Henrik Ranby: Höganäs Museum 90 år - pdf-fil

Henrik Ranby: Höganäs Museum 90 år - pdf-fil

HÖGANÄS MUSEUM OCH KONSTHALL 90 ÅR
Av Henrik Ranby
2014 fyller Höganäs Museum och Konsthall 90 år. Det är ungefär lika lång tid som en
tursam människa lever. På 90 år förändras samhället radikalt. År 1924 var biograffilmen
svartvit och stum. De få som hade bil körde T-Ford och radion var en sällsynthet. Hästar var
vanliga och Europa kände ännu varken nazismens eller stalinismens brott, lika lite som
andra världskriget, atombomben eller efterkrigstidens ungdomskultur.
Första världskriget var det stora krig som skulle göra slut på alla krig. Kvinnan hade fått
rösträtt och dödsstraffet var avskaffat. Centralvärme och vattentoaletter var på frammarsch.
Cyklar, fotografi, jazzmusik, elektricitet, grammofonskivor och flygplan var självklarheter och
runt hörnet väntade nonfigurativ konst, folkhem och funkishus.
Antagligen ansåg man sig leva i ett mycket modernt samhälle, som i mycket skilde sig från
det gamla bondesamhället. Borde inte också lilla Höganäs, som nyligen fått en pampig
Kommunal mellanskola, visa sin bildningsnivå genom ett museum, något de skånska
städerna redan hade?
Museum betyder hem från muserna, minnesgudinnan Mnemosynes nio döttrar, de som
inspirerar konstnärer och författare. Sådana hem för minnen och konst skapades i alla
europeiska städer under 1800-talet. Kultur, fornfynd, artefakter och konst skulle ordnas,
katalogiseras och visas upp, liksom uppstoppade djur och fåglar, mineraler eller främmande
folkslags kulturyttringar. I vetenskaplig anda skulle allt klassificeras och katalogiseras och
dess utveckling skildras. Det välordnade museet var uppslagsbokens komplement och gav
möjlighet att se och uppleva föremål från andra tider, från andra platser eller se konst som
man inte hade råd att köpa. Museet var en av den industriella tidsepokens nya institutioner
och en del av den framväxande borgerliga offentligheten.
Länge stod dokumentationen av det försvinnande bondesamhället, liksom av de
förindustriella städernas hantverk, i centrum för många svenska museers verksamhet.
Magasinen fylldes av 1700- och 1800-talsföremål. Senare tider har haft andra idéer och ställt
andra frågor men behovet av ett kollektivt minne – och av ett offentligt rum att visa konst i –
en Konsthall kvarstår.
Höganäs Museum och Konsthall har ambitionen att öppna för nya konstnärliga uttryck,
vårda traditioner och locka nya besöksgrupper. Vi tror att kultur, historia och konst är något
som förenar människor, gör oss mer nyanserade, väcker vår nyfikenhet och ökar vår
livskvalitet. Vi ser tillbaka men tittar samtidigt framåt!
KRÖNIKA ÖVER HÖGANÄS MUSEUM OCH KONSTHALL
1924. Modellör Albin Hamberg väcker frågan om ett hantverks- och bygdemuseum vid
Höganäs Fabriks & Hantverksförenings möte 1 mars. Vid konstituerande sammanträde 22
maj utses Hamberg till museinämndens ordförande.
1925. Höganäsbolaget upplåter kostnadsfritt lokal vid Polhemsgatan för Höganäs Museum.
Museet öppnar den 29 november. Traditionen med att hålla öppet på nyårsafton inleds.
1926. En stor fest till museets förmån anordnas 12-13 juni i nuvarande Stadsparken
(Sjöcronas park). Vid denna tas initiativ till bildandet av Kullens hembygdsförening. Museet
får elektriskt ljus.
