Lindängen mot framtiden

Transcription

Lindängen mot framtiden
Lindängen mot framtiden
Följeforskningsrapport STEG 3:
Svara på utvärderingsfrågorna
Sandra Karlsson & Göran Cars, Samhällsplanering & miljö, KTH
På uppdrag av projektet Lindängen mot framtiden, Stadsområdesförvaltning Söder, Malmö Stad
1
Innehållsförteckning
1.
INLEDNING ........................................................................................................................................... 4
Projektet ...................................................................................................................................................... 4
Följeforskningen......................................................................................................................................... 4
Rekapitulation: Informella programteorier och formulering av utvärderingsfrågor ............................. 6
2.
RAPPORTENS SYFTE OCH DISPOSITION ......................................................................................... 8
Syfte............................................................................................................................................................. 8
Disposition .................................................................................................................................................. 9
3.
PROJEKTET LINDÄNGEN MOT FRAMTIDENS PROGRAMLOGIK – EN SAMMANFATTNING 9
Projektets insatser ...................................................................................................................................... 9
Projektets tre programteorier – Formell, Informell och Kausal programteori ..................................... 11
4.
PROJEKTETS FRÄMSTA MÅLGRUPPER ......................................................................................... 12
Begränsad mobilitet utanför det egna bostadsområdet ......................................................................... 13
Långtidsarbetslös ..................................................................................................................................... 15
Språkbristningar ...................................................................................................................................... 15
Komplex problematik............................................................................................................................... 16
Föräldrar jobbar inte ................................................................................................................................ 17
Könsrollsstrukturer som hindrar kvinnor .............................................................................................. 17
Fördomar hindrar arbetsmarknadsetablering ....................................................................................... 18
Kort eller ofullständig utbildning ............................................................................................................ 19
Unga är skolmotiverade ........................................................................................................................... 19
5.
SAMHÄLLSSERVICE ..........................................................................................................................20
Göra vad medborgarna vill: - Säga ja! ..................................................................................................... 23
Demokratisk värdegrund: Lyhörd och flexibel för att läsa av individuella behov och möjligheter..... 24
Geografisk närhet ..................................................................................................................................... 27
Skapa mötesplatser ..................................................................................................................................30
Planera gemensamt .................................................................................................................................. 34
Ett öppet och gemensamt bemötande .....................................................................................................38
Spontana besök och öppet hus ................................................................................................................40
Göra hembesök ......................................................................................................................................... 42
Ge barn, ungdomar och vuxna ansvar .................................................................................................... 43
Anordna gratis strukturerade aktiviteter för barn och vuxna på skolan ............................................... 45
Främja förebilder ..................................................................................................................................... 50
Stödja lokalt föreningsliv och ideella initiativ ........................................................................................ 53
Fysisk utveckling från medborgarunderlag och socialt fokus ............................................................... 56
6.
ORGANISATORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR .................................................................................... 57
Styra samhällsutveckling utifrån lokala perspektiv ............................................................................... 57
Styra fysiska förändringsprocesser utifrån Stadsområdesperspektiv ...................................................60
Vara på skolan .......................................................................................................................................... 64
Dela arbetsplats ........................................................................................................................................ 65
2
Två, tre och fyrapartsamtal ...................................................................................................................... 69
Många intersektoriella officiella och inofficiella möten ......................................................................... 70
Färre ärenden ........................................................................................................................................... 71
7.
ANALYS UTIFRÅN DE TRE INSATSERNA ....................................................................................... 71
Allaktivitetshuset ...................................................................................................................................... 73
Lindängen Centrum ................................................................................................................................. 77
Framtidens Hus ........................................................................................................................................ 79
8.
AVSLUTANDE KOMMENTARER OCH REKOMMENDATIONER .................................................84
9.
EN KORT SUMMERING – VAD HAR HÄNT SÅ HÄR LÅNGT? ...................................................... 87
10.
KÄLLOR ........................................................................................................................................... 93
Litteratur................................................................................................................................................... 93
Intervjuer (Totalt: 44 stycken) ................................................................................................................ 93
11.
BILAGOR ......................................................................................................................................... 95
3
1. INLEDNING
Projektet
År 2010 inledde Malmö stad ett initiativ för att motverka den negativa utveckling som identifierats i
fem av stadens bostadsområden. För att välja bostadsområden utarbetades ett kunskapsunderlag
(Stadskontoret, 2011a; 2011b) med statistik om befolkningssammansättning, utbildning, bostäder,
näringsliv, sysselsättning samt inkomster. Insatsen som döptes till Områdesprogram för ett socialt
hållbart Malmö har en duration på fem år och dess syfte är att ”bryta utanförskapet” i
bostadsområdena Seved, Herrgården, Lindängen, Segevång och Holma-Kroksbäck (se t.ex. Karlsson
och Cars 2013 för följeforskning av programmet). Bland de utvalda bostadsområdena finns Lindängen
i den dåvarande stadsdelen Fosie, nuvarande stadsområde Söder.
I stadsområde Söder (då stadsdel Fosie) tog en stadsdelstjänsteman samtidigt fram en komplementär
projektansökan för en insats som hade som avsikt att stärka Områdesprogrammet Lindängen.
Insatsen som kom att kallas för Lindängen mot framtiden grundade sig på erfarenheter från tidigare
initiativ i stadsdelen, såsom URBAN-programmet, Ekostaden Augustenborg, SydÖstra Malmö (SÖM)
Fosie och URBACT. Insatsen godkändes för finansiering av Tillväxtverket den 8e juli 2011 inom ramen
för den Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Projektet Lindängen mot framtidens syfte är att minska segregationen i Lindängen och Malmö samt
bidra till att det blir en hållbar social, ekonomisk och miljömässig stadsutveckling där den potential
som finns i Lindängen tas tillvara. Med ett långsiktigt perspektiv är avsikten att projektet tar tillvara
på den potential som finns i området för att främja sammanhållning, integrering och mänskliga
resurser för tillväxt. (Projektbeskrivning, Version 2.0 090917)
Projektansökan skrevs redan 2009 men projektet startades upp operativt först senare. Ansvarig för
projektet på plats i Lindängen är personalen som anställts inom ramen för Områdesprogram
Lindängen. Mer om projektens organisatoriska karaktäristika finns att läsa i de två föregående
rapporterna som tagits fram inom ramen för följeforskningen. Det är dock viktigt att nämna att
projektets organisation till vissa delar har förändrats sedan de två första rapporterna. I den här
rapporten görs ingen systematisk undersökning av det organisatoriska per se utan analysen fokuserar
på projektets ansatser.
Följeforskningen
Som en del av rapporteringen till projektets finansiärer och till stöd för utveckling upphandlades
följeforskning i ett tidigt skede. Följeforskarens uppgift är att undersöka vad som är nydanande med
projektet, på vilket sätt det levererar resultat som leder till att programmet fullföljs och ”särskåda
hur projektet arbetar med att nå sina mål och lever upp till de kriterier som har ställts upp” (NUTEK
2008:15). Följeforskningen som inleddes i januari 2013 utförs av forskare på avdelningen för Urbana
och regionala studier, Institutionen för samhällsplanering på Kungliga tekniska högskolan (KTH).
Följeforskningens metod är Teoridriven utvärdering (se t.ex. Donaldson 2003; Coryn m.fl. 2011) som
har det dubbla syftet att fungera både för att strukturera upp följeforskningen och att verka som stöd
för lärande inom projektorganisationen. Denna processutvärdering syftar främst till att undersöka
projektets mer kvalitativa aspekter; att förstå vad det är som fungerar, hur och varför. Projektets
kvantitativa indikatorer, såsom antal skapade arbetstillfällen, antal nya företag samt antal nya
mötesplatser är alltså inte primära för följeforskningen. Istället fokuserar utvärderingen på att
undersöka om att insatsen har förändrat beteenden, åsikter, eller vad som är projektledningens
4
förhoppning: Att de boende genom deltagande i insatsens aktiviteter upplever känslan av att ”jag
kan förändra min egen situation” (intervju med projektledningen).
Följeforskningens analytiska verktyg
Teoridriven utvärdering är både ett analytiskt verktyg och en metod. Analytiskt har metoden som mål
att:



Generera en mer förklarande kunskap om sambandet mellan insatser och resultat, och genom
analys av verksamhetens programteori kontinuerligt förbättra insatsen
Avtäcka de mekanismer genom vilka projektet påverkar det önskade utfallet, eller möter behov
Avtäcka processen genom vilka projektets komponenter antas påverka utfall och under vilka
villkor de här processerna tros verka
Programteorin är den konstruktion enligt vilken en insats antas fungera. En programteori beskriver
hur insatsen, i det här fallet projektet Lindängen mot framtiden, antas lösa den aktuella
problematiken. Den innehåller ett antal propositioner rörande vad det är som händer under
transformationen från input till output, alltså hur en dålig situation blir transformerad till en bättre
genom insatsen genom att den gör antaganden om vilka mekanismer (kunskap, lärdomar och
beteenden som de deltagande förkovrar sig) som är verksamma och som antas ge upphov till tänkta
eller observerade resultat.
Enligt utvärderingsforskaren Stewart Donaldson (2003) finns det inom ramen för en insats tre
relaterade programteorier. Den första är den formella programteorin vilken beskriver antaganden
om insatsens funktion och verkningar som återfinns explicit i policy, program och projektdokument.
Den andra är den informella programteorin vilken är den, eller de teorier utifrån vilka insatsen
genomförs, alltså hur insatsen har översätts från dokument till implementering; en implicit teori eller
modell över hur projektet antas ge upphov till tänkta resultat enligt de som utför den. De två ovan
nämnda teorierna har undersökts i följeforskningens två tidigare rapporter, med fokus på den
informella programteorin.
Den tredje och sista programteorin är den kausala. Denna teori beskriver empiriskt baserade
antaganden om hur insatsen faktiskt fungerar. För att undersöka denna teori krävs därför insamlande
av data från de aktörer som direkt eller indirekt utgör målgrupp för insatsen. Det är denna teori som
den här rapporten undersöker.
Följeforskningens metodologi
Teoridriven utvärdering, som en metod att modifiera inom ramarna för följeforskningens uppdrag,
öppnar upp för utforskning av frågor av mer kvalitativ karaktär, som i sitt sammanhang och
sammantagna resultat också kan säga något om var projektet är på väg i relation till de mer
övergripande målsättningarna. Teoridriven utvärdering blir således ett stöd för följeforskningen.
Utvärderingsforskaren Stewart Donaldson (2003) framlägger metodens processtödjande egenskaper
enligt nedan:
1. I samverkan med projektadministratörer och medarbetare utveckla en programteori/logik
(den informella) som modellerar hur projektet förmodas fungera, vad som händer i ”the
black-box” när input blir transformerat till output, alltså hur en dålig situation blir bättre
genom insatser, och klarlägga processen av hur programmets element antas påverka utfallen
av olika förhållanden
5
2. I samverkan med projektadministratörer och medarbetare formulera och prioritera
utvärderingsfrågor enligt den informella programteorin
3. Svara på utvärderingsfrågorna, samt identifiera sidoeffekter, programeffektivitet och
undersöka orsak och verkansamband mellan de teoretiska konstruktioner som satts upp
För vardera av de tre stegen i följeforskningen utarbetas en arbetsrapport som utöver deras funktion
som projektdokumentering till finansiärer används som utvecklingsstöd för projektets
implementering. Den första rapporten är daterad till den 23 september 2013 och den andra
fastställdes under september månad 20141. Detta är följeforskningens sista rapport vilken har som
sitt främsta syfte att utforska de kvalitativa effekterna av projektet Lindängen mot framtiden.
Följeforskningen presenteras avslutningsvis på en slutkonferens den 21 november 2014.
Rekapitulation: Informella programteorier och formulering av utvärderingsfrågor
Informella programteorier
Vid följeforskningens början fanns sex aktörer på plats in Lindängen utöver den stadsdelsledda
projektorganisationen och organisationen kring Lindängen centrum som består av både civil sektor,
privata och offentliga aktörer. Bland dessa sex aktörer fanns tre offentliga organisationer; den
statliga Arbetsförmedlingen Bryggan och de två kommunala Jobb Malmö och Individ och Familj.
Övriga tre var från den idéburna sektorn; Rädda Barnen, Röda korset och Folkuniversitetet. Sedan
starten har fler aktörer anslutit sig insatsen men det är främst de ovanstående aktörerna som varit
delaktiga i utvärderingen; det är de som deltagit i framtagandet av respektive organisations
informella programteori.
Aktörerna har olika uppdrag med sig från sina hemorganisationer, men följeforskningens
undersökning visar ändå att de delar grundläggande antaganden om insatsens syfte, strategier och
mål. Figuren nedan visar de antaganden som aktörerna har gemensamt.
Aktörerna som samverkar inom ramen för projektet Lindängen mot framtiden delar uppfattningen
om att de grundläggande ansatserna för att uppnå önskade mål är att utgå från medborgarnas
intressen och behov, geografisk närhet till området och medborgarna, att samverkansaktörerna delar
gemensamma utrymmen och har regelbundna intersektoriella möten. I planering och genomförande
av aktiviteter lägger de stor vikt på att utgå från medborgarnas behov och att hitta individuella
lösningar. De avser också att det är grundläggande ta i beaktande ”hela människan” och inte bara de
aspekter som rör individens klientelitet.
Dessa ansatser antas förbättra vissa aspekter både för den egna och för andras organisationer samt
för medborgarna. Organisatoriskt antas modellen leda till intersektoriell helhets- och samsyn för
positiv utveckling i området, samt att öka den mellanorganisatoriska förståelsen för aktörernas olika
uppdrag och intressen. För medborgarna antas ansatserna förbättra deltagarnas individuella och
kollektiva självkänsla och självförmåga eller egenmakt samt underbygga deras känsla av
sammanhang; känslan av att ”höra till”. Förhoppningen är att projektet utifrån sin deltagande
demokratiska värdegrund främjar möjlighet och motivation för medborgarna att bli delaktiga i
samhället; att stärka sin position på arbetsmarkanden, i demokratiska processer och också att få en
ökad förståelse för och inkludering i bostadsområdet, staden, regionen och nationellt. Aktörerna
anser också att insatsen har potentialen att lägga grunden för medborgarnas ökade kunskap om
samhället och att de får ökat myndighetsförtroende.
Rapporten överlämnades för första gången till projektledningen den 12 juni 2014 och har sedan
reviderats i omgångar.
1
6
Dessa förbättringar antas i nästa steg att organisatoriskt underlätta snabbare och effektivare
samhällsservice, gemensam planering och koordination av insatser, åtgärder och aktiviteter för
medborgarna, synkade regelverk och till att bryta ’generationellt försörjningsstödsberoende’2.
Aktörerna delar också ett antagande om att dessa faktorer kan underlätta så att alla över 16 år ska få
ökad tillgång till arbetsmarknaden. Förbättringarna antas också underlätta att medborgarna blir
mera aktiva i samhället; söker stöd, skapar egna aktiviteter, är inskrivna på offentliga instanser och
deltar i olika aktiviteter och föreningar.
Slutligen, även om de olika aktörerna har mål som är uppställda i enlighet med det egna uppdraget3,
så delar de alla antagandet att de lärdomar, kunskaper, relationer och erfarenheter som möjliggörs
genom Lindängen mot framtiden har potentialen att leda till de långsiktiga målen att Lindängen i
framtiden kommer att bli ett tryggt och attraktivt område med fler unga och vuxna i arbete.
Figur 1: Gemensamma aspekter av aktörernas informella programteorier
Kommentar: Figur justerad från Coryn mfl., 2011
Formulering av utvärderingsfrågor
Följeforskningens andra steg var att identifiera och formulera de utvärderingsfrågor som de olika
aktörerna anser är grundläggande för att kunna utröna projektet Lindängen mot framtidens effekter,
påverkan, resultat, utfall. Inom ramen för följeforskningen fokuserar utvärderingens tredje och sista
steg på projektorganisationens/projektledningens formulerade frågor, med hänsyn till de andra
aktörernas önskemål, samt beaktande av eventuella skillnader.
Det är speciellt två frågor som är urskiljbart prioriterade, den första är den organisatoriska
utvecklingen av interorganisatorisk och intersektoriell samsyn, eller helhetssyn. Alla aktörer nämner
Ett uttryck som ibland används i vardagsarbetet i Lindängen för att referera till de negativa livscykler
vari föräldrar, deras vuxna barn och ibland även vuxna barnbarn uppbär försörjningsstöd
3 Se följeforskningens rapport två för redogörelsen för detaljerade informella programteorier och de
individuella aktörernas målformuleringar.
2
7
att helhetssyn, en gemensam förståelseram för den lokala problematiken och också förståelse för
andra aktörers uppdrag och intressen, är oumbärlig för positiv utveckling av Lindängen.
Den andra prioriterade frågan är inriktad mot medborgarna i Lindängen och knyter an till projektets
inledande förväntan att skapa en känsla av att ’jag kan’ hos de boende. De olika aktörerna har olika
beteckningar på detta; de offentliga talar ofta om individuell och kollektiv självkänsla och
självförmåga, medan de idéburna aktörerna använder ord som egenmakt, ökad känsla av att vara
behövd och ha inflytande.
2. RAPPORTENS SYFTE OCH DISPOSITION
Social komplexitet är en integrerad del av det dagliga arbetet för tjänstemännen som arbetar inom
ramen för projektet Lindängen mot framtiden. Våra offentliga sektoriserade institutioner och
organisationer presenteras dagligen för olika situationer som är utmanande för den egna
kapaciteten:
En man kommer ständigt försent till sina möten med sin arbetsmarknadssekreterare på
Arbetsförmedlingen, ibland kommer han inte alls. Utifrån det sektoriella perspektivet kan han anses
vara oprofessionell, opålitlig eller rent olämplig att inneha ett jobb. Ser vi honom istället som en hel
människa inom ramen för ett komplext perspektiv så har mannen ifråga en son och en fru. Hans son
är allvarligt sjuk från födseln; han kan inte gå och har tre specialistläkare med vilka han träffas
regelbundet. Mannens fru har tills nyligen kunnat ta sonen till sina möten, men nu när han blivit
större är hon för svag för att bära honom; för att flytta honom från sängen till rullstolen, från
rullstolen till bilen, från bilen till läkarmottagningen. Att ta hand om sonen är hustruns
huvudsysselsättning, men nu behöver hon sin makes extra armar. Sonens läkarbesök är inte
synkroniserade med faderns möten på Arbetsförmedlingen.
Om vi ser till människors liv, till vårt eget liv, våra vänners liv; är vi inte alla mer än bara anställda,
bara patienter, eller bara elever? Är vi inte också barn, föräldrar, vänner, kollegor, basketspelare och
hästägare samtidigt; är vi inte komplexa varelser? De flesta av oss skulle nicka instämmande till en
sådan fråga, visst är vi det. Det är denna grundförutsättning som är projektet Lindängen mot
framtidens utgångspunkt. Så hur tar det sig i uttryck? Vilka arbetssätt anammas? Hur påverkas
medborgarna av att bli sedda som integrala varelser? Hur påverkas organisationerna och
verksamheterna av att se medborgarna som integrala varelser? Hur påverkas de institutionella
rutinerna? Vad är möjligt att genomföra inom ramen för samhällets strukturer? Hur upplever
medborgarna den samhällsservice som erbjuds? Det är dessa och andra relaterade frågor som denna
rapport undersöker.
Syfte
De beskrivningar och analyser som återfinns i rapporten grundar sig till största del på material från
intervjuer, observationer och informella samtal som följeforskarna haft med tjänstemän,
representanter för olika inblandade organisationer och verksamheter, volontärer och medborgare.
Ansatsen i rapporten är att försöka skapa en bild av hur dessa aktörer inte bara upplever projektet
Lindängen mot framtiden utan även hur projektet skiljer sig från aktörernas tidigare erfarenheter av
hemorganisationen eller kontakt med olika organisationer och institutioner.
8
För att svara på följeforskningens centrala fråga ”Hur gör projektet skillnad?” gör rapporten gör en
fördjupad analys av upplevelser av:



Projektets konceptualisering av dess främsta målgrupper.
Projektets formulering av ’god’ samhällsservice; vad den får för konsekvenser och hur den
skiljer sig från den formulering som upplevs finnas i hemorganisationen på stads- och
stadsdelsnivå. Samt, hur medborgarna upplever den samhällsservice som erbjuds.
Projektets organisatoriska förutsättningar; vad de får för konsekvenser och hur de skiljer sig
från de förutsättningar som upplevs finnas i hemorganisationen på stads- och stadsdelsnivå.
Disposition
Kapitel tre innehåller en beskrivning av Lindängen mot framtidens insatser såsom de har
konceptualiseras inom ramen för följeforskningen. I kapitlet beskrivs även utvecklingen av och
relationen mellan projektets tre programteorier: den Formella som undersöktes i första rapporten;
den Informella som var i fokus i rapport två; samt den Kausala programteorin som undersöks i denna
rapport, som är följeforskningens sista.
I kapitel fyra undersöks hur projektet Lindängen mot framtiden konceptualiserar dess främsta
målgrupp: hur projektets aktörer uppfattar både likheter och olikheter hos de olika samhällsgrupper,
individer och familjer som ses som målgrupp för projektet, samt då vilka som inte är det.
Det följande kapitel fem undersöker projektaktörernas antaganden om vilken samhällservice som
krävs utifrån de målgrupper som ringats in i det första steget, vilka faktiska strategier som behövs för
att uppnå detta, samt hur projektets direkta (dvs. medborgare) och indirekta (dvs. medverkande
aktörer) målgrupper upplever att insatserna faktiskt fungerar.
Kapitel sex sedan undersöker vad aktörerna inom projektet antar är adekvata sätt att organisera
arbetet utifrån den samhällsservice som projektets aktörer erbjuder för att kunna tillgodose de
behov som projektets specifika målgrupper upplevs ha.
Kapitel sju innehåller en avslutande analys och reflektioner utifrån de fyra insatserna. Kapitel åtta är
ett slutord som diskuterar projektet utifrån Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och
Tillväxtverkets målbilder. Detta kapitel följs av en källförteckning, samt av en metodologisk bilaga.
3. PROJEKTET LINDÄNGEN MOT FRAMTIDENS PROGRAMLOGIK – EN
SAMMANFATTNING
Projektets insatser
Innan vi beger oss vidare till rapportens analyser så är det viktigt att först förstå den verklighet som
omger de offentliga, privata och idéburna aktörerna inom ramen för Lindängen mot framtiden samt
utsikterna och intresse för deras uppdrag. Projektet innehåller fyra insatser4. Framtidens hus och
Allaktivitetshuset kan beskrivas som mötesplatser. Den förstnämnda är en intersektoriell mötesplats
som används som plattform för samverkan mellan offentliga, privata och idéburna aktörer samt
medborgare utifrån syftet att främja positiv utveckling på Lindängen. Den andra är en mötesplats för
områdets barn, unga och vuxna där de får möjlighet att utföra och delta i strukturerade
fritidsaktiviteter efter skoltid och på helger och lov. Denna mötesplats ämnar också skapa relationer
4
Mer detaljerade redogörelser av syften och mål finns att läsa i följeforskningens tidigare rapporter.
9
mellan medborgarna och offentligheten, representerad av skolan och stadområdesförvaltningen.
Det mest uttalade syftet är att verka positivt för barn och ungas skolresultat men insatsen är bredare
än så. Den tredje insatsen är Lindängen centrum processen som har som långsiktigt mål att
genomföra en omfattande fysisk transformation av centrumet. Det är Stadsområdesförvaltningen
som driver processen i samverkan med offentliga tekniska förvaltningar, privata mark- och
fastighetsägare samt intresserade byggherrar.
Den fjärde insatsen är till skillnad från de ovanstående inte en tangibel produkt eller sammankopplad
process utan rör sig ständigt mellan olika aktörer, aktiviteter och processer. Det är
Samordningsfunktionen, som kanske är svårast att beskriva och som också är svårast att utvärdera.
De processer som genomförs inom ramen för Samordning berör olika aktörer vid olika tillfällen
beroende på vilken fråga det är som behandlas och vilka som berörs av denna. I en workshop med
projektledningen under hösten 2014 skrevs de flesta av de aktörer och processer som på olika sätt
relaterar till Lindängen mot framtiden ner på en whiteboardtavla. Totalt listades 58 aktörer och då är
det värt att nämna att medborgare, näringsidkare i Lindängen centrum samt offentliga förvaltningar
inte alltid är listade var för sig utan har fått nöja sig med att bli medräknade som grupp.
Några av dessa har tydliga kopplingar till Framtidens hus och Lindängen centrum, men andra är helt
eller delvis särskilda. Lindängsbadet, Innovationsplattform Malmö Sydost, Bygga Om-dialogen, EON,
Polisen, och Räddningstjänsten är ett axplock ur denna gedigna lista som innefattar offentliga,
privata och civila sektors aktörer. Som en av projektledarna säger i citatet nedan så formuleras
samordning inom ramen för Lindängen mot framtiden som att hitta länkar mellan aktörer som har
gemensamma intressepunkter och föra samman dessa. Projektledningens roll i denna process blir
också en av att förmedla ett helhetgrepp för bostadsområdet.
[…] de associationer jag gjorde [i en mindmappingövning] handlar egentligen om att
människor träffas och snackar ihop i olika sammanhang. Och det ligger också i all den här
samordningen; se till att man träffas och pratar med varann och ur det kan det hända
någonting annat. Det ligger egentligen i alla de här [fyra insatserna] […]för vi gör de här
kopplingarna hela tiden; för ihop folk som kan ha något intresse av det eller vinna på det, eller
vill engagera sig. Kan vara en tjänsteman, kan vara någon man träffar på torget eller vem som
10
helst. Och vi har den här kunskapen, idéen om hur man kan koppla ihop saker. (Tjänsteman,
projektledningen, 2014)
Samordningsfunktionen är på så vis en övergripande insats som täcker in det arbete som utförs inom
ramen för de andra tre insatserna men som även är uppmärksam på och kopplar ihop andra aktörer,
processer och aktiviteter som på olika sätt berör utvecklingen i Lindängen. Dessa processer kan vara
av mer nätverkande karaktär; de kan vara flyktiga och bestå av tillfälliga grupperingar av aktörer som
samverkar kring en fråga för att sedan upplösas; eller så kan de vara av mer långsiktig karaktär och
kräva resurser under en lång tid. Medverkan från projektets medarbetare i sådana processer handlar
då om att föra fram frågan om Lindängens utveckling utifrån lokala helhetsperspektiv.
Figur 2: Projektets insatser
Projektets tre programteorier – Formell, Informell och Kausal programteori
I det sammantagna utvecklingsarbetet som utförs i Lindängen finns det vissa antaganden som ligger
till grund för vad som görs, hur det görs och således vad som inte görs. I det första steget finns
antaganden om de medborgare som projektet riktar sig mot. Vi har valt att kalla det för projektets
Främsta målgrupper. I den formella programteorin beskrivs de främsta målgrupperna utifrån en
generaliserande statistisk ansats som bland annat noterar de boendes höga arbetslöshet, deras höga
belastning på sociala försäkringssystemet samt deras dåliga skolresultat. Den informella
programteorin utgår istället från hur projektets aktörer uppfattar både likheter och olikheter hos de
olika samhällsgrupper, individer och familjer som ses som målgrupp för projektet, samt då vilka som
inte är det.
I det andra steget finns antaganden om vad dessa människor behöver; vilken Samhällsservice som
krävs och hur den ska utformas för att vara relevant och tillgänglig. Den formella programteorin är
väldigt vag i sina beskrivningar och exkluderar totalt vems och vilka behov det är som antas
tillgodoses med de strategier som föreskrivs – Lindängeborna homogeniseras och deras behov är
utelämnade. Utan kunskap om den informella programteorin är det därför nästintill omöjligt att
förstå vad projektet ämnar göra och för vem. Den informella programteorin utgår istället från
projektaktörernas antaganden om vilken samhällservice som krävs utifrån de målgrupper som ringats
in i det första steget, samt vilka faktiska strategier som behövs för att uppnå detta.
11
I det tredje steget ryms antaganden om hur strategierna kan genomföras i praktiken; alltså hur
arbetet organiseras för att skapa goda förutsättningar att genomföra det som önskas. I den formella
programteorin ringas samordning in som viktig, likaså stadsdelens (nu: stadsområde) styrgrupp för
Områdesprogam för ett socialt hållbart Malmö, men det är allt. De informella programteorierna
beskriver istället i detaljerad form vad aktörerna inom projektet antar är adekvata sätt att organisera
arbetet utifrån den samhällsservice som man vill erbjuda för att kunna tillgodose de behov som
projektets specifika målgrupper upplevs ha.
De informella programteorierna är konstruerade utifrån antaganden om hur projektet förmodas
fungera och hur en dålig situation blir transformerad till en bättre genom insatsen. De säger dock
inget om ifall dessa antaganden har korrespondens i verkligheten; om projektet fungerar på det sätt
som aktörerna antar att det ska fungera. Det är denna fråga som undersöks i den här rapporten.
Således är den sista fasen i följeforskningen att undersöka de kausala programteorierna; hur
projektets direkta (dvs. medborgare) och indirekta (dvs. medverkande aktörer) målgrupper upplever
att insatserna faktiskt fungerar.
Figur 3: Följeforskningens analytiska teman
I kapitlen nedan presenteras följeforskningens analys som baseras på målgruppernas antaganden om
hur projektet Lindängen mot framtiden faktiskt fungerar. Analysen genomförs genom att koppla de
informella programteorierna till de kausala, med utgångspunkt i projektets Främsta målgrupper,
Samhällsservice och Organisatoriska förutsättningar.
4. PROJEKTETS FRÄMSTA MÅLGRUPPER
Projektets ansats kan ses i relation till aktörernas upplevelse av traditionella sektorer och
politikområden där individer upplevs reduceras till en ’minsta enhet’ utifrån varje sektors och
institutions uppdrag. Individer delas upp och samlas ihop i grupper utifrån sin katalogiserade roll i
varje domän. För arbetsmarknadsaktörer är individer ”klienter” eller ”kunder”; sysselsatta,
arbetslösa, pensionärer och så vidare. På socialtjänsten är de "brukare"; patienter, receptorer av
ekonomiskt bistånd, och så vidare. I utbildningssektorn är de "studenter" och på bostadsmarknaden
är de "boende". Denna ’minsta enhet’ utgör endast en liten del av en hel människa. Genom denna
standard katalogiseras individen och behandlas separat i enlighet med dennes ställning/situation i
varje enskilt politikområde. Detta främjar en statisk och reduktionistisk hållning till människan som
varelse. Individen blir, förenklat, reducerad till den roll som denne har i den aktuella sektorn och
institutionen.
[…] det kan vara lite problematiskt att kategorisera så [som de gör i den centrala
förvaltningen]. För att det gör ju direkt att för socialsekreteraren är detta ett rehab-ärende,
12
den kan inte komma ut på arbetsmarknaden. Eller, detta är ett arbetsmarknadsärende, de har
inte några andra problem. Alltså, det är mycket så, snabba bedömningar, att man missar lite.
(Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Aktörerna inom Lindängen mot framtiden väljer att anamma ett annat perspektiv som istället ser
varje individ som en enhet och att denna enhet är inbäddad i bostadsområdet Lindängen. De kallar
detta begrepp för ”Hela Människan”. Detta begrepp innefattar att se individen som en komplex
varelse och att olika individer har olika behov.
Min lösning är ju inte din! Ska vi skapa förändring så måste vi ge varje; om det finns 6000
invånare så finns det 6000 lösningar och kan vi vara till hjälp till det så ska vi försöka, vi kanske
inte lyckas men försöka. Det är vårt uppdrag. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
Projektet står på en demokratisk värdegrund som sätter medborgarnas intressen och behov i första
rummet. I praktiken handlar det om att utgå från att det är varje individ som själv vet bäst vad den
behöver och därför blir en av projektets stommar att fråga varje individ hur samhällsservicen bör
utformas, vilka aktörer som bör kontaktas och vilka åtgärder/aktiviteter som bör genomföras.
Individuella lösningar är ett av projektets ledord men vilka är de individer som man tänker sig att
insatserna riktas mot? Nedan undersöks olika konstruktioner av målgrupperna enligt
följeforskningens analys av det insamlade materialet. Projektets aktörer inkluderar fler faktorer än de
som ryms inom mer traditionella sektorsansatser. Många av dessa faktorer ignoreras helt eller delvis
i ett sådant traditionellt perspektiv medan de blir styrande för arbetet inom projektet; det är utifrån
dessa individuella faktorer som handlingsplaner och aktiviteter utvecklas.
Det är viktigt att poängtera att Lindängen mot framtiden ser som sin uppgift att finnas till för alla
medborgare, vilket projektets olika insatser självfallet gör eftersom de är öppna för alla medborgare
som bor i området (med reservation för Lindängen centrum processen). Inom ramen för denna
öppenhet finns det dock tankar kring vem det är som projektet främst riktas emot; vem som har
mest behov av den samhällsservice som erbjuds. Det är denna målgrupp som beskrivs i kapitlet.
Följande faktorer har identifierats som centrala för formulering av projektets huvudmålgrupp:









Begränsad mobilitet utanför det egna bostadsområdet
Långtidsarbetslöshet
Språkbristningar
Komplex problematik
Föräldrar jobbar inte
Könsrollsstrukturer som hindrar kvinnor
Fördomar hindrar arbetsmarknadsetablering
Kort eller ofullständig utbildning
Unga är skolmotiverade
Begränsad mobilitet utanför det egna bostadsområdet
Målgruppen som Lindängen mot framtiden arbetar för är främst de som inte rör sig alls eller mycket
lite utanför bostadsområdets gränser. Det kan vara både vuxna och unga och deras begränsade
13
rörelsemönster beskrivs ofta relatera till arbetslöshet och/eller till att ha avslutat högstadiet utan
godkända betyg.
Många boende på Lindängen rör sig inte i övriga Malmö utan man är här i sitt lilla samhälle,
det är tryggt. Man är lite isolerade. Många ärenden som vi arbetar med har inte varit på
arbetsmarknaden någonsin. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Det är väldigt slutna områden. Man bor här, köper sin mat här, eller bara åker till någon affär.
Livet är på det här lilla området. (Tjänsteman, idéburen sektor, 2013)
Ja de behöver se annat […] andra delar av världen; behöver komma ut på landet, kunna ha sett
en ko liksom, såna väldigt, de har ju ingen omvärld. Deras värld är ju såhär liten, den är
Lindängen och därifrån utgår de ifrån. Hela sin världsbild. Och den är helt annorlunda än hur
världen ser ut. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
En konsekvens av den begränsade världsbilden är att det skapar barriärer mot resten av staden och
samhället.
[…] de har ju förutfattade meningar i den här stadsdelen. Hur stockholmare är, men så har de
inte träffat någon stockholmare, har inte träffat någon från Limhamn, från Bunkeflo, från de
finare områdena. Utan: -Där är alla idioter och rasister!, va, och så vidare. (Tjänsteman,
Lindängeskolan, 2014)
När det gäller barn relateras begränsningarna ofta till föräldrarnas immobilitet, ofta på grund av den
ovan nämnda problematiken. Genom avsaknaden av ett arbete att åka till rör sig de vuxna,
föräldrarna, endast i närområdet. Barnen får då heller ingen möjlighet att åka med föräldrarna till
andra områden. De ungdomar som får godkända betyg och som studerar vidare, vissa kanske trots
föräldrars isolerade livsstil, upplevs snabbt förändra sina rörelsemönster.
De som går på gymnasiet, vi märker att det är några som går på gymnasiet som kommer [till
Allaktivitetshuset] men det är ju färre som kommer då, men det öppnas ju också en helt ny
värld. Man kommer utanför Lindängen, man kommer till stan, man får nya kompisar, man har
mer plugg, man kanske stannar kvar inne i stan, man kanske gör någon aktivitet, stannar kvar
och fikar innan. Så plötsligt är inte behovet lika stort av att gå på en aktivitet eller vara här, det
är så mycket annat som händer, för det är ju inte så att de inte gör någonting utan de aktiverar
sig på annat vis, vilket är jättebra att de gör faktiskt. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen,
2013)
De ungdomar som refereras till i citatet är alltså inte de som tillhör projektets främsta målgrupp,
utan det är de som blir kvar.
Dock uttrycker aktörerna att det även finns andra orsaker till mobilitetsproblematiken. En är att
ungdomar som har gått ur högstadiet och gymnasiet med godkända betyg blir diskriminerade på
arbetsmarknaden på grund av deras adress eller deras namn.
14
Långtidsarbetslös
De långvarigt arbetslösa är en av projektets huvudmålgrupper. När aktörerna på Lindängen pratar
om att någon varit utan arbete länge så kan det handla om tio till tjugo år; det kan handla om
personer som har kommit till Sverige som flyktingar för tjugo år sedan och som aldrig tagit del av den
svenska arbetsmarknaden. Många av dessa personer uppbär försörjningsstöd medan andra kanske
lever helt utanför samhällssystemen; vissa med alternativa inkomster från kriminell eller svart
verksamhet.
[…] jobb är såpass viktigt för välbefinnande. Många människor, inget chockerande, man
befinner sig i ett utanförskap och man kanske har utvecklat en mängd olika symptom, men
grundproblemet är någonstans att man varit utan arbete i 10, 15, 20 år. För det har många.
Och på vägen utvecklar man en massa andra saker. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
Arbetslöshet uppfattas å ena sidan vara grunden till att personer utvecklar en komplex social
problematik, men den kan också vara orsakad av en sådan problematik, som till exempel kronisk
sjukdom, drogberoende eller kriminalitet. Det kan också vara orsakat av att personen aldrig lärt sig
svenska.
[…] många inte haft jobb på länge. Det kan bero på många saker, på olika typer av
funktionshinder eller man har aldrig kommit in i samhället av någon anledning, språket och så
vidare. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
Personer som levt i en sådan livssituation under så lång tid upplevs ha en lång väg att gå för att
komma till arbete.
[…] ju längre man har varit beroende av socialtjänsten desto längre tid tror jag det tar innan
man kommer vidare i livet. Det är en lång process att inte få några krav på sig och få pengar
varje månad och till att faktiskt vilja göra något annorlunda med sitt liv. Det tar lång tid för
dem och det är inte så konstigt tycker jag. Det är det man kan se mest tycker jag. Men det är
inget som säger att man är lat på grund av det, men det är svårast att jobba med dem.
(Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Språkbristningar
En stor del av individerna som projektet riktar sig mot har stora språkbristningar. Många av de
kvinnor som deltar i frivilliga aktiviteter talar väldigt lite svenska. Män, unga och barn upplevs ha
bättre kunskaper men även här kan språkkunskaperna vara bristfälliga. En alarmerande situation är
att även unga som är födda i Sverige upplevs ha brister i språket.
Om du flyttar till ett område där du bara har svenskar, då kan du sätta in en elev; en kanske
två. Om de inte har samma språk så går det jättesnabbt. Men vi har många härute som är
väldigt språksvaga som faktiskt är födda i Sverige så det är lite det att den halte ska leda den
lytte. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
15
Brister i språket är ett allvarligt problem som kan leda till problem för utbildning och arbete och även
för det sociala och familjelivet. Citatet ovan beskriver också att språkproblemtiken förvärras av den
höga segregationen i Lindängen eftersom majoriteten av de boende är av utländsk härkomst.
Familjer där föräldrarna och då speciellt mammorna inte talar bra svenska upplevs hamna i
situationer där maktbalansen förskjuts. Invandrade flickor upplevs lära sig språket snabbare eftersom
det ofta är de som får hjälpa föräldrarna med kontakten med myndigheter. För sönerna upplevs
språket ge andra fördelar, som till exempel att de utnyttjar föräldrarnas språkbristningar och tillika
isolering för att berättiga olika beteenden. I citatet nedan talar en arbetsmarknadsaktör om arbetet
med arbetsmarkandsinsatser för kvinnor och unga män. Citatet beskriver den skeva dynamiken som
kan uppstå i en situation där barnet talar språket bättre än föräldern.
[…] man ser att de här kvinnorna kan inte svenska, de har suttit hemma, de är inte förberedda
att komma ut på arbetsmarknaden, väldigt långt ifrån. Men när man börjar prata om hur
viktigt det är att ha rätt ordning i familjen. Många av de här killarna har ju fått bli föräldrar till
sina föräldrar på grund av språket, så ser man strukturer och helheter. (Tjänsteman,
Arbetsförmedlingen, 2014)
Komplex problematik
En av de mest grundläggande faktorerna är konstruktionen av individers komplexa problematik som
orsak till arbetslöshet och isolering.
Det man märker i det dagliga arbetet är att det är svårt att få jobb för våra klienter. Och när vi
sitter och jobbar dagligen så märker man att för de allra flesta så är det mer som ligger till last
än att man inte har ett arbete; det finns annan problematik som gör att man inte kan gå ut och
ta ett jobb. Vi har pratat rätt mycket om det, att de som kan fixa ett jobb lätt kanske är här en
månad och sen så ordnar det upp sig, men de som vi arbetar med dagligen, det finns andra
bekymmer som gör att man står rätt så långt från arbetsmarknaden, så rätt så långsiktigt
arbete. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
I insatserna reduceras individen inte till den tjänst eller den service som erbjuds inom varje enskild
verksamhet utan det är individens problematik och egna prioriteringar som är styrande för möjliga
aktiveteter och handlingsplaner. Det finns det en förståelse för att det kan behövas andra typer av
insatser innan en individ är redo för att ingå i en arbetsmarkandsinsats.
IP1: […] det kan vara social problematik, det kan vara, liksom, missbruk, det kan vara våld,
trångboddhet, utnyttjande, jag vet inte, det kan vara allt. Oftast är det inte bara ekonomin som
strular när man kommer hit till oss och det kan det ju vara på andra [bostads]områden också,
det vet inte jag. Men här kanske vi lär känna våra klienter så att vi ser att det är annat också,
som gör, varför har man inte ett jobb? och varför funkar inte ekonomin?
IP2: […], planeringarna ser ju jätteolika ut. Alltså, vissa kanske man får avvakta med
planeringen för att det är något som måste lösas före, för att det är ju så, ska vi kunna; när de
kommer ut i självförsörjning så vill vi att det ska vara bestående. Och det kanske det inte går
om man kanske mår dåligt. Man kanske behöver ta ett steg tillbaka och jobba med det först.
Men det är allt möjligt. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
16
Genom att ta hänsyn till en komplex problematik så underbyggs möjligheten att förstå individens
livssituation och att det finns hindrande faktorer som inte är så enkla att hantera vare sig för
individen själv eller för den aktuella verksamheten.
Ja det blir liksom moment 22 för: - Är jag arbetslös för att jag är sjuk eller är jag sjuk för att jag
är arbetslös? Det är liksom, såhär då. Ofta, alltså ofta när man är här och hör de människorna
berätta så tänker man ofta att: - Herregud, hur står de ut?! Liksom, det är lager på lager på
lager med problem. Och då tänker man att man kan förstå att de här människorna inte
kommer ur det för det ena problemet liksom; man har så mycket problem så man kommer inte
ur situationen. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
Föräldrar jobbar inte
En del ungdomar vars föräldrar har varit arbetslösa under en lång tid och lever på ekonomiskt
bistånd upplevs få en skev bild av samhälleliga rättigheter och vad som förväntas av dem som
samhällsmedborgare.
IP1: Man kan säga att de unga som kommer hit, majoriteten av dem har ju föräldrar som har
försörjningsstöd, kan man ju se i många fall.
IP2: Ja, som ser det lite som en självklarhet; alltså att det är så enkelt. De har mest krav kan jag
se: -Kan du fixa ett intyg så jag kan få den där lägenheten? Eller att: - Ni betalar hyran! Ja, men
det är inte så självklart, hur skulle du gjort om du inte haft oss? Hur ser det ut för dina vänner
som flyttar hemifrån? Man får ju planera för det också! Det är mycket sådär att: - Varför har
jag inte fått det här? och ansöka först och sen söka jobb, hela den här biten.
IP1: Det är jätteblandat på Lindängen, det går inte att säga att alla är samma grupp, det finns
de som är jättemotiverade och de som inte har någon lust att göra något alls och allt
däremellan också. (Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
IP1: […] och så kanske man inte har någon i sin omgivning som har pluggat vidare: - Vad ska
man då jämföra med? […]
SK: Ja och ingen som jobbar heller kanske?
IP1: Ja, och vad finns det då för alternativ, socialtjänsten? Alltså, det blir rätt logiskt när man
tänker det; det finns, i deras värld finns inget annat. Man går i skolan, sen går man till soc. Och
då har ju vi ett rätt så långt jobb framför oss att motivera att det finns annat att göra också,
som är mycket roligare, finns mer möjligheter. (Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
Könsrollsstrukturer som hindrar kvinnor
En faktor som upplevs påverka kvinnans situation negativt är lokala uppfattningar om att kvinnor inte
bör arbeta eller vistas ute i offentlig miljö. Detta kan gälla både vuxna kvinnor och flickor. Kvinnorna
kan själva vara av den uppfattningen men då upplevs det oftare gälla äldre invandrade kvinnor. I de
fall som yngre kvinnor isoleras så kan det dock bero på familjens påtryckningar och inte kvinnans
egen vilja.
17
IP1: […] vi bönade och bad, grabbarna har en attityd, de säger rätt ut att: - Min syster ska inte
jobba och hon ska inte si och så. Så väldigt traditionell islamsk syn som har blivit. Men det, det
är i den grejen som vi möter motstånd. Men vi tror såhär att det kommer, de kan ju inte hindra,
de kommer inte ha råd att driva hela familjen, de måste hitta jobb, göra sig en karriär. Här är
det så.
IP2: Ja precis. Det. Kvinnan sitter, oftast ska jag inte säga, men oftast så sitter man fast i olika
typer av ja, kulturella vad säger man, traditioner, som gör att man inte kommer ut, men man
kan ha en vilja och en önskan om att göra det. Vi ser inte kvinnan på samma sätt som vi ser
männen, männen ser vi i allafall, de finns där. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
Som citatet ovan visar så upplever vissa aktörer att en islamsk kultur som utvecklats inom vissa
familjer är väldigt konservativ; ofta mer konservativ än i det land som man emigrerade ifrån. En
anledning som nämns är att många familjer inte levde ett religiöst liv i ursprungslandet utan tog ett
fastare grepp om religionen som en identitetsbärare i det nya landet. De tros ta fasta på de religiösa
lärdomar som deras far- och morföräldrar eller kanske föräldrar predikade och har således
återskapat gamla traditioner som redan lämnats i det egna landet. Upplevelsen av olikhet med den
svenska kulturen är ytterligare en anledning som upplevs förstärka konservativa hållningar.
Det kan också vara kvinnorollen från ursprungslandet som på olika vis upplevs försvåra kvinnors
etablering på arbetsmarknaden. Traditionellt arbetar och vistas vissa kvinnor i hemmet eller i intima
sällskap. I många fall kan det vara både kvinnan och mannen som vill hålla kvar i denna tradition.
[…] där man har lyckats förhöra sig så säger många att kvinnorna lever sitt hemmaliv med sina
vänner, är en sluten värld. (Tjänsteman, idéburen sektor, 2013)
Utöver arbetsmarknadsproblematiken – att kvinnor antas vara aktiva på arbetsmarknaden – så blir
en sådan livsstil problematisk för många kvinnor eftersom många är ensamma här med sina män och
barn, och alltså saknar de släktnätverks som de haft i ursprungslandet.
Fördomar hindrar arbetsmarknadsetablering
Aktörerna i Lindängen upplever att det finns också externa faktorer som påverkar en individs
möjlighet att etablera sig på arbetsmarkanden. En av dessa anser aktörerna vara utbredd
diskriminering på arbetsmarknaden. Att individer av utländsk härkomst helt enkelt inte får chans till
arbete på grund av sin bakgrund, och också, i många fall, på grund av att de kommer från Lindängen.
Det bygger också mycket på fördomar; att man tror att de här individerna inte har någonting
att komma med. Det jag kan tycka ör lite roligt att se; finns många av de här killarna som fast
att de haft många motgångar har haft jättebra betyg i skolan. Gått färdigt sina gymnasiekolor.
En del har varit väldigt traditionella, som alla killar, det ör bygg och anläggning och transport.
Men det är inte bara det […]det är väldigt få, om någon, som skulle få jobb om man bara
skickar CV, jag tror inte någon skulle lösa det. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
I citatet nedan berättar en intervjuperson om de reaktioner hon fick när hon först kom till Sverige,
fast besluten att börja jobba med en gång.
18
Ja du vet när jag kom i Sverige, elva år sedan. Så fort jag kom jag sa: - Jag ska hitta jobb, jag
ska börja jobba! Alla skrattade: - Jaja du ska hitta jobb, du vet inte hur svårt i Sverige hitta
jobb! Så jag tänkte inte: - Är det sant?! Jag visste inte. (Medborgare, kvinna)
Kort eller ofullständig utbildning
Inom den främsta målgruppen för projektet finns människor som saknar eller har låg utbildningsnivå.
Till denna grupp räknas även individer som kanske har utbildning från hemlandet men som inte har
validerat sina kunskaper och examina för att de ska vara godkända för en svensk arbetsmarknad.
[…] så många utav dem som jag har träffat har ju haft, kan ha haft en lång, lång
yrkeserfarenhet med sig från hemlandet, eller några har också haft jobb här i Sverige, men om
jag ska se dem som en grupp så kan jag säga att majoriteten har kort, eller väldigt kort, eller
ingen utbildning.[…]Det gäller både äldre och yngre. […] det generella är att man saknar
utbildning, grundläggande utbildning eller högskola. Så här finns ett jättestort steg mellan där
människor är och de krav som ställs. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2014)
Många av de ungdomar som rör sig i sociala nätverk där få är i arbete och studerar eller har studerat
upplevs sakna motivation till vidare studier, eller till och med att avsluta högstadiet. Denna känsla
antas förstärkas ytterligare av att många som har fått godkända betyg både från högstadiet samt
gymnasiet inte lyckas etablera sig på arbetsmarkanden utöver tillfälliga jobb. Ju äldre de unga blir
desto mer verkar de märka av diskriminerande strukturer som påverkar deras vilja att söka sig till
studier och arbete.
Alltså många har stora drömmar men när det kommer till kritan: - Att vi här på Lindängen, vi
kan inte. Men jag tror att de yngre alltså, dels åldern gör ju att man tror man kan mycket mer
sen är det ju erfarenheterna som gör att du känner dig begränsad sen efter hand. […] och så
har de inga föräldrar som gått på gymnasiet så de vet inte hur det går till överhuvudtaget.
(Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Unga är skolmotiverade
Trots vad som gärna florerar i media och andra sammanhang rörande ungas bristande motivation
och skoltrötthet i områden som Lindängen så upplever aktörerna i Lindängen mot framtiden att de
flesta av områdets unga är skolmotiverade. En anledning till att tro motsatsen är såklart de tidigare
uppvisade låga resultaten och det höga antalet unga som avslutar högstadiet utan godkända betyg.
Dock upplevs detta inte vara en direkt konsekvens av barnens och ungdomarnas inställning. Istället
antar aktörerna inom projektet positioneringen att det är skolpolitiken som brister, som inte lyckas
svara upp till de behov som Lindängens elever har.
Det har ingenting med att det är Lindängen att göra utan tvärtom, här finns jäkla mycket
ambition; tror man oftast inte; i en jävla motvind. […] Så efter bara några månader nu på
skolan på andra sidan kommer de hit, här, och kan inte ett ord svenska egentligen, inte ett ord
engelska heller, de pratar ett annat språk som vi kan inte, alltså. Och då: - Ja men då behöver vi
hjälp! Ja, men med hemspråket, men: - Nej, ni får så här många timmar. Där har du för mig
19
skräckscenariot och, när, om vi inte får den här hjälpen. […] Och då tänker du att nu går de i
7:an och i 9:an ska de ha klarat allt som ska finnas där. Vi får fråga oss själva: - Vilken
medelsvensson, vem klarar det? Ja det är genier ju, eller sådana som är fullt fokuserade och
inte har problem hemma i hemmalandet eller. […]Vi fixar en hel del här ute med de pedagoger
vi har, med den hjälpen vi har, den sociala, med nätverket, de lär sig att umgås och så vidare.
Men i slutändan handlar det också om att de ska ha betyg och gärna får komma, efter
grundskolan alltså, så de får gymnasial utbildning. Och då tänker man fan att de vill verkligen;
de kämpar så de gråter nästan, man själv gråter nästan, sitter kvar här på eftermiddagarna,
jobbar med läxhjälp, är med på allting, är underbara människor, men man har, man når inte
upp va. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
En av utmaningarna i Lindängen är direkt relaterad till nyanlända flyktingar och hur barn och unga
blir uppfångade i skolsystemet. Problematiken upplevs relatera till det fria skolvalet och
bostadssegregationen. Unga som flyttar till ett område som Lindängen där många elever har utländsk
härkomst och är svaga i det svenska språket får det svårare att klara utbildningskraven, ofta på
mycket på grund av språkbristningar och inte skolmotivation per se.
Har de kommit till lågstadiet här så är de alltså för unga för att komma in i en skola som kallas
för Mosaikskolan på Värnhem som ska ta in nyanlända. De är för unga och så tycker man att
de lär sig bättre i klassrummen. Ett, på papperet ser det jättebra ut och det är rätt tänkt,
umgås du med svenskar och är med på det från början så lär du dig svenska lättare utan
tvekan. Så är det va. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
5. SAMHÄLLSSERVICE
Utifrån en offentlig sektoriell ansats dominerar rollen som ”arbetssökande” relationen med till
exempel Arbetsförmedlingen. Har individen en längre historik av arbetslöshet så kanske den även
uppbär ekonomiskt bistånd och är då ”brukare” hos enheten för Individ och Familj. Kanske har
individen också en sjukdomshistorik eller uppbär barnbidrag och har regelbunden kontakt med
Försäkringskassan. I den traditionella strukturen av samhällsinstitutioner har individen att förhålla sig
till var och en av dessa roller och det är dennes uppgift att se till att uppfylla deras respektive krav för
att ta del av samhällsservicen som erbjuds. I den sektoriella strukturen har samhällsinstanser ofta
väldigt lite kunskap om de andra rollerna som individen också uppbär. Figuren nedan visar några
exempel på hur individen försätts i en situation där den delas upp och reduceras till varje
verksamhets ’minsta enhet’. Genom detta perspektiv är det ofta så att det är verksamheten som styr
relationen till individen; det är oftast individen som måste uppfylla de krav som verksamheten ställer
för att kunna få ta del av den samhällservice som erbjuds.
20
Figur 4: Sektoriellt perspektiv på samhällsservice, ett exempel
De offentliga aktörer som deltar i projektet Lindängen mot framtiden antar en alternativ ansats där
det är individen som står i centrum och att verksamheten och individen möts; istället för
verksamhetsstyrd pratar de om behovsstyrd. I behovsstyrningen inkluderas även bostadsområdet
och den rumsliga skalan som central. Denna typ av perspektiv är å andra sidan inget nytt för de
idéburna aktörerna, även om områdesfokus kan uppfattas som innovativt. Således blir det Lindängen
som är aktörernas ’minsta enhet’. Medan aktörer som har en sektorsansats koncentrerar sig på sitt
uppdrag och den roll som individen har i relation till den egna verksamheten breddar aktörerna i
Lindängen mot framtiden upp panoramat till att inkludera samtliga politikområden och hur de
gemensamt – alla utifrån sitt eget uppdrag - kan svara upp till de komplexa behov som en individ i
det aktuella bostadsområdet har. Det är detta som kallas för Hela Människan. Aktörernas uppgift
utifrån denna ansats är att se till så att bostadsområdet, i fråga om samhällsservice, svarar upp till
individens behov utifrån alla domäner.
Figur 5: Komplext perspektiv på samhällsservice
Den komplexitetsansats som Lindängen mot framtiden har anammat kan också sägas bredda
perspektivet för vad offentlig samhällsservice traditionellt innehåller eftersom den per definition blir
sektoröverskridande. Det är inte bara olika offentliga aktörer som samverkar inom dess ramar utan
samverkan inkluderar även privata och idéburna aktörer till lika hög grad. Ett bevis på projektets
sektoröverskridande natur är att Allaktivitetshuset som första offentliga insats någonsin vann BRISpriset.
Med sin rumsliga ansats bygger Lindängen mot framtiden vidare på Områdesprogrammens grundidé
att ”bygga ett fysiskt skelett och sociala muskler”. Fokus på det rumsliga betyder att den fysiska
platsen, bostadsområdet, blir en central faktor i utvecklingsarbetet i Lindängen. Samhällservice
handlar då inte bara om sociala frågor utan det inkluderar även initiativ i samverkan för förändring av
fysiska strukturer genom till exempel om- och nybyggnation av bostäder, torget, affärslokaler,
biblioteket, busshållsplats, spårvagn, förbindande stråk med omkringliggande bostadsområden, osv.
21
Som figur fem ovan visar ses det fysiska, liksom alla andra politikområden, som stödjande strukturer
och funktioner för medborgaren och dennes familj. De fysiska transformationernas syfte är att verka
för en positiv social utveckling; som ett skelett på vilka de sociala musklerna kan byggas. Projektet
utgår i enlighet med denna övertygelse alltid från medborgarna och de behov som de upplevs ha.
Med bostadsområdet som universum för samhällsservicen och de boendes behov i centrum krävs en
bred uppslutning av aktörer – eftersom man inte kan veta vad varje individ behöver. Därför har
projektledningen gått ut brett och bjudit in flera offentliga, privata och idéburna aktörer att ansluta
sig till projektet på plats i Lindängen. De som initialt accepterade inbjudan och som funnits på plats
sedan tidigt i projektet, varav de flesta har berörts av följeforskningens analyser, är följande aktörer:
Tabell 1: Insatser och aktörer
Allaktivitetshuset
Stadsområdesförvaltningen,
avdelning för
områdesutveckling
Lindängeskolan
Röda korsets ungdomsförbund
Framtidens hus
Stadsområdesförvaltningen,
avdelning för
områdesutveckling
Stadsområdesförvaltningen,
Individ och familj, enheten för
ekonomiskt bistånd
Arbetsmarknads-, gymnasieoch
vuxenutbildningsförvaltningen,
avdelning Jobb Malmö
Arbetsförmedlingen Bryggan
Röda korset
Rädda barnen
Folkuniversitetet
Lindängen centrum
Stadsområdesförvaltningen
Stadsbyggnadskontoret
Gatukontoret
Fastighetskontoret
Serviceförvaltningen
Case Lab AB
Bordsvisan 1 AB
NCC Construction
Willhem AB
White arkitekter AB
Fastighets AB Trianon
Stena fastigheter AB
Som vi beskrev i det inledande kapitlet så är dessa aktörer idag endast en liten del av alla som på
olika sätt är involverade i projektet. Det är främst dessa aktörer och insatser som följeforskningen
följt.
Den rumsliga och dynamiska komplexitetsansatsen som Lindängen mot framtiden har antagit är
utformat utifrån projektaktörernas förförståelse om huvudmålgrupper. Återigen, projektet är till för
alla boende på Lindängen, men det riktar sig främst till de målgrupper som återspeglas i faktorerna i
kapitlet ovan (Projektets främsta målgrupper). En av projektets ambitioner är att hitta möjliga vägar
för samhällets aktörer att nå fram till individer som lever med komplex social problematik, och
förhindra att individer som är i riskzonen från att hamna i sådana situationer.
[…] så den organisation som vi har här uppe, där man har kopplat på mer och mer, stämmer ju
bättre överens med de människorna som bor här ute. Man har börjat samarbeta. (Tjänsteman,
Jobb Malmö, 2014)
Det är konstruktionen av målgrupperna som ligger till grund för utformningen av den samhällservice
som insatserna i Lindängen mot framtiden arbetar med. Hur tänker man sig då att samhällsservicen
måste utformas för att nå fram till och göra skillnad i målgruppernas livsituation? Nedan undersöks
22
olika ansatser för samhällservicen som erbjuds enligt följeforskningens analys av det insamlade
materialet.
De ansatser som följeforskningen identifierat som de mest centrala är:













Göra vad medborgarna vill: - Säga ja!
Demokratisk värdegrund: Lyhörd och flexibel för att läsa av individuella behov och
möjligheter
Geografisk närhet
Skapa mötesplatser
Planera gemensamt
Ett öppet och gemensamt bemötande
Spontana besök och öppet hus
Hembesök
Ge barn, ungdomar och vuxna ansvar
Anordna gratis strukturerade aktiviteter för barn och vuxna på skolan
Främja förebilder
Stödja lokalt föreningsliv och ideella initiativ
Fysisk utveckling från medborgarunderlag och socialt fokus
I kapitlet undersöks parallellt hur de direkta (dvs. medborgare) och indirekta (dvs. medverkande
aktörer) målgrupperna upplever den samhällsservice som erbjuds inom ramen för projektet.
Göra vad medborgarna vill: - Säga ja!
Projektets grundinställning till den samhällsservice som erbjuds kan vid första anblick verka enkel: Det är att säga Ja! Projektet arbetar utifrån en individuell behovs- och lösningsfokuserad ansats som
antar att det är medborgaren själv som vet vad som är bäst för henne eller honom själv. När olika
förslag kommer upp inom ramen för projektet så arbetar projektets aktörer utifrån att testa och
försöka. Ansatsen handlar mycket om att inte låsa fast sig i gamla mönster och att vara flexibel och
öppen för nya eller gamla idéer.
[…]försöka hålla oss öppna och flexibla och se till att vi vågar göra det folk ber om och inte
säger: - Nej, det har vi prövat förut och det går inte. Därför att det kan vara något, allt från
flytta en buske till att starta en ny verksamhet, men vi måste inse att vi inte vet. (Tjänsteman
Stadsområdesförvaltningen, 2013)
Den demokratiska värdegrunden underbygger all verksamhet inom ramen för Lindängen mot
framtiden. Alla de ansatser som beskrivs nedan utgår från denna första centrala ansats.
23
Demokratisk värdegrund: Lyhörd och flexibel för att läsa av individuella behov och möjligheter
Utgångspunkten i all verksamhet inom ramen för Lindängen mot framtiden är individens uttryckta
behov; realisationen att det är individen själv som har drivkraften att förändra sin egen livssituation
och att det är aktörernas uppdrag att stödja de förändringar som individen önskar.
Man utgår alltid ifrån klienten, men jag tror att utrymmet här är mycket större [än i
hemorganisationen]. […] Här tror jag lite att man börjar från andra hållet, att liksom man, du
äger frågan lite mer här: - Vad vill du göra, hur ska vi komma dit? Och sen att det finns lite
andra möjligheter och det går lite snabbare. […]För känner man att allting är meningslöst och
att det inte kan bli bättre, då har inte vi så mycket att jobba med där utan då måste vi ju hela
tiden, den biten. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Arbetet grundar sig i att utgå från det som individen upplever att den behöver och vad den vill, alltså
inte vad verksamheten har i uppdrag att göra. Verksamhetsuppdraget ses som ett långsiktigt mål,
men för att nå det så krävs det ibland andra insatser först.
Själv försöker jag ju jobba lösningsfokuserat och utgå från vad den individen säger fast att den
personen söker försörjningsstöd och har rätt mycket krav på sig att göra och redovisa. Utan jag
försöker ändå utgå från vad de behöver och var de är. Och många blir lite, vad ska man säga,
jag kallar det ändå för en lite tyngre målgrupp för det är det, det är precis som [namn på
kollega] säger, det är inte många som kommer hit och går härifrån efter en vecka eller två,
utan det är lite mer motiverande samtal som ska till. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2014)
För att kunna arbeta efter denna uppfattning så har Lindängen mot framtiden initialt samlat ett brett
spektra av aktörer som tillsammans har större möjlighet att arbeta med individer och familjer med
komplexa problembilder och deras behov.
[…] vet inte riktigt vad som behövs. Tänkte att vi behöver få ut folk i jobb, och, men vi vet inte
riktigt vad folk vill, så om vi samlar ihop så många som möjligt på ett ställe och säger välkomna
hit, så ska vi väl kunna utröna på vilket sätt vi kan vara till hjälp genom att svara på det som
folk säger att de vill ha. Och det betyder att utvecklingscentrum [i.e. Framtidens hus] ser ut som
det ser ut nu. Så behöver det inte se ut om ett halvår, för det kan visa sig att folk inte var
intresserade av till exempel Jobb Malmö: - Nehej! Men nu tror jag inte att det blir så, men då
gör vi ngt annat [i så fall]. Föreningar och så. Eller folk kommer: - Nej men hörredu, det är detta
vi behöver! Och då får vi göra det. Så det som vi egentligen har gjort är att vi har smällt upp ett
ställe och sagt: - Kom hit, berätta för oss, vi är här allihopa, privat näringsliv, kommunal och
statligt bla bla. Och så får vi se vad folk säger. [Receptionistens namn], receptionistens uppdrag
är ju att fråga, på vilket sätt som kan vi vara till hjälp och vårt uppdrag är att säga: -Ja, det ska
vi försöka lösa. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
Metodmässigt så arbetar aktörerna utifrån ansatsen att arbetet med de boende är
relationsbyggande och för att ha tid att skapa personliga relationer mellan myndighetspersonen och
den boende så krävs det tid. Genom att ha mer tid tillsammans med varje person ökar förståelsen för
dennes livssituation.
24
Det måste du ju planera. Och vissa kanske inte har förmågan att förstå det och det är därför
man måste lära känna klienten för att göra upp på bästa sätt för att ekonomin ska fungera.
Men ofta så åker man väl på ett par blåsningar innan man förstår att det finns en annan
problematik som gör att man bränner pengar och söker livsmedel varje månad. Det dyker ju
upp saker hela tiden när man lär känna klienterna. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Den personliga relationen och kunskapen om personens problematik och livssituation upplevs leda
till att tjänstemännen är mer flexibla, vilket ses som mer långsiktigt och hållbart för individen än ett
handlingssätt som faller tillbaka enbart på rutiner och normer.
IP1: […]har en större förståelse för att, man lär känna dem man träffar på ett annat sätt, man:
- Ok, nu förstår jag varför du gjort det här och, den här gången, men till nästa gång tänk på det
här. Så att man tänker, att på lång sikt, är det, att bevilja leder snarare, än att man krigar om
de här småsakerna.
SK: Så man kan säga att ni i och med att ni har mer tid kanske har mer tid att sätta er in i
situationerna, men i de olika teamen [på hemorganisationen] att det blir mer kryss i i rutan, så
upplever jag det ni säger nu?
IP2: Ja men så är det. När jag kollar på min klientlista så vet jag vem varenda person är. Vi har
en relation, vi har träffat personerna flera gånger, vet om vad de gör, vet om vad som har hänt.
Det gör rätt mycket att man har koll på, att man vet vem personen man handlägger
ansökningar och ska planera för självförsörjning är. För då vet man om vilka krav man kan
ställa, var lägger man nivån någonstans. Och det är ju individuella bedömningar, och det är ju
det vi ska göra och när man har jobbat så pass länge och har så pass få ärenden så tycker jag i
alla fall att vi har lyckats lära känna klienterna. (Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
Det upplevda behovet att kunna lära känna de boende grundar sig i förförståelsen att de flesta som
söker sig till de offentliga aktörerna på Framtidens hus har en komplex problembild. Det är sällan
som denna målgrupp är redo att gå in i en aktivitet eller åtgärd med en gång.
Många är inte mogna att ta steget, många tror det, men man är inte det. Vi märker det, man
påbörjar något men hoppar av ganska snabbt. Det handlar mycket om att klä på, ge dem
samtalen, och samtalen är bra, låta det landa någonstans och när vi väl tycker att
vederbörande: - Nu är det läge, nu kommer någon form av praktik, nu är det hett läge. Och de
processerna kan ta olika lång tid. För vissa snabbt och för många lång tid, beroende på vad de
har med sig in, vilka strukturer de sitter fast i, hemma och med kompisar. (Tjänsteman,
Arbetsförmedlingen, 2013)
Istället för att som traditionellt direkt arbeta med riktade aktiviteter och åtgärder för sysselsättning
och arbetsmarknad så krävs det ofta andra typer av arbetsmetoder som handlar mycket om att
samtala med individen, att förbereda individen för vad arbetslivet kan innebära.
[…] egentligen, väldigt mycket coachning. Det handlar om att man ska få klart för sig: - Vilka
resurser har jag, vad vill jag, vad har jag för mål att bli självförsörjande? och utifrån det så ska
coachen bygga på, försöka rusta individen, ge den information som behövs för att nå målen,
kanske hjälpa till med kontakter när det gäller arbetsträning, vägleda, i vissa fall kanske det
25
handlar om att man tar kontakt med vården och sådant då. Se till att det blir gjort. […] Så det
är den typen av rustning vi gör då. Men mycket handlar om att hjälpa individen att själv ta
beslut som leder till att man får ett jobb. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
Medborgarnas upplevelse av den personliga servicen börjar med själva mötet med sin handläggare
på Framtidens hus. Intervjupersonerna beskriver hur de i deras tidigare kontakter med till exempel
Ekonomiskt bistånd endast talat med sin handläggare i telefon. På Lindängen finns det mer tid till
samtal och då ökar chansen för medborgaren att denne ska få den hjälp som den behöver, speciellt i
de fall då individen i fråga lever i en situation med komplex problematik.
En stickprovsundersökning som genomfördes inom ramen för följeforskningen visar att så sju
personer av tolv upplever att deras handläggare på Framtidens hus tar sig tid for att prata med dem
om deras situation. Två personer anser att det sker i hög grad och tre personer menar att det
stämmer delvis. Citatet nedan är från en intervju med en person som lever med komplex
problematik, inklusive kronisk sjukdom.
Mycket snabbare när jag väl behövt något. En lätt grej; jag har väldigt mycket mediciner. Om
jag inte haft pengar har jag fått underskrift och stämpel [för att få hjälp med
medicinkostnaden]. Ofta har det gått två dagar, ibland när det är riktigt akut och egentligen
inte skulle gå så har hon ändå fixat. Jag var i Kirseberg innan, då kanske jag fick medicinen 14
dagar senare och då ha gått utan medicin i två veckor. Det innebär att medicinen går ur
systemet, om man har depåmediciner som jag har. Ja, jag har nog hållit mig friskast här också,
för min egen hälsas skull. Jag är snurrig och virrig och glömmer att ska spara ihop till medicin,
men det är inte större problem här. Att jag inte kommer ihåg har inte varit ett problem, även
om jag har virrat till det så har hon haft förståelse, för hon vet min situation. Sen vet jag inte
hur andra sekreterarna är, men det känns som att det är så. (Medborgare, man, 2014)
Den tätare relationen mellan handläggare och klient upplevs också leda till ett mer positivt
förhållningssätt som verkar motiverande för medborgaren.
[Socialsekreterarens namn] har varit på mig mycket, förstått situationen, förstått mina behov.
Vet inte hur jag ska förklara riktigt. Även om jag har fått återfall eller valt att sova istället för
att komma på möte, så har hon: - Nämen se till att fixa det. Asså så, men inte på ett diktator
sätt utan från en människa till en annan att: - Ta dig i kragen och fixa det du ska. Asså så. Hade
det varit på ett annat kontor hade de sagt: - Fuck you, då får du inga pengar. Ursäkta mitt
språk. Så, jag har gjort många saker som egentligen kanske inte borde fått socialbidrag för så
har hon hjälpt mig rätta till dem. Så konkret jättemycket stöd och hjälp. De har kanske mindre
klienter här så därför de har mer tid. Plats att gå in i varje, se deras behov. (Medborgare, man,
2014)
En stickprovsundersökning som genomfördes av följeforskningen visar att så många som åtta av tolv
personer upplever att deras handläggare på Framtidens hus förstår vad de behöver. Två vardera
upplever att det stämmer i hög grad eller delvis. En av intervjupersonerna beskriver hur det
personliga mötet och den extra tiden inte bara ökar handläggarens förståelse för medborgarens
behov och livssituation; den ökar även medborgarens förståelse för det jobb som handläggaren har.
26
Sen det också att det som är jättebra här är att folk blir förbannade, att: - Åååh min ansökan,
jag får inte mina pengar och bla bla bla. Någon gång har det kommit några papper och så har
[socialsekreterarens namn] visat mig hur mycket jobb det faktiskt är att gå igenom en ansökan
och då får man också en helt annan förståelse för hennes jobb. För jag har också varit en av
dem: - Öööh, jävla sosskärring, de gör inte sitt jobb, och sitter o dricker kaffe! Men så är d
faktiskt inte när man har sett att: Shitt, är det verkligen så jäkla kluddigt?! och ja, det är också
en sån sak att många av sekreterarna här har kanske mer tid att visa vad som verkligen
försiggår, att de jobbar faktiskt. Vilket du aldrig kan se på en större förvaltning. Det funkar inte.
(Medborgare, man, 2014)
Medborgarens förståelse för handläggarens jobb upplevs minska frustration och aggression vid de
tillfällen som en ansökan avslås. En stor del av den ökade förståelsen kommer också som resultat av
att handläggningen är mycket mer transparent i Framtidens hus, genom att medborgaren blir
inbjuden till handläggarens kontor och får se mer än bara en reception och kala besöksrum.
Så det är inte så att de sitter och dricker kaffe och pratar skit hela dagarna, för det har man
trott, för man ser ju aldrig det; du ser ju aldrig, ja, för de gångerna som man ser dem nere där
[på andra kontor] så springer de med sin kaffekopp. Och då får man genast det här: - Tss, ja de
sitter och dricker kaffe, jävla... Och så går det igång. Och så får man avslag och så blir man
ännu mer förbannad och så ja, då får man genast en dålig bild av hela socialtjänsten.
(Medborgare, man, 2014)
Geografisk närhet
En av de mest centrala ansatserna i projektet är att aktörerna finns på plats i Lindängen. Detta är
främst relaterat till att projektets målgrupper upplevs har svårigheter att ta sig till de centrala
kontoren. Svårigheten att ta sig in till de centrala kontoren kan ta sig olika uttryck. För en del handlar
det om barnpassning, för andra om psykiska besvär och andra kanske inte har råd med busskort. I
kombination med otillgängligheten på centrala kontor kan ett besök hos en av verksamheterna
upplevas som ett alltför avancerat projekt.
Det är nära; det är snöslask och man har inte råd med busskort. Det behövs inte för vi sitter
här. Det är inte mer än fem minuter, för det är ju vissa gator som vi har, men det är ju inte mer
än fem minuter att ta sig hit och det gör nog väldigt mycket det också. […] Och är det sådant
här väder och man är ensamstående med två barn, nej, det är inte så lätt att ta sig då. Under
en specifik tid också, då en socialsekreterare finns tillgänglig, annars får man vänta en månad
för att kunna få ett nytt besök. Det tror jag är en stor skillnad. (Tjänsteman Socialtjänsten,
2014)
Genom att sitta på Lindängen så tänker aktörerna att fler ska använda sig av den samhällservice som
finns för att göra förändringar i sitt liv. En sådan förändring är att vidga upp rörelsemönster och se
möjligheter som finns utanför bostadsområdet.
27
[…] många har ju inte tidigare tagit sig till Arbetsförmedlingen vilket man kan tycka är märkligt
givetvis. Även om de inter tar sig in till oss och vi flyttar ut till dem så måste ju vårt mål vara att
de här personerna även ska flytta sig utanför Lindängen; det finns ju inte så jättemycket
arbetstillfällen i Lindängen centrum med omnejd så att säga, så måste ju få iväg dem därifrån.
Inte att flytta därifrån men titta vad som finns runt om. Så att vi finns där och möter
personerna där innan de har fått så mycket på fötterna att de kan ta sig någon annanstans.
(Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
Flytten ut till Lindängen upplevs initialt inte ha tagits emot positivt av de boende som i början ofta
var kritiska och misstänksamma. Eftersom tiden har gått och de boende har vant sig vid närvaron så
upplever tjänstemännen att de flesta har ändrat sin uppfattning och istället ser fler positiva effekter.
Jag har fått nästan bara positiv respons. I början så var det ju jättemycket motstånd, berättar
de som började då, för de fick många klienter som legat längst ner i byrålådorna, som man inte
har arbetat så mycket med och så helt plötsligt så kommer det att alla blir kallade på besök.
