LÄNGTAN EFTER DET LILLA LIVET

Transcription

LÄNGTAN EFTER DET LILLA LIVET
Utbildningsprogram för
Sjuksköterskor 180 Hp
Kurs 2VÅ60E VT15
Examensarbete 15 Hp
LÄNGTAN EFTER DET LILLA LIVET
- En intervjustudie om kvinnors upplevelser av upprepade missfall
Författare:
Anna Lamme
Martina Andersson
Längtan efter det lilla livet – En intervjustudie om kvinnors
upplevelser av upprepade missfall
Anna Lamme & Martina Andersson
Författare
Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogrammet
Eva Nilsson
Handeldare
Mikael Rask
Examinator
Linnéuniversitetet, institutionen för hälso- och vårdvetenskap
Adress
Intervjuer, Lidande, Patienter, Upplevelser, Upprepade missfall.
Nyckelord
Titel
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Närmare hälften av alla kända graviditeter leder till missfall. Alla fertila kvinnor
kan drabbas. Den aktuella definitionen på missfall i Sverige är då ett foster föds död före
vecka 22. En graviditet innebär många förändringar för en kvinna, både kroppsligt och
själsligt. En planerad graviditet medför dessutom en stor förväntan och lycka. Vid det akuta
omhändertagandet vid misstanke om missfall krävs ett högst professionellt bemötande då
prognosen ofta ser mörk ut.
Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av upprepade missfall.
Metod: Den kvalitativa intervjustudien baserades på fem intervjuer. Dessa intervjuer
bearbetades sedan enligt en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2012).
Resultat: Resultatet av studien visar att kvinnor med upprepade missfall upplevde ett stort
lidande som förändrade deras livsvärd för alltid. Detta uttryckte sig bland annat i känslor som
sorg, ilska och avundsjuka. Kategorierna som framkom var förändrad livsvärld, förändrad
levd kropp, och bristande vårdrelation.
Slutsats: Kvinnor som drabbats av upprepade missfall kräver ett professionellt vårdande där
vårdgivaren innehar en stor kunskap om ämnet och det lidande som det innebär. Detta för att
undvika att kvinnorna drabbas av ett vårdlidande.
INNEHÅLL
INLEDNING
BAKGRUND
Tidigare forskning
TEORETISK REFERENSRAM
PROBLEMFORMULERING & FRÅGESTÄLLNINGAR
SYFTE
METOD
Datainsamling
Urvalsförfarande
Informanter
Intervju
Dataanalys
Etiska överväganden
RESULTAT
Förändrad livsvärld
Förändrad levd kropp
Bristande vårdrelation
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Slutsatser
REFERENSER
Bilagor
1. Missivbrev till informanterna
2. Frågeformulär inför intervjustudien
1
1
2
3
3
4
4
4
5
5
5
5
6
6
7
7
8
9
9
9
11
12
INLEDNING
Författarna är två blivande sjuksköterskor som studerar på Linnéuniversitetet i Växjö.
Intresset för missfall som ligger till grund för denna kvalitativa intervjustudie grundar sig i att
det drabbar många kvinnor varje år, däribland även vänner och bekanta, vilket har väckt
författarnas engagemang att fördjupa sig djupare inom ämnet. Som sjuksköterska är det av
stor vikt att inneha kunskap om upplevelsen att drabbas av upprepade missfall för att kunna
stödja och bemöta dessa kvinnor på ett professionellt sätt.
BAKGRUND
En graviditet innebär många förändringar för en kvinna, både kroppsligt och själsligt. En
planerad graviditet medför dessutom en stor förväntan och lycka. Vid det akuta
omhändertagandet vid misstanke om missfall krävs därför ett högst professionellt bemötande
med klara besked och en extrem försiktighet gällande optimistiska uttalanden, då prognosen
ofta ser mörk ut.
Närmare hälften av alla kända graviditeter leder till missfall (Anderberg, Andersson,
Borgfeldt & Åberg, 2010). Detta innebär att år 2014 drabbades runt 115 000 familjer av
missfall, detta enligt uppgifter från statistiska centralbyrån från 2014 (www.scb.se). Alla
fertila kvinnor kan drabbas av missfall och det anses helt normalt att drabbas av ett till två
stycken. (Anderberg., et al. 2010).
En fullbordad graviditet omfattar 40 veckor. Den aktuella definitionen på missfall i Sverige är
då ett foster föds död före vecka 22. Efter vecka 22 registreras istället barnet som dödfött
(Anderberg., et al. 2010).
Missfall indelas utifrån förlopp och tidpunkt i graviditeten. Fram till och med vecka 12 räknas
missfallen som tidiga och efter det som sena. Förloppet i sin tur delas in i fyra grupper där
fullständigt missfall innebär att fostret tillsammans med moderkaka och hinnor föds fram i en
session precis som vid en lyckad graviditet. Ofullständigt missfall innebär att graviditeten
ofullständigt stöts ut under loppet av några dagar och vid kvarhållet missfall, så kallad missed
abortion (MA) dör fostret inne i livmodern medan resten av graviditeten med hormoner och
medföljande symtom fortlöper men där fostret förr eller senare tillslut stöts ut. Slutligen finns
begreppet ”upprepande missfall” där kvinnan har genomgått mer än tre missfall i följd.
(Anderberg., et al. 2010)
Den vanligaste orsaken till tidiga missfall är så kallade kromosomavvikelser. Med
kromosomavvikelser menas en form av defekt hos det befruktade ägget (ibid). Missfall i ett
tidigt skede betraktas som kroppens naturliga sätt att stöta ut ett foster som inte skulle klarat
av världen utanför magen, även kallat ”naturens gallring” (Hjort, 2013).
Vidare finns livmodersfaktorer så som sammanvävningar i livmoderhålan eller missbildningar
samt infektioner hos modern att ta hänsyn till som eventuella orsaker till missfall. Dessa
orsaker är dock relativt ovanliga (Anderberg., et al. 2010). Vid upprepade missfall diskuteras
1
eventuella felaktigheter i det immunologiska samspelet mellan moder och foster som orsak.
Det skulle innebära att vissa kvinnor med en så kallad missfallsbenägenhet skulle sakna de
antikroppar som krävs för att skydda ett foster mot cellulära avstötningsreaktioner. Bevis för
att stödja denna teori fullt ut saknas dock (ibid).
Ett missfall inleds vanligen med blödningar och smärtor i kvinnans underliv och buk. Smärtan
kan liknas vid mensvärk och kommer i intervaller av sammandragningar i livmodern som
slutligen leder till att fostret kommer ut (ibid).
Misstankar om missfall finns vid blödningar och värkar innan vecka 22. Vid uppsökande av
vård genomförs först en allmän undersökning och därefter görs en gynekologisk undersökning
(Hjort, 2013). Vid en gynekologisk undersökning kontrolleras livmoderhalsen efter
blödningar. Har livmoderhalsen öppnat sig är missfall oundvikligt. Vidare palperas livmodern
för bedömning av graviditetsstorlek. Vid ett pågående missfall känns livmodern fastare och
ömmar. Prover tas för att utesluta en infektion och en ultraljudsundersökning görs, vilken
fastställer om det finns ett foster kvar, samt eventuell hjärtaktivitet och hur långt gången
kvinnan är i graviditeten (ibid). Före den sjätte graviditetsveckan visar inte alltid ultraljudet
något synbart. För att fastställa diagnosen missfall tas ofta ett blodprov, så kallat HCG-prov
(humant choriongondatropiner (ett hormon som produceras av moderkakan)). I en normal
graviditet fördubbals HCG-värdena i moderns blod efter vartannat dygn under de första
veckorna (Anderberg., et al. 2010).
Det finns ingen behandling mot ett hotande eller pågående missfall. Vid misstanke om
missfall rekommenderas vila och en eventuell sjukskrivning. Det finns inget bevis för att detta
sänker risken för missfall. Vid en graviditet som pågått mindre än 12 veckor görs antingen en
kirurgisk eller en medicinsk behandling med Cytotec. Om kvinnan är längre gången än 12
veckor används alltid Cytotec, vilket verkar värkframkallande och stimulerar livmodern till
tömning (ibid).
Tidigare forskning
Ancker, Andreassen, Botond och Gebhardt. (2012) skriver om hur kvinnor som söker vård för
missfall ofta upplever sig sakna ett empatiskt bemötande och att de känner att vården
normaliserar och medikaliserar upplevelsen.
Enligt Evans (2012) läggs mer energi på de fysiska aspekterna än de psykiska vid vårdandet
av en kvinna som drabbats av missfall, trots vetskapen om att komplikationer är små och få.
Anledningen till detta är att sjuksköterskor upplever sig sakna kunskap om ämnet och känner
sig därför inte bekväma nog att vårda kvinnor som drabbats av missfall (Evans, 2012).
Många vårdtagare som söker för missfall upplever sig känna sig tryggare vid vård av äldre
sjuksköterskor med en större erfarenhet (Robinson, 2014).
Forskning visar att utbildning inom området skulle förbättra arbetssituationen för
vårdpersonalen och skapa ett självförtroende hos dem som skulle avspeglas i vården och
därmed leda till en bättre vård för de drabbade kvinnorna (Evans, 2012).
2
TEORETISK REFERENSRAM
Vårdvetenskap kan beskrivas som ett kunskapsområde, ett akademiskt ämne med en
vetenskaplig ansats som har individen som ett huvudsakligt fokus. Då syftet för denna
studie var att undersöka upplevelser hos individer som drabbats av missfall så är det just
vårdvetenskapen som har präglat studien. Detta då vårdvetenskap beskriver hur människor
uppfattar tillvaron. Vårdvetenskap beskriver och analyserar även vårdande med syfte att
stödja och stärka individuella hälsoprocesser (Dahlberg & Segesten, 2010, s 19; 47-48).
I ett livsvärldsperspektiv förstås kroppen som bärare av dels hälsa men även sjukdom, det
vill säga en boning för både välbefinnande som lidande. Vid missfall är upplevelsen
subjektiv och ses som en tragedi. Den subjektiva kroppen handlar om att kropp, själ och
ande tillsammans utgör en enhet som inte går att dela upp. De berör varandra på ett sätt
som innebär att samtliga delar bör beaktas hos den drabbade människan. Ett missfall
innebär både fysiskt såväl som psykiskt lidande, med både en kropp och själ att ta hänsyn
till. Kroppen är det som ger tillgång till livet, vilket innebär att varje förändring av kroppen
betyder en förändring i livet (Dahlberg & Segesten, 2010). Att genomgå ett missfall
innebär ett lidande som formar den drabbade kvinnan och resulterar i en förändrad
livsvärld.
Begreppet lidande är svårdefinerat då det har många ansikten och är en unik upplevelse för
varje drabbad person. Eriksson (2001) menar att lidandet ur ett vårdvetenskapligt
perspektiv kan delas upp i och beskrivas utifrån tre dimensioner: sjukdomslidande,
vårdlidande och livslidande. Utifrån det valda ämnet till denna studie kopplades då
sjukdomslidandet till att drabbas av missfallen, vårdlidandet till den vård som gavs i
sambandet med missfallen och livslidandet kopplades företrädesvis till den sorgeprocess
och bearbetning som kom till följd av missfallen.
PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
I denna studie kommer kvinnors upplevelser av upprepade missfall att belysas. Ungefär häften
av alla graviditeter slutar i missfall, vissa i ett så tidigt skede att kvinnan inte ens noterat sin
graviditet, utan kanske bara reagerat över en sen menstruation. I dagsläget finns det mycket
forskning och studier som visar på hur en kvinna påverkas rent kroppsligt av ett missfall, samt
anledningarna till varför det sker (Robinson, 2014). På senare år har studier tagits fram för att
visa hur det psykiska och sociala livet påverkas efter att en kvinna drabbats av sorg efter
missfall (Ancker et al. 2012). Detta då varje missfall är individuellt och påverkar därmed
varje enskild person olika. I den aktuella studien har fokus därför lagts på att förstå den
subjektiva upplevelsen av att drabbas av upprepade missfall. Detta för att få en djupare
förståelse för hur livsvärlden påverkas och förändras för den drabbade kvinnan. Denna
förståelse och kunskap är av vikt för att sedan kunna vårda patienter individuellt med hänsyn
till den enskildes behov av stöd. I dagsläget möter även allmänsjuksköterskan till stor del
dessa patienter, därför är det av stor vikt att även dessa innehar kunskap och utbildning inom
3
ämnet. Uppmärksammas inte detta tillräckligt finns det risk att patienter drabbas av ett
onödigt vårdlidande i samband med missfall.
Följande frågeställningar ställs:
1. Vilka behov efterfrågar kvinnor som drabbats av upprepade missfall av sjukvården vid
omhändertagandet?
2. Hur påverkar upprepade missfall kvinnors fortsatta liv?
SYFTE
Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av upprepade missfall.
METOD
Författarna valde att använda sig av en intervjustudie med en kvalitativ ansats och i enlighet
med studiens syfte låg fokus på kvinnors egna upplevelser och erfarenheter kring att drabbas
av upprepade missfall. Syftet med ett kvalitativt förhållningssätt vid en intervju är att ha
möjlighet att hämta information från människor som besitter en unik kunskap inom det ämne
som undersöks. Då detta svarade an på studiens syfte samt att författarna hade möjlighet att
kontakta och intervjua drabbade kvinnor valdes självbiografier och litteraturstudier bort. Hade
det varit problem att hitta villiga informanter eller om för få kvinnor hade besvarat vår
förfrågan hade självbiografier varit ett alternativ då det finns många inom det valda ämnet.
Genom att använda sig av en kvalitativ ansats med kvalitativa forskningsintervjuer skapades
således en förståelse för kvinnornas upplevelser kring ämnet. Backman (2008, s.33) menar att
en kvalitativ metod kännetecknas av att användningen av siffror och tal uteblir. Istället utgår
den från verbala formuleringar, skrivna eller talade, vilket rekommenderas till denna typ av
studie. Intervjuer möjliggör på så vis en kartläggning av kvinnors unika upplevelser och
sinnesrörelser vid missfall.
Datainsamling
Studien består av intervjuer som genomfördes med hjälp av ett semistrukturerat
frågeformulär, inspirerad av djupintervjuer.
Urvalsförfarande
Information om studien lades ut på en stödgrupp för kvinnor som drabbats av missfall på
facebook. På forumet efterlyste författarna kvinnor med intresse att delta i denna studie,
därefter skickades missivbrev ut innehållande vidare information om studiens syfte (se bilaga
1).
4
Inklusionskriterier för att medverka i studien var att missfallen skulle ha inträffat fram till
graviditetsvecka 22 samt att det ska ha skett vid upprepade tillfällen, vilket svarar an på
studiens syfte. Kvinnans ålder skulle även vara över 18 år. Exklusionskriterier blev således
missfall som inträffat efter graviditetsvecka 22 och för kvinnor yngre än 18 år.