1927. Höganäsbolaget upplåter även andra våningen i byggnaden på Polhemsgatan och den
gamla arbetarbostaden inreds. Höganäs deponerar sin stora keramiksamling omfattande
hela företagets ”modellkammare” från lerkärlsepoken 1832-1926. Museets samlingar
stöldförsäkras för 5.000 och brandförsäkringen höjs till 10.000 kr.
1928. Museet ansluts till Skånes Hembygdsförbund. Museet visas dagligen under den stora
Höganäsutställningen. Fabriks & Hantverksföreningen skänker 6.000 kr av vinsten från
utställningen till museet.
1929. Museet får nu hyra hela fastigheten av Höganäsbolaget för 25 kr per år i 10 år.
Arbetarbostaden möbleras med inventarier skänkta av kolhandlare Lövs sterbhus.
1936. Museets ledning omorganiseras och Olof Arnberg blir ny ordförande. Styrelsen består
nu av 12 ledamöter och en föreståndare för museet, Gustav Johansson, utses. Nu startas ett
mer aktivt insamlingsarbete och särskilda avdelningar för hantverk, sjöfart, gruvdrift, keramik
och kyrkliga föremål inrättas. Från denna tid utgår ett kommunalt bidrag från Höganäs stad,
till en början med 200 kr per år. Senare tillkommer också bidrag från Väsby, Brunnby,
Jonstorps och Allerums kommuner. Även Kullens Hembygdsförening börjar ge årliga anslag.
Intresset för museet hos höganäsarna minskade nu successivt och under andra världskriget
och åren därefter hade museet inget fast öppethållande utan höll bara öppet vissa dagar
under sommarmånaderna då turisterna kom till bygden.
1945. Keramikern Åke Holm väljs in i styrelsen.
1953. Höganäsbolaget skänker museifastigheten till Höganäs stad tillika med 12000 kr till
reparation och ombyggnader. Höganäs stad skulle utse två representanter i styrelsen och
man valde då fabrikör Otto Bengtsson och redaktör Gösta Wikell.
1955. Höganäsbolaget skänker den tidigare deponerade keramiksamlingen till museet.
Museibyggnaden genomgår en omfattande renovering finansierad av Höganäs stad,
Hantverksföreningen och Höganäsbolaget. Byggnaden målas om med oxblod blandat med
rödaska. Intendenten Sven T Kjellberg och amanuensen Carl Gustaf Lekholm från
Kulturhistoriska museet i Lund och engageras för nyordning av museet och kom att hjälpa till
med detta under ett antal år. Sjöfart, gruvverksamhet, fornfynd och stadshistoria får olika
avdelningar. Två salar reserveras för tillfälliga utställningar av konst och konsthantverk. Det
nu omgjorda museet återinvigdes den 28 juni och antalet besökare ökar dramatiskt!
1958. Höganäsbolagets ånglok och vagnar från ”Lilla banan” ställs upp bakom museet.
1965. De tillfälliga utställningarna i gamla museidelen visade sig vara en stor tillgång och nu
börjar man diskutera en tillbyggnad av museet i styrelsen. En permanent utställning om
hovfotografen Peter P. Lundh anordnas. Som gåva till museet skänks ca 4800 fotografier av
glas, ca 22.000 vykort, foton samt en del fotografisk utrustning från fotografens efterlämnade
samlingar.
1966. Åke Holms grafiska blad börjar utkomma som bilaga till årskorten. Under de närmaste
14 åren blir detta en betydande inkomstkälla för museet, inte minst bidrar de till de
kommande till- och utbyggnaderna. Totalt görs 62 500 blad i 279 serier.
1968. En ny utställningshall, ritad av arkitekt Erik Magnusson, byggs utmed Polhemsgatan. I
källarplanet inryms gruvavdelning, gruvbio och magasinsutrymmen.
1969. Den nya utställningshallen invigs.
1972. Fru Märta Adolphson, Helsingborg, donerar 84 dryckeskrus i stengods och fajans från
1500-1800-talen.