Socialsekreteraren säger: - Kom och träffas, vi ska prata planering. Och att folk då: - Lämna
mig ifred, eller lämna oss i fred, vi har inte behövt göra någonting på flera år, vad handlar det
här om? Låt oss bara vara! Men att det har omvandlats till att folk faktiskt vill träffa sin
socialsekreterare. Man hör av sig, kommer hit på spontanbesök, man kommer hit och bara
pratar litegrann. Man ringer också och berättar om det har hänt något kul i ens liv som man vill
berätta för sin socialsekreterare. Och det är ju en stor förändring, att man uppskattar att det
finns folk tillgängliga här. Och det är oftast glada miner när man går härifrån och det säger ju
en del. Och det har vi fått höra många gånger från receptionen också som ser personerna
innan, när de kom precis, att folk brukar vara väldigt nöjda när de lämnar socialtjänsten. Och
det tror jag inte är supervanligt [skratt]. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Citatet ovan beskriver en situation där socialsekreterarens roll har förändrats från att bara vara en
tjänsteman som godkänner eller avslår ekonomiskt bistånd till att vara någon som man delar med sig
av privata erfarenheter och söker stöd i ett bredare spektrum. Följeforskningens möten och
intervjuer med medborgare, projektets målgrupper, visar att den nära servicen inte bara har ökat
tillgängligheten; närheten har också erbjudit medborgarna en samtalspartner som de kan dela sina
problem med och som de känner förstår dem.
[…] här det är lite mer kontakt, jag vet inte, mer kontakt. Ja, du vet mer. [Socialsekreterarens
namn] till exempel, när jag pratar jag kan säga om jag har något på hjärtat också, det är inte,
till exempel; man säger bara fick du mina papper när jag får pengarna och sen det är slut. Så
någon gång du vet, jag tänker jag pratar för mycket. [skratt] Någon gång jag säger till henne
åh [socialsekreterarens namn], jag stör dig, jag ringer igen. Eller jag glömmer till exempel
något och jag ringer tio minuter efter, eller nästa dag efter. Du vet, när man har mycket i
huvudet; barn, hem, jobb, allt möjligt, du vet man glömmer så man ringer igen. Så någon gång:
- Oh my good, jag är så mycket så störsam och ringer hela tiden! Och sen hon är alltid sådan
att hon skrattat och: - Nej det gör ingenting, du kan alltid ringa, och så, så man avslappnad lite.
Och man känner sig lite annorlunda då.
SK Annorlunda på vilket sätt då?
28
IP: Tryggare, tryggare och annorlunda. Och speciellt om man, du vet som jag, har ingen
familjen här, och ingen släkting, det är bara min mans, så det händer någon gång att jag börjar
prata med henne samma som att vi är vänner i tio år. Och jag säger allt som jag har på hjärtat
om jag har problem eller om det är något som, ja, jag vet inte hur jag ska lösa. Sen hon hjälper
hon mig hur mycket hon kan. Eller hon lämnar mig nummer med vem kan jag prata och såna
saker. Så det känns jättejättebra. Men så när, den, hur säger man, när man har på ryggen?
SK: Ryggsäck?
IP: Ja, så man känner sig lite lättare ja. (Medborgare, kvinna)
Närheten mellan tjänstemän och boende upplevs också påverka känslan av samhörighet i området,
speciellt i de fall då tjänstemännen rör sig i den offentliga miljön, som när de går och handlar på sina
raster.
IP1: I början när vi var här, folk hade ingen lust att komma hit, folk var inte så glada för att
träffa socialtjänsten, nu är det rätt ofta mycket leenden och sådant som man möter när man är
ute.
IP2: Ja, folk vill ju träffa en.
IP1: Ja det är mycket så att: - Hej hej! på centrum. Ska gå och handla, så är det någon som står
och ropar: - Hej hej! glatt. Det är trevligt, det tycker jag inte det var innan, det är inte alla som
gör det
IP3: men det händer
IP1: och det gjorde det inte innan. (Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
Att sitta i området, nära de boende och att blanda myndighetsutövning med frivilliga aktiviteter
under samma tak skapar situationer där tjänstemännen får ta del av en individs utveckling på nära
håll.
Ja hon har ju haft bidrag sedan första dagen hon kom till Sverige så det hade ju varit roligt att
se att hon går till någonting annat. Och att hon kanske inte kan liksom jobba ideellt så mycket
som hon gör nu utan hon får anpassa det lite, men det blir nästa steg. För det har varit jätte,
det är stor skillnad kan jag säga, och den har jag ju sett i och med att jag har följt henne så
länge. […] nu ser ju jag henne och jag vet ju hur [projektkoordinationen] pratar med henne, jag
vet vad de andra kvinnorna tycker om henne, de älskar henne, jag vet liksom vad hon gör för
området. Därför att jag ser det själv, och visst, hon hade kunnat berätta det för mig men det är
stor skillnad att se. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2014)
För medborgare upplevs närheten positiv. En stickprovsundersökning som genomfördes av
följeforskningen visar att fem av tolv personer upplever att det hade varit svårt för dem att besöka
de olika offentliga verksamheterna om de skulle behöva åka till ett kontor utanför Lindängen. Tre
personer menar att det stämmer i hög grad, ytterligare tre att det stämmer delvis. En person svarar
att det inte stämmer alls och hade inte haft några problem med att göra den resan. De flesta som
följeforskningen intervjuat menar att de ändå hade åkt till de olika myndighetskontoren men tillägger
att det blir både enklare och oftare som de besöker dem, samt att det underlättar betydligt att olika
aktörer finns på samma ställe.
29
SK: Är det någon som saknas härute?
IP: Nej, inte direkt. Här är gratis juridisk hjälp, som jag använt vid en bussolycka, så, vem som
ska stå för kostnader. Det finns allt. Ibland åker jag till Rosengård för arbetsförmedlaren är där
ibland, men inte annars. Och på Arbetsförmedlingen är det samma människa som brukar va
här. För jag är glömsk, så det är lättare ta sig dit, jag vet att, 5 minuter innan, det går snabbt
att kommadit. Nej, annars, har inte fått springa rundor på hela tiden sedan jag kom hit.
(Medborgare, man)
Ja, jag bor här. Det är bra för mig så att jag kan komma direkt, inte ta mycket tid. Promenerar,
kanske 5 minuter, inte så mycket. Om jag behöver hjälp, det finns mycket, det finns en pärm
som annonserar om jobb. Jag kan komma och titta på den. (Medborgare, kvinna)
Skapa mötesplatser
En av de första bristerna i Lindängen som identifierades i anslutning till Områdesprogram för ett
socialt hållbart Malmö var avsaknaden av mötesplatser i området. Inom Områdesprogrammet
Lindängen har man till exempel arbetat för att få göra om en offentlig yta på Lindängen centrum till
en utomhusmiljö där de boende kan samlas spontant för olika evenemang och aktiviteter. Inom
ramen för Lindängen mot framtiden utvecklades istället två olika inomhuskoncept för strukturerade
mötesplatser: Framtidens hus och Allaktivitetshuset. Med strukturerade aktiviteter menas att de
främst syftar till att människor samlas för att genomföra en viss aktivitet tillsammans. Det kan vara
en boende som besöker sin social eller arbetsmarknadssekreterare, en sygruppsträff med flera
boende, möten mellan olika frivilliga organisationer med målet att metodutveckla tillsammans eller
matlagning för ungdomar efter skoltid.
Speciellt på Framtidens hus sker dagligen flertalet intersektoriella möten, mellan offentliga
tjänstemän, privata företagsidkare, ideella representanter, boende och medborgare från andra
bostadsområden.
De erbjuder oss en närhet till socialtjänsten naturligtvis men också egentligen en närhet till
andra aktörer på Lindängen. Helt plötsligt så träffar vi, där är ju Merit (Utbildning) till exempel
som är ett privat företag, men också Röda korset och Rädda barnen som är ideella föreningar.
Och helt plötsligt så får vi tillgång till dem också. Och vi kan möta deltagare. Vi kan möta folket
därute på ett väldigt informellt och mjukt sätt. Tack vare, man kanske är där när Rädda barnen
har någon verksamhet och träffa våra samtidigt. Närheten till olika organisationer gör att vi
kanske träffar olika människor som vi inte skulle träffa själva. Och då gäller det i synnerhet
kvinnor. Det har varit ett uttalat problem när vi hade uppsökare att nå kvinnor. Man når, de vi
alltid nådde var de unga killarna. Och det är liksom de som har bränt bilar, om man nu hårdrar
till lite, de stökiga killarna som hördes och syntes. Men unga tjejer och vuxna tjejer och gärna
också vuxna män var jättesvårt. Så kvinnor överhuvudtaget var jättesvårt. (Tjänsteman, Jobb
Malmö, 2013)
Allaktivitetshuset är strategiskt placerad i Lindängeskolans lokaler. Det har utvecklats till en
mötesplats som främst främjar möten mellan boende (vuxna, ungdomar och barn), skolans personal
och stadsområdesanställda tjänstemän.
30
Ja mötesplats, att när vi hörde med medborgare tidigare, under några år nämnts att det inte
finns mötesplatser för aktivitet på området. Vi visste att skolan upplevde stökig miljö,
skolresultat sämre och sämre. Så det var, kunna kombinera skola med mötesplats och så kan
unga på området få någonstans att vara efter skolan. Andra organisationer också kunna
använda och då kunna använda lokalen på bästa möjliga sätt istället för att ha stängt på
kvällen. Stärka kopplingen mellan föräldrar och skolan. De deltar. Ska inte ta för givet att
föräldrar känner sig bekväma i skolan, kanske tycker att skolvärlden är främmande. Öppna
skolan, skapa den här ”skolan mitt i byn” känslan. Det var tanken. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2014)
Organisationen på mötesplatserna är dynamisk så till vida att både närvarande aktörer och
aktiviteter skiftar. För den idéburna sektorns aktörer har Framtidens hus visat sig vara en
språngbräda in i samhället. Rädda barnen, Röda korset, Folkuniversitetet och andra organisationer
som innan inte varit närvarande i området har genom Framtidens hus hittat en plattform som öppnat
upp vägarna in till Lindängens andra arenor. Vissa aktiviteter som börjat på Framtidens hus har flyttat
till biblioteket, Lindgården eller Allaktivitetshuset där utförarna funnit vad som anses vara mer
passande sammanhang.
Vi satte oss ned och tittade på att vi ska göra mer av det som funkar och något av det som
funkar var mer att hitta sammanhang och för att de aktiviteter och insatserna som de gör ska
bli begripliga, folk ska förstå vad de är. Det har blivit lite konstlat ibland, så till exempel
bestämde vi oss att flytta över vissa saker till biblioteket, för att det blir ett bättre
sammanhang på biblioteket för vissa aktiviteter. Vissa grejer flyttade vi över till
Allaktivitetshuset; språkhörnan till exempel, för där har de ett kök så de kunde laga mat
samtidigt
som
de har
språkhörnan. För att
skapa
det.
(Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2014)
Så har det varit jättekrångligt med dörren här [på Framtidens hus] eftersom det är efter
kontorstid och så måste man sitta och lyssna på klockan därute och då kan man inte sprida sig
in i lokalerna för att gå och öppna gång på gång. Så nu flyttade vi dit [Språkhörnan] i
november, ner på Allaktivitetshuset. Och jag tror att det kan vara ett lyft, för det är samtidigt
som kvinnogympan så det finns också tillgång till barnpassning. Ja, för några gånger så hade vi
ungarna med men de pratar ju väldigt bra svenska så de tog fullständigt över så ingen annan
hann ju svara på svenska förrän de skrev svaren. (Tjänsteman, idéburen sektor, 2014)
De båda mötesplatserna har möjliggjort för ett mer levande socialt liv på Lindängen, delvis tack vare
att de erbjuder externa aktörer en plattform för att närma sig området men också för att de erbjuder
de boende en plattform att själva samlas kring gemensamma aktiviteter. Något som var omöjligt
innan eftersom det inte fanns någon arena. Vissa aktiviteter som drivs av de boende på
Allaktivitetshuset lockar till och med människor från andra områden till Lindängen.
Det är mycket bra på Allaktivitetshuset, finns Allaktivitetshuset. Det är en bra service, eller jag
vet inte, på Lindängen, för alla säger att på Lindängen finns inga aktiviteter före
Allaktivitetshuset. Så nu när vi börja […] och det hjälp så vi bättre och bättre och bättre här.
Allaktivetet, bättre och starkare. Så jag hoppas att den kvar, för nu när vi börja få lite
31
information. Men nu alla kvinnor, vi har när man träna mycket och titta, vi kan bättre. Så nu vi
startare och starkare, så vi göra bra. Och varje, jag vet inte men, på julen och på bayram. Vi
har fester också vi har. […] Innan, alla här fråga: - Vad finns? Ingenting till arab, kanske, eller
till barn. Till mina barn vi går till Rosengård kanske, vill göra fest, eller göra. Och vi vill. Men nu
från Rosengård kommer hit. De säger, de frågar: - [säger sitt eget namn], vad kan vi göra? Och
jag frågade [personal på Allaktivitetshuset]: - De frågar mig om Allaktivitetshuset finns på
Rosengård? På Allaktivitetshuset vi kan göra som vi vill. Och [folk kommer] från Holma, jag har
kompisar också. Alla fantastiskt! (Medborgare, kvinna)
Genom Allaktivitetshuset och Framtidens hus så har medborgarna fått möjlighet att arrangera och
delta i för dem intressanta aktiviteter tillsammans med andra; mötesplatserna erbjuder dem en
arena där de kan umgås och knyta nya bekantskaper. I forskning och media talas det ofta om
trångboddheten som ett hinder för barns och ungdomars skolresultat och välmående. I
följeforskningens intervjuer framkommer det dock att trångboddheten även hindrar vuxna från att
träffas, och då speciellt kvinnor som i vissa kulturer sällan vistas på offentliga platser utomhus.
Invandrade kvinnor har svårare att etablera sig i det svenska samhället, både på arbetsmarknaden
och socialt. I en av följeforskningens gruppintervjuer deltog arabisktalande kvinnor som menar att de
ofta blir isolerade eftersom de ofta kommer till landet utan släkt och vänner.
Jag sa till dig, på hemland vi har familj, och jag har min familj, och mina grannar har familj. Vi
träffades varje dag på arabland, nära varandra, alla familj nära. Du nära dina föräldrar, inte
här […] Jag med mamma och syster, gå och sy med varandra. Alltså det är inga problem. Men
här när alla familj, jag har inte min familj, mina grannar också har inte familj, när vi träffas vi
blir familj […] Ja, stor familj. Känner, kommer ihåg vad en kvinna: - Mamma göra så, syster så,
och du lika min syster! [skratt] Och våra barn leker med varandra. (Medborgare, kvinna)
För de kvinnor som följeforskningen har pratat med betyder Allaktivitetshuset och Framtidens hus
mycket mer än att bara vara mötesplatser för att utföra aktiviteter ihop. En av intervjupersonerna
beskriver det som att de möjliggör nya vänskapsband och känslan av släktskap mellan familjer som
tidigare levt väldigt isolerade. Det de har gemensamt är att de talar arabiska men att de kommer från
olika länder. Hon beskriver vidare hur mötesplatserna har erbjudit dem en arena för att fira
traditionella högtider och också att lära sig om varandras traditioner. Kvinnan beskriver det som
tiden innan och tiden efter; hur hon har fler vänner, känner sig gladare, friskare, mindre ensam och
också att de tillsammans blir starkare.
IP: Vi vill träffa varandra, vi vill prata med varandra. Mina barn också. Träffa, det är mycket
bra. Vet du, när föräldrar också, inte bara barn, föräldrar också. När föräldrar och barn känna
sig ensam kanske, eller alla här, innan, finns ingen tid för att träffa personer från andra länder,
samma land, det känna, jag vet inte. Vad som är bra, en dag, fick jag en dag gå till skola och
Allaktivitetshuset. Så man behöver, jag vet inte, den känna. Alla behöver, kvinnor och män,
också män kommer och tittar. Ah fru, alla glada och dricka. Om jag träffa kvinnor kanske dricka
kaffe med varandra. Och finns en plats, vi känna den plats för alla. Och de säger här: Välkomna och prata med föräldrar och göra aktivitet som du vill. Bara den, vi känner här alla,
det är mycket bra […] När man flyttar landet behöver familj, alla. Jag har jag mina barn och
32
man bara, och mina grannar också. När vi träffa som jag träffa min mamma och min pappa,
vet du hur? [retorisk fråga, sedan tidigare resonemang]
SK: Alltså att det blir en stor familj?
IP: Ja stor familj, stor! [skratt] […] Ibland mina grannar har problem. […] När hon pratar med
mig kanske när jag lyssnar och alla lyssnar med varandra. Och jag pratar. Och hon pratar; var
finns landet och familjen och jag också. Och laga mat med varandra. Och: - Vad betyder din
mat? och ja så. Det kännas mycket bra, stor familj. Ja. Stor familj! [skratt] (Medborgare,
kvinna)
Genom att möjliggöra för nya relationer breddas kvinnornas och deras familjers nätverk när de
vistas på mötesplatserna. I citatet nedan beskrivs hur kvinnornas samlade kunskaper och
erfarenheter används för att stödja barnen i deras utveckling och också hur de leder till
självutveckling för kvinnorna.
SK: Så har du fler vänner nu än du hade innan?
IP: [skratt] Ja, jag har fler vänner. [...]Förra veckan jag träffade en kvinna, hon bra på engelska.
Och hon säger att: - Jag kan hjälpa. Uj, mina barn [skratt]. Så jag har grupp, prata med barn
och alla barn bra. Finns kvinna också duktig på att måla och en kvinna duktig på matlagning.
Så vi träffa varandra och vi, olika kvinnor och olika favorit eller, olika saker som vi är bra på.
Men de säger: - Inte jag bra. [skratt] Och finns det plats, åååh vi kan! […] Så plats hjälpa
mycket, när vi ta plats. Så jag hoppas att plats och Allaktivitetshuset är starkare och starkare.
(Medborgare, kvinna)
En effekt av Allaktivitetshuset är att de unga på området har fått någonstans att vara på
eftermiddagarna efter skolan. Huset upplevs ha haft positiv inverkan för att minska vandaliseringen
av skolans lokaler, samt bidragit till bättre arbetsmiljö för elever och skolpersonal. Det har länge
upplevts som ett problem från skolans håll att ungdomar och även yngre barn gärna dröjde sig kvar i
lokalerna och efter att skolan låsts för dagen så blev de kvar på skolområdet.
IP1: skolan alltid varit elevernas tryggaste punkt i området. Det är många elever som inte får
vara ute efter skoltid, föräldrar är oroliga över det som händer på området. […]
IP2: Man ville hänga kvar [inne på skolan], vi hade inget att erbjuda: - Gå hem nu, spela lite
pingis på ”torget”. Man märkte att det fanns ett stort gäng runt skolan, det hände saker, rutor
gick sönder, folk höll på […] de började bränna saker med, sen vet jag inte om det var för att de
hade tråkigt, eller så. Blev några gripanden, poliser man störde sig på. Destruktiva saker att
hitta på på fritiden gärna i anslutning till skolan, tycker jag.
IP1: Ja det var mycket, de hängde kvar även på fredagar. Vi tittade: - Hur gjorde man själv när
man slutade skolan? då gick man ju hem direkt, det var ju inte. Men vi hade ju alltid folk som
satt kvar och så fick man själv efter arbetstid prata med dem. Så vid fyra, fem-tiden var man
tvungen att köra ut elverena på vardagarna. Det känns inte så trevligt att behöva köra ut de
som vill, de som verkligen ville vara kvar.
SK varför ville de vara kvar?
IP1: För det är den trygga punktern. I skolan får man vara för sina föräldrar. Men det är många
som inte får lov att vara ngn annanstans än i skolan. Men var de kvar i skolan kände sig
föräldrarna sig tryggare.
33
IP2: och det sociala att träffa andra för när du kommer hem så, inte låta dem går ut igen, passa
syskonen, läxor såklart. Det är litet, så det var ett socialt liv man sökte, kontakt med andra
mäniskor. (Tjänstemän, Lindängeskolan, 2014)
Planera gemensamt
I arbetet med gemensamma planeringar finns det ett antal mål som aktörerna inom Framtidens hus
vill åstadkomma. Förkortningen av väntetider upplevs vara central för att agera medan individen
fortfarande är motiverad och aktivt utsökande, med minskad risk för apati när ingenting händer på
flera månader. Genom att sitta på plats i Lindängen och dela byggnaden med andra aktörer
reduceras de boendes väntetider för möten med olika myndigheter kraftigt, ibland helt och hållet.
[…]det här med att vi kan ju faktiskt träffar klienterna och i samverkan med Jobb Malmö,
Arbetsförmedlingen och alla andra, Meritutbildning, och hela paketet; att hjälpa, att de får
hjälp snabbare och kan få allt på en gång utan att det tar några månader innan alla kan.
(Tjänsteman Socialtjänsten, 2013)
En viktig aspekt av det gemensamma arbetet är också att underlätta för individen. Genom att sitta
tillsammans, ha nära kommunikation och samverkan underlättas det dagliga arbetet för aktörerna
genom att de snabbt kan samtala om och med sina klienter tillsammans. På så vis slipper de boende
själva fungera som informationskanal mellan de olika offentliga verksamheterna. Istället har
representanterna i de olika verksamheterna möjlighet att personligen vidarbefordra en medborgare
till en annan verksamhet om det upplevs finnas behov; till en verksamhet som finns en dörr bort.
IP1: Det är enklare att gå via våra samarbetspartners. Där borta upplevde jag att det var
lättare att gå via klienten, att den gav information. Så att klienten: - Ja, men
Arbetsförmedlingen sa det här.
IP2: Ja det blir ju enklare för alla parter. Och just också det där att: -Ja men har du pratat med
din arbetsförmedlare. Nej? Ja men du, de är här idag vi går bort och knackar på! Bara den
enkla grejen gör skillnad. Och att man kan slussa direkt. Eller om det är någon som kanske är
intresserad av något.
IP1: Eller kanske en utbildning inom vård och omsorg av något slag: -Ja men vi frågar Jobb
Malmö här nu när vi är på väg ut, frågar om de har, en utbildning som de har. Att man hittar
vägar på ett annat sätt, för man tar sig inte annars tid att ringa till Jobb Malmö och fråga om
de har det, eller Arbetsförmedlingen: - För vem ska man vända sig till? Och här har vi ju direkta:
- Skulle den här insatsen funka? Och man kan ha en form av handledning också: - Ja den här
personen, är det något som ni skulle tänka er att, eller någon som faller inom er målgrupp? Så
det ja.
IP3: För klienten vill ju gärna att man samarbetar, alltså de, det är ju så: - Kan inte du fråga
henne det istället? (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Det här med att själv vara den som förmedlar vad de olika myndigheterna sagt och beslutat i det
egna ärendet upplever medborgaren ofta som negativt eftersom det kan vara svårt att förmedla vad
som sagts och för att det kan leda till onödiga missförstånd. Ansatsen i Lindängen som utgår från att
de olika verksamheterna kommunicerar med varandra upplevs istället som väldigt befriande för
individen.
34
Att slippa bli runtbollad till alla möjliga olika myndigheter. Alltså förr så först gå till Soc sen till
Arbetsförmedlingen, medla vad de sa, och de skickar tillbaka, håller på och kluddar. Så ska jag
försöka snacka paragrafer som jag inte förstår. Det är ryska för mig. Soc fackspråk, som att det
förväntas att du ska förstå en tandläkare? Försöka förmedla det fram och tillbaka. Det är
bättre som här, att min Arbetsmarknadshandläggare kan snacka direkt med soc så slipper jag
stå för den biten, de snackar samma språk. Det har jag sluppit här, jävligt skönt. Det blir
mindre missförstånd. Det är ofta missförstånd som gör att man inte får pengar, kan va att
någon skulle skriva på ett papper, men missförstår, och får inte ut pengar. Då kanske man
väljer att göra på fel sätt, pengar måste man ha. Så det minskar när man har allt på samma
ställe. Vara bidragstagare känns inte bra och att sen åka runt halva stan, det är ett heltidsjobb,
att medla mellan dem istället för att ha nätverk som här, under samma tak. (Medborgare,
man, 2014)
I arbetet med gemensamma planeringar har de offentliga aktörerna större möjlighet att koordinera
sina insatser med varje individ vilket också minskar risken för att en redan besvärlig situation med
komplex problematik förvärras genom ouppnåbara krav från flera olika myndigheter.
Framförallt är det viktigast att få en enhetlig bild av: - Vad är nästa steg för den här personen?
Finns det något, att vara eniga om, att finns det något som socialtjänsten ska genomföra för
den här personen först innan Arbetsförmedlingen tar vid? Eller är det så att den här personen
är redo för Arbetsförmedlingen? Att vi ska jobba, hitta någon form av prövningsplats? Att man
har den här enheten så att den ena handen vet vad den andra gör. (Tjänsteman,
Arbetsförmedlingen, 2013)
För en individ som har planeringar med olika myndigheter kan situationen verka oöverkomlig. Det är
många krav som ställs och för individen, om man har utländsk bakgrund, kan det vara svårt att skilja
på de olika myndigheterna och vilken roll de spelar i ens liv. Genom att arbeta med gemensamma
planeringar upplever de offentliga aktörerna att det skapas ett sammanhang för individen.
Det viktiga är att det blir tydligt för kunden. För många personer som inte har svenska som
modersmål har ju också svårt att skilja på: - Vad är det som är socialtjänsten, vad är det som är
Arbetsförmedlingen, vad är det som är Försäkringskassan? Man har liksom inte: - Ja det är
någon myndighet någonstans som vill något. Och myndigheter klingar väl inte sådär jättebra i
många människors huvuden. Så att finnas på plats där och kunna ha ett samtal med kunden
tillsammans med Individ och familj-handläggaren och på ett tydligt sätt lägga upp en plan, hur
ska vi gå vidare och att det blir tydligt för kunden. Det är nästan det viktigaste av alltihop,
istället för att vi sitter på vår kammare och så säger Socialtjänsten en sak och så kommer de till
oss och så säger vi en annan sak och så kanske de går knas ihop med varandra, det vet man
aldrig, det har ju hänt det också. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2014)
Konkret för individen leder den nära samverkan oftast till snabbare möten och koordinerade
handlingsplaner, och det underlättar också processen att komma ut på en åtgärd eller aktivitet, ifall
det bedöms att individen är redo för det. När de olika aktörerna känner varandra och vad de har att
35
erbjuda är det också lättare för varje enskild handläggare att tillsammans med individen ta kontakt
med de andra aktörerna på Framtidens hus.
Speciellt om man har Arbetsförmedlingen Bryggan också [om individen är inskriven där], då
kan det gå riktigt snabbt att komma ut i sysselsättning. Kanske inte ett arbete och
självförsörjning, men man kommer ut i sysselsättning mycket, mycket snabbare, det tror jag
verkligen. Det kan ju gå på en vecka; man träffar oss, vi förmedlar kontakten vidare, till
Arbetsförmedlingen, Jobb Malmö och därefter påbörjas arbetet med att hitta lämplig
sysselsättning med en gång, så det kan gå himla snabbt.[…] det gör ju så mycket att vi känner
varandra, vi går ju bara över till varandras kontor och pratar. Många gånger har man ju märkt
att problemet kan vara att när vi har samarbete till exempel med arbetsförmedlare som sitter
någon annanstans, då tar det ju mycket längre tid, man ska ringa, försöka ringa till varandra,
det drar ut på tiden. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Ansatsen upplevs ha lyckats nå ut till individer som ligger långt utanför arbetsmarknaden; individer
som levt länge i samhällets utkanter. Vissa individer upplevs bli väldigt glada över den möjligheten
medan andra kanske uttrycker att de är nöjda som det är och blir upprörda över närvaron och
uppmärksamheten.
[…] det innebär att det blir mer fokus på det man ska göra. Det kan bli svårare för klienten som
har andra, för den som vill ha hjälp så blir det bättre, men för den som inte vill ha något stöd så
blir det jobbigare för det är mindre utrymme mellan myndigheterna[…]För den individen som
inte i grunden vill arbeta, utan man har anda intressen och agendor i sitt liv, så kan det bli
jobbigare för att helt plötsligt är man tvungen att välja: - Vill jag behålla den livstilen? Men då
kanske det får konsekvensen att jag inte får försörjningsstöd? Men om jag är beredd att göra
en förändring så finns det helt plötsligt en möjlighet att få hjälp och stöd. Så det är en
spänningsrelation. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
En av fördelarna med gemensamma planeringar som aktörerna inom Framtidens hus har märkt av är
att det är lättare att hitta alternativa lösningar för svåra fall; individer som har levt utan arbete och
uppbragt ekonomiskt bistånd under en väldigt lång tid.
[…] jag tycker att vi har goda resultat vad gäller att slussa människor också rätt i våra system.
Det kan ju också vara så att någon som är 55 år och som inte jobbat på 15 år men som har en
arbetsförmåga på deltid faktiskt kan få sjukersättning på 50 procent om vi är med och driver
det här hos läkare; ser till att de hamnar rätt hos Arbetsförmedlingen så att de får en speciell
utredning och blir hinderkodade, kanske får en arbetsträningsplats. Och sen har de ett arbete
50 procent, sjukersättning på 50 procent och slipper söka socialbidrag. Det händer titt som tätt.
Det är långa processer, det kan ta flera år, men det händer. Och då tycker jag ändå, målet är ju
någonstans: - Inte socialbidrag! Så det kan jag tycka liksom, att de hamnar lite rätt, och vi
kanske är med på vägen, så länge det går. Och så stoppas det upp, lite timeout, men i
dokumentationen så står det att Kalle har arbetstränat, när han är redo igen så kan han gå
vidare till nästa steg istället för ingenting. Så där tror jag att vi har hjälpt varann jättemycket
här att de lyfter upp ärenden som har legat länge i arkiven som har varit väldigt svårjobbade,
för socialsekreterarna att få grepp om. Men så har de kanske fått lite kraft här att plocka upp
36
de där som är lite knöliga, och ta det, och så har man liksom: - Ok kan vi göra något.
(Tjänsteman, Jobb Malmö, 2014)
För medborgare med komplex problembild kan gemensamma planeringar förändra den egna
livssituationen. Nyckeln upplevs vara att olika offentliga verksamheter kommunicerar och
tillsammans ser helheten i ärendet. Många gånger upplever individen att det är tungrott och svårt att
föra sin egen talan gentemot så många olika verksamheter. En stickprovsundersökning som
genomfördes av följeforskningen visar att efter ett möte på Framtidens hus så känner fem personer
av tolv att de har möjlighet att förbättra sin livssituation. Fyra säger att det stämmer i hög grad, två
att det stämmer delvis, medan en person inte tycker att det stämmer alls med dennes erfarenhet. I
citatet nedan beskriver intervjupersonen hur planeringsarbetet även inkluderade läkaren för att
hantera en sjukdomsproblematik och utifrån de nya förutsättningarna komma in i aktivitet.
SK: Hur ser du på dina framtidsmöjligheter jämfört med tidigare?
IP: Ja de är bra mycket större. I och med rätt medicinering och att socialsekreteraren har pratat
både med min arbetsförmedlare och läkare, och arbetsförmedlaren har parat med läkaren, så
jag har sluppit och medla en massa och fått diagnosen så jag har fått rätt medicin. Det är
mycket bättre. När jag mådde bra innan jag fick panikångest så var det aldrig något problem
att komma och fixa allt som är runtomkring, det var när jag fick panikångest [som det blev
svårt]. Men nu har jag fått hjälp med allt det. Men nu, på väg från krypande till knä och sen så
förhoppningsvis kan man ställa sig upp och gå på sina egna ben helt och hållet efter OSA
anställningen [Offentligt Skyddad Anställning]. Men jag ser mycket ljusare på framtiden nu än
för två år sedan, av den anledningen att jag mår bättre liksom. Och hade jag inte fått hjälp
härifrån så kanske jag inte hade mått så bra. Så att kort och gott så har aktivitetshuset [ref.
Framtidens hus] gjort jättestor skillnad på min tillvaro och jag hoppas att det är fler som
känner som jag. (Medborgare, man, 2014)
Genom att anordna gemenamma planeringsmöten upplever individen hur de olika myndigheterna
samlas kring det egna ärendet och att det öppnar upp för möjligheter att bolla idéer kring nästa steg
tillsammans snarare än att varje myndighet har sin individuella plan som ibland krockar med de
andras. En stickprovsundersökning som genomfördes av följeforskningen visar att sju personer av
tolv upplever att de olika handläggarna på Framtidens hus har bra samarbete. Tre personer säger att
det stämmer i hög grad och en person att det stämmer delvis. Intervjupersonen i citatet nedan
upplever också att ett sådant upplägg möjliggör för en öppnare diskussion och att de egna åsikterna
värderas.
[…] till exempel, för att en gång [Jobb Malmös handläggare] och min socialsekreterare alltså,
pratade om min framtid, planering, vad ska jag göra, tillsammans, och hjälpa mig så mycket. Vi
pratade tillsammans och jag använde min åsikt och de lyssnade och de diskuterade. [det
kändes] bra, asså jag kunde kontakta med båda och prata med min planeringar i framtiden,
behöver inte en gång prata med [Jobb Malmös handläggare] och en gång prata med
socialsekreterare. […] Ja, till exempel innan sommaren min socialsekreterare kanske föreslog
göra praktik, men jag tänkte att nej, bättre att jag söka ett jobb innan sommaren. Om jag
hittade inte jobb efter sommaren, jag ville göra praktik. Och min socialsekreterare accepterade
det. (Medborgare, kvinna, 2014)
37
Ett öppet och gemensamt bemötande
Redan i uppstarten av Framtidens hus fanns det idéer om att ha en gemensam reception. Det var
mycket fokus på hur bemötandet skulle anordnas och man var överrens om att det skulle utformas
till en välkomnande plats både fysiskt och socialt. Idag delar aktörerna i huset på en gemensam
reception och en receptionist som handhar alla ärenden. Framtidens hus har i sin ansats brutit
igenom flera barriärer som många initialt inte trodde skulle kunna gå att genomföra.
IP: […] vi har brutit barriärer och visat att det går och det kommer att fortsätta, man tittar på
annat håll i stan: - Vad kan vi göra för vi är först. Det finns ingen annan som sitter på ett
område, som sitter så här utan skyddsglas, utan, och dessutom sitter på området. Det gör man
ju inte i någon. Att du har tillgång till din handläggare att du har tillgång till
Arbetsförmedlingen och sådär och det har man ju insett att det går ju faktiskt att göra det och
det var ju sånt som vi nästan har glömt av nu, men det var ju egentligen omöjligt att göra
såhär, det skulle ju inte gå! […]att facken inte skulle ställa upp på det. Att det, för mycket, det
blir ju lätt att det blir arbetsmiljöfrågor av det, att det blir en arbetsmiljöfråga istället för en
utvecklingsfråga.
[…]Nu vet jag inte om man kan säga, att det finns en osäkerhet i detta: - Vad är det egentligen
som gäller? Det finns så många oskrivna regler i detta att det måste vara så, och de vi frågar: Ja men varför då, vad är det som skulle kunna hända om vi prövar att göra på ett annat sätt?
Och det visar sig ofta att: - Nej men det finns inte så mycket utan det är någonting som bara är
väldigt djupt rotat i organisationen att så här gör vi, vi är rädda för folk. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2014)
Kommentaren i citatet ovan, ”vi är rädda för folk”, grundar sig i det bemötande som aktörerna
upplever finns hos Ekonomiskt bistånd centralt i Stadsområde Söder men också på andra kontor i
Malmö. Ekonomiskt bistånd är ofta en människas första kontakt med den här typen av myndigheter,
det är dit man går för att söka om ekonomiskt bistånd och för många är det deras första kontakt med
det offentliga Sverige när de är nyanlända. Det negativa i bemötandet hos Ekonomiskt bistånds
centrala kontor på Eriksfältsgatan upplevs tydligast i det fysiska rummet, receptionisternas beteende
upplevs egentligen inte skilja så mycket från Lindängens receptionist.
De två kontoren upplevs utgå från två olika ansatser. På Lindängen upplever handläggarna att ”man
utgår inte från att det ska hända något” utan att det finns en inbyggd känsla av förtroende i och med
hur den fysiska miljön är konstruerad. Till exempel att besökarna, om de vill, kan gå rakt in i husets
andra delar. På Eriksfält förmedlas istället känslan av att ”att det värsta skulle kunna hända”.
Vi försöker ha en miljö och ett bemötande så att det inte ska uppstå såna saker, att vi tro inte
att du är farlig och kriminell och vill oss illa när du kommer upp hit. Och det förmedlar vi i vår
reception. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Utöver receptionens fysiska barriärer på Eriksfält iscensätts även tydliga barriärer mellan
handläggaren och besökaren av de fysiska rum där de möts.
IP1: Ja det finns ju rent fysiska skillnader. Det första är att vi har en annan reception, det gör ju
ganska stor skillnad mot besök på Eriksfält.
38
SK: Beskriv gärna?
IP2: Det är som små bås, det är ett väldigt säkerhetstänk så det är flera dörrar ut och sen är det
bord, två stolar, inget mer. Det ska inte finnas något som man ska kunna kasta eller så, sen är
det ju lysrör i taket. Sen finns det ju en soffa och sådär men det är ju stelt sådär.
IP1: Och det är där alla besök tas emot, i de här små besöksrummen, bredvid receptionen. Där
tas alla besök.
IP2: Och har man inte besök, man får ju boka rummen, och har man inte ett så får man ta
glasruterummet eller vad man ska kalla det.
IP1: Slussen [med eftertryck]
IP2: Ja, där klienten går in genom en dörr och vi genom en annan och så är där en glasruta
emellan, som man kan fira upp och ner. Lite fängelse nästan, ja, men lite annorlunda.
(Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
I Lindängen tas besök istället emot på handläggarnas kontor eller så kan handläggaren komma till
receptionen om det är ett mindre ärende som ska hanteras.
Det fysiska rummet upplevs vara en viktig faktor till hur individen känner sig bemött när den kommer
till Framtidens hus. Ytterligare en aspekt som är av vikt och som man har arbetat mycket med för att
förändra är handläggarnas bemötande; hur de träffar sina nybesök och klienter. På Eriksfält upplevs
mötesprotokollen vara väldigt restriktiva och säkerhetstänket upplevs skapa stigmatiserande
barriärer mellan handläggare och medborgare. På Framtidens hus finns inte den kategoriseringen
utan där tas alla ärenden, oavsett syfte, emot likadant. En faktor som säkert spelar in är just det
faktum att Framtidens hus tar emot besökare som har olika ärenden, vilket kontoret på Eriksfält inte
gör. På Lindängen hanteras heller inga ärenden inom ramen för Lagen om vård av unga.
