Oxögat nr 3 – 2015 - Vadstena

Oxögat
nr 3
2015
M ed l e m s b l a d • f ö r en i n g en Va d s t en a - A k a d e m i en s Vä n n er
M arti n H e ll s trö m
ORDFÖRANDEN HAR ORDET
Kära VA-vänner!
Vilken intressant och lysande Akademiesommar 20 1 5 ! V D Nils Spangenberg och alla
medverkande är bara att gratulera.
Ni som vill återuppleva minnen från sommaren men också ni som gick miste om föreställningarna kan ta del av många fina pressomdömen liksom en inspelning från Son of
Heaven på Slottet på VA:s hemsida www.
vadstena-akademien.org. Vid sidan av enastående insatser av scenografen Marika Feinsilber
och regissören Nils Spangenberg utmärkte
sig dirigenten David Björkman, som på s. 4 i
detta nummer får en mer ingående presentation i en intervju av Lars Grahn.
Ur floden av övriga positiva röster kan
därutöver nämnas ett som vi har fått från f.d.
museichefen fil. dr Barbro Stribolt, som sett
många föreställningar på Gamla Teatern, och
som tyckte att ”ingen har varit så kongenial
med lokalen som 2 0 1 5 års uppsättning av
Les Grandes Nuits”. Det epokkännetecknande
frontala spelet i scenöppningen och dess
omedelbara närhet liksom föreställningens
barocktema ansåg hon passa teatern ”som
handen i handsken”. Det gjorde även ”de välgjorda dekorationerna, som är kopior (målade/eller fotograferade) efter 1 7 0 0 -talsförlagor
på Drottningholm och Gripsholm”, och som
hon dock tyckte hade förtjänat ett ursprungsomnämnande i det annars mycket välgjorda
programmet.
Akademien gav oss i år möjligheter att
”smaka på” musikteater från vår samtid och
från tidigt 1 7 0 0 -tal. Nästa år får vi uppleva
sent 1700 -tal i en ”double-bill” med en tragedi
och en komedi, som presenteras i anknytning
AV I nga L ewenhau pt
Les Grandes Nuits gavs på Gamla Teatern den 8–14 juli 2015 i tidsenlig iscensättning av
Annastina Malm, koreografen Karin Modigh och med kostymer av Johan Glaumann.
till ett av Riksbankens jubileumsfond delfinansierat internationellt forskningsprojekt
kallat ”Performing Premodernity”. Några ord
om detta spännande samarbetsprojekt skriver
Nils Spangenberg på s. 3 .
I samband med årsmötet framkom åter
många medlemmars önskemål om ett besök
i Oslo. Vi har därför börjat undersöka möjligheterna för en bussresa för att se Turandot på
Oslooperan fredagen den 1 3 maj. I anslutning
till resan försöker vi få till ett besök på Norges
äldsta teater i Halden, Fredrikshalds teater
från 1838, som har ett
intressant förråd av
gamla kulisser.
OBS! Alla medlemmar
är välkomna med synpunkter och förslag till
styrelsen. Och årsmötet
kommer att äga rum
den 31 juli 2016 !
Inga Lewenhaupt,
VAV -ordförande.
V ad s tena - A k ade m i en s V ä nfören i ng s s t y re l s e
E F T E R Å R SM Ö T E T D E N 2 6 j u l i 2 0 1 5
Or d f ö ra n d e : Inga Lewenhaupt,
070 - 721 4 6 07, [email protected]
S e kr e t e rar e : Rebecka Millhagen Adelswärd,
070-753 29 99, [email protected]
K a s s ö r : Kerstin Ramå,
[email protected]
oXÖGA
070 249 01,
M e d l . r e g i s tr e t : Viveka Anderberg
”Oxöga, oval åskådaröppning i sluten teaterloge,
efter det motsvarande fr. oeil de boeuf, vilken
beteckning gives runda fönsteröppningar i allm.”
[Svensk Uppslagsbok, 1934 års upplaga.]
Oxögat ger möjlighet att observera utan att bli
observerad och har fått ge namn åt vänföreningens förnyade medlemsblad.
