1 381 meter - Västerbottens museum
Transcription
1 381 meter - Västerbottens museum
Västerbotten • 1 381 meter - Historien om Obbolabron - 1*90 I detta numm er ägnar vi största utrym m et åt bygget av bron mellan Holmsund och Obbola. Anne Grönlund och Lena Sondell har med anteckningsblock och kamera följt arbetet på bron. Under perioder mellan Annes och Lenas arbetspass har museets fotograf Stellan Wengelin bevakat bygget. Resultatet har blivit en lättläst och intressant dokum entärskildring av det sena 80talets största brobygge i Norden. Häftet avslutas med ”Människor i arbete” där vi spinner vidare på tråden med dokumentärfotografier från arbetsplatser. Tidskriftens ordinarie redaktör Bo Sundin är tjänstledig så det här året får varje häfte olika redak törer. Den nuvarande redaktionen överlämnar 90talets första nummer av VÄSTERBOTTEN och hop pas att häftet blir lika roligt och stimulerande att läsa som det har varit att fram ställa. Vi sänder att varm t tack till UMEÅ KOMMUNS GATUKONTOR som har bekostat dokumentationen av brobygget, SELMER-FURUHOMEN ANLEGG a / s och HALLSTRÖM & N ISSES ANLÄGGNING AB som har understött utgivningen av häftet genom att förhandsbeställa en del av upplagan. HALL STRÖM & N ISSE S har dessutom bekostat tryck ningen av färgfotografierna på om slaget. STIG HOLLSTAM, M ÄRT SAARM och GÖSTA SEBBFOLK har välvilligt ställt bilder sam t TEKNISK ILLU STRATION AB illustrationer till vårt för fogande. Redaktionen vill sam tidigt passa på att utnyttja våra läsares kunskaper och fråga vad detta träföre m ål är för något och hur det används? Vi vore tack samma om den som känner igen föremålet kontaktar Lars Holstein eller Kenneth Åström, tel. 090 -118635. Innehåll EN BRO BLIR TILL Spelet om en bro Kalkyler och b ru n a k uvert Så byggs bron A tt kontrollera kaos Byggstart och bakslag Tolvtusen slag för Haldo En röst u r djupet Mot toppen! På väg över fjärden E tt konstverk i jä rn A tt lan sera en bro Med ham m are och spik 2 4 8 11 13 16 18 22 26 30 32 38 44 B råttom , bråttom ! M änniskor krin g en bro Alltid redo! Interm ezzo på älven G ubbarna gör upp räkningen Den definitiva föreningen Konsten a tt leva i n u e t S ista kvällen i baracken Sjöm ännen som inte ville gå iland Och så äntligen... Holmen - förlorad idyll? 48 50 54 60 62 66 70 74 82 87 MÄNNISKOR I ARBETE 94 57 Obbolabron på museet? Många höjer nog på ögonbrynen inför att museet har intresserat sig for bygget av Obbolabron. Vad ■har museet m ed Obbolabron att göra? Den blev ju färdig alldeles nyss och byggdes med toppmodern teknik. Vi är kanske vana vid att museet sysslar mest med gam la tider och sam lar gam la föremål. Museerna och hembygdsrörelsen växte fram i slutet av 1800-talet i en tid då industrierna fick sitt genom brott i bondelandet Sverige. Ien tid då livet och miljön bytte ansikte i allt raskare takt i de byar där våra förfäder bodde och verkade. I en tid då det gam la hantverket och den traditionella slöjden mötte en m ördande konkurrens från fabrikernas sta n dardiserade varor. E ldsjälar på museer, hembygds gårdar och i hemslöjdsföreningar började bygga upp sam lingar för a tt rädda den svenska allmogekulturen. M useisam lingar som skulle vara en kunskapsbank. Genom att studera föremål, fotografier, ritningar och beskrivningar skulle intresserade få inspiration till att blåsa nytt liv i utdöende traditioner. I utställning ar gestaltades en bild av livet under slutet av 1800talet i bondehem och i viss mån högreståndshem. Dessa pionjärers stora insats har under långa tider gett eko i förväntningarna på vad museer ska samla och ställa ut. Men museerna har inte stannat upp vid att vara monument över 1800-talets svenska bondekultur. Tanken på museet som kunskapsbank har under 1900-talet utvecklats till att museet betraktas som ”sam hällets minne”. Det är vårt ansvar att våra efterkommande får en fyllig bild av hur det var att leva under 1900-talet, ett minne med nyanser som inte finns i officiella cirkulär och röster från de människor som aldrig får nyhetsvärde i m assmedia. Mycket måste fångas i ögonblicket och kan aldrig rekonst rueras i efterhand. Därför dokumenterar vi inte bara det förgångna utan även det som händer i nutiden. Bygget av Obbolabron var Nordens ju s t då största broprojekt. Bron har stor betydelse för utvecklingen i Holmsund och Obbola och har om välvt vardagslivet i skärgårdssamhällena, något vi kanske inte tänker på i fram tiden när bron upplevs som en självklarhet. Trots a tt bara några m ånader g ått sedan de första bilarna rullade över älven och invigningsfyrverkerierna sprakade mot oktoberhimlen så är bygget redan historia. Arbetsmomenten är fullbordade. Barackbyn är riven. Arbetslagen är uppbrutna och arbetarna skingrade över hela den skandinaviska halvön. Tankar, skäm t och vardagsprat har för flyktigats. Museet var p å plats och följde brobygget. Kulturgeografer från universitetet har titta t på för ändringarna i kustsam hällena i brons skugga som de snart skriver om i en egen bok. Å r 2490 har bron kanske tjänat ut och försvunnit ur sinnevärlden. Men det är vår förhoppning och m ålsättning a tt även den tidens västerbottning ska kunna ta del av och fascineras av berättelsen om hur den stora bron byggdes över Umeälvens mynning. Lars Holstein 1 En bro blir Text: Anne G rönlund Foto: Lena Sondell U m eå k o m m u n s b e slu t om a tt b y g g a e n bro m ella n H o lm su n d o c h O bbola k om m er so m e n e fte r lä n g ta d n y h e t fö r de b åd a sa m h ä lle n a v i U m eä lv en s m y n n in g . F rå g a n om e n fa st fö rb in d else ö v er ä lv en h a r d r iv its h å r t a v in d u str in o ch de lo k a la p o litik er n a . K am pen h ar p å g å tt i å rtio n d en . N är b ro n b ö ij ar b y g g a s v id å r ssk ifte t 1987/88 g å r d e t d e sto sn ab b are. S v e n sk a o ch n o rsk a a n lä g g a r e sa m la s för a tt p å m in d re e n 22 m å n a d er fä rd ig stä lla d en 1,4 k ilo m e te r lå n g a bron. D et h ä r är h is to r ie n om O bbolabron o ch om m ä n n isk o r n a som b y g g er den. En arbetare lägger sista han den v id e tt a v brons spann. Den d efin itiva föreningen m ellan H olm su n d och O bbola ä r nära. 2 #I4SÄ£<5 3 Spelet om - Nu ska du få höra! N u h a r Feldts pojken lovat a tt vi ska få en bro! Min far, tidigare kom m unalpolitikern H arald Grönlund lå te r uppspelt denna lördag i m ars 1987, den dag finansm inistern besökt barndom ens Holmsund och trä ffa t såväl s-förening, näringsliv och lokal press som gubbarna p å ljugarbänken. N är ja g drygt e tt å r senare v a n d ra r u t på gjut formen till Obbolabrons första etapp m inns ja g pap pas belåtenhet. För a rb e tarn a som sliter m ed betong en ä r det bygge som bygge - för an d ra e tt h e tt efter län g ta t sådant. F rågan om en bro m ellan Holm sund och O bbolahar d isk u terats åtm instone sedan början av 50-talet. Efter decenniers kam p m åste Feldts löfte den där vårdagen h a kom m it som en ganska över raskande seger. Någon kilom eter n ed åt älvsm ynningen glider den v ita bilfärjan över fjärden, tu r och re tu r för k u stsam hällenas 8 300 invånare. På den östra stranden ser m an H olm sundssågens tim m erupplag och backen m ed röda arbetarlängor, på a n d ra sidan ry k er kraftlinerfabrikens höga skorstenar. Det v ar SCA, ägare till såg och fabrik, som från första början kom a tt dom inera spelet om bron. Obbolafabrikens behov av tra n sp o rte r över älven av råvaror, färdigprodukter och a rb etsk raft - var ett Ä ntligen! N ä r O bbolabron börjar byggas ä r d et efter n ästan fy ra decenniers disku ssion om en bro m ellan ku stsam h ällen a. 4 O b b o la L in e r b o a r d h a r m ycket a tt vin n a p å en bro förbindelse. Varje d a g ska om krin g 1 000 ton kraftlin er fra k ta s till ham nen i H olm su n d för export och färjans k apacitet räcker inte längre till för transporterna. Foto: S tella n Wengelin. tu n g t argum ent. M en i ta k t m ed a tt sam hällena expanderade, växte också in v ån arn as krav på b ä ttre förbindelser. - Så som den saken ä r ordnad nu, m ed en liten skraltig m otorbåt, k an det inte få fo rtsätta länge till, fastslå r O skar K riström 1957 i boken Holm sunds köping. Vid den tidpunkten ä r det n ä rm sta m ålet en bilfärja, redan det e tt sto rstilat projekt för den lilla köpingen. M en det h in d ra r inte a tt SCA 1957 lägger fram förslag p å såväl tu n n el som bro - ja m an fu n derar t.o.m. på en linbana över älven. N är kom m unikationsm inister Gösta Skoglund uppvaktas om en färja p a ssa r holm su n d am a på a tt också visa upp en farsk b roritning - e tt altern ativ som snabbt avfär das. R iktigt h u r visionära H olm sundspolitikerna m åste h a verk at, v isar en anekdot som b e rä tta s av David Johansson, 93-årig f.d. kom m unalpolitiker: - Vi hade u p p v a k ta t länsstyrelsen om en bro och de skickade n er en m an for a tt undersöka tra fik underlaget. D et v ar v inter och h a n ställde sig och prickade av dem som gick över isen. H a n h a d e v ä lin te s tå tt särskilt länge innan h an sa a tt n ä nä, det h ä r m ed en bro, det få r ni a llt glömma. Men holm sundsbom a ger sig inte. 1961 får kö pingen sin bilfärja, m en red an vid den högtidliga invigningen förkunnar m an a tt färjan inte ä r m er än e tt provisorium , e tt led i utvecklingen. U nder 60ta le t fo rtsätter brofrågan a tt dyka upp p å dagord ningen, oftast på in itiativ av SCA. 1965 beräk n as en bro kosta 13 m iljoner kronor. - Så fort vi hade e tt ärende till Stockholm eller någon m inister besökte län e t tog vi upp brofrågan, m inns en nu v ithårig Emil L undström m ed e tt leen de. U nder sina tio å r i kom m unalnäm nden v ar han m ed om a tt up p v ak ta fyra m ini stra r, alla lika ovilliga a tt öppna skattkistan. Fredagen den 10 decem ber 1971 ta r spelet en dram atisk vändning. 35 rep re sen ta n te r för vägverk, länsstyrelse, kom m un och näringsliv ä r sam lade på resta u ra n g M äster E rik i H olm sund n ä r SCA-koncernens VD Eije M ossberg p rese n tera r sin nyhet: 5 Långt gångna planer p å a tt bygga om sulfatfabriken till pappersbruk m ed dubbel kapacitet, en gigantisk satsning på den hotade Obbolafabriken. D irektörens utspel h a r en extra poäng: - Om vi fördubblar produktionen kom m er våra tran sp o rter a tt öka kraftigt, till över en och en halv miljon ton per år. F ärjan kom m er inte a tt k lara av de stora pappersbalarna. För a tt tra n sp o rte rn a ska fungera k räv s en bro m ellan Holm sund och Obbola. En sådan skulle bespara SCA tv å m iljoner kronor om året. Det ä r e tt budskap som går hem hos de försam lade. Som V ästerbottens-K uriren k o n sta te ra r m or gonen därpå: - SCA:s tillkännagivande h a r stä llt brofrågan i en h elt ny dager. N u ta r spelet om bron fa rt på allvar. L änsstyrel sen tills ä tte r en utred n in g och bildar, tillsam m ans med övriga in tressenter, en arbetsgrupp. I sk är gården b ö ijar hoppet om en bro a tt växa sig stark t. Men n ä r utredningen presenteras i december 1972 ä r besvikelsen e tt faktum . L änsstyrelsen förordar en bro vid S torsandskär, halvvägs upp till Umeå. Storsandskärsbron skulle kosta 13,5 m iljoner och k u n n a bli en pusselbit i en fram tida ny E4. D et andra alternativet, en bro vid Holm sund, skulle bli nio m iljoner dyrare. I e tt sista försök a tt plädera för sin sak uppsöker H olm sundspolitikem a den 30 ja n u a ri 1973 inrikes m inister E rik Holmqvist. Brofrågan m åste ses i e tt större, sam hälleligt, perspektiv, hävdar delegationen. - En bro vid S to rsan d sk är skulle sp littra de båda sam hällsdelam a och h o ta serviceunderlaget, efter som obbolaborna då skulle få n ärm are till U m eå än till Holm sund. En bro vid k u sten därem ot skulle ge m öjlighet till expansion och göra om rådet till en livskraftig enhet. Men ingen vädjan hjälper. I april 1973 avslår vägverket länsstyrelsens begäran om pengar och påpekar a tt in dustrin borde k u n n a bekosta fo rtsatt projektering för en bro. Också holm sundsborna rä k n a r med stöd av in d ustrin, m en n u backar SCA från frontlinjen. På senhösten sam m a å r deklarerar m an a tt en bro inte ä r e tt absolut villkor för fabrikens 6 utbyggnad; transportproblem en kan lösas på a n n a t sätt. Ake Sixtensson, planeringsingenjör vid Holmsunds kom m unkontor, m inns beskedet som ”en döds stöt”: - 1 och m ed det var slaget förlorat! N är Holm sund vid årssk iftet 73/74 inlem m as i U m eå kom m un stuvas projektet in i p lan erarn as arkiv. D är blir det liggande 70-talet u t, ty inte b a ra drömm en om en bro u ta n också den om en stark tillväxt i rikets ekonomi h a r få tt sig en törn. Men som det ska visa sig blir dessa å r inte a n n a t än en paus inför an d ra halvlek. Vid 80-talets ingång d ra r spelet om bron igång igen. Först försiktigt, m ed passningar från Holmsund-O bbolakom m undelsnäm nd, sedan a llt snabba re, tills det kom m unala planeringsm askineriet ä r uppe i fullvarv. Trafiken h a r ökat. Kom m unen h a r tvingats köpa en ny, större fäija, m en inte heller den v ä n ta s duga i längden. Och färjans driftskostnad b ö ijar bli en källa till oro. N är kom m unen våren 1982 gör en analys av den sam hällsekonom iska n y tta n av tio olika trafikleder visar det sig v ara m ycket lönsam t a tt e rsä tta färjan m ed en bro. A tt bygga Obbolabron skulle, i 1980 års prisnivå, kosta 60 m iljoner kronor —m en investeringen skulle b etala sig på fem-sex år. Allteftersom a n ta r nu broprojektet m er konkreta former. 1983 lå te r kom m unen göra en geoteknisk undersökning av älven och tillsä tte r en utred n in g av tän k b a ra brolägen. Sju alte rn a tiv gran sk as innan politikerna i oktober 1984 bestäm m er sig för e tt åttonde, som innebär a tt bron ska läggas strax norr om SCA:s industriom råden på ömse sidor älven, över ön Holmens sydspets. E tt drygt h a lv å r senare fast ställs brons konstruktion, n ä r B rokonsult vinner förslagstävlan m ed en s.k. lådbalksbro i betong. U nder tiden h a r alla k a n a le r u tn y ttja ts för a tt argum entera för bron. Kommun, industri, statliga länsm yndigheter, fack —alla engageras i kam pen. Den 20 ja n u a ri 1987 sam las m an till en stor uppvaktninghoskom m unikationsm inisterSven H ulterström . Kostnaden för bro med anslutningsvägar ä r n u uppe i 120 m iljoner kronor, m en delegationen sa k n ar inte argum ent: L ördagen den 21 m a rs 1987 b lir en d a g skärgårdsborn a kom m er a tt m in n as länge. F in a n sm in ister K jellO lo fF e ld t besöker H olm su n d och ta r sig bl.a. en p ra tstu n d m ed E dm u n d A ndersson och N a ta liu s Söderlun d p å den beröm da ljugarbänken. N i ska få er bro till O bbola, lo va r Feldt. Och han lju ger inte. T vå m ånader senare a n slå r regeringen pen gar till brobygget. Foto: V ästerbottens-K uriren. - En bro m edför a tt fäljan k an dras in. Den innebär a tt 5 000 um ebor slipper störas av Obbolafabrikens tim m erbilar, a tt restiden m ellan Holmsund och Obbola förkortas och a tt outnyttjad indu strim ark b lir in tre ssa n t tack vare de b ä ttre transportm öjligheterna. S am m antaget betyder det a tt bron skulle ge sam hälle och näringsliv en ekonom isk vin st på nio m iljoner kronor per år. Vid det h ä r laget finns Obbolabron visserligen inskriven i vägverkets tioåriga fordelningsplan, men på sjätte året, dvs. som e tt högst osäkert och fram flyttningsbart projekt. U m eå kom m un h a r bråttom . F ä ija n s tid ä r u tm ä tt. S tatsbidraget till trafikleder kom m er vid årssk iftet a tt sänkas kraftigt. Broplan ern a ä r så lån g t fram skridna a tt bygget k an s ta rta inom e tt halvår. K anske ä r det n u eller aldrig. U ppvaktningen blir e tt v ältajm at m ålskott. U nder våren a n slå r regeringen sex m iljarder till a tt under en tioårsperiod höja standarden på vägn ä te t.N ä rd e ts .k .b ä rig h e ts p a k e te tö p p n a s fm n s d ä r pengar m ärk ta Obbolabron. - V a d det h a n d la r om ä r a tt v a ra i r ä t t tid på rä tt plats m ed r ä t t u tru stn in g , k o n sta te ra r Ivar Brandelius, gatukontorets projektledare för brobygget från 1981 till 1987. För en åskådare k an det v a ra sv årt a tt urskilja spelets avgörande ögonblick, m en m ånga holm sundsbor tycks m innas en särskild händelse. Som kom m undelsnäm ndens ordförande Sam W enngren säger, h a lv t p å allvar: - N är Feldt kom på besök, då löste vi brofrågan! Den 12 ju n i kom m er beskedet om s ta tsb id ra g - 7 0 procent av brokostnaden, som n u beräk n as till 133 m iljoner kronor —och saken ä r form ellt klar. Då h a r ry k te t redan sluppit lös och byggföretag ru n t om i Norden gör sig redo för n ä s ta kam p. 7 Kalkyler och De stora byggföretagen, m ed känselspröten ständigt svepande över m arknaden, hade i m ånader k ä n t till a tt en bro skulle byggas över Um eälven. N är så gatukontoret den 30 ju n i 1987 utlyste anbudstävlan blev gensvaret enorm t. F öretag srep resen tan ter ringde, kom på besök, begärde entreprenadhandling ar. Så gällde det också e tt brobygge som vid denna tid p u n k t v ar det stö rsta i hela Norden. Möjligen också det tuffaste. G atukontoret hade begärt in anbud för flera a ltern ativ a broar —i stål eller betong, färdigbyggda 1989 eller 1990. Men i första h an d hoppades m an på a tt få en betongbro byggd till oktober 1989. E xperter på företag och m yndigheter skakade p å huvudet. - D et går inte a tt bygga så snabbt, särsk ilt inte i betong. Tre års byggtid vore lagom, m en 22 m ånader - nej, det ä r orimligt. Men med över 100 m iljoner kronor i potten var det en utm an in g som frestade byggföretagen. H allström & N isses A nläggning AB hade bildats sam m a år, som e tt dotterbolag i HN-koncernen. H allström & N isses hade fram till 60-talet byggt 200 broar i N orrland, m ed sedan dess blivit e tt renodlat husbyggnadsföretag. N u ville m an å te r sa tsa på tu n g anläggningsverksam het som broar, kajer, flygfält och vägar. Obbolabron kunde bli e tt avstam p. - E t t sto rt och tek n isk t in tre ssa n t projekt. Och e tt fint referensjobb. Med Obbolabron skulle vi k u n n a etablera oss som brobyggare i V ästerbotten, resone rade VD för HN A nläggning Olle Olsson. Men projektet krävde stora resurser; det unga företaget skulle inte k la ra det på egen hand. R yktet om Obbolabron hade också n å tt g ran n landet och Selm er-Furuholm en Anlegg a/s. E fter 20 års brobyggande, som an svarigt för m er än hälften av Norges stora broar och som del i landets största byggkoncem ägde företaget det kunnande som k räv des. M an hade tekniken - en mobil och flexibel balk läm plig för brons långa spännvidder. Och m an hade intresset. I Norge v ar byggboomen i sam band med oljeutbyggnaden över och anläggningsaktiviteten väntades sjunka d ra stisk t de n ä rm sta åren. Men m arknadsundersökarna siade om goda tid er i g ran n landet Sverige. Selm er-Furuholm en hade tidigare byggt Skeebron vid S tröm stad och s å g n u chansen a tt på allvar slå sig på en ny m arknad. Vad Selm er-Furuholm en saknade - kon tak ter med svenska m yndigheter, m ed facket och m ed lok ala entreprenörer - fann m an hos HN. Så ingicks vad båda p a rte r betecknar som e tt lyckligt äktenskap: Konsortiet Brobyggarna. N u ä r m an redo a tt ta upp konkurrensen. V art och e tt för sig rä k n a r företagen fram anbud på bron. H allström & Nisses avdelar tv å personer. E fter a tt h a stu d e ra t gatukontorets rik tlin jer görs en inspektion på plats, en s.k. okulärbesiktning. Allt ska beräknas i kronor och ören, a llt ifrån k ostnader för under entreprenörer och m aterial till a rb e ta rn a s löner och arb etstak t. Hela operationen ta r en m ånad. Men det ä r inte b a ra på m atem atiken det kom m er a n ; a tt lägga anbud ä r också en fråga om strategi. Vad gör konkurrenterna? Vilka h a r fullt upp, vilka kan tän k as vara intresserade av Obbolabron? Också dessa överväganden påverkar slutsum m an. - D et är ren gambling, k o n sta te ra r ingenjör Kjell Eggen som var m ed om a tt ta fram Selm er-Furuholm ens anbud. Och som i alla spel ä r spänningen stor. F rån det a tt anbuden läm n ats stiger den m ot e tt klimax: Tisdagen den 29 septem ber. Klockan 15.05 denna höstefterm iddag sam las sex m än från gatukontor och vägverk för a tt sp rä tta anbudskuverten. In n eh ållet avslöjar en knivskarp konkurrens. Sex svenska företag, e tt n o rsk t och e tt finskt - så gott som alla stora brobyggare i Norden h a r läm n at anbud. T otalt finns e tt tjugotal olika förslag på broar i stål och betong sam t en tunnel. Drygt 60 m iljoner kronor skiljer m ellan högsta och lägsta anbud. Billigast tycks H allström & N isses v ara, m ed e tt K onkurrensen om a tt få bygga O bbolabron ä r stenhård. T isdagen den 2 9 septem ber 1987 avgörs vilket företag som ta r hem jobbet. Från vänster: C arl Olsson, projektledare, C urt Granberg, gatuchef, Iv a r B ran delius, projekteringschef, A n d e rs B ergstrom , projektledare och Bo Svan h olm , bitr. g a tu c h e f sa m la s fö r a tt öppna kuverten och syn a de å tta anbuden. S a k n a s p å bilden g ö r KG Forsén, chefskontrollan . (B ilden ä r arran gerad) 9 anbud på 110 m iljoner for en betongbro, m en bygg tiden ä r inte preciserad. G atukontoret k o n tak ta r företaget som inom k o rt p rese n tera r en ny summ a: Om bron ska stå k la r 1989 k o star det 114,8 miljoner. D ärm ed slår m an n ä rm sta kon k u rren t med en h å rs .N y d a la s jö n In n e rta v le R öbäck H OLM EN H östen 1987 d ra s a lla blickar m ot H olm su n d och O bbola v id U m eälvens m yn n in g i K varken. B yggföretagen tä v la r om a tt få bygga O bbolabron, som v id denna tid p u n k t ä r N orden s största brobygge. Illu stration : E rla n d Larsson. 10 m ån. BPA h a r beg ärt 115,9 m iljoner for sam m a bro. - Det ä r ju ingenting, k o n sta te ra r Olle Olsson belåtet. I företagsledarens ögon ä r det en seger med m axim al utdelning, ty det gäller a tt h am n a lägst bland anbuden - m en än d å så högt som möjligt. Med den ko rtare byggtiden skulle gatukontoret spara in e tt å rs färjdrift, m otsvarande fem m iljoner kronor. Men u n d er inflytande av experternas k ritik u n d rar m an oroligt om konsortiet verkligen k la ra r tidsplanen. Företagen bedyrar detta. —Vad kunde vi göra? Vi fick en ren accept på v å rt huvudalternativ, en betongbro på tv å år. Den visade sig t.o.m. v a ra billigare än anbuden på stålbroar. Vi hade inget val, förklarar gatukontorets arbetsingenjör A nders Bergström och slår d ram a tisk t u t arm arna, m en u tan a tt dölja sin tillfredsställelse. Den 3 novem ber faller klubban i kom m un styrelsens arb etsu tsk o tt och b e k rä fta r a tt konsortiet B robyggam a u tse tts till entreprenör för bygget. V äntan ä r över. P å de b åd a företagens kontor kan cham pagnen korkas upp. Med k o n tra k tet i sin ägo ta r konsortiet om alla räkneoperationer från böijan. N u h a n d la r det inte längre om gambling. N u h a n d la r det om a tt göra en faktisk budget, a tt ta upp nya förhandlingar med underentreprenörer, a tt effektivisera planerna, se sig om efter besparingar, jag a vinster. I genom snitt rä k n a r m an i branschen med en nettovinst på två-tre procent av entreprenadsum m an. Men det ä r osäkra pengar. M ånga olika om stän digheter k an kärv a till p lan ern a för e tt bygge. Bygg tiden ä r snäv och den m åste hållas - t i l l nä sta n vaije pris. Varje vecka över tiden k o sta r 300 000 i böter. Och den prestige som ligger i a tt h å lla tiden ä r m er värd ändå, m en ar Kjell Eggen: -T ro lig e n var det tidsplanen som avgjorde n ä r vi fick jobbet. A tt bygga snabbt ä r en konkurrensfaktor och vi visste a tt vi hade extra resu rser a tt s ä tta in om det skulle knipa. F a st nog v ar vi lite optim istiska. Två års byggtid - det ä r tuffa villkor. K alkylerna ä r k lara, k o n tra k te t signerat och bron h a r läm n at m anusstadiet. D et ä r dags för Kjell Eggen a tt läm na hem orten Valdres i norska fjällvärlden för a tt resa till Sverige och iscen sätta pjäsen. Så byggs bron 1 381 m eter lång b lir Obbolabron landets tredje län g sta bro efter Ö landsbron (6 072 m eter) och Stallbackabron i T ro llhättan (1 392 m eter). Bron blir ungefär fyra gånger så lång som Tegsbron och Kyrkbron i Um eå. I vägverkets sta tistik kom m er den em ellertid a tt räk n a s som tv å skilda broar: En 979 m eter lång bro m ellan Obbola och Holmen och en 402 m eters bro m ellan Holmen och Holm sund. M an skulle alltså k u n n a ta la om både Obbolabron och Holm sundsbron. Vid byggstarten b eräk n as anläggningskostnaden till 161 m iljoner kronor. S ett till sum m an ä r det Sveriges ditintills stö rsta broentreprenad. Bygget finansieras till 70 procent av statsbidrag, resten b e ta lar beställaren U m eå kom m un. I ja n u a ri 1991 ska bron övertas av vägverket. För a tt forena ku stsam h ällen a kom m er det a tt krävas bland a n n a t 18 700 kubikm eter betong, 1500 ton arm ering och 12 kilom eter betongpålar. Sam t 164 500 arbetstim m ar. Så h ä r går bygget till steg för steg. G ru n d lä g g n in g en 1 Bron vilar på 24 stycken betongfundam ent, varav fyra ä r landsfästen. G rundläggningen börjar m ed pålning. B etongpålarna slås m ed stor noggrann h e t genom älvsbotten ned till urberget. Den läng sta pålen ä r 45 m eter. Sex av stöden s tå r inte på p ålar, istä lle t h a r m an av läg sn at de lösa jord m assorna och g jutit stödet d irekt p å berget. 