IP2: Mer välkomnande här, kanske inte känna sig som, alltså, man blir inte stämplad här på
något vis. Alltså, här kan alla komma upp och det är blandning av människor tänker jag.
IP1: Alltså vi pratade om det senast igår, när man kommer upp hit så blir du inte stämplad att
du ska till socialtjänsten och få hjälp: - Det är någonting fel på dig. Utan här kommer man upp
till Framtidens hus och det finns många olika saker som man kan göra i det här huset. Medan
på stora förvaltningen på Eriksfältsgatan så är det en ingång om du ska ha hjälp av
socialtjänsten och där kommer du in då till en kal reception med säkerhetsglas som hissas upp
och ner och du får ta en nummerlapp och så. Eller så går du in på höger sida där du kommer till
medborgarkontoret där det är soffor, det är öppen reception, det är datorer och det är konst
på väggarna och såna saker. Där blir det en väldigt klar uppdelning, tycker jag i allafall, de blir
en väldig skillnad. Höger eller vänster dörr. Medan här så, du kan komma och göra precis vad
du vill, här är det öppet och alla får precis samma bemötande. (Tjänstemän Socialtjänsten,
2014)
Medborgares upplevelse av bemötandet i Lindängen är att det är en öppen och välkomnande plats. I
jämförelse med till exempel Ekonomiskt bistånd på Eriksfältsgatan 28, Stadsområdesförvaltningen
Söders centrala kontor, förmedlar lokalerna i Lindängen en helt annan känsla.
När du kommer in till entrén, den känslan när man kommer in är här är friskare luft, trevligare
lokaler. Allting är trevligare här. Och toaletterna är inte såna blåa ljus, alltså, ja: - Fan är alla
som går in på sos pundare? Varför asså? jag menar de har ändå bra kolla på vem som kommer
39
in och ut och är någon inne på toaletten en timme, ja då. Men ofta går de ju inte in och skjuter
amfetamin eller heroin eller vad de nu ska trycka i sig på toaletten på soc?! […] det är en sång
grej, en dum grej. Så det är trevligare här. (Medborgare, man, 2014)
Bemötandet på Framtidens hus jämförs istället mer med bemötandet på ett medborgarkontor.
[…] på medborgarkontoret ungefär som här, det är öppet, där är reception men inga
skottsäkra glas och så. […] som jag säger är det en jättestor skillnad att gå in på
medborgarkontoret och Soc [centrala kontoret]. Soc känns lite som en sluss; in genom en dörr
ut genom nästa, ja, nej det är inte kul. Samtidigt har jag förståelse för det, det är ju, tyvärr
finns väl en hel del idioter, men man hade ändå kunna göra det på ett snyggare sätt så att det
inte blir den anstaltskänslan eller, ja, man känner sig inburad när man kommer dit, känns inte
bra. (Medborgare, man, 2014)
För medborgaren är bemötandet i receptionen det första intrycket som han eller hon får av
myndigheten. På Framtidens hus upplevs bemötandet positivt, som en miljö där man inte blir
stämplad. Intervjupersonen i citatet nedan har efter sin positiva upplevelse av servicen i framtidens
hus börjat delta på offentligt arrangerade Open Space möten för att utveckla nya koncept för
medborgarbemötandet i centrala kontor för Ekonomiskt bistånd.
Men generellt tror jag att folk har lite, alltså, lite mer koll och känner sig mer hörda här
eftersom det inte är som att komma in och hälsa på en kompis i häktet, eller ja, whatever.
Alltså det är, ja, jag tror det gör jättemycket. Vi har pratat, gått väldigt mycket på open space
och det har vi tagit upp där, mycket att någon förändring måste göras. Alltså man kan ha
skiljeväggar i glas och så men man kan göra det på ett snyggare sätt, inte så stål runt om och,
det ser verkligen, vet inte om du sett. Om du kommer ner till receptionen där, och ja, du
kommer förstå om du kommer dit. Det känns inte kul. (Medborgare, man, 2014)
Spontana besök och öppet hus
Tanken med Framtidens hus är att det ska vara en välkomnande och öppen plats, det återspeglas i
receptionen men också i de olika aktörernas mottagande av besökare. På Framtidens hus är alla
Lindängebor välkomna under öppettider då handläggarna från Ekonomiskt bistånd, Jobb Malmö och
Arbetsförmedlingen tar emot spontanbesök om de har möjlighet. Detta görs utöver deras
regelbundna telefontider. På aktörernas hemorganisationer är telefontiden en av de viktigaste
verktygen som medborgarna har för att komma i kontakt med sina handläggare utöver bokade
möten. På Lindängen har medborgarna möjlighet att varje dag komma upp på Framtidens hus och
fråga efter sin handläggare, samt att det en eftermiddag i veckan anordnas öppet hus då
handläggarna från de tre verksamheterna finns tillgängliga i receptionen och det bjuds på kaffe och
kaka.
Det är lättare för det är så öppet här. De kan ju bara söka, bara komma hit, det behövs inte
bokas några rum eller några tider egentligen för vi är här liksom. På andra staddelar så är det
ju låst överallt, låsta dörrar och så, så det är ju helt annat, man kanske känner sig mer
40
välkommen här som sökande än på andra ställen och att det är mer lättillgängligt.
(Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2014)
Lättillgängligheten är ett ledord som genomsyrar hela Framtidens hus.
I kontrast till
hemorganisationen på Eriksfält som handläggarna upplever ”sluter sig mer och mer” och istället för
att möta besök blir de uppmanade att be receptionisten hänvisa till telefontiden. För medborgare,
som i vissa fall ser sin handläggare på plats, men inte blir emottagen, kan denna rutin upplevas
väldigt frustrerande.
En av de största farhågorna med att ha öppet hus och öppna upp för möjligheten för spontanbesök
var initialt att man som tjänsteman skulle utsättas för en hotbild från upprörda medborgare. Tvärtom
mot denna farhåga så säger sig tjänstemännen uppleva att öppenheten, i kombination med att ta sig
tid att lyssna på klienten motverkar denna typ av utbrott.
IP1: Tvärtom, skulle jag nog uppleva det. Det har inte varit några incidenter med arga klienter.
Det är klart, folk är ju arga men det är inte hotfullt och inget aggressivt som har hänt utan vi
går ut och pratar i receptionen, träffar personen där, går in och pratar på våra kontor. Man blir
lyssnad på och jag tror att det undviker de här situationerna när man slår sönder saker för att
vi finns där och vi lyssnar och vi gör vad vi kan för att hjälpa till. Så jag har upplevt att det bara
är positivt med det öppna. Man blir bemött som klient. Och vi har ju också skapat relationer
med de flesta av våra klienter, vi träffar ju dem så ofta vi kan, mycket besök, och det är ju svårt
att bli riktigt förbannad på någon och hota och bli aggressiv när man har lärt känna sin
socialsekreterare, upplever jag det som. Vilket ju skapar en bättre arbetsmiljö för oss också.
IP2: Absolut, jag tänker på det här med tillgängligheten, när man är tillgänglig så blir det ju en
annan, ett annat klimat, Det skapar ju ganska mycket frustrationer och ja aggressivitet när
man försöker nå någon i telefon, och man kommer till byrån, och det är stängda luckor och: - Vi
kan inte hämta någon handläggare, nej, de har inte tid. Här blir man ju mottagen på ett lite
annat sätt, allting är öppet och de vet att ni är tillgängliga. Det är lätt att få tag på er, folk
kommer ut och pratar lite. (Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
Genom att ha öppet hus så sänker man barriärer också för medborgare som kanske annars inte sökt
sig till myndigheterna för hjälp. På Framtidens hus har man vid olika tillfällen haft besök av en grupp
ungdomar som anses vara involverade i kriminella aktiviteter. De upplevs komma till Framtidens hus
av nyfikenhet och för att veta vad som försiggår i deras område, och då öppnas en möjlighet för
handläggarna att nå fram till dem.
Det är ett ganska känt gäng och de kommer upp och kollar läget lite och vi, ibland så frågar
man: -Jaha, har ni fått hjälp? För här ska inte folk hänga, utan här ska man få hjälp att prata
med Arbetsförmedlingen, Röda korset, alla är här. Och: -Jaja jag ska prata med
Arbetsförmedlingen. Ja men kom då, du behöver inte vänta här. Så då blir som: - Jasså!? så där.
(Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Kontoret på Framtidens hus är öppet varje dag vilket underlättar för de boende i deras kontakter i
huset. En stickprovsundersökning som genomfördes inom ramen för följeforskningen visar att så
många som nio av tolv personer upplever att de får hjälp snabbt när de kommer till Framtidens hus.
Två personer säger att det stämmer i hög grad och en person att det stämmer delvis. Citatet nedan
41
beskriver hur tillgängligheten uppskattas av boende som är vana med att behöva vänta länge på
telefontider och möten.
Men här till exempel, som är bra som hände förra, nej denna vecka. Jag skulle kontakta
[socialsekreteraren], men hon var inte i tjänsten. Hon hade något annat. Så jag kom upp och
lämnade meddelande till henne så det är också bra när det är så nära, för eftersom det skulle
vara långt [annars], när jag kommer på kontoret det blir sent. Men det är nära så jag kunde
hinna lämna meddelandet så hon fick det dagen efter så det är också bra. (Medborgare,
kvinna, 2014)
Följeforskningens undersökning indikerar dock att inte alla aktörer är lika lättillgängliga.
Arbetsförmedlingen har fått mindre tid att vara ute i Lindängen vilket påverkar möjligheten till
spontana besök negativt. Det blir lite tid över till möten som inte är planerade.
SK: Med Arbetsförmedlingen, har du haft någon kontakt med dem än så länge?
IP: Inte så mycket, jag ville prata med min handläggare på Arbetsförmedlingen men den var
ledig, jag kommer vecka 39. Ja, det är svårt att träffa med dem, måste skicka email om ny
handlingsplan eller fråga någonting.
SK: Ok så det är inte bara att knacka på?
IP: Nej nej, måste boka. De finns här en dag i veckan på öppet hus, men det är mycket
människor, stanna i kö, vänta länge. Men här, bara boka en tid med [Jobb Malmös
handläggare] och komma in här, behöver inte vänta så länge. (Medborgare, kvinna, 2014)
Göra hembesök
Jobb Malmö och Individ och familjs Ekonomiskt bistånd arbetar tillsammans med hembesök i
Lindängen. Dessa besök görs främst i barnfamiljer. Besök är alltid förvarnade och sker endast om de
blivit godkända av familjen. Syftet med besöken är dels att upptäcka behov som kan finnas i hemmet
och dels att lära känna familjens situation närmare för att utveckla mer behovsstyrda
handlingsplaner.
[…] Vi erbjuder alla barnfamiljer hembesök, säger att vi kan komma hem och prata planering,
inte alltid välkommet. Utifrån det här att: - Varför ska ni komma hem till oss och barnen, tror
du inte jag är en bra förälder? Nej, man tar den vägen, så får vi förklara att vi vill komma hem
för att prata planering hemma så att du kan känna dig; att du inte behöver lämna barn osv.
och även att vi kan upptäcka saker som till exempel att de sover på madrasser på golvet,
barnen, har inget skrivbord. Kan vara många positiva saker som vi upptäcker, men kanske
också missförhållanden, som är bra. Ju snabbare som vi upptäcker ju snabbare kan vi hjälpa till,
komma in i bilden och förebygga. […]Men syftet är faktiskt att kunna erbjuda hjälp på
otraditionellt sätt. […] Och när vi går ut till klienter, att vi kan boka uppföljningsmötet hemma
och komma tillsammans med Jobb Malmö till exempel, en social och en arbetssekreterare. Det
har vi sett många positiva delar. För vår del att prata planering när man ser helheten; när man
är hemma kan man upptäcka antingen brister eller positiva resurser som kan ge mycket i
planering och uppföljning. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
42
Möjligheten att göra hembesök antas grunda sig på att aktörerna delar arbetsytor och på så vis har
nära kommunikationsvägar och med lätthet kan boka in gemensamma besök. De båda aktörerna har
en historia av samverkan men intervjupersonerna menar att det är först i Lindängen som de
verkligen har lyckats med att skapa synergier och att planera sådana saker tillsammans. Innan, när de
har varit lokaliserade på sina hemkontor så har det varit ytterst svårt att nå fram till den andra
organisationen. Kommunikationsmedlen innan var email och telefon och det kunde ta lång tid innan
kontakt kunde etableras med den andra parten.
[…] här har vi tillsammans med socialtjänsten gått hem till folk, knackat på. Och när man helt
plötsligt befinner sig i hemmet hos någon så ser man andra saker. Det har vi gjort i lite
omfattning men det är metodutveckling som kan bli möjlig tack vara att man sitter nära
varandra. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
Intervjupersonen i citatet nedan berättar att tidigare kontakt med de offentliga verksamheter som nu
finns på plats i Framtidens hus sköttes genom telefonsamtal och brev. Intervjupersonen säger att det
var få möten och att det gav otrygghet. I Framtidens hus har intervjupersonen istället fått personlig
kontakt med de olika handläggarna och när frågan om hembesök kom upp så upplevdes det som
positivt.
IP: Och sen jag träffade också [socialsekreteraren] eftersom hon var hemma på besök hos oss
också [tillsammans med Jobb Malmö], så det är lite annorlunda, som är bra.
SK: Så det kändes bra att [socialsekreteraren] kom hem?
IP: Ja, som jag sa till dig att när man pratar i telefon, när man träffar så man vet med vem man
pratar det känns lite annorlunda, kanske, jag vet inte, säkrare. Till mig det känns jättebra när
man träffar den personen också. (Medborgare, kvinna, 2014)
Ge barn, ungdomar och vuxna ansvar
En utgångspunkt i Allaktivitetshuset är att det är deltagarna själva som bestämmer vilka aktiviteter de
vill ha, i den mån det är möjligt att genomföra. Deltagarna har också möjlighet att själva anordna
aktiviteter. Utöver Allaktivitetshuset egen personal är det idag främst unga vuxna och kvinnor som
anordnar aktiviteter, främst utifrån egna intressen och kunskaper.
Att metoden som vi använder, fråga barnen själva: - Vad vill ni ha här? Fråga föräldrar, bjuda
in dem: - Vad vill ni driva, vara med i? Och sedan göra vårt bästa att det blir så. Så det är också
ett sätt att lämna över det ansvaret till de som säger: - Vi vill ha fler aktiviteter! Vad vill ni ha?
Ni ska vara med, ni ska hjälpa till. Som frukostklubben. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2013)
Barn och unga inbjuds också att hjälpa till på olika aktiviteter; det kan vara de äldre som hjälper till
när de yngre har någon aktivitet, eller ibland även någon som är yngre som hjälper de äldre.
Deltagande och delat ansvar är ledord i Allaktivitetshuset och det upplevs ha rönt positiva effekter
både för de unga själva och för miljön på skolan.
43
IP1: Så jobbar vi mycket med att de äldre eleverna är med de yngre eleverna och hjälper till och
det leder ju till, att i sin tur, att de växer, och de tänker att: - Det är nästan som att jag jobbar
här nu, nästan som ledare.
IP2: Det kom in några till oss igår. Vi har köpt in nya kläder som alla ledare skulle ha, och så
kom några killar från 8:an, och så säger de så här att: - Var är våra kläder då, var är mina
kläder? Jag jobbar här, jag jobbar här. Vem är det annars som håller i roliga timmen på
torsdagar va, va, vem är det? Och då är de ju med där och: - Det här är vår arbetsplats, jag
jobbar här, se! De känner en väldig delaktighet i det.
IP1: Ja, och det gör också att de känner att detta är deras plats; det är en plats som jag vill ta
hand om, det är en plats som jag tycker om, att komma hit, och jag vill inte förstöra den salen
eller så. Det är också långsiktigt att skolan blir bättre. De vågar säg till de andra att: - Håll inte
på och gör så, vad håller du på med? Vi är här efter skolan. Så det är positivt bara.
(Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
De unga upplevs mycket stolta över sitt arbete med aktiviteterna i Allaktivitetshuset. Stolta över att
få ansvar, av att någon litar på att de kan klara av att ta ansvar och ta hand om de yngre eleverna.
När de berättar om aktiviteterna och deras roll, att plocka fram, att hjälpa ledarna eftersom de säkert
skulle klara sig men är stressade för att hinna med så blir det tydligt att de växer genom sina
arbetsuppgifter.
[…]det finns, som är äldre än oss, och så är vi och hjälper till. Det finns barn som gillar att leka
och så, så är vi med dem och leker. Roliga timmen är en sorts aktivitet som de får välja vad de
vill göra. Ett tag vi skriver vad de vill göra, alla deras önskemål, så skriver vi det och gör det
under året. En gång i veckan. Då, till exempel, innan vi börjar så tar vi ut sakerna. Sen när de
kommer dit vi försöker få dem att vara tysta och lyssna på ledarna vad de ska berätta och så.
(Medborgare, ungdomar, 2014)
En elev berättar hur han blev tillfrågad att ta fram en lista på aktiviteter till Allaktivitetshuset när det
skulle starta upp, vilket han gjorde, tillsammans med några andra unga. I citatet nedan berättar han
om sin initiala skepsis och sedan hans förvåning och glädje över att Allaktivitetshuset faktiskt
startade, att det inte var ännu ett luftslott. Till sist, känslan av stolthet att vara en del av
organisationen och att få göra något positivt för de yngre. Det här att göra något för de yngre, att se
till så att de är glada, att de har roligt, ta hand om dem, och sedan att få respekt och beundran
tillbaka är något som alla de unga som följeforskningen pratat med nämner som en av de centrala
faktorerna; respekt utifrån positiv affirmation.
IP: Jag tror jag gick i sexan, eller femman, så kom [Allaktivitetsledaren], hon sa att: - Ja vi ska
fixa såna aktiviteter här efter skoltid. Så jag tänkte att: - Det där kommer aldrig att hända!
SK: Trodde du det?
IP: Ja men alltså, hur ska jag berätta, jag tänkte typ, för det brukar alltid komma saker så, folk
kommer fram med saker fast de kommer aldrig fram med medel.
SK: Nej ok?
IP: Så inget händer, så jag tänkte att det är en av dem, så inget händer. Så jag tänkte att det är
en av dem. Så [Allaktivitetsledaren]: - Kan ni komma med, komma på idéer? Så vi kom på olika,
44
sådär. En stor lista, från fotboll till streetdance. Sen efter det så gick några månader och så. Så
ett år efter ser jag att det har hänt någonting. Ser jag att de verkligen har fixat fram någonting.
Fotboll, streetdance, kampsport, matlagning. Alltifrån tjej till killgrupper också, så tänkte jag
att det är något stort! Sen när jag började sjuan, så var jag en del av det, alltså jag var med i
aktiviteterna. Och så åttan började jag hjälpa till i några av aktiviteterna
SK: Som ledare då?
IP: Jag hjälpte till, ledarna, till exempel så, lekar för barn. Så var jag med och, skulle hjälpa till
att ta fram sakerna.
SK: Ok ta fram och hålla ordning på de yngre? Hur gammal var du då och hur gamla var de?
IP: Alltså barnen var från ettan till sexan.
SK: Och du gick i åttan?
IP: Ja det var förra året.
SK: Och hur kändes det då?
IP: Ja det var så, alltså, först så tänkte jag, det var några som kände igen mig, fast efter den
dagen så började såna småbarn: - [Ropar sitt eget namn två gånger]! Så tänkte, jag har blivit
någonting stort nu, barnen känner igen mig!
SK: Hur kändes det då, fick du press då att uppföra dig?
IP: [ler stort] Ja, barnen kände igen mig och jag måste vara ordentlig! (Medborgare, ungdom,
2014)
Det är inte bara de äldre som lär känna de yngre genom at hjälpa till, det kan också, inom ramen för
Allaktivitetshuset vara tvärtom, att de yngre hjälper till på de äldres aktiviteter. Således har
Allaktivitetshuset positiv påverkan på relationer mellan årsgrupperna åt båda håll.
SK: Vad var roligast, gå eller..?
IP: Nej hjälpa till! Jag är en sån som tycker om att hjälpa till. Så man fick lära känna de yngre
barnen, så man fick lära känna niorna också. Så man ser dem på rasterna, känner sig sedd.
Man pratade: - Du heter så, ok ok.
SK: Så du lärde känna äldre också?
IP: Jaja.
SK: Men var du och hjälpte de äldre eller var de och hjälpte till i dina aktiviteter?
IP: Nej alltså jag hade musik, förr var det från fyran till sexan. Sen efter det från sjuan till nian.
Det var då jag fick känna de som var yngre än mig och de som var äldre än mig.
SK: Ok så du hjälpte till på det som niorna gick på. Hur var det då, då var du ju yngre än dem
och du var liksom ledare?
IP: Ja så de kollade på mig att va: - Ska du hjälpa till, ok!. [skratt] Tog det konstigt, fast det gick
bra.
SK: Ja så du fick respekt ändå?
IP: Ja absolut! (Medborgare, ungdom, 2014)
Anordna gratis strukturerade aktiviteter för barn och vuxna på skolan
Allaktivitetshuset är en plats för barn, unga och vuxna att både delta i och arrangera egna
fritidsaktiviteter. Allaktivitetshuset är en erfarenhetsbaserad verksamhet som sätter de boendes vilja
i fokus; de aktiviteter som anordnas är de som efterfrågas av de barn och unga som deltar, och vuxna
har också möjlighet att starta aktiviteter som de önskar leda. Utgångspunkten är att man ville stödja
45
barn och unga i skolarbetet och för att verka positivt för skolmiljön. Därför såg man att det var viktigt
att vara på skolan. Allaktivitetshuset anordnar strukturerade aktiviteter, vilket betyder att all tid är
planerad och eleverna inför varje termin skriver in sig på de aktiviteter de önskar gå på. Detsamma
gäller för de vuxnas aktiviteter. Alla aktiviteter är gratis.
Allaktivitetshusets grundpelare är delaktighet och flexibilitet; det är de som deltar som bestämmer
vilka aktiviteter som ska finnas och med flexibilitet menas att aktiviteter kan bytas ut och ändras i
takt med efterfrågan.
IP1: Det är ju viktigt då, att man pratar med dem att: Vad är det ni vill istället?
IP2: Och kan vara föränderlig, så det är väl det då att se till att vara föränderlig, och se till att
följa dem
IP1: Nu har vi också, ett särskilt, när vi hade pingis för yngre, vi hade 50 barn och sen helt
plötsligt så märkte vi att: -Ni vill ju inte spela pingis. De ville bara vara där och leka, då sa vi att:
- Ok, då har vi inte pingis, då har vi roliga timmen istället: - Ja roliga timmen, det är mycket
bättre! Ja, men då kör vi på det. På roliga timmen får man välja vad man vill göra under den
timmen. Och då märkte vi att, kolla, man kan ändå ha kvar barnen men bara man pratar med
dem och säger: - Vad vill ni ha? Då kör vi roliga timmen, att man är föränderlig hela tiden.
(Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
Vissa av aktiviteterna genomförs genom att deltagarna tillsammans åker någon annanstans och också
att de får bjuda in andra ungdomar till Lindängen som är aktiva i andra verksamheter.
Att de ska få komma ut och se något annat. De är kanske ganska isolerade, har inte varit iväg,
och kanske aldrig varit i Stockholm. Och också att ungdomar från Stockholm ska komma hit, se
hur de har det här, och kunna träffa andra och prata med dem och liksom, och sen också för att
vi är intresserade av deras verksamhet och bara vad man gör, hur man jobbar. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2013)
Enligt Allaktivitetshusets personal uttrycker eleverna ofta att de tycker att det är roligare att komma
till skolan nu än tidigare, att de kan koncentrera sig bättre för att de ätit frukost och trivs med att få
hjälpa till.
Följeforskningens intervjuer med eleverna indikerar att de upplever att miljön på skolan har
förbättrats sedan Allaktivitetshuset startade. Främst så säger de att de falska brandalarmen har
minskat och att det gör att de känner sig tryggare och får mer ro under lektionerna. Det var också
mycket mer bråk mellan elever och lärare, samt att det var barriärer mellan de äldre och yngre som
gjorde att de yngre kände sig otrygga. När Allaktivitetshuset kom så upplever eleverna att
stämningen på skolan blev lugnare och intervjupersonerna nämner också att en stor del i
förbättringen var att de lärde känna elever i andra årskurser.
Om jag ska jämföra den med innan Allaktivitetshuset startade så var det verkligen ingen bra
skola, innan 6:an och 5:an. Innan Allaktivitetshuset startade då ville jag inte vara i
Lindängeskolan för det enda man hörde om det var dåligt rykte, ”slagge” varje dag, brand i
skolorna, och mycket mer alltså. Någon har bråkat med någon lärare, eller någon lärare; har
haft sönder någon lärares bil och så, slått sönder fönsterrutor. […] stora killar som var kaxiga
46
och [storebrodern och hans kompisar var] rädda och så. Och då jag tänkte, det är inte bra att
gå i denna skola. Sen när Allaktivitetshuset började då började alla de stora gå i fotbollen och
så, och vi började känna dem, och det började, alltså, de blir snällare eftersom de har något att
göra. De hade tråkigt, då ville de hänga och stöka, då tycker de att det är roligt att göra brand
och gå ut från lektionen. (Medborgare, ungdomar, 2014)
Den intergenerationella vänskapen är något som alla elever, både flickor och pojkar, som
följeforskningen pratar med nämner som en av insatsens viktigaste bidrag till en positiv och trygg
stämning på skolan.
Nej men alltså, då, när jag var yngre, man dömde alltid personen så: - Ok han är skallig, har
tatueringar, måste vara någonting. Fast nu när man känner igen dem: - Ja han har gått här, i
denna skolan, han känner denna läraren, och läraren berättar lite om han, så nej, han är en
vanlig människa. […] Ja, och Allaktivitetshuset har anställt några som var innan i skolan, som
för några år sedan tillbaka, kanske sex år sedan, som man känner igen dem. (Medborgare,
ungdomar, 2014)
Ett annat resultat som de upplever är att förstörelsen av skolans lokaler och möblemang har minskat.
Då började skolan bli mycket lugnare. Kanske innan, de behövde hämta tio stolar per termin,
nu kanske de behövde max en som gått sönder utan mening. Innan var det folk som tog sönder
dem med mening och så. Det blev mycket lugnare i skolan. Vi kanske inte hade kunnat sitta
här, för folk hade kanske gått runt o bankat på dörrar och så, men nu är det mycket lugnare.
Skolan, alla hade varit på torget och fullt med folk, och stökigt. Men nu alla går hem, hämtar
kläder, idrottskläder och kommer till skolan så de kan spela fotboll. (Medborgare, ungdomar,
2014)
En elev upplever att de tack vara minskade kostnader för förstörelse så har skolan råd att anordna
utflykter istället.
Och sen, innan, kanske inte ute på utflykt och såna saker för skolan fick betala för fönster och
bord och böcker och saker, men nu är det mycket roligare. För igår var vi tre dagar på läger alla
nior. De sparar mycket pengar också, nu när Allaktivitetshuset är här. (Medborgare, ungdomar,
2014)
Utöver själva aktiviteterna och relationskapandet mellan elever, mellan före detta elever och elever,
samt mellan elever och ledare så upplevs Allaktivitetshuset ha stödjande funktioner.
Allaktivitetshusets personal har en positiv identitet på skolan. Samtidigt, genom att finnas på plats på
skolan även när det inte är aktiviteter så kan de fånga upp destruktiva beteenden.
Ja alltså, exempel, Allaktivitetshuset, de har gjort en stor skillnad alltså, de vill det bästa av
varje elev, så man, till exempel om du ser någon som håller på att röka så tar de och pratar
med hans föräldrar, sen kan, alltså de pratar först med hans föräldrar. Sen ser de någon som
har problem hemma så finns de alltid där och stöttar. (Medborgare, ungdom, 2014)
47
Intervjupersonerna som deltar i Allaktivitetshuset upplever alla att de får mer ut av insatsen än bara
fritidsaktiviteter. De säger att de känner sig sedda, att de får respekt för vem de är, att de känner sig
stärkta av att få ta ansvar. De får stöd att insatsens personal och mycket handlar om att ha tid för
samtal, att bli lyssnad på. En elev summerar känslan av vad Allaktivitetshuset erbjuder så här:
Alltså jag kan säga kärleken typ, alltså de bryr sig verkligen. Inte så här: - Det är mitt jobb,
alltså jag skiter i det, jag får mina pengar, det är det jag bryr mig om. Nej, de alltså, de hjälper
verkligen, de gör det inte bara för pengarna, de gör det för att de bryr sig om någon.
SK: Och hur påverkar det dig då?
IP: Alltså man blir älskad, man känner att folk bryr sig verkligen om mig, och det känns bra, det
känns bra i hjärtat. (Medborgare, ungdom, 2014)
Enligt lärarna är det inte lektionerna i sig som påverkas av Allaktivitetshusets närvaro utan allt
runtomkring; på raster och efter skoltid. De menar att verksamheterna inte har påverkat det
pedagogiska men att de väl har märkt att de elever som äter Röda korsets frukost är lugnare under
lektionerna.
IP1: Nej jag vågar nog säga, min upplevelse är, att det inte är varken lugnare eller värre på
grund av Allaktivitetshuset på lektionerna.
SK: Om vi jämför med 2010 och idag, hur är skolmiljön?
IP2: På rasterna och sådant så händer det mycket mer. Alltså mellan lektionerna så ser vi en
stor skillnad.
SK: Då är det mer?
IP1: Då är det lugnare.
IP2: Mycket lugnare. Men det kan ju också vara en sådan sak att vet man att man har något
att göra sen, så är man liksom mer motiverad att vara lugn, man behöver inte få utlopp för det
under den kvarten som man har rast.
IP1: Och sen om man kollar på, litegrann om man går förbi Allaktivitetshuset så är det oftast
öppna dörrar va, där sitter tre unga tjejer och killar och snackar lite, det kan vara allt möjligt,
från vad som händer ikväll till vad som händer i livet. Bara det är ju en sådan grej, att de har
någon att snacka med: - Oj, går in där på rasten. De har rätt koll på schemana och få den
sociala kontakten under skoltid på rasterna, från vuxna som ser och lyssnar på dig.
IP2: Då blir det ju lugnare. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
När Allaktivitetshuset först kom var det många av lärarna som var skeptiska och trodde att det skulle
bli mer jobb för dem. När de såg att så inte var fallet vände snart oppositionen och idag är de flesta
positiva; en del deltar till och med som frivilliga och anordnar någon aktivitet. Även om lärarna inte
upplever att Allaktivitetshuset har haft så stor inverkan på själva lektionerna, i klassrummen, så finns
det tendenser som visar att lärarnas och skolpersonalens arbetsmiljö har påverkats positivt. Dock ska
här nämnas att ungefär samtidigt med etableringen av Allaktivitetshuset så bytte skolan även
ledning. Den nya ledningen arbetar mycket aktivt för att förbättra skolan och skolans miljö.
[…] jag vet inte vad som började med vad, men jag tycker att vi har en stark ledning [inom
skolan] som har hjälpt till väldigt mycket tycker jag. Som har hjälpt till jättemycket och satsat
på ungarna. Flera gånger gått in i att möblera torget när det har slagits sönder och ändå
48
försökt att ha tro på människor, alltså en annan inställning tycker jag har kommit uppifrån än
innan. […]Överlag, att de vågar satsa lite på Lindängen istället för att bara vara ett bortglömt
område va. Sen tycker jag personligen att ett sånt ställe som Allaktivitetshuset har ju verkligen
fått det att bli positivt här. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Skolpersonal berättar att många elever innan Allaktivitetshuset dröjde sig kvar inne på skolan eller på
skolans område för att umgås. Det kunde bli ganska så stökigt eftersom de var många och egentligen
inte hade något att sysselsätta sig med. Vissa lärare dröjde sig kvar inne på skolan eftersom det
kändes fel att slänga ut eleverna från skolan, men kunde inte stanna kvar alltför länge efter avslutad
arbetsdag. När eleverna sen hängde omkring på skolområdet hände det att saker gick sönder. Även
äldre ungdomar kom till skolområdet efter skoltid för att umgås.
Intervjupersonerna säger att de blev väldigt stressade över situationen, först både att vara tvungna
att slänga ut eleverna efter skoltid och också sen att åka hem och veta att eleverna hängde omkring
på skolområdet, med äldre ungdomar, utan positiva inslag. Genom Allaktivitetshuset upplever de att
situationen har förändrats för dem; de medger att det är lättare för dem att åka hem efter avslutad
arbetsdag och känner sig inte lika ofta tvingade vara kvar för att prata med eleverna eftersom de nu
har aktiviteter att gå på.
Vi behöver inte hänga kvar av dåligt samvete på eftermiddagarna skulle jag vilja säga. Det är
liksom en sån sak som inte jag personligen skulle, hade räknat med skulle bli en följd.
(Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Men alltså det är ju också, att då har de någonting vettigt att sysselsätta sig med på fritiden så
då känns det väldigt mycket skönare att gå hem. Än att man vet att nu slänger jag ut dig och
nu är du tvungen att gå rätt hem och stanna hemma eller att nu slänger jag ut dig nu kommer
du att samlas på torget där som de andra. Alltså, det är ju, det tycker jag är jätteskönt, man
vet att där är vuxna som tar hand om eleverna, inte bara att de är här. För det är klart att de
börjar förstöra saker när de inte har något att göra, har de inget att göra, vettigt. Det är
likadant, på lektioner, har de något vettigt att göra så jobbar de ju. Och har de något vettigt på
fritiden att göra så gör de det. Alla ungarna vill ju göra rätt, så det har blivit väldigt integrerat,
och sen så har ju vi bra samarbete, kolla upp att ja: - När slutar ni på fredagar? Jaja det ser ut
så här. Jaja men då kan jag lägga in det här. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Skolans ledning meddelar att vandalismen som har varit väldigt hög på skolan har minskat, det visar
skolans egna incidentrapporter som blivit färre. Denna utveckling upplevs ha haft positiv inverkan på
skolans personal och deras arbetsmiljö.
Vandalismen har varit hög, nu är den mycket lägre. Något som ingen trodde på från början
men som hållit sig. Det kostar att driva, med det som finns och material är småpengar, det är
billigare än vandalism. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
[…] och sen att, ändå, att det är positivt, varje gång det var en brand eller så, och det händer ju
fortfarande såklart, ensstaka tillfällen, så tog man det, till slut tog jag det nästan lite
personligt. Jag blev förbannad: - Nej inte nu igen! Åh vad jobbigt, ut här nu. När det skedde
49
tionde gången på en vecka jag kände mig arg, det var så det kokade i mig liksom så här, nästan
våldsam. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
I och med att Allaktivitetshuset även bjuder in vuxna att delta i och genomföra aktiviteter så blir det
fler vuxna som rör sig på skolan. De vuxnas ökade närvaro upplevs av skolpersonalen ha ”en
lugnande effekt” på eleverna. Följeforskningens intervjupersoner från skolpersonalen upplever även
att Allaktivitetshuset har en positiv inverkan på föräldrarnas trygghet, att de vet att deras barn och
unga är väl omhändertagna. Nyckeln till det säger de är att Allaktivitetshuset är på skolan och att det
på så vis kopplas ihop med skolans verksamhet.
[…], föräldrar till exempel vet att det är skolan som har hand om det, att det är på skolan som
du ska vara, det är vuxna där som jobba på skolan och med skolan. Så är det en annan grej än
att: - Jag vill börja på en klubb, spela där! Glöm det, i det området, aldrig i livet, du ska vara
hemma liksom. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Genom att vara på skolan så har Allaktivitetshuset också nått många flickor. Runt 50 procent av alla
som deltar är flickor, vilket upplevs vara en ovanligt hög närvaro för ett område som Lindängen.
En del föräldrar är negativa och vill inte släppa flickor till fritidsgården, men i och med att det
är på skolan, och direkt efter skolan så: - Ok, då kan hon få gå. Det känns tryggt för föräldrarna
att de är kvar. De är rädda för dumma pojkar. Och det visste vi. (Tjänsteman, Lindängeskolan,
2014)
Många av tjänstemännen på Lindängen delar uppfattningen om att flickor ofta inte får vistas ute på
området eller ens på fritidsgården. Eftersom Allaktivitetshuset är på skolan så upplever
tjänstemännen att fler flickor får delta; ungefär hälften av de unga som deltar i Allaktivitetshuset är
flickor.
[…] sen tänker jag också på att föräldrar och äldre syskon känner en viss trygghet med att det
är på skolan för man förknippar skolan med någonting tryggt, och vi jobbar mycket med tjejer.
När de kommer hem är det mycket de måste göra och de får inte gå ut igen, men om de säger
att: - Nej men jag slutar inte två jag slutar fyra för jag har matlagning på skolan efteråt. För
man är på skolan, är man inte på en skola då: - Nej, en fritidsgård, nej, det är inte så bra att du
går dit […]kanske föräldrar tänker att: - Nej, fritidsgård, du får inte gå ut. Men är hon på skolan
så kanske ja, jag vet hur det är; det är ett tryggt ställe, det är på skolan, och det är också en
framgångsfaktor. Att det är på skolan. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
Främja förebilder
En faktor i relationsbyggandet med de boende är projektets vilja att bidra till att främja positiva
förebilder, speciellt för de unga som ofta upplevs vara omgärdade av negativa förebilder; av unga
vuxna som är kriminella, av personer som inte jobbar, av vänner som tar droger och så vidare. Ett
steg i detta arbete är att anställa personer som är från området och andra utifrån som de unga kan
knyta an till på olika sätt. Detta görs genom att anställa personer som har olika kompetenser och
50
bakgrunder, för att på så vis kunna bredda igenkänningsfaktorn. I Allaktivitetshuset är denna strategi
speciellt tydlig.
IP1: Att vi har en väldigt blandad personalgrupp. Både ålder, bakgrund, då menar jag
utbildningsmässigt, erfarenhetsmässigt, kultur, religion. Som jag tror, att vi kompletterar
varandra väldigt bra, bättre än andra arbetsgrupper där man är mer homogen, där alla har
kanske en viss utbildning, har växt upp i ganska lika liv, man har samma erfarenheter. Medan
vi har personal som alltifrån att ha högskoleutbildningar och gått väldigt många år i skolan,
och till andra som inte har gått i skolan, kanske kommit som flyktingar, och man har väldigt
blandad bakgrund och erfarenheter. Så man tillsammans kan diskutera fram saker och
gemensamt hitta bra lösningar för man ser saker på olika sätt […] För vi jobbar ju med olika
grupper av människor. Så man måste.