Åkerhielm, 070 921 88 05,
[email protected]
K l u b b m ä s tar e : Christer Casell,
[email protected]
Loa Falkman, 070 855 04 23,
[email protected]
0143-141 22,
Lars Grahn, 070-588 34 50, [email protected]
Ture Rangström, 08-656 66 89,
[email protected]
Viveca Sörensen, 073-938 01 04,
[email protected]
För medlemskap, adressändring, stolsköp
eller mer information kontakta Viveka Anderberg
Åkerhielm, se ovan.
Vänföreningens bankgiro: 294-4569
Redaktion: Rebecka Millhagen Adelswärd,
Inga Lewenhaupt och Lars Grahn.
Grafisk form: Anna L Andrén
Tryck: Ala Tryck, Vadstena 2015
www.vadstena-akademien.org/vanforeningen
L ars Gra h n
Ett sammandrag från
vänföreningens årsmöte
den 26 juli 2015
Av R ebecka M . A delswä rd
Ordföranden Inga Lewenhaupt välkomnade
ett nittiotal personer till föreningens 38:e
årsmöte, som denna gång ägde rum i Vadstena folkhögskolas stora konferenssal. Hon
uttryckte sin glädje över att så många medlemmar valt att komma till mötet trots att det
inte var jubileumsår. Årsmötet valde Inga
Lewenhaupt och Rebecka Millhagen Adelswärd till mötesordförande respektive mötessekreterare. Magnus Vahlquist och
Lars Molin utsågs till protokolljusterare.
Inga Lewenhaupt föredrog verksamhetsberättelsen och kommenterade föreningens
ekonomi för år 2 0 1 4 . Medlemsantalet var
oförändrat 5 1 0 personer och det ekonomiska
resultatet något lägre än föregående år på
grund av den stora jubileumssatsningen och
förnyelsen av medlemsinformationen i form
av det nya medlemsbladet Oxögat. Föreningen har bidragit med 5 0 0 0 0 kronor till Akademiens operaproduktion Silverskeppet och
25 000 kr till dess jubileumsarrangemang.
Årsmötet godkände verksamhetsberättelsen
samt resultat- och balansräkningarna för 2014.
Ordföranden hänvisade till att den ekonomiska redogörelsen även detta år skulle
möjliggöra en överföring av 5 0 0 0 0 kronor till
Akademiens operaproduktion. Hon redogjorde för styrelsens förslag efter samråd med
Akademien gällande utdelning av stipendier
till sångarna för förtjänstfulla insatser i operan Son of Heaven:
Stipendium på 2 0 0 0 0 kr ur Fonden till
Ingrid Maria Rappes minne till countertenoren Daniel Carlsson.
Stipendium på 1 5 0 0 0 kr ur Lars Kritz’
fond till mezzosopranen Karin Osbeck.
Stipendium på 1 0 0 0 0 kr ur Lars Kritz’
fond till sopranen Sanna Gibbs.
Stipendium på 1 0 0 0 0 kr ut Lars Kritz’
fond till alten Susanna Sundberg.
Märta Christina Vahlquists stipendium
på 15 000 kr till barytonen Richard Hamrin
(medel disponerade av Akademien).
Årsmötet fastställde styrelsens förslag
till användning av föreningens disponerade
medel. Ordföranden meddelade också att Britt
Ekberg för förtjänstfulla orkesterinsatser
skänkt fyra stipendier à 10 000 kr till flöjtisten
2
Kristine West, första violinisten Stina Jansson,
andra violinisten Maria Wernberg och cellisten Stina Petersson, vilka utdelats vid den
sista föreställningen av Les Grandes Nuits
på Gamla Teatern.
I enlighet med § 7 i föreningens stadgar
skall styrelsen bestå av ordförande, kassör,
sekreterare och minst fyra högst sex övriga
ledamöter. Ordföranden utses vid årsmötet för
tiden fram till påföljande årsmöte. Årsmötet
utser varje år hälften av övriga styrelseledamöter för en period av två år. Valberedningens förslag föredrogs av Maria Waxegård.