Informanter
Fem kvinnor mellan åldrarna 30-50 år som vid ett flertal tillfällen genomgått missfall vid en
önskad graviditet deltog i intervjustudien. Missfallen hade alla inträffat mellan
graviditetsvecka 4-16 och var till antalet mellan 2-4 stycken för varje kvinna. Tidpunkten för
de senast inträffade missfallet varierade från ett år till 20 år tillbaka, vilket gav ett bredare
perspektiv till studien då syftet är att belysa kvinnans upplevelse, vilken är tidlös. Fyra av
kvinnorna hade genomgått en missfallsutredning vid intervjutillfället och två hade även
använt sig av invitrofertilisering för att få barn. Då författarna träffade kvinnorna hade tre av
kvinnorna minst ett barn, en kvinna var gravid i vecka 26 och en av kvinnorna var fortfarande
barnlös.
Intervju
Informanterna fick själva välja plats för intervjun som genomfördes våren 2015. Tre av
intervjuerna ägde rum i informanternas egna hem, en intervju på en lokal cafeteria samt en
över telefon. Lokalisationen för intervjuerna anpassades således efter informanternas
önskemål. Intervjun utformades efter ett semistrukturerat frågeformulär vilket öppnade
möjligheten för kvinnorna att själva berätta med sina egna ord om sin upplevelse,
uppfattningar om vårdens delaktighet, självbild samt eventuell påverkan på relationer till
anhöriga i samband med missfallen. Alla intervjutillfällen inleddes med att författarna
presenterade sig själva samt berättade kortfattat om studien och dess syfte. Intervjun öppnades
sedan med en inledande öppen, cirkulär fråga, vilken öppnade till eftertanke och därmed
undvek även författarna att leda in informanten på något spår utan lät informanten själv styra
samtalet. Detta för att få öppna, breda svar där författarna istället kunde följa upp med
följdfrågor vid behov, men även för att undvika att med frågor ”trampa på några tår” då ämnet
och upplevelserna runt det kan vara ytterst privata. Samtalen spelades in och blev i genomsnitt
60 minuter långa.
Författarna valde att genomföra en pilotstudie för att kontrollera att frågeformuläret fungerade
och därmed upptäcka eventuella brister i intervjuteknik och i frågeformuläret. Denna intervju
visade sig vara av så bra kvalitet att den valdes att inkluderas i det slutgiltiga resultatet.
Dataanalys
Intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman
(2012). Analysmetoden valdes då författarna ansåg denna metod passande för studiens
utformning. Denna metod ansågs även vara tydligt utformad och gav en bra överblick för
författarna att utgå efter. Efter intervjutillfällena transkriberades samtalet ordagrant, även icke
uttalade uttryck så som suckar, pauser och gråt dokumenterades. Båda författarna läste
därefter noggrant igenom alla intervjuerna på var sitt håll, detta för att få en egen uppfattning
5
om innehållet och skapa en individuell helhetsbild. Därefter delades texten upp i
meningsbärande enheter var för sig. Sedan gjordes analysen tillsammans av de båda
författarna. Författarnas understrykningar i intervjutexterna jämfördes sedan för att identifiera
eventuella olikheter. De olikheter som hittades diskuterades sedan för att komma fram till ett
likvärdigt resultat. Dessa meningar sattes upp på post-it lappar på en vägg som författarna
tillsammans överblickade för att sedan skapa kondenserade meningsbärande enheter och
därefter koder. Genom koderna skapades kategorierna ”förändrad livsvärld”, ”förändrad levd
kropp” och ”bristande vårdrelation” som tillsammans formade ett gemensamt tema Lidande.
Följande tabell visar författarnas tillvägagångssätt för att få fram ett tema genom Graneheim
och Lundman (2012).
Tabell 1. Ex. på analysmetod enligt Graneheim och Lundman (2012)
Kondenserade
meningsbärande enheter
Kod
Kategorier
Tema
// ..Efter mitt första missfall så
ändrades mitt livsfokus totalt.. //
// ..Jag kände mig rutinmässigt
behandlad, som om inget hade
hänt.. //
Förändrad syn på livet
Förändrad livsvärld
Lidande
Bristande omvårdnad
Bristande vårdrelation
Lidande
Etiska överväganden
Författarna övervägde noga hur studien skulle utföras och ansåg att det var värt att göra en
intervjustudie trots risken att röra upp känslor och sorgereaktioner hos informanterna. En av
motiveringarna var att det anses läkande ur ett bearbetningssyfte för kvinnorn att prata om ett
trauma. En annan var att författarna önskade förstahandsinformation av kvinnorna för att få
deras egna upplevelser och erfarenheter beskrivna. Missfall ses som ett trauma där en önskad
graviditet inte blir av. Det var därför av stor vikt att kvinnorna själva fick ta initiativ till
deltagande i studien och att författarna var fullt fokuserade på att ta emot kvinnans berättelse.
Helsingforsdeklarationen (2013) har noga följts genom att informanterna fick information om
studiens syfte både skriftligt (se bilaga 1) och muntligt vid ett flertal tillfällen. De har varit väl
informerade om möjligheten att avbryta pågående intervjuer. All insamling av data hanterades
konfidentiellt och kvinnorna var även medvetna om möjligheten att i efterhand ångra sig och
avbryta deltagandet i studien.
RESULTAT
Av intervjutexterna framträdde ett tydligt huvudtema Lidande.