IP2: och att det ska vara anställda som kommer från området också. Medvetet att en viss del
av de anställda kommer från området. Jag tror också att det är en fördel, men det ska inte bara
vara det. Ja det tror jag var framgångsfaktorer. (Tjänstemän, stadsområdesförvaltningen,
2013)
I följeforskningens intervjuer med elever som deltar på Allaktivitetshuset är det tydligt att den
manlige aktivitetsledaren är en stark förebild för de unga killarna. Flera av de unga killarna nämner
att det är tack vare ledaren som de både deltar i och hjälper till med aktiviteter i Allaktivitetshuset.
IP1: Det är inte så lätt men det är roligt.
SK: Hur kom det sig att ni började hjälpa till?
[de båda killarna pekar simultant på den manlige ledaren som sitter med på intervjun]
SK: Vad har han gjort då som gör att ni vill hjälpa till?
IP2: Han fråga oss alltså om vi vill komma och hjälpa till, så vi sa: - Varför inte. Men jag var
med en annan kille innan [som hjälpte till då med], förra året och i 7:an också. Vi var och
kollade först och vi såg att de klarade det, men att de behövde lite hjälp. Alltså de var
stressade, när de började, kanske fick ta ut alla saker, bygga hinderbana eller så, så jag tänkte,
jag frågade [den manlige ledaren]. Tidigare hade han också frågat mig om vi ville hjälpa till och
gå på aktiviteter och så, så jag frågade: - Kan jag hjälpa till på denna aktivitet till exempel? Så
gick jag dit och, han sa att: - Det är klart att du får. Jag gick och när jag såg att detta var roligt
ville jag göra flera andra saker. Jag började gå dit. (Medborgare, ungdomar, 2014)
Ungdomarna tar ansvaret att hjälpa till på mycket stort ansvar och de ser en möjlighet att ta plats
och bli sedda, både av yngre och äldre elever. Killarna som intervjuats av följeforskningen tycker
nästan uteslutande att det är roligare att hjälpa till än att själva delta i aktiviteter, även om de tycker
om det också. De beskriver känslan av att bli respekterade, av att bli igenkända i området, och att få
en viktig roll att spela. Vid frågan om vad de vill utbilda sig till är det flera som nämner fritidsledare.
SK: Vad vill du läsa då?
IP: Jag vill bli polis. Först jag tänkte bli fritidsledare, sen därefter plugga vidare till polis, så jag
får se, man ändrar sig hela tiden vid denna ålder.
SK: Varför vill du bli fritidsledare eller polis då?
51
IP: Jag tänkte alltså, jag fick vara med här och hjälpa till. Jag tänkte att det är ändå ett roligt
jobb alltså, få vara med. Jag tycker om småbarn. Så vanför inte hjälpa till, ha kul med dem. Jag
tänkte, det kan vara jobbigt ibland när barn inte lyssnar, fast det kan vara, också samtidigt
jätteroligt, så jag tänkte varför inte. Ja. (Medborgare, ungdom, 2014)
De äldre barnen ser aktivitetessledarna som sina förebilder och i förlängningen, när de får vara med
och hjälpa till på de yngre barnens aktiviteter blir de i sin tur positiva förebilder för de som är yngre.
SK: Och vad är det som är roligt med att hjälpa till då?
IP1: Det är roligt att umgås med småbarnen, de är roliga. De brukar springa efter oss när de
har slutat och det är roligt att leka med dem.
SK: Är det samma för dig?
IP2: Ja, nej alltså det är samma. Barn alltså är roligt. När man ser ett barn med ett leende på
ansiktet, så det är därför som det är roligt. De är gulliga också
SK: Men då springer de på er här ute i centrum också då: - Hej!
IP 1, IP2: Jaja!
IP1: De kommer och kramar oss och så.
IP2: Ja, när vi skulle hem för två timmar sen så såg alla oss. Ja roligt, du ser att de är glada, det
betyder att de är glada och så. Och då de, kanske har skäms för de äldre, så de har mer respekt
och inte kan skoja med dem så mycket. Men med oss de kan skoja lite mer än vad de kan med
de äldre så det blir roligare för dem.
SK: Och de behöver inte vara rädda för er för att ni är äldre?
IP2: Nej nej, vi har aldrig visat.
IP1: Vi snackar med dem på det sättet som de snackar. Och om de inte sköter sig så säger vi till
dem: - Vill du ha en puss eller ska du sköta dig? - Nej jag sköter mig istället! [skratt]
(Medborgare, ungdomar, 2014)
Allaktivitetshuset handlar om att göra aktiviteter som de unga vill ha i kombination med att bjuda in
dem att hjälpa till på aktiviteter. Pojken i citatet nedan beskriver hur han ser upp till de äldre killarna i
skolan och hur han själv engagerar sig för att få till stånd en aktiviteter för både killar och tjejer i hans
egen ålder.
Så när Allaktivitetshuset började det var många stora som hjälper också till. Och det är mest
där också som jag fick tanken att hjälpa till. De gick till fotbollen, alla till killgruppen och så.
Förr fanns det ingen killgrupp för oss, så jag tänkte, jag sa, det var de äldre bara, niorna, för de
tyckte att de var äldre så. Så gick jag till [en ledare], jag sa att jag vill ha tjejgrupp och killgrupp
till de yngre också. Han sa att: - Ja men det är inte så många som vill. Så jag gick runt och
samlade till honom en lista. Ja så, folk som ville vara med. Då såg han att det var många, så
han gick vidare med det och gjorde till oss. Alla blev glada och sa att nu blir det killgrupp som vi
kan också gå i. För när vi såg bilder på de killarna, de äldre, vad de gjort, och bowlat, spelat,
snackat med varandra. De var många tillsammans och de var vänner. Så varför kan inte vi va
så, vi gjorde också det. (Medborgare, ungdomar, 2014)
Lindängen mot framtidens närvaro i området är också en del av arbetet att främja positiva förebilder,
att föra personer som arbetar inom olika yrken närmare de boende så att personliga relationer
52
skapas mellan de som arbetar inom ramen för projektet och medborgare. Men det viktigaste, inom
ramen för Framtidens hus, är att stödja de boende till att själva bli förebilder, att själva komma i
arbete och tjäna sitt eget uppehälle.
Jag tror att innerst inne vill ju alla det, gå någonstans och göra något på dagarna. Men har
man varit borta från det så är det ju, så är det svårt att göra något. Ibland, folk ringer och
säger att: - Jag har inte fått min lön! Jaha, ok, har du börjat arbeta då? Alltså, för vissa tycker
att detta är lön och att de ska få detta utan att göra något och där har vi misslyckats.
Socialtjänsten, samhället, jag vet inte vem, men allas ansvar är det, myndigheters, att faktiskt
se till att folk gör något för det är bra för hälsan och välmående. Och det är barn med i bilden,
hela familjen har vi. […] Som liksom ungdom som inte går i skolan: - Varför ska jag gå när ni
sitter hemma hela dagarna? Det är ju så att föräldrarna är förebilder. Är de hemma så skapar
de också en miljö som tillåter att man är hemma. Och ibland kommer föräldrar som är
jätteledsna som vill göra någonting för barnen, motivera. […]Och därför är det svårt för
föräldrarna för de kan inte vara de förebilder som de vill vara. Där gör man barnen en tjänst
genom att föräldrarna får en sysselsättning. Man kanske börjar med åtta timmars praktik; där
tar vi hänsyn till det sociala också. Det är ju inte familjer som alltid klarar sig själva, det finns
problematik med i bilden, det finns sjukdom, hos ena föräldern kanske. Det vi gör är också att vi
beviljar lite, i högre utsträckning, eller mer positiva beslut fattas för fritidsaktiviteter för
barnen. Vi beviljar utöver normen så att säga och det tycker vi är viktigt, för alla barn att göra
någoting någon gång i veckan, kontinuerligt, på fritiden. För det är en del i att förebygga
brottslighet, till exempel kriminellt beteende. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2013)
En av medborgarna som får stöd av aktörerna på Framtidens hus resonerar att det är viktigt för
barnen att se sin förälder arbeta.
Ja och man känner sig lite, man har lite mer självförtroende när man jobbar själv, än väntar på
staten. […] Jag är fortfarande med sådan komplettering, men man känner sig annorlunda när
man tjänar sina egna pengar. Och det som jag vill också, att mina barn ska inte se på mig eller
sin pappa, att om jag är hemma så jag kan inte förvänta mig när de blir äldre att de ska jobba,
om jag sitter hemma och min man sitter hemma, så de tittar på oss så det blir samma. Men om
jag går och jobbar så är det åtminstone en som gör lite annorlunda. Så jag lär alltid mina barn
att de ska gå i skolan och att jag går på jobbet, så jag säger att skolan är jobb till dem. Så de
går också på jobb jag säger till dem. Så ja, det är lite annorlunda då. (Medborgare, kvinna,
2014)
Stödja lokalt föreningsliv och ideella initiativ
I traditionella sektoriella ansatser är det verksamhetsmålen som är i fokus. I Lindängen mot
framtiden finns det en flexibilitet som är tillåtande för att processen kan vara väldigt lång, speciellt
om individen har varit utanför arbetsmarknaden länge och har en komplex problematik.
Allaktivitetshuset och närvaron av aktörer från den idéburna sektorn ökar individers möjlighet att
börja med att involvera sig i frivilliga aktiviteter med något som intresserar dem. Det kan vara
deltagande i en sygrupp, eller att lära sig att cykla. Genom att delta i olika aktiviteter får individen
möjlighet att lära sig något nytt, bli del av ett sammanhang, bygga nya relationer och skapa rutiner
53
för aktiviteter utanför hemmet. De är alla viktiga erfarenheter att bygga vidare på inför att komma i
arbete.
Många av våra klienter har ju engagerat sig i frivilligorganisationerna och att de finns här uppe
[i Framtidens hus] och gör reklam för sig själva gör nog rätt så mycket. Och som ett första steg
på väg mot självförsörjning att bara komma hit och träffa andra människor […]Men det är ju
så, många som sitter hemma och är isolerade och, de kommer ingenstans, här har de möjlighet
att komma hit, träffa folk. Ta en fika. […] träffa folk som befinner sig i samma situation, alltså
man är inte ensam, och gå till språk caféet som Röda korset har, träffa andra människor, lära
sig lite svenska, eller komma till syhörnan som är jättepopulär, eller cykelskolan var ju
jättepopulär […] så det tycker jag ändå är bra. För de får ju många av sina deltagare från
Områdesteamet som kan berätta om vad det finns för någonting. För ibland, det är inte
självklart, att man går ut och tittar: - Vad erbjuds det här för någonting? Att ta sig ut och till
socialtjänsten, till huset och där kolla vad som erbjuds för någonting. Då kan man få
information på en gång av sin socialsekreterare. Och då kommer vi tillbaka till
relationsskapande: Socialsekreteraren som då har lärt känna att det, här finns det, här som
kanske kunnat vara något för dig. Och då vet man att socialsekreteraren känner mig och kan
erbjuda saker som faktiskt hade kunnat passa mig. Det tror jag gör mycket också, istället för
att en socialsekreterare som man aldrig har träffat förut eller en gång ringer och säger att: - Du
ska påbörja det här. Ja men: - Vad vet du om min situation och hur jag känner och vad jag
tycker är roligt att göra. Utan jag tror man litar mer på vad socialsekreteraren säger och det
kommer ju tyvärr förtroendet för myndigheter också, att det är så himla viktigt. Många gånger
så är man ju rädd för vad som finns även om det är en frivilligorganisation: - Finns det någon
baktanke med det här? (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Genom att delta i frivilliga aktiviteter som drivs i nära samverkan med personal från olika
myndigheter så finns det också en tanke om att förtroendet för dessa kan komma att öka. Både
aktörerna från den idéburna sektorn och från myndigheter upplever att det finns vinster i att
samverka, även om det också kan finnas vissa risker. Det är främst de idéburna som oroar sig över
risken att deras aktiviteter kopplas ihop alltför nära med myndighetsutövning och att det då skulle ta
bort frivilligheten; att människor upplever att de måste gå på aktiviteter för att fortsätta få sitt
ekonomiska bistånd.
I jämförelse med andra områden i Malmö som Seved eller Rosengård som också ingår i
Områdesprogram för ett socialt hållbart Malmö så har Lindängen ett reducerat föreningsliv; utöver
några idrottsföreningar som håller till i Lindängens sportanläggningar (i anknytning till Lindänge
skolan)så hittade Områdesprogrammet Lindängen ytterst få föreningar när det började på området
år 2010.
Det finns inga föreningar i det här området och de föreningar som är i andra områden är inte
intresserade av att förlägga sig här. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
Större folkbildnings och frivilliga organisationers metoder under senaste har varit att koppla upp sig
mot det lokala föreningslivet men eftersom det inte finns något i Lindängen så har organisationer
inte etablerats där. Intresset har funnits i perioder men man har haft svårt att se hur man kan arbeta.
Det finns idag inga färdiga metoder för hur man ska kunna etablera sig i områden som Lindängen. De
54
största idéburna organisationerna som är på plats i Lindängen idag är Rädda barnen, Röda korset och
studieförbundet Folkuniversitetet. Alla tre arbetar aktivt för att utveckla nya metoder som inte
bygger på att man inbjuder externa frivilliga att arbeta för de boende utan istället försöker man hitta
vägar för att engagera frivilliga från området. Det har dock inte visat sig vara lätt.
Ja, att på olika sätt få med människor som deltagare, som aktiva, som frivilliga, det är det
absolut viktigaste, för att med det skulle mycket av det andra följa, och det är det vi inte har
metoder för. Det är; vårt traditionella sätt att jobba är att hjälpa dem- även om vi för ganska
många år ändrade från för till med så är vi ändå ganska mycket på för; att vi startar någon
verksamhet som ska hjälpa någon och så ska vi hitta frivilliga som gör det. Och det är ju inte en
metod som, alltså, då når vi någonting, men vi når inte det här. Så vi måste hitta de
metoderna. (Tjänsteman, idéburen sektor, 2014)
Det upplevs emellertid vara svårt att aktivera de vuxna målgrupperna i olika frivilliga aktiviteter. En
av de anledningar som identifierats är avsaknaden av erfarenhet från den folkbildningstanke som
finns djupt rotad i det svenska samhället, men kanske inte i målgruppernas ursprungsländer.
[…] det är väl ett femtontal från området som jag har mött i en sån här diskussion under
våren. Har jag inte fått dem att förstå, medla, med att jobba frivilligt. De säger först: - Är det
inget jobb? Nej det är det inte. Och liksom: - Varför ska jag göra det om jag inte får betalt? […]
Det är liksom, lära känna folk i området, göra något för en annan människa. Men det är inte
napp kan jag säga. […] man ska vara uppväxt i kulturen eller liknande för att begripa hela det
här med föreningar, ideellt arbete, nätverk som inte är familjen utan bygger på andra
relationer, varför man ska ha det. Så det är en lång lärprocess. (Tjänsteman, idéburen sektor,
2013)
Även om de anställda upplever att det är svårt att få Lindängeborna att bli aktiva inom frivilliga
aktiviteter så har man genom att finnas på plats och visa att möjligheten finns lyckats motivera ett
antal kvinnor. I Röda korsets sygrupp deltar främst kvinnor med svensk härkomst som bor i andra
delar av Malmö. De producerar främst artiklar till försäljning för Röda korsets insamlingsverksamhet.
I uppstarten kom flera kvinnor från Lindängen men det blev snart tydligt att de två grupperna hade
olika mål med aktiviteten. Kvinnorna av utländsk härkomst var mer intresserade av att sy kläder och
saker till hemmet, som gardiner och annat, som de själva behöver men kanske inte har råd att köpa,
eller modeller som inte finns att köpa. Således, genom kontakterna i Framtidens hus startade den
senare gruppen kvinnor en sygrupp med stöd av Folkuniversitetet.
Trots att det resulterade i två olika sygrupper var det möjligheten att delta i den första gruppen som
drog till sig Lindängekvinnornas uppmärksamhet och gav dem kunskap om möjligheten att driva en
liknande aktivitet. Kvinnorna själva menar att de innan inte haft någon plats att vara på och också att
de inte kunde använda symaskiner eller hade råd att köpa en. Genom stödet från Röda korset och
Folkuniversitetet har nu båda grupperna de material som behövs. Flera av de deltagande kvinnorna
har också köpt symaskiner som de använder hemma.
Följeforskningens intervjuer med medborgare visar att det finns både vilja och motivation till att göra
saker, till att starta och driva olika aktiviteter, speciellt hos kvinnor, men kanske att deras intressen är
55
specifika för deras egen situation. För kvinnorna från Lindängen ovan handlar det om att sy egna
kläder eller saker till hemmet. Citatet nedan är från en kvinna som själv sökte sig till bibilioteket för
att starta en barngrupp där barn med arabiska som modersmål får möjlighet att träna på språket
medan de gör olika aktiviteter. Kvinnan vill på så vis öka barnens kunskaper i modersmålet samtidigt
som hon också hoppas att hennes aktiviteter ska hindra barnen från att komma i olika typer av
problem. Idag har kvinnans Arabiska Aktiviteter fått plats på Allaktivitetshuset och istället för att bara
få plats med en liten grupp med tio barn som i biblioteket så deltar nu cirka 70 barn i tio olika
grupper. Flera kvinnor, mödrar till de engagerade barnen, hjälper till och delar ansvaret för
grupperna.
[…] varför jag tänker på arabisk aktivetet, först jag började på biblioteket med mina barn.
Varför jag titta, alla barn här, mina grannars också, som besökte mina barn, de glömde
arabiska. Ok, bra svenska, men glömde arabiska, och när barnen glömde arabiska de kan inte
[ha bra] kontakt med föräldrar. Och började tänka; och jag bra på arabiska från mitt hemland,
jag kan, och jag har också, jag vet inte vad betyder, men jag hade aktiveter på hemland på
arabiska och jag kan. Jag tänker jag kan arabiska och jag kan hjälpa barn här på Lindängen.
Varför gå ute och kanske är problem med varandra och olika och göra problem på området?
Och jag lyssna mycket problem. […] Ok, kom och lek med varandra, och samma tid prata
arabiska! Inte som skola, nej, men på, vet inte men, på aktivetet, och kan måla, kan också finns
tradition, jag vet inte, ni kanske inte vet vad tradition på arabiska. Tradition. Kanske dansa
också, danser olika från Libanon, Palestina, så. Och samma tid lära med varandra arabiska. De
också träffa kompisar, med föräldrarna. (Medborgare, kvinna, 2014)
Efter det första initiativet med Arabiska Aktiviteter för barn på Allaktivitetshuset så har
engagemanget breddats och nu driver kvinnorna även olika aktiviteter för kvinnor från området som
är intresserade av att lära sig arabiska. Kvinnorna driver även en matlagningsgrupp på söndagar där
hela familjer är välkomna. Kvinnorna, familjerna, som deltar i matlagningen kommer från olika länder
och gruppens deltagare lär sig mycket om varandras kulturer och traditioner.
Och vi har också mer aktiviteter, till exempel matlagningsgrupp för kvinnor. Vi har, jag från
Palestina, andra från Irak, från Libanon, olika länder. Så vi lär oss olika mat, olika, ja det är
mycket bra. [Vi lär oss] också arabisk aktivetet från olika länder. (Medborgare, kvinna, 2014)
Fysisk utveckling från medborgarunderlag och socialt fokus
Lindängen centrum processen för samman mark- och fastighetsägare samt tekniska förvaltningar till
att se på ny- och ombyggnation utifrån ett lokalt förankrat socialt helhetsperspektiv. Det är en ny
ansats för alla inblandade. Processen utgår från ett medborgarunderlag och sedan har alla aktörer
suttit tillsammans för att utifrån det komma fram till en gemensam helhetsplan.
Medborgarunderlaget baseras på material från tidigare medborgarundersökningar samt
undersökningar som gjorts i samband med Områdesprogrammet Lindängen. Många av projektets
aktörer menar att det finns en stor kunskap om vad som behövs, vilka brister som finns i den fysiska
miljön, utmaningen är att hitta vägar att åtgärda dessa brister.
56
I själva processen med Lindängen centrum så har man varit försiktig med att delge medborgarna
alltför mycket om vad som pågår eftersom man inte vill bygga upp förväntningar om projektet inte
skulle lyckas med att genomföra allt som det planerar. Man har därför varit restriktiv med
information men alltid utgått från ett socialt perspektiv i planeringen.
6. ORGANISATORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR
Vi har nu kommit fram till rapportens sista tema och det är att undersöka hur aktörerna inom
Lindängen mot framtiden organiserar sig för att kunna genomföra den samhällsservice som de anser
nödvändig för att kunna nå fram till och göra skillnad i målgruppernas livsituation. Utifrån ett
medborgarperspektiv är de organisatoriska utmaningarna föga intressanta. För tjänstemän och andra
utförare av samhällsservicen är det dock här den verkliga utmaningen finns; hur ska de arbeta för att
kunna genomföra det som anses nödvändigt?
Nedan undersöks de metoder och verktyg som projektet har utvecklats för att skapa organisatoriska
förutsättningar för samverkan som fundament för utförande av önskad samhällsservice. I kapitlet
undersöks även hur de indirekta målgrupperna (dvs. medverkande aktörer) upplever de
organisatoriska förutsättningarna. De ansatser som följeforskningen har identifierat är följande:







Styra samhällsutveckling utifrån lokala perspektiv
Styra fysiska förändringsprocesser utifrån Stadsområdesperspektiv
Vara på skolan
Dela arbetsplats
Två, tre och fyrapartsamtal
Många intersektoriella officiella och inofficiella möten
Färre ärenden
Styra samhällsutveckling utifrån lokala perspektiv
Projektet Lindängen mot framtiden antar en rumslig ansats vilket betyder att bostadsområdet och
dess invånare är centrala för utvecklingsarbetet. För att kunna styra utvecklingen i den riktningen så
har en koordinator och tre projektsekreterare anställts i en samordningsfunktion av
Stadsområdesförvaltningen. Den första, som är på plats sedan starten av Områdesprogram för ett
socialt hållbart Malmö, har i uppdrag att hålla samman de båda projektens insatser och helheten i
Lindängens utvecklingsarbete. De övriga anställdes speciellt för särskilda uppdrag, t. ex att arbeta
med projektets fysiska förändringsprocess, Lindängen centrum processen och även med samordning
av insatser kring att få fler invånare i självförsörjning. Uppdragen syftar till att skapa förutsättningar
för ett ”tryggt och attraktivt Lindängen med fler unga och vuxna i jobb” utifrån en samverkansansats.
Så samordning är ett effektiviseringsredskap för de satsningarna. Så då var det för mig ganska
så naturligt att Områdesprogrammet skulle försöka vara det som samordnar de insatserna som
sker på området. Men det är kanske inte allas synpunkt [skratt] men har vi fått det geografiska
ansvaret att jobba med olika verksamheter så är det ganska så naturligt att
Områdesprogrammet ska samordna det. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
57
En stor del av uppdragen bygger på att skapa situationer där aktörer som traditionellt är bundna till
sina sektoriella perspektiv öppnar upp sig och arbetar tillsammans för att hitta helhetslösningar till
de olika utvecklingsinsatser som planeras och genomförs i Lindängen.
[…] inom samordningsprocessen händer saker så fort man börjar samordna, får man samman
folk så händer saker som kanske inte skulle ha hänt om man inte samordnar. Nya saker, och
hitta varandra, komma med nya idéer, nya kombinationer, nya konstellationer. Som kan leda
till nya insatser, bättre insatser. Det finns en bieffekt på samordning som ofta kommer när folk
hittar varandra. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
För att kunna skapa dessa processer så upplevs det att det krävs det först och främst en process för
att ”först förstå vad de andra gör och varför”. Denna process kan ta olika lång tid och upplevs bygga
på trygghet genom personliga relationer. Sedan krävs ett gemensamt intresse från samtliga aktörer;
att det finns ett plusvärde i samverkan som motiverar deltagande.
[…] att lägga fram vad som blir win-win av samverkan. Om det blir bättre på torget, om man
känner sig tryggare, då kanske det är lättare för skolan att attrahera fler elever och fler
föräldrar flyttar in till området. Då får man köpkraft på området. Då kan man hyra ut till
seriösa hyresgäster. Vi måste identifiera vad som är win-win, jobba kontinuerligt. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2014)
Organisatoriskt var koordinatorn och projektsekreterare fram tills juni 2013 knutna till
stadsdelsförvaltningens nya Utvecklingschef, en tjänst som skapades för att hantera de nya
utmaningar som ställdes i stadsdelen i och med Områdesprogrammet Lindängen. Utvecklingschef
fick uppdraget att arbeta med utvecklingsfrågor utifrån ett rumsligt komplexitetsperspektiv.
Utvecklingschefen var således inte avgränsad till en viss sektor utan rollen och uppdraget är just att
överbrygga sektoriella perspektiv.
[Stadsdelschefen] startade en Utvecklingsavdelning på sin förvaltning därför att hon insåg att
det blev svårt att hålla i alla dessa processer. Så min roll är att driva frågan, jag har tagit över
ansvaret för Områdesprogrammet, driva det […]Det administrativa är mina verktyg för att
kunna driva förändringsarbete. Min roll är att ta över det och fortsätta utveckla det. […]För mig
handlar det mycket om att sätta Fosie på kartan, sätta Lindängen på kartan. Hålla
politikerkontakt, våga fatta beslut, göra det snabbt, hålla ihop tårtorna, se var
framgångsfaktorerna är och driva ditåt. I kontakter med andra, i förvaltningsledet, i
politikerledet, i stan. Det blir lite av mitt. Sen har min roll kommit in i en ny roll som inte fans
innan, men jag kan känna mig rätt så fri att jag inte är i strukturen. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2013)
I juli 2013 omorganiserades Malmös stads tio stadsdelsförvaltningar till fem
stadsområdesförvaltningar, som fick var sin Avdelning för områdesutveckling. För Lindängens del, för
projektets del, har etableringen av avdelningen bidragit med en tydlig styrning uppifrån för att
överbrygga sektoriella perspektiv. Lokalt och centralt i hemorganisationerna upplever projektets
aktörer att det ger en trygghet i uppdraget.
58
[…] sen [avdelningschef för områdesutveckling] kom har hon etablerat mycket tydligare
sammanvävt, mycket större. Innan [avdelningschef för områdesutveckling] kom fanns det ju
ingen, det svävade ju fritt. Då fanns ingen annan styrning än den som jag gjorde [sektoriellt].
Och det var när [avdelningschef för områdesutveckling] kom in, så här att lyfta blicken och ta
hela greppet. Det var otydligt för mig vem som gjorde det, […] Men sen [avdelningschef för
områdesutveckling] kom på plats så har vi en partner i det sammanhanget. (Tjänsteman
Socialtjänsten, 2013)
Genom att man har skapat en tydlig organisatorisk struktur kring det geografiska området som en
helhet för utvecklingsinsatser har det skapats en känsla för gemenskap kring problematiken som
området och således aktörerna står inför.
Om du tänker aktörerna på Framtidens hus, och du tänker både på offentliga och frivilliga. Ja
men det som är lite fascinerande är att alla har, på något sätt ett gemensamt mål, och det är
att bygga upp Framtidens hus och man bygger upp en verksamhet som stärker området och
som per se stärker även sina egna verksamheter eller sina egna mål. (Tjänsteman, idéburen
sektor, 2013)
Att arbeta utifrån ett geografiskt fokus är nytt för de sektoriella offentliga aktörerna som innan mest
arbetade utifrån ett sektoriellt perspektiv. Men här har aktörerna anammat lite olika ansatser.
Individ och familjs Ekonomiskt bistånd och Jobb Malmös handläggare hanterar alla ärenden som är
folkbokförda i Lindängen och gör det utifrån ett generellt intag.
[…] förutom närheten till deltagarna och socialsekreterarna så är då att de jobbar med alla
sorters ärenden. Här [på hemorganisationen] jobbar man antingen med ungdomar, vuxna, och
sen så jobbar man då med så, rehabiliteringsärenden då va. Ute på Lindängen jobbar man med
allt, så mycket större bredd. Så de får göra allt då. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
Arbetsförmedlingen å sin sida är snävare och arbetar bara med de långtidsarbetslösa som bor i
Lindängen. Nackdelen av det är att ”man ju inte kan samverka kring de som ligger närmare
arbetsmarknaden”, menar en av arbetsmarknadssekreterarna. Några konkreta utmaningar i relation
till denna avgränsning är för företag som vill arbeta med sociala klausuler för att anställa lokalt. Det
blir således omöjligt gå genom Arbetsförmedlingen för att hitta arbetssökande som bor i området.
Detta har man istället löst genom alternativa vägar.
De har skapat en organisation för att hantera detta som bygger på att [projektsekreteraren]
letar upp arbetslösa som kan vara intresserade. Arbetsförmedlingen fallerar eftersom de inte
har geografisk upptagning och de kan inte hitta folk som är inskrivna på andra
Arbetsförmedlingskontor. [Projektsekreteraren] går genom soc och hittar folk. De sätter också
upp annonser i trapphus. Det kan vara byggjobbare eller så kan det vara andra tjänster, som
bovärdar, etc. (Tjänsteman, privat sektor, 2014)
Som citatet visar så har projektpersonalen en stor roll att spela för att dessa anställningar ska kunna
genomföras. Enligt företagets representant hade det varit svårt att genomföra utan stöd från
59
stadsområdesförvaltningen eftersom man inte hade kunnat axla den roll som projektsekreteraren
har. Medan Arbetsförmedlingen i denna situation står helt utanför dessa processer.
Möjligheten att kunna utveckla sådana och andra alternativa lösningar är en av grundidéerna bakom
koordinationen. Projektet upplevs i grund och botten vara en plattform för uppkomsten av nya
alternativa lösningar, och således har ett uppdrag att motverka att representanterna för de olika
sektoriella aktörerna fastnar i diskussioner om vad som brukligt göra utan att istället se utanför de
traditionella ramarna.
[…] man hamnar lätt i mandatdiskussioner och så väldigt tråkiga diskussioner: - Ja men då
måste vi ha politiken med oss! Ja men det går inte, det måste upp på regeringsnivå. Det kan vi
inte göra! Men det vi har är en samsyn i istället; att vi har bara accepterat att: - Så här ser det
ut, vad kan vi göra istället, trots allt? Och det tycker jag mer och mer handlar om alla, att vi har
en mer gemensam, lite mer lösningsfokuserad värdegrund, än vad vi hade i början. Förståelse
för varandras uppdrag. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
Det är här som koordinationen kommer in; genom att alltid se till helheten och driva frågan utifrån
det rumsliga, det geografiska perspektivet. Ett exempel på en alternativ lösning där aktörer från hela
samhället deltar relaterar till fastighetssäkerhet och brandskydd.
[Fastighetsvärden] har stort bekymmer med lägenhetsbränder i höghuset. De har haft in
räddningstjänsten för att göra hembesök. De har haft tre lägenhetsbränder de senaste
veckorna. I två fall hade familjen ingen hemförsäkring, alltså ingen kompensation. De försöker
göra hembesök, för brandvarnare, du vet. Och vissa lägenheter kommer de inte in eftersom det
är kvinnor som är ensamma hemma; de kan inte prata svenska, får inte släppa in någon. Det är
svårt. Sen hittade jag på idéen att prata med gruppen Kvinnor på Lindängen. Den består mest
av arabtalande kvinnor och jag tänker att de tillsammans med brandkåren kan gå runt, eller bli
ambassadörer. Är i startgropen nu. Det är ett exempel hur man långsiktigt kan skapa
attraktivitet och trygghet. Men det är en liten grej, men har man, sitter man i de forumen då är
det mer naturligt om man har dessa relationer. Det kopplar också till att dessa kvinnor lär sig
svenska eftersom de får mer kontakt med det svenska samhället. Och också få infotillfällen
själva, med brandkåren, bli ambassadörer. Och det skulle inte ha hänt om vi hade
[fastighetsvärden] här, brandkåren och räddningstjänsten här och Kvinnor på Lindängen här
[pekar åt tre olika riktningar]. Eftersom vi sitter och samordnar kan vi se de möjligheterna.
(Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
Styra fysiska förändringsprocesser utifrån Stadsområdesperspektiv
Lindängen mot framtiden har som nämnts fyra centrala insatser: Framtidens hus, Allaktivitetshuset,
den övergripande Samordningsfunktionen, samt utveckling av den fysiska miljön inom ramen för
Lindängen Centrum processen. Redan i Områdesprogrammet Lindängen fanns en arbetsgrupp som
kallades för Bygg Lindängen. Vid uppstarten av Lindängen mot framtiden jobbade gruppen vidare
under arbetsnamnet Lindängen centrum och man började mer och mer fokusera på ombyggnation
och upprustning av centrumområdet. I gruppen ingår centrala offentliga tekniska förvaltningar,
60
privata fastighets- och markägare och representanter från stadsområdet. Ansatsen är att formulera
utvecklingsplaner utifrån ett lokalt geografiskt helhetsperspektiv.
Många frågor som vi hanterar finns inte någon annanstans. Om fastighetsägaren skulle vilja
driva en process att bygga om centrat här till exempel så kanske han hade gått in mot de
tekniska förvaltningarna, och de hade inte tänkt per automatik att: - Ok, ska vi göra något
socialt kring detta, vi ska bygga helhet. Nej då kanske de tittat på bygglov och att: - Du får
bygga en matvarukedja med parkering. Så det jag tänker vi gör skapar en slags helhet kring
alla möjliga olika processer, som är bygg och andra, och kopplar samman. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2014)
Den geografiska ansatsen säkerställs genom att stadsområdesförvaltningen har anlitat en konsult.
Den person som fick uppdraget valdes ut för sin erfarenhet och kunskap av fysiska
utvecklingsprocesser.
Eftersom vi saknar den kunskapen, erfarenheter och kontaktnätet. […] expertis som man
behöver i uppdraget och vi hittade någon som jobbat i de stora arkitektbolagen, som hade
kontaktnätverk i stan.[…] har mångsidig kunskap och det saknar vi inom vårt stuprör, men vi
har lärt oss under tiden. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
Konsultens uppdrag är att i samverkan med områdesprogrammets personal driva den lokala
utvecklingen utifrån ett helhetsperspektiv med bas i sociala, ekonomiska och fysiska faktorer. I citatet
nedan beskrivs hur konsulten uppfattar situationen och projektets hållning till varför det är dags att
se detta utifrån ett helhetsperspektiv.
I min nuvarande roll så ritar jag ingenting utan det handlar ju om att organisera processen,
som på något sätt minskar klyftorna. Och då handlar det om nya modeller: - Hur kan man
satsa? Problemet är ju att: - Naej, kommunen, vi har inte råd! Privata säger att: - Nej men det
finns ingen betalningsvilja där, vi kan inte investera där! Alltså, vi har kommit till någon sorts
vägs ände. Och både stad och kommun har slängt in massor med pengar i de områdena de
senaste åren och de har bara blivit sämre. Man står liksom: - Vad ska vi göra nu? Det handlar
om att komma på nya idéer och sätt att jobba. Arkitektur är en del av detta, det är ekonomi,
politik, medborgarna, att få ihop, det är mer i det fältet som man kan jobba. Och då är det i
samverkan. Enskilda aktörer kan inte göra något. En enskild fastighetsägare kan inte lägga in
mer pengar utan att det upprustas. Och kommunen går inte in om inte fastighetsägarna är
med, och andra aktörer, och prioriteringar. Men om man samlas, då kan det bli en mycket mer
massiv satsning som gör att de privata vågar satsa, investera. Och kommunen säger att: - Ja vi
får nog också. (Konsult, 2014)
Figuren nedan illustrerar Lindängen Centrum processens olika faser. Den började med att samla
berörda aktörer såsom tekniska förvaltningar och privata mark- och fastighetsägare. Steg två var att
under samtal och diskussioner lära känna varandras intressen och prioriteringar för att gemensamt
kunna utveckla ett intyg, en Avsiktsförklaring, som fastslog alla aktörers förväntningar och åtaganden
inför det tredje steget: Förstudien. Det tog projektet cirka åtta månader att nå fram till den punkt då
alla aktörer kände sig redo att skriva under Avsiktsförklaringen. En av de centrala aspekterna som
61
ingick i Avsiktförklaringen var budgetöverenskommelser för att kunna genomföra Förstudien. Citatet
nedan beskriver syftet med Förstudien utifrån den komplexa helhetsbild som projektet Lindängen
mot framtiden står inför.
Så satte vi igång ett program, för förnyelsen, och riktade in det mest på den fysiska
utformningen. Vi tog fram en utveckling av de punkterna som finns i Avsiktförklaringen: Vad
var och en vill göra och vad de gemensamma målen är. Dels är det Bygg Lindängen och Må Bra
Lindängen och staddelen som så, sen är det målen och strategierna, förutsättningarna för
planarbete. Sen tog vi medborgargruppens önskelista för förnyelse. Ekonomifrågorna sen.
Hållbart Lindängen centrum. Samlat. Och sedan delfunktioner när man ska lösa det här med
gator och torg. Attraktivt torg är viktigt. Så visst, det handlar om, som bibliotek, skolor.
Bostäder vill vi ha in för ögon och öron i Centrum, det är väldigt dött så på kvällar och helger.
Plus att få till bostäder, det finns inga nya bostäder här. Vill man ha något nytt eller något
annat som inte är miljonbostäder så finns det inte. De som älskar sitt Lindängen de måste
kunna efterfråga bostäder här. Handel, livsmedelsbutik och gym. Så lade vi fram detta.
Jobbade fram detta i en projektgrupp ihop med styrgruppen. Jobbade fram detta program, där
vi slog fast ambitionerna för projektet och förutsättningarna för den fysiska helhetslösningen.
(Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
Förstudien kulminerade i en Arkitekttävling där olika arkitektteam bjöds in för att utveckla förslag till
fysiska helhetslösningar. Det sista steget i processen var den Syntesplan för Lindängen Centrum
(Malmö stad m.fl. 2013) som togs fram genom att slå ihop de tre olika arkitektförslagen som tagits
fram utifrån Förstudien. Färdigställandet av Syntesplanen är det sista steget i det som var
överenskommet i Avsiktsförklaringen och när den blev klar i december 2013 så gick ärendet vidare till
Kommunstyrelsen och till stadens nämnder. November 2014 fick stadsbyggnadskontoret i uppdrag
att påbörja ett detaljplanearbete för Lindängen. Detaljplanen ska göra det möjligt att bygga nya
bostäder och utöka handelsytor, men också att utveckla och skapa nya mötesplatser. Tanken är även
att kunna utöka och utveckla Lindängenskolan och Högaholmsskolan samt kunna bygga en ny
förskola.
