2015 Nr 1

GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen i Sverige • Årgång 65 • Nr 1 febr 2015
Varbergs fästning. Foto Gjermund Austvik.
Välkommen till landsgilletinget i Varberg sid 3
Världskonferensen i Sidney sid 5
Fredsljuset i
Sámpi 2014
Gunilla Engvall
och Lena Claesson
studerar stadgana.
Foto Björnar Johnsen.
– Iskyrkan i
25-årsjubilerande
Jukkasjärvi
sid 10
Njut av stunden
S:t Georgs
Scoutgillen
i Sverige
Adresser Sedan kansliet lagts ned
gäller dessa nya adresser till S:t Georgs
Scoutgillen i Sverige (SGSS).
Telefon till SGSS: 070-355 84 32.
E-post till SGSS sänds till:
[email protected]
Post till SGSS, allmänt, sänds till
Kristina Sundberg, adress nedan.
Post till SGSS, ekonomi, sänds till
Leif Granéli, adress nedan. Bankgiro
197-1266 Plusgiro 35 91 06-2.
Medlemsärenden anmäls till
Ingalill Sjunnesson, Mark­vägen 7,
238 35 Oxie, 040-54 86 24, 072-500 86 24,
[email protected]
Frimärksbanken
Björnar Johnsen,
Kyrkbåtsgatan 7, 724 81 Västerås,
021-351 651, [email protected]
Gillescouten
Manus sänds till Torsten Hansson,
Serenadvägen 1, 784 43 Borlänge,
0243-22 58 79, 070-301 99 98,
[email protected]
Beställningar, se sista sidan.
Hemsida www.scouterna.se/gille
Landsgillerådet
Lena Claesson Landsgillemästare
Ljungkullen 60, 433 60 Sävedalen
031-26 29 45, 0709-49 40 20
[email protected]
J
ag har precis börjat jobba igen efter
en av de mer ’lediga’ ledigheter jag
har haft på länge. När jag pratar med
vänner och kollegor så upplever jag att
det är många som bara varit lediga och
inte bokat upp hela julen på olika aktiviteter och ’måsten’.
Det känns som om vi hetsar och måste göra väldigt mycket, nu för tiden.
Även vänner som lämnat yrkeslivet säger att de inte förstår hur de hann med
att jobba heltid tidigare, när de knappt
hinner med det de gör idag.
Är det viktigt att vi är uppbokade
hela tiden? Sitter vårt värde i att kalendern är full? Hur många av alla saker
vi gör är ’måsten’, ’det vi vill göra’,
sådant som vi känner att vi nog ’borde
göra’ eller vi upplever att ’andra förväntar sig’ att vi skall göra? Det är ju
mycket lättare och roligare att säga
’ja’, när någon frågar om man vill vara
med, men blir det roligare?
Även om det är roliga saker så kan
det bli tungt emellanåt, när allt helt
plötsligt skall göras på samma gång.
Det som från början var roligt blir nu
ett måste, som tar mycket kraft. Det
som skulle ge energi tar istället mycket
Gillearrangemang
Kristina Sundberg vice Landsgillemästare
Ängesvägen 6, Laknäs, 793 94 Tällberg,
070-262 14 66, [email protected]
22 maj 2015
Landsgilleråd
Gjermund Austvik Landsgilleskrivare
Brombärshult 1, 432 96 Åskloster
0340-62 60 65, 070-875 95 80
[email protected]
23–25 maj 2015
Landsgilleting i Varberg
Leif Granéli Landsgilleskattmästare
Timotejvägen 6, 291 62 Kristianstad
044-12 43 64, 070-306 09 79
[email protected]
Mariana Ceder Internationell sekreterare
Härdaregatan 4, 461 54 Trollhättan
070-877 45 40
[email protected]
Carl-Magnus Klärcke
Stallgatan 8B, 194 32 Upplands Väsby
070-869 42 75
[email protected]
Heinz Frohm
Hälsögatan 6, 257 31 Rydebäck
042-22 12 33, 070-510 41 74
[email protected]
2
Landsgillemästaren har ordet
26–30 juni 2015
Nordisk-Baltisk gillescoutträff,
Horsens i Danmark
2016
Europakonferens i Lyon,
Frankrike.
2017
Världskonferensen på Bali,
Indonesien.
2018
Nordisk-Baltisk gillescoutträff
i Sverige.
Scoutgillen! Meddela tid och
plats för nästa regionmöte!
energi. Man hinner inte njuta av allt det
roliga utan bara springer, för att hinna
ikapp.
Jag är inget undantag. Det kan vara
svårt att säga ’nej’ – jag håller på att
lära mig. Det har jag visserligen hållit
på med länge, men det blir lite bättre
för varje år som går. En gång om året
går jag igenom alla mina aktiviteter,
oavsett om det är sådant jag vill göra
eller måste göra. Sedan prioriterar jag
och sorterar bort det som inte får plats.
Det får inte finnas mer saker än att jag
verkligen hinner njuta av alla delar. Det
gäller att få sitt liv – eller livspussel
som det populärt kallas – i balans.
Denna jul- och nyårshelg var ett sådant tillfälle då jag njöt i fulla drag.
Njöt av att träffa familj och vänner,
läste många böcker, pusslade, spelade
spel och av att ’bara vara’. Jag samlade
mycket energi under tiden, som jag nu
kan använda framöver i mitt arbete och
många fritidsaktiviteter.
Hur ser det ut hos dig? Är alla aktiviteter roliga som du gör – hinner du
njuta av dem? Om inte, försök se vad
det är som hindrar det. Kanske krävs
det inte så stor förändring för att det
skall bli njutbart igen. Ta vara på tillfällena. Har vi tur så kanske det dyker
upp en härlig dag med kall och hög luft
och solsken – en del kanske även får
lite snö. Stanna till och luta dig mot en
husvägg och bara njut av stunden!
Hälsningar
Lena Claesson, Landsgillemästare
GILLESCOUTEN
Medlemsblad för S:t Georgs Scoutgillen
i Sverige. ISSN 1653-7033. Ansvarig
utgiv: Lena Claesson, adress spalt 1.
Redaktionskommitté: Torsten Hansson,
ordf, adress spalt 1, Anna-Brita Pricken
Lundahl, Sven Janson, Matts Dahlberg,
adj.
Utkommer med fyra nummer per år
Nr 2 15 maj 2015, manusstopp 15 april
Nr 2 15 sept 2015, manusstopp 15 aug
Typsnitt: Optima & Times New Roman
Papper: MultiArt Silk 130 g
Tryck: Printeliten, Falun, 2015
Gillescouten 1–2015
Kallbadhuset i Varberg. Foto Gjermund
Austvik.
Välkommen till landsgilleting i Varberg
V
arberg är huvudorten i Varbergs
kommun i Hallands län – en av
länets fem städer. Staden beläggs för första gången i ett brev från
1343, då staden kallades Getakärr, men
Saxo Grammaticus nämner också platsen Getsjö i samband med Slaget vid
Nissan 1062. Staden har genom tiderna
legat på minst tre olika platser, alla dock
i närheten av den nuvarande placeringen.
Staden har länge varit en känd och
välbesökt bad- och kurort. Här finns
bland annat ett moriskt inspirerat kallbadhus (det nuvarande byggdes 1903)
och ett mer modernt utseende varmbadhus. Här finns många fina badstränder
för alla smaker och åldrar, med och utan
baddräkt. Det finns också en fin kustpromenad som sträcker sig från Varbergs Fästning till det tidigare kustsanatoriet i Lilla Apelviken.
Stadens mest kända kännemärke är
nog dess fästning, som också har tjänstgjort som Varbergs Slott. Fästningen/
slottet började byggas under 1280-talet,
när Halland tillhörde Danmark. På slottet bodde länge kung Magnus Eriksson
och hans drottning Blanche av Namur
– Blanka i den kända barnramsan ”Rida
rida ranka – hästen heter Blanka”. Fästningen var på sin tid den modernaste i
norra Europa. Den har nyligen genomgått en tvåårig renovering och återinvigdes igen under 2014.
Strax norr om staden finns Getterön,
där det finns flera fina badvikar – och
Gillescouten 1–2015
en flygplats för småflygplan. Området
strax norr om Getterön är ett fågelreservat – ett Natura 2000-område. Vid infarten till Getterön finns ett Naturum som
är väl värt ett besök.