1973. Museistyrelsen inleder en inventering, fotografering och katalogisering av museets
samlingar med hjälp av Ulf Cronqvist.
1974. Höganäs Museum firar 50-års jubileum med minnesutställning och jubileumsskrift.
Antalet besökare är ca 10 000 om året.
1976. Museets byggs till med den andra stora utställningshallen i en vinkel mot gården, ritad
av arkitekt Erik Magnusson.
1980. Åke och Annie Holms stora donation av keramik som ingår i utställningen ”Åke Holm,
50 år som keramiker”. Förnyelse av de gamla basutställningarna pågår under 80-talet där en
ledande kraft var styrelseledamoten Jörgen Wessne
1982. Museet får Eva Nilsson som ny intendent. Nuvarande Konsthallen med Åke Holmhallen invigs. Här visas alltsedan dess Nordisk keramik.
1983. En permanent utställning om folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren invigs av
ambassadör Gunnar Jarring. En utställning, ”Från lera till kärl under sten-, brons-, och
järnåldern” arrangeras av docent Birgitta Hulthén. Antalet besökare under året ca 13 000
personer (ord Bo Rydstern).
1986. En stadshistorisk utställning ordnas av Gunilla Eriksson i samband med Höganäs
stads 50-årsjubileum. Stor donation med ca 200 keramiska pjäser av Gunnel och Gösta
Sigfridsson, tillverkade på Andersson & Johansson Höganäs keramik 1909-1969.
1987. ”Museets Dag” anordnades för första gången och blev en stor framgång. Ca 550
personer kom på besök.
1988. Alma Öhrström skänker bland sina verk för reproduktion och försäljning. Peter P.
Lundh-utställningen förnyas av kulturintendent Margareta Ramsay. Ny ordförande Lars G.
Jönsson
1991. Museet förvärvar Gunnar Nylunds samling av glas och keramik som visas i Åke Holmhallens bortre del
1996. Utställning om bruksläkare Gustaf Alling. Puman Bob deponeras från Naturhistoriska
riksmuseet. Stor utställning med koreansk keramik med stöd av Kanthal AB och TetraPak
AB.
1997. Höganäs Museum blir en fristående stiftelse
1998. Tre Bamse-rum iordningställs på bekostnad av arkeologi m.m. Lennart Jirlow gör
succé med en utställning som innebär besöksrekord.
2003. Museets framtida inriktning utreds av Ann Bergström, Göteborg.
2004. Trapphiss till Åke Holm-hallen installeras. ”Vänner till och beundrare av Åke Holm och
hans konst” skänker en bronsskulptur av Åke Holm. Skulpturen utförs av Jonas Högström.
2006. Bamserummen ändras till plats för äldre keramik.
2007 Digital filmanläggning anskaffas till Gruvbion. Samarbete inleds med Helsingborgs
Auktionsverk om en årligen återkommande Keramikauktion
2008. En utredning utförs av Gunhild Stensmyr med avsikt att Höganäs Museum skall bli
keramikmuseum. Frågan tar ny vändning med tillkomsten av Keramiskt Center. Kända
Kullabygdsprofiler får klä varsin julgran i Konsthallen. En hemsida med museets aktiviteter
lanseras
2010. Ny dinosauriekammare inrättas i gruvavdelningen. Arkeologiutställningen återuppstår i
”Fornsakskammaren”, sammanställd av docent Birgitta Hulthén. Digitalisering av Peter P
Lundhs glasplåtar inleds med hjälp av Alf Petersson. Fri entré för barn/ungdomar -18 år.
2011. Höganäs fyller 75 år som stad/kommun. Museet firar med utställningen ”Det modärna
Höganäs”, som speciellt lyfter fram 1930-60-talen.
