Frykposten nr 1 2015

Transcription

Nummer 1 år 2015
1988
Nr 108
2015
Ordförandens ruta ..................................................................................................... 3
Journalist-veteran medarbetare i FP ....................................................................... 4
Saneringskrav hindrar mackstarten i Fagerås ....................................................... 6
Anders Erikssons Kåseri, Frykerudsdagen, 2.8 2014 ............................................ 8
Bekvämare att åka kollektivt med ny bytespunkt i Fagerås ................................ 12
Värmländska finnskogen kan bli ett nytt världsarv.............................................. 16
Räddningstjänsten i Högboda ............................................................................... 19
Studiebesök på brandstationen i Kil ger värdefulla kunskaper .......................... 20
Fagerås brandkår på 1940-talet ............................................................................. 23
Paketauktion i Tomta .............................................................................................. 26
Föreningen Frykeruds Framtids årsmöte ............................................................. 27
Medlemsavgift i FFF!............................................................................................... 27
Efterlängtad semester hösten 2014 ....................................................................... 28
Nepalresan ............................................................................................................... 32
Gubben i Stormyra .................................................................................................. 35
Nya demokratigrepp i Kil öppnar för politiska debatter på webben ................... 36
Kils kommunala ”regering ”och de viktigaste ”utskotten” ................................. 37
Frykerud i TV ........................................................................................................... 39
Funk-ordlistan ......................................................................................................... 40
Frykerudsbor i Förskingringen .............................................................................. 41
Bussresa med FFF .................................................................................................. 42
___________________________________________________________________
1
Frykpostens vårnummer 2015
FFF har som målsättning att tillvarata Frykerudsbornas intressen. Det är en politiskt
och religiöst obunden förening.
Den finansieras genom medlemsavgifter. I samarbete med de lokala byalagen vill vi
verka för en levande landsbygd, där det skall finnas en tillfredsställande service. FFF
försöker att sprida kunskap om vår lokala historia och utveckla den lokala turismen. I
tidningen Frykposten som delas ut kostnadsfritt till alla hushåll i Frykerud fyra gånger
per år, vill vi sprida information om vad som händer i Frykerud.
Frykposten ges ut i
Manusstopp
Mars, vårnummer
Juni, sommarnummer
September, höstnummer
December, vinternummer
10/2
10/5
10/8
4/11
Adressen till redaktionen är:
Karl Evert Evertsson, Östra Glänne Stormyren 16, 665 92 KIL, 0554-250 06
Kerstin Wallin När Nole Rörmyren 665 93
Ansvarig utgivare: Kenneth Bengtsson, epost: [email protected]
E-post till redaktionen: [email protected] Hemsida: www.frykerud.se
FFF:styrelse 2014
Ordförande:
Sekreterare:
Ledamöter:
Kenneth Bengtsson
Vakant
Georg Forsberg, Ulla Alexandersson, Leif Albinsson,
Kenneth Eriksson, Kerstin Strand och Kerstin Wallin.
Styrelsesuppleanter: Leif Johansson, Ingrid Lööv, Stig Larsson
Medlemsavgiften är 50 kronor för ensamstående och 100 kronor för en familj.
Medlemmar bosatta utanför Frykerud får tidningen per post och betalar 150 kr. Stöd
oss med din medlemsavgift till plusgirokonto 63 59 04-6 och skriv namn och adress.
Spara kvittot, det gäller som medlemskort. Alla är välkomna med material till
Frykposten. För specialannonser i Frykposten tillämpas sponsoravgift.
___________________________________________________________________
2
Ordförandens ruta
Att bry sig om varandra
Först vill jag passa på att önskar Er en God Fortsättning på det nya året. Det är en
märklig vinter efter en lång tid där bara termometern pendlat kring nollstrecket vilket
inneburit mycket halka och som skapat stora problem för bilister men inte minst
gångare. Vi hoppas på en rejäl men inte för kall fortsättning på vintern.
Temat för mitt lilla bidrag är denna gång är civilkurage utifrån temat att vi skall bry
oss om varandra. Inför julen bad jag alla att tänka lite extra på alla de människor som
sitter ensamma under helgerna. Till detta kommer en för oss ny företeelse de tiggare
som möter oss utanför butiker mm på både mindre och större orter runt om i landet. Ett
flertal av dem möter vi bla i Kil och jag tycker att det är både tragiskt och beklämmande
att människor skall behöva ha det på detta sätt. Tänk Dig själv situationen att sitta
inlindad i en filt kanske på en frigolitskiva utanför COOP eller ICA helt utlämnad utan
att kunna språket, ingenstans att bo för natten och helt beroende av andra för att få en
kopp fika, lite mat och ett bidrag att sända hem till barn och övrig familj. Jag har den
största respekt för att vi som enskilda människor, kommun eller samhället i stort inte
kan ta ansvar för alla men vi måste behandla varandra med respekt. Jag tycker att det
är bedrövligt att dessa människor i Kil varje dag utsätts för spott, sparkar och blir
dragna i håret mm. Om vi väljer att ge ett litet ekonomiskt bidrag, och jag gör det
gärna, det är upp till var och en men vi måste behandla varandra med värdighet. När
dessutom Svenska kyrkan i Kil valt att ta aktiv och praktisk del i dessa människors
öden och för detta utsätts för hot av olika slag så blir jag minst sagt beklämd.
Jag tror med bestämdhet att vi måste i större utsträckning på ett aktivt sätt bry
oss om varandra allt ifrån det lilla att bjuda in grannen på fika, titta till den äldre som är
sjuk och kolla om vi kan handla till helgen och inte minst leka och ha roligt mer Era
barnbarn, fråga mig det är det roligaste som finns. Vi får inte låta vår sociala kontakt
bara gå via Facebook eller SMS utan prata med varandra och helst genom möten,
med detta berikar vi både oss själva och andra.
Slutligen tycker jag att det känns skönt att vi går mot ljusare tider sköt om Er och var
rädda om varandra
Hälsningar
Kenneth Bengtsson
___________________________________________________________________
3
Journalist-veteran medarbetare i FP
Hej, Frykerud!
Efter sju år som pensionär har jag fått nytt jobb! Eller ska vi kanske kalla det hedersuppdrag.
För en gammal journalist är det en ära att erbjudas stadigvarande medverkan i en ideellt
producerad publikation som når 100 procent av invånarna på utgivningsorten tillika nya
hemorten.
Ny och ny, förresten, det har alltså hunnit gå sju år sedan jag och hustru Ulla flyttade till
Fagerås, närmast från Hälsingland där vi var bosatta i nästan 30 år och dessförinnan tio år i
Sörmland.
Värmlänningar
Men värmlänningar är vi båda från begynnelsen och det var förstås drivkraften bakom
återkomsten som pensionärer. Fagerås har ett strategiskt läge, mitt emellan våra uppväxtorter,
och lagom långt från Karlstad.
Vad gör man som nyinflyttad utan att känna en enda människa på nya hemorten? Jo, man går
förstås med i en lokal förening. För vår del blev det PRO Frykerud och det var rena lyckokastet.
Här finns massor av trevligt folk – och fler och fler blir vi.
Dubbelt upp
Vilken annan förening i Frykerud kan ståta med att ha fördubblat medlemsantalet på fyra år?
2010 var vi 70 – vid senaste årsskiftet 144!
Säkert mycket beroende på det breda aktivitetsutbudet med något för de flesta smakriktningar.
Särskilt den kulturella inriktningen intresserar – just nu är siktet inställt på den värmländska
finnskogen som rentav kan bli Sveriges nästa världsarv.
Spännande möte
Här är landshövding Kenneth Johansson en av nyckelpersonerna och vid ett besök i residenset
i höstas passade vi på att invitera honom till vår PRO-avdelning. Svaret var ytterst glädjande:
Jag kommer!
Så vårt månadsmöte i april blir spännande av flera skäl. Men framför allt för att få en färsk
rapport om hur den pågående förstudien om finnskogsprojektet avancerar och möjligheterna att
så småningom hamna på Unescos världsarvslista.
Läser och reser
Vi läser och reser och har under senare år betat av litterära kändisar som Nils Ferlin, Dan
Andersson och Gustaf Fröding, vi har rest i norska fjällvärlden och studerat Hälsinglands
bondeslott, hälsat på hemma hos Anders Zorn i Mora och Carl Larsson i Sundborn och ligger i
___________________________________________________________________
4
startgroparna för att studera världens mineralrikaste område, som ligger närmare än vad man
tro, och naturligtvis göra en resa dit.
Apropå resa händer det positiva saker i Fagerås. Dels har Värmlandstrafiks s.k. bytespunkt
äntligen flyttat in i centrum, dels kan vi snart både tanka och äta pizza mm på hemmaplan (det
här skrivs i mitten av december). Och så håller vi tummarna för att byalagets planer på en butik
med inriktning på närproducerade livsmedel blir verklighet.
Mot ljusare tider
Mycket av det positiva som händer i Fagerås/Frykerud är Kils kommun delaktig i, bland annat
genom landsbygdsmiljonen både till oss och Högboda, där en del av pengarna satsats på att
digitalisera biografen i Folkets hus till glädje även för oss Frykerudsbor.
Nu går vi mot ljusare tider, bokstavligt talat, och förhoppningsvis gäller det också den politiska
utvecklingen med ett hanterbart resultat i det förestående extravalet.
Bengt Carlstedt
Böckerna om Frykerud är en bra inkörsport
för den som vill veta mer om bygden.”
Fakta
Namn: Bengt Carlstedt.
Bor: Fagerås.
Ålder: 72 år.
Familj: Gift med Ulla sedan 47 år, tre barn
och sex barnbarn i Uppsala, Stockholm och
Norrtälje.
Yrke: Journalist, bl a Nya WermlandsTidningen, Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs
Tidning, Hälsinglands Tidningar.
Föreningar: PRO Frykerud (sekreterare),
Svenska Journalistförbundet
(hedersmedlem), kultur- och litterära sällskap.
Intressen: Litteratur, politik.
Aktuell: Ny medarbetare i Frykposten.
___________________________________________________________________
5
Saneringskrav hindrar mackstarten i Fagerås
Hur går det med macken? När kan vi börja tanka?
Det är ett par frågor som mer eller mindre dagligen riktas till ledamöterna i Fagerås
byalag i allmänhet och ordföranden Johnny Olsson i synnerhet. Och Johnny Olssons
besked när detta skrivs (16 januari) är följande:
 För byalagets del är allt klart, alla behövliga tillstånd inhämtade, tankarna
besiktigade och godkända och avtal undertecknat med Din-X för driften av
anläggningen till och med 2026.
 Men när vi trodde att allt var frid och fröjd dök det upp ett krav från kommunen
om marksanering. Den är gjord av ÅF (Ångpanneföreningen) och resultatet,
presenterat i en rapport i oktober, visar att ett finns föroreningar som måste
saneras.
 För att byalaget ska kunna färdigställa anläggningen krävs antingen en
genomförd sanering eller ett avtal om en s.k. miljöskuld och därför gäller det att
fastställa vem som ska stå för kostnaderna.
