SMÄRTGUIDE – för dig med nackskada efter whiplashrelaterat våld
Transcription
SMÄRTGUIDE – för dig med nackskada efter whiplashrelaterat våld
SMÄRTGUIDE För dig med whiplashskada Innehållsförteckning Förord Smärta och whiplashskada Smärtguide för dig med whiplash ISBN 91-89064-21-6 Redaktör: Gunilla Åhrén Illustratör: Lou-Lou Pettersson Layout & tryck: In Time AB - 2007 © RTP Om smärta Skrivet av Cecilia Norrbrink Utredning och behandling Hantera smärtan Skrivet av Ida Flink & Steven J.Linton Om kommunikation och möten Skrivet av Marcelo Rivano-Fischer Denna guide har finansierats av Arvsfonden Tips & Råd Förord – Jag har ett nytt namn på smärta. – Vad då? – Utplånaren. För när man har ont kan inget annat existera. Inte tanke. Inte känsla. När den är stark nog skalar den av oss allt som gör oss till dem vi är tills vi endast är varelser på flykt. Ur Den Äldste av Christopher Paolini Citatet kommer från en skönlitterär roman om en ung man som lever med långvarig smärta efter en skada. Det ger en bra bild av hur vardagen ser ut för många av RTPs medlemmar. Vi har fått många telefonsamtal och brev från medlemmar som berättar hur det är att leva med långvarig smärta. Hur inget annat existerar när smärtan är som värst. Hur de inte kan tänka eller klara av att fungera som tidigare. Hur de känner sig missförstådda, nonchalerade och svikna av vården. Hur de har svårt att få adekvat behandling på grund av att vården sällan kan möta deras behov. Men vi har också fått telefonsamtal och brev från medlemmar som berättar att de ”lärt sig leva med sin smärta”. Att de idag har lärt sig hantera smärtan och lärt sig att ta hänsyn till smärtan utan att den styr hela deras liv. Vi vill tacka alla som bidragit i arbetet med RTPs smärtprojekt och gjort denna guide till verklighet. Tack alla medlemmar som har svarat på vår undersökning och delgivit oss era erfarenheter av att leva med långvarig smärta. Tack alla medicinska experter som har arbetat med stort engagemang. Vi hoppas att denna guide ska bidra till att höja kunskapen om smärthantering. Vi hoppas också att den bidrar till att göra dig till en kompetent vårdkonsument och att du därmed får bättre smärtvård. Pelle Kölhed Förbundsordförande Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade Vi kände att här måste vi göra något och resultatet blev ett projekt om smärta. Vi ville ta reda på hur vardagen ser ut för alla de medlemmar som lever med långvarig smärta, så vi gjorde en medlemsundersökning. Vi ville veta hur tillgänglig vården är ur brukarperspektiv, så vi gjorde en kartläggning av Sveriges smärtvård. Vi ville veta vad som är adekvat utredning och behandling för RTPs skadegrupper, så vi samarbetade med medicinska experter. Vi ville delge våra medlemmar all denna kunskap, så vi gjorde en smärtguide. I denna smärtguide, det finns en för varje skadegrupp, kan du läsa om hur medlemmar som lever med långvarig smärta upplever sin situation. Du får mer kunskap om smärta och du får veta hur de medicinska experterna tycker att din smärta ska utredas och behandlas. Du får också förslag på hur du kan hantera din smärta. Du får veta betydelsen av kommunikation i mötet med vården. Du får framförallt goda tips och råd från andra personer som lever med långvarig smärta. Erfarenhetsutbyte mellan medlemmar är grunden i RTP. Att få dela dina erfarenheter med andra som ”vet hur det är”. Det finns många saker som bara de med samma skada förstår. Men det finns också saker som oavsett skada förenar oss. Smärta är en sådan sak. Det finns medlemmar som lever med långvarig smärta i alla RTPs skadegrupper. Vi vet att erfarenhetsutbyte om smärta är viktigt och svårt. 1 ____________________ Smärta och whiplashskada RTP genomförde en medlemsundersökning för att få veta hur mycket långvarig smärta påverkar medlemmarnas liv. Vi fick över 700 svar på hur medlemmarna har det, hur man blivit bemött av vården, hur man blivit utredd och rehabiliterad och mycket mer. Nedan har du valda delar av svaren. Vill du veta mer kan du beställa hela smärtrapporten från förbundskansliet eller ladda hem den från RTPs hemsida. Smärta är vanligt bland RTPs medlemmar. Mer än två tredjedelar av medlemmarna lever med långvarig smärta och bland de whiplashskadade medlemmarna är det så många som 92 %, vilket är högst av alla skadegrupper. Medlemmarna uppger relativt höga smärtnivåer Medlemmar med hjärnskador (TBI) eller whiplashskada (WAD) har i genomsnitt lite högre smärta än de övriga skadegrupperna. Smärtnivån varierar från 3 när den är som minst till 8 när den är som värst på en skala från 0-10. Whiplashskadade medlemmar uppger smärtnivåer som varierar från 3,5 till 8,7. Totalt sett uppger 39 % av RTPs medlemmar att de alltid eller dagligen upplever sin högsta smärta. Bland whiplashskadade medlemmar är det 31 % som har sin värsta smärta alltid eller dagligen. En majoritet svarar att deras smärta förändrats till det sämre genom åren och så mycket som 57 % av de whiplashskadade medlemmar upplever att smärtan blivit sämre. Tabell 1. Medlemmarnas svar i procent (%) på frågan ”Hur mycket påverkar smärtan ditt dagliga liv?”. Procent av medlemmer med långvarig smärta Totalt RTP (%) Polio (%) RMS (%) TBI (%) WAD (%) Amputerade (%) Annan skada (%) Smärtan påverkar inte mitt dagliga liv 1 1 2 3 1 - 2 Märks bara när jag tänker på den 2 2 4 3 1 - 5 Märks hela tiden men jag kan fortsätta med normal aktivitet 9 21 21 7 5 17 14 Märks hela tiden och försvårar viss aktivitet 48 64 43 40 43 53 51 Märks hela tiden, svårt att koncentrera mig, kan utföra lättare uppgifter 39 14 30 40 49 17 30 Märks hela tiden, kan inte utföra lättare uppgifter eller koncentrera mig 5 4 2 7 5 14 3 Smärtan påverkar medlemmarna på många sätt, inte minst arbetsförmågan. Ju högre smärta medlemmarna har desto lägre omfattning är deras arbetstid. De whiplashskadade medlemmarna arbetar 29 % men skulle vilja arbeta 94 % om de inte levde med långvarig smärta. Eftersom så många har hög smärta är det många av medlemmarna med långvarig smärta som uppger att deras dagliga liv påverkas märkbart. Totalt sett uppger 49 % av de whiplashskadade medlemmarna med långvarig smärta att den märks hela tiden, de har svårt att koncentrera sig och kan endast utföra lättare uppgifter (se tabell 1). Endast 3 procent av alla medlemmar i RTP med långvarig smärta uppger att deras sömn inte påverkas av värken. Många olika faktorer påverkar smärtan Många olika faktorer påverkar medlemmarnas smärta till det sämre. De faktorer som flest personer uppgett förvärrar deras smärta är fysisk aktivitet och för mycket kyla/värme. De medlemmar som anger flest faktorer, som påverkar deras smärta till det sämre, är personer med whiplashskador. En majoritet av medlemmarna i den gruppen får högre smärta av kyla/värme, ljud/oväsen, fysisk aktivitet, tryck/vibrationer/skakningar/stötar, monotona rörelser, stress och vädertyp. Den enskilda faktor som flest personer upplever påverkar deras smärta till det bättre är att vila. Medlemmarna med långvarig smärta på grund av whiplashskada uppger flest faktorer som påverkar deras smärta till det bättre. Det är främst avslappnande metoder som nämns t ex vila och avslappning men hela två tredjedelar uppger också att deras smärta blir bättre av vardagsmotion, promenader etc. Det är värt att notera att tre fjärdedelar av alla med whiplashskador nämner att de blir bättre av receptbelagda mediciner, vilket är något högre andel än i de övriga skadegrupperna. Utredning och behandling De medlemmar som sökt vård för sin smärta har i medeltal besökt 6 olika läkare. Det framgår att många upplever att de ”bollas” runt inom vården. Närmare hälften av alla medlemmar som lever med långvarig smärta uppger att det hänt att de försökt få sin smärta undersökt och/eller utredd men att de inte fått hjälp av sjukvården. De som utreds i störst utsträckning är personer med whiplashskada, totalt sett 81 %. Whiplashskadade medlemmar har fått vänta 3,6 år i genomsitt för att få smärtan utredd. Väntetiderna ökar dock med åldern visar det sig, då medlemmar under 35 år får vänta i snitt i 1,7 år medan medlemmar över 65 år får vänta i 7,9 år. En absolut majoritet av medlemmarna som fått någon behandling har fått sjukgymnastik och Smärtan sämre Ingen skillnad Smärtan bättre Fysikalisk Farm akologisk Kirurgisk Beteendem ässig Sm ärtbehandling i team Alternativm edicin Naprapati/ Kiropraktik/ Osteopati Antal w hiplashskadade medlemmar med långvarig smärta Figur 1. Hur olika behandlingsformer har påverkat medlemmar med whiplashskada. värktabletter. Medlemmar i skadegrupper som i regel har högre smärta t.ex. whiplashskadade har genomgått fler behandlingsformer än de grupper som har lägre grad av smärta. De olika behandlingsformerna som medlemmarna genomgått har inte drastiskt förändrat deras smärta. I bästa fall har de blivit ”lite bättre”. Det är dock betydligt fler medlemmar som upplever att de blir något bättre av de olika behandlingarna än medlemmar som upplever att det försämrat smärtan. Generellt sett verkar farmakologisk behandling eller naprapati/osteopati/kiropraktik ha den bästa inverkan på smärtnivån hos medlemmarna med whiplashskada (se figur 1). En femtedel av personerna med whiplashskada uppger att de blivit sämre av fysikalisk behandling. 2 ____________________ Om smärta Skrivet av Cecilia Norrbrink Livskvalitet Det är ju känt att smärta påverkar en persons livskvalitet negativt och det stämmer även för RTPs medlemmar som lever med långvarig smärta. Generellt sett skattar medlemmarna sin livskvalitet till 6,0 på en elvagradig skala 0-10, där 10 representerar ”bästa möjliga livskvalitet”. Ju högre smärta medlemmarna har, desto lägre livskvalitet uppger de att de har. Det är framför allt sysselsättningssituationen, ekonomin, den kroppsliga hälsan och sexuallivet som man är minst nöjd med. Medlemmar med whiplashskada skattar sin livskvalitet lägre än övriga skadegrupper. De är ju också de som oftast har hög smärtnivå. Medlemmar som inte har långvarig smärta har bättre livskvalitet än de som har det. 10 11 Om smärta Smärtsignalens väg från det skadade området till hjärnan. 3 Smärta är en obehaglig och emotionell upplevelse förenad med verklig eller möjlig vävnadsskada eller beskriven som sådan skada. International Association for the Study of Pain (IASP) Smärtdefinition kommer från den internationella smärtorganisationen IASP. Det bör observeras att avsaknad av förmåga att kommunicera verbalt inte innebär att en individ inte kan uppleva smärta. 3 2 Smärta kan beskrivas i termer av intensitet (hur ont det gör), lokalisation (var det gör ont) och med olika smärtkaraktärer (brännande, molande, pulserande etc.) men vi kan aldrig jämföra två personers smärtupplevelse. Smärtupplevelsen är unik för varje individ och påverkas av flera olika faktorer, såväl biologiska, sociala, kulturella, andliga som existentiella. Smärtan kan upplevas olika beroende på kön, ålder, tidigare erfarenheter och kulturell bakgrund. Smärtupplevelsen kan i dagsläget inte mätas eller registreras, utan skattas och bedöms med hjälp av olika frågeformulär och/eller smärtskalor. 1 2 Nerverna fortsätter mot hjärnan där signalerna tolkas. I ryggmärgen finns synapser (omkopplingsstationer). Här kopplar signalerna om till nya nervbanor. Vad är smärta? En akut smärta är en varningssignal som talar om för oss att något är fel. Smärtsinnet har till syfte att få oss att undvika det som hotar att skada oss eller redan har orsakat skada. Akut smärta åtföljs ofta av en ökad aktivitet i det autonoma nervsystemet vilket innebär att puls och blodtryck höjs, vår andningskapacitet förstärks och blod mobiliseras till våra muskler så att vi har möjlighet att fly undan ett hot. Vid akut smärta retas smärtnervernas receptorer (nociceptorer). Nociceptorer finns i nästan hela vår kropp, speciellt rikligt i huden samt i de vävnader som skyddar våra kroppshåligheter, som bl.a. trumhinna, hornhinna och tandpulpa. Färre nociceptorer återfinns i muskulatur och de inre organen. När en nociceptor aktiverats leds impulser vidare som elektriska signaler i inåtgående smärtnerver till ryggmärgen där omkopplingsstationer (synapser) är belägna. I synapsen kopplas signalerna om till nya nervbanor och fortleds till hjärnan där de bearbetas och tolkas. Signalerna kommer bland annat att ledas till känselbarken i hjärnan som graderar intensitet och bestämmer var smärtan kommer ifrån. Smärtsignalerna leds även till de limbiska strukturerna som