Årsmötet beslutade i enlighet med detta om
ett oförändrat antal övriga ledamöter, dvs
sex stycken. Valberedningen föreslog vidare
omval av ordföranden och årsmötet beslutade
i enlighet med detta. Sekreteraren vald till
2016 förklarade sig villig att kvarstå. Då May
Broomé avböjt omval föreslog valberedningen
nyval av Kerstin Ramå. Årsmötet beslutade
enligt valberedningens förslag att enhälligt
välja Kerstin Ramå till vänföreningens kassör
på två år. Av övriga styrelseledamöter kvarstår
enligt föregående årsmötesbeslut Lars Grahn,
Ture Rangström och Viveca Sörensen ytterligare ett år. Christer Casell och Viveka Anderberg Åkerhielm omvaldes på två år. Då Louise
Petrén avböjt omval föreslog valberedningen
nyval av Loa Falkman på två år. Då han ännu
inte slutgiltigt hade tackat ja föreslogs platsen
vara vakant tills dess ett definitivt besked kom.
Vid nej skulle platsen förbli vakant. Årsmötet
beslutade i enlighet med valberedningens
förslag. Valberedningen föreslog även omval
på ett år av de ordinarie revisorerna Bo Ribers
och John Waller. Likaså omval av revisorsersättarna Arne Svahn och Karl-Erik Svensson
på ett år. Årsmötet beslutade i enlighet med
valberedningens förslag. Även valberedningen
bestående av Maria Waxegård (smk), Inger
Wiik och Jan Johansson omvaldes.
Medlemsavgiften för 2 0 1 6 förblev oförändrad, dvs. 2 0 0 kr för enskild medlem, 3 0 0 kr
för par, 1 0 0 kr för ungdom under 2 5 år, 5 0 0 0
kr för företagsmedlem, 2 0 0 0 kr för ständig
medlem och 3 0 0 0 kr ständigt medlemskap
för par. Ordföranden meddelade även att
information om kommande resa samt om
Akademiens framtidsplaner kommer att ges
i novembernumret av Oxögat.
Ordföranden avtackade May Broomé och
Louise Petrén för fleråriga och mycket förtjänstfulla insatser som kassör respektive medlemsregisteransvarig och utdelade blommor.
Även Britt Ekberg avtackades för sin generösa stipendiegåva.
Diplom och blommor utdelades sedan
till de fem stipendiaterna, som tackade med
ett sångprogram ackompanjerat av pianisten Sofia Nilsson: Susanna Sundberg sjöng
Zueignung av Richard Strauß, Richard
Hamrin I drömmen är du mig nära av Emil
Sjögren och Karin Osbeck och Sanna Gibbs
Blomsterduetten ur Lakmé av Léo Delibes.
Dirigenten David Björkman presenterade
sig därefter och gav en livfull och uppskattad
beskrivning av sitt arbete med operan Son of
Heaven, som många årsmötesdeltagare skulle
se samma kväll. Han avtackades med en
flaska champagne.
Ordföranden avslutade därefter årsmötet.
L O A F a l k m an n y l eda m ot
Kära VAV:s vänner!
Med glädje har jag tackat ja till att bli
ledamot av VAV:s styrelse.
Min relation till Vadstena-Akademien är synnerligen god och går mer
än fyrtio år tillbaka i tiden. Efter mitt
första år på Operaskolan 1971 blev jag
tillfrågad av regissören Leif Söderström
och Arnold Östman att medverka i en
opera av Abbatini och Marazzoli, som
heter Dal male il bene som vi spelade
på den underbara gamla teatern i Vadstena. Min roll var en härlig blandning
av Papageno och Leporello! Produktionen blev mycket lyckad med begåvade
elever, som jag sedermera arbetade
med i yrkeslivet och har haft fortsatt
vänskap med.
Vadstena-Akademien är en viktig
institution för operaelever och musikstuderande där man får prova på
yrkeslivet under några intensiva veckor
under sommaren i den fantastiska
Vadstenamiljön. Min förhoppning är
att jag med
min erfarenhet
av drygt fyrtio
år i yrket ska
kunna bidra
till VadstenaAkademiens
fromma!
