a professional dental network

Transcription

BILAGA A
Mars 2012
Gränshinder i Norden
–
Bilaga A: Bruttolista
Expertgruppen för gränshinderarbete mellan
Nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsliv (ÄK-A) och Nordiska
ämbetsmannakommittén för socialoch hälsopolitik (ÄK-S)
ARBETSMATERIAL - Expertgruppen för Gränshinderarbete ÄK-A/ÄK-S
1
BILAGA A:
Arbetsmaterial till slutrapport (s.k. bruttolista)
Detta arbetsmaterial (så kallad bruttolista) innehåller detaljerad information om olika gränshinder
som expertgruppen har arbetat med1. Bruttolistan innehåller inslag av olika skandinaviska språk.
Det beror på arbetsgruppens sammansättning.
Rubriker och ingresser baserar sig på Nordiska ministerrådets data2. Under det att arbetsgruppens
arbete fortskridit har beskrivningarna av problemen specificerats och ändrats. Därför har en stor
del av problemen ett annat namn och beskrivning i slutrapporten än i denna lista. Bruttolistan
innehåller ytterligare information om problemens innebörd i de olika nordiska länderna. På basis av
denna information har expertgruppen lämnat förslag till lösning i slutrapporten.
Expertgruppen betonar att detta dokument är ett arbetsmaterial. Eftersom materialet är ett
sammandrag av information given av olika ministerier och andra experter på olika frågor, kan det
inte läsas som ett enhetligt dokument. Även om materialet gått igenom olika instanser för
utlåtande kan informationen fortfarande vara bristfällig och innehålla t.ex. stavfel. Expertgruppen
vill dock bifoga bruttolistan, eftersom den stöder slutrapporten och ger mer exakt information om
arten av olika gränshinder i de olika länderna.
Helsingfors i mars 2012
Expertgruppen för gränshinderarbete mellan ÄK-A och ÄK-S
Bilagor:
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Bilaga 7
Bilaga 8
Bilaga 9
1
2
Brev från Öresundskommittén till det svenska finansdepartementet
Brev från Öresundskommittén till den danska ministern för nordiskt samarbete
Norden – Gränshinder i avseende på tjänstepension
Översikt: Tjänstepension
Kirsten Ketscher: En rättslig värdering om dansk praxis
Brev från Nordiska ministerrådet till det isländska Velfærdsministeriet
Brev från Nordiska ministerrådet till Kommunernes Landsforening
Den danska Pensionsstyrelsens faktaark: boligsikring
Brev från Köpenhamns kommun till Socialutvalget
Se rapporten Gränshinder i Norden – Sammanfattande beskrivning av gränshinder med lösningsförslag
Se bilaga C
ARBETSMATERIAL - Expertgruppen för Gränshinderarbete ÄK-A/ÄK-S
2
Innehållsförteckning
Gränshinder nr 1A (slutrapport nr C1): Arbetsmarknadspraktik (för arbetslösa) i ett annat nordiskt land ..... 5
Gränshinder nr 1B (slutrapport nr C1): Arbetsmarknadspraktik för personer från andra nordiska länder ....... 9
Gränshinder nr 2 (slutrapport nr C4): Möjlighet till ersättning för vidareutbildning för gränspendlare ......... 12
Gränshinder nr 3 (slutrapport nr C2): Rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag för gränspendlare .......... 15
Gränshinder nr 4 (slutrapport nr B12): Byte av a-kassetillhörighet första arbetsdagen för att inte riskera att
hamna utanför systemet ........................................................................................................................ 17
Gränshinder nr 5 (slutrapport nr B18): Arbetslöshetsersättning för uppdragstagare i bemanningsföretag
(vikarbureauer) ..................................................................................................................................... 22
Gränshinder nr 6 (slutrapport nr C3): Bidrag till resor till anställningsintervjuer över gränser är inte möjliga 26
Gränshinder nr 7 (slutrapport nr B13): Gränspendlare som blir arbetslös under sjukperiod får ej ersättning
vid delvis friskskrivning .......................................................................................................................... 29
Gränshinder nr 9 (slutrapport nr B1): Arbete i två länder ......................................................................... 32
Gränshinder nr 10B (slutrapport nr B9): Förtidspension/sjukersättning ..................................................... 34
Gränshinder nr 10C: Tjänstepension....................................................................................................... 43
Gränshinder nr 11 (slutrapport nr B14): A-kassa efter attföringspengar från Norge .................................. 48
Gränshinder nr 12 (slutrapport nr B25): Långa handläggninstider vid ansökan om sjukpenning eller av E301
på NAV Utland ...................................................................................................................................... 51
Gränshinder nr 13 (slutrapport nr B10): Beräkning av sjukersättning efter arbete i ett annat EU/EES-land .. 56
Gränshinder nr 16 (slutrapport nr B15): Regler inom arbetslöshetsförsäkringen för timanställda
gränsarbetare är komplicerade............................................................................................................... 61
Gränshinder nr 17 (slutrapport nr A1): Hemsändande av nordiska medborgare som söker socialt bistånd... 66
Gränshinder nr 19A (slutrapport nr B4): Sygeforsikring for finske studerende ........................................... 68
Gränshinder 19B (slutrapport nr B2): Nordiska studerandes socialförsäkring i Sverige ............................... 71
Gränshinder nr 20 (slutrapport nr B5): Arbetsrehabilitering i bosättningslandet ......................................... 77
Gränshinder nr 21 (slutrapport nr A2): Ledarhund för synskadade, vid resa .............................................. 83
Gränshinder nr 22 (slutrapport nr A3): Personlig assistent vid flytt ........................................................... 87
Gränshinder nr 23 (slutrapport nr B23): Olika familjebegrepp .................................................................. 95
Gränshinder nr 24 (slutrapport nr B24): Föräldraledighet beräknas/avräknas olika i länderna..................... 98
Gränshinder nr 25 (slutrapport nr B16): Olika pensionsåldrar / Rätt att bli medlem i en a-kassa efter man
har fyllt 64 år ...................................................................................................................................... 101
Gränshinder nr 26 (slutrapport nr B20): Olik beräkning av tilläggsbelopp ................................................ 105
ARBETSMATERIAL – Innehållsförteckning
3
Gränshinder nr 27 (slutrapport nr B21): Särskilda bidraget i bostadsbidraget upphör vid utlandsarbete .... 106
Gränshinder nr 28 (slutrapport A4): Flytt för institutionaliserade personer .............................................. 108
Gränshinder nr 29 (slutrapport nr B19): Rätten till dansk efterlön vid bosättning utanför Danmark........... 113
Gränshinder nr 30 (slutrapport nr B3): Finska fyramånadersregeln ......................................................... 115
Gränshinder nr 31 (slutrapport nr B6): Deltidssjukskrivning i ett land, deltidsarbete i ett annat ................ 117
Gränshinder nr 32 (slutrapport nr B7): Den norske fedrekvoten ............................................................. 121
Gränshinder nr 34 (slutrapport nr B22): Bortfall av föräldrapenningen vid tidsbegränsat arbete ............... 124
Gränshinder nr 36 (slutrapport nr B11): Förtidspensionerade mister förmånder vid flytt från Island ......... 127
Gränshinder nr 37 (slutrapport nr B8): Ingen föräldrapenning för studerande med studiemedel från fel land
.......................................................................................................................................................... 130
Gränshinder nr 38 (slutrapport nr A5): Färdtjänst för handikappade ....................................................... 132
Gränshinder nr 39 (slutrapport nr A6): Flytt med handikappfordon ......................................................... 136
Gränshinder nr 40 (slutrapport nr B17): Ytterligare krav om utfört arbete för att kunna sammanlägga arbetsoch försäkringsperioder från ett annat land vid ansökan om arbetslöshetsersättning ............................... 139
ARBETSMATERIAL – Innehållsförteckning
4
Gränshinder nr 1A (slutrapport nr C1):
Arbetsmarknadspraktik (för arbetslösa) i ett annat nordiskt land 3
Arbetslösa i gränsområden kan inte utnyttja grannlandets arbetsmarknad för att hitta praktikplatser
(praktikplatser kan av arbetsförmedlingen inte anvisas i grannlandet). Den nationella arbetsmarknadslagstiftningen bygger till stor del på att arbetsmarknadspraktik genomförs i det egna landet.
Nasjonale bestemmelser och praxis
Danmark: Grænsehindringer i forhold til aktiveringstilbud til ledige kan dels være
begrænsninger i, hvilke tilbud personer bosiddende i Danmark kan få i udlandet og dels
regler for i hvilket omfang personer, der er bosiddende uden for Danmark kan få tilbud i
Danmark.
Den danske beskæftigelsesindsats er reguleret i lov om en aktiv beskæftigelsesindsats med
tilhørende bekendtgørelser og er rettet mod personer, der modtager ydelser i Danmark.
Lovgivningen angiver, hvilke tilbud modtagere af dagpenge, kontant- og starthjælp,
sygedagpenge, ledighedsydelse, revalideringsydelse, førtidspension m.fl. kan få. Afgørende
for retten og pligten til tilbud er således, hvilken ydelse, den enkelte modtager. Herudover
indeholder lovgivningen også mulighed for, at selvforsørgende kan have ret til tilbud.
Muligheden for at give aktiveringstilbud i udlandet til personer bosiddende i Danmark er
reguleret i bekendtgørelse om en aktiv beskæftigelsesindsats.
Vejledning og opkvalificering
Efter bekendtgørelsen kan dagpengemodtagere få tilbud om uddannelse i udlandet, hvis
uddannelsen er oprettet ved lov eller i henhold til lov i det pågældende land eller er
anerkendt af det pågældende lands nationale uddannelsesmyndigheder, eller hvis
uddannelsen er led i en uddannelse i Danmark.
Derudover kan en sygedagpengemodtager, der har ret til sygedagpenge under ophold i
udlandet få tilbud om vejledning og opkvalificering i udlandet med henblik på
arbejdsfastholdelse og afklaring af arbejdsevnen som led i retten til fortsat at modtage
sygedagpenge.
Virksomhedspraktik
Efter bekendtgørelsen er den eneste gruppe, der har mulighed for at få tilbud om
virksomhedspraktik i udlandet sygedagpengemodtagere, der har ret til sygedagpenge
under ophold i udlandet. Tilbuddet om virksomhedspraktik gives med henblik på
arbejdsfastholdelse og afklaring af arbejdsevnen som led i retten til fortsat at modtage
sygedagpenge.
Løntilskudsansættelse
Efter bekendtgørelsen kan dagpengemodtagere få tilbud om ansættelse med løntilskud i
udlandet, når
1)
2)
3)
4)
ansættelsen sker hos en arbejdsgiver/organisation med hjemsted i Danmark,
ansættelsen er frivillig for personen,
der ydes danske overenskomstmæssige løn- og arbejdsvilkår, og
den ansatte er sikret hjemrejse.
3
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapporten. Rubriken i slutrapport: Arbetspraktik i ett annat
nordiskt land.
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 1B/C1
5
Efter lov om aktiv socialpolitik er hovedreglen, at personer, der opholder sig i udlandet,
ikke kan få hjælp efter denne lov.
Loven indeholder dog en bestemmelse om, at kommunerne i særlige tilfælde kan tillade, at
retten til hjælp bevares under kortvarige ophold i udlandet, hvis modtageren deltager i
aktiviteter, der er led i tilbud efter lov om en aktiv beskæftigelsesindsats eller revalidering
efter lov om aktiv socialpolitik. Det kan således både være i virksomhedspraktik som i
løntilskudsjob.
Det fremgår af Social- og Integrationsministeriets vejledning til bekendtgørelsen, at det er
forudsat, at modtageren skal opfylde betingelserne for hjælp inden udrejsen, og at
modtageren har fået kommunens tilladelse før udrejsen.
Ankestyrelsen har i SM N-6-05 om afslag på virksomhedspraktik i Sverige til en person
bosat i Danmark lagt vægt på, at der som hovedregel ikke var adgang til at få hjælp efter
de danske regler i udlandet, medmindre der var tale om særlige tilfælde.
Ankestyrelsen vurderede konkret, at der ikke var tale om et særligt tilfælde, som
nødvendiggjorde eller gjorde det særligt påtrængende at etablere virksomhedspraktik i
udlandet. Yderligere blev der lagt vægt på de danske myndigheders pligt til at påse en
række forhold i forbindelse med praktikken, herunder dansk arbejdsmiljølovgivning og om
virksomhedspraktikken kan være konkurrenceforvridende mv.
Finland:
Lagen om offentlig arbetskraftsservice (2002/1295)
Det är möjligt att flytta från Finland till arbetsmarknadspraktik i ett annat land endast när
arbetsgivaren är finsk. Orsaken till begränsningen är det att olycksfallsförsäkringen inte kan
tillämpas i andra situationer (lagen om offentlig arbetskraftservice).
Om studeranden och anordnaren av praktikperioden inte kommit överens om någonting
annat, är praktikanten inte i anställningsförhållande till anordnaren. Om det inte är fråga
om anställningsförhållandet, måste utbildningsproducenten ordna grupplivförsäkring under
praktikperioden (lagen om offentlig arbetskraftservice).
I praktiken det är möjligt att flytta från Finland till arbetsmarknadspraktik i ett annat land
endast när arbetsgivaren är finsk. Orsaken till begränsningen är det att
olycksfallsförsäkringen inte kan tillämpas i andra situationer.
Arbetsförmedlingsservicen från utlandet till Finland och från Finland till utlandet
kompletteras av särskild internationell praktik, i vilken det ges information om
praktikantprogram och i vilken kunderna får hjälp med att söka till dessa program, i vilken
det skaffas praktikantplatser för utländska praktikanter och i vilken praktikanter förmedlas
till arbetsgivarkunderna.
Island:
Lov
no
54/2006
om
arbejdsløshedsforsikring,
no
55/2006
om
arbejdsmarkedsforanstaltninger og forordn. no 12/2009 om arbejdssøgeres deltagelse i
arbejdsmarkedsforanstaltninger og flytteunderstøttelse. Et af formålene med loven om
arbejdsmarkedsforanstaltninger er at bidrage til balance mellem udbud og efterspørgsel
efter arbejdskraft her i landet. Ifølge islandsk lovgivning findes muligheder til indgåelse af
midlertidige
arbejdsoptræningskontrakter
(starfsþjálfunarsamningar)
og
ansættelseskontrakter (reynsluráðningasamningar) hvis bestemte vilkår er opfyldt. I disse
tilfælder betaler Arbejdsløshedsdirektoratet arbejdsløshedsydelserne, d.v.s. grundbeløbet
6
(grunnbætur), som vedkommende er berettiget til, direkte til arbejdsgiveren.
Arbejdsgiveren skal udpege en kontaktperson som skal være i regelmæssig kontakt med
Arbejdsdirektoratet i kontraktsperioden og evaluere resultatet. Den arbejdsløse skal
ligeledes være i regelmæssig kontakt med sin rådgiver hos Arbejdsdirektoratet. Loven
sætter ingen direkte grænser for i hvilket land disse muligheder kan bruges. Der har ikke
opstået tilfælder eller ansøgninger om arbejdsoptræningskontrakt eller ansættelseskontrakt
til prøve i et andet end Island. Arbejdsmarkedsforanstaltninger er et af redskaberne for at
bekæmpe arbejdsløshed på national niveau. De er derfor tilpasset islandske forhold.
Der findes ingen exempel om sådant tilfælde i Island men hvis det skulle opstå går man
udfra at samme regler som beskrevet ovenfor vil gælde. Personer som er registreret som
arbejdssøkende i Island og har E303 fra et andet nordiskt land får samme service og
andre arbejdssøkende i Island p.g.a. EØS aftalens og EU forordn. no 1408/71 regler.
Norge: Bruk av arbeidsrettede tiltak er virkemiddel for å bekjempe arbeidsledighet på et
nasjonalt nivå. Tiltakene er regulert i lov 10. desember 2004 nr. 76 om
arbeidsmarkedstjenester (arbeidsmarkedsloven) § 2 og forskrift 11. desember 2008 nr.
1320 om arbeidsrettede tiltak og er tilpasset muligheten for å få jobb i Norge.
Etter arbeidsmarkedslovens § 2 skal arbeidsrettede tiltak som hovedregel benyttes i Norge.
I praksis godkjennes også felles europeiske arbeidsmarkedstiltak i andre EU/EØS land
godkjent av arbeidsmarkedsmyndighetene sentralt. Eksempler er fellesnordisk
arbeidsrettede tiltak i Øvre-Torneå (arbeidsmarkedsopplæring) og bruk av
arbeidsmarkedstiltak i tilknytning til internasjonale programmer som Leonardoprosjektet.
Sverige: Personer som är inskrivna som arbetssökande på den svenska Arbetsförmedlingen
kan inte beviljas svensk arbetspraktik i annat land utan att det finns särskilda skäl och att
anordnaren är en svensk juridisk person. Möjligheten att genomföra praktik i annat land är
begränsad till Sveriges närområde, som av Arbetsförmedlingen definieras som länder med
landgräns mot Sverige och länder med gräns mot Östersjön.
Enligt 14 § förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program avses med
arbetspraktik praktik på en arbetsplats. Arbetspraktik får anordnas av den som
Arbetsförmedlingen ingår överenskommelse om arbetspraktik med. När en
överenskommelse ingås ska Arbetsförmedlingen särskilt verka för att risken för att
reguljära arbetstillfällen undanträngs blir så liten som möjligt.
Praktik kan ske vara hos såväl privata och offentliga arbetsgivare liksom hos ideella
organisationer.
Av förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, 9 §, framgår
att syftet med praktiken är att stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett
arbete. En anvisning till ett program ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det
betyder att en anvisning får göras endast om den framstår som lämplig både för den
enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.
Ett arbetsmarknadspolitiskt program eller en del av det får i enlighet med 33 §
förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program förläggas till Sveriges
närområde om det finns särskilda skäl till att förlägga verksamheten utanför Sverige. Den
som anordnar arbetspraktik utanför Sverige måste dock vara en svensk juridisk person.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens allmänna råd (AMSFS 2001:2) om tillämpningen av
förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program bör med begreppet Sveriges
närområde endast avses länder med landgräns mot Sverige och länder med gräns mot
7
Östersjön. Platser där program kan förläggas bör ligga i anslutning till Östersjöländernas
kust eller Sveriges landgräns.
Av 9 a § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten framgår
att Arbetsförmedlingen ska samråda med den fackliga organisation som är part i lokal
förhandling med arbetsgivaren innan en anvisning kan ske. När det gäller privata
arbetsgivare samt offentliga arbetsgivare som bedriver affärsverksamhet ska
Arbetsförmedlingen även hämta in information för att säkerställa att arbetsgivaren inte har
näringsförbud, skatteskulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning
eller betalningsanmärkning som inte är obetydlig innan någon erbjuds programmet eller
insatsen på arbetsplatsen. Om sådant förhållande föreligger får någon anvisning inte göras.
Den som deltar i praktik omfattas av personsskade- och grupplivsförsäkring.
Arbetsgivaren/anordnaren kan också få ersättning från staten för skador som praktikanten
har vållat.
Enligt lagen 7 § (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program ska den som anvisas till
ett arbetsmarknadspolitiskt program likställas med arbetstagare vad gäller vissa
bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160). Detta innebär att den som anordnar
praktiken ansvarar för att arbetet bedrivs på ett säkert sätt. Anordnaren är skyldig att se till
att arbetslokaler, arbetsredskap, maskiner, arbetsmetoder, och hantering av farliga ämnen
uppfyller vissa grundkrav ur arbetsmiljösynpunkt.
Vad syftar den rättsliga reglering till som ger upphov till gränshindret?
Sverige: Arbetsförmedlingen har begränsade möjligheter att kontrollera en anordnare som
inte är svensk juridisk person. Innan anvisning kan ske måste Arbetsförmedlingen bl.a.
säkerställa att anordnaren inte har näringsförbud eller stora skatteskulder.
Arbetsförmedlingen kan endast anvisa deltagare till verksamheten om den är organiserad
så att gällande arbetsmiljöregler efterlevs. Anordnaren har ansvaret för arbetsmiljön under
praktiken.
Under den pågående praktiken kan Arbetsförmedlingen kalla praktikanten till
uppföljningssamtal, jobbsökaraktiviteter eller vägledning. Arbetsförmedlingen ska enligt 37
§ förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program återkalla anvisningen till
arbetspraktiken i vissa fall, t.ex. om praktikanten missköter sig, stör verksamheten eller
avvisar ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbara skäl. Deltagare som utan giltigt skäl
avbryter en pågående praktik eller inte får fortsätta praktiken på grund av otillbörligt
uppförande kan bli avstängd från rätten till arbetslöshetsersättning enligt 43 och 46 §§
lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Arbetsförmedlingen har begränsade
möjligheter att följa upp arbetspraktiken och utöva kontrollfunktionen om programmet
förläggs i annat land hos anordnare som inte är svensk juridisk person.
Deltagare i arbetspraktik omfattas av försäkringsskydd, och staten kan även lämna
skadeersättning för skador som praktikanten har orsakat. Det är en annan anledning till att
möjligheten att genomföra praktik är begränsad till Sverige eller dess närområde hos
svensk juridisk person.
Ansvarig myndighet
Danmark: Beskæftigelsesministeriet
Finland: Arbets- och näringsministeriet
Island: Velfærdsministeriet
Norge: Arbeidsdepartementet
Sverige: Arbetsmarknadsdepartementet
8
Gränshinder nr 1B (slutrapport nr C1):
Arbetsmarknadspraktik för personer från andra nordiska länder4
Arbetslösa i gränsområden kan inte utnyttja grannlandets arbetsmarknad för att hitta praktikplatser. Den
nationella arbetsmarknadslagstiftningen bygger till stor del på att arbetsmarknadspraktik genomförs i det
egna landet.
Nationella bestämmelser och praxis
Danmark: Jobcentret har pligt til at give alle selvforsørgende (ikke i beskæftigelse, der
beder om det og som ikke opfylder betingelserne for at modtage dagpenge efter lov om
arbejdsløshedsforsikring m.v. eller kontanthjælp eller starthjælp efter lov om aktiv
socialpolitik) et tilbud efter loven, med mindre jobcentret skønner, at et tilbud ikke vil
forbedre den pågældendes mulighder for at få beskæftigelse. Dette kan fx være tilfældet,
hvis den pågældende allerede er velkvalificeret og burde kunne finde beskæftigelse.
Alle selvforsørgende - såvel danske statsborgere som udlændinge - har således ret til tilbud
efter lovens kapitler om vejledning og opkvalificering, virksonhedspraktik og løntilskud,
såfremt de ikke kan få tilbud efter integrationsloven.
Finland: Arbetsförmedlingsservicen från utlandet till Finland och från Finland till utlandet
kompletteras av särskild internationell praktik, i vilken det ges information om
praktikantprogram och i vilken kunderna får hjälp med att söka till dessa program, i vilken
det skaffas praktikantplatser för utländska praktikanter och i vilken praktikanter förmedlas
till arbetsgivarkunderna.
Lagen om offentlig arbetskraftsservice (2002/1295)
Sådana medborgare i andra stater som på basis av internationella avtal som är förpliktande
för Finland och gäller arbetskraftens fria rörlighet har rätt att utan arbetsoch
näringsbyråns arbetskraftspolitiska prövning komma till Finland för att söka arbete och
utföra förvärvsarbete, registreras som arbetssökande. En person som är medborgare i ett
EU/EES land har således rätt att registrera sig som arbetssökande. Hon eller han har också
rätt till offentilig arbetskraftsservice (arbetsförmedlingsservice, arbetskraftspolitisk
vuxenutbildning och andra tjänster för kompetensutveckling samt främja sysselsättningen
av arbetslösa med hjälp av sysselsättningsstöd). En person som är registrerad som
arbetssökande kan också få en anvisning från myndigheterna till arbetsmarkandspraktik i
Finland.
Island:
Lov
no
54/2006
om
arbejdsløshedsforsikring,
no
55/2006
om
arbejdsmarkedsforanstaltninger og forordn. no 12/2009 om arbejdssøgeres deltagelse i
arbejdsmarkedsforanstaltninger og flytteunderstøttelse. Et af formålene med loven om
arbejdsmarkedsforanstaltninger er at bidrage til balance mellem udbud og efterspørgsel
efter arbejdskraft her i landet.
Ifølge islandsk lovgivning findes muligheder til indgåelse af midlertidige
arbejdsoptræningskontrakter
(starfsþjálfunarsamningar)
og
ansættelseskontrakter
(reynsluráðningasamningar) hvis bestemte vilkår er opfyldt. I disse tilfælder betaler
Arbejdsløshedsdirektoratet arbejdsløshedsydelserne, d.v.s. grundbeløbet (grunnbætur),
som vedkommende er berettiget til, direkte til arbejdsgiveren. Arbejdsgiveren skal udpege
en kontaktperson som skal være i regelmæssig kontakt med Arbejdsdirektoratet i
kontraktsperioden og evaluere resultatet. Den arbejdsløse skal ligeledes være i
regelmæssig kontakt med sin rådgiver hos Arbejdsdirektoratet.
4
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapporten. Rubriken i slutrapport: Arbetspraktik i ett annat
nordiskt land.
9
Loven sætter ingen direkte grænser for i hvilket land disse muligheder kan bruges. Der har
ikke opstået tilfælder eller ansøgninger om arbejdsoptræningskontrakt eller
ansættelseskontrakt til prøve i et andet end Island. Arbejdsmarkedsforanstaltninger er et
af redskaberne for at bekæmpe arbejdsløshed på national niveau. De er derfor tilpasset
islandske forhold.
Der findes ingen exempel om sådant tilfælde i Island men hvis det skulle opstå går vi
udfra at samme regler som beskrevet ovenfor vil gælde. Personer som er registreret som
arbejdssøkende i Island og har E303 fra et andet nordiskt land får samme service og andre
arbejdssøkende i Island p.g.a. EØS aftalens og EU forordning 1408/71 regler.
Norge: I henhold til lov om arbeidsmarkedstjenester § 2 må man ha "lovlig opphold i riket"
for å kunne få arbeidsrettede tiltak. Det er ingen begrensninger i tiltaksregelverket som
tilsier at en utenlandske borgere med lovlig opphold i Norge ikke skal kunne delta på
arbeidsmarkedstiltak. Utenlandske borgere skal vurderes for tiltaksdeltakelse på lik linje
med andre arbeidssøkere. Det fremgår av § 1-5 i forskrift om arbeidsrettede tiltak at
”Hvem som tas inn eller er aktuelle for deltakelse i arbeidsrettede tiltak avgjøres av
Arbeids- og velferdsetaten (NAV) på det nivå Arbeids- og velferdsdirektoratet bestemmer.”
Arbeidssøkerne har ikke rett på arbeidsrettelde tiltak, og det er NAV som vurderer hvem
som skal gis prioritet til tiltak. Tilskudd til tiltak er styrt av en økonomisk ramme, og
tildeling av tiltak kan derfor kun skje innenfor den fastsatte rammen og så lenge det
fortsatt er midler igjen til slike tiltak.
Det er ikke noen formelle hindringer for at en svenskregistrert arbeidssøker som svenske
arbeidsmarkedsmyndigheter har vurdert at har behov for tiltak skal kunne gjennomføre
tiltaket i Norge og at dette kan dekkes over norske tiltaksmidler, forutsatt at
•
•
•
•
vedkommende har lovlig opphold i Norge
det finnes denne type tiltak i Norge
at det er midler til dette
vedkommende
registrerer
seg
som
arbeidsmarkedsmyndighetene.
arbeidssøker
hos
de
norske
Sverige: Personer från andra nordiska länder har, som andra medborgare inom EU/EESområdet, rätt att bli inskrivna på Arbetsförmedlingen, och att ta del av Arbetsförmedlingens
service för att söka arbete.
Frågeställningen kring rätten till arbetsmarknadspolitiska program har vid ett flertal tillfällen
aktualiserats i samband med E 303- och U2-ärenden där personer tar med sig sin
arbetslöshetsersättning för att söka arbete i Sverige, men gäller i lika hög utsträckning i de
ärenden då personer har kommit till Sverige utan att ha med sig arbetslöshetsersättning
från annat land.
Av förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, 9 §, framgår
att syftet med praktiken är att stärka den enskildes möjligheter att få eller behålla ett
arbete. En anvisning till ett program ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det
betyder att en anvisning får göras endast om den framstår som lämplig både för den
enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.
Administrativa rutiner eller bestämmelser
Sverige: 35 och 36 §§ i Arbetsförmedlingens administrativa föreskrift (AMSFS 2005:4) om
handläggning av arbetsförmedlingsärenden lyder som följer:
10
”35 §
för
•
•
•
•
Utländska medborgare ska styrka sin rätt att arbeta i Sverige. Sådan rätt föreligger
medborgare inom EU/EES och Schweiz,
den som har arbetstillstånd,
den som har ställning som varaktigt bosatt i EU-land, och
asylsökande som har giltigt undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd.
36 § Den som har rätt att arbeta i Sverige kan skrivas in och ta del av arbetsförmedlingens
service för att söka arbete.
Den som har rätt att arbeta i Sverige och har för avsikt att bosätta sig här varaktigt, kan
anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program efter att sedvanlig arbetsmarknadspolitisk
bedömning gjorts.”
Förhållandet till EU-rätten
Förordning (EU) nr 492/2011 innehåller bestämmelser om arbetskraftens fria rörlighet inom
unionen. Förordningen ersätter den tidigare förordningen (EEG) nr 1612/68.
Enligt artikel 5 i förordning 492/2011 ska en medborgare i en medlemsstat som söker
anställning inom en annan medlemsstats territorium få samma hjälp där som den som ges
av arbetsförmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker anställning.
Ansvarig myndighet
11
Gränshinder nr 2 (slutrapport nr C4):
Möjlighet till ersättning för vidareutbildning för gränspendlare5
Arbetstagare som är bosatta i Sverige med anställning i Danmark kan inte få ersättning under tjänstledighet
för studier (uddannelseorlov), från den danska arbetslöshetskassan på samma sätt som kollegor bosatta i
Danmark.
Danmark: Danmark har tidligere haft en ordning, hvor man under uddannelsesorlov kunne
få en orlovsydelse fra en dansk a-kasse. Denne ordning har imidlertid ikke eksisteret i de
sidste 8-9 år. I stedet ser vi på SVU- og VEU-godtgørelse.
Lov om godtgørelse ved deltagelse i erhvervsrettet voksen- og efteruddannelse og lov om
statens voksenuddannelsesstøtte.
Finland: Enligt lagen om studieledighet, kan studieledighet beviljas för studier inom
utbildning som är underställd offentlig tillsyn och för studier utomlands som är jämförbara
med dessa studier.
En studerande som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utomlands har rätt att i
ersättning för kostnaderna för uppehälle och inkvartering under utbildningstiden få 50 %
av det dagtraktamente som i ersättning för resekostnader betalas till en statstjänsteman
för en tjänsteresa till landet i fråga. Statsrådet har bestämt om beloppet av ersättning för
uppehälle och om ersättande av inkvarteringskostnaderna för den som deltar i utbildning
som anordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten.
Ersättning för uppehälle och ersättning för uppehälle enligt prövning betalas för högst fem
dagar per kalendervecka. Till den som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning
utomlands kan ersättning för uppehälle betalas för högst sju dagar per kalendervecka.
Från utbildningsfonden beviljas vuxenutbildningsstöd till en i Finland bosatt lönetagare eller
företagare efter mist 8 år i arbetslivet. Utbildningsarrangören bör vara en läroanstalt som
är verksam i Finland. Studier i utlandet omfattas inte av stödet. Dock kan stöd beviljas om
studierna i utlandet godkänns som en del av personens utbildning eller examen i en
finländsk läroanstalt.
Island: Lov no 2006 om arbejdsløshedsforsikring. Ifølge loven er det ikke muligt at tage
orlov fra arbejde for at studere og modtage arbejdsløshedsydelser i studieperioden.
Hovedvilkåret for ret til arbejdsløshedsydelser i Island er at ansøgeren skal være aktivt
arbejdssøgende. De som er under uddannelse anses ikke som aktivt arbejdssøgende.
Vedkommende er ikke berettiget til arbejdsløshedsydelser men kan søge om studielån.
Norge: Personer som skal ta en etter- eller videreutdanning, kan få stipend og lån dersom
utdanningen er godkjent for støtte fra Statens Lånekasse for utdanning (Lånekassen).
Hovedformene for støtte fra Lånekassen er utdanningsstipend og lån.
Et sentralt vilkår for rett til dagpenger under arbeidsløshet er å være reell arbeidssøker, jf.
lov 28. februar 1997 nr. 28 om folketrygd (folketrygdloven) § 4-5. I dette ligger et krav om
at arbeidssøkeren aktivt skal søke arbeid og i utgangspunktet skal være fullt ut disponibel
for et hvert arbeidstilbud, hvor og når som helst. Arbeidssøkeren kan da ikke ha utdanning
som hovedbeskjeftigelse og samtidig motta dagpenger. Det er i visse situasjoner åpnet for
5
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapporten. Rubriken i slutrapporten: Möjlighet för gränsarbetare
att få arbetslöshetsersättning vid tjänstledighet för studier.
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 2/C4
12
at arbeidssøkere skal kunne kombinere dagpenger med utdanningsaktiviteter. I hovedsak
gjelder dette for utdanning som ellers vil kunne kombineres med fulltidsarbeid og
utdanning som arrangeres som arbeidsmarkedsopplæring. For at utdanningsaktivitetene
skal kunne kombineres med dagpenger må arbeidssøkeren søke Arbeids- og velferdsetaten
om å få beholde dagpengene under utdanningen. En annen viktig forutsetning er at
arbeidssøkeren når som helst må være villig til å avslutte utdanningen for å ta et eventuelt
jobbtilbud. Den begrensede adgangen til å kombinere dagpenger og utdanning har
sammenheng med at dagpenger har som formål å erstatte bortfall av arbeidsinntekt.
Dagpenger skal i utgangspunktet ikke finansiere utdanning. Ordinær utdanning skal som
hovedregel finansieres ved ordinær utdanningsstøtte fra Lånekassen.
Problemet antas ikke relevant for Norge.
Sverige: Enligt huvudregeln i 10 § 3 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) har
den som är tjänstledig utan lön inte rätt till arbetslöshetsersättning. Det finns dock två
situationer när det är möjligt med arbetslöshetsersättning vid tjänstledighet. Enligt 19 a §
förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring (ALFFo) kan ersättning lämnas till den
som beviljats tjänstledighet utan lön och som av hälsoskäl inte kan återgå till sitt tidigare
arbete. Enligt 19 b § ALFFo kan även ersättning lämnas till den som har beviljats
tjänstledigt utan lön från sin deltidsanställning för att kunna utföra annat arbete med lika
eller högre tjänstgöringsgrad.
Enligt svensk rätt gäller som huvudregel enligt 10 § ALF att personer som deltar i
utbildning inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Om det finns särskilda skäl kan dock
ersättning lämnas till personer som deltar i utbildning jämsides med
arbetslöshetsersättning.
Enligt 12 § ALFFo anses särskilda skäl finnas
•
•
•
•
När arbetslösa deltar i orienteringskurser enligt 14 § ALFFo,
Haft ett deltidsarbete samtidigt med deltidsstudier med studiestöd enligt 17 § ALFFo,
Haft ett heltidsarbete samtidigt med heltidsstudier enligt 16 § 1 ALFFo
Bedriver studier på deltid under förutsättning att han eller hon intygar att han eller
hon är beredd att avbryta studierna om dessa hindrar honom eller henne från att ta
ett arbete enligt 16 § 2 ALFFo.
Administrative foranstaltninger
Danmark: Der er en række betingelser knyttet til de to ydelser, men det er ikke længere et
krav, at man skal være medlem af en (dansk) arbejdsløshedskasse. Det er heller ikke et
krav, at man skal være bosat i Danmark, det er tilstrækkeligt at arbejde for en dansk
arbejdsgiver med et dansk CVR-nummer. Pendlere fra fx Malmö, der arbejder i København,
kan benytte sig af ordningerne.
Statens voksenuddannelsesstøtte gives til uddannelse på alment niveau, og her er det en
betingelse, at man har arbejdet hos nuværende arbejdsgiver i mindst 26 uger og er
kortuddannet. Voksenuddannelsesstøtten gives også til uddannelse på videregående
niveau, og her skal man have været i beskæftigelse i 3 år inden for de sidste 5 år.
Godtgørelse gives til erhvervsrettet voksen- og efteruddannelse til og med
faglært/erhvevsuddannelses-niveau. Der er ingen krav om forudgående beskæftigelse.
Ydelserne efter de to ordninger er ens, da der gives 80% af højeste dagpengesats.
13
Ansvarig myndighet
Danmark: Ministeriet for Børn og Uddannelse
Finland: Social- och hälsoministeriet och Arbets- och näringsministeriet
14
Rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag för gränspendlare6
Den som bor i ett land och arbetar i ett annat har inte rätt till tjänstledighet för politiskt arbete i
bosättningslandet. Detta kan vara ett hinder för att ta politiska uppdrag.
Beskrivelse av grensehindringen
NRMS: Valda politiker, vare sig de är kommunalt eller regionalt valda, inte har rätt till
tjänstledighet för att utföra sina politiska uppdrag på andra sidan gränsen i Norden. Detta
är ett allvarligt gränshinder och en inskränkning av demokratin.
Danmark:
§ 16b i Lov om kommunernes styrelse
Et medlem af kommunalbestyrelsen, der er lønmodtager, har ret til fravær fra arbejdet i
det omfang, det er nødvendigt af hensyn til deltagelse i de i § 16, stk. 1, litra a-e, nævnte
møder m.v.
Stk. 2. Formanden for kommunalbestyrelsen, magistratsmedlemmer, jf. § 64, og de i § 64
a nævnte udvalgsformænd har ikke ret til fravær efter stk. 1.
Stk. 3. Retten til fravær efter stk. 1 omfatter ikke tilfælde, hvor afgørende hensyn til
arbejdets varetagelse taler imod, at der indrømmes ret til fravær.
Finland: Tjänsteledigheten för politiska uppdrag gäller bara de politiska förtroendeuppdrag
som avses i den finska kommunallagen.
Arbetstagares rätt att få ledigt från arbetet för att sköta kommunala förtroendeuppdrag
stadgas i arbetsavtalslagen (18§). En arbetstagare har rätt att i enlighet med 32b§ i
kommunallagen få ledigt från arbetet för att sköta kommunala förtroendeuppdrag. Också
kommunallagens 32b§ ger de förtroendevalda rätt att få ledigt från arbetet för att sköta
förtroendeuppdrag.
Ledigheten gäller bara när det är fråga om finska kommuners förtroendeuppdrag.
Island: Ingen særskilt lovgivning. Den som blir valgt til althinget som parlamentariker har
rett til permisjon fra et arbejd i statens tjeneste i op til 5 år.
Norge: Lov 25. september 1992 nr. 107 om kommuner og fylkeskommuner
(kommuneloven) § 40. Kommuneloven bestemmer at arbeidstakere som er valgt som
medlem av kommunalt eller fylkeskommunalt folkevalgt organ har rett til permisjon fra sitt
arbeid i fire år eller for resten av valgperioden for å utføre heltids- eller deltids kommunalt
eller fylkeskommunalt verv. Bestemmelsen gjelder arbeidstakere som er folkevalgt i Norge,
og Kommunal- og regionaldepartementet antar at bestemmelsen ikke kan anvendes
analogisk på tilfeller der en arbeidstaker i Norge er folkevalgt i et annet land.
Det er ingen tilsvarende regler for folkevalgte på nasjonalt nivå. Tjenestefri/permisjon i
forbindelse med valg til andre politiske organer (som for eksempel Stortinget), er ikke
lovregulert. Det følger imidlertid av sedvanerett at personer som velges inn på Stortinget
har rett til permisjon.
6
Rubriken är ändrad i förhållandet till slutrapporten. Rubriken i slutrapport: Rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag
för en person som bor i ett land och arbetar i ett annat land.
ARBETSMATERIAL – Gränshinder 3/C2
15
Sverige: Frågan regleras i 4 kap i kommunallagen (1991:900):
Ledighet från anställning
11 § Förtroendevalda har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att de
skall kunna fullgöra sina uppdrag. Ledigheten skall omfatta tid för:
1.
2.
3.
4.
möten i kommunala organ,
andra möten som är nödvändiga för uppdragen,
resor till och från mötena, och
behövlig dygnsvila omedelbart före eller efter mötena.
Rätt till ledighet enligt första stycket skall gälla även av fullmäktige utsedda
styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och lekmannarevisorer eller motsvarande andra
revisorer och deras suppleanter i sådana juridiska personer som avses i 3 kap. 17 och 18
§§.
Enheten för kommunal lagstiftning på Finansdepartementet meddelar vidare att frågan är
omhändertagen i utredningen om den kommunala demokratins funktionssätt (dir 2010:53).
Kommittén ska kartlägga behovet av nya regler för tjänstledighet om en enskild har ett
förtroendeuppdrag i ett annat land. Det är först om det faktiskt går att se om detta medför
ett problem i praktiken som frågan kommer hanteras lagstiftningsvägen. Uppdraget ska
redovisas senast den 1 maj 2012.
Information
Nordiska ministerrådets sekretariat: Se bilaga 1 Brev från Öresundskommittén till det
svenska finansdepartementet och bilaga 2 Öresundskommittén till den danska ministern för
nordiskt samarbete
Ansvarig myndighet
Danmark: Økonomi - og Indenrigsministeriet
Island: Indenrigsministeriet
Norge: Kommunal- og regionaldepartementet
Sverige: Finansdepartementet
ARBETSMATERIAL – Gränshinder 3/C2
16
Gränshinder nr 4 (slutrapport nr B12):
Byte av a-kassetillhörighet första arbetsdagen för att inte riskera att hamna
utanför systemet 7
Den som är bosatt i ett land och tar arbete i ett annat och som inte blir medlem i a-kassa från första
arbetsdagen kan vid arbetslöshet få svårigheter att få ut a-kasseersättning pga. bruten försäkringstid.
Beskrivning av gränshindret
Danmark: Når man er bosat i ét land og tager arbejde i et andet land, skal man omfattes af
arbejdslandets arbejdsløshedsforsikring fra første arbejdsdag, for at hindre afbrydelser i
forsikringsperioden.
Sverige: Personer som omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringens frivilliga del,
inkomstbortfallsförsäkringen och som påbörjar arbete i annat land utan att i samband med
detta bli arbetslöshetsförsäkrade där (i detta fall alltså Danmark), riskerar att vid
efterföljande prövning i Sverige endast beviljas ersättning ifrån grundförsäkringen.
Bakgrund
Danmark har en helt frivillig arbetslöshetsförsäkring. För att omfattas av den måste man
vara medlem i en dansk arbetslöshetskassa. Det kan man bli om man söker om optagelse i
dansk a-kassa, och man kan bli det vilken dag som helst i månaden.
Sverige har en arbetslöshetsförsäkring som består av både en allmän del, som omfattar
alla arbetstagare och egenföretagare, och en frivillig del. Dessa kallas grundförsäkring
respektive inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning från grundförsäkringen relaterar endast till
hur mycket en person har arbetat, medan inkomstbortfallsförsäkringen även tar hänsyn till
hur mycket en person har tjänat. Maxbeloppet per dag är 320 respektive 680 kronor. För
att omfattas av den svenska inkomstbortfallsförsäkringen måste man vara medlem i en
svensk arbetslöshetskassa. Medlemskapet gäller, till skillnad från i Danmark, alltid från den
första dagen i den månad i vilken ansökan inkommit till arbetslöshetskassan.
I den svenska inkomstbortfallsförsäkringen finns ett krav på att den enskilde ska ha varit
inkomstbortfallsförsäkrad
i
minst
tolv
månader
för
att
ersättning
från
inkomstbortfallsförsäkringen ska kunna betalas ut, se 7 § lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkringen (ALF). Detta förutsätter även att personen efter det senaste
inträdet i arbetslöshetskassan har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 12 § ALF. Bakgrunden till
gränshindret är att det vid tillämpningen av bestämmelsen har ansetts att medlemskapet
ska avse en sammanhängande period. Detta innebär att en person under de senaste tolv
månaderna före ansökan om ersättning måste ha omfattats av inkomstbortfallsförsäkringen
i Sverige, genom medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa, eller av dansk
arbetslöshetsförsäkring när dansk lagstiftning har varit tillämplig. Om det finns något
avbrott i försäkringsperioden kan endast ersättning från grundförsäkringen beviljas.
I de fall den så kallade femårsregeln i den nordiska konventionen om social trygghet (SFS
2004:114) är tillämplig kan en person få återinträde i svensk arbetslöshetsförsäkring under
förutsättning att ansökan görs inom åtta veckor från det att personen lämnade ett annat
nordiskt lands arbetslöshetsförsäkring. Risken för glapp vid återinträde i den svenska
arbetslöshetsförsäkringen minskar därmed i de ärenden den nordiska konventionen är
tillämplig. Den nordiska konventionen kan dock inte påverka oförsäkrade perioder i början
av den danska anställningen.
7
Rubrik och ingress är ändrad i förhållande till slutrapport. Rubrik i slutrapporten: Krav på att omfattas av olika länders
arbetslöshetsförsäkring utan avbrott för att inte riskera lägre arbetslöshetsersättning.
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 4/B12
17
Danmark: Efter danske regler kan man optages i en a-kasse, når a-kassen modtager ens
skriftlige ansøgning om optagelse. Det fremgår af lov om arbejdsløshedsforsikring m.v., og
bekendtgørelse om optagelse i og overflytning mellem a-kasser.
Endvidere er det muligt for en dansk a-kasse at lade et medlem, der er bosat i Danmark,
forblive medlem under kortere ansættelser i et andet land. A-kassen skal med jævne
mellemrum opgøre perioder, hvor deres medlemmer på denne baggrund har været
dobbeltforsikret, og tilbagebetale personen medlemsbidrag for disse perioder. Der henvises
til bekendtgørelse om arbejdsløshedsforsikring ved arbejde m.v. inden for EØS og i det
øvrige udland, med tilhørende vejledning.
I forhold til afbrydelser i forsikringsperioden kan det efter danske regler accepteres, at der
går op til 8 uger fra man har været omfattet af ét lands arbejdsløshedsforsikring, indtil man
optages i en dansk a-kasse, uden at det betragtes som brud i forsikringsperioden. Der
henvises til bekendtgørelse om arbejdsløshedsforsikring ved arbejde m.v. inden for EØS og
i det øvrige udland.
Denne danske regel kan illustreres ved følgende eksempel:
En person arbejder i DK og er medlem af en dansk a-kasse indtil 31.05.2010. Den 01.06.2010
starter han arbejde i SE og bliver medlem af svensk a-kasse den 01.06.2010. Hans arbejde i
SE ophører den 30.06.2010 og han meldes ud af svensk a-kasse samme dag. Han er uden
medlemskab af svensk a-kasse i perioden 01.07.2010 - 31.07.2010. 01.08.2010 bliver han
igen medlem af svensk a-kasse og forsætter medlemskab indtil 31.07.2011, hvor han
begynder arbejde DK. Han søger om optagelse i dansk a-kasse den 01.09.2011.
Ifølge nordisk konvention, kan afbrydelsen ved skift fra SE til DK 31.07.2011-.01.09.2011
accepeteres, da den er under 8 uger. Endvidere kan der - som følge af den danske regel accepteres afbrydelsen i svensk forsikring 01.07.2010-31.07.2010, da denne er under 8 uger.
Da han samlet har 12 måneder MED forsikring kan han derfor opfylde det danske krav om 12
måneders uafbrudt forsikring, selv om der rent faktisk er 2 afbrydelser hver på under 8 uger.
Finland: Social- och hälsovårdsministeriet har 20.9.2004 givit tillämpningsanvisningar
gällande bestämmelser om arbete utomlands. Enligt anvisningarna om förfarandet ska en
person som kommer från ett EU/EES-land och blir medlem i kassan i Finland ansluta sig till
kassan inom en månad efter att arbetslöshetsförsäkringen i EU/EES-landets system för
utkomstskydd vid arbetslöshet upphör. Mellan två nordiska länder är övergångsperioden
åtta veckor. Detta betyder att en person kan ha korta luckor i sin försäkring
(kassamedlemskap) utan att det skulle påverka hennes försäkring och rätt till förmåner.
Island: Lov no 54/2006 om arbejdsløshedsforsikring. Ifølge denne lov bliver arbejdstager
berettiget til minimum arbejdsløshedsydelse efter 3 måneders arbejde. Fuld arbejde i 12
måneder giver ret til fuld arbejdsløshedsydelse.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) §§ 2-1 og 2-2.
Man blir pliktig og automatisk medlem av folketrygden dersom man er bosatt i Norge, eller
er arbeidstaker i Norge. Problemet antas ikke relevant for Norge.
Sverige: Enligt 3 § i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) har endast
personer som uppfyller ersättningsvillkoren i Sverige rätt till ersättning enligt denna lag, om
inte något annat följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av
den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
18
Av 4 § ALF framgår att den svenska arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring
och en inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas i enlighet
med 6 § ALF till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller är medlem men inte
uppfyller villkoren som gäller för rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Ersättning enligt
inkomstbortfallsförsäkringen lämnas i enlighet med 7 § ALF till den som har varit medlem i
en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, under förutsättning att medlemmen efter
det senaste inträdet i kassan har uppfyllt arbetsvillkoret.
Av 34 § i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) framgår vem som har rätt till
medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa samt att inträdet i arbetslöshetskassan, när
medlemskap beviljas, anses ha skett första dagen i den kalendermånad när ansökan om
medlemskap gjordes.
Enligt 2 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrift IAFFS 2010:3 har en
arbetslös person som omfattas av Rådets förordning (EG) 883/2004 artikel 65.5 a eller
Rådets förordning (EEG) 1408/71 artikel 71.1 a) ii eller b) ii, och som har rätt till
arbetslöshetsersättning enligt svensk lagstiftning, rätt till inträde i den arbetslöshetskassa
vars verksamhetsområde närmast motsvarar den sysselsättning han eller hon hade i
arbetslandet.
Frågan om fortsatt medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa vid arbete utomlands har
prövats av Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen). Eftersom personen
hade fortsatt att betala medlemsavgifter till arbetslöshetskassan och varken hade blivit
utesluten eller hade utträtt ur arbetslöshetskassan ansåg Regeringsrätten att personen
hade behållit medlemskapet i sin svenska arbetslöshetskassa under den tiden då personen
hade arbetat i ett annat EU-land. Regeringsrätten konstaterade att reglerna om rätten till
medlemskap i en arbetslöshetskassa var en associationsrättslig fråga som inte omfattades
av EU-rätten. Domstolen uttalade även att de svenska reglerna om medlemskap var
konstruerade så att det inte fanns något hinder för den enskilde att vara medlem även om