analyserar våra känsloupplevelser, i det här sammanhanget det obehag vi känner i samband med smärtan (Se figur 1). Kroppen har egna inbyggda smärthämmande system. Dessa aktiveras bl.a. vid akut smärta och Synapser 1 När smärtnerven aktiveras fortplantas elektriska signaler i inåtgående smärtnerver till ryggmärgen. Tvärrsnitt av ryggmärgen Elektrisk signal Figur 1. Smärtnerv 12 Nociceptor (Smärtreceptor) 13 leder till en lindring av smärtan. Systemen kan också utnyttjas terapeutiskt. Det ena systemet bygger på den så kallade ”port-teorin” och syftar till att hämma smärtsignaler i ryggmärgen. Behandlingsmetoder som nyttjar denna mekanism är t.ex. transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), massage, värme och kyla. Kroppen har också smärthämmande nervbanor som startar i mitthjärnan och löper ned till ryggmärgen där de kan hämma smärtan. När man ökar aktiviteten i dessa smärthämmande banor kan detta resultera i en längre tids smärtlindring. Exempel på behandlingsmetoder som kan aktivera dessa banor är fysisk träning och akupunktur. Det finns också en rad läkemedel som utövar sin effekt i bägge dessa system. Smärta delas in i olika typer beroende på bakomliggande orsak. Bilderna visar de fyra olika typerna av smärta och var i kroppen smärtsignalerna startar. 1 Inflammatorisk/ nociceptiv smärta 2 Långvarig smärta 3 Neuropatisk smärta 4 Psykogen smärta Olika orsaker till smärta Smärta kan ha olika bakomliggande orsaker och delas därför in i 4 kategorier (Se figur 2). 1. Inflammatorisk eller nociceptiv smärta 2. Långvarig smärta 3. Neuropatisk smärta 4. Psykogen smärta Inflammatorisk och nociceptiv smärta Om man råkat ut för en skada i rörelseapparaten uppstår en inflammation som syftar till att läka skadan. En inflammation aktiverar vårt immunförsvar som tar hand om skadade celler men kommer samtidigt att aktivera nociceptorer eftersom smärtretande ämnen frisätts i skadeområdet. När skadan läkt ut försvinner också i regel smärtan. Långvarig smärta Om man har kvarstående smärta mer än 6 månader efter det att man skadat sig benämns detta som långvarig smärta (tidigare kronisk smärta). Vad som gör att skadan men inte smärtan läker ut är till stora delar okänt idag men beror på såväl biologiska som psykosociala processer. När man har smärta under en längre tid sker omfattande förändringar i själva nervsystemet. Dessa omställningar kan ibland gå tillbaks men blir i vissa fall bestående. Bland annat kan man i ryggmärgen få en ökad känslighet för inkommande smärtsignaler som gör att de nervbanor som går från ryggmärgen kommer att skicka oproportionerligt många smärtsignaler vidare till hjärnan. Detta innebär att vid långvariga smärtor finns det en smärtgenerator ute i den skadade vävnaden, men smärtan kan också uppstå och/eller förstärkas genom den ökade känsligheten på ryggmärgsnivå och i hjärnan. 14 Figur 2. 15 Neuropatisk smärta Smärta kan också uppstå till följd av en skada i nervsystemet. Smärtan kan bero på en skada på en perifer nerv såsom vid en amputation då en nerv i t.ex. arm eller ben är skadad, eller på en skada i ryggmärgen eller hjärnan som vid en ryggmärgsskada eller hjärnskada. Vid en benamputation kommer smärtsignalerna att kunna starta både i benet där nerven är skadad och på ryggmärgsnivå. Om nervskadan sitter i ryggmärgen eller hjärnan kommer smärtan att starta i det område i nervsystemet som är skadat. Men smärtan kommer ändå att upplevas i t.ex. armen om det är nerverna som normalt försörjer armen som är skadade. Vid en skada på nervsystemet kommer aktivitet i smärtnerverna att kunna uppstå spontant, d.v.s. utan skada/hot om skada. Produktionen av receptorer och frisättning av olika signalsubstanser kan öka respektive minska vilket kan leda till att aktivitet uppkommer spontant såväl i smärtnerverna, som i ryggmärgen och hjärnan. Vi får t.ex. en ökad frisättning av signalsubstanser som aktiverar smärtnervbanor och en minskad frisättning av substanser som bidrar till den kroppsegna smärthämningen. Psykogen smärta, innebär smärta som orsakats av en psykisk sjukdom, t.ex. depression eller schizofreni. Denna typ av smärta kommer inte att tas upp närmare i detta kapitel. För valet av behandling är det viktigt för vårdgivaren att kunna diagnostisera smärtan korrekt eftersom behandlingsstrategierna skiljer sig åt beroende på vilken typ av smärta man har. För att diagnostisera smärtan är det viktigt med en noggrann anamnes (smärtberättelse) men det är också viktigt att genomföra en noggrann kroppsundersökning. Att leva med långvarig och neuropatisk smärta Såväl den långvariga smärtan som den neuropatiska smärtan anses vara dysfunktionell i motsats till den inflammatoriska/nociceptiva smärtan som oftast spelar en viktig roll för vår överlevnad. Att leva med långvarig eller neuropatisk smärta ger långtgående konsekvenser för en individ. Långvarig smärta kan jämställas med långvarig stress eller fara. Fara är en generell känsla som leder till en ökad vakenhetsgrad och kan därför påverka sömnen negativt. Man har funnit att många drabbas av minskad djupsömn, minskad drömsömn, ökat antal uppvakningar samt svårigheter att somna in, vilket sammantaget resulterar i en ökad trötthet dagtid. Stress som pågår under en längre tid kan resultera i minskad blodgenomströmning i musklerna vilket 16 ytterligare kan förvärra smärtan då syrebrist i vävnaderna uppkommer och stimulerar nociceptorerna. Smärta som finns under längre tid påverkar våra handlingar och kan medföra att man drar sig undan och isolerar sig socialt. Rädsla i sig är en viktig bevarande faktor av smärtan beroende på att när man är rädd aktiveras nervbanor som förstärker smärtan. Det är därför viktigt att återfå känslan av kontroll och lära sig att hantera sin rädsla. Långvarig smärta kan medföra s.k. rörelserädsla som innebär att man undviker rörelser och aktivitet, vilket i längden kan förvärra smärtan. Ju mer man upplever att man har kontroll över situationen desto mindre risk är det att man tolkar en situation som farlig. Rädsla och oro kan ibland övergå i ångest vilket ytterligare kan förstärka smärtupplevelsen eftersom kroppens egna möjligheter att hämma smärta påverkas. Därför är det av stor vikt att parallellt med smärtan