Lidande är ett svårdefinierat begrepp då upplevelsen av det är subjektiv. Studiens resultat
visade att kvinnornas upplevelse yttrar sig i olika former vilka uttrycks som bland annat sorg,
ilska, besatthet och frustation. Resultatet delades upp i tre kategorier: ”förändrad livsvärld”,
”förändrad levd kropp” och ”bristande vårdrelation”, som svarar an på studiens syfte att
6
beskriva upplevelsen av att genomgå upprepade missfall. Materialet redovisas i form av citat
från informanterna för att med deras egna ord styrka det som belyses.
Förändrad livsvärld
I intervjuerna framgick att genomgå upprepade missfall innebär en fysisk såväl som psykisk
påfrestning. Upplevelsen är subjektiv men innebär ofta ett trauma och en livslång sorg för
kvinnan och för partnern. Att förlora en graviditet innebär en djup besvikelse och i många fall
en krossad dröm. Detta leder till en förändrad livsvärld med ändrat livsfokus.
”Jag tror att det är två olika typer av sorg. Det är som att säga att om man aldrig har
ätit choklad så längtar man ju efter det där som alla säger är så gott. Men vi som har
ätit choklad vet hur gott det är. Jag tror inte att man kan säga att det ena eller det
andra är värre”. (Informant nr. 3)
För ett förhållande innebär missfall en stor prövning där kärleken i många fall får ge utrymme
för tid att sörja tillsammans med kampen om en ny graviditet. Många av informanterna
upplevde missfall som en stor kris i relationen men som slutligen skänkte självinsikt, något
som resulterade i en stärkt relation med sin partner.
”Vår relation blev starkare, den har fördjupats. Vi pratade innan också men jag har
aldrig tillåtit mig själv att vara såhär svag och ledsen framför honom, det tror jag har
varit bra för oss. Att han har fått se den sidan av mig. Jag tycker att jag kan prata
annorlunda om mina känslor med honom efter detta” (Informant nr. 4)
Informanterna betonade att hela vardagen plötsligt präglades av längtan efter ett barn. Att
konstant misslyckas med att fullfölja en graviditet och oförmågan att påverka situationen
ledde till en stress och i vissa fall en kamp mot den biologiska klockan. Detta innebar att livet
nu genomsyrades av ständiga tankar om graviditet och att sex inte längre blev något
njutningsfullt tillsammans med sin partner, utan snarare barntillverkning, som ett steg på
vägen mot målet om ett barn.
”Jag förstår att folk går isär när de går igenom sånt här för det är verkligen jättetufft.
Man går och nöter på varandra och man har inte direkt sex för att det är trevligt, utan
för att det ska bli barn av det. Rent praktiskt.” (Informant nr. 2)
Förändrad levd kropp
Kvinnorna upplevde alla en önskan om att få återgå till det liv de levde innan de drabbades
och berättade att tiden innan kroppen blev av med graviditetshormonerna, de ständigt
påminnande ömma brösten och illamåendet som de tacklades med varje morgon brottades
med vetskapen om att magen numera var tom. Händelsen formade nu informanternas varje
vakna minut och lämnade dem med något som de upplevde som en förändrad tillgång till sin
kropp och sitt liv.
7
”Det går inte att prata med någon som har fått barn. De fattar ingenting. Det går inte
att förklara för dem, de kommer aldrig förstå. Det kan man inte heller begära. Man vill
inte ens se dem, de är för lyckliga. Tyckte nästan de var äckliga.” (Informant nr.1 )
Informanterna till studien var alla eniga om att tiden efter missfall präglas av en mörk tid, inte
bara fylld av en stor sorg och besvikelse om en krossad dröm, utan även en tid där sidor hos
dem själva framträdde som de annars inte upplevde sig bekanta med. Bitterhet, vrede och ett
stort avund mot alla som hade lyckats med det som kvinnorna själva upplevde att deras egna
kropp hade lurat dem på, barn och drömmen om en familj. I och med dessa nya känslor
upplevde de sig även efter viss reflektion vara i behov av professionellt stöd.
”Man vill ha någon som finns där, men ingen som lägger huvudet på sned och säger
lilla gumman”. Då bryter man ju fullständigt ihop och man behöver ju snarare byggas
upp igen.”( Informant nr. 1)
Bristande vårdrelation
De drabbade kvinnorna berättade att oförmågan att påverka den absurda situationen de
hamnat i lämnade dem med en känsla av utsatthet, en känsla som bemötandet inom vården i
många fall spädde på. Den rådande tidsbristen på avdelningarna resulterade i en rutinmässig
omvårdnadsprocess med en bristande kommunikation som lämnade kvinnorna med ingen
eller endast lite information och en känsla av att vara ivägen.
”Läkaren var i 50-års ålder, omtyckt. Men han var väldigt känslokall i det läget,
rationell. Han fick det att låta som att jag hade fått mens ungefär.” (Informant nr. 2)
En längtan efter råd om hur den drabbade kvinnan skulle ta hand om sig själv kom inte bara
av informationsbrist, utan även av känslan att inte själv vara förmögna att fatta beslut och
tänka klart genom chocken.
Trots uppfattningen om att uppleva sig som en börda för vårdpersonalen berättar kvinnorna att
den mentala och fysiska tröttheten resulterade i en längtan om att överlämna sig till
vårdpersonal. De minns tillbaka att personal som agerade rakt och med en tydlig vägledning
var värda sin vikt i guld i den rådande situationen.