medlemskapet av någon anledning inte skulle medföra rätt till försäkringsskydd. (RÅ 2008
ref 90, mål nr 494-08).
Frågan om bibehållet medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under oförsäkrat arbete i
Danmark ger rätt till inkomstrelaterad ersättning har tagits upp i ett antal efterföljande
avgöranden. Kammarrätterna har följt principerna i Regeringsrättens avgörande, se bland
annat Kammarrätten i Stockholms dom den 29 januari 2009 i mål nr 5115-07, dom den 13
februari 2009 i mål nr 6612-07 och dom den 16 mars 2009 i mål nr 450-07 samt
Kammarrätten i Göteborgs dom den 2 november 2009 i mål nr 5671-08.
Frågan om avbrott i försäkringsperioden när en person byter medlemskap mellan
arbetslöshetskassor i olika länder har varit föremål för prövning i en dom från
Kammarrätten. Det var fråga om en person som var medlem i en svensk
arbetslöshetskassa sedan den 1 mars 1983. Han arbetade i Danmark under perioden den 1
juli 2007 till den 18 september 2007 och han blev medlem i en dansk arbetslöshetskassa
den 4 juli 2007. Kammarrätten konstaterade först att personen hade upprätthållit sitt
medlemskap i den svenska arbetslöshetskassan under den tid han hade arbetat oförsäkrat i
Danmark. Därefter tog kammarrätten ställning till om medlemskapet av någon anledning
inte medförde rätt till försäkringsskydd under samma tid. Kammarrätten konstaterade att
personen genom att följa de dåvarande rekommendationerna och med hänsyn till den
korta tiden han hade varit oförsäkrad att han fick anses ha gjort vad på honom ankom för
att säkerställa en sammanhållen försäkringsperiod. Personen beviljades rätt till
inkomstrelaterad ersättning. (Kammarrätten i Stockholms dom den 30 september 2009 i
mål nr 859-09.)
19
Nuvarande rättspraxis innebär att personer kan få rätt till inkomstrelaterad ersättning trots
att de har arbetat utan att ha varit försäkrade för arbetslöshet i ett annat EU/EES-land eller
Schweiz. Rätten till inkomstrelaterad ersättning grundas uteslutande på att de under
samma period har varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa. Om han eller hon
väljer att kvarstå som medlem i en svensk arbetslöshetskassa följer av nuvarande
rättspraxis att denna medlemstid kan läggas till grund för en inkomstrelaterad ersättning i
Sverige. Detta strider mot principen i förordning 883/2004 om att en person endast kan
omfattas av ett lands lagstiftning, som huvudregel av lagstiftningen i det land där han eller
hon bor.
Den nordiska konventionen
Artikel 12: Undantag från visst krav på fullgjorda perioder
Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt förordningens artikel 67.3 gäller
inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har
omfattats av lagstiftningen om dagpenningförmåner vid arbetslöshet eller har uppburit
sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om förmåner görs. Dock skall arbetet ha
utförts eller dagpenningförmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från
dagen för ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och i förekommande
fall, om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.
Administrativa avtalet
Artikel 8 – konventionens artikel 12
För att artikel 12 i konventionen skall kunna tillämpas skall ansökan om medlemskap i en
arbetslöshetskassa ske inom 8 veckor räknat från det att försäkringstillhörigheten upphört
att gälla i frånflyttningslandet.
Danmark: På baggrund af det ovenfor anførte kortlægges, hvilke rammer international ret,
herunder særligt EU-retten og nordiske konventioner, sætter for den nuværende
regulering, samt hvilken ramme den internationale ret sætter for løsningsforslag.
Det fremgår af artikel 61 i forordning 883/04, og artikel 67 i forordning 1408/71, at der kan
stilles krav om, at der skal være tilbagelagt seneste forsikringsperioder og beskæftigelse
(som lønmodtager eller selvstændig) i det land, hvor man søger om ydelser under
arbejdsløshed. Dette krav kan dog ikke stilles til grænsegængere.
I forhold til sammenlægning af perioder med arbejdsløshedsforsikring, fremgår det af
artikel 12, i Nordisk Konvention af 23. august 2003, at der ikke kan stilles krav om
tilbagelagte arbejds- og forsikringsperioder, når en person inden for de seneste 5 år har
været omfattet af arbejdsløshedsforsikringen i det land, hvor pågældende nu anmoder om
ydelser. Endvidere fremgår det af den administrative aftale til Nordisk Konvention, at der
accepteres afbrydelser i forsikringsperioderne mellem de nordiske lande i op til 8 uger.
Island: EØSaftalen og Nordisk konvention om social sikring.
Sverige: Relevanta artiklar i förordning 1408/71 är 13.2 a, 67 och 71. Relevanta artiklar i
förordning 883/2004 är 11, 61 och 65.
Nordisk konvention om social trygghet (SFS 2004:114) artikel 12 samt tillhörande
administrativt avtal.
20
Information
Sverige: Sverige har 30 självständiga arbetslöshetskassor, var och en ansvarig för sin egen
tillämpning. Som regel bör gälla att berörda personer bör vända sig till den svenska
arbetslöshetskassa i vilka de är medlemmar, eller har för avsikt att söka medlemskap i, för
att få nödvändig och relevant information. Vidare skulle mycket vara vunnet om de danska
arbetslöshetskassorna hade information riktad till svenska arbetstagare, samt erbjöd en
möjlighet att ansöka om medlemskap via internet, även om man vid tillfället ännu inte har
fått ett danskt CPR-nummer. Det vore även värdefullt om de svenska arbetstagarna får
information om att de kan ansöka om medlemskap i en dansk arbetslöshetskassa även
utan CPR-nummer, till exempel genom att skicka ett brev.
Se också den svenska parlamentariska socialförsäkringsutredningens delbetänkande ”I
gränslandet – Social trygghet vid gränsarbete” (SOU 2011:74).
Ansvarlig myndighed
Danmark: Beskæeftigelsesministeriet
Finland: Utkomstskyddet Social- och hälsovårdsministeriet, arbetskraftspolitiska ärenden
Arbets- och näringsministeriet
21
Arbetslöshetsersättning för uppdragstagare i bemanningsföretag
(vikarbureauer)
Den som bor i Sverige och tar uppdrag för uthyrningsföretag i Danmark riskerar att inte få någon
arbetslöshetsersättning för perioder mellan uppdrag för uthyrningsföretag i Danmark.
Danmark: En person, der bor i Sverige og arbejder i Danmark, skal, så længe pågældende
er tilknyttet en dansk arbejdsgiver, være medlem af en dansk a-kasse, hvis pågældende
ønsker at være arbejdsløshedsforsikret under sit arbejde. Ved delvis eller periodevis
ledighed kan pågældende få supplerende dagpenge af den danske a-kasse, hvis personen
opfylder betingelserne herfor. Ved fuld ledighed omfattes personen af svensk
arbejdsløshedsforsikring og får udbetalt ydelser under ledighed efter svenske regler. En
person, der er bosat i Sverige og arbejder for et dansk vikarbureau, betragtes efter danske
regler for fuldt ledig efter hvert vikariats ophør, medmindre der foreligger kontraktretlige
forpligtelser om fx yderligere krav på ansættelse.
Sverige: Enligt problemställningen i bruttolistan riskerar den som bor i Sverige och tar
uppdrag för uthyrningsföretag i Danmark att inte få någon arbetslöshetsersättning för
perioder mellan uppdrag för uthyrningsföretag i Danmark. Personer som bor i Sverige och
pendlar till Danmark för att arbeta hos ett uthyrningsföretag ska vid hel arbetslöshet
ansöka om arbetslöshetsersättning i Sverige, art 65 p 2 förordning 883/2004. Om det är
fråga om delvis eller periodvis arbetslöshet ska förmåner erhållas enligt lagstiftningen i
Danmark, art 65 p 1, förordning 883/2004.
Danmark: Efter dansk lov om arbejdsløshedsforsikring m.v. skelnes der ikke mellem delvis
og periodevis ledighed. Det afgørende for vurderingen er, om personen fortsat er omfattet
af en kontrakt med arbejdsgiveren. En person er helt ledig, hvis personen har mistet
tilknytningen til virksomheden, fx fordi personen har sagt sit arbejde op eller er blevet
opsagt. Ved hjemsendelse på grund af vejrlig eller materialemangel anses personen kun
som helt ledig, hvis arbejdsgiveren ikke er forpligtet til at tilbyde arbejde igen, når årsagen
til hjemsendelsen ikke længere består.
Ud over en almindelig arbejdsretlig vurdering af, hvorvidt der består en kontraktretlig
forpligtelse mellem arbejdsgiver og arbejdstager, er der flere steder i regelsættet om
arbejdsløshedsforsikringen kriterier, der kan indgå i denne vurdering.
For et fuldtidsforsikret medlem, er det en betingelse for ret til dagpenge, at pågældende
står fuldt til rådighed for arbejdsmarkedet og ikke forbeholder sin arbejdskraft for en
bestemt arbejdsgiver. Der henvises til bekendtgørelse om rådighed.
Et fuldtidsforsikret medlem, der arbejder på nedsat tid, eller som er omfattet af en aftale
om arbejdsfordeling, kan under visse betingelser modtage supplerende dagpenge. Det er
bl.a. en betingelse, at medlemmet står til rådighed for overtagelse af arbejde på fuld tid
(37 timer om ugen). Der henvises til bekendtgørelse om supplerende dagpenge. I disse
situationer anses medlemmet at have en sådan fast tilknytning til sin arbejdsgiver, at
artikel 65, stk. 1, i forordning nr. 883/2004 kan finde anvendelse.
Det fremgår af bekendtgørelse om dagpengegodtgørelse for 1., 2., og 3. ledighedsdag (Gdage), at en arbejdsgiver er forpligtet til at betale G-dage til et medlem af en a-kasse, hvis
medlemmet 1) har været ansat som lønmodtager, og 2) medlemmet hjemsendes eller har
22
et arbejdsophør som følge af afskedigelse, ophør af opgavebestemt ansættelse, ophør af
tidsbestemt ansættelse, vikaransættelse og lignende.
Det fremgår af bekendtgørelse om dagpengegodtgørelse for 1., 2., og 3. ledighedsdag (Gdage), at ved arbejdsophør forstås, at arbejdsgiver ikke længere har pligt til at betale løn,
og medlemmet ikke længere har pligt til at udføre arbejde for arbejdsgiver. Der foreligger
også et arbejdsophør, hvis arbejdsgiver og medlem er frigjort fra ansættelsesforholdet i en
periode, hvorefter ansættelsesforholdet genoptages.
I situationer, hvor et medlem ville være berettiget til G-dage fra sin tidligere arbejdsgiver,
må medlemmet anses for at være fuldt ledig, og artikel 65, stk. 2, i forordning nr.
883/2004 kan finde anvendelse.
Finland: I Finland anser man att en person har anställningsförhållande hos
uthyrningsföretaget. Därmed leder avsaknaden av arbetstimmar tydligen närmast till
partiell arbetslöshet, vilket innebär att personen borde ansöka om arbetslöshetsförmån från
sysselsättningslandet.
Island: Lov no 54/2006, om arbejdsløshedsforsikring, lov no 139/2005 om udlejefirmaer.
Den som arbejder i Island og bliver helt arbejdsløs er berettiget til
arbejdsløshedsdagpenge. Han må være aktivt arbejdssøgende, arbejdsfør og i stand til at
tage det arbejde som tilbydes. En person som er ansat hos en arbejdsgiver, dermed også
udlejefirma, anses derfor ikke at opfylle disse krav, ikke heller hvis han/hun er midlertidig
imellem arbejdsopgaver. Hvis arbejdstiden bliver nedsat, f.eks. fra 100% ned til 50%
arbejde er det dog muligt at modtage en del af arbejdsløshedsydelsen hvis vedkommende
er søger aktivt efter fuld stilling, men der er yderligere vilkår som må være opfyldt.
Samme regler gælder uanset fra hvilket land den ansatte eller opdragstageren
kommer.Hvilket lands lovgivning skal gælde bestemmes ifølge de internationale regler. Ret
til ydelser følger national lovgivning.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) kapittel 4. Man får
dagpenger under arbeidsløshet for de perioder man ikke har lønn. Dvs.: har man ikke lønn
mellom oppdrag, vil man kunne få dagpenger, er man ansatt med lønn også mellom
oppdrag, har man ikke rett til dagpenger. Problemet antas derfor ikke relevant for Norge.
Sverige: Enligt 3 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) har endast personer
som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt denna lag rätt till ersättning, om inte
något annat följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den
29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Enligt 9 § ALF har endast
den som uppfyller grundvillkoren rätt till ersättning vid arbetslöshet. Det innebär bland
annat att den enskilde ska vara arbetsför och oförhindrad att ta arbete, vara beredd att
anta erbjudet lämpligt arbete och vara aktivt arbetssökande.
Huvudprincipen i bemanningsföretagen, liksom i andra företag, är att personalen är
tillsvidareanställd. Visstidsanställningar kan förekomma enligt de i lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS) angivna fallen. Det bör dock observeras att en person som
återkommande anlitas av ett och samma bemanningsföretag för att hyras ut enligt äldre
praxis8 ska anses som tillsvidareanställd i företaget i den omfattning som motsvarar
personens arbetsutbud. Detta gäller oavsett hur anställningsavtalet i det enskilda fallet är
utformat.
8
FÖD: avgöranden 2519-02, 2840/92:7, 865/93:10, Kammarrättens i Göteborgs dom den 27 april 2006 i mål nr 667804, jfr Kammarrättens i Sundsvalls dom den 23 september 2005 i mål nr 1152-04 och Kammarrättens i Stockholms dom
den 9 juni 2004 i mål nr 5088-03
23
Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) har i två avgöranden9 tagit
ställning till rätten till ersättning för en person som har hade flera visstidsanställningar hos
ett och samma bemanningsföretag. Anställningarna hade dels avsett två vikariat för en
namngiven person i bemanningsföretagets egen personalstyrka, dels ett tidsbegränsat
uppdrag, från vilket uppdragstagaren hade blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Regeringsrätten konstaterade att bemanningsföretagen hade samma rätt som andra
företag att träffa avtal om tidsbegränsade anställningar. Vidare konstaterade
Regeringsrätten att de aktuella anställningsavtalen stämde överens med de bestämmelser
om visstidsanställning i LAS och de kollektivavtal inom branschen som gällde då. Den
uthyrde uppdragstagaren ansågs därför berättigad till arbetslöshetsersättning då
anställningarna upphörde.
En utgångspunkt är att den som är anställd på deltid i ett bemanningsföretag i princip inte
anses ha rätt till svensk arbetslöshetsersättning. Detta beror på att den anställde oavsett
hel- eller deltidsanställning knappast kan förutse när han eller hon ska utföra ett uppdrag
och därigenom inte kan anses oförhindrad att åta sig annat arbete.
Om det går att fastställa tidsramen för en deltidsanställning avseende uthyrning kan de
vanliga bestämmelserna om rätt till fyllnadsersättning under 75 ersättningsdagar tillämpas.
Många deltidsanställningar inom bemanningsföretagens uthyrningsverksamhet består av
korta uppdrag med kort varsel. Dessa uppdrag innebär normalt att en person som är
kontrakterad på t.ex. hel- eller halvtid under en begränsad anställningstid kan arbeta från 0
till 40 eller 0 till 20 timmar per vecka utan att veta var eller när han eller hon ska utföra
arbetet. Det är ännu svårare att bedöma om en person som är behovsanställd utan någon
angiven sysselsättningsgrad kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Visserligen får
varje enstaka uppdrag anses utgöra en visstidsanställning, men det borde också krävas att
bemanningsföretaget inte binder arbetstagaren så att denne kan tacka nej till uppdrag och
anta arbete hos en annan arbetsgivare.
Sammanfattningsvis är rättsläget när det gäller rätt till arbetslöshetsersättning efter
anställningar hos bemanningsföretag oreglerat i Sverige för tillfället.
Danmark: Det fremgår af artikel 65, stk. 1-2, i forordning nr. 883/2004, at en
delvis/periodisk ledig grænsegænger omfattes af arbejdsløshedsforsikringen i
arbejdslandet, mens en fuldtidsledig grænsegænger omfattes af arbejdsløshedsforsikringen
i bopælslandet. Hvorvidt der er tale om fuld eller delvis/periodisk ledighed, afgøres af om
der er en kontraktretlig forpligtigelse mellem arbejdsgiver og arbejdstager og ikke af
varigheden af ledighedsperioder (senest fastslået i afgørelse U3 fra Den Administrative
Kommission af 12. juni 2009).
Island: EØS aftalen og Nordisk konvention om social sikring.
Sverige: Enligt artikel 65. 1 i förordning 883/2004 ska arbetslösa som var bosatta i en
medlemsstat och arbetade i en annan vid delvis eller periodvis arbetslöshet få förmåner i
enlighet med arbetslandets lagstiftning. Enligt artikel 65.2-3 i förordning 883/2004 ska
arbetslösa som var bosatta i en medlemsstat och arbetade i en annan vid hel arbetslöshet
få förmåner i enlighet med lagstiftningen i bosättningslandet. Personer som bor i Sverige
och pendlar till Danmark för att arbeta hos ett uthyrningsföretag ska vid hel arbetslöshet
ansöka om arbetslöshetsersättning i Sverige enligt artikel 65. 2 i förordning 883/2004. Om
9
RÅ 2007 ref 20 (mål nr 4940-05 och 4941-05)
24
det är fråga om delvis eller periodvis arbetslöshet ska personen få förmåner enligt
lagstiftningen i Danmark, artikel 65. 1 i förordning 883/2004.
Den Administrativa kommissionen har i beslut nr U3 den 12 juni 2009 kommenterat
innebörden av ”delvis arbetslös” när det gäller gränsarbetare enligt artikel 65.1 i förordning
883/2004. I beslutet anges att bedömningen av om en anknytning till arbete finns eller
kvarstår enbart ska göras enligt den nationella lagstiftningen i anställningsstaten. Vidare
ska bedömningen grundas på om det finns eller helt saknas en avtalsenlig anknytning till
anställning mellan parterna.
Information
Ansvarig myndighet
Finland: Utkomstskyddet Social- och hälsovårdsministeriet, arbetskraftspolitiska ärenden
Arbets- och näringsministeriet
25
Bidrag till resor till anställningsintervjuer över gränser är inte möjliga
Regler i Sverige gör det möjligt att få bidrag till resor till anställningsintervjuer i hela landet, däremot inte till
resor till intervjuer i andra länder. Problemet finns också mellan andra länder än Danmark-Sverige.10
Danmark: Reglerne om befordringsgodtgørelse i forbindelse med jobsøgning står i § 7 i lov
om aktiv beskæftigelsesindsats (LAB) og i § 27 i bekendtgørelsen om en aktiv
beskæftigelsesindsats.
§ 7. For at fremme beskæftigelsen og modvirke ubalance på arbejdsmarkedet kan
jobcentret tilbyde økonomisk støtte til arbejdssøgende og arbejdsgivere til gennemførelse
af særlige aktiviteter, der medvirker til at finde arbejde og arbejdskraft.
Stk 2. Aktiviteterne kan bestå af informationsaktiviteter, der retter sig mod særlige
uddannelses- eller arbejdsområder, arbejdssøgende med særlige kvalifikationer eller
behov, befordringsgodtgørelse i forbindelse med jobsøgning og lignende.
Bekendtgørelsen
§27. Jobcentret kan iværksætte særlige aktiviteter, der medvirker til at finde arbejde og
arbejdskraft. Særlige aktiviteter er aktiviteter, der er rettet mod de arbejdssøgende,
herunder enkeltpersoner eller grupper af ledige, hvor der er behov for en særlig indsats.
Stk. 2. Aktiviteterne kan bestå af informationsaktiviteter, der retter sig mod særlige
uddannelses- eller arbejdsområder, arbejdssøgende med særlige kvalifikationer eller
behov, befordringsgodtgørelse i forbindelse med jobsøgning og lignende.
Stk. 3. Personer, der er omfattet af § 1, nr. 1 og 2, har pligt til at møde til særlige
aktiviteter på eller arrangeret af jobcentret, hvis jobcentret indkalder vedkommende
skriftligt og personligt.
Stk. 4. Kommunen fastsætter nærmere retningslinjer for muligheden for støtte til
befordringsgodtgørelse efter stk. 2 i forbindelse med jobsøgning.
Finland: För stödjande av regional rörlighet kan en arbetslös arbetssökande eller
arbetssökande som hotas av arbetslöshet beviljas rörlighetsunderstöd. Rörlighetsunderstöd
kan beviljas som resekostnadsersättning, om den arbetssökande söker arbete eller övergår
i arbete utanför sin pendlingsregion. Rörlighetsunderstöd kan också beviljas som
resekostnadsersättning till skolelever och studerande för arbete som utförs under
läroanstaltens ferier. För att rörlighetsunderstöd ska beviljas som ersättning för
resekostnader förutsätts att arbetsplatsen är belägen eller underhandlingarna om ett
anställningsförhållande äger rum i Finland.
Island: Ifølge national lovgivning i Island findes der ikke ret til reisestønad til
arbejssøgende til jobbintervjuer, hverken i Island eller i andre land.
Norge: Lov 10. desember 2004 nr. 76 om arbeidsmarkedstjenester (arbeidsmarkedsloven)
§ 2 og forskrift 12. August nr. 847 om mobilitetsfremmende stønad.
For å stimlere til geografisk mobilitet og fleksibilitet på arbeidsmarkedet, kan det gis stønad
til reise- og flyttehjelp til arbeidssøkere som uforskyldt er helt eller delvis arbeidsløse, og
som ikke kan få arbeid på hjemstedet, men er villig til å ta arbeid på et annet sted enn
hjemstedet. Stønad kan gis til til arbeidssøkere som er registrert hos Arbeids- og
velferdsetaten (NAV). Det gis ikke stønad dersom arbeidssøkeren får dekket utgiftene av
arbeidsgiveren. Det kan også gis stønad til dekning av utgifter til reise for arbeidssøkere
10
Ingressen är ändrad i förhållande till slutrapport
26
som blir innkalt til Arbeids- og velferdsetaten i forbindelse med oppfølging for å komme i
arbeid. Fra 1. januar 2012, er det mulig å gi reisestønad for reiser til jobbintervju utenfor
Norge.
Sverige: Förordningen (1999:594) om flyttningsbidrag, ändrad den 1 februari 2011 genom
SFS 2010:1909.
Flyttningsbidrag ges i form av ekonomiskt bidrag som omfattar tre typer av stöd:
Intervjuresa (i förordningen kallad ”ersättning för resa och logi”), bohagstransport och
pendlingsstöd. Arbetsförmedlingen kan bevilja flyttningsbidrag för resor och flytt inom hela
EU/EES-området.
I enlighet med 3 a § i förordningen (1999:594) om flyttningsbidrag får flyttningsbidrag
bara lämnas vid sådana förflyttningar som är arbetsmarknadspolitiskt motiverade. Vidare
framgår att flyttningsbidrag bara får lämnas till den som är eller riskerar att bli arbetslös, är
inskriven som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och inte bedöms
kunna ta ett arbete på eller nära hemorten.
Enligt 8 § i förordningen får ersättning för resa och logi (s.k. intervjuresa eller
sökanderesa) lämnas för en arbetssökandes besök på en annan ort, om besöket bedöms
nödvändigt för att anställning ska komma till stånd och anställningen är registrerad i
respektive EU-lands offentliga arbetsförmedlings nationella databas över lediga
anställningar eller i European Employment Services (EURES) databas över lediga
anställningar. Av 8 a § av förordningen framgår att ansökan ska göras före avresan, samt
att ersättning får lämnas till en skälig kostnad, dock högst med 2 500 kronor per tillfälle.
Danmark: Det er fakultativ ordning, og det er kommunen, der skal fastsætte nærmere
retningslinjer for muligheden for støtte til jobsøgning. Beskæftigelsesministeriet har ikke
særligt kendskab til praksis på området.
Norge: Etter forskrift om mobilitetsfremmende stønad gjennom Arbeids- og velferdsetaten
(NAV) kan det gis stønad til reise til jobbintervju og reise til nytt arbeidssted og flytting til
nytt arbeidssted. Arbeidssøkerne har ikke rett på slik stønad, og det er NAV som vurderer
hvem som skal gis prioritet for slik stønad. Det kan gis reisehjelp til personer som har fått
tilbud om arbeid gjennom NAV på et annet sted enn hjemstedet, eller på egen hånd har
skaffet arbeid.
Utgifter til jobbintervju dekkes vanligvis av potensiell arbeidsgiver i Norge, slik stønad
brukes derfor i liten grad.
Sverige: Europeiska kommissionen hade anfört att den tidigare svenska hållningen att
endast bevilja flyttningsbidrag för resor inom Sveriges gränser stred mot den EU-rättsliga
likabehandlingsprincipen. För mer bakgrundsinformation, se ”Flyttningsbidrag och
Unionsrätten”, SOU 2010:26.
Sverige har, i syfte att stärka de enskildas rättigheter och för att uppmuntra till en ökad
rörlighet, infört nya regler om flyttningsbidrag. De nya reglerna i förordningen (1999:594)
om flyttningsbidrag trädde i kraft den 1 februari 2011.
27
Ansvarig myndighet
28
Gränspendlare som blir arbetslös under sjukperiod får ej ersättning vid delvis
friskskrivning11
Gränspendlare som blir arbetslös under sjukperiod (sjukskriven) och sedan anses ha tillfrisknat delvis får inte
ersättning från a-kassan eller motsvarande för den procentandel som han/hon är frisk. Gäller alla länder.
En person bosatt i ett land blir helt oförmögen att utföra ett arbete i ett annat land på
grund av sjukdom. Under sjukperioden upphör anställningen, och därefter får personen
tillbaka en del av arbetsförmågan. Personen får då inte alltid den arbetslöshetsersättning
som personen kan ha rätt till för den del han/hon har arbetsförmåga.
Danmark: Det kan oplyses, at i de tilfælde, hvor en arbejdsløshedsforsikret person, der bor
i Sverige og arbejder i Danmark, bliver arbejdsløs under sygemeldingen, og på et tidspunkt
bliver arbejdsdygtig i et vist omfang, har den pågældende efter den danske
sygedagpengelov ret til fulde danske sygedagpenge, da der ikke er nogen mulighed for
nedsatte arbejdsløshedsdagpenge. For at have ret til arbejdsløshedsdagpenge skal
personen stå fuld til rådighed for arbejdsmarkedet, og det er ikke muligt hvis personen er
delvist sygemeldt.
Finland: En gränspendlare som är arbetsoförmögen är inte berättigad till
arbetslöshetsförmåner, trots att han eller hon som arbetstagare omfattas av Finlands
lagstiftning. Som arbetsoförmögen betraktas en person som får:
• sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning
• sjukpension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpensionslagen eller
• en förmån som med stöd av någon annan lag betalas på grundval av full
arbetsoförmåga.
Som arbetsoförmögen betraktas också den som har konstaterats vara arbetsoförmögen
genom ett beslut som utfärdats med stöd av sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen,
men som inte har beviljats någon förmån t.ex. därför att maximitiden för sjukdagpenning
har uppnåtts. Som arbetsoförmögen betraktas också en person som har beviljats
sjukdagpenning, som dock inte har betalats ut till exempel för att de arbetsinkomster som
ligger som grund för dagpenningen är så små.
Arbetsoförmåga är inget hinder för arbetslöshetsförmåner under den tid för vilken
personen i fråga inte har sjukdagpenning eller någon annan förmån som betalas på grund
av arbetsoförmåga. Om en arbetssökande antecknar sig som sjuk på
ansökningsblanketten, betalas arbetslöshetsförmånen normalt. Utbetalningen av förmånen
upphör först då personen beviljas en sådan förmån på grund av invaliditet som hindrar
utbetalningen eller då arbetsoförmögenhet konstateras genom beslut med stöd av
sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen. Delinvalidpension utgör inget hinder för
arbetslöshetsförmåner.
Sedan 1.1.2010 kan sjukpensionen lämnas vilande för minst tre månader och högst två år
om pensionstagaren börjar arbeta och förtjänar över 600 euro i månaden. En person
omfattas inte av systemet med utkomstskydd för arbetslösa under den tid sjukpensionen är
vilande. Om en person uppfyller de arbetskraftspolitiska och övriga förutsättningarna för
11
Rubriken och ingressen är ändrad i förhållande till slutrapporten. Rubriken i slutrapport: En gränsarbetare som blir
arbetslös under en sjukperiod får inte ersättning när han eller hon återfår en del av arbetsförmågan.
29
arbetslöshetsförmån, kan han eller hon ha rätt till jämkad arbetslöshetsförmån under tiden
med vilande sjukpension.
Island: Lov no 54/2006 om arbejdsløshedsforsikring, lov no 112/2008 om sygesikring,
kollektive aftaler. Hvis vedkommende arbejder i Island og hører under islandsk lovgivning
betales arbejdsløshedsydelser kun efter at ret til sygeløn fra arbejdsgiver er udtømt.
Derefter er vedkommende berettiget til ydelser fra fagforeningenes sygefond og
sygedagpenge fra sygeforsikringen hvis vedkommende fortsat er ufør p.g.a. sygdom. Ved
lengere fravær p.g.a. sygdom kan rehabiliteringsydelser eller førtidspension komme i
betragtning. Hvis vedkommende bliver delvis frisk, f.eks. 50%, mens han modtager
sygedagpenge er han berettiget til delvis sygedagpenge (50%) og er han arbejdssøgende
har han også ret til 50% arbejdsløshedsydelse.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr.19 om folketrygd (folketrygdloven) kapittel 4 og 8.
Hovedprinsippet i 1408/71 jf art. 13 nr 1 er at man kun skal være medlem i
trygdeordningen i ett land om gangen, og bare få ytelser fra dette landet.
Sverige: Ej relevant, eftersom svensk lagstiftning inte blir tillämplig, se ”Förhållande till EUrätten”.
Norge: Praksis er slik at sykepengene sjelden stanses i disse tilfellene. I tilfeller der en
svensk grensearbeider som er bosatt i Sverige, blir sykmeldt fra sitt arbeid i Norge, er det
Norge som er arbeidslandet og regnes som den kompetente stat og skal utbetale
sykepengene. Om personen blir delvis friskmeldt og arbeidsledig , velger vi å fortolke det
slik at grensearbeideren er delvis arbeidsløs. Ved denne fortolkningen opprettholder
grensearbeideren delvis inntektskompensasjon ved sykepenger fra Norge som om han
fortsatt var i arbeid i Norge. Den kompetente stat vil da også være Norge. Vi mener å ha
hjemmel for dette i artikkel 71 a) 1) i Rådsforordningen, som sier følgende; "a) i)
grensearbeidere som er delvis eller periodevis arbeidsløse i det foretaket der de er ansatt,
skal motta ytelser i henhold til bestemmelsene i den kompetente stats lovgivning som om
de var bosatt på denne statens territorium; ytelsene skal utbetales av den kompetente
institusjon," Blir den sykmeldte 100 % friskmeldt og 100 % arbeidsledig i eksemplet
ovenfor, vil det være Sverige som bostedsland som vil være den kompetente stat og hvor
vedkommende kan søke om dagpenger etter det svenske regelverket. Hjemmel for denne
tolkningen finnes i rådsforordningens artikkel 71 ii).
Tillämpliga artiklar i förordning 1408/71 är: 1.b, 13.2a, 71.
Tillämpliga artiklar i förordning 883/2004 är: 1.f, 11.1,2 och 3a, 65.
En gränsarbetare definieras i både 1408/71 och 883/2004 som en person som arbetar i ett
land och bor i ett annat, men som regel återvänder till bosättningslandet dagligen eller
åtminstone en gång i veckan. Så länge personen arbetar i ett annat land än
bosättningslandet, omfattas personen inte av lagstiftningen i bosättningslandet, utan av
lagstiftningen i arbetslandet. När en gränsarbetare blir helt arbetslös blir emellertid
bosättningslandets lagstiftning tillämplig. Även sådana personer som bor i ett land och
arbetar i ett annat, utan att vara gränsarbetare, kan vid hel arbetslöshet välja att söka
förmåner enligt bosättningslandets lagstiftning.
En person som bor i ett land och blir delvis eller periodvis arbetslös från arbete i ett annat
land ska ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i sitt arbetsland och ansöka om
arbetslöshetsförmåner där. En person som har delvis nedsatt arbetsförmåga på grund av
30
sjukdom är inte helt arbetslös, utan delvis arbetslös. Om 883/2004 är tillämplig, gäller
dessutom att personen genom sin kontantförmån vid sjukdom ska fortsätta att anses utöva
det arbete med anledning av vilket förmånen utbetalas. Detta gränshinder uppkommer
således genom en felaktig tillämpning av regelverket. Personen som har delvis nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom kvarstår som omfattad av lagstiftningen i det land
som utbetalar kontantförmånen vid sjukdom, och är därför hänvisad att söka
arbetslöshetsersättning från det landet. Härvid kan eventuellt problem uppstå på grund av
att personen är bosatt i ett annat land, men det är i så fall ett annat gränshinder, som
också grundar sig i en tillämpning som strider mot EU-rätten.
Ansvarig myndighet
Finland: Social- och hälsovårdsministeriet
Sverige: Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet
31
Arbete i två länder12
Den som bor i ett land arbetar i ett annat och därutöver tar ett arbete i bosättningslandet, skall enligt EU:s
socialförsäkringsförordning 883/04 vara socialförsäkrad enbart i bosättningslandet. I t.ex. Öresundsregionen
innebär detta att den danske arbetsgivaren skall betala svenska arbetsgivaravgifter för personer bosatta i
Sverige, vilka i allmänhet är högre än motsvarande danska avgifter. För att undvika denna situation kräver
många danska arbetsgivare att sverigeboende anställda förbinder sig att inte ha någon anställning i Sverige.
Problemet är lika stort mellan Norge och Sverige p.g.a. att man i Norge har en geografiskt differentierad
arbetsgivaravgift.
Frågan har behandlats av en bilateral expertgrupp mellan Danmark och Sverige.
Beskrivning av problemet och bakgrund
Danmark och Sverige har sedan 2001 haft en principöverenskommelse att ingå avtal om
undantag från lagvalsbestämmelserna enligt artikel 17 i förordning 1408/71 i de fall en
person arbetar i båda länderna. De situationer som avses i överenskommelsen är då
personen har samma arbetsgivare och arbetar högst 50 % i bosättningslandet. Den
tillämpliga lagstiftningen kan då istället bestämmas till landet där arbetsgivaren finns. En
annan situation är när personen har något förtroendeuppdrag i sitt bosättningsland. Även i
de fallen kan avtal träffas om att arbetsgivarlandets lagstiftning ska gälla. Länderna har
kommit överens om att den tidigare överenskommelsen som hänvisar till förordning
1408/71 ska ha motsvarande tillämpning på förordning 883/2004 tills dess att en ny
överenskommelse träffas.
Sedan något år tillbaka pågår dialog om att uppdatera överenskommelsen så att det skulle
vara möjligt att låta det andra landets lagstiftning gälla istället för bosättningslandets även
om personen har olika arbetsgivare i de båda länderna. Eftersom även den ekonomiska
aspekten för länderna av ett sådant avtal har lyfts in har ännu inte någon ny
överenskommelse kunnat träffas.
Frågans behandling i rådets arbetsgrupp för socialförsäkringsfrågor
Europeiska kommissionen har i KOM(2010)794 slutlig, 2010/0380, lagt fram förslag till
Europaparlamentet och rådet om ändring av artikel 13.1 i förordning 883/2004. Förslaget
innebär att villkoret att personen ska utföra en väsentlig del av arbetet i bosättningslandet
för att det landets lagstiftning ska bli tillämpligt även ska gälla om personen har olika
arbetsgivare i två eller flera medlemsstater. Som skäl till att förslaget läggs fram anger
kommissionen att den nuvarande utformningen inte överensstämmer med bestämmelsens
syfte då den förhandlades fram i rådet.
Förhandlingarna om ändringarna startade i januari 2011 i rådets arbetsgrupp för
socialförsäkringsfrågor och har resulterat i att länderna har kommit överens om hur
bestämmelsen ska utformas för att motsvara dess ursprungliga syfte. Förlaget innebär att
bosättningslandets lagstiftning ska gälla om personen utför en väsentlig del av sitt arbete
där eller om personen är anställd av olika arbetsgivare med säte i olika medlemsstater
utanför bosättningsmedlemsstaten. I övriga fall ska personen omfattas av medlemsstaten
där arbetsgivaren utanför bosättningslandet har sitt säte eller verksamhet.
Förslaget beräknas antas av Rådet och Parlamentet under 2012.
12
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Skillnader i nivåer på ländernas
arbetsgivaravgifter.
32
Ansvarig myndighet
Danmark: Social- og Integrationsministeriet og Skatteministeriet
Island: Velfærdsministeriet og Finansministeriet
Norge: Arbeidsdepartementet och Finansdepartementet
Sverige: Finansdepartementet och Socialdepartementet
33
Gränshinder nr 10B (slutrapport nr B9):
Förtidspension/sjukersättning13
Den som rör sig mellan nordiska länder och som drabbas av sjukdom eller arbetsskada kan få svårigheter
med sin försörjning. Omfattningen av sådana problem är delvis okänd, varför närmare utredning behövs.
Beskrivelse af grænsehindringen
Finland: Olika nationella regler i de nordiska länderna om hur länge sjukpenning kan
betalas och i vilket skede förtidspension/sjukersättning kan bli aktuell, leder lätt till problem
för personer som varit försäkrade i minst två nordiska länder. Problem uppstår om
personen bor och är försäkrad i ett land där förtidspension (antingen för viss tid eller
tillsvidare) ger utkomsten i ett tidigare skede än i det andra landet. Problemet gäller därför
framför allt personer försäkrade i Finland som tidigare har bott och/eller arbetat i övriga
nordiska länder.
Sverige: Gränshindret består i huvudsak i att förutsättningarna för att beviljas
sjukersättning (eller motsvarande) är så pass olika i de nordiska länderna. Det är
framförallt de som någon gång har arbetat i Sverige och senare söker en invaliditetsförmån
i ett annat nordiskt land, t.ex. Finland, som kan drabbas. I Finland är det möjligt att
genomgå rehabilitering och samtidigt få en invaliditetsförmån. I Sverige är det normalt inte
möjligt att få sjukersättning eller aktivitetsersättning om Försäkringskassan bedömer att en
person kan rehabiliteras och därigenom få tillbaka en del eller hela sin arbetsförmåga.
När Försäkringskassan i ett sådant fall prövar en ansökan om sjukersättning är det inte
ovanligt att det underlag/läkarutlåtande som bifogats från det andra nordiska landet är
otillräckligt för att kunna bedöma förutsättningarna för sjukersättning enligt svensk rätt, se
punkten 2 om nationella bestämmelser nedan. Om Försäkringskassan, i ett konkret fall
rörande en person som beviljats invaliditetsförmån i Finland, kommer fram till att
möjligheterna till rehabilitering inte är uttömda, då har Finland enligt nationell lagstiftning
ingen möjlighet att utföra den från Sverige önskade rehabiliteringen. Det finns inga regler
för hur en upphandling för Försäkringskassans räkning av en utredning i ett annat nordiskt
land ska gå till. Försäkringskassan kan då få svårt att fastställa att den försäkrades
arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt, vilket kan medföra att personen inte får
ersättning från Sverige.
Nationale bestemmelser
Danmark:
Optjening af retten til pension
I Danmark bliver social pension, herunder dansk førtidspension, finansieret gennem
skatterne. Derfor er der ikke tale om en egentlig bidragsbetaling.
Pensionen bliver beregnet efter bopæls- eller beskæftigelsesperioder i Danmark mellem det
fyldte 15. år og pensionsalderen. Derfor vil en oversigt over danske optjeningsperioder som
udgangspunkt være en oversigt over de perioder, man har boet eller været beskæftiget i
Danmark som grænsegænger eller sæsonarbejder.
Betingelsen for at få fuld dansk førtidspension er, at man har boet eller været beskæftiget i
Danmark i mindst 4/5 af tiden, fra man fyldte 15 år, og indtil pensionen bliver tilkendt. Ved
kortere danske optjeningsperioder bliver førtidspensionen gjort mindre.
Efter de danske nationale regler skal man have tre års optjening i Danmark, efter det fyldte
15 år og frem til tilkendelsen af pension, for at kunne få pension.
13
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: De nordiska länderna har olika
bestämmelser för rätt till och beräkning av förmåner vid invaliditet.
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 10B/B9
34
Hvis en person har optjent forsikringsperioder i et andet EU/EØS-land, kan disse perioder
sammenlægges med de danske for at åbne for retten til førtidspension. Minimum ét af
årene skal dog være optjent i Danmark. Det følger altså af EF-forordningens
koordineringsregler, at man kan opnå dansk pension på baggrund af ét års
bopæl/beskæftigelse i Danmark.
Størrelsen på en dansk førtidspension er således baseret på danske optjeningsperioder.
Beløbets størrelse er desuden afhængig af civilstand og indkomstforhold på
udbetalingstidspunktet. Sociale pensioner fra andre EU/EØS-lande tages dog ikke i
betragtning her.
Betingelserne for at få dansk førtidspension
Det er en betingelse for at få tilkendt førtidspension, at arbejdsevnen er varigt nedsat i en
sådan grad, at man ikke kan forsørge sig selv ved indtægtsgivende arbejde. Hvis
arbejdsevnen kan forbedres, eller hvis man kan varetage et arbejde med støtte efter
lovgivningen, fx et fleksjob, kan man ikke få dansk førtidspension. Det er altså ikke muligt
at få gradueret eller tidsbegrænset dansk førtidspension.
Finland: Avdelningen för utländska pensionsärenden på PSC inregistrerar svenska beslut för
personer som bor i Finland. Antalet beslut om avslag har ökat markant efter den svenska
sjukförsäkringsreformen 2008. Av de svenska beslut som Försäkringskassan gett under år
2010 och som registrerats av PSC var ungefär 70 % avslag på grund av medicinska skäl.
Detta återspeglar sig också på ålderspensionen, eftersom bara den som får
inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning från Sverige kan tjäna in ny rätt till svensk
ålderspension under sjukperioden.
När det gäller personer bosatta i Finland, kan sjukpenningen i allmänhet betalas ut i högst
300 dagar. Om arbetsoförmågan fortsätter efter det, kan sjukpenningen ersättas av
förtidspension som kan beviljas för viss tid (rehabiliteringsstöd) eller tillsvidare
(invalidpension). Förtidspension beviljas också personer som rehabiliteras och personer
som kommer att återfå arbetsförmågan efter en viss vårdperiod. Sverige och Norge å sin
sida beviljar förtidspension (sjukersättning/uførepensjon) bara åt ytterst få och aldrig åt
personer som kan rehabiliteras. I stället har man kontantförmåner, som man kan bevilja
sjukskrivna i det egna landet, vars arbetsförmåga inte är nedsatt för all framtid. Dessa
kontantförmåner kan inte beviljas i Finland bosatta, vars medlemskap i det svenska eller
norska socialskyddet har upphört.
Finland beräknar sin förtidspension på basis av de finska försäkringsperioderna och ofta
med beaktande av antagande inkomster för framtida tid. Åren i Sverige och Norge ger inte
finsk pension. Sedan avslår Sverige och Norge ofta ansökan om förtidspension enligt sina
egna bestämmelser. Men de kan inte heller bevilja sjukpenning/ rehabiliteringspenning/
arbetslöshetsersättning till den sökande i Finland, som de kunde ha gjort om han/hon varit
försäkrad i det egna landet vid pensionsfallet. Det här leder till att personer bosatta och
försäkrade i Finland väldigt sällan kan få några som helst förmåner på grund av invaliditet
och sjukdom från Sverige och Norge trots att de tidigare har varit försäkrade där. Om den
sökande har arbetat bara något år i Sverige eller Norge, påverkar det inte helhetsförmånen
så mycket. Men om de svenska och norska försäkringsåren är många, har det stor
betydelse för totalinkomsten.
Pensionsskyddscentralen (PSC) är samordnande organ för verkställigheten och
utvecklingen av det arbetspensionsskydd. PSC har till uppgift att främja och samordna
verkställigheten och utvecklingen av arbetspensionsskyddet. PSC är internationellt
35
förbindelseorgan i arbetspensionsärenden och PSC förmedlar i Finland bosatta personers
ansökningar om utländsk pension till respektive land.
Island: Lov no 100/2007 om social sikring, lov no 129/1997 om obligatorisk
pensionforsikring og pensionsfondernes virksomhed. I Island findes der dels et lovfæstet
offentligt pensionssystem, for alle, der er bosat i Island, dels et lovfæstet
pensionskassesystem (pensionsfonder) for dem, der er på arbejdsmarkedet. De vigtigste
betingelser for ret til invalidepension fra socialforsikringen er at ansøgeren er evalueret
med 75% nedsat funktionsevne, har haft bopæl i Island i mindst 3 år i alderen 18-66 og
har indtægter under et bestemt niveau. Invalitedsydelse kan udbetales til dem som
evalueres at have 50-74% nedsat funktion.
Invaliditedsgraden hos dem, der søger om invalidepension fra Socialforsikringen evalueres
ifølge en tabel der tager udgangspunkt i medicinsk anerkendte sygdomme eller handikap.
Når en ansøgning om invalidepension og lægeattest modtages får ansøgeren tilsendt et
spørgeskema. Evaluering af invaliditetsgraden bygger på ansøgerens svar, lægeattesten og
yderligere dokumenter og om nødvendig, en lægeundersøgelse. Invalitedsgraden kan
evalueres varagtig eller tidsbegrænset, det beror på hvert enkelt tilfælde.
Pensionsbeløbet, som er en flat-rate ydelse, er indtægtsreguleret. Bestemte regler gælder
hvis vedkommende får også arbejdspension, har indtægter fra arbejde eller
kapitalindtægter. Pensionister som har særlige udgifter p.g.a. sin sygdom eller lignende
og/eller indtægter under et bestemt niveau kan søge om yderligere tilskud.
Evaluering af invaliditetsgrad og beregning af arbejdspension fra pensionsfondssystemet
følger derimod reglerne i loven om pensionsfondernes virksomhed og de enkelte
pensionsfonders vedtægter.
Alle som er bosat i Island, ikke kun pensionister, som har indtægt under et bestemt niveau
som fastsættes af kommunerne, kan søge um social bistand fra sin bostedskommune.
Islandske pensionister bosat i andre land har klaget over at de kan ikke forsørge sig selv
med sin islandske pension i sit bosætningsland, specielt på grund af den lave valutakurs,
og at hvis de søger hjælp hos de sociale myndigheder i bosætningslandet bliver de afvist.
Norge: Det er et vilkår for rett til uførepensjon at vedkommende er mellom 18 og 67 år.
Det er ingen tidsbegrensning på hvor lenge man kan motta uførepensjon. For å ha rett til
uførepensjon kreves at inntektsevnen er varig nedsatt med minst 50 %, og at nedsettelsen
i hovedsak er forårsaket av langvarig sykdom, skade eller lyte. Det er et vilkår for rett til
uførepensjon at vedkommende har gjennomgått hensiktsmessig behandling for å bedre
arbeidsevnen. Med mindre åpenbare grunner tilsier at arbeidsrettede tiltak ikke er
hensiktsmessige, kan ytelser bare gis dersom vedkommende har gjennomført eller har
forsøkt å gjennomføre individuelle og hensiktsmessige arbeidsrettede tiltak uten at
inntektsevnen er bedret.
For øvrig er det ingen plikter eller oppfølgingskrav knyttet til uførepensjonen, men det er
som nevnt et krav for å få tilstått pensjonen at man har gjennomgått hensiktsmessig
behandling for å bedre arbeidsevnen, og eventuelt gjennomført arbeidsrettede tiltak med
mindre dette åpenbart ikke er hensiktsmessig.
Sverige: Rätten till sjukersättning enligt svensk rätt förutsätter att arbetsförmågan kan
anses stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel, medan arbetsförmågan måste vara
nedsatt under minst ett år för aktivitetsersättning, se 33 kap. 6-7 §§
socialförsäkringsbalken. Med stadigvarande nedsatt menas att arbetsförmågan ska var
nedsatt för all överskådlig framtid. Prövningen av om arbetsförmågan är stadigvarande
36
nedsatt ska göras mot arbetsmarknaden i sin helhet, inte endast i förhållanden till den
försäkrades tidigare arbete eller yrkesområde. (Aktivitetsersättning kan en person få
fr.o.m. juli månad det år hon eller han fyller 19 år och fram t.o.m. månaden före den hon
eller han fyller 30 år).
EU:s koordineringsregler (förordningarna 883/2004 och 987/2009) är annorlunda när det
gäller kontantförmåner (t.ex. sjukpenning) och pensionsförmåner.
Sjukdagpenningen betalas i sin helhet från det land där man är försäkrad när man blir sjuk.
Förtidspension betalas från alla länder där man varit försäkrad och beräknas i förhållande
till hur länge man arbetat i vart land. Vart land betalar sedan sin egen andel. (Sveriges
sjukersättning är inte beroende av försäkringsperioder, men Sverige kan enligt nationella
regler dra av de andra ländernas förtidspension från sin fulla sjukersättning när de inte
räknar pensionen med EU:s pro rata-regler.)
Illustration af problemstillingen
Nedan följer ett fiktivt exempel som illustrerar problemställningen
Danmark: NN fra Danmark, flytter som 15-årig i 1975 til Sverige med sine forældre. Fra
sit 20. år arbejder han 10 år i Sverige, 10 år i Finland og 10 år i Danmark (fra 1990 til 1998
og igen fra 2008 til 2010, her en periode på 24 måneder). Han bliver i en alder af 50 år
ramt af sygdom, efter at han er flyttet tilbage til Danmark i 2008. Han bliver i Danmark
tilkendt førtidspension i 2010. Han søger om pension i Finland og Sverige, men lever ikke
op til kriterierne i disse lande.
Det afklares følgende:
• Hvilken førtidspension/invalidepension ville NN have været berettiget til, hvis han
aldrig havde forladt Danmark, men blot havde været erhvervsaktiv i Danmark fra
han var 20 til han var 50.
Svar: Borgeren har altid boet i Danmark og har været erhvervsaktiv i DK fra han var
20 år og indtil han var 50 år. Som 50-årig bliver han syg og tilkendt dansk
førtidspension.
Han vil have optjent ret til en fuld dansk førtidspension. Den faktiske bopælstid er
35 år (15. år til 50. år). Den teoretisk mulige bopælstid er 35 år (15. år til 50. år).
Da den faktiske bopælstid udgør mindst 4/5 af den teoretisk mulige bopælstid er
der ret til en fuld dansk førtidspension.
35
----------4/5 x 35
>
1
Brøken skal være større eller lig med 1 for at der er ret til fuld pension.
•
Hvilken førtidspension/invalidepension bliver NN berettiget til i den konkrete
situation?
Svar: Borgeren har været grænsegænger i 8 år fra 1990 til 1998, hvor han har boet
i Sverige og arbejdet i Danmark. I 2 år fra 2008 til 2010 har han boet og arbejdet i
Danmark, og bliver i 2010 som 50-årig tilkendt førtidspension.
37
Han vil have optjent ret til 14/40 af en fuld dansk førtidspension. Den faktiske
optjeningstid er 10 år (1990-98 og 2008-10). Den teoretisk mulige optjeningstid er
35 år (15. år til 50. år).
10
----------4/5 x 35
<
1
10 år/28 år x 40 år = 14/40
•
Hvilke muligheder for supplerende hjælp eksisterer med henblik på at udligne den
lavere pension – kan der sættes tal på dette?
Svar: Der er ikke efter lov om social pension mulighed for supplerende hjælp til en
førtidspensionist, der kun modtager dansk brøkpension. Førtidspensionisten vil
imidlertid, hvis han bor i Danmark, have mulighed for et supplement efter
aktivloven op til et maksimalt niveau, der svarer til en fuld førtidspension.
Finland: NN fra Finland, flytter som 15-årig i 1975 til Sverige med sine forældre. Fra sit
20. år arbejder han 10 år i Sverige, 10 år i Norge og 10 år i Finland (fra 1990 til 1998 og
igen fra 2008 til 2010, her en periode på 24 måneder). Han bliver i en alder af 50 år ramt
af sygdom, efter at han er flyttet tilbage til Finland i 2008. Han bliver i Finland tilkendt
førtidspension (invalidpension/sjukpension) i 2010. Han søger om pension i Norge og
Sverige, men lever ikke op til kriterierne i disse lande.
aldrig havde forladt Finland, men blot havde været erhvervsaktiv i Finland fra han
var 20 til han var 50.
Svar: NN skulle få rätt till inkomstgrundad pension från Finland för åren som NN har