2012. Audioguide installeras med hjälp av Sparbanken Öresund. Stadsmodellen får
informativa lysdioder och Gruvan nytt system för filmvisning. Rullstol, handikapplarm,
skötbord och förvaringsskåp införskaffas. Donation av Sven ”Pusa” Paulsson för att förbättra
gruvavdelningen och museigården. Ny skylt över entrén.
2013. Ny uthusbyggnad i Museiträdgården färdig. Plantering av träd, buskar och blommor i
densamma. Museet ger ut en bok om hovfotograf Peter P. Lundh med texter av Caroline
Ranby i samarbete med Höganäs Bokhandel. Dator med ”touchscreen” innehållande 4800
bilder av Peter P. Lundh framtagna av Alf Petersson i museibutiken. Pappa/barn-träff på
museet återkommande inslag.
ORDFÖRANDE 1924Albin Hamberg 1924 -1935
Olof Arnberg 1936 - 1955
Max Olle Arnberg 1956 - 1978
Gösta Sigfridsson 1979 - 1982
Bo Rydstern 1983 - 1987
Lars G Jönsson 1988 - 1999
Rune Nilsson 2000 - 2007
Lillemor Nyström 2007- 2008
Ami Kinell 2008PERSONAL
Museiföreståndare Gustav Johansson 1936 -1947
Museiföreståndare Andin Paulsson 1948 -1968
Museiföreståndare Maja Jönsson 1969 – 1981
Museibiträde Ingrid Larsson
Museibiträde Inga Thelin
Museiföreståndare Eva Nilsson 1982 -1999
Museiföreståndare Annette Jansson 1999 - 2003
Museipersonal och fotoansvarig Alf Petersson 1985 - 2008
Museipersonal Marianne Andersson 1985 Museipersonal Stefan Thornblad 1998 - 2007
Maria Nilsson, arkivansvarig 2000 Museipedagog Britt-Marie Theander 2000 - 2001
Ekonomikonsult Birgitta Holmberg 2000 - 2007
Museipersonal Bolla Dölling 2008 - 2013
Ekonomikonsult Ingrid Ingrup 2008 Museipersonal Anneli Tidqvist 2014 –
IDEALISTER
Vid sidan av styrelse och personal har museet stor hjälp av idealister, ingen nämnd ingen
glömd, som hjälper till med utställningar, museisamlingarna, uppdaterar hemsidan, sköter
Facebook och Instagram m.m.
FAKTA OM HÖGANÄS MUSEUM OCH KONSTHALL
Ålder: 90 år
Antal besökare per år: ca 20 000
Antal medlemmar: 750, enskilda och familjemedlemmar
Årligt bidrag från Höganäs kommun: 400 000
Årligt reklambidrag från Höganäs AB: 15 000
Antal ideella dagsverken per år (oräkneliga)
BYGGNADERNA
Museets äldsta byggnad är sandstensbyggnaden på hörnet Ruuths-esplanadenPolhemsgatan. Det finns olika uppgifter om byggnadsår, 1808 respektive 1814. Huset
byggdes som gruvarbetarbostad och ångkvarn av ryska krigsfångar. Sandstenen bröt man
sig igenom för att komma ned till den stenkol man skulle bryta. Husets engelska stil beror på
inflytande av ingenjör Thomas Stawford, som kommit till Höganäs från England för att leda
stenkolsbrytningen. På byggnadens tak ligger gula tegelpannor, tillverkade av
Höganäsbolaget. Byggnaden rymde små enrumslägenheter med ingångar via utvändiga
trappor. Man delade förstuga med grannen. Mot Polhemsgatan låg sammanlagt åtta
lägenheter, varav en är bevarad längst norrut i museets andra våning. Räknar man med ca
5-6 barn per familj bodde det ca 60 personer i byggnaden.
I sidoflygeln mot Ruuthsesplanaden låg ursprungligen Bolagets ångkvarn, en teknisk
nymodighet som Höganäsbolaget var först med i Skåne. Senare fanns här bruksläkarens
mottagning.