Öster om staden finns Världsarvet
Grimetons Radiostation, en långvågssändare som invigdes 1925 för radiotrafik med bland annat Nord-Amerika.
Stationen liknar inget annat – den är den
ende kvarvarande s k Alexandersonstationen i världen. Och den kan fortfarande användas! Ett kontaktkort från Grimetonsändaren är mycket eftertraktat
bland radioamatörerna!
Inte så långt från radiostationen finns
en annan och än märkligare sevärdhet:
Bexells talande stenar. Det är en samling stora stenar och berghällar där en
lokal godsägare och riksdagsman – Alfred Bexell – i slutet av 1800-talet lät
hugga in ett stort antal tankespråk och
namn på kända personer. Mer är 160
stenar och berghällar har hittats, men
man tror att det finns fler.
Varberg är också en av Sveriges största hamnar för export av sågat trävirke.
Från hamnen går det också en färja till
Grenå i Danmark.
Varberg är en stad med många före­
ningar med skilda inriktningar. Här
finns bland annat fem scoutkårer – den
äldsta startades redan 1912.
Det är lätt att ta sig till Varberg. Motorvägen E6 passerar utanför, Västkustbanan går genom staden (stationen lig-
ger bara på 5–10 minuters gångavstånd
från hotellet där vi ska ha vårt landsgilleting) och Viskadalsbanan (Uddevalla–Herrljunga–Borås–Varberg) har
sin ena ändstation här. Västkustbanan
delar ännu staden i två delar, men nu är
det beslutat att banan ska läggas i tunnel
under staden. Därmed försvinner en av
flaskhalsarna på banan, samtidigt som
staden öppnas mot hamnen.
Välkommen till Varberg!
Gjermund Austvik
Kallelse
till Landsgilletinget 2015, som
arran­geras i Varberg den 23–24
maj (vi beklagar den felaktiga
uppgiften om datum i nr 4/2014).
Vi bor på hotell Fregatten,
centralt beläget i staden, på ca
5–10 minuters promenadavstånd
från järnvägsstationen, och med
ett parkeringshus som närmaste granne. Möjlighet finns att
komma redan fredag kväll.
Landsgilletingets handlingar
införs i Gillescouten nr 2/2015.
Landsgillerådet
S:t Georgs Scoutgillen i Sverige
3
S:t Georgs Scoutgillen i Sverige
Världskonferens i Sidney
Anmälningsblankett – Landsgilletinget 2015
Anmälan till Landsgilletinget i Varberg den 23–24 maj 2015. Var vänlig skriv tydligt – texta gärna!
Namn
Telefon (riktnummer + nr)
Adress
Mobiltelefon
Postadress (postnummer + ort)
E-postadress (om du har)
Scoutgille
Skype (om du har)
Jag godkänner att min e-post- och/eller Skype-adress publiceras på deltagarlistan.
Min funktion på Landsgilletinget. Viktigt – markera med kryss!
Delegat
Arrangerande scoutgille
Observatör
Gäst
Landsgillerådet
Annat, ange:
Anmälan och anmälningsavgift skall vara SGSS (se nedan) tillhanda senast den 15 mars 2015.
Adress: LGT 2015, S:t Georgs Scoutgillen i Sverige, c/o Gjermund Austvik, Brombärshult 1, 432 96 Åskloster.
Anmälningsavgiften, 200 kr, sätter du in på plusgiro 35 91 06–2 eller bankgiro 197–1266. Märk talongen LGT 2015, och
glöm inte att ange ditt namn och scoutgille! Denna avgift betalas inte tillbaka vid eventuell avanmälan.
OBS! Anmälningsavgiften är INTE en del av konferensavgiften och avräknas inte från denna!
OBS! Anmälan registreras inte förrän anmälningsavgiften är betald och identifierad!
Övriga avgifter: se nedan. Kostnad för mat och logi betalas före den 1 maj enligt faktura som skickas ut.
Markera dina val nedan med kryss i önskat alternativ, jämte eventuell tilläggsinformation.
A Övernattning på Hotell Fregatten lördag till söndag (inklusive måltider: lördag lunch, eftermiddagskaffe och kvällsbuffé
samt söndag frukost, förmiddagskaffe och lunch).
I enkelrum, 2 500 kr (begränsad tillgång!)
I delat dubbelrum, 1 900 kr per person.
Annat boende, ordnar själv!
Önskar dela rum med:
Deltagare som önskar annat boende ansvarar själv för att boka detta och står själv för alla kostnader förknippade med detta!
Endast boendekostnaden avräknas från konferensavgiften!
B Måltider
Önskar endast måltider (från och med lördag lunch till och med söndag lunch), 1 400 kr.
Önskar specialkost, nämligen:
Är allergisk mot:
C Ankomst fredag kväll
Jag önskar logi, kvällsmål, frukost och förmiddagskaffe, 600 kr (i delat dubbelrum).
Jag önskar logi, kvällsmål, frukost och förmiddagskaffe, 1 200 kr (i enkelrum).
Hi mate!
Så var det då dags att styra kosan mot
andra sidan av jorden för att vara med
på ISGF:s Världskonferens.
Våra finska vänner hade förberett
resan så anslutningspunkt var Helsingfors. Vi samlades i avgångshallen för
att under natten förflytta oss tillbaka i
tid och med destination Singapore, som
ligger 6 timmar före GMT. Väl framme
var det som att kliva in i en blöt handduk, +32 grader och 82% luftfuktighet!
Ett dygn gjorde gott för att motverka
tidsdifferensen och vi fick se de flesta
av sevärdheterna. På kvällen gick en av
mina drömmar i uppfyllelse. Jag fick
stå vid baren på Hotell Raffels med en
”Singapore Sling” (en drink) i handen,
precis som Ernest Hemingway. Sightseeing var arrangerad dag 2. Sedan bar
det av mot Sidney, och vi fick ställa tillbaka klockan 3 timmar igen.
Sidney välkomnade med +27 grader
och strålande sol. Våra australiensiska
värdar arrangerade så att vi kommer
till rätt hotell. Vi skall bo på ett hotell
i Olympiastaden, som byggdes inför
de olympiska spelen år 2000. Efter incheckning ställde vi oss i skuggan utanför hotellet och beundrade växtligheten
i ett litet grönområde. Där spankulerade
två ibisfåglar ogenerat runt och letade
insekter.
Fredag den 10 oktober var det invigning av konferensen i ett nybyggt
konferenscenter, centralt i Olympiastaden. Portalen in till konferensen är
utformad som fyra bumeranger, som i
sin konstruktion innehåller fyra flaggstänger samt bilder av de för Australien
så välkända, men för oss ovanliga, djur.
De fyra flaggstängerna var för Australiens flagga samt flaggan för New South
Wales, Aboriginernas flagga och Gille­
scoutflaggan. För att inviga konferensen har man tillkallat New South Wales
”landshövding” samt en representant
för ursprungsbefolkningen, aboriginerna, och givetvis ISGF:s representant i Australien och alla medlemmar i
världskommittén. Representanten för
aboriginerna spelade på sin Didgeridoo,
i full krigsmålning, och höll sedan ett
välkomsttal där han mot slutet, på sitt
eget språk, hälsade samt välsignade oss
och vår konferens.
Nu var konferensen i gång med ”Roll
Call” inför varje samling där vi skulle
avge våra röster i olika sammanhang.
Vi saknade våra vänner från Libyen
samt delegaterna från Västafrika. De
var förhindrade att närvara på grund
av krig och Ebola-epidemi. Trots detta
var stämningen god och vi fick återse
många av våra gamla vänner samt träffa
en hel del nya. Sveriges delegation bestod av tre personer med Lena Claesson
som ordförande. Gunilla Engvall och
Björnar Johnsen deltog som delegater.
Totalt var sju svenskar med på konferensen och delegationen från Skandinavien bestod av 30 personer. Det var
många punkter på dagordningen, så det
blev långa sittningar i den luftkonditionerade salen. Det blev ibland så kallt
inom­hus att man var tvungen att sätta på
sig en extra tröja, som man snabbt rev
av sig när man skulle ut i friska luften.
Fikapauser, tea brake, samt måltider
serverades i den stora foajén till konferenscentret. Där fanns även utställningar och informationscenter. Ordförande
för konferensen var Brian Jackson, som
på sin breda australiska dialekt skötte
förhandlingarna på ett föredömligt sätt.
I dagarna fem förflöt konferensen
med allt som skulle genomgås samt
alla presentationer av olika projekt från
olika regioner runt hela världen. Måndag den 13 oktober var det nyval av
medlemmar i världskommittén. Av de
8 nominerade valdes följande personer:
Frimärksbanken var populär.
Alf-Runar Bakke, Norge, Mohammed
Abdul Khaleque, Bangladesh, Mathius
Lukwago, Uganda, och Wahid Labid,
Tunisien.
Kvällen den 13 oktober arrangerades
en båtfärd mot Sidney Harbour för alla
deltagare. Denna dag hade vädergudarna sett till att det var åska och regn samt
+25 grader så det blev en blöt, men vällyckad resa. Scouter vet inte om dåligt
väder så det blev en del nya situationer
för båtens skeppare och personal när
alla utbröt i sång eller när stolarna tog
slut och människor satte sig i ring på
golvet och lekte.
Den 14 oktober var det World Market
och vi från Skandinavien hade fått ett
eget bord där vi sålde överblivna kort
och frimärken från Europakonferensen
och den svenska Frimärksbanken sålde
scoutfrimärken och förstadagsbrev med
scoutanknytning. Affärerna gick strålande och vi fick in nästan 500 euro till
Gillescouternas fond. Nämnas bör att all
handel gjordes med ”Marknadspengar”
som tryckts upp för tillfället och fanns
att köpa i ”Market Bank”.
Så var konferensen över och det beslutades att nästa Världskonferens kommer att arrangeras på Bali i Indonesien,
så det blir till att sätta fram sparbössan
om man vill delta.
Det brukar alltid arrangeras post conference tours och några av oss hamnade
på en fårfarm. Det var en upplevelse
forts s 6
D Hämtning vid tåg/buss
Jag vill bli hämtad vid Varbergs järnvägsstation eller busstation den_____maj kl._______. Pris: 10 kr/person.
Meddela i receptionen om du vill ha transport till järnvägsstationen eller busstationen under söndagen. Transportkostnaden
betalas direkt till chauffören! Stryk det som inte gäller.
Spara gärna en kopia av anmälningsblanketten för dig själv!
Frågor: Kontakta Gjermund, telefon: 0340–62 60 65, e-post: [email protected], Skype: gjermund.austvik.
Du kan få blanketten som fil att fylla i på din dator om du vill. Kontakta Gjermund i så fall!
Från vänster: Blue Mountains, där eucalyptusträden dominerade. Nordiska besökarna på fårfarmen. Merinofår i magnumstorlek.
4
Gillescouten 1–2015
Gillescouten 1–2015
5
Ny symbol för
Scouternas Arkiv
och Museum
Prinsessan Sibylla
flickscoutledare på Paxting 1939
Från vår trogne gillescoutvän András Dezső Somogyi i
Ungern, som med intresse följt Gillescoutens artikelserie
om det första världsflickscoutlägret för 75 år sedan, har vi
fått detta minne av hans mors berättelse.
Sybille, Princess of Sweden,
in 1939 Pax-Ting Girl Guide Leader
Let’s remember some fun from Guide Jamboree.
Sweden sent 210 guides to the Pax-Ting,
Youth a lot and leaders as the Princess Sybille.
Binded all together in the subcamps, skillful nice girls.
Inviter was Hungary in town’s forest Gödöllő.
Looking the campsites she visited many spots
Loving embroideries appeared simple with love.
Endevoured to do the best - for better circumstances.
Epilog:
In the Year of nineteenhundred and thirtynine summertime
Sybille also visited the second subcamp,
where my mother Somogyiné was the subcampleader
who was at the moment not there. Sybille silently came
went from tent to the next, embroideris were exhibited.
At a tent were there the girl guides of town Makó.
they asked who you are gentle guide and from what land?
She gave the answer soon:”I am the Princess of Sweden.”
The girls all had an amusing laugh, said:”It can’t be true,
but stay with us, enjoy our camplife, remain longer with us.”
She had to leave, and not long after they were surprised
sat in her car which was hidden in shrubbery behind.
The Hereditary-Prince from Sweden was present too,
They took place with the Leadership of the PAX-TING,
opening day the receptions and some parts of the program.
At the last day the Swedish Contingent packed the tents
for early departure. It rained and the second subcamp’s
hungarian, swiss, irish girls offered to sleep with them in tent.
I saw a nice photo from Sybille, stood in her tent smiling.
Sybille entered into the history, became the Mother of
the present SWEDISH KING, who is the top of Scouting.
forts fr s 5
Scouternas
Museum
Den 15 oktober startade några av oss
(17 personer) en bussresa västerut för
att se oss omkring i det stora landet, som
är till ytan lika stort som Nordamerika,
men har endast 44 miljoner innevånare
mot Nordamerikas ca 300 miljoner.
S
Vi passerade Blue Mouintains och
kom ned i ett farm- och jordbruksdistrikt. Enorma avstånd mellan gårdarna, så man förstår att det kan behövas
många privatflygplan. Vår guide och
busschaufför var som en uppslagsbok
och det blev både insikt i landets språk
samt historielektion och fakta om dagens situation. Vackert väder följde oss
på resan och vi var alla överens om att
här går det att bo.
Det är viktigt och roligt att i sådana
sammanhang få träffa människor från
alla delar av världen, som delar vårt intresse för gillescouting. Det är viktigt att
vi från Sverige har möjlighet att skicka
representanter till sådana arrangemang.
Internationell scouting är viktig.
Text och foto
Björnar Johnsen
i Örnsberg
E
n granne till Anna-Stina Andersson
kom med en tidning som han hittat i
gömmorna vid en utrensning. Det var nr
5 av Lyckoslanten årgång 1941, späckad
med trevliga berättelser och bilder om
Scoutrörelsen. Eftersom han visste att
Anna-Stina är scout och gillescout ville
han förära henne denna gamla ”pärla”.
Redaktionen har fått löfte att kopiera
innehållet och kommer att publicera utdrag ur vår tidningskollega i detta och
några av följande nummer.
Redaktionen
couternas Museum ligger på bottenvåningen i samma byggnad
som Scouternas kansli i Örnsberg
beläget i Hägersten i södra Stockholm.
Under en längre tid har förberedelsearbetet och uppbyggnaden av museet
pågått och är ännu inte färdigt, utbyggnad och utveckling av olika delar pågår
hela tiden. Verkligheten idag är historia
i morgon och så kommer det alltid att
vara.
Museet skall spegla svensk scouting
under de dryga hundra åren rörelsen
varit verksam. Mycket är återgivet men
naturligtvis finns det en del hål, där vi
saknar en eller flera pusselbitar. Du som
läsare kanske sitter inne med en del
svar.
Du är mycket välkommen och vi tar
tacksamt emot kompletterande information och synpunkter från dig.
Under året är andra veckoslutet i
varje månad öppet för besökare lör- och
söndag mellan kl 10–14 Guider finns på
plats för visning och rådgivning. Enklare caféservering kan tillhandahållas
men kräver om så önskas en föranmälan samt en mindre avgift baserad på
önskemålen.
Väljer man andra besökstider måste
besöket förbokas till Mats Thorby tel
08- 590 915 13 eller 070-492 43 92.
Fasta öppettider våren 2015: 7–8 febr,
7–8 mars, 11–12 april, 9–10 maj, 13–14
juni, 11–12 juli, 8–9 aug, 12–13 sept.
Avslutningsvis vill vi påminna om
att kontakta museet ifall du eller andra
i din närhet har gamla scoutprylar som
annars kanske hamnar i soptunnan!
Written by András Dezső Somogyi 28/01/2015
6
Välkommen till
att få veta hur sheep farming går till i
Australia och få vara med om en del av
farmarlivet på en ranch som var 18 000
kvadratkilometer stor. Det var många
får som skulle klippas 2 gånger om året,
men det blev mycket fin ull (merinotyp)
och en hel del andra biprodukter.
”Något om scouting ”
Scouthälsningar
Scouternas Museum
Delar av den nordiska delegationen i
Singapore.
Gillescouten 1–2015
Gillescouten 1–2015
7
”Genom Tyskland till Pax-Ting”
Bilderna finns i det album, som
sex av dvägarna skapade och gav
till Kloker och bildtexter inom
citationstecken är formuleringar
därifrån. Kloker=Annalisa Rosén,
Glader=Barbro Dahlqvist, Göteborg, Butter=Barbro Johnsson,
Eskilstuna, Toker=Vera Dymling,
yngst med 14 år, Stockholm,
Trötter=Rut Cronström, Stockholm, Blyger=Gunnel Weidel,
Tranås, och Prosit=Birgitta
Elfman, Borås.