arbetat i Finland. Eftersom NN arbetade i Finland under de sista åren innan NN blev
arbetsoförmögen, d.v.s. under åren 2008-2010, skulle NN också få pensionsrätt för
tiden fram till pensionsåldern (nu 63 år). NN skulle bli utan pensionsrätt för de 20
åren i Sverige och Norge. Något pensionsbelopp kan inte beräknas, eftersom det
beror på vilka inkomster NN har haft i Finland år för år.
•
situation?
Svar: Nuförtiden införtjänas pensionsrätt i Finland skilt för varje år på de
pensionsgrundande inkomster och de pensionsgrundande socialförmåner man haft i
Finland under året. Pensionsrätten för tiden från pensionsfallet till pensionsåldern
räknas på de pensionsgrundande inkomster man haft i Finland under de sista fem
åren före pensionsfallsåret.
•
Svar: Den inkomstgrundade pensionen, om den är låg,
kompletteras av
folkpensionen. Också folkpension minskas av utlandsåren om botiden i Finland
understiger 80 % av tiden från det man fyllt 16 år till det pensionen började.
Garantipensionen garanterar att NN får minst 707,26 euro/månad (på 2012 års
nivå) om totalpensionen annars skulle vara lägre.
38
Norge: NN fra Norge, flytter som 15-årig i 1975 til Sverige med sine forældre. Fra sit 20.
år arbejder han 10 år i Sverige, 10 år i Finland og 10 år i Norge (fra 1990 til 1998 og igen
fra 2008 til 2010, her en periode på 24 måneder). Han bliver i en alder af 50 år ramt af
sygdom, efter at han er flyttet tilbage til Norge i 2008. Han bliver i Norge tilkendt
førtidspension (uførepensjon) i 2010. Han søger om pension i Finland og Sverige, men
lever ikke op til kriterierne i disse lande.
aldrig havde forladt Norge, men blot havde været erhvervsaktiv i Norge fra han var
20 til han var 50. Hvilken førtidspension/invalidepension bliver NN berettiget til i
den konkrete situation?
• Hvilke muligheder for supplerende hjælp eksisterer med henblik på at udligne den
Svar:
Vedkommende fyller ikke norske vilkår for rett til uførepensjon, idet det da kreves
medlemskap i folketrygden i de siste tre årene fram til uførheten inntrer. Retten til
uførepensjon åpnes etter sammenlegging med trygdeperioder i annet nordisk land.
Dette innebærer at pensjonen skal beregnes som prorata-pensjon etter reglene i
forordning 1408/71 artikkel 46 nr. 2.
Vedkommende har ikke perioder utenfor Norden, slik at teoretisk pensjonsbeløp ved
beregningen blir 40/40 grunnpensjon og 40/40 tilleggspensjon (inntektsbasert).
Grunnpensjon og tilleggspensjon beregnes separat. Ved beregningen av faktisk
beløp for grunnpensjonen blir brøken 10/34, mens brøken for tilleggspensjon 10/30
deler (det foreligger 34 botidsår i Norden før uførheten, men bare 30 inntektsår).
I vedlagte tabeller vises beregnet teoretisk pensjonsbeløp (tabell 1) og beregnet
faktisk pensjonsbeløp (tabell 2) på ulike inntektsnivåer. De uthevede tallene gjelder
en standard stønadstaker i henhold til ILO-konvensjon nr. 128.
Ved pensjonsberegningen bygges det på grunnbeløpet fra 1. mai 2011 (79 216
kroner). Det er videre lagt til grunn gjeldende regler for pensjonsopptjening og
pensjonsberegning. Blant annet er det ikke tatt hensyn til at reglene ble endret fra
1992, slik at pensjonsbeløpene i et tilfelle som det foreliggende i realiteten vil bli
noe høyere.
Pensjon dersom samtlige år hadde vært år i Norge, vil utgjøre samme beløp som
teroretisk pensjonsbeløp etter forordning 1408/71 artikkel 46 nr. 2.
Vedlegg - tabeller
Tabell 1. Teoretisk beløp etter forordning 1408/71 artikkel 46 nr. 2.
Pensjon fra Norge dersom samtlige nordiske perioder var perioder her.
(GP = grunnpensjon, TP = tilleggspensjon)
Inntekt
GP
TP
300 000
350 000
389 000
79 216
79 216
79 216
92 729
113 729
130 109
Sum
teoretisk
beløp
171 945
192 945
209 325
39
400 000
450 000
500 000
550 000
600 000
650 000
70 0000
950 000*
79 216
134 729
79 216
155 729
79 216
169 812
79 216
176 812
79 216
183 812
79 216
190 812
79 216
197 812
79 216
232 812
*Inntekt utover 950 000 gir ikke ytterligere pensjonsopptjening.
213
234
249
256
263
270
277
312
945
945
028
028
028
028
028
028
Tabell 2. Faktisk pensjonsbeløp etter forordning 1408/71 artikkel 46 nr. 2 (GP =
grunnpensjon, TP = tilleggspensjon, brøk = den andel av teoretisk beløp som skal
ytes fra Norge)
GP
Brøk 10/34
Inntekt
300 000
350 000
389 000
400 000
450 000
500 000
550 000
600 000
650 000
700 0000
950 000*
TP
Brøk 10/30
23 299
30 910
23 299
37 910
23 299
43 370
23 299
44 910
23 299
51 910
23 299
56 604
23 299
58 937
23 299
61 271
23 299
63 604
23 299
65 937
23 299
77 604
*Inntekt utover 950 000 gir ikke ytterligere pensjonsopptjening.
Sum
beløp
54 209
61 209
66 669
68 209
75 209
79 903
82 236
84 570
86 903
89 236
100 903
faktisk
Island: NN fra Island, flytter som 15-årig i 1975 til Sverige med sine forældre. Fra sit 20.
år arbejder han 10 år i Sverige, 10 år i Danmark og 10 år i Island (fra 1990 til 1998 og igen
fra 2008 til 2010, her en periode på 24 måneder). Han bliver i en alder af 50 år ramt af
sygdom, efter at han er flyttet tilbage til Island i 2008. Han bliver i Island tilkendt
førtidspension (uførepensjon/invalidepension) i 2010. Han søger om pension i Danmark og
Sverige, men lever ikke op til kriterierne i disse lande.
•
Hvilken førtidspension/invalidepension ville NN have været berettiget til, hvis han
aldrig havde forladt Island, men blot havde været erhvervsaktiv i Island fra han var
20 til han var 50.
Svar:
a)
Hvis han har aldrig har forladt Island men har været bosat og
erhvervsaktiv i Island fra han var 20 til han var 50 år gammel, så vil han have
oparbejdet ret til invalidepension (social pension) på grund af sin bosætning i
Island. Ret til hel pension bygger på bosætning i 40 år. Ved beregning af
pensionsbeløbet fra socialforsikringen vil man også tage i betragtning antagende år
fra 50 til 67 år så han vil være berettiget til hel (ikke afkortet) pension.
40
b)
Ret til invalidepension fra det obligatoriske arbejdspensionssystem
(pensionsfonder)
beror på indbetalt præmie til pensionsfondsystemet
(arbejdspension) og pensionsfondens vedtægter.
•
situation?
Svar:
a) Ret til hel pension bygger på bosætning i 40 år, kortere perioder gir proportional
ret.. Selve pensionsbeløbet (social pension) som er fastsat i loven (flat-rate) og
uafhængig af tidligere indtægt, reguleres derimod mod indkomst fra
arbejdspensionssystemet, arbejdsindkomst og kapitalindkomst for samme periode
således at det udbetalte beløb sænkes og kan falde helt bort hvis pensionistens
øvrige indtægt overstiger et bestemt beløb/niveau. Derfor kan man ikke beregne
pensionsbeløbet i dette tilfælde.
b) Invalidepension fra det obligatoriske arejdspensionssystem (pensionsfonder)
beror på indbetalt præmie til pensionsfondsystemet (arbejdspension) og
pensionsfondens vedtægter.
•
lavere pension – kan det sættes tal på dette?
Svar:
a) En pensionist som er bosat i Island, hvis total indkomst er lavere end et
bestemt nivau kan søge om særskildt støtte ifölge loven om social bistand. For
en enslig pensionist som bor alene er dette nivau höjere end for en pensionist
som har samboer. Som indkomst medregnes all indtægt, herunder også den
sociale pension, arbejdspensionen, arbejdsindkomst og kapitalindkomst. Der kan
også ydes yderligere bistand for at imødekomme særskildte udgifter, f.eks. til
medicin som pensionisten har ikke råd til hvis ikke han får yderligere hjælp.
Denne særskildte støtte til pensionister som ikke kan forsørge sig selv eller for
at imødekomme specielle udgifter er ikke en del af statens invalidepension.
b) Pensionisten kan også søge om generel social bistand hos kommunen, hvis
pensionistens indkomst, al indtægt taget i betragning, ligger under kommunernes
nivau.
Sverige: NN fra Sverige, flytter som 15-årig i 1975 til Danmark med sine forældre. Fra sit
20. år arbejder han 10 år i Danmark, 10 år i Finland og 10 år i Sverige (fra 1990 til 1998 og
igen fra 2008 til 2010, her en periode på 24 måneder). Han bliver i en alder af 50 år ramt
af sygdom, efter at han er flyttet tilbage til Sverige i 2008. Han bliver i Sverige tilkendt
førtidspension/sjukersättning i 2010. Han søger om pension i Finland og Danmark, men
lever ikke op til kriterierne i disse lande.
•
Hvilken førtidspension/invalidepension ville NN have været berettiget til, hvis han
aldrig havde forladt Sverige, men blot havde været erhvervsaktiv i Sverige fra han
var 20 til han var 50.
Svar: Ifall NN hade varit bosatt i Sverige hela sitt liv skulle NN kunna ha beviljats
inkomstrelaterad sjukersättning som maximalt motsvarar 64 % av NN:s
antagandeinkomst upp till ett tak på 321 000 kronor för år 2011.
41
Antagandeinkomsten motsvarar genomsnittet av de tre högsta omräknade
bruttoårsinkomsterna inom ramtiden, i detta exempel 6 år. Ifall NN inte varit
försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning eller om denna understiger en viss
nivå (102 720 kronor för år 2011) kan NN beviljas garantiersättning motsvarande
skillnaden mellan garantinivån och hela den inkomstrelaterade sjukersättningen,
maximalt 102 720 kronor år 2011.
•
situation?
Svar: I den beskrivna situationen hade NN varit berättigad till sjukersättning
beräknad med nationellt belopp, dvs. enligt samma beräkningsgrund som ovan.
•
Svar: Den som har sjukersättning eller aktivitetsersättning kan ha rätt till
bostadstillägg. Storleken på bostadstillägget beror dels på hur stora
bostadskostnader NN har, dels på hur stora inkomster NN har. Som allra mest kan
NN få ersättning för 93 procent av bostadskostnaderna upp till 5 000 kronor i
månaden om NN är ogift och 2 500 kronor ifall NN är gift.
Ansvarig myndighet
Danmark: Social- og Integrationsministeriet
Sverige: Socialdepartementet
42
Gränshinder nr 10C14:
Tjänstepension
Bristande samordning av pensionssystemen gör att personer som under sitt arbetsliv är verksamma i flera
nordiska länder kan få lägre tjänstepension än om de hade varit verksamma i enbart ett land.
Tjänstepensionerna omfattas ännu så länge inte av EU-förordning 1408/71 eller 883/2004.
De nordiska länderna har emellertid sedan lång tid tillbaka kommit överens om att reglera
de statliga pensionsordningarna, nu senast i en överenskommelse från den 1 mars 2002
(Överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samordning av
pensionsrätt enligt statliga pensionsordningar). Denna överenskommelse är snarare till för
att underlätta för migrerande arbetskraft i Norden, men avser som sagt endast statliga
pensionsordningar.
Gruppens kommentarer
Expertgruppen har fått i uppdrag att kommentera rapporten ”Danmark – Sverige – Norge –
Finland, gränshinder i avseende på tjänstepension” av Kurt Keiler (Se bilaga 3 Norden –
Gränshinder i avseende på tjänstepension och 4 Översikt: Tjänstepension). På första
versionen av rapporten hade expertgruppen många kommentarer och korrigeringar. Från
samnordiska synvinkel anser gruppen först och främst att information om det isländska
pensionssystemet borde ingå i rapporten.
Generellt var gruppens åsikt, att området faller utanför socialförsäkringen, då rapporten
angående den delen av pensionssystemet inte är fullständigt offentligt finansierat och
övervakat. Gruppens roll har därför varit att ansvara för anmärkningar till rapporter från
relevanta myndigheter.
Finland: Det har konstaterats i promemorian att den uttryckligen handlar om pensioner
enligt pelare II som inte är lagstadgade. Trots denna gränsdragning har den finska APLpensionen tagits till behandling, medan man för de övriga nordiska ländernas del enligt
gränsdragningen har hållit sig till en beskrivning av systemen inom ramen för pelare II. På
de lagstadgade pensionerna i pelare I tillämpas EU:s koordinationsbestämmelser för
socialskydd och dess regler inverkar i EU-fall på hur pensionen bestäms. Denna aspekt har
inte beaktats i rapporten, eftersom man inte i den jämför pensioner enligt pelare I i fall
som gäller Finland-Sverige, utan jämförelsen utgår från en svensk pension enligt pelare I
och en lagstadgad finsk pension enligt pelare II.
Punkt 6.3. Finland-Sverige och punkten 6.3.2. ”Jämförelse av tjänstepension”
Här behandlas svenska arbetsmarknadspensioner i förhållande till den finska lagstadgade
APL-pensionen och dess stadganden. Det har konstaterats i rapporten att detta vore ett
gränshinder i det fall att en svensk flyttar till Finland. Som ett problem har man fram t.ex.
ett bristfälligt invalidpensionsskydd i det fall när en person då har börjar jobba i Finland
inte längre har rätt till svensk arbetsmarknadspension. Problemet uppstår enligt rapporten
då personen p.g.a. sitt korta arbetsförhållande i Finland inte blir berättigad till tillräcklig
finsk lagstadgad arbetspension. Men i rapporten har man ändå inte framhållit att personen
i fråga om invaliditetspension i Sverige har rätt till lagstadgad invaliditetspension. Enligt vår
mening är det inte motiverat att jämföra brister/problem i det svenska pensionssystemets
pelare II med finska lagstadgade pensionsförmåner. I sammanfattningen i början av
rapporten har det ovan skildrade exemplet också lyfts fram. Som en lösning har det
föreslagits att den finska APL-lagen skulle revideras. Enligt vår uppgfattning är det inte en
motiverad lösning att föreslå att man på bekostnad av det finska lagstadgade
14
Svar på detta problem är med i expertgruppens statusrapport, som gavs ut den 10 oktober 2011. Problemet är inte
med i expertgruppens slutrapport.
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 10C
43
arbetspensionssystemet skulle korrigera eventuella brister i de övriga nordiska ländernas
tjänstepensionssystem.
Kommentarer har levererats till Gränshinderforum och Kurt Keiler som har skrivit
rapporten. Vi väntar på att Kurt Keiler ger sina egna kommentarer till PSCs kommentarer.
Också på dokumentet ”Översikt Tjänstepension” borde på pensionsålder i Finland stå
flexible mellan 63 och 68 år.
Island: Finansministeriet som er kompetent og har opsyn med arbejdspensionssystemet
har fått udkast til rapporten om tjenstepensioner tilsendt for kommentarer og sender
bidrag om det islandske arbejdspensionssystem til rapporten.
Norge: Arbeidsdepartementet og Finansdepartementet har kvalitetssikret de faktiske
opplysningene i rapporten, men har ikke tatt stilling til de vurderingene som er gjort.
Merknadene er disponert etter tema, slik at de ikke følger disposisjonen i utredningen.
1. AFP-ordningene
Punkt 3.3.1 beskriver AFP-ordningene som gjaldt før 2011. Vi gjør oppmerksom på at
denne beskrivelsen ikke er helt korrekt. Det har ikke på noe tidspunkt har vært slik at
andre organisasjoner i privat sektor har kunnet slutte seg til ordningen på LO/NHOområdet. De tre AFP-ordningene i privat sektor har vært selvstendige ordninger med egen
administrasjon og egen finansiering (som også skiller seg fra LO/NHO-ordningen når det
gjelder hvordan arbeidsgivernes bidrag innbetales). Det er imidlertid slik at LO/NHOordningen har vært bestemmende for ordningens utforming og de lovbestemte vilkårene
for statens tilskott til finansieringen.
Fra 2011 finnes kun en AFP-ordning i privat sektor, men ytelser som er innvilget etter de
tidligere ordningene (dvs. innvilget før 1. januar 2011), vil bli utbetalt etter de tidligere
reglene fram til vedkommende arbeidstaker fyller 67 år. Etter den nye ordningen er AFP i
privat sektor en livsvarig ytelse, utformet i tråd med ny, fleksibel alderspensjon i
folketrygden, og vil i praksis fungere som et påslag til denne ytelsen. Årlig utbetaling av
AFP vil utgjøre et vesentlig lavere beløp enn ytelsene etter den gamle ordningen, men
utsatt uttak i perioden fram til fylte 70 år vil innebære at årlig ytelse økes. I den nye
ordningen er utgiftene fordelt med 2/3 på arbeidsgiverne og 1/3 på staten.
2. Pensjon og skatt
De skattefavoriserte pensjonsordningene i arbeidsforhold beskattes som det fremgår av
rapporten, etter EET prinsippet. Det innebærer at det gis fradrag for innbetalingene, men
kun innenfor visse rammer. Når det gjelder avkastningen av innestående midler,
skattlegges ikke denne løpende. Beskatningen skjer først ved utbetaling av ytelsene. Både
avkastning og tilbakebetaling av innbetalte midler skattlegges fullt ut som pensjon. Pensjon
inngår, på samme måte som lønn, i grunnlaget for personinntekt, men trygdeavgiften er
noe lavere for pensjon enn for lønn.
Det følger av skatteloven at det kun gis fradrag for innbetalinger til private
tjenestepensjonsordninger som er i overensstemmelse med lov om foretakspensjon og
innskuddspensjonsloven. De preseptoriske bestemmelsene i disse lovene utgjør dermed
vilkår for fradrag. En tjenestepensjonsordning som faller utenfor foretakspensjonsloven er
forsikringsteknisk sett en kollektiv livrente og vil skattlegges etter de reglene som gjelder
for kollektive livrenter. En kollektiv ordning vil aldri falle inn under skattereglene for
individuelle livrenter. Individuelle avtaler faller dessuten utenfor 2. pilar.
44
Når det gjelder tjenestepensjonsordninger som ikke er i overensstemmelse med
innskuddspensjonsloven, må de vurderes helt konkret før det er mulig å ta stilling til den
skattemessige behandlingen. Det er uansett ikke hjemmel for å skattlegge dem etter
reglene som gjelder for kollektive livrenter.
3. Arbeidsgiveravgift
Det skal svares arbeidsgiveravgift på alle innbetalinger til tjenestepensjonsordninger etter
de samme satsene som gjelder for lønn, jf. folketrygdloven § 23-2 fierde ledd. De ulike
satsene følger av Stortingets årlige avgiftsvedtak. Det er verken hjemmel til å unnta
arbeidsgiver fra denne plikten eller til å redusere avgiften. Vi viser til avsnitt 8. 3
der kan se ut som Norge har en slik fordelaktig løsning.
4. Etableringskravet
Da lov om foretakspensjon og lov om innskuddspensjon trådte i kraft 1. januar 2001, var
det et vilkår for den gunstige skattemessige behandlingen at pensjonsordningene var
opprettet i selskaper som var etablert i Norge. Selskaper som var hjemmehørende i en
annen stat innenfor EØS-området måtte derfor etablere filial her for å kunne tilby
skattefavoriserte tjenestepensjonsordninger.
I perioden etter ikrafttredelsen skjedde det en utvikling i rettspraksis fra EU-domstolen som
var av betydning for filialkravet. Det er særlig to dommer, C-136/00 (Danner) og C-422/01
(Skandia/Ramstedt) som er relevante i denne sammenheng. Begge dommene gjelder
spørsmål om fradragsrett til pensjonsordninger der retten til fradrag var ulik for
innenlandske og utenlandske pensjonsordninger. Domstolen kom til at henholdsvis de
finske og svenske reglene på området var i strid med EU-traktaten artikkel 49 (E0S-avtalen
artikkel 36) om fri flyt av tjenester.
Dommene innebar at det ble knyttet en viss usikkerhet til om kravet om etablering i Norge
var i tråd med EØS-avtalen artikkel 36. En slik usikkerhet var etter Finansdepartementets
syn uheldig. Det ble derfor fremmet forslag om opphevelse av filialkravet for selskaper mv.
hjemmehørende i EØS-området. Filialkravet ble opphevet ved lov 10. desember 2004 nr.
77. Endringene i pensjonslovene trådte i kraft 1. juli 2008. Etter disse endringene gis det
samme rett til fradrag for innbetalinger til pensjonsordninger etter de to pensjonslovene i
selskaper mv. hjemmehørende i annen stat innen EØS-området som for innbetalinger til
pensjonsleverandører som er etablert i Norge, jf. Ot.prp. nr. 1 (2004-2005).
I rapporten hevdes det at Norge endret sin lovgivning som følge av EU-domstolens dom av
30. januar 2007 (C-150/04). Det er som det fremgår ovenfor, ikke korrekt.
5. Skatteavtaler
Når det gjelder spørsmål om grensehindre og skatteavtaler, er disse spørsmål for tiden til
vurdering i andre fora. Det er av den grunn ikke naturlig å kommentere dette her.
6. Flytterett for fripoliser
I rapportens punkt 8.2 (side 41) uttales det at det er åpnet for at fripoliser kan flyttes til
forsikringsgivere i et annet land innen EØS-området fra 1. oktober 2009. Vi antar at
bakgrunnen for at denne datoen legges til grunn er en endring i den generelle
bestemmelsen om flytting av fripoliser i forsikringsvirksomhetsloven § 11-13, som trådte i
kraft da.
Det følger imidlertid av lov om foretakspensjon at det kan inngås pensjonsavtaler i selskap
som er hjemmehørende i annen stat innenfor EØS-området og som har adgang til å drive
livsforsikringsvirksomhet i Norge, jf. punkt 3 om opphevelse av filialkravet ovenfor. Det
legges til grunn at fripoliser etter foretakspensjonsloven § 4-9 kan flyttes til de utenlandske
45
selskapene som i henhold til det ovennevnte kan tilby foretakpensjonsordninger i Norge.
Dette innebærer at fripoliser etter Finansdepartementets vurdering kunne flyttes til
utenlandske selskaper fra 1. juli 2008.
Fripoliser som flyttes, vil også etter flyttingen reguleres av lov om foretakspensjon.
Ytelsene som følger av fripolisen må dermed opprettholdes i den nye avtalen. Livsvarige
ytelser kan for eksempel ikke omgjøres til opphørende ubetalinger. Finanstilsynet har for
øvrig lagt til grunn at lovens bestemmelser som gjelder for pensjonstilbyders virksomhet og
forvaltning av pensjonsavtalen, må kunne tolkes i lys av forpliktelsene Norge har etter
EØS-avtalen.
7. Flyttegebyr og regulering av fripoliser
Det anføres i punkt 8.2 i rapporten (side 44) at tilsynsmyndighetene for finanssektoren i
Norge fortløpende bør kontrollere at forsikringsselskapene anvender rimelige prinsipper for
gebyr ved flytting av kapital. Departementet kan opplyse at det ikke lenger er adgang til å
ta flyttegebyr eller andre vederlag ved flytting av fripoliser utgått fra norske
pensjonsordninger. Det er samtidig heller ikke adgang for mottakende norske eller
utenlandske forsikringsselskaper å ta tilleggspremie dersom de overførte midlene ikke er
tilstrekkelige til å sikre ytelsene etter fripolisen. Det vises til forsikringsvirksomhetsloven §
11-13. Finanstilsynet legger imidlertid til grunn at et selskap kan nekte å motta fripolisen.
Når det gjelder prinsipper for regulering av fripoliser i Norge, er dette regulert i
forsikringsvirksomhetsloven § 9-12, jf. foretakspensjonsloven §§ 8-4 og 8-5. Reguleringen
er basert på og avhengig av det tildelte overskudd på fripolisen (det overskudd som denne
genererer).
8. Tilsyn med pensjonsavtaler i utenlandsk pensjonsinnretning
Det følger av foretakspensjonsloven § 2-7 og innskuddspensjonsloven § 2-9 at
Finanstilsynet skal føre tilsyn med pensjonsordningene. Den lovpålagte tilsynsplikten
gjelder også for pensjonsordninger som overtas av, eller etableres i, utenlandsk
pensjonsinnretning hjemmehørende i en annen E0S-stat. Bestemmelsen praktiseres slik at
det ikke foretas systematiske kontroller av hver enkelt pensjonsavtale.
Finansdepartementet har lagt til grunn at Finanstilsynet skal etablere et tilfredsstillende
samarbeid med blant annet skatteetaten for å sikre at utenlandske tilbydere av norske
pensjonsordninger oppfyller de krav som er satt i pensjonslovene.
Det følger videre av forskrift 30. juni 2006 nr. 870 om innskuddspensjonsordninger som
skal oppfylle minstekravene i lov om obligatorisk tjenestepensjon § 4 at en
pensjonsleverandør skal gi Finanstilsynet melding om de pensjonsprodukter etter
innskuddspensjonsloven som er eller vil bli markedsført. Det er ikke gitt en særskilt
meldeplikt for foretakspensjonsordninger, men forskrift 30. juni 2006 nr. 869 til
forsikringsvirksomhetsloven § 2-9 fastsetter en generell meldeplikt om forsikrings- og
pensjonsprodukter. Dersom et utenlandsk pensjonsforetak vil forvalte en norsk
pensjonsordning, gjelder også regler om notifikasjon til Finanstilsynet i henhold til
tjenestepensjonsdirektivet. Notifikasjon skal sendes via hjemlandstilsynet. Det vises her til
de regler og retningslinjer som er fastsatt i filialforskriften § 8a, artikkel 20 i
tjenestepensjonsdirektivet og samarbeidsprotokollen (Budapest-protokollen) som er
utarbeidet i regi av CEIOPS (EIOPA). Det er i følge Finanstilsynet ingen utenlandske
pensjonsforetak som hittil har notifisert at de vil overta en pensjonsordning opprettet i
henhold til foretaks- eller innskuddspensjonsloven.
9. Spørsmål om karenstid
Det er uttalt i rapportens punkt 9.4 (side 56) at de nordiske pensjonsordningene normalt
ikke har karenstid for opptjening av pensjon i arbeidsforhold. Det er riktig at arbeidstakere
46
i foretaks- og innskuddspensjonsordninger skal tas opp som medlemmer i
pensjonsordningen fra første arbeidsdag, jf. foretakspensjonsloven § 3-4 og
innskuddspensjonsloven § 4-2. Foretakspensjonsloven § 3-8 åpner likevel for å holde
arbeidstakere som ikke er arbeidsføre på det tidspunktet vedkommende ellers skulle tas
opp som medlem, utenfor pensjonsordningen. Finanstilsynet er kjent med tilfeller av at
livsforsikringsselskapene ikke melder delvis uføre som tiltrer en deltidsstilling hos ny
arbeidsgiver, inn i en ny pensjonsordning. Dette gjelder også innskuddsfritaksforsikringer.
10. Utbetaling av pensjon i andre EØS-stater
Når det gjelder utbetaling av pensjon til en person som flytter til en annen stat enn der
pensjonen er opptjent, viser vi til lov 14. desember 2001 nr. 95 om beskyttelse av
supplerende pensjonsrettigheter ved flytting innenfor EØS-området. Mottaker har etter
loven rett til å få ytelsene utbetalt i den staten vedkommende bor. Det samme gjelder for
ytelser til ektefeller mv. Vi viser til punkt 8,7 i rapporten.
Också på dokumentet ”Översikt Tjänstepension” borde på pensionsålder i Norge stå flexible
mellan 62 och 67 år.
Ansvarig myndighet
Danmark: Økonomistyrelsen
Finland: Social- och näringsministeriet och Pensionsskyddscentralen (arbetspension)
Island: Finansministeriet
Norge: Arbeidsdepartementet og Finansdepartementet
Sverige: Finansdepartementet
47
A-kassa efter attföringspengar från Norge15
En person som bor i Sverige och arbetar i Norge, och som efter skada/sjukdom övergår till norsk
arbetsrevalidering (attföring), behöver vid senare arbetslöshet få socialförsäkrad period dokumenterad på
blankett E301. NAV i Norge menar dock att man inte har möjlighet, utifrån egen lagstiftning, att påföra
attföringsperiod på E301 trots att den enskilde har varit socialförsäkrad i Norge under attföringsperioden.
Dock är man villiga att utfärda ett separat intyg om detta. Svenska Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen (IAF) vill dock inte acceptera separata intyg utan kräver att försäkringsperioden är
dokumenterad på E301.
Danmark: Efter danske regler kan man optages i en a-kasse, når a-kassen modtager ens
skriftlige ansøgning om optagelse. Det fremgår af lov om arbejdsløshedsforsikring m.v. og
bekendtgørelse om optagelse i og overflytning mellem a-kasser.
Det fremgår af lov om arbejdsløshedsforsikring m.v., at ophør af medlemskab af en dansk
a-kasse kan ske ved overflytning til anden a-kasse, ved overgang til dansk folkepension,
ved slettelse p.g.a. manglende medlemsbidrag, eller ved skriftlig udmeldelse i henhold til
fristerne i a-kassens vedtægter.
Kun arbejde, som opfylder betingelserne i lov om arbejdsløshedsforsikring m.v. og i
bekendtgørelse om beskæftigelseskrav for lønmodtagere og dagpengeperiode, kan medgå
til opfyldelse af det danske krav for ret til dagpenge.
Fx vil perioder med udbetalte sygedagpenge ikke kunne medregnes til opfyldelse af det
danske beskæftigelseskrav, men kun perioder hvor der er udbetalt løn under sygdom. Af
denne årsag kan en periode med sygedagpenge ikke påføres E 301/PD U1, men
kommunen kan på anden vis bekræfte, at udbetalingen har fundet sted.
Efter danske nationale regler, vil det kun være muligt at udfylde perioder med dansk
arbejdsløshedsforsikring på dokument E 301/PD U1, når der er tale om perioder hvor
personen har været medlem af en dansk a-kasse.
Efter danske nationale regler, vil det ligeledes kun være muligt, at udfylde arbejdsperioder
på dokument E 301/PD U1, når betingelserne for opfyldelse af det danske
beskæftigelseskrav for ret til dagpenge er opfyldt. Det vil fx ikke være muligt at attestere
en periode med sygedagpenge som en arbejdsperiode på dokument E 301/PD U1, men
hvis pågældende på samme tid har været medlem af en dansk a-kasse, kan perioden
attesteres som en forsikringsperiode på E 301/PD U1.
Finland: Inom utkomstskyddet för arbetslösa kan försäkringsperioder som fastställts av FPA
vara sådana sysselsättningsperioder som i Finland räknas till arbetsvillkoret med de
förutsättningar som anges i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I Finland kan FPA
utöver
försäkringsperioderna
separat
fastställa
sådana
perioder
som
sysselsättningsperioder som inte omfattas av lagen om utkomstskydd för arbetslösa på
grund av att de inte uppfyller förutsättningarna för att räknas in i arbetsvillkoret.
Den 28 månader långa granskningsperioden för löntagares arbetsvillkor förlängs med den
tid under vilken en person av en godtagbar orsak är förhindrad att vara på
arbetsmarknaden. Orsaker till att vara frånvarande från arbetsmarknaden som är
godtagbara och som förlänger granskningsperioden är bl.a. sjukdom och rehabilitering.
15
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Rätt till arbetslöshetsersättning
efter period med exempelvis arbeidsavklaringspenger (tidigare attføringspenger) från Norge.
48
Sjukdom och rehabilitering förlänger granskningsperioden med den tid för vilken personen i
fråga har fått sjukdagpenning, rehabiliteringsstöd, rehabiliteringspenning eller någon annan
förmån för viss tid som betalas på grund av full arbetsoförmåga.
Dagpenningperiod som grundar sig på sjukdom eller rehabilitering är dock inte en
försäkringsperiod som omfattas av arbetslöshetsförsäkring och som kan bekräftas till ett
annat land som begärt uppgifter med U1/ E 301/ SED U001.
Island: I punkt 3 attest E301 skriver i Arbejdsdirektoratet i Island arbejdsperioder i Island i
de sidste 3 årene, ligestilte forsikringsperioder, f.eks. perioder hvor personen modtager
födselsydelser, og perioder hvor personen modtager arbejdslöshedsydelser.
Norge: I punkt 3 i attest E-301 fører Norge inn arbeidsperioder og likestilte perioder som
inngår ved beregning av dagpengegrunnlaget etter norske nasjonale regler. Det som føres
inn er perioder med
• arbeidsinntekt (kun inntekt som lønnsmottaker, ikke næringsinntekt)
• dagpenger under arbeidsløshet (fra folketrygden)
• sykepenger (fra folketrygden)
• omsorgspenger (fra folketrygden)
• pleiepenger (fra folketrygden)
• opplæringspenger (fra folketrygden)
• svangerskapspenger (fra folketrygden)
• foreldrepenger (fra folketrygden)
Næringsinntekt, perioder med arbeidsavklaringspenger (tidl. attføringspenger), stønad til
enslig mor eller far, uførepensjon inngår ikke i beregningen ved norske dagpenger, og slike
perioder vil da ikke føres opp i punkt 3 i attest E-301. Det er heller ikke noen regler i
Norge om at perioder med slike ytelser er ”overhoppingsbar” når man beregner
dagpengene.
Sverige: Rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande som under en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde haft förvärvsarbete i minst 6 månader
och utfört arbetet under minst 80 timmar per kalendermånad, eller haft förvärvsarbete i
minst 480 timmar under en sammanhängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet
under minst 50 timmar under var och en av dessa månader (arbetsvillkor), 12 § första
stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Med ramtid avses de tolv
månader som närmast föregått den månad när den sökande anmält sig som arbetslös hos
den offentliga arbetsförmedlingen, se 15 a § första stycket första meningen ALF. Av 16 §
ALF följer att viss tid är överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden. När ramtid ska
bestämmas räknas inte den tid då den sökande varit förhindrad att arbeta på grund av
styrkt sjukdom, se 16 § 1 ALF. Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till den
som varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, under förutsättning
att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan uppfyllt arbetsvillkoret enligt 12 §
(medlemsvillkor), se 7 § ALF.
Om personen har anställningen kvar under rehabiliteringen anses tiden vara försäkrad i
grundförsäkringen. Om anställningen har upphört och personen går på rehabilitering anses
tiden inte vara försäkrad i grundförsäkringen.
En person bor i Sverige och arbetar i Norge. Vid nedsatt arbetsförmåga på grund av
sjukdom övergår han eller hon till en period med norsk ”arbeidsavklaringspenger” (tidigare
attføringspenger). Därefter blir personen arbetslös och ansöker om arbetslöshetsersättning
i Sverige. Personens rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige påverkas av hans eller hennes
49
möjligheter att få perioden med arbeidsavklaringspenger dokumenterad i intyg E 301. NAV
i Norge anser att det inte är möjligt att dokumentera perioder med arbeidsavklaringspenger
i intyg E 301. Enligt definitionen av försäkringsperioder i artikel 1 r) i förordning 1408/71
avgörs klassificeringen av en period med arbeidsavklaringspenger enligt norsk lagstiftning.
Arbetslöshetsersättning enligt den svenska frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till
den som har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, under
förutsättning att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan har uppfyllt arbetsvillkoret
enligt 12 § (medlemsvillkor), se 7 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Enligt
praxis krävs tolv månaders sammanhängande medlemskap utan avbrott. I prövningen av
medlemsvillkoret kan försäkringsperioder som har fullgjorts i ett annat land inom EU/EES
och Schweiz tillgodoräknas, se artikel 67 i förordning 1408/71.
När en person ansöker om arbetslöshetsersättning i Sverige kan den svenska
arbetslöshetskassan konstatera att perioden med arbeidsavklaringspenger inte är
dokumenterad som fullgjord försäkringsperiod i intyg E 301. Tid med
arbeidsavklaringspenger innebär därför ett avbrott i försäkringsperioden som medför att
rätten till ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen faller bort. Sökanden kan endast få
ersättning från grundförsäkringen.
Norge: Arbeids- og velferdsetaten fører ikke perioder med arbeidsavklaringspenger i punkt
3 i skjema E 301 fordi slike perioder ikke anses som arbeidsperioder eller likestilte perioder
som inngår ved beregning av dagpengegrunnlaget etter de norske nasjonale regler.
Arbeidavklaringspenger inngår ikke i dagpengegrunnlaget etter norske regler, og føres
derfor heller ikke i punkt 3 på skjema E 301.
Forholdet til internasjonalt rett
Forordning nr. 833/04 fastsætter koordinerende regler for social sikring. Det afhænger
derfor af det enkelte lands nationale regler, hvornår man er omfattet af
arbejdsløshedsforsikringen, og hvilke aktiviteter/ydelser, der kan betragtes som
arbejdsperioder i relation til arbejdsløshedsforsikringen.
Enligt definitionen av anställnings- och försäkringsperiod i artikel 1 r) och 1 s) förordning
1408/71 (motsvaras av artikel 1 t och u förordning 883/2004) avgörs klassificeringen av en
period med arbeidsavklaringspenger enligt norsk lagstiftning. Försäkrings- eller
anställningsperioder som har fullgjorts i Norge kan beaktas vid bedömningen av rätten till
arbetslöshetsersättning i Sverige. Detta följer av sammanläggningsprincipen i artikel 67
förordning 1408/71. Av artikel 80 förordning 574/72 framgår att en person ska lämna ett
intyg till arbetslöshetskassan, vilket anger de försäkrings- eller anställningsperioder som
har fullgjorts som anställd enligt norsk lagstiftning. Det intyg som avses och som ska
användas för att ange uppgifter om fullgjorda försäkrings- och anställningsperioder
benämns intyg E 301.
Information
Ansvarig myndighet
50
Långa handläggninstider vid ansökan om sjukpenning eller av E301 på NAV
Utland16
Ofta tar det tid att söka om sjukpenning eller arbetslöshetsersättning. Etter värre blir det när man bor i ett
land och arbetar i ett annat. Handläggningstiden kan då bli dubbelt så lång - i vissa fall flera månader. Detta
kan ge försörjningssvårigheter för den enskilde.
Till exempel personer som är bosatta i Sverige/Finland/Danmark säger ofta nej tack till kortare arbeten i
Norge p.g.a. risken att, om de mister jobbet efter kort tid, hamna i en fattigdomsfälla som beror på att det tar
15-16 veckor för NAV Utland i Oslo att utfärda blankett E301. E301 är en förutsättning för att kunna få ut
arbetslöshetsersättning.
Danmark: Det fremgår af bekendtgørelse om arbejdsløshedsforsikring ved arbejde mv.
inden for EØS og i det øvrige udland, at a-kassen kan udbetale dagpenge til et medlem i op
til 6 måneder, selv om E 301 eller PD U1 endnu ikke er modtaget.
Norge: Saksbehandlingstiden i NAV Utland for utstedelse av blankett E301, som er en
forutsetning for å kunne få dagpenger under arbeidsledighet ved forutgående arbeid i flere
land, er i november 2011 åtte uker for saker som er fullstendig opplyst når de mottas av
NAV. Dette er er en forbedring, men det er fortsatt for lang tid. Problemet berører mange,
da Norge har en stor andel arbeidstakere fra andre nordiske land.
Norge fikk henvendelse fra EFTA Surveillance Authorities (ESA) om dette problemet
allerede i juli 2010, og orienterer jevnlig ESA om utviklingen. Saken har vært oppe i
Stortinget og det har vært i kontakt med Svenske myndigheter om problemet. Målet er tre
ukers saksbehandlingstid. Den lange tiden skyldes i utgangspunktet en økning på 300 % i
antall saker i løpet av kort tid i 2008/2009, som forvaltningen ikke har klart å innhente. Det
er satt inn økt bemanning og effektiviseringstiltak, og saksbehandlingstiden er vesentlig
redusert. Det kan likevel stilles spørsmål ved om dette er tilstrekkelig, da
saksbehandlingstiden fortsatt er vesentlig lengre enn målet. Utstedelsen av E301 er ikke i
seg selv tidkrevende, problemet synes å være liggetid før behandling, samt at en stor del
av søknadene ikke er fullstendig utfylt.
En kartläggning av handläggningstiderna
Expertgruppen beslöt att göra en kartläggning av handläggningstiderna i EU-ärenden.
Gruppen gjorde interna förfrågningar i sina respektive institutioner för att få reda på
handläggningstiderna
för
internationella
familjeförmåner,
arbetslöshetsförmåner,
pensioner, förmåner vid invaliditet och sjukdagpenning. Kartläggningen som gjordes under
2011 baserade sig på de uppfattningar som handläggarna hade eller myndigheternas egna
uppgifter och visade sammanfattningsvis att handläggningstiderna i EU-ärenden ofta var
betydligt längre än i enbart nationella ärenden.
Danmark: Norge har haft en meget lang sagsbehandlingstid på E 301, som kan have
afholdt personer fra at tage arbejde i Norge.
Selv om der endnu ikke foreligger en E 301/PD U1, kan en dansk a-kasse udbetale
dagpenge til et ledigt medlem i op til 6 måneder, hvis medlemmet kan fremlægge
utvetydig dokumentation for, at pågældende har været omfattet af det andet lands
arbejdsløshedsforsikring. Dokumentationen kan fx være lønsedler, hvoraf det fremgår, at
der har været betalt til det andet lands arbejdsløshedsforsikringsordning.
16
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Långa handläggningstider i EUärenden.
51
I 2010 havde Pensionsstyrelsen i Danmark en gennemsnitlig sagsbehandlingstid på
udstedelse af E 301/PD U1 for ikke-forsikrede (ej medlem af dansk a-kasse) på 4,2 uger.
Sagsbehandlingstiden for udstedelse af E 301/PD U1 for medlemmer af en dansk a-kasse
kan variere mellem de 27 a-kasser. Der kendes ingen officielle tal, men det antages at akassernes gennemsnitlige sagsbehandlingstid på dette område ligger på niveau med
Pensionsstyrelsens på 4,2 uger.
Norges väntetider från andra länder:
Arbeids- og velferdsetaten (NAV) har ingen målinger på denne type henvendelser til
utenlandske myndigheter. Tallene under er innhentet våren 2011, og er basert på
kvalifisert gjetning, og er derfor meget omtrentlige.
Sykepenger. NAV bruker ikke e-blanketter for innhenting av opplysninger. De har her
ingen oversikt over hvor lang tid de bruker på å få inn dokumentasjon fra de andre
landene.
Familieytelser. NAV bruker e-blanketter for innhenting av opplysninger i forbindelse med
søknader om barnetrygd. Det tar ca. 3 mnd å få svar fra Sverige, 3-4 mnd fra Finland.
Danmark vil ha forespørselen til hver enkelt kommune, og det tar ca 3 - 4 mnd å få svar.
Island er lite forespurt, men det anslås at det tar ca 3 - 4 mnd.
Pensjon. NAV har erfart at dersom de kontakter bruker direkte (slik som gjøres i de fleste
sakene) får de også svar kort tid etter (opplysninger om ektefellens inntekter, bankinfo
etc.). Generelt er erfaringen at Sverige har en kort svartid; svar mottas oftest innen en
måned etter at forespørselen er sendt. Det samme gjelder i stor grad Finland. Når det
gjelder Danmark er svartiden lengre, flere saksbehandlere opplever at det kan ta alt fra 3
mnd til at de ikke får svar i det hele tatt (derfor kan 3 mnd heller ikke brukes som svartid
for DK).
Spesielt om Uførepensjon. Det er vanskelig å anslå dette for uførepensjon og det
varierer veldig fra sak til sak og type opplysninger vi ber om. Fra Sverige varierer dette fra
kontor til kontor, men samarbeidet fungerer godt. Fra Danmark tar det omtrent 3 måneder
å få opplysninger om pensjonspoeng. For Finland og Island er det umulig å anslå noe.
Dagpenger. Det er i hovedsak fylkene som innhenter E-301 fra andre land, da det er de
som behandler krav om dagpenger for personer som er bosatt i Norge. Inntrykket er at vi
får svar veldig raskt fra både Danmark og Sverige (1-2 uker). Det er liten erfaring med
Finland og Island, og det er derfor ikke mulig å gjøre noen kvalifisert gjetning for disse
landene.
Finlands väntetider från andra länder:
1) Familjeförmåner:
• Island: inga erfarenheter
• Danmark: 3-6 månader, ibland kortare. Ingen verkar veta till vilket avdelning man
måste skicka begäran.
• Norge: från två månader till två år. Mycket problem. Handläggare tycker att
samarbete inte fungerar. Norge svarar inte på F-blanketter.
• Sverige: från 1 till 4 månader, vanligast 2-3 månader. Många gånger handläggare
måste påminna om begäran men allmänt taget tycks samarbetet att fungera bra,
speciellt med FK Haparanda. Ett raporterat problem med Sverige är blanketter
52
F002/E411: den svenska kassan hänvisar kunden till att själv fråga efter blanketten
från Kela
2) Arbetslöshetsförmåner:
• Island: inte mycket erfarenheter, ungefär 1-3 månader.
• Danmark: Mycket svårt att få svar, tar vanligast 3-4 månader OM svarar.
• Norge: 4-6 månader. E301 jättesvårt att få därför att NAV frågar efter NAV04-02.03
–blankett för att skriva E301-bevis. Ett raporterat problem också med U002 SED:
NAV begär varje gång några kompletterande utredningar – handläggare tycker det
skulle vara enklare att veta på förhand vilken information man behöver för U002
SED.
• Sverige: från 2 veckor till 2 månader, samarbete med FK Haparanda fungerar jätte
bra.
3) Pensioner:
•
•
•
•
•
•
Uppgifter om försäkringstiden för den finska arbetspensionen och utländska
pensioner stod till förfogande ca 100–150 dagar efter ansökans ankomst
Uppgifter om pensioner utanför förordningen (mestadels svenska avtalspensioner)
stod till förfogande ca 200 dagar efter ansökans ankomst
Informationen om Finlands teoretiska arbetspension som behövs för att räkna ut
pensionen pro rata (måste räknas ut för dem som bor i Finland när pensionens
avvägningskoefficient är mindre än 1) stod till förfogande ca 200 dagar efter
ansökans ankomst
Pensionsskyddscentralen har intern statistik över hur snabbt de har fått information
på de som bor i Finland från Sverige och Norge. Tiden har mätts från den tidpunkt,
då Pensionsskyddscentralen har skickat sin ansökan på en E-blankett till
ifrågavarande land ända till att respektive land kvitterat beslutet mottagen.
Till exempel har besluten man fått från Sverige under tiden 1.1-31.10.2011 i
genomsnitt dröjt i ålderspension 5,2 månader, i familjepension 5,6 månader och i
invalidpension (sjuk- och aktiveringsersättning) 11,2 månader. I Norge har
respektive beslut dröjt i ålderspension 6,7 månader, familjepension 3,9 månader
och i invalidpension 15,4 månader.
Sverige skickar själv sitt beslut direkt till den sökande, därmed kan också sökanden
få beslutet en aning före Pensionsskyddscentralen. Norge skickar oftast beslutet via
oss, men ibland också direkt till sökanden.
4) Sjukdagpenning:
•
•
•
•
Island: inte mycket erfarenheter, en gång har inte svarat
Danmark: Mycket svårt att få svar, lättare att få svar per email än per blanketter.
Svarar inte på begäran av E104.
Norge: 2-3 månader, men mycket problemer har raporterats: svårt att få svar.
Sverige: varierar mycket. Ibland bara en vecka, några gånger nästan 6 månader.
Vanligast 1-2 månader.
Sveriges väntetider från andra länder:
1) Familjeförmåner: Samtliga svar grundar sig på utredarnas/handläggarnas egna
bedömningar. Bedömningen av svarstiderna för familjeförmåner är inhämtad i juni 2011.
• Island: Ca 2-3 veckor. Problem finns dock eftersom vi inte tolkar förordning 1408/71
på samma sätt.
• Danmark: Ca 2 månader. Mycket sällan att det tar mer än tre månader att få svar.
• Norge: 3-4 månader. Ibland tidigare och ibland senare, upp till sex månader.
53
• Finland: 2-3 månader.
2) Arbetslöshetsförmåner (sammanläggningsintyg):
• Norge: ca 28 veckor
• Danmark: svar inkommer inom ett par veckor (varierar)
• Finland: svar inkommer inom ett par veckor (varierar).
• Sverige skickar svar på begäran inom en vecka om ärendet är komplett med samtliga
arbetsgivarintyg.
3) Pensioner: Finland är mycket snabbt med svar, det brukar endast dröja mellan 2-5
dagar att få svar på förfrågningar om belopp etc. Pensionsmyndigheten har också
upparbetat bra kontaktvägar mot Finland (mail och fax) som underlättar ett smidigt
samarbete.
Från Norge brukar det i snitt ta 6-12 månader att få svar på förfrågningar. Den mesta
kontakten sker skriftligt vilket fördröjer ett snabbare samarbete.
Danmark har två myndigheter som Pensionsmyndigheten samarbetar med. Från ATP-huset
upplever handläggarna att det tar upp till 6 månader att få svar och att det alltid krävs
påminnelse innan de svarar. Från Pensionsstyrelsen tar det mycket lång tid att få svar, om
Pensionsmyndigheten får svar alls innan beslut måste fattas om svensk pension.
Island har Pensionsmyndigheten begränsad erfarenhet av, det har inte varit så många
ärenden. Upplevelsen är dock att det kommer kompletta ansökningar och svar på det
Pensionsmyndigheten efterfrågar från Island och att svar kommer inom ca 1 månad.
Bedömningen av svarstiderna baserar sig på en sammanvägning av kontakter via e-post,
brev och e-blanketter.
Bedömningen av svarstiderna på pensionsområdet är inhämtad från Pensionsmyndigheten i
september 2011.
4) Sjuk- och aktivitetsersättning (svenska förmåner vid invaliditet). Bedömningen av
svarstiderna för sjuk- och aktivitetsersättning är inhämtad i maj 2011.
Från Finland har Försäkringskassan inga problem med att få svar snabbt.
I förhållande till Norge finns det problem eftersom Försäkringskassan i vissa fall inte kan
utreda och fatta beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning då Försäkringskassan saknar
besked om försäkringsperioder i Norge. Trots flera påminnelser får Försäkringskassan inte
svar eller så försöker handläggarna ringa och då är det svårt att få tala med en
handläggare i Norge. Detta gäller alltså personer som är försäkrade i Norge vid
försäkringsfallet.
För personer som är försäkrade i Sverige vid försäkringsfallet har Försäkringskassan också
svårigheter att få uppgifter från Norge eftersom Norge har mycket långa
handläggningstider och då eventuella telefonförfrågningar från Försäkringskassan inte alltid
besvaras trots flera påminnelser. Det är inte alltid som Försäkringskassans skriftliga
förfrågningar besvaras inom rimlig tid. Handläggarna kan vara tvungna att göra fler
påminnelser vilket är mycket frustrerande och tidskrävande. Försäkringskassan begär inte
uppgifter skriftligt eller per telefon utan anledning, ofta är det den försäkrade som ställt
frågor eller som undrar varför Försäkringskassan inte kan meddela slutligt beslut.
54
I förhållande till Danmark har vi inte så stor erfarenhet men i de få fall vi har, kan det vara
mycket svårt att få E 205. Från Danmark skickas inte E 205 till Försäkringskassan utan vi
får oftast använda oss av den i beslutet angivna försäkringstiden.
Av ärenden som involverar Island har Försäkringskassan ingen större erfarenhet av heller
men vi tror oss ha fått ganska snabba svar därifrån.
Det är alltså svårt att generellt säga hur lång tid det tar att få svar från andra länder vid
handläggningen av sjuk- och aktivitetsersättningsärenden då det varierar från ärende till
ärende och från land till land. Rent allmänt är svaret att Försäkringskassan får svar
omgående eller i det närmast omgående från Finland, men i förhållande till övriga länder
har vi problem vilket innebär att Försäkringskassans handläggningstider förlängs i dessa
fall, något som vi inte kan råda över.
Ansvarig myndighet
55
Beräkning av sjukersättning efter arbete i ett annat EU/EES-land17
En person som bor i Sverige och arbetar i ett annat medlemsland under en längre tid, tjänar in sin pension i
detta arbetsland. Skulle personen tillfälligt arbeta i Sverige, t.ex i någon månad, registreras denna inkomst i
Sverige.Skulle denna person senare i livet bli arbetsoförmögen och bli beviljad förtidspension i Sverige, blir
hans/hennes förtidspension betydligt lägre jämfört med en person som inte också har arbetat i ett annat
land.
Nationale bestemmelser och praxis
Danmark:
Beregning af pensionen
EF-forordning 883/04 fastsætter i hvilket omfang, man skal medregne perioder, hvor der er
optjent ret til pension i andre EU-lande, ved fastsættelsen og beregningen af en dansk
social pension.
Det fremgår af artiklen, at pensioner skal fastsættes og beregnes, dels efter nationale
regler, dels efter den særlige beregningsmetode, der fremgår af bestemmelsen, også
kaldet pro rata beregningen.
Den særlige beregningsmetode kan dog undlades, når beregningen efter de nationale
regler altid fører til, at den nationale ydelse er lig med eller højere end pro rata-ydelsen, og
når tilfældet er opført i bilag VIII til forordningen. Det fremgår af bilag VIII, Del 1, at den
særlige beregningsmetode kan undlades, når dansk social pension skal fastsættes og
beregnes.