Hjärtliga
hälsningar
Loa Falkman
Erik M å rt en s s o n/ T T
Å R SM Ö T E
M arku s Gå r d e r
Fem skåp rör sig graciöst över scenen, dörrarna öppnas och de sköna ”odödliga” visar sig. Med sin sång försöker de trösta den ångestridne kejsaren.
Att dirigera
sjungande skåp
Av L A R S G R A H N
Sommarens opera i Vadstena, Son of Heaven,
med musik av den japanske tonsättaren Moto
Osdada och (engelskt) libretto av Kerstin Perski, blev en stor framgång. Tolv föreställningar
i slottets bröllopssal var fullsatta, publiken och
medierna gav genomgående positiva omdömen. ”Visuellt anslående och bedövande”,
F R Å N V A : S K A N SLI
Bästa vänförening!
Av N ils S pangenberg
Till vår stora glädje lyckades vi i år genomföra
hela två operaproduktioner: Les Grandes
Nuits och Son of Heaven. Båda produktionerna blev lyckade både konstnärligt och
publikt, och vi fick många fina omnämnanden i medierna.
Det finns önskemål från många om att vi
borde göra en produktion på Gamla Teatern
varje år. Till dem säger jag att det gjorde vi så
gärna bara pengarna fanns! En liten produktion där går lös på en miljon eller så … Vi
söker naturligtvis ständigt och jämt med ljus
och lykta efter medel hos en mängd fonder,
stiftelser och andra – men fler tips emottages
tacksamt!
Vi är inte rika men vår ekonomi är i alla fall
i balans och det vill jag att den skall förbli.
Vi tar alltså inga onödiga risker även om ett
visst risktagande naturligtvis ingår i en sådan
här verksamhet. Vi vet ju aldrig om publiken
skrev Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet. Per
Feltzin talade i radions Kulturnytt om Osadas
”fullständiga kraft och kontroll över sina verktyg” och om att orkestern under David Björkmans ledning hade ”en säregen stram klang”.
Operan handlar om Shi Huangdi, den
förste kejsaren av Kina, som fullbordade den
kinesiska muren, gjorde slut på de stridande
staternas period och skapade ett enat rike.
Hans söner kunde inte hålla samman kejsardömet. Det upplöstes 2 0 7 f.Kr., tre år efter
faderns död. Men maktstriderna är sidomotiv
i operan. I centrum står kejsarens kamp med
sin dödsskräck. Sex kvinnliga figuranter, på
scenen ofta dolda i vita skåp, spelar ett slags
”odödliga” kommenterande, tröstande och
besvärjande gestalter.
Shi Huangdis roll sjöngs av Jakob Högström, baryton, och sönerna av Wiktor Sundqvist, tenor, Daniel Carlsson, countertenor,
och Richard Hamrin, baryton. De kvinnliga
figuranterna – narren, krigaren, poeten, trollkarlen, danserskan och den blinda – gestaltades av Johanna Rudström, Karin Osbeck,
Cassandra Lemoine, Christina Nilsson, Sanna
Gibbs och Susanna Sundberg.
vill fortsätta att komma i så stora skaror som
hittills och vi vet aldrig om sökta medel blir
oss tilldelade.
Det vi framförallt kan göra är att oförtrutet
sträva mot nya konstnärliga höjder, så att vi
även fortsatt kan attrahera de bästa unga
talangerna och de mest entusiastiska åskådarna samt inte minst ännu fler medlemmar
till den eminenta vänföreningen! På så sätt
bevisar vi om och om igen vårt existensberättigande. I skrivande stund når mig de
förskräckande nyheterna att Västerås Sinfonietta hotas av nedläggning vilket torde bevisa
att ingen går säker!
Nästa år då? Mer detaljer kommer vid en
senare tidpunkt, men så mycket kan jag avslöja att på slottet blir det opera av äldre märke.
I ett samarbete med forskningsprojektet
”Performing Premodernity”, vilket till stor del
finansieras av Riksbankens jubileumsfond,
kommer vi att under samma kväll framföra
två sena 1 7 0 0 -talsoperor influerade av J.W.