Först uppläts endast några rum för museiändamål men 1953 skänktes hela byggnaden till
Höganäs stad för museiändamål. Än idag är Höganäs kommun fastighetsägare.
Museets norra del präglas av sitt generösa ljus och sin 1960-talsmodernism. Byggnaderna
grupperar sig runt Skulpturgården. Många ser likheter med Louisiana på andra sidan
Öresund. Denna del av museet är ritat av arkitekt SAR Erik Magnusson och byggdes i tre
etapper 1969-1979. Äldst är nuvarande Galleriet med Gruvavdelningen under, som tillkom
1969. Därefter byggdes vinkeln mot gården 1976 och slutligen nuvarande Konsthallen med
Åke Holm-hallen under 1979.
Uthuset i gammal höganässtil är museets yngsta byggnad. Det uppfördes 2012-13 på
platsen för ett 1800-talsuthus efter ritningar av Henrik Ranby med återvunna uthusdörrar och
fönster från Sandflyget. Uthuset innehåller miljöstation och finansierades av Sven Paulssons
donation.
(ritningar, bilder)
GÅRDARNA
Med nybyggnaderna 1969-79 fick museet två gårdar. På Skulpturgården i norr står sedan
gammalt Ferdinand Bobergs fontän från Baltiska utställningen i Malmö 1914. Den har
tidigare stått i Kaptenens trädgård. Här sitter också donatorn Åke Holm, i skulptören Jonas
Högströms tolkning, med sin lerklös i handen. Skulpturgården i norr är ett modernistiskt
atrium men också med plats för gamla keramikbänkar, solur och en skålgropssten från
bronsåldern.
Gården i söder kallades tidigare Industrigården eftersom här stod industriella föremål som
”Lilla tåget”. Idag pågår arbetet att skapa en traditionell höganästrädgård bakom den gamla
museibyggnaden
DONATORER, GÅVOR OCH SAMLINGAR
Höganäs Museum och Konsthall har för sina samlingar och utställningar varit helt beroende
av donationer och gåvor. Till de tidiga donatorerna hörde Höganäsbolaget (keramik,
byggnad, pengar) och Lövska sterbhuset (arbetarbostadens möbler).
Peter P. Lundhs svärdotter Ester Lundh skänkte 1963 6 500 glasplåtar samt kameror m.m.
vilket är grunden för museets unika bildskatt. Märta Adolphsons donation 1972, Åke och
Annie Holms donation 1979 och Gunnel och Gösta Sigfridssons donation 1986 är tre andra
exempel på större donationer till Höganäs Museum och Konsthall.
Donationer kan ske på olika sätt. Reproduktionsrätten för Alma Öhrström-tavlor har liksom
Åke Holm-tryck varit mycket viktiga för museets ekonomi. 1970-talstillbyggnaderna
finansierades till stor del med medel från Åke Holm-trycken.
Åke Holms enorma insats för Höganäs Museum och Konsthall hedrades sedan genom att
vänner av hans konst donerade en skulptur av honom.
Under senare år har Eva och Ingemar Nilsson skänkt föremål och Jan Bogren givit museet
bidrag till keramikinköp. Från senare år skall också nämnas Sven Paulssons donation för
byggandet av höganästrädgården och utveckling av gruvavdelningen, Gyllenstiernska
Krapperupsstiftelsens bidrag till scanning av Peter P. Lundhs glasplåtar och
Sparbanksstiftelsens sponsring av audioguide 2012.
Vid sidan av större donationer bygger museets samlingar på att lokalbefolkning och andra
skänker äldre föremål eller hjälper till med medel till att köpa in keramik från nutida
keramiker. Därmed blir museet också höganäsarnas och kullabornas eget museum. Den
folkliga förankringen är viktig aspekt för Höganäs Museum och Konsthall.