Dansk social pension fastsættes og beregnes derfor udelukkende efter de nationale regler.
Dog tages der hensyn til optjeningsperioder i et andet EU/EØS-land på under ét år ved at
medregne perioden til den faktiske optjeningstid i Danmark.
Problemstilling der har været drøftet
Reglerne kan føre til, at en person kun opfylder betingelserne for at få pension fra ét ud af
flere lande. Der forekommer altså situationer, hvor en person har optjent ret til pension fx i
Danmark i 20 år og i 20 år fra et andet EU/EØS-land, men hvor pensionen kun kommer til
udbetaling fra ét af landene.
De nordiske lande har ikke afgivet suveræniteten mht. fastsættelse af regler for tilkendelse
af pension. Der er således ikke harmonisering af reglerne på pensionsområdet, hverken
indenfor Norden eller EU, men udelukkende regler der koordinerer.
De gældende koordineringsregler på pensionsområdet betyder imidlertid, blandt andet, at
en person kan få sin brøkpension tilkendt og udbetalt, uanset hvor personen bor indenfor
Norden og EU.
Problemstillingen har tidligere været drøftet i nordisk regi på grund af de mange forskelle i
reglerne om førtidspension. Fra dansk side ønsker vi ikke en harmonisering af reglerne.
De nordiske lande har arbejdet på at skabe transparens på førtidspensionsområdet. Dette
er gjort ved at informere om forskellighederne i de enkelte landes pensionssystemer.
17
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Beräkning av förmån vid
invaliditet efter arbete i flera nordiska länder.
56
Finland: En person bor i Finland men arbetar i ett annat nordiskt land / Under den tiden
arbetar personen tillfälligt i Finland t.ex. någon månad eller så börjar han/hon arbeta i
Finland men hinner arbeta i Finland endast en kort tid innan han/hon blir arbetsoförmögen.
Om den som ansöker om pension har arbetat i minst två EU/EES-länder, beräknas
pensionen enligt artikel 52 i grundförordningen på två sätt:
1) enligt den nationella lagstiftningen, om villkoren för rätt till förmåner uteslutande har
uppfyllts eller
2) som pro rata–pension. Den pension som är störst beviljas.
Invalidpensionens belopp. Beloppet av full invalidpension är summan av den intjänade
pensionen fram till utgången av det år som föregått pensionsfallsåret och pensionsdelen
för eventuella framtida perioder återstående tid.
Förutsättning för rätt till pension för framtida perioder (återstående tid).
Invalidpensioner, där pensionsfallet inträffar 1.1.2006 eller senare, innehåller alltid en
pensionsdel för framtida perioder, om förutsättningarna för att få den uppfylls (pension för
återstående/framtida tid). Villkoret uppfylls om sökanden har förvärvsinkomster på minst
12 566,70 euro (eurobeloppet motsvarar lönekoefficientens värde år 2008) under de tio
kalenderår som närmast föregått det år då arbetsoförmågan inträffade. Vid behov beaktas
inkomster i andra EU/EES-länder.
Antagande inkomst för framtida perioder i EU-situationer. Antagande inkomst för
framtida perioder fastställs i regel på basis av inkomsterna under de fem senaste
kalenderåren (granskningsperiod) före pensionsfallsåret. För att kunna räkna ut den
finländska pensionen för de framtida perioderna måste det under den femåriga
granskningsperioden finnas förvärvsinkomster som försäkrats enligt de finländska
pensionslagarna. Om det under granskningsperioden endast finns inkomster i ett annat EUland och eventuella finländska sociala förmåner, är beloppet av pensionen för framtida
perioder noll.
I situationer som nämns ovan får personen rätt till pension för framtida försäkringsperioder
eftersom man vid behov beaktar inkomster i andra EU/EES-länder när man avgör om
antagande inkomst för framtida perioder kan inkluderas. Men det är möjligt att
invalidpensionens framtida belopp blir lågt om personens årsinkomster i Finland har varit
låga under den femåriga granskningsperioden och personen har många år till
pensionsåldern. Den tidigare införtjänade delen av pensionen beräknas på personens
verkliga inkomster utan tak under tidigare försäkringsperioder i Finland och påverkas inte
negativt av en kort tjänstgöring i Finland med låg årsinkomst under vistelsen i det andra
landet.
Man måste dock beakta att man med EU:s socialskyddsförordningar inte harmoniserar
medlemsstaternas lagstiftning utan bara koordinerar situationer, där personer rör sig
mellan medlemsstaterna. Sålunda bestämmer varje medlemsstat själv innehållet i sitt
socialskyddssystem och bl.a. om hur man beräknar en persons pension. Långt ifrån alla EU
medlemsstater har såsom Finland invalidpensioner där det ingår pensionsrätt för framtida
försäkringsperioder. Man kan inte anse att det finns grunder för att Finland i sina
invalidpensioner borde kompensera det att en person har arbetat länge i ett land där
invalidpensionen grundar sig på en helt annorlunda lagstiftning. I den finska
invalidpensionen reflekterar både den införtjänade delen och den framtida delen av
pensionen den inkomstnivå som personen fått i Finland före han blev arbetsoförmögen.
Ett dylikt sätt att beräkna invalidpensionen är typiskt för många EU-länders pensionssystem
57
(pensionssystem av s.k. B-typ). Också i helt nationella situationer påverkas pensionens
belopp av de inkomster som avgör storleken av den framtida delen av pensionen; om en
person har arbetat bara litet under tiden före det han blev arbetsoförmögen, kan hans
pensionsbelopp bli lågt. I situationen som beskrivs, söker personen om invalidpension
också från ett annat nordiskt land. Det andra landets pension påverkas i sin tur av
personens arbetshistoria och inkomster där. EU-bestämmelserna (förordningarna 883/2004
och 987/2009) tillämpas inom arbetspensionssystemet och förordningarnas bestämmelser
inverkar på beräkningen av den finländska arbetspensionen.
Island: I Island findes der dels et lovfæstet skattefinansieret offentligt pensionssystem, for
alle, der er bosat i Island, dels et lovfæstet obligatorisk pensionskassesystem
(pensionsfonder) for dem, der er på arbejdsmarkedet og hvor både arbejdstageren og
arbejdsgiveren er forpligtet at betale præmie til en pensionsfond.
Personer som evalueres at have 75% nedsat funktionsevne og som har haft bopæl i Island
i en bestemt periode (mindst 3 år) og har indtægter under et bestemt niveau kan være
berettiget til invalidepension fra socialforsikringen.
Invaliditedsgraden evalueres ifølge en tabel der tager udgangspunkt i medicinsk
anerkendte sygdomme eller handikap. En person som evalueres at have 75% nedsat
funktionsevne, må, for at være berettiget til det fulde pensionsbeløb, som er en flat-rate
ydelse, have været bosat i Island i 40 år i alderen 18-67 år. Hvis vedkommende har kun
været f.eks. bosat i 20 år i denne periode er han berettiget til 50% af det fulde
pensionsbeløb. Ifølge loven om socialforsikring tages fremtidige (bosætnings)perioder med
i betraktning.
Pensionsbeløbet, som er en flat-rate ydelse, er også indtægtsreguleret. Hvis vedkommende
modtagerogså pension fra en pensionsfond/arbejdspension, har indtægter fra arbejde eller
kapitalindtægter reduceres pensionsbeløbet efter bestemte regler og pensionen kan falde
helt bort overstiger disse andre indtægter et bestemt niveau.
Det gælder andre regler vedr. arbejdspensionen (pensionsfonder) i Island hvor
pensionbeløbet beror på indbetalt præmie til en pensionsfond Den ansatte har ret til
sjukpension vid 50% energiförlust om han har betald premier till en pensionfond i 2 år och
får på grund av det mindre inkomst. Sjukpensionen framräknas om den anställde har
betald premie till en pensionfond i mindst 3 år under de sista 4 åren därav i 6 månader av
de sista 12 månaders period. När det gäller förtidspension blir det förminskning av
uppnådda rättigheter.
Hvis en person har forsikringsperioder i et andet EØS-land, kan trygdeperioderne
sammanlægges med forsikringsperioder i Island til at åbne retten til invalidepensionen men
det må være mindst ett års forsikringsperiode i Island. Reglerne i forordning 1408/71
(883/2004) gælder men Island er opført i bilag IV C til forordning 1408/71 og i bilag VIII, I
til forordning 883/2004 og i bilag VIII, II til forordning 883/2004 vedr. pension fra
pensionsfonder.
Norge: Pensjonsberegningen ved arbeid i to eller flere land innenfor EØS-området er
underlagt rammene i gjeldende EØS-forordning. Når Norge er et av landene, er det reglene
i forordning 1408/71 artikkel 46 m.fl. som skal brukes. Disse bestemmelsene gir anvisning
på to alternative beregninger: Beregning helt ut etter nasjonale regler, og beregning etter
den særskilte beregningsmåten i forordningen. Begge beregninger skal foretas, og det
alternativ som gir gunstigst resultat for pensjonisten skal velges.
58
For at beregning etter nasjonale regler skal være aktuelt, må alle vilkår i de nasjonale
reglene for å beregne en pensjon være oppfylt. I Norge må vedkommende blant annet fylle
vilkåret om medlemskap i folketrygden i de siste tre årene fram til uførheten inntraff.
Dersom pensjon bare kan tilstås ved bruk av forordningens bestemmelser om
sammenlegging av trygdeperioder, legges forordningens beregningsregler til grunn, slik at
norsk pensjon beregnes som om alle trygdeperioder i EØS-land var trygdeperioder i Norge.
De trygdeperioder i andre land som det tas hensyn til ved slik beregning, er perioder som
regnes som trygdeperioder i vedkommende land. Ren botid i et land med en yrkesbasert
trygdeordning blir dermed ikke tatt med. År med inntekt i andre EØS-land teller i samme
utstrekning som inntektsår i Norge, men inntektsnivået i slike år blir satt til registrert
inntektsnivå i Norge. Antatte framtidige opptjeningsperioder blir å medregne i samme
utstrekning som om all faktisk opptjening var i Norge.
Det beløp som utbetales av Norge (”det faktiske pensjonsbeløpet”) utgjør det beløp som
framkommer når det teoretiske pensjonsbeløpet multipliseres med en brøk der tiden i
Norge er teller og tiden i samtlige EØS-land er nevner. En person som har alle sine
trygdeperioder i Norge eller Sverige, vil få en full norsk pensjon som teoretisk beløp.
Dersom tiden i Norge er 15 år og tiden i Sverige 20 år, vil vedkommende få 15/35 deler av
den teoretiske pensjonen som ytelse fra Norge.
Reglene kan være til ugunst for pensjonisten i følgende tilfeller:
• Sammenlegging av trygdeperioder forutsetter at vedkommende har minst ett år i
vedkommende land. En person som kommer til Norge uten tidligere trygdetilknytning,
og som blir ufør før vedkommende har oppholdt seg her i ett år, vil derfor ikke få en
uførepensjon fra Norge. Samtidig vil det korte oppholdet i Norge kunne redusere
mulighetene for ytelser fra de andre landene der vedkommende har bodd/arbeidet.
• Når Norge beregner en teoretisk uførepensjon, vil inntektsår i de andre landene telle
med som inntektsår på samme måte som norske inntektsår. Inntektsnivået som legges
til grunn i slike år, vil imidlertid som nevnt være det dokumenterte inntektsnivået i
Norge i tidligere år. Beregningen vil dermed ikke fange opp eventuell karriereutvikling
og derav følgende økt inntekt, selv om inntektsnivået blir oppjustert i samsvar med
økningen i grunnbeløpet. Pensjonen fra Norge vil gjenspeile faktisk inntekt og
avgiftsbetaling her.
• Ulikheter i reglene kan føre til at pensjon ikke tilstås i Norge, selv om en uføreytelse er
gitt i et annet land. Det eksisterer ingen felles uføreordning for EØS-landene.
• Individuelle valg kan føre til at en pensjonist kommer dårligere ut enn en totalvurdering
av vedkommendes arbeidstilknytning kunne tilsi. Perioder med omsorg for barn eller
eldre eller med skifte av yrke med endrede lønnsbetingelser, utdannelsesperioder,
opphold i land utenfor EØS-området eller en pause i arbeidskarrieren kan gi store
utslag, avhengig av hvordan slike perioder er plassert i forhold til uføretidspunktet. Når
det gjelder omsorgsperioder, gis det etter norsk lov i en viss utstrekning
pensjonsopptjening for dette.
Vi kan ikke se at forordning 883/2004 vil innebære vesentlige endringer i ovennevnte.
Sverige: För att ha rätt till inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning måste sökanden
vara försäkrad i Sverige för arbetsbaserade förmåner både vid tidpunkten för
försäkringsfallet och vid den tidpunkt då ersättningen ska betalas ut. Därutöver måste
sökanden ha pensionsgrundande inkomster i Sverige under åren närmast innan
försäkringsfallet.
59
Forholdet til international ret
När en person inte uppfyller kraven för en nationellt beräknad sjukersättning men är
försäkrad i ett annat EU/EES-land eller Schweiz kan ersättningen endast beräknas enligt
EU-förordningarnas bestämmelser. I dessa fall blir ersättningen beroende av hur många
faktiska försäkringsperioder på grund av arbete som finns intjänade i Sverige innan
försäkringsfallet. I sådana fall ska också en förskjuten ram tid tillämpas vilket kan innebära
att de inkomster sökanden hade för 5-10 år ska beaktas och ligga till grund för
beräkningen. Den inkomstnivån kan vara betydligt lägre än sökandens senare inkomster.
Exempel 1
En person har tidigare bott och arbetat i Sverige och flyttar sedan till Norge för att arbeta där i
5 år. Efter det blir personen arbetslös och flyttar tillbaka till Sverige och blir strax därpå
arbetsoförmögen och beviljas sjukersättning. Personen är försäkrad i Sverige vid
försäkringsfallet och vid den tidpunkt då ersättningen beviljas men då personen saknar
pensionsgrundande inkomst under ramtiden 5 år (då hon/han arbetade i Norge) kommer
hon/han enbart få en garantiersättning från Sverige. Om Norge beviljar uforepension blir den
prorataberäknad och blir inte så hög eftersom personen bara har arbetat 5 år i Norge.
Exempel 2
En person har nyligen flyttat till Norge från Sverige och blir efter en kortare tid beviljad
uforepension i Norge då personen nu är försäkrad i Norge. Personen kan få en
prorataberäknad inkomstrelaterad ersättning från Sverige. Ersättningsnivån blir då beroende
av den inkomstnivån som personen hade i Sverige inom ramtiden.
Ansvarig myndighet
60
Regler inom arbetslöshetsförsäkringen för timanställda gränsarbetare är
komplicerade
Den som är timanställd i ett nordiskt land och bor i ett annat nordiskt land har svårt att få något rättvisande
besked om hur och var han eller hon ska vara arbetslöshetsförsäkrad. Beskeden varierar beroende på vilket
land och vilken institution som lämnar svar.
Danmark: En person, der fx bor i Sverige og arbejder i Danmark, skal, så længe
pågældende er tilknyttet en dansk arbejdsgiver, være medlem af en dansk a-kasse, hvis
pågældende ønsker at være arbejdsløshedsforsikret under sit arbejde. Ved delvis eller
periodevis ledighed kan pågældende få supplerende dagpenge af den danske a-kasse, hvis
personen opfylder betingelserne herfor.
Hvornår personen er helt eller delvis/periodevis ledig afhænger af en konkret vurdering af
det kontraktretlige forhold mellem arbejdsgiver og arbejdstager. Afhængig at det konkrete
ansættelsesforhold, kan man som timeansat anses for fuldt ledig efter hver arbejdsdags
ophør, eller man kan anses som delvis/periodisk ledig, hvis der forsat er en kontraktretlig
forpligtigelse mellem arbejdsgiver og arbejstager.
Den danske a-kasse skal ved delvis/periodisk ledighed vejlede et medlem om reglerne for
supplerende dagpenge i Danmark, og ved fuld ledighed skal a-kassen vejlede at medlem
om, at personen skal omfattes af bopælslandets arbejdsløshedsforsikring, og søge om
ydelser der.
Sverige: Problem med att få korrekt och enhetlig information vid timanställning utanför
bosättningsstaten uppstår av flera anledningar.
En anledning är de administrativa svårigheter som det innebär att ofta gå in och ur
systemen för arbetslöshetsförsäkringen i de två inblandade länderna. Svenska regler för inoch utträde i arbetslöshetskassor är inte utformade för att klara stor rörlighet.
En annan anledning är olika syn mellan länderna på om personen vid arbetslöshet är att
betrakta som helt arbetslös, eller som periodvis/delvis arbetslös. Har länderna olika
uppfattning, riskerar personen att inte ha rätt till ersättning från något land.
Slutligen handlar det om rådande rättsläge i Sverige. Enligt rättspraxis har den enskilde
kvar sitt medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa tills personen utträder ur
arbetslöshetskassan eller blir utesluten, RÅ 2008 ref 90, mål nr 494-08. Detta innebär att
personer kan få rätt till inkomstrelaterad ersättning i Sverige trots att de har arbetat
oförsäkrade i ett annat EU/EES–land eller Schweiz. Problemen uppkommer oftast mellan
Sverige och Danmark, men kan komma ifråga mellan alla länder.
Beskrivningen tar inte upp de fall som handlar om arbete i två länder, eller då en person
får en kontantförmån (exempelvis arbetslöshetsersättning) i ett land och arbetar i ett
annat. För dessa situationer hänvisas till beskrivningen av gränshinder 9(B1) respektive
31(B6).
Danmark: Efter dansk lov om arbejdsløshedsforsikring m.v. skelnes der ikke mellem delvis
og periodevis ledighed. Det afgørende for vurderingen er, om personen fortsat er omfattet
af en kontrakt med arbejdsgiveren. En person er helt ledig, hvis personen har mistet
tilknytningen til virksomheden, fx fordi personen har sagt sit arbejde op eller er blevet
opsagt. Ved hjemsendelse på grund af vejrlig eller materialemangel anses personen kun
61
som helt ledig, hvis arbejdsgiveren ikke er forpligtet til at tilbyde arbejde igen, når årsagen
til hjemsendelsen ikke længere består.
Ud over en almindelig arbejdsretlig vurdering af, hvorvidt der består en kontraktretlig
forpligtelse mellem arbejdsgiver og arbejdstager, er der flere steder i regelsættet om
arbejdsløshedsforsikringen kriterier, der kan indgå i denne vurdering.
For et fuldtidsforsikret medlem, er det en betingelse for ret til dagpenge, at pågældende
står fuldt til rådighed for arbejdsmarkedet og ikke forbeholder sin arbejdskraft for en
bestemt arbejdsgiver. Der henvises til bekendtgørelse om rådighed.
Et fuldtidsforsikret medlem, der arbejder på nedsat tid, eller som er omfattet af en aftale
om arbejdsfordeling, kan under visse betingelser modtage supplerende dagpenge. Det er
bl.a. en betingelse, at medlemmet står til rådighed for overtagelse af arbejde på fuld tid
(37 timer om ugen). Der henvises til bekendtgørelse om supplerende dagpenge. I disse
situationer anses medlemmet at have en sådan fast tilknytning til sin arbejdsgiver, at
artikel 65, stk. 1, i forordning nr. 883/2004 kan finde anvendelse.
Det fremgår af bekendtgørelse om dagpengegodtgørelse for 1., 2, og 3. ledighedsdag (Gdage), at en arbejdsgiver er forpligtet til at betale G-dage til et medlem af en a-kasse, hvis
medlemmet 1) har været ansat som lønmodtager, og 2) medlemmet hjemsendes eller har
et arbejdsophør som følge af afskedigelse, ophør af opgavebestemt ansættelse, ophør af
tidsbestemt ansættelse, vikaransættelse og lignende.
Det fremår af bekendtgørelse om dagpengegodtgørelse for 1., 2, og 3. ledighedsdag (Gdage), at ved arbejdsophør forstås, at arbejdsgiver ikke længere har pligt til at betale løn,
og medlemmet ikke længere har pligt til at udføre arbejde for arbejdsgiver. Der foreligger
også et arbejdsophør, hvis arbejdsgiver og medlem er frigjort fra ansættelsesforholdet i en
periode, hvorefter ansættelsesforholdet genoptages.
I situationer, hvor et medlem ville være berettiget til G-dage fra sin tidligere arbejdsgiver,
må medlemmet anses for at være fuldt ledig, og artikel 65, stk. 2, i forordning nr.
883/2004 kan finde anvendelse.
Finland: Man bör hålla i sär två situationer enligt anställningsförhållandets bakgrund i fråga
om personer som får sysselsättning på deltid. Om det är frågan om:
1. en person som är delvis eller tidvis arbetslös och som under sin senaste verksamhet
i avlönat arbete bodde i ett annat land än den behöriga medlemsstaten, tillämpas
artikel 65.1 i EG-förordning 883/2004 eller artikel 71.1.a.i i förordning 1408/71 med
motsvarande innehåll. Detta innebär att om arbetstiden för en heltidsanställd
person har förkortats, är han eller hon enligt EG-förordningarna en delvis eller tidvis
arbetslös gränspendlare. En sådan person får arbetslöshetsförmåner enligt
lagstiftningen i sysselsättningslandet.
2. En person som blir anställd på deltid i Finland efter att arbetstiden har förkortats
(permittering) får jämkad arbetslöshetsdagpenning.
Om en person som får arbetslöshetsförmåner i bosättningslandet tar emot
deltidsanställning i ett annat land, tillämpas primärt lagstiftningen i sysselsättningslandet.
Administrativa kommissionen har emellertid givit en rekommendation U1 om tillämpning av
förordning 883/2004 (och en rekommendation Nr 18 om tillämpning av förordning
1408/71). Enligt rekommendation U1 är det önskvärt att en person som tar emot
62
deltidsarbete i något annat land fortsätter att omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet
och att arbetslöshetsförmånerna betalas enligt lagstiftningen i bosättningslandet. Detta
förutsätter att de behöriga institutionerna kommer överens om ett undantag vid
tillämpande av bestämmelserna om lagval (artikel 16.1 i förordning 883/2004, artikel 17 i
förordning 1408/71).
Island: Den som bor og arbejder i Island og bliver helt arbejdsløs er berettiget til
arbejdsløshedsydelse/dagpenge. Hovedvilkårene er at vedkommende må søge aktitvt efter
arbejde, være arbejdsfør (ikke syg) og i stand til at acceptere det arbejde som tilbydes.
Hvis den arbejdsløse får deltidsarbejde, men søger aktivt efter fuld stilling er det dog
muligt at fortsætte at modtage en del (f.eks 50%) af arbejdsløshedsdagpenge. Af praktiske
grunde er det ikke sandsynligvis eller muligt at bo i Island og arbejde deltid i et andet
(nordiskt) land og på samme tid søge aktivt efter arbejde (deltid eller fuld stilling) i Island.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) §§ 2-1 og 2-2, og
kapittel 4. I Norge blir man automatisk pliktig medlem av folketrygden dersom man er
arbeidstaker i Norge. I utgangspunktet er det ikke noe krav til minimum arbeidstid. For å
ha rett til arbeidsløshetsytelser må man ha fått redusert sin tidligere arbeidstid med minst
50 %. Det er ikke krav til at man må ha arbeidet et visst antall timer per dag/uke (men
man må ha hatt en minimumsinntekt siste år/tre siste år for å kunne få norske dagpenger).
En person som blir helt ledig fra et deltidsarbeid, vil regnes som helt ledig.
Sverige: I svensk arbetslöshetsförsäkring finns, och har funnits, situationer i vilka personer
som är anmälda som helt arbetslösa på Arbetsförmedlingen inte anses stå till
arbetsmarknadens förfogande, eller inte ha ett arbetsutbud, trots att personen inte utför
ett arbete eller är i ett anställningsförhållande. Det har t.ex. gällt så kallade ”springvikarier”
(tilkaldevikar i DK) som närsomhelst kan bli inkallade till tjänstgöring, men under
mellanliggande tid inte formellt är i ett anställningsförhållande. Det vanligaste är dock
anställda i bemanningsföretag (se gränshinder 5 (B18).
Inkomstbortfallsförsäkringen i den svenska arbetslöshetsförsäkringen vilar på medlemskap i
en arbetslöshetskassa. Utträden ur svenska arbetslöshetskassor kan enligt svensk
lagstiftning ske vilken dag som helst i månaden, 40 § lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor (LAK). Inträden kan dock endast ske vid månadsskiften, 34 § LAK. I
och med att arbetslöshetsförsäkringen omfattas av förordning 883/2004 och dess
bestämmelser om tillämplig lagstiftning, borde inte en person vara medlem i och betala till
en svensk arbetslöshetskassa under arbete i annat land, eftersom svensk lagstiftning då
inte är tillämplig. Arbetslandets arbetslöshetsförsäkring ska gälla.
Till följd av rådande praxis i Sverige, kan dock den som behåller sitt medlemskap i en
svensk arbetslöshetskassa under arbete utomlands bli berättigad till inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning, trots att personen under arbetet omfattades av annat lands
lagstiftning, och inte var arbetslöshetsförsäkrad där.
Forordning 1408/71 Art. 71 regulerer spørsmålet om hvilket land som skal utbetale
arbeidsløshetsytelser. Forordningen skiller mellom situasjoner der personen blir helt ledig
eller delvis ledig. Det fremgår af artikel 65, stk. 1-2, i forordning nr. 883/2004, at en
delvis/periodisk ledighed grænsegænger omfattes af arbejdsløshedsforsikringen i
arbejdslandet, mens en fuldtidsledig grænsegænger omfattes af arbejdsløshedsforsikringen
i bopælslandet. Hvorvidt der er tale om fuld eller delvis/periodisk ledighed, afgøres af om
der er en kontraktretlig forpligtigelse mellem arbejdsgiver og arbejdstager og ikke af
varigheden af ledighedsperioder (senest fastslået i afgørelse U3 fra Den Administrative
Kommission af 12. juni 2009).
63
EU-förordningarnas lagvalsregler anger vilket lands lagstiftning som är tillämplig. Normalt
gäller att när man arbetar i ett land, är det landets lagstiftning tillämplig. I normalfallet
ansöker man även om förmåner enligt bestämmelserna i det landets lagstiftning.
För den som under sin anställning varit omfattad av ett annat lands lagstiftning än
bosättningslandets finns särskilda bestämmelser som reglerar enligt vilket lands lagstiftning
arbetslöshetsförmånerna ska utges. Det som avgör enligt vilket lands lagstiftning
förmånerna ska utges är om personen är helt eller delvis arbetslös. I vissa fall kan det råda
olika uppfattningar om en gränsarbetare är att betrakta som helt arbetslös, eller
delvis/periodvis arbetslös.
En helt arbetslös gränsarbetare ska få förmåner från sitt bosättningsland. En delvis eller
periodvis arbetslös gränsarbetare ska istället få förmåner från det land i vilket han har ett
arbete som han är delvis eller periodvis arbetslös ifrån.
Frågan om hur man bäst definierar delvis eller periodvis arbetslös har varit uppe till
prövning i EG-domstolen (de Laat, C-444/98). Domen tydliggjorde ett behov av ett
förtydligande kring vem som är att anse som delvis eller periodvis arbetslös. Detta
medförde att den Administrativa Kommissionen (AK) meddelade beslut nr. 205 av den 17
oktober 2005. Beslutet har, i samband med ikraftträdandet av förordning 883/2004, lett till
ett nytt AK- beslut U3. Även om detta beslut tydliggjorde vilka sakförhållanden avgörandet
ska grunda sig på, kan AK-beslutet i sig vara föremål för olika tolkningar i olika
medlemsstater, då skrivningen inte är helt klargörande: ”fastställandet av arbetslöshetens
art – dvs. hel eller partiell arbetslöshet – grundas på ett konstaterande huruvida det
fortfarande finns eller helt saknas en avtalsenlig anknytning till anställning mellan parterna.
Även när länderna är eniga om enligt vilket lands lagstiftning en person ska få
arbetslöshetsersättning, kan administrationen i dessa ärenden vara mycket krånglig, både
för den enskilde och för inblandade institutioner.
Om personen är att betrakta som delvis eller periodvis arbetslös, är det förhållandevis
enkelt, för då fortsätter personen att omfattas av lagstiftningen, och därmed
arbetslöshetsförsäkringen, i det land personen är anställd.
Om personen är att
ersättningsrätten istället
arbetslöshetskassa, som
försäkringshistorik måste
betrakta som helt arbetslös mellan arbetstillfällena, ska
prövas av institutionen i bosättningslandet. I Sverige är det en
vanligen även måste pröva rätten till medlemskap. Intyg över
utväxlas.
Om personen har många på varandra följande kortare heltidsarbeten, och däremellan är
helt arbetslös, ska personen alltså gå ut och in i system som inte är anpassade för den
sortens rörlighet på arbetsmarknaden.
För en redogörelse av vad som blir konsekvensen om personen däremot är anställd på
deltid, alternativt timanställd, och kombinerar detta med arbetslöshetsersättning (eller
annan kontantförmån) i bosättningslandet, se gränshinder 31.
Gäller det samtidigt deltidsarbete i två länder, se gränshinder 9 (B1).
64
Information
Ansvarig myndighet
65
Gränshinder nr 17 (slutrapport nr A1):
Hemsändande av nordiska medborgare som söker socialt bistånd
Nordiska medborgare i behov av socialt bistånd har i vissa fall hemsänts från ett annat nordiskt land trots
viss anknytning till boendelandet. Enligt den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster
ska nordiska medborgare i princip inte hemsändas p.g.a. sitt behov av socialt bistånd.
Danmark: Bemærkning (ved Justitsministeriet, Danmark): Indledningsvis bemærkes, at
den danske praksis for hjemsendelse af nordiske statsborgere, i tilfælde hvor de
pågældende får behov for vedvarende offentlig hjælp og har haft lovligt ophold i mindre
end tre år, ikke anses for en grænsehindring som det forstås i regi af det nordiske
samarbejde.
Der er i nyere tid kun sket hjemsendelse i få tilfælde.
I perioden fra august 2009-oktober 2011 er 14 afgørelser om hjemsendelse i 1. instans
blevet påklaget til 2. instans (tidligere Integrationsministeriet, nu Justitsministeriet). Pr. 26.
oktober 2011 var status, at 6 afgørelser blev stadfæstet, hvoraf 2 blev stadfæstet efter
klagerne var udrejst af Danmark. 2 sager blev hjemvist til fornyet behandling og 5 blev
omgjort, mens en sag fortsat var under behandling.
Fra 1998 til 2002 blev der truffet 100 afgørelser og fra 2004 til september 2007 blev der
truffet 33 afgørelser, mens der i 2010 og 2011 (til og med september) blev truffet
henholdsvis 7 og 1 afgørelser om hjemsendelse. Der foreligger ikke tal for perioden 2002–
2004.
Nordiske borgere, der hjemsendes efter denne praksis, vil kunne genindrejse og tage
ophold i Danmark på ny, såfremt de opfylder betingelserne herfor.
Den danske praksis er i fuld overensstemmelse med den nordiske konvention om social
bistand og sociale tjenester af 1994.
Danmark: Det fremgår af lov om aktiv socialpolitik § 3, stk. 4, at hvis en nordisk
statsborger (en statsborger i en EU/EØS-medlemsstat), der ikke er berettiget til ophold
efter fællesskabsretlige regler, får behov for vedvarende hjælp, afgør Udlændingeservice
(nu Udlændingestyrelsen), om den pågældende skal hjemsendes. Hjælp til forsørgelse
anses for vedvarende, hvis den er ydet i mere end ½ år eller må påregnes at ville vare i
mere end ½ år, jf. lov om aktiv socialpolitik § 3, stk. 3.
Iflg. § 3, stk. 5, i loven sker der ikke hjemsendelse af personer, der er omfattet af den
nordiske konvention om social bistand og sociale tjenester, hvis de lovligt har boet her i
landet i mere end de sidste 3 år.
Ved afgørelse om hjemsendelse tages der hensyn til hjemsendelsens konsekvens for
vedkommende, herunder på baggrund af vedkommendes familieforhold eller øvrige
tilknytning til Danmark, varighed af ophold i Danmark, helbredsmæssige forhold, mv. jf. §
3, stk. 6, i lov om aktiv socialpolitik.
Nordiske statsborgere, som er omfattet af EU/EØS-reglerne om fri bevægelighed, kan ikke
hjemsendes. Udlændingemyndighederne foretager i hver enkel sag en konkret vurdering
af, hvorvidt pågældende af omfattet af EU/EØS-reglerne om fri bevægelighed.
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 17/A1
66
Finland: Enligt 169 § i utlänningslagen kan en medborgare i Danmark, Island, Norge eller
Sverige avvisas eller utvisas från Finland endast om han eller hon anses äventyra allmän
ordning, allmän säkerhet, eller folkhälsan. Om vistelsen i Finland har varat i mer än fem år
kan han eller hon utvisas endast av allvarliga skäl i anknytning till allmän ordning eller
allmän säkerhet och om vistelsen varat i mer än tio år, endast av tvingande skäl i
anknytning till allmän säkerhet.
Island: Nordisk konvention om social bistand og sociale tjenester, artikel 7. Island har ikke
praktiseret at hjemsende nordiske borgere p.g.a. behov for social hjælp eller bistand.
Norge: Sosialkonvensjonens artikkel 7 oppfattes i praksis å sette hinder for hjemsendelse
av nordiske borgere som søker sosialhjelp, selv om de har kort oppholdstid i Norge. Retten
til å bosette seg der man ønsker i Norden veier tungt. Tilknytningskravene i artikkel 7 er
svake, og treårsgrensen tolkes som en absolutt yttergrense uavhengig av andre kriterier
for tilknytning, ikke som et eget moment ved vurderingen av tilknytning.
Danmark:Det følger direkte af Nordisk Konvention af 14. juni 1994 om social bistand og
sociale tjenester artikel 7, at det er muligt at hjemsende en nordisk statsborger på grund af
vedkommendes behov for social bistand, medmindre vedkommende har haft lovligt ophold
i landet i de sidste 3 år, og såfremt hans familieforhold, tilknytning til bopælslandet eller
omstændighederne i øvrigt ikke taler for at han bør forblive dér.
Højesteret har ved dom af 31. maj 2001 (U.2001.1875H), tilsluttet sig lovligheden af
hjemsendelse af en nordisk statsborger; en islænding, efter dagældende bistandslovs § 4,
stk. 1.
Hvilke hensyn er væsentlige for indretningen af den retstilstand, som medfører
grænsehindringen?
Danmark: De danske regler skal sikre det danske sociale system mod udnyttelse.
Information
Nordiska ministerrådets sekretariat: Kirsten Ketscher, der er professor i socialret på
Københavns Universitet har på uppdrag av Nordiska Rådet udarbejdet vedlagte papir om
hjemsendelse af nordiske borgere. Se bilaga 5.
Ansvarlig myndighed/forfatter
Danmark: Justitsministeriet
Finland: Social- och Hälsovårdsministeriet
Island: Indenrigsministeriet og velfærdsministeriet
Sverige: Socialdeparementet
67
Gränshinder nr 19A (slutrapport nr B4):
Sygeforsikring for finske studerende
Finske studerende, som studerer i et andet nordiskt land får ikke ydelser fra Finland ved længere sygdom.
Danmark: Finska studerande, som är folkbokförda i Danmark, är sjukförsäkrade i DK och
får hälsovård. Finska studerande ska ha en arbetsmarknadsanknytning som uppfyller
anställningskravet för att få sjukdagspenning från DK.
Finland: I förordning 1408/71 finns det inga bestämmelser för icke-förvärvsaktiva personer
så som studerande. Försäkringstillhörigheten bestämdes då enbart enligt nationell
lagstiftning, med undantag av Nordiska konventionen om social trygghet. Enligt artikel 1
punkt 5 i den nuvarande Nordiska konventionen ska man tillämpa folkbokföringslandets
lagstiftning på icke-förvärvsaktiva personer inklusive studerande. Detta betyder, att man
har en bestämmelse om tillämplig lagstiftning för icke-förvärsaktiva i nordiska
konventionen.
När det var frågan om studerande som flyttar från och till nordiska länder fastställde man
den tillämpliga lagstiftningen på basis av folkbokföringen. Finland hade då en annan praxis
gentemot nordiska länder än i fråga om övriga världen. Enligt finsk nationell lagstiftning är
det nämligen möjligt att förbli försäkrad i Finland även om man studerar utomlands ända
upp till tio år och när en person kommer till Finland enbart för att studera anser man inte
att personen har flyttat till Finland stadigvarande. Men när Finland tillämpade Nordiska
konventionen hade dess regler prioritet i förhållande till den nationella lagstiftningen och
folkbokföringen avgjorde vilken lagstiftning som var tillämplig för studerande. När t.ex. en
finsk studerande flyttade till Sverige för att studera för ett år, folkbokfördes personen i
Sverige och då var personen även omfattad av svensk lagstiftning i sen helhet. Detta
betydde i praktiken att om personen blev sjuk, kunde hon/han inte få sjukdagpenning från
Finland, eftersom finsk lagstiftning som omfattas av förordning 1408/71 inte var tillämpbar
på henne/honom.
Island: De som er bosat i Island falder under den islandske socialforsikring, med mindre
andet fölger af konventions/EÖS reglerne. Særskildte krav må dog være opfylt for ret til
enkelte ydelser. Da der er 6 måneders karenstid i Island følge loven om sygeforsikring
bruges blankett E104 vanligvis således ad den som flytter til Island bliver straks
sygeforsikret (se ogsa administrativ aftale til den nuvarande Nordiska konventionen). Det
gælder også studerende. De som er sygeforsikred i Island og er studerende (studier
mindst 75%) kan være berettiget til sygedagpenge hvis de bliver arbejdsufør i den grad at
det fører til forsinkelse af uddannelsen. Ansøgninger fra udlandske studerende bliver
behandlet på samme måde som ansøgninger fra islandske studerende. Der er ikke krav om
eller tilknytning til uddannelsesstøtte. Studenter kan også ha ret til födselsydelser som
bygger pa bosætning.
Norge: Etter norsk lovgivning er studenter pliktige medlemmer i folketrygden dersom
vedkommende er norsk statsborger og studerer i utlandet med lån eller stipend fra Statens
lånekasse for utdanning, jf. lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) §
2-5 bokstav i). Studenter uten lån/stipend har etter søknad rett til medlemskap i
folketrygden når de studerer ved universitet eller høyskole i utlandet dersom
vedkommende har vært medlem i folketrygden minst tre av de siste fem kalenderårene før
søknadstidspunktet og har nær tilknytning til det norske samfunnet (folketrygdloven § 2-8
første ledd bokstav b) og tredje ledd).
ARBETSMATERIAL - Gränshinder 19A/B4
68
Studenter fra andre nordiske land som blir folkeregistrert i Norge, blir automatisk
medlemmer i folketrygden i likhet med andre bosatte i Norge. I utgangspunktet vil en
student ha rett til alle folketrygdens ytelser, men må i likhet med alle andre fylle de
særskilte vilkår som må være oppfylt for å få rett til den enkelte ytelse. For eksempel må
vedkommende ha hatt inntekt av en viss størrelse for å få utbetalt sykepenger fra
folketrygden. Ingen av ytelsene fra folketrygden setter som vilkår at en person må ha
norsk studiefinansiering.
Sverige: Enligt svensk rätt, 5 kap. 7 och 8 § socialförsäkringsbalken (SFB), ska en person
som kommer till Sverige för att studera normalt inte anses bosatt i Sverige. (Detta gäller
dock inte den som har utbildningsbidrag för doktorander). Medföljande familjemedlem
anses inte heller bosatt här. Detta innebär att personen inte har rätt till förmåner som
grundas på bosättning, t.ex. barnbidrag och bostadsbidrag. Omvänt ska en i Sverige bosatt
person som lämnar landet för att studera i ett annat land på en utbildning som ger rätt till
studiestöd (och dennes familjemedlemmar) anses bosatt i Sverige under studietiden.
Huruvida studenten rent faktiskt får studiestöd är inte avgörande för regelns tillämpning.
En person från ett annat nordiskt land som kommer till Sverige enbart för att studera har
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL) rätt till sjukvård i Sverige för svensk
patientavgift om han eller hon är folkbokförd i Sverige.
Den som efter inflyttning under sin normala livsföring kan antas komma att regelmässigt
tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i Sverige under minst ett år ska
folkbokföras här. Detta framgår av 3 § folkbokföringslagen (1991:481).
Om en student från ett annat nordiskt land har för avsikt bosätta sig i Sverige kan
studenten, som inte behöver uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att vistas här, trots
begränsningen i 5 kap. 7-8 § SFB, i ett enskilt fall, ändå anses bosatt i Sverige. En sådan
bedömning får göras från fall till fall. Som nämnts ovan har en student från ett annat
nordiskt land i regel rätt till sjukvård i Sverige.
Finland: Tillämplig lagstiftning enligt 1408/71 eller 883/2004 har betydelse enbart i fråga
om förmåner som omfattas av förordningarna. Studerande får ofta studiestöd från Finland
oavsett om finsk social försäkringslagstiftning är tillämplig enligt förordning 1408/71 eller
883/2004. Studiestöd omfattas inte av 1408/71 eller 883/2004. I de övriga nordiska
länderna är studerandes rätt till ersättning under sjukperiod ofta anknuten till det att
personen får studiestöd från landet i fråga. Finska studerande som fick studiestöd från
Finland uppfyllde inte detta krav. Detta utgjorde då ett gränshinder för den enskilda
individen.
Problemet är inte aktuellt i förhållande till Sverige och Danmark efter att förordningarna
883/2004 och 987/2009 trädde i kraft den 1 maj 2010. I de nya förordningarna finns
bestämmelser om tillämplig lagstifting även för icke-förvärvsaktiva personer inklusive
studerande. Eftersom förordningarna innehåller bestämmelser om detta kan man inte
tillämpa Nordiska konventionens bestämmelser om tillämplig lagstiftning för icke-aktiva,
eftersom EU-förordningarna har prioritet över bilaterala överenskommelser mellan
medlemsstater. Enligt artikel 11.3.e i förordning 883/2004 tillämpas bosättningslandets
lagstiftning på icke-förvärvsaktiva personer. Bosättning avgörs primärt enligt nationell
lagstiftning. Detta klargörs i recital 17a i preambeln för förordning 883/2004. När två eller
flera medlemsstaters institutioner har skilda uppfattningar om fastställande av bosättning
ska dessa institutioner enligt artikel 11 i förordning 987/2009 i samförstånd fastställa var
personen har sina huvudsakliga intressen. Bedömningen ska göras med hjälp av listan i
artikel 11 i förordning 987/2009. I artikel 11.1.b.iv anges att "när det gäller studerande,
69
deras inkomstskälla". I Finland har man tolkat de nya förordningarna på så sätt att när det
är fråga om studerande ska tillämplig lagstiftning huvudsakligen avgöras enligt nationell
lagstiftning. Finland anser att frasen "när det gäller studerande, deras inkomstkälla" kan
tolkas så att den hänvisar bl.a. till studiestöd. Detta skulle då i praktiken betyda att en
person som får studiestöd från Finland och flyttar till ett nordiskt land för att studera kan
förbli försäkrad i Finland upp till tio år enligt finsk nationell lagstiftning. Då får personen
även sjukförmåner från Finland om hon/han insjuknar och uppfyller kraven i finsk nationell
lagstiftning. När Norge och Island börjar tillämpa förordningarna 883/2004 och 987/2009
elimineras problemet även i förhållande till dessa länder.
Island: Den juridiska situationen mellan Island och andra nordiska land har inte förändrats.
Där gäller fortfarande förordning 1408/71 och den nordiska konventionen. Enligt artikel 1 i
den nuvarande Nordiska konvention skal folkbokföringslandets lagstiftning tillämpas på
icke-förvärvsaktiva personer, inklusive studerande. När studerande flyttar från och till
nordiska länder fastställes den tillämpliga lagstiftningen på basis av folkbokföringen.
Sverige har nu ändrat detta og problemer har uppstått för isländska studerande i Sverige.
Studerende som folkbokföres i Sverige får brev fra Försäkringskassan om at de inte er
försäkrat i Sverige. Ingen information gives om hvad dette indebærer for den enkelte med
hensyn til sjukförsäkring, lægehjælp, medicin etc. Da de er inte folkbokförda eller bosatta i
Island er de inte anset som sjukförsäkrad i Island.
Norge: Selv om studenter er omfattet av personkretsen i forordning 1408/71 (art 1) etter
endring ved forordning 307/1999, inneholder ikke forordningen spesielle lovvalgsregler for
studenter eller ikke-yrkesaktive. I forbindelse med innlemmelsen av forordning 307/1999 i
EØS-avtalen (EØS-komiteens beslutning nr. 8/2000 som trådte i kraft 5. februar 2000), ble
bl.a. følgende endring i tilpasning t) under Norge tilføyd ved artikkel 1 nr 3 i beslutningen:
4. Personer som er trygdet i Norge og omfattet av denne forordning, og som mottar lån
eller stipend fra Statens lånekasse for utdanning og begynner å studere i en annen stat der
denne forordning får anvendelse, er dekket av den norske folketrygden. Med hensyn til
studier i Danmark, Finland, Island og Sverige må studenten også være oppført i det norske
folkeregisteret. Studentens trygdedekning er uavhengig av studienes varighet. En student
som tar arbeid i en annen stat der denne forordning får anvendelse, mister sin
trygdedekning.
Sverige: Mellan Sverige och Finland tillämpas förordning 883/2004. För studenter som
kommer från Finland för att studera finns lagvalsregler i förordning 883/2004. Enligt art.
11.3 e) i nämnda förordning ska studenter omfattas av det landets lagstiftning där de är
bosatta. Med bosättning menas enligt förordningen stadigvarande bosättning. Enligt skäl
17a i förordningen bör dock villkoren för anslutningen till ett nationellt
socialförsäkringssystem och för rätt till förmåner fastställas i nationell rätt, även om EUrätten ska beaktas vid utformningen av dessa villkor. Förordning 987/2009 anger i art. 11
vissa kriterier för fastställande av bosättningsort om flera medlemsstaters institutioner har
skilda uppfattningar om var en person är bosatt.
Ansvarig myndighet
Danmark: Ministeriet for Sundhed og Forebyggelse
Sverige: Socialdeparementet
70
Gränshinder 19B (slutrapport nr B2):
Nordiska studerandes socialförsäkring i Sverige
När det gäller rätten att bli socialförsäkrad i Sverige och registrerad hos Försäkringskassan så är det inte
alltid möjligt för studerande från övriga nordiska länder. Det beror det på vad studenten gjorde i sitt hemland
innan han flyttade till Sverige och om det var före eller efter den 1 maj 2010 då vi fick en ny EU-förordning
(883/04).18
Om studenten flyttade till Sverige före den 1 maj 2010 och inte tidigare har arbetat i
hemlandet innan han/hon flyttade till Sverige, kan han/hon bli socialförsäkrad i Sverige i
enlighet med Nordiska konventionen. Han/hon kan då i vissa fall ha rätt till
ydelser/förmåner.
Om studenten däremot har arbetat i hemlandet innan han/hon flyttade till Sverige före den
1 maj 2010 eller om han/hon flyttade till Sverige efter den 1 maj kan han/hon i regel inte
anses bosatt i Sverige. I förstnämnda fallet tillämpar Sverige förordning 1408/71 och då
denna inte inte innhåller lagvalsregler för icke-förvärvsaktiva, tillämpar Försäkringskassan
5 kap7 § socialförsäkringsbalken som säger att den som kommer till Sverige för studier i
regel inte anses bosatt i Sverige. I det andra fallet ska förordning 883/2004 tillämpas mot
Danmark och Finland. Denna förordning innehåller lagvalsbestämmelser även för ickeförvärvsaktiva, som studenter. Förordningen hänvisar dock till nationell rätt när det gäller
villkoren för anslutning till ett nationell rätt försäkringssystem.
I art. 11.1 b i tillämpningsförordningen 987/2009 beskrivs vilka faktorer som man ska ta
hänsyn till vid fastställande av bosättning om medlemsstaternas institutioner har skilda
uppfattningar om det. För studerandes del anges att "deras inkomstkälla" kan vara en
viktig faktor. Om den studerande får studiemedel från hemlandet anser Försäkringskassan
att detta är en indikation på att han eller hon har störst anknytning dit.
Eftersom länderna är oeniga om tolkningen så innebär det att de studerande i praxis står
delvis utan socialförsäkringsskydd. Det är ohållbart.
Finland: I förordning 1408/71 finns det inga bestämmelser för icke-förvärvsaktiva personer
så som studerande. Försäkringstillhörigheten bestämdes då enbart enligt nationell
lagstiftning, med undantag av Nordiska konventionen om social trygghet. Enligt artikel 1
punkt 5 i den nuvarande Nordiska konventionen ska man tillämpa folkbokföringslandets
lagstiftning på icke-förvärvsaktiva personer inklusive studerande. Detta betyder, att man
har en bestämmelse om tillämplig lagstiftning för icke-förvärsaktiva i nordiska
konventionen.
Island: Enligt islandsk nationell lagstiftning är islandska studerende utomlands forsat
folkbokförd i Island och förblir försäkrad i Island. Dette gäller dog ikke for studerende i
andra nordiska land som folkbokföres der. De er inte längre forsäkrad i Island.
Sverige: En student som kommer till Sverige från Island eller Norge och som inte är eller
har varit anställd eller egenföretagare enligt förordning 1408/71 ska enligt artiklarna 1.1.6
och 5.1 i Nordiska konventionen om social trygghet omfattas av lagstiftningen i det land
där de är folkbokförda.
Vilka som ses som anställda eller egenföretagare enligt förordning 1408/71 definieras i
dess artikel 1. Innebörden är att den som är försäkrad mot en eller flera av de risker som
förordningen omfattar ska anses som anställd respektive egenföretagare. Det räcker med
18
Ingress är ändrad i förhållande till slutrapport
71
en mycket svag koppling till förvärvsarbete för att förordning 1408/71 ska bli tillämplig. I
stort sett alla som på ett eller annat sätt omfattas eller någon gång har omfattats av ett
medlemslands nationella socialförsäkringssystem och kan identifieras som anställd eller
egenföretagare omfattas av förordningen. Det medför att i stort sett alla som någon gång i
sitt liv har förvärvsarbetat i ett medlemsland och är medborgare i ett medlemsland
omfattas.
Nordiska konventionen omfattar personer som omfattas av förordning 1408/71, personer
som inte omfattas av förordningen men som är eller har varit omfattade av ett nordiskt
lands lagstiftning samt familjemedlemmarna och efterlevande som härleder rättigheter från
sistnämnda grupp.
På en studerande som är eller har varit anställd eller egenföretagare enligt förordningen
ska bosättningslandets lagstiftning tillämpas om försäkringen upphört i det tidigare
arbetslandet. Det innebär i sin tur att sistnämnda person som kommer hit endast för att
studera och inte avser att bosätta sig i Sverige, enligt nationell svensk rätt inte kan anses
bosatt i Sverige. Det innebär att dessa personer inte är försäkrade för bosättningsbaserade
förmåner i Sverige, t.ex. barnbidrag och bostadsbidrag. Denna person anses normalt inte
heller bosatt i Norge eller Island.
Förordning 883/2004 innehåller däremot lagvalsbestämmelser även för icke-förvärvsaktiva
som studenter. Enligt artikel 11.3 e) i nämnda förordning ska studenter omfattas av det
landets lagstiftning där de är bosatta. Med bosättning menas enligt förordningen
stadigvarande bosättning. Enligt skäl 17a i förordningen bör dock villkoren för anslutningen
till ett nationellt socialförsäkringssystem och för rätt till förmåner fastställas i nationell rätt,
även om EU-rätten ska beaktas vid utformningen av dessa villkor.
Danmark: Enhver person, der har bopæl i Danmark (dvs. er tilmeldt folkeregistret), har ret
til alle offentlige sundhedsydelser i Danmark, jf. den danske sundhedslov. Der eksisterer
ikke en særlig sygesikringsordning for studerende. Studerende, der flytter fra Danmark, er
derfor ikke længere dansk sygesikret, medmindre andet følger internationale regler.
Finland: När det var frågan om studerande som flyttar från och till nordiska länder
fastställde man den tillämpliga lagstiftningen på basis av folkbokföringen. Finland hade då
