas en molekyl vatten. Reaktionen är alltså en kondensationsreaktion. b) En bindning som uppstår genom att syreatomen i OHgruppen vid kolatom 4 i den ena molekylen binds till kolatom 1 i den andra molekylen. c) I en α-1,4-glykosidbindning har kolatom 1 α-konfiguration och i en β-1,4-glykosidbindning har den β-konfiguration. d) Maltos har α-1,4-glykosidbindning och cellobios har β-1,4-glykosidbindning. 11.18 a) Blodgruppssubstans A har en N-galaktosgrupp i slutet av oligosackaridkedjan medan blodgruppssubstans B i stället har en galaktosgrupp i slutet av kedjan. I N-galaktos är OH-gruppen på kolatom 2 ersatt med en CH3CONH-grupp. b) Blodgruppssubstans H saknar såväl N-galaktos som galaktos i slutet av oligosackarid-kedjan. Kedjan är en kolhydratrest kortare. 11.19. Det gäller att mottagaren inte har antikroppar mot den blodgruppssubstans som tillförs. Om möjligt använder man samma blodgrupp för givare och mottagare, men i vissa fall kan blod från personer med annan blodgrupp användas. a) Förutom blod från personer med blodgrupp A accepteras blod från personer med blodgrupp AB b) Förutom blod från personer med blodgrupp B accepteras blod från personer med blodgrupp AB c) Endast blod från personer med blodgrupp 0 accepteras. d) Förutom blod från personer med AB accepteras blod från personer med blodgrupp A, blodgrupp B och blodgrupp 0. Liber AB. Denna sida får kopieras. 11.20. Amylos har en ogrenad kedja av glukosrester som binds ihop med α-1,4-glykosidbindningar. Amylopektin har en grenad kedja av glukosrester. Förutom α-1,4-bindningar har den α-1,6-bindningar som ger förgreningar. 11.21. a) Varje glukosrest i cellulosamolekylen har tre fria OH-grupper och det är dessa som förestras när cellulosan behandlas med salpetersyra. b) (C6H7O2(OH)3)n + 3nHONO2 → (C6H7O2(ONO2)3)n + 3nH2O 11.22. a) En monosackarid och en kvävebas b) Nukleotiden är nukleosidens fosfatester 11.23. Ribos, C5H10O5 O 5' HOCH2 C 4' H 3' H C OH OH 1' C H H C OH 2' 11.24. a) Adenin (det finns många andra kvävebaser) b) En ribonukleosid är en förening som bildats av sockerarten ribos och en kvävebas. Ribonukleotiden bildas genom att ribonukleosiden bildar en ester med fosforsyra. c) Adenosinfosfat, dvs. en förening som bildats av ribos, adenin och fosforsyra. 11.25. a) Glycerol och fettsyror b) Fett som innehåller en eller flera fettsyrarester med två eller flera dubbelbindningar mellan kolatomerna c) Organismen får energi genom förbränning av fett. Fett ingår i biologiska membraner. 11.26 a) O C17H35 C OH + HO CH2 O C17H33 C OH + HO CH O O C17H35 C O CH2 O C17H33 C O CH + 3H2O O C17H31 C O CH2 C17H31 C OH + HO CH2 b) 3 mol H2 (1 mol H2 till oljesyraresten och 2 mol till linolsyraresten) 11.27 a) C15H31 CO O CH2 C15H31 CO O CH + 3HOH HO CH2 3C15H31COOH + HO CH C15H31 CO O CH2 b) C15H31COOH + NaOH → C15H31COONa + H2O HO CH2 11.28. a) En molekyl av en fosfolipid bildas av två fettsyramolekyler (en fettsyra är en karboxylsyra med lång kolkedja), en glycerolmolekyl, en fosforsyramolekyl och (oftast) en molekyl av en kvävehaltig alkohol. b) Fettsyrorna och fosforsyran har bildat estrar med glycerolen. Den kvävehaltiga alkoholen har bildat ester med fosforsyran. c) De bygger upp cellernas membraner. 98 11.29. a) En molekyl är hydrofil (”vattenvänlig”) om den innehåller en eller flera polära grupper. Dessa binder andra polära grupper, t.ex. vattenmolekyler. Hydrofila ämnen är därför (åtminstone något) lösliga i vatten som ju är ett polärt lösningsmedel. Hydrofoba (”vattenskyende”) molekyler har övervägande opolära grupper. De binder därför till opolära molekyler och löses av opolära lösningsmedel, t.ex. kolväten. b) Grupper med syre och kväve, t.ex. karboxyl-, alkohol-, amino- och amidgrupper, är typiskt hydrofila. Andra hydrofila grupper är t.ex. fosfatestrar. Alkylgrupper och aromatiska ringar ger hydrofob karaktär. c) Fettmolekyler är opolära. Kolvätekedjorna ger fetterna deras hydrofoba karaktär. De tre esterbindningarna är inte tillräckligt hydrofila för att uppväga detta. d) Fosfolipider har en blandad karaktär. Den del av molekylen som består av kolvätekedjor är hydrofob och följaktligen opolär medan den del som innehåller en fosfatoch en aminodel är hydrofil och därmed polär. (En molekyl med denna blandade karaktär sägs vara amfipatisk.) Liber AB. Denna sida får kopieras. 11.30. a) Molekylerna ska i den ena änden ha en kraftigt polär (hydrofil) grupp och i den andra änden en hydrofob grupp, t.ex. en lång kolvätekedja eller en bensenring. b) I vatten orienterar sig molekylerna automatiskt så att de hydrofoba delarna vänds mot varandra ("den hydrofoba effekten"). Alla molekyler vänder den hydrofila gruppen utåt mot vattenfasen. Därigenom bildas mer eller mindre sfäriska partiklar, miceller, med hydrofobt innandöme. 11.31. Ett membran består av ett dubbelskikt av (huvudsakligen) fosfolipider. De opolära kolvätekedjorna är vända mot varandra. De bildar membranets inre och hålls samman av ”den hydrofoba effekten”. Fosfolipidernas polära grupp är vänd mot vattenfasen. I ett membran finns också andra typer av molekyler, t.ex. proteiner och kolhydrater. 11.32. 1e, 2h, 3f, 4g, 5i, 6j, 7b, 8a, 9d, 10c 99