Samlingarna finns dels i museibyggnaderna, dels i ett fjärrmagasin. Museet får regelbundet
förfrågan om donationer. Pga. av begränsade magasinsutrymmen har vi svårt att ta emot
skrymmande föremål. Endast keramik och små föremål som har något väsentligt att berätta
om Höganäs kan tas emot (och ekonomiska bidrag förstås!).
BYGDEMUSEET
”Hantverks- och bygdemuseum” var museets ursprungliga definition. Liksom många andra
museer har samlingar av gamla vardagsföremål varit en viktig del av samlingarna på
Höganäs Museum och Konsthall. Särskilt gäller detta föremål relaterade till fiske och sjöfart
och hemarbete. I samlingarna finns nät, krokar, vakare liksom sjömanskistor, föremål från
fartyg, fartygsmodeller m. m. Tidigare fanns en permanent utställning om fiske och sjöfart.
Dessa samlingar visades senast på utställningen ”Hav” 2010. Det finns även föremål knutna
till landsbygd och lantbruk men dessa är relativt få. Antagligen har man ansett att detta bättre
skildras på Kullens hembygdsförenings hembygdsgårdar (Himmelstorp och Hustofta).
Mandelgren-utställningen en trappa upp är idag en del av museets roll som bygdemuseum. I
samlingarna finns också husgeråd, möbler, lyktor och lampor och annat från äldre tider.
STADSMUSEET OCH GRUVMUSEET
Höganäs Museum och Konsthall har haft en särskild ambition att skildra orten och staden
Höganäs. I samlingarna finns delar av byggnader, butiksskyltar, möbler, redskap m. m. från
Höganäs. Större samlingar utgör fotograferna Peter. P. Lundhs och Arthur Rubes bildskatter
och samlingarna från Arnbergs korsettfabrik. Under 1980-talet byggdes den stadshistoriska
avdelningen i det gamla husets andra våning med en stor modell av 1800-talets Höganäs.
År 2011, till Höganäs stads 75-årsjubileum, gjorde museet utställningen ”Det modärna
Höganäs”. Till detta köptes tidstypiska föremål från 1930-60-tal in på olika loppmarknader för
att komplettera samlingarna.
En särskild uppgift för Höganäs Museum och Konsthall har varit att visa Höganäsbolagets
historia. Gruvbrytningen och dess redskap fanns tidigt med i utställningarna, liksom
gruvarbetarbostaden. Med utbyggnaden 1969 tillkom källarens gruvavdelning. Här byggde
man en fullskalekopia av Gruvbion på Schakt prins Gustaf Adolf i Hustofta, som stängts för
turistvisningar 1967. Gruvavdelningen har på senare år moderniserats med en modell av
Gustaf Adolfs-schaktet och en dinosauriekammare.
KURIOSAKABINETTET
Hos många museer samlas en del udda föremål. Att samla udda och konstiga föremål har en
gammal tradition, som går tillbaka till de kuriosakabinett och kabinettsskåp som förekom hos
hov och adel under renässans och barock. Lådan från S:t Jöns Gille kan sägas tillhöra
kuriosan, liksom Höganäs sista kondomautomat. Eller så är den sistnämnda inte kuriosa
utan en artefakt som har något viktigt att berätta om 1900-talets livsvillkor och syn på
sexualitet?
KERAMIKMUSEET
Keramik, Kullabygdens ”profilhantverk”, har alltid varit något centralt för Höganäs Museum
och Konsthall. Stora donationer av Höganäsbolaget, Åke och Annie Holm och Gunnel och
Gösta Sigfridsson har bidragit till att skapa stora samlingar, idag utställda både som 1800talsavdelning och i Åke Holm-hallen Sedan 1950-talet har museet arbetat med tillfälliga
keramiska utställningar av såväl lokala som utsocknes keramiker och regelbundet köpt in
föremål och byggt ut samlingarna efterhand. Periodvis har tanken funnits att andra samlingar
skulle maka på sig för keramiken. Åren efter millennieskiftet fanns tanken att göra Höganäs
Museum och Konsthall till ett renodlat keramikmuseum, en tanke som dock kom att
omprövas efter tillkomsten av Keramiskt Center. Likväl spelar keramiken en stor roll för
museet idag och i framtiden.