2 En gjutform sänks ned p å b o tte n över pålgruppen. I formen arm eras och gjuts en låg bärp latta. O vanpå den form sätts, arm eras och gjuts den stora bottenplattan. Hela detta arbete utförs under v atten av dykare. 3 P å bo tten p lattan placeras e n h ö g lå d a -e n k a s s u n - som länspum pas. I det to rra rum som skapas form sätts och gjuts en m indre p la tta , plinten. D ärefter byggs själva pelaren. P å pelarens topp läggs lager som bron k an glida p å n ä r värm en får betongen a tt utvidgas. D är bron ä r som högst finns en fri seglingshöjd p å tio m eter. Illu stration : Teknisk Illu stra tio n AB. 11 1 Brons överbyggnad byggs med s.k. lanseringsteknik. V aije brospann arm eras och gjuts i en gjutform som h än g er i lanseringsbalken. N är e tt spann ä r färdigt skjuts balken fram och förbi n ä sta pelare. Gjutform en lyfts över och ju ste ra s in för n ä sta brospann. E tt norm alspann ä r på Holmsundssidan 59 m eter långt, på Obbolasidan 66 m eter. 2 I genom skärning ser Obbolabron u t som en ihålig låda, m ed snedställda väggar och e tt lock som ä r betydligt bredare än botten. Inuti väggarna ligger 12 spännarm eringen, k ab lar som efter det a tt de spänts h å rt ska b ä ra upp den färdiga k onstruktio nen. I varje spann ligger också om kring 40 ton arm eringsjäm . 3 Gjutningen av överbyggnaden sker i olika etap per. Först gjuts botten, d ärefter väggarna och sist lådans tak , dvs. själva körbanan. K örbanan ä r tolv m eter bred, m ed två filer sam t en gång- ocb cykelbana. Illu stration : Teknisk Illu stra tio n AB. A tt kontrollera kaos Torsdag den 3 decem ber 1987 ta s de första sym boliska spadtagen. Landshövding, fullm äktigeordförande, näring sliv srep resen tan ter och vägdirektör p risa r brobygget i alla to n arter - som N orrlands största p å tio år, som en välsignelse för industri och k u stsam hällen m edan lokalpressen förevigar ögon blicket. Kjell Eggen sä tte r spaden i m arken inför k am e rorna. O m rådet ä r än n u öde och tom t, m en e tt tiotal m an h a r b örjat röja för bostadsbaracker och h u s vagnar, verk stad stält, m atsal och kontor. H är slår m an läger för två å r fram åt. A rbetsstyrkan ska komma a tt sjudubblas, anläggare från hela Sverige och Norge ska sam las och e tt fungerande företag byggas upp. Kjell Eggen sa k n ar inte skinn p å näsan: H an står inför s itt tjugonde å r i branschen, sitt tionde som platschef för större brobyggen och sin a n d ra bro i Sverige. Men h a n vet också a tt vaije jobb sä tte r h ans kom petens på nya prov. A nläggningsarbete ä r en k raftm ä tn in g m ed natu- - Om m an inte kan behålla kontrollen i de flesta situ ation er blir m an inte g a m m a l p å den h är posten, säger K jell Eggen som u tsetts till p la tsc h e f fö r brobygget. För a tt arbetet sk a fly ta k rä vs både e tt noggrant p lan erin gsarbete och en förm åga till im provisation och akut problem lösn in g. Foto: S tella n Wengelin. I decem ber 1987 a n lä n d er d e första arbetarn a till Obbolabron. S tra x nedanför S to rg a ta n s vackra trä h u s växer så an läggarbyn upp m ed kontor, b ostäder och verkstad. Foto: S tellan Wengelin. ren, d är m änniskan - trots allt b ä ttre teknik - inte sällan ä r den som få r böja sig. M edan um ebom a n juter av en mild vinter, börjar brobyggam a förtviv la. Den nordiska kylan ingår i kalkylerna. A tt h a isen som underlag förenklar arb e tet betydligt och m an h a r rä k n a t m ed a tt bygga alla brostöd m ellan Holmsund och Holmen på d e tta vis. Men n ä r pålkranförare Jörgen S tjem sten infinner sig efter nyår få r han vända hem igen: T rots a tt isen spolats ä r den alldeles för svag. D agarna går, term om eterns kvicksilver lig ger stilla k rin g m inus fem, b a ra brobyggam as hum ör sjunker. I den snåla byggtiden finns inga m arginaler. —Till sist kom m er m an till den p u n k t där m an som platschef m åste h an d la - och h an d la snabbt. Sedan ä r det b a ra a tt hoppas a tt m an också h an d lar rä tt, säger Kjell Eggen. H an sitter lugnt tillbakalutad, skäggig och i b a ra skjortärm arna, och blickar u t över anläggningsplatsen; inte olik sheriffen i e tt västerns nybyggar sam hälle. A lm anackan visar fredag den 29 ja n u a ri och isen ä r fortfarande inte a tt lita på, n ä r Kjell Eggen kom m er a tt tä n k a på de stora id ro ttsh allarn a m ed is å re t om. Skulle det inte gå a tt konstfrysa en älv på sam m a sätt? S nabbt siar h a n n u m re t till e tt Osloföretag som 14 äger e tt frysaggregat, sedan ringer h a n flyget. Efter e tt sam m anträde på Fornebu flygplats ä r saken avgjord: N ästa dag lastas aggregatet p å en tra ile r till Holm sund. 200 000 kronor satsas på Kjell Eggens idé, en idé som aldrig tidigare provats i Skandinavien. E tt typiskt skott från höften - som trä ffa r rä tt. En vecka senare breder e tt halvm etertjockt, 250 kva d ratm eters istäcke u t sig över älven och pålkranen kan köras ut. N är m askinerna ta s iland för sista gången h a r isen bö ijat riva, m an ä r inne i maj och n ä sta n en m ånad efter schem at. M en brostöden stå r klara. Varje anläggning ä r en tek n isk t se tt unik företeel se. F ö ru tsättn in g arn a v a rie ra r från en plats till en annan och oberäkneligheten ä r stor. Om väd ret ä r den ena jokern för brobyggarna ä r älven den andra. - De geotekniska undersökningarna ger aldrig m er än stickprov på bottens beskaffenhet. Underv atten sarb eten a bjuder på ständiga överraskningar, säger Kjell Eggen och e rin rar sig den dag m an riggat upp för pålslagning vid stöd 13, b a ra för a tt upptäcka a tt botten lu ta r alltför kraftigt. T usenlapparna tickar iväg och p åk allar e tt ra s k t agerande. B eställaren ko n tak tas och redan sam m a dag fa tta s beslut om a tt avbryta pålningen och istället gjuta stödet d irekt på botten —till e tt pris av fem m iljoner kronor. Den som besöker anläggningsplatsen vid Obbola bron får e tt intryck av kaos. Folk springer u t och in i d et provisoriska platskontoret. Telefoner ringer, kom m unikationsradior k n a stra r. D iskussioner och order s u rra r i luften, planer k a sta s om från en dag till en annan. M en det finns ordning i oredan. Bakom all im provisation ligger e tt p etigt planeringsarbete. P ä rm a r m ed ritningar, p lan er och kalkyler fyller en vägg i Kjell Eggens kontorsrum . Dagligen får h an grubbla över h u r m an ligger till i förhållande till den totala planen för bygget. - Det stora bekym ret ä r a tt koordinera a llt arbete. För a tt bem anningen ska k u n n a hållas någorlunda jäm n m åste de olika a k tiv itetern a ofta flyttas om. Det k rävs god fram förhållning om det hela ska flyta, förklarar Kjell Eggen m edan h a n stu d e ra r re su rs planen, d är k u rvorna för bem anning och m askiner svänger upp och ned, upp och ned över tidsaxeln. F ram på efterm iddagen sam las hela staben till driftsm öte. Driftschef, kvalitetsingenjör, m ätningschef och sex arbetsledare slår sig ned med kaffekopp och papper i barackens m ötesrum . De rik tig t stora frågorna ta r Kjell Eggen upp i konsortierådet, där vardera foretag rep resen teras av en VD och en a r betschef. A ndra frågor dryftas vid regelbundna träffar m ed kom m unen. Men det ä r på driftsm ötena som den röda tråden i a rb e tet spinns. En gång i veckan sam las m an för a tt u tv ärd e ra och planera: H u r m ånga a r b etstim m ar h a r förbrukats, vilka inköp m åste göras, vilka skyddsåtgärder vidtas? Kjell Eggen går igenom driftsplanen, som sträck er sig en m ånad fram åt m en revideras vid så gott som varje möte: - Den stora gjutningen på stöd 12 flyttas till tisdag, pålningen fo rtsätter på stöd 2 och 3, veckan efter ä r det dags a tt lan sera balken till n ä sta bro spann. .. Planen lik n a r e tt p a rtitu r m ed m ånga stäm m or; arbete pågår på upp till å tta ställen parallellt. Det gäller a tt få sam spelet a tt fungera så a tt stycket klingar väl i ekonom ichefernas öron, u tan a tt vara om änskligt a tt spela. N är dessa intressen kolliderar ä r det Kjell Eggen som sitte r emellan. In te m inst därför h a r h an n y tta av åren som snickare och som lagbas. - P rak tisk erfaren h et ä r h e lt nödvändig för en platschef, m en lika viktigt ä r det a tt så a tt säga h a s u ttit på an d ra sidan förhandlingsbordet. E tt stort fel begås n ä r civilingenjörer m ed e n b a rt teoretiska ku n sk ap er placeras direkt p å såd an a h ä r poster. A tt veta h u r m an b ehandlar m änniskor ä r A och O i jobbet. Ofta syns h a n själv springa ru n t u te på bygget. Inne på kontoret ä r h a n s politik den öppna dörrens. - De allra flesta besluten m ognar fram i e tt virrv a rr av röster. F örst som sist ä r det h ä r e tt lagarbete, betonar Kjell Eggen. A nsvaret vilar än d å y tte rs t på honom. En tung börda, som stjäl en efter en av platschefens schemalagda friveckor. Men Kjell Eggen ger e tt lu g n t och avspänt intryck. - D et h ä r blir en livsstil. Om m an ska k u n n a sova på n ä tte rn a får m an inte lå ta problem en trä n g a för djupt in. Den som inte k an behålla fattningen i de allra flesta situationer blir inte gam m al på den h ä r posten. A nläggn in gsarbete ä r en k a m p m ed naturen. D et m ild a v ä d ret vid byggstarten g ö r d e t sv å rt a tt få isen tillrä c k lig t tjock. D et b lir också m ycket jo b b m ed a tt h å lla u n dan snön från arbetsplatsen . Foto: S tella n Wengelin. Den första vin tern ä g n a r sig b ro b yg g a m a å t a tt bygga stöden m ellan H olm su n d och H olm en. A rm eringskorgen till pelarn a svetsa s ihop p å la n d fö r a tt sedan fra k ta s u t till stödet. Foto: S tellan Wengelin. 15 Byggstart och bakslag På g rund av den m ilda v intern får brobygget en trög start. Inte förrän i februari ä r isen så sta rk a tt pålningen för stöden på den lilla bron - m ellan Holm sund och ön Holmen - k an börja. N ärm ast H olm sund visar sig botten lu ta k raftig t och det första brostödet t a r tre m ånader a tt färdigställa. U nder tiden a rb e ta r m an m ed de övriga bro stöden. Bem anningen h a r tra p p a ts upp från 15 till e tt 30-tal m an. Isen ger e tt stab ilt underlag för arbete och tra n sp o rte r och som b ä st byggs e tt stöd på tre veckor. V ädret fo rtsätter a tt utgöra e tt störande m om ent i arbetet. Ä nda fram till påsk snöar det rikligt. T raktorförare Rolf Lundbergs ord - n ä r h a n under e tt p a r m ånader a rb e ta t n a tte tid med a tt röja snö i Um eå och dagtid m ed a tt h å lla isen fri för brobyggam a - tycks sam m anfatta den allm änna stäm ningen: - He’ va’ en dryg vinter! Vid påsk stå r två stöd k lara, fem ä r i sto rt sett färdigbyggda och det sista stödet h a r påbörjats. U te på Holmen h a r en väg röjts och sprängningen för landfästet på öns v ä stra sida inletts. N u börjar anläggarna m ontera ihop lanseringsbalk och gjut form ar till den form vagn som ska användas till brons överbyggnad. O van från vänster: Tom as A lm bin der en a rm erin gsm atta i den stora gjutform som ska a n v ä n d a s till brostödens botten platta. N ä r våren kom m er kan traktorförare R o lf L u n dberg äntligen p u s ta ut. H ela vin tern h ar han s litit h å rt för a tt h å lla snön borta frå n isen. Foto: S tella n Wengelin. K la rt för start. T orsdagen den 3 decem ber 1987 ta s d e t första sp a d ta g e t v id bron. Den egen tliga byggstarten sker först v id nyår. Foto: V ästerbottens F olkblad. Sn ickaren A rne F ollsta d ä r en a v de fö rsta som a n stä lls vid brobygget. T ill han s jo b b hör a tt sn ickra g ju tfo rm a r i lösvirke. Foto: S tellan Wengelin. V ädret v id älvm ynningen kan vara bistert, m en d e t ska m ycket till innan arbetet stä lls in. D et ä r bara a tt b ylta p å sig och bita ihop. Foto: S tellan Wengelin. A lla stö d p å den lilla bron byggs frå n isen. D et ger ett sta d ig t u n derlag å t pålkran en och Jörgen Stjern sten kan lä tt slå ned pålen p å r ä tt p la ts genom d e h ål som ta g its u pp i isen. A tt p å la från en flotte p å öppet vatten ä r betyd lig t svårare. Foto: S tella n Wengelin. 16 00 00 VINTER/VÅR - D et g å r inte a tt bara du n ka ner p å la rn a . M an m åste ha en viss blick och k ä n sla fo r a rbetet, säger H aldo H ansson som kört p å lk ra n i 2 5 år. Tolvtusen slag för Haldo 500 slag. 700. 1 000. M askinförare Haldo H ansson lyfter p ålk ran en s tu n g a hejare, lyfter och släpper. Dunk. Dunk. Slagen ek ar m etalliskt u t över v attn et, betongpålen trä n g e r a llt djupare ned i älvbottens jordlager. Bron kom m er a tt b ä ra s upp av e tt tu sen tal pålar. U m eälvens lösa leriga botten h a r b estäm t grundläggningsm etod: Bron skulle sjunka ihop om inte stöden vilade på p å la r som slagits ned till fast m ark. Förutom tyngden av bron ska p å la rn a k la ra tra fi kens vikt, vind, påsegling och a n d ra krafter. Pålningen ä r således e tt viktigt och y tte rst nog g ran t m oment. A rbetet h a r börjat på konstruktörens ritbord. E tt brostöd k räv er m ellan 50 och 100 p ålar och inget stöd ä r det a n d ra likt; läge och lutning m åste bestäm m as för varje enskild påle. N är b eräk n in g arn a ä r k lara, rita s uppgifterna in på en pålplan. Planen h a r stu d e ra ts noga a v u ts ä tta re och pålarb etare innan pontonen riggats upp vid platsen för stöd 3a, e tt h u n d ra ta l m eter från Obbolas strand. P ålkran och e tt lass långa, fyrkantiga betongpålar finns m ed ombord, m en m ånga förberedelser å te r s tå r innan pålningen k an börja. U ts ä tta rn a på pontonen dirigeras av kollegan vid m ätin stru m e n te t på land, den s.k. totalstationen. U tsä tta rn a s uppgift ä r a tt överföra konstruktörens ritn in g på verkligheten. U tifrån rik ets koordinat system h a r e tt finm askigt siffem ät dragits över hela byggplatsen. P å så vis k an m an - på bron, på m arken eller ute på v a ttn e t - h itta de p u n k ter i n atu ren som m otsvarar ritningens. Med e tt prism a ger u tsä tta re n på pontonen sig n aler till totalstationen, som är kopplad till en dator. M ånga och långakedjor av m atem atiska beräkningar k räv s för a tt h itta de exakta lägena. -T id ig a re fick vi springa in och rä k n a själva efter varje m ätn in g m en de senaste åren h a r datom på allvar kom m it in i arbetet. D eth ar u n d erlättat oerhört. N u får vi snabba och säk ra besked, säger m ätnings- chef M ats Olsson som ta g it fram det u n ik a d a ta program som levererar alla uppgifter d irekt till u ts ä tta rn a u te på fältet. Ändå ä r m ätn in g sarb etet på bron krävande. Det ä r e tt precisionsjobb; u ts ä tta rn a s in stru m e n t m äter tiondels m illim etrar. Felm arginalerna ä r sm å; pålens lu tning innebär a tt en m inim al avvikelse vid y tan gör en decim eterstor skillnad nere p å botten. - D et ä r viktigt a tt dubbelkolla m ätningarna. Om vi gör fel blir allting fel. Och d et ä r inga sm å summ or det gäller om m an skulle tvingas riva och bygga om e tt brostöd. Till sist kan pålkranen köras fram och det långa rör som ska styra pålen ned i v a ttn e t rik ta s in för den första pålen. För vaije ny påle m åste u ts ä tta rn a upprepa sin procedur. - Vi ska v a ra m ed överallt, på varje m om ent i bygget. D et ä r m ycket jobb, säger M ats Olsson innan h a n åte rg år till arbetet. Pålning ä r en urgam m al grundläggningsteknik, m ed anor från rom artiden. M ånga av lan d ets äldre broar vilar på trä p å la r, m en de senaste 50 åren h a r m an a n v än t p å la r av betong och därm ed k u n n a t flerdubbla b roarnas bärighet. D et finns flera olika m etoder för pålning och tekniken h a r naturligtvis förfinats avsevärt m ed åren. P å senare tid h a r m an t.ex. bö ljat använda sig av te stp å la r för a tt göra arb e tet effektivare. N är provpålen ska slås ta r Torbjörn W emm ing plats vid sina instrum ent. Ö verst på pålskallen sitter tv å givare som ska m ä ta den stötvåg som vid vaije slag går ned till pålens spets och tillb ak a upp. Giv a rn a ä r kopplade till en analysator som gör a tt Torbjörn W emm ing k a n se stötvågen som gröna kurvor på oscilloskopets skärm . Varje påle ska b ä ra 60 ton m en slås för säkerhets skull tills den k la ra r 150. Men m an få r in te slå för mycket: Efter 5 000 slag försäm ras betongens kvalitet d rastisk t och pålen k an gå av. Torbjörn W emmings 19 M ed h jälp a v en testpåle och avan cerade m ä tin stru m en t kan Torbjörn W em m ing ta reda p å v a d m arken v id e tt v isst brostöd tå l och exakt h u r m ycket pålen ska slå s ned for a tt få rä tt bärkraft. H aldo H ansson och R o lf Jakopsson titta r på. uppgift ä r a tt ta reda på h u r m ycket m arken vid varje stöd tål och avgöra h u r pålen ska slås för a tt uppnå r ä tt b ärkraft. N är alla m ätn in g ar på provpålen ä r k lara bearbetas siffrorna i e tt dataprogram . Först därefter kan den egentliga pålningen böija. Men en b a rt siffror räcker inte för Haldo H ansson där h an sitte r i p ålkranens hytt. E fter 25 å r h a r h an skaffat sig k än sla och blick för arbetet. A tt b ara banka på g år inte an; pålen m åste lirkas ned för siktigt. Och föraren m åste hela tiden v ara vaken. M askinen ä r en tu n g koloss och m ed påle och hejare -v ä g a n d e 8,5 t o n - i m astens topp ä r tipprisken alltid närvarande. - D e t ä r e tt jäv la ansvar, säger Haldo som för b ara e tt å r sedan var med om en skakande upplevelse n ä r h ans k ran välte och en dykare förolyckades. 20 —Efter det ä r m an väl lite harig, m edger Haldo. Med n ä tta handgrepp på sp ak arn a styr h an de m onstruösa k rafterna. H ejaren k a sta s upp, ru sa r utför m asten och d u n d rar ned p å pålen m ed 150 tons kraft. Med regelbundna slag driver h a n pålen ned i botten, genom de översta lösa jordlagren av gyttjig silt. U nder d e tta finns friktionsjord - sand, grus, m orän - som blir fastare n ärm are urberget. B äst är om pålens spets kan m ejslas in i berg, m en det räcker a tt slå den 8-15 m eter ned till det fasta m oränlagret, där pålen sugs fast av friktionen. Haldo m ärk er a tt pålen m öter m otstånd; hejaren stu d sa r och slagen får en annan klang. Nere på pontonen v ä n ta r Pelle W esterlund pålapa kallad, eftersom det till h a n s uppgifter hör a tt k lä ttra upp och sm örja pålkranens 18 m eter höga Slagen från p å lk ra n a rn a ekar u t över vattn et. Bron kom m er a tt bä ra s upp a v e tt tu sen tal beton gpålar som slå s genom botten ned till urberget. O m inte p å la rn a fan n s sku lle bron säcka ihop p å de lösa, leriga jo rdm assorn a. m ast. N är det ä r dags för stoppslagen rycker Pelle in. Haldo slår tio taljor från en halvm eters fallhöjd. För vaije talja - v a rt tionde slag - får pålen sjunka högst 25 m illim eter. Pelle rita r streck på pålen och m äter. N ä sta påle sn aras och lyfts upp. 1500,2 000,3 000 rä k n a r m askinens slagm ätare, det m onotona arbetet fortsätter. Plötsligt sk e n a rh e ja re n iv ä g -sn a b b tm å ste Haldo brom sa m askinen. En påle h a r knäckts. Hela arb ets laget sam las for a tt spekulera i h u r det g ått till. En dålig påle, e tt stenblock på botten, alltför m ånga slag - orsaken ä r svår a tt fastställa. D et h a r h ä n t på varten d a stöd. - D et k ä n n s r ä tt m eningslöst n ä r m an jobbat en halv dag förgäves, suckar Haldo. P å e tt tolvtim m arsskift kan h a n dunka i kanske fem pålar, kanske b a ra en. Beroende på stödets storlek och vilka svårigheter m an m öter k an pålningen ta alltifrån tv å veckor till fem. N är arb e tet ä r k la rt kom m er p å la rn a a tt kapas av dykare en b it ovanför botten. D ärefter ska u ts ä tta rn a m ä ta in v ar varje påle till sist h am nade och re su lta te t godkännas av konstruktören. Först därefter kom m er cirkeln a tt v ara sluten. —M askinen slam rar och skakar. Rygg och höfter ta r stryk och hörseln med. D et m an gillar ä r väl a tt jobbet ä r fritt och ganska lä ttsa m t, fu n d erar Haldo n ä r h a n packat ihop for dagen, som ofta trö tt i huvudet efter e tt lån g t skift. E fter 12 000 slag. H em m a i husvagnen p å O bbolastranden k a n h an h ö ra Jörgen S tjem sten du n k a vidare vid stöd 10a. 21 D et v a r en ren slu m p a tt ja g h am n ade i d e t h ä r yrk et, m en ja g h a r a ld rig å n g ra t m ig, säger E d v a rd N e rg å rd som arbetade som arm erare innan h an fö r fjorton å r sedan bestäm de sig för a tt bli anläggn in gsdykare. - 22 En röst ur djupet En glad svensktoppstrall k n a s tra r fram u r kom m unikationsradion och n å r oss på pråm en vid den plats som prickats u t for brostöd 12a. Sex m eter ner i djupet dinglar dykaren E dvard N ergård på en trap ets, gnolande. Av leda; uppstigningen kräver en halvtim m e och tv å etappstopp om kroppen ska k lara tryckförändringen. Och av belåtenhet, över a tt h a slutfört en n ä sta n ogörlig uppgift. N är pålningen ä r k la r ta r dykarna över. En stor del av den viktiga grundläggningen utförs under vattenytan. Den stora b o tten p lattan - den som blir pelarens fot - ska gjutas. Men drygt tusen ton blöt betong k an inte placeras direkt på den lösa botten. U n d erst m åste därför en låg s.k. b ä rp la tta byggas. - B ara någon m in u t kv ar nu, klockar K nut uppe på pråm en och en oformlig figur häver sig u r vattnet. Kollegerna Knut-Are Nilsen och Bjarne Jen sen hjälps å t m ed avklädningscerem onin. Den tunga, klotrunda hjälm en e rsä tts av en rödlätt kalufs och e tt sm ilande fräknigt ansikte. M u ttra rn a till jäm k rag e n lossas, de jä tte lik a kängorna lyfts av och Edvard befrias u r to ta lt 70 kilos rustning. Otym pligheten h a r sin förklaring. U trustningen b ä r m ärk et SiebeGorm an, e tt företag g ru n d at av A ugust Siebe som vid 1800-talets böijan konstruerade den första dykar dräkten. Som den tyske verktygsm akaren ritade sin dräkt, så ser den u t än idag. D et norska dykargänget tycker a tt den s tå r sig b ra mot m odernare d räk ter och plasthjälm ar. E tt bord och e tt p a r sm ala b ritsar, en tryckluftskom pressor och en tu b nödluft utgör inredningen i dykarnas barack. V äggarna dekoreras av dyktid tabeller och brandgula d räk te r på tork. E dvard slår sig ned m ed en trav e ostm ackor —under v a ttn e t h a r h a n förbränt m ycket energi. - A rm eringen ä r det v ä rsta jobbet, p u sta r han. I nittiofem m in u ter h a r h an v a n d ra t r u n t på botten på 15 m eters djup, d är gjutform en till b ä r p la tta n placerats på en y ta som rengjorts från slam och jä m n a ts till m ed grus. I form en ska en arm erings- B ja m e Jensen och K nu t-A re N ilsen lossar m u ttra rn a till jä r n kragen och k lä r a v E d v a rd N e rg å rd den 70 kilo tu n ga dykaru tru stningen. De h ar jo b b a t ihop i sju år. Ingen a v dem h a r fa m ilj - som an läggn in gsdykare kan de bara tillb rin g a 12-15 veckor om å ret p å hem orten. 