No 1, 2015 - Befälsföreningen Militärtolkar

No 1, 2015 - Befälsföreningen Militärtolkar

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 1/2015 - Mars
Dags att ladda upp för Tylebäck
Att jobba som CACI
Besök hos Kvinna till kvinna
När engelskan blir en utmaning
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
1/2015 – Mars
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i tryckt format till föreningens medlemmar, men finns
också på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Ulrika Nandorf
[email protected]
Biträdande redaktör
Tora Candal
Grafisk redaktör
Linnea Hopf
Ansvarig utgivare
Erik Malmberg
[email protected]
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Erik Malmberg, ordförande
Erik Andermo, vice ordförande
Ylva Nicolae Santesson, sekreterare
Gustav Axelson, kassör
Ulrika Nandorf, redaktör
Hugin och Munin
Tora Candal, kvinnligt nätverk
Marcus Eklund,
mentorprogrammet
Henrik Lundberg,
marknadsföring
AnnaVera Eriksson, Tolkpoolen
Olga Benitez, jubileumsansvarig
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
[email protected]
Adressändring
[email protected]
Anmälan till nyhetslista
mt-nytt-subscribe@
googlegroups.com
Omslagsfoto: Kakata,
Margibi County, Liberia
Foto: Thadk 2012
Så var det dags, sista numret som redaktör! Det har varit två roliga och
intressanta år. Det första som side-kick åt Tora Candal, och det andra med
ombytta roller. Nu söker vi oss båda vidare till andra uppdrag, både i föreningen och privat.
Mycket har hänt i världen under denna tid, vilket naturligtvis påverkat
innehållet i Hugin och Munin, eftersom MT:s medlemmar har en benägenhet att befinna sig i eller arbeta med det som berör händelsernas centrum.
Så även i detta nummer, där Helena Nordenstedt återkommer med en artikel om Liberia, och Erik Rundgren berättar om hur det är att arbeta som
Conduct after Capture Instructor, CACI, i samband med Försvarsmaktens
gisslansituationsutbindningar. Dessa blev kända för en större allmänhet
i samband med att Magnus Falkehed och Niclas Hammarström höll en
presskonferens vid sin återkomst till Sverige efter att ha blivit kidnappade
under en reportageresa i Syrien. En växande del av framförallt GU 09/10,
GU10/11 och SOU 11/12 arbetar som CACI vid sidan av sina ordinarie
arbeten eller studier. Så också delar av MT:s styrelse.
I detta nummer har vi även en hel del föreningsinfo. Det är hög tid att börja
planera inför deltagande i årsstämma och helgkurser, samt att söka tjänstledigt
(om man är lyckligt lottad) eller semester (för de av oss som har snålare arbetsgivare) för att säkra närvaron vid sommarens kurser i Tyle­bäck. Dessutom
blickar Villum Hansson tillbaka till tiden på TolkS, och Milena Dalinaros har
besökt Kvinna till kvinna tillsammans med delar av föreningens kvinnliga nätverk. Samtidigt ger Oscar Ottoson oss en inblick i situationen för de flyktingar
som av olika skäl flyr över Medelhavet ”med revolvern mot tinningen”.
Magnus Dahnberg är åter tillbaka med en språkspalt, denna gång med
temat transkribering. Från ryska förstås (om någon undrade). Redaktionen
har i tidigare nummer gjort bort sig vad gäller kyrilliska bokstäver och
dessas kursivering. Vi ursäktade oss medelst yviga handrörelser och gutturala läten på samtliga övriga språk som studeras vid TolkS. Lektorn har
därför, eller kanske trots detta, denna gång vågat sig
på hela EN (1), rysk bokstav. Vi får se hur det går.
Håll tummarna och bläddra till sidan 18!
Slutligen hoppas jag att få se många av er på årsstämman på Uppsala Garnison den 28 mars!
Ulrika Nandorf
Chefredaktör
MT:S kalendarium
28 mars Årsstämma
28–29 mars Helgkurser
Maj
GU-jubileum
Maj/juni Vårföredrag
Juni/juli (v. 26–27) Sommarkurser i Tylebäck
MT-vänner!
Den 28 mars är det dags igen –
MT:s årsstämma går av stapeln på
Uppsala garnison. Utöver själva
stämmohandlingarna
kommer
det även bjudas på god mat samt
ett föredrag av Folke Bernadotte­
akademins ordförande Sven-Eric
Söder. Med andra ord är det någonting som man inte vill missa,
så om du inte har anmält dig rekommenderar jag dig att göra det
via hemsidan redan i dag!
I och med stämman sparkar vi
igång ett nytt verksamhetsår och
allt vad det innebär med föredrag,
kurser och andra evenemang. Från
2014 tycker jag det var särskilt
roligt med det mycket välbesökta
föredrag med tillhörande middag som hölls i Militärsällskapets
lokaler på Valhallavägen i Stockholm i juni. Talare var chefen för
MUST, Gunnar Karlson, och evenemanget knöt på ett bra sätt ihop
MT:s föreningsverksamhet med
MUST:s 20-årsjubileum.
För att våra evenemang ska
kunna genomföras är vi beroende
av alla er engagerade och ideellt
arbetande funktionärer där ute. Ni
gör ett fantastiskt jobb och tack
vare er är MT en så pass levande
förening som den är. Ett stort tack
till er!
Ännu en faktor som gör att vi kan
hålla verksamheten levande är att
MT alltjämt har en god ekonomi.
Trots fortsatt lågt ekonomiskt stöd
från statligt håll så står föreningen
stark på egna ben. En stor del av
det är medlemsfinansiering och
en annan är annonsverksamheten
som återigen har tagit fart och gett
ekonomiskt svängrum för olika
föreningsaktiviteter. Ytterligare
ett mycket viktigt tillskott kommer
från Guldklubben, som presenteras närmare på sidan 4. Som ord­
förande vill jag å hela föreningens
vägnar rikta ett stort tack till er för
er vilja att lämna ett bidrag!
Med tanke på det ekonomiska
utrymmet finns det mycket goda
möjligheter att vidare utveckla vår
förenings utbud av evenemang och
kurser. Som jag tidigare nämnt är
vi i detta fall mest av allt beroende
av medlemmar som är villiga att
komma med initiativ eller på något
sätt hjälpa till med verksamheten.
Med det sagt – vad du än vill göra,
alltifrån att skicka ut ett informationsmail till att anordna ett
föredrag, tveka aldrig att höra av
dig till styrelsen! Alla idéer eller
erbjudanden att ge en hjälpande
hand är högst uppskattade.
Avslutningsvis vill jag passa på
att tacka för förtroendet att leda
föreningens arbete de senaste tre
åren. Det har varit en ära och ett
rent privilegium att leda denna
högt ansedda förening samt arbeta
med en så stor skara av duktiga
och initiativrika människor. Jag
har lärt mig mycket och det är med
ett visst vemod som jag lämnar
över stafettpinnen till min efterträdare. Ett stort tack från mig till
alla er medlemmar och all lycka
till den nya styrelsen i sin framtida
verksamhet!
Vi ses den 28 mars!
Erik Malmberg
Ordförande
I DETTA NUMMER
s 8 Kvinna till kvinna
s 10–13 Tolkskolan 2013/2014
s 14–15 Engelska som engelska – eller?
s 16 Med revolvern mot tinningen
s 16 CACI – obekvämt men livsviktigt
s 18–19 Språkspalten
HUGIN&MUNIN 1/2015
3
Välkommen till årsstämma och
helgkurser i Uppsala den 28–29 mars
Lördagen den 28 mars är det dags
för årstämma i Befälsföreningen
Militärtolkar! Vi inleder kvällen med
en fördrink 17.30 och ett föredrag.