MELLANRUMMET
Mellanrummet är museets rum för tillfälliga utställningar. Här samsas lokalhistoria med
mindre konstutställningar, textil, elevarbeten m. m. Exempel från de senaste åren är
Höganäs Bollklubb 100 år, kakelugnar, tatueringar, dukar m. m.
KONSTHALLEN OCH GALLERIET
Vid 1900-talets början tog ett offentligt konstliv form i Höganäs. I Höganäsutställningen 1928
ingick en konstutställning. Redan innan utbyggnad ordnades tillfälliga konstutställningar i den
gamla museibyggnaden. Denna verksamhet har pågått regelbundet sedan 1950-talet.
Med utbyggnaderna 1969-79 fick bildkonsten vackra moderna lokaler, i vilka måleri, skulptur,
keramik, textil, glas, fotografi m. m. presenterats på ett långt pärlband av utställningar. Såväl
svenska som lokalt förankrade konstnärer har under åren givits plats i Konsthall och Galleri.
Vid millennieskiftet 2000 hade 460 tillfälliga utställningar visats på Höganäs Museum och
Konsthall.
Konsthallen vill i dag erbjuda ett brett spektrum av kvalitativ samtidskonst i olika tekniker,
liksom retrospektiva utställningar, keramikauktioner och olika konstsamlingar. Museet vill
vara generationsöverskridande och ge rum för olika uttryck och genrer, allt från figurativ
akvarell till gummiskulpturer eller konstnärligt byggda motorcyklar.
FRAMTIDENS MUSEUM
De senaste åren har en successiv modernisering av Höganäs Museum och Konsthall skett.
Nya generationer har andra minnen, ställer nya frågor och kräver ett mer modernt museum
med audioguide, skötbord, förvaringsskåp etc. Saker som var självklara för en generation
(som att framkalla foto i vätskor eller dra en filmremsa genom en projektor) är något kuriöst
eller föråldrat för nästa. De sista gruvarbetarnas minnen har räddats i sista stund. Tillhör jag
den sista generationen för vilken det är självklart att kunna läsa skrivstil? Tänk på hur snabbt
kassettband och VHS försvunnit!
Museets ambition är fortsätta den successiva moderniseringen utan att tappa igenkänningen
och museets traditioner. Samlingarna måste kompletteras med föremål som
kassettbandspelare, CD-spelare och mobiltelefoner.
Om 90 år skriver vi 2104. Den som skrivit denna text kommer att vara död och sannolikt
också Du som läser den. Delar av vårt kollektiva minne kommer att ha försvunnit, annat
kommer att ha dokumenterats och bevarats i böcker(?), i datafiler, finnas som elektroniskt
slagg eller som inlämnade museiföremål.
- Vem blir först med att skänka sin gamla mobil till museet?
- Kommer vi att få kopior av gamla Facebook-konton från döda höganäsare till samlingarna?
- Kommer vi att visa utställningarna ”Farmors appar?” eller ”Dagligt liv i Peter Kovacs’
Höganäs?
MUSEETS BEHOV
För sin uppgift behöver Höganäs Museum och Konsthall både lokaler, anslag och
engagemang. På önskelistan finns en permanent utställning om 1900-talets Höganäs, bättre
magasin och föremålsvård, en digitaliserad katalog, en anställd intendent, möjlighet att visa
samlingar om sjöfart och fiske m. m. Ritningar till olika utbyggnadsprojekt har tagits fram men
det är Du: höganäsare, kullabo, politiker eller annan, som kommer att ha en avgörande roll
för museets framtid.