”Det är så jobbigt att man ska behöva ha så mycket kunskap för att få den vården man
har rätt till. De ska ju veta vad som är bäst för mig. Nu när jag tittar tillbaka så önskar
jag att någon hade hjälpt mig och sagt ”detta tror jag blir bra för dig”.”
(Informant nr.5)
Informanterna upplevde att bemötandet inom vården försämrades då de återkom för
ytterligare missfall.
8
DISKUSSION
Metoddiskussion
Trovärdighet är enligt Backman (2008) att det valda området som studeras undersöks genom
ett trovärdigt tillvägagångssätt. Datainsamlingen skedde genom att information om studien
lades ut på en grupp som inriktade sig till vår valda målgrupp på facebook. Kvinnorna fick
sedan på eget initiativ kontakta författarna för att få vidare information i form av missivbrev
(se bilaga 1). Därefter valdes en tid och plats ut för intervjun. Sammanlagt intervjuades fem
kvinnor. Då studien har en kvalitativ ansats är tolkandet subjektivt men bearbetningen av
intervjutexterna har skett med största möjliga noggrannhet genom att författarna var för sig
analyserade intervjuerna separat för att sedan tillsammans diskutera fram ett resultat. Detta
ökar tillförlitligheten. Graneheim och Lundmans (2012) analysmetod valdes då den var tydlig
i upplägget och därmed lättförstådd vilket gjorde det enkelt att genomföra analysen. Då
författarna aldrig använt sig av denna analysmetod tidigare finns det en möjlighet att andra
personer hade kommit fram till ett annat resultat.
Intervjuerna var till antalet få. Fler informanter från flera delar av Sverige hade styrkt
trovärdigheten, något som författarna var medvetna om men valde bort på grund av tidsbrist.
Istället las mer energi ner på bearbetningen av intervjuerna. Ett större åldersspann på
informanterna och ett mer omfattande geografiskt område hade gett ett bredare perspektiv
men då studiens syfte är att belysa en kvinnas upplevelse så ansåg författarna att de faktorerna
inte skulle innbära någon större inverkan på studiens slutgiltiga resultat. Då endast fem
kvinnor intervjuades finns möjligheten att andra kvinnor hade gett ett annorlunda resultat,
vilket delvis sänker trovärdigheten. Ett missfall är en subjektiv upplevelse, vilket framgår i
resultaten. Hade tillräckligt många kvinnor intervjuats så att svaren hade börjat upprepas och
författarna hade upplevt ett tillräckligt informationsrikt innehåll hade studien kunnat
appliceras hos kvinnor runt om i världen där situationen är jämförbar.
Anledningen till att studien grundar sig i intervjuer istället för självbiografier, vilket hade varit
ett alternativ var att författarna ansåg att självbiografier riskerade att utesluta detaljer som
beskrevs av inormanterna i intervjuerna. En intervjustudie blev det självklara valet då
författarna önskade att få direkt information från kvinnorna om upprepade missfall.
Presentationen av resultatet sker tillsammans med utvalda citat från samtliga informanter,
vilket ökar trovärdigheten. Författarna var själva främmande för ämnet vilket innebär att en
eventuell förförståelse inte fanns att tillgå. Detta stärker trovärdigheten.
Resultatdiskussion
Studien resulterade i kategorierna förändrad livsvärld, förändrad levd kropp och bristande
vårdrelation. Tillsammans formade dessa temat lidande. Foss (2009) beskriver lidande som ett
fenomen som verkar som ett samlingsnamn för smärta, ångest och sjukdom. Hon menar att
lidande är ett emotionellt svar på vad individen i fråga har fått uthärda och att en person som
har fått genomgå lidande blir lämnad med en förändrad världssyn. I studiens resultat framkom
just att lidande uppstår då en kvinna genomgått missfall och att denna upplevelse senare
kommer att forma hela vardagen och bilda en ny, förändrad livsvärld.
9
Ancker, Andreassen, Botond och Gebhardt (2012) skriver att en graviditet omfattar drömmar
och planering kring det kommande barnet vilket leder till att förlusten vid ett missfall inte
endast kommer att handla om förlusten utav ett barn, utan även om en förlust av ett planerat
liv. Detta gör att den typ av sorg som de drabbade kvinnorna går igenom skiljer sig från
sorgen vid till exempel en bortgång utav en anhörig. Robinson (2014) skriver om att sorgen
vid missfall är komplex och svår att beskriva då känslan av att sörja något som inte går att
begrava är mer svårhanterlig.
De reaktioner som uppstod under samtalen med informanterna genomsyrades av stor sorg.
Trots olika livssituationer i form av tidigare barn eller barnlöshet innebar missfallen alltid ett
stort lidande, följt av sorg. Att vara gravid ingav alltid förhoppningar och förväntningar som
oavsett tidigare situation ledde till en känsla av förlust. Resultatet visar att kvinnorna upplever
stor uppgivenhet och förtvivlan och att många får en känsla av att vara ensamma i sin sorg då
ingen annan verkar förstå vad de går igenom. Marino (2008) beskriver att en sorgprocess vid
missfall drar igång själsliga processer som leder till självinsikt och ändrat livsfokus, vilket
slutligen resulterar i förändrad syn på livet. Resultatet till studien visar att upprepade missfall
leder till en förändrad lisvärld och därmed ett livslidande som sällan går över även efter
lyckade, fullbordade graviditeter. Gemensamt för informanterna till studien var att hela
upplevelsen resulterade i förändrad tillgång till livet. Detta dels i form av för dem, nya
känsloyttringar, men även genom de fysiska aspekterna som hela tiden påminde om det som
skulle ha blivit. Det är därför av stor vikt för en sjuksköterska att vårda med mod och
inlevelse för att på så sätt få tillgång till kvinnornas livsvärld och därmed förstå deras trauma.
Swanson (1998) skriver om kvinnors emotionella mående inom det första året efter missfallet.
Hon beskriver hur ilska, ångest, depression, förvirring och ett sämre självförtroende är något
vanligt förekommande bland de drabbade kvinnorna, något som författarna kände igen i sina
informanter. I studien skriver Swanson (ibid) att rätt vård i kombination med tid att sörja
visade stora förändringar hos kvinnornas mående inom det första året. Swanson (ibid) skriver
även om vikten att omge sig med stödjande personer och framför allt att våga dela med sig av
sin sorg. Många av informantern till studien beskrev hur de ville vara ifred. Dels för att de inte
kände sig förstådda i sin sorg, men även på grund av den ilska de plötsligt beskrev att de
kände gentemot bekanta som hade barn eller väntade barn. Marino (2008) beskriver hur
läkande det är rent själsligt att prata levda erfarenheter, detta endast om personen i fråga är
öppen för att lyssna och ta emot informationen. Detta var reaktioner som kvinnorna i studien
själva berättade om efter att ha intervjuats av oss, effekten av det läkande samtalet.
Förmågan att skapa ett vårdande möte och genom det utveckla en vårdande relation är av stor
betydelse som sjuksköterska. Att inneha denna kunskap möjliggör chansen att skapa ett bättre
vårdande genom en tillgång till kvinnornas livsvärld. (Ancker et al. 2012)
Studien visade att många kvinnor som genomgått missfall upplever ett missnöje med den vård
de erbjuds. Robinson (2014) skriver om hur vårdandet ofta inriktar sig på den fysiska
aspekten men att upplevelsen av missfall är unik och att den psykiska aspekten därför inte bör
underskattas. I studien framkom att många kvinnor inte anser sig få den vård de förväntar sig
och att de i många fall upplever att vårdgivare bagatelliserar deras missfall. Robinson (ibid)
beskriver även att information och ett försiktigt, respektfullt bemötande tillhör de två
10
viktigaste faktorerna vid vårdandet av kvinnor som drabbats av missfall. Något som
kvinnorna i vår studie upplevde brist på.
I ett flertal av intervjuerna framkom att brist på information var en stor faktor till att
vårdupplevelsen i sig blev negativ då de inte kommuniserade och skapade en vårdande
relation. Kvinnorna berättade även att de inom vården som faktiskt handlade med tydliga
riktlinjer och bjöd in dem till att vara delaktiga i sin vård blev varmt ihågkomna. Foss (2009)
beskriver att när det kommer till att vårda den lidande patienten är det av stor vikt att
vårdgivaren innehar mod nog att möta patienten i dennes livsvärld, detta för att skapa en god
vårdrelation, vilket är ett krav för ett lyckat vårdande möte. Anledningen till att den vårdande
relationen gås miste om är enligt Evans (2012) att sjuksköterskor inte anser sig inneha
tillräckligt med kunskap för att känna sig säkra i sitt vårdande. “Furthermore there is still a
need to promote awareness and educate health professionals including doctors about the
need to provide proactive and sensitive care including counseling” (Morrissey, 2007,
sid.1425). Detta innebär att vårdandet av kvinnor som drabbads av upprepade missfall i
dagsläget har brister. Att kvinnorna i studien upplevde att de inte fick de stöd och bemötande
som de hade velat inom vården kan alltså förklaras med okunskap inom ämnet. Detta kan
även förklara anledningen till att många av informanterna ansåg sig tryggare då de vårdades
av lite äldre sjuksköterskor med en större erfarenhet. Studiens resultat visar att med en bredare
kunskap inom vården när det kommer till bemötandet av vårdtagare i chock och sorg kan
vårdlidandet minskas och i och med det kan vårdupplevelsen förbättras för dessa drabbade
kvinnor. Det är numera av stor relevans även för en allmänsjuksköterska att inneha denna
kunskap och förståelse för ämnet för att minska lidandet hos kvinnor drabbade av upprepade
missfall.
Slutsater
I resultatet har författarna kunnat identifiera att kvinnor som genomgått upprepade missfall
bär på en stor sorg och är i behov av ett professionellt vårdande där den psykiska aspekten
spelar lika stor roll som den fysiska, om inte mer. Det krävs ett mod och en öppenhet hos
allmänsjuksköterskan för att kunna tillgodose patienten med det unika stöd individen är i
behov av. För att vårdgivaren ska känna sig trygg i sin roll krävs kunskap om att vårda
kvinnor vid upprepade missfall. Trygga sjuksköterskor kan antas generera i tryggare patienter,
vilket i sin tur kan minska onödigt vårdlidande, mitt i allt lidande.
Tack,
Vi vill rikta ett stort, hjärtligt tack till vår handledare och räddare i nöden Eva Nilsson som har
sett till att alltid vara tillgänglig för oss med sin expertis och goda råd. Ett varmt tack även till
alla informanter som valt att dela med sig utav sin historia, utan er hade denna studie aldrig
varit möjlig.
11
REFERENSER
Ancker, T., Andreassen, S., Botond, A. & Gebhardt, A. (2012). Tidig förlust: Kvinnors
upplevelse av missfall. Vård i Norden, 103(1), 32-36.
Anderberg, E., Andersson, U-B., Borgfeldt, C. & Åberg, A. (2010). Obstetrik och gynekologi.
Lund: Studentlitteratur AB.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur AB.
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande – I teori och praxis. Stockholm:
Natur & Kultur.
Eriksson, K. (2001). Den lidande människan. Stockholm: Liber.
Evans, R. (2012). Emotional care for women who experience miscarriage. Nursing Standard,
26(42), 35-41.
Foss, B. (2009). Janice Morse´Theory of Suffering: a discussion in a caring science
perspective. Vård I Norden, 92(29), 14-18.
Hjort, P. (2013). Missfall : Med rätt att sörja. Stockholm.
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningenssammansattning/Befolkningsstatistik/#c_li_120253 hämtad: 20150813
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2012) Kvalitativ innehållsanalys. Granskär,
M. & Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (2.,
[rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Marino, T. (2008). Natural Embryo loss: A missed Opportunity. The Scourge, 8(7), 25-27.
Morrissey, M. (2007). Our first child was incompatible with life: Understanding Miscarriage
as a lived experience. The international Journal of Psychiatric Nursing Research, 12(2),
1415-1428.
Robinson, J. (2014). Provision of information and support to women who have suffered an
early miscarriage. British Journal of Midwifery, 22(3), 175-180.
Swanson, K. (1998). Effects of Caring, Measurement, and Time on Miscarriage Impact and
women´s well-being. Nursing Research, 48(6), 288-298.
12
Missivbrev
Bilaga 1.
Information till deltagare i studien
Vi är två sjuksköterskestudenter i termin 5 på Linnéuniversitetet i Växjö, tillhörande
institutionen Hälso- och vårdvetenskap (HV). Vi påbörjar nu vår kandidatuppsats där vi
undersöker kvinnors upplevelse av att drabbas av ett tidigt missfall. Studien kommer att
grundas på intervjuer.
Frågorna kommer kretsa kring ämnet om hur det är att uppleva ett missfall.
Varje intervju beräknas att ta cirka en timma och kommer att spelas in. Inspelninger kommer
självklart att raderas då vår utskrift av intervjun är klar.
Denna intervju blir anonym. Det enda information vi behöver är din ålder. Om du under
intervjun känner att det blir för mycket, eller helt enkelt vill avbryta så är detta helt okej och
vi kommer då inte att använda oss av det du sagt. Det är dessutom helt okej att i efterhand
ångra sig. Informationen du väljer att dela med dig av kommer bara att användas i denna
studie.
Alla som väljer att delta i studien kommer även att få en egen kopia hemskickad för eget bruk,
om så önskas.
Vid frågor, kontakta någon av nedanstående!
Anna Lamme
Stallvägen 5 LGH 1110
35252 Växjö
Tel: 0723277310
Mail: [email protected]
Martina Andersson
Norra Esplanaden 45
35232 Växjö
Tel: 0709237590
Mail: [email protected]
13
Handledare:
Eva Nilsson
Universitetsadjunkt
Instutitionen för hälso& vårdvetenskap
Linnéuniversitetet, Växjö
Tel: 0470-708306
Mail: [email protected]
Bilaga 2.
FRÅGEFORMULÄR INFÖR INTERVJUSTUDIE
Kan du övergripande beskriva din upplevelse av ditt/dina missfall?
-
När skedde det? I vilken vecka?
-
Hur var graviditeten fram till första symtom?
-
Första symtom?
-
Beskriv tankegångar from första symtom till tills dess att du sökte vård.
-
Vart vände du dig?
Beskriv din vårdupplevelse, från början till slut?
-
Upplevde du att bemötandet i vården var tillräcklig/otillräcklig?
-
Fick du någon uppföljande vård? Om ja, hur upplevde du den?
-
Kände du att du saknade något under vårdprocessen?
Tiden efter: fysiskt och psykiskt mående. Tankegångar?
Var fann du stöd?
-
Upplevde du ett tillräckligt stöd av vården/omgivningen i processen?
Påverkades relationer: partner/vänner/familj?
Hur känner/kände du inför att försöka bli gravid igen?
Upplever du att du formades av upplevelsen?
-
Har du påverkats som person?
-
Har din syn på graviditet ändrats?
Beskriv familjesituationen innan missfallet skedde.
-
Hur är din familjesituation i dagsläget?
Kompletterande frågor som kommer att ställas under intervjun:
Vill du utveckla? Berätta mer? Beskriv tankegångar?
14