också tackla eventuell rädsla, oro och ångest. Många som lever med långvarig smärta upplever sinnesnedstämning. Precis som vid ångest, förvärrar sinnesnedstämning och depression den ursprungliga smärtan och bör därför beaktas vid undersökning och behandling. Svår smärta kan även påverka vår motoriska kontroll (fumlighet, svaghet) och kan ge återverkningar i vårt rörelsemönster (försämrad koordination och balans). Vid långvariga smärttillstånd får också många problem med minnet och koncentrationen och smärta kan hämma förmågan till inlärning. Rehabilitering Långvarig och neuropatisk smärta är således mångfacetterade problem som långt ifrån bara handlar om hur ont man har. Sömn, sinnesstämning, koncentrationsförmåga, minne, funktion, tilltro till sig själv, fritid, arbete och livskvalitet kan också påverkas. Det är därför av stor vikt att samtliga komponenter undersöks och tas ställning till vid behandling för att få bästa möjliga resultat. Därför behöver man som patient ofta få kontakt med ett multidisciplinärt smärtteam bestående av såväl läkare som psykolog, kurator, sjuksköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut. En ökad kunskap om sjukdomen/skadan och hur smärta kan uppkomma och behandlas kan ge en förbättrad kontroll över situationen. Det är viktigt att, trots långvarig smärta, regelbundet röra på sig och att hitta en för varje individ lämplig nivå av fysisk aktivitet. Smärtan lindras av olika typer av sensorisk stimulering och av olika läkemedel. När det gäller läkemedel har vanliga värktabletter såsom paracetamol (t.ex. Alvedon), acetylsalicylsyra (t.ex. Magnecyl, Treo) och anti-inflammatoriska läkemedel (t.ex. Iprén) större effekt på smärta av inflammatorisk karaktär men fungerar mindre effektivt på både den långvariga och den neuropatiska smärtan. 17 Där används istället framför allt läkemedel som ursprungligen tagits fram för att behandla depression. Dessa fungerar på så sätt att de ökar tillgängligheten av viktiga signalsubstanser som hämmar smärta. Vid neuropatiska smärttillstånd används också läkemedel mot epilepsi som lugnar den spontana aktiviteten i nervsystemet. Av en sjukgymnast kan man få hjälp med smärtlindring i form av behandling med bl.a. TENS, akupunktur, avslappning och fysisk träning (sensorisk stimulering). Man får heller inte glömma att det finns mycket man själv kan göra för att lindra smärtan och öka välbefinnandet. För många kan värme (en värmekudde eller ett varmt bad) alternativt massage lindra smärtan för en stund. Distraktion kan påverka aktiviteten i känselcentrum så att smärtupplevelsen minskar. Det kan handla om musik, en bra film, samtal med en god vän etc. Fysisk aktivitet några timmar innan sänggåendet kan påverka sömnkvaliteten positivt liksom att avstå från den lockande tuppluren på eftermiddagen. Man kan också förbättra sina möjligheter att hantera sin smärta och det kan man få god hjälp med av en terapeut utbildad inom kognitiv beteendeterapi. 3 Utredning och behandling 18 19 RTP bad en grupp medicinska experter ta fram ett schema på hur man bör utreda och behandla smärta efter en whiplashskada. Gruppen bestod av Olle Bunketorp, Malin Lindh och Björn Rydevik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt Marcelo Rivano-Fischer, Universitetssjukhus i Lund. Då det fortfarande inte är en självklarhet i hela landet hur man bör utreda och behandla en person med whiplashrelaterade besvär (WAD) beslutade gruppen att ta fram ett schema för detta istället för enbart ett schema för smärta. Det föreslagna schemat presenterades på en konsensuskonferens för vården, där det godtogs. De följande sidorna är ett utdrag ur schemat, vilket återfinns i sin helhet på RTPs hemsidan. Du kan också beställa schemat från RTPs förbundskansli. Utredning och behandling Man enades om att alla personer som söker vård för whiplashrelaterade besvär (WAD) bör genomgå vissa utredningar och behandlingar efter en viss turordning (se figur 1). Framförallt så bör alla följas upp av sjukgymnast en tid efter det akuta besöket då vissa besvär kan tillkomma eller förvärras de första dygnen efter skadan. Akutfas: Medicinsk bedömning, dokumentation, information Primär uppföljning hos sjukgymnast Fortsatt behandling/träning hos sjukgymnast, läkarkontakt vid behov Utebliven förbättring inom 6 veckor: Till läkare för re-evaluering i ett bio-psyko-socialt perspektiv Smärtanalys och smärtbehandling A v s l u t a s / e g e n v å r d Övriga med funktionsnedsättande långvariga besvär, remiss Multi-/interprofessionellt rehabiliteringsteam Akut undersökning Vid den akuta undersökningen är det viktigt att fastställa WAD graden (I-III) eftersom den är viktig för prognosen samt för vilka åtgärder som bör genomföras akut. Det är viktigt att beskriva olyckan samt undersöka rörelseomfånget i nacken, neurologiskt status och smärta vid beröring av nacken. Dessutom bör remiss skrivas för uppföljning hos sjukgymnast. Primär uppföljning hos sjukgymnast Hos sjukgymnasten ska man följa upp symptom, förvärrande faktorer, sömnstörningar, aktivitetsförändringar mm. Man ska också undersöka rörelsemönster, rörelseomfång i nacken, smärta mm. Utöver det så ska det göras en bedömning av riskfaktorer, vilka åtgärder som ska sättas in samt föreslå lämplig behandling. Re-evaluering hos läkare Om det kvarstår besvär efter sex veckor bör man träffa läkare igen för en ny bedömning/ probleminventering (se figur 2). Vilka åtgärder som rekommenderas efter den nya bedömningen hos läkaren beror på vilken typ av besvär man har. Det är också viktigt att göra en rehabiliteringsplan med tydliga mål och tid för uppföljning. Om dessa mål inte nåtts vid uppföljningen och ingen förbättring skett ska en remiss till multi-/ interprofessionellt rehabiliteringsteam övervägas. Smärtanalys och smärtbehandling Det är viktigt att bedöma vilken typ av smärta som förekommer hos personer med WAD eftersom de olika smärttyperna kräver olika behandling. Akut smärta är relaterad till skadad vävnad i samband med olyckan. Den behandlas med mediciner (Paracetamol eller NSAID) samt aktiva rörelser och muskulär avspänning. Den subakuta smärtan är smärta som inte avtar inom förväntad läkningstid. Smärtan kan ha brett ut sig till huvud, skuldra, arm