Talare detta år är Folke Bernadotteakademins generaldirektör Sven-Eric
Söder. Därefter tar själva stämman
vid och ungefär klockan 20.00 sätter vi oss till bords för att avnjuta en
festmiddag. I god tradition bjuds på
vin, sång och kanske ett och annat
lumparminne.
Det är fritt fram för den som vill
genomföra ett eget spex eller kanske
säga ett par högtidliga ord. Efter
middagen har alla som vill chansen
att fortsätta umgås, antingen i goda
vänners lag på mässen eller med
andra danssugna tolkar på Uppsalas
uteställen.
Under helgen hålls även traditionsenligt årets första helgkurser i Uppsala. Kurser i språken ryska, franska
och dari kommer att hållas av lärare
från Tolkskolan. Anmälan till helgkurserna sker på www.militartolkar.
org.
Sista anmälningsdatum till stämma
och helgkurser är den 20 mars. Anmälan till stämman görs i första hand
på hemsidan www.militartolkar.
org, i andra hand till arsstamma­@
militartolkar.­org.
Inbjudan och officiell kallelse till
årsstämman kommer att skickas till
maillistan MT-nytt. Vi har mycket
roligt att se fram emot, så slå en pling
till dina tolkkamrater så vi blir riktigt
många medlemmar på årsstämman i
Uppsala den 28 mars!
Vänligahälsningar,
MT-styrelsen
Guldklubben
I början av 2010 beslutade MT:s styrelse att instifta en Guldklubb i syfte
att göra det möjligt för de MT-medlemmar som så önskar att bidra ekonomiskt till föreningens verksamhet
utöver medlemsavgiften.
En katalysator bakom beslutet var
den finansieringsutmaning som MT
ställdes inför när föreningens statsmedel drogs in år 2010. Tack vare
klubbens medlemmar lyckades föreningen emellertid upprätthålla sin
omfattande kursverksamhet och till
och med utöka den med en gemensam kurshelg för tolkningskurser i
ryska, arabiska och dari.
Sedan 2010 har föreningens ekonomi stärkts betydligt, trots kraftiga
nedskärningar i statsmedel.
Dels beror detta på instiftade
företagspartnerskap men en annan
stor bidragande orsak är Guldklubbens bidrag. Sammanlagt har
4
Hans Hultqvist
Richard Blom
Daniel Ivarsson
Jan-Åke Berg
Per Agebäck
Henrik Borelius
Christer Fåhraeus
Daniel Hallberg
Thomas Rosén
Guldklubben under 2014 haft tio
medlemmar.
I egenskap av föreningsordförande
och kassör samt å hela föreningsstyrelsens vägnar vill vi därför framföra
vår djupa tacksamhet till följande
personer samt till dem som valt att
vara anonyma:
För 2015 kommer de tilldelade statsmedlen till MT återigen vara låga,
varför det alltjämt finns ett stort
behov av Guldklubbens insatser.
Det är därför vår förhoppning att
fler MT-medlemmar kommer att se
Guldklubben som en möjlighet att ge
tillbaka för allt de fått genom Tolkskolan och MT.
Ordförande Erik Malmberg
Kassör Gustav Axelsson
HUGIN&MUNIN 1/2015
Sommarkurser i Tylebäck
21 juni–3 juli
Som en sann MT-medlem med
många bollar i luften är det på tiden att börja planera inför sommarens aktiviteter. Oavsett om
du redan är förtrogen med sommarkurserna, som traditionsenligt
hålls under veckorna 26 och 27
i det idylliska sommarparadiset
Tylebäck i Halmstad, eller om du
ännu är ointroducerad för detta
mytomspunna fenomen, är det nu
dags att ansöka till sommarens
språkkurs för tolkar. Det är dags
att inta sin startplats i den legendariska fälttävlan – välja alfabet, ta ut
kompassriktningen, beräkna kastvinkeln och kalibrera skottsiktet!
I år erbjuds kurser i:
Ryska
Arabiska
Persiska
Militärfranska
v. 26:
Repetitionskurs i typspråk
fokuserar på repetition och
fördjupning av grammatik,
vokabulär, text, tolkning,
konversation, m.m.
Anmälningskod C 17302
v. 27:
Tillämpning av typspråk
fokuserar på tolkning och
praktisk användning av
språket i realistiska sammanhang.
Anmälningskod C 17301
Målsättningen är att alla kurser ska
genomföras, men ett minimiantal
av deltagare krävs.
Betala din medlemsavgift till Befälsföreningen Militärtolkar och
ansök till sommarens språkkurser
i Tylebäck, senast 15 april!
Ansökan görs centralt direkt till
Försvarsutildarna på:
www.forsvarsutbildarna.se/utbildning_31/kurskatalog_och_ansokan
Frågor välkomnas till
[email protected]
Ansök senast 15 april!
HUGIN&MUNIN 1/2015
5
Kvällsstudier på Tylebäck.
Foto: Linus Mattsson
Kn Hultqvists utmanande kursprov
Som ett litet prov på vilka frågor som
kan förekomma i språkmomentet i
fälttävlan under sommarens kurser
i Tylebäck kommer här ett urval av
de frågor som förekom 2014. Momentet är tänkt att omfatta språkliga,
militära och ”allmänna” frågor. Förra
årets segrare, Mats Carlsson, hade 30
6
rätt av 50 möjliga – ett oerhört bra
resultat, eftersom frågebatteriet är
konstruerat för att vara – svårt. En
tänkbar bedömning för det följande
urvalet är: under sex rätt – ganska
dåligt, sex rätt – okej, och över sex
rätt – bra. Tio rätt är i segrarens klass,
och över det, ja, då måste man helt
1. Om man samlar på
frimärken som det står
”Shqipëria på”, så rör det
sig om frimärken från:
a. Albanien
b. Bahrein
c. Mongoliet
d. Baskien
c. fänrik
d. generallöjtnant
2. En dansk premierløjtnant motsvaras i svenska
armén av en
a. kapten
b. löjtnant
4. Före Sveriges nuvarande överbefälhavare,
Sverker Göranson, har
antalet personer på denna befattning varit
3.Ala Lombolo är
a. en italiensk politiker
b. en svensk sjö
c. en brasiliansk papegojart
d. en indisk vallfartsort
enkelt pröva på momentet sommaren
2015.
Inga hjälpmedel; tid högst tio minuter! De rätta svaren finns på sidan
9 i tidningen. Lycka till!
•
Hans Hultqvist (TolkS 1963/64, vpl
kn)
a. 10
b. 27
c. 62
d. 114
5. Sydsudans president
heter (åtminstone i februari 2015)
a. John Garang
b. Riek Machar
c. Salva Kiir Mayardit
d. Joseph Kony
6. Niger ligger
a. norr om Nigeria
b. öster om Nigeria
c. söder om Nigeria
d. väster om Nigeria
7. Malayalam är
a. platsen för ett avgörande
slag på Malackahalvön under andra världskriget
b. ett dravidiskt språk, huvudspråk i den sydindiska
delstaten Kerala
c. en javanesisk maträtt,
HUGIN&MUNIN 1/2015
Det finns självklart tid för mer än studier.Foto: Tora Candal
bestående av friterat ris,
kyckling och 13 olika
kryddor
d. en sydostindisk kampsport, där det mesta är
tillåtet, utom sparkar mot
huvudet
8. En nasalerad labiodental kan (oftast i snabbt
tal) förekomma i uttalet
av
a. anföra
b. omlopp
c. handskar
d. insekt
9. Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). numera Organisationen för
säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) bildades
HUGIN&MUNIN 1/2015
a. 1948
b. 1958
c. 1973
d1989
10. President Putins mandatperiod löper ut (om
det inte blir någon ändring i konstitutionen ...)
a. 2016
b. 2018
c. 2019
d. 2022
11. Den danska frasen
”stole på” betyder
a. lita på
b. tala illa om
c. skynda på
d. leta upp
12. Ett exempel på koncessiv bisats finns i
a. Genom att studerade
hårt klarade vi provet.
b. Ju hårdare vi studerade,
desto sämre gick det på
provet.
c. Fastän vi studerade hårt,
klarade vi inte provet.
d. Om vi studerade hårt,
borde vi klara provet.