är rubriken på berättelsen skriven av Annalisa Rosén (g Haggård) i
augusti 1939 (ursprungligen publicerad i Vestmanlands Läns Tidning) som inleddes i förra numret av Gillescouten. Här kommer den
andra och avslutande delen.
S
tämningen steg sedan under kvällens lopp, och i den sena natten
tillät vi oss en liten saft- och
bullsexa på vårt vandrarhemsrum (obs!
denna gång eget!) i magisk belysning
från två ficklampor. På en låg pall – bordet – stod de sju små bägarna uppradade
och i dem dracks den första skålen, som
bekräftade ett högtidligt sjufaldigt dop,
vi hade nämligen vid denna tidpunkt
konstaterat full överensstämmelse mellan oss och ”de sju dvärgarna”. Vår
Trötter satt och sov på cykeln, så att
den två gånger körde av vägen. Prosit
nös i genomsnitt nio gånger per dag.
Glader hade konstant mungiporna uppe
vid öronen, Blyger kunde verkligen
konsten att ”rodna sött”, Kloker tänkte
och sörjde för hela familjen och Toker,
yngst i skaran med sina fjorton år, överträffade t o m sin namne i Walt Disney’s
film! Endast Butter gjorde knappast
skäl för namnet, så vi uttalade det helst
med tyskt u.
Och med Kloker i spetsen och med
Toker på sladden drog vi så fram från
härbärge till härbärge, från stad till
stad, och varje liten vänlig Härbergsmutter var vår Snövit. Hur vi omhuldades, kan inte beskrivas – vi var ju
aus Schweden!! Ett ur denna synpunkt
ganska dråpligt intermezzo måste jag
berätta. Det utspelades på ett värdshus
i en rätt så stor badort. En mörkhyad
herre kom fram till vårt bord och frågade, litet närgånget tyckte vi: ”Sprechen Sie deutsch?” För en gångs skull
fullständig tystnad vid bordet! Mannen
försökte då med: ”Do you speak english?” Jag vet inte vad som flög i Toker,
men hon svarade: ”Yes”. Varpå mannen
gjorde helt om, för att för de övriga gästerna meddela, att vi var – engelskor!!
Frågan var nu om vi skulle låta honom
leva i den tron. Vi beslöt försöka och
tog ånyo upp konversationen på engelska, som han visade sig behärska rätt
bra, fastän han inte visade oss nämnvärt
intresse. Så kom vi till den punkt i programmet, då mannen frågade varifrån
(i England alltså) vi kom. Men då svek
oss våra tilltrodda skådespelartalanger.
”From Sweden” kom det ofelbart. Då
skulle ni ha sett honom! Först förvånad
och sedan en alldeles ny människa. Han
talade om, att han var värdshusvärden
och drog sedan sin levnadshistoria –
alltsammans på engelska, ”för se, före
sista kriget” – och därmed menade
han det, som slutade 1918 – hade han
haft många engelska gäster här uppe
ibland bergen. Hans hållning, då han
sedan översatte vårt samtal för sina andra gäster, den var obetalbar!! Det hela
Den svenska truppen med 50 fanor vid invigningen av det första världsflickscoutlägret. Just
bakom kullan med nationsskylten syns fanbärerskan Annalisa och t h, med vita handskar,
den svenska lägerchefen Ragnvi ”Toto” Torslow-Lundgren.
8
”Den första av dvärgarna kallades Kloker
och sedan kom Glader och Butter och Toker,
Kloker, Annalisa Rosén.
slutade med att vi fotograferades med
våra packningar och man ville höra den
svenska nationalsången.
Den bilden, tror jag, är ganska talande
för stämningen i Tyskland just nu gentemot Sverige respektive England.
Hittills hade vårt trafiksällskap på
de charmanta vägarna mest berstått av
”tusenfotingar”, d v s oändligt långa
karavaner av jättelika lastbilar, tyvärr
övertäckta med presenningar, så att man
endast kunde gissa sig till innehållet och
varje gång fråga sig: vadan och varthän?
Längre söderut på alpvägarna, där
skyltar med ”Strassenbau” stod lika tätt
som ”Mötesplats” på våra smala skogsvägar hemma, hade ”tusenfotingarna”
lämnat plats för turisterna, men märk
väl! – tyska turister. En och annan holländare eller italienare såg vi väl, men
det var också allt. Här fick vi känna på
en riktigt ordentlig berg- och dalbana
in natura. Uppför var det vi, som gick
oss varma, och nerför naven, så att oljan
kokade över och färgade vägen, som vi
trampat, svart. Toker, den enda av oss
som hade handbroms, skulle givetvis
titta litet närmare på våra nav, för – vips
– så brände hon tumme och pekfinger
och fick två präktiga blåsor! Men vem
bekymrade sig om sveda och värk, när
den slingrande alpvägen förde oss fram
mellan höga berg, omväxlande med stora, svala skogar och djupa, klara alpsjöar. Kulören på dessa gav förresten anledning till en liten animerad diskussion
mellan dvärgarna, huruvida den var sjögrön, nilgrön, gräsgrön eller mossgrön.
Blyger hade redan skrivit hem, att den
var djupt buteljgrön, vilket godkändes
med acklamation.
Om det existerar någon fruntimmersvecka i Tyskland, vet jag inte, men i
så fall är det nog bättre gry i de tyska
”fruntimren”, eller också kom vår Margareta på bättre tankar här nere i SalzGillescouten 1–2015
och Trötter och Blyger och Prosit på led,
de trampade tappert, fast solbrännan sved.”
kammergut, ty det fanns denna dag inte
ett moln på himlen. Denna hennes stora
välvilja måste belönas! Middagen, som
denna dag intogs på ”Värdshuset Vita
hästen”, utökades med en tårta, som beställdes för namnsdagsbarnet att sedan
fördelas bland oss sju! Värdshusvärden
Peter själv skar för, då han fick höra,
vad sex ”fruntimmer” och en ensam,
stackars karl kan ställa till för ett oväder, när de är på det humöret! Det blev
en festlig och riklig måltid, men trots
detta – eller kanske just därför – hördes
brakande applåder, när Kloker på kvällen hos Herbergsmutter nosat upp tunna
pannkakor med sylt – riktiga svenska
pannkakor! – fast med ett underligt
namn: Balächénken. Synd att inte Linné
hann sätta latinska namn på alla maträtter också! Det skulle hjälpt oss över
många, svåra lidanden!! Som det nu var
inledde Kloker varje middag med en
kvarts timmes högläsning – av menun –
för att sedan i alla fall bestämma sig för
en schnitzel, ibland Schweins-, ibland
Kalbs- och någon gång Wienerdito!
Man bör ju ha omväxling i dieten!
Den sista dagsetappen på cykel gick
med 20 km:s fart mot Grein vid Donau,
där vi skulle fara vidare med båt till
Wien nästa dag. En timme eller så och
vi skulle vara framme. Jo pyttsan! Där
kom den obligatoriska punkteringen,
den enda under hela färden, och med
den ett slagregn, som inte såg ut att ge
sig i första taget. Vi trampade tappert
Gillescouten 1–2015
på de kilometer vi hade kvar till vandrarhemmet, men när vi kom fram fanns
det inte kvar! Stadens enda hotell blev
vår hjälp i nöden och där uppläts för en
billig penning ett rum med sju bäddar
för oss! Var finns ett sådant hotell i Sverige? Pannmuren i tvättstugan fylldes
med vatten och snart hade vi om inte
rinnande så dock varmt badvatten till
vårt förfogande! Det kändes rätt skönt
efter den sista timmens strapatser.
Under nästa dags färd utför Donau
låg vi till en början och njöt av de vackra borgarna och strändernas ljuvliga
grönska, men när solen gått ner, passade vi på att vila våra ögon och i sället
spetsa öronen, d v s ”Spetsa” behövde
vi ju inte, för en skara Hitlerjugend kan
man inte undgå att HÖRA! Den ena
sången avlöste den andra precis som i
ett positiv. Så småningom tystnade de
naturligtvis, och då fick Kloker igång en
diskussion, om man nu kan kalla deras
oratoriska utlägg om Hitlers ofelbarhet
för diskussion! Våra sakliga inlägg och
frågor studsade ofelbart tillbaka, måhända genom någon speciell konstruktion i deras trumhinnor? Under dagens
sista timme gick vi sakta in i ett glimrande, rofyllt Wien.
Det mångbesjungna, glada ”Wienerpraterleben” var inte alls så påfallande
som skönheten i Schönbrunn, rådhuset,
borgen eller de stora affärsfönstren!
Pratern fick dock den äran att hysa de
sju dvärgarna vid deras avskedsfest och
höra dvärgasången och ett sjustämmigt
svenskt ”skål”, när de små bägarna
(som vi jämt bar på oss) tömdes i botten
för våra goda cyklar, som fört oss på så
underbara vägar.
Morgonen därpå var vi bara vanliga
svenska flickscouter igen, som satt och
skakade på tåget till Gödöllö och amiral
Horthys sommarresidens, till Pax-Ting.
H
är den sista av tio verser som
finns nedtecknade bland Annalisas
handlingar från Pax­tinget i Gödöllö:
Melodi: Fram igenom våra skogar gå vi. Text: E.L.
Hösten nått oss nu med frost och skugga
av för oss vemodigt slag.
Låt oss, trots att bulletiner dugga,
nu förgylla denna dag.
Goda tankar sänd i gränsfri ring:
tack för minnet av The first Pax Ting.
Några från lägerledningen på Paxting fr v Prinsessan Sibylla och ”Fröken” (hennes adjutant) samt Carin Viotti, lägerläkare; ”Chiefguide Toto”; flickscoutchefen Gerda ”Ludde”
Bäckström; och ”Prinsessan Sibylla och Erzherzogin Anna på vårt gardenparty”.
9
Kongsspir (Kung Karls spira)
(Pedicularis sceptrum-carolinum L.)
Foto Hans P Kristoffersen
D
ette er en av våre mest staselige våtmarksvekster, og det er ikke uten
grunn at den har fått navnet Kung Karls spira = kung Karls septer. Den
kan bli opptil meteren høy og det er alltid stor stas å finne den i blomst.
Det er gjerne slik at store og kraftige planter stiller krav til voksestedet.
Det skjer ikke her, for kongsspir stiller verken krav til kalk eller andre næringsstoffer
ut over fuktighet. Forklaringen på dette finner du senere i artikkelen.
Kongsspir er en flerårig urt i myrkleggslekten (spiror) som nå er plassert i snylterotfamilien (Orobanchaceae). Tidligere var slekten i maskeblomstfamilien (lejongapsväxter, Scrophulariaceae). Myrkleggslekten hører til halvsnylterne, d v s at de
parasiterer på de omkringstående plantene for å få tilstrekkelig næring til veksten, til
tross for at plantene har klorofyll og kan fotosyntetisere.
Første gang du ser en kongsspir i blomst, kan du kanskje tro at dette må være
10
Västerbottens
landskapsblomma
Alltsedan Gillescouten nr 3/2010
har vi haft glädjen att kunna presentera en svensk landskapsblomma,
tack vare vår norske gillescoutbroder och botaniker Olav Balle. Här
kommer den 19e i serien: Västerbottens landskapsblomma.
en orkidé. Men de store (opptil 3 cm)
blomstene er litt rare. De åpner seg
ikke! Siden planten produserer frø, må
likevel en bestøvning ha funnet sted.
Dette skjer ved at store og sterke insekter som humler har knekt koden og klarer å komme seg inn. Og lett er det ikke.
For å komme inn i blomsten, må den
angripes riktig. Den venstre fliken av
underleppen lar seg lett bøye ned, mens
den høyre er helt stiv. Og kommer først
insektet inn, er det store mengde nektar
å hente og belønner pollinatoren rikelig.
Kongsspir vokser i Sverige hovedsakelig i Norrland, men finnes hist og
her ned til Småland. Den sørligste registrerte lokaliteten er Brunnsekärret
naturreservat sør for Mossaryd. Arten
er fredet i Sverige, og er Västerbottens
landskapsblomma. Dette kan virke litt
rart, for den er ikke vanlig i Västerbotten, unntatt i de nordlige deler av länet.
Myrkleggslekten heter Pedicularis
på latin. Navnet kommer av pediculus
som er diminutiv (forminskelsesord)
av pedis, lus. En gang i tiden ble arter i
slekten brukt som lusmiddel. Sceptrumcarolinum er en latinifisering av det
svenske navnet.
Kongsspirs vitenskapelige navn er
kreditert Carl von Linné, men det var
Olof Rudbeck d.y. som navnga den
først. Og det som en hyllning av Karl
XII etter seierne ved slaget ved Narva.
Planten ble første gang funnet (av en
vitenskapsmann) i 1695 av Olof Rudbeck d.y. under hans Lapplandsreise
under Karl XI regjeringstid. Rudbeck
ville gjerne hedre Karl XI, men da hans
reisebeskrivelse kom ut, var det Karl
XII som hadde overtatt tronen. Derfor
ble veksten dedisert til ”Carl XII och de
bragdstore Carlars minne”.
Så finner du kongsspir, send da en
tanke til dem som utforsket Sveriges
flora og deres ønske om å hedre den regjerende regenten.
Olav B
Gillescouten 1–2015
Gillena
Gillenaberättar
berättar
Fredsljuset i Sámpi
F
redsljuset hämtades i Piteå av Carin
Sjölin och synliggjordes vid kröning av Norrbottens Lucia den 11 december i Luleå Domkyrka.
Fredslyktan fanns därefter med under
3:e söndagen i Advent i Korpilombolo
församling som påminnelse om vad
som kan göras för att bereda väg för
kärleken som den helgen handlar om.
Lågan fördes därefter till andra lyktor som användes i kyrkor i Luleå under
den fortsatta adventstiden, julhelg-, nyårs- och trettondagshelger.
Fredsljuset var även i Boden och blev
omnämnt i lokalpressen och på Sveriges
Radio. Efter Boden åkte den till Gunnarsbyn, användes vid julotta i Forsnäs
kapell, i Tallberg på julgudstjänst och
därefter till Råneå kyrka under nyårshelgen och där den fortfarande finns 10
januari 2015.
Fredsljuset från Betlehem
D
en 26 november 2014 kom Fredsljuset från Betlehem till Västerås.
Lågan har brunnit på flera ställen i
Västerås och brinner fortfarande hos
Anna-Brita Pricken Lundahl tänder Saras
Luciakrona med lågan från Fredsljuset.
Foto Niclas Törnberg.
Grattis
D
en 8 november
2014 firade Kalmarscoutgillet Nyckelns
äldsta medlem Anna Lisa
Kjellström sin 90-årsdag med öppet hus och uppvaktades av
gille­scouter och scoutmammor.
Bengt Sundström
Gillescouten 1–2015
Fredslyktan fördes även till Kiruna
där den användes under julhelgen i
bland annat Iskyrkan i Jukkasjärvi.
Med önskan om ett fredligt 2015.
Annika Nordekvist, Luleå
Så här skrev
Norrbottens-Kuriren 2014-12-20:
”En stilla eftertanke i julruschen
om fred i världen
Fredsljuset från Betlehem kom till Boden på lördagen. Ett annorlunda inslag
julruschen.
Boden är sedan i april vänort med
Betlehem. På lördagen ordnades en ceremoni i Boden på Centrumtorget dit ett
fredsljus kom från Betlehem.
Bodensaren Salomon Handal, från
Betlehemsområdet, tog initiativet till
vänortssamarbetet.
Även tidigare har fredslågan kommit
till Boden, men nu var det Bodens kommig, som har målet att även i år ta med
Fredsljuset till våra scouter på Thinking Day 22 februari.
Numera sprids Fredsljuset till flera
kyrkor i Västerås och även till Kungsör.
Odd Fellow har tagit emot ljuset ett par
gånger i samband med deras Luciafirande och nu hade de köpt in ett antal
fotogenlyktor, som auktionerades ut, så
att man tack vare Fredsljusets budskap,
kunde hjälpa behövande familjer, så att
de fick fira en gladare jul.
Under Annandag Jul fanns fotogenlyktan framme i koret hela dagen i
Västerås Domkyrka, en dröm, som min
Lennart hade, när han första gången var
med om att få ta del av Fredsljuset till
Västerås.
Fredsljuset ger oss scouter och gillescouter tillfälle att göra oss sedda och
hörda och att visa vad vi står för och
kämpar för, nämligen gemenskap, vänskap, förståelse, fred mellan människor
och folk och mycket, mycket mer.
2014 års motto för Fredsljuset i
Öster­rike var: ”Sharing happiness will
bring you peace.” Därför kändes det så
fint att få avsluta 2014 med att bära fram
Freds­ljuset till koret i Lundby kyrka under Nyårsbönen, vars tema var just Fred
och Frid mellan människor och i världen.
Anna-Brita Pricken Lundahl
Foto: Norrbottens-Kuriren
mun som fick ta emot denna. Scouter
från Boden och Gunnarsbyn förde över
lågan till en särskild vänortslykta som
senare skulle lämnas till Överluleå församling. Där ska den vara under julhelgen.
– Man kan fundera om fredsljuset är
en bra symbol eftersom det är mycket
krig och tråkiga situationer i dessa områden. Men kanske just därför är det så
viktigt att göra något åt det, sade Elvy
Blomdahl, ordförande i kommunfullmäktige. Fredsljuset kan ge oss en
stunds eftertanke. I år tycker jag att vi
behöver fredsljuset mer än någonsin.”
Fredsljuset i Falun
Jan Tollsten talar om fredsljuset.
Foto Ulf Granström.
F
redsljuset överlämnades till Faluborna i samband med kröningen av
Faluns Lucia söndagen den 7 december.
Vid Falu gruva, med julmarknad, var
det mycket folk som lyssnade till talet om fredsljuset och hur det kommit
till Falun. Representanter för Kristine
kyrka var där och hämtade ljuset för att
förmedla även till andra kyrkor.
Ljuset har också förts till Borlänge,
till olika föreningar i Falun och även
till privata personer. Jan Tollsten hade
hämtat lågan hos Anna-Brita Lundahl i
Västerås och fört den till Falun.
Jan Tollsten
11
Scouting i litteraturen
Finlands första scoutkår
”På den tiden hade min familj ett sommarställe på Åland. Vi hade anknytning
dit eftersom farfar, före tiden i Viborg, i
tio år också hade varit kyrkoherde i Mariehamn. Där hade han startat Finlands
första scoutkår...”
Så berättar journalisten, grävande reportern och författaren Jan Mosander i
sin spännande bok Bland spioner, kommunister och vapenhandlare (Fischer &
Co 2012).
Karl Gustaf Emanuel Mosander hette
kyrkoherden, som, 38 år gammal, startade Finlands första scoutkår våren
1910. Finlands Svenska Scoutbrigad
(senare Scoutförbund, FSSF) bildades
så 1917, och det påminner mig om när
Pauli Kanerva bjöd min hustru och mig
att delta i firandet av FSSFs 50-årsjubileum med middag i den mäktiga scoutlokalen med tegelvalv i Munksnäs utanför Helsingfors, och legendariske Erik
von Frenckell fängslande berättade om
sin tid bland de första scouterna, som
måste arbeta i hemlighet sedan scoutrörelsen förbjudits genom generalguvernörens dekret 1911.
SJS
äro edra föräldrar; ni skola föra oss an,
vi skola lära de 12 scoutlagarna; de äro
inte så särdeles nya, vi har nog hört dem
förr en gång, då vi sutto på skolbänken
och läste vår lillkatekes, men det skadar
aldrig att få nya ord till gamla visdomsregler.”
Så talade Selma Lagerlöf i Arvika
1912 och citatet återgavs i Scouten nr
1/1937, då glimtar från Sveriges Scoutförbunds första 25 år presenterades.
I Gillescouten nr 1/2014 kan vi läsa
ett utdrag ur ett samtal mellan August
Strindberg och Sven Låftman 1910,
som berör scoutrörelsen.
SJS
Björn Wahlroos i Spanarnas
scoutgille
Om styrelseordföranden i Nordea, affärsmannen Björn Wahlroos, kunde vi
berätta i Gillescouten nr 3/2014 att han
alltjämt stöder verksamheten i sin forna
scoutkår Spanarna i Helsingfors , såsom
medlem i dess seniorklubb, och vi frågade om ”Spanarnas seniorklubb” möjligen kunde vara ett scoutgille.
Från landsgillemästaren i S:t Görans
Scoutgillen i Finland, Erik Holmberg,
har vi fått beskedet att så är fallet. I
Spanarnas scoutgille är Björn Wahlroos betalande medlem, om än inte aktivt medverkande. Han har ju flyttat till
Stockholm.
SJS
Scouten på scen
Sven Wollter
I mitten Karl Gustaf Emanuel Mosander
vid bildandet av Finlands första scoutkår
1910 i Mariehamn. Fotot ur boken ”Över
daggstänkta berg” tillställt Gillescouten
av landsgillemästaren Erik Holmberg, S:t
Görans Scoutgillen i Finland.
Selma Lagerlöf om vuxna i
scoutrörelsen
”Och ännu ett ord. Det kan hända att det
kommer en dag då denna rörelse inte
bara vänder sig till de unga. Det kan
hända att de gamla och vuxna en gång
komma till dem och säga: Lär oss att bli
glada, trofasta, uppoffrande, lekfulla,
vi vilja inte vara sämre än ni, vi, som
12
”Jag var 17 år och medlem i Johannebergs scoutkår, som startat en teatergrupp som jag fick vara med i.” Det
berättade skådespelaren Sven Wollter
när han intervjuades av Anna Hedemo i
”Min sanning” i SVT den 30 december
i fjol.
Vid det första framträdandet, som
skedde i vad som då hette Folkets hus
A-sal vid Järntorget i Göteborg, uppstod
en publikkontakt, som han tidigare aldrig vetat något om. ”Det slog rot”, sade
Sven Wollter, och han betonade betydelsen av denna sin första upplevelse av
det magiska att nå ut till en publik och
få den att lyssna.
SJS
Rapport från LGR
den 15–16 november 2014
Å
ter igen åker jag tåg mot Göteborg
för möte i LGR. Första stopp blir i
Trollhättan där jag sover över hos Mariana. Trevlig fredagskväll innan vi båda
fortsätter till Göteborgs centralstation.
Blir där hämtade av Lena som kör oss
till vår superfina möteslokal som är Göteborgs Scoutdistrikts kansli ”Purpursnäckan”. Efter gemensam lunch öppnar Lena mötet genom att tända tre ljus.
Rapport från våra gillen
Calle har deltagit i Birger Jarls 60-årsjubileum. Tänk om alla våra gillen fick
fira 60 år. Dessvärre framkom också att
S:t Eriks Gille läggs ner och att de flesta
medlemmarna går över till Birger Jarl.
Bergslagsregionen föreslår en gemensam bussresa till Nordisk-Baltiska gillescoutträffen i Danmark juni 2015.
Ny gillescoutvandring 2016
Gillevandringen 2014 på Halle- och
Hunneberg blev lyckad. 32 deltagare
har fina minnen därifrån. Gjermund
sammanställer foton från vandringen
som skickas till deltagarna.
Vi beslutade att tacka ja till Tuna
Scoutgilles erbjudande om att anordna
nästa vandring 2016 i Grövelsjöfjällen.
Reservera en augusti vecka 2016 för
detta!
att rekrytera. Men vi ger inte upp. Nej,
vi tar bara nya tag!
Desto roligare då att rapportera att det
kommer att bildas ett nytt Scoutgille i
Oskarshamn i januari. Detta helt på deras eget initiativ och vilja. Vem kan rapportera om nästa nystart av Scoutgille?
Lettlandsfonden
Vi beslöt att Lettlandsfondens medel
(som inte använts på många år) skall
överföras till Bärarlaget. Vi beslöt också att införa ett sista ansökningsdatum
för ansökningar till alla våra fonder
samt att också ta fram en speciell ansökningsblankett.
LGT i Varberg 23–24 maj
Planeringen är i full gång och vi hoppas verkligen att många kommer dit och
gör tinget till en trevlig och intressant
upplevelse.
Internationellt
Europa anordnar en Workshop om rekrytering i Ungern i mars 2015. Jag och
Mariana kommer att åka dit. Undrar hur
de har rekryterat? Den 25–30 juni 2015
är det så Nordisk-Baltisk Gillescoutträff
i Horsens i Danmark. Tänk om vi kan
fylla en buss från Sverige och åka dit.
Det skulle vara häftigt. Nästa NBSRträff , alltså 2018, ska arrangeras av
Sverige. Vem antar den utmaningen?
Gillena i Dalarna gjorde det år 2000.
Nya hemsidor
Calle jobbar vidare med vår hemsida
som har adress www.scouterna.se/gille.
Gå in och titta. Fredsljuset kommer
också att få en egen sida med nya adressen www.scouterna.se/gille/fredsljuset.
Tre lokala scoutgillen har önskat att få
egna hemsidor under SGSS. Detta dock
ej klart ännu.
Kristina Sundberg
En tanke
Ny redaktion 2016
Redaktionskommittén för Gille­­­scout­en
har aviserat att de vill avgå. Vi tar tacksamt emot förslag på nya personer som
vill fortsätta arbeta med tidningen. Fortsätt skicka in bidrag till tidningen och
meddela även datum för era regionträffar så kan kalendern bli mer uppdaterad.
Rekrytering
Heinz Frohm har lagt ner mycket tid
och energi på detta. Bland annat har
han skickat ut c:a 300 brev till f d aktiva scouter. Tyvärr utan något positivt
resultat. Tänk att det skall var så svårt
Gillescouten 1–2015
”Våra bortglömda hjältar”
Nytt scoutgille
”Vatten, du har ingen
smak, ingen färg, ingen
doft (...). Du är inte
nödvändig för livet: du
är livet.”
Saint-Exupéry
Gillescouten 1–2015
Guldkorset under tre epoker. Bilder från Årsskriften
I
oktober i fjol utkom Årsskrift nr 31
från Föreningen Scoutmuseets Vänner, som uppmärksammade att det
gått 100 år sedan det första Guldkorset utdelades. Skriften har titeln Våra
bortglämda hjältar, är sammanställd av
Lennart Eriksson och beskriver ett 40tal av de scouter som förärats Silverkorset eller Guldkorset för sina bragder.
Guldkorset tilldelas scouter och ledare för ”berömlig gärning, företrädesvis
räddande av människoliv, under uppenbar fara för utövarens eget liv”.
Det första Guldkorset kom att tillerkännas 12-årige Folke Lidström tillhörande ”Trelleborgspojkarna”. Han hade
just vid ett räddningsförsök lyckats få
fatt i en drunknande pojke, som vid
skridskosegling fallit i en öppen vak,
då isen brast under honom och han själv
kom i vattnet. Sedan han lyckats ta sig
upp på isen igen, fick han åter fast i den
drunknande och lyckades rädda honom.
Silverkorset, som ursprungligen utdelades ”endast till scouter”, har statuter
liknande Guldkorset, dock att faran inte
kan sägas ha varit överhängande för
utövarens eget liv.
Dessa två utmärkelser fastställdes av
högkvarteret inom Sveriges Scoutförbund 1912 och de första Silverkorsen
utdelades 1913 till Gustaf T Selin och
Arno Zimmerlöw i Kristianstad.
Fram till 2013 har 67 Guldkors och
189 Silverkors utdelats och namnen på
alla innehavare finns nämnda.
Som 13-åring 1918 tillerkändes
Sigfrid Bergman i Luleå scoutkår Silverkorset för räddande av människoliv. Han blev senare internationellt
känd som Sigge Bergman, legendarisk
idrottsledare, främst inom skidsporten.
På Dalarnas Idrottsmuseum i Falun, där
hans mångsidiga insatser presenteras,
finns ett inramat fotografi av honom
i helfigur och i scoutdräkt, sedan han
mottagit utmärkelsen.
Sveriges Scoutförbunds emblem med
armborstet inlagt på ett malteserkors
var den ursprungliga formen. Och, om
jag förstått rätt, övergick utdelningen
senare till Svenska Scoutrådet, vars emblem då placerades i korsets mitt. I dag
handhas utmärkelserna av Riksorganisationen Scouterna.
I skriften finns sex bilder av korsens
utformning, varav två i färg. På en
bild syns det engelska scoutförbundets
”brons- och silfverkors”, vilka blev förebilden för de svenska. Färgbilder visar ett Silverkors och ett Guldkors, båda
med Svenska Scoutrådets scoutlilja, det
förstnämnda med dess underskrift, det
andra med underskriften ”SCOUTERNA”. Båda visas med blåa band, men i
en text från 1914 nämns att ”Guldkorset
bäres i gult band”.
Årsskriften är en medlemsförmån för
Scoutmuseets Vänner. Årsavgiften är
200 kronor eller 4000 kronor för livslångt medlemskap. Beloppet insätts på
Scouternas plusgirokonto 612068-7,
ange Föreningen Scoutmuseets Vänner.
Enbart årsskriften, som kostar 50 kronor, kan beställas från Lennart Eriksson
[email protected]
Sven Janson
För berömlig
gärning och
rådigt ingripande
för räddande av
människoliv har
Niklas Mahne
från Örby K/Mscout tilldelats
Silverkorset
2014. Foto Lars-Olof Sandberg.
13
Valberedningen
som startat arbetet inför
landsgilletinget (LGT) 2015
Scoutbilden från förr
8
Nordisk-Baltisk Træf i Danmark
önskar namnförslag
Aktiviteter
– foreløbigt program – ændringer
kan forekomme:
S
coutgillen och enskilda gillescouter
kan föreslå kandidater till landsgillerådet (LGR), som landsgilletinget
(LGT) ska välja. För att förbereda och
underlätta valproceduren har föregående LGT utsett en valberedning, som
mottar förslag; se namn och adresser
nedan.
Vid LGT i Varberg den 23–25 maj går
mandattiden ut för: Landsgillemästaren
(Lgm) Lena Claesson, vice landsgillemästaren (vLgm) Kristina Sundberg,
Gjermund Austvik, Mariana Ceder och
Carl-Magnus Klärcke. (Heinz Frohm
och Leif Graneli är valda t o m 2017.)
I mitten av november i fjol kom besked från valberedningen att Carl-Magnus Klärcke avböjt återval, men att de
övriga kandiderar för omval, och noteringen att Gjermund Austvik varit ledamot i åtta år i följd; se utdrag ur stadgarna nedan.
Valberedningen önskar även förslag
på revisorer och revisorssuppleant. De
nuvarande är: Lars Gauffin, Stockholm
och Knut-Olov ”Ola” Axelsson, Huddinge, med Birgitta Maddisson, Umeå,
som suppleant. Lars Gauffin har avsagt
sig omval, medan övriga kandiderar för
omval.
Även förslag på tre ledamöter i den
nya valberedningen önskas.
”En presentation på den person som
föreslås är önskvärd och så vill vi veta
om vederbörande är vidtalad”, skriver
valberedningen. Maila eller ring snarast
till någon i valberedningen:
Lena Sandgren (sammankallande),
Landskrona, tel 0418-19060, 0708-190637,
[email protected]
JanTollsten, Falun, tel 023-13166,
070-6030641, [email protected]
Åke Ohlsson, Gammelstad,
tel 0920-253548, 070-3390767,
[email protected]
Utdrag ur stadgarna § 33:
”Lgm och vLgm väljes för tiden fram
till nästa ordinarie LGT. Övriga ledamöter väljes för en tid av fyra år, två
respektive tre vid ordinarie LGT. Ledamot får tillhöra LGT högst tio år i följd.
Lgm och vLgm får inneha respektive
post högst sex år i följd, om inte LGT
fattar särskilt beslut i varje enskilt fall.”
14
N
”En vitblek kall måne över trädtopparna och en röd flammande värmande eld i närheten – två effekter som gav profil åt det stora scoutjubileet i St Tuna på lördagskvällen. Samling: Frostbrunnsdalen och lägerbål, ett scouternas instrument för samhörighet, lägerliv och stämning.”
Så inledde Borlänge Tidning den 26 september 1977 sitt reportage från 50-årsfirandet av Stora Tuna Kyrkliga Scoutkårs tillblivelse. Bilden från reportaget är tagen
av tidningens fotograf Evert Larsson och visar ”gänget som underhöll i Frostbrunnsdalen”, fr v Lena Edfeldt, Björn Lyrvall, kårordföranden Helmer Kaj, Gunnar Kaj,
Anne-Marie Stålberg och Svante Janson.
Björn Lyrvall är i dag Sveriges ambassadör i USA, Gunnar Kaj är blomsterkreatören som bl a gjort blomsterarrangemangen för Nobelbanketten i Stockholms stadshus under många år och Svante Janson är matematiker och forskare, som antogs som
student vid Göteborgs universitet redan som 12-åring, blev filosofie doktor först i
matematik, därefter i matematisk statistik, ledamot av Vetenskapsakademien liksom
av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala.
SJS
Källor: Boken ”Scouter i Tunabygden – glimtar från 10 decennier”. Wikipedia.
Valberedningen
har utsänt ett cirkulär, som även redaktionskommittén erhållit, men som på ett
par punkter kan bli missvisande, varför
vi valt en redaktionellt bearbetad text i
spalten invid.
Valberedningen är ett organ som
landsgilletinget (LGT), alltså medlemmarna genom sina valda ombud, valt.
Dess förslag bör vara klart till den 15
april, för att hinna publiceras i Gille­
scoutens majnummer. Men även mellan
15 april och LGT hinner saker hända.
Valberedningens arbete ”måste” alltså inte vara klart i slutet av januari, som
det står i cirkuläret, utan arbetet avslutas i och med att dess förslag presenterats på LGT och valen genomförts.
Att en person kandiderar för omval är
ju inte detsamma som att valberedningen inte behöver överväga andra inkomna förslag. Eftersom mandattiden går
ut för fem ledamöter i LGR kan naturligtvis förslag på lika många kandidater
lämnas, inte bara ”en”, som det skrivits
i valberedningens cirkulär.
Red.
Gillescouten 1–2015
ordisk-Baltisk Træf i 2015 afholdes den 26.-30. juni på Bygholm i
Horsens.
Horsens ligger østligt i Jylland, nord
for Fredericia og syd for Aarhus. Det
er nemt at komme til Jylland fra Sverige fra Frederikshavn og Varberg eller
via Sjælland fra Helsingborg eller over
Øresundsbroen og videre til Fyn og
Jylland over Storebæltsbroen og Lillebæltsbroen.
Bygholm er en gammel herregård, der
ligger midt i Bygholm Park, som i dag
er en del af Scandic-kæden.
Det vil også være muligt at overnatte
på vandrerhjem eller campingplads lige
i nærheden.
Interessant at nævne kan være, at da
ISGF blev grundlagt, (dengang hed det
IFOSAG), fandt den formelle stiftelse
sted den 24.-25. oktober 1953 i Geneve,
og den første generalforsamling fandt
sted på Bygholm i Horsens i 1955.
Det er ikke tanken at arrangere ture
før eller efter træffet, men det er der god
mulighed for at gøre på egen hånd. Om
der er behov, så tag kontakt til os.
Vi glæder os til at byde jer velkommen i 2015 i Danmark.
Med gildehilsen,
International Udvalg m.fl.
1. dag
S:t Eriks Scoutgille nedlagt
Sveriges första scoutgille, S:t Erik i
Stockholm, som stiftades 1949 har måst
läggas ned. De flesta medlemmarna går
över till Birger Jarl i Stockholm, landets
femte scoutgille som bildades 1954.
Nytt Scoutgille
har i januari i år grundats i Oskarshamn.
• Ankomst, velkomst og åbning af
Træf
2. dag
• To foredrag med lejlighed til
spørgsmål / bidrag fra deltagerne.
• Udflugt til Horsens Statsfængsel
(nu et museum – modtager ikke
flere indsatte)
• Skotthelle-kastning – konkurrence / tävling
• Lejrbål med underholdning
Ny
medlem
Guldgrävarna i Skellefteå
Britt-Inger Burwall
3. dag
• Udflugt til Jellingstenene,
Danmarks ”vugge” (Vikingetiden), Jelling Kirke, Museum med
guldhornene
• vi slutter af med spisning på
Hotel Vejlefjord.
4. dag
Bengt Åke Bengtsson
• Sejltur på Silkeborgsøerne med
skibet ”Mågen” (Måsen)
• ankomst til ”Himmelbjerget” (et
højt punkt i DK 147 m)
• Gildehal på Bygholm
• Festmiddag
Kristianstad
5. dag
• Afrejse
Minnesord
över bortgångna medlemmar
kan införas i Gillescouten, och
bör inte överskrida 150 ord.
Red.
”Vad ligger bakom det stora uppsvinget för scoutrörelsen?”
Regionansvariga
”För det första tror jag att individualismen börjar bli ifrågasatt, när man ser att vi
faktiskt måste göra mer saker tillsammans. Dessutom har idrottens allt tidigare elitfokus gjort att scouterna har blivit ett tryggt alternativ till idrotten eftersom vi ger
alla en plats i laget.”
Scouternas ordförande Martin Björgell intervjuas av Jenny Hedelin i Dagens
industri 2014-12-16.
LGR har utsett följande:
Norrland: Lena Claesson
Bergslagen: Kristina Sundberg
Stockholm: Carl-Magnus Klärcke
Västra Svealand: Mariana Ceder
Västra Götaland: Gjermund Austvik
Östra Götaland: Heinz Frohm
Skåne: Leif Granéli
Not: Martin Björgell, som även är privatmarknadschef för Handelsbanken, berättar i den stort uppslagna
artikeln, att ”intresset för scouting är större än någonsin” med en medlemsökning sedan 2011 på närmare 18 procent till cirka 45 000 scouter i Sverige (och över 48 miljoner över hela världen).
Fonder inom SGSS
Bärar­laget, Sten Thiels fond, Fonden Dan Winthers minne, Jenny Rieck-Müllers
fond och Fredsljusfonden tar tacksamt emot gåvor, som insätts på SGSSs plusgiro
35 91 06-2 med notering om givare, vilken fond som avses och om någon/något ska
hedras. Ansökan om medel riktas till SGSS, adress spalt 1.
Gillescouten 1–2015
Kom med förslag
på vad vi kan ta in som Gille­
scoutvaror! Meddela Jan Tollsten,
adress på sista sidan, högerspalten.
15
Posttidning
Adressetikett
B
Returadress
Ingalill Sjunnesson
Markvägen 7
238 35 OXIE
Har du flyttat
anmäl adressändring till Ingalill Sjunnesson, adress se
sid 2, vänsterspalten.
Beställ
gillescoutvaror
Gröngölingen från 1955–65 publiceras med tillstånd av Hasse Wallman.
I detta nummer
Förstasidan: Varbergs fästning. Världskonferensen. Fredljuset i Sámpi.
Landsgillemästaren har ordet 2
Gillearrangemang 2
Landsgilleting (LGT) i Varberg 3
Anmälningsblankett till LGT 4
Världskonferens i Sidney 5
Prinsessan Sibylla 6
Scouternas Museum 7
Något om scouting 7
Genom Tyskland till Paxting 8–9
Kongsspir 10
Gillena berättar 11
Scouting i litteraturen 11
Scouten på scen 11
Rapport från LGT 12
Våra bortglömda hjältar 13
Valberedningen 14
Scoutbilden från förr 14
Nordisk-Baltisk træf i Danmark 15
Nedlagt & nytt scoutgille 15
Ny medlem 15
Har gått hem 15
Gröngölingen 16
Beställningslista 16
Gillemärke, pin (dansk)
25:–
Dito större, 16x16 mm
35:–
Gilleemblem på bjälke (dansk)
50:–
Tygmärke, runt
15:–
Karta med små dekaler
10:–
Karta med större dekaler
10:–
10 cm dekaler per styck
10:–
Diplom 5:–
Korrespondenskort, 10 st
20:–
Gillemärke i metall, att limma
på trä el annant underlag
15:–
Slips, mörkblå
150:–
Slips, ljusare, finare 185:–
Halsduk, stor fyrkantig
240:–
Halsduk, triangelformad
145:–
Halsduk & sölja, ljusblå, ISGF-logo 125:–
Slipshänge40:–
Pikétröja, klarblå, ny modell
180:– Tygkasse (norsk)
40:–
Idéboken20:–
Handbok för scoutgillen
200:–
Etiketter, omgång
10:–
D:o för mindre gillen (färre än
20 medlemmar)
5:–
Extra namnlista
5:–
Kopiering, per kopia
1:–
Skriften ”Vad är scouting?” 50:–
Beställda varor skickas som B-post om
beställaren inte särskilt sagt till om annat.
Porto debiteras med aktuell kostnad.
Jämför gärna räkning och frimärken –
ibland kan postens våg skilja från vår.
S:t Georgs Scoutgillen i Sverige
Beställningsadress:
Jan Tollsten
Stångtjärnsvägen 105
791 74 FALUN
Tel 070-603 06 41
[email protected]