pga. muskelanspänning och triggerpunkter. Den subakuta smärtan behandlas med mediciner (ev. antiepileptika och antidepressiva), sömnjustering och fysisk aktivitet. Figur 1.Handläggningsschema för personer med whiplashrelaterade besvär. Pilarnas tjocklek beskriver antalet personer med WAD. 20 21 Den långvariga smärtan är en mångdimensionell upplevelse, där flera faktorer inverkar. Den består av affektiva, kognitiva och beteendemässiga komponenter och en störd smärtmodulering i nervsystemet kan förekomma. Behandlingen är multidisciplinär och inkluderar • smärtförklaring • farmaka: antidepressiva (främst SNRI och tricyklika), som kan förbättra sömn, reducera stress, frustration och smärta. Man bör dock undvika långtidsbehandling med analgetika. • individuellt anpassad fysisk aktivering • kognitivt beteendeinriktad behandling Re-evaluering om betydande besvär kvarstår efter ca 6 veckor Ny bedömning/probleminventering av primärvårdsläkare, i ett bio-psyko-socialt perspektiv. för ställningstagande till rehabiliteringsåtgärder i primärvården. Kontakten kan vid behov initieras av sjukgymnast. Problem Åtgärd Nytillkomna symtom och fynd (t ex neurologiska symtom, svår yrsel/tinnitus, bruxism). Rådfråga specialist för hjälp med bedömning och ev. kompletterande utredning, secong opinion. Smärta Smärtanalys/behandling Fysisk funktionsnedsättning. Väsentlig aktivitetsbegränsning i dagligt liv. Bedömning av sjukgymnast och arbetsterapeut Posttraumatisk stress, stressymtom, psykologisk dysfunktion, kognitiv dysfunktion, copingproblem. Bedömning av psykolog Sociala och ekonomiska svårigheter, sociala nätverk, försäkringsfrågor. Bedömning av kurator Arbetshinder Kontakt med arbetsgivare, skola, FK, vid behov med stöd av kurator, arbetsterapeut m fl. 4 Hantera smärtan Skrivet av Ida Flink & Steven J. Linton Figur 2. Ny bedömning hos läkare om besvär kvarstår efter 6 veckor. 22 23 Psykologisk behandling vid långvarig smärta Den här guiden handlar om smärta. Och det här kapitlet handlar om att leva. Kanske har du som lider av långvarig smärta fått veta att smärtan inte kommer att gå över, utan att du måste lära dig leva med den. Ett sådant besked väcker starka känslor och tankar som surrar i huvudet. Säkerligen påverkas också hur du hanterar din smärta i vardagen, och kanske upplevs smärtan som mer påträngande när du vet att den alltid kommer att finnas där. Smärta är inte bara en fysiologisk reaktion, utan handlar om ett samspel mellan kropp, tankar, känslor och beteende. Det här kapitlet kommer att fokusera på psykologins betydelse vid smärta, hur psykologiska faktorer påverkar och kan påverkas så att smärtan får mindre plats i ditt liv. Psykologiska faktorer vid smärta Idag vet vi att smärta utgörs av många fler faktorer än de rent kroppsliga. Att ha ont är en varningssignal som säger oss att någonting inte står rätt till. Att uppmärksamma signalen är det första steget där psykologiska mekanismer är inblandade. Då vi har noterat smärtsignalerna tolkar vi dem, dvs. bedömer hur hotande smärtan är, var den kommer ifrån, vad den kan leda till samt vad vi bör göra härnäst. Tolkningen är avgörande för hur vi agerar och hanterar situationen. Hur vi mår känslomässigt påverkar samtliga delar av smärtupplevelsen. Är vi till exempel rädda, ledsna och oroliga uppmärksammar vi lättare smärtsignaler (”Det värker i ryggen”), tolkar dem som hotfulla (”Jag kanske har skadat mig”) och har svårare att hantera dem (”Jag orkar inte gå på festen, utan stannar hemma och vilar”). Nyckelfaktorer som kan påverka smärta negativt är: - Emotioner (känslor): Stress, rädsla, ångest, nedstämdhet - Kognitioner (tankar): Föreställningar om smärta, katastroftankar - Beteende (agerande/hantering): Passivitet, undvikande av aktivitet En modell för smärtrelaterad rädsla Forskningen har sett att psykologiska faktorer är betydelsefulla i uppkomst och vidmakthållande av långvarig smärta. För att beskriva hur smärtan påverkas av samspelet mellan biologi, emotioner, kognitioner och beteende så utvecklades rädsla-undvikande modellen (”fear-avoidance model”), (Se figur 1). Den högra delen av modellen visar hur vi vanligtvis reagerar när vi får ont. Smärtan gör att vi 24 Rädsla-undvikande modellen Sänkt funktion Depression Undvikande av aktiviteter Uppmärksamhet Kroppslig spänning Skada Återhämtning Smärta Konfrontation Rädsla Tolkas som hot Katastroftankar Normal rädsla Varningssignal Figur 1. blir lite oroliga för att det är något fel och vilar ett tag före vi successivt återgår till vardagsaktiviteterna, i den mån det går. Aktiveringen kan medföra att smärtan till en början ökar något, men hjälper oss i längden att nå en så hög funktionsnivå som vi kan ha utifrån våra förutsättningar. Den vänstra delen av modellen illustrerar en negativ spiral som bidrar till utveckling och vidmakthållande av långvariga smärttillstånd. Om smärtan uppfattas som ett hot så resulterar det i katastroftankar (”Det är något allvarligt fel”, ”Smärtan kommer aldrig att gå över”). Rädsla för smärta gör att fokus och uppmärksamhet läggs på smärtan och ökar den muskulära anspänningen, vilket medför att smärtan upplevs starkare. Samtidigt undviks aktiviteter som antas kunna leda till ökad smärta. Eftersom muskler och leder inte belastas så kan detta innebära att funktionsnivån sänks. Ofta uteblir också aktiviteter som i vanliga fall upplevs som positiva (leka med barnen, fysisk träning, socialt umgänge) vilket kan bidra till nedstämdhet. Samtliga delar i modellen påverkar varandra i en negativ riktning så att smärtan förvärras och situationen upplevs som hopplös. Att vända en negativ spiral Om du har hamnat i en ond cirkel av smärta, oro, nedstämdhet och låg aktivitetsnivå kan det vara svårt att veta i vilken ände du ska börja för att vända den negativa trenden. En riktlinje är att börja med den del du upplever dig ha lättast att påverka. I regel skapar förändring i ett 25 led förändringar även i de andra leden. Att se smärtupplevelsen som en helhet där fysiska och psykiska delar samverkar gör att dina förutsättningar att förändra situationen ökar. I tabell 1 finner du några exempel på hur tankar, känslor och handlingar interagerar och påverkar varandra. Tanke Känsla Beteende Tanke/känsla “Att det gör ont måste betyda att det är något alllvarligt” rädsla oro Ökad uppmärksamhet läggs på smärtan. Aktiviteter och rörelser som antas öka smärtan undviks. “Jag kan inte göra något roligt pga. smärtan” nedstämdhet “Att det gör ont betyder inte att det är något allvarligt” lugn Genomför planerade aktiviteter “Jag kunde, och det var roligt, trots smärtan” glädje “Jag bör vila tills värken har gott över” oro ledsenhet Passivitet “Jag kommer aldrig att kunna göra något” nedsämdhet hopplöshet hopp handlingskraft Gör aktiviteter på en lämplig nivå “Jag gjorde så gott jag kunde” “Jag kämpar på” glädje stolthet Tabell 1. Kognitiv beteendeterapi vid långvarig smärta Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för en rad psykologiska metoder och tekniker som används för att arbeta med tankar, känslor och beteende utifrån ett inlärningsteoretiskt synsätt. Huvudsyftet med KBT är att öka personens välbefinnande och förmåga att fungera i vardagslivet. I KBT vid långvarig smärta är inte huvudmålet att minska smärtan, utan snarare att inskränka inflytandet smärtan har på vardagen för att på så vis uppnå 26 Beskrivning Psykoedukation Du får kunskap om fysiologiska och psykologiska faktorer i smärta, samt hur inaktivitet inverkar negativt på tillfrisknandet. Målformulering Smärta “Jag gör så mycket jag orkar, trots värken” Metod Du sätter upp kortsiktiga och långsiktiga mål, samt hittar sätt att belöna dig då du når målen. T.ex. Långsiktiga mål: Att arbeta halvtid och orka leka med mina barn efter jobbet. Kortsiktiga mål: Att börja promenera. Att göra lättare hushållsarbete. Att vara med på barnens fotbollsträning Avslappning Du lär dig metoder för avslappning som du tränar på hemmaplan. Graderad aktivering Utifrån den nivå du befinner dig på ökar du gradvis aktivitets- och funktionsnivån genom att planera in aktiviteter som du genomför, i successivt stigande svårighetsgrad. T.ex. Vecka 1: Gå en kort promenad med hunden varje dag Vecka 2: Samma som vecka 1 + Bära matkassar Vecka 3: Samma som vecka 2 + Gå och simma en gång Kognitiva tekniker Du ifrågasätter de tankar du har kring smärta och aktivitet, och sätter dem i relation till verkligheten. Är dina antaganden riktiga? T.ex. Tanke: ”Jag kan inte göra någonting pga. smärtan.” Alternativ tanke: ”Jag kan göra saker på min nivå. Igår tog jag en promenad, och förra veckan bar jag matkassar hem från affären.” Problemlösning Du utvecklar strategier för att hantera problem i vardagen. T.ex. ”När jag blir stressad kan jag antingen ta en promenad, ta tio djupa andetag, ringa en vän eller sätta mig och skriva ner vad jag är stressad över.” Tabell 2. en ökad livskvalitet. I tabell 2 presenteras kort några av de metoder man arbetar med i KBT vid långvarig smärta. Börja där du är De allra flesta som lider av långvarig smärta har varken möjlighet eller behov av att gå i terapi, utan finner själva sätt att hantera sin situation. De metoder som presenteras i tabellen kan vara hjälpsamma verktyg som du kan använda dig av på egen hand eller, om du behöver stöd för att komma vidare, tillsammans med en kognitiv beteendeterapeut. Du kan komma långt genom att börja där du är, fundera över vart du vill komma, och sträva för att nå de målen. Utifrån kunskap om psykologiska faktorers inverkan på smärta, kan du bryta negativa spiraler och skapa mer utrymme åt det du tycker är viktigt i ditt liv. 27 5 Om kommunikation och möten Skrivet av Marcelo Rivano-Fischer 28 29 Mötet mellan den som drabbas av smärta och vården är laddat. Det präglas av brådskande behov, stora förväntningar och kommunikationssvårigheter. Smärta är osynlig, komplex och subjektiv. Smärta är en privat slutprodukt, en upplevelse i den drabbades medvetande. Upplevelsen av smärta består av sensoriska signaler, stämningsläge och känslor samt tankar och föreställningar kring smärta. Alla dessa samverkar för att skapa det vi kallar smärtupplevelsen. Privata upplevelser kan inte överföras människor emellan. De kan enbart kommuniceras. Därför är smärtkommunikationen central varje gång en smärtupplevelse ska förmedlas. Kommunikation Kommunikation är en komplicerad process. Ett exempel som illustrerar detta är alla problem som uppstår då individer från olika kulturer kommunicerar med varandra. Andra exempel på hur komplex kommunikationsprocessen är, finner vi i kontakter mellan yngre och vuxna, mellan svårt sjuka och friska, mellan människor med olika professionell bakgrund, mm. Alla dessa exempel har något gemensamt, nämligen att det brister i hur överens vi är om våra antaganden och sätt att bedöma det som händer oss, då vi pratar med varandra. Om dessa antaganden inte överensstämmer mellan de som pratar med varandra och om vi inte kan reda ut på vilket sätt vi tänker olika, uppstår problem. Kommunikationen blir svårare och svårare beroende på hur akut problemet är, hur mycket tid man disponerar för att reda ut frågor som uppstår, hur pass känslomässigt engagerande problemet är för dem som kommunicerar med varandra, hur överens parterna är från början vad gäller målsättningar och tillvägagångssätt, mm. Vi tar kontakt med vården för att få hjälp med våra hälsoproblem. Människor arbetar och specialiserar sig inom vården för att kunna erbjuda just den hjälpen till dem som behöver den. Detta innebär att, i första hand, den ena söker något som den andra kan ge. Både vårdgivaren och den drabbade tolkar smärtan först som en signal, som ett varningstecken på att något är fel. Felet ska kunna identifieras och åtgärdas. Varningssignalerna skall därefter försvinna. Om felet inte kan åtgärdas, förväntar man sig åtminstone bli erbjuden medicinsk hjälp för att lindra den obehagliga upplevelse som smärta alltid är. Möten Det akuta skedet i smärtsammanhang kan sägas vara den tidsperiod som läkningsprocessen behöver i normala fall. Under det akuta skedet möts i de flesta fall vårdgivaren och den drabbade på samma spelplan (dvs förväntningarna från båda håll matchar varandra väl). Om de inte gör det, så informerar parterna varandra tills man blir nöjd. Vårdgivaren informerar om vad som händer (och förmodligen kommer att hända) hos den drabbade. Den drabbade beskriver smärta för vårdgivaren och informerar om hur svår upplevelsen