STOCKHOLMS TIPPAR OCH TOPPAR

STOCKHOLMS TIPPAR OCH TOPPAR
9.
10.
8.
7.
6.
5.
4.
3.
2.
1.
Historisk bakgrund
Med omvandlingen av Stockholms city och byggandet av nya
förorter på 1960-talet uppstod frågan vad man skulle göra av de
stora mängder schakt- och rivningsmassor som uppkom när man
rev, sprängde och beredde väg för den nya tunnelbanan. Frågan
hamnade hos stadens gatukontor och den kreativa lösningen att
deponera materialet i konstgjorda berg eller toppar kom från
stadsträdgårdsmästare Holger Blom. I skissarbetet lät han anlita
konstnärer som skulpterade fram topparna i modellera. Holger
Blom såg kullarna som konst, som landskapsskulpturer som med
sina artificiella former och stora skala skulle bryta av gentemot
landskapet och fungera som rekreationsområden. I planen ingick
också ett medvetet namnbyte där en tipp slutligen blev en topp.
1. Granholmstoppen 50 m ö.h.
Ett första förslag till utformning av toppen ritades redan 1965 men
p.g.a. geotekniska orsaker stod toppen inte klar förrän många år
senare. I början av 70-talet fanns planer på en 71 m hög skidbacke
men planerna fick ge vika då det lösa materialet i tippen inte kunde
formas till en hög topp. Idag brukas toppen som frisbeegolfbana
men kommer inom kort att få ny funktion som begravningsplats.
3. Hagatoppen 72 m ö.h.
Hagatoppen eller Haga kulle utformades av Holger Blom 1960.
På platsen låg tidigare en naturlig höjd, en del av Stockholmsåsen,
som under sekler använts som grustag. Höjden rekonstruerades
med rivningsmassor från delar av Stockholms city, Klarakvarteren
samt Hagalund i Solna. Toppen har en tät vegetation med både
planterade och självsådda växter med stor artrikedom.
5. Vårbergstoppen 90 m ö.h.
Vårbergstoppen var tippområde från 1965 och toppen stod klar
1980. I arbetet med utformningen deltog Holger Blom, skulptör
Bertil Johnsson och landskapsarkitekt Erling Smedberg. Toppen
utformades som en jättelik amfiteater och mellan höjderna ligger
en 100 m i diameter plan yta kallad Grytan, ursprungligen tänkt
som en utomhusscen. Från toppens två höjder är utsikten milsvid.
7. Väsjöbacken 95 m ö.h.
Toppen är belägen vid Väsjön i Sollentuna. Höjden blev skidbacke
på 1950-talet och har sedan dess höjts i etapper med schaktmassor från rivningar och byggnationer i kommunen. Materialet
i toppen kommer bland annat från utvecklingen av centrum, nya
Tureberg samt byggandet av E4:an. Bakom skidbacken finns en
anläggning för backhoppning kallad Sollenkollen.
9. Hökarängstoppen 102 m ö.h.
Topp nr 2 av Högdalstopparna är den högsta av de artificiella
höjderna i Stockholm. Toppen byggdes i början av 1970-talet och
ryktesvis består den av rivningsmassor från Stockholms city samt
slagg från det närliggande sopförbränningsverket. Hökarängstoppen skulle likt Högdalstoppen bli en slalombacke, planer fanns
på liftanläggning, teknik- och hoppbacke.
2. Johannelundstoppen 60 m ö.h.
Toppen fick sin form av Holger Blom och landskapsarkitekt Erling
Smedberg. Ursprungligen stod en cirkel av träd på krönet men
dessa fälldes en natt av okänd person och anledning. En gångväg
leder upp till toppen som har ett tiotal parkbänkar och välansad
gräsmatta. Idag är höjden en park men ett antal belysningsstolpar
vittnar om att den tidigare använts som skidbacke.
4. Högdalstoppen 72 m ö.h.
Topp nr 1 av Högdalstopparna stod klar 1964 och planterades
följande år. Tillsammans med Johannelundstoppen är den en av
Holger Bloms första konstgjorda höjder. Toppen utformades som
ett vintersportområde med skid- och pulkabacke, dalstuga samt
rodelbana. En omtalad händelse i slalombackens historia ägde rum
1975 då Ingemar Stenmark tävlade mot Jean-Claude Killy.
6. Hammarbybacken 93,5 m ö.h.
Ursprungligen var toppen en naturlig höjd som främst användes
för backhoppning. I samband med planer på en större anläggning
för vintersport blev backen tippområde 1970. Toppen byggdes av
rivningsmassor från Stockholms city samt Klarakvarteren. Den
färdiga backen öppnade 1988 med tre nedfarter och två liftar. I och
med byggandet av Hammarby sjöstad höjdes backen ytterligare.
8. Fagersjötoppen 95 m ö.h.
Fagersjötoppen är nr 3 av Högdalstopparna. Arbetet påbörjades
i slutet av 1980-talet och toppen består av schaktmassor från vägoch anläggningsarbeten. Bredvid toppen på det som finns kvar av
Högdalsberget står Högdalsreservoaren, ett K-märkt vattentorn
ritat av arkitekt Nils Sterner uppfört 1962. Toppen är en populär
och välbesökt utkiksplats bland fågelskådare.
10. Ullnatippen 95 m ö.h. (131 m ö.h.)
Tippen är en före detta skidbacke belägen i Arninge. Backen har
varit tippområde av och till sedan 1950-talet. På toppen och ena
halvan av området pågår idag deponering av nya schaktmassor
samt återvinning av jord och bergkross. Pågående projekt innebär
att tippen skall höjas till 131 m och därmed bli Stockholms läns
högsta punkt och en skidbacke i World Cup standard.
Katarina Lundgren för Tensta museum, Tensta konsthall och Stadsmuseet. Grafisk form Adriana Seserin. © 2013