 Historiskt ägdes anläggningen av Shell fram till millennieskiftet. Bolaget Bilisten
köpte anläggningen av Shell men gick i konkurs 2009. Ny ägare blev bolaget QStar. Vid köpetillfället var macken inte i drift och anläggningen i Fagerås fanns
heller inte uppgiven i konkurshandlingarna.
 Med köpet av ett bolag följer normalt sett ansvaret för detsamma, som i det här
fallet kostnaderna för miljösaneringen.
 Men eftersom anläggningen i Fagerås inte fanns upptagen i konkursboet efter
Bilisten vill Q-Star ha utrett om ansvaret rentav ligger kvar hos ursprungliga
ägaren, d v s Shell.
Och det är där vi står just nu! konstaterar Johnny Olsson.
Så än finns det inget exakt svar på frågan om när macken kan nyöppnas?
Nej, tyvärr. Men från byalaget sida jobbar vi oförtrutet med att serva alla inblandade
parter med så mycket material vi bara orkar få fram. Förhoppningen just nu står till en
tänkbar genväg via ett avtal om miljöskulden.
___________________________________________________________________
6
Vad skulle det i så fall innebära?
För det första att vi kan fullfölja arbetet med att färdigställa anläggningen, för det andra
att Din-X övertar miljöansvaret från bolagets tillträde och så länge avtalet gäller och för
det tredje att utredningen av det historiska miljöansvaret får ta den tid det tar.
Johnny Olsson konstaterar att byalaget vidtaget en lång rad åtgärder förutom
besiktningen av tankarna.
Ja, vi har till exempel rivit plåttaket över de gamla pumparna, tagit bort pumparna
och rivit fundamenten. Vi har också ”halmat” området för att inte tjälen ska hindra
markarbeten vintertid.
Men just nu ligger alltså bollen hos Kils kommun?
Ja, så är det, säger Johnny Olsson, som också konstaterar att restaurang- och
butiksplanerna inte bara är intakta utan dessutom utvecklas efterhand. Men detaljerna
får vi återkomma till.
Bengt Carlstedt
Marken måste saneras men vem ska betala? Det är frågan som byalagets ordförande
Johnny Olsson hoppas få ett snabbt svar på. Sen kan anläggningsarbetet fortsätta och
i slutändan kommer macken att så ut som på bilden han visar upp.
___________________________________________________________________
7
Anders Erikssons Kåseri, Frykerudsdagen, 2.8 2014
Det var just här, i Järnvägsparken i Fagerås, som mitt intresse för omvärlden föddes,
ett intresse som lett mig till många intressanta platser och händelser, Finland under
kalla kriget, de baltiska länderna under frigörelseprocessen, Ryssland under Jeltsins
sista år vid makten, till östra Ukraina och hopplösheten i gruvstäder som Donetsk och
till Thailand veckorna efter den stora flodvågskatatrofen.
Vi, mina föräldrar Astrid och John-Bertil, min yngre bror Håkan och jag, hade
flyttat från Edsleskog i Dalsland hit till Fagerås sommaren 1967, till en gul lärarbostad
som låg där borta där parkeringen nu ligger, ett vackert trähus, som för några år sedan
jämnades med marken.
Järnvägsparken var då vildvuxen. SJ som ägde marken hade av någon anledning
låtit den växa igen och det var först flera år senare, efter att Frykeruds kommun hade
slagits samman med Kil, som kommunen beslöt ställa i ordning parken och göra den
till den lekpark den är idag. Fast den vildvuxna parken gav samtidigt skydd för en del
lekar och hyss, som jag inte ska gå in närmare på här. De är dessutom preskriberade
för länge sedan.
Här i den vildvuxna parken stod jag och såg tågen passera – och fantiserade över
hur världen där ute skulle kunna se ut. Det har var ju en internationell tågförbindelse
mellan två av Europas huvudstäder som gick förbi här. På något vis kändes de långa
tågen, med restaurangvagn med vita dukar som en fläkt ifrån den stora världen. Tågen
födde en nyfikenhet hos den då åtta- nioårige pojken Anders - en nyfikenhet om hur
världen där ute skulle kunna gestalta sig.
På den tiden ordnade vi tävlingar i allt möjligt. Vi arrangerade egna olympiader –
och på försommaren 1968 hade vi hemma i trädgården en tävling om vem som kunde
hoppa längst ut slänggungan. Vem som vann tävlingen och hoppade längst, våra
kompisar Olle och Kjell Einarsson eller min bror Håkan, det vet jag inte. Däremot vet
jag vem som hoppade högst. Det var jag. Jag landade så olyckligt att jag bröt min
högra armbågsled. Det blev transport i ilfart till akuten i Karlstad, där jag röntgades och
gipsades och fick dessutom ligga kvar för observation till nästa dag, som för övrigt var
dagen för min första skolavslutning vid Fagerås skola. Min pappa John-Bertil som då
också var min klasslärare har senare berättat hur egendomligt det kändes att min bänk
stod tom vid skolavslutningen.
Sex veckor med armen i gips väntade och när kompisarna cyklade till Klaxsjön för
att bada, fick jag snällt stanna hemma.
___________________________________________________________________
8
Hemma i arbetsrummet hade min pappa en gammal skrivmaskin och i arbetsrummet
upprättades redaktionen för tidningen Nya Fagerås Posten. Namnet var väl inspirerat
av Nya Wermlands Tidningen och Göteborgs-Posten. Jag var självutnämnd
chefredaktör och redaktionen bestod i övrigt av min lillebror Håkan och bröderna Olle
och Kjell Einarsson, som var flygande reportrar och flygande i det här sammanhanget
innebar att de cyklade med fara för livet mellan de olika nyhetshändelserna i Fagerås.
Tidningen hade väl egentligen ingen nyhetströskel. Det mesta av materialet kom
in i tidningen, efter chefredaktörens noga prövning förstås. Första numret innehöll
nyheter om trafikolyckor, någon hade kört ned den bit av den fina gärdsgården vid
Holger Larsson frisörsalong bakom den dåvarande Shellmacken och om
stadsplanering. En av reportrarna kunde nämligen konstatera vägen till Sämjan, d v s
Ringvägen hade dragit runt en lada, som sålunda hade hamnat mitt i vägen och
därmed borde rivas. Fagerås BK:s hemmamatcher hade förstås sin givna plats i
tidningen.
Tidningen skrevs med min pappas skrivmaskin med fyra kalkerpapper vilket
gjorde att den sammanlagda upplagan uppgick till fem exemplar, som såldes till våra
närmaste grannar, som gladeligen köpte dem, för jag vill minnas 25 öre styck. Möjligen
fick den som köpte exemplaret längst ned i högen viss rabatt, eftersom texten var
suddig och ganska svår att läsa.
Mitt sätt att leda arbetet på Nya Fagerås Postens redaktion var väl inte särskilt
demokratiskt. Jag hade hört talas om stora tidningsmän som Torsten Tegnér, Herbert
Tingsten och Bo Strömstedt och fått intrycket att också dessa ledde sina tidningar med
fast hand och att även Nya Fagerås Posten borde ha ett tydligt ledarskap. Min bror
Håkan har ibland påmint mina fasoner från den tiden.
Samtidigt fick jag många år senare bekräftat att en nyhetsredaktion åtminstone
inte i krislägen är en särskilt demokratisk arbetsplats. Hösten 2001 hade jag kommit
tillbaka till Sverige efter många år som utrikeskorrespondent till en tjänst som
nyhetschef på Sveriges radios Ekoredaktion. Första dagen jag hade ansvaret för
arbetsledningen på redaktionen var den 11 september, dagen då de två flygplanen flög
in i World Trade Center i New York, och i sådana situationer påminner nyhetschefen
mera om en brandchef än om en redaktionell arbetsledare. Det handlar om att leda
och fördela arbetet under stressiga och kaotiskt förhållanden, att rada upp
medarbetarna på redaktionsgolvet och peka med hela handen. Fast sådana
nyhetshändelser var det förstås ganska sällan som vi hade att hantera på Nya Fagerås
Postens redaktion.
___________________________________________________________________
9
Mitt första riktiga journalistjobb hade jag på Värmlands folkblads sportredaktion, där
jag på helger och kvällar samlade in sportresultat, från de så kallade lingonserierna i
fotboll, ishockey och bandy. Till mina uppgifter hörde förstås också att rapportera om
matcherna i Fagerås, fotboll på sommaren och ishockey på vintern.
Ishockeymatcherna var ofta färgstarka tillställningar som ibland skulle ha behövt
betydligt mera spaltutrymme än de tre-fem rader om erbjöds, som till exempel då
matchen mellan Fagerås och Charlottenberg fick avbrytas för att puckarna tagit slut
och spelarna från Charlottenberg fick ta bussen hem igen. Eller då spelande tränaren
Göran ”Trisse” Sund, som faktiskt hade ett par landskamper i Tre Kronor bakom sig,
sköt pucken så hårt i stolpen så att den sprack. Häften av pucken for in i mål och
resten ut i snön. ”Trisse” åkte fram till domaren och frågade; ”Vad dömer du nu
då?””Inget mål”, svarade domaren. ”Hela pucken ska vara inne i mål”, svarade han och
det var den ju bevisligen inte.
Redan under de här barn- och ungdomsåren i Fagerås föddes drömmen om en
journalistkarriär som skulle sträcka sig längre än till Järnvägsparken och Lundavallen.
Min stora idol var Sveriges Radios dåvarande korrespondent i London Bo Järborg och
min högsta önskan var att få bli korrespondent i London.
Det blev jag nu aldrig, men däremot Sveriges Radios korrespondent i Finland två
gånger, i de baltiska länderna och i Moskva, med det forna Sovjetunionen, utom
Baltikum som bevakningsområde. Under sammanlagt 14 år hade jag förmånen att få
berätta för er radiolyssnare här hemma i Sverige vad som hände i omvärlden. 19851990 var Helsingfors en synnerligen intressant utsiktsplats när det gällde att följa det
kalla kriget. Staden var fortfarande en spioncentral som surrade av rykten. Från
Helsingfors var det också lätt att följa den baltiska frigörelsekampen, som 1991 ledde
till att Sverige fick tre nya grannländerna. Att få följa denna process på plats i de tre
länderna och dessutom få flytta dit efter att de återfått sin självständighet är kanske det
mest omvälvande jag fått vara med om. Under åren 1997-2001 i Moskva följde jag
Jeltsins sista år vid makten och det första kriget i Tjetjenien. Efter det gjorde jag ett
nästan nio år långt inhopp i diplomatin, som press-och kulturråd vid Sveriges
ambassad i Helsingfors och sedan tre år tillbaka är jag chef för något som heter
Finlandinstitutet, som ligger i Stockholm och vars uppgift är att sprida information om
Finland i Sverige.
Det som i hög grad varit en röd tråd genom mina år som korrespondent och
utrikesreporter - ämnen som hela tiden kommit tillbaka är människors längtan efter
frihet och ett bättre liv för sig själva och framför allt för sina barn. En av dem mest
___________________________________________________________________
10
gripande ögonblicken i mitt journalistiska liv var när den lettiska folkfronten grundades i
Riga i början av oktober 1988. På sångfältet i Riga hade 200 000 personer samlats för
att höra sina älskade körsånger, de som levt i deras hjärtan och som hållit hoppet
levande om att Lettland på nytt skulle bli självständigt. Så hissas den lettiska flaggan
för första gången på snart femtio år och 200 000 människor reser sig upp och sjunger
den lettiska nationalsången ”Gud bevare Lettland”. Det ryser fortfarande i kroppen på
mig när jag tänker på den kvällen.
Till Sverige sökte sig tusentals flyktingar från de baltiska länderna när den
sovjetiska armen invaderade de tre länderna. Dessa exilbalter gav Sverige ett
försprång framför andra länder när det gäller kontakterna med de tre nygamla länderna
på andra sida Östersjön. Många av exilbalter återvände till sina gamla hemländer för
att hjälpa till att bygga upp de tre nya staterna. När den svenske kungen kom på
statsbesök till Tallinn 1993 möttes han av en estnisk utrikesminister, uppvuxen i Borås,
med ett estniskt pass i ena fickan och ett svenskt i den andra. Kanske finns blivande
utrikesministrar också bland alla dem som idag söker trygghet undan våld och krig i
Sverige.
Omvärlden är alltså inget att vara rädd för. Poeten Bengt Berg berättade för några
år sedan att hans då 18-åriga dotter skulle flytta till Namibia på ett år. ”När jag var i den
åldern var rulltrappan på Tempovaruhuset i Karlstad det märkvärdigaste jag hade sett”,
sa Bengt.
Världen har blivit mindre – och är inget att vara rädd för. Varken att själv upptäcka
– eller att den kommer hit till oss. Människor har alltid flyttat undan förtryck och i hopp
om ett bättre liv. Senast påmindes jag mycket påtagligt om detta vid invigningen av
finnskogsscentret i Lekvattnet, öppnat för några veckor sedan för att berätta om och
hedra de tiotusentals finnar som flyttade hit under 16- och 1700-talen.
Min resa, som inleddes här i järnvägsparken, handlade mest om nyfikenhet och
lust att upptäcka. Även det är ett bra skäl att röra på sig. Det är i mötet med andra
människor, språk och kulturer som man utvecklas och blir rikare som människa.
Tack för att ni lyssnade
Anders Eriksson
___________________________________________________________________
11
Bekvämare att åka kollektivt med ny bytespunkt i Fagerås
”Den nya bytespunkten i direkt anslutning till järnvägen är bland det viktigaste som
hänt i Fageråsbygden på länge. Nu blir det bekvämt att utnyttja kollektivtrafikens alla
fördelar.”
Det sa kommunalrådet Georg Forsberg, C, när Kils kommun och Värmlandstrafik
den 11 december invigde storsatsningen på ett nytt resecentrum i anslutning till
stationsbyggnaden i Fagerås. Fageråsborna delade uppenbarligen kommunalrådets
uppfattning eftersom det kom massor av folk, från förskolebarn till pensionärer, för att
övervara evenemanget med högtidstal, glögg alternativt saft, lussekatter och
pepparkakor och till och med en kortare busstur – trots att den ”riktiga” busstrafiken
kom igång först vid tidtabellsskiftet tre dagar senare.
Alla nöjda
Och alla verkade så nöjda: Värmlandstrafiks styrelseordförande Per-Inge Lidén och
VD Lars Bull, redan nämnda kommunalrådet Georg Forsberg, byalagets
representanter Johnny Olsson och Hans Dölerud och inte minst närvarande
bussförare, bland dem Inga-Lill Kvarnström med rötter i Frykerud.
”Det här blir bra både för oss som kör och för passagerarna”, sa hon, och fick
medhåll av kollegorna Jan-Erik Andersson och Torbjörn Svensson
___________________________________________________________________
12
Det viktigaste som hänt i
Fageråsbygden på länge,
sa kommunalrådet Georg
Forsberg (i mitten) när han
tillsammans med
Värmlandstrafiks
ordförande Per-Inge Lidén
och byalagets ordförande
Johnny Olsson invigde nya
resecentret i Fagerås.
Med nya bytespunkten centralt i Fagerås blir det enklare att ta bussen eller att byta
kollektivt färdmedel – från buss till tåg eller tvärtom. Här möts busslinjerna 100, 200,
201 och 803 samt tågtrafiken på Värmlandsbanan.
”Park and ride”
Värmlandstrafiks VD Lars Bull: ”Här kan du inte bara byta linje och färdriktning eller
färdmedel. Bytespunkten kan också användas för utbyte mellan länsfärdtjänst/sjukresa
och ordinarie linjetrafik.”
___________________________________________________________________
13
”Bytespunkten är även tänkt att stimulera s.k. park and ride, att du som resenär
parkerar bilen kostnadsfritt och tar bussen eller tåget till Karlstad. Det kan också vara
ett attraktivt alternativ om du pendlar varje dag från Fagerås med omnejd till
exempelvis Kil, Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Grums, Säffle, Åmål, Sunne,
Torsby, Arvika eller Charlottenberg.”
Åtta miljoner
Bytespunkten i Fagerås är en investering på cirka åtta miljoner kronor och innehåller
busshållplatser, tåghållplats, väderskydd, biljettautomat, realtidsinformation,
bilparkering, cykelparkering och gatuombyggnad.
Investeringen fördelas mellan Kils kommun 50 procent och projektet Full Koll 2, 50
procent. Bakom projektet står Värmlandstrafik, Region Värmland och Trafikverket som
fått medfinansiering från EU. Entreprenör är NCC Roads AB.
I många år har Fageråsbor påtalat den gamla bytespunktens tokiga och rentav
trafikfarliga placering i skogen längs E45 åt Grumshållet flera kilometer från tätorten.
13 000 vänstersvängar
Men varken Värmlandstrafik eller Trafikverket ville lyssna på lokalbefolkningen. Det var
först när Hans Dölerud, Fagerås, gjorde trafikaktörerna uppmärksammade på
olycksriskerna som det började röra på sig.
”Jag räknade ut att
enbart bussarna som
trafikerade bytespunkten
vid 45:an måste göra
minst
13 000
vänstersvängar per år
och
eftersom
vänstersvängar tillhör de
stora olycksriskerna i
trafiken
gjorde
de
statistiska beräkningarna
tydligen ett visst intryck”,
säger Hans Dölerud, en
av de många som mötte
upp vid invigningen.
___________________________________________________________________
14
Hög prioritet
Sen hakade byalaget på och när Fageråsborna samlades till utvecklingsmöte var en
omplacering av bytespunkten ett av de högst prioriterade önskemålen, konstaterar
byalagets ordförande Johnny Olsson.
För Kils kommun var det självklart att på flera fronter backa upp önskemålen. Först
genom ett kraftfullt agerande för att rädda Fagerås station från nedläggning, sen
genom att ekonomisk stötta omflyttningsprojektet, bland annat genom inlösen av en
fastighet.
”Så nu hoppas vi från kommunledningen att Fageråsborna flitigt kommer att
utnyttja den förbättrade kollektivtrafiken”, avrundar Georg Forsberg.
Så här långt ser allt bra ut! sa Kjell Engström, närmaste granne med bytespunkten, vid
invigningen. Vi får väl se till sommaren när man vistas mer utomhus om den ökande
trafiken känns besvärande.
Text och foto:
Bengt Carlstedt
___________________________________________________________________
15
Värmländska finnskogen kan bli ett nytt världsarv
Skogsfinnarna och deras kultur är ett högprioriterat studieämne inom PRO Frykerud.
Ifjol deltog ett 30-tal medlemmar i en studiecirkel på temat ”Livet i finnskogarna”
inklusive en dagsresa till hjärtat i den värmländska finnskogen.
Årets studiesatsning gäller finnskogens flora – den speciella växtlighet som blivit
resultatet av det ursprungliga svedjebruket och som bland annat bevaras i reservat.
Att PRO-satsningen på finnskogsstudier ligger rätt i tiden bekräftas bland annat av
att det just nu genomförs en s.k. förstudie med inriktning på att göra finnskogen till ett
nytt objekt på Unescos världsarvslista!
Landshövdingen PRO-gäst
En av de drivande krafterna bakom förstudien är landshövding Kenneth Johansson,
som för övrigt kommer att medverka vid PRO Frykeruds månadsmöte i april.
”Vi passade på att bjuda in landshövdingen när vi i ett annat ärende besökte
residenset i höstas”, avslöjar Bertil Haglund, vice ordförande i PRO-avdelningen, och
fortsätter:
”Landshövdingen berättade då att man inom ramen för förstudien ska
specialstudera tillvägagångssättet bakom Hälsingegårdarnas utnämning till världsarv.
Och här finns ju ytterligare en beröringspunkt, eftersom PRO Frykerud sommaren
2014 under tre dagar reste runt i Hälsingland och studerade flera av
världsarvsgårdarna.”
Gedigna kunskaper
Studierna om finnskogen leds av Christer Nilsson med gedigna kunskaper i ämnet,
bland annat förvärvade genom mångårigt medlemskap i nätverket Finnsam som
regelbundet ordnar kurser, konferenser och resor i de nordiska finnbygderna.
Den kunskapen i kombination med pedagogisk finess – där Bygdegårdens nya AVutrustning utnyttjas effektivt – gör finnmarksstudierna både lärorika och roliga.
Skogsfinska rötter
Christer har dessutom personligen skogsfinska rötter liksom många av
cirkeldeltagarna och för övrigt värmlänningarna i gemen. Så ämnet känns angeläget
och det faktum att finnskogskulturen nu är på väg att lyftas fram även i ett
internationellt perspektiv gör de fortsatta studierna än mer spännande.
___________________________________________________________________
16
Här är några av kapitelrubrikerna under första studieåret: Den historiska bakgrunden,
migrationens orsaker, det skogsfinska byggnadsskicket, svedjebruket, språk och
namn, mat och hantverk, jakt och fiske samt myter och sägner.
Finnskogens hjärta
Studieåret kröntes med en dagsresa till hjärtat i den värmländska finnskogen med
besök på bland annat hembygdsgården Karmenkynna i Lekvattnet, Torsby kommun.
I Torsby kommun finns världens största bestånd av finska rökstugor – den
skogsfinska karaktärsbyggnaden framför andra – och just Lekvattnet var den första av
norra Värmlands socknar att bli befolkad av skogsfinnarna på 1600-talet.
I Lekvattnet finns också nya Finnmarkscentrum, invigt i somras, och ett av
besöksmålen vid en kommande resa till finnskogen. Möjligen redan i sommar i
samband med att gruppen avslutar studierna om finnmarkens flora med en resa till
lämpliga finngårdar.
Stort kulturreservat
Kanske blir det Juhola finngård som 2001 av länsstyrelsen utsågs till Värmlands första
kulturreservat med syfte att bevara ett värdefullt kulturpräglat landskap, karakteristiskt
för den värmländska finnbygden.
Reservatet är 46 hektar stort och omfattar förutom alla gårdsbyggnader även den
tillhörande marken bestående av åker, äng och skog.
På Östmarks kyrkogård vilar en av
de mest kända traditionsbärarna på
finnskogen, Kaisa Vilhuinen, vars
gravsten bär både svensk och finsk
text, konstaterar Christer Nilsson
som leder finnmarksstudierna. Foto:
Bengt Carlstedt
___________________________________________________________________
17
Landshövding Kenneth Johansson medverkar vid PRO Frykeruds månadsmötet den
14 april – här tillsammans med PRO-medlemmarna Audhild och Lars-Ove Hed, som
båda deltar i finnmarksstudierna.
Karmenkynna finngård
Text o foto
Bengt Carlstedt
___________________________________________________________________
18
Räddningstjänsten i Högboda
I Högboda har även den gamla släckbilen bytts ut mot en modern Mercedes
Sprinter med ett skärsläckarsystem. Det är i princip en stark högtryckstvätt som
kan skära ett litet hål i dörren eller väggen och sedan fylla lägenheten eller
villan med en fin vattendimma, utan att tillföra syre. Vattendimman har en stor
kyl- och släckeffekt. På detta sätt kan man i Högboda utföra invändig släckning
i en fastighet utan att behöva utföra rökdykning. Bilen är även utrustad med
hydrauliska klippverktyg för trafikolyckor. En stor fördel med den nya bilen är att
den får köras med B-behörighet på körkortet. Den får även köra på bron över
järnvägen, vilket inte var tillåtet med den gamla lastbilen.
Text och foto:RogerHesselius
Fyra sekunder tog det för brandman Robin Svensson att skära igenom en
plåtdörr och sedan spruta in en vattendimma.
___________________________________________________________________
19
Studiebesök på brandstationen i Kil ger värdefulla kunskaper
FIP räddar liv och släckningsgranaten egendom!
Det var två intressanta erfarenheter som ett dussintal PRO-are från Frykerud fick
stifta bekantskap med vid ett studiebesök på brandstationen i Kil. Kanske något att
tänka på även för andra organisationer! Fip står för första-insats-person och är det nya
arbetssätt som räddningstjänsten fått möjlighet att tillämpa tack vare entreprenören
Kenneth Mörths generösa donation till Kils kommun av en ny sorts brandbil, utrustad
för en första snabb hjälpinsats vid t ex trafikolyckor eller bränder.
Fip-modellen innebär att tjänstgörande befäl har det specialutrustade fordonet
med sig hem och kan åka direkt på ett larm och med en första insats tjäna värdefulla
minuter för räddning av både liv och egendom.
Räddade hus i Högboda
Till Fip-bilens utrustning hör bland annat en så kallad släckningsgranat, som via en
kemisk reaktion kan hålla en brand nere i utrymmen stora som ett ordinärt vardagsrum
under flera minuter i avvaktan på den ordinarie insatsstyrkans ankomst.
Släckningsgranaten har hittills använts bara en gång – vid den omskrivna branden i ett
hus på en ö i sjön Rinnen nära Högboda i somras, där branden kunde hejdas tack vare
granaten.
Det här och mycket mera berättade brandförman Marko Mäntykanga och
brandman Christer Madrén för PRO-gruppen
och inte bara berättade – de demonstrerade
också hur man ska bete sig vid brandtillbud
hemmavid.
Aldrig vatten!
Till exempel när grytan står på spisen och
telefonen ringer och…ja, ni vet själva hur det
kan vara när uppringaren har något intressant
att berätta. Plötsligt slår en låga upp ur
kastrullen och paniken är nära och det första
man tänker på är antagligen att slänga en
skopa vatten över kastrullen… Men det är
precis vad man inte ska göra! Det fick vi ett
talande bevis för när vattenmetoden testades
___________________________________________________________________
20
på en kastrull med brinnande olja i räddningstjänstens utbildningscontainer.
Om man häller vatten i en brinnande kastrull eller stekpanna börjar vattnet koka
och förvandlas omedelbart till ett stort moln av het ånga. Och skulle det, som i vårt fall,
vara olja eller fett som brinner river ångan med sig den brinnande oljan och kastar iväg
den åt alla håll. Och då sprids branden snabbt i hela köket och själv kan man få svåra
brännskador.
Lägg på locket!
Nej, på med ett lock – och vips slutar det
brinna i brist på syre!
Ett annat handfast moment var
demonstrationen av brandsläckare. Det finns
olika sorters brandsläckare men det är en
pulversläckare som bör finnas i varje bostad.
Alla fick vi testa funktionen och så här
ska man bete sig: dra ur säkringen, lossa
slangen, håll långt fram på slangen och rikta
munstycket mot det som brinner. Sikta långt
ner, inte mot toppen av lågorna. Gå nära
branden och huka dig ner. Tryck in handtaget
och – vips var i varje fall vår testbrand släckt!
Håll stadigt om munstycket
längst fram på slangen och
rikta pulversläckaren mot
lågans bas! (Foto: StigArne Åslund)
___________________________________________________________________
21
Kolla brandvarnaren!
Se till att ibland kontrollera brandsläckarens funktion! manade instruktörerna. Det gör
man enklast genom att vända brandsläckaren upp och ned några gånger och lyssna
så att man hör hur pulvret rinner fram och tillbaka. Gör det till en vana att kolla
brandsläckaren samtidigt som ni kollar brandvarnarna! sa instruktörerna.
Det finns också goda skäl att plocka undan t ex hårspraysbehållare o dyl om det
börjar brinna hemmavid – en behållare som sprängs blir rena brandbomben, det kunde
vi själva konstatera.
Så här fungerar värmekameran! Birgitta Markusson demonstrerar
för intresserade PRO-kamrater.
Kommuner samarbetar
Vi fick också veta en del av administrativt intresse. T ex att Kil har räddningstjänsten
gemensam med Karlstad, Forshaga, Grums, Munkfors och Hammarö. Att Karlstad är
en heltidsstation med minst åtta personer i tjänst dygnet runt med bara 90 sekunders
anspänningstid. Medan deltidskåren i Kil består av fyra skiftlag med fem minuters
anspänningstid. Just därför är Fip-modellen så värdefull för deltidskårer eftersom
jourhavande befäl kan åka direkt och vara framme flera minuter före ordinarie styrka.
Fip-bilen i Kil kallas logiskt nog ”Mörten” efter donatorn, Numera är Fip-modellen
införd även i Högboda – på räddningstjänstens egen bekostnad.
Text och foto: Bengt Carlstedt
___________________________________________________________________
22
Fagerås brandkår på 1940-talet
2 kr/tim vid utryckning - Inte ett öre för övning!
Brandstationen i Fagerås, sedan många år i privat ägo, har under hösten 2014 genomgått
en utvändig renovering. Det har inspirerat Frykposten att titta närmare på hur brandförsvaret
fungerade förr när Frykerud var egen kommun.
Brandstationen i Köpung med det 13 meter höga tornet byggdes 1945 och var i drift fram till
kommunsammanslagningen vid årsskiftet 1970-1971. Brandchef under många år var
kommunens starke man, kommunalnämndens ordförande och mycket annat, Hugo Jonsson.
Första brandbilen
Första brandbilen fick Frykeruds kommun i slutet av 1930-talet – en lastbil med förarutrymmet
utbyggt till en dubbelhytt. Den kunde beskådas i Fagerås från slutet av 1938. En motorspruta
med slang blev inköpt 1940.
Brandkåren behövde snart nog en
bättre brandbil men det skulle dröja tio år
innan man kunde enas om att anta ett
anbud från Furtans verkstad om köp av en
mer ändamålsenligt ombyggd lastbil.
Brandstationen i Fagerås – numera i
renoverat skick. I det 13 meter höga tornet
hängdes slängarna på tork. Foto: Bengt
Carlstedt
Stora fordonslyftet
Sommaren 1964 kom det stora lyftet i
fordonshänseende. Då kunde brandchefen
Hugo Jonsson stolt köra hem en splitter ny
brandbil från Tollarp i Skåne. Det bekräftas
av sonen Hans Jonsson, som samma år
gjorde värnplikten i Karlsborg.
”I Skövde plockade de upp mig vid
järnvägsstationen och jag åkte brandbil
hem, och fick även chansen att provköra en
bit i Kristinehamnstrakten.”
___________________________________________________________________
23
Tyfonlarm
Arne Berg, ännu bosatt i
Fagerås, var en av dem som
fick nytta av den nyinköpta
brandbilen. Han berättar:
”Jag var 25 år gammal när
jag 1965 gick med i Fagerås
brandkår. Vid denna tidpunkt
fick vi en ny brandbil, Ford
V8. Tidigare fanns det en
gammal Volvo. Den hade
tjänstgjort som mjölkbil förut.”
Brandchef Hugo Jonsson vid
en av de första brandbilarna i
Frykerud. Bild: Frykerud IV
Brandstyrkan bestod då av 15 man som vid avvecklingen 1970 reducerats till tolv.
Brandmännen larmades på den tiden genom tyfonlarm. Arne Berg: ”När det satte igång blev
det full fart till brandstationen. Folk var nyfikna och brukade följa efter oss när det brann. Det
förekom inte någon jourtjänst. Alla som var hemma och tillgängliga kom när larmet gick.
Bara en hade nyckel
De flesta i brandkåren bodde ganska nära brandstationen. Men endast en hade nyckel. När det
blev utryckning fick de övriga vänta på nyckelmannen. När det anlänt fyra brandmän ryckte vi
ut.” Tyfonlarmet installerades i anslutning till att telefonnätet automatiserades. Dessförinnan
hade Fagerås en telefonväxel i Kungsbrolyckan, eller telehuset som det också kallades,
berättar Hans Jonsson. Och fortsätter: ”Telefonväxeln hade en nyckelfunktion i alarmeringen av
brandkåren. Det skedde genom ”namnanrop” Brandkåren.
”Fina på växel”
Då kopplade ”Fina på växel” samtal till
brandchefen och brandmännen fick påringning. I
och med automatiseringen måste detta
larmsystem ersättas.” Det var då som tyfonen
installerades – en sirén som satt på toppen av
brandstationens torn. Hans Jonsson: ”En
tryckluftstub var placerad längst ner och en
rörledning gick upp till sirenen. När man drog på
___________________________________________________________________
24
luften ljöd larmet över nejden.”
Vägrade öva
Kommunalfullmäktige beslutade 1944 att en brandman skulle ersättas med två kronor per
timme vid utryckning. För övningstid betalades ingenting. Det fick brandmännen att ilskna till
och hösten 1945 vägrade de att gå till övning utan betalning.
Det skulle dröja ända till i början av år 1950 innan lönestriden helt avgjordes genom en
central uppgörelse. Dessförinnan hade brandmännen hotat med att säga upp sig.
Vattenbrist
Ett problem som borgarbrandkåren inte sällan fick brottas med var bristen på vatten! Inga
brandposter i tätorten och gårdsdammarna var ofta otillräckliga, ibland rentav torrlagda. Det
gällde exempelvis torrsomrar som 1947. Då fick brandkåren rycka ut för att fylla på tömda
dammar med vatten från närmsta bäck, å eller sjö. Det kan Gunnar Fager bekräfta:
”Min far tillhörde brandkåren. Han var egen företagare och kunde lättare än kollegerna
komma ifrån på dagtid. Så det var ofta han som åkte ut för att fylla på vatten i dammarna.
Sommaren 1947 var jag bara tio år men fick följa med på de här uppdragen och hjälpa till.”
Torrt i slangarna när skolan brann
En konsekvens av just torrsommaren 1947 var att kommunalfullmäktige i budgeten för
påföljande år anslog 7 550 kronor till bygge av branddammar. Och brandstyrelsen, som tillsatts
1946, fick i uppdrag att fortsätta bygga dammar. Men det var ändå otillräckligt vid stora
eldsvådor. Som när Tröstads skola brann ner 1951. Då gick det torrt i slangarna.
”Väcktes av dånet”
Skolan i Tröstad var inte den enda som brann. När skolan i Alebro eldhärjades syntes
eldskenet och rökpelaren ända till Fagerås. För att inte tala om storbränderna i och nära inpå
tätorten – dels i halmförädlingsfabriken, dels när tegelbruket i Prästbol brann en höstnatt 1963.
”I en väldig flamma mot skyn försvann ett industriföretag… Fageråsborna väcktes av dånet.
Men när de rusade till fönstren kunde de endast ana vad som var å färde. Så tät stod
dimman…” (Frykerud II).
Tegelbruket är värd en egen historia. Den årliga tillverkningen översteg en miljon tegel.
Under sommarhalvåret sysselsattes upp till 22 anställda, under vintern ett tiotal. Men det får bli
en annan gång.
Bengt Carlstedt
--------Tryckta källor har framför allt varit Frykerud II-IV samt Brandhistorik 6, den sjätte boken i serien
om svenskt brandförsvar.
___________________________________________________________________
25
Paketauktion i Tomta
Vi
har
varit
på
paketauktion i Tomta
Ordenshus. Huset ägs av
IOGT Logen Hercules
och är snart 90 år
gammalt. Numera är det
utbyggt och rymmer drygt
80 personer. Denna kväll
var det fullsatt. Folk från
bygden och tillresta. Min
mor sa en gång ”Vi går
dit för di kommer till oss”. Detta hörde jag för drygt 60 år sedan. Hon menade att
IOGT:arna kom på missionsförsamlingens försäljningar och då måste vi göra likadant.
Detta fungerat ännu i Frykerud. Vi stöttar varandra. Köper lotter och går på
försäljningar. Verksamheten bygger på frivillighet, utan bidrag från stat eller kommun.
Kvällen i Tomta är något av återvändartid. Några av personerna träffar jag en gång
varje år och det är här. De flesta känner varandra sen uppväxten, och har man något
hår på huvudet så är det vitt. Varje år noterar man också att någon saknas.
Kaffepausen är viktig. Då kan man mingla och prata gamla minnen. Det som säljs är
tunnbröd honung, paket och Leif Johanssons tomtar. Auktionisten börjar med att
berätta att hörapparaten är justerad så att han inte hör bud under 30 kr! Kassören
behöver inte oroa sig. Tunnbrödet
kostar 60-70 kr påsen, och
honungen 75 kr. Ett litet paket går
på 30 kr medan ett stort med
rosetter kostar 100. Storleken har
tydligen betydelse, men jag tror att
innehållet är ganska lika.
Åror är en träbit med 4 nummer
på. Efter dragningen kollar alla på
sina lotter, för att sedan titta upp för
att se vem som var den lycklige
vinnaren.
___________________________________________________________________
26
Jag minns en händelse från en missionsauktion i Högåsens Missionshus. Vi hade sålt
en årgång. När sedan årorna kontrollräknades fattades en. Trots efterlysningar
saknades den fortfarande. Nästa dag kontrollerade vi satsen och fann att en åra
saknades. Vi tillverkade en ersättare med rätt nummerserie. Nästa år sålde vi en
årgång. Årorna samlades in och kontrollräknades. En åra för mycket. Den saknade
hade återkommit.
Kvällen i Tomta innehöll även en sånggrupp av äldre herrar med dragspel och bas
som spelade och sjöng gamla godingar där man kunde sjunga med. På begäran
avslutades kvällen med ”O sällhet stor som Herren ger här på denna jord”
K.E.E
Föreningen Frykeruds Framtids årsmöte
Boka in söndagen den 22 mars kl 15:00
för FFF:s årsmöte på Trösta Gästgiveri
Årsmötesförhandlingar
Idéjakt
Servering
Välkomna
Styrelsen
Medlemsavgift i FFF!
FFF:s stora inkomstkälla är medlemsavgiften. Med den täcker vi kostnaden för
tryckning och distribution av Frykposten till alla hushåll i Frykerud. Med detta nr följer
ett inbetalningskort.
Styrelsen hoppas att du vill stödja oss så att vi kan fortsätta vår verksamhet.
Medlemsavgiften är 50 kr för ensamstående och 100 kr för familj.
Du som vill ha Frykposten hemsänd med post betalar 150 k. Du får gärna skriva i vår
tidning eller tipsa oss om du vet något som är intressant. / K.E.E
___________________________________________________________________
27
Efterlängtad semester hösten 2014
Det har varit en både fysiskt och psykiskt ansträngande vår och sommar för mig. Min
goda vän Anneli Hedwall låg svårt sjuk och vi hade daglig kontakt. Vi gjorde många
sjukresor tillsammans och hon blev allt sämre. Den 11 augusti avled hon stilla i sitt
hem. Sen skulle det ordnas med begravning och minnesstund. Därefter kom det
Värmlandstramp, Gospelfestival och en auktion för Frykeruds missionsförsamling.
Kent hade ständig jour med fiberutbyggnaden. Det var alltid något som skulle
kontrolleras, sökband som stack upp och ledningar som grävts av. Allt detta tog kraft
och vi var båda slitna. Därför skulle vi vila upp oss med semester söderut. Vi hade
bestämt att åka till Jordanien och den 6 november gav vi oss iväg.
Vi skulle bo i Tala Bay vid Aqaba i sydligaste delen av Jordanien. Där fick vi ett bra
rum på ett fint hotell med vänlig personal. Chefen där är svensk och heter Niklas
Jonsson. Människorna i Jordanien var ett stillsamt och tillmötesgående folk, som lika
gärna bjöd på något istället för att sälja sina varor. När vi inte hade jämna pengar och
affärsinnehavaren inte hade växel fick vi varsin chokladbit och kunde betala senare
OM VI VILLE. Valutan i Jordanien är dinarer och en JOD motsvarar c:a 10 svenska
kronor.
Ofta åt vi buffé och där fanns det många olika maträtter. Det sämsta med buffé är att
man vill smaka på det mesta och följaktligen blev det en överfull tallrik, som man gick
till bordet med. Många olika kycklingrätter, nötkött, lammkött, fisk, grillspett och mycket
grönsaker fanns det. För min del passade de många olika efterätterna ypperligt. Vi
letade efter en särskild fiskrestaurang en eftermiddag och hittade den inte. Vi frågade
taxichaufförer och de skakade på huvudet, men hämtade en annan man. Han ville
gärna hjälpa oss och frågade på bra engelska var vi kom från. Döm om vår förvåning
när han sa: då går vi över till svenska. Han hade bott 12 år i Göteborg och pratade
felfri svenska.
Aqaba har den enda kustremsan i landet med en stor hamn och skatten var lägre där
än i övriga landet, så därför fanns det mängder med containrar och nya bilar uppställda
för vidare transport in i landet. När vi åkte ur Aqabas område med buss fick vi stanna
vid en tullstation, där man kollade att vi inte hade med oss några vitvaror i
lastutrymmet under bussen för försäljning. På våra utflykter körde vi förbi långa
___________________________________________________________________
28
karavaner med tankbilar, som transporterade olja ut till övriga delar av Jordanien. Det
fanns en gasledning från Egypten och man förhandlade med Irak om att bygga en
oljeledning genom landet. Man hade så smått börjat tänka på att ta vara på sol- och
vindkraft, men det var långt kvar till utbyggnad av det. Det fanns ingen riktig
sopsortering, så mycket av skräpet fanns efter vägkanterna. Man kan lösa problem på
olika sätt och här hade de styrande kommit på ett smart drag. Färgen på sopsäckarna
skulle bytas ut. I dagsläget var de svarta och det blev så iögonfallande, så nu skulle
det bli annan färg på säckarna.
Landskapet var inte vackert. Det bestod mest av grus, sten och sand. Det växte en och
annan grästuva, som de stackars getterna och fåren försökte få tag i. Vi blev lite
förvånade när vi såg att man hade harvat i rena stenöknen. Man skulle så vete, för det
fanns underjordiska vattenådror där. Jag är ju van vid bördig jord, så jag skulle aldrig
ha kommit på tanken att odla något i den stenöknen. Vi såg en tomatodling och där
såg jag till min glädje svart härlig jord. Blommorna i krukorna såg lite lidande ut, för den
jorden fanns det inte mycket mylla i. Vore jag blomma där skulle jag strejka.
Om man tjänade under 20 000 svenska kr/månad, var gift och hade familj behövde
man inte betala skatt. När man kom över den gränsen blev aldrig skatten högre än 7
%. Dagis fanns för de som hade råd och där tog man emot hur små spädbarn som
helst. De första ord som ett nyfött barn fick viskade i sitt öra var de tre första verserna
ur Koranen. Skolgången var 12 år och
barnen började när de var 4 år. Kvinnorna
hade det inte lätt. Många gick i sina svarta
fotsida kläder, med bara ansiktet synligt.
Jag såg hur de badade med sina kläder på
och var noga med att dra ner byxkanterna
såg att inte så mycket av benen syntes.
Flickorna började klä sig i denna
mundering i 13-års ålder.
Handikappvänligt var något man inte hade
hört talas om i Jordanien. Vi såg inga
handikappade ute i samhället. De gömdes
säkert undan i hemmen. Ofta saknades
hissar och om det fanns kunde man inte
___________________________________________________________________
29
åka ända dit man skulle. För min del som gärna tar trappor istället för hiss även i
Sverige var det inget problem, men Kent fick slita med alla trappsteg. Stenläggningen
vid poolen var också lurig för det blev hemskt halkigt, när man var blöt om fötterna
efter bad. Detta märkte jag och förmanade Kent att ta det försiktigt när han kom upp.
För honom gick det bra, men jag skyndade i vanlig ordning upp ur vattnet och benen
bara försvann under mig och jag låg vid poolkanten efter en sekund. Jag var
oförberedd, så jag var helt avslappnad och slapp följaktligen alla skador. Efter den
vurpan var jag noga med att ha mina badskor på. Det var lite besvärligt att gå i vid
stranden för bad i Aqabaviken. Det var många stenar med koraller och snäckor så det
blev lite halkigt och vasst. Stranden var skyddad så de fick inte ta bort stenar och göra
en fin sandstrand och då behövdes badskorna igen, för vi badade och solade mycket.
Temperaturen låg mellan 25 -30 grader och vi hade inget som måste göras. Alla tåtar
som stack upp ur marken kunde Kent strunta i och gå förbi utan att bry sig. Vi bara njöt
av vår lediga tid.
En av anledningarna till att vi valde Jordanien som resmål var att vi ville besöka
klippstaden Petra, som är ett av världens sju nya underverk. Den ligger väl gömd
bland höga klippor och syns inte ens om man flyger över den. Det var lätt att försvara
sig och därför anlade nabatéerna sin stad där omkring tiden för Kristi födelse. Läget
var också bra för handel med siden, kryddor och annat. Berggrunden består av
kalksten, som är porös att arbeta i. Så lätt kan det ändå inte ha varit att mejsla ut de
fina konstverken som vi såg, för de hade inga ordentliga verktyg.
Vi gick i en djup dal (en siq) och stannade
ibland för att beundra de vackra fasaderna.
Mest arbetad
och vackrast var
skattkammaren som vi kom fram till när
siqen öppnade sig. Fasaden är 45 meter
hög och 30 meter bred. Man har beräknat
att det fanns 30 000 som bodde där under
storhetstiden. Amfiteatern har plats för
3 000 och man byggde för att 10 % av
befolkningen skulle få plats. Folket hade
bott i grottor och de bodde kvar till långt in
på 1900-talet, då man förbjöd bosättning
där. Då byggdes bostäder utanför
___________________________________________________________________
30
klippstaden, men än idag hände det att någon smög sig in och övernattade i någon av
de övergivna grottorna.
De såg till att få ordentliga utsprång för att skydda fasaderna och tog reda på allt
regnvatten som kom i dammar och sinnrika vattenledningar utefter bergsväggen.
Vägen fram var ojämn och man fick se sig för så man inte hamnade på rullsten, när
man satte ner fötterna. Kent fick skjuts ner med häst och vagn och det var en
omtumlande upplevelse, för fjädringen var obefintlig och farten var hög. Han var
ganska ordentligt omskakad när han kom fram.
Vi skulle även besöka Döda havet och se om den välgörande leran kunde föryngra
oss. Både drottningen av Saba och Kleopatra hade bevarat sin skönhet genom att
använda leran. Jag tyckte inte att det gav den effekt som jag hade önskat. Det var
ändå härligt att bli inknådad och bli riktigt ”geggig”. Vattnet är fullt av välgörande salter
och man känner sig
insmord i olja vid badet.
Salthalten är fyra gånger
högre
än
vanligt
havsvatten. Att salthalten
är så hög beror på att
det inte finns något
utlopp, att Jordanfloden
tappas på en del vatten
på vägen ner, lite nederbörd och hög avdunstning. Man hade fullt sjå att få ner fötterna
och stå efter att ha lagt sig ner, för flytkraften är stark. Djupet i Döda havet är över 300
meter. Det är också världens lägst belägna punkt med 400 meter under havsnivå.
Innan vi kom fram till Döda havet åkte vi upp på berget Nebo. Det var här Moses stod
och såg in mot det förlovade landet. Vid klart väder kunde man se Jeriko och även
Jerusalem, men det var disigt den dagen, så vi kunde inte se så långt. Det har blivit
mindre antal som reser till Mellanöstern på grund av oroligheterna, så i början av
december läggs resorna till Jordanien ner av Solresor som vi åkte med denna gång. Vi
var i alla fall helt nöjda med vår semester och kunde åka hem till kyliga Norden och
möta novembermörkret med lättare sinne.
Kerstin Wallin
___________________________________________________________________
31
Nepalresan
I oktober – november förra året, när det var som mörkast här hemma i Sverige fick jag
förmånen att få resa i väg med ett gäng tjejer till Nepal. Vi var allt som allt 13 stycken i
tre generationer. De fyra äldsta var mellan 65 – 70 år, vi var sex stycken i min
ålder(runt 40 alltså) och dessutom var det tre härliga tonåringar med.
Republiken Nepal ligger på Himalayas sydsluttning och gränsar till Kina i Norr och
Indien i öst, väst och söder. I landet bor det knappt 30 miljoner människor som till ytan
motsvarar ¼ av Sveriges yta. Mestadelen av befolkningen, ca 80 % utövar hinduismen
som sin religion men även buddism och islam förekommer. Jag träffade även
människor I Nepal som är kristna. I Nepal pratar man många olika språk men det
officiella språket heter Nepali och pratas av knappt hälften av befolkningen.
Huvudstaden som också är den största staden i landet heter Kathmandu, där bor det
ca.1 miljon inv. Nepal har bara två årstider, torrperiod och regnperiod. Torrperioden
varar mellan oktober till maj och är den bästa tiden att besöka Nepal. Landet är ett av
världens fattigaste och definieras av FN som ett av de minst utvecklade.
Pernilla Ardeby som är en av mina allra bästa vänner har med sin familj bott i
Nepal under fem år. De bodde där mellan åren 2008 – 2012. Pernilla som är
barnsjuksköterska utformade under de åren en kurs i barnsjukvård, PNC som står för
PediatricNursing Course. Hon har gjort ett fantastiskt och ofattbart stort arbete. Kursen
är erkänd internationellt. Det är omöjligt att kort återge detaljerna i hela projektet men
vill du läsa mer om hennes arbete och de åren de bodde där går det bra att besöka
familjens blogg: poardeby.blogg.se. Där finns även otroligt många fina bilder från vår
resa som du kan ta del av.
Nu följer en liten återgivning av själva resan. Vi reste via Bryssel och Delhi och
landade efter många långa timmar i Kathmandu. Krocken med kulturen och
skillnaderna i vårt sätt att leva var enorm. Resan från flygplatsen till hotellet vi skulle bo
på var första chocken. Sittande i vänster framsäte utan ratt och säkerhetsbälte var
första prövningen. Det tutades på allt och alla och det var inte bara bilar och bussar
utan även en och annan ko mitt i gatan. Hela familjer kom åkande på motorcyklar, det
var bara föraren som hade hjälm, resten satt helt oskyddade. Vi stannade i Kathmandu
under två dagar innan det bar vidare till nästa destination. Under 7 timmar satt vi en
buss som i stort sett saknade stötdämpare. Kroppen kändes en aning mör och
illamåendet låg på lur under i stort sett hela färden på de slingriga och gropiga
vägarna. Målet var Pokhara och det var där vi skulle utgå i från när vi under 4 dagar
___________________________________________________________________
32
skulle vandra i Annapurna som är en del av Himalaya. Vi hade hyrt bärare som bar
våra stora ryggsäckar åt oss. Det var ett gäng grabbar och män som i slitna skor gick
före oss, själva bar vi på en ryggsäck där vi hade det nödvändigaste och vi hade
fotriktiga skor. Trots det hade vi inte en chans att hinna med dem i deras tempo trots
att vår packning vägde ¼ av deras. Som tur var hade vi en guide som hade stenkoll på
vilka vägar vi skulle ta. Vandringen var helt fantastisk och stundtals tuffare än jag
hade förväntat mej. Det var många trappsteg och stigar uppför branta berg och
sluttningar. Naturupplevelserna och mötena med människorna ute i byarna är
obeskrivliga. I gryningen efter vår första natt gick vi upp för att se soluppgången, det
var helt magiskt. Det andra stället vi övernattade på var i en liten by som saknade
elektricitet, jag började längta efter en varm dusch men fick nöja mej med en hink
ljummet vatten att skölja av mej med. När vi satt i stearinljusets sken den kvällen
pekade Pernilla på byn högt upp på nästa berg vi skulle vandra till under nästa dag.
För att nå dit fick vi först gå ner i en djup dal och sedan gå på branta vägar uppför
igen. Där möttes vi av packåsnor i en enormt mysig by på 2000 m h ö h. Den kvällen
dansade vi tillsammans med byborna prydda i tjusiga orange halsband gjorda av
tagetesblommor som de hade låtit göra åt oss. När vi kom tillbaka efter sista dagens
vandring var den varma härliga duschen på hotellet den bästa i hela mitt liv.
Efter två dagars vila med spabesök, sol och bad i pool på ett av stadens hotell och
en hel del shopping var det dags att dra vidare till nästa mål som var en stad som
heter Tansen. Det var bara en liten tur med buss, ca 4-5 timmar denna gång. I Tansen
som ligger på 1400 meters höjd bodde Pernilla med sin familj under sina år i Nepal. I
vårt bagage från Sverige hade vi proppat väskorna fulla med presenter som bestod av
leksaker, kläder och choklad bl.a. Det var en fröjd att få dela ut till de behövande
människorna. Vi fick chansen att besöka sjukhuset som heter United Mission Hospital.
UMN står för United Mission to Nepal och är den missionsorganisation som ansvarar
för sjukhuset. Pernilla och hennes man var anställda av samfundet Evangeliska
Frikyrkan och de hade även bidrag från Sidas volontärbidrag under ett par år. Vi fick
gå en rundvandring på hela sjukhuset och vi som hade vårdrelaterade yrken i Sverige
fick även chansen att gå med på ronder. Att klaga på sjukvården i Sverige, tex att man
får ligga i en korridor under ett par nätter på en ren och fin avdelning fick en ny
dimension. De som hade en säng på en sal bestående av 10 sängar var helnöjda. Det
som rörde mina känslor mest var nog att se de svårt brännskadade barnen. Skador de
fått från kokhett vatten och från öppna eldar som är en nödvändighet när nätterna
börjar bli kyliga.
___________________________________________________________________
33
Jag måste bara nämna besöket i en liten by som heter Pakhandi Vi åkte 16 stycken i
en jeep och två satt på taket. Vi kunde åka halvvägs sedan fick vi gå halvvägs
eftersom vägen tog slut pga. att den rasat. När vi till slut kom fram till den avlägsna byn
möttes vi av enormt härliga och välkomnande kvinnor. Deras män jobbar utomlands för
att kunna försörja familjen så det var i stort sett bara kvinnor och deras barn där. Vi
blev hembjudna på the till en av kvinnorna i byn och där fick vi mötas i en underbar
gemenskap. De var kristna och det var en nästan himmelsk upplevelse att få be
tillsammans och sjunga ”O Store Gud” med dem på två språk (de undrade hur vi
kunde den sången, att sången var skriven av en svensk hade de naturligtvis ingen
aning om). Den 30 mil långa resan från Tansen tillbaka till Kathmandu tog ca 10
timmar.
Nepal är ett land med många fattiga människor. Trots sin fattigdom kunde jag erfara en
enorm generositet och vänlighet. Ett exempel är kvinnan som bjöd hem oss och
lagade en hel festmåltid i sitt lilla kök som bestod av en eldstad och inte så mycket
mer. Det jag såg och lade märke till var att människorna tog sej tid för att umgås med
varandra på ett sätt vi inte är vana vid här i kalla Norden. ”De äger inte mycket och har
inte råd att äta kött mer än ett par gånger i månaden men de har något vi i väst inte har
så mycket av; de har tid och närvaro” (citat från poardeby.blogg.se). Det är svårt att
fatta att vi lever på samma jordklot fast iså otroligt olika världar.
Anna Smederöd
___________________________________________________________________
34
Gubben i Stormyra
Det är en konstig vinter. Det snöar och när jag har rensat framför huset börjar det
regna och snön försvinner och isen kommer fram. Då kan jag ställa mig på sparken
uppe vid porten och den stannar inte förrän långt nere i allén. Nu har det inte kommit
några mängder med snö i början av januari, men det kommer. Det verkar som
Värmland är ett skyddat stråk. Blåsten går söder om oss och snöstormarna går norr ut.
Långhelgerna ligger bakom. 2014 gav ju maxutdelning på röda dagar vid jul och
nyår. Många kunde vara lediga i veckor genom att ta ut några få semesterdagar. När
jag jobbade var det första man gjorde när de nya almanackorna kom, att kolla hur
helgerna låg i det nya året
I bondesamhället hade man ingen semester. Under sommaren var det som mest
att göra, men under dagarna mellan jul och nyår unnade man sig att ta det lugnt.
Ladugården och stallet måste ju skötas som vanligt, men nu var det tid för julkalas
nästan varje kväll. Det stärkte sammanhållningen i bygden och ofta så fick man reda
på om någon var sjuk eller hade svårigheter. Då hjälpte man varandra. Sedan kom TV
och då måste man ju passa på favoritprogrammet. Numera kan vi spela in det vi vill se,
men sammanhållningen är inte den samma. Nya människor som flyttar in i bygden tar
med sig sitt gamla umgänge.
Ibland slår det mig att med min generation försvinner mycket av erfarenheterna
från hur det var på 1940-50 talet. Våra barn har inte tid eller intresse att fråga och när
de blir nyfikna är vi kanske borta. Jag talar av erfarenhet. Det är mycket som jag skulle
vilja veta om gångna tider, men när intresset kom var förra generationen borta.
Frykerudsböckerna är en guldgruva med information om hur det har varit i gamla tider i
vår bygd
Historien är viktig. Jag kan visa mina barnbarn var mina föräldrar bodde och där jag
växte upp. Tänk en stackars flykting som skall försöka beskriva sin by i Kongo eller
Turkiet för sina barnbarn som är födda i Sverige.
Jag köpte en blombukett häromdagen. Den kostade 49.90. Nu finns det inga så
små mynt, så jag fick betala 50 kr. Formellt blev jag lurad på 10 öre. Problemet
försvinner när man handlar flera varor, men man kan reta sig på att priserna alltid
slutar på t.ex. 999 kr. Är jag mera köpvillig än om varan annonserades till 1 000 kr?
Det är tydligen så eftersom affärerna fortsätter. Nu skall jag inte irritera mig på detta,
det finns viktigare saker att koncentrera sig på
Vinterhälsning från K.E.Evertsson
___________________________________________________________________
35
Nya demokratigrepp i Kil öppnar för politiska debatter på webben
Snart kan Kilsborna sitta hemma bostaden och följa kommunfullmäktiges debatter och
beslut! Kommunstyrelsen biföll vid årets första sammanträde ett medborgarförslag där
webbsända fullmäktigemöten är ett av flera steg mot ökad politisk öppenhet och
breddat medborgarengagemang i beslutsprocessen. Samtidigt ska allmänheten få
ställa egna frågor till politikerna vid minst fyra sammanträden per år mot ett enda enligt
gällande regler. Dessutom ska handlingarna inför fullmäktiges sammanträden
publiceras på kommunens hemsida via ett nytt system med direktkoppling till diariet.
Förslag från Frykerud
Allt som ett resultat av ett medborgarförslag i tre punkter på temat demokrati med
adress Frykerud. ”Bingo! kommenterar Bertil Haglund, vice ordförande i PRO Frykerud
som tillsammans med PRO-sekreteraren Bengt Carlstedt står bakom
medborgarförslaget.” Och tillägger: ”Mest glädjande är att företrädare för alla partier
var så genuint positiva till förslagen när kommunstyrelsen i mer än en halvtimme
diskuterade ärendet. Det talar för att politikerna menar allvar med talet om ökad
öppenhet.”
”Inga hemligheter”
Faktiskt fanns det ledamöter som ville löpa hela linan ut och i enlighet med
medborgarförslaget
tillåta
allmänheten
att
ställa
frågor
vid
alla
fullmäktigesammanträden. ”Vi har ju inga hemligheter för oss och är det några som
behöver öka förtroendet hos allmänheten så är det politikerna”, sa Maria Ekberg, MP.
Kompromiss
Fullmäktiges ordförande Rita Gunnarsson, S, ville från början ha tre frågemöten men
kommunalrådet Mikael Johansson, S, var lyhörd för ledamöternas inlägg och föreslog
en kompromiss med fyra frågemöten, två i Kil och vardera ett i Fagerås och Högboda,
med möjlighet för presidiet att vid behov öka antalet. Och det blev kommunstyrelsens
förslag till kommunfullmäktige.
För förslagsställarna, som fanns på plats vid sammanträdet, var diskussionen rena
julafton. Inte nog med att medborgarförslagets idéer föll i god jord, politikerna vinnlade
sig dessutom om att den ökade öppenheten skulle marknadsföras så bra som möjligt,
så att alla kommuninnevånare verkligen fick kännedom om de nya greppen.
___________________________________________________________________
36
Bokar helsida
”Tyvärr är det nog bara cirka 10 procent som läser tidningsannonserna om
sammanträdena och inte många fler som hittar rätt via hemsidan”, sa Jan Fallström, M.
Betydligt större är chansen att nå ut med budskapet via kommunens egen publikation,
Kil på rätt spår, och det är precis vad som nu ska ske. ”Vi bokar en helsida!”,
sammanfattade kommunalrådet.
Politiker på skolbänken
Ett ökat publikt engagemang sätter större fokus på den politiska retoriken och
sammanträdestekniken men också här står politikerna väl rustade. Kommunchefen
Jan-Olov Ragnarsson har mobiliserat ett helt batteri med kurser och studiedagar
inklusive en om Janne Josefsson skulle knacka på dörren! ”Särskilt viktigt är det att
presidierna deltar eftersom det oftast är ordförande eller vice ordförande som hamnar i
rampljuset”, förklarade Ragnarsson. Under diskussionen betonade flera ledamöter
också att medborgarna görs uppmärksamma på att även sammanträden i nämnder
och styrelser är öppna för allmänheten.
Bengt Carlstedt
Kils kommunala ”regering ”och de viktigaste ”utskotten”
Kommunfullmäktige är Kils ”riksdag” och vilka som tog plats i det lokala parlamentet redovisade
Frykposten i förra numret – både ordinarie ledamöter och ersättare. Men vilka politiker
hamnade i den lokala ”regeringen”, det vill säga kommunstyrelsen? Och hur blev det i
”utskotten”, som på lokalplanet motsvaras av nämnder och styrelser?
Kommunfullmäktiges utformning bestäms helt av valresultatet. Men utformningen av
nämnder och styrelser har vi väljare överlåtit till det lokalpolitiska etablissemanget.
Så när kommunfullmäktige höll julsammanträde i december stod inte mindre än 25 valärenden
på dagordningen. Och så här utföll valen för de viktigaste styrelserna och nämnderna:
Kommunstyrelsen: Mikael Johansson, S, ordförande, Georg Forsberg, C, förste vice
ordförande, Hans Eriksson, M, andre vice ordförande, Rita Gunnarsson, S, Anders Johansson,
S, Jessica Hildén, S, Marie Bryske, C, Annika Bjelvert, M, Maria Ekberg, MP, Ulla-Britt
Mortensen, V, Ronny Gustafsson, SD.
Ersättare: Maj-Britt Tibo, S, Robin Johansson, S, Marianne Kjellström, S, Kenneth Pihlström, S,
Berndt Björkman, C, Peter Krööse, C, Jan Fallström, M, Christina Bertilsson, M, Niclas
Jacobsson, KD, Mats Notini, FP, Christer Johansson, SD.
___________________________________________________________________
37
Barn- och utbildningsnämnden: Jessica Hildén, S, ordförande, Albert Langenbach, M, vice
ordförande, Robin Johansson, S, Jenny Berg, S, Stefan Svensson, S, Eva Frykenberger, C,
Torbjörn Carlström, C, Eva Kjellberg, M, Daniel Johansson, V, Gun-Britt Nilsson, FP, Linda
Danielsson, SD.
Ersättare: Gun-Britt Johansson, S, Peter Savela, S, Anneli Örtlund, S, Daniel Bofeldt, S, Berit
Larsson, C, Johny Skytte, C, Stig Bjelvert, M, Kristina Sundholm, M. Kristin Gustafsson, MP,
Madelene Häggkvist, KD, Tage Johansson, SD.
Socialnämnden: Peter Krööse, C, ordförande, Laila Norstedt Persson, M, vice ordförande,
Inger Sundin, S, Kenneth Pihlström, S, Marianne Kjellström, S, Peter Pettersson, C, Diana
Johansson, C, Mats Stråhl, M, Jonas Sjölin, V, Agneta Käld, KD, Linda Danielsson, SD.
Ersättare: Carl Mikael Leijon, S, Marika Vanneid, S, Stefan Sjökvist, S, Marina Kedemark, C,
Inger H Gustafsson, C, Tore Olsson, C, Annika Bjelvert, M, Eva Langenbach, M, Ingrid
Kihlsten, MP, Miriam Tolvanen, FP, Tage Johansson, SD.
Miljö- och byggnadsnämnden: Björn Tolén, C, ordförande, Christina Bertilsson, M, vice
ordförande, Eilert Karlsson, S, Maj Britt Pihlström, S, Kennet Eriksson, C, Eva Hammar, MP,
Adam Maxe, V.
Ersättare: Ronny Johansson, S, Göte Andersson, S, Björn Karlsson, C, Anders Hargefors, C,
Jan Fallström, M, Mattias Falk, KD, Miriam Tolvanen, FP.
Tekniska nämnden: Berndt Björkman, C, ordförande, Per Eriksson, M, vice ordförande, Anneli
Örtlund, S, Maj-Britt Tibo, S, Dragan Tesovic, S, Kenneth Kristoffersson, C, Mats Notini, FP.
Ersättare: Bert Holmqvist, S, Göte Andersson, S, Stefan Sjökvist, S, Inge Gustavsson, C, Lars
Eriksson, C, Hans Widell, M, Erik Ruhe, KD.
Kommunrevisorer: Bengt Kjellberg, M, ordförande, Anette Gundahl Karlsson, S, vice
ordförande, Pia Sahlin Brunzell, S, Roland Olsson, C, Birgitta Kringlund, FP.
Nämndemän till Värmlands tingsrätt: Marianne Kjellström, S, Maj-Britt Tibo, S, Birgitta
Andersson, C, Eva Langenbach, M, Eva Hammar, MP.
Regionfullmäktige: Mikael Johansson, S, ordinarie, Rita Gunnarsson, S, ersättare.
Bengt Carlstedt
___________________________________________________________________
38
Frykerud i TV
I Frykeruds Ekumeniska Råd där representanter för Frykeruds Missionsförsamling,
Fagerås Baptistförsamling och Svenska Kyrkan träffas för att planera gemensamma
verksamheter väcktes för några år sedan tanken på en TV- sänd gudstjänst. Vi tog
kontakt med projektledare för religiösa program inom SVT. Efter några påstötningar
och kontakter, kom Johannes Söderberg till Frykerud för att titta på lämpliga lokaler.
Han fastnade för Frykeruds kyrka på grund av den fina akustiken
Nu är det bestämt att gudstjänsterna kommer att TV sändas från Frykerud
söndagarna den 12, 19, 26 april och 3 maj 2015. Planeringen i full gång.
Programlängd 53,5 minuter. Torsdagen den 12 mars kommer TV teamet och riggar.
Inslagen bandas under fredag, lördag och söndag och klipps sedan samman till de
olika programmen
Helena Fhager, Lennart Halvarsson och Bengt Ohlsson får vardera 8 minuter för
att predika ensamma med en TV-kamera. Barnrutan och förbönen får 3 minuter var.
Mässa för småfolk spelas in på lördag och all församlingssång på söndag den 15
mars. Då får vi ladda med halstabletter och sjunga upp oss och komma till Frykeruds
kyrka så många som möjligt. Det skall bli spännande.
K.E
Seniorlunch i Fagerås Skolrestaurang
Förbokning senast kl 14.00 dagen
innan på telefon 0554-195 67
eller e-posta till:
[email protected]
___________________________________________________________________
39
Funk-ordlistan
Nu kommer fortsättningen på ordlistan som jag har samlat ihop under 30 år som
förskollärare. Det är barns egna personliga varianter på svenska ord. Det finns
felsägningar där personen tror att det heter något som bättre stämmer in med den
verklighet som barnet känner till, bättre än ordets ursprung och egentliga uttal, t.ex.
tall-joxe. Vederbörande har berättat att det var i skolan, när han skulle stava, som han
lärde sig det korrekta namnet på fågeln. Jag har försökt samla ihop felsägningarna där
det många gånger har skapats bättre ord än det ursprungliga. Ord som bara låter
gulliga eller tokiga när barn pratar hamnar inte i min lista. Orden platsar i listan om de
ger en association till vad de står för eller om användaren av ordet missuppfattat
uttalet och inte använder dem som slanguttryck eller barnspråk. Jag kallar orden för
funk-ord, som i funktion.
hoppa brö
hoppatofflor
hårrockare
insticksnyckel
killesnopp
klämnypa
knappsyl
kompabas
korts
köttmesås
lustkana
lyxstolpe
Läppsyl
lösögon
Mammazon
rosta bröd efter att ha studerats, blev brödrosten med
automatik, där skivorna hoppar upp när de är klara, kallad för
brödhoppen.
Foppatofflor tofflor som är lätta att hoppa i, ta på sig. Är
dessutom av ett material som ger svikt och som gör det lätt att
hoppa.
hårdrockare
insexnyckel
pillesnopp
klädnypa
kapsyl
kontrabas
shorts
köttfärssås kött med sås.
rutchkana det kan verkligen vara lustfyllt
lyktstolpe det är exklusivt med gatubelysning när man har växt
upp på landet
Lypsyl
glasögon
Amazon mamman i familjen hade en Volvo Amazon
___________________________________________________________________
40
Slutet på funk-ordlistan kommer i nästa nummer av Frykposten.
När man har jobbat länge och blivit äldre inträffar en konstig förskjutning i förhållandet
mellan generationerna. Detta gjorde sig påmint för mig vid ett tillfälle när jag hade
utvecklingssamtal med en ung mamma till en 3-åring. Vi pratade om barnets lite
ovanliga intressen och mamman förklarade att det berodde på mormors nya kille som
lekte med 3-åringen. Den nye morfar’n är så barnslig och omogen, förklarade hon.
– Han tror att han är 30 år, skrattade hon!
Jag log med henne, men bara plikttroget, för jag själv var förälder och något över 40
år. Jag hostade till för att dölja min förvåning när hon fortsatte:
– Men i själva verket är han väl minst 35!
I höstas satt vi vid frukostbordet och barnen pratade om ”Skönheten och odjuret” och
”Draktränaren”. Några fyraåringar diskuterade vilka de hade sett. En treåring satt
bredvid mig och sa lite tyst:
– Dom har inte jag sett.
Då frågade jag:
– Vilka har du sett då? Du kanske har sett Pingu?
Hon blev ännu mer lågmäld:
– Nej.
Jag fortsatte: - Har du sett Dora Utforskaren?
Treåringen:
– Nej.
– Men du kanske har sett Teletubbies?
– Nej… bara på film.
Ove Fager
Frykerudsbor i Förskingringen
Vi har ett 40-tal prenumeranter som bor utanför Frykerud. De måste ju vara
intresserade av vad som händer i bygden efter som de betalar avgiften. Nu vänder vi
oss till er. Skriv några rader om var du bor och gärna några tankar om livet. Har ni som
bor i Frykerud några tips på människor som vi borde kontakta?
/ K.E.
___________________________________________________________________
41
Bussresa med FFF
Kl 15:00 lördagen den 9
maj startar bussen från
Fagerås Missionskyrka
med riktning Norra
Frykerud
Ta med fika
Anmälan till Kerstin Wallin tel 0554 17023
Korsordsskaparen
Vinnarna i Frykpostens sjuttonde
korsord blev:
Lisa Helgesson, Lene
Pelle Klinga, Norrköping
FFF Gratulerar! Trisslotter har skickats!
Lösningen till det 19 korsordet skickas till:
Ulla Evertsson, Ö. Glänne Stormyren, 665 92 KIL
senast 1 februari 2015
___________________________________________________________________
42
Lösningen till förra numret av korsordet.
___________________________________________________________________
43
___________________________________________________________________
44
Breviksalongen
Frisör
Interiör
# Klippning
# Färgning
#Slingning
# Permanent
# Frans & brynfärg
#Hårförlängning
# Gör även hembesök
# Nyhet Ögonfransförlängning
Breviksalongen Josefin Karlsson Brevik Bråten 66593 Kil 070-317 90 02
WWW.breviksalongen. Hemsida 24.se
Välkomna på gympa i bygdegården i Frykåsen. Vi
kör torsdagar kl 20.00, då ett styrkemedelpass samt
söndagar kl 19.00, då ett medelpass.
Jag är utbildad friskisledare i grunden.
Har Ni frågor och funderingar så är ni välkomna att höra
av er till mig på telefon
0554-211 19 eller 070-222 28 59
___________________________________________________________________
45
Årsmöten med
Norra Frykeruds Byalag och
Frykåsens bygdeförening
Söndagen den 8 mars kl 11:00 i Frykåsens bygdegård
Eftersom vi har många gemensamma medlemmar och
arrangemang har vi i år våra årsmöten tillsammans.
Alla medlemmar och övriga intresserade är välkomna.
Majfirande vid bygdegården
Fredagen den 1 maj kl 18:00 vid Frykåsens bygdegård
Tal till våren, majbrasa, sång, musik, tipspromenad,
ponnyridning, korvgrillning, fika.
Välkomna!
Norra Frykeruds Byalag
___________________________________________________________________
46
Loppisrunda i Norra Frykerud
Nyhet: fordonsutställning
Torsdagen den 14 maj Kristi Himmelfärdsdag kl 11-16
Kartor på försäljningsställen och serveringar kommer att
finnas på www.frykerud.se, vid fordonsutställningen samt
utmed E45:an vid infarterna till Frykåsen och Bäckebron.
Nytt för i år är utställningen av olika fordon på stationsplanen
i Frykåsen.
Vill du vara med på loppisrundan ring Anders 0738 372691
Vill du visa upp ditt fordon ring Lars 0705 582094
Välkomna!
Norra Frykeruds Byalag
Frykåsens bygdeförening
___________________________________________________________________
47
___________________________________________________________________
48
RYGG- & HÄLSOKLINIKEN
I RUDSTA EDSVALLA
VID: RYGGBESVÄR, ISCHIAS,
TENNISARMBÅGE, MUSKELPROBLEM,
NACKBESVÄR M M.
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
CHARLOTTE LUNDSTRÖM
TEL 0554-180 55
WWW.KROPPENIFORM.SE
SKROTINSAMLING
Där Ni på ett enkelt och lättvindigt sätt kan bli
av med både järnskrot och batterier.
Allt Ni behöver göra är att lägga det på
baksidan av Fagerås kvarn. Vi kan hämta om så önskas.
I så fall hör av Er till: Ingemar 073-719 69 43 eller
Sven-Olov 0554-152 62
___________________________________________________________________
49
RID i GETMOSSEN
Erbjuder
Natur och kultur turism i sagolik miljö.
Turridning, Häst o vagn, Nybörjare och
erfarna
ALLA ÄR VÄLKOMNA!
Stort utbud av aktiviteter:
- På upptäcktsfärd i bäverns rike
- Vildmarks lunch
- Fältmässig övernattning vid
idylliskt skogstjärn
Från 1 timme till långritter
Öppet hela året
Du måste boka plats på
Tel. 0554-210 50 eller 070-350 54 17
E-post [email protected]
Hemsida www.getmossen.se
___________________________________________________________________
50
___________________________________________________________________
51
___________________________________________________________________
52
___________________________________________________________________
53
Obs! Mekonomens nya adress är: Allegatan 1, 665 32 KIL
VEDHANTERING OCH SKOGSUPPDRAG
Firman som utför det mesta inom vedbranschen,
färdigkluven ved säljes i önskade längder. Vi utför röjning
och gallringsuppdrag med manuell huggning samt skotning.
FIRMA INGEMAR STRÖM
Ingemar 073-719 69 43
Kristoffer 073-845 05 19
___________________________________________________________________
54
HANTVERKSBUTIKEN I KIL
Storgatan 37-39, Kil
tel. 070 349 79 87
Försäljning från lokala hantverkare och slöjdare
Hos oss finner Du den unika presenten till ett bra pris
Öppet:
måndag - fredag 10.00 - 18.00,
lördag 10.00 - 13.00
lunch 13.00 - 14.00
Är du själv hantverkare eller slöjdare och är intresserad av att sälja dina
alster här: Hör av Dig till Åke Larsson 0554-710 57
eller till Kerstin Hallgren 0554-710 66 eller 070-213 22 16
www.bonnstabussen.se
___________________________________________________________________
55
Anettes Sömnad
& Sadelmakeri
Anette Pedersén, Täppåsen 6, KIL
tfn 0554-220 86, 070-543 47 91
Omstoppning och försäljning av sadlar
Nytt och begagnat till häst & hund
Tvätt och lagning av hästtäcken
Byte av blixtlås i jackor och skor
___________________________________________________________________
56
SVENSK FÖRETAGS
FÖRMEDLING
Auktoriserad Företagsmäklare
Kenneth Bengtsson
Pihlgrensgatan 7
SE – 652 25 KARLSTAD
Tel: +46(0) 54 – 21 02 35
Mobil: +46 (0) 708 - 22 02 35
Fax: +46 (0) 54 – 21 02 55
[email protected]
www.svenskforetagsformedling.se
___________________________________________________________________
57
___________________________________________________________________
58
___________________________________________________________________
59
En riktigt härlig vår
Önskar vi er
Redaktionen
Bengt Carlstedt, Kerstin Wallin Kenneth Bengtsson Karl Evert Evertsson
___________________________________________________________________
60

Frykposten nr 1 2015

Transcription

Similar documents

Nummer 1 år 2012 1988 Nr 96 2012

Frykposten nr 3 2013

Frykposten nr 3 2012

Frykposten nr 4 2013

Vi är emot en placering av vindkraftverk i sydöstra Filipstad på