är och om dess konsekvenser. Utbytet av bra information under det akuta skedet leder till att man går ifrån mötet med en känsla av att ha fått något väsentligt, att det kommer att bli bättre. Om smärtan, trots olika behandlingsförsök, kvarstår, blir mötet mellan den drabbade och vårdgivaren ännu mer laddat. Om undersökningar och behandlingsförsök inte leder till det avsedda resultatet (mildra eller avlägsna smärtsignalen) skapas en med tiden växande frustration, hos båda parter. Övergången från akut smärta till långvarig smärta är något som nämligen sker i behandlarnas anteckningar, ett sätt att påpeka att smärtan har ändrat karaktär och förmodligen förlorat sitt värde som varningssignal. För den drabbade, äger smärtorna alltid rum i nuet och förblir många gånger akuta trots att vårdgivaren mer och mer pratar om långvariga smärtor. Frustration Frustrationen hos behandlaren kommuniceras på många sätt inte minst med kroppsspråk, tonläge och andra icke verbala sätt att kommunicera och kan tolkas av den drabbade som växande irritation på honom/henne som person, som inte reagerar på behandlingen som man skulle förvänta sig, eller rent av som tvekan/ifrågasättande på hur pass verkliga smärtorna egentligen är (eftersom de är svåra att förklara och inte svarar på åtgärderna). Frustrationen hos den drabbade kommuniceras också på många sätt och eftersom smärta snabbt och effektivt kan beskrivas med kroppsspråket blir detta ett sätt att presentera sina problem. Frustrationen hos den drabbade och dennes försök att kommunicera smärta med hjälp av kroppsliga rörelser och grimaser kan tolkas av behandlaren som tecken på att smärtan inte står i proportion till det som kommuniceras och att andra faktorer spelar en större roll i sammanhanget än man anade från början. Ju längre tiden går utan att föreslagna behandlingsförsök minskar smärtupplevelsen desto mer sannolikt blir det att kommunikationssvårigheterna växer och styr mötena mot konflikter och 30 31 låsningar. Kommande möten resulterar i ytterligare besvikelser och ännu mer frustration. Det som började som en trevande fråga blir en sanning. Långvariga smärtor går hand i hand med psykologiska konsekvenser hos den drabbade. Den drabbade kan fastna i sina krav på smärtlindring trots att erfarenheter visar att många försök har gjorts utan bra resultat. Behandlaren kan fastna i sina försök att vidare utreda delar av en problematik där smärtan har varit en kärna men numera bara är en del av det dagliga som den drabbade lever i. Forskning Forskning visar att när smärtproblem pågår utan lösning växer konfrontationen mellan två förklaringsmodeller i mötet mellan vården och patienter. När smärtan blir långvarig försöker läkarna betona vikten av psykosociala faktorer medan patienter fokuserar enbart på biomedicinska faktorer. Att parterna utgår från olika förklaringar leder till en upptrappning i argumentationen där båda parter blir mer och mer fokuserade på sina ståndpunkter och reagerar mot den andres synpunkter. Båda parter vill lösa problemet men vad är problemet? För den drabbade är det smärtan och för vårdgivaren blir problemet mer och mer vilka konsekvenser smärtan medför på livets alla plan. Vad är det som går fel här? Varför går målsättningar hos den drabbade och vården inte hand i hand? Varför leder kommunikationen så många gånger till konfrontationer och frustration? Det finns felaktigheter i antagandena som ligger bakom kontakter mellan vården och patienten. I vårt sätt att tänka blir det svårt att föreställa sig att vi har EN organism som är både kropp och psyke/själ på samma gång där alla förändringar sker samtidigt. Därför spelar det stor roll hur den drabbade mår för övrigt vid smärtans debut. Många studier visar att emotionell obalans, t ex depression, kan leda till att ohälsan permanentas. Vidare visar många studier att ohälsan efter en period av tid i sin tur leder till emotionell obalans. Gemensamt ansvar Om förändrad smärtsignalering kan komma att vara en del av den verklighet som den drabbade måste räkna med, är det viktigt att kommunicera detta i ett tidigt stadium. Det är också viktigt att förmedla kunskap i hur våra tankar, rädslor och föreställningar på ett komplext sätt påverkar vårt beteende och allmänna välmående. På samma sätt som smärta påverkar våra tankar, beteende och känslor, påverkar tankar, beteende och känslor våra upplevelser av smärta och kan påverka förloppet. Forskningen visar att ett fåtal fysiska och psykologiska faktorer för stora grupper predicerar om den akuta smärtan kommer att övergå i en långvarig smärta. Den stora uppmaningen i kommunikationen mellan vården och den smärtdrabbade är att ta gemensamt ansvar, vården för information och kunskapsförmedling, den drabbade för eget ansvar och acceptans av en ny situation som kräver nya eller ändrade sätt att agera och förhålla sig. Ett antagande som inte stämmer är att smärta alltid är en signal på att något annat är fel. Smärta är ett mycket känsligt system och ju mer det uppretas desto mer känsligt kan det bli. I värsta fall kan smärtsystemet fortsätta signalera smärtsignaler efter att skadan läkt. Ett annat antagande som inte stämmer är att smärta är en kroppslig signal, och därför har med det sensoriska och det fysiska att göra. Psykologisk påverkan och fysisk smärta löper parallellt men uppfattas som två åtskilda fenomen. Om fysiologiska förklaringar saknas hänförs orsaken ligga på ett psykologisk plan. Forskningen visar att smärtupplevelser är mer än en viktig signal som tyder på skadliga kroppsliga processer. Smärtupplevelsen är ett resultat av komplexa samband i ett system som kan bli för känsligt över tid, då smärtan blir ett problem i sig, utan pågående bakomliggande skadliga processer. Smärtupplevelse består av känslor och tankar OCH av sensoriska kroppsliga impulser. 