Figur 6: Lindängen centrum processen
62
Den streckade pilen som går ut från cirkeln illustrerar hur processen för att nå en transformation av
Lindängen centrum måste fortsätta. Som ett första steg måste en ny detaljplan utvecklas, men det är
många fler saker som måste falla på plats innan Centrumet blir transformerat.
[…] man har liksom bakat ihop den fysiska planen, den ska då ligga till grund för fortsatta
beslut och planering och hos respektive aktör. Nu måste man liksom ta fatt i pengar och planer
för nu börjar det bli skarpt läge. Det är nu det är upp till bevis, om man vill göra detta.
(Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
För de offentliga förvaltningarna sägs processen inte vara någon nyhet: ”Det är som vi brukar
arbeta”, säger en representant för Gatukontoret, men det som är skillnad är projektets
sammansättning med både offentliga och privata aktörer som deltar i alla möten och också att
processen drivs av Stadsområdesförvaltningen. Traditionellt brukar dialogmöten genomföras med de
boende och mark- och fastighetsägare men de brukar inte delta i alla interna planerings- och
förhandlingsmöten.
En fysisk utvecklingsprocess drivs vanligen inte heller av
stadsområdeförvaltningen utan endera av Stadsbyggnadskontoret eller Fastighetskontoret eller
privata mark- och fastighetsägare som visat intresse för att bygga på egen mark.
I Lindängen Centrum processen är det istället en top-down process där de offentliga, ledda av
stadsområdesförvaltningen, försöker motivera de privata ägarna att bygga (Tjänsteman
Stadsbyggnadskontoret, 2014). Fokus på byggande utgår också, till skillnad från en vanlig process,
ifrån en lokalt anpassad helhetslösning. Ansatsen har tvingat de tekniska förvaltningarna att ”titta
bredare på utveckling” (Tjänsteman Fastighetskontoret, 2014) och verkligen arbetat utifrån
ledmotivet Trygghet. Man har tagit in jobbrelaterade frågor och har haft mycket utbyte och
information om det lokala, säger en representant för Fastighetskontoret. I ett vanligt projekt så utgår
man istället från stadsbyggande utifrån ett tekniskt perspektiv. Vanligen är det lätt att de tappar det
komplexa utan det hade varit mer fokus på till exempel buller och miljöfrågor.
Representanterna från de tekniska förvaltningarna upplever att processen tog väldigt mycket tid i
anspråk och att den tog väldigt lång tid att få klar. Men de säger också att sådana processer kanske
inte behövs överallt, utan att det är speciella lösningar för speciella fall, som Lindängen där det finns
väldigt mycket privatägd mark och fastigheter. ”När kommunen äger mindre så måste man prata
bredare”. (Tjänsteman Fastighetskontoret, 2014)
En central utmaning i Lindängen upplevs vara att väldigt mycket av mark- och fastigheter är
privatägda, då kan man inte köra på två parallella spår utan man måste samarbeta för att det ska bli
något gjort, pålyser Fastighetskontorets representant. Den anlitade konsulten har gjort en liknande
analys när han i sina efterforskningar hittat offentligt framtagna planprogram för Lindängen så tidigt
som 1991 utan att något har blivit byggt.
Utifrån ett fastighetsägarperspektiv så är helhetslösningar också ”bra för business”: Om fler har jobb
så blir de bättre hyresgäster och attraktiviteten av beståndet och området höjs. Således, om
beståndet får attraktiva hyresgäster så höjs husens värde och attraktivitet och då stiger de i värde.
Detta är till gagn för företaget och för hela området, och det är bolagets motivation och intresse.
Alla deltagande aktörer är överens om att någon form av koordinering krävs för att utveckla
Lindängen centrum, men det som var överenskommet i Avsiktförklaringen är överspelat. Aktörerna
har inget som binder dem samman längre och om nu den efterföljande beslutsprocessen tar för lång
tid så finns det en risk att de privata aktörerna drar sig ur.
63
Alltså nu har vi ingen tidsplan, och jag har inget som helst uppdrag. Vi har inget som binder
ihop aktörerna heller nu, rent formellt, utan fortsätter i den här gruppen, och så får vi liksom,
och så har vi sagt på möten att vi ska samla upp vad som händer på olika fronter, vad som
händer, med jämna mellanrum. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2014)
En tjänsteman på Stadsbyggnadskontoret menar att projektets styrka även är dess svaghet. Styrkan
är att man har kommit fram till ett förslag gemensamt, men svagheten är att inte alla är med hela
vägen. Till exempel så har en privat fastighetsägare redan dragit sig tillbaka. Svårigheten i att få de
privata att satsa är att alla inte är lika beredda och en viktig anledning till det är den svåra
kostnadsnivån; alltså att kostnadskalkylerna inte går ihop. Det blir för dyrt att bygga jämfört med vad
man beräknar kunna få ut. För att utjämna det svåra kostnadsläget så tittar de offentliga aktörerna
på möjliga justeringar men de har i sin tur vissa riktlinjer emot särbehandling som är svåra att
överbrygga.
Det är i dessa diskussioner som koordinatorn har visat sig vara välbehövliga för att komma framåt
genom att förstärka områdesfokuset och även genom att visa på alternativa vägar. Till exempel så
har besök anordnats både i Helsingborg ochVäxjö där olika byggbolag har erfarenhet av att lyckas
bygga trots kalkylerad låg betalningsvilja.
Vara på skolan
Det grundläggande med Allaktivitetshuset är att verksamheten har lyckats gjort skolan till sin
arbetsplats och har idag accepterats som en del av skolan; som en viktig pusselbit i
utbildningsarbetet.
[…] så tycker jag många gånger att vi kompletterar varann, att den biten får de där, och så vet
vi att vi tar betygen och då vet vi redan att, det har ni berättat så då kan vi lägga energi på det
och så. Jag tycker att det har blivit en väldigt självklar del av vår skola med Allaktivitetshuset
och vi förlitar oss mer och mer på deras styrkor. För att vi vet att det fångas upp och och vi kan
ju komma så här och säga att: - [Namn på anställd inom AAH], vi har en elev här, kan inte ni
fånga upp den? För vi tror då att den har kanske, den, när den kommer hem så kanske det är
alldeles för mycket annat som den behöver syssla med, den behöver ha lite andrum. Och då kan
vi ju kanske fånga upp saker som gör att de växer som människor och personer på ett annat
sätt. Just för oss är det så naturligt idag att det hade varit katastrof för oss om de säger att vi
stänger Allaktivitetshuset. Det hade känts som en katastrof, för att det är en så viktig pusselbit
idag i vår verksamhet. Ok, vi kanske hade fått igenom dem ändå, men allt det här runt om.
Kunskapsmässigt kanske det inte hade gjort så jättestor skillnad, men alla de andra bitarna
som får dem till att bli bra människor, känna sig som bra människor, de hade blivit så skadade.
Men den här självkänslan, möjligheterna och inkluderingen och så, det är, där är ju den, så det
hoppas jag verkligen den ska finnas kvar. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Både skolpersonal och stadsområdesförvaltningens personal som är anställda inom Allaktivitetshuset
är överraskade av det goda samarbetet utifrån erfarenheten att skolan traditionellt, på senare år, har
ansetts vara en väldigt solitär sektor.
64
De är ju en del av vår verksamhet, det är ju inte så att de har sin lilla, det får ni sköta, utan vi är
en enhet här, faktiskt. Och det är ju stor skillnad bara det för jag tror att det är väldigt sällan
bara det att en annan verksamhet kommer in i skolan på det sättet som Allaktivitetshuset har
kunnat göra va. Att, för man har inte släppt in, eller det har ju varit; skolkulturen har ju varit
väldigt fyrkantig va, och det är ju att vi har en helt annan verksamhet som en del av vår
verklighet idag och en naturlig del. (Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Liksom i Framtidens hus så upplever representanterna för de två verksamheterna att det är väldigt
nära kommunikation, så nära att man upplever att man nästan inte ens behöver formella möten.
Alltså vi träffas ju hela tiden, att man kommer in, och man sätter sig med rektor eller
skolpersonal, så vi har ju ett bra samarbete på det sättet men vi har inget varje vecka. Vi
pratade om att vi skulle ha det någon gång i månaden, men det gör man ju ändå varje dag och
då säger man att: - Ja, men detta här har vi tänkt, nu ska vi göra det, och det är det som är
skönt att vi är redan på skolan, istället för att komma hit, så att man träffas ju hela tiden och är
det något som händer så vet vi det, är det något som händer hos oss så vet skolan det, så man
har ett nära, väldigt nära samarbete skulle jag säga. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen,
2014)
Som ett led i uppöppningen av skolan så har även andra verksamheter börjat använda sig av skolans
lokaler efter skoltid, och inom ramen för Allaktivitetshuset. Röda korsets ungdomsförbund anordnar
sedan starten frukostklubb, och nu har aktiviteterna utökats till att inkludera läxhjälp och språkhörna
i skolans lokaler.
Dela arbetsplats
Både Framtidens hus och Allaktivitetshuset bygger på att olika organisationer delar lokaler. Genom
att ha sitt kontor på Lindängen, nära de boende, och genom att sitta nära sina samverkansaktörer,
upplever Lindängen mot framtidens personal att ansatsen att man ska komma närmare varandra
stämmer.
Och de som funkar det är det som vi har pratat om innan, och det låter ju så enkelt, men det är
ju det där att sitta tillsammans, med en någorlunda gemensam värdegrund trots att man gör
helt olika saker. Det är en framgångsfaktor som funkar. Just när man tänker på en
områdessatsning, när man ska lyfta ett område, att alla har någon slags gemensam syn på att
detta är möjligt och att vi kan göra det tillsammans, och man har förståelse för varandras
uppdrag för det kan också lätt bli att flera går in och gör olika saker och tycker att varför gör
inte den det och har åsikter. Så det funkar. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
Efter workshopen som hölls i september 2013 var det flera av aktörerna som reagerade på att de har
förvånansvärt mycket gemensamt, även om man använder kanske ett litet annat språkbruk. Men
genom att sitta nära varandra så upptäcker man att dessa skillnader kanske inte är så stora och
oöverbryggbara som man initialt trodde.
I Framtidens hus har Stadsområdesförvaltningen, Individ och familjs Ekonomiskt bistånd och
Fältgruppen, Jobb Malmö och Arbetsförmedlingen Bryggan fasta kontor. Förutom
65
Arbetsförmedlingen så är detta tjänstemännens hemkontor och de arbetar i området varje dag.
Arbetsförmedlingen Bryggan var initialt närvarande mer tid men är idag bara på plats tre dagar i
veckan. Denna tid är då oftast uppbokad med möten vilket lämnar mindre tid till spontana besök. De
andra aktörerna som kommer till huset har möjlighet att använda olika mötesrum och delade ytor,
såsom vardagsrummet, för olika aktiviteter. De är också ofta välkomna att låna någons kontor om det
skulle behövas.
De största vinsterna med att sitta tillsammans och att träffas i det dagliga arbetet upplevs vara att
det utvecklar personliga relationer mellan representanterna för de olika verksamheterna och att det
skapar en förståelse för de andras uppdrag. På så vis underlättas hanteringen av ärenden för de
offentliga aktörerna genom att de vet vem de ska prata med i den andra verksamheten. De känner
personen och kan med lätthet gå över till dennes kontor. I effekt så påverkar det också den boendes
situation som då får hjälp snabbare.
[…] här har vi ju också namn och ansikten på varandra och det ger väldigt mycket att man har
en uppbyggd relation med varandra, att det går lite snabbare och att man vet vem man kan
prata med och att det ska gå snabbt: - Nu har det här hänt. Toppen, tack då vet jag om det!
Och så kan man fortsätta, det behövs inte bokas in, de här mötena en gång i halvåret för att
får reda på vad som har hänt, utan vi snackar på en gång och då kommer man ju vidare
snabbare, för klienten att komma vidare i sitt liv. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Både handläggaren och den boende upplevs spara mycket tid. Handläggaren slipper lägga extra tid
på att försöka komma i kontakt med den andra verksamhetens handläggare över telefon eller per
email för att kunna gå vidare med ett visst ärende och på så vis får den boende hjälp snabbare. I
samhällets sektoriella struktur så kan det ta väldigt lång tid innan en telefon eller email
kommunikationstråd avslutas kring ett fall.
För samverkan blir alltid svårt när man sitter på två olika platser. Det är klart det finns
telefoner men de flesta är väldigt upptagna, men i och med att man träffas hela tiden, man vet
vem man ska träffa, vem man ska ta upp saker med; det blir liksom ingen dödtid någonstans
utan det är tydliga kanaler hela tiden. Så det är egentligen ingen raketforskning, det är inga
nya omvälvande idéer som säger att så här ska vi göra. Ja det enda som är omvälvande är att
vi finns ute på områdena och ska jobba tillsammans med de här personerna, och tillsammans
med Malmö stad. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2014)
Tack vare den fysiska närheten så minskar de boendes väntetider mellan det att de blir inskrivna hos
alla myndigheter och att de kan börja med sin planering och eventuellt någon aktivitet eller åtgärd.
SK: Vad är det som skapar väntetiderna på andra ställen?
IP1: Dels att, nu så ska de ju öka på Bryggan också, nu, att de ska få fler inskrivna. Men annars
är det alltså dels att få tag på varandra som tar skitlång tid.
IP2: Ja det är nästan omöjligt. Man drar sig för det.
IP1: Ja, också kan jag säga att vi kanske har fått ett samtycke5 från Arbetsförmedlingen, men
då har klienten inte lämnat det på Arbetsförmedlingen. Och då måste de dit och lämna
Ett samtycke där den boende fyller i att han eller hon godkänner att myndigheterna kontaktar
varandra i ärendet.
5
66
samtycket först innan vi kan prata med varandra. Här kan vi göra det på en gång. Här skriver
de på samtycket till oss, går in på Bryggan och skriver på samtycket samma dag och sen så får
vi samarbeta med varandra. Såna saker tar jätte lång tid [traditionellt] och klienten hamnar i
mitten som får springa fram och tillbaka. (Tjänstemän Socialtjänsten, 2014)
Genom att få en ökad förståelse för de andras uppdrag och när de finns på plats i huset kan
handläggarna vara mer spontana i sin kontakt med de boende.
Jag kan ju sms:a och säga: - Men kan du komma upp? Många saker kan ske på någon timme.
Vad gäller informationsöverföring när något har hänt, och det händer ju saker hela tiden, det
är lätt. Alltså det är lättare jobbmässigt. […] Jag tycker det är lättare att ringa, be dem komma,
höra av sig: - Kan du komma hit? Det behöver inte vara kallelser flera veckor i förväg utan
skulle det vara någonting så: - Ok, kom på torsdag, då kan du träffa din socialsekreterare på
öppet hus och jag är där.[…]Mycket, mycket mer spontant och det är väl det jag menar med
närheten och tiden. Tidsaspekten att det liksom, det är inte så krusidulligt eller vad man ska
säga. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2014)
Under de första åren arbetade Röda korsets representant också väldigt ofta utifrån Framtidens hus.
Idag har organisationens verksamheter kommit igång och anses inte längre behöva lika mycket stöd.
Vad gäller Rädda barnen och Folkuniversitetet så är deras närvaro i huset mer relaterad till de möten
som anordnas. De frivilliga använder alltmer Framtidens hus som en bas att utgå från, en plattform.
Möten med de boende har mer och mer börjat spridas ut i området, både till andra offentliga
mötesplatser som biblioteket och Lindgården, men också till områdets gårdar. Röda korset, som är
den organisation som mest kontinuerligt har varit representerad i huset, är också den som mest har
erfarit att det finns vinster att hämta i ett sådant upplägg.
Ja det är ju det här att vi är i ett sammanhang där vi får ständig information om vad som
händer i området. Det är jättebra. Vilka projekt som är på gång, vad som händer på
Allaktivitetshuset, om de har några nya grupper på gång här eller där. Det är bra
informationsutbyte. Vi har de här husmötena och så en gång i månaden försöker jag gå på, för
jag tycker det är bra, och då kan jag också uppdatera vad vi har på gång. Det är styrkan, och
också att vi finns samlade, människor måste komma hit, och då finns det också information
[om organisationen]. (Tjänsteman, idéburen sektor, 2014)
Eftersom de andra idéburna organisationerna inte finns på plats lika ofta så har Röda korset utvecklat
ett närmare samarbete och samverkan med de offentliga verksamheterna som representanten
möter dagligen. Det indikerar att fysisk närhet mellan intersektoriella aktörer har förmågan att
överbrygga upplevda barriärer och underlätta både samverkan och ibland samarbete: Det är ofta
som Stadsområdets personal deltagit i cykelskolan.
Jag tycker nästan att det går bättre med de offentliga. Det är väl lite mer att, att jag informerar
dem om att nu har vi detta, och så pratar de med sina kunder och klienter och skickar ibland
någon till mig och sådär va. Så att, det är bra. Själva då [nämner två personer från projektets
personalgrupp] är ju jättepositiva, och det är ofta genom dem som jag får veta vad som är på
gång i området och var jag kan komma in. (Tjänsteman, idéburen sektor, 2014)
67
I Lindängeskolan har Allaktivitetshuset fått egna lokaler som inretts men deras aktiviteter utförs på
hela skolan, i dess olika salar. Skolan och Allaktivitetshuset har en speciell relation jämfört med
Framtidens hus eftersom Allaktivitetshuset rent formellt genomför sina aktiviteter i skolans
territorium. Idag upplever både skolans personal och Allaktivitetshuset att de är två dela av samma
organisation som kompletterar varandra för elevernas bästa. Lindängeskolan har, även fast den inte
formellt är en del av Lindängen mot framtiden gått ifrån verksamhetsperspektivet och anammat en
ansats som utgår från individens och områdets behov.
Det blir tydligt att möjligheten till samverkan och genomförande av den samhällsservice som
Lindängen mot framtiden eftersträvar påverkas negativt i de fall då aktörer inte arbetar utifrån
projektets mötesplatser på en daglig basis.
Anledningen till att Arbetsförmedlingen Bryggan har minskat sin närvaro på Lindängen är för att
organisationen har fått en mindre budget än initialt. Den personal som finns måste alltså delas med
arbetet i andra områden.
Ja alltså vi är ju där för att stanna men allt är en budgetfråga, så är det ju. […]det måste vi
också komma ihåg att det är alltid en budgetfråga som styr och då är det regeringen som ger
oss pengar, regeringen som formulerar vårt uppdrag. Ju mindre pengar man får till
verksamheten, till Arbetsförmedlingen som helhet, ju mer tenderar man ju att läsa
regleringsbrevet; vad är det de facto som vi ska göra och smalna av uppdraget. Och ett hot
givetvis, mot den här verksamheten är att vi tilldelas ännu mindre pengar 2015, vilket vi har
stor anledning att tro utifrån de signaler som kommer från regeringen. (Tjänsteman,
Arbetsförmedlingen, 2014)
De som ställer sig mest oroliga till Arbetsförmedlingens minskade närvaro är samverkanspartners
som står dem närmast, Individ och familjs Ekonomiskt bistånd och Jobb Malmö.
Jag tror att [samarbetet] skulle kunna bli mycket bättre. Det funkar bra, men det skulle kunna
funka mycket bättre. I och med att vårt uppdrag och mål är att få ut folk i arbete och i
självförsörjning så måste vi ju ha jättebra kontakt med Arbetsförmedlingen för de behövs, det
är de som är det sista stoppet på något sätt; som kan få till arbete, eller ett arbete med lön,
eller vad det kan vara för någonting. […] de har ju inte varit här lika mycket som vi kanske hade
behövt ha dem här, och det är inte [de anställdas] fel överhuvudtaget, men man märker att när
de inte är här så stannar det upp. Vi vande oss vid att liksom; de var här tre dagar i veckan, och
man kunde gå in och boka spontanbesök och säga till sina klienter att bara kom upp så finns de
tillgängliga, men nu har det blivit mindre tid, för nu har de oftast inbokade besök när de väl är
här. Så det är lite svårare nu att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen. Och det tycker jag
är jättesynd. […]Det handlar så mycket om att fånga upp motivationen och stärka den. […] Då
ska vi fånga det nu, inte om en och en halv vecka, för då vet vi inte hur intresserade de är
längre. De är intresserade nu, idag. Och det är perfekt: - Ja, ta på dig skorna och kom upp, vi
möts. Det är ju en jättestor skillnad, för annars är det här en långrunda liksom: - Ja men vi har
ett möte om tre veckor. Ja, alltså, om tre veckor då kan det ha hänt vad som helst, så det är ju,
det tycker jag vi får jobba vidare med. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
68
Två, tre och fyrapartsamtal
En central ansats i Framtidens hus är att göra gemensamma planeringar för de boende som är
inskrivna på Individ och familjs Ekonomiskt bistånd, Arbetsförmedlingen och Jobb Malmö. Metoden
grundas på ett antagande om att underlätta för de boende i kontakten med myndigheter; istället för
att ha många olika planeringstillfällen så ordnas ett möte där alla närvarar. Vid dessa möten kan även
andra verksamheter delta om det finns behov, såsom Öppenvården Gustav eller den boendes läkare.
Utöver att underlätta för de boende så är tanken att gemensamma planeringar också ska kunna
förkorta väntetider och öka samhällsservicens tillgänglighet så att individen kan komma snabbare till
självförsörjning.
[…] att vi skapar tiden till, och snabbheten i allt, för de som kommer hit. Och det har vi sett i
statistiken. Om du kollar på ekonomiskt bistånd så är inflödet, de som kommer till
nyinskrivning, att man kommer hit första gången och söker; de går ut snabbare till arbete,
alltså till självförsörjning än vad man gjorde tidigare eller i jämförelse med Fosie. Och det tror
jag, det är jättesvårt att säga vad det beror på men man kan tänka sig att det beror på att det
går snabbare helt enkelt. Om du kommer hit första gången [till Ekonomiskt bistånd], samma
dag får du träffa en arbetsförmedlare för det tar normalt tre veckor innan. Du kan också ha
diskussioner med de två samtidigt och kanske till och med Jobb Malmö också, så att det är fyra
stycken. Och då reder ni ut det här på en timme istället för på över en månad. Och det gör att
du snabbare hamnar i rätt insats hos någon av de här tre. (Tjänsteman,
stadsområdesförvaltningen, 2013)
Den täta samverkan och kommunikationen mellan de olika verksamheterna upplevs också fungera
som en trygghet för de boende som i större grad kan förlita sig på att aktiviteter som genomförts
tillsammans med Arbetsförmedlingen registreras hos Ekonomiskt bistånd.
Det är ju mycket lättare för dem ju. Och kanske tryggare för dem, vissa är så att: - Åh nej, nu
vet inte min socialsekreterare om att jag har gjort allt detta! Och vi berättar ju så då går jag
bara in och berättar att: - Jo men den här personen har vari väldigt aktiv. (Tjänsteman,
Arbetsförmedlingen, 2014)
Lindängen mot framtidens främsta målgrupper är individer som har komplexa problembilder, det är
fall som de traditionella sektorstyrda verksamheterna inte lyckats hantera adekvat, annars skulle det
inte finnas människor som levt upp till 20 år utanför arbetsmarknaden och samhället. De
gemensamma planeringarna som genomförs som tre, eller ibland fyrpartssamtal är ett sätt att
försöka nå fram till och hitta en hållbar lösning för varje individ.
[…] det blir lättare, alltså, att nå folk, och att vi kan samverka, om jag inte vet vad jag ska göra
med ett ärende så kan vi hjälpas åt att tillsammans komma fram till en lösning, och det är ju
bra för individen också att den får hjälp från alla håll. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2014)
Det är helheten som är viktigt. De har kunskap om individen utifrån det sociala perspektivet,
och vi har kunskap och får kunskap från individen, och utifrån det kan vi göra en
arbetsmarknadsbedömning och sedan att man gör en helhet av det. Det är viktigt ju.
(Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
69
En effekt av den nära samverkan är att representanterna för de olika verksamheterna får förståelse
för de andra regelverk och organisationskulturer. Det upplevs som viktig information för att undvika
missförstånd och för att kunna samarbeta.
Ibland, att socialsekreterarna gör en bedömning av att, vad man får i bidrag, det har jag aldrig
vetat, vad man grundar skäligheten på. Det har jag fått lära mig. Och sedan att varför, vi kan ju
ibland reta upp oss på: - Varför vill de ha handlingsplanen från Arbetsförmedlingen? […] Ja,
men nu är det liksom mer förståligt, att nu gör vi det tillsammans. Det handlar om
kommunikation egentligen. Det är mycket man inte vet om försörjningsstöd och sociala
insatser. Mycket som kan göra mer än vad man trott om vi dokumenterar på rätt sätt från vår
sida. […]Jätteviktigt, då, att få en förståelse från varandras verksamheter. Vi lär oss om hur de
fungerar, vilka frågor de ställer, vilka krav de ställer på sina försörjningstagare, och de lär sig
om oss, hur vi arbetar. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
Okunskap och missförstånd upplevs inte bara skapa friktioner mellan verksamheterna men kan också
leda till stora svårigheter för individen som i ett traditionellt sektoriellt myndighetslandskap ofta blir
informationsbärare mellan myndigheterna. Det undslipper medborgaren i Lindängens
samverkanskonstellationer. Ökad kunskap om varandra upplevs leda till högre tolerans för de olika
organisationskulturerna samt att man som verksamhet sätter rimliga förväntningar både på individen
och på den andra verksamheten.
Ja det försöker vi göra, fast det blir så när man sitter på olika ställen, då blir det direkt det här
att: - De där borta tycker så, och de där borta tycker på ett annat sätt. Och det kan också vara
så att individen då inte förstår, det blir den som ska bära allt själv. Och då kanske inte man
förstår, eller vill vara med. Och berättar olika saker för olika inblandade. Men om man träffar
alla på en gång och gör en planering tillsammans då försvinner jättemycket av de här
problemen. Och det handlar väldigt mycket om att socialtjänsten har sin organisationskultur
och vi har vår organisationskultur och det, och olika rutiner och synsätt, och det leder till olika
krav på individen, eller kan leda till. Men om man då fikar tillsammans, käkar lunch
tillsammans, då hinner man ta bort allt det där. Man kan fråga varandra. Det blir väldigt
mycket det att man har mer helhetssyn på individen. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
Många intersektoriella officiella och inofficiella möten
Genom att dela arbetsplats med andra verksamheter sker dagligen spontana möten, i receptionen,
köket, och i andra gemensamma rum. Vid dessa mer informella möten kan information utbytas kring
olika ärenden och formella möten kan bokas in som en naturlig del av vardagen.
Vi har mycket så där, korta tjänstemannamöten kan man säga. Alltså inofficiella och officiella
där vi pratar med Jobb Malmö, vi pratar med Arbetsförmedlingen. Det är mycket prat hela
tiden, det går snabb och vi bokar in saker. Och det är mycket kommunikation på olika håll hela
tiden som jag tror är en skillnad mot den stora förvaltningen där det bara är socialsekreterare,
eller i alla fall som det var tidigare, att det bara är socialsekreterare som sitter där. Sen har de
ju andra delar av socialtjänsten i huset, som de sitter med som inte vi har. Men vi har externa
70
samarbetspartners runt oss hela tiden, som vi samarbetar mycket med. (Tjänsteman
Socialtjänsten, 2014)
Färre ärenden
På Lindängen har de offentliga verksamheterna Individ och Familjs Ekonomiskt bistånd, Jobb Malmö
och Arbetsförmedlingen färre ärenden än sina kollegor som sitter på de centrala kontoren. Den extra
tiden som frigörs upplevs vara avgörande för möjligheten att hitta hållbara lösningar.
I och med att vi har färre ärenden så är det mer socialt arbete; vi lär känna våra klienter mer
och då dyker det upp mer saker. Man hittar mer när man har tiden att lära känna klienterna
och man ser att det finns andra problem och andra saker som man kanske behöver hjälp och
stöd med. Och då hade det varit bra att få ännu mer tid till att arbeta med det sociala, för
enhelhetsbild. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Men det handlar inte enbart om att få mer tid utan handläggarna menar också att det är en
prioriteringsfråga hur man väljer att spendera den tiden. På de centrala kontoren läggs mycket tid på
det administrativa och det dagliga arbetet förvandlas lätt till att ”bara handlägga gröna
ansökningar”. I Lindängen jobbar handläggarna dock aktivt med att minska det administrativa och
öka det sociala arbetet genom att prioritera att träffa de boende.
[…] sen tycker jag att det handlar inte heller bara om att vi har tid, för nu har ju de på stora
förvaltningen börjat få mindre ärenden också. Men jag tror också att det handlar om att vi tar
oss tid, att vi går in med att vi ska vara öppna och vi ska träffa och vi ska, vi vill träffa. För jag
upplever att det är vissa på byrån, som är lite så, när besök kommer i receptionen att: - Åh nej,
hänvisa till telefontid. Medan här är det så att: - Ska jag säga att du är upptagen? Nej men jag
kommer ut. Det är väl bättre att ta det här och nu. Alltså att vi vill det, vi tar oss tiden, det tar
fem minuter extra, vad gör det? Alltså, det är liksom, ska man jobba här så ska man vilja träffa
och göra annorlunda och man kan inte isolera sig, tänker jag. Jag tror att det är en stor nyckel
till framgång, faktiskt. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
Den extra tiden som frisläpps genom att ha färre ärenden används också i arbetet tillsammans med
de andra verksamheterna för att metodutveckla och samverka. Metodutveckling är prioriterat i
Lindängen.
7. ANALYS UTIFRÅN DE TRE INSATSERNA
Lindängen mot framtidens långsiktiga mål är att Lindängen blir ett tryggt och attraktivt område där
fler unga och vuxna är i arbete. För att nå detta mål arbetar projektet utifrån två parallella ansatser:


Genom att främja hållbar social och ekonomisk utveckling som ämnar åstadkomma att
människor upplever att de själva har kontroll över sin livssituation och att de kan förändra
den, samt att de upplever att myndigheterna stödjer deras initiativ;
Genom att främja miljömässig stadsutveckling som ämnar transformera fysiska strukturer
utifrån en lokalt förankrad social ansats.
71
Följeforskningens uppdrag är att undersöka, analysera och beskriva hur projektet påverkar
bostadsområdet; hur det påverkar medborgarna; samt, hur det påverkar de aktörer som är delaktiga
i projektets olika insatser. Alltså: - Hur gör projektet skillnad? Rapporten tittar också på olika
relaterade statistiska resultat som tagits fram av aktörer inom projektet.
I denna rapport undersöker följeforskningen hur projektet gör skillnad genom att analysera hur
projektet identifierar sina främsta målgrupper (kapitel Projektets främsta målgrupper), hur projektet
utformat samhällsservicen som ämnar nå dessa grupper (kapitel Samhällsservice), samt hur arbetet
med att genomföra samhällsservicen har organiserats för att kunna erbjuda den önskade servicen
(kapitel Organisatoriska förutsättningar).
Hur gör då projektet skillnad? Den första och mest grundläggande skillnaden som projektet gör, i
jämförelse med samhällets traditionella sektorsansats, är att det ser till hela människan; projektet ser
människan som en komplex varelse och att olika människor har olika behov. I denna analys inräknas
även de fysiska strukturer som kan påverka individen, samt individens fritid. För att kunna nå fram till
alla dessa olika individer så antar projektet att den samhällsservice som erbjuds bör vara flexibel och
dynamisk; eftersom olika individer har olika behov. Projektet utgår alltså från en demokratisk
värdegrund som utgår från att stärka individens, medborgarens, möjlighet att delta i samhället på
lika villkor. Således, den andra skillnaden som projektet gör är att det sätter individens behov före
verksamhetens behov.
Den tredje grundläggande skillnaden som görs är att projektet sliter loss delar (läs personal) ur
etablerade sektorers verksamheter och placerar dem tillsammans för att de gemensamt ska utveckla
samhällsservice som utgår från Lindängen som rumslig skala för samhällsutvecklingen och att varje
individ är komplex. I Framtidens hus skapas en ny gemensam arbetsplats; i Allaktivitetshuset bjuder
skolan in tjänstemän från Stadsområdesförvaltningen att dela skolans lokaler; och i Lindängen
centrumprocessen har aktörerna regelbundna möten och arbetssessioner på plats i Lindängen, i
Framtidens hus lokaler.
De medborgare som tar del av samhällsservicen på Lindängen har ingen eller ytterst lite vetskap om
de ansträngningar som gjorts för att nå dem, men som kapitlet Samhällsservice antyder så upplever
de att något är annorlunda; att de får hjälp snabbare, att de blir lyssnade på, att myndigheternas
personal förstår deras problematik, att handläggarna blir något mer än en kravmaskin och istället blir
en allierad som försöker göra allt i hennes eller hans makt för att stödja varje individ. För de unga och
vuxna som deltar i projektets aktiviteter som inte är direkt kopplade till familjens finansiering så
beskriver de hur de växer genom att de får vara en del av ett sammanhang, får ta ansvar och bli
sedda och lyssnade på; att de får en roll att uppfylla.
De offentliga aktörerna som delar arbetsplatsen på Lindängen upplever också, ibland stora, skillnader
mellan arbetssituationen och samhällsservicen som erbjuds där i jämförelse med hemorganisationen.
Det öppna klimatet, snabbheten med vilken de får kontakt med stödjande verksamheter, den extra
tiden med medborgarna som gör det enklare att identifiera behov, och samarbetet som underlättar
både för det egna arbetet och för medborgaren. För de idéburna aktörerna gör projektet skillnad
genom att erbjuda dem en ingång till Lindängen som inte fanns tidigare, samt ett bredare nätverk
och möjlighet till samarbete och samverkan mellan offentliga och idéburna aktörer.
För de privata aktörerna och centrala tekniska förvaltningarna gör projektet skillnad genom att
öppna upp ett samarbete dem emellan för att försöka lösa de problem som finns i den fysiska
strukturen i Lindängen utifrån en social helhetsansats. Vilket upplevs som både utmanande och en
potentiell möjlighet till att verkligen transformera den fysiska miljön.
72
I de tre följande sektionerna i det här kapitlet markeras några centrala aspekter av hur projektet
Lindängen mot framtiden upplevs göra skillnad, för medborgarna, de medverkande aktörerna och för
bostadsområdet.
Allaktivitetshuset
I sektionerna nedan markeras några centrala framgångsfaktorer från Allaktivitetshuset, insamlade
från intervjumaterial med deltagande aktörer inom ramen för följeforskningen, samt från det
material som tagits fram av organisationen Watch It, statistisk som tagits fram via Malmö stad och
Lindängen mot framtidens eget material.
Fritidsaktiviteter för jobbskapande, höjda betyg och jämlikhet
Allaktivitetshuset har hela 2 500 besök per månad, varav 60 procent är flickor och kvinnor.
Mötesplatsen har beskrivits som ”något som borde finnas på alla skolor” av före detta
integrationsministern. Mötesplatsens koncept bidrar till ökad jämlikhet i semipublika rum och med
en demokratisk värdegrund som utgår från de boendes önskemål och deltagande har
Allaktivitetshuset som koncept vunnit BRIS-priset samt Malmö stads mångfaldspris.
Utöver att skapa möjlighet till att gratis delta i och hjälpa till på strukturerade fritidsaktiviteter skapas
även jobb. På Allaktivitetshuset anställs löpande nya aktivitetsledare på timbasis för att leda nya
aktiviteter. Totalt har sju aktivitetsledare på Allaktivitetshuset efter en tid inom verksamheten gått
vidare i andra anställningar, till exempel inom andra roller i skolan eller på fritidsgård. Denna
arbetslivserfarenhet har för många varit deras första och har för dessa personer således varit en
avgörande faktor för inträde till arbetsmarknaden.
De samlade erfarenheterna från delaktiga aktörer påvisar att mötesplatsen har många positiva
relationella och trygghetsskapande effekter. Samtidigt har Lindängeskolans elever betyg ökat, från
2012 till 2013 har de stigit med 11 procent. De elever som gick i åttan år 2012 ökade sina betyg med
12 procent.
Allaktivitetshuset har också övergått från att vara en projektaktivitet till att bli en verksamhet inom
stadsområdet, samt att konceptet har börjat spridas till andra bostadsområdet i Söderdå ett till
Allaktivitetshuset öppnades i Hermodsdal 2013.
Mötesplats för vuxna för nätverkande och relationsbyggande
Genom Allaktivitetshuset har vuxna i Lindängen fått en fysisk plats där de kan samlas och umgås med
gamla vänner och knyta nya bekantskaper. Många av de boende i Lindängen bor långt ifrån släkt och
vänner. För de arabisktalande kvinnor som följeforskningen intervjuat betyder det att de har förlorat
en naturlig ingång till umgänge. De berättar att kvinnor oftast umgås med den närmaste släkten och
gör gemensamma aktiviteter tillsammans i familjerna. Utan släkt i Lindängen så blir det svårt att
uppehålla dessa relationsmönster. Genom avsaknaden av mötesplatser vittnar flera av de kvinnor
som intervjuats att de under många år levt isolerat och med få bekantskaper. När vi pratar om vad
Allaktivitetshuset har betytt är en kvinna väldigt tydlig; hon säger att det finns ett före och ett efter.
Efter, säger hon och ler, så har hon fått fler vänner och bekanta och hon har aktiviteter som hon
sysselsätter sig med. Innan, berättar hon, var hon oftast ensam och hade väldigt lite anledning att
röra sig utanför hemmet och kvarteret. I matlagningsgruppen som hon deltar i så träffas inte bara
kvinnorna utan även deras familjer deltar. På så vis upplever kvinnorna att de återskapar en känsla av
släkten och den gemenskap som de har saknat under många år. Genom de nya vänskaperna
73
anordnas fler aktiveteter och fler och fler kvinnor ansluter sig till bekantskapen. På så vis börjar
nätverket växa och inkludera fler av de boende, kvinnor och deras familjer.
Allaktivitetshuset är öppet för alla Lindängebor att komma, delta och starta upp de aktiviteter som
de vill ha. Det enda kravet är att det ska vara en strukturerad aktivitet. De aktiviteter som startas är
därför ofta inriktade till en speciell målgrupp. För kvinnorna finns det gymnastik, och i anslutning till
det barnpassning. Många av dem är hemma med små barn utan möjlighet att få barnpassning så då
skapas stödjande aktiviteter för att de ska kunna medverka.
Flera av de kvinnor som intervjuats har deltagit i uppstarten av olika aktiveteter, till exempel
sygruppen och matlagning för kvinnor, samt olika aktiveteter för barn. När de berättar om sina
upplevelser och om möjligheten att få använda den fysiska platsen till aktiviteter som de är
intresserade av lyser de upp som av stolthet. De tar plats, tar ansvar och många av dem säger att den
största tillfredställelsen är att de får dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra. Detta
är något som återkommer både hos de vuxna och hos barnen som leder eller hjälper till på olika
aktiveteter.
För vuxna män är det inte lika mycket aktiveteter och Allaktivitetshusets personal upplever inte
heller att de kanske har så stora behov att delta. Dock finns det fotboll som är välbesökt av både
unga och gamla och som fungerar som en social mötesplats.
Mötesplatsen minskar barriärer mellan medborgare och myndighet
De vuxnas involvering i aktiveteter på Allaktivitetshuset har ibland bieffekten att de vuxna kommer i
kontakt med myndighetspersoner. Till exempel när det anordnas större evenemang på området så är
alla inbjudna att delta och då kan de behöva planera tillsammans med stadsområdespersonalen.
Allaktivitetshuset är i skolans lokaler och även om de bedrivs efter skoltid så skapas möten mellan
skolpersonal och föräldrar och andra vuxna medborgare som deltar i olika aktiveteter.
Skolpersonalen som intervjuats menar att föräldrar ofta vänder sig till dem för att fråga om andra
myndigheter och det blir än mer nu är de har en anledning att mötas mer regelbundet.
Skolpersonalen upplever också att de kan hjälpa de vuxna mycket mer nu eftersom de med lätthet
kan hänvisa dem till Framtidens hus som bara ligger några minuter från Lindängeskolan. På så vis
skapas synergier mellan de två insatserna där Allaktivitetshusets deltagare kan vidarebefordras till
Framtidens hus om de har myndighetsfrågor. Tillika kan besökarna på Framtidens hus bli hänvisade
till aktiviteterna på Allaktivitetshuset, för dem själva eller för sina barn.
De unga får tar plats och delat ansvar
Allaktivitetshusets paroll är att göra det som medborgarna vill. För de unga som är intresserade av
fritidsaktiviteter betyder det att de kan föreslå och utföra de aktiviteter som de är mest intresserade
av som grupp. Inför varje termin undersöker verksamhetens personal vilka aktiveteter som det finns
intresse av och om några nya ska läggas till. Ändringar sker främst vid terminsstarten men de kan
också ske mitt i en termin om de unga gemensamt väljer att göra något annat. På så vis är huset ett
flexibelt rum. Genom att de unga själva får vara med och bestämma vilka aktiviteter som ska
erbjudas och också vara med och hjälpa till på aktiveteter så upplever många att de är en del av en
gemenskap. Det är inte så att det är en aktivitet som de bara deltar i en gång i veckan utan många
upplever att de är medarrangörer. De visar stolthet i att vara en del av organisationen och de unga
som hjälper till på aktiviteterna berättar att de faktiskt tycker att det är roligare än att själva gå på
aktiviteter.
74
När de unga, vilka oftast verkar vara pojkar, berättar om hur de hjälper ledarna med aktiviteterna
uppvisar de en stolthet över att vara delaktiga; de berättar stolt hur de plockar fram utrustning som
ska användas och hur de håller ordning på de yngre eleverna som deltar. De beskriver också att den
bekräftelse som de får är en viktig del av denna känsla av stolthet, att de yngre ser upp till dem, att
de känner igen dem utanför skoltid och kommer fram och hälsar. De ser sig själva som positiva
förebilder, så som de själva i många fall ser aktivitetsledarna som förebilder. Det blir viktigt för dem
att de yngre eleverna har det bra, att de är glada och trygga.
En pojke berättar speciellt om när han såg att de äldre eleverna hade kill- och tjejgrupper och att han
tyckte att det borde finnas för de yngre också. I och med att han visste att aktiviteter startas utifrån
medborgarnas intresse så samlade han in namn från de elever som skulle vilja delta och som han
sedan presenterade för aktivitetsledarna. Detta resulterade i att kill- och tjejgrupper startades upp
även för de yngre eleverna. Pojken fick chansen att driva ett initiativ och fick gehör för det hos
ledarna vilket stärkte han känsla av att han är viktig för Allaktivitetshuset – att han är ”någon”.
Skolmiljön påverkas positivt
Lindängeskolan upplevs ha blivit lugnare sedan Allaktivitetshuset kom på plats. Runt samma period
fick skolan även en ny ledning som implementerade vissa förändringar så det är svårt att säga vad
som beror på vad, men det som är tydligt för både personal och elever är att skolmiljön är lugnare
och att det är mindre förstörelse. Det är mindre brandalarm som sätts av för att roa någon liten
grupp elever och miljön känns på så vis tryggare. För eleverna som intervjuats upplevs brandalarmen
som en viktig orsak till otrygghet, när de nu minskat känner de sig tryggare. Det har också varit
positivt för utbildningen eftersom det blir mindre avbrott.
De lärare som intervjuats menar att Allaktivitetshuset har haft mer effekt på tiden som eleverna inte
är i klassrummen. I klassrummen märks ingen påtaglig skillnad utan det upplevs vara mer upp till
varje enskild lärare. Men på raster eftersom Allaktivitetshusets personal även arbetar under skoltid
så märks en skillnad. Personalen går runt bland eleverna, sitter och pratar med dem och eleverna har
också möjlighet att gå till dem för att prata. Det finns mer vuxna på skolan vilket ses som väldigt
positivt för trygghetsskapande.
För eleverna är Allaktivitetshusets personal någon man kan gå till och prata med om allt möjligt och
det känns tryggt för dem. De vet att de alltid finns där, har tid för dem och att de får ta plats. De blir
sedda.
Den tryggare skolmiljön låter lärarna fokusera på det pedagogiska
Innan Allaktivitetshuset var det ofta som ungdomar samlades på skolgården efter skoltid. Det var
äldre som kom dit för att umgås och också elever på Lindängeskolan som höll sig kvar för att umgås
medvänner. Ofta var det saker som förstördes. Många elever dröjde sig också kvar inne på skolan så
att skolpersonalen till sist kände sig tvingade att slänga ut dem. Det var en jobbig situation för
skolpersonalen, speciellt som de upplevde att de äldre som vistades på gården efter skoltid inte var
positiva förebilder. En del av personalen hade för vana att dröja sig kvar och prata med eleverna. I
och med Allaktivitetshuset så kan skolpersonalen nu känna sig trygga i att eleverna inte kommer i
dåligt sällskap utan kan vara kvar på skolan om de vill i sällskap av andra vuxna och sysselsatta med
strukturerade aktiviteter. De äldre som brukade umgås utanför skolan kan ibland komma in men
istället för att förstöra så för att hälsa. På så vis upplever lärarna en lättnad och att de nu kan
fokusera mer på det pedagogiska arbetet och mindre på det sociala.
75
Allaktivitetshuset som en del av skolans verksamhet
För lärarna har Allaktivitetshuset blivit som en del av verksamheten; när de pratar om skolans
verksamhet så gör de ingen särskillnad. De från skolpersonalen som intervjuats säger att huset är en
viktig del i det pussel som gör skolan till vad den är idag, med förbättrade betyg, lugnare miljö och
mindre frustration hos både lärare och elever.
[…] de är ju en del av vår verksamhet. Det är ju inte så att de har sin lilla, det får ni sköta, utan
vi är en enhet här, faktiskt. Och det är ju stor skillnad, bara det för att jag tror att det är väldigt
sällan, bara det att någon annan verksamhet kommer in i skolan på det sättet som
Allaktivitetshuset har kunnat göra va. Att, för man har inte släppt in, eller det har ju varit;
skolkulturen har ju varit väldigt fyrkantig va, och det är ju, att vi har en hel annan verksamhet
som en del av vår verklighet idag och en naturlig del. Vi vill ju absolut inte tänka oss utan den.
(Tjänsteman, Lindängeskolan, 2014)
Attraherar flickor och kvinnor
En viktig faktor som Allaktivitetshuset bidrar med är att det är många flickor och kvinnor som deltar.
Av de unga som deltar så är ungefär hälften flickor. En av nyckelfaktorerna till att unga flickor deltar i
så stor utsträckning upplevs vara att aktiviteterna bedrivs på skolan och i anslutning till skoldagen.
Många har bilden av att flickor är mer kontrollerade än pojkar och att de sällan får gå iväg på
eftermiddagarna om de väl kommit hem; att de till mindre grad än pojkar får delta i aktiviteter som
drivs av aktörer som föräldrarna känner sig osäkra på. Genom att Allaktivitetshuset är på skolan, en
respekterad plats där flickorna spenderar mycket tid redan, så är tröskeln lägre och flickorna får
delta.
Som de muslimska kvinnor som intervjuats berättar så umgås kvinnor traditionellt i hemmet eller
inomhus tillsammans med andra kvinnor eller familjemedlemmar. I Lindängen bor många trångt så
det är trångt om utrymme i deras hem, samtidigt som många bor långt ifrån sina familjemedlemmar
och inte hittat arenor för att knyta nya vänskapsband. För dessa kvinnor erbjuder Allaktivitetshuset
en plats att vara på, att mötas, på egna villkor och när det passar dem i deras livspussel.
Långtidsarbetslösa kvinnor känner delaktighet
För de vuxna kvinnorna är Allaktivitetshuset en mötesplats och arena där de kan dela med sig av sina
kunskaper och erfarenheter. Många av de kvinnor som är aktiva har varit utan arbete i många år,
vissa har aldrig arbetat i Sverige. De säger att de känner en stor lättnad över att ha hittat en plats där
de kan dela med sig och känna gemenskap med andra kvinnor. I de grupper som intervjuats är det
främst muslimska kvinnor som deltar, men det betyder inte att det inte är interkulturellt. Kvinnorna
kommer från många olika länder och talar olika dialekter, men gemensamt talar de en typ av
standardarabiska. I matlagningsgruppen på söndagar till exempel så berättar deltagarna att lära sig
av varandra är en del av gemenskapen. Det kan vara matrecept från Libanon, från Egypten, från
Pakistan, eller så kan det vara olika danser, traditioner och ceremonier som delas med de andra. På
så vis kommer de närmare varandra trots skillnaderna i härkomst. En av kvinnorna beskriver det som
att de är en familj, en stor familj, som inte bygger på blodsband utan på gemensamma intressen.
Fler och fler av kvinnorna tar också chansen att dela med sig av sina kunskaper genom att starta upp
aktiviteter för varandra eller för de unga. Det kan vara någon som är bra på grammatik, på att laga
mat, på engelska, och så vidare. Att dela med sig upplevs vara något som är en av de centrala
aspekterna som Allaktivitetshuset har fört med sig till de som deltar. Att få ta del av en gemenskap,
76
att få bidra, att känna sig behövd av någon utanför den egna familjen och få bekräftelse för at man är
bra på något.
Intergenerationella relationer skapar trygghet
Allaktivitetshuset skapar relationer mellan olika årskurser på Lindängeskolan, genom att de äldre
hjälper till på de yngres aktiveteter, och ibland vice versa. Det gör att de lär känna varandra och på så
vis minskar det osäkerheten när de möts endera på skolområdet eller i samhället. En pojke berättar
specifikt hur vissa kläder, frisyrer eller grupper av äldre killar kunde göra honom väldigt nervös innan.
Idag känner han kanske någon av killarna i gänget eftersom de är med som ledare eller hjälper till på
någon aktivetet och då blir han tryggare. Några flickor som intervjuades säger också att det inte
enbart finns tuffa killar som upplevs som farliga utan det finns även tuffa tjejer. I och med att man nu
skapat bryggor mellan generationerna så upplever de elever som intervjuats att de känner sig
tryggare i skolan, och pojkarna tillägger att de även känner sig tryggare ute på området.
Deltagande är oberoende familjens socioekonomiska status
De unga som vi pratat med menar att de unga som deltar i aktiviteter på Lindängen inte bara är de
som lever i ekonomiskt svaga familjer. De ungdomar som följeforskningen intervjuat och pratat med
kommer från väldigt skilda bakgrunder, alltifrån de som har föräldrar som är heltidsarbetande
tjänstemän till andra vars föräldrar inte arbetar. På så vis har huset en integrerande effekt även på
den ekonomiska ledden, alltså inte bara intergenerationellt utan även att bryta barriärer mellan
rikare och fattigare barn och unga. I flera fall så visar de elever som har arbetande föräldrar ett stort
intresse för att fortsätta studera efter högstadiet. Genom de olika gruppernas umgänge på
Allaktivitetshuset öppnar det upp möjligheten att influera varandra även i dessa aspekter.
Känslan av att få vara ”någon” i positiv bemärkelse
De unga som hjälper till på olika aktiveteter berättar att de tycker om den respekt som de får av de
ofta yngre eleverna. De blir igenkända på området och de upplever att de yngre eleverna ser upp till
dem, så som de i sin tur ser upp till aktivitetsledarna. De berättar att de tycker om att ta hand om de
yngre, att de är roliga att leka med och att de blir glada när de är glada. Skolpersonalen och
aktivitetsledarna berättar att många av de unga killar som är mest aktiva med att hjälp till, på Röda
korsets frukostservering eller på Allaktivitetshusets aktiviteter tidigare hade stora problem i skolan
och med att vara bråkiga, men att de nu förbättrat sina betyg och har lugnat ner sig. En av pojkarna
intygar att han nu måste vara ordentlig eftersom de yngre ser upp till honom. Den respekt som de
talar om handlar inte om rädsla säger de utan om att de finns där och stöttar de yngre.
Lindängen Centrum
Lindängen centrum är den svåraste processen att utvärdera av dessa tre eftersom man på ett plan
kan säga att den har producerat ett resultat eftersom den lyckades med att göra en gemensam plan
för den fysiska utvecklingen i Lindängen. Å andra sidan har den ju ännu inte lett till någon egentlig
förändring i bostadsområdet, och det är i dagsläget oklart hur processen kommer att gå vidare. I
dagsläget håller en detaljplan på att tas fram hos Stadsbyggnadskontoret och i den processen är olika
aktörer aktiva vid olika tillfällen beroende på vad som avhandlas. I syntesplanen står det man tänker
sig att Malmö stad måste gå före med investeringar i verksamheter, stadsmiljö och infrastruktur. Det
står även att de privata investerarna, i utbyte mot låga markkostnader, bidrar till sysselsättning i de
77
egna fastighetsbestånden och eventuella om och nybyggnationer. Vad som kommer att bli gjort är
dock fortfarande osäkert. Men en syntesplan har tagits fram gemensamt av de privata och offentliga
intressenterna i Lindängen och det är den processen som diskuteras i sektionerna nedan. I
syntesplanen ingår planer på nya förskolor, ett uppgraderat bibliotek eller kulturhus, samt utbyggnad
av Högaholmsskolan.
Lindängen centrumprocessen och arbetet på Framtidens hus har gett ringar på vattnet vad gäller
utvecklingen på området. Ägaren för Lindängen centrum har börjat ta ett mer aktivt engagemang
vilket blir tydligt genom bättre underhåll av ytor och fastigheter, samt att matvarukedjan Willy’s
etablerat en butik i centrum. Willy’s bidrar till stabilitet genom sitt varumärke och långsiktig
investering. Även om det inte är en del av utvecklingen i centrum så visar fastighetsbolaget Trianons
nybyggnation av 140 nya lägenheter i angränsning till centrum att utveckling i Lindängen är på gång
och att positiva faktorer tillförs. Även Stena renoverar sina fastigheter.
Socialt perspektiv genom koordinator ger mervärde
Lindängen centrum processen för samman mark- och fastighetsägare samt tekniska förvaltningar till
att se på ny- och ombyggnation utifrån ett lokalt förankrat socialt helhetsperspektiv. Det är en ny
ansats för alla inblandade. Processen utgår från ett medborgarunderlag och sedan har alla aktörer
suttit tillsammans för att utifrån det komma fram till en gemensam helhetsplan. Den mest centrala
framgångsfaktorn upplevs vara konsulten som anlitades av Stadsområdesförvaltningen för att hålla
ihop processen och hela tiden koppla planeringen till bostadsområdet och de sociala frågorna. Det
brukar vanligtvis vara endera en privat eller en offentlig aktör som driver fysisk utveckling, men här
är det Stadsområdesförvaltningen som har bjudit in alla och som sätter agendan, och den är social.
På så vis får de privata vara med från första början och se in på alla de processer som genomförs.
Utan koordinatorn, säger representanten för en av de tekniska förvaltningarna så hade man istället
fokuserat på mer traditionella frågor som buller. De offentliga aktörerna upplever att det har varit
väldigt lärorikt och också utmanande att hela tiden se till helheten och hur det egna uppdraget
passar in i det, är en del av ett större sammanhang.
Närmare byggstart eftersom processen blir förankrad hos alla involverade aktörer
Ytterligare en framgångsfaktor som de tekniska förvaltningarna identifierar är att man i en
traditionell process troligen inte hade bjudit in de privata aktörerna att delta i ett så tidigt skede som
man nu gjorde. De brukar bjudas in till dialogmöten men tar oftast inte en så aktiv del i planeringen.
En specifik utmaning i Lindängen centrum är dock att det mesta av mark och fastigheter ägs av
privata ägare. Det betyder att det är de privata ägarna som har makten att besluta om de vill
förändra något eller inte.
Det största hindret till om- och nybyggnation i Lindängen är att kalkylerna inte går ihop, det är inte
lönsamt att bygga om eller nytt i Lindängen enligt de kalkyler som brukligt används. Mycket av
planeringsarbetet har därför handlat om att kunna hitta lösningar på dessa hinder. För flera av de
privata skulle det därför troligen inte finnas med i deras planering att göra några förändringar i
Lindängen överhuvudtaget. Men de upplever att den process som Stadsområdesförvaltningen drog
igång genom att anställa en koordinator och föra samman både offentliga och privata aktörer öppnar
upp för den möjligheten om det går att hitta möjliga lösningar till kalkylerna.
78
Lös organisation ger osäker framtid för samverkanskonstellationen
Till skillnad från Allaktivitetshuset och Framtidens hus så är inte Lindängen centrum processen
uppbyggd organisatoriskt, mer än att det finns en samordnare. Sedan processens färdigställande av
Syntesplanen så finns det inte längre något formellt gemensamt uppdrag till aktörerna. Nu ligger
alltså resultatet av processen på de offentligas bord i fråga om detaljplanering, som är pågående.
Även fast Lindängecentrum processen inte organiseras annorlunda än vanligt så används nya
metoder: Centralt innovativa faktorer i den processen är att det är Stadsområdesförvaltningen som
driver processen utifrån ett områdesfokus och att både offentliga och privata aktörer samverkar
under hela processen från början till slut. Dock ser följeforskningen att Lindängen centrum är
projektets sköraste insats eftersom den inte är byggd på organisatoriska förutsättningar; processen
baseras på regelbundna möten mellan de olika aktörerna och är tidsbegränsad.
[…] och det funkar så länge som man suttit och gosat in sig som vi gjorde då i sju månader, för
att vi skulle göra något ihop. Så byte mandat och så föll benen lite granna undan, och det, på
något sätt så måste ju processerna tåla det för annars är de ju meningslösa om de inte tål det,
men inte så lätta att hantera. (Tjänsteman Stadsområdesförvaltningen, 2014)
Framtidens Hus
Framtidens hus är den mest komplexa av de processer som drivs inom projektet och också den som
har flest besökare; med cirka 1000 besökare per månad. Komplex eftersom den samlar offentliga,
privata och idéburna aktörer på ett och samma ställe, samt utgår från en ansats där alla arbetar
utifrån ett gemensamt syfte; att främja samhällsutveckling utifrån lokalt förankrade sociala
perspektiv, och utifrån individens behov. Individen är inom denna ansats upplevd som en enhet och
det är verksamheternas uppgift att vara flexibla för att försöka svara upp till dennes behov, till
exempel för att, som figuren nedan visar, individen ska kunna få och klara av att behålla ett jobb.
Alltså det finns alltid en risk att när en människa är aktiv inom olika myndigheter så har varje
myndighet en egen plan för den här individen, den stackarn ska ju liksom springa mellan
myndigheterna då. Här är det tvärtom, att man samlas runt individen och jag tror det är det
som är styrkan här; att man har samsyn man sitter nära och man ser från olika instanser,
inklusive Arbetsförmedlingen, hur man kan stötta den här personen. Och jag tror det som är
styrkan i arbetet; man utgår från individen och bygger resurser kring det. (Tjänsteman, Jobb
Malmö, 2013)
Istället för att komma till oss: Ja det här med trångboddhet?! Ja, men inte vårt ansvar, är
fastighetsägarens ansvar! Samtidigt som man väntar sig som organisation att barn ska kunna
sköta sin skolgång. Man tittar på helheten i området istället för att dela upp området i våra
verksamhetsmål. Lite, se hela människan konceptet som har kommit in. Vi har landat som
organisation i våra respektive verksamhet, kanske historiskt, att vi har delat upp människors liv
i våra verksamheter, men människor kanske inte förstår. Eller de ser kopplingen bättre än vi
gör. (Tjänsteman, stadsområdesförvaltningen, 2013)
I en sektoriell ansats blir det oftast individen som måste röra sig, vara dynamisk och hålla kontakt
med en myriad av ofta statiska institutioner som enbart hanterar en viss del av alla delar av hennes
79
eller hans liv. I den komplexitetsansats som Framtidens hus har antagit så arbetar man utifrån
mobilitet och flexibilitet från båda aktörer; individen måste som alltid röra sig mellan institutionerna
men detta underlättas av att institutionerna möter upp individen och har kontakt med varandra för
att svara upp till individens behov. Figuren nedan visar i ett arbetsmarknadsexempel hur individen
måste navigera genom ett fält av olika samhällsinstitutioner och verksamheter för att både lyckas få
och behålla ett jobb. För att underlätta individens väg är verksamheterna i Framtidens hus flexibla;
de är dynamiska och hörsamma inför individens behov och samverkar med varandra för att
underlätta individens process.
Figur 7: Komplexitetansats kräver dynamik och flexibilitet
Bildförklaring: Exempel på aktörer: SOF= stadsområdesförvaltningen; FU = Folkuniversitetet; IOF = Individ och familj; AF =
Arbetsförmedlingen; RK = Röda korset; JM = Jobb Malmö; RB = Rädda barnen.
För att kunna genomföra detta självpåtagna uppdrag så har de lokala verksamheterna antagit en
flexibel ansats som bortser från ”hur vi alltid har gjort” till att hitta möjliga lösningar som stödjer
individen i sin väg mot önskat mål (till exempel att komma i arbete som i figuren).
Ofta hör man att samverkan tar så lång tid att det inte blir någon tid över för att arbeta och det säger
något om hur svårt det är att påföra en samverkansansats på en traditionell sektorsorganisation.
Olika erfarenheter vittnar om att det blir tungrott, att det tar för mycket tid och att det inte leder till
något. Det är dock inte vad den samlade upplevelsen av Lindängen mot framtiden, och specifikt
Framtidens hus vittnar om. Istället berättar de medverkande offentliga aktörerna att de spar tid, att
det underlättar arbetet, att de kommer närmare medborgaren och på så vis kan erbjuda en snabbare
och mer adekvat samhällsservice.
De tendenser och upplevelser som aktörerna inom Framtidens hus uppvisar indikerar att samverkan
upplevs naturligare, effektivare och mer hållbar när den byggs upp kring en gemensam och dynamisk
organisatorisk struktur. Det skapar förutsättningar för att aktörerna i de olika verksamheterna kan
utveckla gemensamma mål och blir varandras kollegor.
I sektionerna nedan markeras några centrala framgångsfaktorer från Framtidens hus, insamlade från
intervjumaterial med deltagande aktörer inom ramen för följeforskningen, samt från det material
som tagits fram av organisationen Watch It, statistisk som tagits fram via Malmö stad och Lindängen
mot framtidens eget material.
Ökad förvärvsfrekvens och minskat försörjningsstöd
Malmö stads verksamhetsstatistisk över försörjningsstöd visar att försörjningsstödet inte ökar i
samma takt på Lindängen som i övriga Malmö. Det har också skett en fördubbling av antalet som haft
80
försörjningsstöd och blivit självförsörjande genom arbete Lindängen sedan etableringen av
Framtidens hus och områdesteamet.
Tabell 2: Antal som gått från försörjningsstöd till självförsörjning genom arbete eller studier
År
Arbete
Studier
2014 Oktober
57
16
2013
45
20
2012
35
14
Källa: Malmö stad
Nya arbetstillfällen har möjliggjorts genom att avtal mellan fastighetsägaren Trianon och Malmö
stad. Trianon och dess underleverantörer förbinder sig att i samband med nybyggnation anställa
lokal arbetskraft, i motprestation mot att Malmö stad rabatt på markhyran som trappas ner
efterhand. Hittills har sju nya arbetstillfällen skapats för att arbeta med byggnation och underhåll och
ytterligare fem är på gång. Trianon har också åtagit sig att anställa tio arbetslösa om året från
området för att arbeta med byggnation och underhåll, samt att tillhandahålla praktikplatser. I avtalet
förbinder sig Trianon att i sin upphandling av underleverantörer ställa krav på att leverantören ska
skapa arbetstillfällen för boende på Lindängen. Nya områdesanställningar har även skapats inom
ramen för Framtidens hus då tio nya arbetstillfällen har skapats särskilt för målgruppen unga vuxna i
ålder 18-29 år som tidigare haft försörjningsstöd och varit långtidsarbetslösa.
Även den fysiska miljön kommer att rustas upp tack vare samarbeten i Framtidens hus. Utifrån
Trianons och Malmö stads avtal kommer cirka 300 miljoner att investeras i totalt 140 nya lägenheter
på Lindängen, den första nybyggnationen och största investeringen som gjorts i området på över 30
år.
Lättillgänglighet är viktig för personer med speciella behov
Lite fler än hälften av de tillfrågade upplever att det är väldigt viktigt att den offentliga servicen som
erbjuds på Framtidens hus finns nära. En medborgare som följeforskningen intervjuat säger att
närheten har varit en av de viktigaste faktorerna för att kunna komma vidare. På grund av en
komplex sjukdoms- och drogproblembild har personen svårt att komma ihåg tider och då underlättar
det väldigt mycket att det bara är fem minuter till handläggaren om ett möte skulle glömmas bort.
Det personliga bemötandet, den extra tiden och närheten mellan olika aktörer är andra faktorer som
medborgare upplever är extra viktigt för att myndigheterna ska uppnå en förståelse för en komplex
problembild och agera därefter.
Frustration undviks tack vare personlig relation
De offentliga aktörerna på Framtidens hus har färre ärenden och de tar sig medvetet mer tid till varje
individ för att förstå problematiken som denna har samt att förklara hur saker och ting fungerar inom
verksamheten. På så vis upplever både tjänstemän och medborgare att medborgarnas frustration
undviks i de fall som de får avslag eller om ärenden tar lång tid. Det blir minde utrymme för
missförståenden och medborgaren slipper känna sig utsatt att det är dennes fel att något glömts bort
eller missats att fyllas i. Tjänstemännen på Framtidens hus säger att de haft väldigt få incidenter med
frustrerade och våldsamma människor utan upplever istället att de flesta, även om de får avslag,
81
förstår och accepterar. Genom att tjänstemannen har bättre förståelse för individens problembild så
minskar även den frustrationen som kan komma om individen inte känner sig hörd. Medborgare som
intervjuats berättar om att de blir lugnare och känner sig tryggare när de känner att handläggaren
lyssnar på dem och förstår deras perspektiv. De känner också att det skapar trygghet att få träffa och
lära känna personen bakom telefonen, alltså at träffa sin handläggare i person. En kvinna berättar
också att hon på ett helt nytt sätt känner att hon är del av sin egen planering och således har viss
kontroll över den genom att handläggarna tillsammans med henne diskuterar sig fram till möjliga
vägar att gå vidare. Det blir inte en kamp mellan myndigheten och individen utan att det upplevs som
att de drar mer åt samma håll.
Mötesplats som minskar intersektoriella barriärer
Liksom Allaktivitetshuset är Framtidens hus en mötesplats som tar sin utgångspunkt i vad
medborgarna vill. De offentliga verksamheterna som finns där idag är inbjudna att dela
arbetsplatsen eftersom det finns ett stort behov av deras samhällsservice idag (främst ekonomiskt
bistånd och arbetsmarknadsåtgärder). Men det är inte sagt att det alltid kommer att vara så. Liksom
Allaktivitetshuset är Framtidens hus flexibel både i sin utformning och vilka aktörer som deltar,
eftersom det beror på vad man upplever att medborgarna behöver. Det är upp till aktörerna själva
att på olika sätt ta ansvar för sin egen närvaro och service, så länge som helhetsperspektivet kring
bostadsområdet och medborgarna sätts i centrum.
Den fysiska mötesplatsen som Framtidens hus erbjuder är idag delad av offentliga, privata och
idéburna aktörer, där de samlas kring lokal samhällsutveckling. Framtidens hus minskar på så sätt de
upplevda barriärerna mellan sektorerna. De idéburna berättar att det vanligen är svårt att nå olika
offentliga aktörer men att det i huset bara är att knacka på en dörr, eller prata med någon i det
gemensamma köket. Ingen av de idéburna har egna kontor i huset men de är, liksom andra aktörer,
välkomna att använda mötesrum och andra delade arbetsytor.
Mötesplatsen minskar barriärer mellan medborgare och myndighet
Medborgarna som deltar i olika aktiviteter på Framtidens hus, till exempel sygrupperna som
anordnas i samverkan med Röda korset och Folkuniversitetet, lär genom att vistas i huset känna de
offentliga tjänstemännen personligt. De hejar i receptionen, i köket och småpratar om livet i allmänt.
De invandrade kvinnorna som deltar berättar att de äntligen får möjlighet att praktisera sin svenska
eftersom de vanligtvis inte träffar etniska svenskar. Många av dessa kvinnor har varit arbetslösa
under lång tid, vissa med komplex problematik, som sjukdomar och annat. I sin naturliga kontakt
med de offentliga tjänstemännen på Framtidens hus kan de bli introducerade för olika
arbetsmarknadsrelaterade möjligheter. För de offentliga tjänstemännen skapar dessa möten
möjlighet att lära känna individerna ännu bättre för att bättre kunna förstå varje individs situation
och vad den är redo för.
Flexibiliteten och ansatsen att låta saker och ting ta sin tid
En ansats som Framtidens hus aktörerna arbetar med är att saker och ting får ta tid och ett ärende
får gärna ta en omväg om det är det som krävs. Detta upplevs som en stor skillnad för de offentliga
aktörerna som är vana med att handlingsplaner är rätt så rättframt planerade. I Lindängen och
framtidens hus så arbetar man mest med människor som legat långt ifrån arbetsmarknaden under
långa perioder, kanske sedan de invandrade till Sverige för 20 år sedan. Det kan alltså vara en lång
82
väg att gå från det till att börja arbeta, och det är aktörerna väldigt hörsamma för. Det är i detta
arbete som det nära samarbetet och samverkan med stödjande funktioner upplevs som extra viktigt,
för att snabbt kunna slussa individen till rätt åtgärd, medan den fortfarande är motiverad. Kanske kan
det behövas terapi eller andra typer av behandlingsåtgärder först. Eller, så kan det vara så att
deltagande i Allaktivitetshuset eller någon av de frivilliga aktiviteterna på Framtidens hus kan räcka
till att börja med, för att individen ska få in de rutinerna.
Huset som språngbräda in i området för idéburna aktörer
Framtidens hus har i praktiken fungerat lite som en språngbräda för de idéburna aktörerna in till
området. Lindängen har till skillnad från andra liknande områden inga lokala föreningar och det finns
få naturliga ingångar. För de tre aktörer som tagit del i följeforskningen har Framtidens hus erbjudit
en sådan ingång. De började med att komma till Framtidens hus men eftersom tiden gick så har de
fått kontakt med andra verksamheter och funnit att vissa aktiveteter passar in bättre i andra miljöer.
Språkcaféet har till exempel flyttat till Allaktivitetshuset, som ju är en ny mötesplats det också. Och
de har också börjat samverka med Lindgården och biblioteket för andra aktiviteter. Rädda barnen
har tagit ytterligare ett steg in och utforskar nu fastighetsgårdarna som möjliga arenor för att
involvera de lokala barnen i olika aktiviteter.
Den professionell identitet omformuleras i behovsstyrd organisation
Genom att anamma en komplexitetsansats förs olika aktörer samman. De utgår i sitt dagliga arbete
från individens behov, delar på en gemensam arbetsplats, har gemensamma möten, och träffas
dagligen i arbetet. En effekt av ansatsen är att den intersektoriella samverkan utvecklats på ett sätt
som kan påverka den professionella tillhörigheten. Denna omformulering av professionell tillhörighet
finner följeforskningen vara ett centralt utfall av de organisatoriska förutsättningar som projektet
etablerat, vilket tillhandahåller möjligheten att faktiskt arbeta gemensamt och områdes- och
individfokuserat.
Inom Framtidens hus är det främst Individ och familj och Jobb Malmö som uppvisar tecken på att
mest ha integrerat en professionell tillhörighet med de intersektoriella kollegorna i huset. De
offentliga tjänstemännen säger sig uppleva en kollegial stämning intersektoriellt mycket tack vare de
personliga relationerna som byggs upp i att mötas dagligen. Individ och familj och Jobb Malmö har
sina fasta kontorsplatser på Lindängen. Till skillnad från dem arbetar Arbetsförmedlingen Bryggans
personal bara i Lindängen under några dagar i veckan och således identifierar sig
arbetsmarknadssekreteraren i citatet nedan fortfarande med hemorganisationen.
Vi ska ju vara här mycket, det är vårt uppdrag. Vi ska ju inte vara på vårt kontor hela tiden, så
vi är här tre dagar i veckan. Det är det som är grejen, att vi ska vara ute mycket. (Tjänsteman,
Arbetsförmedlingen, 2014)
En organisatorisk nackdel som identifieras av personalen på Lindängen är att de blir ”bortglömda” av
sina kollegor som arbetar på de centrala kontoren. Detta skapar känslor av att det arbete som görs
inte värdesätts vilket i vissa fall leder till en viss frustration med den egna hemorganisationen.
Ja, men lite så, från vår egen organisation glömmer de bort oss. Alltså, de som ska vara våra
kollegor, medan högre chefer eller politiker, där pratas det, men den creden kommer liksom
inte riktigt ner. (Tjänsteman Socialtjänsten, 2014)
83
Bristningen mellan hemorganisationerna och den lokala personalen verkar positivt för att utveckla
den kollegiala stämningen på Lindängen, men som det ser ut idag så riskerar det å andra sidan att
försvåra överföringen av de lärdomar och erfarenheter som dras från Lindängen till
hemorganisationerna. Rent innovationsmässigt kan det komma att bli ett problem att inte fler
känner till och/eller intresserar sig för insatserna i Lindängen, speciellt som deras syfte är att ”testa
nya saker och skala upp det som fungerar”. Om de processer och arbetsmetoder som utvecklas i
Lindängen inte förmedlas och förankras hos hemorganisationens anställda minskar möjligheterna för
att de ska kunna växa vidare i andra kontexter.
Fysisk utformning är viktig för helhetsintrycket
I Framtidens hus så har man tänkt mycket på bemötandet, på medborgarnas känsla när de kommer
in i huset, upp för trappan, in genom glasdörrarna, fram till receptionen och sedan hur de tas emot
av de olika aktörerna. Sedan dag ett har man planerat att ha en gemensam reception och
receptionist, att det skulle vara en välkomnande och öppen yta som inte skulle dela in individer
beroende på vilket ärende de kom för, alla skulle behandlas likadant. Enligt de medborgare som har
intervjuats så har projektet lyckats att förmedla en sådan känsla. En man säger att det känns varmt
och välkomnande och att han blir emottagen som en person, inte en stigmatiserad ekonomiskt
biståndstagare. Det gör stor skillnad på känslan när man sedan möter sin handläggare menar han.
Den fysiska utformningen av rummet upplevs både av tjänstemän och av medborgare att förmedla
att Framtidens hus är en välkomnande och positiv plats vilket de upplever lägger en bra grund för de
möten som ska hållas.
8. AVSLUTANDE KOMMENTARER OCH REKOMMENDATIONER
Projektet Lindängen mot framtiden är inbäddad en kontext som vidgar sig nationellt och
internationellt. Det överbryggande internationella initiativet kommer från Europeiska regionala
utvecklingsfonden (ERUF) som genom Tillväxtverket avsatt resurser för att driva lokala projekt som
ämnar bidra till regional konkurrenskraft och tillväxt. Utifrån sitt nationella perspektiv genomförde
sedan Tillväxtverket en utlysning för projekt som fokuserar på utveckling av sammanhållning och
arbete i storstaden. Utifrån dessa relativt abstrakta formuleringar tog Stadsområdet fram en
projektansökan som var något mer konkret, med fokus på att minska segregationen i Lindängen och
bidra till Malmös sociala, ekonomiska och miljömässiga utveckling. Därefter nådde projektet ner till
implementeringsnivån och de tjänstemän som skulle omformulera dessa fortfarande abstrakta
formuleringar till praktik. Ett första steg som gjordes var att utgå från medborgarnas perspektiv: Vad upplever medborgarna att det behövs?
Lindängen mot framtidens vision blev således att Lindängen ska bli ett tryggt och attraktivt område
där fler unga och vuxna är i arbete. Visionen togs fram i samverkan med Områdesprogrammet
Lindängen genom medborgardialoger och samarbete med dåvarande Fosie stadsdelsförvaltning.
Tabell 3: Visioner och målformuleringar
Aktör
Europeiska regionala
Abstraktionsnivå
Stad & arbetsmarknad
Vision & mål
Det övergripande målet med
84
utvecklingsfonden
(ERUF)
Tillväxtverket
Stad & arbetsmarknad
Stadsområde Söder,
Malmö
Bostadsområdet &
staden
Lindängen mot
framtidens
projektledning
Bostadsområdet
Strukturfondprogrammet är att bidra till en ökad
regional konkurrenskraft genom en hållbar
utveckling samt fler och starkare företag
Bidra till en utveckling av sammanhållning och
integration i/av storstaden, samt;
Främja en etablering på arbetsmarknaden för de
boende
Projektets syfte är att minska segregationen i
Lindängen och Malmö samt bidra till att det blir
en hållbar social, ekonomisk och miljömässig
stadsutveckling där den potential som finns i
Lindängen tas tillvara.
Lindängen ska bli ett tryggt och attraktivt område
där fler unga och vuxna är i arbete
Efter endast tre år visar projektet att man med relativt enkla medel kan förändra livssituationen för
individuella medborgare. I Lindängen mot framtiden har det mest grundläggande varit etableringen
av mötesplatser där människor kan träffas, endera av egna intressen eller för att komma i kontakt
med någon myndighet. På mötesplatserna kommer de i kontakt med andra i liknande livssituationer
men också med föreningsrepresentanter, med offentliga tjänstemän, med människor från olika
länder, olika åldrar och så vidare. Listan kan göras lång. Genom möten vidgas individens nätverk, det
bidrar till kunskap och nya erfarenheter. För vissa ger det en möjlighet att träna på att prata svenska,
för andra att lära sig att cykla eller att sy. En del ser möjligheten att dela med sig av egna kunskaper
och erfarenheter, kanske är de bra på att baka, på arabisk grammatik, eller vill lära ut den dans som
de kan.
Mötesplatserna i Lindängen fungerar som en brygga mellan bostadsområdets invånare – de som
kanske är isolerade, kanske är långtidsarbetslösa, kanske aldrig haft en anledning att prata svenska,
kanske är nyanlända flyktingar, kanske lever i kriminalitet och drogmissbruk – och det samhälle som
bostadsområdet är en del av, men som ofta upplevs som väldigt långt borta. Mötesplatserna
fungerar som en bro mellan den delade stadens två delar; innanförskapets och utanförskapets öar.
Inom sina gränser har Lindängen både innanförskaps- och utanförskapsöar, alltså människor som
arbetar eller har arbetat och nu är pensionerade, men också ett stort antal människor som aldrig
eller endast tillfälligt är etablerade på arbetsmarknaden. Lindängen mot framtidens mötesplatser är
främst utvecklade för att stärka den senare gruppen. Projektet utgår inte från att integration börjar
med att få och klara behålla ett arbete utan att det istället börjar med personlig utveckling och
relationer; relationer till andra medmänniskor och till myndighetspersoner som då har möjlighet att
introducera dem det större samhället både inom och utanför Lindängen; att i små steg genom
stödjande aktiviteter och åtgärder förbereda individen för och stärka individens position på
arbetsmarknaden.
Mötesplatserna har även den funktionen att de drar till sig arbetsplatser i form av privata aktörer
som tar ett socialt ansvar och på så vis kopplas det idéburna genom frivilliga aktiviteter, offentlig
myndighetsutövning genom stödjande arbetsmarknadsinsatser, samt lokala arbetsmöjligheter
samman. Genom projektets samordningsfunktion så kopplas Lindängen också upp emot andra
utvecklingsprocesser som sker i stadsområdet och staden och därigenom möjliggör kopplingar
85
mellan dessa och de behov som finns uttalade av bostadsområdets invånare. På så vis hämtar
projektet hem relationer och medvetandegör Lindängens utvecklingsbehov hos andra externa
aktörer som kanske annars hade saknat denna kunskap.
Det andra av projektets mest grundläggande medel för att främja Lindängensutveckling är att samla
aktörer specifikt kring bostadsområdets fysiska utveckling. Vid första anblick kan det låta som en
ganska rättfram och naturlig sak att göra, men det är något som sällan görs. Lindängen har varit
föremål för fysiska planer om färändring av fysiska strukturer minst sedan 1991, och troligen ännu
tidigare, men ingen av dessa planer har genomförts. I Lindängen ägs marken och fastigheterna av
flera olika privata aktörer medan gator, allmänna platser och infrastruktur ägs av kommunen. Utifrån
ett samhällsperspektiv så ser alla aktörer att det finns vinster av att förändra vissa fysiska miljöer som
upplevs otrygga och oattraktiva. Men vem vågar investera när så mycket hänger på att alla aktörer
tar ansvar för sin del?
Genom att samla aktörerna i förhandlingar utifrån ett socialt förankrat helhetsperspektiv har man
kommit närmare om- och nybyggnation av Lindängen centrum än någonsin tidigare. Det nya
centrumet skulle enligt planen vid färdigställande erbjuda fler arbetsplatser, fler offentliga
mötesplatser, bredare kommersiellt utbud och ett kulturellt utbud i form av ett kulturhus/bibliotek.
Dessa förändringar skulle dra till sig fler arbetsgivare, fler besökare och eventuellt även attrahera
personer som inte bor i Lindängen att besöka och utnyttja den service som erbjuds. Regionalt, inom
Malmö stad, skulle Lindängen centrum kunna bli en plats för arbete, handel och sociala och kulturella
aktiviteter.
Tankar om utsikterna för samhällsnära service
En av de reservationer som vi som följeforskare hört oftast ute i verksamheterna är varför denna typ
av organisatoriska lösningar inte är hållbara: - De är för dyra! Det har alltså betytt att när
finansieringen för en speciell insats (de drivs oftast under projektform) tar slut så återgår allt ”till det
normala”. Samverkanskonstellationer och arbetsmetoder faller i glömska och man är snart tillbaka i
de traditionella fårorna. Representanter för Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Jobb Malmö
minns alla hur de under vissa perioder arbetat i samverkan ute i bostadsområdena, nära sina
målgrupper.
Det var oerhört spännande, det här var ju någonting, nytt kanske inte man ska säga, men
nygammalt. Alltså vi har ju jobbat så här; vi har ju suttit tillsammans med socialsekreterare,
tillsammans med Arbetsförmedlingen, så har det varit tidigare. Utan då har man centraliserat
oss av lika anledningar och av olika anledningar så har man inte hittat de här
samarbetsformerna. (Tjänsteman, Jobb Malmö, 2013)
[…] vi kan dra tillbaka historien fem, sex år tillbaka i tiden; vi hade ett kontor som hette Malmö
Samverkan, AF Samverkan, där vi samverkande med Malmö stad. Går till vi sen tillbaka sju,
åtta år så satt arbetsförmedlare ute i lokala samhällen. Av olika anledningar, vi är en politiskt
styrd organisation; vi får våra direktiv, vad vi ska göra, vad våra resurser räcker till.
(Tjänsteman, Arbetsförmedlingen, 2013)
[…]när jag började som socialarbetare [på 90-talet] så jobbade vi med allt, då var vi väldigt
mycket ute och jobbade nära klienterna. Hade ett annat ideologiskt perspektiv. Vi tog ställning,
86
ideologiskt, vi solidariserade oss med klienten på ett annat sätt. (Tjänsteman Socialtjänsten,
2014)
Som följeforskare får vi också höra, nästan uteslutande, att tillfälliga, specialiserade projekt får
positiva effekter.
[…] om man utrycker sig så här; Arbetsförmedlingen, min uppfattning är, och jag tror många
delar den med mig; det är att oavsett vad, oavsett syftet med någonting, oavsett vad; alla
projekt som vi har på Arbetsförmedlingen ger ganska bra resultat. Och i ett projekt har man
speciella förutsättningar att jobba med en viss målgrupp. (Tjänsteman, Arbetsförmedlingen,
2014)
Hur det kommer att gå för insatserna i Lindängen mot framtiden går ännu inte att säga, det är, som
ett av citaten ovan uttrycker, upp till politiken att bestämma. Men hur ser det ut med det finansiella?
Är det dyrare att driva en områdes- och individnära samhällsservice? Det är inte följeforskningens
uppgift att räkna på lön- eller kostsamheten av insatserna men utifrån våra resultat vore det av stort
intresse att följa upp denna rapport med en studie som undersöker denna relation.
Vad projektet Lindängen mot framtiden indikerar, efter bara tre år, är att alternativ till traditionella
sektoriella arbetssätt och organisationer är effektfullt när det gäller att nå fram till och erbjuda
adekvat samhällsservice till individer med komplex problembild. Tyvärr innehåller ansatsen
aktiviteter som är svåra att mäta i siffror och således riskerar att falla bort när sådana kalkyler görs.
Frågor som vi som samhällsmedborgare bör ställa oss är om den eventuella ekonomiska förlusten av
att arbeta samhällsnära väger upp de samhällsetiska konsekvenserna av att en individ lever i
utanförskap under så långa tidsperioder som 20 år. Detta är en av de frågor vi alla måste ställa oss
inför vilka lärdomar vi väljer att ta fasta på från Lindängen mot framtiden och hur insatsernas framtid
ser ut.
9. EN KORT SUMMERING – VAD HAR HÄNT SÅ HÄR LÅNGT?
Sammantagen bedömning
Vår sammantagna bedömning är att Lindängen mot framtiden – är på rätt väg mot framtiden.
Ovedersägligen har framsteg uppnåtts och vägen mot de mål som satts upp är utstakad. Med detta
sagt finns anledning att diskutera några utmaningar som vi anser viktiga att ta på största allvar för att
inte äventyra de framgångar som uppnåtts och enligt plan ska uppnås framöver.
Att inte upprepa gamla misstag – att göra rätt saker
Otaliga förnyelseprogram har över åren lanserats med bästa ambitioner och löften om förändring
och varaktig förbättring. Mycket få förnyelseprogram har lyckats leva upp till dessa ambitioner. Inte
sällan har de åtgärder som vidtagits visat sig mindre framgångsrika – eller ibland till och med
verkningslösa – för att nå de mål som satts upp. Kort och gott har förnyelseinsatserna inte förmått
adressera de mekanismer och strukturer som är grunden till de problem man önskat åtgärda.
Lindängens fokus på individuellt kapacitetsbyggande och vägar in till arbetsmarknaden bedömer vi
som effektiva strategier för att undvika denna typ av misslyckanden. Resultaten av Lindängen mot
framtiden är mätbara, påtagliga och har förutsättningar att bli bestående.
87
I forskning om boendesegregation och stadsförnyelse har riktats omfattande kritik mot de
förnyelseåtgärder och insatser som kännetecknat många förnyelseprojekt. En slutsats är rätt och
slätt ”att man gjort fel saker”. Inte sällan har fysisk förnyelse av hus, standardförbättringar av
lägenheter och upprustning av närmiljön slukat lejonparten av de resurser som stått till förfogande.
Även om denna typ av åtgärder är uppskattade av de boende har de inte förmått bidra till den sociala
uppgradering som i princip varje förnyelseprojekt haft som uttalat syfte. Inte heller har åtgärderna
mött de boendes värderingar av vad man upplever som mest angeläget för att förbättra
bostadsmiljön och sina livsvillkor. Vår absoluta uppfattning är att Lindängen mot framtiden lyckats
väl i detta avseende. Det finns en stark korrelation mellan vad som faktiskt görs inom ramen för
Lindängen mot framtiden och vad boende upplever som mest angeläget. Återigen är det
satsningarnas fokus på individuellt kapacitetsbyggande och vägar in till arbetsmarknaden som
förklarar framgång. Avvik inte från den inslagna vägen.
Vägar till integration
Ett skäl till varför vi bedömer att Lindängen mot framtiden har potential att åstadkomma varaktig
förändring är filosofin att utgå från lindängsbornas vardag och deras egna bedömningar och tankar
om vad som krävs för att framtidsdrömmar och utvecklingsambitioner ska kunna realiseras. Det
brukliga mönstret, att professionella tjänstemän gör sig till tolk för behov och lanserar åtgärder
baserade i rollen ’företrädare för invånarna’ ser vi intet av i Lindängen. Praktiskt speglas denna
perspektivförskjutning också i de konkreta åtgärder som vidtas. Ett mycket tydligt fokus har som en
konsekvens blivit åtgärder som på ett direkt eller indirekt sätt bidrar till att förstärka möjligheten att
få tillträde till arbetsmarknaden. Nyckeln till integration!
Exit-strategier
I perspektiv av dem framgångar som uppnåtts finns ur ett följeforskarperspektiv skäl att höja ett
varningens finger. Lindängen mot framtiden är delvis finansierat av projektmedel från EU. Dessa
kommer att försvinna och får då inte lämna ett vakuum som innebär att de verksamheter som idag
bedrivs framgångsrikt stannar av. I god tid innan projektmedlen sinar måste utvecklas tydliga
strategier där överväganden görs; om vad som kan/bör avvecklas och vad kan/bör föras vidare i helt
eller delvis annan mer permanent form.
Framtidens hus
Framtidens hus är en mötesplats för boende och samarbetande aktörer från frivilligorganisationer,
samt myndigheter, företag och andra organisationer. Mötesplatsen har omkring 1.000 besök i
månaden. Verksamheten har ett tydligt ’jobbskaparfokus’ och målet att främja samhällsutvecklingen
med hjälp av initiativ tydligt förankrade i lokala sociala perspektiv. På ett mycket tydligt sätt är det
individen och hennes behov som styr verksamhetens inriktning. En uttalad ambition är att
verksamheten inte ska drivas i formen av ett specifikt projekt. Istället är målet att verksamheterna
ska vara ”självorganiserade” och” självgående”, för att minimera risken för att aktiviteter måste
avvecklas p.g.a. resursbrist eller att projektmedlen uteblir.
Arbetstillfällen
inom
byggsektorn
En viktig del av arbetet i Framtidens hus rör samverkan med näringslivet för att skapa arbetstillfällen
för boende i Lindängen. En markerad satsning i detta avseende har varit att träffa avtal med
byggherrar och entreprenörer att anställa arbetssökande från Lindängen i olika bygg- och
88
upprustningsprojekt. Effekterna av denna jobbsatsning är, liksom på andra håll där den prövats,
positiv. Många företag ser denna typ av initiativ som en möjlig del av ett CSR-ansvar (Corporate
Social Responsibility). Samtidigt visar erfarenheter att företag, trots viljan att ta detta sociala ansvar,
har svårt att förena det med affärsmässighet och konkurrenskraft. Ett socialt ansvar genom att
anställa lokal arbetskraft som står utanför arbetsmarknaden är inte sällan förenat med
merkostnader, jämfört med att anställa redan utbildade och på arbetsmarknaden etablerade
individer. Av detta skäl ser vi det som angeläget att kommunen har en dialog med berörda
byggherrar om förutsättningarna av utveckla och utvidga konceptet. I sådan dialog är det vanligt att
analysera hur kommens mark- och planverksamhet kan formuleras för att skapa incitament hos
byggherrar att axla ett socialt ansvar i byggprocessen, det kan exempelvis handla om prissättning på
mark eller andra, kommunalt påverkbara, kostnader som är kopplade till byggandet.
Företagsrådgivning
Ytterligare en satsning har utgjorts av ”Företagsrådgivning och branschcoacher”. I en egen
utvärdering av denna satsning konstateras att ”behov och önskemål kring företagsrådgivning är…
väldigt lågt”. Samtidigt konstateras att ofta saknas de ”ekonomiska resurserna för att förverkliga sin
idé”. Denna beskrivning av insatser för att underlätta nyföretagande är bekant. Beskrivningen från
Lindängen skulle kunna gälla för många orter. Detta föranleder en reflektion och en fråga. Ofta finns
verksamhetsidén och kompetensen att utveckla denna. Behovet att coachning och mentorskap inte
är hindret för att etablera verksamheten. Det som är stötesten är bristen på kapital för att starta upp
verksamheten. Mot denna bakgrund finns det skäl att fundera om inte fokus i denna verksamhet
borde skifta, från ”coachning” till ”rådgivning och stöd för att utveckla finansieringslösningar för
uppstart”.
Summering – jobbskapande
Aktiveter med bas i Framtidens hus har ovedersägligt bidragit till jobbskapande. Nya arbetstillfällen
har bland annat skapats inom ramen för samarbetet inom byggande med företaget Trianon, vidare
har ”aktivitetsledare” gått vidare till fasta anställningar”.
I egenvärderingar konstateras att ”försörjningsstödet inte ökar i samma takt i Lindängen som i övriga
Malmö” samt att ”antalet individer som blivit självförsörjande har nästan dubblats”. Ekonomiskt
bistånd (IoF) beräknar varje år antal avslutade individer, alltså de personer som gått vidare till
arbetet eller studier. För Lindängen år 2010 avslutades 52 vuxna personer, i jämförelse med 98
personer år 2014, varav 77 gick in i arbete och 21 personer började studera. Av de som avslutades
var 45 procent kvinnor (arbete: 45,5%, studier: 43%). För kategorin unga vuxna (20-24 år) avslutades
år 2010 11 personer och år 2014 gick hela 31 personer vidare till arbete (19) eller studier (12).
En viktig del i arbetet med Framtidens hus är att göra samhällsservicen mer tillgänglig för de boende i
Lindängen. Den egna statistiken på hanterade ärenden visar en tydlig ökning från 263 ärenden under
februari månad 2013 till 1001 ärenden i november 2014. Möjligheten till spontanbesök, en unik
tjänst där de boende har möjlighet att besöka sin handläggare på Individ och familj,
Arbetsförmedlingen och Jobb Malmö, är välbesökt. I genomsnitt under januari till november år 2014
hade tjänsten totalt 2125 besök (Iof: 1691, AF: 309, JM: 125). Under samma period uppgick inbokade
besök till 1392. Av 3517 besök totalt till dessa aktörer var alltså 65 procent spontana, vilket indikerar
att Framtidens hus genom sin flexibilitet ökat tillgängligheten gentemot medborgarna.
Medborgarservice hade 427 besök under 2014 (jan-nov) och Röda korset, en av aktörerna från den
idéburna sektorn hade 423 besök.
89
Vidare görs bedömningen att de positiva förändringar av sysselsättningen som skett ”är en följd av
projektets insatser”. Det finns inget som motsäger denna slutsats, men den är inte självklar utifrån
den dokumentation som tagits fram inom Lindängen mot framtiden. Vad som efterlyses ur
följeforskarens perspektiv är en analys och diskussion vad som kan förklara de positiva
sysselsättningssiffrorna. Kärnfrågan är: Vad styrker att det är Framtidens hus som bidragit till
förbättringen och om det finns andra faktorer, omvärldsförhållanden eller åtgärder som kan ha
bidragit till den positiva utvecklingen.
Allaktivitetshuset
Allaktivitetshuset startades mot bakgrund av brist på föreningsliv, låga skolresultat och otrygghet.
Allaktivitetshuset vilar på en mycket tydligt uttalad värdegrund där ”individen i fokus” kan sägas vara
ett summerande uttryck. Det handlar om ett värdestyrt demokratiarbete där all verksamhet
utvecklas utifrån behov och önskemål som artikuleras av de boende. Ett uttryck för denna ambition
förhållningssätet att lita på människors förmåga – och att våga pröva samt tänka utanför ramarna.
Detta innebär att verksamheten har ett mycket tydligt fokus mot individuellt kapacitetsbyggande.
Det är inte tjänstemannens bedömningar av behov som styr verksamheten, utan istället behov och
önskemål som artikuleras av de lindängenbor som deltar i verksamheten. Aktiviteterna, som består
av allt från gymnastik för kvinnor till matlagning, är alltså inte huggna i sten utan byts ut och är
föränderliga i enlighet med de boendes önskemål och vilja att delta i eller driva olika aktiveteter.
Verksamheten vänder sig till alla lindängenbor men har ett särskilt fokus riktat mot flickor och
kvinnor. Verksamheten har sin bas i skolan och bedrivs sju dagar i veckan. Verksamheten startade
2011 i Lindängen och fick från och med hösten 2013 en uppföljare i Hermodsdal. Allaktivitetshusen
har 5.500 besökare per månad, av vilka hälften är flickor/kvinnor.
Resultat och effekter kan mätas på olika sätt. En mätare på framgång är omvärldens bedömningar.
Här kan man notera att Allaktivitetshuset vunnit såväl Malmö stads mångfaldspris som Nationella
BRIS-priset. Imponerande!
Resultat kan mätas också på annat sätt. Ett relevant sätt för denna satsning, som har den uttalade
ambitionen att stärka individens kapacitet är att hitta mått på ”individuell kapacitet”. Här kan
skolbetyg vara en bra mätare. En sådan studie visar att betygen hos elever som går i Lindängsskolans
nionde klass stigit med 11 procent från läsåret 2012/2013 till läsåret 2013/14. Under samma
tidsperiod ökade åttorna sina betyg med 12 procent.
Lindängeskolan driver parallellt med Allaktivitetshuset ett eget förbättringsarbete för att öka
måluppfyllelse och trygghet i skolans lokaler. Potentialerna att samarbeta med en komplementär
aktör gör sig tydliga för skolans eget utvecklingsarbete som i likhet med Allaktivitetshuset fokuserar
på trygghet och studiero, elevernas ansvar och inflytande, samverkan med föräldrar och skola och
omvärlden, samt utveckling av utbildningens innehåll och former (se e.g. Malmö stad 2014).
Resultaten av det samlade utvecklingsarbetet har gett positiva resultat, inte minst i betygen som vi
sett ovan men också genom ökad trygghet.
I den egna beskrivningen av verksamheten konstateras att ”boende i området uttrycker att
allaktivitetshuset bidrar till en ökad känsla av sammanhang och skapar en ökad attraktivitet i
området”. Detta kan mycket väl vara en förklaring till den markanta förbättringen av skolresultaten,
men det kan också finnas andra. Som följeforskare efterlyser vi en analys och diskussion om faktorer
som kan förklara utvecklingen av skolresultaten. Härvid ska förstås allaktivitetshusets roll analyseras,
men för trovärdighetens skull så är det angeläget att på ett seriöst och förutsättningslöst sätt belysa
90
om också andra åtgärder i området eller omvärldsfaktorer kan bidra till att förklara förbättringen av
skolresultaten.
Lindängens centrum – fysisk utveckling
En tredje satsning inom Lindängen mot framtiden utgörs av utveckling av Lindängens centrum och
fysisk utveckling. Målet för denna verksamhet är att åstadkomma en upprustning av stadsmiljön,
skapa fler bostäder, utöka handeln samt att tillskapa attraktiva mötesplatser. Medborgar- och
hållbarhetsperspektiv ska genomsyra arbetet.
Vår bedömning är att detta långt ifrån okomplicerade uppdrag hanterats på ett effektivt sätt inom
ramen för Lindängen mot framtiden. Med utgångspunkt i en avsiktsförklaring gjordes 2013 en
förstudie och togs fram en syntesplan. Nästa steg var att knyta ett byggföretag till satsningen,
Trianon, och att därefter vända sig bredare mot marknaden i syfte att skapa förutsättningar för
företags engagemang i Lindängen. Man har idag utvecklat samarbete med fyra byggföretag.
Parallellt med dessa marknadsorienterade initiativ har skett en politisk förankring för att säkerställa
att initiativ och möjligheter som öppnas ska kunna realiseras.
Lindängen är i likhet med många andra förorter från miljonprogramsepoken en stadsdel där få fysiska
förändringar skett sedan områdena en gång byggdes. Mot denna bakgrund är det tillfredsställande
att kunna notera att mycket av konkreta fysiska insatser har skett och planeras ske inom snar
framtid. Ett flertal satsningar, såväl privata som offentliga, är på gång. Inom den offentliga sidan sker
utbyggnad av nya förskolor, biblioteket uppgraderas och Högaholmsskolan byggs ut. På den privata
sidan sker investeringar i form av en ny butik (Willys). Trianon kommer att bygga 150 nya lägenheter
och Stena sjösätter ett renoveringsprogram för sina bostäder.
I en egenreflektion pekas på två faktorer för bestående framgång, ett fortsatt engagemang och
privata investeringar. Vi delar helt denna bedömning och med menar att det finns anledning för de
engagerade i denna satsning att nogsamt analysera vad som krävs för att bibehålla och stärka det
engagemang som finns idag. Likaså finns det naturligtvis skäl att analysera vilka förutsättningar och
incitament som krävs för privata investeringar.
Engagemang: I Lindängen i allmänhet och inte minst i frågor rörande fysisk utveckling finns idag ett
starkt engagemang. Det är utomordentligt angeläget att det bibehålls. Vägarna att göra detta kan
vara många. En första bedömer vi vara att peka på och marknadsföra det som redan åstadkommits.
Det finns skäl att vara stolt över det som gjorts, och talesättet att ”framgång föder framgång” känns
mycket relevant. Genom att visa på det som gjorts skapas stolthet och förmedlas bilden av att ”det
går om vi bara lägger manken till”. En andra åtgärd är att utveckla en mycket tydlig målbild för
omvandlingen, samt att tillse att denna förankras och att kommunen fördelar tydligt ansvar och ger
mandat för det fortsatta arbetet.
Privata investeringar: Privata investeringar fordrar att berörda företag ges incitament att medverka.
Vilka dessa incitament är och kan vara varierar. Det är avgörande för framgång och privata
investeringar att en nära och förtrolig samverkan etableras mellan kommunen och berörda privata
aktörer för att tillsammans diskutera vilka incitament och förutsättningar som är nödvändiga för
privata investeringar. I detta sammanhang visar erfarenheter från andra håll på att kommunala
investeringar (i form av service eller fysiska upprustning av exempelvis allmänna platser) kan vara
effektiva. Likaså kan incitament skapas genom att kommunen anpassar markpris och planavgifter på
ett sådant sätt att man stimulerar och prioriterar byggande i stadsdelar där marknadens intresse för
91
investeringar
är
relativt
begränsat,
jämför
med
andra
stadsdelar.
92
10. KÄLLOR
Litteratur
Babbie, Earl (2008) The Basics of Social Research. Fourth edition. Thomson Learning Inc.
Coryn, Chris L. S., Lindsay A. Noakes, Carl D. Westine and Daniela C. Schröter (2011) A Systematic
Review of Theory-Driven Evaluation Practice From 1990 to 2009, American Journal of Evaluation, 32:
199
Donaldson, Stewart (2003) “Theory-Driven Program Evaluation in the New Millennium”. In
Donaldson, Stewart and Michael Scriven (eds.) (2003) Evaluating Social Programs and Problems:
Visions for the new Millennium, Lawrence Erlbaum Associates, Inc., Mahwah, New Jersey/London
Karlsson, Sandra och Göran Cars (2013) Följeforskning av Områdesprogrammen för ett Socialt
Hållbart Malmö. Programmen som byggs runt fysisk skelett och sociala muskler. 11-01-2013.
Opublicerat dokument
Malmö stad, Bordsvisan 1 AB, Willhem, NCC (2013) Syntesplan för Lindängen centrum. Malmö
Malmö stad (2014) Elever höjde sina resultat på Lindängeskolan. Hämtad: 19jan2015. Web:
http://malmo.se/Kommun--politik/Sa-arbetar-vi-med.../Omradesprogram/Nyheter/Nyheteromradesprogram/2013-10-16-Elever-hojde-sina-resultat-pa-Lindangeskolan.html, 2013-10-16 13:03
NUTEK (2008) Nytta med följeforskning: En vägledning för utvärdering av strukturfonderna 20072013. R 2008:16, Tillväxtverket/NUTEK,
Projektbeskrivning, Version 2.0 090917 (2009) Projektansökan ur EG:s strukturfonder. Regionalt
Strukturfondsprogram för stärkt konkurrenskraft och sysselsättning 2007-2013. Fosie/Malmö Stad
Stadskontoret (2011a) Kunskapsunderlag – områdesprogram för ett socialt hållbart Malmö, 2011-0202, Stadskontorets avdelning för samhällsplanering, Malmö stad
Stadskontoret (2011b) Välfärds- och tillväxtrapport 2011 – Områdesprogram för ett socialt hållbart
Malmö. Nu lyfter vi Malmö!, Stadskontorets avdelning för samhällsplanering, Malmö stad
Intervjuer (Totalt: 44 stycken)
04-02-2013
04-02-2013
06-02-2013
07-02-2013
08-02-2013
11-03-2013
11-03-2013
12-03-2013
12-03-2013
13-03-2013
14-03-2013
14-03-2013
Tjänsteman, Projektledning, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänsteman, Projektledning, stadsområdesförvaltning Söder
Författare av ansökan, Senior Advisor under uppstarten
Projektledare, Allaktivitetshuset, stadsområdesförvaltning Söder
Avdelningschef, Områdesutveckling, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänsteman, Individ och familj, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänsteman, Vård och omsorg, stadsområdesförvaltning Söder
Stadsområdeschef Fosie
Tjänsteman, Individ & familj, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänsteman, Arbetsförmedlingen
Tjänsteman, Jobb Malmö
Representant, Rädda Barnen
93
14-03-2013
04-09-2013
05-09-2013
06-09-2013
06-09-2013
28-01-2014
28-01-2014
28-01-2014
29-01-2014
29-01-2014
30-01-2014
31-01-2014
31-01-2014
31-01-2014
01-09-2014
02-10-2014
02-09-2014
02-09-2014
02-09-2014
03-09-2014
04-09-2014
04-02-2014
04-09-2014
04-09-2014
04-09-2014
05-09-2014
05-09-2014
06-10-2014
05-09-2014
04-09-2014
06-10-2014
09-10-2014
Konsult, Lindängen centrum
Tjänsteman, Lindängeskolan
Representant, Röda Korset
Tjänsteman, Projektledning, stadsområdesförvaltning Söder
Representant, Folkuniversitetet
Tjänsteman, Projektledning, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänsteman, Projektledning, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänsteman, Arbetsförmedlingen
Representant, Folkuniversitetet
Tjänsteman, Jobb Malmö
Representant, Röda Korset
Tjänsteman, Individ & familj, stadsområdesförvaltning Söder
Projektledare, Allaktivitetshuset, stadsområdesförvaltning Söder
Representant, Rädda Barnen
Medborgare, man, 30 år
Tjänsteman, Stadsbyggnadskontoret
Medborgare, gruppintervju med kvinnor på sygrupp
Tjänsteman, Arbetsförmedlingen
Tjänstemän, Workshop med projektledningen, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänstemän, gruppintervju, Individ & familj, stadsområdesförvaltning Söder
Tjänstemän, gruppintervju, Jobb Malmö, stadsområdesförvaltning Söder
Konsult, Case Lab
Medborgare, kvinna, medelålders
Medborgare, gruppintervju, elever på Lindängeskolan
Medborgare, pojke, 14 år
Medborgare, kvinna, 33 år
Medborgare, kvinna, 30 år
Tjänsteman, Gatukontoret
Medborgare, kvinna, 32 år
Medborgare, gruppintervju, elever, Lindängeskolan
Representant, Fastighets AB Trianon
Tjänsteman, Fastighetskontoret
94
11. BILAGOR
Bilaga 1: Metodologi och metoder
Tillvaratagande av lokal kunskap
I slutet av januari 2014 genomfördes intervjuer med representanter för projektets mest centrala
aktörer (i.e. projektorganisationen inom stadsområde Söder, Individ och familj, Jobb Malmö,
Arbetsförmedlingen Bryggan, Röda korset, Rädda barnen och Folkuniversitetet). Syftet med dessa
intervjuer var främst att ta fram empiriskt underlag till följeforskningens andra rapport men de
innehöll också en avslutande del där intervjupersonen fick möjlighet att utveckla sina egna tankar
kring de metodologiska utmaningarna som det innebär att samla in empiriskt material från de egna
klienterna/brukarna/sökanden.
Metodologiska utmaningar
Som diskuterats i följeforskningens andra rapport finns det utmaningar vid genomförandet av den
empiriska studien, speciellt utifrån etiska och språkliga aspekter. I en del fall där studien behöver
kontakta boende som deltagit i Framtidens hus så kommer det att finnas sekretess; de anställda har
inte rätt att sprida kontaktinformation. Kontakten med de anställda och deras stöd för att söka upp
frivilliga är därför avgörande, och därför också tydligheten av att deltagande är helt frivilligt. I
kombination med språkbarriärer så finns det en risk, som vi är medvetna om, att individen kan
uppleva att det är ett krav att delta för att få fortsatt bistånd. Sådana uppfattningar kommer att
motverkas till det yttersta. Alla intervjuer behandlas anonymt och på basis av frivillighetsprincipen.
En annan viktig aspekt är språkbristningar som potentiellt kan missgynna intervjusituationen. Detta
ska inte utgöra ett hinder för medverkan utan följeforskningen kommer i sådana fall då det är
nödvändigt använda sig av ett språkstöd.
Informanter/intervjupersoner
Följeforskningen går i tredje steget in i en mer intensiv empirisk fas där fokus ligger på att ta reda på
hur projektet upplevs av de som arbetar direkt med utförandet av olika aktiviteter på plats i
Lindängen; av de lokala medborgarna; och, av de offentliga och privata aktörer som tagit del av
samverkansprocessen rörande utvecklingen av Lindängen centrum. Fyra huvudgrupper har
identifierats:




Tjänstemän och anställda som arbetar på plats i Lindängen med att utföra projektets
aktiveteter (ev. volontärer)
Lindängebor som deltagit i olika aktiveteter (som deltagare)
Lindängebor som inte deltagit
Privata och offentliga aktörer som deltagit i framtagandet av planen för Lindängen Centrum
Metoder för datainsamling
De fyra informantgrupperna kräver något olika ansatser för materialinsamling. Nedan diskuteras de
konsiderationer och metodiska utgångspunkter som styrt utvecklingen av verktyg för datainsamling
samt utförande av densamma.
95

Tjänstemän och anställda som arbetar på plats i Lindängen med att utföra projektets
aktiveteter (ev. volontärer)
Följeforskningen har i sina två tidigare rapporter fokuserat på vad projektet ämnar göra, hur och vad
det förväntas uppnå. Därav intresset av att främst tala med chefer och högre uppsatta tjänstemän
och anställda. Nu har dock tiden kommit att undersöka hur projektet upplevs av de som arbetar
aktivt med det, som tjänstemän och anställda inom de olika verksamheterna som tar del i Framtidens
hus och Allaktivitetshuset. Följeforskningen kommer att kontakta tjänstemän och anställda på
Stadsområdesförvaltningen, Jobb Malmö, Arbetsförmedlingen Bryggan, Individ och familj, Rädda
barnen, Röda korset och Folkuniversitetet. Eventuellt kommer även individuella semistrukturerade
intervjuer att genomföras.

Lindängebor som deltagit i olika aktiveteter (som deltagare)
Följeforskningens huvudsakliga fokus är på de personer som på olika sätt tagit aktiv del av insatserna,
genom besök och aktiviteter tillsammans med de olika aktörerna på Framtidens hus eller i
Allaktivitetshuset. Lindängen centrumprocessen kommer inte att undersökas genom
medborgarintervjuer utan koncentreras på de inblandade aktörernas uppfattning av helhetssyn och
samsyn.
Informanterna kommer att inbjudas att delta i fokusgrupper/tematiska gruppsamtal. Genomförande
av fokusgrupper kräver eftertanke och planering i valet av informanter. Det är viktigt att i största
mån sätta samman homogena grupper och helst samla personer som känner varandra. Detta för att
främja en öppen och delaktig dialog. Med homogena grupper minskar risken för ojämnt deltagande,
vilket kan ske om kvinnor och män, barn och vuxna, anställda och chefer blandas i en och samma
grupp. Risken är att maktpositionerna tar överhand och en grupp tar mer plats än den andra vilket är
negativt för samtalet. Anställda, barn och kvinnor kan i en sådan gruppkonstellation känna sig
obekväma och därför inte uttrycka sina åsikter. Fokusgrupperna är något snävare i sitt fokus än
individuella intervjuer och kommer i följeforskningen att ringa in följeforskningsfrågan individuell och
kollektiv självkänsla och självförmåga.
Även individuella intervjuer genomförs med boende, speciellt i fall där gruppsamtal anses som
svårgenomförbara, till exempel i situationer påverkade av sekretess eller då individen själv föredrar
denna form. Intervjuer med första personerna är semistrukturerade vilket betyder att de är
förberedda med en övergripande intervjuguide som ringar in de teman som intervjun ska inkludera.

Lindängebor som inte deltagit
Projektets ansvariga är intresserade av att undersöka om projektet har ”fått ringar på vattnet”; om
dess implementering har haft påverkan på området och känns av för boende som inte tagit aktiv del i
dess aktiviteter. En av projektets mål är att verka för hela Lindängen; att i största möjlig mån nå ut till
alla boende.
Snöbollsmetoden (se t.ex. Babbie 2008) är en speciellt användbar teknik i situationer då
informanterna är svårnådda och det inte finns en specifik målgrupp, som i det här fallet. Metoden
ökar också chansen för att följeforskningen ska nå personer som inte är kända av projektet eftersom
96
den utgår från en eller några få initiala nyckelinformanter som blir frågade om de kan föreslå fler
personer som också kan delta i studien. Beroende på studiens storlek så kan dessa informanter bli
frågade samma sak, och så vidare, vilket betyder att studien i varje steg kommer längre bort ifrån
den ursprungliga nyckelinformanten; därav snöbollsanalogin. Snöbollsmetoden används principiellt
för explorativa studier. Följeforskningen ser intervjuerna med tredje personer som en sorts
kartläggning för att se spridningen av projektets effekter.

Privata och offentliga aktörer som deltagit i framtagandet av planen för Lindängen Centrum
De privata och offentliga aktörer som tagit del i samverkan för utvecklandet av en plan för Lindängen
centrum kommer att kontaktas för att utröna hur de upplever processen, den framlagda planen och
dess roll för utvecklingen av området Lindängen. Den utvärderingsfråga som är i fokus i dessa samtal
är ”helhetssyn”. Både semistrukturerade intervjuer och fokusgruppssamtal är möjliga.
Genomförande
I juni 2014 inleddes insamlingen av empiriskt material. Under tre dagar vistades följeforskaren i
Lindängen. Under dessa dagar genomfördes informella samtal och semistrukturerade intervjuer med
boende. Syftet med samtalen och intervjuerna var att öka förståelsen för områdets karaktär och hur
det upplevs av olika befolkningsgrupper. Intervjupersonerna kontaktades genom snöbollmetoden
genom en initial källa som kontaktats av projektorganisationens ledning. Totalt genomfördes
intervjuer och informella samtal med ett tiotal individer i olika miljöer i området.
I början av september tillbringade följeforskaren en vecka i Lindängen för att genomföra intervjuer
med lokala tjänstemän (utförare), deltagande och icke-deltagande medborgare. Totalt genomfördes
fyra tjänstemannaintervjuer med totalt åtta personer, sex individuella intervjuer, samt fyra
gruppintervjuer med totalt 17 personer som alla deltagit i projektets olika aktiviteter. Under veckan
genomfördes också informella samtal med boende, tjänstemän och andra besökare i Lindängen.
Ytterligare har informanter tillhörande gruppen aktörer som deltagit i framtagandet av planen för
Lindängecentrum har deltagit i telefonintervjuer under hösten.
97