en annan praxis gentemot nordiska länder än i fråga om övriga världen. Enligt finsk
nationell lagstiftning är det nämligen möjligt att förbli försäkrad i Finland även om man
studerar utomlands ända upp till tio år och när en person kommer till Finland enbart för att
studera anser man inte att personen har flyttat till Finland stadigvarande. Men när Finland
tillämpade Nordiska konventionen hade dess regler prioritet i förhållande till den nationella
lagstiftningen och folkbokföringen avgjorde vilken lagstiftning som var tillämplig för
studerande. När t.ex. en finsk studerande flyttade till Sverige för att studera för ett år,
folkbokfördes personen i Sverige och då var personen även omfattad av svensk lagstiftning
i sen helhet. Detta betydde i praktiken att om personen blev sjuk, kunde hon/han inte få
sjukdagpenning från Finland, eftersom finsk lagstiftning som omfattas av förordning
1408/71 inte var tillämpbar på henne/honom.
Island: Enligt islandsk nationell lagstiftning är islandska studerende utomlands forsat
folkbokförd i Island och förblir försäkrad i Island. Dette gäller dog ikke for studerende i
andra nordiska land som folkbokföres der. De er inte länger forsäkrad i Island efter
national lovgivning da de er ikke længer er registrerede som bosat i Island i folkeregistret.
72
De som er bosat i Island falder under den islandske socialforsikring, med mindre andet
fölger af konventions/EÖS reglerne. Særskilte krav må dog være opfylt for ret til enkelte
ydelser.
Sverige: Enligt 5 kap. 7 och 8 § socialförsäkringsbalken (SFB) ska en person som kommer
till Sverige för att studera normalt inte anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller
medföljande familjemedlem. Omvänt ska en student från Sverige som lämnar Sverige för
att studera i ett annat land på en studiestödsberättigad utbildning (och dennes
familjemedlemmar) anses bosatt i Sverige under studietiden.
Om en person som är eller har varit anställd eller egenföretagare enligt förordning 1408/71
har för avsikt bosätta sig i Sverige kan den nordiska medborgaren, som inte behöver
uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att vistas här, trots begränsningen i 5 kap. 7-8 §
SFB, i ett enskilt fall, ändå anses bosatt i Sverige. En sådan bedömning får göras från fall
till fall.
Danmark: Studerende, der bor i Danmark (dvs. er tilmeldt folkeregistret), men som skal
studere i et andet EU-/EØS-land/Schweiz i indtil 1 år, anses fortsat som værende bosat i
Danmark og dermed på ”midlertidigt ophold” i et andet land. Den studerende er således
fortsat dansk sygesikret og har ret til medicinsk nødvendige sundhedsydelser under
studieopholdet i udlandet principielt til udgift for Danmark, jf. artikel 22 i EF-forordning
1408/71 nu artikel 19 i EF-forordning 883/04. Dette gælder, uanset om den studerende
bliver frameldt det danske folkeregister, og uanset om den studerende bliver folkeregistret
med bopæl i et andet land (også et andet nordisk land).
Studerende, der bor i Danmark (dvs. er tilmeldt folkeregistret) men som skal studere i et
andet EU-/EØS-land/Schweiz i mere end 1 år, betragtes ikke længere som værende bosat i
Danmark, og den studerende kan derfor ikke forblive tilknyttet den danske sygesikring.
Studerende, der flytter fra Danmark til et andet nordisk land, forbliver imidlertid tilmeldt
det danske folkeregister og bevarer tilknytningen til det danske sygesikring, indtil den
pågældende bliver folkeregistreret i et andet nordisk land, jf. den nordiske aftale om
folkeregistrering og ”bopælskriteriet” i den danske sundhedslov. En studerende, der skal bo
længere end 1 år i et andet EU-land, anses for at skifte bopælsland og etablere bopæl i
studielandet. Hvis der opstår tvivl mellem 2 lande om, hvor denne studerende er bosat,
anvendes de vejledende elementer for fastsættelse af bopæl, som fastlagt i artikel 11 i EUforordning 987/09.
Studerende, der flytter til Danmark (dvs. bliver tilmeldt folkeregistret), har ret til alle
offentlige sundhedsydelser i Danmark. Ved registrering af tilflytning kan kommunen
efterspørge oplysning om, hvorvidt den studerende fortsat er ”sygesikret” i sit hjemland, og
i så fald registrere data for den studerendes hjemlandske sygesikring til brug for
opkrævning af evt. udgifter til sundhedsydelser, som den pågældende måtte modtage i
Danmark, dvs. data fra den studerendes blå EU-sygesikringskort eller fra en EU-blanket.
Hvis den studerende fortsat er ”sygesikret” i sit hjemland, anses den studerende ikke for
dansk sygesikret og dermed berettiget til et blåt EU-sygesikringskort fra Danmark, jf.
lovvalgsreglerne i EU-forordning 883/04. Hvis denne studerende ikke forbliver ”sygesikret” i
sit hjemland, anses den studerende som omfattet af den danske sundhedslov, som dansk
sygesikret og dermed berettiget til et blåt EU-sygesikringskort fra Danmark, jf. den
gældende tolkning af EU-forordningens ligebehandlingsregler.
Det bemærkes, at studerende, der flytter fra Danmark til udlandet for at studere i mere
end 1 år, kan bevare tilknytningen til den danske sygesikring, i det omfang den studerende
kan sikres under de særlige regler i EF-forordningerne om ”medforsikring af
73
familiemedlemmer” til dansk sygesikrede forældre, jf. artikel 19 i EF-forordning 1408/71 og
artikel 17 i EF-forordning 883/04. Disse regler vil dog typisk ikke være relevante ved
flytning mellem de nordiske lande.
Finland: Tillämplig lagstiftning enligt 1408/71 eller 883/2004 har betydelse enbart i fråga
om förmåner som omfattas av förordningarna. Studerande får ofta studiestöd från Finland
oavsett om finsk social försäkringslagstiftning är tillämplig enligt förordning 1408/71 eller
883/2004. Studiestöd omfattas inte av 1408/71 eller 883/2004. I de övriga nordiska
länderna är studerandes rätt till ersättning under sjukperiod ofta anknuten till det att
personen får studiestöd från landet i fråga. Finska studerande som fick studiestöd från
Finland uppfyllde inte detta krav. Detta utgjorde då ett gränshinder för den enskilda
individen.
Problemet är inte aktuellt i förhållande till Sverige och Danmark efter att förordningarna
883/2004 och 987/2009 trädde i kraft den 1 maj 2010. I de nya förordningarna finns
bestämmelser om tillämplig lagstifting även för icke-förvärvsaktiva personer inklusive
studerande. Eftersom förordningarna innehåller bestämmelser om detta kan man inte
tillämpa Nordiska konventionens bestämmelser om tillämplig lagstiftning för icke-aktiva,
eftersom EU-förordningarna har prioritet över bilaterala överenskommelser mellan
medlemsstater. Enligt artikel 11.3.e i förordning 883/2004 tillämpas bosättningslandets
lagstiftning på icke-förvärvsaktiva personer. Bosättning avgörs primärt enligt nationell
lagstiftning. Detta klargörs i recital 17a i preambeln för förordning 883/2004. När två eller
flera medlemsstaters institutioner har skilda uppfattningar om fastställande av bosättning
ska dessa institutioner enligt artikel 11 i förordning 987/2009 i samförstånd fastställa var
artikel 11 i förordning 987/2009. I artikel 11.1.b.iv anges att "när det gäller studerande,
deras inkomstskälla". I Finland har man tolkat de nya förordningarna på så sätt att när det
är fråga om studerande ska tillämplig lagstiftning huvudsakligen avgöras enligt nationell
lagstiftning. Finland anser att frasen "när det gäller studerande, deras inkomstkälla" kan
tolkas så att den hänvisar bl.a. till studiestöd. Detta skulle då i praktiken betyda att en
person som får studiestöd från Finland och flyttar till ett nordiskt land för att studera kan
förbli försäkrad i Finland upp till tio år enligt finsk nationell lagstiftning. Då får personen
även sjukförmåner från Finland om hon/han insjuknar och uppfyller kraven i finsk nationell
lagstiftning. När Norge och Island börjar tillämpa förordningarna 883/2004 och 987/2009
elimineras problemet även i förhållande till dessa länder.
Island: Den juridiska situationen mellan Island och andra nordiska land har inte förändrats.
Där gäller fortfarande förordning 1408/71 och den nordiska konventionen. Enligt artikel 1 i
den nuvarande Nordiska konvention skal folkbokföringslandets lagstiftning tillämpas på
icke-förvärvsaktiva personer, inklusive studerande. När studerande flyttar från och till
nordiska länder fastställes den tillämpliga lagstiftningen på basis av folkbokföringen.
Island har også en tilföjelse under t) i vedlæg VI til 1408/71 under ZA, Island, pkt. 3 hvor
det fremkommer at personer som er bosatt og folkeregistreret i Island og som tager op
studier i andre land er fortsat forsikret så længe de er folkeregistreret i Island. Blir de
folkeregistreret i andre nordiske land ophörer forsikringen. Dette er i overensstemmelse
med art. 1 i den Nordiske konventionen.
Det som beskrives ovan om gränshinderet, d.v.s. at hvis studenten arbetade i hemlandet
innan han/hon flyttade till Sverige kan han som reglel inte anses som bosat i Sverige er
ikke den tolkning eller praxis som de nordiske lande har været overens om og følgt. Inom
Norden har det været praxis att studerande har varit berättigade till bosättningslandets
sociala (bosättningsbaserede) förmåner om de är folkbokförda der. En ikke-aktiv person
kan også være en studerende.
74
Efter at forordning no 883/2004 har trædet ikraft for Island omfattas både ickeförvärvsaktive og bosatta. Af beskrivelsen af gränshinderet ovan fremkommer at
Försäkringskassan tillämpar også denne regel efter 1. maj, d.v.s. efter at forordning no
883/2004 har træded ikraft for Sverige men den har ikke trædet ikraft for Island.
I forordning 883/2004 er lagvalsregler för icke-aktive personer, inklusiv studerande. Der
foreligger nu et udkast til en ny nordisk konvention som skal træde ikraft mellem de
nordiske lande fra samme tidspunkt og forordning 883/2004 bliver tillämplig for alle
nordiske land. Da gælder ikke længer den (nuværende) Nordisk konvention og de særskilte
lovvalgsregler for ikke-aktive og studerende. Enligt artikel 11.3. i förordning 883/2004
tillämpas bosättningslandets lagstiftning på icke-förvärvsaktiva personer. Bosättning avgörs
primärt enligt nationell lagstiftning men når medlemsland kommer ikke overens om
fastställande av bosättning ska de ifölge artikel 11 i förordning 987/2009 fastställa var
artikel 11 i förordning 987/2009. Når det gäller studerande er en af faktorene oprindelsen
af indkomst. . EU kommisionen har udstedet tolkning og forklaring (explanatory notes) af
enkelte begreb og regler i forordn. 883/2004 som er vejledende for institutionerne. Bl.a.
om begrebe og regler om socal forsikring af studenter og ikke-aktive.
Norge: Tilføyelsen er nå oppført under tilpasning t) i vedlegg VI til 1408/71, jf. pkt 4 under
”ZC Norway”, og det som gjelder Norden er i overensstemmelse med artikkel 6 og artikkel
1 bokstav i) i gjeldende nordiske konvensjon om trygd. Dette innebærer at studenter med
norsk studielån som studerer i et annet nordisk land, forblir medlemmer i folketrygden
under forutsetning av at de er oppført i det norske folkeregisteret. Dersom de bli
folkeregistrert i et annet nordisk land, opphører medlemskapet i folketrygden.
Verken reglene i trygdeforordningene eller den nordiske konvensjonen harmoniserer de
europeiske lands trygdeordninger, det er kun bestemmelser om koordinering. I og med at
de nordiske land ikke har identiske ytelser, kan det alltid forekomme at personer som
flytter fra et nordisk land til et annet og blir medlem i trygden der, kommer annerledes ut,
bedre eller dårligere, sammenlignet med hva de hadde rett til i det tidligere trygdelandet.
Den norske tilpasningen mht. studenter er ikke videreført i forhold til forordning 883/2004,
i og med at denne forordningen inneholder lovvalgsregler for personer som ikke er
yrkesaktive. Når det gjelder artikkel 11 nr. 1 bokstav b) (iv) i gjennomføringsforordningen
987/2009, er den en av flere momenter i en ikke-uttømmende liste som det skal tas
hensyn til dersom to land ikke blir enige om en persons bostedsland. I og med at den nye
forordningen ennå ikke er innlemmet i EØS-avtalen, gjenstår det å se om alle de nordiske
land har samme oppfatning av hvordan regelverket skal anvendes på studenter.
Sverige: Se ovan under beskrivning av gränshindret.
Information
Da reglerne i EU-forordning 883/04 og i en ny nordisk konvention inden for en kortere tid
finder anvendelse mellem alle de nordiske lande, og i betragtning af kompleksiteten i den
eksisterende beskrivelse af de nordiske landes tolkning af de gældende regler, bør enten
den nordiske lovvalgsgruppe eller en særlig nordisk ekspertgruppe foretage en nærmere
kortlægning af emnet og herunder identificere evt. ”huller” i regelfortolkningen til brug for
en stillingtagen til evt. tiltag til løsning af problemerne.
75
Ansvarig myndighet
Danmark: Social- og Integrationsministeriet og Ministeriet for Sundhed og Forebyggelse
76
Arbetsrehabilitering i bosättningslandet
En person som bor i ett land och arbetar i ett annat land, och blir skadad eller på annat sätt oförmögen att
arbeta under längre tid, kan, efter den medicinska behandlingen, ha svårt att få arbetsrelaterad rehabilitering
i bosättningslandet och kan behöva dagligen resa till arbetslandet för att genomgå rehabilitering. Detta kan
vara mycket belastande för en sjuk person.
EU-lagstiftning och nordiskt samarbete Enligt EU-förordningarna 1408/71 och 883/2004
faller rehabilitering under Avdelning III, kapitel 1 "Förmåner vid sjukdom, moderskaps- och
likvärdiga faderskapsförmåner".
När det är fråga om en person som bor i (eller flyttar tillbaka till) ett annat land än landet
vars lagstiftning tillämpas på henne/honom, är arbetslandet ansvarigt för kontantförmåner
(d.v.s. rehabiliteringspenning, sjukdagpenning o.s.v.) och bosättningslandet ansvarigt för
vårdförmåner. När det är fråga om rehabilitering omfattar vårdförmåner rehabiliteringsåtgärder, arbetsträning, utbildning o.s.v. i praktiken är det ytterst svårt att genomföra
dessa bestämmelser, även om EU-rätten är överordnad de nationella lagstiftningarna.
Orsaken är att ländernas lagstiftningar är mycket olika och det kan vara komplicerat att
samordna kontant- och naturaförmåner vid rehabilitering även nationellt. När man ska
samordna två olika länders system är det mycket svårt.
Finland:
Problemen i gränsöverskridande situationer när de gäller personer som bor i Finland och
vars arbetsförhållande är i Sverige
Sverige har stramat upp sjukskrivningsregler med lagändringar som har trätt i kraft fr.o.m.
1 juli 2008 och 1 januari 2009. Detta betyder att enligt rehabiliteringskedjan betalas
sjukpenning ut för de första tre månader om man inte kan återgå till de vanliga
arbetsuppgifterna. Under de första tre månaderna skall man även ha regelbundna
avstämningar mellan chef och medarbetare. Under de följande tre månader skall
arbetsuppgifter sökas även på hela arbetsmarkanden med hjälp och stöd från
arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen. Det har kommit till FPAs kännedom fall som gäller
sjömän och gränsarbetare i Finland som har blivit utan sin svenska sjukpenning eftersom
de inte har fyllt kraven som har ställts i svensk lagstiftning t.ex. om samarbete med
arbetsförmedlingen. Finland och Sverige har haft ett pilotprojekt i Norra Finland och
Sverige om rehabiliteringsrutiner i gränsöverskridande situationer. På grund av
lagändringen i Sverige har man inte haft ett enda fall där Sverige skulle ha betalat ut
sjukpenningen för en gränsarbetare som bor i Finland. Det har även uppstått fall där
sjömän som bor i Finland men arbetar på svenskflaggade fartyg har blivit utan
sjukpenning. Detta har lett till svårigheter med att till vilkets lands lagstiftning skall de
tillhöra. Dessa personer faller då tillbaka under finsk lagstiftning fast de har sin anställning
kvar i Sverige.
Försäkringskassan har varit i kontakt med FPA för att få veta med vilken institution de
skulle kunna samarbeta med i Finland. Men från finska arbetsförmedlingens sida har det
inte varit möjligt att hitta en samarbetspartner. I synnerhet kravet om samarbete mellan
arbetsgivaren och arbetsförmedlingen har betytt att personer som bor i Finland men har ett
arbetsförhållande i Sverige inte uppfyller kraven för sjukpenningen. Dessa åtgärder och
samarbetsrutiner som den svenska rehabiliteringskedjan innebär är helt främmande för
arbetsförmedlingen i Finland. Detta har lett till att dessa personer har blivit utan sin
sjukpenning från Sverige. Enligt finsk syn skulle dessa personer vara i likvärdig situation
med personer som bor i Sverige och har sitt arbetsförhållande i Sverige. FPA anser att
dessa personer på grund av att vara migrerande arbetstagare mister rättigheter. Man
77
borde enligt finsk syn tillämpa även artikel 5 i förordningen 883/2004 på så sätt att man
likställer omständigheterna och händelserna i Finland. Eftersom dessa speciella
förutsättningar för sjukpenningen i svensk lagstiftning betyder extra administrativt arbete
för t.ex. arbetsförmedlingen, skulle i första hand Sverige vara ansvarig för detta arbete.
Nasjonale bestemmelser og praksis
Danmark: Som udgangspunkt gives den beskæftigelsesrettede indsats i Danmark og ofte i
tilknytning til den virksomhed, hvor den sygemeldte er ansat.
Der er imidlertid i den danske lovgivning mulighed for, at kommunen kan iværksætte aktive
tilbud for sygemeldte, der bor i Sverige, og som modtager danske sygedagpenge. Det er en
kommunal beslutning, om de vil benytte muligheden.
Finland: Rätten enligt finsk nationell lagstiftning välja vilket land som producerar
rehabiliteringsservice. Klienten kan i princip ansöka om rehabilitering utomlands på samma
sätt som vid ansökan om rehabilitering i Finland. Förfarandet avviker från det vanliga
genom att klienten måste uppvisa en utredning om rehabilitering som ges utomlands
(innehåll, rehabiliteringsaktör) om det inte är fråga om FPA:s serviceproducent (tills vidare
har FPA inga utländska serviceproducenter). Ifall klienten har ett giltigt rehabiliteringsbeslut
som gäller en serviceproducent i Finland, kan klienten med stöd av beslutet också söka sig
till sådan yrkesinriktad rehabilitering som hör till en annan EU/EG-stats
anordningsskyldighet. Kostnaderna för rehabilitering utomlands ersätts högst till det belopp
som skulle ha ersatts för rehabilitering i Finland enligt lagen om FPA-rehabilitering. Om en
person har fått ersättning från utlandet för samma rehabiliteringskostnader som han söker
ersättning för enligt lagen om FPA-rehabilitering, betalas ersättning endast till den del
kostnaden överstiger den ersättning som har betalats från utlandet.
Man kan be FPA om förhandsinformation om det belopp som ersätts för rehabilitering
utomlands, dvs. om det belopp som motsvarar vad det skulle ha kostat att ordna
rehabiliteringen i Finland. Om klienten har ett rehabiliteringsbeslut som gäller en viss
serviceproducent är det pris som FPA har fastställt för serviceproducenten det
maximibelopp som ersätts enligt lagen. Om klienten inte har ett rehabiliteringsbeslut som
gäller en viss serviceproducent, uppskattas kostnaderna som ska ersättas enligt den
senaste statistiken över hur mycket FPA i genomsnitt har betalat i ersättningar för
rehabiliteringstjänster som motsvarar den rehabilitering som getts utomlands. Man kan
ansöka om ett rehabiliteringsbeslut från FPA också i efterhand. I så fall krävs samma
utredningar om rehabiliteringens innehåll som då man ansöker på förhand. Man behöver
alltså inte något speciellt förhandstillstånd för att söka sig utomlands. Klienten kan vid
behov be FPA om information om huruvida rehabilitering utomlands kan ersättas med stöd
av lagen om FPArehabilitering. Sådan information är ändå bara FPA:s inofficiella
ställningstagande till huruvida rehabiliteringen kan ersättas. Ett egentligt beslut som kan
överklagas ges endast på ansökan av klienten.
Rehabiliteringspenning
Rehabiliteringspenning kan beviljas för rehabilitering utomlands med samma
förutsättningar som för rehabilitering i Finland, då rehabiliteringen grundar sig på ett
korrekt rehabiliteringsbeslut, på en rehabiliterings- och studieplan (rehabiliteringspenning
för unga) eller på läroavtal (rehabiliteringspenning som betalas för tid i
läroavtalsutbildning). Om det är frågan om ett land som inte hör till EU beviljas
rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering bara om motsvarande utbildning inte
går att få i Finland eller om det finns något annat speciellt skäl för att ge rehabiliteringen
utomlands.
78
Folkpensionsanstalten beviljar rehabiliteringspenning för tid i rehabilitering som ordnas av
vissa andra instanser. Rehabiliteringspenning kan till exempel beviljas för
missbrukarrehabilitering som kommuner ordnar med stöd av lagen om missbrukarvård.
Detta förutsätter att rehabiliteringen ges vid en rehabiliteringsinrättning som är godkänd av
FPA. Om missbrukarrehabilitering för en ålänning ordnas i Sverige kan
rehabiliteringspenning beviljas om missbrukarrehabiliteringen ges vid en inrättning som till
sin verksamhet och personal motsvarar de krav som ställs på en inrättning för
missbrukarrehabilitering i Finland.
En del organisationer ordnar med understöd från Penningautomatföreningen
rehabiliteringskurser utomlands för vissa sjukdomsgrupper, där klimatet har en avgörande
betydelser för rehabiliteringen, t.ex. behandling av psoriasis. Rehabiliteringspenning kan
beviljas för sådana kurser.
Island: Arbejdstagere i Island har ret til løn under sygefravær ifølge de kollektive aftaler
som gælder i Island. Når ret til løn bortfalder har arbejdstageren ret til støtte fra
fagforeningens sygefond ifølge de kollektive aftaler, hvis han er fortsat uarbejdsdygtig og
der kan også være ret til sygedagpenge fra den offentlige sygeforsikring i Island. Hvis der
søges om invalidepension fra det nationale pensionssystem kan der forlanges, inden
invaliditetsgraden evalueres, at ansøgeren underkaster sig en specialbedømmelse af
dennes muligheder for revalidering og en passende revalidering ifølge en ravalideringsplan.
Mens den pågår kan der ydes en særskildt rehabiliteringsydelse som anses som social
bistand i henhold til den islandske lovgivning. Arbejdsrehabilitering af personer som har
været
på
arbejdsmarkedet
administreres
af
en
rehabiliteringsfond
som
arbejdsmarkedspartnerne oprettede i 2008. Nu udarbejdes planer og forslag om
organisering og grundlag for arbejdsrelatered rehabilitering i Island.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) § 11-3 og forskrift om
arbeidsrettede tiltak. For å ha rett til arbeidsavklaringspenger stilles det som hovedregel
krav om opphold i Norge. Bakgrunnen for dette kravet er behovet for å kunne følge opp
bruker i forhold til riktig ytelse og arbeidsrettet aktivitet og til enhver tid vite om vilkårene
for rett til ytelsen er oppfylt. I utgangspunktet er det ikke adgang til å oppholde seg i
utlandet og samtidig motta arbeidsavklaringspenger og tilleggsstønader. Dersom bruker
oppholder seg i utlandet og slik sett ikke er tilgjengelig for NAV, medfører dette at ytelsen
bortfaller i perioden.
Arbeidsavklaringspenger kan unntaksvis gis til bruker som i henhold til sin aktivitetsplan, jf.
arbeids og velferdsforvaltningsloven § 14a, får medisinsk behandling eller deltar på et
arbeidsrettet tiltak i utlandet. En aktivitetsplan er konkret plan for hvordan den enkelte skal
komme i arbeid.
For rett til arbeidsavklaringspenger til en person som får medisinsk behandling i utlandet,
er det en forutsetning at det foreligger medisinske uttalelser fra behandler som begrunner
behovet for en slik behandling, herunder en behandlings- og oppfølgingsplan. Videre må
det forutsettes at behandlingen er vitenskapelig basert og alminnelig anerkjent i medisinsk
praksis her i Norge.
En person som i henhold til sin aktivitetsplan deltar på et arbeidsrettet tiltak i utlandet kan
også motta arbeidsavklaringspenger etter en konkret vurdering.
Sverige: Rehabiliteringspenning kan beviljas när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd
av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.
Rehabiliteringen ska syfta till att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga,
eller häva nedsättningen av arbetsförmågan (31 kap. 3 och 8 §§ socialförsäkringsbalken,
79
SFB). Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den
utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta. För rätt
till rehabiliteringspenning krävs att rehabiliteringsåtgärderna är arbetslivsinriktade.
Det är inte korrekt att arbetsförmågans nedsättning enligt svensk rätt ska prövas mot hela
arbetsmarknaden efter 90 dagar (tre månader) med rehabiliteringspenning. Efter 90 dagar
med rehabiliteringspenning ska arbetsförmågans nedsättning i regel prövas mot alla
tillgängliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Efter 180 dagar med rehabiliteringspenning
prövas arbetsförmågans nedsättning normalt i förhållande till hela arbetsmarknaden.
Arbete som sjöman på svenskt fartyg anses som arbete i Sverige. För sjömän på fartyg i
inre fart gäller samma regler vid sjukdom som för andra anställda. (Med inre fart menas
fart inom landet till övervägande del i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs
vid kusterna eller i Kalmarsund).
Sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart har rätt till lön vid sjukdom enligt 34
§ sjömanslagen (1973:282), SjLL, så länge han eller hon är ombord.
Danmark: Bestemmelsen om, at den beskæftigelsesrettede indsats kan gives i fx Sverige er
ny, og der foreligger ikke en samlet viden om, hvordan kommunerne anvender denne
mulighed.
Forholdet til internasjonal rett
Danmark: EF-forordningen og Den Nordiske Konvention forudsætter, at det er
bopælslandet, der yder den rehabiliterende indsats (den beskæftigelsesrettede indsats) til
sygemeldte, der arbejder i et andet land end bopælslandet.
Efter den danske lovgivning kan kommuner i Danmark vælge at give en indsats i Sverige til
en borger, der bor i Sverige og arbejder i Danmark, hvis borgeren modtagere danske
sygedagpenge.
Island: Medicinsk rehabilitering og behandling og sygedagpeninge fra den offentlige
sygesikring er ydelser p.a.g. sygdom. Støtte fra fagforeningene falder ikke under EÖS
aftalen eller den Nordiske konvention.
Norge: Arbeidsavklaringspenger anses som en kontantytelse under sykdom i henhold til
EØS-forordning 1408/71.
Sverige: Arbetslivsinriktad rehabilitering ses som en vårdförmån enligt EU-förordningarna
1408/71 och 883/2004. Som utgångspunkt ska vårdförmåner tillhandahållas i
bosättningslandet för det behöriga landets räkning (artikel 17 i förordning 883/2004 och
artikel 19.1 a) i förordning 1408/71). Det synes därför inte vara korrekt som det står i
problemformuleringen ovan att en sjuk person måste resa till arbetslandet för att få
rehabilitering där.
Sjukpenning och rehabiliteringspenning betraktas som en kontantförmån vid sjukdom enligt
förordningarna 883/2004 och 1408/71. En försäkrad, som är bosatt eller vistas i ett annat
medlemsland än det behöriga medlemslandet, har rätt att få kontantförmåner från den
behöriga institutionen enligt den lagstiftning som gäller där (artikel 21 i förordning
883/2004 och artikel 19.1 b) i förordning 1408/71).
80
I de fall en person bor i ett land och arbetar i ett annat gäller alltså att bosättningslandet
ansvarar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och arbetslandet ansvarar för
ersättningen till en person som inte kan arbeta på grund av sjukdom.
Information
Danmark: Den danske bestemmelse om, at kommunen kan give en beskæftigelsesrettet
indsats i fx Sverige, skal bidrage til at understøtte arbejdsfastholdelse og hurtig
tilbagevenden til arbejdet i Danmark for borgere, der bor i Sverige.
Nordisk rehabilteringssamarbete
Inom Norden har man kommit fram till att det ända sättet att lösa problemet är att
länderna avtalar om bilaterala rehabiliteringsrutiner. De har hittills funnits bilaterala
pilotprojekt t.ex. mellan Värmland i Sverige och Norge och mellan Norge och Finland i norr.
I den nya Nordiska konventionen kommer rehabiliteringsfrågor att behandlas i kapitel 5 i
avdelning III. Där sägs att de berörda länderna ska samarbeta för att ge stöd och aktiva
åtgärder till personer i syfte att påverka möjligheterna till inträde och återgång i arbete.
Man konstaterar också att om insatser som görs skulle kunna innebära övergång av
försäkringstillhörighet ska länderna så långt som möjligt lösa situationen till fördel för den
enskilde.
I det kommande administrativa avtalet till konventionen behandlas rehabiliteringsärenden i
artikel 9 och 10. I artikel 9 konstateras att länderna måste bilateralt komma överens om
administrativa rutiner för rehabilitering inom två år från det konventionen trätt i kraft. I
punkt 2 konstateras ytterligare att om rehabiliteringssituationen i ett land påverkar
rättigheten till pension eller motsvarande förmåner från ett annat land, bör det andra
landet informeras om vilka åtgärder påbörjats, genomgåtts eller överhuvudtaget anses
möjliga. I artikel 10 punkt 2 sägs att länderna bör i konkreta fall så långt som möjligt
samarbeta för att lösa situationen till fördel för den enskilde. Vid behov kan man använda
de dispensmöjligheter som EU-förordningen 883/2004 ger. I artikeln betonar man att det
här gäller särskilt vid arbetslivsinriktad rehabilitering enligt artikel 9. Den nya konventionen
träder troligtvis i kraft tidigast år 2012.
Under de nordiska förbindelseorganerna arbetar flera arbetsgrupper för olika social
tryghets sektorer. En av dessa arbetsgrupper är den Nordiska rehabiliteringsarbetsgruppen.
(Deltagarna
i
den
nordiska
rehabiliteringsgruppen
har
kommit
från
Arbetsmarkandsstryrelsen i Danmark, Tryggingastofning i Island, NAV i Norge,
Försäkringskassan i Sverige och från Folkpensionsanstelten och Pensio0nsskyddscentralen i
Finland) Den Nordiska rehabiliteringsarbetsgruppen har arbetat sedan år 2005 för att
tillsammans lösa problem som rör gränsöverskridande rehabiliteringssituationerna. Gruppen
har haft ungefär ett möte per år. Rehabiliteringsarbestgruppen har kommit till den
slutsatsen att ända möjligheten för att hjälpa individerna är att göra bilaterala avtal om
rehabiliteringsrutiner. Det har hittills funnits bilaterala pilotprojekt mellan Värmland i
Sverige och Norge och mellan Sverige och Finland i norr. Multilaterala avtal är inte möjliga
eftersom det alltid handlar om att samordna två länders regelverk och administrativa
praxis. Den Nordiska rehabliteringsarbetsgruppen har redan arbetat fram ett förslag till
modellavtal för de bilaterala avtalen mellan länderna. Rehabiliterinsgarbetsgruppen ska
arbeta vidare med bilaterala avtalen under våren 2012.
Nordiska ministerrådets sekretariat:
• Spørgsmål til ministerier med ansvar for social sikring og arbejdsmarkedsmyndigheder
– arbejdsmarkedstilbud til personer omfattet af kapitel 1 og 2 i EF-forordning 1408/71
om anvendelsen af de sociale sikringsordninger for vandrende arbejdstagere,
selvstændige erhvervsdrivende og deres familiemedlemmer der flytter indenfor
Fællesskabet (bilaga 6).
81
•
•
En artikel af Thomas Erhag till inspiration, samt till orientering nordisk
överenskommelse af 6. Marts 1982 om samarbete mellan myndigheter och institutioner
inom
den
yrkesinriktade
rehabiliteringen
och
arbetsmarknadsutbildningen
(överenskommelsen reglerar de situationer, var en person mottager kontantydelser
(kontantförmåner) i ett land, och önskar/söker naturalydelser i ett annat land, alltså
inta situationen, var en person mottager kontantförmån från det tidigare arbetsland,
och önskar naturalförmåner i bosättningsland – det intressante är, att det är möjligt att
samarbeta över gränsar, det synes inte som om myndigheter skall beakta hänsyn till
försäkring/arbetsmiljö och dylikt i det annat land i alla tilfällan. Thomas Erhags artikel
hedder ”Legal aspects of cross-border rehabilitation to work” och finnes I European
Journal of Social Security, vol. 7, 2005.
Överenskommelsen
är
här:
http://www.norden.org/no/omsamarbeidet/avtaler/avtaler/arbeidsmarked/samarbeid-mellom-myndigheter-oginstitusjoner-innenfor-den-yrkesrettede-attfoering-og-arbeidsmarkedsopplaeringen
Sverige: Delbetänkandet av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (SOU
2011:74)
Ansvarig myndighet
82
Ledarhund för synskadade, vid resa19
Idag behandlas synskadade som reser med ledarhund inom EU på samma sätt som turister som reser med
sällskapsdjur. Detta innebär höga kostnader och långa behandlingstider för vaccinationer och intyg för
hunden.
Danmark: Efter servicelovens § 112 om støtte til hjælpemidler, yder kommunen støtte til
førerhunde som hjælpemiddel til personer med synshandicap under visse nærmere
betingelser. Servicelovens indeholder ingen nærmere bestemmelser om førerhunde.
Vaccination er omfattet af bevillingen efter § 112, idet vaccinationen falder ind under § 4,
stk. 7, i hjælpemiddelbekendtgørelsen om løbende nødvendige udgifter til hunden.
Finland: Det är i regel möjligt att föra ut en ledarhund ur Finland. Likaså att föra in en
ledarhund i Finland. En förutsättning är att hundens vaccinationer är i kraft. Samma regler
gäller alla hundar oavsett om det är fråga om en tjänstehund. Vid inresa till olika länder
krävs i viss mån olika vaccinationer och den tid vaccinationerna är i kraft varierar beroende
på land mellan ett och två år. Alla hundar som förs ut ur eller in i Finland ska vaccineras
åtminstone med trippelvaccin mot valpsjuka, parvo och smittsam leverinfektion (HCC).
Liksom vaccinet ovan är vaccination mot rabies obligatorisk vid gränsöverskridning i båda
riktningar. Av EU-länderna kräver Sverige, Storbritannien och Irland antikroppstest för
rabies. Det tar några veckor att få svaret och i Finland kostar testet för närvarande ungefär
150 euro inklusive veterinärbesök. Intyget över testet är i kraft ett år.
Då man reser från andra länder till Finland ska ledarhunden utöver gällande vaccinationer
ha veterinärintyg över avmaskning mot ecinococcus. Det får inte vara längre tid än en
månad sedan avmaskningen. Priset för avmaskningen inklusive veterinärkostnaderna
varierar i någon mån i Finland. I medeltal uppgår kostnaderna till ungefär 50 euro per
avmaskning. I fråga om ledarhundar som reser ofta blir avmaskningen rätt dyr på årsnivå.
I Finland betalar ledarhundsskolan de nödvändiga vaccinationerna för ledarhundar. Skolan
betalar emellertid inte kostnader för extra vaccinationer eller veterinärkostnader som
föranleds av utlandsresor. En person som reser utomlands i arbetet är tvungen att bekosta
sin ledarhunds vaccinationer och veterinärintyg själv, eftersom dessa inte heller omfattas
av arbetsgivarens ersättningsskyldighet.
I Finland har ledarhundar status som hjälpmedel. Sjukvårdsdistriktet bekostar hunden som
medicinsk rehabilitering. Den årliga ersättning per hund som centralsjukhusdistrikten
betalar till ledarhundsskolan omfattar alla direkta kostnader som en ledarhund orsakar.
Hunden är gratis för sin användare. Användaren får en månatlig kostnadsersättning på
ungefär 66 euro för utfodring och underhåll. Hunden ägs av ledarhundsskolan och den
synskadade personen är hundens innehavare. Hälso- och sjukvården bekostar inte hunden
för en finländare som varaktigt vistas i ett annat EU-land. För andra kortare utlandsresor
borde en synskadad förhandla med ledarhundsskolan om att föra hunden utomlands, men
det finns inte någon lagstadgad skyldighet till detta. En del som använder ledarhund har
upplevt det här som en begränsning av rörelsefriheten.
Tack vare ledarhundens status som hjälpmedel är det tillåtet att röra sig med den i
offentliga utrymmen. I 18 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning om
livsmedelshygienen i vissa livsmedelslokaler ges näringsidkaren rätt att ge synskadades
ledarhundar, rörelsehindrades assistenthundar och hörselskadades signalhundar tillträde till
19
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Ledarhund, vid resa.
83
vissa utrymmen. I paragrafen konstateras följande: ”Begränsat tillträde för djur till en
livsmedelslokal”: Djur har inte tillträde till en livsmedelslokal. Synskadades ledarhundar,
rörelsehindrades assistenthundar och hörselskadades signalhundar får dock följa med till
en livsmedelslokals kundutrymmen. Ledarhundar har status som hjälpmedel också i
kollektivtrafikmedel. Man behöver inte betala för hunden. Man måste alltid meddela på
förhand om man tar hunden med på ett flygplan. I intern flygtrafik inom EU-länder kan en
ledarhund i regel resa i passagerarkabinen tillsammans med den synskadade. AL Italia
förbjuder veterligen medtagande av ledarhund i planets inre utrymmen, vilket i praktiken
gör det omöjligt att resa med ledarhund. British Airways är för sin del det enda flygbolag
som trafikerar till Storbritannien som tillåter att ledarhundar vistas i passagerarkabinen.
Luftfartsmyndigheterna i Storbritannien har inte gett andra flygbolag rätt att transportera
ledarhundar i planens passagerarkabiner. Också i de här fallen ställs hinder i vägen för den
som rör sig med ledarhund. Man känner inte ännu till något rättsfall som handlat om
huruvida det kunde betraktas som diskriminering att en person som rör sig med ledarhund
hindras från att resa.
Island:
Lov no 54/1990, forordn. no 935/2004, forordn. no 233/2010
Det er som regel muligt at føre en lederhund ud af Island. Ved indførsel af alle hunde til
Island er 4 ugers karantæne obligatorisk. Der er ingen undtagelse fra dette. Hunder som
skal flyttes til Island må være ID–merket og vaksineret mot Leptospirose, Distemper,
Parvovirus, og der må tages blodprøve for Brucellosis og fæseprøve for salmonella.
Hundende skal også behandles mod ekto- og endoparasiter. Hvis hundene kommer fra
Danmark må de i tillæg være vaksineret mod Rabies med et godkendt inaktiveret vaksine.
Dette indebærer kostnader og kræver planlægning. Blodprøve for kontrol af antistoffer
mod Rabies kan tidligst tages 30 dage efter den første rabies vaksination og så må hunden
vente i tre månder før den kan importeres til Island. Hvis hunden har været vaksineret før
så kan den importeres 30 dager efter den sidste vaksination, senest den dagen
vaksinationens gyldighed udløber. Der er samme vaksinekrav for selskapshunder og
tjenestehunder (berginshund, bomehund, narkotikahund, førerhund).
Norge: Forskrift 1. juli 2004 nr 1105 om dyrehelsemessige betingelser for ikke-kommersiell
transport av kjæledyr (kjæledyrforskriften). Regelverket om innførsel av hunder skiller ikke
mellom selskapshunder og tjenestehunder, men har bestemmelser om at man fritt kan ta
med hund mellom Norge og Sverige. Hunder som skal inn i Norge fra andre nordiske land
må ha pass, være ID-merket og vaksinert mot rabies med godkjent vaksine. Dette
innebærer kostnader (i Norge tilsvarende ca 65 € for vaksine og 80 € for ID-merking) og
krever planlegging. Det er samme vaksinasjonskrav for selskapshunder og tjenestehunder
(bergingshund, bombehund, narkotikahund, førerhund etc).
Sverige: Utifrån svenskt perspektiv förefaller det inte finnas några uppenbara gränshinder
vad gäller ledarhund för synskadade vid resa. Det som kan påverka är
veterinärbestämmelserna för införsel av djur samt eventuella bestämmelser hänförliga till
flygtrafik. Däremot kan det variera mellan länderna i vilka situationer som ledarhund får
medföras. Nationella regler bör alltid gälla när man vistas i landet.
Danmark: Efter udlandsbekendtgørelsens § 1 (Bekg nr. 1296 af 15. december 2009) kan
en borger medtage et hjælpemiddel, og herunder en førerhund til udlandet i op til en
måned uden at søge kommunen om det på forhånd. Overstiger opholdet i udlandet en
måned, skal borgeren før udrejsen søge kommunen om at måtte medtage hjælpemidlet.
84
Danmark: Efter Europa-Parlamentets og Rådets forordning (EF) Nr. 998/2003 skal hunde,
herunder også førerhunde, der tages med deres ejere til de andre nordiske lande, bortset
fra Island, følge bestemmelserne i forordningen. Det vil sige de basale EU-krav: idmærkning, rabiesvaccination og EU-pas. Ved rejser til Sverige og Norge skal dyret foruden
førnævnte også have foretaget en rabiesantistoftitertest (blodprøve) samt ormebehandles
forud for afrejsen og i visse tilfælde også under opholdet i landet.
Der er i forordingen ingen muligheder for at dispensere fra disse regler, der tager hensyn
til folkesundheden for så vidt angår rabies, og for Sverige og Norges vedkommende også
ekinokokkose. I forhold til Island opstiller landet nationale krav, idet landet ikke er medlem
af EU, der er blandt andet krav karantæne, hvilket ikke er foreneligt med behov for
førehund. Udstedelse af pas eller certifikat, udførsel af id-mærkning, vaccinationer,
blodprøver og ormekure må kun udføres af en praktiserende dyrlæge.
Ved indrejse til Danmark stilles der ikke yderligere krav udover de basale EU-krav.
Island: Island har undtagelse fra EØS aftalen vedlegg I kapitel I del 1.1. nr. 10 (forordn.
(EF) no 998/2003 om kravene til dyrehelse som får andvendelse på ikke-kommercielle
forflytning af kæledyr.
Norge: EU-lovgivning: EØS-avtalen vedlegg I kapittel I del 1.1 nr. 10 (EF-forordning nr.
998/2003) om kravene til dyrehelse som får anvendelse på ikke-kommersiell forflytning av
kjæledyr. Frem til 31.12.2011 hadde Norge, sammen med Sverige, Storbritannia og Irland i
tillegg bestemmelser om testing for antistoffer mot rabies som er fastsatt i nasjonale regler
basert på risikovurderinger i de enkelte land. Denne overgangsordningen er for Norges del
utløpt fra 01.01.2012.
Information
Danmark: God og let tilgængelig information er væsentlig i spørgsmålet om Nordiske
grænsehindringer. I Danmark findes informationerne på Fødevarestyrelsens hjemmeside
(hører under Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri):
http://www.foedevarestyrelsen.dk/Dyr/Rejse_med_kaeledyr/Hunde_katte_fritter/indfoersel
_til_Danmark/Sider/Indfoersel_hund_kat_fritte_EU.aspx
Island: I Island har en førerhund status som hjælpemiddel. Vaksination imod Rabies er
forbudt med lov i Island. Ejere af de hunder som føres ud af landet til lande som kræver
denne vaksination, selv om Island er et rabiesfrit land, må søge om dispensation fra loven.
Hvilke hensyn er
grænsehindringen?
væsentlige
for
indretningen
af
den
retstilstand,
som
medfører
Danmark: Reglen i udlandsbekendtgørelsen, jf. punkt 3 herover, skal ses i sammenhæng
med, at det er kommunen, der er ansvarlig for, at hjælpen fortsat opfylder sit formål.
Kommunen skal derfor have mulighed for løbende at følge op. Derfor skal der indgives
ansøgning til kommunen, hvis borgerens ophold i udlandet overstiger 1 måned.
Island: Island har en unik situation når det gælder sygdomme i alle husdyr, deriblandt
hunder. Det er veldig vigtig at sygdomme som ikke findes i Island ikke føres ind i landet.
De islandske indførselsregler skal hindre indførsel af sygdomme som ikke findes i Island.
Norge: I Norge starter førerhunder opplæring ved 1 ½ - års alder. Første rabiesvaksine
kan gis tidligst ved 3 måneder og deretter etter en måned. Tidligere var det krav om om
testing for antistoffer mot rabies etter 120 dager. Dette kravet er nå opphevet.
Førerhundopplæringen tar 6-8 måneder. Det er med andre ord tid til å vaksinere i denne
85
perioden også, og førerhunden kan være ferdig vaksinert før den er ferdig opplært.
Rabiesvaksine gjentas etter 1, 2 eller 3 år, alt etter hvilken vaksine som er brukt. Det er
norske myndigheter som bestemmer hvilke vaksiner som til en hver tid brukes.
Ansvarig myndighet
Danmark: Social- og Integrationsministeriet samt Ministeriet for Fødevarer, Landbrig og
Fiskeri (Fødevarestyrelsen).
Finland: Livsmedelssäkerhetsverket Evira och Jord- och skogsbruksministeriet
Island: Fiskeri- og landbrugsministeriet
Norge: Landbruks- og matdepartementet
Sverige: Landsbygsdepartementet och Socialdepartementet
86
Personlig assistent vid flytt
Allvarligt funktionshindrade personer med personlig assistent har svårigheter att få med sin assistent vid flytt.
Olika länder vill bedöma rätten till assistent nationellt, och anställningsförhållandena för personliga
assistenter skiljer sig mellan länderna.
Danmark: Personlige hjælperordninger i de nordiske lande dækker forskellige ydelser og
har forskelligt omfang. Der er dermed ikke overensstemmelse mellem de nationale
ordninger på området. Samtidig er ansættelses- og aflønningsforhold for hjælpere
forskellige i de enkelte lande.
Der skal gøres opmærksom på, at Nordisk VelfærdsCenter og det islandske formandskab i
2009-10 gennemførte et projekt om de nordiske landes hjælperordninger (personlig
assistance/BPA).
Der
er
udarbejdet
en
fælles
nordisk
hjemmeside
http://nordisk.felagsmalaraduneyti.is/bpa/ i forbindelse med projektet. Hjemmesiden
beskriver de enkelte landes ordninger. Hjemmesiden beskriver forskellene i landenes
ordninger og herunder forskelle i tilsyn, udmåling af hjælp og forskelle i tilskuddets
størrelse.
Sverige: Personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) kan endast ges till den som är bosatt i Sverige. Rätten till insatser
enligt LSS bygger på att den enskilde är bosatt i landet och det är den kommun där den
enskilde är bosatt som är ansvarig för att utreda och fatta beslut.
Nordiska ministerrådets sekretariat: Se bilaga 7 och
http://www.nordicwelfare.org/?id=116695
Danmark: De samlede muligheder for hjælp i form af BPA/personlig assistance eller
hjælpere ydes efter en række forskellige regler i Danmark.
Reglerne om BPA til personlig og praktisk hjælp, ledsagelse og overvågning findes i
servicelovens §§ 95 og 96, samt bekendtgørelse om udmåling af tilskud til borgerstyret
personlig assistance efter servicelovens §§ 95 og 96 (bekg. 1180 af 14. oktober 2010).
Hjælpen ydes af kommunen.
Reglerne om respirationshjælp i hjemmet hører findes i Sundhedsloven og cirkulære om
afgrænsning af behandlingsredskaber, hvortil udgiften afholdes af sygehusvæsenet.
Reglerne hører under Indenrigs- og Sundhedsministeriets område. Hjælpen ydes af
regionen. Udmåling af hjælpebehovet sker på Respirationscenter Øst/Vest.
Der findes desuden regler i Beskæftigelsesministeriet om personlig assistance til personer i
erhverv og regler om støtte til personer under uddannelse i Ministeriet for Børn og
Undervisning.
Finland:
A Socialvårdslagen
Den socialservice handikappade personer behöver ordnas i första hand som en del av det
allmänna servicesystemet enligt socialvårdslagen (710/1982). Enligt 17 § 1 momentet i
socialvårdslagen ska kommunen ombesörja att bl.a. socialarbete, hemservice,
boendeservice, anstaltsvård, familjevård samt verksamhet i sysselsättningssyfte för
handikappade och arbetsverksamhet för handikappade anordnas.
Dessutom ska
87
kommunen sörja för ordnande av bl.a. specialomsorger om utvecklingsstörda, service och
stöd på grund av handikapp samt stöd för närståendevård, enligt vad som bestäms särskilt
om dessa serviceformer.
B Lagen om service och stöd på grund av handikapp (387/1987, nedan
handikappservicelagen)
Om en handikappad person inte får tillräckliga och för honom eller henne lämpliga tjänster
eller förmåner med stöd av socialvårdslagen eller någon annan lag, ordnas den service och
de stödinsatser som behövs på grundval av handikappservicelagen eller den
kompletterande förordningen om stöd och service på grund av handikapp (759/1987,
nedan handikappförordningen). Syftet med handikappservicelagen är att främja
handikappades jämlikhet och möjligheter till ett jämbördigt liv med andra medborgare. Med
handikappad avses den som på grund av skada eller sjukom under långa tider har särskilda
svårigheter att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.
Endast gravt handikappade har rätt till färdtjänst jämte följeslagarservice, dagverksamhet,
personlig assistans och serviceboende. Likaså är det endast gravt handikappade som i form
av ekonomiskt stöd har rätt till ersättning för skäliga kostnader för ändringsarbeten i
bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden. I lagen eller
förordningen definieras begreppet gravt handikapp särskilt i förhållande till varje form av
service och stöd. Kommunerna är skyldiga att, oberoende av om de har reserverat
tillräckliga anslag för ändamålet, ordna de ovan nämnda serviceoch stödinsatserna för de
personer som har rätt till sådana. Målet är att trygga gravt handikappade personer
möjligheter till ett jämbördigt liv och en likvärdig situation oberoende av
boningskommunens ekonomiska situation.
Också andra än gravt handikappade personer kan få sådana i handikappservicelagen
avsedda serviceoch stödinsatser som kommunerna har allmän skyldighet att ordna och
som de ordnar inom ramen för sina anslag för ändamålet. Rehabiliteringshandledning och
anpassningsträning är anslagsbundna serviceformer. Kommunen kan i form av
anslagsbundna ekonomiska stödåtgärder ersätta en handikappad person för kostnader som
avlönandet av en personlig assistent föranleder och för kostnader för anskaffning av
redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara sina
dagliga funktioner. Extra kostnader för kläder och föra anskaffning av specialkost kan likaså
vara ersättningsgilla.
C Lagen om hemkommun
Enligt 13 § i socialvårdslagen ska kommunen anordna socialservice för kommunens
invånare. Med en kommuns invånare avses personer som har hemort i kommunen. I
brådskande fall ska kommunen emellertid ordna socialvård även för personer som vistas i
kommunen. Ansvaret för anordnandet av och kostnaderna för service och stöd för gravt
handikappade som ordnas enligt handikappservicelagen bärs i första hand av den gravt
handikappades hemkommun, inte av vistelsekommunen. Ändringarna i lagen om
hemkommun och socialvårdslagen, som gav bl.a. handikappade större möjligheter att välja
hemkommun, trädde i kraft 1.1.2011.
Enligt 5 § i lagen om hemkommun har enpersonsom flyttar för att bosätta sig utomlands
för en längre tid än ett år inte sin hemkommun i Finland. Om en handikappad person vistas
utomlands tillfälligt t.ex. under en semesterresa, ordnar kommunen den service och de
stödåtgärder som är nödvändiga för att personen ska kunna företa sin semesterresa eller
en annan resa, dvs. ersätter t.ex. de kostnader avlönandet av en personlig hjälpare
föranleder.
88
Praxis i Finland
I den reviderade handikappservicelagen, som trädde i kraft 1.9.2009, understryks
beaktandet av klientens individuella hjälpbehov då handikappservice ordnas. Servicen ska
ordnas med respekt för den handikappade personens självbestämmanderätt och särskild
uppmärksamhet ska ägnas åt det hjälpbehov som beror på handikappet eller sjukdomen
och åt personens individuella livssituation.
Den handikappade ska ges möjlighet att delta i och påverka besluten om hurdana serviceoch stödinsatser som ordnas för honom eller henne och på vilket sätt insatserna genomförs
så, att de på bästa sätt främjar den handikappades självbestämmanderätt och ökar hans
eller hennes möjligheter att vara verksam och delta som jämbördig samhällsmedlem. I
synnerhet då det är fråga om service och stöd som påverkar tillgodoseendet av den
handikappades personliga frihet, integritetsskydd och självbestämmanderätt bör man i
första hand beakta dels den handikappades egen uppfattning som sitt behov av hjälp eller
service, dels det sätt på vilket servicen ordnas.
Enligt 8 § 2 momentet i handikappservicelagen ska kommunen ordna personlig assistans
för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt
behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring.
Med personlig assistans avses i 8 c § 1 momentet i samma lag den nödvändiga hjälp som
en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet.
1)
i de dagliga sysslorna
2)
i arbete och studier
3)
i fritidsaktiviteter
4)
i samhällelig verksamhet samt
5)
i upprätthållande av sociala kontakter.
När det gäller att ordna personlig assistans anses som gravt handikappad den som till följd
av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och
upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de funktioner som avses
ovan och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som
har samband med normalt åldrande.
Personlig assistans i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska ordnas i den
utsträckning det är nödvändigt för den gravt handikappade. I fråga om fritidsaktiviteter,
samhällelig verksamhet eller upprätthållande av sociala kontakter ska personlig assistans
ordnas minst 30 timmar per månad, om inte ett lägre timantal räcker för att tillförsäkra den
gravt handikappade nödvändig hjälp.
Personlig assistans kan ordnas på tre olika sätt. Dessa är personlig assistent, servicesedel
och service som kommunen ordnar själv eller köper. Personlig assistans kan också ordnas
genom en kombination av de olika sätten.
I systemet med personlig assistans är den gravt handikappade personen assistentens
arbetsgivare och får av kommunen ersättning för kostnaderna för avlönande av
assistenten. Därtill ersätter kommunen de lagstadgade avgifter och ersättningar som en
arbetsgivare ska betala för avlönandet av assistenten och vikarier. Ytterligare ska
kommunen ersätta också andra nödvändiga och skäliga kostnader för anlitandet av en
assistent. Dessa kan hänföra sig exempelvis till rekryteringen av assistenten eller bestå av
assistentens resekostnader då han eller hon reser tillsammans med arbetsgivaren.
Utgångspunkten är att kommunen är skyldig att ersätta alla skäliga och nödvändiga
kostnader som föranleds av assistenten, arbetsgivaren ska inte behöva betala dessa. Till de
ersättningsgilla kostnaderna kan också räknas assistentens resekostnader under en
89
utlandsresa i situationer som förutsätter att assistenten reser tillsammans med
arbetsgivaren t.ex. i samband med en gravt handikappads arbete eller fritidsaktiviteter.
I princip kan också alla andra sätt att ordna personlig assistans tillämpas då en
handikappad vistas utomlands. Tills vidare saknas tillämpningspraxis för saken.
Island:
Lov no 59/1992 om personer med handicap
Ingen særskilt lovgivning eller forordning om brugerstyret assistance. Lov om personer
med handicap med senere ændringer forudser dog et samarbejdsprojekt mellem stat,
kommuner og handicapforeningen om indledning af brugerstyret assistance. Målet med
projektet skal være at indlede brugerstyret assistance på målrettet og udbytterig måde.
Styregruppe for projektet blev opretted i april 2011 som skal udarbejde ramme for
arrangementet. I de tilfælder at behov for en speciel personlig assistent har forekommet
har lønnen været betalt ifølge loven om personer med handicap. I Island har tilbud om
service været forskelligt efter kommunerne som vurderer behovet.
Under Islands formandsperiode i Nordisk ministerråd i 2009 rettede man søgelyset
specielt imod brugerstyret assistance ved at oprette et udvalg, der skulle iagttage de
forskellige sider af denne type service. I udvalgets arbejde søgte man selvfølgelig efter de
andre nordiske landes mangeårige erfaring i denne henseende. Denne erfaring af nordisk
nytte gav vind i sejlene med hensyn til at de nordiske lande også kunne formidle sine
kundskaber og erfaring af brugerstyret assistance, samt andre dele af det nordiske
velfærdssystem,
til
andre
europeiske
lande.
På
web
siden:
http://nordisk.felagsmalaraduneyti.is/ findes information om landenes service på området
og punkter som er af interesse for besvarelse og belysning af dette problem.
Service ydes nu i større grad inde i hjemmet end før. Derfor er det muligt at problemet
bliver mere aktuelt i fremtiden.
Problemstillingen og en eventuel løsning burde måske diskuteres indenfor rammen af den
nordiske konvention om social bistand.
Problemet ved at flytte mellem de Nordiske lande er det samme om vedkommende ønsker
at flytte mellem landsdele i Island hvor der er i dag usandsynligt at det vil være muligt at
bibeholde den samme personlige assistent.
Norge: Lov 24. Juni 2011 nr 30 om kommunale helse- og omsorgstjenester m.m.
Hovedregelen er at kommunen der en person for tiden oppholder seg, har plikt til å yte
kommunale sosial- og helsetjenester. I Norge forutsetter all rett til praktisk og personlig
bistand, herunder brukerstyrt personlig assistanse at vedkommende ikke kan dra omsorg
for seg selv, eller er helt avhengig av praktisk eller personlig hjelp for å greie dagliglivets
gjøremål. Muligheten til å få personlig assistanse er ikke begrenset til bestemte
funksjonshemninger, diagnoser eller liknende. Brukeren selv (eller dennes foreldre)
fungerer som arbeidsleder for assistentene. Kommunene kan velge om assistenten skal
ansettes i kommunen, av brukeren selv eller et andelslag opprettet av brukerne. Det siste
er vanlig.
Kommunens ansvar inntrer først når vedkommende oppholder seg i kommunen, og
kommunen har ikke plikt til å behandle søknader fra personer som oppholder seg utenfor
kommunen. Det er imidlertid lagt til grunn at en kommune har plikt til å behandle søknader
fra personer med behov for omfattende pleie- og omsorgstjenester som nå ønsker å flytte
til den aktuelle kommunen. Skal denne gruppen tjenestemottaker ha en reell fri rett til å
90
skifte bosted, er det en forutsetning at den kommunen en person ønsker å flytte til
behandler søknaden om tjenester slik at tjenestetilbudet kan stå klart på flyttetidspunktet.
Departementet har derfor lagt til grunn at kommunen ikke kan avvise en søknad om
tjenester til en sterkt pleietrengende, selv om søkeren ikke oppholder seg i kommunen.
Når en tjenestemottaker velger å flytte, overtar tilflyttingskommunen ansvaret for å yte og
finansiere tjenestene. Tjenestemottakeren kan likevel ikke uten videre kreve å få det
samme tjenestetilbudet i den nye oppholdskommunen som i den tidligere. Det er
oppholdskommunen som skal vurdere hva som er et tjenlig tilbud for den enkelte
tjenestemottakeren der og da, under forutsetning av at tjenestene er forsvarlige. Ved
vurderingen av søknader avgjør kommunen, i samarbeid med tjenestemottaker, hvilke
tjenester som skal ytes i hvert enkelt tilfelle.
Sverige: Kommunen kan verkställa ett beslut genom att tillhandahålla personliga
assistenter eller genom att ge ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans.
Personlig assistans kan som regel tas med vid t.ex. en semestervistelse utomlands.
Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) har i en dom (mål nr. 2139-07)
gett sökanden rätt att ta med sig sin personliga assistent till Grekland under sex månader.
En person har rätt att få assistansersättning från Försäkringskassan om hon eller han tillhör
den personkrets som omfattas av LSS, har behov av personlig assistans för sina
grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan, inte bor i en
gruppbostad eller vårdas på en institution som tillhör eller drivs med bidrag från staten, en
kommun eller ett landsting samt inte har fyllt 65 år. (Den försäkrade kan få behålla
ersättningen efter sin 65-årsdag. Antalet assistanstimmar får dock inte utökas efter det att
hon eller han har fyllt 65 år). Assistansersättning kräver bosättning i Sverige.
Danmark: Det er ikke umiddelbart muligt at overføre en ret til BPA/personlig assistance fra
et land til et andet, da indholdet af ordningerne er meget forskelligt. En ensartet praksis
forudsætter en høj grad af overensstemmelse i ydelsen i de forskellige lande. Dette er ikke
tilfældet på BPA/personlig assistance området. Det vurderes derfor ikke umiddelbart muligt
eller hensigtsmæssigt at udarbejde aftale på dette område.
Der findes ikke en samlet, national (dansk) løsning for personlige hjælperordninger. I
forhold til BPA på det sociale område vurderes det samtidig, at der er grundlæggende
forskelle på de nordiske ordninger, som gør det vanskeligt, at sammenligne ordningerne på
tværs af landende. Det vurderes derfor, at det ikke på nuværende tidspunkt er realistisk at
indgå i en nordisk aftale på dette område.
Norge: Ved flytting mellom kommuner i Norge må problemet ordnes gjennom at man søker
tilflyttingskommunen i god tid før man skal flytte, slik at den rekker både å behandle
søknaden og det er tid til å ansette en assistent. Dette er også løsningen ved flytting fra et
annet land.
Danmark: Hjælp efter § 96 kan medtages i udlandet, jf. udlandsbekendtgørelsens § 1
(bekendtgørelse nr. 1296 af 15. december 2009). Der gælder særlige regler om bevarelse
af tilskud til BPA efter § 96 for personer i aktivering og revalidering og under uddannelse,
jf. udlandsbekendtgørelsens § 3, stk. 2.
EU-regler – kontant tilskud både §§ 95 og 96.
Island: Nordisk konvention om social bistand og sociale tjenester.
91
Information
Danmark: Efter de gældende regler kan borgere med BPA fx tage deres tilskud eller
hjælpere med under studieophold i udlandet.
Lovgivningen (servicelovens § 96 b, der blev gennemført med virkning fra 1. juni 2009)
sikrer, at udbetalingen af tilskud til BPA fortsætter fra fraflytningskommunen (med refusion
fra opholds/tilflytningskommune) ind til tilflytningskommunen har truffet afgørelse om
hjælp til borgeren. Herved sikres, at borgeren ikke står med et udækket hjælpebehov i
forbindelse med flytning, og at der er sikkerhed for dækning af borgerens omkostninger til
hjælpernes løn i forbindelse med flytning.
Finland: Frågan om service som ordnas i utlandet har inte avgjorts i den gällande
socialvårdslagstiftningen, inklusive handikappservicelagen. Kommunen ordnar primärt
service för sina invånare enligt behovet inom kommunen och enligt klientens individuella
behov. Lagstiftningen innehåller emellertid inte något hinder för att ordna service också
under annan än varaktig vistelse utomlands.
Kommentarer
från
specialist
från
Socialoch
Finland/Avdelningen för socialoch hälsovårdstjänster)
hälsovårdsministeriet
i
Almänna kommentarer:
Utredningar bekräftar den situation som redan tidigare varit känd, d.v.s. att i centrala
handikapptjänster och stödåtgärder (personlig assistans, transporttjänster, stöd för
anskaffning av bil) som tryggar delaktighet och rörlighet finns det i alla nordiska länder
hinder och utvecklingsbehov då det gäller att möjliggöra handikappade personers fria
rörlighet mellan länderna.
I
Finland
fortsätter
under
den
nu
påbörjade
nya
regeringsperioden
socialvårdslagstiftningens helhetsreform, och till den ansluter sig också en förnyelse av
lagen rörande specialtjänster som handikappade personer behöver. Lagstiftningsreformen
styrs förutom av de i regeringens handikappolitiska redogörelse (år 2006) fastslagna
centrala principerna för handikappolitiken även av grundlagens stipulationer om att värna
individens rättigheter, det handikappolitiska programmets (2010) målsättningar samt
utfästelserna i FN:s handikappfördrag. Utgångspunkten är att trygga handikappade
personers delaktighet, självbestämmanderätt och jämbördiga behandling, frihet från
diskriminering, hinderlöshet och tillräcklig service.
Vid utredningen av vilka behov av lagstiftningsreformer som finns har man tagit i
betraktande också de synvinklar på människors rättigheter och skyldigheter i förhållande till
staternas lagstiftningsansvar som globaliseringen och EU:s lagstiftning fört med sig.
Människors rörlighet i de nordiska länderna utgör här sin egen helhet. Också handikappade
bör kunna röra sig, studera och arbeta på ett jämbördigt sätt även utanför hemlandet eller
-kommunen. Detta förutsätter möjlighet till att vid förflyttning från ett land till ett annat
föra med sig centrala tjänster som tryggar deltagande, bl.a. personlig hjälp. På
motsvarande sätt kan handikappade medborgare som kommer till Finland från de nordiska
länderna, från övriga EU-länder och även från tredje länder, i framtiden ha behov av
service, och även rätt till motsvarande service i Finland.
Om personlig hjälp:
I ett personligt medhjälparsystem (ett sätt att arrangera en svårt handikappads personliga
assistans) fungerar den handikappade personen som arbetsgivare och kommunen ersätter
de kostnader som medhjälparens avlöning förorsakar. Därtill ersätts lagstadgade avgifter
och ersättningar som tillkommer arbetsgivaren samt utgifter för avlöning av vikarier. Utöver
92
dessa kostnader ingår i kommunens ersättningsansvar också andra sådana skäliga
omkostnader som är nödvändiga för avlöning av medhjälpare. Dylika kan vara till exempel
rekryteringskostnader och medhjälparens resekostnader för resa tillsammans med den
handikappade. Utgångspunkten är att kommunen är skyldig att ersätta alla skäliga
ochnödvändiga omkostnader som föranleds avassistenten, d.v.s. de skall inte få komma
den assisterade till belastning. Ersättning kan beviljas också för en svårt handikappads
assistanskostnader vid resa utomlands i situationer där assistansen förutsätter resa
tillsammans med arbetsgivaren t.ex. i samband med den svårt handikappades arbete eller
hobby.
Kommunen bör arrangera personlig hjälp för en svårt handikappad persons arbete eller
studier i den utsträckning som den svårt handikappade personen detta nödvändigtvis
behöver.
Utöver ordinära semester- och arbetsresor kan behov av att arrangera personlig hjälp och
annan handikappservice framkomma beträffande studerande som i ett annat nordiskt land
deltar i studerandeutbyte eller i arbetspraktik ansluten till studierna. Lagens utgångspunkt
då det gäller att arrangera personlig hjälp är att beakta den handikappade personens
individuella behov och livssituation. Sannolikt skulle det emellertid behövas anvisningar
eller preciseringar beträffande lagstiftning som berör nämnda situationer, så att
kommunerna på ett enhetligt sätt kunde ersätta kostnaderna för avlöning av medhjälpare
under vistelse i ett annat land. En gemensam nordisk lösningsmodell kunde vara att den
handikappade personens hemland betalar för medhjälpare i samband med arbete eller
arbetspraktik i högst ett års tid och i samband med studier hela studietiden, då det är fråga
om normal examenstid. Därefter skulle man övergå till att tillämpa det lands lagstiftning,
sociala tjänster och socialskydd som man vistas sig i.
Beträffande den på Folkpensionsanstaltens arrangörsansvar baserade tolkningsservicen för
handikappade personer har motsvarande situation kommit fram då en studerande som har
rätt till studietolkning rest utomlands på studerandeutbyte i anslutning till sina studier.
Folkpensionsanstaltens utgångspunkt i dessa situationer skulle vara att en
(hörsel)handikappad studerandes tolkningsservice i första hand bör arrangeras i studiernas
målland. Studerandeutbyte förutsätter tillräckligt god behärskning av mållandets
teckenspråk och detta är en sådan befogad orsak på basen av vilken Folkpensionsanstalten
kan ersätta kostnaderna för tolkning som användaren av servicen själv skaffat utomlands
för den tid som studerandeutbytet varar, utgångspunktsmässigt högst ett år
(tilläggsuppgifter, Folkpensionsanstalten/Merja Rautio-Rajala).
Island: Under Islands formandsperiode i Nordisk ministerråd i 2009 rettede man søgelyset
specielt imod brugerstyret assistance der skulle iagttage forskellige sider af denne type
service.
Man søgte efter de andre nordiske landes mangeårige erfaring i denne
henseende. Denne erfaring af nordisk nytte gav vind i sejlene med hensyn til at de
nordiske lande også kunne formidle sine kundskaber og erfaring af brugerstyret assistance,
samt andre dele af det nordiske velfærdssystem, til andre europeiske lande. På web siden:
http://nordisk.felagsmalaraduneyti.is/ findes information om landenes service på området
og punkter som er af interesse for besvarelse og belysning af dette problem.
Hvilke hensyn er
grænsehindringen?
væsentlige
for
indretningen
af
den
retstilstand,
som
medfører
Danmark: Hjælp i form af BPA efter servicelovens § 95-96 tildeles af kommunalbestyrelsen
på baggrund af en konkret og individuel helhedsvurdering af borgerens hjælpebehov. Det
er et vilkår for hjælp efter § 95 og 96, at borgeren som minimum kan fungere som daglig
leder af hjælperne.
93
Kommunerne har pligt til at føre tilsyn med ordningerne og herunder, om borgeren får den
hjælp, som var hensigten med ordningen, om borgeren fortsat opfylder betingelserne for
ordningen og om borgeren tilrettelægger ordningen på en tilfredsstillende måde, bl.a. i
overensstemmelse med arbejdsmiljølovgivningen mv.
Island: Service ydes nu i større grad inde i hjemmet end før. De nordiske lande har
forskellige personlige hjælpeordninger. Det er sandsynligvis at spørgsmålet bliver mere og
mere aktuelt og nødvendigt at finde en fælles løsning som bidrager til ligestilling af de
handicappede.
Ansvarig myndighet
Norge: Helse- og omsorgsdepartementet
94
Olika familjebegrepp
De nordiska länderna gör olika bedömningar om vad som utgör en (heterosexuellt) familj. Detta leder till
besvär i samband med betalning av barnbidrag, underhållsstöd etc i de fall att de biologiska föräldrarna/gifta
paren arbetar i olika EU/EES-länder.20
Danmark: Efter Børnetilskudslovens §4 nedsættes en families særlige børnetilskud på
grundlag af indtægten som opgjort efter § 29 i lov om social pension. Ved denne opgørelse
defineres en familie altså på samme måde som ved beregning af pensionstillægget efter
lov om social pension.
Herudover er ordet familie ikke anvendt i børnetilskudsloven. Man må derfor for øvrige
ydelser efter børnetilskudsloven henholde sig til de generelle EU-afgrænsninger vedr.
familiemedlemmer.
Udbetaling af familieydelser over grænserne i Norden baseres på reglerne i EFForordningerne 883/2004 og 1408/71. I disse forordninger henvises til begreberne i
national lovgivning, når det skal afgøres, hvem der er familiemedlemmer og dermed har ret
til familieydelser.
Efter
dansk
lovgivning
er
det
for
de
fleste
ydelsers
vedkommende
forældremyndighedsindehaveren, der har ret til familieydelser, uafhængigt af om der er en
eller to forældremyndighedsindehavere og/eller om de er samlevende eller ej. For visse
ydelser er forældreskab afgørende.
Eksempel
For ret til børne- og ungeydelse i Danmark anses som familiemedlem til en arbejdstager, alle
børn, som arbejdstageren har forældremyndigheden over, alene eller sammen med anden
forælder, uanset om den anden forælder og/eller børnene bor sammen med arbejdstageren.
I et andet land kan fx alle biologiske børn anses som familiemedlem.
I en sådan situation, hvor begge forældre og børnene bor i det andet land og en biologisk
forælder, der ikke har del i forældremyndigheden, arbejder i Danmark, vil der ikke være ret til
danske ydelser.
Finland:
Familjebegreppet enligt finsk sociallagstiftning
I Finland har man skilda familjebegrepp för sociallagstiftning och civilrätt. Personer i
samma hushåll utgör en familj, även sambor. En frånskild förälder som har vårdnaden om
ett barn men som inte bor i samma hushåll med barnet är inte en familjemedlem enligt
finsk sociallagsstiftning. Enbart en frånskid förälders arbete kan då inte heller ge rätt till
familjeförmåner från Finland enligt förordningarna 1408/71 och 883/2004. Finland är det
enda nordiska landet som anser att sambon påverkar rätten till familjeförmåner och
därmed kan ge rätt till familjeförmåner. I Finland betraktas inte heller gifta par som
separerat som familjemedlemmar efter separationen.
Island: Lov no 76/2003, børnelov, lov no 100/2007 om social sikring, lov no 99/2007 om
social bistand, lov no 90/2003 om indkomstskat. Det er forskelligt efter love hvad en familie
sammenstår af. Begreb som ”barn”, ”ektefelle” og ”forældre” er brugt i forskellige love og
20
Ingress ändrad i förhållande till slutrapport
95
har forskellig betydelse. Udbetaling af barnbidrag beror hovesagelig på forsørgerpligt og
betaling af skat i Island og er administeret af skattemyndighederne.
Norge: Lov 8. april 1981 nr. 7 om barn og foreldre (barnelova) og lov 17. februar 1989 nr 2
om bidragsforskott (forskotteringsloven). Norge har ingen legaldefinisjon av ”familie”. Det
brukes ”barn”, ”foreldre” og ”ektefeller” i ulike lover. Disse begrepene er aktuelle i
forbindelse med barnebidrag når foreldre ikke bor sammen og bidragsforskott
(underhållsstød) til enslig forsørger. Barnebidrag betales av juridisk far eller mor til
underhold av barn som det ikke har daglig omsorg for – uavhengig av
familiekonstellasjoner. Steforeldre har ikke forsørgelsesplikt.
Bidragsforskott er det offentliges bidrag der far er ukjent, eller der bidragspliktig foreldre
ikke betaler pålagt bidrag. Bidraget betales til den forelderen som har den daglige
omsorgen – uavhengig av dennes familiesituasjon.
Norsk barnetrygd utbetales til den som barnet bor sammen med; en forelder som ikke bor
sammen med barnet, har ikke rett til barnetrygd. EFTA Surveillance Authorities (ESA) har i
en grunngitt uttalelse av 7. juli 2011 har fremholdt at norske regler er i strid med EØSreglene. Norge har høsten 2011 svart ESA at man ikke er enig og ikke ser behov for
endring av reglene.
Mor og far til et barn er i Norge juridisk bestemt, og uavhengig av foreldrene sivilstand.
Sverige: I Sverige finns grunden för familjemedlemsbegreppet i äktenskapsbalken och
föräldrabalken där det framgår hur försörjningsskyldigheten är reglerad när föräldrar och
barn bor tillsammans liksom när föräldrarna har separerat. Försörjningsskyldighet finns
alltid gentemot barnet oavsett om föräldern är vårdnadshavare eller ej. Socialförsäkringens
familjemedlemsbegrepp bygger på denna grundsyn.
Når der tildeles ydelser til familiemedlemmer i henhold til EF-reglerne om social sikring og
derigennem indirekte efter nordisk konvention om social sikring, anvendes den definition af
begrebet ”familiemedlem”, der er fastlagt i EF- forordning 883/200921.
Definitionen af begrebet ”familiemedlem” findes i artikel 1, litra i) i EF-forordning 883/2004,
der har følgende ordlyd:
”i) »familiemedlem«:
i) enhver person, der betegnes eller anerkendes som familiemedlem eller betragtes som
hørende til husstanden i henhold til den lovgivning, hvorefter ydelserne udredes
ii) for så vidt angår naturalydelser efter afsnit III, kapitel 1, om sygdom, moderskab og
dermed ligestillede ydelser ved faderskab enhver person, der betegnes eller anerkendes
som familiemedlem eller betegnes som hørende til husstanden i henhold til lovgivningen i
den medlemsstat, hvor den pågældende er bosat
2) hvis den lovgivning i en medlemsstat, der finder anvendelse i henhold til nr. 1), ikke
giver mulighed for at sondre mellem familiemedlemmer og de øvrige personer, som
lovgivningen finder anvendelse på, betragtes ægtefællen, mindreårige børn samt myndige
børn med krav på forsørgelse, som hørende til familien
3) såfremt en person i henhold til den lovgivning, der finder anvendelse som omhandlet i
nr. 1) og 2), kun betragtes som hørende til familien eller husstanden, hvis han bor sammen
21
Forordning (EØF) nr. 1408/71 gælder fortsat i forhold til Norge og Island, samt for personer der udelukkende er
omfattet af nordisk konvention. Der er ikke afgørende forskel på begreberne i de to forordninger.
96
med forsikringstageren eller pensionisten, anses denne betingelse dog for opfyldt, når
forsørgelsen af den pågældende i det væsentligste påhviler forsikringstageren eller
pensionisten”
Som det fremgår, er det som udgangspunkt det familiemedlemsbegreb, der er fastlagt i
den nationale lovgivning, der anvendes, også ved tildeling af ydelser efter EF-reglerne.
En harmonisering af familiemedlemsbegrebet vil derfor kræve en ændring af samtlige de
nationale love, hvori begrebet er fastlagt, og som er omfattet af de internationale regler.
Ansvarig myndighet
Norge: Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet og Arbeidsdepartementet
97
Föräldraledighet beräknas/avräknas olika i länderna22
Föräldrar som arbetar i olika EU/EES-länder råkar ibland ut för att myndigheterna avräknar dagar som den
ena föräldern har tagit ut i det ena landet, från dagar som den andre önskar ta ut i det andra landet, på
olikartade sätt. Exempelvis har Försäkringskassan i Sverige inte bestämt sig för om man ska avräkna 5 eller
7 dagar i en vecka för föräldrar som har tagit ut föräldraledighet i Danmark.
Danmark: I Danmark beregnes barselsdagpenge på ugebasis på grundlag af det ugentlige
antal arbejdstimer. Det er i den forbindelse uden betydning, om der regnes med 5 eller 7
dage pr. uge. Efter gennemførelsesforordningen til EU forordning 883/2004 kan et land
give oplysninger om perioder regnet efter 5-, 6- eller 7-dages uger, blot skal det, når
oplysningen gives, fremgå, hvilken ugelængde der regnes med. Pensionsstyrelsen har
opfordret de svenske myndigheder til at oplyse, om hvilket antal dage pr. uge, de ønsker,
der ved videregivelse af oplysninger om afholdt barselsorlov, skal ligge til grund for denne
opgørelse. Der er ikke kommet svar på denne henvendelse.
Desuden kan det oplyses, at hvis en person under en barselsorlov, genoptager arbejdet i et
andet land, vil der ikke være ret til barselsdagpenge fra Danmark, før den pågældende
forud for en ny orlovsperiode på ny opfylder beskæftigelseskravet i forhold til dansk
lovgivning.
Finland: Föräldradagpenning kan från Finland betalas till en person som kommer till Finland
från ett annat land medan föräldradagpenningsperioden (enligt finska bestämmelser)
pågår, men efter att den kortare föräldradagpenningsperioden i det andra landet har
upphört. Detta förutsätter att personen har en försäkringsperiod på 180 dagar och lämnar
in en redogörelse över detta t.ex. på blankett E 104. Efter att dagpenningperioden i den
behöriga staten upphört betalas föräldradagpenning från Finland så länge att
utbetalningsdagarna (inklusive den andra medlemsstatens betalningsdagar) totalt uppgår
till 263 dagar, dock högst tills den kalkylerade finska föräldradagpenningsperioden upphör.
Finland räknas vardagar enligt sjukförsäkringslagen som betalningsdagar, dvs. i allmänhet
6 dagar i veckan. Om förmånen i det andra landet räknas i veckor kan man dra av 6 dagar
per vecka från föräldradagpenningperioden i Finland.
Granskningsperioden för löntagares arbetsvillkor förlängs med den tid under vilken en
person av en godtagbar orsak är förhindrad att vara på arbetsmarknaden. Orsaker till att
vara frånvarande från arbetsmarknaden som är godtagbara och som förlänger
granskningsperioden är bl. annat föräldrapenningsperiod samt vård av barn under 3.
Island: Lov no 95/2000 om forældre- og barselsydelser og orlov. Ifølge loven har forældre
hver især en selvstændig, personlig ret til ydelser i op til 3 måneder. Derudover har
forældre en fælles ret til ydelser i yderligere tre måneder, som de kan frit dele efter eget
ønske. Forældrene kan modtage ydelserne samtidig eller i forskellige perioder. Hvis det
ene forældre er berettiget til ydelser fra Island fradrages derfor ikke ydelser som det andre
forældre har fået fra et andet land. Hvis det drejer sig om samme person som er berettiget
i to land er situationen dog anderledes.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) § 146. En person som
"etter å ha fått rett til" foreldrepenger i Norge etter folketrygdloven flytter til et annet
nordisk land har rett til å få foreldrepengene utbetalt fra Norge i det land vedkommende
22
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Dagar med ersättning vid
föräldraledighet avräknas olika i de nordiska länderna.
98
flytter til dersom vilkårene for øvrig er oppfylt, jf. Forordning 1408/71 artikkel 19 og 22.
Personen får rett til foreldrepenger fra Norge fra det tidspunktet retten til foreldrepenger
etter folketrygdloven § 146 er opptjent, selv om personen flytter fra Norge før utbetaling
eller fødselen eller omsorgsovertakelsen har funnet sted. Dette forutsetter imidlertid at
vedkommende ikke tar arbeid i tilflytningslandet før fødselen eller omsorgsovertakelsen. I
så fall vil vedkommende ha rett til foreldrepenger etter tilflytningslandets lovgivning jf.
bestemmelsen om sammenlegning av tid i artikkel 18. Norge er da ikke lenger kompetent
stat. Foreldrepenger beregnes i Norge på bakgrunn av tidligere inntekt, uavhengig av om
og hvor den andre forelderen arbeider. For fars rett til foreldrepenger ut over fedrekvoten
stilles det vilkår knyttet til at mor ikke er i stand til å ta seg av barnet pga arbeid,
utdanning, sykdom eller andre nærmere angitte årsaker.
Opptjeningstid/arbeidstid i annet nordisk land i månedene før fødsel legges sammen med
opptjeningstid i Norge, men det er det siste arbeidslandets ordning som kommer til
anvendelse. Norges ordning med tidskonto innebærer at man kan kombinere arbeid (deltid
eller i perioder) med permisjon og foreldrepenger. Tidskonto kan ikke benyttes dersom
man tar arbeid i et annet land, da det i slike tilfeller blir det andre landet som blir
kompetent stat. Pengene utbetales for 5 dager i uken.
Så lenge mottakeren har rett til foreldrepenger fortsetter Norge å være kompetent land
også i forhold til andre trygdeytelser. Tilflyttingslandet må gjøres oppmerksom på at
vedkommende person mottar ytelser fra folketrygden. Slik melding gis på blankett E 117.
Sverige: Enligt 12 kap. 33 § socialförsäkringsbalken, SFB, ska förmån som lämnats enligt
utländsk lagstiftning, och förmånen motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns
födelse, räknas av från det antal dagar som lämnas enligt 12 §. (Enligt 12 § ges
föräldrapenning under högst 480 dagar sammanlagt för båda föräldrarna om de har ett
barn).
Syftet med bestämmelsen är att undvika att familjen blir dubbelt kompenserad för samma
barn från två eller flera medlemsländer. De antal dagar föräldern har fått motsvarande
förmån för samma barn från annat land räknas av. Avräkningen görs i första hand från de
dagar som föräldern själv har rätt till och då först från de 180 första dagarna enligt
sjukpenningnivån (12 kap. 34 § SFB). För avräkning av återstående dagar har det
betydelse om den utländska förmånen grundas på arbetsinkomst eller inte.
Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete
avräknas i första hand de dagar när föräldrapenningen kan betalas ut med ett belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning. Om den utländska förmånen betalas ut med ett belopp
som är enhetligt för alla förmånstagare och oberoende av inkomst av anställning eller
annat förvärvsarbete avräknas den i första hand från dagar med lägstanivån.
När Försäkringskassan får impuls om att föräldrapenning eller motsvarande ersättning
betalats ut från annat land ska så kallad avräkning göras mot de dagar som faktiskt
betalats ut från det andra landet. I de fall ett annat land har en lagstiftning som innebär att
ersättning betalas ut veckovis eller månadsvis ska veckoutbetalningen respektive
månadsutbetalningen räknas om till 7 dagar per vecka eller antal dagar i månaden. När
föräldern inte kan välja antal dagar utan ersättning är 5 dagar per vecka måste kontroll
göras med det andra landet om svaret innebär en hel vecka. Vid svar att ersättningen är
motsvarande hel vecka i Sverige görs avräkning med 7 dagar per vecka. Vid andra
situationer ska avräkning göras med de dagar som faktiskt betalats ut från det andra
landet.
99
Ansvarig myndighet
Norge: Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet og Arbeidsdepartementet
100
Olika pensionsåldrar / Rätt att bli medlem i en a-kassa efter man har fyllt 64
år23
För den som bor i Sverige och arbetar i Norge och blir arbetslös vid 64 år kan inte arbetslöshetsersättning
enligt inkomstbortfallsförsäkringen utgå i Sverige på grund av att den enskilde inte har rätt att bli medlem i en
arbetslöshetskassa efter att han eller hon har fyllt 64 år. Eftersom pensionsåldern i Norge är 67 år kan inte
heller pension utbetalas.
Danmark: Hvis en grænsegænger (en grænsearbejder eller en ”anden arbejdstager end en
grænsearbejder”), der bor i Danmark, bliver helt ledig efter arbejde i fx Norge, følger det af
de særlige lovvalgsregler i artikel 65 i forordning 883/04, at den helt ledige grænsegænger
skal have arbejdsløshedsydelser i bopælslandet.
Det betyder, at hvis personen fx bliver helt ledig fra sit arbejde i Norge som 64-årig, skal
pågældende søge om arbejdsløshedsydelser i Danmark. Pågældende skal overflyttes fra
norsk arbejdsløshedsforsikring til en dansk a-kasse. Da der er tale om en
overflytningssituation, skal personen ikke opfylde betingelserne for ret til optagelse. Det
har derfor ingen betydning, at personen er mindre end 2 år fra folkepensionsalderen.
Hvis en person derimod bliver helt ledig fra sit arbejde i Norge som 66-årig, vil pågældende
ikke kunne modtage danske dagpenge, fordi retten til medlemskab af en a-kasse og
dermed retten til dagpenge ophører, når en person når folkepensionsalderen. Personen vil
kunne opnå ret til dansk folkepension hvis betingelserne herfor er opfyldt.
Sverige: Mot bakgrund av olika pensionsåldrar i de nordiska länderna skapar
begränsningen i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) om rätten att bli medlem i
en arbetslöshetskassa efter 64 års ålder problem. Detsamma gäller begränsningen i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) om att ersättning inte kan utgå efter 65 års
ålder. Island har 67 år som pensionsålder medan Danmark och Finland har 65 år. Norge
har en flexibel pensionsålder mellan 62 och 67 år. I Sverige är pensionsåldern flexibel
mellan 61 och 70 år. Den inkomstgrundade pensionen kan tas ut från och med den månad
personen fyller 61 år medan den bosättningsbaserade pensionen kan tas ut från och med
den månad personen fyller 65 år.
För den som bor i Sverige och arbetar i Norge och blir arbetslös efter 65 år kan inte
arbetslöshetsersättning utbetalas i Sverige.
En person bor och arbetar i Sverige. Personen har varit medlem i en svensk
arbetslöshetskassa under sex månader då han eller hon blir erbjuden en anställning i
Norge. Personen bor kvar i Sverige och börjar arbeta i Norge. Samtidigt avslutar han eller
hon sitt medlemskap i den svenska arbetslöshetskassan. Efter sex månader blir personen
helt arbetslös och är då 64 år gammal. Personen ansöker om arbetslöshetsersättning i
Sverige och medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa. Han eller hon beviljas inte inträde
i arbetslöshetskassan med anledning av att han eller hon har fyllt 64 år. Personen kan
därmed
inte
tillgodoräkna
sig
fullgjorda
försäkringsperioder för
rätt
till
arbetslöshetsersättning enligt den svenska inkomstbortfallsförsäkringen (sex månader
medlemskap i Sverige och sex månader försäkrad tid i Norge = 12 månader). Personen
beviljas endast arbetslöshetsersättning från den svenska grundförsäkringen.
23
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Åldersgräns för inträde i en
svensk arbetslöshetskassa.
101
Danmark: Det følger af lov om arbejdsløshedsforsikring m.v., at man som ikkeerhvervsaktivt medlem kan overflyttes fra en a-kasse til en anden. Overflytning kan ske,
indtil medlemmet når folkepensionsalderen.
Det følger af lov om social pension (SP-loven), at folkepensionsalderen i Danmark er 65 år,
og at folkepensionsalderen gradvist hæves med ½ år fra 2019 til 2022, således at
folkepensionsalderen i 2022 vil være 67 år.
Ret til dansk folkepension opnås ud fra et optjeningsprincip. Ret til fuld folkepension
optjenes efter 40 års bopæl i Danmark. Ved mindre end 40 års bopæl i Danmark, beregnes
en brøkpension.
Finland: I Finland har en arbetstagare rätt att avgå med ålderspension enligt lagen om
pension för arbetstagare i en ålder mellan 63 och 68 år. Åldersgränsen för ålderspension
enligt folkpensionslagen är 65 år.
En lönetagare (eller en företagare) som inte har fyllt 68 år, har rätt till inträde som medlem
i en arbetslöshetskassa i Finland. En arbetslös person kan vinna inträde i en kassa i
enlighet med rådets förordning (EEG) nr 883/2004 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen eller den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 105–106/ 1993).
Arbetslöshetsförmåner beviljas högst till utgången av den kalendermånad då personen
fyller 68 år, men en arbetstagare som fyllt 65 år har rätt till arbetslöshetsförmån endast om
arbetstiden förkortats på grund av permittering eller om arbetet förhindras på grund av
väderhinder eller av andra arbetstagares stridsåtgärder. Om anställningen upphör helt
omfattas personer som fyllt 65 av arbetspensions- och folkpensionssystemet.
För den som bor i Finland och arbetar i Norge och blir arbetslös vid 64 år, kan betalas
arbetslöshetsersättning från Finland högst till utgången av den kalendermånad då han eller
hon fyller 65 år. Om personen blir arbetslös vid 65 år kan arbetslöshetsersättning inte
betalas, eftersom arbetslöshetsersättning kan betalas när den arbetslösa personen mellan
65–68 år endast om det inte är fråga om permittering eller förhindrande av arbete på
grund av väderhinder eller av andra arbetstagares stridsåtgärder.
Island: Offentlig pensionsalder i Island er 67 år men det er muligt at forsætte at arbejde.
De som fortsætter at arbejde efter 67 års alder (pensionsalder) er berettiget til
arbejdsløshedsydelser op til 69 års alder hvis de bliver arbejdsløse. Hvis de er 70 år eller
ældre og arbejder fortsat har ikke ret til arbejdsløshedsydelser hvis de bliver arbejdsløse.
Den som kommer fra et land med lavere pensionsalder, og arbejder i Island er omfattet af
disse regler og har derfor ret til arbejdsløshedsydelser op til 69 år alder hvis andre
betingelser er opfyldt.
Norge: Det følger av lov 28. februar 1997 nr. 19 (folketrygdloven) § 2-1 at personer som er
bosatt i Norge er pliktige medlemmer i folketrygden. Som bosatt i Norge vil dermed
vedkommende være medlem av folketrygden, herunder dagpengeordningen
(arbeidsløshetstrygden). Det er ikke noen øvre aldersgrense for når man kan bli medlem i
folketrygden. Retten til dagpenger under arbeidsløshet faller bort når vedkommende fyller
67 år, selv om vedkommende fortsatt er eller har vært i arbeid, jf. folketrygdloven § 4-23.
Dvs. at vedkommende bare kan få utbetalt norske dagpenger fram til månedsskiftet etter
67 årsdagen.
102
Den 1. januar 2011 ble det innført nye regler for uttak av alderspensjon. Fra fylte 62 år kan
man ta ut alderspensjon hvis man har høy nok opptjening. Ikke alle har høy nok opptjening
til å ta ut alderspensjon fra 62 år. Opptjent rett til pensjon i andre EØS-land regnes med
når det skal vurderes om man har høy nok opptjening til å ta ut alderspensjon fra 62 år.
Fra fylte 67 år vil alle som har bodd 40 år eller mer i Norge (etter fylte 16 år) ha rett til en
alderspensjon som tilsvarer et minste pensjonsnivå. Man kan velge selv om man vil
fortsette helt eller delvis i arbeid når man tar ut pensjon. Pensjonsutbetalingen reduseres
ikke på grunn av arbeidsinntekt. Ved arbeidsledighet, kan få dagpenger under
arbeidsløshet i tillegg til pensjonen (uten reduksjon).
Sverige: Enligt 34 § första stycket tredje meningen LAK har den som har fyllt 64 år inte rätt
att bli medlem i en arbetslöshetskassa. Enligt 36 § LAK upphör medlemskapet i en
arbetslöshetskassa utan uppsägning den dag medlemmen fyller 65 år.
Enligt 7 § ALF lämnas ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen till den som varit
medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, under förutsättning att
medlemmen efter det senaste inträdet i kassan uppfyllt arbetsvillkoret enligt 12 och 14 §§
(medlemsvillkor). I prövningen av medlemsvillkoret tillgodoräknas försäkringsperioder som
har fullgjorts i ett annat land inom EU/EES eller Schweiz med stöd av artikel 67 i förordning
1408/71.
Enligt 22 § fjärde stycket ALF upphör rätten till dagpenning vid månadsskiftet före den
månad då den arbetslöse fyller 65 år.
Enligt 56 kap 3 § socialförsäkringsbalken kan en försäkrad få inkomstrelaterad
ålderspension från och med den månad personen fyller 61 år. Enligt 67 kap 4 § samma
balk får garantipension tidigast tas ut från och med den månad den försäkrade fyller 65 år.
I Sverige pågår för närvarande en översyn av de pensionsrelaterade åldersgränserna och
möjligheter för att få ett längre arbetsliv. Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2013,
se Dir 2011:34.
Förhållande till EU-rätten
Det fremgår af artikel 61 i forordning 883/04, og artikel 67 i forordning 1408/71, at der kan
stilles krav om, at der senest skal være tilbagelagt forsikringsperioder og
beskæftigelsesperioder (som lønmodtager eller selvstændig) i det land, hvor man søger om
ydelser under arbejdsløshed. Dette krav kan dog ikke stilles til en grænsegænger (en
grænsearbejder eller en ”anden arbejdstager end en grænsearbejder”).
I den beskrevne situation skal grænsegængeren overflyttes fra en ”udenlandsk a-kasse” til
en dansk a-kasse, hvilket kan ske, indtil personen opnår den gældende danske
folkepensionsalder, som frem til 2019 vil være 65 år.
Det stilles alene krav om, at grænsegængeren skriftligt anmoder om optagelse i den
danske a-kasse, da det i Danmark er frivilligt, om man ønsker at være medlem af en akasse.
EF-forordningerne fastsætter koordinerende regler for social sikring. Der er ikke tale om
harmoniseringsregler, og det er derfor afhængigt af nationale regler, hvor længe man har
til arbejdsløshedsydelser.
Enligt artikel 13.2 a) i förordning 1408/71 ska den som bor i Sverige och är anställd för
arbete i Norge omfattas av norsk lagstiftning. Denna regel leder till att gränsarbetare bör
lämna den svenska arbetslöshetskassan under tiden som de arbetar i Norge.
103
Enligt artikel 71.1 a) ii) i förordning 1408/71 ska en gränsarbetare som är helt arbetslös få
förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt som om han hade
omfattats av den lagstiftningen då han senast var anställd. Det innebär att det är svensk
lagstiftning som ska gälla vid en bedömning av rätten till arbetslöshetsersättning för en
gränsarbetare som bor i Sverige och som har blivit helt arbetslös från en anställning i
Norge.
Enligt artikel 71.1 a) ii) i förordning 1408/71 ska en gränsarbetare som är helt arbetslös få
förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt som om han hade
omfattats av den lagstiftningen då han senast var anställd. Det innebär att det är svensk
lagstiftning som ska gälla vid en bedömning av rätten till arbetslöshetsersättning för en
gränsarbetare som är helt arbetslös och som bor i Sverige och arbetar i Norge.
Information
Ansvarig myndighet
Finland: Social- och hälsovårdsministeriet och Pensionsskyddscentralen (arbetspension)
104
Olik beräkning av tilläggsbelopp24
Om en Danmarksboende förälder arbetar i Sverige och den andre förälder arbetar i Danmark utbetalas
svenska familjeförmåner inklusive föräldrapenning som ett tilläggsbelopp. Det högre danska barnbidraget
medför att den svenska föräldrapenningen ”reduceras” med upp till cirka 500 kronor per månad p.g.a. att
man blandar förmåner av typen barnbidrag och föräldrapenning vid beräkning och avräkning mellan
länderna. Det vore till fördel för de försäkrade om beräkningen istället gjordes förmån mot förmån.
Finland: Föräldradagpenningar från Finland beaktas inte vid samordning av
familjeförmåner. I Finland betraktas föräldradagpenningar som penningförmåner, som
faller utanför ramen för samordningen och betalas till fullt belopp. Till familjeförmånerna i
Finland räknas barnbidraget, hemvårdsstödet och barnförhöjningen till pension.
Sverige: Från och med den 1 september 2011 listas, som framgår av
lagstiftningsförteckning som Sverige skickat till kommissionen, den svenska
föräldrapenningen som en förmån vid moderskap/faderskap enligt art. 3.1 b) i förordning
883/2004. Därmed kommer från denna tidpunkt problemet med avräkning inte längre vara
aktuellt.
Ansvarig myndighet
Danmark: Social- og Intergrationsministeriet
Norge: Barne-, likestillings- og inkluderingsdepartementet
24
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Samordning av den svenska
föräldrapenningen.
105
Särskilda bidraget i bostadsbidraget upphör vid utlandsarbete
En person som bor i Sverige och får arbete i annat land har ej längre rätt till det särskilda bidraget i
bostadsbidraget. Det särskilda bidraget utgör cirka hälften av bostadsbidraget. Detta drabbar särskilt hårt
ensamstående föräldrar. Personen har inte någon rätt till motsvarande förmån i arbetslandet.25
Finland: Enligt svenska socialförsäkrningslagen kan svensk lagstiftning inte tillämpas om
man enligt EU-förordningarna tillämpar et annat lands lagstiftning på personen i fråga. Det
har visat sig att speciellt när det är fråga om ensamstående föräldrar som bor med sina
barn i Sverige men som arbetar i ett annat EU-land kan familjen mista eller bli utan
förmåner.
Exempel
Ensamstående mamma bor med dotter i Sverige i Torneodalen. Mamman arbetar deltid på ett
café på finska sidan. Hennes arbete uppfyller inte minimikraven i finska tillämpningslagen
eftersom hon arbetar under 18 timmar per vecka. Eftersom hon inte bor i Finland kan hon
inte omfattas av finska lagstiftningen på basis av stadigvarande bosättning heller. Mamman är
försäkrad för arbetspension, arbetsskada och olycksfallförsäkring och hon har rätt till offentlig
hälsovård i Finland. Hon kan även få hemvårdsstöd från sin dotter i Sverige. Hon har dock inte
rätt till förmåner som definieras enligt tillämpningslagen så som t.ex. barnbidrag eller
sjukförsäkring (sjukdagpenning, föräldrapenning).
Eftersom hon är under finsk lagstiftning på basis av sitt arbete anser Sverige att hon och
hennes dotter inte kan ha rätt till några förmåner enligt socialförsäkringslagen även om både
hon och hennes dotter bor stadigvarande i Sverige och de skulle ha rätt till dessa förmåner
om mamman inte arbetade på andra sidan gränsen.
Sverige: Hindret består i att den som omfattas av ett annat EU/EES-lands eller Schweiz
lagstiftning inte längre är försäkrad i Sverige och därför inte har rätt till det särskilda
bidraget som ingår i bostadsbidraget trots bosättning i Sverige. Detta drabbar framför allt
ensamstående föräldrar.
Exempel
En ensamstående förälder bor i Sverige och är omfattad av svensk lagstiftning. Personen
uppbär bostadsbidrag från Sverige, både den kostnadsbaserade delen och det särskilda
bidrag.
Föräldern påbörjar ett arbete i Danmark och har kvar sin bostad i Sverige. I och med att
personen börjar arbeta i Danmark ska istället dansk lagstiftning tillämpas och personen är inte
längre försäkrad i Sverige för de förmåner som är omfattade av förordningen. Det innebär att
det inte längre föreligger någon rätt till det särskilda bidraget.
I och med att det istället är dansk lagstiftning som ska tillämpas har personen rätt till de
danska förmåner som är omfattade av förordningen som om han eller hon var bosatt i
Danmark.
Danmark: Danmark har ikke bostadsbidrag som omfattet i børnetilskud/familieydelser, men
en boligsikring til alle, der opfylder betingelserne. Se vedhæftede faktaark boligsikring
(bilaga 8).
25
Ingressen är ändrad i förhållande till slutrapport
106
Finland: Finland har inte bostadbidrag inom familyförmånssystemet. Finland har inte heller
andra typer av bostadsbidgrag som skulle anses vara under tillämpningsområdet av EUförordningarna.
Island: Island har ikke en ordning med bostadsbidrag som den som omtales i spørgsmålet.
Boligudgifter imødekommes af staten via skattesystemet hvis det drejer sig om
ejendomsrett eller af kommunerne hvis det drejer sig om udgifter til leje af en bolig. Stötte
fra kommunerne i Island og skattereglerne hörer ikke under co- ordineringsreglerne.
Ordningen om erstatning/støtte fra kommunerne til huslejeudgifter er ifølge en særskildt
lovgivning derom. Denne erstatning eller støtte ydes til personer som lejer en bolig, betaler
husleje og har indkomst under et bestemt nivau. Erstatningen beror på huslejens beløb
familiestørrelse, indtægter m.m., op til et maximum beløb. I tillæg kan kommunerne
beslutte at yde yderligere støtte i specielle tilfælder, d.v.s. til personer i særskildt
vanskelige financielle eller social omstændigheder og nogle kommuner gører det.
Personer som har købt en fast ejendom og har fået et lån fra banksystemet eller fra
statens huslånefond og betaler høje afdrag og renter, kan, hvis nærmere betingelser er
opfyldt, modregne en del af renteudgifterne ved udfyldning af selvangivelsen ifølge en
særskildt hjemmel i loven om indkomstskat.
Norge: Har ikke bostadsbidrag som del av barnetilskudd eller familieytelser, men en
kommunal bostøtteordning, som er en rettighetsbasert ytelse basert på økonomisk
behovsprøving. Det er øvre inntektsgrenser for å kunne motta bostøtte, samtidig som
boutgifter over bestemte grenser ikke godtas som grunnlag for beregning av bostøtte.
Bostadsbidraget består av bidrag till kostnader för bostad, särskilt bidrag för
hemmavarande barn, och umgängesbidrag (95 kap. 2 § i socialförsäkringsbalken, SFB). Det
särskilda bidraget är en sådan förmån som omfattas av förordningarnas
tillämpningsområde. Enligt 4 kap. 5 § socialförsäkringsbalken och 2 kap. 1 b § lagen
(2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken (tidigare 3 kap. 16 §
socialförsäkringslagen (1999:799)) gäller att en person som omfattas av lagstiftningen i en
annan medlemsstat inte är försäkrad för sådana förmåner enligt socialförsäkringsbalken
som motsvarar förmåner som avses i förordningarna 883/2004 och 1408/71.
Enligt artikel 11.1 i förordning 883/2004 ska en person omfattas av endast ett lands
lagstiftning. En person som arbetar i en annan medlemsstat och omfattas av det landets
lagstiftning är därför inte försäkrad för sådana förmåner i Sverige som omfattas av
förordningen. Personen har istället rätt till förmåner från det land som personen omfattas
av som om han eller hon var bosatt i det landet.
Ansvarig myndigheter:
Norge: Kommunal- og regionaldepartementet
107
Gränshinder nr 28 (slutrapport A4):
Flytt för institutionaliserade personer
Enligt den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster ska de ansvariga myndigheterna
samarbeta för att göra det möjligt för äldre eller institutionaliserade personer att flytta till det land där de har
starkast personliga anknytning. Detta fungerar inte i praktiken på grund av oklarheter kring betalning och
ansvar.
Danmark: For at blive visiteret til en plejebolig (m.m.) i Danmark, skal borgeren visiteres
hertil. I praksis skal borgeren have et behov for personlig hjælp og pleje, før at denne
visiteres til en sådan bolig. Der er ingen regler, udover de gældende regler for tildeling af
hjælp efter serviceloven, som forhindrer nordiske medborgere i at få behovsvisiteret hjælp
ved lovligt ophold i Danmark.
Finland: Det har visat sig att det finns brist på kunskap i Norden men också inom
branschen patientförflyttning och –transport. I reglerna står det klart och tydligt att när en
patient förflyttas betalar de land som patienten skickas ifrån och för att söka vård behövs
det tillstånd från det land patienten bor i genom E112-blanketten.
Patientförflyttning
”Enligt den Nordiska konventionen om sociala tryggheter ’Uppehållslandet ersätter åt
personer som bor i ett nordiskt land och som har rätt till vård i landet de bor, och som
under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land får sjukvård, och de tilläggkostnaderna som
uppstår vid hemresan om patienten måste använda ett dyrare sätt att resa än vad
personen annars hade använt’. Ifall en finsk studerande i Sverige insjuknar allvarligt och vill
till Finland för förtsatt behandling och behöver t.ex. ambulanstransport, betalar Sverige
kostnaderna. ”
Patienttransport
” I EU/EES stat försäkrad person som vill söka till samma vård i Finland, behöver E112blanketten, som på basen de land som personen bor i godkänner de vård kostnaderna som
uppstått till de sjukhus eller hälsovårdstation som ordnat tjänsten. -Personen kan söka på
egen bekostnad till vård i Finland, då betalar personen uppkomstprinciperna för samma
vård.”
Fast reglerna verkar vara klara, har till exempel informationsförmedlingen försvårats för att
patient transport och –förflyttning är på kommunernas ansvar i Finland, var ärendet sköts
av sjukvårdsdistrikten. Till exempel om en patient från Helsingfors och Nylands
sjukvårdsdistrikt så sköter den enheten som patienten befinner sig i alla praktiska
arrangemang. Det är på enhetens personals ansvar att vara medveten om patientens
rättigheter. HNS har ingen kontakperson, som skulle vara medveten om alla de olika
enheternas patienttransport och –förflyttning. Således har inte informationen om
fungerande förflyttningar eller problem till alla enheterna.
Särskilt inom den så kallad anstaltvården har det rapporterats problem med patient
förflyttning mellan Finland och Sverige i Nordkalottområdet. Den Nordiska konventionen
står det följande:
”Artikel 9. Flyttning till ett annat nordiskt land för personer som behöver långvarig
behandling eller vård
1. När en person som omfattas av denna konvention och som behöver långvarig
behandling eller vård önskar flytta från ett nordiskt land till ett annat nordiskt land till vilket
personen har en särskild anknytning, skall de ansvariga myndigheterna i de båda länderna
108
söka medverka till en sådan flyttning om denna kommer att förbättra personens
livssituation.”
Så om en äldre dam är i anstaltsvård i Sverige vars barn har flyttat till Finland, skulle vilja
byta till en anstalt närmare sina barn, borde myndigheterna aktivt befrämja hennes
möjligheter att flytta. Det har inte funnits många situationer, men i alla de som har funnits
har äldre personer flyttats till Finland för anstaltsvård endast då när personen har haft råd
att skaffa stödtjänst av privata företag- ifall personen inte har haft råd till detta, har inte
personen blivit flyttad.
Exempel
”Vi har försökt få vår mamma att flytta med oss till Sverige. Problemet är det att hon bo i ett
vårdcentral för äldre, och behöver samma vård också i Sverige. Vi har försökt reda ut
möjligheterna för flyttningen men ingen tycks veta någonting om saken och vill inte heller
hjälpa oss. Alla säger bara att det inte är möjligt då det i praktiken skulle bli så besvärligt. Är
det verkligen så att vi inte kan få hjälp någonstans ifrån? Till vem skulle vi ännu kunna vända
oss för hjälp?”
Förflyttning av institutionaliserade (äldre) personer från Sverige till Finland Finlands
ambassad i Stockholm har varit i kontakt med svenska socialdepartementet,
socialstyrelsen, SKL- Sveriges Kommuner och Landsting samt finska Kommunförbundet och
kan bekräfta att institutionaliserade personer under senaste åren endast i några enstaka
fall förflyttats mellan Sverige och Finland (oftast över gränsen i Tornedalen).
Ambassadens socialråd har rådgivit i några få fall där personer som bott i lägenheter
(boende service) för äldre och funktionshindrade i Sverige har flyttat till Finland. Det har i
dessa fall varit frågan om pensionärer vars inkomster varit tillräckliga för att förvärva
behövliga tjänster från privata företag i Finland. Personer som får psykiatrisk vård har i
några enstaka fall överförts från Sverige till Finland, men ambassaden känner inte till
huruvida kommunerna eller landstingen (jfr. sjukvårdsdistrikt) gjort avtal om uppdelning av
kostnaderna för vården.
Island: Lov no 59/1992 om personer med handicap, lov no 66/1996 om nordisk konvention
om social bistand og sociale tjenester. Reglerne er uklare og administrationen følgelig
også. I de tilfælder som har opstået måtte det lokale servicekontor for de handicappede i
den fraflytningskommunen i Island betale det samme engangsbeløb som om
vedkommende havde flyttet imellem lokale kommuner i tilflytningslandet. Det er behov for
aftale og klare regler om dette imellem de nordiske lande.
Norge: Lov 24. juni 2011 nr 30 om kommunale helse- og omsorgstjenester m.m. § 3-1
første ledd, § 3-2 første ledd nr 5 og nr 6, § 3-6 og § 3-8 . Hovedregelen er at kommunen
der en person for tiden oppholder seg, har plikt til å yte kommunale helse- og
omsorgstjenester. Kommunen har som alminnelig regel ikke plikt til å behandle søknader
fra personer som oppholder seg utenfor kommunen, eller bistå ved behandling eller
omsorg for disse. Det er imidlertid lagt til grunn at en kommune har plikt til å behandle
søknader fra personer med behov for omfattende pleie- og omsorgstjenester som ønsker å
flytte til den aktuelle kommunen, jf. Sosialdepartementets rundskriv I-43/99. Hvis denne
gruppen tjenestemottaker skal ha en reell fri rett til å skifte bosted, er det en forutsetning
at den kommunen en person ønsker å flytte til, behandler søknaden om tjenester slik at
tjenestetilbudet kan stå klart på flyttetidspunktet. Kommunene kan derfor ikke avvise en
søknad om tjenester til en sterkt pleietrengende, selv om søkeren ikke oppholder seg i
kommunen.
Når en tjenestemottaker velger å flytte, overtar tilflyttingskommunen ansvaret for å yte og
finansiere tjenestene. Tjenestemottakeren kan likevel ikke uten videre kreve å få det
109
samme tjenestetilbudet i den nye oppholdskommunen som i den tidligere. Det er
oppholdskommunen som skal vurdere hva som er et tjenlig tilbud for den enkelte
tjenestemottakeren der og da, under forutsetning av at tjenestene er forsvarlige. Dette
gjelder også der søkeren har institusjonsplass i fraflyttingskommunen.
Sverige: Den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster är lag i Sverige
(1995:479).
När det gäller möjligheten för personer som behöver långvarig vård och behandling att
flytta från annat nordiskt land till Sverige enligt 9 artikeln i nordiska konventionen om
socialt bistånd och sociala tjänster prövas rätten till insatser i Sverige enligt 4 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453). Kommunens ansvar enligt socialtjänstlagen uppkommer när
den enskilde befinner sig i kommunen i Sverige. Artikel 9 ger kommunen befogenhet och
skyldighet att medverka till flytten innan den enskilde befinner sig i Sverige.
När det gäller möjligheten för personer som behöver långvarig vård och behandling att
flytta från Sverige till annat nordiskt land regleras skyldigheten att medverka till detta av
artikel 9 i nämnda konvention. Kommunens ansvar enligt socialtjänstlagen gäller i princip
när den enskilde befinner sig i Sverige. Artikel 9 punkt 2 ger kommunen befogenhet och
skyldighet att medverka till flyttningen till ett annat nordiskt land och ev. träffa
överenskommelse om fördelning av kostnaderna för vård och behandling i de båda
länderna.
Norge: Rundskriv 1-43/99 Ansvaret for å yte pleie- og omsorgstjenester til sterkt
pleietrengende ved flytting mellom kommuner.
Sverige: Flyttning till annat nordiskt land för personer som behöver långvarig vård och
behandling hanteras av kommuner och landsting. Av artikel 1 i konventionen framgår att
Socialdepartementet är behörig myndighet i Sverige. Socialdepartementet har utsett
Socialstyrelsen till förbindelseorgan enligt artikel 13.
Socialstyrelsen svarar på frågor från främst kommuner om tillämpning av konventionen i
förhållande till Norge, Danmark och Finland. I ett meddelandeblad med rubriken Nordiska
konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster (artikelnr 2003-126-9) informerar
Socialstyrelsen kommuner och landsting m.fl. om konventionen. Meddelandebladet finns
tillgängligt på myndighetens hemsida med adress www.socialstyrelsen.se. Enklast är att
söka på artikelnummer under rubriken Publikationer. I meddelandebladet hänvisar
Socialstyrelsen till den vägledande kommentar som fanns publicerad på Hallå Nordens
webbplats. Sedan ett par år finns den vägledande kommentaren vare sig tillgänglig i tryckt
form eller på den nämnda webbplatsen. Det har medfört att Socialstyrelsen vid ett stort
antal tillfällen får kopiera och distribuera vägledningen till kommuner och landsting som ska
tillämpa konventionen.
Det har inte gjorts någon kartläggning av hur artikel 9 i konventionen tillämpas i Sverige.
Socialstyrelsen kan därför inte uttala sig om den fungerar eller inte och vilka ev. problem
som finns vid tillämpningen.
110
Nordisk Konvention om Socialt Bistånd och Sociala Tjänster av den 14 juni 1994 artikel 9:
Flyttning till ett annat nordiskt land för personer som behöver långvarig behandling eller
vård
1. När en person som omfattas av denna konvention och som behöver långvarig
behandling eller vård önskar flytta från ett nordiskt land till ett annat nordiskt land till vilket
personen har en särskild anknytning, skall de ansvariga myndigheterna i de båda länderna
söka medverka till en sådan flyttning om denna kommer att förbättra personens
livssituation.
2. De ansvariga myndigheterna i inoch utflyttningsländerna kan som ett led i en
överenskommelse om en flyttning fatta beslut om fördelning av kostnaderna för behandling
eller vård mellan myndigheterna i de båda länderna.
3. I den mån en överenskommelse enligt andra stycket omfattar fördelning av kostnader
för förmåner vid sjukdom skall en sådan överenskommelse anses vara en sådan
överenskommelse som avses i artikel 23 första stycket i den nordiska konventionen den 15
juni 1992 om social trygghet.
Motivering för godkännande av avtalet (regeringens proposition 29/1995): En flyttning bör
alltid grunda sig på frivillighet och personens eget önskemål. Om en person inte själv kan
uttrycka sin vilja, bör denna vilja klarläggas i enlighet med lagen (785/92) om patientens
ställning och rättigheter. Enbart släktingars önskemål om förflyttning av en person räcker
inte. En flytt bör basera sig på att den har en klart positiv inverkan på en persons vård eller
rehabilitering, och den bör leda till bättre levnadsförhållanden. En förutsättning för flytten
är att en person har speciella band till flyttlandet. Bara ett behov av vård utgör inte en
tillräcklig motivering för tillämpande av bestämmelsen.
Kommunerna eller motsvarande regionala eller lokala myndigheter i ut- och inflyttningsländerna bör i samarbete underlätta flytten om det förbättrar personens levnadsförhållanden. Det kan t.ex. gälla en från Finland till Sverige flyttad person, som vid
tilltagande ålder har glömt den svenska han lärt sig och vill återvända till sitt hemland.
De ansvariga myndigheterna i ut- och inflyttningsländerna kan avtala om att dela på flyttoch vårdkostnader.
Enligt arrangemanget mellan Finland och Sverige står kommunen eller det svenska
landstinget för utflyttnings- och vårdkostnaderna under de sex första månaderna. Därefter
delas vårdkostnaderna mellan staterna.
Information
Nordiska ministerrådet har skrivit ett mandat för en grupp "Nordiskt forum för eHälsa".
Målsättningen för gruppens arbete är att stödja och påskynda ländernas införande och
användning av eHälsa i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. Samarbetet inriktas på
att etablera modeller för hur strukturerad journalinformation med hög kvalitet ska kunna
följa patienten över organisatoriska och nationella gränser. Detta ger möjlighet för
vårdkontinuitet och stärkt patientsäkerhet för nordiska medborgare som regelbundet
pendlar i en nordisk gränsregion, eller för personer som reser, studerar eller arbetar i andra
nordiska länder.
Exempel från ”det verkliga livet”
Ekspertgruppen har modtaget et konkret eksempel på problemerne ved flytning mellem
institutioner i to nordiske lande, herunder synes særligt reglerne om afrejning mellem de to
kommuner svært gennemskuellige for borgeren.
111
Ansvarlig myndighed/forfatter
Norge: Helse- og omsorgsdepartementet
112
Rätten till dansk efterlön vid bosättning utanför Danmark
Rätten till efterlön från Danmark är restriktivt reglerad och kräver idag att de senaste intjäningsåren har varit i
Danmark.26
Danmark: Ved tilkendelse/overgang til efterløn skal de almindelige betingelser være opfyldt
i henhold til arbejdsløshedsforsikringsloven. Disse betingelser er:
• Arbejdskravet, hvor medlemmet skal opfylde kravet om sammenlagt beskæftigelse
52 ugers fuldtidsarbejde eller selvstændig virksomhed i væsentlig omfang inden for
3 år. De seneste 26 ugers lønarbejde eller selvstændig virksomhed skal være udført
i Danmark.
• Anciennitetskravene. Medlemmet skal – som hovedregel - have været medlem af en
a-kasse i 30 år før overgang til efterløn, og have betalt medlems- og efterlønsbidrag
til a-kassen i 30 år. Forsikringsperioder fra andet EØS-land kan medregnes med op
til halvdelen af den krævede medlemsperiode på 30 år, og efterlønsbidraget kan
efterbetales ved genoptagelse i den danske a-kasse.
• Når betingelserne for ret til efterløn er opfyldt, er det muligt at modtage efterløn
med bopæl i et andet EØS-land.
Danmark: I forbindelse med behandlingen af forordning 883/2004 og vedtagelsen heraf,
blev det bl.a. understreget, at efterløn er en ydelse, der kun eksisterer i meget få
medlemslande. Efterløn er en arbejdsmarkedspolitisk foranstaltning, der er knyttet til
arbejdsløshedsforsikringen. Ydelsen skal derfor behandles derefter, hvilket betyder, at
sammenlægningsprincippet i forordningen ikke bør tages i betragtning, når det vurderes,
om den enkelte borger har ret til efterløn (se præamblen nr. 33 og art. 66 i forordningen).
Præambel nr. 33
”Denne forordning skal omfatte lovbestemte efterlønsordninger for at sikre ligebehandling
og mulighed for eksport af efterlønsydelser samt tilkendelse af familieydelser og
sygehjælpsydelser til de pågældende i henhold til denne forordnings bestemmelser;
imidlertid bør reglen om sammenlægning af perioder for erhvervelsen af retten til disse
ydelser ikke medtages, da der kun findes lovbestemte efterlønsordninger i meget få
medlemsstater.”
Artikel 66
”Når retten til efterløn i henhold til gældende lovgivning er betinget af, at der er tilbagelagt
forsikringsperioder, beskæftigelsesperioder eller perioder med selvstændig virksomhed,
finder bestemmelserne i artikel 6 ikke anvendelse.”
Personer med ret til dansk efterløn er omfattet som en del af personkredsen i forordning
883/004. Der giver efterlønsmodtagerme ret til sociale sikringsydelser – som fx sygehjælp
– på lige vilkår med andre arbejdstagere.
Efterlønsmodtagere er ikke opfattet af reglerne i forordning 1408/71, og har derfor ikke ret
til sociale sikringsydelser fx ved bopæl i Norge27. Men efterlønsydelsen kan modtages af
medlemmer af en dansk a-kasse med bopæl i Norge, efter de danske efterlønsregler.
26
Når Norge omfattes af 883/04 vil modtagere af dansk efterløn i Norge også være omfattet af ret til de øvrige danske
sikringsydelser
27
113
Ansvarig myndighet
114
Finska fyramånadersregeln
Finland införde inför utvidgningen av EU, regler som innebär att personer som inte avser arbeta i Finland i
över fyra månader, utestängs från vissa sociala försäkringsförmåner som normalt tillfaller arbetslandet. Detta
drabbar i hög grad nordiska säsongsarbetare inom turistnäringen i norra Finland.28
Finland: När en person flyttar till Finland avgör FPA om han ska omfattas av den finska
bosättningsbaserade sociala tryggheten i Finland, dvs. om han ska ha rätt till FPA:s
socialskyddsförmåner. Beslutet grundar sig på lagen om tillämpning av lagstiftningen om
bosättningsbaserad social trygghet, som också brukar kallas tillämpningslagen
(1573/1993). Lagen gäller följande förmåner: folkpension, barnbidrag, moderskapsunderstöd, bostadsbidrag, bostadsbidrag för pensionstagare, handikappförmåner,
frontmannapension, garantipension och underhållsstöd.
När man flyttar till Finland och har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i Finland,
omfattas man i regel av den sociala tryggheten i Finland från och med tidpunkten för
inflyttningen och har därmed rätt till de förmåner som FPA beviljar. Som stadigvarande
bosättning betraktas till exempel återflyttning, minst två års arbete i Finland samt
äktenskap eller annan nära familjerelation till en person som bor stadigvarande i Finland.
Om en person som kommer till Finland inte uppfyller villkoren för stadigvarande bosättning
i Finland avgörs rätten till FPA:s förmåner på basis av arbete. Personer som omfattas av
EU-förordningarna 1408/71 och 883/2004 kan bli försäkrade och få rätt till FPA:s förmåner
på basis av arbete om de arbetar minst 18 timmar i veckan och har en lön som motsvarar
minst den lön som ska betalas enligt branschens kollektivavtal. Om det inte finns något
kollektivavtal inom branschen i fråga, ska lönen för arbetet vara minst 1 103 euro i
månaden (år 2012) för heltidsarbete. Fyra månaderskravet är inte en väntetid utan
försäkringen börjar från första arbetsdagen.
Fyramånadersregeln har även i Finland identifierats som ett gränshinder. Social- och
hälsovårdsministeriet håller på att utreda möjligheten att ändra tillämpningslagen. Det bör
noteras att fyramånadersregeln gäller endast förmåner som FPA har hand om. Den gäller
inte arbetspensionsförsäkring eller arbetsskada och arbetsolycksfallsförsäkring och inte
heller den allmänna hälsovården, arbetslöshetsförsäkringen eller hemvårdsstödet för barn.
Exempel
Ensamstående mamma bor med dotter i Sverige i Torneodalen. Mamman arbetar deltid på ett
café på finska sidan. Hennes arbete uppfyller inte minimikraven i finska tillämpningslagen
eftersom hon arbetar under 18 timmar per vecka. Eftersom hon inte bor i Finland kan hon
inte omfattas av finska lagstiftningen på basis av stadigvarande bosättning heller. Mamman är
försäkrad för arbetspension, arbetsskada och olycksfallförsäkring och hon har rätt till offentlig
hälsovård i Finland. Hon kan även få hemvårdsstöd från sin dotter i Sverige. Hon har dock inte
rätt till förmåner som definieras enligt tillämpningslagen så som t.ex. barnbidrag eller
sjukförsäkring (sjukdagpenning, föräldrapenning).
Enligt EU-rätten omfattas mamman av finsk lagstiftning på basis av sitt arbete i Finland. Enligt
lagvalsbestämmelserna ska mamman omfattas av arbetslandets lagstiftning, dvs. finsk
lagsiftning. Av dessa bestämmelser följer också att en person endast ska vara omfattad av ett
lands lagstiftning vid varje givet tillfälle. Den svenska socialförsäkringsbalken innehåller också
en bestämmelse som bygger på principen om ett lands lagstiftning med innebörden att den
som genom EU:s samordningsbestämmelser omfattas av ett annat lands lagstiftning inte är
försäkrad i Sverige för de förmåner som omfattas av samordningsbestämmelserna. Om
28
115
mamman däremot inte hade arbetat i Finland, och inte heller i Sverige, hade hon haft rätt till
bosättningsbaserade förmåner som stadigvarande bosatt i Sverige.
Ansvarig myndighet:
116
Deltidssjukskrivning i ett land, deltidsarbete i ett annat29
EU-förordning 883/04 stipulerar att man endast kan vara socialförsäkrad i ett land, och att detta normalt ska
vara arbetslandet. Detta gör att en person som är deltidssjukskriven i ett land, inta kan ta ett deltidsarbete
(den friska delen) i ett annat land, utan att mista sin sjukpenning (för den sjuka delen). Minsta arbete i ett
annat land medför byte av socialförsäkringsland, vilket i sin tur medför konsekvenser för sjukskrivningen.
Beskrivning av gränshinder
Efter EU-lovgivningen kan man kun være socialforsikret i et land. Det betyder, at en
person, som er deltidssygemeldt i et medlemsland ikke ved delvis raskmelding kan tage
beskæftigelse i andet medlemsland uden helt at miste sygedagpengene for det antal timer
pågældende er uarbejdsdygtig og derfor sygemeldt for. Den mindste beskæftigelse i et
andet land betyder at den pågældende bliver omfattet af dette lands lovgivning i stedet.
En liknande situation uppkommer om en arbetslös person som uppbär
arbetslöshetsersättning i bosättningslandet får ett deltidsarbete i ett annat land. När det
gäller arbetslöshetsersättningen kompliceras situationen ytterligare av att personen genom
artiklarna 65 och 11.3 c kan vara omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning än det
senaste arbetslandet.
Finland:
Situation: Partiell sjukdagpenning
Syftet med partiell sjukdagpenning är att stödja arbetsoförmögna att stanna kvar i
arbetslivet eller att återgå till arbete. En person som har anställningsförhållande på heltid
kan komma överens med sin arbetsgivare om att återgå till arbetet på deltid. För den tiden
betalar FPA partiell sjukdagpenning. Den partiella sjukdagpenningen är avsedd för 16–67åriga arbetstagare och företagare som arbetat heltid. Återgång till arbetet på deltid är ett
frivilligt arrangemang, som kräver samtycke av både arbetstagaren och arbetsgivaren.
Deltidsarbetet får inte äventyra arbetstagarens hälsa eller tillfrisknande. Arbetstiden och
arbetsinsatsen för arbetstagare ska minska med 40–60 procent från tidigare och för
företagare med 40- 60 procent.
Förutsättningarna är:
• Vid arbetsoförmögenhet som ger rätt till partiell sjukdagpenning förutsätts att den
försäkrade utan anpassade arbetstider och eventuella andra arrangemang på grund
av arbetsoförmögenheten skulle vara helt och hållet borta från arbetet och ha rätt
till sjukdagpenning. Sjukförsäkringslagen känner inte till begreppet partiell
arbetsoförmåga och därför ställs samma krav på arbetsoförmåga vid partiell
sjukdagpenning som vid sjukdagpenning. Deltidsarbetet får inte äventyra den
försäkrades hälsa eller tillfrisknande.
• En arbetstagare eller företagare som ansöker om partiell sjukdagpenning ska förete
läkarutlåtande B som utfärdats av en företagsläkare som känner till den försäkrades
arbetsuppgifter eller av någon annan läkare som känner till den försäkrades
arbetsförhållanden.
Situation: En person får delinvalidpension från Finland och börjar arbeta i ett annat
nordiskt land
Enligt PSC:s uppfattning finns det inte något gränshinder i ovan nämnda situation.
Invalidpension kan beviljas arbetstagare eller företagare i åldern 18−62 år som uppfyller
29
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Deltidssjukskriven person som
börjar arbeta deltid i ett annat land än arbetslandet.
117
förutsättningarna för att få invalidpension. Yrkesinriktad rehabilitering är emellertid alltid
det första alternativet som kommer i fråga före invalidpension. Invalidpensionen beviljas i
form av rehabiliteringsstöd på viss tid när pensionssökandens arbetsförmåga antas bli
återställd genom vård eller rehabiliteringsåtgärder. I annat fall beviljas invalidpensionen
tills vidare.
Invalidpension beviljas antingen som full invalidpension eller som delinvalidpension. Full
invalidpension börjar i regel efter det att primärtiden för sjukdagpenning enligt
sjukförsäkringslagen har gått ut. Delinvalidpensionen betalas däremot redan från ingången
av månaden närmast efter den då arbetsoförmågan började, eftersom delinvalidpension i
princip beviljas personer som fortsätter att arbeta fast på deltid. Invalidpension beviljas
som full pension, om arbetsförmågan är nedsatt med minst tre femtedelar. Om
arbetsförmågan är nedsatt med mindre än så, men likväl med minst två femtedelar,
beviljas pensionen som delinvalidpension. Delinvalidpensionen är hälften av beloppet av full
invalidpension.
För att få invalidpension räcker det inte med att pensionssökanden har blivit
arbetsoförmögen i sitt eget arbete. Vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är
nedsatt, beaktar man sökandens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster
genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas klara av. Man
beaktar också arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra
därmed jämförbara omständigheter. Delinvalidpension förutsätter att inkomsterna sjunker
med minst två femtedelar, dvs. med 40 % av den tidigare stabiliserade genomsnittliga
inkomsten. Delinvalidpension förutsätter att personens inkomster sjunker minst 40 % av
tiden tidigare stabiliserande genomsnittliga inkomsten. Personen som arbetar vid sidan av
delinvalidpension måste under dessa omständigheter arbeta på deltid.
Det är möjligt att arbeta i Finland eller i andra nordiska länder vid sidan av
delinvalidpension. Pensionen betalas ut till alla länder utan begränsningar. En
delinvalidpensionstagare är dock skyldig att anmäla till den finländska pensionsanstalten,
om han eller hon har återfått sin arbetsförmåga eller börjar arbeta på heltid.
Pensionstagaren informeras i pensionsbeslutet om sin anmälningsskyldighet.
Island: Lov no 112/2008 om sygesikring og de kollektive aftaler. I Island er det
hovedregelen at arbejdstager er berettiget til løn hvis han er arbejdsufør p.g.a. sygdom.
Hvor længe vedkommende er berettiget til løn beror på den kollektive aftale. Efter at ret til
sygeløn opholder er vedkommende berettiget til ydelser fra fagforeningenes sygefond og til
sygedagpenge fra den offentlige sygesikring. I den periode vedkommende modtager løn
fra sin arbejdsgiver gælder arbejdskontrakten fortsat.
Norge: Bakgrunnen for dette grensehinderet er i EU-lovgivningens regler om at man bare
kan være sosialforsikret i ett land. I de tilfeller hvor en person som bor i Sverige og jobber
deltid der, og samtidig har krav på sykepenger etter de norske regler, vil medlemslandet
etter lovvalgsreglene bli Sverige. Da medlemskap er en forutsetning for tilståelse vil
imidlertid vedkommende miste retten til sykepenger fra Norge. Arbeids- og velferdsetaten
(NAV) har tatt opp denne problemstillingen i nordiske trygdemøter gjennom flere år, uten
at de nordiske landene har funnet en løsning. NAV internasjonalt har løst en del slike saker,
hvor vedkommende har fått delvis sykepenger i Norge ved å inngå såkalte art. 17 avtaler,
jf Rfo 1408/71 art 17. Dvs at Norge og f.eks Sverige avtaler seg imellom at Norge skal
være medlemslandet selv om vedkommende skulle vært medlem i Sverige. På den måten
kan vedkommende fortsette sin deltidsstilling i Sverige og samtidig få sykepenger fra
Norge. Dette betyr da også at medlemmet skal betale trygdeavgift også av den svenske
inntekten til Norge, og arbeidsgiver i Sverige må betale arbeidsgiveravgift til Norge.
118
Sverige: Den som arbetar i Sverige är försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Sjukpenning
är en arbetsbaserad förmån (6 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, SFB). Den arbetsbaserade
försäkringen fortsätter att gälla så länge sjukpenning utbetalas (6 kap. 9 § SFB).
Denne hindring er som udgangspunkt begrundet i EU-lovgivningens regel om at man kun
kan være socialforsikret i et land.
Efter artikel 16 i forordning 883/2004 er der mulighed for at fravige hovedreglen ved
konkrete aftaler fsa. socialforsikringsland i relation til deltidsbeskæftigelsen.
Da der er tale om valgfrihed (for lønmodtager og arbejdsgiver) ved anvendelse af artikel 16
må det imidlertid forventes at en løsning via artikel 16 vil have den virkning, at fordelingen
af sygedagpengeudgifterne i de omhandlede tilfælde vil blive skæv til ulempe for Danmark.
Uanset om situationen er den at den sygemeldte person bor i Danmark, arbejder i Sverige
og udnytter sin delvise arbejdsdygtighed ved at tage et deltidsjob i Danmark, eller bor i
Sverige, arbejder i Danmark og udnytter sin delvise arbejdsdygtighed ved at tage et
deltidsjob i Sverige vil arbejdsgiveren ønske at være omfattet af dansk
sygedagpengelovgivning og ikke svensk lovgivning, der ville betyde en arbejdsgiverafgift på
25 % af den ansattes bruttoløn.
Det ville betyde, at der i alle tilfælde skulle udbetales sygedagpenge fra Danmark ved
delvis genoptagelse af arbejdet i andet medlemsland, uanset at det var i Danmark eller i
Sverige arbejdet blev genoptaget delvist.
Enligt artikel 11.1 i förordning 883/2004 ska en person omfattas av endast en
medlemsstats lagstiftning.
I artikel 11.2 sägs att en person som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin
verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån ska anses utöva denna
verksamhet. Det gäller inte vid ersättning i from av pensioner vid invaliditet, ålderdom,
olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar eller till efterlevande och inte heller kontanta
sjukvårdsförmåner.
Artikel 11.3 a) anger att en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som
egenföretagare i en medlemsstat ska omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten.
Artikel 13.1 reglerar den tillämpliga lagstiftningen för personer som normalt arbetat i två
eller flera medlemsstater. Om personen utför en väsentlig del av sitt arbete i
bosättningslandet eller är anställd av olika arbetsgivare i olika medlemsländer är det
bosättningslandets lagstiftning som ska tillämpas. I annat fall ska personen omfattas av
lagstiftningen där arbetsgivaren har sitt säte eller har sin verksamhet.
Administrativa kommissionens rekommendation U1 rör situationen då en person uppbär
arbetslöshetsersättning från sitt bosättningsland och påbörjar deltidsarbete i en annan
medlemsstat. Enligt rekommendationen bör de berörda länderna i sådana fall ingå en
artikel 16 överenskommelse med innebörden att bosättningslandets lagstiftning ska
fortsätta att tillämpas.
Av kommissionens Praktisk vägledning Lagstiftningen som gäller för anställda framgår att
en person som uppbär kontantförmån från sitt bosättningsland och påbörjar deltidsarbete i
en annan medlemsstat ska anses arbeta i två eller flera medlemsstater och att därför
119
artikel 13 ska vara tillämplig. Där hänvisas också till rekommendation U1 vars tillämpning
innebär att bosättningslandets lagstiftning ska tillämpas.
Även en tillämpning av artikel 13.1 innebär att bosättningslandets lagstiftning blir tillämplig
i de fall personen har alternativt har haft olika arbetsgivare i de berörda länderna vilket
borde vara fallet i de flesta ärenden. Om personen uppbär arbetslöshetsersättning från
bosättningslandet på grund av tillämpning av artikel 65 kan det dock röra sig om en
situation där personen uppbär arbetslöshetsersättning på grund av arbete i samma land
som det nya deltidsarbetet utförs i. Artikel 13 blir då inte tillämplig eftersom det bara finns
ett arbetsland.
Sjukpenning bör vara en sådan kontantförmån som avses i artikel 11.2 i förordning
883/2004. Det innebär att den som är deltidssjukskriven och uppbär deltidssjukpenning
fortsatt anses arbeta som anställd. Om han eller hon börjar arbeta i ett annat EU-land är
bestämmelserna i artikel 13.1 om arbete i två eller flera länder tillämpliga. Detsamma gäller
om personen uppbär andra kontantförmåner på deltid från bosättningslandet, t ex
arbetslöshetsförmån.
Om personen tidigare omfattats av bosättningslandets lagstiftning och uppbär
deltidssjukpenning därifrån innebär det att personen kan fortsätta att uppbära ersättningen
därifrån samtidigt som han eller hon arbetar deltid i ett annat medlemsland förutsatt att
arbetet är i en sådan omfattning att det är förenligt med lagstiftningen om rätt till
ersättning i bosättningslandet. Om arbetet i det andra landet är för samma arbetsgivare
som arbetet personen uppbär sjukpenning för fortsätter dock bosättningslandets
lagstiftning att gälla endast under förutsättning att arbetet där uppgår till en väsentlig del.
Om personen varit gränsarbetare ochomfattas av det andra landets lagstiftning och under
sjukperioden börjar arbeta deltid i bosättningslandet kan artikel 13.1 innebära att den
tillämpliga lagstiftningen flyttas över till bosättningslandet. Så är fallet om arbetet i de båda
länderna är för olika arbetsgivare eller om det är samma arbetsgivare och om arbetet i
bosättningslandet uppgår till en väsentlig del. Kontantersättning upphör då i det andra
landet.
Kommissionen har lagt fram ett förslag till Europeiska rådet och Parlamentet om ändring av
artikel 13.1. Den föreslagna ändringen innebär att bestämmelsen om att arbetet i
bosättningsmedlemsstaten ska utgöra en väsentlig del för att det landets lagstiftning ska
vara tillämpligt även om personen har olika arbetsgivare i de berörda länderna. Frågan är
uppe för förhandling i parlamentet och rådet.
Frankrike har i not 017/11 presenterat ett förslag om ändring i artikel 13 som rör den som
uppbär arbetslöshetsersättning från ett land och börjar arbeta deltid eller utföra
verksamhet som egenföretagare i ett annat land. Förslaget innebär att lagstiftningen i det
land som betalar arbetslöshetsförmånerna ska fortsätta att gälla. Den föreslagna ändringen
ingår i de årliga förändringarna av förordningarna för 2011 och efter de senaste
diskussionerna i AK i juni kommer sekretariatet att arbeta vidare med förslaget.
Ansvarig myndighet
120
Den norske fedrekvoten
Män som arbetar i Norge, men som har en hustru/partner som inte bor eller arbetar i Norge, har ingen
självständig rätt till fedrekvoten ved föräldraledighet med barn. Rätten är härledd från moderns rätt. Fars
selvstendige rett til foreldreledighet forutsetter at modern är förhindrad att ta sig an barnet p.g.a. sjukdom,
heltidsarbete eller heltidsstudier.
Danmark: I Danmark har faren og moren ret til barseldagpenge uafhængigt af hinanden.
Har moren ikke ret til barselsdagpenge fra Danmark, har faren ret til 2 ugers fædreorlov +
16 ugers forældreorlov. Har faren ikke ret til barseldagpenge fra Danmark, har moren ret
til 4 uger før fødslen, 14 uger efter fødslen og 16 ugers forældreorlov.
De 16 ugers forældreorlov kan forlænges til 32 uger, hvis forældrene kan dokumentere, at
den anden forælder ikke får ydelser fra et andet land under samme periode (gælder både
faren og moren).
Finland: Mannen i motsvarande situation i Finland
faderskapspenning enligt finska sjukförsäkringslagen.
har
självständig
rätt
till
Island: Begge forældre har selvstændig ret til födselsydelser i op til 3 måneder hver og
derudover har de en fælles ret til yderligere ydelser i tre måneder som de kan frit dele. Se
nærmere svar til spörgsmål no 24 i bruttolisten.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven) § 14-12. Retten til
foreldrepenger er slik at 9 uker (tre uker før og seks uker etter fødsel) er forbeholdt mor,
12 uker er forbeholdt far (”fedrekvote”), mens de resterende 26/36 uker kan deles som
man ønsker. Antall uker avhenger av om man velger 100% eller 80% lønn i perioden.
Dersom mor ikke har rett til foreldrepenger, kan far ta ut foreldrepenger i 38/48 uker
dersom moren etter fødselen er i en aktivitet på heltid (eks. arbeid, utdanning,
introduksjonsprogram eller kvalifiseringsprogram), eller er syk eller skadet og ikke kan ta
seg av barnet alene på grunn av dette.
For at far skal ha rett til 12-ukers fedrekvote må imidlertid begge foreldrene ha opptjent
rett til foreldrepenger i Norge. I tilfeller der bare mor har opptjent rett til foreldrepenger er
det ingen fedrekvote; mor har rett til hele stønadsperioden selv. Fars rett er her avledet av
mors. Når far tar fedrekvoten, stilles det ikke aktivitetskrav til mor; de kan være hjemme
samtidig. Dersom far ikke har opptjent rett til fedrekvote, blir disse 12 ukene tillagt mors
foreldrepengeperiode.
Når bare far har opptjent rett, stilles det aktivitetskrav til mor for at far skal kunne ta ut
foreldrepenger, enten ved at mor er helt eller delvis i arbeid, studerer på heltid eller
kombinerer arbeid og studier slik at det i sum blir heltid. Far kan også ta ut foreldrepenger
hvis mor er ute av stand til å ta seg av barnet på grunn av sykdom eller skade. Det stilles
aktivitetskrav til mor også når far skal ta ut foreldrepenger ut over fedrekvoten i tilfeller der
begge har opptjent rett. Det stilles ikke tilsvarende aktivitetskrav til far under mors uttak av
foreldrepenger.
Den norske ordningen innbærer at dersom far arbeider i Norge mens mor arbeider i et
annet nordisk land før fødselen, kan ikke far ta ut foreldrepenger med mindre mor går ut i
arbeid og/eller studier eller er forhindret fra å ta seg av barnet av helsemessige årsaker.
121
Sverige: Föräldrapenning syftar till att göra det möjligt för både män och kvinnor att
kombinera förvärvsarbete med familjeliv. Bestämmelserna om föräldrapenning finns i 11-12
kap. i socialförsäkringsbalken, SFB. Föräldrapenning ges under högst 480 dagar
sammanlagt för båda föräldrarna. Båda föräldrarna har en individuell rätt till
föräldrapenning.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet får vardera föräldern hälften av de 480
föräldrapenningdagarna, det vill säga 240 dagar var. Det går att avstå upp till 180 dagar till
den andra föräldern, vilket innebär att 60 dagar är reserverade för varje förälder. Mamman
kan ta ut föräldrapenning från och med 60 dagar före barnets beräknade födelse. Den av
föräldrarna som till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet har rätt till föräldrapenning.
Föräldrapenningen kan tas ut fram till dess att barnet fyllt åtta år eller gått ut det första
skolåret. Föräldrapenning betalas dock inte efter att barnet fyllt 10 år. Föräldrapenning kan
tas ut för hela dagar, men också för tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels
dag.
Tillfällig föräldrapenning betalas ut till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete
för att vårda ett barn som är under tolv år (i vissa fall äldre barn) till följd av sjukdom eller
smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Den tillfälliga föräldrapenningen kan tas
ut under högst 60 dagar per barn och år. När de 60 dagarna är uttagna kan ytterligare 60
dagar tas ut, dock inte med anledning av ordinarie vårdnadshavares sjukdom. Reglerna om
tillfällig föräldrapenning finns i 11 och 13 kap. SFB.
Artikkel 3 i forordning 1408/71 er en generell likebehandlingsbestemmelse, og innebærer
at statsborgere av en annen stat skal likebehandles med statsborgerne i trygdelandet når
det gjelder plikter og rettigheter etter dette siste landets lovgivning. En person som er
bosatt i et EØS-land uten å være medlem av trygden der, kan ikke kreve å bli likestilt med
personer som er medlemmer av trygden i bostedslandet og derved få ytelser fra dette
landets trygdeordning.
Artikkel 5, i likhet med hele forordning 883/2004, er ennå ikke innlemmet i EØS-avtalen.
Denne bestemmelsen om likebehandling av ytelser, inntekter og faktiske forhold er innført
som følge av rettspraksis, og det er fastslått at prinsippet skal innføres og videreutvikles
samtidig som innholdet og intensjonen i rettsavgjørelsene skal respekteres (fortalen nr 9).
Videre skal likebehandling av faktiske forhold eller hendelser som er oppstått i et
medlemsland, ikke på noen måte medføre at et annet medlemsland blir kompetent eller at
dens lovgivning skal gjelde (fortalens nr 11). Artikkel 5 må tolkes i lys av alle de relevante
punkter i fortalen (nr 9-12).
Sverige: Föräldrapenning är en arbetsoch bosättningsbaserad förmån.
Tillfällig föräldrapenning är en arbetsbaserad förmån. Enligt nationell rätt förutsätts att
barnet bor i Sverige vid dessa förmåner, vilket dock inte alltid kan upprätthållas i EUrättsliga sammanhang.
Föräldrapenning är fr.o.m. den 1 september 2011 en förmån vid moderskap eller likvärdig
förmån vid faderskap enligt förordningarna 1408/71 och 883/2004. En familjemedlem, som
inte är självständigt försäkrad i Sverige, kan enligt Försäkringskassan få föräldrapenning
endast om det inte finns en motsvarande förmån i familjemedlemmens bosättningsland.
Familjemedlemmen anses inte heller ha en självständig rätt till föräldrapenning i Sverige,
utan den förälder som är bosatt eller arbetar i Sverige måste avstå dagar med
122
föräldrapenning till förmån för familjemedlemmen. Föräldrapenning samordnas inte längre
med familjeförmåner.
Tillfällig föräldrapenning är fr.o.m. den 1 maj 2011 en sjukförmån enligt EU-förordningarna
och samordnas inte längre med familjeförmåner.
Ansvarig myndighet
123
Bortfall av föräldrapenningen vid tidsbegränsat arbete
Det går inte att temporärt avbryta sin föräldraledighet för att ta ett jobb (heltid/deltid) i ett annat nordiskt land.
Detta kommer ur principen reglerad i EU-förordning 1408/71 att man ska vara socialförsäkrad i det land man
arbetar. Följden av ett avbrott i föräldraledigheten enligt ovan blir att rätten till föräldrapenning ändras till
grundnivå efter arbetet har avslutats, d.v.s. rätten till föräldrapenning i det tidigare arbetslandet upphör och
ersätts med föräldrapenning på grundnivå i bosättningslandet.30
Danmark: Retten til barseldagpenge er i Danmark individuel. Det får derfor ikke betydning
for den anden forældres ret til barseldagpenge, at den ene af forældrene tager arbejde i et
andet land.
Finland: I Finland betalas moderskaps- och föräldrapenning på miniminivån om modern
arbetar under moderskaps- och/eller föräldrapenningperioden. Huvudregeln är att en far
som arbetar under föräldrapenningperioden inte får föräldrapenning för arbetsdagarna,
eftersom en förutsättning för utbetalning av föräldrapenning till fadern är att han
deltar i skötseln av barnet. Föräldrapenningen kan emellertid betalas till fadern till
minimibeloppet om båda föräldrarna
• förvärvsarbetar eller är egenföretagare eller
• studerar på heltid och får studiepenning enligt lagen om studiestöd och
• har kommit överens om att föräldrapenningen betalas till fadern till minimibelopp.
Då barnets far ensam ansvarar för vårdnaden om barnet betalas föräldrapenningen till
minimibelopp för tiden i arbete. Det samma gäller i en situation, där fadern på grund av
moderns död har rätt till föräldrapenning under moderskapspenningperioden.
Om en förälder börjar arbeta i en annan medlemsstat under föräldrapenningperioden ska
förordning 1408/71 i första hand tillämpas så att han eller hon är försäkrad i
sysselsättningslandet. Under tid i arbete i ett annat land betalas inte föräldradagpenning
från Finland. Efter att sysselsättningen upphört får föräldern ändå dagpenning från Finland
till samma belopp som före sysselsättningen (det kan vara fråga om inkomstrelaterad
dagpenning), om föräldern återgår till att vara försäkrad i Finland.
Om en förälder som får föräldradagpenning börjar arbeta i en annan medlemsstat medan
förordning 883/2004 tillämpas, ska avgörandet om vilken lagstiftning som ska tillämpas
göras enligt bestämmelserna om sysselsättning i två länder. Om rätten till dagpenning från
Finland då bevaras (finsk lagstiftning tillämpas), kan dagpenning betalas till minimibelopp
för sysselsättningstiden, på samma sätt som då sysselsättningen äger rum i Finland. Om
föräldern upphör att arbeta, kan utbetalningen av dagpenning återupptas i enlighet med de
tidigare inkomsterna. Sysselsättning under föräldrapenningperioden förlänger inte
dagpenningperioden i slutändan, dvs. dagpenningperioden förlängs inte med antalet
sysselsättningsdagar.
Island: Lov no 95/2000 om forældre- og barselsydelser og orlov. Ifølge loven har forældre
hver især en selvstændig, personlig ret til ydelser i op til 3 måneder. Derudover har
forældre en fælles ret til ydelser i yderligere tre måneder, som de kan frit dele efter eget
ønske. Ved ansøgning om forældre- og barselsydelser skal ansøgeren fremlægge
underskrivet aftale med arbejdsgiveren hvor information om opdelingen af orlovsperioder
og arbejdsperioder fremkommer. Der er ikke hjemmel til at modtage forældre- og
barselsydelse og arbejde i samme periode. I den periode vedkommende tager forældreog barselsorlov gælder arbejdskontrakten fortsat. Tager vedkommende orlov i en periode
30
124
fra sit arbejde med/uden løn og arbejder i denne periode i et andet land får han
rettigheder i det land ifølge national lovgivning og internationale aftaler. Det samme
gælder hvis vedkommende bestemmer sig for og vælger at tage op arbejde igen i
forsikringslandet, i steden for at benytte sin totale ret til forældre- og barseslydelser. Om
vedkommende får ”bedre” rettigheder i det nye forsikringsland beror på national
lovgivning i det land. Det samme gælder for personer som er kun berettiget til et
grundbeløb ifølge islandsk lovgivning p.g.a. at de har ikke været i arbejde før fødselen.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven). Beløpet beregnes
direkte av tidligere inntekt, uavhengig av hvor man bor etter fødsel, forutsatt at man ikke
tar arbeid i et annet land. Pengene utbetales for 5 dager i uken.
Man får rett til foreldrepenger fra Norge fra det tidspunktet retten til foreldrepenger etter
folketrygdloven § 14-6 er opptjent. Selv om man flytter fra Norge før utbetaling eller
fødselen eller omsorgsovertakelsen har funnet sted, har man rett til foreldrepenger fra
Norge. Dette forutsetter imidlertid at man ikke tar arbeid i tilflytningslandet før fødselen
eller omsorgsovertakelsen. Foreldrepenger kan ikke tas ut som gradert uttak i utlandet.
Dersom den som mottar foreldrepenger kommer i arbeid i utlandet, helt eller delvis,
opphører som hovedregel retten til foreldrepenger, på grunn av at Norge ikke lenger er
kompetent stat.
Ekspempel
Lise og Ola flytter kort etter fødselen fra Norge til Sverige, mens Lise er i permisjon. Ola har
ikke tatt ut fedrekvoten før flytting, og tar kortvarig arbeid i Sverige. Han mister med det sin
rett til fedrekvoten fra Norge. Lise beholder sin rett til foreldrepenger fra Norge så lenge hun
ikke arbeider. Siden Ola jobber i Sverige, selv om det bare er kortvarig, vil det være svensk
lovgivning som gjelder for ham.
Sverige: En person som arbetar i Sverige omfattas av försäkringen och är därigenom
försäkrad för arbetsbaserade förmåner (6 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, (SFB).
Föräldrapenning baserad på sjukpenninggrundande inkomst är en arbetsbaserad förmån
och föräldrapenning på grundnivå kan vara både bosättningsbaserad eller arbetsbaserad.
Föräldrapenning på lägstanivå är en bosättningsbaserad förmån. Den som anses vara
bosatt i Sverige är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner (5 kap. 9 § SFB). Enligt 25
kap. 3 § SFB har endast den som är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 kap.
och 6 kap. rätt att få fastställt en sjukpenninggrundande inkomst. Det finns särskilda
bestämmelser för försäkringstiden för föräldrapenning enligt en särskild beräkningsgrund.
Försäkringen gäller så länge rätt till den särskilda beräkningsgrunden finns.
Föräldrapenning kan utges enligt en särskild beräkningsgrund fram till barnets tvåårsdag
om den sjukpenninggrundande inkomsten sänkts efter barnets ettårsdag (6 kap 11 § och
12 kap 27 § SFB). Om kvinnan är gravid på nytt när barnet uppnått ett år och nio månader
fortsätter föräldrapenningen att utges efter den särskilda beräkningsgrunden. Detsamma
gäller om personen blivit avregistrerad efter barnets ettårsdag och därefter blir försäkrad i
Sverige så länge rätt till särskild beräkningsgrund föreligger.
Exempel
Eva bor i Sverige och är omfattad av svensk försäkring. Hon har varit föräldraledig sedan den
1 mars 2010 då hon födde sitt barn. Den 15 april 2011 börjar Eva att arbeta i Helsingör och
hon blir omfattad av dansk försäkring. Anställning upphör den 15 september 2011 och Eva har
därefter planerat att fortsätta att uppbära föräldrapenning från Sverige. Eftersom Eva blev
avregistrerad efter barnets ettårsdag och barnet ännu inte fyllt två år kan Eva uppbära
föräldrapenning på samma nivå som innan avregistreringen på grund av arbetet i Danmark.
125
Danmark: Efter danske regler i kombination med forordning 883/04 mister en person, der
under barselorlov tager arbejde i et andet land, retten til barseldagpenge fra Danmark, da
pågældende bliver omfattet af det andet lands regler om social sikring.
Hvis den forælder, der under barselorlov har taget arbejde arbejde i et andet land, senere
igen bliver omfattet af de danske regler om social sikring og generhverver retten til
barseldagpenge fra Danmark, vil eventuel resterende barselorlov kunne afholdes inden for
de generelle regler herom.
Sverige: Huvudregeln i både förordning 1408/71 och förordning 883/2004 är att en person
ska omfattas av det lands lagstiftning där personen arbetar. Avbryter man sin
föräldraledighet och påbörjar ett arbete på heltid i ett annat land blir man i regel omfattad
av det andra landets lagstiftning. Försäkringen i Sverige upphör då och det finns inte
längre rätt till föräldrapenning från Sverige. Om personen återvänder till Sverige utan att
påbörja arbete är personen inte försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Om personen
uppfyller villkoren för att föräldrapenning enligt den särskilda beräkningsgrunden är
personen dock försäkrad för föräldrapenning enligt den särskilda beräkningsgrunden och
personen kan ha rätt till föräldrapenning trots att han eller hon inte börjat arbeta i Sverige.
Ansvarig myndighet
126
Förtidspensionerade mister förmånder vid flytt från Island31
Personer som bor i Island som förtidspensionerade, men flyttar därifrån går miste om den del av sin
förtidspension som består av sociala tillägg, närmare bestämt bensinpengar (bensínstyrkur), tillägg till
hemmet (heimilisuppbót) och speciellt tillägg till hemmet (sérstök heimilisuppbót). De sociala tilläggen
beräknas på priser och index i Island och kan endast erhållas för dem som är bosatta i Island.
Beskrivelse av grænsehindringen
Personer som bor i Island som förtidspensionerade, men flyttar därifrån har klaget over at
sociala tillägg, närmare bestämt bensinpengar (bensínstyrkur), tillägg till hemmet
(heimilisuppbót) och speciellt tillägg till hemmet (sérstök heimilisuppbót) exporteres ikke.
De sociala tilläggen beräknas på priser och index i Island och kan endast erhållas för dem
som är bosatta i Island.
Island: Lov om social sikring no 100/2007, lov om social bistand no 99/2007.
Socialforsikringsmyndighederne i Island betaler invaldepension ifølge loven om social
sikring til personer som har oparbejdet pensionsrettigheder i Island men flytter eller er
bosat i andre EØS land.
En pensionist som har særlige udgifter f.eks. p.g.a. sin sygdom og har indtægt under et
bestemt niveau kan søge om tilskud til disse udgifter. Disse ydelser eksporteres ikke til
andre land. Særskilt tilskud kan ogsa betales for at imødekomme udgifter til drift af en bil
som en pensionist med lave indtægter er afhængig af på grund af sit handicap for at
komme til læge/rehabilitering ect. Dette tilskud er anset som en ydelse in natura og betales
kun til pensionister i Island. Samme gælder særskilt tilskud til pensionister med indtægt
under et bestemt niveau, som bor alene, er ikke gift eller har samboer, men har
boligudgifter.
Disse specielle ydelser er ikke som en del af invalidepensionen. Ydelsene betales ifølge
loven om (statens) sociale bistand og udgifterne finansieres via statskassen. Ydelser ifølge
loven om social bistand hører ikke under EØS aftalens saglige område og eksporteres ikke
Situationen anses ikke at være en grænsehindring.
Oparbejdet pension fra obligatoriske pensionsfonder hvor personer på arbejdsmarkedet i
Island har betalt præmie betales også til personer som flytter til andre EÖS lande.
Information
Island: Alders- og førtidspensionister mister ikke förmåner eller en del af pensionen ved
flytt från Island. Særskildt støtte til pensionister som ikke kan forsørge sig selv eller for at
imødekomme specielle udgifter som pensionisten har ikke råd til hvis ikke han får
yderligere hjælp er ikke en del af statens invalidepension (førtidspension) eller
alderspension. Ydelsen „sérstök heimilisuppbót, er afskaffet for mange år siden. Ligeledes
ydelsen ,,bensínstyrkur”, men der kan ydes et særskilt tilskud for at imødekomme udgiter
til drift af bil,se ovenfor.I spørgsmålet nævnes,,heimilisuppbót“. Det har allerede
fremkommet at en pensionist som bor helt alene og er ikke gift eller har samboer og er
derfor helt alene om alle udgifter til husholdningen kan ansøge om en særlig støtte hvis
pensionistens totale indkomst er under et bestemt niveau. Det er flere betingelser som ikke
beskrives her.
31
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Kompletterande stöd till
personer med pension från Island.
127
Systemet. Pensionsystemet i Island er todelt, d.v.s. det er et obligatoriskt system for
personer på arbejdsmarkedet som administreres af pensionfonderne og det er den sociale
pension som er baseret på bosætning (optjening), med flat-rate ydelser som reguleres
efter pensionistens øvrige indkomst over samme periode, hermed også
arbejdsmarkedspensionen.
I de tilfælder at pensionisten har liten eller ingen
arbejdsmarkedspension, indkomst fra arbejde eller formueindkomst, og er i særdels
vanskelig situation, p.g.a. lave indtægter under et bestemt nivau og/eller har særskilte
udgifter kan der bevilges yderligere støtte ifølge hjemmel i loven om social bistand.
Eksport af pension. Hovedregelen i loven om social sikring no 100/2007 er at den social
pension eksporteres ikke til personer som er bosat i udlandet. Det er hjemmel til fravige
fra denne regel ved indgåelse af aftaler med andre land. De vigtigeste aftalene som Island
har indgået er EØS aftalens regler (forordn. 1408/71) og den Nordiske konvention om
social sikring. På grundlag af disse aftaler eksporteres den sociale pension til personer som
har oparbejdet/optjent rettigheder p.g.a. tidligere bosætning i Island, men som er bosat i
andre nordiske land. Samme gælder også pension fra de obligatoriske pensionsfonder
hvor personer på arbejdsmarkedet i Island har betalt præmie.
Sammensætning og fastsættelse af pensionsbeløbet. Invalidepensionsbeløbet
består af et grundbeløb, et pensionstillæg og et aldersrelateret tillæg.
Alderspensionsbeløbet består af et grundbeløb og et pensionstillæg. Det drejer sig om flatrate ydelser og beløbet af den sociale pension er fastsat af parliamentet i loven om social
sikring. Disse beløb revideres hvert år i forbindelse med vedtagelse af statsbudgetten og et
nyt pensionsbeløb bestemmes i et regulativ udstedet af velfærdsministeren.
Beregning af pensionen. Beløbet af den sociale pension som den enkelte pensionist får
udbetalt hver måned beror på pensionistens bosætningsperioder og øvrige indtægter.
Beregning af pensionsbeløbet i hver enkelt sag bygger på information som institutionen
som administrerer lovgivningen (Tryggingastofnun ríkisins) får direkte fra
skattemyndighederne
og
på
information
i
pensionistens
indtægtserklæring.
Arbejdsindtægt, pensionsydelser fra den obligatoriske arbejdsmarkedspensionen
(pensionsfonder) og formueindtægt har indflydelse på pensionsbeløbet som nedsættes
efter bestemte regler beroende på beløbet af disse øvrige indtægter. Udbetaling af den
sociale pension kan således stoppe helt hvis pensionistens øvrige indkomst overstiger et
bestemt niveau. Pensionistens øvrige indtægter har lidt forskellig indflydelse på de tre dele
af den sociale pension, d.v.s. grundbeløbet, pensionstillægget og det aldersrelaterede
tillæg ved beregning af det totale pensionsbeløb Hele pensionbeløbet som pensionisten er
berettiget til beregnet efter disse regler eksporteres til de andre nordiske land på grundlag
af den Nordiske konvention og/eller EØS aftalen.
Yderligere støtte/supplerende hjælp, behovsprøvet. Som allerede forklaret så findes
der muligheder for at støtte pensionister som er bosat i Island i specielle tilfælder. Det
bygger på en speciel hjemmel i loven om social bistand og regulativer udstedet af
ministeren. Det overvejes i hvert enkelt tilfælde om bistand skal ydes.
F.eks. er det hjemmel til at give midlertidig yderligere bistand op til et maximum beløb i
særskildte tilfælder hvis en pensionist har særlige udgifter som han får ikke dækket eller
refunderet andre steder. Det må bevises at pensionisten kan ikke forsørge sig selv uden
at få yderligere hjælp. Ved vurdering af om disse vilkår er opfyldt tages der bl.a. hensyn til
vedkommendes totale indkomst og ejendom som ikke må overstige et bestemt niveau.
Som exempel om yderligere bistand til pensionister for at imødekomme særlige udgifter
kan her nævnes helbredsudgifter og medicinudgifter (den del som patienten må selv
betale ifølge loven om sygesikring), udgifter til køb af høreapparat som ikke dækkes af det
offentlige og udgifter til strøm (brugere af iltsi/iltmaske).
128
Yderligere bistand kan også ydes for at imødekomme udgifter til drift af en bil
(handicapbil) som en pensionist er afhængig af på grund af nedsat bevægelsesevne
(funktionshæmmed). Ved vurdering af disse sager er en bil betragtet som et hjælpemiddel
for den handicappede person og det er vurderet om vedkommende er afhængig af at have
en bil til rådighed for at kunne komme til arbejde, til skole, til regelmæssig genoptræning,
rehabilitering eller behandling hos læge. Her påpeges at offentlige transportmidler er
meget ringe i Island, f.eks. findes der busser næsten udelukkende i hovedstadsområdet.
Det drejer sig om således om særskilt støtte til pensionister som har specielle udgifter eller
som har meget lave indtægter under et bestemt nivau og som kan ikke forsørge sig selv
uden yderligere hjælp.. Støtten er anset som social bistand og/eller tilskud og støtte for at
imødekomme specielle udgifter. Den ydes efter vurdering af behov ifølge loven om social
bistand og finansieres via statsbudgetten.
Social bistand er undenfor EØS aftalen og
eksporteres ikke til andre land. Ydelser in natura eksporteres ikke heller.
Pensionister
som er bosat i andre nordiske land men som får udbetalt en pension fra Island, pro rata
eller fuld pension, er dækket af sygesikringen i bosætningslandet. Bosætningslandest
regler gælder også hvis de er i behov for yderligere hjælp eller social bistand, akut eller
langvarig, f.eks. fordi de kan ikke forsørge sig selv eller har ikke råd til det nødvendigste
med deres totale indkomst, herunder også pro rata pensionen fra et eller flere land.
Vi mener att det drejer sig ikke om en grænsehindring.
Ansvarig myndighet
129
Ingen föräldrapenning för studerande med studiemedel från fel land32
Vid beräkning av rätten till föräldrapenning kan arbetslöshetsperioder och studieperioder räknas som
överhoppningsbar tid (Sv). För att en studieperiod ska kunna räknas som överhoppningsbar tid, krävs det
dock att föräldern har studerat med studiemedel från Sverige (CSN).
Danmark: I Danmark skal man være tilknyttet arbejdsmarkedet i 13 uger eller have ret til
arbejdsløshedsdagpenge for at kunne få ret til barseldagpenge. Studieperioder tæller ikke
med, og går heller ikke fra som ”døde” perioder (överhoppningsbar tid).
Studerende har deres egen barselordning, idet de får ekstra SU-klip i forbindelse med
barsel.
Finland: I Finland kan studerande få föräldradagpenning enligt inkomsterna i den senast
fastställda beskattningen på samma sätt som andra som får dagpenning. Om en
studerande har inkomster från de senaste sex månaderna före ansökan om dagpenning
eller före dagpenningperioden, kan dagpenning beviljas enligt dessa inkomster. Av
särskilda skäl kan också en kortare tidsperiod då den studerande har haft inkomster
användas som grund för beräkning av dagpenning.
De inkomster som ligger som grund för beviljande av dagpenning ska vara förtjänade i
Finland på så sätt att försäkringspremierna har betalats till Finland. Om en studerande
under de fyra månaderna innan rätten till dagpenning börjat har fått studiepenning enligt
lagen om studiestöd, utgör dagpenningförmånen minst en tjugofemtedel av
månadsbeloppet av den studiepenning som betalats till honom eller henne. Om
studiestödet har betalats från utlandet används det inte som grund för dagpenning. I
praktiken får studerande för närvarande föräldradagpenning till minimibeloppet. I Finland
har man inte motsvarande flexibilitet med at utta föräldrapenningen som i Sverige.
Perioden för föräldradagpenningar börjar löpa 30 – 50 dagar före det beräknade
fördelsedatumet och löper oavbrytet i 263 dagar. Därför är frågan gällande
överhoppnigsbar tid inte relevant för Finland.
Island: Lov no 95/2000 om forældre- og barselsydelser og orlov. Personer som har været
på arbejdsmarkedet har ret til ydelser som i viss grad beror på forrige løn. Studenter i
Island og de som er ikke på arbejdsmarkedet har ret til et bestemt beløb, en flat-rate
ydelse pr. måned. Studenternes rettigheder beror på bosætning og der er betingelser om
at studierne må være af et bestemt omfang. Oprindelse af studiemedel indgår ikke i en
bedømming af om vedkommende er berettiget til ydelsen.
Norge: Lov 28. februar 1997 nr. 19 om folketrygd (folketrygdloven). Foreldrepenger
knyttes i Norge til arbeidsinntekt i tiden før fødsel. For å ha rett til foreldrepenger må man
ha vært yrkesaktiv og hatt pensjonsgivende inntekt i minst seks av de ti siste månedene
før stønadsperioden tar til. Inntekten på årsbasis må være minst halvparten av
grunnbeløpet i folketrygden (39 608 NOK). Likestilt med arbeid er perioder med
sykepenger, foreldrepenger ved fødsel og adopsjon, svangerskapspenger, omsorgspenger
ved sykdom hos barnet eller den som passer barnet, pleie- og opplæringspenger,
dagpenger under arbeidsløshet og arbeidsavklaringspenger. Studiestøtte likestilles ikke
med arbeidsinntekt, og studieperioder gir ikke rett til foreldrepenger i Norge, uavhengig av
hvilket land personen har studiestøtte fra. Norge har heller ingen regler om
overhoppingsbar tid. Dvs. at det ikke vil kunne ses bort fra, eller hoppes over,
32
Rubriken och ingressen är ändrade i förhållande till slutrapport. Rubriken i slutrapport: Lägre ersättning vid
föräldraledighet till följd av studiestöd från ”fel” land.
130
studieperioder som ligger innenfor de ti månedene før stønadsperioden tar til. Mødre uten
opptjent rett til foreldrepenger har rett til engangsstønad ved fødsel (NOK 35 263 = ca 4
500 €). Vilkåret er at man er medlem av folketrygden.
Sverige: Enligt 26 kap. 11 § socialförsäkringsbalken, SFB, skyddas den
sjukpenninggrundande inkomsten under tid den försäkrade bedriver studier för vilka hon
eller han uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395).
Förhållandet med EU-rätten
Expertgruppen diskuterade även tillämpningen av artikel 5 a) i förordning 883/2004 i detta
samband. Artikel 5 handlar om likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller
händelser. Denna bestämmelse anger att om förmåner från det social trygghetssystemet
eller andra inkomster har vissa rättsverkningar ska samma sak gälla för motsvarande
förmåner enligt ett annat lands lagstiftning och inkomster från ett annat land. På detta sätt
skulle studiestöd som har getts enligt ett annat nordiskt lands lagstiftning kunna jämställas
med studiestöd från det egna landet. Artikel 5 b) kan också bli tillämplig. Enligt artikel 5
sägs dock att ”om inte annat följer av denna förordning”.
När det är fråga om kontantförmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga
faderskapsförmåner regleras det i artikel 21 i förordningen 883/2004 att den behöriga
institutionen ska beakta enbart inkomster som avser de perioder som fullgjorts enligt
denna lagstiftning. Detta betyder enligt Finlands syn att det inte är i strid med
förordningarna att man inte tar i hänsyn studiestöd från ett annat nordiskt land när man
beräknar föräldrapenningens storlek i Finland. Artikel 5 är en allmän bestämmelse och
artikel 21 en specialbestämmelse. En specialbestämmelse har företräde inför en allmän
bestämmelse. Detta är alltså en fråga om kordinering där det är möjligt att man inte alltid
får det bästa möjliga förmånerna eftersom man tillämpar ett lands lagstiftning om taget.
Ansvarig myndighet
131
Färdtjänst för handikappade
Personer som på grunn av funktionshinder ikke kan benytte offentlige transportmidler, og som tillfälligt rör sig
mellan de nordiska länderna, kan inte nyttja något lands färdtjänstordning. De måste själva boka och betala
marknadspriser om de behöver särskild transport vid ankomst till det andra landet. Detta gör det som regel
för dyrt och komplicerat för funktionshindrade att resa.
Personer, der som følge af handicap ikke kan benytte offentlige transportmidler, har
vanskeligt ved at rejse på tværs af norden, da det ikke er muligt at blive bevilget og
dermed anvende kørselsordninger for personer med handicap i andre lande.
Nordiska ministerrådets sekretariat: Se bilaga 9: Brev från Köpenhamns kommun till
Socialutvalget
Danmark: Der er en række kørselsordninger i Danmark, afhængig af formålet med kørslen.
De kørselsordninger, der vurderes at være mest relevant for personer, der rejser på ferie i
andre nordiske lande og i den forbindelse har behov for kørsel, er den individuelle
kørselsordning i Transportministeriet.
Ifølge denne lovgivning har personer over 18 år, som er svært bevægelseshæmmede
defineret som kørestolsbruger og personer, der bruger ganghjælpemidler som krykker,
gangbukke eller lignende, ret til individuel handicapkørsel. Kørslen må kun anvendes til
fritidsformål, fx besøg hos venner og familie, indkøb eller kulturelle aktiviteter. Det er
kommunen, der visiterer til ordningen, og hver bruger skal tilbydes minimum 104 ture om
året. Prisen på kørslen må ikke være væsentlig højere end prisen på almindelig kollektiv
transport.
Finland: Enligt 8 § 2 momentet i handikappservicelagen ska kommunen ordna skälig
färdtjänst jämte följeslagarservice för en gravt handikappad som på grund av sitt
handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner
som hör till normal livsföring. Närmare bestämmelser om färdtjänst ingår i
handikappserviceförordningen.
När det gäller att ordna färdtjänst och därtill hörande följeslagarservice betraktas som
gravt handikappade de som har särskilda svårigheter att röra sig och som på grund av sitt
handikapp eller sin sjukdom inte kan anlita de offentliga kollektivtrafikmedlen utan oskäligt
stora svårigheter. Färdtjänst ordnas inte för den som får sådan service med stöd av någon
annan lag.
Till färdtjänst jämte därtill ansluten följeslagarservice hör sådana transporter som en gravt
handikappad behöver för arbete, studier, uträttande av ärenden, deltagande i samhällelig
verksamhet eller rekreation eller av annan sådan orsak och som hör till det dagliga livet.
Transporter som hör till det dagliga livet omfattar transporter inom den gravt
handikappades hemkommun eller till närbelägna kommuner. Utöver en geografisk
närkommun kan också en kommun som ur funktionell synvinkel är närbelägen betraktas
som närkommun. I sådana fall ska man beakta behov av service som beror på handikappet
eller sjukdomen och som inte finns att tillgå i hemkommunen. I fråga om arbetsresor har
högsta förvaltningsdomstolen ansett att om det är vanligt att pendla från hemkommunen
till arbetsplatser i närkommunen, kan arbetsresor ersättas så att också en kommun som är
belägen på längre avstånd kan betraktas som närkommun. Också i sådana fall ska de
kostnader som ersätts vara skäliga. Gravt handikappades lagstadgade rätt till färdtjänst kan
inte begränsas på den grunden att kommunen har fastställt sina närkommuner. Denna
132
princip för juridisk tolkning har inte testats rättspraktiskt i en situation, där närkommunen
är belägen inom en annan stats område.
Färdtjänst ska ordnas så att gravt handikappade personer förutom de resor som är
nödvändiga med tanke på arbete och studier även kan företa minst aderton sådana
månatliga enkelresor som hör till det dagliga livet.
Kommunen kan ordna transporter på det sätt som avses i 4 § lagen om planering av och
statsandel för socialoch hälsovården (733/92) eller ersätta den gravt handikappade för
skäliga kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller motsvarande fordon.
Enligt tillämpningspraxis från de svenska och norska grannkommunerna i norra Finland har
färdtjänst kunnat ordnas också till närkommuner i en annan stat (t.ex. Torneå-Haparanda).
Island: Lov no 59/1992 om personer med handicap med senere ændringer. I loven findes
nu regler om kommunernes ansvar vedr. tilbud om transportservice til de handicappede.
Målet er at de handicappede som ikke kan bruge almindelig transportmidler skal få
muligheder for at
kunne komme til arbejde, skole eller deltage i almindelige
fritidsaktiviteter. Velfærdsministeriet i samarbejde med Kommunernes centralforbund
arbejder nu med opdatering af reglerne og praktisk udførelse af transportservicen.
Norge: Transportordningen for funksjonshemmede (TT-ordningen) er et ikke lovfestet
tilbud i Norge. Ordningen forvaltes av den enkelte fylkeskommune basert på lokale
prioriteringer og finansieres av fylkeskommunens frie inntekter. Praktisering av denne
ordningen varierer fra fylkeskommune til fylkeskommune, basert på lokale regelverk.
Ordningen er beregnet på personer som på grunn av funksjonshemming ikke kan bruke
ordinært kollektivt rutetilbud. Ordningen skal brukes til reiser som ikke dekkes av andre
ordninger.
Sverige: Enligt 3 § lagen (1997:736) om färdtjänst ansvarar varje kommun för att
färdtjänst av god kvalitet anordnas för kommuninvånarna inom kommunen och, om det
finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun. En kommun får för sina
kommuninvånare anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.
Genom lagen (1997:735) om riksfärdtjänst finns ytterligare möjligheter för
funktionshindrade att få ersättning för vissa resor om resan görs mellan två kommuner
inom Sverige.
Det vurderes, at spørgsmålet er omfattet af EF-forordning 492/2011, hvilket betyder, at
vandrende arbejdstagere og deres familiemedlemmer skal nyde samme sociale og
skattemæssige fordele som indenlandske arbejdstagere.
Informasjon
Danmark: Grænsehindringen er ikke udtryk for manglende information.
En mulig løsning af grænsehindringen kunne være en fortsættelse af det projekt Nordisk
Handicapkørsel, som blev etableret i 2008 på baggrund af et ønske fra handicapforbundene
i de nordiske lande. Projektet er indgået som en samarbejdsaftale mellem København,
Stockholm, Oslo og Reykjavik. Projektet går ud på, at personer med handicap kan foretage
to rejser med 10 ture pr. rejser i de øvrige nordiske hovedstader. Praktisk fungerer
ordningen ved, at hjemkommunen visiterer egne borgere med handicap til ordninger efter
den enkelte hovedstads retningslinjer.
133
Regningen for kørslen kan enten afholdes af personen med handicap, hvorefter udgiften
refunderes bevillingsmyndigheden, eller ved at transportleverandøren sender regningen
direkte til bevillingsmyndigheden.
Ordningen bør imidlertid analyseres grundigt, før det kan afgøres om det vil være
hensigtsmæssigt at udvide den og gøre den permanænt.
Kommentarer från Social- och hälsovårdsministeriet i Finland/Avdelningen för socialoch hälsovårdstjänster
Allmänna kommentarer:
Utredningar bekräftar den situation som redan tidigare varit känd, d.v.s. att i centrala
handikapptjänster och stödåtgärder (personlig hjälp, transporttjänster, stöd för anskaffning
av bil) som tryggar delaktighet och rörlighet finns det i alla nordiska länder hinder och
utvecklingsbehov då det gäller att möjliggöra handikappade personers fria rörlighet mellan
länderna.
I
Finland
fortsätter
under
den
nu
påbörjade
nya
regeringsperioden
socialvårdslagstiftningens helhetsreform, och till den ansluter sig också en förnyelse av
lagen rörande specialtjänster som handikappade personer behöver. Lagstiftningsreformen
styrs förutom av de i regeringens handikappolitiska redogörelse (år 2006) fastslagna
centrala principerna för handikappolitiken även av grundlagens stipulationer om att värna
individens rättigheter, det handikappolitiska programmets (2010) målsättningar samt
utfästelserna i FN:s handikappfördrag. Utgångspunkten är att trygga handikappade
personers delaktighet, självbestämmanderätt och jämbördiga behandling, frihet från
diskriminering, hinderlöshet och tillräcklig service.
Vid utredningen av vilka behov av lagstiftningsreformer som finns har man tagit i
betraktande också de synvinklar på människors rättigheter och skyldigheter i förhållande till
staternas lagstiftningsansvar som globaliseringen och EU:s lagstiftning fört med sig.
Människors rörlighet i de nordiska länderna utgör här sin egen helhet. Också handikappade
bör kunna röra sig, studera och arbeta på ett jämbördigt sätt även utanför hemlandet eller
-kommunen. Detta förutsätter möjlighet till att vid förflyttning från ett land till ett annat
föra med sig centrala tjänster som tryggar deltagande, bl.a. personlig hjälp. På
motsvarande sätt kan handikappade medborgare som kommer till Finland från de nordiska
länderna, från övriga EU-länder och även från tredje länder, i framtiden ha behov av
service, och även rätt till motsvarande service i Finland.
Om Transporttjänster:
Emellan alla nordiska länder, åtminstone beträffande deras huvudstadsregioner och andra
större städer, borde man ytterligare utveckla det projekt gällande möjlighet att använda
stadens/kommunens transportservice för handikappade, som testats i de övriga
huvudstäderna förutom i Helsingfors. Faktureringen kunde fungera antingen så, att
personen först betalar resorna själv och senare inkasserar avgiften av den beviljande
myndigheten i sitt eget land/hemkommun, eller så att taxiföretagaren fakturerar avgiften
direkt till den beviljande myndigheten. Detta förslag har kommit från
handikapporganisationerna (bl.a. Invalidförbundet).
134
Stöd för anskaffning av bil, handikapputrustad bil
Ur finländsk synvinkel ser det inte ut att föreligga problem beträffande bil som ägs av en
handikappad person.
Möjligheterna att ta i bruk servicesedel:
Ett i framtiden sannolikt fortfarande expanderande sätt att arrangera socialoch
hälsovårdstjänster är servicesedeln. Även handikapptjänster kan arrangeras på basen av
servicesedellagens och bl.a. handikappservicelagens stadganden om personlig hjälp genom
att ta i bruk en servicesedel, med vilken kunden skaffar den service som han eller hon
behöver. Då det gäller personlig hjälp har servicesedeln provats i Helsingfors och man
håller på att ta i bruk den också i flera andra större städer. Även Jubileumsfonden för
Finlands självständighet (Sitra) har på gång ett utvecklingsprojekt om bruk av servicesedel
inom socialservicen. Ett mål för utvecklingsarbetet kunde i framtiden även vara att utreda
upprättande av en gemensam nordisk serviceportal som skulle möjliggöra användning av
servicen i de olika länderna, i synnerhet då det gäller kortvarig vistelse. Tilläggsuppgifter
om servicesedeln i anslutning till personlig hjälp m.m. kan fås av bl.a. Päivi NurmiKoikkalainen (Institutet för hälsa och välfärd THL) och Johanna Mätäsaho (Esbo stad).
Norge: Forskrift 3. desember 2009 nr. 1438 om universell utforming av motorvogn i
løyvepliktig transport mv. skal sikre også personer med nedsatt funksjonsevne tilgang til
kollektive transportmidler. Dette reduserer behovet for spesialtransport noe, men det
gjenstår en del før det er universell utforming over alt. Det er tidvis mye klager over at TTordningen i enkelte norske kommuner ikke er god nok.
Hvilke hensyn er vesentlige for innretningen av den rettstilstand som medfører
Grensehindringen?
Danmark: Det er ikke muligt at lave et system, hvor de nordiske lande kan visitere andre
en egne borgere til handicapkørsel. Ligeledes er det ikke muligt at lave en ordning, hvor
den nationale kørselsordning skal kunne anvendes ved midlertidige besøg i udlandet.
Ansvarig myndighet
Danmark: Social- og Integrationsministeriet samt Transportministeriet
Norge: Fylkeskommunene i Norge
Sverige: Näringsdepartementet och Socialdepartementet
135
Flytt med handikappfordon
Personer med handikappfordon kan inte flytta med sig sitt handikappfordon över gränsen vid flytt, utan
måste söka om ett nytt fordon i det nya bosättningslandet. P.g.a. lång handläggningstid kan detta innebära
att flytt blir omöjligt för personer som har ett starkt och dagligt behov av ett transportmedel av detta slag.
Danmark: Ifølge Serviceloven § 114 skal kommunalbestyrelsen yde støtte til køb af bil til
personer med en varigt nedsat fysisk eller psykisk funktionsnedsættelse, hvis
funktionsnedsættelsen i væsentlig grad vanskeliggør muligheden for at opnå eller fastholde
uddannelse eller arbejde uden brug af bil, eller hvis funktionsnedsættelsen forringer evnen
til at færdes i tilfælde, hvor personen har aktiviteter uden for hjemmet, som medfører et
betydeligt behov for kørsel med bil.
Støtte til køb af bil ydes som et rentefrit lån, hvor den ene halvdel skal tilbagebetales over
en periode på seks år, mens den anden halvdel afskrives over samme periode.
Grænsehindringer skyldes altså til dels hensynet til administrationen af lånet i
tilbagebetalingsperioden. Desuden ydes støtten i form af afgiftsfritagelse efter de danske
regler, hvilket forudsætter dansk indregistrering af bilen.
Bilen kan medbringes til udlandet under midlertidige ophold i udlandet, jævnfør
udlandsbekendtgørelsen.
Det er ikke muligt at medbringe en bil, som er købt med støtte efter Serviceloven § 114,
ved varigt ophold i udlandet. Ved varigt ophold i et andet land, skal der søges om hjælp
efter opholdslandets lovgivning.
De danske myndigheder hører løbende om tilfælde, hvor en person med handicapbil ikke
kan flytte til et andet nordisk land, pga. besværligheder i forhold til bevilling.
Hvis man ændrer reglerne for biler, så man kan beholde en bil, der er bevilget i et andet
land, vil det skabe et pres for at ændre andre ordninger. Desuden vil det besværlige
tilbagebetalingen af den afdragspligtige del af lånet, da der skal tages stilling til, om
borgerne fremover skal betale til bevillingskommunen i hjemlandet, eller det nye
opholdsland.
Finland: Det är möjligt att få kompletterande service och stöd för tryggande av
handikappades transporter genom flera olika system.
Utöver färdtjänst för gravt
handikappade enligt handikappservicelagen är de viktigaste, vid sidan av stödet genom
beskattningen (återbäring på bilskatt och befrielse från fordonsskatt), stödet för
anskaffning av bil och tilläggsutrustning och ändringsarbeten som är nödvändiga på grund
av handikapp. Försäkringsbolagen beviljar med stöd av trafikförsäkringslagen och lagen om
olycksfallsförsäkring understöd eller lån för gravt handikappade för fordon som behövs för
resorna mellan bostaden och arbetsplatsen. Målet är att den handikappade trots de
begränsningar som handikappet eller sjukdomen medför kan fortsätta i sitt tidigare arbete
eller yrke eller kan få sysselsättning i ett annat arbete eller yrke. En marginell betydelse har
därtill det stöd som FPA beviljar för bilanskaffning inom ramen för näringsstödet, om bilen
är ett nödvändigt hjälpmedel i personens företagsverksamhet och bl.a. den ersättning för
bilanskaffning som beviljas med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst.
Stöd som kommunen beviljar för bilanskaffning
Enligt 9 § 1 momentet i handikappserviceslagen ersätts en handikappad, enligt det behov
som följer av hans eller hennes handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader
för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som han eller hon behöver för att
136
klara de dagliga funktionerna. Huvudregel är att hälften av kostnaderna ersätts.
Kostnaderna för sådana nödvändiga ändringsarbeten som till följd av handikappet måste
utföras på redskap, maskiner eller anordningar av standardmodell ersätts dock i sin helhet.
Ersättning för andra redskap, maskiner eller anordningar än sådana som omfattas av den
medicinska rehabiliteringen betalas till handikappade som till följd av handikapp eller
sjukdom behöver dem för att röra sig, kommunicera och klara av sina personliga funktioner
eller fritidsaktiviteter. Den handikappade kan också av kommunen få redskap, maskiner
eller anordningar ersättningsfritt i sitt bruk.
Med stöd av författningarna ovan kan socialväsendet i hemkommunen bevilja en
handikappad stöd för anskaffning av bil eller annat rörelsehjälpmedel. Stödet beviljas inom
ramen för de anslag som reserverats för ändamålet i kommunens budget.
En förutsättning för ersättning för kostnaderna för bilanskaffning med stöd av
handikappservicelagen är att behovet av rörelsehjälpmedel som beror på handikapp eller
sjukdom är sådant att den handikappade kan påvisa att behovet är kontinuerligt, dagligt
eller ofta återkommande. Ansökan ska innehålla en utredning över att den handikappade
behöver bilen uttryckligen för att klara av sina dagliga funktioner. Ersättningen uppgår till
hälften av de faktiska kostnader som bilanskaffningen föranleder för den handikappade. Då
kostnaderna uppskattas beaktas som avdrag återbäringen på bilskatt och gottgörelse för
en eventuell gammal bil samt annat eventuellt offentligt stöd för bil. Ändringsarbeten på
bilen som görs på grund av handikappet ersätts i sin helhet.
Det ekonomiska stödet beviljas alltså för en bil som den handikappade äger. Det finns
ingen rättspraxis för återkrav av stödet i situationer där den handikappade har flyttat
utomlands för gott. Man känner inte heller till några särskilda problem i situationer där en
handikappad har använt sin bil utomlands.
Island: Handicappede personer kan søge om støtte hos socialforsikringen til at købe en bil
som de har behov for p.g.a sit handicap men de ejer bilen selv. Brugere som ejer sin bil
(som er regelen i Island) kan flytte til et andet land og tage med seg det udstyr som han
har i sin bil til et andet land og bevare det så længe som han ønsker. Undtagelse kan
være hvis udstyret ejes af en anden end Islands helseforsikring (Sjúkratryggingar), i det
tilfælde må vedkomende aflevere udstyret ved fraflytning. Det er enkelt å få hjelpemidler
som der er behov for og ventetiden kan være meget kort d.v.s. noen dager. Hvis behovet
er stort behandles sagen hurtigt og som regel imødekommes behovet.
Norge: De som har trygdebil i Norge, kan ta denne med seg til et annet land om de ønsker
det. Ved utflytting, skal det imidlertid gjøres gjeldsoppgjør for trygdefinansiert bil, dvs at
det offentlige tilskuddet tilbakebetales. Alternativet er at bilen innleveres. Velger man å
flytte med trygdebil må man forholde seg til regelverket for import og godkjenning av
motorkjøretøy i tilflytningslandet.
Høye avgifter på bil i Norge gjør både kjøp og import av kjøretøy kostbart, og er en
generell ulempe om en skal ta med bil til Norge. Det må ikke søkes om ny trygdebil ved
flytting til Norge, men pga avgiftene vil det økonomisk kunne lønne seg. Denne prosessen
tar lang tid, siden det innebærer ny søknad om stønad til trygdebil.
Sverige:
Socialförsäkringsbalken 52 kap.
Enligt den nationella lagstiftningen är förmånen en bosättningsbaserad förmån.
137
En person som har fått ett bilstöd beviljat har enligt nationell lagstiftning rätt att behålla
bilen även efter det att personen flyttat till ett annat land. Rätten till nya anpassningar,
justeringar eller reparationer upphör dock i och med flyttningen.
Personen blir återbetalningsskyldig om han eller hon säljer bilen inom nio år från det
bidraget beviljades eller om det beviljats på grund av ett barn och det uppnått 18 års ålder
och själv kan beviljas bidrag.
Danmark: Det vurderes, at regler om støtte til køb af bil er omfattet af EF-forordning
492/2011, hvilket betyder, at vandrende arbejdstagere og deres familiemedlemmer skal
nyde samme sociale og skattemæssige fordele som indenlandske arbejdstagere.
Sverige: Bilstödet räknas som en kontantförmån vid sjukdom som utges av det land där
personen är försäkrad. Det innebär att personen vid tidpunkten för beviljandet måste vara
omfattad av svensk lagstiftning enligt förordningens lagvalsbestämmelser för att kunna
beviljas bidraget. Förmånen kan beviljas även om personen är bosatt i en annan
medlemsstat förutsatt att personen är omfattad av svensk lagstiftning.
Om personen efter det att bilstödet beviljats blir omfattad av ett annat medlemslands
lagstiftning och avregistrerad från svensk försäkring får personen behålla bilen.
Personen blir återbetalningsskyldig om han eller hon säljer bilen inom nio år från det
bidraget beviljades eller om det beviljats på grund av ett barn och det uppnått 18 års ålder
och själv kan beviljas bidrag.
Informasjon
Danmark: Grænsehindringen er ikke udtryk for manglende information.
Hvilke hensyn er vesentlige for innretningen av den rettstilstand som medfører
Grensehindringen?
Danmark: Det er en forudsætning for støtte, at ansøgeren har ophold eller beskæftigelse i
landet. Fastholdelse af støtte givet i et tidligere opholdsland ville forudsætte koordinering
med evt. støtte, der ydes i det nye opholdsland, af hensyn til behovet for ikke at
dobbeltkompensere borgeren.
Ansvarig myndighet
Norge: Finansdepartementet, Samferdselsdepartementet og Arbeidsdepartementet
138
Ytterligare krav om utfört arbete för att kunna sammanlägga arbetsoch
försäkringsperioder från ett annat land vid ansökan om arbetslöshetsersättning
For at man skal kunne sammanlägga arbeids- og trygdeperioder från ett annat nordiskt land har flere av
landene tilläggskrav om at man må ha arbeidet en viss periode i landet.
Enligt artikel 61.2 i EU- förordning 883/04 och 67.3 i EG- förordning 1408/71 kan perioder
endast läggas samman om personen ifråga närmast före arbetslösheten har arbetat eller
varit försäkrad i det land där han eller hon ansöker om arbetslöshetsersättning. Vissa
länder kräver utöver detta att det utförda arbetet måste ha varat under en viss tidsperiod
eller ha haft en viss omfattning för att perioder som har fullgjorts i andra medlemsländer
ska få sammanläggas.
Ett kompletterande arbetskrav som finns för att få tillgodoräkna sig (sammanlägga)
perioder från andra länder för rätt till ersättning kan innebära att en sökande står utan
ersättning vid arbetslöshet. Det faktum att kravet på arbete skiljer sig åt mellan länderna
skapar en osäkerhet kring hur regelverket fungerar och svårigheter att förutse eventuell
rätt till arbetslöshetsersättning. Kravet på arbete slår i regel hårdare mot andra
medborgare än bosättningslandets egna medborgare.
Nasjonale bestemmelser og praksis:
Danmark: Reglerne er beskrevet i bekendtgørelse om arbejdsløshedsforsikring ved arbejde
m.v. inden for EØS og i det øvrige udland, med tilhørende vejledning.
Det følger af bekendtgørelsen, at når man ikke har været medlem af en dansk a-kasse
indenfor de seneste 5 år, så er medregning af forsikringsperioder fra et andet EØS-land
betinget af, at man senest 8 uger efter ophør af det andet lands arbejdsløshedsforsikring
har søgt om optagelse i dansk a-kasse og at man er påbegyndt arbejde i Danmark af 296
timers varighed inden for 12 uger / 3 måneder (148 timer for deltidsforsikrede).
Det følger videre af bekendtgørelsen, at hvis man har været medlem af en dansk a-kasse
inden for de seneste 5 år skal man ikke opfylde et arbejdskrav for at der kan ske
medregning. Her stilles alene krav om ansøgning om optagelse i danske a-kasse og bopæl i
Danmark senest 8 uger efter ophør af det andet lands arbejdsløshedsforsikring.
Endelig fremgår det af bekendtgørelsen, at grænsearbejdere mv. ikke skal opfylde et
arbejds- eller bopælskrav i Danmark, men alene søge om optagelse i dansk a-kasse senest
8 uger efter ophør af det andet lands arbejdsløshedsforsikring, for at der kan ske
medregning af det andet EØS-lands forsikringsperioder.
Finland:
Lag om utkomstskydd för arbetslösa (30.12.2002/1290) 9 § (14.5.2010/361):
Försäkrings- och arbetsperioder i andra stater
Ska enligt bestämmelser i en överenskommelse om social trygghet som Finland ingått, i
förordningen om social trygghet eller i grundförordningen försäkrings- eller arbetsperioder
som har fullgjorts i en annan stat inräknas i arbetsvillkoret, är en förutsättning för att de
ska beaktas att personen i fråga omedelbart innan han eller hon blev arbetslös har arbetat
minst fyra veckor i Finland som löntagare eller minst fyra månader som företagare.
Försäkringsperioder i andra EU-länder kan hänföras till finska arbetsvillkoret, on sökanden
omedelbart före arbetslösheten har arbetat i Finland minst fyra veckor.
Gränshinder 40/B17
139
Fyra veckors förvärvsarbete krävs inte, om sökanden kan anses ha varit bosatt i Finland
medan han arbetade i ett annat EU-land. Fyra veckors förvärvsarbete krävs icke heller när
Nordisk konvention, artikel 12 blir tillämplig.
Island: EØS forordning 1408/71 og Nordisk konvention om social sikring gælder. Ifølge
national lovgivning om arbejdsløshedsforsikring kræves der 12 måneders arbejde for at
vedkommende kan være berettiget til fuld arbejdsløshedsydelse. Kortere arbejdsperioder
kan give ret til delvis ydelse. I forhold til sammenlægning af perioder for ret til
arbejdsløshedsforsikring blev reglerne ændret i desember 2011. Den som har started i
arbejde i Island og blir ledig og söger arbejdslöshedsydelser skal ha slutfört minst en
månads arbete i Island under de senaste 12 månaderna. Men om den har arbetat mindre
än en månad söker arbejdslöshedsydelser så skal Arbejdslöshedsdirektoratet bedoma om
ansögeren anses ha arbetat på den islandske arbejdsmarked i den mening som avses i
lagen om arbetslösenhetsersättning. Om sökanden anses ha arbetat på den islandske
arbejdsmarked umiddelbart inden han blev ledig, så kan arbejdsperioder fra andre EOS
länder tilgoderregnes.
Norge: Forskrift 4. desember 1992 nr. 884 om dagpenger under arbeidsløshet ved
tilpasning av EØS-avtalen vedlegg VI nr. 1 (forordning (EØF) nr. 1408/71 kap. 6) og EFTAkonvensjonen vedlegg K artikkel 21, jf. tillegg 2.
Norge har tidigere hatt regler om at stønadssøker må ha hatt en viss tilknytning til
arbeidslivet i Norge for å kunne overføre opptjente dagpengerettigheter fra et annet EØSland (”arbeidskravet”). Det konkrete kravet har vært at vedkommende må ha arbeidet i
fulltids stilling, eventuelt flere deltidsstillinger som tilsammen utgjør arbeid på full tid, i
Norge i minst åtte uker. Arbeidet må være påbegynt innen tolv uker etter ankomst til
Norge, og være utført i løpet av en tolv ukersperiode. Arbeidskravet gjaldt ikke for
grensearbeidere med Norge som bostedsland, som blir helt ledige og søker om dagpenger i
Norge. Personer som har opparbeidet rett til, eller har mottatt dagpenger i Norge i løpet av
de siste fem årene før søknad, kan også få overført dagpengerettigheter opptjent i et annet
nordisk land uten først å arbeide her, jf Nordisk konvensjon om trygd artikkel 12.
I oktober 2011 ble de norske reglene endret, slik at det nå kun kreves at vedkommende er
medlem i folketrygden (bosatt eller arbeider i Norge) for at vedkommende skal kunne få
overføre arbeids- og trygdeperioder fra andre EØS-land. Det er ingen krav om antall
arbeidstimer og eller varighet på ansettelsen.
Sverige: I Sverige krävs det att den sökande har utfört arbete på den svenska
arbetsmarknaden för att få tillgodoräkna sig utfört arbete från andra länder för rätt till
arbetslöshetsersättning. Det finns inget krav på antalet arbetade timmar och/eller arbetets
längd.
Forholdet til EU-/ internasjonalt rett:
Enligt bestämmelsen i artikel 61 EU- förordning 883/04 (artikel 67 EG-förordning 1408/71)
kan den som blir arbetslös i en medlemsstat, men som inte har arbetat där tillräckligt länge
eller i tillräcklig omfattning för att uppfylla villkoren för att få arbetslöshetsersättning
tillgodoräkna sig arbete som han eller hon tidigare har utfört i en eller flera andra
medlemsstater. Detta följer av den så kallade sammanläggningsprincipen, som avser både
anställningsperioder och perioder som egenföretagare (det senare gäller enbart artikel 61
EU- förordning 883/04). Sammanläggningsprincipen gäller även för försäkringsperioder
som har fullgjorts i andra medlemsländer.
I forhold til sammenlægning af perioder med arbejdsløshedsforsikring fremgår det af artikel
12, i Nordisk Konvention af 23. august 2003, at der ikke kan stilles krav om tilbagelagte
Gränshinder 40/B17
140
arbejds- og forsikringsperioder, når en person inden for de seneste 5 år har været omfattet
af arbejdsløshedsforsikringen i det land, hvor pågældende nu anmoder om ydelser.
Endvidere fremgår det af den administrative aftale til Nordisk Konvention, at der accepteres
afbrydelser i forsikringsperioderne mellem de nordiske lande i op til 8 uger.
Syftet med principen om sammanläggning är att tillförsäkra personer som har arbetat som
anställda eller har bedrivit verksamhet som egenföretagare social trygghet, även om
arbetet eller verksamheten som företagare har ägt rum i ett annat medlemsland.
Sammanläggningsprincipen är även ett instrument för att den grundläggande principen om
personers fria rörlighet ska kunna förverkligas.
Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt de kvalificeringsperioder som krävs i den
nationella lagstiftningen. Artikel 61 innebär endast att perioder som har fullgjorts i andra
medlemsländer ska beaktas i denna prövning.
En första förutsättning för att få ersättning är att den sökande omfattas av
försäkringssystemet i det land där han eller hon ansöker om ersättning. Detta kräver som
regel att personen ifråga senast har arbetat där. Det är den nationella lagstiftningen som är
avgörande för villkoren för att omfattas av landets försäkringssystem. Vidare kan enligt
artikel 61.2 perioder endast läggas samman om personen ifråga närmast före
arbetslösheten har arbetat eller varit försäkrad i det land där han eller hon ansöker om
arbetslöshetsersättning. Bedömningen av om villkoret i artikel 61.2 är uppfyllt görs enligt
nationella regler.
Vissa länder kräver utöver detta att det utförda arbetet måste ha varat under en viss
tidsperiod eller ha haft en viss omfattning för att perioder som har fullgjorts i andra
medlemsländer ska få sammanläggas. Det bör kunna krävas att arbetet är verkligt och
faktiskt, och inte enbart syftar till att personen ska komma in i försäkringssystemet, för att
han eller hon ska anses ha uppfyllt villkoret i artikel 61.2 och därmed omfattas av ett lands
försäkringssystem. Observera att detta är en analogi från EU-domstolens praxis gällande
arbete som krävs för att omfattas av arbetstagarbegreppet i EG-fördragets artikel 39 som
handlar om arbetstagarnas fria rörlighet (jämför C-413/01 Ninni-Orasche).
Undantag från förutsättningen om utfört arbete i artikel 61.2 gäller i de fall som anges i
förordningens artikel 65.5.a (artikel 71.1 a ii och b ii EG- förordning 1408/71), det vill säga
helt arbetslösa personer som under sitt senaste arbete har varit bosatta i ett annat land än
arbetslandet, samt för personer som omfattas av Nordiska konventionens så kallade
femårsregel.
Norge: EFTA Surveillance Authorities (ESA) har etter eget tiltak vurdert det norske
arbeidskravet og har kommet til at kravet om en forutgående minste arbeidsperiode forut
for arbeidsløsheten er i strid med artikkel 3 og artikkel 67 i forordning 1408/71. ESA peker
på at et av de grunnleggende prinsippene i EØS-avtalen likebehandlingsprinsippet. I
artikkel 3 i forordning 1408/71 er det bestemt at personer som bor på en medlemsstats
territorium og er omfattet av forordningen, skal ha samme rettigheter og plikter som
medlemsstatens egne borgere. Retten til likebehandling gjelder umiddelbart, dvs. uten krav
til opphold av en viss varighet. ESA uttaler videre at i forordningens forstand, blir en som
innvandrer til et annet EØS-land, omfattet av forordningen i det øyeblikket man blir
omfattet av den aktuelle sosialforsikringsordningen. Dette standpunktet bygger på EFdomstolens avgjørelse i sak C-39/76 Mouthaan.
Gränshinder 40/B17
141
EFTA Surveillance Authorities (ESA) har lagt ut følgende pressemelding på sine nettsider
30.6.2011:
”Norge og Island må endre sine lover om vilkår for utbetaling av arbeidsledighetstrygd til
utenlandske arbeidere som kun har arbeidet kort tid i de respektive landene. Det er
konklusjonen i to grunngitte uttalelser som EFTAs overvåkingsorgan ESA har sendt Norge
og Island.
EØS-avtalen gjør det klart at man ikke kan sette krav til hvor lenge en person har hatt
arbeid i Norge eller Island for å regne med de oppsparte rettighetene personen har med
seg fra andre EØS-land.
Likevel krever norsk lov at en utenlandsk arbeider må ha jobbet fulltid i åtte av de siste tolv
ukene før han eller hun blir arbeidsledig, for at EØS-rettighetene skal regnes med. Island
har en lignende regel, som krever at den utenlandske arbeideren må ha jobbet fulltid i
landet den siste måneden. Konsekvensen av reglene vil være at en utlending som blir
arbeidsledig mot sin vilje i løpet av denne perioden, ikke vil kunne motta noen
arbeidsledighetstrygd fra noen EØS-stat.
Både Island og Norge har hevdet at reglene er ment å hindre trygdesvindel. Men ifølge
EØS-retten, kan slik svindelmistanke bare bli håndtert på en sak-til-sak-basis. En generell
regel som fratar mange utenlandske arbeidere rettmessige goder, er uproprosjonal.
I tillegg krever norsk lov at den økonomiske aktiviteten må ha startet innen tolv uker etter
ankomst til landet for at man skal regne med forsikringsperioder eller arbeid i andre EØSstater. En slik regel finnes imidlertid ikke på nasjonalt nivå, hvis en arbeidsperiode blir
avbrutt. Tolvukersregelen er dermed diskriminerende for arbeidstakere fra andre EØS-land.
Hensikten med grunngitte uttalelser fra ESA er å gi medlemsstatene en siste sjanse til å
rette opp sitt regelverk før ESA beslutter om saken skal bringes inn for EFTA-domstolen.
Norge og Island har to måneder på seg fra i dag for å gjøre de nødvendige endringene.”
Norge har på bakgrunn av henvendelsen fra ESA opphevd arbeidskravet, ved
endringsforskrift av 12. oktober 2011.
På baggrunn af udtalelsen fra ESA er loven om arbejdslöshedsforsikring i Island blevet
ændret.
Ansvarig myndighet:
Gränshinder 40/B17
142

a professional dental network

Transcription

Similar documents

/ NR 1 / 201 4

/ NR 1 / 201 3

nyheter om - Norsk Stålforbund

Les pakningsvedlegget her

ThoMAS JågAS, MARie KAnTeRMo/ThoRSTen KlinT

MS kap. 5 minus 127-132 - tarp

Rosa

NR 3 / 201 3 - Stålbyggnadsinstitutet

/ NR 3 / 201 3

Läs om hur vi löste det

Midtconsults Projektmanual