32 33 6 Tips & Råd 34 35 Erfarenhetsutbyte mellan medlemmar är en av grundstenarna inom RTP. Bland RTPs medlemmar finns det en enorm kunskapsbank om hur vi hanterar att leva med långvarig smärta. Den kunskapen vill vi ta del av och sprida vidare. Därför ställde vi följande fråga i medlemsundersökningen: ”Om du tycker att du har kontroll över din smärta i vissa situationer, beskriv med egna ord vad du gör då? Vilka metoder eller strategier använder du dig av?” Vi kunde snart se att det handlade om att ha kunskap om smärta, att ha en bra balans mellan aktivitet och vila, att planera sin vardag, att avleda uppmärksamheten från smärtan, att få regelbunden behandling och träning samt att använda avslappning och mental träning. Här är några tips och råd från medlemmar med whiplashskada. Kanske känner du igen dig och kanske får du nya goda idéer! ”På Rehabkliniken lärde jag mig mycket hur jag skulle ”jobba” för att förbättra min situation.” ”Promenader, avslappning med varm vetekudde tycker jag hjälper. Smärtgruppen har varit givande, vi pratar samma språk och sitter i samma båt.” “Jag försöker acceptera mitt liv som det är nu! Det tror jag är det viktigaste av allt. Acceptera att jag inte kan göra allt jag gjorde innan olyckan och acceptera att få hjälp utan att må dåligt av att jag inte kan göra det själv (t.ex. laga mat och städa). Man får glädjas av andra saker, en djupare gemenskap, bättre tid för familjen. Hittat nya intressen som man kan göra. ” ”Idag vet jag vad jag kan göra utan att få så fruktansvärt ont, men ibland kan man bara inte låta bli att ”leva” också. Som t.ex. jakt, köra skoter med familjen, dansa. Allt som jag gjorde innan ”skadan” kom till! Alla i familjen hjälps åt mer idag än tidigare vilket gör att vi fått en bättre livskvalitet tillsammans. Jag lever en dag i taget, har svårt att planera något eftersom man kan vakna på morgonen och inte ta sig ur sängen. Då måste man ta värktabletter och hoppas att allt går över. ” ”Bryter det jag håller på med, går undan, vilar alternativt sover. Medicinerar. Ber om hjälp för en fungerande vardag. Använder de verktyg rehabiliteringarna gett mig. Lyssnar på kroppens signaler, planerar ej långt i förväg, en dag i taget. Acceptans av situationen ger ett bättre humör och lättare att hantera skadan/smärtan. Att kunna säga nej!” 36 37 ”Efter lång tid har man lärt sig att hantera smärtan, leva med smärtan samt lätta på smärtan genom mycket vila, värme och lite att tänka på. Samt att alltid vara ute i god tid. Ej skynda. Samt en otrolig planering av allt. Lite tar lång tid. Att inte bli rädd samt inte besviken när man inte klarar av eller får tacka nej till saker.” ”Jag använder mig av meditationer och djupavslappning. Använder mig av alternativ behandling, reiki-healing, cranio-sakral, Hotha-yoga och meditation.” ”Jag använder både avslappning, coopingstrategier och ‘välj livet’ -strategier i min egen livshållning.” ”Hela tiden måste jag alternera mellan vila och aktivitet. Inte göra för mycket åt gången, inte vara stillasittande för länge.” ”Jag badar varma bubbelbad eller sätter mig i bastun. Läser och vilar. Försöker slappna av.” ”Man lär sig efter alla dessa år vad man kan göra och inte göra. Om det är värt att ”offra” sig att göra vissa saker ibland eller inte.” ”När jag mediterar mår jag bättre, då kopplar jag bort mycket värk. Ska jag iväg på någon aktivitet är det meditationen som hjälper mig att orka! Efter en ordenlig massageomgång minskar lite värk.” ”Vid möten på arbetsplatsen, när man ska sitta länge reser jag mig upp, rör på mig och stretchar, ev. tabletter – brukar fungera en stund i alla fall. Trädgårdsarbete, hushållsarbete m.m. får man många gånger lägga upp i små etapper, göra lite åt gången, vila, stretcha, använda smärtstillande medicin eller värmebehandling, promenader.” Här är några tips och råd från några medlemmar med andra skador! ”Vila i korta stunder. Avspänning/andningsteknik Promenad, akupunktur.” ”Lugnare levnadssätt, gör inte mer än dagsformen klarar av, pressar mig inte längre, lyssnar på kroppen.” ”Anpassad vardag, anpassat arbete, ständig medvetenhet om vad som fungerar bättre/sämre: låg stress, bara göra lite och sällan. Förbjudet: vissa modeller av BH, stumma skosulor, axelväskor, dubbelslipade glasögon. Medvetet ta ned stressen i köer och liknande. Skratta mera! Mindre städning, spar på krafterna till det som är roligt. Minska kontakten med negativa personer.” ”Försöker planera mina dagar , vad jag ska göra, tar det onda efteråt om jag haft skoj.” ”Jag yrkesarbetar på förmiddagen, när jag kommer hem sover jag två till fyra timmar. Jag har ett mysigt och ombonat sovrum, tänder ljus, spelar lugn musik, spelar CD med affirmationer (stärkande budskap som uttalas som att de redan vore sanna). Jag tar hand om mig själv, badar, smörjer in, fixar naglarna, ansiktsmask, hårinpackning ofta. Man måste ”bygga upp” när kroppen vill ”rasa ner”. ”Under åren har jag lärt mig vad som förvärrar min nacksmärta/HV och mina kognitiva besvär och jag försöker undvika dylika situationer.” ”Har bra kontroll om jag inte överanstränger och pressar mig i onödan och att jag lyssnar på signalerna (som jag haft svårt för). Jag har alltid velat mer än vad jag orkat.” Det finns massor av fler tips och råd i smärtrapporten! ”Kroppskännedom, ger akt på signaler och hushåller med krafterna. Minimerar stress. Planerar och försöker förutse situationer, då jag har kognitiva störningar, som om jag påfrestas, förvärrar smärtan väsentligt. Att få sätta egna gränser är mycket viktigt för smärtkontroll och livskvalitet.” ”Distraherar med aktivitet som kräver koncentration/prestation/engagemang.” ”Tankens makt, tänka positivt. Skratta!” 38 39 Många medlemmar i RTP lever med långvarig smärta efter sin skada. Smärta påverkar livskvaliteten mer än någon annan komplikation som följer med ett livslångt funktionshinder. I denna smärtguide kan du läsa om hur personer som lever med långvarig smärta upplever sin situation. Du får mer kunskap om smärta och du får veta hur de medicinska experterna tycker att din smärta ska utredas och behandlas. Du får också förslag på hur du kan hantera din smärta. Du får veta betydelsen av kommunikation i mötet med vården. Du får framförallt goda tips och råd från andra personer som lever med långvarig smärta. Guiden bidrar till att du kan ”lära dig att leva med din smärta” utan att låta den styra hela ditt liv. RTP – Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade Postadress: Box 2031, 169 02 Solna Besöksadress: Vintergatan 2, Sundbyberg Telefon: 08-629 27 80 Fax: 08-28 15 60 E-post: [email protected] Hemsida: www.rtp.se 40