Glucks så kallade operareform. En tragedi
och en komedi inspirerade av bland andra
den franske filosofen Rousseau. Comala från
1780 är komponerad av en Pietro Morandi
med libretto av ingen mindre än librettisten
till Glucks Orfeo, Ranieri de Calzabigi, och
utspelas i ett vilt och dimmigt skotskt klipplandskap. Nina från 1786 av den mer kände
tonsättaren Giovanni Paisiello och librettisten Giambattista Lorenzi utspelas i en solig
italiensk slottspark. I Comala är musiken
fylld av dramatisk kraft och Nina är det första italienska försöket i att skriva ett sångspel
med talad dialog efter fransk förebild.
Vi planerar också för en rad andra projekt,
bland annat en kammarmusikakademi för
unga instrumentalister, men här hänger det än
så länge lite i luften på grund av ovan nämnda
orsaker. Vi får som sagt återvända till detta!
På vår hemsida hittar ni en inspelning av
Son of Heaven samt ett fint ”podprogram” om
och kring föreställningen med intervjuer och
annat smått och gott. Gå gärna in och lyssna!
Les Grandes Nuits spelades in av Sveriges
Radio P2 för sändning senare i höst.
Nils Spangenberg är VD och konstnärlig ledare för
Vadstena-Akademien
3
J o h a n L j u n g s trö m
David Björkman
om sitt arbete med
Son of Heaven
Av L A R S G R A H N
Son of Heaven blev en fin föreställning
men produktionen lär ha varit mycket
tidspressad. Hur gick det till?
Moto Osada hade hållit på med den nya operan i tre–fyra år, fick jag höra, så jag väntade
mig ett färdigt partitur. Men så blev det inte.
Han och librettisten Kerstin Perski arbetade
runt vissa idéer och en text av henne. Hur
orkestern skulle se ut var inte bestämt när
jag kom in i processen.
Som dirigent vill man ha ett partitur i
handen att fundera över. I stället var det nu
några skisser som angav att ungefär att ”det
här skulle kunna vara en aria”. Marika Feinsilber, som står för scenografi och kostym,
hade redan vackra skisser och idéer, men vi
andra hade inte mycket att hålla oss till.
Med pinne, hand och blick. ”Man måste ha stark ögonkontakt.”
Men Osada hade väl bestämt vad det
skulle handla om?
Det var inte en uppgift för honom utan för
Kerstin Perski. Hennes text var klar och hon
hade idéer om vad som skulle kunna vara
musikaliska höjdpunkter. Men musiken skulle komma sedan. Det dröjde, ganska länge.
När vi till slut hade fått första akten trodde
Moto inte att han skulle hinna det hela och
vill skjuta uppförandet till nästa år.
Då drog vi i alla gasreglage vi kunde för att
få honom att öka tempot. Magiskt nog rasslade
det till och scenerna kom successivt fram.
Ibland var de skissartade, till exempel bara en
sångstämma och klaver. Repetitören Magnus
Svensson och jag fyllde ut så att det blev ett
färdigt partitur. De sista scenerna fick sångarna först sedan de hade kommit till Vadstena.
Du blev alltså medkompositör?
Litegrann. Men det finns inte en ton som inte
är Osadas. Vi har fyllt ut med hans egen musik.
Det är som att färgsätta en svartvit bild.
Förklara närmare.
Det handlar om instrumentation. En melodi
kan instrumenteras hur olika som helst –
med engelskt horn, ett ensamt piano, en
violin eller som en sångstämma. Ett exempel
är recitativscenen mellan kejsaren och Li Si,
en av sönerna, där kejsaren skriver ett brev.
Den har vi har instrumenterat i Moto Osadas
anda. Det kändes väldigt kreativt.
Hur skiljer det sig att dirigera äldre
musik och nyskriven, där tonalitet och
rytm kan vara svårare att uppfatta för
en ovan lyssnare? Du har talat om att
det ska svänga och ny musik svänger väl
inte som Bach och Mozart?