23 - N ä r m an b e rä tta r a tt m an ä r dykare b lir folk ofta im ponerade, yrk e t h ar ett ä v en ty rlig t skim m er över sig. Men den som väljer jo b b et av den anledningen b lir sn abbt besviken. D et ä r som vilket jobb som helst, säger K nu t-A re N ilsen som få r h jälp m ed nedstigningen a v E d v a rd N ergård. m a tta bindas. E tt efter e ttfira s jä m e n ned, 11 och 13 m eter långa. E dvards uppgift ä r a tt lirka in dem m ellan e tt 40-tal p å la r som, lutande å t alla håll, bildar en t ä t snårskog. M örkret ä r kom pakt som i en tjä rtu n n a . Älvmyn ningens botten m ed m ellan två och nio m eter mycket lös jo rd - le r ig s i l t - ä r e tt elände för dykarna. Edvard får treva sig fram . E fter n åg ra dykningar kan han 24 orientera sig via bottens kurvor och stenar, m en sjunker till k n ä n a i slam och ser inte h anden fram for sig i det grum liga v attnet. Jobbet d ra r u t på tiden, forst efter fyra-fem tim m ars slit b ildar de 62 järn e n e tt färdigt rutm önster. E dvard ä r nöjd, m en tän k e r m ed viss län g tan tillbaka på jobbet i Lofoten där v a ttn e t v ar k la rt som i e tt akvarium - fu llt av torsk. - M örkret ä r e tt re n t helsike. Som a tt v a ra blind, säger E dvard och tän d e r en hem rullad cigarett. I baracken på pråm en tillbringar dykarna större delen av sin arbetsdag, m ed a tt assistera den som dyker, diskutera jobbet och förbereda sig för n ä sta dykpass. Edvard, Bjarne och Knut-Are kom m er från sam m a tra k t, från Sprreisa och F innsnes i nord ligaste Norge, och h a r jobbat ihop i sju år. Bjarne är veteranen i gänget. H an ä r tu n n och gråhårig, m en verk ar seg och stark. Sin första dykning gjorde h an den fjärde m ars 1954. - N ä r ja g började dyka å t m arinen hade vi varken radiokom m unikation eller tryckluftskom pressor. Sedan dess h a r det kom m it in m ycket hydraulik som u n d e rlä tta r arbetet. Men stressen på anläggningar na h a r blivit värre på senare år, tycker Bjarne som under sina 55 å r också provat yrken som pilot och ubåtskapten och nu p lan e rar a tt dyka fram till pensionen vid 67. Jobbet som anläggningsdykare h a r de lä rt sig genom praktik. U tbildningen vid S taten s dykarskola i Bergen v ar på Edvards och K nuts tid rela tiv t kort och studierna koncentrerades krin g äm nen som medicin och dykfysik. A tt arb eta i e tt främ m ande elem ent h a r sina risker. Det gäller a tt förstå vad som h än d er i kroppen n ä r vatten try ck et stiger m ed ökande djup. H ur syre, kväve och an d ra gaser som n orm alt finns i luften kan bli giftiga vid övertryck och orsaka syreförgiftning, koloxidförgiftning, kvävenarkos. H u ren alltför hastig uppstigning kan få gaserna a tt frigöras som luft bubblor i blod och vävnader —ungefär som n ä r en kol syrad läsk öppnas - och ge upphov till den livsfarliga dykarsjukan. D et gäller a tt k ä n n a igen sjukdom s symptom en och k u n n a h an d la snabbt. Men också själva arb etsplatsen erbjuder faror. Det blev K nut varse på e tt bygge i Norge för fyra år sedan. V a ttn e t v ar grum ligt, sikten dålig. H an såg inte slam sugens 14 tum breda m un förrän den sluka de först h a n s han d sk ar, sedan K nut själv. - Vi räddade honom in i tryckkam m aren i precis sista sekunden. H uvudet v a r dubbelt så stort, fyr k a n tig t och biåsvart, b e rä tta r E dvard m edan K nut visar de groteska färgbilder han h a r k v ar som m inne. K nut ä r allvarlig n ä r h a n b e rä tta r om olyckan, om sprängda lungor och bihålor och en årslång sjuk skrivning. Men h an vill inte d ram atisera dykaryrket. — Reportage där dykaren fram ställs som stål m annen och y rk et som en evig kam p för livet h a r inget m ed verkligheten a tt göra. D et ä r e tt helt vanligt jobb och risk ern a ä r sm å om m an följer regler, tabeller och sitt sunda förnuft, säger K nut som själv ger e tt m jukt och stillsam t intryck. M örkret h a r fallit, arbetsdagen på bygget ä r slut sedan länge, m en på pråm en vid stöd 12a råd e r full aktivitet. E tt tiotal m an jobbar i strålkastarskenet. En b å tla st betong anländer, skopas över till pum p bilen på pråm en och kräm as ned i vattnet. Allt regis seras av rösten från djupet: -S to p p , slu ta pumpa! F ly tta västerut! Japp, sänk! S kapandet av b o ttenplattan innebär en av bro byggets stö rsta gjutningar, formen svälj er 425 kubik m eter betong. A rbetet h a r g å tt i e tt sträck sedan klockan tv å p å efterm iddagen. S ta n n a r det upp kan betongen stelna. Och dykarnas tid ä r dyrbar, tvåtim m arspass ä r m axim um vid d e tta djup. Nere på botten fly tta r Bjarne betongpum pens snabel i e tt zigzagm önster över formen. Långsam t. Form en ä r n ä ra fem m eter djup och ska fyllas till bredden. H an få r lyfta pum pen upp och n er m ellan arm eringsjäm en och använda vibratorstaven för a tt packa betongen .D en betong som an vän ds un der ytan ä r av en m er lättflytande sort, ändå m åste han gräva m ed a rm a rn a för a tt breda u t den. S ist ska y tte r k a n te rn a strykas jäm n a för a tt ge e tt stadigt under lag till n ä s ta gjutform. Det ä r tungt. Bjarne arb e tar sig svettig. Sex dykare jobbar skift under 18 tim m ar. N är K nut kom m er upp som siste m an n ä s ta morgon h a r h a n värk i a rm a rn a m en k än n er sig belåten över a tt v ara färdig. I efterhand kom m er dykarnas arbete a tt inspekteras av en kontrollant, m en det ä r y tterlig t viktigt a tt jobbet blir rik tig t gjort från början. Det k räv er stor noggrannhet och e tt visst m å tt av själv förtroende, m enar Knut. - Eftersom m an inte h a r någon chef som ser på gäller det a tt k u n n a avgöra n ä r m an ä r k la r och veta a tt m an h a r gjort e tt b ra jobb. Men det ä r väl ju s t det som gör jobbet roligt. Självständigheten. E tt efter e tt lyfter kranförare Sverre Moe a rm erin g sjä m en från pråm en n ed i vattn et, d ä r d yk a rn a a rbetar m ed a tt b in d a en m atta a v j ä m till bärplattan . M ed om krin g 3 0 OOO kronor i m ånaden tillh ä r dyk a rn a brobyggets m est h ögavlönade person al - men jo b b et ä r tu n gt och riskfyllt. 25 M ot toppen! S akta a rb e tar m an sig uppåt. Den m ödosamma vägen dryga 23 m eter från botten till topp kom m er a tt ta en m ånad. N är dykarna gjutit bottenplattan ta r sjölaget över; resten av brostödet ska byggas i torrhet. Men fort farande befinner m an sig långt u n d er vattenytan. E tt p a r neonrosa plastballonger på y tan ä r allt som syns av stöd 12a, n ä r Baltic Lift kom m er stäv ande m ed en stålkassun. Riggert Engberg styr den stora kranen. I trettio å r h a r h a n k ö rt bogserbåtar, m en deras epok ä r över. - D et h ä r ä r fram tiden, säger h a n om sin efter frågade lyftkran, m edan han in v än ta r order från dykarna. B allongerna ä r kopplade till botten p lattan med långa vajrar. Längs dessa guidar dykarna ned den första kassunen. Y tterligare tre k a ssu n e r följer och en m er än tio m eter djup låda bildas. A tt tä ta kassunen blir e tt om ständligt projekt. Packningen släpper och hela schabraket få r lyftas upp igen. Så t a r vinden i, k assunen v a ja r i k ranens krok och arbetspråm en kränger. D y k a m a k an inte ta risken a tt gå ned och än n u en dag förlöper. N ästa morgon faller duggregnet. A rm erare Tom my M arklund titta r på klockan och suckar. - N u h a r vi inte jobbat på länge. D et ä r påfres tande med alla väntetider, klag ar h a n m en får ge sig till tåls i flera tim m ar till innan k assunen pum pats Ä n tligen lunch. M ännen i sjölaget lä m n a r sin ödsliga a rb e tsp la ts m itt m ellan H olm en och Obbola. U n der n ågra veckor fra m å t ska de arbeta i kassunen m ed a tt bygga brostöd 12a. I båten T om as A lm , Jakob A ntonsen, A n d ers Bergstö, T om m y M a rk lu n d och P er E ide. K v a r p å pråm en v id kassunen s tå r J a n O lov M oström och R oger Eriksson. 26 D jupt därnere avlöser jobbarna v a ra n d ra som på en scen, övriga b lir det oum bärliga gänget bakom kulisserna. F örst a tt göra en tré ä r snickarna, för a tt i lösvirke bygga en gjutform till plinten. Den ä r av rejäl dimension m en betydligt m indre än bo tten p lat ta n eftersom p åfrestn in g arn a på brostödet ä r som stö rst längst ned. Snickaren P er Eide viftar m ed fin g rarn a i luften, K assun en ä r p la cera d ovan på botten plattan , som g ju tits a v d y k a r na. Sjölaget börjar m ed a tt bygga den s.k. plin ten . J a n Olov M oström och P er E ide sn ick ra r gju tform en till plin ten , som ska rym m a 125 kubik betong. D et g ä lle r a tt inte ha cellskräck nere i den trån ga kassunen, e tt tio ta l m eter u n der vatten ytan . J akob A ntonsen och A n d e rs B ergst0 fira r n ed brädor till sn ickar na p å kassun en s botten. För a tt arbetet ska bli så effektivt som m öjligt befinner sig bara e tt p a r m an å t gången nere i kassunen. Ö vriga håller sig uppe p å kanten och serv a r jo b b a rn a m ed m ate rial. p å 650 000 lite r vatten och en torrlagd arbetsplats s tå r klar. I ensam t m ajestät reser sig den rostbruna kassunen u r v a ttn e t m ellan Holmen och Obbola. H är ska sex m an under någ ra veckors tid tillbringa tio tim m ar om dagen. A rbetslaget bygger en halvm eterbred plattform uppe på k assu n en s k an t. U tanför böljar älven, innanför gapar en tom avgrund. Det är trångt; a rb etet i kassunen m åste organiseras smidigt. A rbetarn a i kassunen behöver m er m aterial. A n d e rs B ergstö a gerar springpojke. 27 en signal till assistenterna. - T v å stycken två-tum -fyra, tyder de och fira r ned plankorna. H ä rn ä st ä r det a rm e ra m a s tur. Djupa h ål borras i b o ttenplattan och långa fortagningsjäm sticks ned, på sam m a s ä tt kom m er också p lint och pelare a tt fogas sam m an av jä rn . P linten toppas m ed fyra lager arm eringsm attor. D ärefter ä r det dags för A rne Follstad a tt ta sig ned i form en för a tt gjuta. Arne Follstad ä r utbildad snickare sedan 13 år, men på bron får h a n både arm era och gjuta. - Y rkesgränserna ä r m er utsuddade på anlägg- D et g å r inte a tt h å lla p å sn ä va yrkesgrän ser. A tt bygga brons stöd ä r e tt lagarbete som kräver a tt m an h jälps å t m ed a lla a rb e ts uppgifter. Fr.v. A n ders Bergstö, P er F ide, Tom m y M arklu nd, M a tti N orm an och J a n O lov M oström . Förutom påln in gsarbetarna ä r to ta lt om krin g 2 5 person er engagerade i a tt bygga stödet. D rygt 60 ku bikm eter betong g å r å t till a tt fy lla d e n 12 m eter höga pelaren. P er E ide övervakar a rbetet frå n p elaren s topp. En m an a rb eta r i vardera pela rh a lva n m ed a tt vibrera betongen som p u m p a s ned genom slangen. G jutn in gsarbetet m åste g å i lagom ta k t - m ax en och en h alv m eter p e r tim m e - fö r a tt betongen ska hin na sjun ka ihop. A n n a rs kan luftfickor b ild a s k rin g arm eringsjärnen. D et ta r en d a g innan A rne F o llsta d n å r d a g slju set efter den m ödosam m a klättrin gen genom pelaren s tä ta arm ering. D igger t E ngberg från R osvik, Piteå, sö rp la r p å kaffet i vän tan p å a tt d y k a rn a ska ge order om a tt pelarform en sk a lyftas. R iggert ä r nöjd m ed den in vesterin g som han och de tre a n d ra bogserbåtsfö ra m a gjorde n är d e gick sam m an om B a ltic Lift. Den stora flytkran en lyfter 75 ton och ä r m ycket eftertra k ta d p å byggena. 28 n in g am a ä r på husbyggen. H är på bron finns få egentliga snickaijobb, b a ra enkel m ontering. Men det ä r om växlande a tt få hjälpa till m ed alla olika m om ent, tycker Arne som i likhet m ed de flesta an ställd a svenskar ä r på s itt första brobygge. Plåtform en till pelaren lyfts på plats i sektioner, tills den m äte r tolv m eters höjd. S ett uppifrån h a r pelaren form en av en åtta: H är h a r estetik segrat över enkelhet. Pelaren k räv e r en gedigen arm ering. En fardigbunden arm eringskorg sänks ned i formen. Inuti korgen a rm e ra r m an på tvären, ju högre upp desto tä ta re lager. N är m an n å r toppen ä r brostödet fyllt av 13,5 ton arm ering. - E n jä k la m a ssa jä rn . M an ser ju k n a p p t igenom, k o n sta te ra r A rne Follstad. E tt hål ta s upp i arm eringen, två m an k rån g la r sig ned i pelaren och betongpum pens slang följer efter. I den ena pelarhalvan a rb e tar Arne Follstad. F rån botten k lä ttr a r h an sak ta uppåt: Betongen m åste hin n a s ä tta sigm ellan varven. M er än 60kubikm eter betong ska packas i pelaren och m ånga tim m ar h a r g å tt n ä r Arne n ä rm a r sig dagsljuset vid pelarens topp. H an ligger fram åttip p ad m ot arm eringen för a tt orka lyfta vibratorstaven; t ä t t om sluten av jä rn påm inner h a n om utb ry tark u n g en Houdini. Ö verst på pelaren görs u tsp a rn in g a r för de båda lagren - stål p lattor m ed specialgum m i em ellan - mot vilka bron ska vila. P å så vis k an den glida i längdled n ä r betongen utvidgas vid värm e. E fter n å g ra dagar h a r betongen u p p n å tt tillräck lighållfasthet. Arbe tam ak län gerutanpåpelarform en och lossar den. E tt färdigt brostöd avtäcks. Arne Follstad synar betongytan for a tt leta efter gjutsår, luftfickor där ro st k an bildas krin g järnen. - Inte k ä n n e r m an sig som en k o n stn ä r precis, säger h an eftertänksam t. In te som n ä r m an byggt e tt h u sta k m ed vinklar och kupor. -M e n vi h a r få tt höra a tt vi gjort snygga stöd. Det ä r k la rt a tt det k ä n n s bra. T.v. N ä r betongen h ä rd a ts kan pelarform en lyfta s av. S e d d u p p ifrån h ar pelaren form en av en å tta, vilket gör den m er kom p licerad a tt bygga än en rak pelare. Men a tt konstruera en bro ä r inte bara en fråga om tekn iska lö s n in gar - bron ska också få ett till talan de utseende. T.h. H a lv a rd B ergquist lossar stagen som håller sam m an den sista sektionen a v pelarform en och undersöker sa m tid ig t betongytan för a tt kontrollera a tt d e t inte finns några g ju tså r. B rostöd 12a ä r fä r digt. 29 På väg över Lagom till islossningen i maj stå r de sex brostöd en och de tv å landfästena till den lilla bron klara. N u k an grundläggningsarbetet för den stora bron - m ellan Holmen och Obbola - börja. E tt n y tt läger av h u sv ag n ar och baracker slås upp på Obbol asidan. Sam tidigt lan seras form vagnen for första gången från Holm sund. N attsk ift sätts in för a tt det första brospannet ska hin n a bli k la rt före sem estern. D et an d ra spännet byggs av e tt extrain sa tt n orskt lag u n d er sem estern. Efter vinterns m otgångar ä r bygget en m ånad försenat. Vid pålningen för den stora bron stöter m an på nya problem och förlorar m er tid. För a tt forcera a rb e te t b e slu ta r Brobyggarna, efter sam råd m ed beställaren, a tt sä tta in en an d ra form vagn och bygga bron från två håll. B eslutet kostar en miljon. O van frå n vänster: 1 septem ber börjar la n d fä stet i O bbola byggas. N ä r påln in gen är k la r byggs la n d fä ste ts botten platta. Trafiken p å fjärden ä r liv lig ; tre båtförare a n stä lls för a tt frakta m än n iskor och m a teria l m ellan arbetsställen a. A rbetsledare J a n V idar L ie och snickaren J a n Olov M oström jo b b a r p å stöden m ellan O bbola och H olm en och få r göra m ånga turer varje dag. K ontrollanterna p ila r om krin g i sin egen lilla m otorbåt. V id la n d fä ste t byggs rin g m u ra r p å sidorn a och lä n g st fram en frontm ur, vars uppgift ä r a tt h ålla tillb a k a jo rdm assorn a. P å b otten plattan byggs den s.k. lagerpallen, som b lir d e t egentliga brostödet. B it för b it växer bron m ellan H olm su nd och H olm en fram . På a n dra sid a n ön p å g å r gru n dläggn in gsarbetet för den stora bron. Ove F redriksson och J a n O lov M oström ta r båten ut till sin a rb e tsp la ts ute p å fjärden. 30 - Vi v ar nog lite överoptim istiska i v å r tid s plan, erk än n er platschef Kjell Eggen. I augusti utökas arb etssty rk an till e tt 60-tal m an. U nder hösten pågår a rb e tet p å sju -åtta stäl len sam tidigt. P å Holmen byggs e tt brospann på fast ställning över land, u te på älven jobbar pålarbetare, dykare, arm erare och betongarbetare på olika brostöd och på Obbolas stran d m onteras den nya form vagnen. U nder tiden n ä rm a r sig bron frå n Holm sund ön Holmen. Efter en inkörningsperiod h a r a rb etet g å tt in i den planerade rytm en, fyra veckor per brospann. B låsten ä r h å rd ute vid älvsm ynningen, upp till dryga 30 m eter/sekund. Men under hela bygg tiden ställs arb e tet b a ra in e tt p a r dag ar p.g.a. vädret. Tid ä r pengar och det ä r bråttom . I m a j börjar a rbetet m ed brodelen H olm en-O bbola. En n y anläggarby etableras p å O bbolasidan. —D et ä r h ä rlig t a tt få jo b b a ute i frisk a luften, tycker arm erare K riste r L indholm . I oktober 1988 kom m er han till bron. D et ä r han s första an läggn in gsjobb - tid ig a re h ar han m est a rb e ta t i fabriker. Foto: S tella n Wengelin. A rbetet m ed överbyggnaden till den lilla bron h a r p å g å tt sedan försom m aren. T ill j u l kom m er bron a tt nå fra m till la n d fä ste t p å H olm en. Foto: S tella n Wengelin. D et ä r n ö d v ä n d ig t a tt h jä lp a s å t m ed arm eringen. S tå le K arlsen från Seloy v id Mosjöen och Stefan Forsberg från B redbyn utanför Ö rnsköldsvik h a r u pptäckt a tt d e jo b b a r bra ihop och b ild a t ett p a r. De a n sva ra r för o m rådet v id brostöden, d ä r u trym m et ä r trå n g t och arm eringen knepig. 32 Ett konstverk J ä rn efter jä rn efter järn . - D et ä r tu n g t och jävligt, m an sticker och kläm m er sig, m en än d å tycker m an jobbet ä r roligt. M an m åste väl v a ra en tok. Stefan Forsberg s k ra tta r. E fter byggutbildningen h a r h an jobbat å tta å r som arm erare. Den som vill bli en duktig arm erare m åste h a intresse för arbetet, m enar han. - Och så en stor portion tålam od. A rm eringsjäm et kom m er glidande u t pa bron, hängande i traversen högt över deras huvuden. Stefan Forsberg och Ståle K arlsen stå r på botten av gjut form en och hjälps å t a tt ta ned det långa järn et. De m äter v ar jä rn e t ska ligga och m ark e ra r m ed en penna på gjutform en. Ståle haller järn e t, Stefan k n y ter fast det m ed stå ltrå d och k n ip sa r av tråden m ed najtång. D et ä r nödvändigt a tt vara två om jobbet och Stefan och Ståle h a r bild at e tt par. För effektivitetens skull h a r arm e ra rn a special ise ra t sig på olika om råden. Stefan och Ståle a n svarar för arm eringen ovanför brostödet. - Det ä r en kom plicerad arm ering och trå n g t och - J a g skulle a ld rig i liv e t v ilja stä lla m ig i en fabrik. D et h ä r jobbet ä r fritt. Och d e t ligger en speciell kän sla i a tt vara m ed om a tt bygga u pp någonting, säger Stefan F orsberg som a rb e ta t som arm erare i å tta år. besvärligt för den som jobbar, tycker Stefan. H an v irar fa st den sista n ajtråd en och e tt n y tt jä rn firas ned. A rm eringen fo rtsätter tills botten i gjutform en täcks av e tt finm askigt ru tn ä t i järn . Så småningom ska form ens väggar och sist dess tak, dvs. själva brobanan, arm eras. O m kring40 ton arm eringsjäm kom m er a tt läggas in i d e tta brospann. J ä rn efter jä rn efter järn . Proceduren kom m er sedan a tt upprepas i v a rt och e tt av brons spann. A rbetet m ed a tt knyppla ihop arm eringsj ära är i sto rt se tt sam m a h a n tv e rk nu som n ä r arm eringstekniken foddes vid sekelskiftet. Det verkar slitsam t och enahanda. M en Stefan gillar sitt jobb, gillar kän slan av a tt v a ra m ed och bygga upp någonting. - A tt läsa arm erin g sritn in g ar ä r bland det svår aste m an kan göra. En del b ry r sig aldrig om a tt lä ra sig ordentligt, m en ja g tycker om a tt b eh ärsk a det. M an m åste k u n n a tyda en ibland ganska kluddig ritn in g och for sin inre syn se en bild av h u r det ska bli. D et ä r n ä sta n som a tt skapa e tt konstverk. Arm eringen varvas m ed gjutning. N är spännets M ycket a v lyften och bäran det p å e tt bygge h a r id a g övertagits av m askiner. Men fortfaran de h än der d e t a tt m an få r hugga i. Stein Vik slä p a r ut n ågra a v de lån ga jä r n som sk a lä g g a s in i brons överbyggnad. 33 Arm em ng ä r än id a g m ycket a v e tt hantverk. P recis som förr arb eta r arm eraren m ed n a jtrå d och tån g fo r a tt kn ipa fa st jä rn en d ä r de ska sitta . botten gjutits och väggarna arm erats, placeras en m indre gjutform inuti den stora, eftersom brons överbyggnad ska byggas som en ihålig låda. Så ä r det dags a tt g juta de långa, snedställda väggarna. F yra m an a rb e ta r m ed vaije vägg. F rån tombolabilen pum pas betongen via e tt lån g t rör u t till brons y tte rsta kant. D ärifrån a rb e ta r m an sig in å t mot land. Kai Tillers grova kängor är, liksom h a n d sk arn a och den orangefärgade overallen, nedsm etade av grå betong. H an lyfter vibratorstaven upp och ned m el lan arm eringsjärnen. - D et ä r sv å rt a tt få ned betongen än d a län g st ned i väggarna. Det blir a tt vibrera en hel del, p u sta r Kai. Med den eldrivna vibratorn slipper Kai a tt som forna tiders betongarbetare tra m p a betongen eller n n r k n H on m oH k i ö l n o . .. • ,, , packa den med hjalp av en träpinne. Men det ar fortfarande e tt tu n g t arbete. A rm eringen ä r tä t, decim etrar och centim etrar skiljer järn en åt. Kai a rb e ta r dubbelvikt. En yngre m an, röd i a n sik te t av ansträngning, lägger sig på O m krin g 4 0 ton jä r n - m ot sva ra n d e två lå n g tra d a rla ss - g å r å t till d e t h är spännet. S e d a n kom m er a rm e ra m a s arbete a tt upprepas, m ed sm å variationer, i v a rt och e tt a v brons spann. 34 G jutningsfeber! A rbetet få r inte sta n n a upp någon längre stu n d d å kan betongen steln a och sk a rva r bildas. Först g ju ts brons botten. B etongen kom m er i den stora basken och breds ut till ett cirka 15 cm tjockt täcke över hela botten. I n ästa etapp ska väggarna g ju ta s och till s is t taket, dvs. körbanan. H ä r p å den lilla bron behövs o m krin g 400 kubikm eter betong till ett brospann. k n ä för a tt n å ned m ed staven i väggen. Plötsligt sta n n a r a llt arbete upp. - Stopp! S lu ta pum pa, vi h in n er inte med, hojtar h ela laget och viftar å t betongbilen. A nnars a rb e ta r m an under tystnad. Betongen trycks u t u r rö re t som en tjock klum pig gröt och vibreras ned till en tjockflytande jäm n sm et i formen. D et ilande ljudet från v ib rato rem a ökar och av tar Betongen m åste pa ck a s ä n d a lä n g st ned i brons väggar. K arle Frohm och S tein a rÅ seg g stöter m ed de klu m piga v ibratorstavarn a för a tt få u t luft ur betongen. V arje vägg ska fy lla s m ed cirka 110 ku bikm eter betong. n ä r de lyfts upp och n er i den bubblande betongen. Syftet m ed vibreringen ä r a tt få u t luftfickor, så a tt betongen blir t ä t och inte sprängs vid frost. - Hå, hå, hå! Kai r ä ta r på ryggen och tän d e r en cigarett. Laget vid den a n d ra väggen h a r redan s a tt sig ned. D et blir en lång paus. E fter någon halvtim m e titta r Kai på klockan. A rbetet får in te sta n n a upp m er än en 35 Stopp, slu ta p u m p a ! N o rva ld B a k k en , K arleF roh m , K a i T iller och S tein a r Å segg v ifta r å t föraren i betongbilen v id brospannets a n d ra än de a tt han sk a ta d et lugnt. tim me, a n n a rs ste ln a r betongen och skarvar kan bildas. Betongbilen dröjer för länge, m u ttra r Kai. N är arb e tet kom m it igång igen stå r kontrollanten K nut Reinkjöp vid sidan av. De fyra kontrollanterna ä r beställarens förlängda arm u te på bygget och övervakar alla m om ent i brobygget. Betongen i bron m åste uppfylla strän g a krav. Vid varje gjutningstillfälle ta r K nut flera prover för a tt fastställa betongens tryckhållfasthet, konsistens och lufthalt. Alla resu l ta t, från betongproverna som från övriga byggm oment, protokollförs noggrant. Inför slutbesikt 36 ningen av bron kom m er det a tt ta chefskontrollanten en hel m ånad a tt gå igenom alla papper. En äldre betongarbetare sträcker på arm arna. M ånga års arbete med vibratorstaven h a r sa tt spår i form av värk i a rm a rn a och s.k. vita fingrar - nerv störningar som ger dom ningar och dålig finmotorik. - M an får väl jobba till pensionen, sedan b lir det långvården direkt, säger h a n dy stert till Kai. Kai lyssnar och nickar. - Tio tim m ar ä r jäk lig t långa arbetspass egent ligen. Det går väl an så länge m an ä r ung, m en m an lär få k ä n n a av det på äldre dar. N är väggarna ä r k lara å te rs tå r brobanan a tt arm era och gjuta. En anledning till a tt gjutningen sker i etapper ä r a tt betongen m åste brinna, dvs. stelna i formen. Processen ta r m ellan e tt p a r dagar och en vecka beroende på tem peraturen. E fter den första härdningen kom m er betongens h å llfasth et a tt fo rtsätta tillväxa under något år. M ellan varje gjutetapp ska bron spännas. Spännarm eringstekniken utvecklades i 30-talets F ra n k rike och introducerades i Sverige på 50-talet. Tack vare spännarm eringen kunde betongbroarnas spänn vidder, dvs. avståndet m ellan två stöd, ökas v äsent ligt. Betongen blev därm ed en sta rk k o n k u rren t till stålet. D et ä r spännarm eringen som ska b ä ra upp den färdiga bron. Längs brons väggar ligger 16 långa stålkablar i e tt bestäm t m önster: i vågor m ed toppar ovanför stöden och d alar därem ellan, enligt sam m a princip som k ab la rn a till en hängbro. I varje spann ska tio av k ab larn a spännas. D et ä r en uppgift för experter. Niels Viking A ndersen och m edhjälparen J a n Hardö h a r k a lla ts in från e tt d a n sk t special företag. U r kabelns ände sp retar e tt knippe m ed tolv vajrar, i dessa fäster Niels den specialbyggda och noggrant kalibrerade dom kraften. D et k n a k a r och sk ak ar n ä r dom kraften d rar m ed 225 tons k raft och får hela brospannet a tt lyfta sig n å g ra centim eter. G rundtanken m ed spännarm ering ä r a tt öka brons draghållfasthet, eftersom betongen i sig tål sta rk t tryck m en inte stora dragkrafter. För a tt få sam m a h ållfasth et m ed vanlig slakarm ering skulle tre-fyra S pän n arm erin gen ligger i lån ga k a b la r längs brons v ä g g a r. S p ä n n a rm e rin g stekniken utvecklades p å 30taletoch m edförde a tt betong broarnas sp ä n n v id d e r ku n de ökas vä sen tligt. Idag a n vä n d s spän narm eringen i så g o tt som a lla broar. gånger så m ycket jä rn behöva läggas in i bron. K ablarna spänns i en bestäm d ordning och precis lagom m ycket. Niels kollar checklistan: i denna 120m eterskabel ska v a jra rn a d ras u t m ellan 535 och 602 m illim eter. D om kraften drar, J a n m äter och Niels protokollför: 547 m illim eter. E fter den sista upp spänningen ska k ab la rn a fyllas med injekteringsbruk, som låser fast v ajrarn a i r ä t t läge. Den sam m anlagda spännkraften i brospannet kom m er då a tt v ara om kring 3 500 ton. F ram på efterm iddagen, efter å tta tim m ar u tan paus, k an N iels äntligen slå sig ned m ed kaffe och m acka. Tidigare var h a n själv anläggare, nu h a r h an i 13 å r a rb e ta t e n b art m ed spännarm ering. Specia listuppdraget innebär e tt ständigt cirkulerande m el lan arb etsp latser runtom Norden. - J a g h a r nog v a rit på flera h u n d ra brobyggen i m itt liv, k o n sta te ra r Niels m ellan tuggorna. N är den sista kabeln spänts b ä r brospannet sig självt. D ärm ed kan lanseringsbalken, som b u rit bron u n d er arbetet, flyttas fram till n ä sta brospann. K ablarn a spän n s a v experter m ed h jä lp a v en specialbyggd d o m kraft. Varje kabel ska d ra s ut o m krin g 6 0 centim eter. J a n H ardö g ö r ett m ärke p å v a jrarn a i kabeln for a tt kunna kontrollera att m an spän ner precis lagom m ycket. N ä r a lla k a b la rn a h ar sp ä n ts bä r brospannet sig självt. 37 A tt lansera en bro - J a g vill h a två m an vid främ re konsolen, två vid den bakre och e tt p ar m an på n ä sta brostöd. E r uppgift ä r a tt passa på så a tt a llt går lugnt och fin t till. Om inte, ä r det b ä ttre a tt skrika en gång for m ycket än en gång för lite. Kjell Eggens uppm aning av slu tar m ötet och anläggarna läm n ar baracken. D enna m åndag i början av septem ber 1988 ä r brons väg m ellan Holm sund och Holmen u tsta k a d av sex brostöd och överbygg naden sträck er sig u t till an d ra stödet. En lång, kraftig järn b a lk vilar ovanfor det brospann som ju s t blivit färdigt. U nder balken, lik t en jä tte sto r vagga, hänger den form i vilken spännet arm erats och gjutits. Det ä r dags a tt lan sera balken till n ä sta stöd. M edan de sista spännarm eringskablam a dras åt, börj a r an läggarna forbereda fram köm ingen. SelmerFuruholm ens konstruktör Arne Lien h a r flugit in från Oslo for a tt övervaka arbetet. - J a g h a r aldrig v a rit med om a tt det h ä n t en olycka n ä r balken körts fram , m en det ä r u tan tvekan det m est k ritisk a m om entet i e tt brobygge. Gör vi något fel kan vi köra balken över än d a eller förstöra den färdiga brokonstruktionen, säger Arne Lien. Arne Lien ingick i det norska team som 1974 konstruerade form vagnen, dvs. balk och gjutform. Det nya m ed D ram m ensvagnen - som den fick h eta efter bron där den forst användes - var a tt den kunde m onteras ned i sektioner, tra n sp o rte ra s per bil och lagras på e tt enkelt sätt. Själva tekniken m ed skjut bara, m ekaniska ställningar var dock gam m al och beprövad. L ansering ä r en av tre huvudsakliga tekniker som sedan a n d ra världskriget an v än ts for a tt bygga betongbroar i Sverige. Före Obbolabron h a r bl.a. Johanneshovsbron i Stockholm liksom större delen av Ölandsbron byggts m ed lanseringsteknik. För rik tig t stora bro ar ä r m etoden det s.k. frisvävande m ontaget, som innebär a tt m an utifrån varje pelare bygger å t två håll sam tidigt, h elt u ta n ställningar. Metoden k räv e r em ellertid goda grundförhållanden 38 och spännvidder på om kring 100 m eter. Den nyaste tekniken ä r den d är bron gjuts på land och b it för bit skjuts u t över pelarna, en teknik som fö ru tsätter korta brospann och som h ittills b a ra provats på tre svenska broar. Lanseringen ä r en k ort m en viktig ceremoni, där allt och alla m åste följa e tt i detalj u ta rb e ta t m önster. Efter uppspänningen bärs brospannets tyngd upp av spännarm eringen. N u k an balken, som b u rit bron u n d e ra rb e te t, kopplas loss från gjutform en. D ärefter ska balken sänkas ned i position på konsolerna för a tt sedan skjutas fram m ot n ä s ta stöd. Ceremonin k räv e r långa och om ständliga för beredelser. Med sp ett och rå sty rk a sliter e tt tiotal anläggare med a tt placera u t rälssektioner längs bro banan. För a tt gjutform en ska h än g a kvar n ä r stagen till lanseringsbalken lossas fö ran k rar m an den vid brobanans k a n te r med nya stag. A rbetet ta r hela den regnvåta efterm iddagen. S edan sp ä n n a rm erin g sk a b la m a d ra g its å t b ä r brospann et sig sjä lv t och lanseringsbalken, som bu rit bron u n der arbetet, har fu llg jo rt sin uppgift. M en inn an balken kan fly tta s till n ä sta span n m åste stagen till gjutform en lossas. D e t b lir e tt d ry g t arbete. S tagen ä r m ånga och tun ga och o rd en tlig t fa stsa tta . Ib la n d krävs en sa m o rd n a d och h å rd h ä n t attack. N ä r e tt brospann ä r fä rd ig t ska lanserin gsbalken sk ju ta s fram till n ä sta stöd. D et ä r ett v ik tig t m om ent som k rä ver noggranna förberedelser och engagerar hela arbetslaget p å brons överbyggnad. Från vänster: Geir R össvold, O d d v a r D ovoy, R oger S a n d sta d , E inar From rede, V illy N ilsen och A rne Lien. 39 A llt kan inte föutses - större och m in dre problem dyker a lltid upp. Innan balken kan sk ju ta s fra m sk a den sän kas n ed i po sitio n p å konsoler nas rulluagnar. M en hydrau liken till d o m k ra ftem a strejkar. A n läggarn a ta r till sp e tt och rå sty rk a och efter n ågra tim m a r h a r dom kraf te m a sju n k it ned den deci m eter som krävs. Klockan sju n ä s ta morgon ä r fjädern inbäddad i dimma. Balken ligger fortfarande orubbad. F ram och bak vilar den på dom krafter, någon decim eter ovan för konsolernas rullvagnar. Till denna den sjätte bro där D ram m ensvagnen används h a r Arne Lien få tt göra förändringar både i konstruktionen och i framköm ingsproceduren. P å grund av brons sm äckerhet h a r en hjälpkonsol få tt m onteras upp, för a tt tillföra extra vikt vid brospannets y tte rsta ände. Det ä r viktigt a tt belastningen fördelas rä tt, a n n a rs kan bron säcka ihop på m itten. En krånglande dom kraft k räv er några tim m ars uppm ärksam het och klockan h in n er bli nio innan balken k an böija sänkas. D om krafterna under balkens främ re ände sänks tills balken vilar på hjälpkonsolens rullvagn. D ärm ed frigörs den främ re kon solen. Fyra m an baxar u t konsolen m ot k an ten av bron, där den h ä m ta s av kranen. A ndra böijar lossa sta gen, e tt h u n d rata l långa jä rn som förbinder balk och gjutform. Vid lunchtid sänks balken baktill. N u vilar 40 En sn abb kopp kaffe i baracken. T röttheten kom m er. A rbetet m ed lanseringen p å g å r från tid ig m orgon till sena kvällen. den på ru llv ag n ar fram och bak, h e lt avlastad och k la r a tt skjutas fram . M en a rb etet m ed a tt lossa stag och lägga räls fo rtsätter m edan skym ningen faller. Först efter m iddagen k an J a rl Andersen ta plats vid köroket u n d er balkens bakre ände. D et ä r första gången som J a rl bygger en bro m ed hjälp av lanseringsbalken. U nder våren arbetade h an med a tt m ed flera tusen b u lta r - foga sam m an sektionerna till en 70 m eter lång balk och m ontera den 30 m eter långa nosen av fackverk, e tt projekt som tog m ån a der. N u h a r h a n få tt an sv aret för fram körningen. Den första lanseringen var besvärlig och J a rl fick jobba flerdubbla skift, m en n u - inför tredje gången - h a r h a n och de an d ra blivit varm a i kläderna. - F a st det går inte an a tt stå och sova precis. M an m åste koncentrera sig och följa m ed h e la tiden, säger Jarl. M ännen h a r in ta g it sina vaktpositioner längs balken. Två av dem sitte r uppk ru p n a på brostödet längre u t i v a ttn e t, d ä r en konsol m onterats för a tt ta emot balken. J a rl s ta rta r m otorn och greppar svängskivan som ska sty ra balken rä tt. Det blir tyst. Stäm ningen ä r sam m anbiten. Allt som hörs ä r kn ak och gnek n ä r den över 200 ton tunga F örberedelserna fortsätter. N io m eter lån ga rälssektioner fra k ta s u t m ed traversen och läggs p å p la ts och sk ru va s sa m m a n a v anläggarna. R älsen behövs n ä r köroket så sm ånin gom ska köras fram till brons spets - d etta för a tt vikten hela tiden ska va ra ra tt fördelad p å brospannet. 41 B alken h ar sä n k ts n ed p å konsolernas ru llva g n a r och ä r k la r a tt köras fram . B a k till fin n s tuå h ydrau liska spel - e tt som sk a d r a balken fram åt, e tt som h å ller em ot. J a r l A ndersson h ar ta g it p la ts bakom köroket och ä r redo a tt sta rta m otorn. Varje m eter a v balken väger två ton och fö r a tt in te tyn gdpu n kten ska h am n a fel m åste den 59 m eter långa sträckan köras i tuå om gångar. balken b ö ljar rö ra sig och, då och då, e tt k o rt kom m ando från arbetsledaren Villy Nilsen. Villy h a r 25 å r som anläggare bakom sig m en ä r färsk som arb e ts ledare och en nybörjare i lansering. D et hydrauliska spelet a rb e tar m ed a tt d ra bal ken fram åt. L ångsam t, långsam t. Balkens nos häver sig svagt u p p å t - ju s t h ä r h a r bron e tt krön - och sjunker sedan för a tt, till sist, glida in på n ä s ta stöd i en m juk landning. E fter precis 35 m eters körning sta n n a r J a r l m otorn. I sam m a ögonblick släpper koncentrationen bland m ännen på bron. - Det h ä r gick ju fint, h ojtar Villy till de andra. 42 N u flyttas köroket längs rälsen än d a fram till hjälpkonsolen, som släpas undan. F örst d ärefter kan balken köras fram den sista biten. H östm örkret h a r redan lagt sig n ä r balken till slut kom m er i r ä tt läge, e tt tiotal m eter förbi n ä s ta stöd, och a rb e ta rn a kan v andra hem till hu sv ag n ar och baracker. N ästa morgon v ä n ta r arb e tet m ed a tt plocka ned gjutform en i fyram eterssektioner, som ska frak tas till n ä sta brospann, hän g as upp u n d er balken och ju ste ra s in i r ä tt position. En hel arbetsvecka kom m er a tt h a g å tt å t innan flytten ä r avklarad och arm eringen kan påböijas i n ä s ta spann. _____ Lanseringen ä r avk la ra d . B alken h ar sk ju tits fram till en p u n k t bortanför n ä sta brostöd: S karven m ellan brospannen kan in te ligga precis ovanför stödet. N u ska gju tform en fly tta s över och hän gas upp un der balken. S edan kan a rbetet m ed a rm erin g och g ju tn in g börja om i e tt n y tt span n. In fä lld bild: L anseringen ä r e tt k ritis k t m o m e n t- g ö r m an fel kan balken g å överstyr eller brokonstruktionen förstöras. E in a r From rede och de a n d ra i laget m åste a lla ha ögonen m ed sig och se till så a tt ingentin g händer. Foto: S tella n Wengelin. 43 M ed hammare och spik På slaget sju, h u ttra n d e i m orgonkylan, kliver de å tta snickarna u r m otorbåten på Holmens v ä stra strand. En bred väg h a r röjts genom granskogen tv ärs över ön och m an k an se lanseringsbalkens stålnos närm a sig från H olm sundssidan. Om b a ra e tt p a r m ånader kom m er den a tt n å fast m ark. Innan dess ska a rbetslaget h a byggt e tt brospann på a n d ra sidan ön. Den 69 m eter långa etappen ska sträcka sig från öns m ittkrön, över sluttande m ark och böljande h ä lla r u t m ot Obbola. H är går inte lanseringsbalken a tt köra, brons höjd över m arken blir for liten for a tt rym m a gjutform en. Istället få r m an använda sig av traditionell form sättning, h elt enkelt snickra en fast ställning m ed gjutform. Jäm fö rt m ed lansering ä r det en tidsödande tek nik. U nder den h å rd a tidspressen ser konsortiet B robyggam a därför på H olm enetappen m ed viss oro och lägger på e tt tidigt stadium fram e tt altern ativ t förslag: H är, tvärsöver som m arstu geön H olm en, kom m er om d ry g t e tt å r la stb ila rn a a tt su sa forbi i 70 kilom eter i tim m en. Men som m aren 1988 har a rbetet m ed a tt bygga la n d fä ste t p å öns vä stra sid a precis börjat. Från la n d fä ste t ska sedan en broetapp byggas p å fa st stä lln in g över lan d. Den öde stu g a n v id stra n d en kom m er a tt riv a s fö r a tt lä m n a p la ts å t bron. 44 N ä r m an bygger en fa st stä lln in g m åste a llt bli rik tig t g jo rt från början. T om m y Z etterlu n d g å r igenom ritningen m ed arbetsledare Ja n M olstad. N ågon g å n g om dagen åker J a n M o lsta d u t till sn ickarn a p å H olm en, men han s p o licy ä r a tt la g et sk a få arbeta så sjä lvstä n d ig t som m öjligt. - L åt oss istället fylla upp m ed schaktm assa och bygga brospannet på en bank, m ed en gångtunnel under. E ntreprenören lovar a tt ytterligare k u n n a korta byggtiden. M an erbjuder kom m unen en miljon kro nor tillbaka. - E tt dåligt bud. En bagatellsum m a m ed tanke på vilka värden som skulle gå förlorade, p ro testerar sta tsp la n e ark ite k t G unnar F ärjare och ta la r inte om pengar u tan om skönhet. Bakom brons utseende ligger e tt om sorgsfullt arbete av en grupp experter. Både överbyggnad och pelare h a r utform ats så a tt bron ska ge e tt sm äckert och elegant intryck. På Holm ens v ä stra stran d ska bron landa m jukt, glida in u ta n a tt störa öns n a tu r liga profil. P å farden m ellan Holm sund och Obbola ska trafikanten, genom brons välvningar och sväng ar, få en k än sla av a tt färd as genom tre avgränsade rum av naturen. -Ä ven om den vanlige lekm annen inte m edvetet En sc h ysst arbetsledare, bra stä m n in g i la g et och ett ao de roligaste jobben p å bron tycker sig g ä n g e t ute p å H olm en ha få tt. L a rs B yström , J a n M olstad, Sven N äslu n d, N ils-G u n n ar (Nicke) H olm ström , T om m y Z etterlu nd, Å ke Forsén, S taffan Isaksson och P a trik Jonsson sn ick ra r trä stä lln in g och gju tform till e tt a v brons spann. tän k e r i dessa banor tro r jag än d å a tt de flesta spontant u p p sk a tta r och inspireras av effekterna, säger G unnar F ä ija re som glädjer sig över a tt esteti ken un d er 80-talet b ä ttre bö ijat hävda sig mot funktionalism och ekonomi i byggandet. B robyggam as forslag avslås bestäm t. D enna oktoberdag sträcker sig ställningen redan från lan d fästet och n ä sta n ända u t till klipporna. M ycket svett h a r h u n n it rin n a innan m an n å tt hit. N är de första snickarna anlände påforsom m aren fick m an böija m ed a tt jäm n a u t och kom prim era m ar ken. D ärefter byggdes en plankbotten, på vilken m an reste en stor m ängd lodräta stäm p. O vanpå detta lades bockryggar och strö — plank på längden och tvären. N är ställningen v ar k la r kunde m an börja bygga själva gjutform en. 45 S tälln in gen ä r fä rd ig och sn ickarn a h ar börjat m ed sjä lva g ju tfo r men. L ars B yström frå n K öpm anholm en sa d e u pp sig från ett fa st jo b b hos S k a n sk a fö r a tt å k a till Obbolabron. E fter fem å r p å husbyggen ä r d e tta han s fö rsta anläggningsjobb. I decem ber g ju ts brobanan. D et ä r den sista g ju tn in gen p å H ol m enetappen. H ärifrån ska sedan balken lan seras och bygget fo rtsä tta u t m ot Obbola, sa m tid ig t som en ny balk sta rta s från a n d ra sidan . A rbetet m åste sk y n d a s p å så m ycket som m ö jlig t—om m in dre än å tta m ån ader ska bron stå klar. Foto: S te lla n Wengelin. Uppe på form en g år ham m arslagen i jäm n tak t. N ågra u r laget släpar upp n y tt virke som an lä n t med b å te n . Scen en kun de lika väl h a u tsp elat sig femtio å r tidigare. U nder 1900-talets första h älft v ar trä a rb e ten a en väsentlig del av e tt bygge. Tillverkningen av gjutfor m ar v ar e tt re n t h a n tv erk och efter gjutningen skulle formen rivas och virket återanvändas. A tt bygga de ställningar som skulle b ä ra upp form arna var också det e tt om fattande m oment. Så småningom kom nya m aterial och tekniker a tt m inska behovet a tt träkonstruktioner. M ekanisera de, sk jutbara v ag n ar e rsa tte ställningsbyggandet. Form sättningen förenklades med form luckorna, fär diga elem ent som b a ra v a r a tt skruva sam m an. Idag ä r det sällan ekonom iskt a tt bygga m ed fasta ställ ningar. - Men det ä r inte ovanligt a tt traditionell form sättn in g används d är terrän g en ä r oländig, till m in dre broar eller delar av en bro, säger lagets arbetsle dare J a n M olstad som hem m a i Norge byggt en 123 m eter lång bro på d e tta sätt. T rots a tt m an fick fylla u t älven för a tt k u n n a bygga ställningen blev det billigast så. Gjutform ens botten ä r n ä sta n k la r och väggarna h a r påböijats. S nickarna spikar snedställda plank, e tt trä sk e le tt som senare ska k läs m ed plywood. - Är det r ä tt nu? Törs m an göra så här? Tommy Z etterlund m u ttra r skeptiskt n ä r arbetsledaren räcker honom ritningen. En fa st ställning m åste ham n a exakt r ä tt redan från början. D et k r ä ver stor noggrannhet - av arb etarn a, av u ts ä tta m a och avkonstruktören. H olm enlagethade redan hu n n it en bit på sin ställning n ä r konstruktören gjorde nya beräkningar av belastningen - och snickarna fick riva upp sitt verk. - D et blev en m assa extra jobb. Bygget h a r tag it onödigt lång tid, också for a tt vi ä r isolerade och alltid m åste v ä n ta på virkesleveranser, säger Sven N äs lund och ger en förklaring till lagets skäm tsam m a öknam n på sin arbetsplats: A lcatraz, fängelseön. - Äh, gubbarna överdriver. A rbetet h a r g å tt fint, sm åler J a n Molstad. En b ra arbetsledare ska h a sådan fram förhåll ning a tt a rb etet flyter, m en h a n ska inte lägga sig i och ge order. Sådan ä r lagets sam stäm m iga åsik t och J a n M olstad tycks p assa b ra in i definitionen. E fter fem å r som arbetsledare säger h an sig m ycket väl 46 Brobygget ä r u tsp r itt över hela den en och en halv kilom eter breda älven och en liv lig trafik p å g å r m ellan de o lika arbetställena. T ill H olm en m åste a llt m aterial och a lla m askiner fra k ta s per b åt eller kran. Foto: S te lla n Wengelin. B ro b yg g a m a hade h elst velat slip p a d e t tid sö d a n d e a rbetet m ed a tt bygga ett brospann p å fa st stä lln in g . M en sta d sa rk itek ten såg en estetisk p oän g i a tt brospannet sku lle g lid a in m ju kt över land och han fick sin v ilja igenom. E fter 6 OOO a rb e tstim m a r stå r brospannet färdigt. N u ska ställn in gen u n der spän n et rivas. Foto: S tella n Wengelin. kom m a ihåg vad h a n själv u n d er tjugo å r som snick are och a rm erare ansåg om chefer. - Som arbetsledare m åste m an v a ra smidig och öppen, m an ska tå la a tt få k ä ft från både a rb etarn a och platsledningen. J a g fungerar m est som spring pojke å t laget, ja g lägger mig inte i. A tt få a rb eta fritt ä r b ra för självförtroendet och därm ed för resu ltatet. B öijar det slå gnistor i laget går det genast u t över jobbet. Dagen blir solig. Uppe på gjutform en skvalar P3 på hög volym. U tsikten ger e tt g littrande panoram a över älven. S nickarna på Holmen h a r då och då få tt avundsjuka kom m entarer från an d ra på bygget. - D e t h ä r ä r det roligaste jobbet på hela bron. H är får m an använda ham m are och spik, det ä r hantverk. A tt fly tta form vagnens k a sse tte r från e tt spann till e tt a n n a t ä r re n a monteringsjobbet. Till det behöver m an b a ra en skiftnyckel, förklarar L ars Byström. Båten lägger till vid den provisoriska bryggan och Nicke H olm ström stegar upp till gänget på formen. H an h a r fö rhandlat fram e tt ackord för laget: 20 kronor ex tra i tim m en om formen s tå r k la r inom två och en halv vecka. - N u lägger vi in fem m an, peppar Nicke. Det gör m an. Ackordet b lir en god förtjänst: En vecka före u ts a tt datum s tå r form en klar. Byggd av 1750 kvad ratm eter plywood och m er än 12 000 m eter virke. I m itten av decem ber h a r b rospannet arm erats och gjutits. Sam tidigt h a r bron från Holm sund n å tt landfästet på Holmen. D ärifrån ska lanseringsbalken fra k tas på landbacken över ön för a tt sta rta s på n y tt från den a n d ra sidan Med en 100 m eter lång och över 200 ton tu n g balk blir det e tt om ständligt projekt. Och inte h e lt risk fritt: På kvällen 16 ja n u a ri s ä tte r sig m arken under en av de konsoler som balken ru llas p å och den jä tte lik a stålarm en får slagsida. Bärgningsbil och k ran tillkallas - om balken tip p a r betyder det en veckas byggstopp. M en krisen blir kort, balken kan rä ta s upp och överfarten fo rtsätta. Vid det h ä r laget syns inte e tt sp år av snickarnas arbete. H olm enlaget h a r riv it den ställning och form de så m ödosam t byggt upp. A rbetsledaren h a r rä k n a t u t tidsåtgången: 6 000 tim m ar, dubbelt så mycket som på övriga brospann. Holmen h a r grenslats av en stor trafikled och ä r inte längre den ensliga ö den varit. 47 Bråttom, bråttom! S ista gjutningen p å den lilla bron görs dagarna före jul. N ågra som m arstugeägare får tillåtelse a tt använda bron för a tt k u n n a fira jul på Holmen. Ute p å ön stå r det brospann som byggts på fast ställning färdigt. Sam tidigt h a r den nya form vag nen lan se rats från Obbolasidan. Efter n y år å te ru p p ta s arb e tet och i slu tet av ja n u a ri h a r lanseringsbalken forslats över Hol m en och det första brospannet påbörjats. Fem brostöd s tå r k la ra p å Holm ensidan, e tt på Obbola sidan. D ärem ellan pågår a rb etet på fyra av de återståen d e å tta stöden. Också denna v inter blir mild. Brobyggarna be döm er det som omöjligt a tt få e tt stadigt isu n d er lag. Istället sa tsa r m an på a tt h å lla v a ttn e t öppet. Vid påsk packar p å la rb eta rn a ihop. Fyra stöd vid Obbola, sex vid Holmen, ä r färdiggjutna. B ara O van frå n vänster: För a tt forcera arbetet förstärker m an a rb etsstyrkan och inför tvåskift. Från n yår och fram till hopslagningen p å g å r arbetet från klockan sex p å m orgonen till m idn att, sex d a g a r i veckan. H är arbetar m an m ed a tt blå sa ren brobanan från snö före gjutning. B robyggam a bedöm er d e t som alltför b esvärligt a tt få tillräckligt tjock is p å den breda älvsarm en m ellan H olm en och Obbola. Istä llet sa tsa r m an p å a tt h ålla va ttn et öppet och arb eta r från prå m a r. För a tt gju tn in g a sa rb etet ska g å i ett sträck m åste betongleveranserna fungera perfekt. T ill brospann et p å H olm en få r betongen fra k ta s p e r båt. Från stran den lyfts betongbasken via två kran ar upp p å brobanan. Stefan F orsberg un der en g ju tn in g p å bron m ellan H olm en och Obbola. H ä r ä r span nen 66 m eter lån ga och kräver o m krin g 440 kubik betong. 48 fyra brostöd å te rs tå r a tt bygga. F rån Holmen h a r tv å spann gjutits på överbyggnaden, från Obbola ett. Sedan jul h a r an läggarna jobbat på ackord. För a tt ytterligare skynda på arb e tet sä tts nu tvåskift in. A rbetslaget förstärks från 16 till 24 m an på vardera form vagnen. U nder våren h a r bygget få tt en ny platschef, Odd Lindahl. A rbetsplatsen h a r också blivit allt m er norsk: Av om kring 70 m an ä r b a ra tio sven skar. P å den lilla bron b ö ljar m an i slu tet av april m ed efterarbetena. B robanan ska göras ren och slä t för a tt beläggas m ed isoleringsm atta och asfalt, g ju tsår ska lagas och belysning och räcken sä tta s upp. O förutsedda h än delser in träffar så g o tt som dagligen. En bogserbåt m åste lagas. A rbetspråm en m åste knackas fri frå n is efter en snöstorm (n ästa bild). I ja n u a ri stå r brostöden n ä rm a st väster om H olm en klara, redo a tt ta em ot lanseringsbalken. Den 100 m eter långa lanserin gsbalken ligger u p p a lla d p å H ol men. N ä r den lilla bron ä r k la r fra k ta s balken över ön för a tt i slutet av ja n u a ri lan seras från den vä stra stra n d en ut m ot Obbola. K om m u n ikation sradion ä r ett v ik tig t verktyg i brobygget. D rifts ch ef Johan nes B yrkjen es tillb rin g a r m ycket tid i pla tsk o n to ret p å H olm su n dssidan , m en m åste ku n n a h å lla k on takt m ed a lla de olika arbetsställena. Foto p å d e tta uppslag: S tella n Wengelin. VINTER/VÅR 1 49 M änniskor kring en bro - Brobyggam a, Ulrika! J a , e tt ögonblick! Hon suckar lite n ä r hon lägger på luren. S äk ert det tjugofem te sam talet den h ä r dagen. Ibland tycker hon inte a tt hon får något arbete gjort för a llt rin g a n de. U lrika Söderlund ä r den första m an stöter på n ä r m an kliver in i platskontoret. D et ä r k n a p p a st av en slum p som hennes skrivbordshörna placerats m itt i baracken; U lrika ä r en central person i brobygget. Hon tillhör den personal som spelar en m er un d an skymd roll ä n byggnadsarbetare och ingenjörer, m en u tan vilken arb etsplatsen och m inisam hället kring Obbolabron inte skulle fungera. U lrika hade a rb e ta t e tt p ar å r som kontorist på HN:s avdelningskontor i Um eå, n ä r det blev dags för personalnedskärningar. Företaget erbjöd en halvtid som växeltelefonist, m en det lockade henne inte. Så, vid precis r ä tt tidpunkt, dök brobyggets platschef Kjell Eggen upp på kontoret. Som en av de allra först anställda kom U lrika på Obbolabron. U lrika S ö d e rlu n d ä r byggets kontorist och a lltiallo. T ill hennes skrivbordsh örn a m itt i p latsk o n to rets barack g å r en tä t trafik av besökare som v ill ha ett u p p d ra g utfört, e tt problem löst, eller som bara h ar lu st a tt sm åprata. 50 - D et v ar som a tt få e tt h e lt n y tt jobb. P å HNkontoret visste m an precis vad m an skulle göra under dagen, h ä r dyker det hela tiden upp nya saker. Och m an ä r m ycket friare än på e tt vanligt kontor. M åste ja g fixa någonting i Um eå ä r det b a ra a tt sticka iväg. På H N -kontoret fanns fem kvinnliga kontorister, på brobygget ska U lrika ensam an sv ara för alla kontorsgörom ål. Och det tycks v ara e tt ganska v itt begrepp. Förutom a tt sköta fakturering, kassaredo visning och allehanda skrivjobb ska U lrika beställa arbetskläder, boka flygresor å t de anställda, ordna sophäm tning och stä d a kontoret. B land annat. Den kanske b ä sta beskrivningen av hennes arbete gör en av cheferna på kontoret: U lrika fixar allt! En av byggjobbarna kom m er in och fråg ar efter e tt bensinkort. - Glöm inte a tt ta kvitto. Och skriv d itt nam n på kortet. Tydligt, förm anar Ulrika. I sin prydliga arbetsvrå ger U lrika intryck av a tt v ara lugn och bestäm d, välorganiserad m itt i den stressiga och stökiga miljön. —Folk springer u t och in och alla kom m er fram och p ratar. Ibland b lir ja g irriterad , m en det g år över. M an får räk n a m ed v irrv a rrr på e tt så n t h ä r ställe. - F a st det ä r lä tt a tt k ä n n a a tt m an inte gör någon nytta. M an h in n er inte avsluta en sak förrän något n y tt dyker upp och till slu t sitte r m an d är m ed fem uppgifter halvgjorda. Och telefonen ringer i ett. Hon får göra skäl för sina 9 000 kronor i m ånaden. - N ä r ja g kom m er till jobbet klockan sju på m or gonen kan skrivbordet v a ra ta p e ts e ra t m ed lappar om saker som ska göras. N är ja g ä r sjuk eller ledig kan de ringa hem två-tre gånger om dagen. Så nog tro r jag a tt m itt arbete u p p sk attas, säger U lrika med e tt leende. N är brobygget n ä rm a r sig sitt slut och U lrika går in på sin sjuttonde arbetsm ånad h a r hon så sm ått bö ijat längta efter något lugnare. Och, inte m inst, efter kvinnliga kollegor, för bron ä r en så gott som h e lt m anlig arbetsplats. - R en t elektriskt ä r d e t e tt skitjobb, men ja g tycker d e t ä r in tressan t a tt vara m ed och se h u r m an bygger en bro, säger elektrikern T hom as L å n g ström m edan han fix a r sladden till en d yk a rla m p a . 51 - D et ä r tu r a tt ja g h a r T urid och de an d ra i köket, säger U lrika. I köket råd e r b råd a dagar. U nder den sista våren h a r arb etssty rk an u tökats och b e stå r n u n ä sta n en b art av norrm än. Fri kost ingår i norrm ännens lön; fyra anställd a ska h å lla köket igång m ellan fyra på m orgonen och tio på kvällen. Ä nda sedan T urid Jacobsen gick på sitt skift klockan å tta h a r hon h ållit på med m iddagsm aten. N u n ä rm a r sig klockan ett. Det ä r dags för den första av tre m iddagsutspisningar. I de rykande grytorna finns potatis, grönsa k er och korv. - Det ä r norsk husm anskost som bjuds, förklarar Turid m edan hon m äte r upp kaffet i tioliterspannan. Hon fnissar till. - Ibland kan det forstås v ara lite sv årt a tt få tag på råvarorna. N är ja g å k t hem h a r ja g ofta få tt sm uggla med m ig fisk tillbaka. En gång hade ja g 25 kilo sill med på bussen. Som självlärd kock arbetade T urid inom hotelloch restau ran g b ran sch en innan hon för fyra å r sedan fick an ställn in g hos Selm er-Furuholm en hem m a i Mo sjöen. - J a g triv s m ycket b ättre som kock p å anläggn in gsarbetsplatser än p å restaurang. D et ä r m in d re stressig t och m an träffar m ånga trevliga m änniskor, säger T u rid Jacobsen som lä m n a t fam iljen hem m a i M osjpen fö r a tt arbeta v id O bbolabron. 52 J a g gillar jobbet på anläggningarna. D et ä r m indre stressigt än på resta u ra n g e r och m an träffar m ånga trevliga m änniskor. - F a st det finns inte m ycket a tt göra på fritiden. Det ä r skönt a tt m an jobbar så långa dagar, säger T urid och sp a n ar genom fönstret u t mot bron efter m atgästerna. P å planen utanför baracken sitter en ensam figur, inringlad i sladdar. Thom as Långström slutade sitt fasta jobb på elfirm an n ä r h a n fick chansen a tt arbeta som elektriker på brobygget. - E lektriskt se tt ä r det kanske e tt skitjobb, men det ä r in tre ssa n t a tt se h u r e tt brobygge går till, förklarar han. Brobygget ä r sp ritt över en stor yta, tonvis med kabel och viss uppfinningsrikedom m åste till för a tt få elen a tt fungera. På brons överbyggnad, på stöden, på ön Holmen - överallt krävs rejäla och noggranna installationer. - Det är e tt fritt och b ra jobb, m en ganska mycket för en person. M an blir aldrig k v itt det i tan k a rn a, inte ens på helger och sem ester. En m an p asserar i rask a kliv och h e ja r m ed en nick. - Göran ä r byggets m est efterfrågade m an, flinar Thomas. V idkajen nedanför brofästetfyller Göran M agnus son tan k en till den alum inium glänsande katam aranen. Varje dag g år m ellan 100 och 150 lite r bensin å t till Görans kryssande m ellan brobyggets olika arbetsställen. - På morgonen ä r det stressigt. Alla ska u t till sina jobb och alla glömm er de någonting på stranden. Och m ånga blir förbannade n ä r de m åste v ä n ta på skjuts. Så fort Göran hörde tala s om brobygget sade han upp sig från fabriken hem m a i Sorsele. Som rarna m ed tu ris ttu re r på Vindelälven hade g ett honom både sjövana och servicekänsla. P å bron h a r han n y tta av bådadera. - M an träffar m ycket folk i det h ä r jobbet. Ofta kom m er delegationer som ska guidas ru n t. Höjdare från HN-kontoret, AMU-elever, skolklasser, jo u rn a lister, alla möjliga m änniskor. Ropen sp ra k a r u r kom m unikationsradion. Från - G öran M agnusson få r sno och fara. B åtföraren ä r en v ik tig person i brobygget, ropen i kom m u n ikation sradion tystn a r aldrig. - N o g b lir m an less iblan d, säger Göran. - I b la n d bru kar j a g stä d a lite extra i barackerna. E fter en gju tn in g ä r d e t så sk itig t a tt m an tycker sy n d om dem som ska vara där, säger E rika R ågfeldt som jo b b a r h a lv tid som stä d e rsk a å t B robyg garn a. M en arbetet ä r slits a m t och efter e tt h a lv å r säger ryggen ifrån. morgon till kväll snor h an ru n t m ed m änniskor och m aterial. D et ä r svårt a tt uppfylla allas önskemål. —En gång glömde ja g h e lt enkelt bort a tt h ä m ta städerskan u te p å Holmen. Hon blev stående d är i flera tim m ar, säger Göran och s k ra tta r lite å t m in net. S täderskan, E rik a Rågfeldt, m inns också. Hon m inns h u r hon blev k v ar ensam på ön - u tan kom m u nikationsradio. Och a tt det inte v ar enda gången hon blev stra n d satt. M en så h ä r efteråt sk ra tta r hon å t m innet. För e tt p a r m ånader sedan slutade E rika på bron och går n u hem m a i H olm sundsvillan m ed putande mage. D et v a r n ä r hon blev gravid och ville gå ned i arbetstid som hon läm nade sin plats som florist för en deltid på brobygget. Tidigare hade hon extraknäckt som kontorsstäderska. - P å bygget v a r det n aturligtvis m ycket skitigare, m en sam tidigt inte såpetnoga. P å e tt kontor får m an ju klagom ål for m in sta fläck, på bron var de nöjda m ed vad ja g gjorde. Med drygt en fem tiolapp i tim m en v a r Erika byggets m est lågavlönade. Som m est hade hon 27 fikabaracker sam t y tterligare n å g ra byggnader a tt städa. —Ibland kändes jobbet tröstlöst. M an städade en dag och n ä s ta morgon såg det lika h em sk t u t igen, m ed betong över hela golvet. U te på pråm arn a, på Holmen och på själva bron saknades vattenledningar, E rik a fick släpa m ed sig v a ttn e t i hinkar. Det v ar e tt tu n g t arbete och till slut sade ryggen ifrån. Då var E rik a gravid i fem te m ån a den. —På vårdcentralen ville de forst inte ta mig på allvar. De trodde väl a tt städning innebar a tt gå med rullvagn och golvmopp, säger E rika som n u g ått sjukskriven i flera m ånader. T rots a tt det v ar slitigt trivdes E rika m ed tiden på brobygget. - J a g m åste d it och h ä lsa p å någon dag, säger hon i en plötslig ingivelse. 53 N ä r v a ttn e t p u m p a ts u t u r den stora stålkassu n en skickas M a tti N orm an ned fö r a tt svetsa en stege upp till kanten a v kassunen. M a tti kom m er från DEM -Verk M ekan iska A B som levererat de flesta stå lk o n stru k tionerna till brobygget. 54 A lltid redo! D et ä r inte b a ra de stora byggentreprenörerna som ly stra r n ä r en ny bro fors på tal. Brobyggam a be höver hjälp m ed både varor och tjä n ste r och m ånga foretag vill v a ra m ed och täv la om uppdragen. - Så fort konsortiet hade få tt k o n tra k t på bron tog vi kontakt. Vi v a r de första som hörde av oss, säger Rolf Nordlund, ägare till DEM-Verk M ekaniska AB. DEM-Verk M ekaniska ä r den enda in dustrin i jordbruksbyn D egem äs strax söder om Umeå. I verk staden a rb e ta r om kring 35 an ställd a m ed a tt tillver k a stålkonstruktioner till byggnads- och process industrin. Det blir DEM-Verk M ekaniska som får leverera så gott som alla de stålkonstruktioner som brobygget kräver. Dels de tv å stora k assu n er, på 80 respektive 90 ton, som ska användas till a tt bygga brons stöd. Dels de drygt 30 jä m k a s s e tte r som ska fogas sam m an till en gjutform för brons överbyggnad. - F rån det a tt vi fick jobbet hade vi b a ra några m ån ad er på oss a tt leverera k a ssu n e m a . Vi fick sätta in alla resu rser vi hade, säger Rolf Nordlund. Brobygget innebär snabba ryck och det gäller för underleverantören a tt hän g a med. —M an m åste k u n n a ställa upp p å nolltid, h e lst ska Å h e j - d ä r s a tt den! Förutom de egna a n s tä lld a h a r B ro byggarna k n u tit till sig en m ä n g d underentreprenörer. D EM -Verk M ekan iska A B h ar skickat M a tti N orm an till bygget fö r a tt serva de stå lk a ssu n e r som företaget levererat. 55 - A t t leverera en bro ä r in te som vilket jo b b som helst. D et kräver sn abba leveran ser och ofta im proviserade lösningar, säger R o lf N ordlu n d, ägare till D EM -Verk M ekan iska A B d ä r sex personer sy sselsä tts m ed a tt tillve rk a stålkon stru ktion er till O bbolabron. L a rs N o rd feld t från V ästerbottens B yggbetong A B d e lta r i bro byggarnas driftsm öte fö r a tt h å lla koll p å h u r a rbetet fortskrider. B yggets tid sp la n ä r sn äv och sch em at fö rä n d ra s stä n d ig t. B etong leverantören m åste va ra redo a tt stä lla upp p å k o rt varsel. m an h a levererat ig år det som beställs idag. Ibland h a r vi v a rit tvungna a tt avbryta a n d ra jobb för a tt h in n a m ed bron. Men arb e tet ger utdelning. Broordern blir större än v än tat; Rolf N ordlund b erä k n a r dess värde till m ellan 3,5 och 4 m iljoner kronor. Inte företagets största order någonsin, m en en viktig sådan. - En bro ä r inte vilket jobb som helst. Saker in träffar som k räv e r im provisation och snabba lös ningar. A tt som underleverantör k la ra av det ger en god renom m é, säger Rolf Nordlund. En flitig besökare vid brobygget ä r Lars Nordfeldth från V ästerbottens Byggbetong AB. Med stora uppdrag som regionsjukhuset och Kyrkbron bakom sig tvekade inte företaget inför uppgiften a tt leverera 19 000 k ubikm eter betong till Obbolabron. Ä ndå ä r det ingen lä tt m atch för e tt företag som a n n a rs huvudsakligen levererar betong till h u s byggen. - Betongen i en bro m åste uppfylla stränga krav på hållfasthet, v a tte n tä th e t och frostbeständighet. Det ä r en h e lt an n an sak än husbetong, säger L ars Nordfelth, driftsledare vid företagets betongfabriker i Umeå. O rdern innebär a tt om kring 10 000 kubik betong per å r ska tillverkas - utöver den norm ala produk tionen på ca 70 000 kubik. De sju an ställd a vid de båda betongfabrikem a i U m eå får ställa upp m ed en hel del övertid. - D et ä r ingen tvekan om a tt vi b a r u tn y ttja t p er sonalen m axim alt, kanske m er än så. Så nog h a r det k o stat på, säger Lars N ordfelth om ordern som beräk n a s inbringa 10-11 m iljoner kronor. T otalt k n y ter brobyggam a till sig om kring 120 företag som levererar varor och tjä n ste r av olika slag. Drygt 90 av företagen finns i U m etrakten. Resten är spridda över hela landet eller baserade i D anm ark eller Norge - en stak a b eställningar g år till Ö sterrike, Tyskland, E ngland och Frankrike. Till under leverantörerna hör företag av v itt skilda slag, a llt ifrån specialföretag som Skandinavisk Spännbetong AB och AB Pålarbeten - till Konsum och Café H atten i Holmsund. 56 Intermezzo på älven D et ä r söndag den 26 ju n i 1988. A rbetslaget h a r jobbat helgen lång m ed a tt få gjutform en till brons överbyggnad på plats. En efter en h a r formsektione m a h ä n g ts upp u n d e r balken, nu fattas b a ra den sista. Klockan ä r 17.30. Stig S tra n d fäste r k ättingarn a i hörnen på den fyra gånger tolv m eter stora och flera ton tu n g a jäm k a sse tte n . L åset till den ena k ättin g en krån g lar. Stig ä r otålig, h a n vill bli k la r för dagen. H an hoppar upp p å k a sse tte n för a tt åka snålskjuts upp p å bron. Två k ra n a r lyfter försiktigt k a sse tte n frå n v a tt net. Plötsligt, u ta n forvarning, släpper en kätting. Stig faller, k a sse tte n b ra k a r efter och n u d d a r h ans ben n ä r han dyker och sim m ar for livet. Men de an d ra k ä ttin g a m a h å lle r och k assetten hejd ar sig, hängande på trek v art. R isken fo r olyckor ä r stä n d ig t n ärvaran de p å e tt brobygge. En g å n g i veckan g å r sk yd d so m b u d et Björn A n dresen sk y d d sro n d for a tt se till a tt bygget fy ller kraven p å en säker arbetsm iljö. Varje å r in träffar om krin g 1 1 0 0 0 olyckor i byggbranschen. A n ta let dödsolyckor h ar dock m in sk a t kra ftig t de senaste tjugo åren, från e tt 70-tal till m in dre än 2 0 dö d sfa ll p e r år. 57 - J a g h ade tur, säger S tig S tr a n d från R om sdalen p å Vestlandet. Dagen innan v a r han m ed om s itt liv s fö rsta arbetsolycka n ä r han, tillsa m m a n s m ed en b it a v den tunga gjutform en, ra sa d e ner i va ttn et från bron. 58 - Om k assetten slitit sig hade det v a rit ute med mig, säger Stig n ä r h an dagen efter å te rh ä m ta r sig i solen utanför baracken. Anläggningsarbete h a r alltid v a rit förenat med risker. Det utförs på höga höjder, vid ström m ande v atten eller underjord. M an a rb e ta r m ed farliga m a terial och tunga m askiner. Seklets allvarligaste olycka inträffade 1939, n ä r ställn in g arn a u n d er Sandöbron rasade och 18 m änniskor m iste livet. M en m ånga av de stora anläggningsarbetena h a r k rä v t något eller någ ra m änniskoliv. De flesta anläggarna på Obbolabron tycks h a sin egen dram atiska historia a tt b e rä tta . Somliga h a r upplevt a tt en a rb e tsk am ra t omkommit, a n d ra h a r själva v a rit m ed om tillbud som k u n n a t bli ödesdigra. - Vi var två m an som stod och gjöt en husvägg. Plötsligt kom betongbasken farande och sm ällde i m itt knä. J a g titta d e upp —och fick se hela byggkranen kom m a rasande em ot oss. S nabbt slet ja g tag i kom pisen. Vi hoppade från en vånings höjd och k la rade oss oskadda, b e rä tta r Björn A ndresen, bro byggets skyddsombud. Och ändå: F råg ar m an om risk e r och räd sla svarar de flesta med en axelryckning. K anske for a tt m än niskor m ed farliga yrken - som etnolog Barbro Bursell förklarar i studien A nläggarna - ä r tvungna a tt kontrollera sin räd sla sam tidigt som de behåller en viss respekt och undviker onödigt risktagande. Men farorna i arb e tet h a r också bidragit till a tt ge anläggaryrket status: - Fram tonade en bild av anläggaren som stark och orädd. Dessa traditionellt m anliga egenskaper tillskrevs förr yrken som fordrade kroppsstyrka och oräddhet. M anligheten var, tillsam m ans m ed yrkes skickligheten, viktig för självrespekt och yrkesstolt het, skriver Barbro Bursell. De senaste tjugo åren h a r a n ta le t dödsfall och allvarligare olyckor i byggbranschen m inskat, men fortfarande ä r arbetsolyckor m er än dubbelt så v an liga i byggbranschen som i näringslivet i stort och m ellan 1981 och 1985 krävdes drygt 150 dödsoffer. U nder 80-talet ä r det em ellertid forslitningsskador och an d ra arbetssjukdom ar som kom m it i centrum . Bland byggnadsarbetarna ä r skador i nacke, axlar och rygg vanligast. D ä rn ä st kom m er buller- och vibrationsskador. - Byggjobb ä r e tt extrem t tu n g t och ensidigt arbete. P å en fabrik ä r d et lä tta re a tt anpassa a rb e ts miljön till m änniskan - en bro k an inte på sam m a s ä tt k o n stru eras utifrån arb e tarn a s behov. En annan skillnad ä r a tt tillverkningsindustrin ä r högt auto m atiserad m edan byggjobb fortfarande i stor u t sträckning ä r e tt han tv erk , säger Åke Ahlgren, skyddschef vid Bygghälsan i V ästerbotten. N är byggkranen togs i b ru k på 50-talet befriades a rb e tarn a från m ycket av det tu n g a lyftandet och bärandet. Sedan dess h a r ingenting lika rad ik a lt h ä n t m ed arbetsm iljön, k o n sta te ra r Åke Ahlgren. - Byggbranschen h a r länge k ännetecknats av en låg innovationsbenägenhet. Men u n d er det senaste decenniet h a r foretagen v isa t en ny, positiv attityd till a tt utveckla produktionen och fö rb ättra arb ets miljön, säger Åke Ahlgren. Som skyddsom bud på brobygget ska Björn A ndre sen övervaka a tt företaget fyller kraven på en god arbetsm iljö. D et in n eb är a tt h a n m åste h å lla reda på e tt n ä rm a st obegränsat a n ta l regler, förutom arb ets m iljölag och arbetsm iljöavtal också e tt h u n d rata l särskilda föreskrifter för byggverksam het. - Det ä r m ycket a tt tä n k a på. M an ska v a ra med n ä r byggplatsen planeras, m an ska se till a tt städ ningen fungerar, a tt det finns skyddsräcken och a tt inga m askiner ä r trasiga, m an ska h å lla koll på övertiden och m an ska gå skyddsrond varje vecka, rabblar Björn Andresen. I sju å r h a r h an , utöver s itt arbete som arm erare, skött uppdraget som skyddsom bud p å olika byggen. - Det finns arb etsp latser d är ingenting fungerar. Då ä r det tufft a tt v ara skyddsombud. Men h ä r tycker jag a tt det h a r g å tt bra, säger Björn A ndresen n ä r brobygget går m ot sitt slu t u ta n a tt n å g ra allvarliga olyckor inträffat. M ed a n tillv e rk n in g sin d u strin n å tt en hög nivå av au to m a tiserin g har bygg n adsarbete fö rb livit m ycket a v ett hantverk. D et innebär e tt tu n g t och e n sid ig t arbete i obekväm a stä lln in g a r som slite r h å rt p å kroppen. B e la stn in g ssk a d o r ä r v a n lig a , också b la n d yn gre byggn ads arbetare. 59 Gubbarna gör upp räkningen - N u n ä r arbetsm arknaden ä r så god behöver vi inte krusa! Sven N äslund, snickare m ed 39 å r i branschen och facklig förtroendem an vid brobygget, lå te r bestäm d. Sedan i ju n i h a r de om kring 25 svenska arb e tarn a v ä g ra t jobba övertid. F ör varje övertidstim m e kräver a n läg g am a a tt få ta u t ledighet m otsvarande två tim m ars lön. H ögkonjunkturen och konkurrensen om a rb e ts k raft h a r f å tt byggföretagen a tt överbjuda varan d ra med löner och ersättn in g ar. V ästerbottens byggm ästarforening h a r m ed oro följt utvecklingen och slår nu till brom sarna. M an k räv er a tt Brobyggarna h åller sig till anläggningsavtalet. En övertidstim m e ska betalas m ed 28:25 kronor över lön, varken m er eller m indre. Men arb e tarn a s forhandlingsposition ä r god. U nder som m aren tra p p a s tem pot upp på bron. Bygg tiden ä r k ort och m an h a r en försening a tt a rb eta in; övertid ä r e tt m åste. En efterm iddag i septem ber 1988, efter tre m ånaders övertidsvägran, sam lar M ats Lundgren, om budsm an från Byggnads avd. 37, de svenska brobyggam a till möte. En överenskom m else sluts, som ger a rb e tarn a större delen av den ersättn in g m an krävt. B yggnadsarbetarna h a r i m assm edia beskrivits som det sena 80-talets guldgossar. Löneläget ä r det högsta bland LO-förbunden. 1988 tjänade den ge nom snittlige byggnadsarbetaren 31 procent m er än en arbetare i tillverkningsindustrin. Inom Byggnads arbetareförbundet finns em ellertid stora löneskill nader - m ellan arbetsplatser, m ellan regioner och E n en ad front. P å försom m aren 1988 b eslu ta r sig de svenska arbetarn a för a tt vägra jo b b a över om inte varje ö v ertid stim m e e rsä tts m ed m otsvaran de tv å tim m a rs lön. Fr.y. B jörn A ndresen , Um eå, Jan n e B åt, N yla n d , W olfgang K in tzelt, B rattsbacka, T om m y Z etterlund, S u n d sva ll J a n O lov M oström , Ö rnsköldsvik, P au l A rn q vist, Robertsfors, Tom as A lm , Skellefteå, n am n et okänt, Staffan Isacsson, Offerdal, Å ke Forsén, E dsele, P a trik Jonsson, S jälevad, N ils-G u n n a r H olm ström , B jästa, Thom as L ångström , Umeå, L a rs B yström , K ö p m anholm en, R o la n d E riksson, K ram fors, T om m y M arklu n d, Skellefteå. 60 % T iderna ä r g o d a och konkurrensen om arbetskraften hård. S v e n sk a rn a få r ut m erparten a v de pen gar d e krävt. P å ett m öte i septem ber redogör fackom bu dsm ann en för uppgörelsen m ed före taget. T om m y M arklu n d, T hom as L ångström , Björn A ndresen, G öran M agnusson och T om as A lm lyssa r och godkänner. I N orge n år arbetslösheten nya rekordn ivåer. B ygg- och an lägg ningsbranschen ä r h årt d ra b b a d . V id O bbolabron växer norrm än nens baracker tills a rbetsplatsen b lir n ä sta n helt norsk. m ellan olika yrkesgrupper. En anläggare tjä n a r t.ex. i allm änhet m indre än den som a rb e tar m ed husbygg nad, d är ackordsvolymen ä r större. S ett över en längre tid h a r också det relativ a löneläget försäm rats: I m itten av 60-talet tjänade byggnadsarbetaren 46 procent m er än industriarbetaren. Sedan 1983, å re t då n ä sta n v ar tionde byggnads arb etare gick u ta n jobb, h a r arbetsm arknaden s ta digt fö rb ättrats. N ågra å r senare ä r byggnadsar b etare en b ristvara, främ st i storstadsom rådena. Ledningen för brobygget h a r sv å rt a tt rek ry tera kvalificerad a rb e tsk ra ft i Sverige. I Norge ä r situ a tionen en annan. I ja n u a ri 1989 n å r arbetslösheten sin högsta nivå sedan kriget. H å rd a st drabbas byggoch anläggningsbranschen, där drygt 11 000 pers o n e r- n ä ra 13 procent av b y g g jo b b arn a-g år arb ets lösa. Allt eftersom bygget fortskrider blir därför a r betsplatsen vid Obbolabron m er och m er norsk. N orr m ännens baracklängor växer på bredden och höjden tills de rym m er e tt 60-tal man. På bygget tilläm pas svenska regler och avtal m ed vissa undantag. N orrm ännen får behålla sitt eget lönesystem , vilket innebär a tt de utöver lönen på 100 kronor få r g ratis ko st och logi. Svenskarna får en tim lön på 85 kronor, plus trak tam en te. I både Sverige och Norge stiftades på 70-talet lag ar om anställningstrygghet, m en i Sverige h a r byggnadsarbetarna kom m it a tt utgöra e tt u n d an tag från regeln. M edan de norska anläggarna ä r fast an ställd a av Selm er-Furuholm en h a r de flesta av svenskarna jobb en d ast u n d er den tid brobygget varar. V åren 1988 sluts em ellertid e tt avtal om a tt alla svenska byggnadsarbetare ska tillsvidare anställas. Det ä r en m ilstolpe i den fackliga kam pen, m en åsik tern a om av talet går isä r bland svenskarna på bron: Somliga välkom nar det, a n d ra ä r skeptiska. A rm erare Stefan Forsberg vill inte bli fast an ställd. U nder sina å tta å r i branschen h a r h a n som m est s ta n n a t i nio m ån ad er p å en arbetsplats. A tt byta jobb ä r e tt s ä tt a tt få upp lönen och Stefan ä r en ru tin e ra d jobbjägare. - D et ä r olyckligt a tt bli arbetslös i oktober november, då h a r de flesta byggen redan kom m it igång. Därför får m an lägga u t sina kro k ar i tid. Ja g h a r en bok d är ja g skriver upp de verkare ja g jobbat för och n ä r det b ö ijar dra ihop sig sä tte r ja g mig och ringer ru n t. J u s t n u ä r det inga problem a tt få jobb om m an b a ra ä r villig a tt resa ru n t. V åren 1989 ger h a n sig, liksom m ånga andra svenskar, iväg från brobygget. - D et ä r pengarna som styr, säger Stefan. 61 Den definitiva I slu te t av maj gjuts d et sista stödet och därm ed ä r a llt grundläggningsarbete färdigt. Det ä r en av de tv å stora händelser i e tt brobygge som av tradition ger anledning a tt fira - den a n d ra ä r brons hop slagning. D enna m ajkväll ställer brobyggam a till m ed grillfest p å pråm en ute p å älven. A rbetet m ed överbyggnaden h a r g å tt allt sn abbare. F lera brospann h a r k u n n a t färdigställas på 19 dagar och vid m idsom m ar sä tts rekordet 17 dagar för e tt spann. D et innebär en besparing på 500 arb etstim m ar p er spann jäm fört m ed p lan er n a och en extra tim förtjänst på 20-25 kronor för jobbarna. E fter en varm och vacker som m ar m öts så de b åda brohalvom a. F rån Holmen h a r å tta spann byggts, från Obbola sex. M åndag den 4 septem ber klockan 15 g juter laget på Holm envagnen den sista, 36 m eter långa, sträckan. M assm edia be vakar det högtidliga hopslagningsögonblicket och brobyggam a skålar i Pommac. Brobyggam a h a r en extra anledning a tt fira: Den försening m an dragits m ed sedan den första O van frå n vänster: M ånga m om ent k rä ver e tt perfek t sam spel för a tt arbetet ska flyta säkert och sm id ig t. Foto: S te lla n Wengelin. Om några veckor ska de b å d a broarm arna m ötas, m ellan stö d 6 och 7. Från H olm en h a r å tta span n byggts, frå n Obbola sex. Den sista, 3 6 m eter långa, brosektionen ska g ö ra s a v laget p å H olm en vagnen. Foto: S tella n Wengelin. D ags fö r den sista lanseringen. N ä r en sektion m onterats n ed kan balken köras fra m och fogas sam m an m ed form vagnen från O bbolasidan. 62 vin tem h a r äntligen a rb e tats in. -A ld rig h a r ja g v a rit m ed om a tt en bro byggts så snabbt som den m ellan Obbola och Holmen säger Olav M egrund som på slu tsp u rten övertagit jobbet som biträdande platschef och ju s t a v slu tat sin tionde bro. I m itten av septem ber halveras arb etssty rk an till cirka 35 m an. Trots a tt efterarbetena p å stora bron tju v startad e m edan bygget än n u pågick ä r det fortfarande m ycket k v ar a tt göra. In i det sista ä r tiden knapp: En enda regnig dag k an k u llk asta invigningsplanem a. Men vädrets m ak te r ä r väl villiga. Bron ä r nu slutbesiktigad, vilket innebär a tt den godkänts som trafik erb ar och a tt an sv aret övertagits av beställaren. M en b ilarn a får v ä n ta till invigningen den 10 oktober. N är ban det klippts och de tu se n ta ls åsk åd arn a g å tt hem efter invigningen, b lir 16 an läg g arek v ar i ytterligare någon m ånad för a tt fm putsa bygget och packa ihop anläggarbyn. E fter hopslagningen börjar lan serin gsbalkarn a m onteras ned. B em anningen m in skas d ra stisk t, m en en hel del jo b b å terstå r m ed a tt fin p u tsa bygget och packa ihop arbetsplatsen . Foto: S tella n Wengelin. N u g å r d e t undan. Innan m an hu nn it p locka ned den sista biten a v gjutform en ä r a rbetet m ed a tt p u tsa brons u tsid a i fu ll gång. B alkarn a ä r så n ära v a ra n d ra a tt A n d rea s L auvos kan p ra ta m ed arbetslaget p å den a n d ra balken. r— iO N 00 On S O M M A R /HOST O van frå n vänster: I både H olm su n d och O bbola m åste nya vågsträckor byggas som an slu ter till bron. Foto: S tella n Wengelin. För a tt sk y d d a de g a m la trähusen lä n g s S to rg a ta n i H olm su n d ska g a ta n stän gas av och trafiken d ra s p å en ny p a ra lle ll vägsträcka. S edan brobanan g jo rts ren och slä t har den belagts m ed en isolerin gsm atta som ska h in d ra fu kten från a tt tränga in i bron och a n gripa arm eringen. D ärefter a sfa ltera r m an i tre lager. Foto: S tellan Wengelin. E fterarbetena p å g å r inu ti bron, p å pelarn a, p å brons u tsid a och uppe p å brobanan. G ju tså r ska lagas, ojäm n heter slip a s till och a lla sp å r efter arbetet stä d a s undan. Bron ska få räcken, belys ning, avlopp, kan tsten och vägm arkeringar. N ä s ta sida: S k å l fö r bron! Inge M olden och M a rtin Vekken fira r m ed alkohol f r itt sedan de g ju tit den sista sträckan a v brobanan. Foto: V ästerbottens F olkblad. S lu tspu rten i arbetet b lir hetsig, men O bbolabron s tå r fä rd ig p å u tsa tt datum . H opslagningen av en bro ä r en h än delse som a lltid firas. H är u n der h ögtidliga form er p å restau ran g i Umeå. A lla skolbarn i H olm su n d och O bbola p a ss a r p å a tt p ro vg å bron un der invigningsdagen. Jörgen N ordin , H olm sund, lä m n a r som sista p assagerare färjan efter den sista turen över älven. Foto: S te lla n Wengelin. Invigningen den 10 oktober 1989 k u lm in era r i e tt färgsprakan de fyrverkeri över bron. Foto: V ästerbottens F olkblad. 64 t-*On CO O n - Vi ä r nog en a v d e sista anläggarfa m iljern a som f ly tta r ru n t tillsa m m ans. K vin n or id a g v ill inte g ö ra de u ppoffrin gar som d e t fa k tis k t inne bär a tt f ly tta m ed sin m an från p la ts till p la ts, säger E llen PedersenM egru nd som u n der tiden i H olm su n d fö tt sonen M arcus. Konsten att leva i nuet - D e th ä n d e r a tt jag v a k n a r på m orgonen och inte vet v ar ja g befinner mig! M arcus, sju m ånader, gap ar otåligt efter m er puré m edan pappa Olav p ra ta r. D et ljusa vardagsrum m et - m e d skinnsoffa och gröna växter, m ed lekhagen full av M arcus m jukdjur och golvet täc k t av treårige Em ils legobilar - ser inbott och hem trevligt ut. Men u ppbrottet ligger i luften denna septem berlördag 1989. N är Obbolabron s tå r färdig ska fam iljen M egrund läm na ä n n u e tt hem bakom sig. - N är m an vet a tt det ä r dags får m an liksom en oro i kroppen. M an blir rastlös, orkar inte göra upp planer eller k n y ta k o n takter. Allt m an vill ä r a tt kom m a iväg for a tt så snabbt som möjligt k u n n a slå sig till ro på en ny plats, säger Ellen som kom m er in m ed nybakt tå rta . Nio å r h a r g å tt sedan den där novem berkvällen på K leppstads m edborgarhus i Lofoten då de m öttes och förälskade sig. Olav v ar 26 å r och arbetade som arbetsledare på G im söystraum enbron och Ellen, 19årig fiskardotter från byn Sydalen, gick fortfarande i gym nasiet. E tt å r senare, n ä r brobygget stod k la rt och Olav skulle dra vidare till n ästa, flyttade Ellen med till Gjövik på O stlandet. - N ågot a n n a t alte rn a tiv diskuterade vi aldrig. D et föll sig h e lt naturligt. Vi ville v a ra tillsam m ans, säger Olav. A nläggarbranschen hade inte v a rit e tt självklart val för bondesonen Olav från fjällbyn Espedalen, m en h an prövade sig fram som snickare och vågade till slut sa tsa på en teoretisk utbildning. Som nybakad ingenjör anställdes han 1979 av byggföretaget Furuholm en. Tio å r senare h a r h an avancerat till driftsledare och platschef och ån g ra r inte sitt yrkes val. - Det som gör a tt m an trivs ä r fram förallt den sociala miljön, alla trevliga m änniskor. Dessutom finns det inte två lik adana arbetsdagar. Även om m ycket vid det h ä r laget blivit ru tin , så händer det alltid nya saker på en anläggning. U nder de senaste trettio åren h a r anläggarlivet förändrats. F örbättrade kom m unikationer och a r betstid er h a r gjort det m öjligt a tt oftare resa hem till fam iljen. —A nläggarkåren h a r v a rit e tt sä rsk ilt släkte av ogifta och frånskilda m än, m en en förändring ä r på gång. M ånga av dagens anläggare vill inte offra - Jobbet som p la tsc h e f kräver a tt m an fin n s till h a n d s hela tiden och p å slu tta m p en au bygget h a r d e t v a rit oerhört stressigt. M en ja g försöker u m gås m ed barnen n ågra tim m a r varje dag, säger O lav M egru nd m edan han bu sar m ed treåringen E m il. 67 fam iljen for jobbet och företagen ä r angelägna om a tt an ställa familjefolk, som ä r stabilare arbetskraft. R esu ltatet h a r blivit arb etstid er som går a tt leva med. Inom Selm er-Furuholm en infors n u schem an med två veckors arbete, en vecka ledigt. N är ja g böijade i branschen handlade det om a tt åka hem var tredje helg, säger Olav. Sam tidigt h a r em ellertid de fam iljevisa flyttning a rn a - något som tidigare var vanligt bland tjä n ste m ännen på anläggningarna - n ä sta n helt forsvunnit i såväl Sverige som Norge. —Vi ä r nog en av de sista fam iljerna som fly ttar tillsam m ans, tro r Olav. Efter tv å å r vid M jösabron i Gjövik väntade Skeebron vid Ström stad. D ärifrån flyttade m an till ön Vigra och Giskebron, så följde e tt och e tt halv t å r i M anger u n d er bygget av Fosenstraum enbron. Hösten 1988 kom fam iljen M egrund till Holmsund. - D et ä r spännande m ed nya miljöer, ku ltu rer, dialekter och m änniskor. Ingen p lats ä r den andra lik. N är m an fly tta r ru n t få r m an också e tt a n n a t perspektiv. M an upptäcker a tt alla p latse r h a r sina goda och dåliga sidor, säger Ellen m edan Emil kläng er i hennes knä. Men a tt kom m a ny till e tt sam hälle ä r också svårt. Det ta r tre till fyra m ånader - m inst - innan Ellen k ä n n e r sig någorlunda hem m astadd. - H ur m an blir m ottagen v a rie ra r väldigt mycket. I S tröm stad fick vi k n a p p t n å g ra v än n er alls, på Vigra därem ot kom folk innan flyttbilen h u n n it åka och erbjöd sig a tt hjälpa till. I böijan b ru k ar jag avvakta och hoppas a tt folk ska ta kontakt, m en till slu t ä r det oftast ja g som får knacka dörr och presen te ra mig. Folk som ä r fast bo satta h a r förstås inte sam m a enorm a behov av kontakt, säger Ellen. I n ä sta n e tt å r h a r de bott i den nyrenoverade vita villan. Emil h a r börjat i öppen forskola och Ellen h a r få tt v än n er och bekanta. N u n ä rm a r sig det oundvik liga avskedet. - Det ä r jobbigt m ed dessa ständiga uppbrott. - D e t ä r ena jä tte fin a g r a n n ar ja g få tt, m yser H enry L in dgren . Och u p p s k a tt ningen ä r öm sesidig: För utom a tt leka m ed barnen b ru k a r f.d . yrkesfiskaren H enry förse fa m iljen M e g ru n d m ed fä rsk fisk. 68 M an d ra r sig för a tt skaffa alltför m ånga vänner n ä r m an vet a tt m an inte kom m er a tt k u n n a hålla kon ta k t, säger Ellen. K o n tak tn ätet m otsvarar vid det h ä r laget e tt 70tal ju lk o rt per år, m en Ellen och Olav koncentrerar sig på en liten k ä rn a av vänner och släk tin g ar, som de lägger ned tid och pengar på a tt ringa och besöka. — De m änniskorna blir desto viktigare for oss, säger Olav. E n viktig anledning till a tt fam iljeflyttningarna m inskat ä r kvinnornas u ttå g på arbetsm arknaden. Ellen h a r h a ft diverse arbeten - dagis, skola, för säkringskassa, k o n to r-m e n a tt skaffa fast jobb eller böija stu d era h a r inte v a rit möjligt. Sedan Emil föddes 1986 ä r hon hem m afru på heltid. - Kvinnor idag vill inte göra de uppoffringar som det fak tisk t innebär a tt flytta m ed sin m an från plats till plats. De vill h a sin egen k a rriä r, kom pisar och fritidsliv. Inte heller jag vill offra allt det d är i längden, säger hon bestäm t. A tt Olav ä r villig a tt röra på sig ger honom löne tillägg och extra förm åner. H an tjä n a r m ellan 270 000-280 000 norska kronor, vilket ä r 50 000 kronor m er än om h an v a lt a tt bo fast och dagpendla till jobbet. —M ånga som vill v a ra hem m a n ä r barnen ä r små h a r ingen m öjlighet till det. Vi ä r priviligierade som k a n leva p å en lön, k o n sta te ra r Olav. Ellen h å lle r m ed honom. —F a st ibland b lir ja g oerhört less på a tt gå hem m a. J a g k an k ä n n a m ig apatisk på e tt s ä tt som jag aldrig gjorde n ä r ja g förvärvsarbetade. Och eftersom jag inte h a r b ek an ta i n ärh eten som kan passa barnen får jag ta dem m ed mig överallt. Emil h a r övergått till a tt se tecknad film på videon. H an ä r en u tå trik ta d unge som k la ra r det kringflackande livet b ra, tycker föräldrarna. Men i längden går det inte, h a n m åste få ro ta sig och skaffa kom pisar in n an skolan börjar. Också Ellen och Olav län g tar efter fa st bosättning. - Med åren blir m an rotlös, det k än n s inte som om m an hör hem m a någonstans. Och det ä r omöjligt a tt plan era fram åt. Vi vet aldrig n ä r vi k an ta jul eller sem ester, a llt beror på h u r brobygget går. J u s t n u är - P å s ä tt och vis h a r vi d et bättre än an lä g g a rfa m iljer d ä r m annen reser ivä g for a tt jo b b a . Vi ses varje d a g och få r uppleva m ycket tillsa m m a n s. M en i längden g å r d et inte a tt flacka ru n t så här. N u lä n g ta r vi efter a tt skaffa fa st bostad p å en p la ts d ä r v ik a n rota oss. det o klart om vi b lir k v ar i Holm sund tv å veckor, en m ånad, eller m er. D et ä r påfrestande, tycker Ellen. De hade sik ta t på a tt skaffa en fast bostad n är Emil kom upp i fem årsåldem , m en lågkonjunkturen i Norge ingrep och påskyndade beslutet. E fter Obbolabron h a r företaget inte k u n n a t erbjuda e tt till räckligt långvarigt jobb för a tt hela fam iljen ska k u n n a flytta. Därför h a r M egrunds b e slu ta t sig för a tt slå n er bopålarna på ön V igra på V estlandet, där de bodde m edan Giskebron byggdes. —J a g ska pröva a tt pendla till jobben u n d er en period. F ungerar det inte ä r det m öjligt a tt ja g på sikt byter till e tt jobb som ja g k a n dagpendla till. M an län g ta r efter e tt norm alt socialt liv och det ä r inte m öjligt om m an fly ttar ru n t eller långpendlar, säger Olav. Ellen vi sar fotoalbumet och b e rä tta r om den vackra bergön Vigra, om den plats d är de triv ts a llra bäst. - N är vi få r en fa st bostad k a n ja g vidareutbilda mig. F a st först ska vi nog h a fler b a rn ... Ellen s k ra tta r till. - V i får se. Vi p lan e rar inte så m ycket fram åt. Som anläggarfam ilj lä r m an sig a tt leva i nuet. 69 Sista kvällen i baracken - Det k än n s a llt lite vemodigt ikväll, säger E in ar Bostadlokken n ä r h an slagit sig ned i soffan i barack ens uppehållsrum . TV.n ä r avstängd och stäm ningen bland de norska an läg g am a verk ar m er däm pad än vanligt. U tanför fönstret syns bron som e tt gult pärlband över den m örka älven; brobelysningen h a r tä n ts för första gången. D et ä r sista kvällen i baracken. Ivan Hellesö, nyduschad och om klädd efter a r betsdagen, dyker upp i dörren med en flaska: —H är kom m er avskedsgroggen! A nläggam a k allas ibland för v å r tids rallare. D eras liv präglas av tidsbegränsade anställningar, av ständiga fly ttar och e tt provisoriskt boende ute på arb etsp latsern a lån g t b o rt ifrån hem ort och familj. I e tt h a lv å r h a r m ännen delat arbete och fritid. M ånga ä r de kv ällar som tillbringats h ä r m ellan uppehållsrum m ets n ä sta n kala väggar. - E fter arbetsdagen orkar m an inte m ycket m er T idsbegränsade a n ställn in gar, stä n d ig a fly tta r och e tt p ro v i so risk t boende p å a rb e tsp la tser lån gtifrån hem orten h a r få tt fo r skare a tt k a lla an lä g g a rn a s liv ett liv i "perm anent tillfällighet". 70 än a tt ä ta , se på TV och gå och lägga sig. H är i Holm sund ä r det sv å rt a tt lä ra k ä n n a lokalbefolk ningen, det finns ingen n a tu rlig träffpunkt. Men e tt p ar gånger i veckan h a r vi å k t in till U m eå för a tt gå p å pub eller restau ran g , säger Ivan. Ivan Hellesö, 35 å r och bosatt i Rörvik i Nordtröndelag, h a r jobbat i tio å r i branschen. M est h a r h an a rb e ta t på husbyggen, m en n u vill Ivan sa tsa på anläggningsarbete. Som husbyggare tjä n a r h a n m el lan 200 000 och 250 000 norska kronor på e tt år. Det ä r m ycket jäm fört med en norsk snittlön - m en som anläggare kan h an kom m a upp i 300 000 - 350 000 kronor. - D et ä r pengarna som gör a tt m an h å lle r på med d et h är, fastslå r Ivan bestäm t. A rbetskom pisarna i soffan håller med. -M e n det h a n d la r inte en b a rt om lönen. H a rm a n väl börjat resa r u n t k la ra r m an inte a tt sta n n a på en och sam m a plats. Ibland trö ttn a r m an forstås och - D et ä r inte bara p en garn a som lockar. H a r m an v ä l börjat resa ru n t som anläggare kan m an inte slu ta, säger de n orska a n lä g g a rna som i e tt h a lv å r d e la t arbete och fr itid p å brobygget. - D e t n orska system et m ed g ra tis m a t och hu srum for an läggarn a ä r u tom ordentligt, tycker hyggets kock, G u n n ar Torrisen från Lofoten, som också få r ru m m et s tä d a t och sän gklädern a hytta genom företagets försorg. I sju å r a rb e ta t som kock å t Selm er-F uruholm en. 71 tän k e r a tt m an ska sluta, m ed det b lir aldrig av. M an h a r få tt loppor i kroppen, k o n sta te ra r E in ar Bostad l 0kken som kom m erfrån S teinkjeriN ordtr0ndelag och h a r a rb e ta t 38 å r i branschen. M agne S kretting, från Bryne vid Stavanger, nick a r instäm m ande. —D et ä r fin t a tt kom m a u t. Livet på anläggning a rn a ä r så fritt. M an h a r ingen som övervakar en, arbetsledaren lita r p å a tt jobbet blir gjort. A rbetet ä r inte alls lika sty rt som på husbyggen. Och fabriksjobb g år det inte ens a tt jäm föra med, säger Magne, anläggare sedan 15 å r tillbaka. A nläggam a lever i en u tpräglad m ansvärld. F o rt farande a rb e ta r m ycket få kvinnor i branschen och även om m ånga vid brobygget ä r gifta så finns kvin norna lån g t borta. E fter a tt tidigare h a r a rb e ta t i h e m trak te rn a h a r Ivan de senaste åren b ö ija t resa till m er avlägsna arbetsplatser. D et betyder a tt h a n ä r borta från h u stru n U nni och sönerna Erik och Amun, 13 och 9 å r gam la, u n d er m in st tv å tredjedelar av året. U nder tiden på brobygget h a r h a n a rb e ta t två veckor i sträck och d ärefter re s t hem på frivecka, for a tt ägna sig å t fam iljen och å t hobbyn körsång. T illsam m an s igen. M ona M årvik h a r rest frå n jo rd b ru k et i Osen, T r 0 ndelag, fo r a tt h ä lsa p å sam bon S tein Vik som jo b b a t d ry g t ett å r p å O bbolabron. 72 B irger S m evik från T r0ndelag frä sch a r upp sig efter ännu en lån g a rbetsdag. B irger ä r van v id liv e t i baracker. S om m aren 1989 fick h an sin första sem ester p å tio år. V art han åkte? T ill Sverige! - Med e tt så d an t schem a ä r det inga problem med fam iljelivet, tycker Ivan. Den som lider for m ycket av hem längtan kan inte fungera som anläggare, k o n sta te ra r Sten Christoffersson från F arsund i Sydnorge. Själv h a r han a r b e ta t 24 å r i branschen, ä r gift och fa r till tre barn. - Men det ä r k lart, jag g år och gläder m ig en hel vecka innan ja g ska hem . N är m an b a ra ses v ar tredje vecka k än n s det som a tt v ara nyförälskad. Så skulle det väl k n ap p ast v ara om ja g bodde hem m a jäm t. U nder tiden på anläggningarna k re ts a r det m esta k ring arbetet. A rbetsdagarna ä r långa och p åfritiden ä r jobbet det n atu rlig a sam talsäm net. Inte sällan h an d lar det om gam la m innen, for m ånga h a r träffats på tidigare arbetsplatser. E fter Obbolabron ska E in ar Bostad]pkken a rb eta m ed husbyggen på hem orten. M agne S kretting d rar vidare till e tt brobygge vid M arstrand. - D et var väl tretton å r sedan m an såg dig si st. Nu dröjer det kanske lika länge till n ä s ta gång, säger E in ar till Magne. De ständiga uppbrotten ä r en v an a och en själv k la r del av arbetet. Men tonen bland m ännen i baracken ä r inte h e lt u tan nostalgi n ä r de sk ålar till avsked i norskt hem bränt. D et ä r jo b b ig t a tt köra de 70 m ilen hem v a r tredje vecka, tycker Ivan H elles0. Den h a r gången p a c k a r han for a tt resa hem till R örvik i Tröndelag for gott. P å a n d ra sidan bron, i svenskarnas husvagnsby på Obbolasidan, h a r Tommy M arklund och Tomas Alm från Skellefteå slagit sig ned hos K rister Lind holm från Sundsvall. Till skillnad från norrm ännen s tå r svenskarna själva for m a t och logi. I gengäld får de trak tam en te. - J a g skulle aldrig byta m ed norrm ännen. I en barack b lir du alltid störd av andra, i husvagnen får du v ara för dig själv. Sam tidigt kan d e tfo rstå sb li lite ensam t, säger Tommy. Men n å g ra fritidsproblem h a r de inte haft. På helgerna h a r de re s t hem och u n d er veckorna h a r jobbet k rä v t m ycket tid och energi. U nder brobyggets m est intensiva skede arbetade de sex veckor i sträck m ed 50 ordinarie arbetstim m ar per vecka plus en hel del övertid. - Å a n d ra sidan h a r vi ocksåhaft rejäla ledigheter. J a g h a r v a rit både i fjällen och i USA. D et ä r därför jag jobbar m ed det h ä r, för a tt få möjlighet a tt resa, säger Tommy och får m edhåll av Tom as som under byggtiden h u n n it m ed såväl en tågluff som resor till USA och Israel. F riheten ä r en drivkraft i arb etet —pengar den andra. Tommy rä k n a r m ed a tt tjä n a 200 000 kronor under e tt å r på bron. Då tillkom m er om kring 60 000 kronor i sk a tte fritt trak tam en te. -M e n v issth a ra n läg g a rliv e tsin ab a k sid o r. Skils m ässor ä r inte ovanliga och ja g h a r h a ft m ånga arbetskom pisar som blivit alkoholister, säger Tom my, själv gift och fa r till en sjuårig pojke. - D et ä r e tt högt pris a tt betala. Men h a r m an väl bö ijat k an m an inte byta b ort det h ä r livet. M an h a r det i blodet. A rm erarna Tommy och Tom as arbetade tidigare tillsam m ans på husbyggen. D et var, m en ar de, e tt re n t rutinjobb i jäm förelse m ed brobygget d är de få tt arb eta både m ed stöden och överbyggnaden och där de förutom a tt arm era få tt hjälp a till m ed m ånga an d ra uppgifter. D et finns också a n d ra skillnader m ellan jobben: - En kom pis till m ig v a r m ed om a tt bygga en bro en gång och än idag ta la r vi om den som N isses bro. A tt bygga vanliga h u s i Skellefteå ä r en sak, Obbolabron ä r en h elt an n an , säger Tommy. Tom as håller med. - S äk ert ä r det m ånga som lockats av a tt det ä r N ordens stö rsta brobygge. J a g m enar, tä n k de som fick v ara med om a tt bygga K aknästom et! Tom m y M a rklu n d frå n Skellefteå och K riste r L in dh olm från S u n d sva ll h a r a rb e ta t 15 respektive 24 å r i branschen m en träffats fö r första gången p å Obbolabron. P å fritid e n åker d e d å och d å in till Um eå tillsa m m a n s för a tt g å p å café, bio eller pub. 73 H ä r kan de kom binera liv e t till sjöss m ed livet som lan dkrabba. Dagen lång få r m a sk in ist Stefan Ö h m an och skeppare E rik A lbertsson tram pa däck och från D öbelns sty rh y tt kan de iak tta la stb å ta rn a i ham nen. M en n ä r å tta tim m a rssk ifte t ä r slu t få r d e åka hem och ägna sig å t fa m ilj och fritidsin stressen . Foto: S te lla n Wengelin. 74 Sjömännen som inte ville gå iland - J a g hade jobbat elva å r till sjöss och ville gå iland. Men det h ä r v a r det närm aste jag kunde komma. E rik A lbertsson flinar b re tt m edan h an med van h a n d backar u t den stora bilfäijan från Obbola. T rött p å a tt flacka ru n t världen m önstrade den 27-årige m atrosen av 1983. M en h e lt ville E rik inte släppa h av et u r sikte; h a n skaffade sig skepparexam en och blev befälhavare ombord p å fäijan Döbeln. E riks h isto ria ä r typisk: alla de nio i färjepersonalen h a r a rb e ta t till sjöss. M askinist Stefan Ohm an - djupt försjunken i en kvällstidning på det andra fö rarsätet - läm nade 15 000-tonsfartygen för Döbeln for tio å r sedan. - D et v a r som a tt ta han d om en sym askin, säger h a n om färjan s 500 h ä stk ra fte r sta rk a motor. Sedan klockan 5.40 h a r E rik su ttit bakom in st rum entpanelen. Med 6,5 knops fa rt styr h an den vita färjan över fjärden för a tt efter sju m in u ter lägga till i Holm sund. Bilar, cyklister och fotgängare utry m m er färjan och en ny kö av tra fik a n te r ringlar om bord. N är skiftet slu tar klockan 14.20 kom m er E rik a tt h a k ö rt fem ton varv över fjärden. Visst blir det enform igt ibland, m edger han. - Somliga dagar ä r det n ä sta n så a tt m an rä k n a r ner. Fjorton resor, elva, nio... Det ä r lån g t från oceanerna till Ö sterfjärden. A rbetet som kom m unalanställd sjöman på linjen Holm sund-Obbola lä r inte in sp irera till någ ra visor om frih et och äventyr. Men åttatim m arsdagen och e tt schem a som v arv ar fjorton arbetsdagar m ed sju lediga ger tid for familj och fritidsliv. Och E rik och Stefan triv s m ed sina jobb. - D et ä r fritt på s itt sätt, m an h a r ingen som övervakar en. Och m an träffar m ycket folk, säger Stefan. K enneth G ranberg kom m er in i styrhytten och serverar kaffe i plastm uggar. Fem gånger om dagen kör h a n Obbola linerboards 64-tonslastbil med kraftliner från fabriken till ham nen i Holm sund och med retu rp ap p er och flis tillbaka till Obbola. F örarna och T ransporterna över älven h a r ö k a t kraftigt. Döbeln h a r p la ts för två stora lin erb ila r och elva p erso n b ila r - men d e t räcker inte. I ru sn in gstid kan både O bbolafabrikens fordon och privatperson er bli läm n ade k v a r p å land. färjepersonalen utgör e tt gäng, m ed sam m a arb ets tider och gem ensam fikakassa. Kaffet dricks un d er tystnad. K enneth, Stefan och E rik spanar u t över älven. I e tt och e tt h a lv t å r h a r de k u n n a t ia k tta brobyggetnågonkilom eteruppström s, nu kom m er det b a ra a tt dröja n å g ra m ån ad er innan de b åd a b ro arm am a n å r v arandra. - Du blir väl den första som stå r d är och gasar, säger Erik. - Jo, nog b lir det skönt n ä r m an slipper passa färjtid em a, säger K enneth och beger signed till bilen som h a n till n ä s tn ä s ta fa ije tu r ska h in n a lossa och lasta. M edan fäijan öm sar sin la st h än g er Stefan i styrhyttens dörröppning. Tack vare Döbelns ljussig n a le r slipper fäijepersonalen n u m era dirigera om bord trafiken. Men alltsom oftastfår Stefan ge signed på däck och stuva for a tt få m ed så m ånga som möjligt. - D e t ä r inte lä tt a tt få folk a tt köra m ellan filernas streck. D et ä r re n a slalom åkningen n ä r de ska om 75 bord. Och m ånga läm n ar m eterstora luckor till bilen framför. Nya linerbilar kör på och fyller två filer. I den tredje rym s elva personbilar. P å sju m inuter fylls det 54 m eter långa däcket och Stefan ta r plats på förar sätet. Med k n a p p a r och reglage i styrhytten kan h an s ta rta och styra m ask in ern a och få larm om något h ä n d e r - det ä r inte så ofta han behöver k lä ttra ned till sitt bullriga och oljiga arbetsrum under däck. För a tt få omväxling b ru k a r han byta av E rik som skep pare. N är bom m arna till faijeläget fälls och Döbeln backar u t kom m er en Saab körande. - Hrm , det ä r till a tt seka, m u ttra r Stefan men vänder u ta n större irritatio n tillbaka. K undorientering och servicetänkande ä r 80-talets slagord inom företagsvärlden. För fäijepersonalen ä r det gam la självklarheter. - J o , tra fik a n te rn a b lir bortskäm da, sk ra tta r Erik. Den kilom eterbreda älven m ed spridda isflak g litt r a r och blän k er i maj solen. N är seklet var u n g t såg skärgårdsbom a älven som en god transportled. På som m aren kunde m an ro, på vin tem vandra på den isväg som bolaget stack u t m ed granruskor. V år och höst v ar besvärliga, m en en iseka k larad e de allra nödvändigaste tran sp o rtern a. O rganiserad trafik förekom - SCA:s bogserbåt stod till tjä n s t for arb e ts resor och kyrkobesök och å n g b å ta r gick från Holmsund via Obbola till U m eå - m en i sto rt se tt var det upp till v ar och en a tt ordna farden över älven. P å 30-talet b ö ijar befolkningen, främ st i Obbola, u ttry ck a önskem ål om en reguljär b åttrafik . Obbolasonen John Gissberg ser g enast m öjligheten till en ny födkrok n ä r h a n 1937 förlorar s itt jobb som fyrvak ta re på Fjärdgrundet. Med e tt enkelt anslag m ark nadsför han sin idé: ”T ran sp o rt av folk ombesörjes med roddbåt alla tid e r på dygnet. Avgift 50 öre. Ring tel 76 Obbola”. U nder någ ra å r fra m åt sköter så Gissberg, m ed hjälp av två åror, trafiken över älven. Ofta i h ård b låst och inte sällan m itt i n a tte n - h isto riern a om friarfärder m ellan k ustsam hällena ä r m ånga. 1941 h a r de styrande i m unicipalet uppm ärksam m at behovet och b eslu tar sig for a tt ta över trafiken. Det ä r e tt stort steg for det lilla sam hället. N är John G issberg köper m otorbåten Eos for 6 000 kronor T vå legender i O bbolafärjans historia: Axel M olin (t.v.) och John G issberg. N ä r den första färjan kom 1941 blev John G issberg skeppare. A xel M olin skötte m askinen, servade p a ssa g era rn a och så g till a tt reno vera och bygga om båten. B å d a blev k v a r p å färjan ä n d a fra m till pensionen 1966. Fotografierna p å d e tta u p p sla g tillh ö r G östa Sebbfolk, Obbola. E os - M orgonrodnadens g u d in n a - ligger förtöjd v id skepparens brygga i N yvik , Obbola. Å ret ä r 1958 och Eos h a r ju s t b liv it om byggd. D et gengasaggregat som a n vä n ts u n der kriget h ar ta g its bort och Eos h a r få tt en n y h y tt och ett fö rb ä ttra t skrov. Eos II lä m n a r D ju pvik i H olm su nd. D en f.d. H olm öfärjan övertar i slu tet a v 50-talet trafiken m ellan ku stsam h ällen a. M en kraven p å en fä rja som k a n ta b ila r och som k la ra r vin tertrafiken växer sig a llt starkare och Eos II b lir en kort p a re n te s i färjehistorien. m u ttra r politikerna och n ä r båten sedan m åste rep a re ra s för 11 000 kronor för a tt bli sjöduglig blom m ar en intensiv ocb känsloladdad debatt upp i fullm äk tige om G issberg som ”for till Stockholm och b a ra köpte spant till en b å t”. John a n stä lls som skeppare ocb h an s goda vän Axel Molin, som trö ttn a t på jobbet som m urare vid SCA, blir däckskarl och m askinist. Trafiken blir regelbunden och sederm era gratis. Dagligen forslas drygt e tth u n d ra ta l skärgårdsbor över älven; 13 m eter lång och m ed 20 h ä stk ra fte rs m otor k la ra r Eos 20 personer å t gången. M en rullningar, fotogenlukt och en krånglande m askin gör överfarten till allt a n n a t än e tt nöje. Och med tiden b lir båten re n t riskabel: - Befolkningen b e tra k ta r Eos m ed djupt m iss troende och d et h a r visat sig a tt p assag eraran talet vid blåsigt väder och sjögång reduceras till e tt m ini m um , k o n sta te ra r befälhavare G issberg i e tt brev till politikerna. 1952 tillsä tte r köpingen en kom m itté m ed upp drag a tt ordna en bilfärja till skärgården. Färjekomm itén, u n d er ledning av H arald Grönlund, gör upp repade besök hos statlig a förvaltningsorgan i både Um eå och Stockholm - m en vaije uppvaktning resu l te ra r i nederlag. Till och m ed de styrande i Holmsund ä r skeptiska till idén, för även med statsbidrag skul le en färja innebära stora utgifter. Men verkligheten ta la r e tt a llt tydligare språk om behoven. Obbolafabriken expanderar och vill börja fra k ta m assan över älven för export från utham nen. De längre skeppningssäsongerna m ed isbrytning under vintern försvårar tra n sp o rte r över isen. Obbolaborna m åste a llt oftare ta den 36 kilom eter långa vägen över Um eå for a tt n å tan d läk are, läkare, kom m unkontor, k y rk a eller den nya enhetsskolan i Holm sund. M otorbåten Eos döms u t och e rsä tts med den gam la Holmöfärjan. Den nya båten, som döps till Eos II, h a r plats för 40-50 p assagerare, m en den fyller långtifrån behoven. I utredningen om en färja, som presen teras för sta tsm a k te rn a i slu tet av 50-talet, uttrycks saken drastiskt: —Frågan om en förbindelse över älven m ellan de båda kom m undelarna m åste betecknas som en fråga om den nuvarande sam hällsbildningens v a ra eller icke vara. Och n u ä r tiden mogen. Den 27 april 1960 sam lar kom m unikationsm inister Gösta Skoglund represen ta n te r för köpingen och för SCA till m öte i k an sli h u se t i Stockholm. H olm sundsdelegationen önskar sig i första h a n d en färja som ta r såväl b ilar som jä r n vägsvagnar, m en under överläggningarna sänker 77 E fter nio å rs enveten ka m p h a r skärgårdsborn a få tt sin första bilfärja. F ärjan in spekteras a v S eth E riksson, led a m o t i färjekom m ittén, k o m m u n ikation sm in ister G östa Skoglund, SC A -direktören L en nart G abrielsson, la n d sh ö vd in g F ilip K ristensson och H a ra ld G rönlund, ordförande i färjekom m ittén. Foto: S tig H ollstam . Den 9 decem ber 1961 g ö r Eos III sin ju n g fru tu r m ellan H olm su nd och Obbola. Den n ya färjan kan ta 18 b ila r och ska - till sk illn a d från sin a föregångare - också kla ra vin tertrafiken över älven. Foto: S tig H ollstam . 78 m an kraven till en bilfärja. S tat, köping och bolag enas om a tt dela anläggningskostnaden på 2,2 m il joner och kostnaden for farjedriften, b eräknad till 250 000 kronor per år. F ärjan ska k u n n a ta om kring 200 passagerare eller 18 bilar. Den 13 juli 1961 döps skrovet på varv et i Åmål till Eos III. Den 9 decem ber k an skärgårdsborna —efter nio års politisk k am p -h ö g tid lig en inviga sin bilfäija. - Vi lever i bilism ens tidevarv och de olika kom m unikationsm edlen m åste tid efter an n a n anpassas till den tekniska utvecklingen. Den nya bilfäijan får ses som e tt led i denna utveckling, säger H arald G rönlund i invigningstalet, säkerligen m ed en bro i ta n k a rn a som n ä s ta led. Bron var redan från början uppe i faijekom m itténs diskussioner, m en idén fick skjutas på fram tiden. H istorien om faijan s lu ta r natu rlig tv is inte där. Vid årsk iftet 1965/66 h a r färjekom m ittén n å tt sitt slutm ål, n ä r fäijeleden inlem m as i det allm änna väg n ä te t och staten övertar driften. D atum et m ark erar slu tet på en epok: ra d a rp a re t Axel Molin - John G issb erg g år i pension och n am n et Eos, som följt tre b å ta r i tjugofem år, försvinner. V ägverket döper färjan till det m indre poetiska N r 276. 1974 få r U m eå kom m un an sv aret för färjedriften och fäijan döps om till D uncker . I slu te t av 70-talet räcker färjans k apacitet inte längre till. Den betyd ligt större f.d. S eskaröfaijan köps in för sex miljoner, döps till Döbeln och får överta den dagliga trafiken. Men tio å r senare ligger Duncker fortfarande k v a r i färjeläget i Holm sund som reservfäija. Och på som ra rn a ä r det hon som får göra u tfä rd er för a tt fra k ta m aterial till Holmön eller N orrbyskär. —Döbeln ä r som en stor balja och k la ra r ingen sjögång. D uncker ä r en riktig båt, säger skeppare Birger N ilssen n ä r h an styr u t från Holmsund. B irger N ilssen var m ed D uncker - eller Eos III redan på jung fru tu ren för 28 å r sedan. G anska sn a rt kunde han k o n statera a tt behovet av en bilfärja inte hade överskattats. D et första å re t fraktade Eos III drygt 60 000 fordon över älven och tre å r senare var a n ta le t uppe i 100 000. De sex fä rjk a rla m a fick slita för a tt u p p rätth ålla trafiken m ed tu re r varje tim me; v ar någon sjuk kunde arbetsdagen bli både 16 och 18 tim m ar lång. Till skillnad från sina föregångare klarad e Eos III också vintertrafiken. B ara e tt par gånger —som v intern 1965 m ed tem p e ra tu re r nedåt m inus 36 - kunde isen h e lt stoppa färjan. De m issöden som in trä ffat på linjen Obbola-Holmsund ä r in te fler än a tt B irger N ilssen kom m er ihåg dem: - J a g m inns en söndag e tt av de första åren m ed Eos III. J a g skulle lägga till i Obbola n ä r plötsligt ingenting fungerade. P ropellrarna gick inte a tt sty ra, vi gled in m ot ste n a rn a vid sidan av färjeläget. Som tu r v ar landade vi m jukt i en gyttjebank och bilarn a kunde köra av u ta n större problem. D et dröjde inte länge innan besättningen h itta t och lag a t felet, b e rä tta r Birger Nilssen. - M en någon dag efte rå t blev ja g kallad in till polisstationen i Um eå. En av passag erarn a hade dragit sina egna slu tsa tse r av händelsen och an m ält skepparen för fylleri. M åndag morgon klockan 8.05 fylls fäijan till sista tum . E fter tio å r ä r Döbeln, m ed 180 tons kapacitet, redan för liten för topparna i trafiken -k lag o m ålen är m ånga från både ind u stri och privatpersoner. D enna morgon b lir inga bilar k v ar på stranden, m en på däcket trä n g s bilpendlarna m ed de två gula skolbus sar som fra k ta r e tt h u n d ra ta l högstadieelever till C entralskolan i Holmsund. - D et ä r jobbigt a tt m å sta åk a fäija, det ta r sån tid. Om m an s lu ta r skolan tidigt får m an gå flera kilom e te r ned till färjeläget och sitta och v ä n ta på färjan. På fritiden ids m an aldrig åk a över till Holm sund, då far m an hellre till stan, säger Lena L indm ark och Lena Rönnqvist, klass 8a. Klockan 8.12 lägger färjan till i Holm sund, töms och fylls på nytt. ”Rökt sik” u tro p a r en handm ålad skylt vid m äs sen. D ärinne fixar skeppare Nils-Bertil Andersson med kaffebryggaren, m edan m askinisten D ieter Seedorf styr u t på älven. N ästan 100 kilo sik h a r g å tt å t på n åg ra veckor, b a ra 20 kilo ä r kvar av NilsBertil s fångst. - Ja g ta r e tt kilo! Ronny Johansson dyker upp i dörröppningen. Två gånger om dagen ta r h a n färjan till Obbola med A tt fra k ta b ila r ä r inte fä rja n s en d a fun ktion , den ä r också en p la ts för m öten m ellan m änniskor. R onn y Joh an sson som kör en au K on su m s v a ru b ila r ä r en au sta m g ä stern a om bord och skepparen N ils-B ertil A ndersson h a r a lltid tid för en kaffetår och lite sm å p ra t i den m in im a la m ässen. Konsum s varubil. - Ska du h a en kopp? J a g hörde a tt du v a rit på långköm ing till Ö-vik? N ils-Bertil serv erar och sm åp ratar. Bill A nders son, förare vid O bbolafabriken sedan 13 å r tillbaka, förenar sig m ed de a n d ra p å bänken u tanför m ässen. D iskussionen kom m er a tt h a n d la om bron som sn a rt ska stå klar. För Ronny kom m er det a tt bli lä tta re a tt p assa leveranstiderna. - Men det ä r något m ysigt som försvinner, det är det ju. M an kom m er a tt sak n a den dagliga kaffekop pen och glöggen på Lucia, säger h a n eftertänksam t. Bill tro r a tt h a n s jobb blir stressigare. H an h a r tyckt om de sm å avbrotten ombord på färjan. - Vi h a r en b ra k a m ra ta n d a h ä r, säger Bill. Nils-Bertil h a r u n d er sina 15 å r på Döbeln m ärk t h u r trafiken stadigt ökat. H an ä r övertygad om a tt bron behövs. - Men det ä r k lart, vi kom m er a tt förlora en av de b ä sta arb etsp latser som finns. N är hösten kom m er h a r de b åd a bro d elam a mötts. Holm sund och Obbola h a r län k a ts sam m an och fär jan h a r spelat u t sin roll. Kom m unen h a r så lt både 79 Döbeln och D uncker till Stockholm och b e slu ta t a tt tills vidare bevara tre av de fyra fäijlägena. B ara för färjepersonalen ä r fram tiden ä n n u oviss; kom m unen h a r sv årt a tt om placera sjöm ännen som h elst inte vill gå iland. N ågra av dem funderar över erbjudandet från Döbelns nya ägare a tt följa med färjan till Stockholm. Men för B irger N ilssen ä r saken k la r n ä r han den 10 oktober 1989 går på s itt sista morgonskift. Han h a r redan s ta n n a t e tt h alv år över pensionsdagen, nu ser h an fram em ot a tt få segla en b art för nöjes skull i sin nyinköpta båt. En b it u p p å t älven förbereds broinvigning m ed pom pa och ståt. Ombord på fäijan ä r allt som vanligt, forutom det a tt m ånga av pa ssa gerarn a h a r kam eror i händerna. Birger Nilssen s ä tte r k u rs m ot Holm sund for a tt gå iland för gott. E fter 184 800 resor m ellan Holm sund och Obbola, efter m er än 20 000 mil på Ö ster fjärden. B irger h a r räk n at. För sista gången k lä ttr a r forste skeppare B irger N ilssen nedfor lejdaren från styrh ytten . E fter 2 8 å r p å fä rja n ska han nu g å ila n d fö r gott. För fä rja n s person al ä r fra m tiden oviss. K om m u nen har s v å r t a tt h itta lä m p lig a o m p la c e r in g s tjä n s te r och sjöm ännen sjä lva ä r ovilliga a tt ta jo b b p å lan d. Från vänster: S taffan Boström , S tefan Ö hm an, N ils-B ertil A ndersson, D ieter Seedorf, Torbjörn F lodin, E rik A lbertsson och B irger N ilssen - sju a v de nio som skött trafiken m ellan k u stsa m h ällena. 80 S ju m in u ter i varje hamn. F rån d en fö rsta turen klockan 5 .40 till den sista klockan 2 3 .3 5 gör D öbeln en van lig v a rd a g 60 överfarter. M en m ånga tycker d e t ä r besvär lig t a tt p a ss a färjetidern a och ser fram em ot a tt få en bro. Foto: S te lla n Wengelin. N ågon kilom eter u p p å t älven in v ig s O bbolabron m ed p o m p a och stå t, men färjan slu ta r sin a d a g a r i stillh et. 15.05 lägger D öbeln u t från Obbola och några m in u ter senare lä m n a r de sista passagerarn a fä rja n i H olm sund. Foto: S te lla n Wengelin. 81 H u r r a fo r bron! E va D illn er leder sin a fem teklassare frå n Storsjöskolan i en g la d m arsch över bron. E tt tu sen ta l elever frå n d e fem skolorna i H olm su n d och O bbola p a s s a r p å a tt pro vg å bron un der invigningsdagen. 82 Och så än Brofest! B rorabatt! Tisdagen den 10 oktober 1989 anländer som en vanlig grå vardag - b a ra affärernas anslag v ittn a r om något an n at. Och lyssnar m an noggrant till sam talen på H im m elska fridens torg i Holm sund går d et inte a tt ta m iste: Det ä r en stor dag i skärgården. Redan på förm iddagen tå g a r de första skolklas serna över bron m ed flaggor och vim plar i händerna. Folkm assan tä tn a r a llt m er, e tt 90-tal inbjudna dig n itä re r blandas m ed lediga brobyggare och in tresse rade holm sunds- och obbolabor och stäm ningen tra p pas upp till festyra. - Det b ä r ä r å rh u n d ra d e ts begivenhet i sk ä r gården, säger gatuchef C u rt G ranberg. E n bro s tå r färdig, en av landets över 15 000 broar. Men en viktig bro, tycker kom m unikationsm inister Georg Andersson. - J a g ser iver och längtan i blicken hos alla som sam lats h ä r. D et ä r en stor dag, säger sta tsrå d e t Andersson. Med ena handen fa tta r h a n den sax som 40 år tidigare an v än ts till a tt inviga Tegsbron, m ed den a n d ra det blågula band som sp ä rra r brobanan strax utanför Holmen. Klockan ä r 14.26. M inistern klipper till, saluten ljuder. T våtusen ballonger stiger m ot skyn och tu se n tals åskådare jublar. Obbolabron ä r invigd. B land å sk åd arn a finns Lars Andersson, infor m ationschef vid Obbola Linerboard. N äringslivets och fram förallt O bbolafabrikens -b e h o v h a r v a rit e tt tu n g t arg u m en t i kam pen for en bro. - N u k a n b ilarn a m ed tim m er och flis ta vägen via Holm sund över bron och slipper köra genom Umeå. O ch fabrikensfärdigprodukterkan snabbt och enkelt fra k tas till ham nen i Holmsund. Obbolafabriken h a r p lan er på a tt expandera och bron h a r spelat en väsentlig roll i diskussionerna. - För den fram tid a utvecklingen av näringslivet i ku stsam h ällen a ä r bron en fan ta stisk investering. Få se, v i h a r väl inte m issa t någonting? M itt i fo lk vim le t stå r höjdarn a från byggföretagen, ik lä d d a allvarliga, g ran skan de m iner. M en sn a rt slä p p s g lä d je n lös och B robyggarn a g ra tu lera r sig sjä lva till ett rekordsn abbt bygge. Fr. v. planeringsin gen jör S tu re E riksson, H allström & N isses A n läggn in g A B (H N), brobyg g ets p la ts c h e f O d d L in dah l, Selm er-F uruholm en A nlegg a / s (SF), direktör S tein a r N ilsen, SF, chefsingenjör A rn o ld Olsen, SF, d irek tö r Trond H ansen, S F och O la v M egrund, SF, biträdan de p la tsc h e f v id bygget. - D et h ä r ä r en v ik tig bro. Den ä r v ik tig fö r tillgän ligh eten m ellan orterna, för m iljön och för trafiksäkerheten . Och den betyder m ycket för indu strin, säger kom m u n ikation sm in ister Georg A n d ers son och k lip p e r d e t blågu la bandet. 83 S k ä rgårdsborn a h ar vä n ta t länge p å sin bro och in v ig ningen den 10 oktober blir en folkfest m ed tusen tals besökare. P å Obbolasidan h a r vi E4 och flyget, på Holm sundssidan E79, järn v äg en och ham nen. Med en bro som förbinder dessa kom m unikationsleder får om rådet e tt m ycket stra te g isk t läge, säger Lars Andersson. För skärgårdsborna innebär bron a tt m an slipper p assa färjetidem a. A vståndet från centrum till cen trum förlängs m ed 3,3 till 4,7 kilom eter, m en för bilisterna kom m er restiden a tt k o rtas från 20 m in u te r till fem. För den som inte h a r bil kan det bli värre. Vägen ä r blåsig och kall, och lokalbussen kom mer, till skillnad från faijan , inte a tt gå på kvällar och helger. I Holm sund lan d ar bron strax intill de sekelskiftespräglade, kulturm innesm ärkta trähusen längs Storgatan. Med bron b eräknas trafiken h ä r kom m a a tt fördubblas. Men den forna parad g atan stängs för genom fartstrafik, istä lle t får fordonen färdas på en ny väg en bit nedanför husen. —Vi få r m er trafik och därm ed m er avgaser, men genom a tt trafiken kom m er längre bort blir det ändå lugnare, tro r Eva D illner i h u set n ä rm a st brofästet. 84 Avfarten till v ä n ste r från bron g år längs Stor g atan s n orra del till E79. De boende i om rådet pro testerade på e tt tidigt stadium m ot den trafikökning bron skulle m edföra och re s u lta te t blev a tt kommundelsnäm nden beslöt a tt dirigera all tu n g trafik till den an d ra avfarten som också, efter en ex tra krok, leder u t till E79 m ot Umeå. M est oroade ä r de som bor i Lövöns villaom råde, d är E79 går in i Holm sund. H är beräk n as trafiken öka m ed 500 axelpar till 7 300 per dygn. Redan för m ånga å r sedan skrev H enning och K erstin Eriksson under nam nlistor för a tt E79-infarten skulle flyttas. De ä r besvikna. —Sedan vi kom h it 1961 h a r trafiken ökat kraftigt. Idag h a r vi svårt a tt ta o ss över vägen för alla bilar och om rådet ä r definitivt inte bam vänligt. Med bron kan trafiken bli m ycket värre, alla längs vägen ä r rädda för det. Vi kan b a ra hoppas a tt vi s n a rt får en ny infart. N är brons läge fastställdes i början av 80-talet talade kommun en om trafikdragningen genom Holm- sund som e tt provisorium ; en ny in fart skulle byggas som en a n d ra etapp i broprojektet. En sådan skulle m inska trafiken genom Lövön m ed 2 500 axelpar per dygn och väsentligt m inska andelen tu n g trafik, men den dag bron invigs ä r frågan om en ny in fart ännu olöst. Inga pengar finns av satta för projektet. In farten finns visserligen m ed p å U m eå kom m uns önskelista över trafikleder, m en det ä r osäkert om den kom m er m ed i den fördelningsplan som väg verket 1990 gör upp för tio å r fram åt. Infarten ä r lång ocb dyr och trafiken ä r relativ t liten. För vissa m edför bron en b ä ttre miljö. De som bor i cen trala Um eå och på Teg kom m er a tt slippa störas av tim m erbilarna till Obbolafabriken. D etsam m a gäller de som bor i Obbola, eftersom b ila m a n u kan köra ra k a vägen till fabriken på en ny anslutningsväg. N ä rm a st brofästet i Obbola bor byålderm an Sten Berglund. H ans in ställning till bron ä r kluven. A ena sidan behövs b ä ttre förbindelser. Å a n d ra sidan oroar h a n sig - som m ånga an d ra obbolabor - för a tt serviceutbudet i Obbola ska utarm as. - Vi h a r alltid v a rit e tt lydrike till Holm sund. Om vi ska till läkaren, apoteket eller högstadiet m åste vi __ ' : "v*" ■ ■ M ånga vill ta en p re m iä rtu r p å bron. Trafiken slä p p s p å i om g å n g a r och långa köer hin ner b ild a s bakom brofästena. E n ligt kom m unens b eräkn in gar kom m er trafikm än gden p å bron a tt m ot sva ra 3 000 axelpar p e r dygn. - U tan tvekan ä r bron nödvändig. M en d e t ä r s v å rt a tt säga vilka konsekvenser den få r fö r sam h ällen a. D en ökade trafiken kan m edföra säm re m iljö p å sin a håll. Och en bro till H olm su n d kan innebära a tt bu tiker och a n d ra sevicein rättn in gar i O bbola slås ut, säger S am Wenngren, ordförande i H olm su n ds s-förening och kom m u nalnäm nd, m edan han b eu n drar den sk u lp tu r i form a v ett sym boliskt brovalv som sk a p a ts a v ja p a n e n T akashi N a ra h a och p la cera ts m itt p å H olm en. åk a över till an d ra sidan. Risken finns a tt bron kom m er a tt leda till a tt ä n n u m er av affärer och annan service koncentreras till Holm sund. Men vid invigningsfestlighetem a syns m est glada m iner. Bron ä r bra, sk an d erar skolbarn i kör. Regnet gör uppehåll dagen till ä ra och älven ligger lugn och blank. Det kan tolkas symboliskt, för jäm fö rt m ed de h å rd a p roteststorm ar som b låste k rin g kom m unens förra brobygge - K yrkbron - h a r debatten om Obbolabron b a ra v arit k ru sn in g ar på ytan. P å d et hela taget tycks det v ara en efterlängtad bro. D et intrycket h a r i alla fall Ivar Brandelius, tidigare gatukontorets projektledare för brobygget. - Bron kom m er a tt ge en ökad fram tidstro hos både skärgårdsbor och näringsliv och på så vis h a en stim ulerande inverkan p å sam hällena. Holm sund och Obbola hör n a tu rlig t ihop och genom bron knyts de sam m an och kan stö tta v aran d ra, säger Ivar B ran delius. B rokostnaden h a r stigit u n d e r byggets gång, vid 85 invigningen h a r beställare och entreprenör än n u inte enats om sluträkningen. Men gatukontorets a rb e ts chef A nders B ergström ä r nöjd och glad. -A n d a till for b a ra n å g ra m ån ad er sedan v ar alla skeptiska till a tt bron skulle h in n a bli färdig och jag m åste e rk än n a a tt ja g själv tvivlat ibland. Men idag lyfter alla p å h a tte n for Brobyggama! Vid lan d fästet i Obbola stå r Roland Svärd pos terad, m ed uppgift a tt h å lla bilarna borta från bron. Född och uppvuxen i Obbola återvände han som färsk civilingenjör för a tt bli arbetsledare under efterarb eten a på bron. —D et h ä r m ed en bro till Holm sund var någonting som då och då satte fan tasin i svängning n ä r m an var liten. F a st inte kunde m an väl tro a tt m an tjugo å r senare skulle v ara m ed om a tt bygga den. Långa trafikköer h a r h u n n it bildats i båda än d ar av bron. I den första bilen sitter H arald Grönlund, 83 å r och ende kvarlevande av de tidiga brokäm pam a. - Redan n ä r ja g invigde bilfäijan 1961 sa ja g a tt den b a ra v a r e tt provisorium . Och så blev det ju, k o n sta te ra r H arald. S trax efter klockan 15 släpps trafiken på. Tunga lastbilar, vackra veteraner, vanliga personbilar och en liten tra k to r ru lla r u t på bron i en lång karavan. Det ä r en stor dag i skärgården. I den fö rsta bilen som släpps u t p å bron sitte r H arald G r ö n lu n d . U n d e r s in a m ånga å r som kom m u n al p o litik e r kä m p a d e han hårt fö r en bro till Obbola. Denna d a g få r han se sin vision bli verklighet. M ån ga fören in gar p a ss a r p å a tt stä lla till m ed jip p o n i sa m b a n d m ed invigningen. H ä r sä ljs vykort och frim ä r ken m ed brom otiv som m an sed a n kan förse m ed en sä r s k ild m in n e sstä m p e l och skicka ivä g m ed hu ndspann. 86 Holmen -fö rlo r En gång för länge sedan var Holmen skräckens ö, idag ta la r som m arfam iljem aom den som e tt paradis. Vad som h ä n d e r i morgon ä r det ingen som vet, m en en sak ä r stu g äg am a överens om: Med Obbolabron kom m er livet på Holmen aldrig a tt bli sig rik tig t likt. En m örk, t ä t g ran silh u ett ä r a llt som syns av ön från H olm sunds strand. Som m aren 1989 ä r brobyg get inne i s itt slutskede, m en den 400 m eter långa brosträckan från Holm sund till Holm en h a r s tå tt k la r sedan i julas. Sedan dess h a r m ånga nyfikna v a n d ra t över till ön. Bron väcker en gam m al tradition till liv, n ä r holm sundsbom a en som m arsöndag sam las till guds tjä n st på kyrkogården i öns n o rra ände. S ta k et och grind h a r h u n n it förfalla sedan sist, m en m innes stenens inskription lå te r ingen glömma: ”P å denna H olm en h ar v a rit en isolera d id y ll m itt ute i Ö sterfjärden, men m ed O bbolabron kom m er en n y tid. De flesta stu g ä g a m a p å ön ser både p lu s och m in u s m ed brobygget. 87 kyrkogård vila offren för den svåra koleraepedem i som h ä ija d e Holm sund åren 1865-1866”. S m ittan kom med de u tlän d sk a segelfartygen och spred skräck i skärgården: Offren roddes u t till Holmen och be gravdes snabbt och anonym t, b a ra i kyrkboken finns nam nen p å de om kring 20 personerna nedtecknade. Från kyrkogården ned till öns sydspets leder en slingrande, b a rrtä c k t stig som delar Holmen i två delar. Den östra sidan köptes i slu tet av 1800-talet av H olm sundssågen, som anlade en brädgård på ön. Den v ä stra sidan ägdes då av Lövö byam än och användes som betesm ark. På 50-talet köptes även denna del av H olm sundsbolaget och sedan 1974 ägs hela den 43 h e k ta r stora ön av U m eå kommun. O m susad av rykten om p estsm itta fick Holmen länge förbli obebodd, m en i början av 20-talet kom de första stugorna a tt uppforas. Idag finns h ä r e tt 30-tal stugor, så gott som alla längs den v ä stra stranden. I en av stugorna bor A rne Lindgren m ed h u stru n Anne-M arie och barn en Linda, Sofia och H annes, en av de få yngre fam iljerna på ön. Stugan byggdes 1946 av A m es föräldrar. P å 80-talet h a r sonen tag it över. - D et ä r väl inget speciellt med stället egentligen. Men det ä r n ä ra v a ttn e t och n aturen. Och det ä r h ä r En som m arstu ga b lir a ld rig fä rd ig ; d e t stä n d ig a fix a n d et och för b ä ttra n d e t ä r en del a v nöjet fö r en stugägare. A nne-M arie L in d gren m ed m aken A rne och tre barn tillh ö r de yn gre fam iljern a p å ön. S tu gan h ar d e övertagit efter A rn es föräldrar. - D e t ä r m ycket p o sitiv t a tt vi f å r en bro. B la n d an n at för a tt vi kan u tn yttja stu gan bättre, säger In ga-L isa och L ars G rahnberg som h aft stu ga p å ön sedan 1954. 88 ja g h a r m ina rötter, stugan ä r förknippad med en m assa fina barndom sm innen, säger A rne som n u är i full färd med a tt bygga om och ru s ta upp. I viken en b it längre ned, i den rödm ålade stugan m ed skylten Gladaborg, bor Thore och K arin Isacs son. Sam m a å r som de gifte sig - 1945 - böijade de bygga sin stuga. - J a g tro r inte dagens ungdom k an föreställa sig h u r kn a p e rt vi hade det på den tiden. För 50 kronor R edan i början a v seklet var H olm en ett p o p u lä rt utflykts m ål. G län tan i viken p å v ä st ra stran den k a lla d e s G la d a b o r g -o c h så blev nam n et p å den stu g a Thore och K arin Isacsson började bygga 1945. köpte vi en råg ad p råm last virke som vi rodde u t hit. Så byggde vi det som n u ä r köket och u tru stad e det m ed en liten järn sp i s for 76 kronor. Med den sta n d a r den bodde vi h ä r hela som m aren och faktum ä r a tt det n ä sta n v ar b ä ttre än v år trå n g a och iskalla lägenhet, säger Thore. A llteftersom h a r stugan byggts till - först v ar dagsrum , senare gäststuga —och m oderniserats med vattenpum p, el och telefon. F.d. inredningssnickaren Thore h a r ständigt nya projekt på gång, Karin ägnar h e lst de la ta som m ardagarna å t a tt vandra i skogen, lä sa och lösa korsord. Med de n ä rm sta g ran n a rn a h a r de länge h a ft e tt flitigt um gänge, a n d ra stugägare h a r Isacssons k n ap p t m er än h ä ls a t på. Inte forrän denna somm ar n ä r alla sam las till m öte vid Gladaborg, sam m an förda av brobygget. Vid m ötet bildas en stugförening i syfte a tt bevaka gem ensam m a intressen. I första h a n d h a n d la r det om a tt dra vatten till ön och a tt ordna en parkeringsplats vid bron. F rågan om en rik tig väg på ön tas upp, m en ä r alltför kontroversiell bland stugägarna. Från G ladaborg leder stigen vidare över den granklädda, bergiga ön. S om m artorpam a h a r m ånga skäl a tt älska sin ö: Goda b ärm ark er, fina fiskevatten och e tt r ik t djurliv. Och inte m in st den rofyllda tystnad som vilar över ön. - N är vi åker u t h it ä r det som a tt vän d a ryggen å t civilisationen. M en m ed bron ta r det väl slu t på friden, folkvandringen h a r redan börjat. D et ä r inte roligt. Vi m ärk er h u r vi plötsligt ser m ed k ritisk a ögon på stugan och tä n k e r a tt vi m åste ru sta upp h ä r och snygga till där. D et h a r v a rit så skönt a tt slippa bry sig om sånt. B rasan sprakari stugan hos Eva och Sven Boström, p å golvet d åsar golden retrie v e m Bam se. D et var Svens far R agnar som i m itte n av 30-talet sa tte upp det första lilla skjulet till stuga, m en redan som 1589 I sa m b a n d m ed brobygget träffas som m arbefolkningen för första gången. V id m ötet rö sta r m an för a tt b ild a H olm ens stugfören in g m ed ä ppgift ä tt lä in itia tiv till trivselskapan de åtg ä rd er och bevaka gem en sam m a intressen". åring tog Sven över och slet sedan h å rt m ed a tt u nderhålla och bygga u t stugan. N är de fick höra ta la s om brobygget började Boströms se sigom efter en ny stuga, m en ändrade sig i sista m inuten och beslutade a tt sta n n a kvar. —N ä r d et skulle d ras el till ön var vi m otståndare till det och n ä r telefonen kom sade vi först nej. En stuga s-k-a v a ra obekväm resonerade vi. N u ser vi lite annorlunda på saken. D et ä r p ra k tisk t med en bro n ä r m an h a r u n g a r i tonåren och det blir b ra för oss n ä r vi blir äldre. Och i vilket fall som h e lst g år det ju 90 inte a tt brom sa utvecklingen, säger Sven. M er skeptisk ä r Gerd W ikm an som bor m ed m aken Sven-Erik och sonen M attias e tt p a r stugor längre bort. W ikm ans ä r den enda familj som skriftligen p ro testerat m ot bron hos kom m unen. Så ligger deras stuga också b a ra e tt h u n d rata l m eter från brofästet. - V i funderade allvarligt på a tt sälja stugan, m en nu vet vi inte. D et ä r ju så m ycket känslor inblan dade, säger Gerd. Stugan ä r en av de äld sta på ön, ursprungligen uppford 1923 av Gerd m orfars far, tim m erm an N iklas - N ä r vi åker u t h it vä n d er vi sa m h ä llet ryggen. D et ä r skönt a tt inte behöva bry sig o m v a d gra n n a rn a ty c k e r, säger Sven och E va B oström och in spekterar sin friväxan de stugtom t. Lundberg. Så länge hon k an m innas h a r Gerd till b rin g at som rarna på Holmen. Hon m inns h u r F in lan d sb å tarn a stävade förbi på väg till Um eå och tim re t som flottades nedfor älven. Hon m inns bogserb å ta rn a som spärrade infarten till stugan med tjocka tim m erb u n tar och hon m inns de stora lastfartyg som in på 60-talet brukade Förtöja vid Holmen. - Med bron kom m er öns k a ra k tä r a tt gå förlorad. Vi kom m er inte a tt k u n n a leva lika fritt och ogenerat och risken for inbrott ökar. Och v ar sjätte m inut kom m er lån g trad a rn a till Obbolafabriken a tt dun dra förbi, suckar Gerd. S trax nedanför brofästet påm inner en brädhög om den stuga som fick rivas för brobygget. Stugan ägdes av kom m unen, m en tillhörde ursprungligen Helge Rydahl, faktor vid SCA. - N är ja g var ung gick vintervägen m ellan Holmsund och Obbola ungefär d är bron g år nu och jag brukade ta faktor Rydahls stu g a som rik tm ärk e n ä r jag skulle sparka över isen. Faktorn v ar en stor m an och stugan v ar pam pig, m ed glasveranda och allt, säger Klas Fällm an. 91 y'"'* - F ö r s t v a r vi skeptiska, men nu tycker vi a tt d e t ska bli skönt a tt få en bro till ön, säger B irgit och K la s F ällm an som tillb rin g a r så mycket tid de kan ute p å H olm en. Nu bor Klas och h u stru n B irgit i stugan n ä rm a st söder om bron. Stugan köpte de 1971. - N ä r vi kom for a tt titta på stugan hade den s tå tt tom länge. G ardinerna v ar av plast, överallt låg döda flugor, det såg för ruggigt ut. Ä ndå tän k te vi genast a tt vi ville h a den h ä r stugan eller ingen alls. Dagen efter var affären klar. Och Fällm ans h a r aldrig ån g ra t sig. - V i älsk ar den h ä r stugan. Hela vintern längtar vi h it och på våren k an vi sitta dag efter dag på V ästerbacken i Holm sund, packade och k lara, och 92 ia k tta älven. Så fort isen lossar ä r vi i båten och iväg och sedan sta n n a r vi h ela som m aren, ända tills de första h ö ststorm arna gör det besvärligt a tt åka över med båten. Från a tt h a v arit k ritisk a h a r Klas och Birgit v an t sig vid tanken på en bro och börjat se det p rak tisk a i a tt k u n n a nå stugan med bil. —Men fortfarande ä r Holmens fram tid e tt stort frågetecken. Med bron ökar risken för a tt ön ska exploateras på e tt eller a n n a t sätt, säger Birgit. Då och då h a r hotfulla ryktesm oln d ragit över - H olm en h a r en h ärlig n a tu r och ett rik t fågel- och dju rliv. Och v å r stu ga h a r ett fa n ta stisk t läge, tycker T yra och A n n a-G reta B äckm an som bor p å öns sy d sp e ts m ed u tsik t m ot älvsm ynningen. som m aridyllen - än h a r det ta la ts om kolkraftverk, än om en ham n, än om bostadshus. I sam band med beslutet a tt bygga bron såg kom m unen till a tt rese r vera m ark på ön för industriändam ål, m en några konkreta planer finns inte. T yra Bäckm an i stugan intill h a r em ellanåt oroats av ryktena. M en hon börjar bli lu ttrad . Redan n ä r fam iljen köpte stugan 1961 talades det om en bro. —S tugans veranda var dålig och i behov av upp rustning, m en eftersom det v ar så besvärligt a tt ta u t byggm aterialet med b å t tän k te vi a tt vi skulle v ä n ta tills vi fick en bro och väg till stugan. T yra sk ra tta r. Även om det dröjt 28 å r och v eran dan stå r färdig sedan länge ä r hon glad över bron. D ottern A nna-G reta Bäckm an ä r m indre förtjust. - Vi h a r blivit bortskäm da m ed friden och friheten h ä r ute, säger A nna-G reta. De blickar u t genom köksfönstret, u t m ot bryggan och b å th u se t och den fina sandstranden. D är utanför öppnar sig älven m ot havet. E tt lastfarty g ligger stilla ute på redden. - Holmen ä r e tt p aradis på jorden, säger Tyra. 93 Människor i arbete Ola Kellgren U nder 1989 firades fotografiets 150-årsjubileum ru n t om i världen, så också h ä r på m useet. Tillsam m ans med B ildm useet arran g erad es i novem ber en sä r skild vecka k rin g fotografiet, fotografer och foto grafiska tekniker. G ensvaret blev sto rt på det rik a och om växlande program som erbjöds med föreläs ningar, öppet hus, u tstä lln in g a r och visningar varje dag och de b åd a m useerna på G am m lia v ar ovanligt välbesökta u n d er denna vecka. L änsm useet producerade en särskild fotout ställning inför jubileet med bilder h äm tade u r sam lingarna. U tställningen h e te r M änniskor i arbete och den kom m er n u a tt erbjudas län ets övriga m useer och an d ra som ä r intresserade av a tt visa den e tt tag framöver. Sam tidigt m ed denna u tställn in g visades också de belönade bidragen som inkom m it efter e tt upprop och 94 en uppm aning till fotodokum entärt arbete med sam m a nam n. Det v ar ABF i V ästerbotten som tillsam m ans m ed fackliga organisationer och V ästerbottens Folkblad under som m arhalvåret 1989 inbjöd icke yrkesfoto grafer a tt läm na in dokum entationer av m änniskor i arbete. Avsikten var och ä r a tt stim ulera till en ökad fotografisk dokum entation av dagens arbetsliv och arbetsvillkor, a tt bevara till eftervärlden. E tt kn ap p t fem tiotal fotografer hörsam m ade inbjudan och sände in n ärm are e tt h u n d ra fotografier i svarU vitt och färg. Ju ry n , som bland a n n a t bestod av in itiativ tagaren till projektet, f.d. LO-om budsm annen Sture Forsén och m useets Sune Jonsson, valde u t femton bidrag som belönades m ed e tt stipendium . På följande sidor visas fyra av de inläm nade bi dragen. O stm ästare P ersson förbereder ystn in gen av V ästerbottensost på m ejeriet i Burträsk. Foto: Thom as N ilhzon, Skellefteå, 1979. 95 Skellefteå K rafts montörer, Sture Salom onsson och Sture N ilsson , skarvar en 10 K v en-ledarkabel i det nya villaom rådet Bergsbyn. Foto: John-Erik Söderberg, Sk ellefteå, 1979. T im m erhuggning v in te m 1988 vid södra Sergberget, O lsbäckens bevakning. Kjell Öjerud, Sandsjön, brosslar props, dvs. drar sam m an virket som i det här fallet är av klenare slag. Foto: Åke Johansson, Sorsele. N y teknik på försäkringskassan i Vindeln. Foto: Lennart Örnebro, Vindeln, 1989. 96 Gå på kurs i sommar •TT* ^ m / A /M ^ Vill du lära dig sm ida järn , tälja en sked, tillverka ett kohorn eller en näverlur, mjölksyra höstens grön saker? Veckokurser alt. helgkurser ges på Gammlia, Umeå i augusti och september. Ring och tala med Britta Lundgren, länsmuseet, 090 - 11 86 35. VINDELNS FOLKHOGSKOLA K O N ST I VÄSTERBOTTEN Kurs på Vindelns folkhögskola 25-27 maj. Kursledare: Gull-Mari Rosén Närmare upplysningar genom Vindelns folkhögskolas expedition, 922 00 VINDELN, tel 0933-100 24. PROGRAM I BYGGNADSVÅRD/RESTAURERING 1 Vi reparerar ett lusthus från sekelskiftet. Plats: Nordanåparken, Skellefteå. 2 Vi lägger spån- och nävertak. Plats: Rismyrliden, Skellefteå sn. 3 Simon Roslund tillverkar hängrännor i trä. Plats: Nordanåparken, Skellefteå. Information 1 - 3: M aria Löfgren, tel. 0910 - 588 76. 4 D et A R T ar sig - K O N S T iga, K O N S T fu lla program dagar för barn med Gunilla Skyttla och Raine Navin, K alm ar som handledare. Plats: Nordanåparken, Skellefteå. Tid: 18 - 1 9 /6 1990 Information 4: Siw Andersson, tel. 0910 - 588 53. Omslagsbilderna Framsidan: Invigningsfyrverkerier över Obbolabron den 1 0 /1 0 1989. Foto: Lena Sondell Baksidan: Slutfasen av brobygget över Umeälvens mynning, m ånadsskiftet ju n i/ju li 1989. Foto: M ärt Saarm. Publiceras med tillstånd från försvarsstaben 1990-02-06. Västerbotten • Redigeras av tjänstem än nen vid V ästerbottens m useum i sam arbete med tjänstem än nen vid Sk ellefteå m useum . A nsvarig utgivare: A nders H uggert. Redaktör: Lars H olstein. G rafisk form: K ristina Lundberg. P renum eration och distribution: H jördis B om an och Gun-Amy Zakrisson. R ekvisitioner och prenum eration: V ästerbottens län s hem bygds förbund, postgiro 6 26 22 - 6. Offsettryck: UTAB, U m eå 1990. IS SN 0346—4938. Västerbotten • T idskriften pro d u ce ra s av V ä ste rb o tte n s m useum fö r V ä sterbottens läns h e m byg dsfö rbu nd Tidskriften utkommer med fyra nummer per år Redaktionens adress: Västerbottens museum, 902 34 Umeå. Tel 090/11 86 35. Prenumeration: årets häften häften i en bok häften och bok lösnummer 90:100:160:30:-