13. Antalet ubåtar i aktiv
tjänst (ej museiubåtar) i
den svenska marinen är
a. 5
b. 10
c. 15
d. 20
14. IB heter numera
a. GBU
b. KSI
c. SSI
d. T-kontoret
15. Gnethäckla är
a. att behandla lägre folk
nedlåtande
b. ett redskap för att avlägsna lusäggg ur håret
c. att oavbrutet avbryta en
talare med smädliga tillrop
d. ett redskap som används i samband med
linberedning
16. AGA-fyren konstruerades av
a. Gustaf Dalen
b. John Ericsson
c. Alfred Nobel
d. L. O. Smith
7
En livsviktig uppgift
Milena Dalinaros, TolkS SOU 13/14, om organisationen Kvinna till kvinna.
Första gången jag kom i kontakt med
Kvinna till kvinna var under arabistkadetternas språkresa till Jordanien
sommaren 2014. På initiativ av en
av mina klasskamrater besökte vi organisationens kontor i Amman. Mitt
bestående intryck från besöket är att
Kvinna till kvinna har tagit på sig en
livsviktig uppgift och att deras arbete
verkligen leder till en förbättrad situation för kvinnor världen över.
Därför log jag när jag såg Tora Candals Facebook-inbjudan till ett nytt
besök hos Kvinna till kvinna, denna
gång i Stockholm, och det var fler som
kände som jag. Efter att ha slutat jobbet
för dagen den 16 december 2014 var vi
alltså en handfull leende tjejer som tog
bilen från Uppsala till Stockholm.
När vi kom fram möttes vi av ett
varmt välkomnande från Monica
Nordenwald och Anna Grassotti. Vi
presenterade oss för varandra och därefter åt vi en god vegetarisk sallad med
groddar, nötter och avokado, något som
stod i hög kontrast mot adventstidens
alla julbord. Salladen var onekligen
nyttig näring för kroppen och medan vi
åt den, berättade Monica och Anna om
Kvinna till kvinnas historia och vad
organisationen arbetar med nu.
Kvinna till kvinna bildades 1993
som en reaktion på de rapporter från
kriget på Balkan som nådde Sverige.
Rapporterna beskrev systematiska
övergrepp mot kvinnor och den oerhört sårbara situationen kvinnorna
befann sig i. Kampanjen ”Skicka ett
kvinnopaket”, vars syfte var att uppmuntra solidaritet med dessa kvinnor,
var en av Kvinna till kvinnas första
lyckade satsningar och fick stort genomslag i Sverige. Mer än 20 000
paket skickades. De innehöll allt från
bindor och tamponger till mat. Detta
bidrog till att kvinnocenter skapades
8
Från vänster: Sara De Geer, Anna Grassotti, Monica Nordenwald, Linn
Andersson, Tora Candal. Foto: Milena Dalinaros
där de krigsdrabbade kvinnorna kunde
finna trygghet. Sedan dess har Kvinna
till kvinna vuxit till att numera omfatta
fler än 100 partnerorganisationer och
i dag är organisationen förutom på
Balkan även verksam i Mellanöstern
och Kaukasus. Kvinna till kvinnas mål
är att hjälpa kvinnor i krigs- och konfliktområden vilket i sin tur främjar
kvinnors deltagande i uppbyggandet
av ett demokratiskt samhälle. Vidare
är deras mål att främja forskning kring
hur krig och väpnade konflikter påverkar kvinnor samt sprida fakta om
Kvinna till Kvinna
krig och konfliktdrabbade områden.
De stödjer fler än 130 kvinnoorganisationer i fem konfliktdrabbade regioner
– Central- och Västafrika, Mellanöstern,
Södra Kaukasien och Västra Balkan – i
deras kamp för kvinnors rättigheter och
fred.
Kvinna till Kvinna är en religiöst,
och
organisation.
politiskt
•
Utöver sitt uppdrag att stödja kvin-
Kvinna till Kvinna stärker kvinnor i
etniskt
krigets effekter för att skapa opinion
för fredlig konflikthantering.
Ibland kan jag känna att uppgiften
som Kvinna till kvinna har tagit på
sig verkar övermäktig och de slutgiltiga målen avlägsna. Men när jag hör
Monica och Anna berätta vad Kvinna
till kvinna faktiskt lyckats åstadkomma, hur långt de kommit sedan 1993
och hur deras arbete hjälper kvinnor
runtom i världen dagligen, förstärks
intrycket som jag fick i Amman.
Kvinna till kvinnas uppgift är livsviktig och deras arbete är nyttigt.
obunden
nor i krig och konflikter, informerar de
om kvinnors situation i krig och om
vikten av att involvera kvinnor i arbetet
för fred och återuppbyggnad. De sätter
också press på politiker i Sverige och
världen för att de i högre grad ska involvera kvinnor i fredsprocesser.
Kvinna till Kvinna startade som ett
gräsrotsinitiativ 1993, då kvinno- och
fredsaktivister i Sverige gick ihop för att
stödja kvinnor på Balkan.
HUGIN&MUNIN 1/2015
DU
BETALAR VÄL DIN
Gemenskap är en viktig del av MT. Bor du söder om Stockholm och vill
hjälpa till att väcka liv i MT Syd – hör av dig!
Foto: Tora Candal
Dags för MT Syd
Känner du också att det ibland kan
bli lite ensamt för dig som befinner dig söderut när de stationerade
norrut frossar i spännande föredrag,
mingelkvällar och repetitionskurser?
Det har i alla fall jag, Karolina
Nyberger GU09/10, och ett gäng
militär­
tolkar känt under en längre
tid. Således har vi äntligen beslutat
oss för att göra slag i saken och försöka att blåsa liv i den gamla filialen
till MT med sin huvudbas i Skåne.
För många handlar MT till stor del
om gemenskap, utbyte av kunskap
och erfarenheter. Vid alla tillfällen
som jag deltagit i MT:s event, såsom
repetitionskurser med mera har jag
alltid känt att jag har haft så trevligt
och lärt mig mycket. Då många av
oss på grund av studier och arbete
för det mesta befinner oss 60 mil bort
från händelsernas centrum känner vi
starkt att detta är något som vi saknar
och gärna hade haft mer utav.
Har du kommentarer, förslag på
spännande aktiviteter eller sitter inne
på värdefull information om tidigare
filialen? Hör av dig till mtsyd.org@
gmail.com.
MT Syd kommer att starta upp så
smått nu i vår och målbilden är att
kunna arrangera mer event utefter
medlemmarnas intressen och önskemål redan till hösten.
MEDLEMSAVGIFT?
Vill du få Hugin & Munin
­levererad till din brevlåda även
framgent? Vill du få tillgång till
föreningens utbud av kurser,
föredragskvällar och andra
aktiviteter?
Betala medlemsavgiften
senast 31 maj till plus­giro
59895-3. Betalningsmottagare:
­Befälsföreningen ­Militärtolkar.
Ange ditt personnummer som
referens.
För
förvärvsarbetande
i
Sverige är avgiften 300 kr, för
­studerande och pensionärer
250. För medlemmar bosatta
utanför Sverige tillkommer 80
kr (för porto), utöver den ordinarie avgiften.
www.militartolkar.org
Väl mött!
Karolina Nyberger
Rätta svar fälttävlan: 1 a, 2 b, 3 b, 4 a, 5 c, 6 a, 7 b, 8 a, 9 c, 10 b, 11 a,
12 c, 13 a, 14 b, 15, b, 16 a
HUGIN&MUNIN 1/2015
9
Tolkskolan 2013/2014
Villum Hansson (TolkS SOU 13/14) skriver om sin tid på Tolkskolan.
Torsdagen den 11 december 2014
fylldes Tunahuset på Uppsala garnison av stora ord. Vi, Tolkskolans nyblivna förstasergeanter, hade nått vårt
mål och tagit oss till den examensceremoni som hägrat i 16 månader.
Representanter från Tolkskolan, från
Militärtolkföreningen och från Tolkplutonen ställde sig på den lilla scenen
och lät superlativen hagla över oss i
kull 2013/2014. Därefter var det vår
tur och vi lät dem hagla lika intensivt
över de personer som guidat oss igenom utbildningen. Tillsammans försökte vi där i Tunahuset paketera 16
månader av känslor och uppbyggda
relationer i ord, ord som dessutom
skulle levereras inom ramen för den
en timme långa ceremonin.
Ceremonin var både fin och svår att
ta till sig. Den var perfekt, överdriven och otillräcklig på samma gång.
Det var som att superlativen haglade
alltför tätt och alltför intensivt. Inte
var väl vi förtjänta av alla dessa fina
ord? Vi hade ju bara pluggat ihärdigt
under en längre period. Samtidigt
passerade ceremonin för snabbt. Det
var ju nu vi skulle uppmärksamma
både våra egna, varandras och våra
anhörigas insatser och uppoffringar.
Vi själva som på kort tid lärt oss
ofattbart mycket av ett nytt språk och
våra anhöriga som under samma tid
inte bara accepterat oss i isoleringen,
utan dessutom stöttat oss i den. En
sådan prestation kräver väl mer än
en timmes paketerade ord? Var detta
mål verkligen värt den insats som
krävts för att ta sig hit?
Klockan närmar sig 23. På mitt
skrivbord lyser det ensamma stearinljus jag köpt i ett försök att göra studienätterna mysigare. Jag översätter
veckans text för femtioelfte gången
10
och Norstedts mobilapplikation är
öppen i telefonen som vilar på skrivbordet. Varm vattenånga stiger ur
den kopp Söderte jag precis burit in.
Smaken av det teet känner jag väl vid
det här laget, jag har druckit det mer
eller mindre dagligen sedan inryck i
augusti. Precis som jag mer eller mindre dagligen ätit Arla mellanfil med
All-Bran till frukost, ätit goudaost på
”
Det var i
motgångarna
utvecklingen var som
störst, mycket tack vare
andan och mentaliteten
som råder på skolan.
Det var en förmån att
få vistas i en sådan
miljö. Den hjälpte mig,
och jag gissar många
före mig, att flytta mina
gränser.”
min knäckemacka och ätit Yoggi till
kvällsskaffning. Förändringar i livet
mäts inte längre i nya upplevelser, de
mäts snarare i fler kom ihåg-lappar
med grammatiska fenomen upptejpade på logementsväggen eller i en allt
större hög gloslappar. Mitt framför
mig på väggen sitter det rutnät jag
skapade första veckan. 143 rutor, en
för varje dag fram till vår första avskiljande tentamen. Jag inser att de
flesta rutor nu är överkryssade och
jag känner stressen komma krypande. Jag konstaterar att det är mindre
än en månad kvar och sänker blicken
för att fortsätta med översättningen.
Tankarna kring vad som egentligen hände på logement nummer nio
under de där 16 månaderna är fortfarande, två månader efter examen,
röriga. Texter med gloslistor avlöste
varandra och vardagarna flöt samman. Hela tillvaron var täckt i en
repetitiv rutin kantad av mellanfil
och goudaost, endast bruten av annan utbildning än språk då och då.
Ibland av en skjutvecka, ibland av en
fordonsutbildning och ibland av en
strategikurs. Om minnena med tiden
kommer att struktureras eller om de
kommer att täckas av en allt tätare
dimma vet jag inte. Klart är i alla fall
att det är alldeles för tidigt att försöka
sammanfatta mina lärdomar från
Tolkskolan, de håller fortfarande på
att ta form. Just nu är minnena från
det senaste året bara just det: minnen
som i ett virrvarr tillsammans utgör
någon form av helhet.
Jag står längst bak i klassrummet.
Klockan är 07:48 och om två minuter
kommer en av våra lektorer att komma in i klassrummet med ett kuvert
i handen. Vi kommer att lämna av,
sätta oss ner i tystnad och var för sig
ta oss an ytterligare ett fredagsprov.
Sedan ett år tillbaka gör vi allt tillsammans: vi äter tillsammans, skrattar tillsammans, gråter tillsammans,
pluggar tillsammans, sover tillsammans och skriver prov tillsammans.
Ändå är vi ensamma när provet delats ut, när öronpropparna stoppats
in och pennan formulerat de första
skakande raderna. Vi sitter i samma
klassrum med samma utmaning
framför oss. I det fysiska rummet är
vi ett samlat lag, men i prestationen,
i översättningen och i tanken är vi
ensamma som aldrig förr.
Tiden på Tolkskolan var speciell
HUGIN&MUNIN 1/2015
Skidorna tjärades under vinterutbildningen i Arvidsjaur.
och unik. Den var speciell eftersom
vi tillsammans ställdes inför utmaningar och upplevelser som inte
liknade något vi tidigare mött. Vi
marscherade snabbt i grupp genom
Marmas växlande skogar, tyvärr ofta
jagade av än snabbare hundpatruller. Vi övade stridsförflyttning i Arvidsjaurs knädjupa snö och skidade
in på småtimmarna i densamma. Vi
rabblade tolkningar i IS och under
rollspel, vi översatte texter och skrev
prov. I mångt och mycket genomförde vi samma resa, men ändå var
den enes resa på inget sätt den andres
lik. Över varje tolkning, varje översättning och varje upplevelse hängde
en skugga av prestationskrav. Inte
alltid just där och då, men alltid i det
stora. För att upplevelserna skulle bli
fler och för att utbildningen skulle
få fortsätta krävdes en kontinuerlig
prestation.
HUGIN&MUNIN 1/2015
Tiden på Tolkskolan var därför
unik. Hur vi förhöll oss till det prestationskrav vi levde under var olika,
och därför blev även våra upplevelser
av utbildningen olika. Någon blev
tyst och stängde dörren till logementet, en annan blev pratglad och sökte
samarbete. En tredje kopplade bort
kraven och fann njutning i stunden
medan en fjärde lät sig själv förändras för att orka med. Lika många sätt
att hantera kraven, lika många berättelser om Tolkskolan kan vi få höra.
Ur hörlurarna strömmar samma
låt som jag låtit omsvepa mig så
många gånger senaste året. Den har
funnits med under studienätter, inför
fredagsprov och inför provgenomgångar. Den har blivit en påminnelse
till mig själv om de timmars arbete
jag har bakom mig, ett försök att ge
mig själv lugn genom att säga: ”Du
har gjort ditt bästa och mer än så kan
Foto: Peter Fredriksson
du inte göra.” Låtens intro närmar
sig sitt slut och sångarens röst höjer
sig över det monotona ljudfundamentet av elektro och syntmusik. ”I
don’t want to be a leader, I don’t want
to let you down…”.
Raderna går lika rakt in i mig som
vanligt. Just nu vill jag inte vara en ledare. Inte för någon, varken här eller
hemma. Jag orkar helt enkelt inte. All
min energi och mentala kapacitet behöver jag inrikta mot uppgiften, mot
att tillgodogöra mig veckans material
och försöka prestera bra nog för att få
vara kvar på skolan. För att inte göra
mig själv besviken.
Jag tror att alla som genomfört
Tolkskolan haft perioder av tvivel,
ömsom på sin egen förmåga, ömsom
på rimligheten i de krav som ställs.
Har jag verkligen förmåga att leverera vad de kräver av mig? Kommer
jag att kunna lära mig allt detta på
11
Isvaksbad.
en vecka? Har jag disciplinen att
sitta de timmar som krävs? När
resultaten på fredagsproven var
otillräckliga låg det nära till hands
att falla in i en spiral av negativa
tankar. Samtidigt fanns där hela
tiden någon form av hopp bakom
uppgivenheten. Ibland ett hopp om
att grammatiken skulle lossna nästa
vecka eller om att glosorna skulle
sätta sig bättre nästa halvår. Andra
gånger bestod hoppet i att proven
skulle bli enklare: kanske skulle åtminstone de konstigaste orden inte
dyka upp på nästa prov. Men grammatiken lossnade inte av sig själv.
Glosorna gick visserligen snabbare
att lära sig men mängden ökade i
samma takt, och när sluttentamen
kom stod det klart att inte heller
provens svårighetsgrad skulle bidra
till en enklare väg till examen.
Magkänslan är dålig. Vår nyrakade
12
lektors ansikte är lika intetsägande
som alltid inför en provåterlämning.
Han ställer sig bakom katedern och
berättar noggrant vad de olika möjliga utfallen innebär för helhetsbetyget. Han betonar att en underkänd
skriftlig tentamen, eller muntlig för
den delen, nu på sluttentamen inte
kan kompenseras av en starkare
andra del. Han uppmuntrar oss med
att resultatet för gruppen som helhet
trots allt är över förväntan men att
utfallet är blandat. Det knyter sig i
magen. Likt en giljotin delar han
raskt ut de små lapparna med resultaten uppochner på respektive bänk.
Jag är övertygad om att mitt resultat
är underkänt och jag överväger att
låta bli att vända på den. Kanske
skänker ovissheten hopp, kanske är
jag rädd för att uppgivenheten kommer växa sig för stark om känslan
bekräftas.
Tillslut vänder jag på den lilla papperslappen och känslan bekräftas.
Jag slår ner blicken och låter tankarna vandra igenom de timmar av
förberedelse jag haft inför just denna
tentamen. Trots ansträngningen,
trots insatsen och trots att jag har
gjort mitt absolut yttersta räckte det
inte till. Mörkret sprider sig och jag
känner uppgivenheten smyga sig på.
Kanske kommer jag ändå åka ut på
Tolkskolans sista prov.
Det var i motgångarna utvecklingen var som störst, mycket tack vare
andan och mentaliteten som råder på
skolan. Det var en förmån att få vistas i en sådan miljö. Den hjälpte mig,
och jag gissar många före mig, att
flytta mina gränser. Samtidigt som vi
levde under höga krav ställde vi också höga krav på vår omgivning. Jag
minns tydligt att jag, när jag klev in
genom grindarna för första gången,
HUGIN&MUNIN 1/2015
Skidor i väntan på tolkar.
förväntade mig att kommande år få
ta del av en av världens bästa språkutbildningar. Hur väl Tolkskolan lever upp till den förväntningen är upp
till andra att bedöma, men miljön
Tolkskolan erbjuder är en miljö där
strävan efter utveckling är i centrum.
En mentalitet att göra sitt yttersta för
att lösa tilldelad uppgift genomsyrar
byggnad 173 och någonstans var det
i den inställningen även jag kunde
hitta energi de gånger tvivlen var på
väg att ta över.
Det är sen fredagskväll och ute
har det varit mörkt sedan länge. Då
och då vibrerar telefonen och jag får
ett mms av en festglad gammal vän
som är ute och gör staden osäker. I
bakgrunden går det att ana liv och
rörelse. Det går att ana en nattvaken
stad som står i stark kontrast till
lugnet i 56:an. På bordet i uppehållsrummet fungerar ett par tomma,
HUGIN&MUNIN 1/2015
genomskinliga flaskor som ljusstakar. Nyskrivna gloslappar ligger
utspridda över bordet och jag har
precis skrivit klart mina sista. Någon
står vid spisen i köket och poppar
popcorn och en tredje kopplar in
hdmi-kabeln i tv:n för att sätta igång
en film. Det är en oas i en tung språkperiod. Snabba, interna skämt fyller
rummet tillsammans med skratt och
gemytlighet. Jag känner mig hemma
och tror att detsamma gäller mina
kamrater. Vi är mitt i en gemensam
resa. Visserligen presterar vi enskilt,
men vår familjära stämning hjälper
oss att må bra tillsammans och ökar
därigenom även vår prestation. Jag
känner stor samhörighet och trivsel
och raderna från Karin Boyes ”I rörelse” kommer till mig med kraft. Jag
tänker att det är nog ändå just denna
oas, just denna nattlånga rast, som
är det bästa målet.
I efterhand är det uppenbart för
mig att jag aldrig hade klarat av att
lyfta min egen nivå till det som krävdes utan omgivningen på Tolkskolan.
Det hade inte gått utan den personal
som envisats med att ställa krav lite
högre än jag trodde var möjligt, och
framför allt hade den inte gått utan
den gemenskap som fyllde 56:an på
fredagskvällarna. När Karin Boye
hjälpt mig identifiera det bästa målet
förstår jag att det är så mycket mer än
ett fint diplom och ett nytt språk jag
kommer att bära med mig från tiden i
byggnad 173 och 56. Redan två månader efter examen har minnena av
de små stunderna vuxit och jag gissar
att de kommer att växa än mer med
tiden. Allt som allt råder det inget tvivel om att mina nya vänner och just
minnena av de små stunderna gjorde
målet värt insatsen, hur svårt det än
är att paketera i tal eller text.
•
13
Engelska som engelska – eller?
Helena Nordenstedt (TolkS GU 98/99) berättade i förra numret om sin tid på ett ebolacenter
i Monrovia, Liberia. Nu följer hon upp med en text som tittar närmare på den liberianska
engelskan.
När jag anlände till ebolakliniken i
Monrovia, Liberia, hade jag ingen
tanke på att min engelska skulle
vara ett problem. Engelska som
engelska. Men när jag första dagen
stod vid intaget på kliniken och försökte ta anamnes för att bestämma
om den 25-åriga Siah skulle läggas
in eller inte insåg jag min språkliga
oförmåga. ”Ma skin hot tomach an
ma’a tany” hörde jag henne svara
upprepade gånger på min fråga om
varför hon sökt till ebolakliniken.
Till slut kom en vänlig och tålmodig
liberiansk sjuksköterska och förklarade att ”Siah is complaining of
fever and feeling dizzy.” Aha, tänkte
jag, hon talar något av de lokala
språken jag hört är vanliga ute på
landsbygden. Min liberianska kollega rättade mig dock snabbt genom
att berätta att hot skin betyder feber
och eyes turning betyder yr. Det var
det Siah hade klagat på: ”My skin
is hot too much and my eyes are
turning.” Det var ju perfekt, grammatiskt korrekt engelska, med något ändrat uttal och omskrivet, om
än logiskt, uttryckt för att hon hade
hög feber och var yr.
Efter förra numrets berättelse om
arbete på en ebolaklinik i Liberia
tänkte jag den här gången ta med er
på en närmare titt på liberiansk engelska. Det kräver först en kort neddykning i liberiansk historia som
förklarar hur språket utvecklats till
vad det är i dag.
I Liberia talar man av historiska
skäl engelska. Sedan 1820-talet
var landet en koloni som leddes
av American Colonization Society,
en organisation skapad av vita
amerikaner, stödda av prominenta
14
Hugin & Munin nummer 4/2014.
politiker som Abraham Lincoln.
American Colonization Society
drevs av övertygelsen att frigivna
afroamerikanska slavar skulle få ett
bättre liv på sin ursprungskontinent
(oavsett hur många generationer de
varit därifrån) än i USA, men sannolikt låg också en rädsla för att
de frigivna slavarna skulle mana
till uppror bland de kvarvarande
slavarna om de stannade kvar. När
American Colonization Society
närmade sig bankrutt på 1840-­talet,
löste man problemet genom att
utropa Liberia till självständig
republik med en konstitution och
flagga liknande de amerikanska förebilderna. Sammanlagt tror man att
cirka 15 000 frigivna slavar flyttade
till Liberia. Dessa afroamerikaner,
eller ameriko­liberianer som de
senare kom att kalla sig, hade inte
nödvändigtvis rötter i just den del
av Afrika som de nu skulle bosätta
sig i. Området var förstås inte heller
tomt när de anlände. Folk som Kru,
Kpelle, Bassa och Kissi (hos vilka
ebolautbrottet startade i december
2013) levde redan i nuvarande Liberia. Amerikoliberianerna tog förstås
med sig sedvänjor och kultur från
sitt amerikanska hemland. Förutom
att försöka införa statsskick efter
amerikanskt republikanskt mönster
ansåg man sig förmer än ursprungsfolken. Alla ledande poster i landet
hölls ända fram till cirka 1980 av
amerikoliberianer, som som mest
utgjort 10 procent av befolkningen.
Apartheidlagar infördes som bland
annat förbjöd äktenskap mellan
amerikoliberianer och ursprungsfolk. Något som kan tyckas är absurt
är att man inte nöjde sig där, utan de
frigivna afroamerikanska slavarna
och dess ättlingar började bedriva
slavhandel och sälja människor
man tillfångatagit hos ursprungsstammarna till grannländerna. Detta
pågick ända in på 1920-talet. I dag
HUGIN&MUNIN 1/2015
är cirka 3 procent av Liberias befolkning ättlingar till de frigivna
slavarna. De utmärks genom efternamn som Roberts, Tolbert, Payne
och Coleman. Även den nuvarande
presidenten, Ellen Johnson Sirleaf,
(Afrikas första kvinnliga statsöverhuvud och Nobels fredspristagare
2005) räknas som amerikoliberian.
Med denna bakgrund är det lättare
att förstå varför liberiansk engelska
ser ut som den gör. Några i dag
omoderna amerikanska ord lever
till exempel kvar. Arg heter vexed
och att bära heter to tote. Grammatiken har som i de flesta pidginspråk
förenklats och man hoppar gärna
över predikatet eller ersätter presensformen av be med just be: ”He
be having pressure” (han har högt
blodtryck). En del specifika ord som
glömts bort under åren har ersatts
med mer beskrivande termer, vilket
blir tydligt i en medicinsk kontext
som i exemplet i inledningen.
Andra exempel är adjektiv som
ofta dubbleras när man vill förstärka dem. På ebolakliniken lärde man
sig snabbt de vanligaste uttrycken
för att kunna göra sig förstådd
med patienterna. ”You drinking
plenty-plenty?” var en vanlig fråga
vi ställde på ronden. Eller ”Your
stomach running small-small?”
(Har du haft lite diarré?). En gång
kom en av mina lokala kollegor och
berättade att vi hade fått in en ny
patient, och berättade att prognosen
var dålig eftersom ”she got belly
business” (hon är gravid, och gravida kvinnor med ebola överlever
sällan). När någon gått bort hette
det att ”the patient is expired, call
the burial team quick-quick”.
Siah hade turen att tillhöra de 40
procent av patienterna som överlevde. Efter två veckors behandling
på ebolakliniken släpptes hon ut ur
högriskzonen, friskförklarad. På
frågan om hur hon mådde svarade
hon: ”I’m trying” (jag mår okej,
inte jättebra, men inte jätte­dåligt).
•
HUGIN&MUNIN 1/2015
Ellen Johnson Sirleaf, amerikoliberian med makt.
Foto: Shealah Craighead/Whitehouse.gov
När ryktet började gå sommaren 2014 att ebola var påhittat, myntades
slagordet ”Ebola is real”.Foto: Helena Nordenstedt
15
Fabrizio Gatti
Född 1966 i Como i Norditalien. Började som kriminalreporter 1991 och
har gjort en rad uppmärksammade
reportage för den italienska tidskriften L’Espresso. Hans främsta arbetsmetod är att under antagen identitet
ta sig in i de miljöer han vill skildra.
Gatti har flera gånger blivit internerad
i olika läger som ”illegal invandrare”.
För ”Bilal” tilldelades han Premio Terzani 2008.”
Flyktingar vid Lampedusa, Italien.Foto: Vito Manzi
Med revolvern mot tinningen
Oskar Ottosson (TolkS GU 09/10) om flyktingsituationen i Medelhavet.
Fabrizio Gatti, författare till den prisbelönta boken ”Bilal – på slavrutten
till Europa” liknar i sin bok Europa
och Afrika vid ett roulettespel, ett
roulettespel med en revolver mot tinningen. Under de senaste två decennierna kan så många som 20 000 personer ha dött i sina försök att nå Europa över Medelhavet från Nordafrika.
Trots de höga priserna (skulderna kan
efter resan uppgå till 40 000 dollar)
som flyktingsmugglarna begär och
de livsfarligt överlastade båtarna tar
många språnget för att nå hit. Redan
då har de ofta tagit sig genom Sahara
eller andra faror. Står de vid Medelhavets strand finns kanske inte ens
möjligheten att vända tillbaka.
Det finns en rätt att söka asyl och få
sin ansökan prövad, bara man kommer
till det land där man söker asyl. Har
man inte sådana skäl blir man tillbakaskickad. Söker man uppehållstillstånd
på grund av arbete eller anknytning ska
det som huvudregel ske utanför EU.
Kommer man till Europa av en sådan
anledning, men utan beviljat tillstånd
blir man tillbakaskickad.
16
Den 11 juli 2002 infördes den så
kallade bossi fini-lagen – döpt efter
den dåvarande ledaren för Lega nord
Umberto Bossi och Gianfranco Fini,
ledare för Alleanza Nazionale – i Italien med syftet att utvisa migranter
utan tillstånd att vistas i landet. Med
den följde ett batteri av kontrollerande och repressiva bestämmelser.
Den kanske mest kända aspekten av
lagstiftningen är kanske kriminaliseringen av att hjälpa migranter som
irreguljärt försökte ta sig till Italien.
Den möjligheten ledde i sin tur till att
fiskare och andra som räddade drunknande migranter som utan tillstånd
försökte ta sig till Italien begick ett
brott.
Efter katastrofen vid Lampedusa
den 3 oktober 2013, då 368 personer
dog, ändrade Italien sin inställning
och inledde en omfattande operation
kallad Mare Nostrum med syfte att
rädda dem som förliser på vägen till
Europa. Operationen har nu ersatts
av EU:s gemensamma FRONTEXoperation Triton, vars främsta syfte
inte är att rädda drunknande migran-
ter, utan att bevaka unionens gränser.
Bland annat Human Rights Watch
har kritiserat de begränsade resurser
Triton har att rädda de migranter
som försöker ta sig till Europa över
Medelhavet.
Alla de som kommer är inte flyktingar i juridisk mening, utan det rör
sig även om ekonomiska migranter,
även om gränsdragningen inte alltid
är lätt att göra. Det innebär heller
inte att de alla har samma behjärtansvärda skäl att söka sig till EU. Det
har naturligtvis inget att göra med
frågan om de ska räddas ur havet.
De röster som har höjts för att stoppa
räddningsförsöken har menat att de
bara leder till att fler försöker sig på
färden.
De som kommer över havet har
tagit sin chans och spelat med sitt liv.
De hoppas att just de har sådana skäl
att de får stanna lagligen, eller att de
åtminstone kan försörja sig och börja
betala tillbaka sin stora skuld. Det
verkligt tragiska är att de ofta inte
har haft något val när de tryckte på
avtryckaren.
•
HUGIN&MUNIN 1/2015
CACI – obekvämt men livsviktigt
Erik Rundgren (TolkS GU 09/10) läser till civilingenjör på KTH. Efter Tolkskolan följde ett år i
Moskva och när han kom tillbaka började han jobba extra som CACI.
Jag har arbetat som CACI sedan konceptet infördes i Sverige 2011. När jag
åker till övningarna är det alltid med
en blandning av förväntan och nervositet. Varje gång nya elever kommer
in vet jag att mina skådespelartalanger
kommer att sättas på prov. Däremot
vet jag inte på förhand om jag kommer att klara det provet. Erfarenhet
ger dock vid handen att nästan samtliga elever kommer att vara nöjda och
visa stor uppskattning för det arbete vi
har utfört. Det är den bekräftelsen, i
kombination med situationens allvar,
som gör att jag klarar av att pressa mig
själv och mina elever. Upplevelsen
som delas av elever och instruktörer
är inte sällan obekväm, ibland till och
med obehaglig.
Kamrathjälp är en viktig del av arbetet och att bedriva ett så långvarigt
skådespel är en sann lagutmaning.
Eftersom vi alla befinner oss i en ut-
Conduct After Capture Instructor
Sedan 2011 har Försvarets Överlevnadsskola utbildat CACI:s, Conduct
After Capture Instructors. En CACI
fungerar som instruktör under gisslan-
och tvångssituationsövningar. Eleverna
på dessa kurser är såväl militärer som
satt arbetsmiljö är det av högsta vikt
att känna stort förtroende för varandra. Det nära samarbetet och det
”
Vårt arbete har hjälpt
människor att hantera
svåra situationer i
verkligheten. Flera
tidigare elever
vittnar om att vi har
påverkat dem positivt i
situationer där de varit
som mest utsatta.”
•
Försvarsmakten är oftast arbets­
givare, men ibland används konceptet efter samverkan av andra
aktörer. CACI:s förväntas alltid
hålla samma etiska regler och läg-
ga stor vikt vid professionalism och
säkerhet.
Ansökan till CACI är öppen året
runt och instruktörsutbildning hålls i
tvångssituationer är förhöjd.
ska intresseanmälan skickas in senast
För att bli CACI krävs som regel en
militär bakgrund och språkkunskaper är
meriterande. Inom CACI-familjen finns
en stor spridning av erfarenheter och
ett åldersspann på över fyra decennier.
Många i gruppen har gått Tolkskolan och
en stor del har en bakgrund i hemvärnet.
HUGIN&MUNIN 1/2015
Foto: Svante Larsson, CACI
varandra privat och förutom regelbunden afterwork i Stockholm brukar
en kollega bjuda in till badtunnebad
hemma i Skaraborg.
Vårt arbete har hjälpt människor
att hantera svåra situationer i verkligheten. Flera tidigare elever vittnar
om att vi har påverkat dem positivt
gemensamma målet gör att CACI-­ i situationer där de varit som mest
verksamheten påminner mycket om utsatta. Detta stärker gruppen och
ett idrottslag där man kämpar och samtidigt min övertygelse om att det
vinner tillsammans. Många känner vi gör är viktigt.
civila, tillhörande yrkeskategorier för
vilka risken för att hamna i gisslan- eller
I roll.
år den 4–8 september. För årets kurs
1 april 2015. Screening av sökande
genomförs i Stockholm 11–12 maj 2015
(totalt cirka 4 timmar).
Är du intresserad och kan delta
vid ovanstående tider? Hör av dig till
[email protected].
17
Om transkribering
och translitterering
Hette Rysslands tidigare president
Jeltsin eller Yeltsin, eller kanske
El’cin? Hur var det med Sovjet­
unionens förste och siste president
– Michail Gorbatjov eller Mikhail
Gorbachev? Och den nuvarande, om
vilken många frågor kan ställas men
där vi i detta sammanhang inskränker
oss till att fundera över stavning: Putin, Poutine? Och Tjajkovskij, Chaikovsky, Chaїkovski – den berömde
kompositören förekommer i ett flertal bokstavsskepnader även han. Får
man stava som man vill, spelar det
någon roll eller finns det några regelbundenheter att ta hänsyn till? Finns
det rentav bestämda regler, ett enda
riktigt sätt att skriva så att allt annat
är avvikelser från detta riktiga sätt?
Detta ska som läsaren förstår
handla om transkribering, alltså om
förhållandet mellan hur något skrivs
med ett alfabet och hur detta samma
också kan skrivas med ett annat alfabet. I namnen som fick inleda texten
används som synes överallt latinska
bokstäver, och samtliga varianter
utgör transkriberingar från det kyrilliska alfabetet. Men ett och samma
namn, trots att det inte går att hitta
några variationer i stavningen på
ryska, kan alltså förekomma med
olika stavningar på det latinska alfabetet, till exempel. Yekaterina Samutsevich och Jekaterina Samutsevitj.
Återigen, varför, och vilket är rätt?
Detta är frågor som kan väcka starka
känslor hos skribenter och läsare som
anser att något namn i en bok eller
en artikel har transkriberats fel. Och
om Yekaterina Samutsevich uppfat18
tas som det enda rätta i en text kan
Ekaterina Samucevič påstås vara det
enda rätta i en annan.
Det är meningen att en transkription ska ge läsaren åtminstone en
vink om hur ordet (namnet) uttalas.
Därför brukar ryskt tonlöst sje-ljud
transkriberas ”sj”, som i Sjalamov
eller Sasja, och därmed antyda för
läsaren av en svensk text att ordet
innehåller ett slags sje-ljud. Vis-
”
Så vad är då rätt? Ja,
rätt är väl som så ofta
att vara konsekvent
inom en och samma
text (så långt möjligt),
och inte hoppa
mellan olika sätt att
transkribera.”
serligen kan, som Kjell Kampe med
flera övertygande har visat, detta
sje-ljud skrivas på en mängd olika
sätt på svenska, men ”sj” är i alla
fall ett av de frekventare bland dessa
sätt. Måste man dessutom precisera
vilket sje-ljud det gäller, det ryska
menar jag, och ge en uttalsanvisning
utöver själva transkriptionen, är det
inte ovanligt att det i anvisningen står
ungefär ”som rs i uppsvenskt fors”.
Kanske borde transkriptionen rentav
vara Rsalamov och Sarsa, åtminstone
för svealänningar och norrlänningar?
Svensk text var det, och i detta med
språkangivelsen ligger förstås nyckeln till de olika transkriptionerna. Ett
sje-ljud motsvarande rs i uppsvenskt
fors kan skrivas på olika sätt även
på, säg, engelska, men ”sj” torde då
inte vara ett av dem. Så letar man
efter författaren Varlam Sjalamov i
en engelsk publikation är det mindre
troligt att man finner namnet med
”Sj” i början. Betydligt mer sannolikt är att han i en engelsk text skrivs
Shalamov, eftersom det omtalade
sje-ljudet oftast – tror jag – skrivs så i
engelskan. Ser man samme författare
omtalad, eller rättare sagt omskriven,
på franska kan man i stället förvänta
sig stavningen Chalamov – jo, för på
franska är ”ch” ett vanligt, eller det
vanligaste, sättet att i skrift återge ett
liknande ljud. Och skriver man om
herr S. (eller monsieur C.) på tyska
kallas han oftast Schalamov, med en
liknande förklaring till stavningen.
Och nu börjar det klarna angående
Jeltsin och Yeltsin. Namnet börjar
med ett j-ljud följt av ett e-ljud, på
ryska skrivna med en enda bokstav, alternativvokaltecknet ”E”. På
svenska passar bokstäverna ”j” och
”e” utmärkt för att uttrycka denna
ljudkombination, men på engelska
blir det sämre eftersom ett ”j” vanligen står för en affrikata: ett slags
tonande sje-ljud med d-förslag som
i job, jolly och så. Bokstäverna ”ye”
passar däremot utmärkt för att leda
de ljudmässiga tankebanorna rätt i
den engelska miljön. Herr Jeltsin och
Mr. Yeltsin alltså, tydligt och klart.
HUGIN&MUNIN 1/2015
Men ändå, eländes elände. Ska
man verkligen behöva stava de ryska namnen på olika sätt beroende på
vilket språk man nu skriver på? Ett
engelskt eller ett tyskt namn behöver väl inte ändras i stavning för att
skrivas på svenska? David Cameron
skrivs så även på ärans och hjältarnas språk, inget uttalsanpassat Dejvid Kämmerån är aktuellt. Varför
måste det alltid vara så krångligt
med just ryska namn?
Det finns ett annat sätt att transkribera, eller translitterera som det
då brukar heta eftersom man i det
systemet struntar i uttalet och enbart
återger bokstäver. Helt entydigt är
det meningen att det då ska bli. Bokstaven ”ш”, den med det förkättrade
sje-ljudet nyss, translittereras då
alltid med ”š”, oavsett vilket språk
man skriver på (man får förstås vara
beredd att använda det latinska alfabetet, med lite diakritiska tecken).
Šalamov heter då författaren, den
tidigare presidenten heter El’cin
och Pussy Riot-medlemmen Ekaterina Samucevič. Tecknet ’ i Jeltsins
translittererade efternamn återger
mjuktecken – mjuktecken och hårdtecken får man förstås inte glömma
om man ska translitterera. Det här
systemet använder till exempel
biblioteken.
Så vad är då rätt? Ja, rätt är väl som
så ofta att vara konsekvent inom en
och samma text (så långt möjligt),
och inte hoppa mellan olika sätt att
transkribera. Ett bra tips är också att
hålla sig till svensk transkription när
man skriver på svenska, om det inte
finns särskild anledning att använda
något annat system. För det kan det
ju göra: Den person man skriver
om kan ju tänkas ha en etablerad
stavning med latinsk skrift, väl så
känd som David Cameron eller så.
Nobelpristagaren Joseph Brodsky,
exempelvis (som åtminstone alltid
brukar skrivas på det sättet när man
nämner honom efter hans emigration från Sovjetunionen).
•
HUGIN&MUNIN 1/2015
19
ANNONS:
Intervju med Tomas Meerits, TolkS 97/98 och förvaltare av Sverigefonden Lancelot
Avalon.
Tomas Meerits genomförde GU på Tolkskolan 1997/98 och tjänstgjorde
därefter ett år som vaktman på ambassaden i Moskva. Efter studier på
Handelshögskolan i Stockholm började Tomas arbeta med investeringar i
börsbolag – först på Christer Gardells investmentbolag Cevian Capital och
därefter private equity-bolaget Triton. Sedan 2012 förvaltar han
Sverigefonden Lancelot Avalon. Fonden investerar i små till medelstora
börsbolag.
Hur länge har fonden funnits och hur har det gått sedan
start?
Fonden startade 1 november 2012. Till och med december
2014 har fonden avkastat 58 % efter avgifter medan index
stigit 56 %.
Vad gör fonden unik jämfört med andra Sverigefonder?
Fokus, analysdjup och tålamod. Jag letar efter de allra mest
attraktiva investeringarna och vill bara äga 10 till 15 bolag.
Det tillåter mig att ägna mycket tid åt ett fåtal ”cases” och
därmed kunna gräva djupt och förstå dem väl innan en
investering görs. Mitt tidsperspektiv är 3 till 5 år och jag
bryr mig inte om kortsiktiga svängningar – det är målet
som räknas inte resan dit.
Vad letar du efter i en potentiell investering?
Bolag som kan vara någon helt annanstans om 3 till 5 år.
Vilket i slutändan brukar vara lika med att vinsten ska öka
kraftigt under perioden, och mer än vad marknaden räknar
med. Det kan handla om stark tillväxt i efterfrågan på
bolagets produkter, lönsamhetsförbättringar eller
strukturella förändringar. Jag utformar ett antal hypoteser
som ska stämma för att det ska kunna bli en bra
investering.
Kan du ge exempel på en sådan hypotes?
Finska börsbolaget Oriola-KD ägde apotek i Sverige,
Finland och Ryssland. De tjänade 60 miljoner euro i
Sverige och Finland men förlorade hälften av det i den
förlustbringande ryska verksamheten. Marknaden
räknade inte med någon avsevärd förbättring. Om
hypoteserna ”bolaget kan eliminera förlusterna i
Ryssland” samt ”lönsamheten i Sverige kan stärkas”
stämde, hade marknaden helt fel vilket skulle innebära
en fantastisk möjlighet.
Hur arbetar du för att testa hypoteserna?
Jag vänder på alla stenar – träffar bolagsledningen, gör
nedslag i den faktiska verksamheten, talar med
konkurrenter, kunder och leverantörer samt söker upp
folk som har erfarenhet från branschen i fråga. I Oriolas
fall var det viktigt att bilda sig en uppfattning om
utsikterna att sälja eller lägga ned den ryska
verksamheten, jag undersökte marknaden på plats och
diskuterade frågan med ledning och andra ägare. Jag har
följt den svenska apoteksmarknaden sedan
privatiseringen 2009 och såg goda möjligheter till ökad
lönsamhet i takt med att marknaden konsolideras.
Hur vet du om du fått rätt?
Min investeringshorisont är 3 till 5 år, vilket innebär att
mina identifierade hypoteser ska slå in under denna tid. I
Oriolas fall skedde den stora ”triggern” redan inom ett år
efter investering – i slutet av 2014 såldes den ryska
verksamheten. Aktien steg med över 50 % från
investeringen i mars till december.
Vill du veta mer om fonden Lancelot Avalon?
Besök www.lancelot.se eller kontakta Lisa Seligson på telefonnummer: 08-440 53 91 eller mail: [email protected]