Eh … (lång eftertanke). Det rör sig på två
plan. För det första är det bara Mozart som
kan svänga som Mozart och Beethoven som
Beethoven. I stället för ”svänga” kan man tala
om att få musiken att leva. Modern musik kan
vara svår att få att leva så att den som aldrig
hört stycket förut säger ja till den omedelbart.
David Björkman är född i Skellefteå 1973 och har studerat violin vid Framnäs
folkhögskola, gått musikerlinjen vid Göteborgs universitet, har varit konsertmästare
vid Norrlandsoperan och violinist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han utbildade sig
till dirigent vid Musikhögskolan med lärare som Jorma Panula, Cecilia Rydinger Alin,
Esa-Pekka Salonen och Sixten Ehrling.
Han har arbetat med de flesta professionella orkestrar i Sverige och har dirigerat flera
baletter på Stockholmsoperan. Vid Vadstena-Akademien har han dirigerat fem nyskrivna
operor: Paula af Malmborg Wards Ärret (2004), Moto Osadas Four Nights of Dream (2008),
Daniel Nelsons Stolthet och fördom (2011), Kerstin Ekmans/Marie Samuelssons Jorun
orm i öga (2013) och nu Son of Heaven av Osada (2015).
Min enda möjlighet som utövare att nå fram
till dig med musiken är att jag har gjort den till
min egen. Det gäller i hög grad modern musik.
I äldre musik har ju lyssnarna
fler referenser.
Det behöver inte vara färre referenser i ny
musik, för där har man faktiskt flera referenspunkter bakåt i musikhistorien än vad
Beethoven hade när han skrev sin Fidelio.
En tonsättare av i dag har frihet att bryta in
med exempelvis ett romantiskt ackord som
ger oss andra referenspunkter. För dirigenten kan nyskriven musik vara öppnare; man
behöver inte förhålla sig till en hel uppförandetradition som när man ska dirigera Janáceks Jenufa eller Mozarts Trollflöjten.
I Son of Heaven var sångarna i viss utsträckning instängda i skåp. Var det inte
svårt att dirigera?
Haha, ja det var det första gången. Tack och
lov slapp jag dirigera garderoberna. I sina
rörelser gick de på musikaliska nycklar för
att hålla reda på åt vilket håll de skulle röra
sig. De hade haft särskilda garderobs-rep
tillsammans med Clara Svärd, rörelseregissören, och de löste problemet fast de inte alltid
kunde se de andra lådorna. Jag beundrar
sångerskorna som stod ut med att ha små,
små sångpartier och tillbringa mesta tiden
tysta i lådor.
De gjorde det stilfullt. – Vad dirigerar
man egentligen med förutom taktpinnen? Finns det en överenskommen
repertoar av gester?
Det är både personligt och universellt, inte som
ett no-spel där vissa gester betyder exakt det ena
eller det andra. Mycket minspel är universellt.
Om jag till exempel har en sån här blick (tittar
intensivt på mig) betyder det att strax kommer
den upptakt som vi alla ska vara tillsammans
på. Man måste ha stark ögonkontakt. Jag dirigerar mycket med blickar.
Inför en insats gör dirigenten ett för mig
egendomligt för-slag. Hur fungerar det?
Om jag kastar upp den här saken i luften och
sen fångar den i handen, bong!, så vet alla när
den ska landa. Dirigenten härmar kastgesten
med armen. Här är startpunkten, i midjehöjd,
så höjer jag armen och då vet orkestern att
jag kommer att landa här nere igen, bom! I
botten på slaget börjar man spela samtidigt.
Kan en dirigent höja en sångares
prestationer?
Man kan hjälpa sångaren att tänja sina
gränser, få henne eller honom att känna sig
fri att ge sig ut i andra stratosfärer. De kan
få någonting att stå på. Man vill ge sångarna
frihet att gå utanför det de redan kan. De kan
bli nyfikna och vilja upptäcka mer i musiken.
Då får man mycket tillbaka. Det handlar
verkligen om samarbete.
4
www.vadstena-akademien.org/vanforeningen
V I TACK A R
vå r s p o n s o r: