Krister Nordin – Vart är vi på väg?

Transcription

VART ÄR VI PÅ VÄG?
EN BOK OM
ANDLIGA TRENDER
RELIGIÖSA VILLOVÄGAR
OCH KRAFTEN I EVANGELIET
_________________________
KRISTER NORDIN
Vart är vi på väg?
© Krister Nordin 2013
Produktnummer 001
Denna bok finns för gratis nedladdning på
kristernordin.se. Sprid den gärna! Vill du donera en
summa för vidare produktion och distribution, se
hemsidan för mer information.
Kopiering uppmuntras i den mån källan uppges.
Bibelcitat är hämtade ur Svenska Folkbibeln,
om inte annat anges.
Omslag
Sarbasst Braian
kristernordin.se
0738 35 65 45
Denna bok tillägnas
allt väckelsefolk,
alla vardagsevangelister
och alla förkunnarevangelister
genom alla tider
som oavsett andliga modenycker,
religiösa strömningar
och andlig torka
förvaltat det enkla
och nytestamentliga
evangeliet om
Jesus Kristus.
Dem är jag skyldig
ett stort tack!
INNEHÅLL
Förord
Kapitel 1
11
Evangeliet
17
*Den innersta kärnan *Fyra grundläggande sanningar
*Ett spritt naket evangelium *Det hårda motståndet
*Varken eller, i lagomhetens land *Evangeliet är Guds
*Förvaltandet är vårt *Det koncentrerade evangeliet
*Evangeliet och väckelsehistorien *Tron *Dopet *Anden
Kapitel 2
Uppdraget
33
*Att dra åt samma håll *Faderns hjärtesak *Sonens uppgift *Den helige Andes huvudsyfte *De första kristnas
passion *Tecken som pekar mot Jesus *Under i vår tid
*Tjänstemän eller tjänande kvinnor och män?
Kapitel 3
Utrustningen
47
*Vettskrämda lärjungar *Den helige Ande är skillnaden
*Jesus och Anden *Samme Ande som Jesus *Vad Anden gör i och genom oss *Missbruk, obruk eller sunt
bruk? *Fram kommer man ju alltid, men vart?
Kapitel 4
Förkyrkligande
63
*Ordens betydelse *En fri kyrka *Från Pingstväckelse
till Pingstkyrka *Gudstjänster och tjänster för Gud
*Mässa *Bön, terapi eller förkyrkligande *Att konfir-
mera sitt dop *Symbolismens fängelse *Upproret mot
den odelade Kyrkan *Att inte bryta kyrkoband
Kapitel 5
Katolicering
83
*Rörelse mot Rom *Kloster i pingstförsamlingens regi
*En onsdagskväll i Bjärka Säby *Ordet, Anden och
Traditionen *Faran med katoliceringen *En herde, men
vem? *Herren och andra herrar *Allmän eller Andens
enhet
Kapitel 6
Katolska villoläror
105
*Förvillande lika läror *Ett bedrägeri *Läror som leder
fel *Bön till helgon *Kristendomens gudinna *Var det
verkligen bättre förr? *Offerplatsens sakrament *Ett
offer eller ständiga offer? *Bot och bättring *Att åter
återta Ordet
Kapitel 7
Nyandlighet
127
*Man tar vad man har! *Nyandligheten och kristusbegreppet *Meditationen, en av nyandlighetens grunder
*Meditation och yoga *Kristen djupmeditation
*Beröringspunkter *Meditation och yoga light *Gå ut i
hela världen...eller gå in i dig själv? *Mänsklig design
*Finns det andra namn?
Kapitel 8
Religionssynkretism
147
*Ingenstans finns något annat namn! *Österländska religioner *Buddhismen *Att kristna annat än människor
*Talmannen, biskopen, islam och Guds hus *Den framväxande kyrkan *Alla religioners gyllene regel *Den
kristna religionen och andra religioner *Religionernas
gemensamma radband *En ny jesusrörelse
Kapitel 9
Andliga fenomen
163
*Spektakulära företeelser och andliga kickar *Faller en
faller alla *Guldstoft och änglafjädrar *Ängeln Emma
*Guldtänder och Lena Maria Klingvall *Konsumtionskristendom *En frustrerande rundgång
Kapitel 10
Liberalteologi
179
*Historisk-kritisk bibelsyn *Den liberala utgångspunkten *Två liberalteologiska profiler *Attackerade
sanningar *En oväntad teolog *Moder Sofia *Livets
träd
Kapitel 11
Ackommodation
197
*Till bekvämlighet *Syndens realitet *Den nya tidens
långfredag *Jesu blod *Jesu återkomst *Ett rent helvete
*Den första döden *Den andra döden *Evangelium
enligt Evert *Herren frälser
Kapitel 12
Byråkratisering
217
*Snickaren Jesus och byggmästaren Kristus *En levande organism *Organisationen är en andrahandsfråga
*Från verkstadsgolv till skrivbord *Fläktar och annan
mekanik *När jag är svag så är jag stark
Kapitel 13
Auktoritära auktoriteter
231
*Här är det jag som bestämmer! *Den nödvändiga auktoriteten *Det nödvändiga förtroendet *A gentle man
*Apostoliskt ledarskap *Exempel från verkligheten *Ett
överanvänt begrepp?
Kapitel 14
Rädsla
243
*Räddare kan ingen vara *Gränser, murar och ridåer
*Vilka är di? *Gräv inte ner dig! *Människofruktans
galge *Var inte för rädd om dig! *Det som inte var till
*Barrikaderna, fiskelägret och skördefältet
Förord | 11
Förord
Den här boken handlar om vikten av att på rätt sätt förvalta evangeliet om Jesus Kristus. Utgångspunkten är
det som alltid varit dominerande inom väckelserörelser
genom historien, nämligen ett sökande efter vad Ordet
säger och då i synnerhet Nya Testamentet.
Förhoppningsvis kan texten vara av intresse för den som
liksom jag brottas med frågorna om varför vi i vår tid
och vårt land upplever något av en lågkonjunktur vad
det gäller just den väckelsekristna tron, åtminstone i
jämförelse med församlingens första tid speglad i
Apostlagärningarna, eller med de tider det berättas om i
väckelsehistorien, men även om man ser på hur evangeliet går fram inom vissa geografiska områden av vår
värld idag.
Ambitionen är att borra så djupt det går, för att om möjligt komma ner till den allra innersta kärnan. Det vill
säga vilka förutsättningar som, enligt Nya Testamentet,
gäller för att förvalta och förkunna evangeliet. Att försöka skala av det vi ibland upplever ”viktigt”, ja till och
med det vi anser ”viktigare”, för att komma åt det som
är ”viktigast”.
Men boken kommer inte bara att visa på förutsättningarna för evangeliets förvaltande, förkunnelse och framgång. Den kommer också att lyfta fram konkreta förete-
12 | Vart är vi på väg?
elser jag uppfattar som hot mot detta evangelium. Företeelser som enligt min bedömning ibland har nått djupt
in i vår tids och vårt lands frikyrklighet, alltså de församlingar som sprungit fram ur väckelserörelserna.
Dessa hot är i den ordning de tas upp i boken:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Förkyrkligandet
Katoliceringen
Nyandligheten
Religionssynkretismen
Sökandet efter spektakulära andliga fenomen
Liberalteologin
Ackommoderingen av evangeliet
Byråkratiseringen
Rädslan
En del av företeelserna kommer att analyseras mer ingående medan en del kommer att behandlas mer övergripande. Men alla är exempel på sådant som enligt min
uppfattning idag tenderar att i vår svenska kristenhet
försvaga evangeliets väsen, utrymme och kraft, och därigenom också dess möjligheter att beröra och förvandla
vanliga människors liv.
Det finns självklart fler varningsflaggor att hissa i vår
tid, och för kristenheten i vårt land, än de som tas upp
här, men tanken är att de som finns med i boken kan
tjäna som exempel, och dessutom hjälpa oss att vara
mer vaksamma inför sådant som riskerar att hota evangeliets kraft och framgång. Många av företeelserna flyter naturligtvis också in i varandra. De fungerar ibland
Förord | 13
som ingredienser vilka blandas i en gemensam gryta så
att det i vissa sammanhang uppstår nya smaker, dofter
och rätter. Det går inte att dra skarpa och tydliga gränser
mellan dem, vilket kan göra dem diffusa och konturlösa,
och därmed också svåra att identifiera och få grepp om.
Men varför ska man då tala om det man upplever vara
fällor, faror och felaktiga vägval för den individ och församling som förmodligen så gott man förstår och begriper, vill leva ut sin kristna tro? Och varför ska man ta
sig tid att till och med formulera det i skrift?
Varför kan man inte bara koncentrera sig på det positiva
och ljusa i församlingsliv och uttryck, och endast försöka borra sig djupare ned i det? Varför behöver man
ödsla tid, energi och resurser på att överhuvudtaget lyfta
fram och peka på något utifrån en kritisk synvinkel? Det
finns som jag ser det minst tre olika orsaker till att göra
det.
En allmän, vanlig och dessutom effektiv pedagogisk
modell är att försöka definiera något genom att också
reflektera över vad det inte är. Olika företeelser och
sanningar kan mejslas fram och få tydligare profiler och
starkare nyanser genom att bredvid dem ställa motsatser
eller avvikelser.
Det handlar om att ha något att ta spjärn emot i försöken
att hitta fram till vad det är man egentligen djupast sett
tror på eller söker efter. Den pedagogiska modellen var
något som såväl Jesus som Paulus och profeterna i det
Gamla förbundet praktiserade i sin undervisning och i
sina resonemang, ibland med en skärpa vi sällan (eller
snarare aldrig) vågar.1
Den andra orsaken till att våga sätta fingret på företeelser och fenomen i nutida församlingsliv och kristenhet
man upplever vara främmande för Nya Testamentet, kan
helt enkelt vara en profetisk övertygelse.
Den bibliska historien både i Gamla och Nya Testamentet är full av situationer och sammanhang där profeter
prestigelöst och utan ambitioner att vara varken politiskt
eller religiöst korrekta, och med uppenbar risk för sina
egna liv, tydligt pekade på företeelser och sammanhang
de såg strida mot Guds vilja och Guds ord.
Fler än en har därigenom slutat antingen såld som slav,
nedslängd i en brunn, halshuggen och med huvudet på
ett fat eller uppspikad på ett kors. Trots det har den profetiska övertygelsen och drivkraften varit så stark att de
inte kunnat låta bli att tala ut sådant de upplevt vara ett
tilltal från Herren.2
En tredje orsak att inte väja för att identifiera det man
anser vara faror och fällor på vägen för den kristna församlingen, även om det kan upplevas negativt och provocerande för en del, är att Jesu ord fortfarande gäller
när han säger att det är sanningen som ska göra oss fria.3
Att sticka huvudet i sanden eller blunda och låtsas att
1
2
3
Matt. 23:23, Gal. 3:1-2, 5, Amos 5:21-24
1 Mos. 37:36, Jer. 38:6, Matt. 14:11 och Joh. 19:17.
Joh. 8:32
Förord | 15
allt står väl till för husfridens och enhetens skull, och i
snällhetens namn, kan vara en farlig väg. Åtminstone i
den mån man vill hålla fast vid det man tror är Guds
vilja uppenbarad i Nya Testamentet.
Här kanske det är möjligt att tillämpa det uttryck Paulus
använder när det gäller det profetiska talet. ...om en
trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till
strid?4
En förhoppning och innerlig längtan jag bär på är att
tankarna som kommer fram i boken ska få vara till inspiration för den som kanske tvekar och tvivlar vad det
gäller frågan om vi i vårt land än en gång ska få se det
man genom historien kallat för ett andligt uppvaknande,
eller en andlig väckelse.
Jag är mycket medveten om att själva ordet väckelse
inte finns med i vårt Nya Testamente. Men däremot är
hela Bibeln, och även den kristna historien i efterbiblisk
tid, sprängfylld av den verklighet och kraft som ligger
bakom ordet, nämligen ett andligt uppvaknande bland
Guds folk vilket resulterar i att människor utanför den
kristna sfären vänder sig till Gud genom tron på Jesus
Kristus.
Min absoluta övertygelse är att vi i vår tid och vårt land
än en gång kan få smaka på den verkligheten. Här kan
jag väl också flika in att hela boken är skriven utifrån ett
väckelseperspektiv med ovanstående definition som
grund. Det är också orsaken till att ord och begrepp
4
1 Kor. 14:8
som väckelsehistorien, väckelserörelser, väckelseförsamlingar och församlingar sprungna ur olika väckelserörelser flitigt används.
Till sist:
Alla bibelcitat är hämtade från Svenska Folkbibeln om
inget annat anges.
Alla citat står antingen i i kursiv stil i den löpande texten
eller i indrag med mindre textstorlek, och ”citattecken”
använd vid så kallade schablonuttryck eller vid referat.
[Klamrar] och fetstil i citat är alltid mina egna
anmärkningar, kommentarer eller betoningar.
Allt citerande, kopierande och spridande av bokens
innehåll uppmuntras, i den mån källan uppges.
Evangeliet | 17
Kapitel 1
Evangeliet
Den innersta kärnan
I sökandet efter de absoluta grunderna vad det gäller
evangeliets förvaltande landade jag i det avgörande, dramatiska och känsliga ögonblick när Jesus skulle lämna
över ansvaret för spridandet av evangeliet till sina lärjungar, och därmed också i förlängningen till oss.
Vi kommer alltså in i det läge när jesusrörelsen, som under några intensiva år svept fram över Judéen och Galiléen, på några minuter ska växlas över inför ett nytt avstamp som i förlängningen ska ta evangeliet runt hela
vår jord och fram genom årtusendena. Det är läkaren
Lukas som berättar, och jag tar med hela avsnittet eftersom det är helt grundläggande för boken.
I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om
allt som Jesus gjorde och lärde, fram till den dag
då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar
åt apostlarna som han hade utvalt.
Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav
dem många bevis på att han levde, då han under
fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med
dem om Guds rike.
Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: Lämna inte Jerusalem utan vän-
ta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört
av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni
skall om några dagar bli döpta i den helige
Ande.
När de nu var samlade frågade de honom: Herre,
är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt
Israel? Han svarade dem: Det är inte er sak att
veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin
makt har fastställt. Men när den helige Ande
kommer över er, skall ni få kraft och bli mina
vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.1
Fyra grundläggande sanningar
Ur ovanstående bibelsammanhang var det fyra betoningar eller områden som klev fram och pockade på uppmärksamhet. Det handlar om:
Jesus; allt som Jesus gjorde...
Ordet; ...och lärde...hade gett sina befallningar åt
apostlarna...talade med dem om Guds rike...
Vittnandet; ...bli mina vittnen i Jerusalem och i hela
Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta
gräns...
Anden; ...ni skall om några dagar bli döpta i den helige
Ande...när den helige Ande kommer över er, skall ni få
kraft...
1 Apg. 1:1-8
Evangeliet | 19
Dessa fyra betoningar är de vilka i boken lyfts fram som
de fyra förutsättningarna för förvaltandet av evangeliet.
Avstampet och utgångsläget för resonemanget i boken
är den tro vilken burits vidare genom ständigt återkommande tider av andliga uppvaknanden bland Guds
folk samt genom varje generations sökande efter vad
Guds Ord egentligen säger – det jag här väljer att kalla
väckelsekristen tro.
Ett spritt naket evangelium
Jag minns hur jag som ung nybörjarpredikant för snart
trettio år sedan satt hemma hos den finlandssvenske
legendaren Frank Mangs i hans sommarstuga i västra
Värmland. De teologiska, läromässiga och kyrkopolitiska vindarna blåste som värst både från höger och
vänster just vid den tiden. Och det som framförallt stod i
fokus då, var samtalen och diskussionerna om framgångsteologin som kommit i och med församlingen
Livets Ords framträdande på den svenska kyrkoscenen.
Begreppet framgångsteologi var ett folkligare och även
något nedsättande uttryck för den så kallade trosförkunnelsen. Den kom huvudsakligen från USA, och betonade starkt helanden och mirakler som resultat av människans tro. Som ung förkunnare ställde jag den uppriktiga
frågan vad vi egentligen skulle predika och vad folket
behövde höra. Svaret kom tveklöst och sekundsnabbt på
sjungande finlandssvenska från den då drygt åttiofemårige förkunnaren. ”Ett spritt naket evangelium!”
Det evangeliet har alltid mötts av två reaktioner, både på
Nya Testamentets tid och genom väckelsehistorien. Å
ena sidan den spontana, vilda och ohämmade berusningen och glädjen från de mer eller mindre trasiga, slagna,
sårade, misslyckade, skuldtyngda och ensamma människor vilka tidigare kippat efter andan för att överhuvudtaget överleva, alltså vanligt löst folk som jag och
kanske du som läser de här raderna just nu, som med
vidöppna, uppspärrade ögon och gapande munnar fått se
hur dörren till Guds rike som genom en stormvind
slagits upp på vid gavel.
Människor som varit trampade på, uträknade, sedda
över axeln på och förnedrade fick plötsligt vittring på
något de i sitt innersta och under hela sitt liv så innerligt
drömt om och längtat efter. De goda nyheterna om något
eller någon som kunde förvandla deras liv, med andra
ord evangeliet om Jesus Kristus. De breda leendena och
de glittrande ögonen är inte att undra på!
Det hårda motståndet
Men å andra sidan har det som reaktion på det spritt
nakna evangeliet också alltid följt en annan reaktion hos
andra människor. En vild, het och blossande indignation
som ofta har vuxit till irritation för att öka till ilska och
slutligen blomma ut i full vrede. Reaktionen har ofta
funnits hos de religiösa, präktiga och i sina egna ögon
felfria, de som under åratal slitit och arbetat upp en både
religiös och mänsklig status och position.
Nu fick de människorna se hur Jesus reservationslöst
och helt utan vidare öppnade famnen för själva botten-
Evangeliet | 21
skrapet i samhället, och med ett varmt leende lekande på
läpparna hälsade dem välkomna rakt in i Guds rike. Inte
undra på att ögonen blixtrade och kinderna blossade på
dem som i egen kraft kämpat och knogat för att själva
försöka komma in. Evangeliet hade en förmåga att landa
mitt i sårbarhet, trasighet, svaghet och misslyckande
men också att studsa mot den pansarhårda präktigheten,
avskildheten och upphöjdheten.
Dessa två reaktioner ledde i sin tur till två folkrörelser.
Den ena svepte fram som en befrielserörelse genom det
judeiska landskapet, över de galileiska kullarna, fram
längs sjön Genesarets stränder via Jordanflodens brusande vatten och genom Jerusalems gator och gränder.
Någon har kallat rörelsen för ”den galileiska våren”.
Människor kunde gå ut i den flödande och värmande
solens sken, sträcka sina armar mot himlen och uppleva
evangeliets kraft till frälsning, hälsa och befrielse. Den
andra folkrörelsen drev Jesus till korset.2
Varken eller, i lagomhetens land
I dag predikas det från tusentals predikstolar i lika
många kyrkor, samlingslokaler och kapell runt om i vårt
land. Ändå måste vi konstatera följande om vi sätter ena
handen bakom örat och lyssnar intensivt, och samtidigt
lägger andra handen på hjärtat och blir riktigt ärliga. Vi
hör varken det spontana, vilda glädjetjutet vilket berättar
om befrielsen och frälsningen eller dånet från det hotfulla motståndet och den blixtrande vredens storm.
2
Matt. 27:1
Och då, fortfarande med handen på hjärtat, smyger sig
en lågmäld men ändå mycket verklig fråga innanför
skinnet på åtminstone mig, en fråga som först av allt
riktas mot mitt eget hjärta och min egen tjänst. Är det
verkligen evangelium i Andens smörjelse vi förkunnar?
Eller har vi mitt i våra kyrkor och vår religiösa värld,
mitt bland våra ord, ritualer, symboler, former och verksamheter förlorat det som är själva kärnan i den kristna
tron och i Guds rike, nämligen evangeliet? Eller om
man vill uttrycka det lite mildare, har vi förlorat åtminstone evangeliets kraft?
Ty detta budskap om korset är en dårskap för
dem som blir förtappade, men för oss som blir
frälsta är det en Guds kraft.3
Budskapet är en kraft till frälsning, hälsa och befrielse
när det spritt nakna evangeliet förkunnas smort av Anden. I skrivande stund publicerar tidningen Dagen en
artikelserie som knyter an till pastor David Wilkersons
bok från 1974 vars svenska titel är ”Synen”. I artikelserien återges också delar av ett mycket uppmärksammat budskap Wilkerson förmedlade till den svenska
kristenheten vid ett besök i Stockholm 2004. I budskapet sa han bland annat följande.
Gud säger till Sveriges kristna: Jag kan inte göra
allt jag vill med er, eftersom vi är i otakt med
varandra. Det beror inte på att ni har fallit i avfällighet eller ondska. Problemet ligger på en
annan nivå: Sveriges kristna har gripits av apati
och håglöshet...de evangeliska kyrkorna har för3
1 Kor. 1:18
Evangeliet | 23
lorat sin kraft på grund av håglöshet och passivitet.4
Evangeliet är Guds
Den bibelvers som satte igång de tankar vilka ligger till
grund för hela det resonemang du möter i den här boken
återfinns i Nya Testamentets första brev Paulus skrev till
de kristna i Korint. Han beskriver där hur han, och de
som samarbetade med honom, ville bli betraktade. Vilken syn på dem han ville att hans åhörare och läsare
skulle ha. Som Kristi tjänare och som förvaltare av
Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss.5
Uttrycket drabbade mig våldsamt när jag en dag läste
det. Det handlar alltså inte bara om att vittna och berätta
om Jesus, det vill säga förkunna evangeliet. Det handlar också om att i en tjänst, ett sammanhang eller en församlingsmiljö på ett rätt sätt förvalta detta evangelium.
Ordet förvalta betyder ”att ha hand om” eller ”administrera”, exempelvis i betydelsen att förvalta någons
egendom eller ekonomi. Då handlar det om att hantera
dessa tillgångar för den människas bästa som äger dem.
Ingen människa, predikant, församling, rörelse eller
kyrka kan alltså göra anspråk på eller äga evangeliet.
Och därmed kan man inte heller sätta sig över det eller
hantera det hur man vill.
Det är Gud som äger evangeliet och det enda vi kan
4
5
Dagen, 16 november 2012
1 Kor. 4:1
göra är att förvalta det på ett bättre eller sämre sätt.
Evangeliets resultat, och konsekvenserna av förkunnelsen av detsamma, står enligt denna förståelse i relation till hur väl vi förvaltar det. Och av en förvaltare
krävs att han visar sig pålitlig6.
Förvaltandet är vårt
Tankarna förde mig vidare i riktningen att det bör vara
möjligt att förvalta evangeliet på ett sådant sätt att det
kan behålla all den kraft till frälsning, befrielse och
helande vi ser att det haft. Både där Jesus vandrade fram
och där apostlarna drog vidare efter hans död, hans uppståndelse, hans himmelsfärd och slutligen hans utgjutande av Anden över dem. Men också på ett sådant sätt som
visat sig gång på gång i det vi kallar väckelsehistorien.
Men jag insåg också att det är möjligt att förvalta evangeliet på ett sådant sätt att det punkteras och därigenom
också dräneras och töms på den ursprungliga kraft och
laddning det egentligen har och blir en samling ord,
läror och teorier utan förmåga att utföra det som det var
tänkt att göra. Det handlar i sådana fall alltså inte om att
evangeliet i sig har förlorat sin kraft, utan om att de som
skulle förvalta det inte har visat sig vara pålitliga.
Det var i spåren av den insikten och de tankarna budskapet i den bok du just nu håller i din hand växte fram.
Efter att ha sökt i Ordet och via väckelsehistoriens rotsystem var det fyra områden från Apostlagärningarnas
första kapitel som speciellt lyste fram mer än andra
6
1 Kor. 4:2
Evangeliet | 25
(något som redan lyfts fram i början av kapitlet), och
som sedan formulerats i följande fyra påståenden, vilka
jag uppfattar är de absoluta och helt grundläggande
förutsättningarna för att kunna förvalta evangeliet väl:
•
•
•
•
En frimodig bekännelse och förkunnelse
av Jesus Kristus!
En orubblig tro på och tillit till Guds Ord!
Ett odelat fokus på att vinna människor
för Gud!
Ett absolut beroende av och förtroende för
Anden!
Slutsatsen blir alltså att evangeliet är en Guds kraft till
frälsning och i den mån vi vill kämpa den goda kampen
genom att förvalta och förkunna det väl, kommer den
kraften att visa sig också idag och också hos oss.
Det koncentrerade evangeliet
Om vi med några mycket snabba penseldrag skulle vilja
måla upp bilden av den första församlingens förkunnelse och ge den skarpa och tydliga konturer, skulle vi
kunna använda två formuleringar från Nya Testamentet.
Den ena är beskrivningen av när Filippus kommer till
huvudstaden i Samarien och det enkelt och korthugget
står att han predikade Kristus för folket7.
Den andra formuleringen har jag redan citerat, när
Paulus till de troende i församlingen i Korinth beskriver
7
Apg. 8:5
sitt möte med dem i orden:
Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var
hos er, att inte veta av något annat än Jesus
Kristus och honom som korsfäst.8
Hela Apostlagärningarna är en enda beskrivning av hur
det koncentrerade evangeliet, genom berättelsen och
förkunnelsen om Jesus Kristus, nådde längre och längre
ut och berörde fler och fler i den värld som då fanns,
såväl geografiskt som socialt, kulturellt och etniskt. Att
döma av utvecklingen för den första kristna församlingen under de årtiondena, på det sätt den beskrivs i
Nya Testamentet, ser det ut som att det koncentrerade
evangeliet där och då hade en enorm sprängkraft och
dynamik i sig.
Evangeliet och väckelsehistorien
Här vill jag bara mycket kort göra några nerslag i de
bakomliggande århundradena, och ge ett antal exempel
på att hela den kristna historien är fylld av tillfällen då
människor återupptäckt sanningar i evangeliet och i
Ordet, vilka antingen glömts bort eller gömts undan.
Därmed inte sagt att allt de gjorde eller sa var från Gud,
för de var ju människor. Däremot har en del av återupptäckterna haft en direkt avgörande betydelse för stora
delar av den väckelsekristna trons utveckling. Från
medeltiden tar jag med endast ett exempel.
8
1 Kor. 2:2
Evangeliet | 27
Pierre de Bruys, fransk prest, lefde i början af
11:e århundradet i Languedoc, der han uppträdde som stiftare af petrobrusianernas sekt
...de Bruys sökte den sanna, osynliga, kyrkan i
de troendes hjertan och förkastade den yttre,
synliga, kyrkan emedan Gud lika väl kan tillbedjas i ett stall som i en kyrka. Han ifrade
[kämpade, protesterade] mot celibat, mässa och
barndop…9
de Bruys brändes på bål av Katolska kyrkan 1126, ett
öde som drabbade många av väckelseförkunnarna under
den så kallade mörka medeltiden. Med det enda besöket
lämnar jag denna tidsperiod och hoppar raskt fram till
tre mycket klassiska exempel på återupptäckta bibliska
sanningar.
Tron
Ett avgörande ögonblick i den kristna historien var år
1517, och platsen var kyrktrappan utanför Allhelgonakyrkan, eller Slottskyrkan, i den tyska staden Wittenberg. Där på kyrkporten spikade Martin Luther upp sina
berömda 95 teser, vilka bland annat var en protest mot
Katolska kyrkans handel med avlatsbrev.
Dessa brev var dokument man kunde köpa av kyrkan
genom vilka man påstods kunna tillgodogöra sig tidsbegränsning eller lindring i den så kallade skärselden, för
sig själv eller för anhöriga. Hammarslagen i Wittenberg
9
Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan
blev startskottet för det som skulle komma att kallas reformationen och i förlängningen för protestantismen,
från vilken Lutherska kyrkan utvecklats.
De flesta frikyrkor i Sverige är framväxta ur reformationen, och den bibliska sanning som är dess stora bidrag till väckelsehistorien är att vi människor endast kan
bli frälsta av nåd genom tron på Jesus, och inte genom
gärningar eller egna prestationer.
Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro,
har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus
Kristus.10
Dopet
Nu kommer vi in på återupptäckten av det bibliska
dopet, av en del kallat vuxendop medan den funktionella termen är troendedop eftersom det inte är åldern
som är den avgörande faktorn för dopet, utan den persons tro vilken låter sig döpas.
Då tog Filippus till orda och började utifrån
detta skriftställe predika evangeliet om Jesus
för honom. När de nu färdades vägen fram,
kom de till ett vatten, och hovmannen sade:
"Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir
döpt?" Han befallde att vagnen skulle stanna,
och både Filippus och hovmannen steg ner i
vattnet och Filippus döpte honom.11
10 Rom. 5:1
11 Apg. 8:35-38
Evangeliet | 29
Ordet döpa i citatet kommer från grekiskans ”ebáptisen”
vilket är en form av verbet ”baptízo” som betyder
doppa. Han hörde om Jesus, kom till tro på honom och
döptes till honom. Det var det baptismen återupptäckte
och praktiserade.
Som väckelserörelse började den egentligen på 1600talet, även om det funnits så kallade anabaptister (se
nedan) genom hela kristendomens historia, ända från år
253 när biskop Cyprianus av Kartago, senare helgonförklarad av katolska kyrkan, proklamerar spädbarnsdopet som kyrkans lära.
Påve Clemens den femte tillät också år 1311 det som nu
är praxis i de flesta sammanhang där man praktiserar
spädbarnsdop, nämligen att prästen tre gånger med handen häller vatten på barnets panna, så kallad barnbegjutning. Innan dess hade hela det späda barnet sänkts ner i
vattnet.12
Ordet anabaptist kommer av grekiskans ”ana” vilket betyder åter. Ibland används också ordet vederdöpare från
tyskans ”wieder” som även det betyder åter. Båda uttrycken blir alltså på svenska ”återdöpare”. En anabaptist eller vederdöpare är alltså någon som blivit barnbegjuten i ett kyrkligt sammanhang men sedan kommit
till personlig tro på Jesus samt upptäckt det nytestamentliga dopet och därför låter sig döpas till Kristus.
Baptismen spreds ut över världen från England under
1600- och 1700-talet och nådde Sverige i mitten av
12 Studiebibeln, Normans förlag, band 5, sidan 245
1800-talet. Lika säkert som ett brev på posten kom också förföljelsen av dem som ville följa vad Nya Testamentet undervisade om. Baptistledare blev bötfällda,
fängslade och landsförvisade. Prästerna vägrade viga
baptister och deras barn blev ofta tvångsbegjutna.13
Anden
Slutligen lyfter jag fram återupptäckten av Anden och
hans roll både i Ordet och det kristna livet och framförallt de praktiska, konkreta och bibliska erfarenheterna
av andedopet och andeuppfyllelsen. Precis som med
anabaptisterna och dopet i vatten finns exempel genom
kristendomens hela historia på individer och rörelser
som varit med om speciella erfarenheter kopplade till
den helige Ande.
I skiftet mellan 1800- och 1900-talet började dock en
rörelse spira, för att ganska snart fullkomligt explodera.
Den är unik under hela församlingens efterbibliska
historia och kom att kallas pingstväckelsen, eller den
pingstkarismatiska väckelsen. Genom egna erfarenheter
av Anden återupplevde människor sådana bibelställen
som:
Han skall döpa er i den helige Ande och i eld...
Ni skall om några dagar bli döpta i den helige
Ande... När den helige Ande kommer över er,
skall ni få kraft... Och de uppfylldes alla av den
helige Ande och började tala främmande språk,
13 http://www.baptist.se/omoss/varhistoria.4.1300a18510bea4a55
2380009027.html (2012-11-17)
Evangeliet | 31
allteftersom Anden ingav dem att tala.14
Idag beräknas att drygt en halv miljard människor är berörda av den pingstkarismatiska väckelsen och prognosen säger att om utvecklingen fortsätter som hittills
kommer antalet om cirka 20 år att vara närmare en miljard. Här lämnar vi de väckelser vilka genom historien
återupptäckt sanningar från Bibeln vilka glömts eller
gömts, och än en gång fått vara med att i tro och praktik
införliva dessa.
Vad passar då bättre när vi ska avluta dessa korta reflektionerna om det nytestamentliga evangeliet än att leta
oss fram till det första kapitlet i Johannesevangeliet. Där
målar evangelisten på ett både poetiskt och grundläggande sätt, ja nästan skapelseberättande, upp bilden av
Jesus som Guds levande, verksamma, skapande, sanna
och livgivande Ord.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud,
och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos
Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan
honom har inget blivit till, som är till. I honom
var liv... Och Ordet blev kött och bodde bland
oss…15
Med det Ordet i ryggen vågar vi syna de företeelser i
sömmarna, vilka bland annat hotar den tydliga bekännelsen och förkunnelsen av Jesus Kristus samt den
orubbliga tilliten till Bibeln som yttersta auktoritet för
de jesustroende, och därigenom också hotar att dränera
14 Matt. 3:11; Apg. 1:5, 8; 2:4
15 Joh. 1:1-4, 14
själva evangeliet på dess kraft. Innan vi gör det ska vi
dock ta oss en titt på vad Nya Testamentet säger om det
uppdrag vi som kristna fått att utföra, och den utrustning
vi fått att utföra det.
Uppdraget | 33
Kapitel 2
Uppdraget
Att dra åt samma håll
Det finns ett uppdrag för den kristna församlingen. Beroende på hur man betonar orden i det påståendet, har
jag till min förvåning upptäckt det vara mer eller mindre
provocerande också i kristna sammanhang. Mest provocerande har det uppfattats om man betonar det lilla
räkneordet ett.
Begreppet uppdrag står i sammanhanget för att vinna
människor för Gud, leda människor till Jesus, göra lärjungar, verka för människors frälsning, vädja till människor att låta sig försonas med Gud eller vilket uttryck vi
nu vill använda för det nytestamentliga uppdraget att
förkunna Kristus, så att Guds Ande får möjlighet att
föda människor på nytt.
Det jag uppfattat som provocerade reaktioner har märkligt nog oftast kommit från människor vilka själva stått i
någon form av förkunnartjänst. De resonemang som då
har förts har ofta löpt i tankebanorna att vi inte bara kan
betona evangelisttjänsten bland de olika förkunnargåvorna som finns uppräknade i Efesierbrevets femte
kapitel. Nej, vi måste se till mångfalden och förstå att de
olika gåvorna och tjänsterna kompletterar varandra, och
därför också ge dem alla utrymme samt inte lyfta fram
någon på bekostnad av de andra.
Det är i sig en märklig reaktion eftersom man idag
nästan får söka med ljus och lykta för att hitta evangelisterna i våra församlingar. Men i sak håller jag fullständigt med ovanstående konstaterande och ser resonemanget om de kompletterande tjänsterna som självklart och naturligt.
Det som dock förvånar mig är den tanke som verkar
skymta fram, nämligen att evangelisttjänsten syftar till
att verka för människors frälsning och de andra
förkunnartjänsterna, apostelns, lärarens, profetens och
herdens syftar till något annat. Vad detta ”något annat”
skulle vara har jag aldrig riktigt förstått.
Finns det andra övergripande syften för församlingens
existens här på jorden än att hjälpa så många människor som möjligt att bli försonade med Gud och födda
på nytt, och därigenom också frälsta in i en evighet i
gemenskap med Herren Jesus? Strävar de olika tjänsterna åt olika håll? Inte underligt i så fall om vi ständigt
hamnar på plus minus noll och alltid får börja om på
ruta ett.
Nej, så långt jag kan tränga in i Nya Testamentet kan jag
inte se någon annan övergripande uppgift för församlingen än denna. Och ska vi i vår tid förvalta och
förkunna evangeliet på ett sådant sätt att det får behålla
sin kraft behöver vi än en gång vrida om fokus så det
hamnar på evangelisering.
Det finns ingen djupare fromhet än att vinna människor
för Gud, vilken läromästare vi än lyssnar till som vill
Uppdraget | 35
leda oss bort från detta. Det finns ingen högre andlighet
än den som leder oss ut till människor för att hjälpa dem
försonas med Gud, vilken tradition vi än följer som vill
lura oss till att det finns någon sådan. Det finns
ingenting som är större och välbehagligare inför Gud än
att föra Jesus till människor och människor till Jesus, så
att han kan föda dem på nytt till ett levande hopp. Det
finns ett uppdrag!
En av det sena 1900-talets evangelister dristade sig till
att säga (här fritt ihågkommet): ”Allt som görs i församlingen och som inte syftar till att evangeliet ska nå fler
människor, är som att möblera om i ett hus som brinner”.
Faderns hjärtesak
Vad säger då Nya Testamentet om att föra människor till
Gud genom vittnesbördet och förkunnelsen om Jesus.
För det första kan vi konstatera att detta är Faderns
hjärtesak.
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte
skall gå förlorad utan ha evigt liv.1
Sonen lämnade inte himlarnas rike i protest och trots
mot Fadern för att fly till en annan värld där han fick leva sitt eget liv, ett liv som misslyckades när han slutligen dog en förbrytardöd på ett avrättningsredskap. Nej;
1
Joh. 3:16
...fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han
inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan
utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det
yttre var som en människa ödmjukade sig och
blev lydig ända till döden - döden på korset.2
Fadern tvingade inte Sonen att gå. Han sparkade inte ut
honom ur sitt rike likt en kallhamrad tyrann, för att
lämna honom åt sitt öde i händerna på blodtörstiga
människor som till slut dödade honom, medan Fadern
själv stod med armarna i kors och hånleende såg på.
Nej, allt var ett gemensamt och frivilligt beslut byggt på
kärlek. Sonen var villig att gå och Fadern avstod
honom, det allra käraste han hade, sin älskade son. Hur
kunde han göra det? Därför att han älskade människan
så!
Det är Guds hjärtesak att evangeliet ska nå till så många
som möjligt, för att Andersson och Petterson och
Lundström och jag, och alla andra förlorade söner och
döttrar runt hela vår jord ska få en reell chans att låta sig
försonas med honom. Därför var han beredd att offra,
inte bara vad som helst utan det han älskade allra mest,
sin egen son.
Det är inte helt okomplicerat att tala om offer i vår del
av världen, och i vår tid, eftersom begreppet inte har så
stor relevans. För handen på hjärtat, och låt oss vara
riktigt ärliga och uppriktiga för några ögonblick, vi
offrar och avstår inte gärna i vårt svenska postmoderna
2
Fil. 2:6-8
Uppdraget | 37
välfärdssamhälle. Nej, vi kräver och ska ha. Vi har mycket närmare till rättigheterna än till skyldigheterna. Men
Fadern offrade, och hans offer räddade världen för att
det var framsprunget ur ett älskande hjärta.
Sonens uppgift
Att hjälpa människor till frälsning var också Jesu uppgift. Han varudeklarerade sig själv när han en gång anklagades av de religiösa och fromma för att han umgicks med fel slags folk. Människosonen har kommit för
att uppsöka och frälsa det som var förlorat 3 sa han, och
gjorde därmed tydligt vad som var hans huvuduppgift.
I ett av de mest kända bibelkapitlen använder han tre
berättelser för att riktigt mejsla in det hos dem som lyssnade. Också här är det anklagelser mot Jesus för att han
befinner sig i fel sällskap som får honom att ta sig tid att
förklara varför han överhuvudtaget kom hit till jorden.
Berättelserna är de om det bortsprungna men återfunna
fåret, det borttappade men återfunna myntet och den
bortsprungna men hemvändande sonen. Avslutningen på
alla berättelserna målas upp med samma grundfärg och
tonas ut i samma slutackord.
Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver...
3
Luk. 19:10
...på samma sätt blir det glädje bland Guds
änglar över en enda syndare som omvänder sig...
...men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty
denne din bror var död men har fått liv igen, han
var förlorad men är återfunnen.4
Slutackordet är den himlastormande glädjen över att
människor genom evangeliet, de goda nyheterna, hittat
tillbaka hem till Gud!
Då Jesus bara har timmar kvar att leva och hans vandring mot korset oundvikligen börjar närma sig sitt slut
koncentrerar han ner sina år här på jorden till ett enda
avgörande ögonblick. När han står inför sitt livs utmaning, det laddade tillfälle när Gud i och genom honom och hans död ska försona världen med sig, säger
han: Min stund är nära.5
Han hade en stund som var hans, och det var när
evangeliet i praktiken lyftes fram och blev synligt med
de allra skarpaste konturerna och i de allra starkaste
färgerna. Han hade en uppgift som var hans, och den
uppgiften var att söka efter och frälsa det som var
förlorat.
Den helige Andes huvudsyfte
Att medverka till att leda Jesus till människor och människor till Jesus var också Andens huvudsyfte. Huvud4
5
Luk. 15
Matt. 26:18
Uppdraget | 39
resultatet av att Anden kom över de första kristna var att
ungefär tre tusen människor kom till tro på Jesus, när de
då fick höra evangeliet förkunnas. Detta skedde efter att
lärjungarna blivit döpta i och fyllda av den helige Ande
på det som brukar kallas den första pingstdagen.
Kontrollfrågan vi kan ställa vad det gäller alla andliga
manifestationer, fenomen, rörelser och strömningar:
Leder de direkt eller i en inte alltför avlägsen förlängning till att fler människor får höra om Jesus och möta
honom till frälsning?
Kan vi svara ja på den frågan är det sannolikt den helige
Ande som ligger bakom företeelserna. Är vi tvungna att
svara nej bör vi vara ytterst vaksamma vad det gäller om
de verkligen är framsprungna ur Anden, men mer om
det i senare kapitel av boken.
De första kristnas passion
Att sprida evangeliet så att människor skulle komma till
tro och bli frälsta var också de första kristnas passion.
I den första församlingens innersta centrum brann en
eld, som drev dem att gå ut och berätta om Jesus, om
vem han var, vad han gjort och vad han betydde för
dem. Den elden drev dem till djärvare och djärvare insatser för Guds rike och gav dem mer och mer mod att
stå emot alla försök att tysta ner dem. Vi för vår del kan
inte tiga med vad vi har sett och hört.6
Efter att ha blivit förbjudna av myndigheterna att
6
Apg. 4:20
överhuvudtaget tala om Jesus, eller undervisa i hans
namn, drar de sig tillbaka några ögonblick för att be,
samla kraft och konferera. Bönestunden slutar inte i
upprörda beslut om att hävda sin rätt och sin frihet att
utöva sin tro och religion. Inte heller slutar den i en stor
och djup ”å-vad-det-är-synd-om-oss”-suck.
Nej den slutar i en innerlig vädjan till Gud: Herre, se
hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt
predika ditt ord…7 Evangeliet skulle ut till varje pris!
Konsekvensen av passionen blev för dessa kristna den
inställning Paulus gav uttryck för: Ve mig om jag inte
predikar evangelium!8
Tecken som pekar mot Jesus
Här vill jag lufta några funderingar kring undrens och
tecknens roll i evangelisationen. När vi reflekterar över
de karismatiska rörelserna och sammanhangen under de
sista årtiondena av 1900-talet, kan vi se en omvänd syn
på undrens och tecknens plats jämfört med vad
Apostlagärningarna och breven i Nya Testamentet
beskriver.
I väckelsekampanjer och helandemöten predikades det
då ofta om tro, och om vikten av att tro, för att hos
människor bygga upp en längtan efter, och en förväntan
på, att Gud skulle göra under. En av de negativa
konsekvenser som följde av den praktiken var att tron
mer och mer kom att uppfattas som en nödvändig pre7
8
Apg. 4:29
1 Kor. 9:16
Uppdraget | 41
station som vi kunde arbeta upp för att nå fram till ett
gudsingripande.
Jag hävdar absolut inte att det var synen, ambitionen
och förkunnelsen de predikanter hade, som fanns i sammanhangen, men att det ofta blev det indirekta resultatet.
När vi läser Nya Testamentet ser vi ofta en omvänd ordning vad det gäller orsak och verkan mellan tron och
gudsingripandena. Där gjorde Gud under och tecken
genom människor fyllda av den helige Andes kraft, och
som en konsekvens av detta gavs tillfälle att vittna och
förkunna om Jesus så att människor kom till tro. Undren
i människors liv var det som ledde fram till tro, istället
för att tron hos människor skulle leda fram till ett under.
Jag skulle bre ut mig alldeles för mycket om jag skulle
vandra genom hela Nya Testamentet och se på varje tillfälle när det skedde. Här nöjer jag mig bara med ett par
exempel. Undren och tecknen, Andens övernaturliga
nerslag i människors liv, fanns alltid i frontlinjen vad det
gällde vittnandet om och förkunnandet av Jesus Kristus.
Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket, och män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren.
Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus
har utfört genom mig... för att hedningarna skulle
föras till lydnad, genom ord och gärning, genom
kraften i tecken och under, genom Andens kraft.
Så har jag... överallt predikat Kristi evangelium. 9
Under i vår tid
Under och tecken som leder till vittnande om och tro på
Jesus är något som inte bara fungerade på Nya
Testamentets tid, det fungerar än idag. Låt mig bara
berätta om ett exempel i mängden, från en församling
jag arbetat i någonstans i Sverige. En god vän till mig,
en sekulariserad muslim som kommit till tro på Jesus,
har skaffat polistillstånd för att stå på ett av stadens torg
varje lördag i ett alldeles speciellt ärende. Bredvid
apoteket sätter han upp en skylt där det står: ”Gratis
helande!”
När det kommer fram nyfikna och intresserade människor till honom, och det kommer fler än vad vi kanske skulle tro och framförallt ungdomar, samtalar han
med dem och frågar sedan om han får be för dem i Jesu
namn. Det får han oftast, och det är inte helt ovanligt att
dessa får vara med om ett ingripande från Gud i sina
kroppar. När han har bett för dem uppmanar han dem att
gå hem och läsa evangelierna i Nya Testamentet.
När jag läser min Bibel anar jag att det var ungefär så
här det gick till när de första kristna fick vara med och
sprida budskapet om Jesus ut över världen. Kanske inte
med polistillstånd, skyltar och samma ordval. Men med
under och tecken genom samme helige Ande.
Förmodligen är min gode väns metod inte den som var9
Apg. 5:12, 14; Rom. 15:18-19
Uppdraget | 43
ken du eller jag ska använda. Överhuvudtaget tror jag vi
är alldeles för snabba att kopiera strategier, koncept och
metoder andra ägnar sig åt. Istället för att söka Andens
ledning och kraft, söker vi framgångsrika idéer från ledare och församlingar runt om i världen som varit med
om tillväxt i antal medlemmar i sina församlingar.
Kanske borde vi ha lärt oss efter ett antal försök att Gud
inte delar ut kopieringsapparater till sina tjänare och
tjänarinnor och att följa-John-inställningen bara leder
oss in i återvändsgränder där vi så småningom kör
huvudet i väggen och skamset måste backa ut igen.
Nej, istället borde vi hellre söka Guds originalväg för
oss själva och för det sammanhang vi befinner oss i, för
att bättre kunna vara med och utbreda Guds rike där vi
är. Därför är min innerliga bön och längtan att vi än en
gång skulle böja oss inför Guds vilja och låta oss gripas
av passionen och drabbas av nöden vad det gäller människors frälsning, så att vi har förkunnelsen av de goda
nyheterna om Jesus Kristus mitt i vårt absoluta och
odelade fokus. Det finns nämligen ett uppdrag.
Tjänstemän eller tjänande kvinnor och män?
När vi läser Nya Testamentet ser vi sällan de olika namn
på ledande funktioner i församlingar och andra kristna
sammanhang vi i vår tid har vant oss vid att använda,
allt ifrån ”präst” till ”ungdomsledare” och ”ordförande i
styrelsen” samt allt där emellan. Namnen på funktionerna skiljer sig ofta väsentligt från den tydliga bild
Ordet ger av hur Jesus vill bygga och leda sin
församling.
Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter
den gåva som Kristus mätte ut... och han gav
några till apostlar, andra till profeter, andra till
evangelister och andra till herdar och lärare. De
skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst
att bygga upp Kristi kropp.10
Det är de tjänstegåvorna Jesus vill använda i församlingsbygget, och därför ger han dem till människor som
fyllda av Anden tjänar honom i detta bygge. En
fulländad spännvidd av förkunnartjänster som täcker in
hela spektrat av olika behov i församlingens utveckling
och växt.
”Men jag är inte något av det här”, kanske du invänder
när vi talar om tjänstegåvorna. ”Är det bara de som kan
och ska tjäna Gud? Är det bara de som är Guds smorda
tjänare, hur är det då med oss andra? Vi vanliga
gräsrotskristna, ska vi bara vara mottagare av det Jesus
förmedlar genom dem?”
Nej, det synsättet rymmer en stor och förödande missuppfattning som punkterat stora delar av kristenheten
och tömt den på den kreativitet och kraft den egentligen skulle ha. Synsättet med förmedlare mellan Gud
och människor har via de historiska kyrkorna smugit sig
på oss från det Gamla förbundet och dess gudstjänster.
Där var det präster som medlade mellan Gud och folket
och förmedlade från Gud till folket, liksom det är i de
historiska kyrkorna idag.
10 Ef. 4:7, 11-12
Uppdraget | 45
I Kristi kropp, Guds levande församling, finns det däremot inga präster som står mellan Gud och människan i
en roll av medlare eller förmedlare. Eller rättare skrivet,
i Guds församling är vi alla präster! Petrus beskriver det
på ett alldeles strålande sätt:
Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att
ni skall förkunna hans härliga gärningar, han
som har kallat er från mörkret till sitt underbara
ljus.11
Synsättet med prästen som Guds tjänare och folket som
mottagare slår också igenom i vår tid vad det gäller
bibelöversättningar, alltså bilden av en ämbetskyrka.
Bibel 2000 är en översättning gjord av en statligt tillsatt
kommission under de sista årtiondena av 1900-talet, då
Svenska kyrkan fortfarande var knuten till den svenska
staten. Bibelstället ovan från Efesierbrevet översätter
den statliga kommissionen på följande sätt:
De [fem tjänsterna] skall göra de heliga mera
fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och
bygga upp Kristi kropp.12
I Svenska Folkbibeln däremot, vilken i detta fall är
betydligt närmare den grekiska grundtexten, står det
som vi redan sett ovan att de fem tjänsterna ska utrusta
de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi
kropp. Språkmässigt kanske bara en millimeterskillnad
11 1 Petr. 2:9
12 Ef. 4:12, Bibel 2000
men i praktiken blir skillnaden milsvid.13
I ämbetskyrkan är det den vigde prästen som tjänar Gud
och bygger upp Kristi kropp. I den nytestamentliga beskrivningen som helhet, och i det citerade bibelstället i
synnerhet, är det de heliga, de jesustroende gräsrotskristna som du och jag, som bygger upp Kristi kropp,
utrustade till det av de olika tjänstegåvor Jesus gett oss.
Det finns också gåvor vilka Anden ger oss av nåd, för
att vi ska kunna tjäna Jesus bättre, om vi vill vara lärjungar som antar utmaningen att vara tjänande kvinnor
och män. Den här boken är inte platsen för ett djupborrande i Nya Testamentet vad det gäller alla dessa gåvor,
men vill du fortsätta läsa om dem kan du gå till
bibelställen
som
Romarbrevets
och
Första
Korintierbrevets tolfte kapitel.
Det senare bibelstället säger ...allt detta verkar en och
samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt
var och en14. Och vill du se hur de fungerade i praktiken
kan du läsa om Jesu verksamhet i evangelierna och lärjungarnas verksamhet i Apostlagärningarna.
13 Studiebibeln, Normans förlag, band 4, sidorna 104-106
14 1 Kor. 12:11
Utrustningen | 47
Kapitel 3
Utrustningen
Vettskrämda lärjungar
Han vet inte om han ska skratta eller gråta när han kikar
upp med ena ögat och ser de andra som tillsammans
med honom sitter runt väggarna i rummet där på övervåningen, lika rädda som han själv. Dörrar och fönster
är låsta och igenbommade. Rullgardiner och persienner
är nerdragna och förfällda. Blickar och ansiktsdrag är
skärrade och spända. Atmosfären i rummet är så laddad
och fylld av rädsla att man nästan kan ta på den.
Samtidigt hör han fortfarande Jesu ord ringa i öronen:
Gå ut i hela världen och predika evangelium… 1 och; ni
ska vittna om mig …ända till jordens yttersta gräns2.
Hela situationen är så osannolik och absurd så Petrus
vet inte om han ska skratta eller gråta där de sitter,
...lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla
för judarna3.
Bara några dagar senare står samme Petrus mitt på stadens torg, tillsammans med de andra lärjungarna och inför tusentals människor. Och med glödande hjärta och
flammande ögon slungar han ut ett klockrent och kristallklart budskap om Jesus Kristus. Han borrar in blicken i sina åhörare och påstår att; med romarna, ocku1
2
3
Matt. 28:19
Apg. 1:8
Joh. 20:19
pationsmakten, till hjälp spikade ni fast honom på
korset och dödade honom4. Men det ska ni veta, ja inte
bara ni utan hela Israels folk, att denne Jesus som ni
korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och
Messias5.
Det märkliga är att orden från den nyss vettskrämde
lärjungen har sådan kraft att det hugger till i hjärtat hos
dessa tusentals människor och de ropar; ”vad ska vi
göra?” Då får de höra den enkla och grundläggande
vägen till frälsning och försoning: Omvänd er och låt er
alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir
förlåtna.6 Resultatet av uppmaningen till omvändelse
och inbjudan till Jesus blir att tre tusen människor tar
emot honom som Frälsare.
Det är i det läget frågan inte bara smyger sig på oss,
utan drabbar oss med bedövande kraft. Vad i hela
världen är det som har hänt? Är det verkligen samme
Petrus vi såg sitta tillsammans med de andra lärjungarna darrande, förskrämd och hukande några dagar
tidigare? Om inte den mannen lider av en påtaglig
personlighetsklyvning så måste något mycket drastiskt
och revolutionerande ha hänt!
Nej, det handlade inte om en kluven personlighet, det
handlade istället om att en Jesu lärjunge fick blomma ut
i sin fulla personlighet. Och med hela sin varelse fick bli
ett fungerande instrument i en levande Guds hand. Vad
4
5
6
Apg. 2:23
Ibid., 2:36
Ibid., 2:38
Utrustningen | 49
var då hemligheten och nyckeln till att det kunde ske?
När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som
när en våldsam storm drar fram, och det fyllde
hela huset där de satt.
Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och
de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.7
Den helige Ande är skillnaden
Nyckeln och hemligheten stavas den helige Ande. Det
var den helige Ande som gav en grupp förskrämda och
darrande lärjungar mod och kraft att bli vittnen. Det var
den helige Ande som fick en samling hukande och backande jesustroende att sträcka på sig, kliva fram och bekänna sin Herre. Det var den helige Ande som vände
riktningen från bakåt och inåt till framåt och utåt.
Det var den helige Ande som tände elden vilken skulle
komma att ta tron på Jesus genom årtusenden och runt
hela världen. Det var den helige Ande som var den gnista som satte stad efter stad, land efter land och kontinent efter kontinent i brand för Jesus, genom människors vittnande om och förkunnelse av honom.
Och det är den helige Ande som idag kan förvandla en
7
Apg. 2:1-4
förlamad, vilsen och förvirrad svensk kristenhet till en
blomstrande rörelse i vilkens spår människor blir frälsta,
helade och befriade. Det är den helige Ande som är
skillnaden.
När vi läser berättelserna om Jesus i evangelierna
upptäcker vi något verkligt spännande, och för en del
kanske riktigt förvånande. Ingenting av det Jesus gjorde
av övernaturlig art gjorde han i kraft av sin gudomliga
natur!
Han var sann Gud och sann människa, hundra procent
Gud och hundra procent människa (han var alltså tvåhundra procent, en bedrift inte många klarar av), men
inget av alla de underverk, helanden, kraftgärningar och
profetiska tal han presenterade gjorde han i kraft av sin
gudomlighet.
Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han
inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan
utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.8
Det ögonblick Jesus verkställde Faderns vilja genom att
kliva in i den jordiska dimensionen och låta sig födas av
en kvinna, tog han bildligt talat av sig den himmelska
kostymen med alla dess gudomliga resurser och hängde
in den i den himmelska garderoben. Han valde att avstå
all sin naturliga och gudomliga kraft för att bli
människa. Hur kunde han då göra allt han gjorde?
Svaret är lika enkelt som befriande: I den helige Andes
8
Fil. 2:6-7
Utrustningen | 51
kraft! Låt oss gå till Bibeln för att se om det stämmer.
Jesus och Anden
När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt.
Och medan han bad, öppnades himlen och den
helige Ande sänkte sig ner över honom i en
duvas skepnad.9
Ingenstans i Nya Testamentet talas det om att Jesus före
detta ögonblick gjorde någonting av övernaturlig art.
Det stryks också under av Lukas när han i samma sammanhang skriver att: Jesus var omkring trettio år när
han började sin gärning.10
Nåväl, Jesus har nu varit med om en uppfyllelse av Anden eftersom Lukas skriver att han uppfylld av den helige Ande återvände...från Jordan11 och att han dessutom
fördes av Anden omkring i öknen...12 I öknen går han i
konfrontation med den Onde men både besegrar honom
och befaller honom, i kraft av Guds ord, att gå. Hittills
kan vi alltså konstatera att den helige Ande kom ner
över Jesus, uppfyllde honom och förde, eller ledde,
honom.
Men det stoppar inte med det. Jesus vandrar vidare ledd
av Anden och nu kan vi upptäcka ett klart samband
mellan Jesu erfarenhet och det lärjungarna fick vara
9
10
11
12
Luk. 3:21-22
Ibid., 3:23
Ibid., 4:1
Ibid., 4:1
med om den första pingstdagen.
I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galiléen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten
däromkring.13
Själv beskriver han det genom att läsa en profetia från
Jesaja, när han står i synagogan i sin hemstad Nasaret.
Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de
fångna och syn för de blinda, för att ge de
betryckta frihet och predika ett nådens år från
Herren.14
Sedan konstaterar han att i dag har detta skriftställe gått
i uppfyllelse inför er som lyssnar15. För nu har den tre år
långa vandringen börjat med frälsningsunder, befrielseunder, helandeunder, kraftgärningar och profetiskt
tal, en vandring som inte kommer att sluta förrän Jesus
når målet, korset på kullen utanför Jerusalem. Petrus
bekräftar samma tanke när han står hemma hos
militären Kornelius i Cesarea och säger:
Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige
Andes kraft, han som gick omkring och gjorde
gott och botade alla som var i djävulens våld, ty
Gud var med honom.16
13
14
15
16
Luk. 4:14
Ibid., 4:18-19
Ibid., 4:21
Apg. 10:38
Utrustningen | 53
Hur var Gud med honom? Jo, genom den helige Andes
smörjelse och kraft! Att Jesus verkade ledd, fylld och
smord av den helige Ande är räddningen för oss när vi
tänker på vår tjänst för honom. Han sa själv till lärjungarna, strax före stafettväxlingen när evangeliet skulle
lämnas över till dem för att bäras vidare och senare nå
ända fram till oss: Som Fadern har sänt mig sänder jag
er.17
Låt oss leka med tanken att Fadern sänt Jesus i kraft av
hans gudomlighet, och han sedan vänt sig till oss och
sagt; ”som Fadern sänt mig, så sänder jag er, alltså i
kraft av er gudomlighet”. Då hade det varit, som man
brukar säga, kört. Åtminstone för mig.
Då hade jag fått packa ihop min Bibel, lägga ihop min
dator, och tacka för mig. För den som sitter och knackar
ner de här tankarna just nu är bara människa, hundra
procent och rakt igenom. I mig finns inget gudomligt.
Däremot finns det någonstans i mitt väsen, någonstans i
den kropp som omsluts av huden, en pånyttfödd ande. I
den anden finns också Guds helige Ande, både enligt
vad Bibeln lär och egen erfarenhet bekräftar. Det är
denne Ande som också vill förvandla mig att bli mer lik
Jesus. Men gudomlig blir jag ändå aldrig, jag får nöja
mig med att alltid vara människa, rakt igenom.
Det var i denne helige Andes kraft Fadern sände Jesus.
Och det är i denne helige Andes kraft Jesus sänder mig.
Och det är i denne helige Andes kraft Jesus sänder dig.
17 Joh. 20:21
Samme Ande som Jesus
Den vilken blivit döpt i, samt blir uppfylld och smord
av, den helige Ande har exakt samme Ande som Jesus
hade. Inte en annan ”mini-Ande” eller en Ande lite mer
anpassad för oss vanliga dödliga och rationella
västerlänningar. Inte har hon heller mindre av denne
samme Ande än vad Jesus hade, alltså en ”del-Ande”,
”halv-Ande” eller ”kvarts-Ande”.
(Egentligen är det ju Anden som bör ha oss, vilket är
mer både teologiskt och språkmässigt korrekt, men för
att kunna föra resonemanget fortsätter jag med det
omvända bildspråket.)
Nej, exakt samma Ande, och lika mycket av denne
Ande, som Jesus levde och verkade i, har du och jag
tillgång till när vi är uppfyllda av Guds helige Ande,
därför att; den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud
ger honom sin Ande utan att mäta.18 Från Jesus kommer till och med följande häpnadsväckande påstående:
Den som tror på mig skall utföra de gärningar
som jag gör, och större än dessa skall han göra,
ty jag går till Fadern.19
”Hur är det möjligt?” tänker vi. För att förstå det måste
vi se efter vad Jesus gör när han kommer till Fadern,
förutom att han vädjar och ber för oss. Vad gör han mer?
Jo, han tar emot helig Ande av Fadern och utgjuter den
över de försonade jesustroende, som befinner sig på jor18 Joh. 3:34
19 Ibid., 14:12
Utrustningen | 55
den:
Sedan han [Jesus] nu genom Guds högra hand
har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den
utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som
ni ser och hör.20
Orsaken till att vi som är Jesu lärjungar kan göra gärningar som han, ja enligt hans egna ord ännu större, är att
han vill döpa oss i och fylla oss med densamme Ande
han själv hade under sitt liv här på jorden. Den helige
Ande är en person, en av personerna i den treenige Gudomen. Just därför är det omöjligt när vi talar om Anden
att ha en annan sorts eller mindre av honom. Där hjälper
till och med logiken oss.
Gud är den som inte bara sänder dig och mig att vittna
och förkunna om Jesus, utan också ger den kraft och de
resurser vi behöver för att kunna göra det. För det första
får vi den motivation och drivkraft vi behöver, en brinnande kärlek till både Jesus och människor; ty Guds
kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige
Ande, som han har gett oss21.
För det andra får vi den frimodighet och styrka vi behöver för att både våga och orka med tjänsten; ...jag
skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall
stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med
kraft från höjden22.
20 Apg. 2:33
21 Rom 5:5
22 Luk. 24:49
Och till slut får vi också de övernaturliga och gudomliga resurser vi behöver för att evangeliet ska kunna visa
sin kraft till frälsning, helande och befrielse. Den kraft
vilken gör att evangeliet tränger igenom försvarsmekanismer, otro, likgiltighet och andra hinder så
att budskapet om Jesus når ner till människans allra
innersta och där startar den process som för henne till
Jesus.
Ingen kan komma till mig [Jesus] om inte
Fadern som har sänt mig drar honom.23
Vad Anden gör i och genom oss
Bibeln talar om en speciell erfarenhet som har stor
betydelse i förståelsen av kopplingen mellan den helige
Ande och vårt vittnande och förkunnande. Det kallas i
Ordet för att döpas i de helige Ande, eller att den helige
Ande faller på eller kommer över någon. Begreppen är,
enligt min förståelse av Skriften, beskrivningar av
samma företeelse.
Här kommer jag att gör en djupdykning i de sammanhang i Nya Testamentet där erfarenheten omtalas, eftersom den enligt min uppfattning är så central, men också
många gånger både missförstådd och i en del sammanhang bortglömd.
Lägg märke till att när samma erfarenhet omtalas i följande bibelverser, används uttrycken ”döpas i den helige
Ande” och att ”Anden faller på” eller ”kommer över”
23 Joh. 6:44
Utrustningen | 57
någon om samma företeelse, utan någon som helst antydan om att det skulle finnas en skillnad mellan dem.
Som vi redan konstaterat står det om Jesus att den helige
Ande sänkte sig ner över honom innan han gick in i sin
tjänst. Johannes döparen sa också om samme Jesus att:
Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.24
Jesus lyfter fram samma erfarenhet själv när han säger:
Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande, 25och senare i samma
kapitel lovar att när den helige Ande kommer över er,
skall ni få kraft och bli mina vittnen26.
Det händer på den första pingstdagen i det jag redan
refererat, när tungor som av eld visade sig för dem och
fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Lärjungarna var med om samma erfarenhet i sin tjänst:
Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över
alla som hörde ordet27 och han beskriver det så här när
han senare berättar om det;
...när jag började tala, föll den helige Ande på
dem, alldeles som på oss under den första tiden.
Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes
döpte med vatten, men ni skall döpas i den
helige Ande.28
24
25
26
27
28
Matt. 3:11
Ibid., 1:5
Ibid., 1:8
Ibid., 10:44
Ibid., 11:15-16
Och slutligen var det också Paulus erfarenhet:
När Paulus lade händerna på dem, kom den
helige Ande över dem, och de talade med
tungor och profeterade.29
Att denna erfarenhet enligt bibelsammanhangen har en
koppling till tjänst för Jesus är odiskutabelt, framför allt
till vittnandet om och förkunnandet av honom. Att det
dessutom handlar om en specifik och noterbar
erfarenhet vid sidan av den andliga pånyttfödelsen är
också tveklös, i den mån man vill hålla sig till vad Ordet
säger, även om båda gudsingripandena kan ske vid
samma tidpunkt.
Att erfarenheten är påtaglig med hörbara och synliga
tecken är också ställt utom allt tvivel om man ser på de
ovan citerade verserna i Skriften där den omtalas. Att
erfarenheten i förlängningen ledde till att de jesustroende fick del av en övernaturlig och gudomlig kraft i
spridandet av evangeliet, är också helt uppenbart i den
fortsatta läsningen av Apostlagärningarna och breven.
Att erfarenheten jag här skriver om däremot skulle begränsas till att gälla enbart den första tidens kristna församling finns det ingenting i Skriften som ens antyder.
Missbruk, obruk eller sunt bruk?
När vi talar om Anden i samband med den tjänst du och
jag som jesustroende utför, är det också på sin plats att
29 Apg. 19:6
Utrustningen | 59
något nudda vid den rädsla som brett ut sig i vår tid vad
det gäller olika synliga och hörbara uttryck av Anden
genom församlingen. Nu menar jag inte alls de spektakulära fenomen vi kommer att beröra i kommande kapitel.
Nej, det handlar om bibliska, sunda och nyttiga uttryck
vilka egentligen är naturliga i ett församlingsliv där
Andens liv pulserar och flödar, som exempelvis profetior, kraftgärningar och tungomålstal, men som vi ibland
önskar tona ner för ”vad ska folk annars tro och säga om
oss”? Det handlar alltså om en rädsla för att människor
utanför församlingen ska stötas bort av dessa Andens
uttryck.
Min bestämda uppfattning är att om vi ska lyckas med
det stora uppdraget behöver vi inte ett ”missbruk” av
Andens yttringar men inte heller ett ”obruk” av dem, för
att använda lite norrländsk grammatik. Det vill säga att
vi inte använder dem alls.
Nej, vi behöver ett sunt bruk som följer de riktlinjer och
uppmaningar vi får i Nya Testamentet vad det gäller
Anden och församlingslivet. Låt mig exemplifiera med
den ibland återkommande och brännande frågan om
andedopet och tungotalet.
Ibland hör jag frågan; ”måste man tala i tungor för att
vara andedöpt?” (ofta tror jag den frågan bottnar just i
rädslan för att betraktas som suspekt och fanatisk), och
mitt svar är; ”man måste ingenting här i världen!” Man
måste inte äta, dricka, sova och egentligen inte andas
heller. Men det är betydligt lättare att leva, och man
lever dessutom betydligt längre, om man gör allt detta.
Du måste inte tala i tungor, men det blir betydligt lättare att leva som kristen om du använder det tungotal
Jesus vill ge dig. Det är inte en plågsam pålaga utan en
stimulerande styrka.
Det vi talar om här är det tungotal den jesustroende
enligt Nya Testamentet får för sin egen uppbyggelse. Vi
kan också läsa om ett tungotal där människor får tala
andra jordiska språk de inte lärt sig. Till slut kan vi
också i Ordet se beskrivningen av ett profetiskt tungotal
som ska uttydas för att göras begripligt.
Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han
i sin ande talar hemligheter...
De uppfylldes alla av den helige Ande och
började tala främmande språk, allteftersom
Anden ingav dem att tala.
Om någon talar tungomål, får två eller högst tre
tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda
det. Men finns det ingen som uttyder, skall den
som talar tungomål tiga i församlingen och
endast tala för sig själv och till Gud.30
Här är det också uppenbart och tydligt att man i den första församlingen på ett ganska odramatiskt sätt visste att
de olika andegåvorna hela tiden var i funktion i församlingen men också att man visste vilka som hade de olika
30 1 Kor. 14:2; Apg. 2:4; 1 Kor. 14:27-28
Utrustningen | 61
gåvorna. Hur skulle annars tungotalaren kunna veta om
uttydaren var där eller inte? Personligen är jag övertygad om att Andens sunda yttringar efter Ordets riktlinjer
enbart är en styrka för dig och mig i vårt vittnande om
Jesus, för att inte säga till och med en förutsättning.
Med den förståelsen i ryggen inser jag att ett av de absolut största behoven i vår tids kristenhet är att vi får vara
med om att Jesus döper oss i Anden och låter Anden
komma över oss ”alldeles som på lärjungarna under den
första tiden” som det står i Apostlagärningarna. Att vi
ständigt låter oss fyllas av, och förnyas i, Andens överflödande liv.
Denna Andens påfyllnad och förnyelse har vi, som jag
ser det, ett desperat behov av i vårt lands och vår tids
kristenhet, eftersom det är genom den vi också får tillgång till de tjänster och gåvor han vill ge oss till hjälp i
vårt vittnande om Jesus.
Fram kommer man ju alltid, men vart?
För att veta vilken väg man ska välja är det viktigt att
veta vart man ska. Det gäller alltifrån bilresor på semestrar till församlingens sökande efter vägarna in i
framtiden. Frågan om vad målet är kommer före frågan
om val av väg.
Minns du när Alice i Underlandet träffar Cheshirekatten och frågar: ”Vill du vara snäll och tala om för
mig vilken väg jag ska ta härifrån?” och katten svarar:
”Det beror på vart du vill komma!” ”Det spelar inte så
stor roll...” säger Alice, och katten flikar snabbt in innan Alice hinner fortsätta; ”då spelar det heller ingen
roll vilken väg du tar!” Sedan fullföljer Alice sin mening; ”...så länge som jag kommer någonstans.” ”Åh, det
kommer du att göra, sa katten, bara du går tillräckligt
långt.”
Det är klart att församlingen kommer att komma
gonstans, bara vi håller på tillräckligt länge och
tillräckligt långt, och spelar det egentligen ingen
vart vi ska så spelar det ju heller egentligen ingen
vilken väg vi väljer.
någår
roll
roll
Men om vår vilja och väg ska bli densamma som Guds,
vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta
och komma till insikt om sanningen31, så behöver vi
inom vårt lands kristenhet och i vår tid förvalta
evangeliet väl.
Vi behöver ha en frimodig bekännelse och förkunnelse
av Jesus Kristus, en orubblig tro på och tillit till Guds
Ord, ett odelat fokus på att vinna människor för Gud
och ett absolut beroende av och förtroende för Anden!
Och då vill jag sätta strålkastaren på ett antal företeelser
vilka enligt min uppfattning utgör hot, både mot detta
förvaltande och mot själva kraften i evangeliet.
31 1 Tim. 2:3-4
Förkyrkligande | 63
Kapitel 4
Förkyrkligande
Ordens betydelse
Kommunikation har aldrig varit människans bästa gren,
vare sig den som sker via talade eller skrivna ord eller
den som sker via kroppsspråk och handlingar. Att gå
ifrån ett samtal mellan ett antal individer, och veta med
bestämdhet att alla förstått exakt vad alla andra syftat på
och menat, kommer nog för alltid att både vara och förbli en önskedröm.
Du har säkert som jag varit med om att du i ett samtal
trott att den du talade med och du förstod varandra, bara
för att senare upptäcka att ni nästan inte ens talat om
samma sak. Därför är det aldrig fel i mötet med en läsare, eller med en talande människa, att försöka reda ut
vad det egentligen är man menar.
Av den anledningen tar jag mig tid och plats att här relativt utförligt poängtera min uppfattning om ordens, men
också handlingarnas, betydelse för förståelsen av en
företeelse. Allt för att så långt det är möjligt också bidra
till förståelsen av tankarna bakom orden i det jag skriver
om hoten mot evangeliets förvaltande.
Alla har vi väl någon gång citerat den romerske politikern Cato, vilken under en period på tvåhundratalet före
Kristus avslutade alla sina tal i senaten med orden ”för
övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”, oavsett vad
han i övrigt talat om. Mycket riktigt totalförstördes
staden några år senare i ett romerskt anfall och hela dess
befolkning såldes som slavar.
Ord har alltid en betydelse. De definierar, beskriver,
förklarar och kan ge en mer eller mindre tydlig bild av
en företeelse eller ett sammanhang. Utan att ge orden
för stor betydelse kan man ändå hävda att våra
medvetna eller omedvetna val av ord när vi vill definiera eller förklara något, både speglar och tydliggör det
vi vill beskriva, men visar också vår grundläggande syn
på företeelsen.
Men inte bara det, utan med orden vi använder antingen bekräftar eller förkastar vi också det vi talar om. De
ord vi använder har makt att påverka tanken. Vi är inför
morgondagen verbalt med och formar saker och företeelser genom de ord och formuleringar vi använder och
upprepar om något.
För att exemplifiera vill jag mycket kort föra ett resonemang runt en del av de trender vi kan se i utvecklingen av det som i folkmun brukar kallas frikyrkorna.
Låt oss se på de församlingars förändringsprocess vilka
har sprungit fram ur väckelserörelserna och låt oss göra
det genom några av de ord vi idag använder om oss
själva och i våra verksamheter inom svensk
frikyrklighet.
En fri kyrka
Själva bruket av ordet frikyrka är i sig intressant i vår
tid då alla kyrkor är fria från staten, något som inte var
fallet då begreppet etablerades. Före millennieskiftet
ställdes som bekant fenomenet frikyrka i relation till
Svenska kyrkan vilken var en statskyrka, alltså en kyrka
bunden till staten. I det perspektivet finns egentligen
ingen relevans i att nu för tiden använda ordet fri tillsammans med ordet kyrka. I de fall vi ändå gör det
måste vi också vara beredda på frågan vad en frikyrka i
så fall är fri från eller fri till.
Nåväl, vi kan i alla fall konstatera att i dagens Sverige
benämns kristna församlingar av såväl människor utanför som inom desamma som kyrkor. Exempelvis ”missionskyrkan i Xstad har i helgen anordnat en utställning
som handlat om…”. Eller ”jag och min familj är med i
Pingstkyrkan i Yköping”.
I det allmänreligiösa samhällsperspektivet används också ofta ordet kyrka för att definiera hela den så kallade
kristna religionens sammanhang, i relation både till det
sekulära samhället och till andra religioners sammanhang. Exempelvis ”men kyrkan engagerar sig starkt för
integrationen av flyktingar i Z kommun”. Eller ” ...och
kyrkan för en dialog med muslimerna vid planerna på
byggandet av en moské i Åäöstad”.
Låt mig nu raskt kasta mig in i försöket att ge några
snabba och konkreta exempel på resonemanget ovan om
att val av ord både speglar och präglar ett sammanhang.
Jag lyfter då fram ett par begrepp som jag menar belyser
utvecklingen inom de församlingar vilka har sina rötter i
olika historiska väckelserörelser Man skulle kunna kalla
det en beskrivning av resan från väckelserörelse till
kyrka.
Det första exemplet tar jag från den del av frikyrkligheten vi kallar Pingst, eftersom det är det sammanhang
jag bäst känner till. Jag anser dock att resonemanget har
relevans inom hela den värld vi idag känner som svensk
frikyrklighet.
Från pingstväckelse till pingstkyrka
Under de första årtiondena av förra seklet kom den
helige Ande på ett kraftfullt och dramatiskt sätt över
kristenheten i Norden, så väl som över kristna i andra
delar av världen. Hos dem som tog emot denna våg av
Anden i Sverige kom skeendet bland annat att gestaltas
och formas i det som kom att kallas Pingstväckelsen, ett
ord som beskrev både det andliga skeendet i sig men
också identifierade en del av de församlingar som öppnade för detsamma.
Det växte alltså fram en gemenskap bestående av ett
antal kristna församlingar med en gemensam identitet
som byggde på den andliga erfarenheten och på förståelsen av hur densamma påverkade såväl bibelsyn
som församlingssyn och sättet att se på omvärlden.
Eftersom jag just nu resonerar om och poängterar ords
förmåga att beskriva men också vara med och forma ett
sammanhang, och inte först och främst forskar i
historien, kan jag bara snabbt och enkelt konstatera att
någonstans längs vägen byttes det ord ut vilket defini-
erade den beskrivna gemenskapen. Pingstväckelsen blev
Pingströrelsen.
Efter ytterligare någon tid började användandet av ordet
Pingstkyrka bli mer och mer vanligt och idag är det naturligt för förmodligen de flesta som befinner sig i detta
kristna sammanhang att säga att man tillhör en Pingstkyrka. Antingen i en viss stad eller Pingstkyrkan i ett
större sammanhang.
Om förskjutningen varit medveten i form av beslut i
olika forum, eller om utvecklingen skett gradvis och
smygande är jag inte rätt människa att svara på. Det kan
de vilka forskat eller forskar i Pingstväckelsens historia
göra bättre. Jag bara konstaterar att förändringen har
skett och ser på den utifrån det resonemang jag redan
pekat på, nämligen att de ord vi använder om något
både speglar och formar detsamma.
Gudstjänster och tjänster för Gud
Tillåt mig också helt kort nämna ytterligare några få ord
och företeelser som pekar på den process av förkyrkligande av väckelserörelserna jag hävdar att man kan
spåra. I de flesta frikyrkor samlas man inte längre till
förmiddagsmöten på söndagarna utan till gudstjänst, ett
ord som används allt oftare också om samlingar vid
sidan av söndagsförmiddagarnas.
Jag uppfattar också att gudstjänsten som företeelse, i
just denna betydelse, fått en större plats och ett starkare
fokus i vår tid vad det gäller intresset för former,
innehåll och betoningar, även inom de församlingar och
sammanhang vilka sprungit fram ur väckelserörelserna.
Tanken att det främst är genom gudstjänsten församlingen uttrycker sin tro, är idag självklar inom hela
spännvidden av svensk kristenhet. Från ledningen för
Akademi för ledarskap och teologi (ett utbildningsorgan som betjänar Pingströrelsen, Evangeliska Frikyrkan och Svenska Alliansmissionen) sägs att:
Självklart jobbar vi mycket med frågor kring hur
vi som församlingar gestaltar tron i allmänhet
och hur vi gör det i gudstjänsten i synnerhet.
Gudstjänsten är givetvis inte det enda...uttrycket
för den kristna tron, men det är klart att det är ett
mycket centralt uttryck för den kristna tron.1
Begreppet gudstjänst som benämning på de kristnas
samlingar har inte sina rötter i Nya Testamentets
vokabulär, utan kommer antingen från Gamla testamentets begreppsvärld eller från de historiska kyrkornas benämningar av sina samlingar.
Ordet förekommer endast i 27 bibelverser i ett urval
olika svenska översättningar av Nya Testamentet. Dessa
översättningar är: 1917 års översättning, Bibel 2000,
Svenska Folkbibeln och Bo Giertz översättning. Den
sistnämnda är den som oftast använder begreppet
gudstjänst.2
1 http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/10/22/Gudstjanstenarframst-for-troende (2012-11-17)
2 Henrik Sjöholm, Karaktärsdrag i gudstjänster i den tidiga
kyrkan, Korteboskolan
Giertz var biskop i Göteborgs stift i mer än 20 år och representerade inom Svenska kyrkan den så kallade högkyrkligheten vilken starkt betonar vikten av de kyrkliga
ämbetena, de olika sakramenten och den liturgiska
gudstjänsten. I hans översättning av Nya Testamentet
förekommer ordet gudstjänst 19 gånger av de 27 bibelverserna.3
I den statliga Bibelkommissionens översättning av samma Nya Testamente i Bibel 2000 förekommer ordet 9
gånger. I Svenska Folkbibeln, den översättning jag använder mig av, förekommer ordet endast 5 gånger i hela
Nya Testamentet. Inte i någon av dessa bibelverser syftar ordet på de jesustroendes samlingar
Förutom när det i Hebreerbrevet två gånger hänvisas till
Gamla förbundets gudstjänster finns det med när Paulus
talar om den kristnes överlåtelse till Gud, när samme
författare beskriver det sätt lagiska kristna uttrycker sin
tro på och slutligen när det talas om ett praktiskt perspektiv vad det gäller att tjäna Gud här i världen.
Så förmanar jag nu er...att frambära era kroppar
som ett levande och heligt offer som behagar
Gud - er andliga gudstjänst.4
...människors bud och läror...uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av
kroppen, men det har inget värde utan är bara
3
Nationalencyklopedin, ”Högkyrklighet” och ”Bo Giertz”;
bibeln.se
4 Rom. 12:1
till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet5.
Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i
deras nöd och hålla sig obesmittad av världen,
det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför
Gud och Fadern.6
Mässa
Värt att notera här är att vid vissa speciella tillfällen
använder även en och annan pingstförsamling till och
med ordet mässa i sina kalendrar när de ska informera
om samlingar med firandet av nattvard. Mässa är ett ord
som inom bland andra Katolska kyrkan betecknar den
samling där man firar eukaristin, då brödet och vinet i
just den kontexten bokstavligen sägs förvandlas till
Kristi kropp och blod och gång på gång offras av
prästerna i det så kallade mässoffret.
Själva ordet kommer från latinets ”missa” vilket betyder ”gå” eller ”bortskickad”. Runt år 400 började ordet
användas om nattvardsgudstjänsten, förmodligen för att
de odöpta skickades ut då själva nattvardsfirandet skulle
börja. Under 1900-talet kom så ordet åter i bruk inom
Svenska kyrkan och har sedan spridits vidare inom den
svenska kristenheten.
Någon pingstförsamling annonserade exempelvis inför
påskhelgen 2012 på sin hemsida en påsknattsmässa på
natten mellan påskaftonen och påskdagen. En pingst5 Kol. 2:23
6 Jak. 1:26
församling i Stockholm annonserade också en nattvardsmässa söndagskvällen 21 oktober 2012 och Sionförsamlingen i Linköping annonserade i sitt programblad midnattsmässa på sin församlingsgård Nya Slottet BjärkaSäby under julaftonskvällen 2012.7
Är det då fel att kalla församlingars olika sammankomster för gudstjänster och mässor? Det är inte det som är
själva poängen med resonemanget. Poängen är att inse
att bruket av de orden för de kristna sammankomsterna
inte är en nytestamentlig företeelse och att användandet
av dem får stå som exempel för en mycket större trend,
nämligen den att med ord och företeelser vi använder
styra tillbaka till de historiska kyrkornas traditioner.
De traditioner som lyfter den kristnes tjänst för Gud från
det verkliga och reella livet, in i sakrala, liturgiska och
symboliska sammanhang vid speciella tidpunkter och i
speciella byggnader. Alltså en förändrad riktning tillbaka mot de historiska sammanhang väckelserörelserna
under bakomliggande tider lämnat eller blivit utvisade
från.
Bön, terapi eller förkyrkligande?
I många frikyrkor sprungna ur väckelserörelser, även en
och annan pingstkyrka, praktiseras också idag bruket av
så kallade ljusbärare. Det vill säga smidda stora ljusstakar där mötesbesökare framförallt i samband med
7 Nationalencyklopedin, ”Mässa”; http://www.filadelfia.nu/?m=146
(2012 vecka 42); Programblad för december 2012, Pingstkyrkan,
Linköping
förbönsstunder kan gå fram och tända ett ljus.
Den första ljusbäraren inom Svenska kyrkan introducerades 1968 av Martin Lönnebo som då arbetade som
präst i Uppsala domkyrka, och sedan dess har praktiken
spridit sig till att bli en både vanlig och naturlig
företeelse i de flesta kyrkliga sammanhang.
Svenska kyrkan skriver på sin officiella hemsida under
rubrikerna liturgi och symboler att under de senaste decennierna har ljusanvändningen fått en renässans utan
like...8 och vidare står det att ljusbärare
...nu allt mer börjat flyttas fram till koret och
används ofta i den ordinarie liturgin, inte minst i
samband med förbönen.
Inte minst vanligt är det idag att ljus tänds för de
avlidna i samband med tacksägelsen. Från någon
församling har man rapporterat att man helt och
hållet frångått de högt bedda bönerna och i
stället i samband med förbönen inbjudit den som
vill att i tyst bön tända sitt ljus på ljusbäraren för
någon, som just då behöver Guds omsorg.9
Det symboliska ljuset används också i samband med
konfirmationsgudstjänsterna där man på en del håll tagit upp traditionen att ha en doperinran med ljuständning av det egna dopljuset10. Konfirmanden får sitt eget
8
http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/liturgi/symboler/Symboler06.htm#TopOfPage (2012-11-17)
9 Ibid.
10 http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/liturgi/symboler/Symboler06.htm#TopOfPage (2012-11-17)
dopljus11 och prästen säger. Tänd på nytt ditt dopljus.
Lev som ljusets barn. Må Guds gode Ande vara med
dig.12
Så långt något om ljusbärarens historia och praktik idag.
Låt mig nu bara föra ett enkelt och personligt resonemang om företeelsen. Som jag uppfattar det skulle i
praktiken inbjudan till ljuständande kunna argumenteras
för utifrån tre perspektiv, och här utesluter jag de naiva
motiveringarna att det blir varmare, ljusare och miljövänligare genom ljuständningen.
Antingen ska den ersätta, förstärka, symbolisera eller
förmedla bönen i de fall människor har svårt att formulera den i ord. Jag har stor respekt för den djupa smärta
som kan vara svår att fånga och beskriva i ord, hjärtats
ordlösa nödrop och bön.
Men hur jag än vänder och vrider på resonemanget kan
jag dock inte se annat än att argumentet tenderar att
antingen luta åt vidskepelse eller ur ett annat perspektiv
gärningslära. Hur kan man annars hävda att en rituell
handling som tändandet av ett ljus, eller för den skull
vilken annan rituell handling som helst, skulle kunna
medverka till att en bön når fram till eller påverkar Gud.
Det andra argumentet handlar om att ljuständandet inte
först och främst är menat att vara i relation till Gud utan
mer är ämnat att ha en terapeutisk och vårdande inver11 http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/liturgi/symboler/Symboler06.htm#TopOfPage (2012-11-17)
12 Ibid.
kan på den som tänder ljuset.
Att få människor att må bättre är naturligtvis något gott.
Men det betyder så vitt jag förstår att man tydligare bör
gå ut med att det som erbjuds människor i de fallen inte
först och främst är ett bönesammanhang utan någon
form av terapi. Vilket i sin tur också skulle kunna
generera tankar om att det kanske finns fler terapeutiska
former vi skulle kunna erbjuda människor i våra möten
och samlingar för att få dem att må bättre.
Det tredje argumentet till slut skulle kunna vara att man
med införandet av ljusbärare helt enkelt tar ännu ett steg
mot ett förkyrkligande och ytterst sett katolicerande,
eftersom det är från katolicismen företeelsen ursprungligen kommer, det som började praktiseras när Jesus och
Anden flyttades ner och stängdes in i en symbolvärld.
Motiven vid det sista argumentet kan, som jag ser det,
inte vara annat än att utvecklingen antingen är något
man medvetet vill och strävar efter eller omedvetet och
oreflekterat bara låter ske.
För att sprida oss något geografiskt vill jag till slut i
resonemanget om ljuständande citera Richard Dieser,
studentpräst vid Umeå Universitet, vilken säger:
Att tända ljus kan både vara ett synligt tecken
på min bön och en ordlös bön i sig.
I studentkapellet på universitetsområdet finns
alltid åtminstone ett brinnande ljus. Det ser
studentpräst Richard Dieser till. Han har katolsk
bakgrund och under uppväxten i USA var det
helt naturligt att tända ljus framför helgonbilderna i kyrkan.
Nu gläds han över att traditionen fått fäste även
här. Det har tidigare funnits en viss skepsis mot
symboler som bilder, rökelse och ljus eftersom
ordet och predikan har stått i centrum inom den
protestantiska traditionen.13
Att konfirmera sitt dop
I ett stort antal församlingar som både undervisar och
praktiserar troendedop erbjuds konfirmation eller ”konfa” till våra tonåringar. Riktigt vad det är tonåringarna
ska konfirmera, eller bekräfta, har jag dock aldrig riktigt
förstått.
Jodå, jag känner väl till argumentet att konfirmation i
samhället är ett relativt välkänt kyrkligt begrepp, och att
det därför skulle kunna locka annars inte intresserade
tonåringar till vår ungdomsverksamhet.
Vad jag däremot inte riktigt förstår är när man i processen ska avslöja att det inte finns något att konfirmera, eller hur man ska förklara sig för tonåringarna och
deras föräldrar när konfirmationsläsningen börjar gå
mot sitt slut och de vill konfirmera barnbegjutningen
som ett dop?
13 http://www.tidningenspira.se/2008/ingen-40-aarskris-foerljusbaeraren.aspx (2012-11-17)
”Ja men”, invänder någon, ”vi klargör naturligtvis vår
syn på dopet redan från början vid första kontakten”. Då
uppstår ju frågan varför man överhuvudtaget vill
använda sig av begreppet konfirmation, när man ändå
från början måste klargöra att det inte alls är det som det
egentligen handlar om.
Hur som helst leder denna praxis tankarna snarare mot
de historiska kyrkorna än mot Nya Testamentets
beskrivning av den undervisning i Ordet alla jesustroende behöver oavsett ålder. Eftersom det ju är inom
dessa kyrkor konfirmationen är en bekräftelse på
begjutningen det späda barnet tog emot som nyfödd.
På tal om dop och konfirmation finns även exempel på
frikyrkor i Sverige med baptistisk syn och tradition som
vid doptillfällen även inbjuder andra mötesbesökare än
de vilka låter döpa sig, att komma fram och förnya sina
doplöften.
Doplöften som ska förnyas därför att man var så liten
när man döptes att man strängt taget inte var medveten
om någonting, är en företeelse som inte alls finns i Nya
Testamentet. Däremot förekommer det bland annat i
Lutherska kyrkan och Katolska kyrkan i samband med
konfirmationen. Det Jesus sa var däremot:
Den som tror och blir döpt skall bli frälst.14
...gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!
Döp dem i Faderns och Sonens och den helige
14 Mark. 16:16
Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag
har befallt er.15
...den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt
namn, han skall lära er allt och påminna er om
allt vad jag har sagt er.16
Den människa som tror på Jesus låter sig alltså döpas till
honom och blir då frälst. Ner i vattnet tillsammans med
honom in i hans försoningsdöd och upp ur vattnet tillsammans med honom i hans uppståndelse. Efter att sedan blivit döpt i och fylld av Anden, börjar den livslånga
lärjunge- och människofiskarskolan, där den troende,
med den helige Andes hjälp och de andliga tjänsternas
stöd, lär sig mer och mer om vad det innebär att leva
som en pånyttfödd jesustroende människa genom att
läsa Ordet.
Symbolismens fängelse
Ännu mycket tydligare exempel på förkyrkligandet är
ett ökat användande av symboler som exempelvis ikoner, radband, stenar, krucifix och korstecken även i
frikyrkliga kretsar. Det förrädiska resultatet av den
processen är att den kristna tron flyttas ner från det
verkliga livet till en symbolvärld.
Enligt min uppfattning är den kristna historien i princip
hundraprocentig i sin beskrivning av att man i alla
kristna rörelser så småningom kommer till ett kyrko15 Matt. 28:19-20
16 Joh. 14:26
stadium när andelivet börjar förtvina och tyna bort.
För att inte tappa trons innehåll skapar man då, som jag
förstår det, symboler och ritualer till vilka man flyttar
över förståelsen av de verkliga tingen. Symbolerna och
ritualerna hanteras sedan i olika liturgiska sammanhang,
och ofta i någon variant av det som kallas gudstjänst
eller mässa.
Efter ett tag är det sedan symbolerna i sig som är och
bär trons innehåll och därmed har evangeliet tömts på
sin reella kraft att förvandla människor i det verkliga
livet och låsts in i symboler, liturgi och gudstjänst.
Förskjutningen är något jag skulle vilja kalla för symbolismens förbannelse.
Processen är också ett tecken på att den kristna tron och
det kristna livet har övergått till att bli en religion,
utifrån ett fenomenologisk perspektiv. Fenomenologi är
läran om det som visar sig för medvetandet, alltså det
som syns, hörs, känns, doftar och smakar. Det är utifrån
ett fenomenologiskt perspektiv de olika religionerna
brukar studeras när man ser på deras seder, bruk och
liturgiska innehåll.17
Upproret mot den odelade kyrkan
När det talas om väckelserörelserna och de församlingar
vilka sprungit fram ur dem brukar det ibland riktas
kritik mot det legitima i att de genom historien sett sig
tvungna att lämna det sammanhang (den historiska kyr17 Nationalencyklopedin, ”Fenomenologi”
kan i någon form) man befunnit sig i.
Bland annat sägs med jämna mellanrum att man borde
stannat kvar i sitt sammanhang och påverkat detta inifrån, och därigenom också på lång sikt förändrat detsamma samt att ”utbrytarna” odlar en syn inom vilken
församlingen bygger sin existens på protesten som fenomen. Man uppfattas genom det var en del i det ständigt
pågående upproret mot ”den odelade kyrkan”.
Det finns ingen enhetlig definition vad den odelade kyrkan är, även om det är möjligt att urskilja två huvudspår
i samtalen om densamma. Det ena talar om tiden fram
till år 1054 då kyrkan genom en konflikt delades i en
östlig ortodox del och i en västlig katolsk del. Inom det
andra spåret är den odelade kyrkan helt enkelt samma
sak som den katolska (allmänna) kyrkan inom vilken
alla kristna till slut ska samlas, enligt den katolska läran.18
Det framhålls ibland att det inom väckelsesammanhangen finns en inskränkthet som visar sig i synen att man
själva är ”de enda riktigt kristna” och därmed underkänner troende inom andra traditioner. Människorna i de
sammanhang som uppstått ur de olika väckelserörelserna uppmanas därför med jämna mellanrum att
ödmjuka sig, göra bot och bekänna sin högmodssynd.
Och då underförstått i relation till det eller de sammanhang man varit tvungen att lämna.
18 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 830;
http://www.tillliv.se/pdf-filer/AH3-201003,Schismen1054,SL.pdf (2012-11-18)
Uppmaningen påminner om berättelsen om grabben
som fick stryk av pappa för att han uppfattats göra något
som var fel (fast han egentligen inte gjort det) och
därför sprang ut. Och sedan förväntades be om
förlåtelse både för att han blev ledsen över den orättvisa behandlingen och för att han inte var kvar inne i
huset för att kunna ta emot mer stryk. Låt mig reflektera något runt kritiken mot de väckelserörelser som
”brutit sig” eller ”sparkats” ut från sitt historiska sammanhang.
Det första som kan konstateras är att det oftast inte har
handlat om ett lämnande utan om ett uteslutande, i den
mån vi vill vara något så när ärliga mot den historiska
beskrivningen. Vilket skett antingen genom konkret och
fysisk förföljelse eller genom beslut och handlingar vilka direkt eller indirekt kört väckelsen på dörren.
Att påverka inifrån har dessutom ofta varit nästintill
omöjligt, eftersom väckelsebärarna på alla sätt som varit
möjliga har marginaliserats eller tystats i de
sammanhang de befunnit sig i vilket har skett genom
alltifrån påvlig ”bannlysning” till helt vanlig utfrysning. Bannlysning eller ”bann” innebär uteslutning eller
utestängning från kyrkans gemenskap genom en
skrivelse från påven eller annan kyrklig auktoritet, en så
kallad ”bannbulla”.
Det har i dessa känsliga skeenden ofta funnits en oerhörd rädsla och aggressivitet från det etablerade mot det
som uppfattats som ”något nytt”, men som egentligen
bara varit en återupptäckt sanning i Ordet. I de fall
väckelsebärarna tagits emot av det etablerade sammanhanget har detta dessutom ofta adopterat och assimilerat
den nya rörelsen för att till slut neutralisera den och
lägga den under sig utan att därigenom nämnvärt ha
förändrats.19
Att inte bryta kyrkoband
Alla de stora frikyrkorna sprungna ur de historiska
väckelserörelserna tillhör numer Sveriges Kristna Råd
(SKR), inklusive Pingst fria församlingar i samverkan
(Pingst ffs). SKR är en organisation bestående av representanter för de fyra stora kyrkofamiljerna Lutherska
kyrkan, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Frikyrkorna.
Med den tillhörigheten kommer också en förpliktelse att
följa dokumentet ”Charta Oecumenica”. Detta dokument, ”Det ekumeniska brevet”, skrevs under av The
Conferens of European Churches och the Council of
European Bishops' i Strasbourg 22 april 2001 och innehåller ”Riktlinjer för det växande samarbetet mellan
kyrkorna i Europa”. Dess första del har som rubrik
(översatt till svenska): Vi tror på ”en helig Katolsk och
Apostolisk Kyrka”.20
För att försöka omsätta de grundläggande tankarna i
dokumentet till svenska förhållanden har SKR tagit
fram något de kallar ”Tio tumregler för god ekumenik”.
19 Nationalencyklopedin, ”bann”
20 http://www.ccee.ch/index.php?&na=4,1,0,0,e,128118,0,0,
(2012-11-18)
Under punkt åtta, vilken handlar om evangelisationen,
sägs där att den får inte orsaka att banden till individens
egen kyrka eller samfund försvagas eller bryts21.
I praktiken innebär det exempelvis att evangelisation
genom en pingstförsamlings, eller annan frikyrkas,
verksamhet inte får leda till att någon som är barnbegjuten inom Svenska kyrkan (hälften av alla nyfödda
2011 enligt Svenska kyrkans egen statistik) eller någon
annan kyrka låter döpa sig efter sin omvändelse till
Jesus.
21 http://www.skr.org/om-skr/ekumenik (2012-11-18)
Katolicering | 83
Kapitel 5
Katolicering
Rörelse mot Rom
Här kommer jag att sticka ut hakan och nudda vid ett
område som märkligt nog har blivit både känsligt och på
många håll infekterat. Det handlar om huruvida man
kan ana tendenser till att det pågår en katolicering inom
svensk frikyrklighet, eller om de som hävdar det bara är
paranoida och överkänsliga.
De som varnar för en pågående katolicering och ser den
som ett hot mot de församlingar vilka sprungit fram ur
väckelserörelserna kan ibland, enligt min erfarenhet, bli
betraktade som både rotlösa och högmodiga. Man sägs
inte erkänna sitt eget ursprung och arv och dessutom
visar man inte tillräcklig tacksamhet till och erkänner
inte sitt beroende av den historiska kyrkan. Jag vill dock
hävda att så inte är fallet.
Personligen upplever jag mig inte alls rotlös eftersom
jag betraktar väckelsehistorien genom alla tider som det
arv jag har att förvalta, och att det är via dess rötter jag
hämtar näring från evangeliet på det sätt det presenteras
och gestaltas i Nya Testamentet.
I väckelsehistorien hittar vi ju otaliga exempel på människor vilka blivit berörda av Gud och som ett resultat
av det än en gång ställt sig frågan ”vad säger Skriften?”
i tider av religiös förvirring och andlig torka. Det är in-
för de människorna jag känner mig ödmjuk och det är
till dem jag står i stor tacksamhetsskuld.
Låt mig nämna ett enda exempel för att också tydliggöra
att det inte handlar om den naiva uppfattningen att den
kristna tron uppfanns i slutet av 1800-talet eller att den
första pingstdagen inträffade någon gång under 1907,
vilket ibland lite raljerande brukar sägas om dem som
hänvisar till väckelsehistorien.
Den engelske väckelseprästen och reformatorn William
Tyndale anklagades av kyrkan i England för kätteri år
1535 och avrättades ett år senare varefter hans kropp
brändes på bål. Ordet kätteri kommer från grekiskans
”katharos” vilket betyder ”ren”. En kättare var en person som inte var renlärig, alltså en villolärare.
Vilken var då den fruktansvärda villolära Tyndale ägnat
sig åt, och som sågs som ett sådant enormt uppror och
hot både mot Gud och kyrkan, att det var tvunget att
leda till både död och bränning? Jo, hans brott var att ha
översatt Nya Testamentet till engelska så att folket kunde få del av evangeliet på ett språk de begrep.1
Det är via sådana människor och på det sättet det verkligt ortodoxa (renläriga) evangeliet burits vidare genom
den kristna historien, ofta under stort och brutalt motstånd från den katolska (allmänna) kyrkan. Ordet ortodox kommer från latinets ”orthodoxus” vilket betyder
”rättroende” och ordet katolsk kommer från latinets
”catholicus” vilket betyder ”allmän”. Än en gång vill
1
Nationalencyklopedin, ”Tyndale, William”
Katolicering | 85
jag ödmjukt uttrycka min stora tacksamhet till just dessa
väckelsebärare vilka under lidande och martyrskap burit
evangeliet vidare genom århundraden som ofta präglats
av andlig torka, auktoritära religiösa ledare och korrumperade kyrkor som dränerat evangeliet på dess kraft.
Här vill jag också passa på att definiera vad jag avser
med begreppet katolicering. I den här boken används
det om de tecken på en allmän strävan tillbaka till de
historiskt kyrkliga rötter och sammanhang vi i omgångar frigjort oss från genom väckelsens historia och under århundradenas lopp, eller ibland tvingats bort ifrån.
Begreppet används också oavsett om tecknen är stora
eller små, tydliga eller diffusa och medvetna eller omedvetna. Dessutom används det som ett samlingsbegrepp
utan att närmare definiera vilka företeelser som härstammar från katolicismen, vilka som kommer från den
Ortodoxa kyrkans olika grenar och vilka som har sina
rötter i andra historiska kyrkors sammanhang. Helt
enkelt därför att företeelserna i vår tid ofta flyter ihop
med varandra och därför är svåra att exakt härleda.
Kloster i pingstförsamlingens regi
Det jag på ett enkelt och rakt sätt vill lyfta fram är min
uppfattning att det på många håll i svensk kristenhet, frikyrkligheten inkluderad, pågår ett sökande efter sakramentala och liturgiska språk, symboler och företeelser
från den historiska kyrkan, och att sökandet inom dessa
sammanhang inte sker först och främst i Skriften genom
den helige Andes smörjelse och ledning, utan i andra
historiska källor, religiösa praktiker och genom olika
andliga övningar.
Varför det sker kräver en djupare analys än vad den här
boken kan erbjuda, men kanske sker det i en ambition
att nå den postmoderna människan på en nivå av mystik
bortom rationalitet och förnuft, eller kanske är det en
reaktion på andefattiga och ytliga församlingsmiljöer.
Som ett exempel på katoliceringen kan vi se pingstpastor Peter Halldorfs framåtblickande vision vad det gäller
Pingstförsamlingens i Linköping församlingsgård, Nya
Slottet Bjärka-Säby.
Nu år 2030 består kommuniteten, som faktiskt
är omtalad i hela Europa, av ett 40-tal unga
kvinnor och män. Många av dem har gett celibatlöfte och vigt sig åt att leva här livet ut.
Den gamla, vackra magasinsbyggnaden bakom
annexen har renoverats, enkelt och smakfullt,
och förvandlats till ett nutida kloster i pingstförsamlingens regi...
Det större kapellet ligger numera nere vid ån.
Det är ett avskalat kapell, byggt av kommunitetens egna medlemmar, med stora fönster mot
vattnet och motiv i interiören hämtade från fornkyrkan.
I fonden finns en mäktig ikon föreställande
”Pingstdagens andeutgjutelse” ...I slottet finns
en ikonatelje, där ikoner målas under bön och
Katolicering | 87
lovsång, precis som i den gamla traditionen.2
Ett exempel som är relevant och dessutom nästintill
omöjligt att låta bli att nämna är den katolicering som
sker inom svensk väckelsekristenhet genom den kommunitet som finns just på Sionförsamlingens i Linköping församlingsgård Nya Slottet Bjärka-Säby och genom den verksamhet som bedrivs där.
Efter att själv suttit med vid en kvällssamling med nattvard i kommuniteten har min övertygelse om dennas
katolicerande påverkan på den svenska frikyrkligheten
kraftigt stärkts.
Inom parentes kan sägas att i de återkommande samlingarna använder man inte ordet nattvard utan benämningen eukaristi, det katolska namnet både för det konsekrerade (till Kristi kropp verkligt och fysiskt förvandlade) brödet och för mässan och mässoffret i sig.
Det är till den miljön full av begrepp, liturgier, sakrament och symboler från katolska och ortodoxa sammanhang och praktiker som pastorer, medlemmar och grupper från en del av våra frikyrkor åker på konferenser och
retreater. Att det har en katolicerande effekt på våra församlingar sprungna ur olika väckelserörelser är väl mer
sannolikt än förvånande.
En onsdagskväll i Bjärka-Säby
Låt mig ge en ögonblicksskildring från en helt vanlig
2
Vår Horisont 2005, nr 2, sidan 6
onsdagskväll ute på Nya Slottet Bjärka-Säby några mil
söder om Linköping. Jag och en god vän kommer in i ett
mörkt relativt litet rum längst upp i slottet. Luften är
tung av rökelse och efter ett tag startar samlingen genom att några deltagare i vita kåpor i procession sakta
kommer gående in sjungande mässliknande sånger.
Under hela samlingen, vilken varar närmare två timmar,
utförs liturgisk växelbön under upprepat utförande av
korstecken och andra liturgiska handlingar. Ikoner står
uppställda längs väggarna och rökelsekar, från vilka
rökelse stiger, svängs mot ikonerna med jämna mellanrum under den liturgiska bönen.
I samlingen sägs rökelsekaren uttryckligen symbolisera
jungfru Maria och rökelsen sägs uttryckligen symbolisera Jesus Kristus. Som ett inslag i samlingen reser sig
en av de närvarande och läser ur en bok berättelsen om
något helgon från kyrkans historia.
Ett bröd utväljs sedan av celebranten, vilken är klädd i
någon form av prästskrud, efter att han ceremoniellt och
noggrant undersökt ett antal olika bröd. Det utvalda brödet sägs vara välbehagligt och är det som senare används i eukaristin. (Alla de undersökta bröden har tidigare bakats under liturgiska former.) Det bestänks sedan
med vatten från en skål under läsande av bibeltexterna
om Jesus dop.
De andra bröden som inte blev utvalda får därefter inte
behandlas hur som helst eftersom de ordagrant sägs ha
”varit i kontakt med Lammet”. Efter att deltagarna i de
Katolicering | 89
vita kåporna gått runt i samlingen och utdelat ”heliga
kyssar” genom att föra ihop sina händer framför munnen och sedan föra dem i en svepande rörelse mot de
olika deltagarna, upplöses samlingen. Så långt en ögonvittnesskildring från en onsdagskväll i Bjärka-Säby.
Sättet att hantera nattvarden och framförallt brödet i detta sammanhang är, enligt min uppfattning, en naturlig
konsekvens och självklar följd av adopterandet av ett
katolskt-ortodoxt synsätt. Eftersom brödet enligt den
katolska läran säg konsekreras, det vill säga förvandlas,
till Kristi verkliga kropp.
De andra bröden hade, enligt celebranten, verkligen
”varit i kontakt med Lammet” och var därför heliga och
skulle därför också hanteras med vördnad. Det är därför
ordet eukaristi även har betydelsen mässoffer.
Eukaristin är...också ett offer. I eukaristin ger
Kristus just den kropp som han har utgivit för
oss på korset, och just det blod som han har
utgjutit för många till syndernas förlåtelse.3
Nya Testamentets undervisning är dock tydlig vad det
gäller nattvardens funktion att dels vara en påminnelse
om, och dels att förkunna, det Jesus gjort för oss. Gör
detta till minne av mig.4 Så ofta ni äter detta bröd och
dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död... 5
Inte vara en företeelse där Jesus fysiskt och konkret
offras gång på gång. Men mer om eukaristin i nästa
3
4
5
Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1365
Luk. 22:19
1 Kor. 11:26
kapitel som handlar om katolska villoläror.
Ordet, Anden och Traditionen
I sin bok ”Doften av helgon” ger pingstpastor Peter
Halldorf en halsbrytande men för hans resonemang helt
nödvändig definition av den Katolska Kyrkans tradition.
Traditionen är inget annat än den Helige Andes aldrig
sinande källflöde i kyrkan liv.6
I det vidare resonemanget varnar Halldorf för att, som
han uttrycker det, spela ut skrift och tradition mot varandra7 och kopplar tillbaka till sin egen definition av
traditionen. I nästa andetag tar han steget fullt ut och
likställer traditionen med den helige Ande.
Hur skulle Bibelns bokstav kunna vara överordnad Andens liv? Eller omvänt: Hur skulle Andens liv kunna vara något annat än gestaltningen
av Skriftens bokstav?
Det är i det dynamiska samspelet mellan skrift
och tradition – mellan Kristus och Anden – som
kyrkan lever. Förhållandet mellan skrift och
tradition motsvarar förhållandet mellan Kristus
och Anden.8
Att Ordet är Kristus ser vi tydligt i bland annat Johannesevangeliet men att traditionen är Anden går så långt
jag kan se inte att läsa ut någonstans, även om vi skulle
6
7
8
Peter Halldorf, Doften av helgon, Verbum förlag, 2007, sid. 67
Ibid., sid. 68
Ibid., sid. 68-70
Katolicering | 91
skruva till bibelordet rejält. Tolkningen att traditionen i
sig är Andens uttryck, är enligt min förståelse en absolut
grund för hela det resonemang Halldorf bygger upp när
han poängterar behovet av en återgång till de historiska
kyrkornas traditioner, fäder, liturgier, symboler och
uttryckssätt.
Som ett resultat av det sättet att se på traditionen följer
också synen på reformationen som till sitt väsen splittrande och inte förnyande.9 Halldorf talar om det protestantiska hjärtat, plågat av ensidighetens defekt10. I samband med citatet talar han också om att genom reformationens devis ”Sola Skriptura” (Skriften allena) tilläts
människor att själva tolka Bibeln och var och en blev
sin egen andliga auktoritet11.
Så fångar han in hela den efterföljande väckelsehistorien genom att kalla den för ständigt nya avknoppningar12 vilka alltså är sprungna ur detta defekta eller skadade hjärta. Sättet att se på reformationen och den efterföljande protestantismen som ett uppror mot den Katolska kyrkans auktoritet, ligger helt i linje med kyrkans
ledares egna syn på sig själva som de enda självklara
och av Gud givna auktoriteterna för hela den världsvida
kristna församlingen.
Uppdraget att tolka Guds ord, det skrivna och
det traderade, har tillerkänts enbart kyrkans levande läroämbete, och detta utövar sin befogen9
10
11
12
Joh. 1
Peter Halldorf, Doften av helgon, Verbum förlag, 2007, sid. 69
Ibid. sid. 70
Ibid. sid. 70
het i Jesu Kristi namn. Detta läroämbete innehas av kyrkans biskopar i gemenskap med Petri
efterträdare, biskopen av Rom.13
Att denna auktoritet av Katolska kyrkans ledare ses som
helt självklar uttrycks gång på gång i olika lärofrågor
genom följande uttalande, innan någon av de katolska
lärorna presenteras:
Kyrkans läroämbete, som är den autentiska uttolkaren av det som den heliga Skrift och traditionen förkunnar, lär att...14
Faran med katoliceringen
Vad finns det då för faror med katoliceringen? Jo, faran
ligger i att den orubbliga tron på och tilliten till Bibeln i
allmänhet och Nya Testamentet i synnerhet som enda
grund och auktoritet för den kristna tron och det kristna
livet naggas i kanten och i vissa fall till och med hotas
rejält. Och det är ju just det jag här poängterar som en
av förutsättningarna för att förvalta evangeliet så att det
kan behålla och visa sin kraft.
”Varför är det då en fara för det?” kanske någon frågar
och hänvisar till att just Katolska kyrkan ju är det sammanhang vilket ofta brukar upplevas mest konservativt
av alla kristna riktningar. Men här handlar det inte om
problemet med liberalteologi utan om att det inom katolicismen finns en väldigt tydlig lära om Traditionens roll
13 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 85
14 Ibid., paragraf 1008
Katolicering | 93
i förhållande till Skriften.
Det är ytterst en fråga om vad som är auktoriteten för
den jesustroende, Ordet eller de som tagit sig rätten att
tolka det? Här är Katolska Kyrkans Katekes mycket tydlig.
Detta betyder att kyrkan, åt vilken förmedlingen
och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts,
inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och
hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad.15
Med samma hängivenhet och vördnad talar alltså om att
i ett skarpt läge i någon fråga så väger kyrkans Tradition
lika tungt som Bibeln. Det uttrycks genom att man i
katolska sammanhang säger ”vad lär kyrkan?” och inte
”vad säger Ordet?”. Vad står då egentligen begreppet
Traditionen konkret för, stavat med stor bokstav i ovanstående citat?
Jo det handlar djupast sett och enkelt uttryckt om de
läror vilka under århundraden bakåt vuxit fram genom
kyrkans läroämbete och dess tolkningar av Bibeln och
av det som inom katolska kretsar kallas ”trons skatt”.
Läroämbetet ska alltså inte bara tolka Skriften utan också förklara det i trons skatt som är dunkelt och antytt16.
16 James G. MacCarthy, EVANGELIUM ENLIGT ROM, Gospel
Media, 2008, sid. 263
Detta dunkla och antydda behöver i sig inte ha någon
grund i vad Ordet säger, det räcker med att det formats
som en traderad (Traditionen) lära genom kyrkans historiska läroämbete och därför ingår i den ”trons skatt”
som finns inom densamma, eftersom Skriften och den
muntliga apostoliska traditionen väger lika tungt.
Att uppfattningen inte bara är en historisk och förlegad
doktrin ser vi i det som fastslogs på Andra Vatikankonciliet under åren 1962-1965.
Consequently it is not from Sacred Scripture
alone that the Church draws her certainty about
everything which has been revealed. Therefore
both sacred tradition and Sacred Scripture are
to be accepted and venerated with the same
sense of loyalty and reverence.17
Ordet och Traditionen sägs också flöda från samma heliga källa, flowing from the same divine wellspring18. Det
handlar alltså om att det parallellt med Bibeln funnits
och finns en muntligt traderad uppenbarelse från Gud,
vilken likställs med den skrivna uppenbarelsen från Gud
i Ordet.
...sacred tradition takes the word of God entrusted by Christ the Lord and the Holy Spirit
to the Apostles, and hands it on to their successors.19
17 http://www.vatican.va/archive/hist_councils/ii_vatican_council
/documents/vat-ii_const_19651118_dei-verbum_en.html
(2012-11-19)
18 Ibid.
19 Ibid.
Katolicering | 95
”...helig tradition tar Guds ord anförtrott av Herren Kristus och den helige Ande till Apostlarna och lämnar över
det till deras efterträdare”. Detta uttalande syftar inte på
det skrivna Ordet utan på det muntligt traderade ordet
(Traditionen). Apostlarnas efterträdare är kyrkans påvar,
historiska kyrkofäder och kyrkolärare samt de biskopar
vilka har stått och står under det påvliga ämbetes auktoritet.
Det är genom dessa förklaringar av ”det dunkla i trons
skatt” och muntligt traderade uppfattningar som de olika
villoläror uppstått och befästs vilka frodas inom den
Katolska kyrkan.
Uppdraget att autentiskt tolka Guds ord har
enbart anförtrotts åt kyrkans läroämbete, åt
påven och biskoparna som har gemenskap med
honom.20
Det är inte alls det sätt väckelsehistoriens folk tolkat
Bibeln på, där Anden har varit den som enligt Jesus
själv skulle leda hans lärjungar in i sanningen. För att
förtydliga kan vi också, förutom att citera Jesus, se på
vad Paulus skriver i frågan.
Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall
sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.21
Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte
har sett och örat inte hört och människohjärtat
21 Joh. 14:26
inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som
älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat
det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också
djupen i Gud.22
En herde, men vem?
Att denna syn på ämbetena inom Katolska kyrkan inte
bara är en teoretisk dogm utan i högsta grad är en officiell och gällande norm framgår tydligt på en internetsida
som heter ”Catholic answers”. På en fråga angående vad
Jesus menade när han talade om fåren och herden i
Johannesevangeliets tionde kapitel blir svaret (nedan,
under följande bibelcitatet, översatt av mig).
Jag har också andra får, som inte hör till den här
fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en
hjord och en herde.23
Kyrkan lär att ”en hjord, en herde” i Johannes
10:16 lever vidare i Katolska Kyrkan, styrd av
Petrus efterträdare och av biskoparna i gemenskap med honom.
Medan Kyrkan erkänner att många sanningar
går att hitta i andra kyrkogemenskaper, återfinns
Kristi fullständiga lära och nåd bara i Katolska
Kyrkan.24
22 1 Kor. 2:9-10
23 Joh. 10:16
24 http://www.catholic.com/quickquestions/when-jesusmentioned-the-one-flock-one-shepherd-was-he-referring-tothe-catholic-chur (2012-11-19)
Katolicering | 97
Rent grammatiskt är det enligt min mening svårt att i
citatet riktigt bena ut vilken eller vilka det egentligen
syftas på när man talar om ”en herde”. Är det Kyrkan
(katolska) som är både hjorden och herden? Det skulle i
så fall stämma med det ofta återkommande uttrycket i
katolska sammanhang ”kyrkan lär” istället för ”Skriften
säger”.
Eller är det Petrus efterträdare påven, som är ”en herde”? Det skulle i så fall stämma med synen inom katolicismen att påven i ”rakt nedstigande led” är Petrus
efterträdare (i en så kallad successionsordning). Byggt
på Katolska kyrkans tolkning av Matteusevangeliet
16:18, vilken hävdar att det var på Petrus Jesus skulle
bygga sin församling.
Det jag däremot har svårt att läsa ut ur citatet är att det
skulle vara Jesus genom den helige Andes närvaro i de
pånyttfödda och andefyllda kristna, som är denne ”en
herde”, trots att han själv sa: ”Dem måste jag också
leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det
bli en hjord och en herde”. Det skulle däremot stämma
med Jesus egna ord när han talar om hur vi som hans
lärjungar (hans hjord) ska kunna höra hans (herdens)
röst:
Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte
bära det nu. Men när han kommer, sanningens
Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.
Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det
han hör skall han tala.25
25 Joh. 16:13
Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att
han [Anden] skall ta av det som är mitt och förkunna för er.26
Men tanken om ”en herde” (one shepherd) vid sidan av
Jesu eget herdeskap är ingen exklusivt katolsk tanke.
Den kan växa fram i vilket sammanhang som helst där
man starkt betonar begrepp som ”ledarskap” och ”auktoritet”. En intressant reflektion i förbifarten är den
kursändring vi här kan notera hos pastor Ulf Ekman,
grundare och tidigare ledare för församlingen Livets
Ord i Uppsala.
Ekman ansågs ju av många använda en ”one shepherdmodell” i sin pastorsroll. Efter att han lämnat det direkta
och operativa ansvaret i församlingen kan man nu se
hur han flyttat över detta fokus på starkt ledarskap till
att istället gälla tankar om mer övergripande ämbeten.27
I ett ekumeniskt seminarium på Nya Slottet BjärkaSäby, vilket handlade om ”Kyrkan, Anden och ämbetet”, talade Ekman om väckelserörelsernas mognad och
sin syn på petrusämbetet att det ytterst är ...en sannings- och auktoritetsfråga28.
...biskopsämbetet ett av dessa redskap som
skulle kunna ge stadga, stabilitet, kontinuitet,
26 Joh. 16:15
27 http://www.dagen.se/nyheter/-det-ar-nyttigt-for-rorelsen-atthan-gar-vidare (2012-11-20)
28 http://www.dagen.se/nyheter/-biskopsambete-ger-stabilitet
(2012-11-20)
Katolicering | 99
och både framförhållning och översyn.29
Herren och andra herrar
Ett redan klassiskt citat är ju också det av pingstpastor
Peter Halldorf som refererades i tidningen Dagen från
30 januari 2008 om att kristna för enhetens skull måste
”böja sin nacke under kyrkan och bejaka petrusämbetets
legitimitet”. Men också det av ovan nämnde Ulf Ekman
om petrusämbetet...som en enande, övergripande och
beskyddande funktion30.
Så långt jag kan se i mitt Nya Testamente förekommer
ingen av tankarna där. Däremot säger Jesus tydligt att:
Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en
är er Fader, han som är i himlen.31 Ordet påve kommer
som bekant av latinets ”papa” vilket betyder fader.
Paulus talar också om att vi ska underordna oss
varandra i gudsfruktan och vördnad för Kristus32. Inte
underordna oss ett ämbete i ett hierarkiskt system utan
varandra i vördnad för Kristus och hans kropp, vilken ju
är den levande Gudens levande och andefödda
församling.
Inte heller kan jag läsa ut att vi i den bemärkelsen ska
29 http://www.dagen.se/nyheter/-biskopsambete-ger-stabilitet
30 http://www.tidskriftenpilgrim.se/ljudinspelningar.php, ”Min
vision av en helig, allmännelig och apostolisk kyrka”, (201211-20)
31 Matt. 23:9
32 Ef. 5:21
böja våra nackar inför någon människa. Nej, Bibeln är
tydlig med vem vi och i slutändan hela skapelsen ska
böja oss inför. Antingen frivilligt eller genom en tvingande slutlig insikt om att det endast är han som är Herre,
nämligen Jesus Kristus.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för
att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen
och på jorden och under jorden…33
På samma sätt är det tydligt i Paulus undervisning om
just enheten i Kristi kropp att den enande, övergripande
och beskyddande funktionen i densamma här på jorden,
är de andliga tjänstegåvor Kristus delar ut i församlingen.
Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar
och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi
alla når fram till enheten i tron och i kunskapen
om Guds Son, till ett sådant mått av manlig
mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.34
Allmän eller Andens enhet
En kritik som brukar riktas mot dem som varnar för
inflytandet från de historiska kyrkorna i allmänhet och
Katolska kyrkan i synnerhet är att de motarbetar den
enhet inom Kristi kropp som i sammanhanget brukar
33 Fil. 2:10
34 Ef. 4:11-13
Katolicering | 101
benämnas ekumenik, vilken syftar till synlig, organisatorisk eller verksamhetsmässig enhet, och att de genom
det också hindrar människor från att komma till tro.
Kritikerna hänvisar ofta till Jesu ord där han ber för dem
som genom lärjungarnas ord i framtiden kommer till tro
på honom. Jag ber att de alla skall vara ett...då skall
världen förstå att du har sänt mig.35
Med dessa ord som grund hänvisas så till att kyrkans
synliga enhet är en förutsättning för att människor ska
kunna komma till tro på Jesus. Det man dock medvetet
eller omedvetet utelämnar i sammanhanget är det sätt
Jesus beskriver att de troende ska vara ett på. Det finns
insprängt mellan de ovan citerade satserna vilka faktiskt
annars blir ryckta ur sitt sammanhang.
Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom
du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall
vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt
mig. Och den härlighet som du har gett mig har
jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi
är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall
vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig. 36
Fadern var i himlen, Jesus var på jorden och de som
skulle komma till tro genom lärjungarnas ord var ju inte
ens där och då. Hur skulle då de kunna vara en enhet?
Den enda rimliga förklaringen är att Jesus här inte talar
om en organisatorisk enhet utan om en organisk, det vill
35 Joh. 17:21, 23
36 Ibid., 17:21-23
säga en Andens enhet. Anden är den härlighet Jesus fått
av Fadern och som gjorde att de två kunde vara en
enhet. Andens närvaro är också det sätt på vilket Fadern
och Jesus är i oss och vi i dem.
Det sätt väckelsefolket upplevt enhet på genom alla tider har varit en Andens enhet, vilken naturligtvis också
har visat sig synligt i den mån det varit möjligt, eftersom Andens folk alltid har närmat sig varandra.
Det har också varit under de perioderna som människor
i skaror förstått att Jesus varit sänd av Gud och därmed
kommit till tro på honom. Alltså i de väckelseperioder
under historien när Anden har fått frihet att verka fram
den enhet och gemenskap som inte först och främst drar
oss mot varandra utan mot Jesus själv.
Den synen på Andens enhet var också mer eller mindre
uttalad under pingstväckelsens första tid när den klassiskt pentekostala läran och praktiken växte fram, och
då inte minst i Norden. Ordet pentekostal kommer från
den antika grekiskans ”pentecoste” vilket betyder ”den
femtionde” och syftar till de femtio dagarna mellan Jesu
död och Andens utgjutande.37
I en intervju som gjordes sommaren 2006 av journalisten Miriam Knudtzon (artikeln publicerades aldrig av
den ursprunglige beställaren men förlaget Gospel Media
tog över rättigheterna till den) där hon mötte den katolske biskopen i Sverige Anders Arborelius, uttrycker han
37 Nils-Olov Nilsson, ANDEN OCH VI HAR BESLUTAT ,
Evangeliipress, 2012, Svenska pingströrelsen och ekumeniken
Katolicering | 103
att vi ser enheten som en gåva vi fått att förvalta38.
Knudtzon frågar då vad de ser som symbolen för enhet,
och Arborelius svarar påven. På journalistens följdfråga
om det betyder att den enhet han talar om och vill se är
alla kristna samlade under påven, blir svaret: Ja. Katolsk betyder allmän och vi tror att alla kristna kommer
att enas under ett överhuvud, påven.
Arborelius kan inte säga något annat eftersom han då av
Katolska kyrkan skulle betraktas som en kättare. Andra
Vatikankonciliet slog nämligen fast följande i en skrivelse från 21/11 1964 angående denna kyrkas
ekumeniska strävanden.
For it is only through Christ's Catholic Church...that they [andra troende] can benefit fully
from the means of salvation...all Christians
will at last, in a common celebration of the
Eucharist, be gathered into the one and only
Church... We believe that this unity subsists in
the Catholic Church.39
38 Intervjun fanns med som bilaga till ett bokutskick förlaget
Gospel Media gjorde till ett antal församlingar.
39 http://www.vatican.va/archive/hist_councils/ii_vatican_council
/documents/vat-ii_decree_19641121_unitatisredintegratio_en.html (2012-11-20)
Katolska villoläror | 105
Kapitel 6
Katolska villoläror
Förvillande lika läror
Någon har sagt att det bedrägliga med just villoläror är
att de är så förvillande lika sanningen. Om jag skulle påstå att vi blir frälsta genom att göra hundra armhävningar, hoppa två kilometer jämfota baklänges och sedan
blunda, stå på ett ben och sjunga alla vinnande bidrag i
melodifestivalen genom årens lopp skulle förmodligen
ingen tro mig.
Jag hoppas åtminstone inte det. Därför att det är så fullständigt väsensskilt från allt vad kristen tro heter. Det
skulle inte betraktas som en villolära utan som en ny
och modern men väldigt naiv och konstig religion.
En villolära däremot kännetecknas av att sanningen förvrids eller ändras bara lite grann, ibland så litet att vi
inte ens reflekterar över det. Något dras ifrån, något
läggs till eller något stuvas om, ibland så omärkligt att
vi inte ens noterar det.
När Paulus och hans team kom över till Europa för första gången förföljdes de av en flicka som gick efter dem
och ropade: De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.1 Vid
första påseendet kan man ju tycka att påståendet var
1
Apg. 16:17
fullkomligt bibliskt och att det dessutom kanske inte var
så dum reklam nya som de var i den här världsdelen.
Paulus förnam dock att det var något som inte stämde
och sa därför efter några dagar: Jag befaller dig i Jesu
Kristi namn att fara ut ur henne.2 Omedelbart blev flickan befriad, hon hade nämligen haft en spådomsande i
sig. Låt oss några ögonblick se på vad det egentligen var
hon, eller egentligen spådomsanden, sa.
För det första: Den högste gudens tjänare är ett uttryck
som förutsätter att det finns fler gudar. Om Gud ska vara
den högste måste det finnas andra gudar som är under
honom. Bibeln däremot är väldigt klar och tydlig i sitt
genomgående budskap att Gud är en3.
För det andra: De förkunnar för er en väg till frälsning
är ju ett begrepp som öppnar upp för diskussionerna om
att det kanske kan finnas fler vägar. Och att det som
Paulus talade om bara var ett av de möjliga alternativen
för hans åhörare. Bibeln däremot fortsätter efter att ha
konstaterat att Gud är en med att säga; och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus
Jesus4.
En villolära kan inte vara sann till åttio procent, eller
halvsann eller åtminstone lite sann. En sanning är en
sanning och en villolära är en villolära! Rakt igenom!
Men hur kan det vara så kanske någon undrar? Jo, där2
3
4
Apg. 16:18
1 Tim. 2:5
Ibid.
för att villoläran kommer inte från Gud, har inte sin
grund i Bibeln och är inte sprungen ur Guds Ande.
Och det är det tredje vi ser i bibelsammanhanget ovan.
Det var en spådomsande som var källan. Och i andra
fall kan det vara andra andar som använder människor
som kanaler och språkrör.
Ett bedrägeri
Jag samtalade en gång med en pressfotograf som varit
med och avslöjat en stor bedrägerihärva på Internet.
Fotointresserad som han var hade han upptäckt en hemsida där man sålde fotoutrustning till ett något lägre pris
än konkurrenterna (en liten, liten förändring precis likt
resonemanget ovan). Han blev dock misstänksam när
någon specialutrustning såldes till ett så pass lågt pris att
det förmodligen inte kunde vara sant.
Han mindes då uttrycket ”om något verkar för bra för att
vara sant, är det förmodligen inte sant”. Med de kontakter han hade inom journalistvärlden började han nysta i
det hela, och för att göra en lång historia kort greps bedragarna någonstans i utlandet efter att de lurat till sig
ett antal miljoner kronor.
Det intressanta och lärorika med händelsen är att det bakom den platta hemsidan inte fanns någonting alls! På
samma sätt som det är med alla villoläror. Hela erbjudandet var en bluff! Det fanns inte en något sämre utrustning, eller åtminstone några få kameror eller andra fotorelaterade saker. Det fanns ingenting! Det var tomt!
Därför att de som låg bakom, de som var ursprunget och
källan till det hela, var bedragare. Det är på det sättet vi
måste förstå villoläror, även de som frodas i kyrkliga
sammanhang. Det är inte så att det finns en sanning i
dessa som bara är lite sämre, eller bara lite mindre. Det
finns ingenting! Ingenting annat än Bedragaren som
inget annat vill än att vi ska gå på bluffen.
Därför är det av allra största vikt att du och jag lever i
och av Ordet, för att vi ska kunna vara medvetna om
vad som kommer från Gud och vad som kommer från
Bedragaren. Att vi läser Ordet, ”äter” Ordet och låter det
bli en del av hela vårt väsen och vår varelse. Att det får
bli tankarna vi tänker, vägen vi går och substansen som
fyller vår tro.
Och att vi inte läser det genom någon auktoritets ögon
vare sig det är ett nutida namn alla springer efter, ett
namn från den historiska kyrkan eller religiösa traditionen eller ett namn vi inte känner till över huvud taget
men som kommer med något nytt vilket gör att det börjar klia i öronen på oss.
Vårt sätt att hantera Bibeln antingen bäddar för villoläror eller ger oss kraft att både avslöja och stå emot
dem. Felaktigt hanterande av Bibeln leder till villoläror
oavsett om den felaktiga hanteringen beror på historiskkritisk bibelsyn eller historisk-kyrklig dito. Den första
sätter förnuft och vetenskap över Ordet (mer om det
kommer längre fram i kapitel 10) och den andra sätter
traditioner, mänskliga auktoriteter och ämbeten med exklusiv tolkningsrätt över Ordet.
Läror som leder fel
Låt mig här ta med några exempel från den Katolska
Kyrkans lära som riskerar att smyga sig in och leda oss
fel, som ett resultat av den katolicering man idag kan
ana i vår kristenhet. En av villolärorna handlar om vad
som händer när vi dör, och den har två perspektiv.
...en del av hans lärjungar...har lämnat detta
jordeliv och blir renade, andra är förhärligade
och skådar klart Gud själv, den trefaldige och
ende, sådan han är.5
Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten).
Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden
framför allt på koncilierna i Florens och i
Trient.6
Det första perspektivet, ”och blir renade”, i citatet ovan
från Katolska Kyrkans Katekes, talar om dem som befinner sig i det katolska kyrkan ser som ett förstadium
till himlen och som de kallar skärselden. Att den villoläran också praktiseras idag ser vi av beskrivningen av
en ”katolsk höst” av Pater Joseph Maria.
Kyrkan vill att vi ber och offrar för de avlidnas
själar som ännu renas efter sin död i väntan på
att få komma in i den eviga himmelska glädjen.7
5
6
7
Katolska Kyrkans Katekes paragraf 954
Ibid., paragraf 1031
http://www.biblioteket.vel.pl/index.php?
option=com_content&view=article&id=307%3Aen-katolsk-
Det andra perspektivet är att vi i våra böner bör vända
oss till avlidna personer, vilka enligt den katolska katekesen i citatet ovan är förhärligade och skådar klart
Gud själv, för att be om deras hjälp:
De vittnen som har gått före oss in i Guds rike
och särskilt dem som kyrkan erkänner som ”helgon”, är delaktiga...genom...sin bön i dag. Genom sina förböner utför de sin största uppgift i
Guds plan. Vi kan och bör be om deras förbön
för oss och hela världen.8
Bön till helgon
Att dogmen ur Katolska Kyrkans Katekes handlar om
bön till helgon går nästan inte att bortförklara hur man
än i sina försök vänder och vrider på den. Också det
praktiseras idag i Katolska kyrkans olika liturgiska sammanhang.
Av en god vän fick jag av en händelse ett programblad
från en begjutning av ett spädbarn hon varit med om i
en katolsk kyrka någonstans i Sverige. Under rubriken
”Helgonlitania” uppmanar där celebranten (C) auditoriet
(A) att be om helgonens förbön. Följande är ett ordagrant återgivande av programbladet.
C: Heliga Maria, Guds moder, A: Bed för oss.
C: Heliga Johannes döparen, A: Bed för oss.
C: Heliga Petrus och Paulus, A: Bed för oss.
8
hoest&Itemid=1&catid=21%3Aatt-vara-katolik-katolsk-livsstil
(2012-11-05)
Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 2683
C: Helige Ansgar, A: Bed för oss.
C: Helige Erik, A: Bed för oss.
[Här namnges sedan såväl stadens som barnets skyddshelgon innan litanian avslutas]
C: Alla Guds helgon, A: Bed för oss.9
Dessa villolärors tillkomst beror på att människor genom givna eller tagna ämbeten och auktoriteter satt sig
över Ordet.
Vad det gäller det första exemplet finns inte några som
helst texter i Skriften vilka talar om ett tillstånd efter
döden där vi i en reningsprocess kan befrias från syndens makt eller skuld. Inte heller att vi genom så kallad
avlat (från ett gammalt tyskt ord vilket betyder efterlåtande eller eftergift) skulle kunna mildra ett straff eller
förkorta en väntetid efter att vi dött och innan vi kommer in i himmelriket. Varken för oss själva eller retroaktivt för någon annan som redan avlidit, vilket den katolska katekesen lär.
Avlaten består av olika handlingar vilka är reglerade av
kyrkan, som exempelvis att fasta, göra vallfärder, läsa
vissa böner med mera.
Avlat innebär att det timliga straff som man
ådragit sig genom synd som redan har utplånats
blir efterskänkt inför Gud. Det är ett efterskänkande som en väl förberedd troende kristen erhåller på vissa bestämda villkor, genom ett kyrkans
ingripande.
9
Då programbladet användes för en specifik familj, vill jag av
hänsyn inte här ange källan
Ty kyrkan är återlösningens förmedlare, och hon
fördelar och öser i enlighet med sin auktoritet ur
den skatt av tillfyllestgörelse som Kristus och
helgonen har samlat.
Avlaten är partiell eller fullständig, det vill säga,
den kan ge partiell eller fullkomlig befrielse från
det timliga straff som hänger ihop med synden.
Man kan använda sig av avlaten för sig själv
eller låta den komma de avlidna till del.10
Inte finns heller i Bibeln några exempel på att vissa
människor mer vördnadsvärda än andra skulle befinna
sig i en specialposition i närheten av Gud med uppgift
att vara förebedjare för oss som fortfarande lever. Och
framför allt finns där ingen uppmaning att vi i bön ska
vända oss till döda människor.
Idén om att vända sig till avlidna är däremot grundläggande inom exempelvis spiritismen. Den enda vi ska be
till enligt Ordet är Gud. Till Fadern i Jesu namn och
under Andens ledning och kraft. Och den ende som ber
för oss i himmelriket enligt samma Nya Testamente är
den förhärligade och till himmelen uppstigna Jesus.
Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer,
den som har blivit uppväckt och som sitter på
Guds högra sida och ber för oss.11
11 Rom. 8:34
Kristendomens gudinna
Vi kan inte tala om de katolska villolärorna och hotet
från dem mot förvaltandet av evangeliet utan att nudda
vid det helgon som enligt katolicismen är det främsta
och till vilken vi enligt Katolska Kyrkans Katekes först
och främst bör vända oss till i vår bön och vädjan om
förbön, nämligen jungfru Maria.
Kulten kring henne är som bekant kraftigt utbredd i
katolska sammanhang och börjar även få insteg i svensk
frikyrklighet. Den för tanken till många av de mytologiska gudinnor vilka funnits i olika kulturer. Kulterna
kring Ishtar, en tidig assyrisk-babylonisk gudinna, kring
Astarte, en grekisk gudinna och kring Isis, en egyptisk
gudinna är exempel på olika folks gudinnekulter.
Ett nordiskt exempel är asagudinnan Freja, vilken liksom övriga mytologiska gudinnor var en fruktbarhetsgud och kopplades till modersrollen (jämför begreppet
”moder jord” vilket härstammar från den tid solen, månen och jorden tillbads som gudar).12
I kulten kring Maria ges hon gudomliga attribut och benämns ”Guds moder”, ”kyrkans moder”, ”för alltid
jungfru”, ”fullkomligt ren”, ”alltid syndfri” och ”drottning över allting”. Det sägs också att människan bör
vända sig till henne i bön om förbön, att hon for till
himlen utan att dö (jämför Jesu himmelsfärd) och att de
troende som dött har samlats i himlen kring Jesus och
Maria.13
12 Nationalencyklopedin, ”gudinna”
13 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 974, 975, 966, 2030 och
Men det är inte bara gudinnekulten i olika kulturer som
är kristnad på det sättet. Hela kulten kring skyddshelgon
kan också ses som ett kristnande av olika religioners
och sammanhangs gudsbegrepp. När ett barn blir begjutet inom Katolska kyrkan uppmanas föräldrarna att ge
det ett namn som är kopplat till ett skyddshelgon, vilket
då på ett speciellt sätt anses skydda barnet på liknande
sätt som andra religioners husgudar.
Begreppet används exempelvis också vad det gäller en
mängd olika yrkeskategorier. Sjömännens skyddshelgon
Nikolaus och jägarnas skyddshelgon Hubertus skulle i
denna överförda mening kunna förstås som de grekiska
gudasagornas havsgud Poseidon och jaktgudinna Artemis.14
Var det verkligen bättre förr?
Det finns idag, precis som beskrivits ovan, en mycket
tydlig trend inom svensk frikyrklighet, vilken rör sig
mot de historiska kyrkornas liturgiska, sakramentala och
symboliska innehåll. Katolska kyrkans katekes beskriver de liturgiska handlingarna i sina gudstjänster på följande sätt. En sakramental gudstjänsthandling är genomvävd av tecken och symboler.15 Att den sakramentala
och liturgiska betoningen har en direkt och medveten
koppling till Gamla testamentets gudstjänst är tydlig när
det också sägs att eftersom;
2677
14 Ibid., paragraf 2156 och 2165; Nationalencyklopedin,
”Nikolaus”, ”Hubertus”, ”Poseidon” och ”Artemis”
...den helige Ande fullbordar i den sakramentala frälsningsordningen förebilderna från det
Gamla förbundet...behåller kyrkan som något
omistligt i sitt eget arv delar av det Gamla förbundets gudstjänst och gör dem till sin egendom.16
Här tydliggörs också klart uppfattningen att den helige
Andes språk är sakramenten, alltså de heliga handlingar
och symboler vilka förmedlar Guds nåd till människan
och som utövas och används av påven, biskopen eller
prästen.
Ordet sakrament kommer från latinets ”sacramentum”
vilket betyder ”helgad”. Den katolska läran innehåller
sju sakrament vilka ses som heliga handlingar och symboler som förmedlar Guds nåd, så kallade nådemedel.
Sakramenten är dopet, konfirmationen, eukaristin eller
mässan (nattvarden), boten eller bikten, äktenskapet, de
sjukas smörjelse och prästvigningen.17
Enligt min uppfattning kan man förstå den liturgiska
och sakramentala utvecklingen både i historisk och modern tid utifrån två perspektiv. Det första nämndes ovan
och handlar om kopplingen till det Gamla förbundet.
I det förbundet, som det finns beskrivet i Gamla testamentet, visar sig människornas tro och gudsrelation
framförallt i och genom liturgiska och sakramentala
handlingar, och i synnerhet genom den ständigt pågå16 Ibid., paragraf 1093
17 Nationalencyklopedin, ”Sakrament”; Katolska Kyrkans Katekes,
paragraf 1210
ende offertjänst vilken är Gamla förbundets röda tråd.
Men elden på altaret skall hållas brinnande och
får inte slockna. Varje morgon skall prästen där
antända ny ved, och ovanpå veden skall han
lägga brännoffret.18
Offerplatsens sakrament
Den liturgiska offertjänsten blir som jag ser det också
synlig i den historiska kyrkans mässa genom det som
där kallas eukaristi eller mässoffer (vilket till vissa delar
motsvarar det som förr kallades brödsbrytelse och idag
vanligtvis nattvard inom de församlingar vilka sprungit
fram ur väckelserörelserna).
Eukaristin kallas ibland också altarets sakrament, alltså
offerplatsens sakrament. En utveckling av detta är det
som idag i en del frikyrkor kallas altarbord, vilket är en
möbel som oftast står längst fram i lokalen och används
vid firandet av nattvarden.
I hjärtat av den eukaristiska gudstjänsten befinner sig brödet och vinet som...blir Kristi kropp
och blod. Det är genom övergången av brödet
och vinet till Kristi kropp och blod som Kristus
blir närvarande i detta sakrament.
Eukaristin är...också ett offer. Kristi offer och
mässoffret är ett enda offer, det är ett och samma
offer, det är samme Kristus som frambär sig
själv genom prästernas tjänst, han som frambar
18 3 Mos. 6:12
sig själv på korset. Endast sättet att offra är
annorlunda.
Man bär sedan fram, ibland i procession, bröd
och vin till altaret. Gåvorna frambärs av prästen
i Kristi namn i det eukaristiska offret där de blir
till Kristi kropp och blod.
En och samme Kristus som på korset frambar
sitt blodiga offer är verkligen närvarande i det
gudomliga offer som äger rum i mässan. Han
offras här på ett oblodigt sätt. Därför har mässoffret verkligen sonande karaktär.19
På samma sätt som under Gamla förbundets tid äger
alltså en pågående offertjänst rum där Lammet (Kristus)
verkligen blir offrat varje gång eukaristin firas. Det som
blir över vid mässoffret av vin och bröd (de ”eukaristiska gestalterna”) förvaras sedan i ett slags skåp, inom
Katolska kyrkan kallat för tabernaklet.
Detta bröd och vin tillbeds sedan eftersom det verkligen
konkret är Kristus själv. Tabernaklet var också namnet
på det tält israeliterna hade som flyttbar gudstjänstlokal
under sin 40-åriga vandring genom öknen. Det var den
plats under denna period av Gamla förbundet där Herren
uppenbarade sig och tillbads.20
Tabernaklet skall placeras i kyrkorna på en av
de viktigaste platserna och omges med den största vördnad.
19 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1333, 1350, 1365, 1367 och
1375
20 2 Mos. 40
Genom fördjupning av tron på Kristi verkliga
närvaro i sin eukaristi har kyrkan blivit medveten om meningen med den tysta tillbedjan av
Herren som är närvarande under de eukaristiska
gestalterna
...det skall framställas på ett sådant sätt att det
understryker och visar på sanningen i Kristi
verkliga närvaro i det heliga sakramentet.21
Vad är då Nya Testamentets syn på det offer Jesus gav i
perspektivet av ovanstående resonemang? När Jesus
själv talar om det Gamla förbundet i relation till Nya
Förbundet säger han att han har kommit för att fullborda
det förra och att han dessutom lever i vånda tills det är
fullbordat.
Kvällen före korsfästelsen säger han med hänvisning till
påskmåltidens bägare med vin, att den är det nya förbundet i hans blod. Innan han sedan ger upp andan på
korset ropar han ut att ”det är fullbordat”. När allt detta
ska förklaras säger Nya Testamentet:22
När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det
som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.23
21 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1183 och 1379
22 Matt. 5:17; Luk. 12:50; 22:20 och Joh. 19:30
23 Hebr. 8:13
Ett offer eller ständiga offer?
Vad är det då som kännetecknar det Nya förbundet jämfört med det gamla? Ett av Hebreerbrevets genomgående teman är att Jesu offer är utfört en gång för alla
och därför aldrig mer behöver upprepas.
Han [Jesus] måste inte som dessa överstepräster
bära fram offer, en dag varje år, först för sina
egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde
han en gång för alla, när han offrade sig själv.
Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en
sådan överstepräst som sitter på högra sidan om
Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv
har rest och inte någon människa.24
Helgedomen som Ordet talar om här, det sanna tabernaklet, är alltså själva himlen. Och den tjänst Jesus utövar där är inte en offertjänst där han gång på gång dör
utan en levande bönetjänst.
Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett
prästämbete som varar för evigt. Därför kan han
också helt och fullt frälsa dem som genom
honom kommer till Gud, ty han lever alltid för
att mana gott för dem.
Genom det större och fullkomligare tabernakel
som inte är gjort med händer, det vill säga som
inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång
för alla in i det allra heligaste, inte med bockars
24
Hebr. 7:27; 8:1
och kalvars blod utan med sitt eget blod, och
vann en evig återlösning.
Inte heller gick han in för att offra sig många
gånger...i så fall hade han varit tvungen att lida
många gånger alltsedan världens grund blev
lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla
vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna
synden.
Så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda
fram, inte för att bära synd utan för att frälsa
dem som väntar på honom. Sedan säger han: Se,
jag har kommit för att göra din vilja...och i kraft
av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för
alla tider, och han har satt sig på Guds högra
sida. Genom ett enda offer har han för alla tider
gjort dem som helgas fullkomliga. Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något
syndoffer.25
Utan att överdriva kan man påstå att Guds ord genom
de ovanstående upprepningarna vill göra mycket tydligt
att Jesu offer har skett en gång för alla tider, för alla
synder och för alla människor och att detta offer inte
behöver upprepas. Kanske kan man då förstå den sakramentala och liturgiska upprepningen av Jesu offer i eukaristin som en förlängning av Gamla förbundets pågå25 Hebr. 7:24-25; 9:11-12, 25-26, 28; 10:9-10, 12, 14, 18; Rom.
8:34
ende offertjänst.
Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse
om synder.26
En offertjänst utförd genom ett för ändamålet speciellt
utvalt prästerskap, på samma sätt som i Gamla förbundet. Där prästen, också på samma sätt som i Gamla förbundet, är den som är medlaren mellan Gud och människan.
Biskopen har också till uppgift att vara förvaltare av det högsta prästämbetets nåd, särskilt i
det eukaristiska offret som han frambär själv
eller låter sina medarbetare, prästerna, frambära.
Det kallas förlåtelsens sakrament därför att Gud
genom prästens sakramentala avlösning ger syndaren förlåtelse och frid.27
Bot och bättring
De liturgiska och sakramentala gudstjänsthandlingar
vilka idag intresserar fler och fler, också i de sammanhang som har sina rötter i väckelserörelserna, är alltså
inte bara ett annat sätt att utöva sin tro. Nej, de leder
tillbaka till den lagiskhet och gärningslära som kännetecknade det Gamla förbundet.
Katolska Kyrkans Katekes ger under rubriken ”Många
26 Hebr. 10:3
27 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 893 och 1424
former för bot i det kristna livet” ett antal exempel på
handlingar och gärningar som medel att uppnå syndernas förlåtelse. Vi har också ordet ”bot” i vårt vardagsspråk (förutom som dataterm) i pluralformen ”böter”,
alltså något du betalar för att du gjort någon form av
lagbrott. Ordet är också släkt med begreppet ”förbättra”.
Kyrkofäderna betonar särskilt tre former [av
botgöring]: Fasta, bön och allmosor... [bredvid
dessa] brukar de som medel att uppnå syndernas
förlåtelse nämna ansträngningar att försona sig
med sin nästa, botgöringens tårar, omsorgen om
nästans frälsning, helgonens förbön och kärlekens gärningar.
Läsning ur den heliga Skrift, tidegärden och
Fader vår, varje uppriktig gudstjänsthandling
eller fromhetsgärning medverkar till våra synders förlåtelse.
Botens tider under det liturgiska kyrkoårets
lopp...är särskilt väl lämpade för andliga övningar, botliturgier, vallfärder i botens tecken, frivilliga försakelser som fasta och allmosegivande.28
Om vi lämnar Hebreerbrevet så är Paulus tydlig i flera
av sina brev att gärningarnas väg till Gud inte är evangeliets väg utan Lagens väg, och att den därför inte
heller leder fram till syndernas förlåtelse, rättfärdighet
eller gemenskap med honom. Han kallar dessutom
tankesättet för köttsligt eftersom det ställer människan
28 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1434, 1437 och 1438
själv i centrum, dock gömd under den självpåtagna
ödmjukhetens mantel.
Vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus ...ty genom laggärningar blir ingen människa
rättfärdig.29
Detta uppfattas visserligen som 'vishet', med sin
självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin
späkning av kroppen, men det har inget värde
utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga
sinnet.30
Ja, han går så långt att han påstår att om den minsta av
handlingar från människans sida kan leda oss bara ett
litet stycke närmare Gud och ge oss ett uns av syndernas förlåtelse så är Jesu offerdöd bortkastad.
Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet
kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött
förgäves.31
Det andra perspektiv ur vilket man enligt min uppfattning kan förstå den liturgiska och sakramentala utvecklingen både i historisk och modern tid, förutom som en
fortsättning av det Gamla förbundet, handlar om förflyttningen av det kristna livets verkligheter från det reella livet in i en symbolvärld.
29 Gal. 2:16
30 Kol. 2:23
31 Gal. 2:21
Det handlar alltså om att försöka hitta en konkret och
påtaglig struktur när andelivet tynar, och de autentiska
uttrycken för Jesu handlande genom den helige Ande
avtar. Den strukturen blir då symbolernas värld vilket i
förlängningen leder till att trons innehåll och uttryck
blir till ett med dessa symboler. Eftersom fenomenet
redan berörts tidigare i boken under rubriken ”Symbolismens fängelse”, nöjer jag mig här med endast det
enkla resonemanget.
Att åter återta Ordet
Jag har här reflekterat över en företeelse som i vår tid
hotar vår djupa och absoluta tillit till Ordet som enda
auktoritet för den kristna tron, och därmed också vårt
förvaltande av evangeliet, nämligen katoliceringen vilken lyfter upp och jämställer andra auktoriteter i jämnhöjd med Bibeln som exempelvis traditionen, lärofäder
och ämbeten inom de historiska kyrkorna.
Om vi däremot idag vill se människor bli förvandlade
av evangeliets kraft är min övertygelse att vi än en gång
behöver lyssna till och handla efter ropen: Vad säger
skriften? och: Åter till Ordet!
Vi behöver återigen bli läsare och få tillbaka den orubbliga tilliten till och tron på Bibeln i allmänhet och Nya
Testamentet i synnerhet. Och att det endast är Bibeln,
studerad, läst och förkunnad under den helige Andes
ledning och smörjelse, som visar vägen fram för oss
som Jesu lärjungar idag.
Du behöver inte böja din nacke under ämbeten och auktoriteter vilka tagit sig rätten och myndigheten att tala
om hur Bibeln ska tolkas och med hela handen pekar ut
den religiösa riktning du ska gå.
Nej, du kan, uppfylld och ledd av den helige Ande, lita
på att Jesus ska tala till dig genom Skriften när du väljer
att ha den som din enda auktoritet. Din tro och tillit till
Bibeln kommer då att växa tillsammans med din frimodighet i tron på att Jesus vill tala både till dig och
genom dig, utifrån sitt eget Ord.
Här har jag nämnt om dem som genom traditionen gjort
sig själva till Ordets uttolkare. Så därför min vän, låt
mig till sist ödmjukt ge ett litet råd. Vad du än läser, var
noga med att undersöka källan. Vilka rötter har författaren? Ur vilken teologi har hon eller han hämtat inspiration och tankar?
Vilken källa har det sprungit fram ur som skrivs? Utifrån vilket perspektiv har det skrivits? Låt dig aldrig
luras av att det är en aldrig så känd författare eller en
aldrig så efterföljd ledare som skriver. Fråga dig istället
om det hon eller han skriver följer Ordet eller strider
mot detsamma.
Nyandlighet | 127
Kapitel 7
Nyandlighet
Man tar vad man har!
Begreppet andlighet kan i vår tid stå för nästan vad som
helst. Allt ifrån klassisk kristen tro till trumresor med
shamaner och meditationsövningar för att i vårt inre nå
fram till balans och harmoni.
...andlighet för många är att söka en livsstil som
är ”naturlig” och fri från stress, att ta hand om
sig själv, göra sig attraktiv, njuta av livet och att
vända sig till någon form av terapi när ens välmående är i gungning.1
Det intressanta i sammanhanget är att tyngdpunkten förskjutits vad det gäller andlighet. Från att bottna i något
absolut och grundläggande utanför människan själv, till
att landa uteslutande i det egna jaget. Andlighetens syfte
idag är att tillfredsställa individen och hennes behov.
Det centrala och viktiga och det allt syftar till är alltså
människan själv.
Ett såväl naturligt resultat av, som en självklar syn inom,
det som brukar kallas det postmoderna paradigmet.
Postmodernismen har ju flyttat fokus från det rationella,
förnuftiga och objektiva till det subjektiva och självupplevda. Och som ett resultat har också det smörgåsbord
1
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/sverige-starmodell-for-en-ny-andlighet4310195.svd (2012-11-06)
av andlighet vilket kallas New age eller den nya tidsåldern (vattumannens tidsålder) kunnat frodas och växa
sig starkt.
Fenomenet, vars benämning myntades redan 1932 av
Alice Bailey (en tidig föregångare inom Teosofi och
ockultism), är ingen enhetlig religion i bemärkelsen att
den har en uttalad lära eller någon grundläggande skrift.
Det är snarare ett hopplock eller en mångfald av en
mängd olika företeelser och tankar. Det gemensamma
för dem är dock att de sätter den egna upplevelsen före
vetenskap, rationalitet och olika objektiva sanningar.
Inom nyandligheten blandas så vitt skilda företeelser
som hinduism, buddhism, traditionell kinesisk medicin,
medier, pseudovetenskap, positivt tänkande, självhjälp,
astrologi, själavandring, auror, astralkroppar, akupunktur, örtmediciner, zonterapi, transcendental meditation,
kristaller, mindfulness (medveten närvaro), kristna inslag och mycket, mycket mer.
Det genomgående temat är att ingen annan kan bestämma vad som är rätt eller bra för dig. Det som hjälper dig
att må bra, finna harmoni och komma i balans är också
det som är rätt för dig. Alltså ett pragmatiskt sätt att se
på andlighet utifrån perspektivet att det egna jaget är i
centrum.
Den grundläggande tanken är att alla människor i sig
själva har något gudomligt inom sig, oavsett tro. Människan är ett med allt och alla och därmed också ett med
Gud. Eller annorlunda uttryckt: Gud finns i allt och alla
Nyandlighet | 129
eller allt är Gud, två olika betoningar och perspektiv på
samma idé men som båda leder fram till samma slutsats,
nämligen att vi människor egentligen djupast sett är
gudomliga i oss själva. Du kan läsa mer om detta i
litteratur vilken handlar om Panteism och Panenteism.
Nyandligheten och kristusbegreppet
Det intressanta med den Nya andligheten utifrån den här
bokens perspektiv är att de människor vilka rör sig inom
nätverken och kretsarna inte på något sätt är motståndare till mycket av det som finns inom den kristna religionen.
En god vän vilken varit djupt inne i Nyandligheten via
spiritismen berättar hur man vid seanser och samlingar
bland annat sjunger kristna psalmer och läser bönen
Fader vår. Jag är glad att kunna tillägga att min gode
vän upplevt befrielse genom Jesus och nu själv föreläser
i olika sammanhang om faran med denna Nya andlighet.
Jesus ses inom nyandligheten som en av de kristusgestalter vilka funnits genom historien i väntan på att
den verklige och slutlige kristus, Maitreya, ska komma.
Maitreya är den vilken inom buddhismen förväntas vara
nästa, och den siste, buddha (den upplyste) och leda
fram till det högsta ljuset och dess bärare Lucifer.
Lucifer är ett latinskt ord vilket betyder ”ljusbringare”
eller ”ljusbärare”. Begreppet finns också i profetboken
Jesaja i uttrycket ”strålande stjärna”.
Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du
inte blivit fälld till jorden, du som slog ner
folken till marken! Du sade i ditt hjärta: Jag
skall stiga upp till himlen, ovanför Guds
stjärnor skall jag upprätta min tron.2
Det är med andra ord tydligt att i den mån vi gläntar på
dörren bara något till Nyandligheten, så innebär det per
automatik att Jesus detroniseras och berövas sin exklusiva roll som världens frälsare. Med den förförståelsen
ska jag nu begränsa och smalna av ambitionerna genom
att föra ett resonemang enbart kring meditationen och
yogan som begrepp, både inom den Nya andligheten
och inom nutida kristen praktik.
Meditationen, en av Nyandlighetens grunder
Helena Petrovna Blavatsky var ursprungligen från Ryssland men kom vid 42-års ålder till New York i USA där
hon 1875 var med och grundade Teosofiska samfundet.
Blavatsky flyttade fyra år senare sitt huvudkontor till
Adyar i Indien. Ordet teosofi kommer av grekiskans
”Theos” vilket betyder gud och ”sophia” vilket betyder
visdom.
Inom Teosofin ses buddhismens Buddha, hinduismens
Krishna och kristendomens Kristus som mahatmor
(mästare) vilka nått en esoterisk (fulländad) nivå bortom
det exoteriska (mänskliga) stadiet. Blavatsky, vilken
alltså är en av den moderna Teosofins ledare och grund2
Jes. 14:12-13
Nyandlighet | 131
are, skrev 1888 sitt huvudverk som heter ”Den hemliga
läran”.3
Hennes form av Teosofi är den mylla ur vilken nyandligheten växt fram. Bland annat var den ovan nämnda
Alice Bailey en av Blavatskys lärjungar. Vid en föreläsning vid United Lodge of Theosophists (ett teososfisk
undervisningscentra i Malmö) sas följande om Blavatsky och Den hemliga läran.
Vad Blavatsky bland annat gör i den här boken,
är att hon knyter samman alla dessa religiösa
föreställningar som existerar i dag. Hon för samman samtliga religionssystem som finns i vår
tid.
Allt det här stoppar hon ner i en gryta och så rör
hon runt...Det finns en Gud, det finns en Kraft,
det finns ett Universellt Medvetande, ett Kosmiskt Förnuft. Vi är alla brutna ur detta, vi är
strålar av en kosmisk Urkraft.
Alla religioner är uttryck av olika religiösa stiftares insikter som har nått samma nivå, och som
förmedlat denna insikt på sin specifika plats
med de specifika förutsättningar som de olika
folkslagen haft för att kunna ta till sig denna
undervisning.
Var man än befinner sig så för hon samman
dessa oliktänkande grupper och påvisar den
gemensamma nämnaren som ligger bakom, det
3
Nationalencyklopedin, ”Blavatsky, Helena” och ”Teosofi,
teosofiska samfundets system”
som leder till Dzyans Bok [den hemliga läran är
en utläggning och förklaring av Dzyans Bok].
Dzyan är alltså analogt [överensstämmande]
med meditation . Så genom att utveckla meditationen menar Blavatsky att vi kan verifiera de
sanningar eller de idéer som finns förmedlade i
Den Hemliga Läran.
Vi måste höja vårt medvetande för att kunna ta
åt oss dessa tankegångar, för att sedan kunna
föra hit dem till vårt dagsmedvetande. Vi bör
också dagligen meditera över dessa tankegångar,
om de över huvud taget ska bära frukt.4
Meditation och yoga
I de österländska religionerna, och även inom den Nya
andligheten, finns ett fenomen som har namnet kundalini (sanskrit för ringla). Det brukar beskrivas som en
kraft eller energi vilken ligger slumrande i människans
underliv, som en hoprullad orm, och har med den sexuella kraften att göra.
Genom yoga och meditation (andningsövningar och
vissa kroppsställningar) kan kundalini väckas och stiger
då i en så kallad kundaliniresning längs en energikanal
vilken förbinds med olika chakran (energicentran i människas kropp), och löper parallellt med ryggraden. Kundalini landar slutligen i det chakra som finns i hjässan,
sahasrara. När kundalini stiger längs ryggraden upplever
4
http://www.teosofiskakompaniet.net/Arcana/ARCANA3_Dzya
nsBok_2003.htm (2012-11-06)
Nyandlighet | 133
människan en intensiv hetta och när den når huvudet
uppnår hon ett tillstånd av eufori.5
Många av de som varit med om en kundaliniresning går
sedan in i någon form av psykos. Dåvarande biträdande
överläkare Bo Gunnar Johnson vid Lillhagens sjukhus i
Hisings Backa gjorde 1983 en analys av nio fall där
patienter sökte för likartade symptom (verksamheten är
numera flyttad till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg).
Analysen presenterades i Läkartidningen, och här tar jag
med ett relativt långt citat från artikeln där Johnsson
beskriver ett av de nio fallen.
I februari 1983 uppsökte en 24-årig man mig för
egenartade psykiska besvär. Han berättade att
han vid sju tillfällen lyssnat på en kassett med
inspelade så kallade chakrameditationer. Avsikten var att han med denna teknik skulle minska
sin tendens att spänna sig. Innan han fick sina
besvär hade han fungerat tillfredsställande socialt samt skött sina studier vid universitetet.
Inget missbruk förelåg.
Han berättade att han under en sådan övning
plötsligt hade upplevt hur det sprutade energi
som en stråle någon decimeter ut från symfysen
[beläget mellan höftbenen]. Dessutom erfor han
vid sacrum [ett triangelformat ben som utgör en
del av ryggradens avslutning] en boll av energi
stor som en hasselnöt.
Bollen övergick sedan till ett energiflöde som
sakta steg upp genom ryggraden och successivt
5
Nationalencyklopedin, ”Kundalini”
vitaliserade hela kroppen. Den steg vidare upp i
huvudet och fram över pannan där den kulminerade som en explosion. Han tyckte att han "såg"
energiströmmar som sprutade ut genom händer
och fötter. Dessutom hade han visioner av ormar
som steg uppåt från ljumskarna och ville bita
honom i ansiktet.
Upplevelsen kom helt oväntat och förskräckte
honom. Han kunde inte påverka förloppet. Tillståndet gick sedan över i en negativ fas, varvid
han upplevde att en mörk substans trängde in i
hans kropp från benen och ljumskarna, fyllde
bålen och hotade att krama ihop hjärtat så att det
kunde stoppa. Han var rädd att dö och vaknade
flera gånger per natt, då han upplevde sig attackerad av onda väsen.6
Meditation heter på sanskrit ”dhyana” , i Kina är
benämningen ”chánna” eller ”Chán” och i Japan ”Zen”.
Zen är en japansk form av buddhism, som alltså direkt
översatt betyder meditation, vilken går ut på att nå fram
till det som kallas upplysning.
Yoga (sanskrit för koncentration eller förening) är en
väg att genom praktiska övningar befria den andliga
principen från materiens band i strävan efter buddhismens slutmål nirvana (ickeexistens). Ett exempel på vad
befrielse av den andliga principen kan leda till såg vi i
det ovan beskrivna fallet med den 24-årige mannen.7
6
7
Läkartidningen 1984, nummer 37;
http://www.kundalini.se/svbrosch-1024.html (2012-11-06)
Nationalencyklopedin, ”Zen” och ”Yoga, indiskt tankesystem”
Nyandlighet | 135
Förutom människans huvudchakran, det i underlivet
vilket kundalini reser sig ifrån (rotchakrat) och det
översta vilket den landar i (kronchakrat), har hon enligt
nyandligheten även andra chakran. Ett av dem finns i
trakten av naveln och heter solar plexuschakrat. (Solar
plexus är två nervknutar vilka finns djupt i människans
bukhåla, nära stora kroppspulsådern.)
Det chakrat beskrivs som det känsligaste och har med
självkänsla, självaktning, självdisciplin samt omsorg om
oss själva och andra att göra. Det beskrivs också som
vårt personliga kraftcentrum, personlighetens och jagets
innersta kärna där vi vänder blicken mot hur vi förhåller
oss till och uppfattar oss själva. Solar plexuschakrats
”heliga sanning” är; hedra dig själv.8
Kristen djupmeditation
Nu kastar jag mig raskt över till en av de starkaste förespråkarna och mest lästa svenska författarna vad det
gäller den så kallade kristna djupmeditationen eller den
kontemplativa (skådande) meditationen, den katolske
karmelitermunken Wilfrid Stinissen från Tågarp i
Skåne. Stinissen har stort inflytande inom de kontemplativa kretsarna i svensk kristenhet och skriver i en av
sina böcker om kristen djupmeditation bland annat så
här om människan:
Man kan alltså säga att det som ligger till grund
för människans alla villfarelser är en fundamental illusion, hon vet inte vad eller vem hon är.
8
http://paranormal.se/topic/solarplexuschakrat.html(2012-11-06)
Inom buddismen betonas det att synd kommer
av brist på kunskap, brist på medvetenhet. Därför bör man upplysa och medvetandegöra människan.9
Medvetandegörandet sker genom djupmeditationen,
vilket ju också är budskapet i hela den bok han skrivit i
ämnet. Frågan är då vad det är människan genom djupmeditationen ska upplysas och medvetandegöras om?
Under rubriken ”Och de icke-kristna?” skriver Stinissen:
Djupt inom varje människa porlar en källa som
är Kristus. Många människor vet ingenting om
denna källa... För varje människa gäller att hennes djupaste jag är Kristus.10
Han skriver vidare så här vad det gäller kroppens (framför allt andningens) roll, men också kroppens reaktioner
under meditationen:
Att meditera kan helt enkelt vara att andas medvetet... Att andas medvetet har en förandligande
inverkan... Nu erfar man, med en obeskrivlig
känsla av fullhet och befrielse, att man deltar i
ett större liv som blåser genom en. Man blir
upptagen i en kosmisk rytm, som uppfyller en
och som gör en lycklig i den mån man överlämnar sig åt den...
Låt andningen komma och gå, öppna dig för
9
Wilfrid Stinissen, EN BOK OM Kristen djupmeditation, Libris,
1990, sid. 31
10 Ibid., sid. 43-44
Nyandlighet | 137
den. I kraftiga vågor strömmar den genom din
rygg, uppifrån och ner och nerifrån och upp.
Från hjässan till svanskotorna. Du är idel andning, deltagande i den stora andningen som
genomandas hela universum...
Förlös ljuset inom dig, så att det fyller hela ditt
väsen och börjar stråla ut mot andra. Var medveten om ljuskällan inom dig. Du kan lokalisera
den till solarplexus. Andas djupt och långsamt...
Du sitter avspänd i meditationsställning, helt
orörlig. När både kropp och själ kommit till ro,
börjar du lyssna till pulsslagen i naveltrakten...
Du kanske känner en ström som far genom din
rygg, nedifrån och upp. En ny kraft uppfyller dig
och rätar ut din ryggrad.11
Beröringspunkter
En intressant iakttagelse är likheten mellan kundaliniresningen och Stinissens beskrivning av upplevelsen
inom den kristna djupmeditationen; ”i kraftiga vågor
strömmar den genom din rygg...en ström som far genom din rygg, nedifrån och upp. En ny kraft uppfyller
dig och rätar ut din ryggrad”. Intressant är också likheten mellan beskrivningen ovan av solar plexuschakrat
och Stinissens beskrivning av den kristna djupmeditationen med ”ljuskällan inom dig” vid just solar plexus
och ”pulsslagen i naveltrakten”.
11 Wilfrid Stinissen, EN BOK OM Kristen djupmeditation, Libris,
1990
Wilfrid Stinissen har också tillsammans med Hans Hof
skrivit boken ”Meditation och mystik”. Hof var präst
och professor i religionsfilosofi och åkte i början av
1970-talet till Paris för att introduceras i zenmeditation.
Hemkommen till Sverige blev han en ivrig förespråkare
för denna buddhistiska meditationsform och startade
1973 ett meditationscentrum i Rättvik där han under
många år hade kurser i detta utövande av buddhismen.
(På samma plats finns numera Stiftelsen Berget vilken
talas om längre fram i boken. Jag återkommer också senare med en kort beskrivning av Zenbuddhismen.)
Det vi ser som genomgående teman och röda trådar i de
ovan beskrivna företeelserna är för det första ett fokus
på att det är i människans eget inre det eftersökta svaret
och det gudomliga finns, ja att vi alla djupast sett är
gudomliga, oavsett om det handlar om nyandlighet eller
om kristen djupmeditation. Uttryckt av Stinissen i termerna av att för varje människa gäller att hennes djupaste
jag ”är Kristus” och av Blavatsky som att vi alla är
”strålar av en kosmisk Urkraft”.
För det andra betonas också i de båda sammanhangen
meditationen och tömmandet av sig själv genom fysiska
och mentala övningar som vägen att nå fram till det
gudomliga i vårt eget inre. Inom zenmeditationen uttryckt genom att hävda att övningarna frigör kundalinienergin inom oss och inom den kristna djupmeditationen som att vi genom dessa övningar upplever delaktigheten i det stora kosmiska, gudomliga livet.
Nyandlighet | 139
Meditation och yoga light
En företeelse jag här bara snabbt vill notera i förbifarten
är det som går under namnet Tikva. Det är en aktivitet
vilken introducerats och erbjuds inom verksamheten
Friskvården i församlingen Kungsporten i Huskvarna.
Tikva fanns också med bland utbudet på flera stora
kristna konferenser 2010, bland annat Nyhemsveckan
och Torpkonferensen.
Idag erbjuds Tikva av mellan tio och femton församlingar i Sverige, alltifrån pingstförsamlingar till församlingar inom Svenska kyrkan. Inom en kurs i en av Pingströrelsens årslånga bibelskolor 2012-2013 ingick det som
en obligatorisk lektion att delta i en Tikvaövning. På den
egna hemsidan står bland annat följande om vad som
kännetecknar Tikva.12
...övningar för hela människan...kroppsrörelser,
nya tankar, nytt sätt att se på sig själv och andra... Kroppsövningarna är enkla men effektiva
för smidighet, andning och blodcirkulation...
Målet är att du som deltar ska förstå att du är en
del av något större...Ord som talas under passet
bygger upp och uppmuntrar, förändrar tankar...13
Tikva presenteras i muntliga sammanhang som ett kristet alternativ till yoga och meditation (dock inte officiellt på hemsidan). En god vän till mig vilken deltagit på
en Tikvaövning beskrev det som skedde nästan orda12 http://www.kungsporten.com/tikva.html (2012-11-07)
13 http://www.tikva.se/index.php/om-tikva.50.html (2012-11-07)
grant med de ord Stinissen skriver i ovanstående bok i
den del som handlar om avspänningsmeditation.
För denna meditation får du ligga raklång på
golvet... Du går nu systematiskt genom hela
kroppen och släpper loss i alla kroppsdelar. Du
börjar med fötterna [här går sedan Stinissen
igenom kroppsdel för kroppsdel]
...du ger efter i musklerna, låter spänningarna
lösa upp sig...Du släpper också loss ditt inre. Du
njuter av att ingen ställer krav på dig just nu. 14
På hemsidan presenteras också ett antal diplomerade
Tikvainstruktörer, bland andra Eva Lexell Törnblom.
Hon är också lärare och håller kurser i en dans- och
rörelseform som heter ”De 5 Rytmerna”, en etablerad
form av nyandlighet. Lexell Törnbloms kurser finns
med på ljusasidorna.nu, ett forum på Internet där i princip allt inom den Nya andligheten erbjuds. Hon presenterar sig där bland annat som diplomerad Tikvainstruktör.15
Gå ut i hela världen … eller gå in i dig själv?
Det finns också en trend idag inom frikyrkligheten som
tangerar dessa företeelser och som även den kristna
djupmeditationen är en del av. Det handlar om att man
för att hitta rätt ska söka sig djupare in i sitt eget inre
14 Wilfrid Stinissen, EN BOK OM Kristen djupmeditation, Libris,
1990, sid. 167-168
15 http://www.ljusasidorna.nu/uppgifter.php? (2012-11-07)
meny=tel&datumtid=&[email protected]
Nyandlighet | 141
med hjälp av inspiration, övningar, ritualer och metoder
vilka hämtas från helgon, ökenmunkar och mystiker
från den tidiga kyrkans historia.
En strävan efter avskildhet och helighet i bemärkelsen
frånvaro av distraktioner och påverkan från den värld vi
är satta i. En längtan efter att komma ifrån världen för
att tränga in i sig själv och där i sitt eget innersta uppnå
en djupare gemenskap med det gudomliga inom oss. Ett
exempel på helgon som lyfts fram som föredömen vad
det gäller just detta är Symeon Styliten vilken levde i
Syrien under första hälften av 400-talet.
Du har säkert hört uttrycket pelarhelgon (eller stylit)
vilket var benämningen på en kristen asket eller mystiker som levde i en liten hydda på en flera meter hög
pelare under en kortare eller längre tid utan att gå ner
från denna (som ett avlagt munklöfte). Under 400- och
500-talet levde många sådana pelarhelgon och en av de
mest kända är just Symeon Styliten, vilken bodde på en
pelare i 36 år för att på denna komma närmare Gud
genom olika botövningar.
Ett annat exempel på historiska helgon som lyfts fram
som nutida föredömen är den kvinnliga mystikern och
helgonet Julian av Norwich som i slutet av 1300-talet
frivilligt lät mura in sig i ett litet utrymme i kyrkomuren
i den engelska staden Norwich för att stanna där resten
av sitt liv, i mer än 20 år.
Journalisten Carolina Johansson skriver 2008 i tidskriften Kyrkporten att helgonen väcker vår längtan efter
Gud, men likväl vår längtan efter oss själva 16. Nu vill
jag gärna ta med ett längre avsnitt ur Matteusevangeliet
för att se på företeelsen ur ett nytestamentligt perspektiv.17
Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och
Jakob och hans bror Johannes och förde dem
upp på ett högt berg för att vara ensam med
dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita
som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för
dem, och de samtalade med honom.
Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss
att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Medan
han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande
moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade:
"Denne är min Son, den Älskade. I honom har
jag min glädje. Lyssna till honom!"
När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. Men Jesus gick
fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och
var inte förskräckta!" Och när de såg upp, såg de
ingen utom Jesus.18 ...När de sedan kom till folket...19
Jesus drog sig självklart periodvis undan folket. Både
16 Kyrkporten nummer 5, 2008, sid. 17
17 https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=501917;
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/de-vilda-mystikerna?
rm=print (2012-11-06)
18 Matt. 17:1-8
19 Ibid., 17:14
Nyandlighet | 143
för att hämta ny kraft, han var ju människa, men också
för att lyssna in vad Fadern genom Anden ville säga.
Men riktningen för hans vandring var alltid till folket
och för folket.
När lärjungarna ville stanna kvar i isolering, avskildhet
och uppenbarelse tillsammans med Jesus och de heliga
från förr avbröt Fadern dem och sa: Denne är min Son,
det är honom ni ska lyssna till. När lärjungarna då lyfte
blicken såg de ingen utom Jesus.
Sedan följde de honom vidare på hans väg, och den ledde till folket! I jämförelse är alltså huvudriktningen i
den trend och rörelse vi ser i vår tid inåt och mot avskildhet, bort från världen och mot människans eget innersta.
Ett tydligt exempel är hur radbandet Frälsarkransen,
framtagen av biskop emeritus Martin Lönnebo, lanseras
av förlaget Verbum som den moderna pilgrimens redskap på den svåraste av alla resor – den som går inåt20.
Intressant nog sammanfaller lanseringen av Frälsarkransen med postmodernismens stora andliga rörelse och
riktning för människans vandring, nämligen inåt mot sig
själv och in i sig själv. Eftersom svaret på hennes längtan efter gudomlighet enligt rörelsen finns i hennes eget
innersta. Bibelns tydliga budskap är däremot att svaret
på all vår längtan finns hos Jesus Kristus.
20 http://www.verbumforlag.se/frlsarkransen/1294491frlsarkransen-start (2012-11-06)
Mänsklig design
En av de föreläsare och författare vilken haft återkommande kurser på ovan nämnda, och i nästa kapitel beskrivna, Stiftelsen Berget är Carin Noelius. Hon presenteras av bokförlaget Libris enligt följande i samband
med utgivningen av hennes bok ”Silentium, helande
pågår”:
Carin Noelius är verksam som terapeut, handledare, kurs- och retreatledare och som lärare.
Hon har regelbundet kurser och retreater på
Stiftelsen Berget i Rättvik och har undervisat vid
PsykosyntesAkademin i Stockholm. Hennes
teori och praktik har en kristen grund.21
På sin egen hemsida berättar Noelius följande om sin
verksamhet, vilken bygger på begreppet Human Design.
En syntes av ett antal uråldriga system, Astrologi, IChing, kunskapen om Chakran och Kabbalan som har integrerats i förståelsen kring
genetiska kodningar, såväl fysiska, själsliga, mentala och känslomässiga, samt hur neutrinerna påverkar allt skapat och levande i universum. Det är
en vetenskap som vidgar vårt medvetande på ett
fascinerande sätt.22
Astrologi är en lära som hävdar att olika planeter och
stjärnor har inflytande över och påverkar en människas
öde. IChing, eller Yijing, är ett mångtusenårigt kinesiskt, religiöst och filosofiskt verk inom konfucianismen,
21 http://www.librisforlag.se/actors?id=1001565 (2012-11-06)
22 http://www.humandesignart.se/text1_19.html (2012-11-06)
Nyandlighet | 145
det betraktas som en handbok i spådom. Chakran, eller
cakran, är de energicentran i människokroppen vilka
aktiveras bland annat via hatha- och kundaliniyoga.
Kabbala (hebreiska för ”hemlig lära”) är en blandning
av judisk mysticism, gnostiska tankar och esoteriska
läror (som endast de invigda förstår) vilken bland annat
innehåller läran om själavandring. Neutriner extremt
små elementarpartiklar utan massa eller elektrisk laddning vilka färdas med ljusets hastighet och förekommer
i olika former av strålning, exempelvis från solen.23
Finns det andra namn?
Enligt min uppfattning finns det minst två faror med
denna process inom kristenheten av ökat inflytande och
påverkan från den Nya andligheten.
Den första är att Jesus Kristus riskerar att detroniseras.
Det vill säga att ju mer influenser man släpper in, desto
mer finns risken att följande fråga smyger sig på och
växer sig starkare: Finns det kanske fler vägar att gå och
fler mål att nå än att genom Jesus nå fram till slutmålet
för vår existens, nämligen evig gemenskap med Gud?
En av grundtankarna inom Nyandligheten är ju just att
ingen religion eller filosofi har hela sanningen inom sig.
Det är själva idén med detta andliga smörgåsbord. Och
därmed reduceras Jesus till att bli en i raden av vishetslärare och kristusgestalter genom historien.
23 Nationalencyklopedin, ”Astrologi”; ”Yijing”; ”Cakran”;
”Kabbala” och ”Neutrino”
Inflytandet från den Nya andligheten blir då i mina ögon
ett reellt och verkligt hot mot den grundläggande tanken
i tidigare kapitel i boken. Nämligen att en av de hörnstenar evangeliets kraft vilar på är den frimodiga bekännelsen av Jesus som den enda kristus Gud bekänner sig
till, ja den enda som är Kristus.
Därigenom är samme Jesus också den ende som kan
leda oss fram till gemenskap med denne Gud. Inte genom att ”hjälpa oss upptäcka att vi redan är gudomliga”
som Nyandligheten hävdar, utan genom att försona vår
synd och därigenom närma oss till honom.
Den andra faran handlar om den risk vi löper genom att
släppa in de luciferiska och sataniska andemakter vilka
ligger bakom nyandligheten och de österländska religionerna. Ett tydligt exempel är den medicinska studien i
citatet ovan från Läkartidningen, vilken berättade om
den unge mannen som praktiserat meditation med katastrofala personliga konsekvenser som följd.
Religionssynkretism | 147
Kapitel 8
Religionssynkretism
Ingenstans finns något annat namn
En jesustroende god vän till mig gick en dag in i en
kyrka någonstans i Sverige och blev alldeles paff när
hon såg vad som fanns därinne. Det hon möttes av var
en mängd religiösa föremål från de olika världsreligionerna. Det är studieförbundet Sensus som har en
ambulerande utställning vilken används flitigt runt om i
Sverige och många av de som använder sig av den är
kyrkor.
Utställningen heter ”Gud har 99 namn” och det är de
stora världsreligionerna som gestaltas genom att exempelvis klädkoder, mat, högtider, tideräkningar, begravningar, likheter, olikheter och annat visas och tas upp.
Utställningarna leds av ”multireligiösa guider” vilka har
med sig en ”multireligiös resväska” med alla föremål i.1
I förbifarten kan jag väl nämna att uttrycket i sig, ”Gud
har 99 namn”, är ett begrepp inom islam vilket brukar
härledas till profeten Muhammed. Enligt honom kommer också den som lär sig alla de 99 namnen att få en
plats i paradiset. Syftet med utställningen är att skapa
större förståelse hos människor för den multireligiösa
situation vi har i vårt land. En fråga man dock kan re1
http://www.sensus.se/Om-Sensus/RegionerNew/MellansverigeND/EPiKursrot1/Gud-har-99-namn (2012-11-08)
flektera över är vad exempelvis en vanlig sekulariserad
ungdom uppfattar vara kyrkans budskap när hon möter
mixen av religiösa uttryck och symboler, alltifrån koraner till buddhastatyer och kors? För det var ju trots allt i
kyrkan allt detta fanns när hon såg det.2
Österländska religioner
De båda buddhistiska och hinduiska företeelserna yoga
och meditation finns idag som något naturligt inom delar av svensk kristenhet. Låt mig bara stanna upp vid ett
exempel på ett sådant sammanhang, nämligen stiftelsen
Berget i Rättvik, Dalarna. Berget är enligt stiftelsens
egen beskrivning på sin hemsida en öppen mötesplats
som ger vila, kunskap och andlig styrka för våra liv 3. På
hemsidan sägs vidare att:
Vår kallelse är Kyrkans synliga enhet, vänskap,
gemenskap och andlig fördjupning. Vi arbetar
inom Svenska kyrkan med bred ekumenisk samverkan för att erbjuda retreater, kristen djupmeditation, kurser, gudstjänster och gemenskap
för alla människor. ...verksamheten bedrivs på
kristen grund.
Målsättningen är att verka för andlig fördjupning och Kyrkans enhet. Medarbetarna har sin
bakgrund i olika kyrkor och samfund. Retreatoch kursledare hämtas från både frikyrkligt,
svenskkyrkligt, katolskt och ortodoxt håll.4
2
3
4
http://sv.wikipedia.org/wiki/Guds_99_namn (2012-11-08)
http://www.berget.se/om_berget 2012-11-09)
Ibid.
Bergets inflytande är uppenbart inte minst genom de
drygt hundra hänvisningarna på den egna hemsidan till
olika kyrkor i Sverige vilka erbjuder kristen djupmeditation med ledare som är utbildade där.5
På tal om hänvisningar är Bergets hemsida också en av
de länkar Ekumeniska kommuniteten på Nya Slottet
Bjärka-Säby utanför Linköping hänvisar till i sitt länkgalleri. Dessutom annonserades pingstpastor Peter
Halldorf som speciellt inbjuden föredragshållare på
Bergets 50-årsjubileum 16-18 november 2012.6
Han presenterades där som preses för den ekumeniska
kommuniteten i Bjärka-Säby. Ordet preses kommer av
av latinets ”praeses” vilket betyder ”den som sitter
framför”, och betecknar ordföranden för en akademi
eller för ett domkapitel inom Svenska kyrkan.
För att riktigt förstå en del av innehållet i de olika retreater som hålls på Berget måste vi tillåta oss ett citat där
de själva beskriver en kurs.
Vi vänder oss till personer som kommit i kontakt med meditation, budo eller mindfulness och
tillägnat sig en del egen erfarenhet... Vi blandar
mindfulnessövningar (MBSR, MBCT) med enklare budoövningar och mental träning. Dagarna
inramas med za-zen enligt Bergets tradition.7
5 http://www.berget.se/retreat_och_meditation (2012-11-09)
6 http://ekumeniskakommuniteten.se/lankar (2012-11-09)
7 http://www.berget.se/program/visa/mindfulness6 (2012-11-09)
Buddhismen
Budo är det japanska samlingsnamnet för kampsporter
och mindfulness (medveten närvaro) är ett begrepp från
buddhismen och enligt den en del av den åttafaldiga
vägen vilken leder till nirvana. Nirvana är buddhismens
slutmål och skulle kunna beskrivas som en ickeexistens.
Zazen är den meditationsform som är det centrala i utövande av zenbuddhismen. Den används på samma sätt
som Vipassanameditation inom Theravada, en annan
gren av buddhismen. Vipassana betyder ”att se saker
som de egentligen är” och är en av Indiens äldsta meditationstekniker samt ses som ”ett universellt botemedel
mot universella problem”.8
Nåväl, tillbaka till reflektionerna kring de företeelser
inom buddhismen vilka också förekommer vid stiftelsen
Berget. På Internet går tidvis diskussionens vågor höga
på olika forum, i vilken mån inslag av annan andlighet
än den kristna förekommer inom stiftelsen. Här vill jag
bara rakt av citera direkt från Bergets eget program för
juni-december 2012 och beskrivningen där av en yogaretreat 18-21 oktober, där det bland annat står följande:
Under några dagar i tystnad upplever vi hur
yoga kan förbereda oss för den öppna och
mottagande kontemplativa [skådande] hållningen. Yoga gör oss medvetna och lyhörda...
Under retreaten övar vi uppmärksamhet på vår
8 http://www.se.dhamma.org/pages/introduktion.html (2012-1109)
kropp, våra känslor, tankar och vår själ. Dagarna
fylls med yogiska övningar, såsom fysiska positioner, andningsövningar, meditation, uppmärksamhetsträning och vila.
Varje dag hålls ett kort teoripass om yogisk filosofi... Kurs- och retreatledare Sophia-Stina
Levin är utbildad yogalärare och mindfulnessinstruktör...Hon är utbildad inom hatha- och
kundaliniyoga.9
Kundaliniyogan har vi redan sett på tidigare, därför bara
några ord om hathayogan Levin är utbildad inom. I den
försöker man skapa en balans i kroppens olika energisystem (samma kraft och energi som anses finnas i hela
universum) för att uppnå fysisk och psykisk hälsa och
utveckling. Metoderna som används är reningsprocesser, kroppsställningar, andningskontroll, koncentrationsövningar och meditation.
Stavelsen ”ha” står bland annat för det maskulina, solen
och den hinduiska guden Shiva. ”Tha” står bland annat
för det feminina, månen och den hinduiska gudinnan
Shakti. Yin och yang är ett annat uttryck för dessa två
krafter, vilka djupast sett är den österländska sammansatta gudsbilden för den opersonliga kraft och energi
hela vårt universum är uppbyggt av. Yoga betyder i sin
tur, som vi har sett ovan, bland annat förening och är
inom buddhismen en väg att nå nirvana.
Hathayoga ses alltså som en väg till förening och balans
mellan de olika energier vilka bland annat solen, månen,
9
http://issuu.com/pederbergqvist/docs (2012-11-11)
hinduiska gudar, maskulinitet, femininitet samt yin och
yang representerar, och är en väg att nå den ickeexistens
som är den buddhistiska livsåskådningens slutmål.10
Att kristna annat än människor
Per Mases, präst inom Svenska kyrkan vilken verkade
som föreståndare för Stiftelsen Berget under 35 års tid,
talade om den kristna djupmeditationen under tidskriften Pilgrims vintermöte 2001 på Nya Slottet BjärkaSäby (efter sin avgång år 2010 konverterade Mases till
Katolska kyrkan). Han hänvisade i sitt föredrag till ovan
nämnda Stinissen och Hof vilka tidigare gett honom råd
i utvecklandet av arbetet på meditationsgården.
”Titta på Japan, de har en tusenårig tradition där
de har raffinerat den här metoden att sitta sig till
stillhet”, och den metoden har vi kristnat.11
Den tusenåriga tradition Stinissen och Hof talade om
var den zenbuddhistiska meditationen, vilken alltså
enligt Mases vokabulär och i hans kontext blivit kristnad. Han använder sedan vidare i sitt föredrag ett begrepp vilket är väldigt vanligt i nyandliga sammanhang,
nämligen ”den kosmiske Kristus”.
När ökenfäderna går in i sina grottor så har de
alltså evangeliet [som enligt Mases definieras
som ”Gud är kärlek”] som bakgrund.
10 http://sv.wikipedia.org/wiki/Hathayoga (2012-11-11)
11 http://www.tidskriftenpilgrim.se/ljudinspelningar.php,
”Meditation och helgelse” (2012-11-12)
De låter sedan blicken vidgas, de talar om den
kosmiske Kristus, den upphöjde Kristus, den
som är själva ”varat”...och detta ”vara” är kärlek.12
Talmannen, biskopen, islam och Guds hus
Religionsfrihet och åsiktsfrihet är något oerhört viktigt
och grundläggande, något vi ska vara rädda om och
vårda med all den kraft som kan behövas. Det är faktiskt
så att vi här i Sverige fick lagstadgad religionsfrihet så
sent som 1951.
Men religionsfrihet och religionssynkretism, det vill
säga religionsblandning, är två helt skilda företeelser.
För Jesu exklusivitetskravs skull bör vi vara medvetna
om att religionsblandningen som företeelse idag är vanligare än vad vi kanske har anat och förstått.
24 juli 2012 sände SVT en andakt på gudstjänsttid från
västerbottniska Tavelsjö. Prästen Linda Annersten samtalade med före detta talmannen i Riksdagen Thage G.
Peterson, som efter sin politikerkarriär satt sig på skolbänken och läst religionsvetenskap på högskolenivå.
Peterson, som i en annan intervju själv säger sig vara
kristen, sa i slutet av andakten att han önskade samla
”det bästa och goda ur alla religioner”.
Det är naturligtvis ingen unik uppfattning som endast
finns hos före detta talmannen. Den lyser exempelvis
12 http://www.tidskriftenpilgrim.se/ljudinspelningar.php,
”Meditation och helgelse” (2012-11-12)
också igenom när den buddhistiske ledaren Dalai Lama
välkomnas som talare på palmsöndagens högmässa i
Lunds domkyrka 2011. Eller när biskop emeritus Bengt
Wadensjö skriver angående projektet att bygga ett guds
hus i Nacka, på hemsidan ”Masha'Allah Sverige” (Ske
Allahs vilja Sverige):13
Sedan ett par år diskuteras nu om Nacka församling i Svenska kyrkan, S:t Konrads katolska
församling i Nacka samt Muslimernas förening i
Fisksätra gemensamt ska bygga ett Guds hus.
Med utgångspunkt i det gemensamma ursprunget som Abrahams barn förenas de tre samfunden i den gemensamma tron på att den ende
Guden, skapare av himmel och jord, är barmhärtig, nåderik och kärleksfull…14
Lägg märke till att Wadensjö i citatet nämner också
Muslimernas förening i Fisksätra som ett samfund vid
sidan av de andra församlingarna. Wadensjö poängterar
också på samma hemsida att det absolut inte handlar om
”mission bland varandras medlemmar”.
Den framväxande kyrkan
Låt mig också helt kort nudda vid en intressant företeelse vilken naturligt landar här, eftersom vi talar om den
kristna tron i relation till religioner. I det postmoderna
13 http://www.lundsdomkyrka.se/2011/03/07/dalai-lama-tilldomkyrkan-1-april (2012-11-13)
14 http://gudskelov.wordpress.com?s=guds+hus&submit=S
%C3%B6k (2012-11-13)
paradigmet, vilket du och jag lever i, har det de senaste
årtiondena vuxit fram en ambition och ett förhållningssätt inom vissa kristna kretsar att på ett nytt sätt tolka
och beskriva kristen tro.
Synsättet är mycket kritiskt till den kristendomstolkning
och de uttryck den kristna tron haft under det som kallats den moderna eran (en relativt lång tidsperiod, en del
menar att den sträcker sig från 1700-talet fram till mitten av 1900-talet). Det uttryck som ibland används för
att beskriva rörelsen, både inom och utanför densamma,
är Emerging church (Den spirande, eller framväxande,
kyrkan).
Eftersom rörelsen inte är en formell gemenskap eller
etablerad organisation utan mer ett informellt nätverk av
gräsrotskristna, pastorer och församlingar, är det svårt
att riktigt fånga in vad det hela handlar om. Däremot
finns vissa kännetecken vilka är mycket tydliga. Dessa
kännetecken är starkt präglade av att försöka svara upp
mot postmodernismens kritik av uppfattningen att det
finns objektiva och grundläggande sanningar i den
kristna tron.
Engelsmannen Philip Sudworth skriver så här i en reflektion på en av de internetbaserade samlingsplatserna
för nätverket.
Faith...becomes part of what we are as individuals through a personal religious experience, an
encounter with God (or the Creative Spirit).
This leads to our individual experience of adventuring with God... It is this dimension of
faith that causes a Muslim to speak of sensing
Allah closer than breath itself, makes a Christian
talk of having Jesus in his heart, and brings a
Buddhist to feel at one with the universe. This
personal experience is as unique as we are as
individuals...
The golden rule at the heart of each religion on
how to treat others is essentially the same, and
provides a vision of a world community based
on love. "People will know you are my disciples, if you love one another." The true people
of faith in each religion are those who commit
themselves to living by this principle, however
orthodox or unorthodox they may be.
Although their religious traditions may be very
different from each other, these people are very
close to each other in their understanding of
faith...Rather than having the final revelation
from God, Christianity is still in a process of
development - and so are the other religions. 15
Sudworth talar alltså om att det individuella och unika
mötet med Gud (eller den Kreative Anden) får människan att uttrycka sin tro på ett sätt som motsvarar deras
religion, oavsett vilken religion det är. Författaren Brian
McLaren (stor ideolog, profil och författare inom Emerging church-sfären och av tidningen Time Magazin utsedd till en av de 25 mest inflytelserika kristna ledarna i
USA) uttrycker sig så här:
15 http://emergingchurch.info/reflection/philiphsudworth/index.ht
m (2012-11-14)
Det kan vara tillrådligt i många...situationer att
hjälpa människor att bli efterföljare till Jesus och
förbli i sina buddhistiska, hinduiska eller judiska
kontexter.16
Eftersom kontext betyder sammanhang kan jag inte förstå McLaren på annat sätt än att de han syftar på vilka
kommer till tro på Jesus, ska vara kvar i utövandet och
praktiserandet av de i citatet beskrivna religionerna.
Tolkningen att han skulle mena att de ska leva kvar i
sina familjer eller bo kvar i sitt av buddhism, hinduism
eller judendom präglade land, och inte flytta till en annan familj eller ett land präglat av kristendomen känns
ganska långsökt.
Alla religioners gyllene regel
Tillbaka till Sudworth som också i citatet ovan beskriver
sina tankar om att ”den gyllene regeln” vilken enligt
honom finns i hjärtat av varje religion, förser oss med
en vision av ett världssamhälle, ett världsrike, byggt på
kärlek och fred genom att samla alla goda krafter inom
alla religioner. Just tanken om att etablera ett sådant rike
redan här på jorden är grundläggande och ofta återkommande inom Den framväxande kyrkan. Det handlar i det
sammanhanget inte längre om att Jesus ska komma tillbaka och hämta de på honom troende till sig:
I min Faders hus finns många rum. Om det inte
vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort
16 Brian Mclaren, En generös radikalitet, Marcus Förlag, 2006,
sid. 258
för att bereda plats åt er? Och om jag än går och
bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och
ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. 17
Det handlar heller inte om det Johannes fick se i den
uppenbarelse Gud visade honom: Och jag såg en ny
himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den
första jorden hade försvunnit.18 Nej, det handlar om ett
framväxande rike genomsyrat av den, enligt Emerging
church-nätverket, genomgående tanken i alla religioner;
gör och var mot andra på det sätt du vill att de ska göra
och vara mot dig!
Ett parallellt och mycket intressant exempel på ett nutida fenomen med samma grundtankar är den religiösa
rörelsen Bahá'í som på sin hemsida skriver:
Bahá'í-uppfattningen är den att Gud - den ofattbara kraft som är ansvarig för hela skapelsen leder och bistår mänskligheten genom att med
vissa tidsintervaller utse och inspirera en människa att återställa de eviga andliga sanningarna,
som den gyllene regeln, vilken återfinns inom
de flesta religioner.
Genom att acceptera alla de tidigare religionsgrundarna - Krishna, Buddha, Zarathustra,
Moses, Jesus och Muhammed - som fullt likvärdiga i deras ställning som Gudsuppenbarare,
och genom att erkänna deras religioner som
verkliga och sanna uttryck för Guds budskap,
försonar bahá'i-tron grundbegreppen inom dessa
17 Joh. 14:2-3
18 Upp. 21:1
trosriktningar...
...arbeta för den viktigaste målsättningen någonsin i mänsklighetens historia, nämligen skapandet av fred och rättvisa i en ny världsordning. 19
Den kristna religionen och andra religioner
En av de största myterna vi har köpt och en av de största
lögnerna vi gått på som kristna är enligt min uppfattning
den, där religionsvetenskapen beskriver den kristna tron
som just en religion, och därmed också formar den till
detta. Vi sväljer påståendet med hull och hår, och säger
ibland också om själva, att vi tillhör en av de fem stora
världsreligionerna, och då menar vi kristendomen, vid
sidan av de andra religionerna judendomen, islam, hinduismen och buddhismen.
Den hårda kärnan av religionskritik vilken vuxit fram i
modern form av teologi, eller inom religionsvetenskapen som det heter idag, är att all form av religion bara är
en mänsklig och social konstruktion, ett verk av människor vilka genom historien försökt förklara det oförklarliga, letat efter meningen med livet och sökt tröst och
hjälp i sådant de upplevt vara omänskligt och övermänskligt.
Som bibeltroende kristen kan jag hålla med om den beskrivningen till hundra procent. Åtminstone så länge vi
talar om religion. Om ordet ”religio” kan man läsa i en
ordlista som tar upp det antika Roms religionsbegrepp:
19 http://www.bahai.se/om/religios_enhet.htm (2012-11-14)
The word religio originally meant an obligation
to the gods, something expected by them from
human beings...20
En skyldighet eller plikt mot gudarna, något de förväntar sig från mänskliga varelser. Bibelns budskap vad det
gäller hela den komplexa verklighet vi här talar om är
tydligt. Det finns bara en Gud och det finns bara en väg
till försoning och gemenskap med denne Gud, och det är
genom tron på hans son Jesus Kristus. Det budskapet
om försoning genom Jesus är evangelium!
Alla andra försök att nå fram till eller blidka denne ende
Gud är religion. Något man gör som en skyldighet eller
plikt antingen mot gudarna inom de österländska religionerna, mot Allah inom Islam, mot Gud inom den judiska eller kristna religionen eller mot alla de gudar som
finns i de många religionerna runt om vår värld.
Religionernas gemensamma radband
Innan jag går vidare till nästa hot mot förvaltandet av
evangeliet så låt mig påminna om det tillfälle när biskop
emeritus Martin Lönnebo skulle introducera och inviga
det radband han tagit fram och gett namnet Frälsarkransen vilket är ett böneband bestående av 18 pärlor av
olika färg, storlek och form vilka alla symboliserar olika
begrepp eller företeelser. Invigningen av detta radband
skedde i Vadstena klosterkyrka sommaren 1996 och
lokaltidningen citerade i samband med händelsen biskop
20 http://en.wikipedia.org/wiki/Glossary_of_ancient_Roman_relig
ion#religio (2012-11-13)
emeritus Lönnebo när han då sa:
Det var viktigt att hitta ett böneband som alla
kan använda, oavsett religiös tillhörighet. Det
var därför vi valde frälsarkransen, för frälsaren
har vi alla gemensamt.21
Den läsare som känner till frälsarkransen vet också att
den inte har någon jesuspärla, vilket naturligtvis är helt
konsekvent. Vem som helst ska ju kunna använda den
”oavsett religiös tillhörighet” inom sin egen trosutövning med hänvisning till sin egen frälsare eller sin egen
lära.
Frälsarkransen används idag inom hela spännvidden av
den svenska kristenheten och säljs med tillhörande meditationslitteratur i de allra flesta kristna bokhandlar i vårt
land. Där finns även varianter i mindre storlekar framtagna för att passa barn.
Lilla frälsarkransen...passar perfekt för barn från
3 år till ca 8 år. Köp den i present till ett barn du
tycker om. Eller använd den när du vill prata
med barn om allt som ingår i livet...22
En ny jesusrörelse
I de första kapitlen av boken lyfte jag fram den nytestamentlige och personligt närvarande Jesus Kristus och
den frimodiga bekännelsen och förkunnelsen av honom
21 Motala & Vadstena Tidning, 8 juni 1996
22 http://www.verbumforlag.se/frlsarkransen/produkter/1307421produkter (2012-11-15)
som en av förutsättningarna för förvaltandet av evangeliet. Och att det endast är genom att hålla fast vid den
bekännelsen och förkunnelsen samma evangelium kan
behålla och visa sin kraft.
Här har jag nuddat vid trender och företeelser inom den
kristna sfären som hotar att dränera evangeliet på just
den kraften. Texten har nuddat vid problemen vad gäller
inflytandet från den Nya andligheten i perspektivet av
den postmoderna eran men också religionsblandningen
som företeelse.
Kanske kan dessa fragmentariska tankar hjälpa dig som
läsare att vara uppmärksam på andra eller liknande företeelser vilka också utgör risker och hot mot evangeliet
och dessutom tenderar att smyga in i våra församlingar.
Men huvudtanken som, åtminstone hos mig som knackat ner raderna, hänger kvar i luften efter hela resonemanget är ändå nödvändigheten av en ny jesusrörelse.
En rörelse i riktning mot honom. Men också i riktning
mot de människor som behöver möta honom, han som
är hela världens försonare och den enda framkomliga
vägen till Gud.
Det handlar både om att hålla hjärtat glödhett och samtidigt huvudet kyligt och att låta den brinnande kärleken
till Jesus locka oss ut på det heliga äventyrets väg, guidade av Anden i vår längtan efter att vinna människor
för Gud.
Andliga fenomen | 163
Kapitel 9
Andliga fenomen
Spektakulära företeelser och andliga kickar
När vi talar om sådant som tar bort vårt fokus på uppdraget att vinna människor för Gud, kan vi konstatera att
det med jämna mellanrum sveper in andliga rörelser
eller väckelser över vårt land som innehåller mer eller
mindre udda och säregna inslag och företeelser. Ofta
från andra delar av världen och oftast från den stora
kontinenten i väst.
Utan att på något sätt nedvärdera eller förringa de erfarenheter människor verkligen haft av Guds tilltal och ingripande i sammanhangen, vill jag ändå reflektera något
över dem. Jag skulle kunna hålla på ett bra tag om jag
skulle gå igenom allt det som förekommit bara i modern
tid som exempelvis fallandeväckelse, skrattväckelse,
torontovälsignelse, helig fylla, guldstoft och änglafjädrar som faller över människor, soaking och så vidare...
Någon gång och någonstans i Hälsingland berättas det
att man i en församling var med om en alldeles speciell
tid. Någon av de berörda skulle försöka berätta om det
som hände och sa när han refererade till en av de samlingar de haft: ”Det var så härligt, så härligt, och när jag
vaknade så låg jag på hatthyllan”.
En god vän och kollega till mig sa en gång, på tal om att
pingstvänner klättrar på väggarna i kyrkan, att det hade
han visst gjort. Men då använde han byggnadsställningar därför att det var en renovering på gång i den församling han tillhörde.
Oavsett om de olika fenomenen liknar varandra eller är
diametralt olika, finns det ändå en gemensam nämnare.
Det handlar uteslutande om redan troende människors
sökande efter nya erfarenheter och upplevelser för att
tillfredsställa sina egna behov.
På många sätt liknar sökandet efter tillfredsställelse
både missbrukarens ständiga behov av ännu starkare
doser av sin drog och den euforiska kick äventyraren får
när hon eller han kastar sig ut från bron med endast ett
gummiband bundet om vristerna. En fara med den typen
av ”andliga kickar” är just att de triggar igång hjärnans
belöningssystem på liknande sätt som andra saker vi
tycker om. Vilket faktiskt, även om det låter konstigt,
kan leda till en form av ”missbruk” av andliga fenomen.
Efter sådana kraftiga, starka och extraordinära upplevelser kan det infinna sig en tomhet och ångest som
kan liknas vid den abstinens den person känner som
missbrukar exempelvis spel, shopping eller sex, men
som av någon anledning inte längre har tillgång till
detta.1
Resultatet kan i förlängningen bli att individen hoppar
på vad som helst bara det ger henne andliga upplevelser
1
http://www.hjarnguiden.se/index.php?
option=com_content&view=article&id=43&Itemid=53 (201211-21)
utöver det vanliga, eller att hon blir bitter både på Gud
och på det sammanhang hon befinner sig i eftersom de
inte längre fyller hennes behov av ständigt stegrande
upplevelser, fenomen och kickar.
Man skulle i det perspektivet kunna identifiera de ovan
beskrivna företeelserna på samma sätt som Nyandligheten, nämligen som former av en postmodern kristendom. Alltså en kristendom där det egna jaget är både
utgångspunkt och mål för individens tro. Och dessutom
också är den kompass som hon går efter för att komma
fram till målet.
”Om det känns rätt för dig så är det rätt för dig”. Och
resultatet blir en självcentrerad och egofixerad tro som
placerar människan själv i centrum och gör Gud till en
slags betjänt som ska uppfylla hennes önskningar och
behov av uppmärksamhet.
Faller en faller alla
Jag vill exemplifiera med bara några få företeelser för
att inte ta för stort utrymme men ändå bli så pass konkret att inte resonemanget hänger i luften som endast en
abstrakt teori. Den läsare som har några år på nacken
minns säkert fallandeväckelsen.
För dig som inte var med under denna tid eller inte minns företeelsen kan jag berätta att det i stort sett handlade
om att människor bjöds fram i slutet av samlingar, fick
förbön och föll till marken. Oftast skedde det genom
predikanter som reste runt i landet och hade sådana spe-
cialdesignade möten. Med tiden utvecklades konceptet
med ordnade köer fram till plattformen i kyrkan och
med människor vars uppgift var att stå bakom den som
fick förbön för att fånga upp henne och lägga henne tillrätta på golvet.
Nej, jag raljerar absolut inte med eller ironiserar över
det som hände, utan beskriver det bara som det yttrade
och visade sig. Och du som var med på den tiden känner
säkert igen dig. Dessutom är jag helt övertygad om att
människor fick erfara både helande och befrielse i sammanhangen. Inte för att de föll, utan för att Gud är full
av nåd och alltid vill möta den som har ett verkligt behov och en ärlig längtan.
Den stora faran och risken med sådana företeelser är
dock att fokus förskjuts från att vinna människor för
Gud till att söka efter egna upplevelser och andliga
fenomen, något som också blev resultatet den gången,
vilket vi kan konstatera som var med på den tiden och
nu har facit i handen.
Som en liten kuriosa i sammanhanget vill jag flika in en
kommentar som en mycket god vän och kollega en gång
fällde under de tider när fallandeväckelsen var som starkast. Han är en av de evangelister som under ett helt liv
strävat och arbetat med ett enda mål i sikte, nämligen att
hjälpa människor att komma till tro på Jesus. ”Jag har
aldrig fått se någon falla” sa han, ”men med Guds nåd
och hjälp har jag fått vara med och resa upp en och
annan stackars syndare”.
Vad säger då Bibeln om att troende människor faller till
marken genom Guds kraft? Så långt jag förstår finns
inget exempel i Skriften på fenomenet. Saul (senare
känd som Paulus) som vid denna tid var motståndare
till, och förföljare av, både Jesus och församlingen,
...föll till marken och hörde en röst som sade till honom:
Saul, Saul, varför förföljer du mig?2
När soldaterna som skulle gripa och fängsla Jesus i Getsemane hörde honom använda Guds namn om sig själv
och säga Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken 3.
Men hur jag än läser Bibeln kan jag inte någonstans se
att Gud använde sin oerhörda kraft till att kasta troende
människor till marken. Däremot kan vi läsa om människor som i förkrosselse, ödmjukhet och längtan själva
kastade sig ner till marken inför Herren.
Josafat som var en av väckelsekungarna i Gamla förbundet, och som ledde folket tillbaka till Gud, lärjungen
Petrus, den spetälske mannen i Matteusevangeliets
femte kapitel och Johannes på ön Patmos är exempel på
sådana, tillsammans med många andra.
Varför lägger jag nu tid och energi på att undersöka och
konstatera detta? Jo, av en enda anledning! Det är en av
de många andliga företeelser och fenomen som bidragit
till att vi som kristna förlorat skärpan i vårt fokus på att
vinna människor för Jesus. Vi har drunknat i oss själva, i
våra upplevelser och behov. Och vi har försvårat för oss
själva att presentera det nytestamentliga evangeliet om
2
3
Apg. 9:4
Joh. 18:6
Jesus Kristus genom att förirra oss in på fenomenologiska irrvägar och in i spektakulära återvändsgränder.4
Guldstoft och änglafjädrar
Fallandet under Guds kraft har i stort avtagit, även om
det fortfarande finns de som praktiserar det. Mer nutida
fenomen är de där Gud sägs ge guldmynt och guldlagningar i tänderna åt människor samt de där guldstoft och
änglafjädrar sägs komma ner från himlen över de troende. Låt oss ta med en ögonvittnesskildring från
Stefan, en helt vanlig troende ung man som besökt
Bethel Church i Redding, Kalifornien.
Bethel Church är en församling som idag har stort
inflytande även i Sverige bland annat genom undervisningen på deras bibelskola ”Supernatural School of
Ministry” (Skola för övernaturlig tjänst) på vilken svenska ungdomar går för att sedan ta hem det de lärt sig till
sina församlingar. Men också genom den undervisning
och de företeelser som är tillgängliga via Internet och
genom de upplevelser människor är med om när de
besöker församlingen.
Följande skildring är nedtecknad på Resdagboken, en
internetsida där vem som helst kan lägga ut information
från sina resor runt om i världen så andra kan följa dem.
Där finns också en länk till en videoinspelning som
visar hur någon form av glittrigt konfettiliknande material sprutas snett uppåt och virvlar runt under en stor
4
2 Krön. 20:18; Matt. 8:2; Luk. 5:8 och Upp. 1:17
hängande lampa över plattformen i kyrkan.5
De senaste veckorna har ovanliga manifestationer börjat äga rum på mötena här i Redding, tre gånger har det hänt nu att under lovsång och tillfällen då Guds närvaro är stark
att så kallade "gloryclouds" dyker upp och
svävar omkring i lokalen under flera långa
perioder, människor täcks i guldstoft och
leker i molnet i Guds närvaro.
Ett annat lite mer vanligt fenomen de senaste
ca 15 åren är manifestationer av änglafjädrar,
"angel feathers". Föregående vecka så upptäckte vi sex (!) stycken liggandes på olika
platser i vår lägenhet.6
Ängeln Emma
Liknande fenomen brukar också kopplas till den kanadensiske predikanten Todd Bentley, som blev allmänt
känd under våren 2008 när han hade en kampanj i en
pingstförsamling i Lakeland, Florida. Människor i
mängder åkte dit, även från Sverige och även predikanter, för att få del av det som skedde genom honom.
Bentley själv har sagt så här i olika forum:
In the middle of the service I was in conversation with Ivan and another person when in walks
5
6
http://vimeo.com/32069789 (2012-11-21)
http://www.resdagboken.se/m/Stefansaventyr/bethel-school-ofsupernatural-ministry-428241/dagbok/glorycloudsangelfjadrar-och-missionsresa-2493385 (2012-11-21)
Emma. As I stared at the angel with open eyes,
the Lord said, “Here’s Emma.” ...She floated a
couple of inches off the floor. Emma appeared
beautiful and young-about 22 years old-but she
was old at the same time.
She glided into the room, emitting brilliant light
and colors. Emma carried these bags and began
pulling gold out of them. Then, as she walked up
and down the aisles of the church, she began
putting gold dust on people.
Here’s what happened. At first I saw heaven
open, and as I ascended a ladder into the heavens I saw full vibrant wings and feathers!
These feathers were white and as real as they
would be in the natural realm; that’s how vivid it
was...
...and then I saw the angel standing, having a
body like a man with six wings. I knew it was
the angel of finance. Next, I saw a door called
“treasure” and the door was open. Without
thinking or considering what to do, I found
myself in a treasure room in heaven. The only
item in this room was gold coins...7
Ingenting som ens är i närheten finns beskrivet i Nya
Testamentet, och egentligen skulle väl det räcka som
argument för att vi inte ska syssla med sådant. Men
ändå, med det kapitel av boken du just nu läser som
bakgrund, vill jag peka på ett motiv till.
7
http://aletheia.se/2008/06/29/todd-bentley-en-profet-av-gudeller-nagot-annat (2012-11-22)
Dessa typer av företeelser och spektakulära fenomen
som vi kristna förväntas hänföras och njuta av samt
jubla över skapar dimridåer som effektivt döljer det
församlingen egentligen ska ägna sig åt. Att berätta om
och förkunna det nytestamentliga budskapet om Jesus
Kristus. Det är en stor käpp i hjulet för oss i förvaltandet
av evangeliet, och den ende som är glad över det är den
Onde.
Guldtänder och Lena Maria Klingvall
Ett parallell fenomen som brukar återkomma med jämna
mellanrum, och som bland annat förekom på Pingströrelsens Nyhemsvecka 1999, är att människor efter förbön sägs få sina lagningar i tänderna utbytta till guld.
Alternativt att hela tanden kapslas in i ett guldhölje.
Den engelske predikanten Pete Greig, pastor i en församling i Chichestea i södra England, stod på plattformen i nämnda Nyhemsvecka och bad för människor
av vilka flera stycken i och efter ett av mötena berättade
om att just detta under hade skett. Människor som såg in
i deras munnar kunde också bekräfta samma sak.
Händelsen skrevs också om i tidningen Nya Dagen på
tisdagen veckan efter, 29 juni 1999, där speciellt två av
dem som varit med om undret lyftes fram. Där refererades också till dåvarande föreståndaren för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som sa att ”det går inte att
förklara. Men jag är övertygad om att det är från Gud.
Men det är klokt att gå till sin tandläkare och kolla upp
bevisen”.
Det gjordes också av de två individer som i artikeln lyfts
fram på ett speciellt sätt. Och tredje augusti samma år
skrev Nya Dagen att inget av tandläkarbesöken hade visat på någon som helst förändring sedan senaste undersökningen av deras tänder.
Själv satt jag och min familj i vår bil på väg hem, eftersom vi inte kunde vara kvar under hela veckan. När vi
tonade in Radio Nyhem i bilen var ett av mötena just i
sin avslutningsfas, jag tror det var det sista om jag inte
minns helt fel. Framför mikrofonen stod den fantastiska
människan och sångerskan Lena Maria Klingvall som
skulle avsluta mötet med att sjunga en sång.
Lena Maria föddes utan armar, och med ett ben mycket
kortare än det andra. Ändå utstrålar hon mer livsglädje
och kraft än de flesta av oss ”normalfödda”. Hon är
VM-guldmedaljör i simning flera gånger om och har
med sina innerliga sånger sjungit sig in i många av våra
svenska hjärtan. I slutet av ovannämnda möte stod hon
på nyhemsscenen och sjöng:8
Ej silver, ej guld har förvärvat mig frälsning,
ej jordiska skatter har friköpt min själ.
Nej, blodet på korset är priset jag kostat,
den enfödde Sonen gavs ut för mitt väl.
Ej silver, ej guld har mitt skuldbrev utplånat,
nej, därtill min skuld var för stor och för svår.
Men blodet på korset den kunde borttaga,
blott däri förlossning från synden jag får.
8
Tyvärr finns inga av artiklarna kvar på Dagens Internetsidor
Ej silver, ej guld kunde, då jag var fjärran,
mig tillträde vinna till Gud och hans nåd.
Men blodet på korset det förde mig nära,
vad djup och vad höjd i den Eviges råd!
Ej silver, ej guld kan förskaffa mig ingång
till himlen, som synden mej utstängt ifrån.
I blodet på korset försoning dock vinnes
och hem kommer Faderns förlorade son.
Friköpt jag är, men ej med silver,
återlöst, men ej med guld.
O vilket pris: med dyra blodet
han betalat all min skuld.9
Jag måste erkänna att det var svårt att hålla tillbaka tårarna där jag satt bakom ratten. Och samtidigt var jag
väldigt glad att det var den tonen som klingade ut sist
och dröjde sig kvar längst. För jag kunde inte låta bli att
tycka att den gudsbild som guldtänderna förmedlade
upplevdes en aning makaber, åtminstone för mig.
Skulle Gud förse oss rika och välmående, mätta och
stinna redan troende västerlänningar med guldtänder
medan människor med samma kristna tro på andra kontinenter såväl svälter ihjäl som blir misshandlade och
avrättade? Nej, det gick inte riktigt ihop.
Och ännu mer: Skulle Bibelns Gud med sin utgivande
kärlek och sitt offer som syftar till människors frälsning
ha sitt fokus på att placera guld i de troendes munnar,
samtidigt som mängder av människor i våra svenska
9
Text J. M. Gray 1900, (svensk text Anna Ölander 1908), musik
D. B. Towner 1900
städer och samhällen, och runt om i hela världen, går
mot evigheten utan att ha låtit sig försonas med honom?
Eller är det kanske så att detta är ytterligare ett tecken
på vårt postmoderna behov av andliga fenomen och
upplevelser som ska tillfredsställa våra egna önskningar.
För att vi ska bli bekräftade och sedda i en tro som utgår
från, centreras kring och till slut landar i oss själva.
Här har jag bara på ytan nuddat vid några få av alla de
fenomen och företeelser med andliga förtecken som
med jämna mellanrum sveper in över oss. Det finns
naturligtvis många, många fler men de ovan beskrivna
kan få tjäna som exempel och hjälp i vår korrigering vad
det gäller skärpan av fokus på vad som är viktigast.
Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi
vinna människor.10 Eller med andra ord; eftersom vi
känner till vad substansen och kärnan är i den kristna
tron lägger vi allt krut och engagemang på att så många
som möjligt ska få höra om, och därmed också kunna
komma till tro på, Jesus.
Konsumtionskristendom
Nu vill jag sätta strålkastaren på något som tangerar det
vi redan talat om, men som ändå inte riktigt är samma
sak. Det leder dock på samma sätt till att fokus på vårt
uppdrag som jesustroende riskerar att hamna i bakgrunden. Här gäller det inte först och främst ett sökande efter
spektakulära andliga fenomen och företeelser, utan om
10 2 Kor. 5:11
det man i kristet vardagsspråk ibland brukar kalla konsumtionskristendom.
Att konsumera är att ...köpa, använda och förbruka produkter och tjänster som andra personer, organisationer
eller företag producerar11. Kanske skulle man kunna
förstå uttrycket konsumtionskristendom som att det
inom våra församlingar och vår kristenhet idag finns
både producenter och konsumenter.
Producenterna är några få. Det är kristna pastorer, förkunnare, författare, sångare, musiker, artister, arrangörer, festivalgeneraler, ungdomsledare och några till.
Konsumenterna däremot är många. Producenternas
uppgift är att förse konsumenterna med det de behöver
och vill ha (vilket ibland kanske inte alltid är samma
sak).
Konsumenternas funktion blir då att på olika sätt ta till
sig det som produceras genom att ”köpa” varor och
tjänster och på det viset också stötta producenterna.
Enligt det synsättet blir det dessutom till stora delar vad
som efterfrågas av konsumenterna som styr vad producenterna tillhandahåller.
Konsekvensen blir ofta en rundgång av resurser inom
den kristna kontexten, eller det slutna kristna rummet,
där ytterst lite av kraft, tid och medel når ut till de verkligt behövande. Med risk för att måla bilden alltför
svartvit och vara allt för kategorisk och enögd kanske
man skulle kunna beskriva det så här. Och handen på
11 http://sv.wiktionary.org/wiki/konsumera (2012-11-23)
hjärtat; nog håller du med om att det i alla fall finns
korn av sanning i nedanstående beskrivning, om vi ska
vara riktigt ärliga.
En frustrerande rundgång
Ungdomsledaren förväntas av församlingens tonårsföräldrar att ta hand om deras barn genom olika aktiviteter
och arrangemang. Pastorn förväntas serva och hjälpa
medlemmarna med deras olika fysiska, själsliga och
andliga behov och på söndagen både trösta dem och
fylla på deras förråd inför veckan som kommer.
Författare skriver böcker som ska coacha den troende så
att hon kan använda sin tro på ett ännu bättre sätt i utvecklingen av sitt liv. Musiker och sångare gör inspelningar och ger konserter för att ge underhållning, uppmuntran och stöd till den kristne, eller leder i lovsång
för att vara ett stöd i hennes utövande av sin tro. Ja, som
du ser skulle jag kunna hålla på ett tag med den här uppräkningen.
Denna rundgång riskerar att i förlängningen skapa en
frustration och trötthet hos producenterna samt en övergödning och avtrubbning hos konsumenterna. Och den
tro som växer upp ur den myllan tenderar att bli antingen ytlig eller introvert.
Den ytliga trons kristne surfar runt i olika sammanhang
och väljer och vrakar bland predikanter, sångare, stilar
och trender för att hitta det som tilltalar den egna smaken bäst. Den introverta trons kristne förväntar sig att
det sammanhang den befinner sig i ska bekräfta, vara
känslig för och svara upp mot just de unika frågor, behov och krav som växer fram eller visar sig i grävandet i
hennes eget inre.
Det friska syre som skulle behövas släppas in i dessa
sammanhang är det som förr kallades ”nöd för människors frälsning”. När den nöden griper tag om vårt innersta och våra hjärtan blir vi inte längre vare sig tröttkörda och frustrerade producenter eller övergödda och
kräsna konsumenter.
Vi blir istället människor som alla sätter axlarna till i
den viktigaste av alla uppgifter och det största av alla
uppdrag. Att vittna om och förkunna Jesus Kristus utanför det slutna rummet så att människor genom att tro på
budskapet kan låta sig försonas med Gud.
Liberalteologi | 179
Kapitel 10
Liberalteologi
Historisk-kritisk bibelsyn
Liberaliseringen som fenomen är ett modernt begrepp.
Inte modernt i betydelsen nymodigt utan i betydelsen att
den har sitt ursprung i upplysningen under 1700-talet,
och växte fram under den tid som följde på den. Den
tidsperiod som i västerlandet senare skulle komma att
kallas den moderna eran. Själva ordet liberal kommer av
latinets ”liberalis” som kan översättas frisinnad, human
eller obunden.
Upplysningens stora näringskälla var vetenskapen och
framförallt naturvetenskapen. I samband med att naturvetenskapens och förnuftets förklaringar av universum
kom att bli de alltmer förhärskande ingredienserna i
livsåskådningen bland de intellektuella, ökade också
deras kritik mot religionen i allmänhet och den kristna
tron representerad av kyrkan i synnerhet.1
Det vetenskapliga förhållningssättet nådde ganska snart
också de teologiska universiteten och lärosätena, främst
under 1800-talet. Så småningom kom det mänskliga förnuftet att bli högsta ledstjärna i studierna av och om
Bibeln, och den historisk-kritiska bibelsynen blev dominerande.
1
Nationalencyklopedin, ”Liberal”
I fortsättningen av texten kommer begreppet liberalteologi att användas som ett samlingsnamn för all den
teologi som följt i spåren av utvecklingen, utan att
närmare gå in på definitionsproblemen runt uttrycket.
Den historisk-kritiska bibelsynen med sitt textkritiska
perspektiv kan kort uttryckas som att Bibeln på samma
sätt som alla andra historiska skrifter måste underställas
vetenskapen och det mänskliga förnuftet.
Perspektivet är inomvärldsligt och alla tolkningar som
förutsätter övernaturlig inblandning eller övernaturliga
inslag ifrågasätts. Kampen inom studiet av Bibeln står
då inte längre vid ett ifrågasättande av vad Gud har talat
eller inte (har Gud verkligen sagt…?2) utan vid frågan
om det överhuvudtaget finns en Gud som talar.
Den liberala utgångspunkten
Det hävdas ibland att det som sker på de olika teologiska och akademiska institutionerna är ”ankdammsföreteelser”. Det vill säga att det inte har med oss gräsrotskristna och de ”vanliga” församlingarna att göra.
”Låt dem hålla på med sina hårklyverier” säger en del,
”vi fortsätter ändå tro som vi gör”.
Som jag ser det är synsättet både naivt och farligt. Det
som sker i den akademiska världen har alltid en förmåga
att förr eller senare färga av sig på och påverka det som
sker ute i samhället. Ja, det är ju forskningens och akademiernas intention och uppgift. Och vad det gäller det
2
1 Mos. 3:1
är inte de teologiska akademierna några undantag. Den
person riskerar alltid att smittas som befinner sig i samma rum som någon som har en smittsam sjukdom.
Det perspektiv som forskningen och studierna inom den
historisk-kritiska bibelsynen utgår från, är det latinska
uttrycket ”ut si Deus non daretur” vilket betyder ”som
om Gud inte fanns”. En intressant upptäckt är också att
de sammanhang som är allra mest kritiska till den
kristna tron, exempelvis humanisterna, använder den
liberala teologin för att bekräfta sina egna uppfattningar.
Det som tål att uppmärksammas i citatet nedan är att
teologin, läran om Gud, i sin liberala form blir till ett
mycket användbart vapen i handen på den som inte tror
på denne Gud. Humanisten Gunnar Stålberg, redaktör
för tidskriften Nya Fritänkaren, skriver så här:
Därför innebar det en revolution i betraktelsesättet när en del forskare började att på Gamla
Testamentet tillämpa samma metod som begagnades för att studera annan äldre litteratur.
Man utgick från att samtliga texter i Bibeln
måste ha skrivits, skrivits av, redigerats etc. på
samma sätt som andra forntida texter. Regeln för
detta sätt att utforska Bibeln har av professor
Anton Fridrichsen angivits så:
Den exegetiska forskningen kan och får aldrig
vara direkt uppbygglig; dess enda syfte är den
historiska sanningen. Ingen annan hänsyn får
gälla.3
Anton Fridrichsen som hänvisas till i citatet var teolog
och i mitten av 1950-talet professor vid Uppsala universitet.
Två liberalteologiska profiler
Här vill jag för utrymmets skull bara lyfta fram två av
de liberalteologer som haft stort inflytande inom teologin under 1900-talet, och sedan också ett par av de
dagsaktuella teologierna och strömningarna i vårt land.
Den första är tysken Rudolf Bultmann som menar att
Nya Testamentets berättelser om Jesus är ”insvepta i en
förvetenskaplig mytologisk förpackning” som gör att
den moderna människan inte kan tro. Han menar bland
annat att det finns en mytologisk föreställningsvärld
som är som ”en trevåningskonstruktion med himmel,
jord, och underjord och som befolkas av mystiska varelser som änglar och demoner som påverkar historien”.
Bultmann hävdade att en annan del i denna mytologiska
föreställningsvärld var de underverk Nya Testamentet
talar om, och han såg som sin uppgift att klä av evangeliet den mytologiska förpackningen och återge det han
menade var evangeliets innersta sanning.
Han menade att teologins enda uppgift är att visa vad
den kristna tron verkligen är, och att det endast kan upp3
http://web.comhem.se/gunnar.staldal/v-artiklar-z-021-bluffenmed-stort-b.html (2012-11-17)
nås om man avlägsnar de mytologiska hindren. Detta är
ett tydligt exempel på det genomgående temat inom modern teologi, nämligen att förnuftet och vetenskapen är
överställd Ordet.4
En annan av de liberalteologer med stort inflytande över
1900-talets bibelsyn är Adolf von Harnack som blev
invald i Kungliga Svenska Vetenskapsakademin 1908.
Han sammanfattade under åren 1899 och 1900 den
kristna tron i tre punkter i en serie av 16 föreläsningar
som sedan blev en mycket spridd och läst bok som på
svenska heter ”Kristendomens väsen”.
De tre punkterna är: ”Gud är alla människors far”, ”vi är
alla bröder” och ”människans själ har ett oändligt värde”. Det var det som enligt Harnack i huvudsak var Jesu
undervisning. Som en följd ser han den kristna tron uteslutande som ett etiskt ideal för människans egen strävan. Han betraktade också islam som en kristen villolära
snarare än som en egen religion.
Det är egentligen en helt naturlig och logisk konsekvens
av hans resonemang, eftersom hans syn på Jesus som en
etisk lärare är lik synen på Jesus inom islam, nämligen
att han var en av många likvärdiga profeter.5
Med glimten i ögat kommenterar missionären och forskaren Stephen Neill Harnacks teologi med orden: Om
detta verkligen var allt som Jesus sade och gjorde, var4
5
Rudolf Bultmann, Jesus Kristus och avmytologiseringen,
Gleerups förlag, 1968
http://www.signum.se/archive/read.php?id=938 (2012-11-29)
för skulle någon alls ha velat korsfästa honom?6
De teologer och teologier som Bultmann och Harnack
representerar har haft en stark påverkan på all nuvarande teologisk akademi och vetenskap. Om inte annat så i
den bemärkelsen att de ofta genom sina positioner och
sitt inflytande satt agendan för vad som överhuvudtaget
ska få ligga på bordet vid de teologiska samtalen och
utbildningarna.
Eller som en filosofilärare på en högskola sa när han
talade om vetenskapen och dess förutsättningar, här fritt
ihågkommet: ”Det finns en vetenskapens hårda kärna
som de tunga namnen kommer överens om. Den som
inte accepterar den får inte ens vara med och samtala!”
Det gäller även den teologiska vetenskapen.
Attackerade sanningar
Här vill jag också passa på att lyfta fram ett par nytestamentliga, och därmed icke förhandlingsbara, sanningar
som är satta under attack från liberalteologin.
Jesus var avlad av Anden och född av en jungfru. Det
vill säga att han inte var ett resultat av den mänskliga
fortplantningsakten mellan två människor. Ett tillblivelseunder skedde när Gud genom Anden la ett
gudomligt liv, sin egen son, i en vanlig men utvald och
orörd ung kvinnas livmoder.
6
Stephen Neill, The interpretation of the New testament 18611961, Oxford University press, 1966, sid. 135
Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans
mor Maria var trolovad med Josef, men innan
de hade kommit tillsammans, visade det sig att
hon var havande genom den helige Ande.7
Den sanningen är inte självklar idag i delar av den svenska kristenheten. Före detta ärkebiskop Karl Gustaf
Hammar sa i en TT-intervju i radions P1 den 22 december 2002, alltså under sin tid som ärkebiskop:
Att det enda sättet att vara klassisk kristen är att
man tror att jungfrufödseln är biologiskt faktum, det tycker jag är för snävt, det är inte sant.
Jag tror på jungfrufödseln i den bemärkelsen att
det är en slags trosbekännelse, ett sätt att fånga
in en av hemligheterna med Jesus, men jag håller det öppet om det är ett biologiskt faktum eller inte.8
En annan attackerade sanning är den om försoningen.
Jesu kors har med rätta kallats för universums medelpunkt. Det var syftet med hans tillblivelse, målet för
hans vandring och uppdraget han hade att utföra.
När Paulus försökte blåsa liv i tron hos de kristna i Galatien, och styra in dem från en farlig och felaktig väg
tillbaka till det centrala säger han; ni som har fått Jesus
Kristus framställd för era ögon som korsfäst9. Det var
7
8
9
Matt. 1:18
Citatet finns tyvärr inte kvar på Sveriges Radios hemsida men
går att finna i olika forum och media som speglade den efterföljande ”jesusdebatten”
Gal. 3:1
riktpunkten och sinnebilden de behövde för att inte
komma snett, men också för att hitta vägen tillbaka om
och när de kommit snett.
Betydelsen av korset ligger i det som kallas försoningen, eftersom det var där Gud var i Kristus och försonade
världen med sig själv10. Någon har uttryckt det så här:
Egentligen är det inte synden som är människans problem utan hennes otro.
Synden är reell och verklig, men det avgörande i våra
liv är om vi genom tron låter oss försonas med Gud och
därigenom blir fria från syndens makt och skuld. Det
resonemanget förklarar också Jesu ord:
...när han kommer [Anden], skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och
dom: om synd, ty de tror inte på mig.11
Att den sanningen inte heller är självklar i vår tid och
vårt land framkommer tydligt i en omdebatterad artikel i
Kyrkans tidning från 23 mars 2011 av Ulla Karlsson, då
präst i Aspeboda församling mellan Borlänge och Falun
i Dalarna. Hon skriver där bland annat:
Det finns ingen fallen skapelse och därför blir
hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal
om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och
annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern
tid, bland upplysta människor!12
10 2 Kor. 5:19
11 Joh. 16:8-9
12 http://www.kyrkanstidning.se/debatt/webbdebatt-plocka-bort-
Nya Testamentet däremot är tydligt i frågan eftersom
det står att alla har syndat och saknar härligheten från
Gud13. Lika tydligt är dock att Gud var i Kristus på
korset och försonade världen med sig, och därför säger
också Paulus: Det är Gud som förmanar genom oss. Vi
ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.14
Och försonas med Gud gör jag genom att i mitt hjärta
tro på de goda nyheterna om att denne Jesus Kristus har
dött för mina synder, genom att tro på att han har uppväckts från det döda av Fadern, och genom att med min
mun bekänna honom som Herre i mitt liv. Detta är evangelium!15
Om vi för ett ögonblick låter oss luras av vägen genom
det inflytande den liberala teologin utövar, riskerar alltså
själva kärnan i det nytestamentliga evangeliet att punkteras. Därigenom dräneras också detta evangelium på
dess egentliga och ursprungliga kraft.
En oväntad teolog
Teologie doktor är väl inte den titel man först tänker på
när man hör namnet Jonas Gardell. Men det är han
faktiskt och till och med teologie hedersdoktor, vid
Lunds universitet. Gardell har i två omfattande böcker
uttryckt sin tro och sina tvivel på Gud och Jesus. Det
intressanta med dessa böcker är att de beskriver den
talet-om-synd-skuld-och-slaktade-lamm (2012-11-05)
13 Rom. 3:23
14 2 Kor. 5:20
15 Rom. 10:9-10
kristna tron utifrån ett både modernt och postmodernt
perspektiv.
Det postmoderna visar sig bland annat i uttrycket: Jag
skulle inte härda ut annars, så jag tror.16 Det är alltså
det subjektiva jaget som är i centrum för tron, inte en
objektiv sanning. Men det visar sig också i att Gardell i
sin behandling av tron blandar och ger, plockar bort och
lägger till i Bibelns texter så att det som blir kvar passar
in i den bild av Gud och Jesus han vill ha. Sanningen är
inte det intressanta utan människans behov och upplevelser.
Gud är i allt, omsluter allt, förbinder allt med
vartannat. Skaparen och hans skapelse går inte
att skilja åt. Därför kan du söka Gud i dig själv –
lika väl som någon annanstans.17
Men det moderna med sin rot i upplysningen och dess
konsekvens den historisk-kritiska bibeltolkningen, är
också väldigt tydligt i Gardells böcker. Med den liberala
teologins skarpa skalpell snittar han bort det ena skriftstället efter det andra, den ena bibelboken efter den
andra och den ene efter den andre av de författare som
finns representerade i Bibeln, om de inte passar in i den
inomvärldsliga religionens mall.
Samma bibelsyn är också tydlig hos ovan citerade Hammar när han i ett uppmärksammat uttalande ville ”förpassa vissa delar av Bibeln till historiens skräpkammare”. Det inomvärldsliga perspektivet dominerar
16 Jonas Gardell, Om Jesus, Nordstedts förlag, 2009, sid. 355
17 Ibid., sid. 352
också hos honom när han skriver: Den som vill veta
något om Gud kan inte gå utanför människan.18 Men
tillbaka till teologie doktor Jonas Gardell.
Det är alltså inte Jesus lärjunge Johannes som
skrivit Johannesevangeliet, det är inte Petrus
medhjälpare Markus som skrivit Markusevangeliet. Det är inga ögonvittnesskildringar
över huvud taget, utan texter som sammanställt
och redigerat olika Jesustraditioner.19
Och med den liberalteologiska grundhållningen, rätten
att sätta sig över Ordet, följer också följande naturliga
och bekväma konsekvens: Skriftens Gud och den bibliska tron på exempelvis syndens realitet och försoningens nödvändighet är en mänsklig konstruktion som vi
inte längre i den moderna vetenskapens ljus behöver tro
på. Kvar blir en bekväm Gud och Jesus som individen
själv modellerar fram för att passa henne så bra som
möjligt, som både modern och postmodern människa.
…en tidig och för länge sedan passerad fas i
andlighetens historia. Och i det ögonblick vi
släpper tanken på Jesus som syndoffer förlorar
jungfrufödelsen mycket av sin relevans, liksom
behovet av att Jesus måste ha varit syndfri...20
Moder Sofia
Feministteologin har vuxit fram i spåren av att feminis18 K. G. Hammar, Ecce Homo:efter 2000 år, Arcus förlag, sid. 20
19 Jonas Gardell, Om Jesus, Nordstedts förlag, 2009, sid. 22
20 Ibid., sid. 344
men som företeelse blivit en självklar del i både politik
och samhälle. Idag kan man exempelvis se hur nästan
alla politiska partier för att vara politiskt korrekta framhåller sig som feministiska partier (och naturligtvis
miljöpartier). Det har också som sagt slagit igenom på
det teologiska området.
Teologie doktor Johan Lundborg recenserar antologin
”Modern svensk teologi” från 1999 där tio författare utifrån olika perspektiv försöker förstå den svenska teologiska utvecklingen under 1900-talet21. I recensionen
som publicerades 13 juli 1999 i Svenska Dagbladet skriver Lundborg:
I "Modern svensk teologi" får tio författare från
olika utgångspunkter beskriva seklets teologiska
utveckling. Nästan alla teologer under 1900talet har varit trendkänsliga och knappast alls
trendsättande. Med viss fördröjning anpassar
man sig till den dominerande ismen. I dag är det
feminismen.22
I en artikel i tidningen Dagen intervjuas prästen Maria
Rönn, som har suttit med i styrelsen för Kvinnor i Svenska kyrkan samt varit med och introducerat de så kallade Sofiamässorna i Stockholms stift, och för då fram
följande tankar:
Gud är … en metafor för något som är större än
jag själv. Men trots att jag inte tror på en person21 Modern svensk teologi, Verbums förlag, 1999, baksidestext
22 http://www.existentiell-tro.net/artik2/art04.htm#Lundborg
(2012-11-15)
lig Gud menar jag att man kan be utan att förstå
vad slags väsen Gud är.
...satsa på feministiska gudstjänstalternativ, som
”heliga danser” och ”Sofiamässor”. Sofiamässorna bygger på bibliska tankar om Visheten,
som i grekisk grammatik är ett feminint ord,
Sophia.23
Lägg märke till att ordet visheten i citatet ovan skrivs
med stor bokstav, som ett egennamn. Visheten är alltså
en omskrivning för namnet Sofia, ursprungligen ett grekiskt ord, ”sopheía”, som betyder ”vishet” eller ”den
kloka”.
Ett annat uttryck som i sammanhanget ibland används
istället för begreppet ”i Faderns, Sonens och den helige
Andes namn” är i Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn24. Vi läser vidare i artikeln där det står om
feministteologin bland annat att:
…inom de gudstjänstordningar som utarbetats
av olika feminister undviker man alla manliga
härskarnamn på Gud, och vissa omformulerar
till och med treenighetsläran och talar om
Anden-Sofia, Jesus-Sofia och Moder-Sofia.25
23 http://www.dagen.se/nyheter/-jag-har-svart-for-kyrkansdogmer (2012-11-15)
24 Ibid.
25 Ibid.
Livets träd
De ”heliga danser” Rönn talar om vilka förekommer på
sofiamässorna beskrivs på hennes egen hemsida ”Dans
mellan himmel och jord” som ”cirkeldanser”. Deltagarna dansar hand i hand eller bara tätt bredvid varandra...i en cirkel med en mittpunkt26. Hon talar också om
mittpunkten, detta centrum, som deltagarnas ”axis
mundi”; ...på samma sätt som till exempel totempelaren
är axis mundi för de dansande inom olika indianska
kulturer27. Mittpunkten kan innehålla föremål, som
exempelvis:
...en skål med vatten som symbol för Livets träd.
Framförallt är det en referens till det symboliska
centrum som finns i cirkelns mitt, världens mitt,
och som samtidigt är människans inre mittpunkt,
hennes centrum.28
Livets träd är ett centralt begrepp i de heliga danserna
och varianten ”Axis mundi” (ett latinskt uttryck som
betyder ”världens axel”) är en form av kosmisk centrumsymbol som ofta förekommer i schamanska kretsar i
många delar av världen. Ordet schaman brukar översättas ”drömmare” eller ”drömfarare”, och i de schamanska sammanhangen föreställer man sig ett världsträd som sammanlänkar alla världar och omsluter hela
universum.
”Heliga danser” är en relativt vanligt förekommande
26 http://www.mariaronn.com/index.htm (2012-11-15)
27 Ibid.
28 Ibid
företeelse idag i en del av Sveriges kyrkor och vill du
fördjupa dig mer i vad fenomenet egentligen innebär
kan du gå in på heligadanser.se, vilket är ett forum där
bland annat många av dem finns med som leder sådana.29
Här ska vi bara ta oss tid att se vad en av dessa dansledare erbjuder. Teologen och dansledaren Lis-Mari
Sandahl inbjuder till Helande dans i Vadstena sommaren 201330 hos Birgittasystrarna i just Vadstena med
underrubriken En dansande Jesus31.
Efter rubriken följer så ett citat från De gnostiska evangelierna (ett antal koptisk-ortodoxa handskrifter av annars okänt ursprung som hittades 1945 i norra Egypten).
Även Sandahl skriver om Livets träd under rubriken
”Helande dans”.
Han bad oss att bilda en ring och ta tag i varandras händer och själv stod han i mitten. Efter att
ha lärt lärjungarna att "svara mig amen" började
han intonera en sång fylld av mystik vilken i utdrag lyder;
"Världen hör till den som dansar – amen. Den
som icke träder dansen - vet icke vad som
händer – amen. Om ni följer nu min dans, se er
själva i Mig som talar."
Träd helar människan. Denna återkommande
29 Nationalencyklopedin, ”Axis mundi”
30 http://lismarisandahl.se/index.html (2012-11-15)
31 Ibid.
symbol, att vara ett livsträd kan man finna i
många kulturer, religioner och länder som Grekland, Balkan, Armenien och Sverige.32
Begreppet Livets träd, livsträdet eller världsträdet finns,
precis som Sandahl också skriver, inom de allra flesta
religioner och nyandliga sammanhang. Allt ifrån den
judiska mysticismen Kabbalah där Livets träd är det helt
centrala begreppet till de fornnordiska asagudarnas
världsträd Yggdrasil.
Stiftsadjunkt Helene Agnell som tillsammans med
Maria Rönn varit med i arbetet med sofiamässorna från
starten höll på ”Vinterkonferens 09” ett seminarium om
Sofiamässa och gudstjänstförnyelse33.
Vinterkonferens är ett återkommande arrangemang för
alla anställda inom Gemensam Framtid, alltså tidigare
Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet
och Metodistkyrkan i Sverige.
Till slut i kapitlet vill jag skicka med några uppmuntrande ord till dig som upplever att du utsatts för eller är på
väg att drabbas (eller redan har drabbats) av den liberalteologiska smittan.
Du behöver inte sätta skygglappar för eller ögonbindel
på din intellektuella trovärdighet för att tro på Bibeln
som Guds ord! Du behöver inte stoppa huvudet i sanden
och hålla tummarna i förhoppning att ingen ska upp32 http://lismarisandahl.se/index.html (2012-11-15)
33 http://www.missionskyrkan.se/upload/24349/vinterkonferens09
webb2.pdf (2012-11-15)
täcka vad du tror på (eller att du överhuvudtaget tror),
nämligen den Gud som uppenbaras i Skriften och då
personifierad i Jesus Kristus!
Nej, du kan frimodigt gå ut med evangeliet till de människor som så desperat behöver det, fast de kanske inte
ännu vet om det själva. Och du kan göra det i en övertygelse om att Guds dårskap är visare än människor,
och Guds svaghet är starkare än människor34.
34 1 Kor. 1:25
Ackommodation | 197
Kapitel 11
Ackommodation
Till bekvämlighet
Även om ordet i sig inte är helt vanligt i vårt språkbruk
är den verklighet det står för desto vanligare, när vi talar
om ackommodation i teologisk mening. Ordet kommer
från latinets ”ad” som betyder till och ”commodum”
som betyder bekvämlighet, alltså en process som syftar
till bekvämlighet. En av de formella definitionerna lyder:
...en anpassning av ens egen lära efter en annans
uppfattningsförmåga...läraren, för att inte komplicera budskapet för sina åhörare, hemlighåller
med avsikt vissa sanningar och upptar i sitt föredrag andras falska föreställningar…1
Det handlar om att man för att underlätta för andra att
förstå och acceptera ett budskap antingen tar bort vissa
obekväma sanningar eller tar in något som egentligen
inte fanns där från början.
När jag nu talar om faran att ackommodera evangeliet,
eller kanske ordet anpassa låter mer naturligt för oss, får
vi naturligtvis inte låta oss luras till att tro att samtalet
kommer att handla om ytliga saker som är kultur- och
tidsbundna. Jag tänker då på sådant som musikstilar,
1
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackommodation_(religion) (201211-23)
klädkoder, språkdräkter, mötesformer och andra rent
mänskliga yttringar. Det är ju när man blandat ihop de
perspektiven, de grundläggande lärofrågorna och de
kulturella yttringarna, som vi hamnat i onödiga och
bedövande konflikter som exempelvis de mellan olika
generationer.
Nej, här handlar det om något mycket djupare och allvarligare än så. Det handlar om att man ibland tonar ner
vissa så kallade obekväma men ändå nytestamentliga
och ofta direkt grundläggande sanningar. Kanske av välvilja, för att man önskar att människor lättare ska kunna
komma till tro. Man vill sänka trösklarna för att sökarna
lättare ska kunna acceptera den kristendom man presenterar.
Eller kanske är det av egen självbevarelsedrift man gör
det, för att bevara sin intellektuella redbarhet och inte
framstå som otidsenliga fanatiker och trångsynta religiösa fundamentalister. (Begreppet fundamentalist är ett
uttryck som blivit en nedsättande benämning på bokstavstroende, och ibland också bibeltroende, kristna.
Ordet kommer från det latinska ”fundamentum” som
betyder grund eller grundförutsättning.)
Eller så beror det helt enkelt på att man inte själv orkar
konfronteras med vissa sanningar och då lägger dem åt
sidan därför att det känns bekvämare så. Låt mig än en
gång ta med några citat från det budskap David Wilkerson förmedlade till den svenska kristenheten 2004, och
som jag refererat till tidigare i boken.
Ackommodation | 199
Ni har blivit för toleranta mot samhället och
olika företeelser i ert land. Jag besökte Sverige
på 1970-talet. Då såg det ut som om Gud försökte resa upp en ung, ny generation som profeter och evangelister. Men vart har denna generation tagit vägen?
...I stället för att vara profeter så har ni blivit
sprattlande marionetter som inte oroar någon.
...vi vill inte bli störda och alltför berörda när vi
kommer till kyrkan i dag.2
Syndens realitet
Här tar jag bara med några få exempel på klassiska nytestamentliga grundläggande läror som riskerar att stryka på foten. Många fler skulle kunna nämnas, men kanske kan detta kapitel få vara en ögonöppnare som gör att
vi var och en ser riskerna med ackommodationen, och
därigenom också kan identifiera fler bibliska sanningar
och områden som har anpassats bort i vår tid.
I den mån vi fortfarande i vår moderna kristenhet talar
om synden, så gör vi det sällan som den brutala makt att
förslava människor den i verkligheten är. Inte heller
talar vi om dess förödande konsekvenser som verklig
skuld, förstörda människoliv och slutlig evig död och
förtappelse. Nej, vi gör det med mer lättsmälta och nedslipade ordvändningar, trots att Ordet säger:
Genom en enda människa kom synden in i värl2
http://www.dagen.se/vardag/wilkersons-tal-till-sverige (201211-25)
den och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.3
Den humanistiska kristendomen vill inte kännas vid det
faktum att människan bär på ett gift värre än den dödligaste giftorms. Konsekvensen är naturlig och självklar.
Finns ingen synd finns heller inget behov av försoning.
Kvar blir då att genom uppmuntran och tröst på ett terapeutiskt sätt hjälpa människor att må bättre eller att
hjälpa dem att lägga det så kallade livspusslet, det vill
säga få ihop tillvarons alla komplicerade komponenter
till en helhet.
Ett modernt uttryck för detta är ”life coachning” (livsvägledning), vilket handlar om att ge människor verktyg
de kan använda till att utvecklas som harmoniska och
balanserade människor och nå sin fulla potential här i
livet.
”Ja men...” säger en del. ”Vi behöver inte berätta för
människor att de är syndare. Det vet de ändå!” Och så
hänvisas till att så många idag i vårt pressade samhälle
mår väldigt dåligt med exempelvis rekordhöga nivåer på
utskrivningar av antidepressiva medel som följd. Man
pekar också på det faktum att den moderna människan
många gånger är en enda vandrande demonstration av
begreppen dålig självkänsla och ångest.4
Personligen är jag långt ifrån säker på att gemene man
3
4
Rom. 5:12
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?
programid=1646&artikel=5325516 (2012-11-25)
Ackommodation | 201
per automatik gör kopplingen mellan att å ena sidan försöka läka ihop sin trasiga själ och å andra sidan evangeliets kraft. Till det är kunskapsnivån vad det gäller den
kristna tron förmodligen generellt för låg i vår tid och
vårt land.
Den nya tidens långfredag
Låt mig här ta med ett relativt långt citat hämtat från
Svenska Dagbladet 11 april 2012, som talar om synd
och skuld i modern tappning utifrån företeelsen Earth
hour. Det är journalisten Sam Sundberg som med glimten i ögat i en krönika bland annat skriver så här, under
rubriken ”Synd på sekulär långfredag”.
Jag har själv velat fram och tillbaka kring Earth
hours dunkla budskap, ända tills en skarpsint
vän här i påsken kom med ett klargörande: Earth
hour, fastslog hon, är den nya tidens långfredag.
I forna tider klädde vi oss i svart på långfredagen. Vi späkte oss själva med uttråkning och
psalmer, tänkte på den Augsburgska bekännelsen och kände tyngden av vår alldeles personliga del av arvsynden, den som en gång tvingade
Guds son att dö på korset.
Att vara produktiv eller rent av ha roligt var inte
att tänka på. Inget fick ta udden av sorgen och
skulden. Idag är långfredag synonymt med semester, snowboard och after ski-karaoke. Inte
konstigt att vi sekulariserade lutheraner känner
oss bestulna på någonting.
Under Earth hour sitter vi åter med böjda nackar. Vi begrundar mänsklighetens synder och vår
egen delaktighet i dem. Vi tänker att vi ska köpa
fler lågenergilampor. Bli bättre på att släcka när
vi åker till jobbet. Satsa på elhybrid nästa gång
vi byter bil. Vi spelar Fia med knuff i skenet av
stearinljus och sörjer en jord som klimatologerna förklarat dödsdömd.
Som energisparåtgärd är Earth hour ett slag i
luften, det är sant, men som sekulär ritual är den
oöverträffad. Vi må vara ett dekadent och ogudaktigt folk – konsumister och klimatsyndare hela
bunten – men vi är inte så kallhamrade att vi inte
kan uppskatta en stund av samvetskval en gång
om året.5
Kan det vara så att vi mitt i humorn också kan ana ett
korn av sanning och verklig analys här? Kanske finns
det en gnagande förnimmelse av skuld och ett ömmande
ont samvete, men att man idag inte har någonstans att
härleda den eftersom det moderna budskapet säger att
synden inte är reell utan bara var en konstruktion av den
maktutövande kyrkan från förr, för att hålla undersåtarna i schack.
Och finns ingen synd finns ju heller ingen relevans i att
tala om nödvändigheten av försoning och därmed inte
heller om Jesus och hans försonande blod. Då blir Jesus
degraderad från frälsare till en i den långa raden av politiska ledare, filosofiska lärare och framsynta vetenskapsmän som blivit förföljda och fått ge sina liv för en
5
http://www.svd.se/kultur/synd-pa-sekularlangfredag_6986923.svd (2012-11-25)
Ackommodation | 203
övertygelse.
Att ackommodera, eller anpassa, bort talet om synden
för att därigenom göra evangeliet mer bekvämt och
lättillgängligt är ett effektivt sätt att dränera det på dess
inneboende betydelse och kraft.
Jesu blod
På tal om Jesu försonande blod så är ju också det något
som det helst talas tyst om idag, om det talas om över
huvud taget. Här kommer jag inte att fördjupa mig i de
bråddjupa sanningarna om betydelsen av detta, jag bara
konstaterar att förkunnelsen om Jesu blod under senare
tid tenderat att tonas ner.
Kanske har du som jag hört samtalen kring innehållet i
våra gudstjänster, där röster har höjts om att vi bör undvika de sånger som exempelvis innehåller hänvisningar
till blodet och Jesu offer. Vi lever ju i en civiliserad
värld och tid säger man, och därför är det inte lämpligt
att vi har med sådant.
Motivet är ofta att det sägs skrämma bort sökare som på
grund av det inte kan ta till sig vårt budskap. Hur var det
nu det stod om ackommodationen och hur definierades
den? Till bekvämlighet för våra åhörare, alltså för att
inte komplicera budskapet, hemlighåller man med avsikt vissa sanningar.
Jesu återkomst
En annan sanning som medvetet eller omedvetet tonats
ner och därmed också tystnat mer och mer, är den om att
Jesus snart kommer tillbaka. Allt som kan brukas på ett
gott och bra sätt kan ju också missbrukas. Och kanske
var det på grund av ett osunt användande av förkunnelsen om Jesu återkomst i syfte att skrämma människor
till frälsning som den tonades ner.
Böcker och filmer liknande ”Som en tjuv om natten”
och ”Lämnad kvar” satte skräck i söndagsskolfromma
pojkar och flickor som trodde att de inte skulle få följa
med när Jesus kom för att hämta mamma och pappa.
Men ett missbruk rättfärdigar inte att vi slutar tro på
sanningen ifråga. Det bör däremot driva oss fram till en
sund syn på Bibelns klara budskap om att Jesus kommer
igen. Budskapet är en tröst för oss som tror på Jesus,
men också en sporre att vittna och berätta om honom för
så många som möjligt innan han kommer. Låt mig ta
med ett längre stycke av Paulus när han talar om just
denna händelse.
Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus
tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt
ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till
Herrens ankomst skall alls inte komma före de
insomnade.
Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst
och en Guds basun, då skall Herren själv stiga
ner från himlen. Och först skall de som dött i
Kristus Jesus uppstå.
Ackommodation | 205
Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas
upp bland moln tillsammans med dem för att
möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara
hos Herren. Trösta därför varandra med dessa
ord.6
En dag kommer Jesus att kliva tillbaka in i den jordiska
dimensionen från den himmelska. Men inte som ett litet
barn som förra gången, utan som Herre och Majestät till
smattrande trumpetfanfarer och presenterad av en änglakonferencier. Då kommer förunderliga saker att ske. De
som har dött försonade med Gud kommer att uppstå,
precis som Jesus gjorde.
Och vi som fortfarande lever kommer att sekundsnabbt
förvandlas och få en himmelsk kropp och tillsammans
med de uppståndna ta ett stort kliv efter Jesus in i den
himmelska, tidlösa och eviga dimensionen. Befriade
från allt ont, nedbrytande och destruktivt. Och jag säger
som Paulus; trösta därför varandra med dessa ord!7
Men låt också den sanningen i all sin kraft få vara en
morot och sporre för din, och din församlings, syn på
nödvändigheten och behovet av evangelisation. Låt oss
innan han kommer tillbaka göra allt vi kan för att så
många som möjligt, både på hemmaplan och runt om i
världen, ska få höra budskapet om Jesus Kristus.
Låt oss ha ett absolut fokus på det stora uppdraget att
vittna om och förkunna honom så att så många som
möjligt får höra de goda nyheterna och därmed också
6
7
1 Tess. 4:14-18
1 Kor. 15 och 1 Tess. 4
får en reell chans att ta emot Guds utsträckta hand till
försoning innan det är försent. Men nu går vi vidare och
tar oss tid att helt kort nudda vid några fler för bekvämlighetens skull bortglömda eller bortgömda sanningar.
Ett rent helvete
Föreställ dig en plats som är kliniskt och kemiskt befriad från allt gott. Ingen kärlek, ingen sanning, inget ljus,
ingen värme, ingen omsorg, ingen renhet, ingen vänlighet, ingen glädje, ingen..., ja jag skulle kunna hålla på
ett tag. Den platsen måste ju vara ett rent helvete. Alltså
rent ifrån allt det goda.
Nej, jag ska inte hålla på för länge och borra för djupt i
sanningen om en evighet utan Gud, för det är ju det förtappelsen egentligen innebär, men ändå skrapa något på
ytan. Och jag gör det därför att nedmonteringen av sanning vi talar om är en stor orsak till att evangelisationens nödvändighet har tonats ner i våra församlingar.
Det finns en stor missuppfattning vad det gäller hela den
delen av Bibelns budskap, och den går i stort sett ut på
följande resonemang: Gud vill att en del människor ska
få vad de förtjänar och därför har han konstruerat en
tortyrkammare dit han skickar dem som har förnärmat
honom och som han därför inte tycker är värda något
bättre.
En fruktansvärd och grotesk gudsbild, som också ger en
logisk konsekvens: De som vågar nämna om förtappelsen, ett budskap som ju faktiskt finns i Ordet, är lika
Ackommodation | 207
fruktansvärda och groteska som denne Gud. Och därför
tiger man. Eller så talar man tyst om det, också kanske
på grund av att sanningen av tidigare generationer har
predikats om på ett för vår tid både främmande och
skrämmande sätt.
När Bibeln talar om en tidlöshet utan Gud gör den det i
målande beskrivningar, som den gör om allt som är bortom vår mänskliga dimension och fattningsförmåga. Låt
oss först se på sättet att måla utifrån en mer positiv synvinkel. När Johannes ska försöka beskriva den ofattbara
himmel han får se i en uppenbarelse, gör han det bland
annat så här: Och stadens gata var av rent guld som
genomskinligt glas.8
I Johannes begreppsvärld var naturligtvis rent guld inte
genomskinligt, och genomskinligt glas var inte guldfärgat. Men vad skulle han skriva? Det han såg liknade
inte något han tidigare sett och var bortom hela hans
mänskliga fattningsförmåga. Så han försökte så gott han
kunde att med sina mänskliga ord måla det ingen människa någonsin har sett.
När Jesus själv ska beskriva förtappelsen talar han om
...den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans
änglar9, och Uppenbarelseboken talar om att ...djävulen...kastades i sjön av eld och svavel...10
Det finns två teorier om vad vårt svenska ord helvete
8 Upp. 21:21
9 Matt. 25:41
10 Upp. 20:10
kommer från. Den första säger att det är sammansatt av
det germanska ordet ”hel”, som betyder dödsrike, och
det fornnordiska ”viti”, som betyder straff. Fortfarande
används det sista begreppet i vårt rättsväsende när
någon ”vid vite” föreläggs att utföra något, och om detta
något inte utförs inom en bestämd tidsperiod bötfälls
personen i fråga.
Den andra teorin säger att ordet är en kombination av
det germanska ordet ”halja”, som i betydelsen att hölja
något, och samma fornnordiska ord ”viti”. (Som kuriosa
kan nämnas att Halja också är ett, om än ovanligt,
kvinnonamn och firas tillsammans med Emil och Emilia
den 14 november.)11
Den första döden
I samtliga fall där ordet helvete förekommer i Nya Testamentet (Svenska Folkbibelns översättning) är det ursprungliga ordet ”hades”, ett grekiskt ord som talar om
platsen för de döda. I andra översättningar används också ordet ”dödsriket”.
Här skulle man alltså kunna tolka helvetet som en tillfällig plats utan Guds närvaro för dem som inte har låtit
sig försonas med honom i väntan på den slutliga domen.
Liksom paradiset är en tillfällig plats i Guds närvaro för
dem som är försonade med honom i väntan på samma
slutdom.
11 Nationalencyklopedin, ”Helvete”;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Helvete (2012-12-05)
Ackommodation | 209
Däremot, som vi också redan konstaterat, talas det inte
någonstans i Bibeln om det katolska begreppet skärseld. Alltså en plats efter döden där man genom rening
och avlat kan förbereda sig för domen och genom de
gärningarna också mildra den.
Lägg också märke till på tal om den slutliga domen att
själva ordet dom i sig är helt neutralt, även om uttrycket
i våra öron fått en negativ klang. Att dömas innebär att
du antingen kan frikännas eller fällas i den dom du får.
Här är det också på sin plats att konstatera att den som
kommer att agera domare vid det tillfället varken är du
eller jag eller någon annan mänsklig varelse (tack och
lov!), utan den Gud som är såväl helig som rättfärdig
och kärleksfull vilket garanterar en fullkomligt rättvis
dom i försoningens ljus. Så här beskriver Ordet den
plats som efter paradiset väntar dem som låtit sig försonas med Gud och därför frikänns i domen:
Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och
ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var
är borta.12
Och så här talar Bibeln om det som sker med dem som
efter helvetet fälls i domen för att de under sitt liv medvetet vänt sig från Gud, vägrat ta hans utsträckta hand
och inte velat låta sig försonas med honom.
Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta,
12 Upp. 21:4
det vill säga eldsjön, är den andra döden.13
Det är alltså den andra döden som enligt Guds ord är det
eviga och tidlösa tillstånd av skilsmässa från honom
man i vanligt tal kallar helvetet.
Den andra döden
Det finns i Ordet ingen detaljerad beskrivning av ”den
andra döden” men Jesus använder ordet Gehenna när
han talar om den. Grekiskans Gehenna kommer från
arameiskans ”ge Hinnam”, som betyder Hinnoms dal.
Den geografiska platsen var en dalsänka söder om Jerusalem där det med eld hade offrats till avgudar, före
Israels folks tid.
Det var det ord Jesus tog upp när han talade om den
andra döden, med Uppenbarelsens bildspråk beskrivet
som en sjö som brinner av eld och svavel. Hur kan den
beskrivas med så fruktansvärda bilder och med sådana
ordval? Därför att det tillståndet och den platsen är i
total avsaknad av Guds närvaro med allt vad det innebär.14
Vill Gud då allt detta för människan? Nej, absolut inte!
Tvärtom står det i Skriften att han inte vill att någon
skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända
sig15. Och att han vill att alla människor skall bli frälsta
13 Upp. 20:14
14 Matt. 10; Mark. 9 och Luk. 12
15 2 Petr. 3:9
Ackommodation | 211
och komma till insikt om sanningen16.
Varför gör Gud inte något åt saken då? Det är ju just det
han gjort! Ty så älskade Gud världen att han utgav sin
enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå
förlorad utan ha evigt liv.17 Gud sträckte ut sin hand så
långt han överhuvudtaget kunde i respekt för människans fria vilja. För att ingen ska behöva gå förlorad till
den eviga andra döden utan kunna vinnas till det eviga
livet när han ...var i Kristus och försonade världen med
sig själv18.
Din och min uppgift som kristna är att drivna av samma
kärlek, och av nöd över att människor annars går förlorade, säga som Paulus: Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud!19
Evangelium enligt Evert
Läs och häpna när jag hävdar att till och med namnet
Jesus idag blivit ett obekvämt ord i en del kristna sammanhang. Under september och oktober 2012 visades
ett antal gudstjänster från Betlehemskyrkan i Göteborg
på SVT2. Församlingen beskriver på sin hemsida den
första av dessa som en ”Taubegudstjänst”. Sveriges Radio sände på midsommardagen 2012 en gudstjänst från
Brevens Bruk några mil söder om Örebro som också
den hade Taubetema.
16
17
18
19
1 Tim. 2:4
Joh. 3:16
2 Kor. 5:19
Ibid., 5:20
Den 23 september inleds raden med en Taubegudstjänst, där Evert Taubes sånger och ”teologi” har arbetats ihop till en helhet.20
Här firas också dagens gudstjänst i Brokyrkan frikyrkokapellet mitt i byn - , och det gör den till
tonerna av Evert Taubes visor.21
Det är naturligtvis inte fel att använda händelser, företeelser eller personer som människor känner igen som
språngbräda för att landa i ett klart och tydligt evangelium om Jesus. Det gjorde han själv och också de första
jesustroende när de skulle berätta om honom. ”Se på
himlens fåglar och se på ängens liljor” sa Jesus när han
ville få lyssnarna att lyfta blicken från de materiella
bekymren för att istället lita på Gud.22
”Jag har sett att ni har ett altare med inskriften åt en
okänd gud. Det är honom jag predikar för er” sa Paulus
till de religiösa grekerna i Athen när han ville berätta för
dem om Jesus. (Vissa bibeltolkare menar dock att Paulus försök att knyta an till athenarna via ”den okände
guden” var orsaken till att han när han sedan kom till
Korinth inte ville veta av någon stor vältalighet eller
hög visdom, utan bara Jesus Kristus som korsfäst.23
Problemet uppstår när man aldrig vågar språnget utan
20 http://www.betlehemskyrkan.se/betlehemskyrkan-i-svt (201211-29)
21 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?
programid=945&artikel=5142644 (2012-11-29)
22 Matt. 6
23 Apg. 17, Apg. 18:1 och 1 Kor. 2:1-2
Ackommodation | 213
stannar kvar på själva språngbrädan. Man kommer alltså
aldrig fram till det befriande, helande och frälsande
evangeliet om Jesus. Resultatet blir att budskapet endast
berör människors känslor och ger dem tillfällig lindring,
en stunds glädje och några ögonblicks vila från den grå
vardagens hetsiga ekorrhjul.
Men det lyckas aldrig nå ner och komma åt den verkliga
roten till problemet, eftersom det bara är evangeliet om
Jesus som är en Guds kraft som frälser. Träffande nog
kunde man hitta följande två reaktioner på Internet efter
att ovanstående TV-gudstjänst sänts.
Dagens TV-Gudstjänst i Glädjen, Igenkänningen. Känslosträngarna berörs! De viktiga känslorna i Livet. Kärleken, Livet, Döden...24
Tackar från djupet av mitt hjärta för en gudstjänst som verkligen berörde. Evert Taube
kunnde [sic] verkligen forma livet i ord och ni
framförde det med stor känsla.25
Herren frälser
Personligen kan jag se två orsaker till att namnet Jesus i
en del sammanhang blivit något av ett obekvämt ord.
Den första är det exklusivitetskrav Jesus själv och de
första kristna ställde vad det gäller honom som enda
vägen till Gud. Någon har så träffande sagt att det finns
24 http://kerstinstarck.blogspot.se/2012/09/gudstjanst-som-berormed-evert-taubes (2012-11-30)
25 http://www.tv.nu/p/12120910001045svt2 (2012-11-30)
tusen vägar till Jesus men att det bara finns en väg till
Gud, och det är genom denne Jesus.
Den tanken är naturligtvis varken religiöst eller politiskt
korrekt i vårt pluralistiska och multireligiösa samhälle,
och därför tonar man ned den. I det läget blir det självklart mycket bekvämare och mer friktionsfritt med
Evert än med Jesus.
Ingen kommer till Fadern utom genom mig...
...hos ingen annan finns frälsningen... ...och en
är medlare mellan Gud och människor, människan Jesus.26
Den andra orsaken ligger i själva betydelsen av namnet
Jesus; ...du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall
frälsa sitt folk från deras synder27. Ordet Jesus kommer
från hebreiskans ”Yeshua”, via grekiskans ”Iesous” och
latinets ”Iesus” och betyder Herren frälser. Begreppet
frälsa kommer från grekiskans ”soteria” som betyder
frälsa eller rädda.
Det svenska ordet ”frälsa” kommer i sin tur från den tid
det i Sverige fanns trälar, eller slavar, och de blev frigivna. De blev då ”frihalsade” och det var det ordet de
första missionärerna som kom till Norden använde för
att beskriva vad som hände med den människa som blev
försonad med Gud genom tron på Jesus. ”Frihalsad”
blev senare ”frialsd” för att sedan bli vårt ord frälst.
Att bli frälst förutsätter naturligtvis att det finns något
26 Joh. 14:16; Apg. 4:12 och 1 Tim. 2:5
27 Matt. 1:21
Ackommodation | 215
att bli frihalsad från, och eftersom synden som förslavande företeelse inte är relevant i dagens samhälle faller
ju också begreppet frälsare, det vill säga namnet Jesus.28
Här har jag lyft fram några sanningar som i många sammanhang anpassats bort i vår tid men det finns naturligtvis fler. Om du väcks över risken för anpassning i och
med den här boken kanske en utmaning kan vara att försöka identifiera ytterligare områden i vår tids kristenhet
och församlingar där detta sker. I en predikan från Times Square Church i New York kallar David Wilkerson
ackommodationens evangelium för a gospel invented in
hell29. Ett evangelium som uppfunnits i helvetet.
Jag har här nuddat vid problemet med ackommodationen av evangeliet. Det vill säga faran att anpassa delar av
det för att göra det lättare för människor att ta till sig
och acceptera budskapet, oavsett vilka motiv man har
till att göra så. Det är i sig ett hot mot själva kärnan i
evangeliets budskap eftersom man genom det dränerar
det på dess kraft att frälsa, befria och hela människor.
Om däremot evangeliet ska kunna förvaltas på ett sådant
sätt att det får behålla sin kraft behöver vi ha ett medvetet fokus på att presentera det tydliga evangeliet. De enda
goda nyheter som kan leda människan tillbaka till gemenskap med Gud.
Förhållningssättet Paulus talar om, för alla har jag blivit
28 Nationalencyklopedin, ”Jesus” och ”soteriologi”;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4lsning (2012-12-01)
29 www.sermonindex.com (2012-11-26)
allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör
jag för evangeliets skull…30, är något helt annat. Det
handlar om att vi låter vår kristna tro kliva ur den religiösa bubblan, de religiösa orden, symbolerna, liturgierna och formerna, och i stället låter den landa ute i
den verklighet där människor befinner sig.
Det handlar också om att du och jag som Jesu vittnen
präglas så av kärleken till honom och människor att vi,
enligt de ord Paulus använder, blir ”tvungna” att sprida
evangeliet. Ja att vi ”måste” göra det, därför att det är
vårt uppdrag. Eller som han också säger: Ve mig om jag
inte predikar evangelium!31
30 1 Kor. 9:22-23
31 Ibid., 9:16
Byråkratisering | 217
Kapitel 12
Byråkratisering
Snickaren Jesus och byggmästaren Kristus
Den som varit i Barcelona vet att det finns en byggnad
där som aldrig kommer att bli färdigbyggd. Sagrada
Familia, eller Temple Expiatori de la Sagrada Família
(Heliga Familjens Botgöringstempel) som det fullständiga namnet egentligen lyder, är en enorm kyrka
som började byggas 1884 av den mycket kända arkitekten Antoni Guadi.
Enligt prognoser beräknas kyrkan vara klar 2026, även
om det förmodligen inte kommer att bli så eftersom den
byggs i sandsten vilket gör att den ständigt måste repareras och renoveras. Bygget finansieras av inträdesavgifter från turister, och gigantiska lyftkranar står ständigt
utanför kyrkan som är en av stadens stora sevärdheter.1
Guds församling är ett bygge som heller aldrig blir färdigt här på jorden. Fram till det ögonblick Jesus kommer
tillbaka kommer församlingen att vara under ständig
tillbyggnad och restaurering (ett ord från latinets ”restauro” som betyder återställa, återuppbygga eller förnya).
Grunden för denna byggnad är Jesus själv, ...ty någon
annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus
Kristus2. Och själva byggnaden är de människor som
1
2
Nationalencyklopedin, ”Gaudi, Antoni”
1 Kor. 3:11
genom tron på honom låtit sig försonas med Gud.
…hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom
honom fogas hela byggnaden samman och växer
upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir
också ni uppbyggda till en Guds boning genom
Anden.3
Byggnaden är alltså du och jag tillsammans med alla
dem som är födda på nytt och som gjort Jesus till sin
Herre, och grunden för byggandet är vår bekännelse av
honom som Guds son; ...du är Messias, den levande
Gudens Son4, eftersom det är om den bekännelsen Jesus
säger ...på denna klippa skall jag bygga min församling5. Det här uttalande av Jesus ligger till grund för hela
det resonemang som kommer att föras i kapitlet.
För det första kan vi konstatera att det vi talar om här är
Jesu församling. Han säger själv; ” ...skall jag bygga
min församling”. Det är inte pastorns församling, eller
styrelsens församling, eller samfundets församling, eller
Svenska kyrkans församling, eller den allmänna och
världsvida kyrkans församling, eller... Det är heller inte
min församling eller din församling. Det är Jesu församling!
Er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som
bor i er och som ni har fått av Gud, ...ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är
betalt6
3
4
5
6
Ef. 2:20-22
Matt. 16:16
Ibid., 16:18
1 Kor. 6:19-20
Sedan skriver Paulus i nästa kapitel igen; ni har blivit
köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor7. Gud Fadern har köpt oss åt Gud Anden och priset
var Gud Sonen. Det är den församlingen som Jesus ska
bygga, och det är det andra vi kan konstatera i den
bibelvers vi tog avstamp i.
Det är Jesus själv som inte bara är grunden och priset
för samt ägaren till församlingen. Han är också arkitekten och byggmästaren bakom församlingen; ”...skall
jag bygga min församling”. Och han gör det genom
Anden, ”...uppbyggda till en Guds boning genom Anden”. Redan när Jesus levde här på jorden så projekterade och förberedde han bygget, och talade också om
på vilket sätt han skulle genomföra det.
Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern
skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och
påminna er om allt vad jag har sagt er.8
En levande organism
Men nu något om själva byggnaden i sig. På min handled sitter en klocka. Det är en analog klocka, det vill
säga en sådan där som tickar och visar tiden med rörliga
visare. Innanför skalet på denna lilla klocka finns ett
underverk av mekanik, finesser och precision.
Små, små kugghjul hakar i varandra, urverket snurrar
och när batteriet är fräscht kan jag fullkomligt lita på att
7
8
1 Kor. 7:23
Joh. 14:26
den visar rätt tid. Den är strukturerad till fulländning
och perfektion, men den har inget liv! Därför att den
bara är en organisation.
Nedanför klockan sitter min vänstra hand. Det är den
som gör att klockan inte ramlar av min handled. Också
handen är ett underverk av precision och finesser. Nervtrådar löper ända ut i fingerspetsarna och gör att hela
handen kan ta emot impulser från, och skicka impulser
till, hjärnan.
Blodet pumpas ut till det yttersta av fingertopparna via
artärer, kapillärer och vener och gör att handen håller sig
spänstig och frisk. Muskler, ben och senor samverkar till
att jag just nu kan producera ett antal skrivna ord på min
dator. Också handen är strukturerad till fulländning och
perfektion, men den lever! Därför att den är en organism.
Guds församling är en strukturerad organism, inte en
organisation. En organism som när den är frisk och sund
tar emot de impulser som kommer från huvudet, Jesus
själv. Därför säger Ordet att vi ska i kärlek hålla fast vid
sanningen och i allt växa upp till honom som är
huvudet, nämligen Kristus9. Därför att ...från honom får
hela kroppen sin tillväxt10.
Jag vet att jag sticker ut hakan rejält när jag skriver följande, men enligt min mening är ett av de riktigt stora
hindren för vår tids församling vad det gäller att upp9 Ef. 4:15
10 Ibid., 4:16
fyllas och ledas av Guds Ande den byråkratisering inom
desamma, vi sett växa fram under de senaste årtiondena.
Många församlingar drivs idag på kusligt lika sätt som
många företag. Jag skulle kunna rada upp en hel hop
med ord som; styrelser, kommittéer, sammanträden,
ledarskapsutbildningar, strategier, tillväxt, målsättningar, handlingsplaner, effektivisering, rekrytering av
personal och även en hel del andra begrepp som visar att
jag inte är helt fel ute med påståendet.
Som pastor har jag mer än en gång hört uttrycket: ”Hur
skulle det gå om jag gjorde så där som chef på det företag jag arbetar på?” Och mer än en gång har jag känt
mig tvungen att svara: ”Men det här är inget företag, det
är en församling!”
När församlingen ska kalla pastor tar man fram profiler
som beskriver hur hon eller han ska vara, på exakt samma sätt man gör när man ska rekrytera chefer till företag. Församlingar skickar sina ledare på utbildningar till
exakt samma konsulter som utbildar personal i vilket
företag som helst. Styrelser arbetar fram strategier, målsättningar och tidsplaner på precis samma sätt som inom
vilket företag som helst. Här tror jag personligen att
Paulus ord passar alldeles ypperligt bra när han skriver;
...anpassa er inte efter den här världen, utan låt
er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni
kan pröva vad som är Guds vilja11.
11 Rom. 12:2
Organisationen är en andrahandsfråga
Ett av misstagen vi ibland gör när vi hanterar byggandet
av församlingen är att vi förväxlar själva byggnaden
med byggnadsställningarna (och nu talar jag inte om de
fastigheter kristna samlas i som oftast går under namnet
kyrka, utan om den bild Paulus använder i Efesierbrevets andra kapitel när han talar om Guds församling).
Organisationen (byggnadsställningen) måste alltid vara
provisorisk, lättrörlig, flexibel och flyttbar för att kunna
följa arkitektens ritningar (Ordet) och byggmästarens
ständigt nya direktiv (Andens ledning). Helt enkelt därför att församlingen (byggnaden) ständigt befinner sig i
utveckling och förändring.
Och en dag kommer organisationen (byggnadsställningen) att skrotas eller packas ihop och stuvas undan därför att församlingen (byggnaden) är färdigbyggd. Det är
den dag då Jesus kommer för att hämta sin församling
hem. Organisationen kommer inte att få följa med den
dagen, hur välputsad och fin den än är. Det kommer
bara organismen att få göra.
Guds församling har alltid bestått, består just nu, och
kommer alltid att bestå endast av människor av kött och
blod som är födda på nytt av den helige Ande in i Kristi
kropp. Ingenting mer och ingenting mindre. Och det är
bara genom samme Andes kraft och ledning den kroppen, den organismen, växer och utvecklas. Endast genom det och ingenting annat. Församlingen...växte till
genom den helige Andes tröst och förmaning.12
12 Apg. 9:31
Betyder det att vi bara ska sitta still med armarna i kors
och inte göra någonting? Är inte det synsättet farligt
därför att det leder till lathet, passivitet och brist på engagemang? Nej, inte alls! Jag har aldrig påstått att vi
inte ska göra något. Bara att det som görs ovillkorligen
måste göras under Andens ledning och i Andens kraft
om det ska gagna organismen, Guds levande församling.
Paulus beskriver sig själv och sina teammedlemmar som
Guds medarbetare13 och han talar om sin gode vän
Timoteus som vår broder och Guds medarbetare i
Kristi evangelium14. När Jesus genom Andens ledning
och kraft ska bygga församlingen så behöver han medarbetare, och därför gör han...
...några till apostlar, andra till profeter, andra till
evangelister och andra till herdar och lärare. De
skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst. 15
Och dessa heliga, församlingen, fick för att klara av det
gemensamma arbetet en mängd olika gåvor av Anden
att använda. Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.16 Men det vi alltid måste komma ihåg
är att det djupast sett inte är vi som bygger, utan att det
är Jesus som gör det genom den helige Ande. Men allt
detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.17
13
14
15
16
17
1 Kor. 3:9
1 Tess. 3:2
Ef. 4:11-12
1 Kor. 12:4
1 Kor. 12:11
Står då organisation och Andens ledning alltid som
absoluta motsatser i byggandet av församlingen? Jag
tror inte att de behöver göra det, men däremot tror jag
tyvärr att de ofta över tid mer och mer tenderar att göra
det. Speciellt när det vid olika känsliga och avgörande
situationer kommer till skarpt läge.
Jag tror inte att det beror på ovilja eller brist på andlighet i första hand, utan på vårt behov av trygghet, säkerhet och kontinuitet. Att leva ledd av Anden och i Andens
kraft innebär alltid ett moment av osäkerhet och flexibilitet. Det handlar om att lämna över kontrollen till någon annan. Om att inte riktigt veta vad som finns bakom
nästa vägkrök. Att sällan ha de garantier man gärna vill
ha, och som bygger på egna erfarenheter och att man
själv har kontroll.
Från verkstadsgolv till skrivbord
Ordet byråkrati kommer från franskans ”bureau” som
betyder skrivbord och grekiskans ”kratia” som betyder
välde. Alltså helt enkelt skrivbordsvälde. Den tyske
sociologen Max Weber menar att byråkratin är speciellt
utformad och lämpad för det moderna samhället18 och
han grundar det på att den faktiskt kommit att dominera
stora organisationssystem19.
John Stuart Mill, en av den moderna tidens främsta
nationalekonomer, talar om byråkratin som ett styrsystem, ja som det enda alternativet till ett demokratiskt
18 Nationalencyklopedin, ”Byråkrati”
19 Ibid.
system20. När jag här talar om faran med en byråkratisering inom församlingar och kristenhet i relation till
Andens roll och ledning, bygger jag resonemanget på
egna reflektioner och iakttagelser med ovanstående
definitioner som bakgrund.
Utan att pressa analysen allt för mycket är det tydligt att
det över tid skett en förskjutning vad det gäller tyngdpunkten inom den så kallade väckelsekristenheten, alltså
församlingar sprungna ur historiska väckelserörelser.
Från det praktiska ”verkstadsgolvet” med betoning på
Andens uppenbarelse, andliga gåvor och tjänster samt
profetisk ledning, till det mer teoretiska ”skrivbordet”
med ett aktivt sökande efter fungerande organisationsmodeller och framgångsrika strategier och metoder.
Här skulle jag kunna nämna om allt ifrån sammanslagningar av befintliga samfund och startandet av nya,
till den ”lilla församlingens” pastors läsande av litteratur
som beskriver ”X antal nycklar till en växande församling”.
I och med dessa förändringar har Andens styrsystem
mer och mer, enligt Mills definition, ersatts av ett byråkratiskt styrsystem eftersom det, enligt Webers definition, är bättre lämpat för den moderna församlingen i
det moderna samhället. Åtminstone efter vad vi tror
med vårt rationella och moderna förnuft. När Jesus talar
om den människa som är född av Anden säger han:
Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus,
20
Nationalencyklopedin, ”Byråkrati”
men du vet inte varifrån den kommer eller vart
den far. Så är det med var och en som är född av
Anden.21
Gå ut en stormig höstdag med en låda under armen, och
när det kommer en riktigt kraftig vindstöt öppnar du
lådan och fångar vinden. Sedan stänger du snabbt locket
på lådan och går hem och stuvar in den någonstans i ett
förråd för att förvara den över vintern. För du tänker att
den kan vara bra att ha en sådan där riktigt varm och
skön och typiskt svensk sommardag.
Nu har du alltså vinden på vinden (!) och så småningom
kommer sommaren. En sådan där klassisk, lång, varm
och skön svensk sommar som vi alla hade när vi var
barn. En av de där riktigt heta dagarna när luften dallrar
av värme och svetten rinner utan att du överhuvudtaget
har rört ett finger, och när du skulle ge vad som helst för
lite svalka, så kommer du ihåg: Jag har ju vinden på
vinden!
Du går upp och hämtar lådan, öppnar förväntansfullt
locket och ut strömmar den mest fantastiska, sköna och
uppfriskande vindfläkt du någonsin känt. Som bara har
legat där i lådan hela långa vintern och väntat på att du
ska använda den.
Fläktar och annan mekanik
Nej, vinden blåser när, hur och vart den vill, och den gör
det på sina egna villkor. Och samma sak gör också
21 Joh. 3:8
Anden. Vi kan inte fånga, tämja, magasinera och förvara
Anden. Inte heller systematisera, katalogisera och teologisera Anden. Det enda du och jag, och vi som församlingar, kan göra är att hissa våra segel när Andens vind
friskar i och blåser. Vi kan låta Anden fylla dem till
bristningsgränsen och därmed också låta oss ledas, föras
fram och drivas av den helige Ande.
Jo, det finns ett sätt att konstruera luftrörelse och det är
via en mekanisk fläkt. Att använda en komplicerad och
välorganiserad apparat som drivs med mänskligt framtagen energi och som gör att luften under några ögonblick rör på sig. Men det är inte vind.
Jag har i min pastorstjänst ett flertal gånger upptäckt att
just den bild som Jesus använder här för att beskriva
Andens verk i och genom människor är något av en
mardröm för dem i församlingen som har svårt att
släppa kontrollen över det som sker. ”Gud är väl ordningens Gud!”, säger man snabbt och tittar sig oroligt
runt för att förvissa sig om att inget överraskande händer.
Ja, det är möjligt att Gud är en ”ordningens Gud” även
om det inte står så i Bibeln. (Nej, det gör faktiskt inte
det! Däremot står det att ...Gud är inte oordningens Gud
utan fridens22. Rätt ska vara rätt!) Det jag däremot aldrig
riktigt har förstått är synsättet att det skulle bli mindre
ordning om Anden leder oss än om vi leder oss själva.
Hela det resonemanget måste ju bygga på tanken att du
22 1 Kor. 14:33
och jag har kommit något längre än Anden vad det gäller att veta vad som är bäst för församlingen. Eftersom
vi inte riktigt vågar lita på att det blir som det egentligen
ska vara om vi ”släpper lös” Andens vind.
Att det inte blir lika förutsägbart och enligt vårt mänskliga förnuft logiskt, samt att det kommer att hända saker
som både överraskar, förvånar och överrumplar oss är
helt klart, men vad är det som säger att det är sämre?
Här tror jag det till stora delar handlar om att återerövra
det absoluta förtroendet för och överlåtelsen till Anden i
en övertygelse om att allt då blir så mycket bättre.
När jag är svag så är jag stark
Låt mig avsluta de här tankarna med att understryka att
vi självklart och naturligt ska vara medvetna om att de
redskap Anden använder när Jesus bygger sin församling är bräckliga och svaga människor, sådana som du
och jag, och att vi därför ska vara vaksamma både över
risken att redskapen tror att de har Anden ”i sina händer” i stället för tvärtom, och över att samlingar och
möten spårar ur till någon form av andliga rejvpartyn.
Att vara ledd och använd av Anden är inte att viljelöst
ryckas hit och dit som en spratteldocka, i någon andlig
krafts händer som gör lite som den vill med oss. Sådant
sker ofta i andra andars regi, men inte i den helige
Andes. Och här passar det väl bra att koppla tillbaka till
Bibelns beskrivning av Gud som fridens Gud.23
23 http://sv.wikipedia.org/wiki/Rave (2012-12-16).
Två eller tre profeter skall tala, och de andra
skall pröva det som sägs. Men om någon annan
som sitter där får en uppenbarelse, skall den
förste tiga.
Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir
undervisade och alla blir tröstade. Och profeternas andar underordnar sig profeterna. Ty Gud är
inte oordningens Gud utan fridens.24
Allt kan brukas rätt och väl men allt kan också missbrukas. Så också Andens gåvor och tjänster. För att hitta
sådana exempel behöver man inte leta länge i de församlingars historia vilka är framsprungna ur väckelserörelserna. Men lyssna, de forntida eller nutida missbruken får absolut inte hindra oss i Andens tjänst och i
vårt beroende av honom!
För varje falsk sedel på jorden finns det hundratusentals
som är äkta. Och för varje missbruk av Andens gåvor så
låt oss svara upp med hundratusentals bruk som är äkta
och sunda. När Jesus bygger sin församling här på
jorden gör han det inte utifrån ett teoretiskt skrivbordsvälde, en byråkrati, utan genom den helige Ande som
verkar genom de gåvor och tjänster han ger åt enkla och
vanliga människor som du och jag.
24 1 Kor. 14:29-33
Auktoritära auktoriteter | 231
Kapitel 13
Här är det jag som bestämmer!
Ytterligare ett hinder för det absoluta beroendet av
Anden är att vi för mycket litar på, lyssnar till och lyder
personer som på ett mänskligt plan har getts eller tagit
auktoritet, något som också nuddar vid problematiken vi
just behandlat. Det finns en tydlig distinktion mellan
begreppet auktoritär som klingar väldigt negativt i våra
öron, och ordet auktoritet som klingar betydligt mer
positivt.
Ordet auktoritär kommer från franskans ”autoritaire”
som betyder myndig eller befallande och leder tankarna
till envåldsmakt och diktatur. Att utöva ett auktoritärt
ledarskap innebär att ledaren i en grupp i stort sett har
absolut makt. Ordet auktoritet, av latinets ”auctoritas”,
betyder makt, myndighet eller inflytande och beskrivs
enligt följande.
...social relation där en person (grupp, institution) har inflytande över en annan person (grupp,
institution) och där inflytandet uppfattas som
rättmätigt eller legitimt av den senare.
Mer formellt är en auktoritativ relation ett förhållande mellan A och B, där det är underförstått
att B godtar den ordning som ger A rätt att göra
sitt inflytande gällande gentemot B och som
också gör att både A och B förväntar sig att
inflytandet skall kunna utövas utan tvångsmakt.
För Max Weber är auktoritet liktydigt med
legitim makt. Den karismatiska auktoriteten
legitimeras av den hängivenhet undersåtar
känner inför en härskare och som är avhängigt
dennes personliga egenskaper.
Den traditionella auktoriteten legitimeras av tron
på det heliga i traditioner, oftast av gammalt
datum. Exempel är monarkins och prästerskapets auktoritet.1
Enligt definitionerna är alltså inte orden auktoritet och
auktoritär två olika beskrivningar av samma sak eller
gradskillnader av samma företeelse. De är två helt olika
företeelser även om de rör sig inom samma område. De
hör till och med till skilda ordklasser. Auktoritet är ett
substantiv, någon kan vara en auktoritet eller ha auktoritet. Auktoritär däremot är antingen ett adjektiv som
beskriver hur någon är, eller ett adverb som talar om
hur något görs.
Ursäkta grammatiklektionen, men här ser vi faktiskt
något väldigt intressant. För det första; en given auktoritet kan utövas på ett auktoritärt sätt. För det andra; en
given auktoritet kan också utövas på ett ickeauktoritärt
sätt. Och för det tredje; en auktoritär person kan ta sig
auktoritet som därmed blir just... självtagen! Det är
också utifrån de tre perspektiven vi ska se lite närmare
på relationen mellan begreppet mänsklig auktoritet och
1
Nationalencyklopedin, ”Auktoritet” och ”Auktoritär”
den helige Ande.
Den nödvändiga auktoriteten
Förekomsten av auktoriteter även i ett demokratiskt
(folkstyrt) samhälle är både naturlig och nödvändig.
Utan dem skulle det sociala och mellanmänskliga samspelet kollapsa fullständigt. Vi behöver allt ifrån politiker och poliser till tjänstemän och rektorer som getts
myndighet att stifta lagar, upprätthålla samhällets regler
och se till att förutbestämda strukturer efterlevs.
Utan givna auktoriteter skulle vi leva i en totalt anarkistisk tillvaro (kommer av grekiskans ”an” som betyder
nekande och ”arche” som betyder regering. Anarki betyder regeringslöshet, laglöshet eller förvirring). Problemet uppstår när den som getts auktoritet börjar uppträda
auktoritärt. Alltså börjar ”peka med hela handen”, ”slå
näven i bordet” och ”köra över” människor.2
Ofta händer det när de logiska argumenten tar slut eller
när personen i fråga upplever att förtroendet för henne
som given auktoritet börjar avta. Detta händer inte bara i
samhället i stort utan också i våra församlingar. När
argumenten som ledaren använder börjar krypa utanför
de bibliska pärmarna och därför inte längre går att motivera utifrån Ordet, eller denne instinktivt förnimmer att
förtroendet börjar naggas i kanten, är det dags att ”ta i
med hårdhandskarna” mot dem som vågar opponera sig.
Ledaren övergår då till att utöva sin auktoritet på ett
2
Nationalencyklopedin, ”Anarki”
auktoritärt sätt. Ofta motiverar denne sitt uppträdande
med att det är ledarens uppgift att hålla församlingen ”i
Herrans tukt och förmaning”. Även om det inte är uttrycket som bokstavligen används. (Jag återkommer till
begreppet i nästa kapitel som handlar om rädslan.)
Det nödvändiga förtroendet
Här ser vi också det som är förutsättningen för all auktoritet, såväl den formellt givna som den vi informellt och
instinktivt ger till någon. Den måste ovillkorligen bygga
på förtroende.
Folket häpnade över hans [Jesu] lära, ty han
undervisade dem med auktoritet och inte som
de skriftlärda.3
Jesus behövde aldrig säga att ”här är det jag som bestämmer” eller peka med hela handen utan människor
drogs och lyssnade till honom ändå. Och man gjorde det
fast man ibland häpnade och förvånades eftersom han
inte hade vare sig någon tagen eller given auktoritet,
som de hade som satt på maktens stolar och ägde de
högre positionerna. Folket förnam instinktivt att här
fanns en som både hade och var en auktoritet och därför
bekräftade de förtroendet genom att lyssna och följa.
När en ledare med given auktoritet upplever att förtroendet för honom börjar tryta har han två möjliga vägar
att gå. Antingen stannar han upp och gör en sund och
saklig analys av situationen och söker både Gud i öd3
Mark. 1:22
mjuk bön och de människor som är berörda i en dialog
med god ton, för att komma ner till roten av problemet.
I ärliga och uppriktiga relationer är det sedan möjligt för
parterna att arbeta för en återuppbyggnad av förtroendet,
vilket kan ta tid beroende på vad saken gäller. (Men det
är också möjligt att komma överens om att den bästa
lösningen är att ledaren lämnar över sin givna auktoritet
och sitt ledarskap till någon annan med ett större förtroende bland dem som ska ledas.)
Eller så väljer ledaren att inta en auktoritär hållning vid
upptäckten av att förtroendet börjar svikta. Röstläget
höjs, blickarna blir tvingande och självsvåldiga beslut
fattas som inte får ifrågasättas eftersom han trots allt är
ledaren. Ändamålen får helga medlen och därför måste
han ju ha rätt att tumma något på den kristliga kärleken
och ödmjukheten.
Om syftet och målet är gott är väl vägen som leder dit
också god, även om man på den får kliva över ett och
annat lik. Förresten gör han ju allt bara för församlingens eget bästa och av kärlek till dem, och då är det väl
honom det egentligen är synd om. ”Ja, jag är ju nästan
en martyr för Jesus eftersom jag tjänar Gud i mitt anletes svett och offrar mig så för församlingens skull”,
tänker han.
Så försätter han församlingen i ett omöjligt dilemma där
de både förväntas blint lyda och dessutom ha medlidande med honom. Den auktoritära personens sista utväg
är nämligen att gå in i självömkan och en tyck-synd-om-
mig-attityd.
A gentle man
Problemet är bara att när ledaren smyger in på den
auktoritära vägen så smyger Anden ut. För den helige
Ande är till sitt väsen ickeauktoritär och kan därför inte
verka från ett sådant utgångsläge. Vad som finns i Andens väsen beskrivs i Bibeln med följande ord; kärlek,
glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet
och självbehärskning4.
I sammanhanget kallas egenskaperna för Andens frukter, alltså det som växer fram därför att någon människa
är så fylld av Andens liv att det livet måste ta vägen
någonstans. Det blir frukt som människor kan äta, få
näring och mättas av. Andens gåvor kan logiskt och helt
naturligt bara fungera i ett redskap som är fyllt av
Anden och som därmed också bär Andens frukter.
Samma Bibelställe målar också upp ett antal motpoler
till frukterna och en del av de som nämns är fiendskap,
kiv, avund, vredesutbrott, gräl och splittringar5. Alltså
sådant som kännetecknar det klimat som växer fram där
en auktoritär ledare utövar sin makt.
Vi kan utifrån resonemanget konstatera att det auktoritära ledarskapet effektivt blockerar det absoluta beroendet av och fullständiga förtroendet för den helige Ande.
Även om det sprungit fram ur en från början given
4
5
Gal. 5:22-23
Ibid., 5:20
auktoritet eller ur en som var helt självtagen.
Apostoliskt ledarskap
Under det första årtiondet av 2000-talet växte det inom
vissa delar av den svenska frikyrkligheten fram en vilja
att bilda vad man kallade ”apostoliska församlingar”.
Med hänvisning till Nya Testamentets berättelser om,
och beskrivningar av, apostlar som exempelvis Paulus
och Petrus fanns en ambition att också idag leda församlingarna genom så kallat ”apostoliskt ledarskap”.
Det bildades också 2004 ett nätverk av pastorer, Skandinaviskt Nätverk för Apostolisk Kristendom (SNAK). En
av grundarna till nätverket sa i en intervju i tidningen
Dagen 14 januari 2010 att:
...nu har vi hållit på i fem år, och den senaste
gången vi träffades under hösten 2008 var vi
omkring 200 ledare.6
I intervjun uttrycks också vad motivet är till att vara en
del av detsamma, vad de olika pastorerna vill och önskar uppnå genom delaktigheten i nätverket.
Det finns representanter från nio olika samfund
och sammanhang. Det kommer folk från Evangeliska frikyrkan (EFK), Pingst, trosrörelsen,
men även från sammanhang som Frälsningsarmén och Missionskyrkan.
6
http://www.dagen.se/nyheter/amritzer-nystartar-apostolisktnatverk (2012-12-19)
Det bottnar i att man vill forma församlingar
som liknar de som fanns i urkyrkan och som
man kan läsa om i Apostlagärningarna. Och då
gäller det inte bara synen på ledarskapet, utan
även hela livet som Apostlagärningarna presenterar, med under, tecken, änglabesök, visioner
och drömmar och allt sådant.7
En intressant notering är uttalandet att pastorerna ”vill
forma” församlingar. Tanken kommer också fram tydligt
när man i vår tid gärna använder uttryck som ”att starta”
eller ”att bilda” församlingar. Den grundläggande idén
är att en församling uppstår på en eller några ledares
initiativ.
Ofta sker detta genom att ett antal troende från en eller
flera redan befintliga församlingar går samman i en nybildning med syfte att genom den nystartade församlingen kunna nå människor med evangeliet, exempelvis
inom ett bostadsområde i en storstad. Man kan då också
som ledare forma det nya sammanhanget efter den modell man anser vara bäst.
Som en snabb reflektion vad det gäller det synsättet kan
vi konstatera att i exempelvis den tidiga pingstväckelsen
”startade”, ”bildade” eller ”formade” man aldrig församlingar. Man ”ordnade” församlingar bestående av
dem som Gud redan fött på nytt och som därför var delar av den församling Jesus höll på att bygga genom sin
helige Andes ledning.
7
http://www.dagen.se/nyheter/amritzer-nystartar-apostolisktnatverk (2012-12-19)
I det första årsmötesprotokollet från min egen hemförsamling (där jag döptes någon gång i skiftet mellan
1960-1970) står det: När församlingen ordnades den 18
november 1922 blev…8, och så följer några praktiska detaljer om vad som hände under församlingens första år.
Det var inte bara en lek med ord, utan bakom formuleringen låg en djup teologisk övertygelse. Dåvarande
föreståndaren för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm,
Lewi Pethrus, skrev redan 1922:9
Orsaken till att församlingar kommo till stånd
synes således ej ha varit att någon – mer eller
mindre formellt – ”bildat” sådana utan det var
Guds eget underbara frälsningsverk genom
evangelii förkunnelse och seger.10
Exempel från verkligheten
Det är något av ett axiom (något som är så självklart att
det inte ens behöver bevisas) idag i stora delar av den
frikyrkliga kristenhet att församlingsbyggande i princip
är detsamma som någon form av församlingsbildande
av en ny församling eller församlingsformande av en
redan befintlig församling vilket springer fram ur en
eller några ledares vision.
Alltså inte bara vid startandet av nya församlingar utan
8
Årsmötesprotokoll, Smyrnaförsamlingens i Fagersta årsmöte,
18 november 1923
9 Nils-Olov Nilsson, ANDEN OCH VI HAR BESLUTAT, Evangeliipress, 2012, sid. 116-117
10 Lewi Pethrus, Evangelii Härold, årgång 1922, sid. 440
ofta görs också försök att med en stark ledarskaps- och
auktoritetsmodell forma om församlingar som redan
existerar, med bättre eller sämre resultat som följd. I en
tidningsartikel från 30 januari 2004 beskrevs följande
verkliga scenario från en pingstförsamling någonstans i
Sverige.
Frågan om ledarskap har varit aktuell i pingstförsamlingen i [...] under de senaste två åren.
Det hela började med att pastorsteamet besökte
en konferens om apostolisk [sic] ledarskap...
...sedan dess har man inte minst i församlingsledningen ingående studerat frågan om hur församlingen bör ledas.
Förra våren förde vår pastor [NN] fram ett
förslag att ombilda församlingen till en
apostolisk församling. Det innebar bland annat
att alla i församlingen på nytt skulle ansöka om
medlemskap.
I höstas aktualiserades frågan vidare genom att
[NN] och en majoritet av styrelsen föreslog att
om församlingen skulle gå ”den apostoliska vägen” så behövde församlingens stadgar ändras.
Det innebar att pastorn i egenskap av apostel
skulle vara både föreståndare och ordförande i
församlingen, och att han själv skulle tillsätta
församlingens olika ledare och delge dem auktoritet för sina uppdrag, samt utse sin efterträdare.
Församlingsmötena skulle inskränkas till en
gång per år, och då skulle pastorn presentera sin
vision för det kommande året...
Redan innan församlingen hunnit behandla frågorna sade pastorerna upp sina tjänster. De hade
för övrigt tidigare gjort klart att om församlingen inte accepterade deras vision skulle de ta
de medlemmar som ställt sig positiva med sig
och bilda en ny församling.11
Ett överanvänt begrepp?
Begreppet ledarskap står för en delikat och komplicerad
företeelse. En tanke värd att reflektera över är om den
oerhört starka betoning begreppet fått i vår tids församlingar verkligen står i proportion till det utrymme det
har i Guds ord.
Ordet ledare finns bara på 24 ställen i hela Nya Testamentet (Svenska Folkbibeln), och vid endast 7 av tillfällena handlar det om någon jesustroende (övriga 17
gånger om judiska, romerska eller gammaltestamentliga
ledare) men inte vid något tillfälle är det någon som
använder begreppet om sig själv.
Jesus säger att ledaren ska vara som tjänaren, Paulus
säger att ledaren är en herde för Guds hjord, att de troende inte ska skryta med vissa ledare på andra ledares
bekostnad, att vi ska rätta oss efter, tänka på och uppskatta våra ledare och dessutom hälsar han vid ett tillfälle till ledarna i en viss församling.
Det är alla de tillfällen ordet ledare finns med i Nya
11 http://www.dagen.se/nyheter/apostoliskt-ledarskap-splittrarforsamling (2012-12-19)
Testamentets texter om de första kristna enligt Svenska
Folkbibelns översättning!12
En god vän i en församling någonstans i Sverige fällde
för inte så länge sedan kommentaren: ”I vår församling
talas det nästan bara om ledarskap nu för tiden”. Kanske
är det så att vi också här mer och mer har ”anpassat oss
efter världen”. Att vara ledare är för många lockande,
och det finns alltid en marknad för starka ledare eftersom också många människor vill bli ledda. På det ger
såväl den kristna som profana historien många exempel.
Här måste vi dock som jesustroende ha en oerhörd
känslighet och vaksamhet. När ledarskap och auktoriteter tenderar att ta över Andens roll i församlingen
(oavsett om de är givna eller tagna) eller när människor
uppträder på ett auktoritärt sätt, måste vi våga vara profetiska.
Och vi måste våga sätta fingret på det som tyvärr många
gånger effektivt hindrar vårt beroende av den helige
Ande och hans ledning i våra liv och våra församlingar.
Nämligen mänskligt givna eller tagna auktoriteter och
mänskligt konstruerade ledarstrukturer.
12 Luk. 22:26; Apg. 20:28; 1 Kor. 4:6; 1 Tess. 5:12 och Hebr.
13:7, 17, 24
Rädsla | 243
Kapitel 14
Rädsla
Räddare kan ingen vara
Det finns många starka drivkrafter som styr oss i det
mänskliga samspelet. En av dem är självklar och uppenbar eftersom det sjungs, skrivs och talas om den i de
flesta sammanhang, såväl profana som religiösa. Den
jag syftar på är naturligtvis kärleken. Det var kärleken
som drev Gud att offra sig själv och det är kärleken till
någon eller något som gör att människor ibland är beredda att gå ända in i döden.
Det är kärleken som bär allt, tror allt, hoppas allt och
uthärdar allt och det är kärleken som aldrig kommer att
upphöra utan alltid kommer att bestå. Tveklöst är kärleken den starkaste av drivkrafter eftersom Gud är kärlek och kärleken är av Gud1. Men det finns en annan
drivkraft hos oss människor som också är oerhört stark,
och som dessutom ofta visar sig genom de beteenden
den genererar. Den drivkraften är rädslan.
Ett av de tydligaste tecknen på att rädslan ofta styr oss
människor är att den skapar gränser. När man stänger
och låser dörren till lägenheten eller huset innan man
går och lägger oss på kvällen markerar man en gräns.
Och man gör det av rädsla för vad som annars skulle
kunna hända under natten när man sover. Innanför den
1
1 Joh. 4:16,7
gränsen har man kontroll, men utanför den kan man inte
på samma sätt kontrollera situationen.
Det är ju till och med så rent juridiskt att mot ägarens
eller den boendes vilja får ingen komma innanför denna
gräns, förutom polis och tull, och även då bara under
särskilda omständigheter.2 Utanför dörrarnas gräns har
man sedan portar med kodlås eller tomtgränser med staket, för att markera mot eller skydda sig från det som
finns där utanför.
Vid nationsgränser har man passkontroller och tullstationer bland annat av rädsla för att personer eller
föremål ska komma in i landet som kan vara till skada
eller besvär. I terrorismens och flyktingströmmarnas tid
vill länder skydda sig mot personer de är rädda för, av
säkerhetsskäl eller av ekonomiska orsaker. Och i vapenhandelns och drogflödets tid vill nationer skydda sig av
rädsla för den skada dessa föremål och substanser kan
åstadkomma innanför landets gränser.
Gränser, murar och ridåer
Letar vi bakåt i tiden hittar vi exempel som kinesiska
muren, ett gigantiska byggnadsverk som mäter mellan
ofattbara 600 och 900 mil i längd. Det finns också 24
tusen vakttorn utplacerade med jämna mellanrum på
Chángchéng, ”den långa muren”, som den heter i Kina.
Sedan gammalt har man uppskattat Kinesiska murens
längd till 640 mil, men nya mätningar gör gällande att
2
Rättegångsbalken, kapitel 28, paragraf 1
Rädsla | 245
den verkliga längden egentligen är 885 mil. Hela detta
enorma byggnadskomplex med alla dess arbetstimmar
och allt byggnadsmaterial kom till av en enda orsak. Av
rädsla för en invasion av folkslag som norrifrån skulle
anfalla det stora landet.3
Berlinmuren kan också nämnas som ett tydligt och relativt nutida men ändå klassiskt exempel på vad rädsla
kan leda till vad det gäller att markera tydliga gränser.
Muren byggdes på 1960-talet av dåvarande Östtyskland,
och bakgrunden var följande:
1949, fyra år efter Andra världskrigets slut, delades
Tysklands huvudstad Berlin i två delar. En östlig del och
en västlig del. Den västliga delen kom därmed att ligga
inkapslad i det som då kom att heta Östtyskland eftersom staden Berlin låg i denna östliga del av det forna
Tyskland. 1961 hade 2,7 miljoner människor flytt från
Östtyskland via den gräns som delade staden, en kvarts
miljon per år, och den östtyska regimen kände sig pressad att göra något drastiskt åt saken.
Av rädsla för vad flyktingströmmen kunde få för konsekvenser byggdes en mur som klöv staden i två delar. Det
byggdes ett helt bevakningsområde med två murar och
däremellan minfält, taggtråd och bevakningstorn. 1989
revs muren som en del i hela den förändringsprocess i
Östeuropa som kulminerade i och med Sovjetunionens
upplösning 1991.
På tal om Kina och Sovjetunionen har det alltid paral3
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kinesiska_muren (2012-12-02)
lellt med fysiska gränser och murar också funnits ideologiska. Det var Englands premiärminister under Andra
världskriget Winston Churchill, som i ett känt tal myntade uttrycket ”järnridån” om Sovjetunionens försök att
avskärma och skydda Östeuropa av rädsla för inflytande
från väst.
Uttrycket ”bamburidån” är en asiatisk utveckling av
samma begrepp som växte fram i samband med kalla
kriget (konflikten under andra hälften av 1900-talet
mellan västmakterna och kommunistländerna med bland
annat kapprustning och hot om krig från båda håll, den
så kallade terrorbalansen, som kännetecken). En tydlig
gräns markerades genom starka ideologiska motsättningar mellan kommuniststaterna, framför allt Kina, och
de ickekommunistiska länderna i Östasien. Alltså ett
försök att genom att skapa rädsla och skräck både
stänga inne och stänga ute.4
Vilka är di?
Nåväl, nog om gränser runt om i världen skapade av
rädsla, och över till det vi egentligen talar om, nämligen
att nå ut med budskapet om Jesus. När vi ska göra det är
rädsla inte det bästa utgångsläget eftersom den som vi
sett tenderar att kapsla in oss och avskärma oss från den
värld som Gud älskar.
På kvällen samma dag, den första veckodagen,
var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av
4
Nationalencyklopedin, ”Järnridån” och ”Kalla kriget”
Rädsla | 247
rädsla för judarna.5
Rädsla skapar låsta dörrar och låsta människor. Det
finns så många drömmar som aldrig blivit förverkligade,
så många storverk som aldrig blivit utförda och så många insatser i Guds rike som aldrig blivit gjorda. Varför
det, för att det varit omöjligt att genomföra dem? Nej,
för att de som skulle göra det var rädda!
Den första församling jag arbetade i som ung låg i allra
västligaste Värmland på gränsen mot Norge. Där fanns
ett uttryck som jag ofta hörde och det löd: ”Vad ska di
säga?” När någon skulle säga eller göra något slutade
det ofta med att inget blev sagt och inget blev gjort. För
vad skulle ”di”, alltså ”de” säga? Jag försökte komma
fram till vilka ”di” var som skulle säga något, men lyckades aldrig. Förmodligen för att de inte fanns. Men rädslan för dessa di låste effektivt in människorna bakom
deras egna inre och mentala dörrar.
Man kan vara både rädd för och rädd om, och även om
det sista låter bättre än det första kan också det vara ett
hinder för vittnande om och förkunnelse av Jesus. Men
mer om det senare, nu till vad vi kan vara rädda för,
förutom de ”hjärnspöken” som kallas ”di”.
När vi läser Bibeln upptäcker vi i en del sammanhang
ett fenomen som också varit ganska vanligt historiskt,
men som kanske inte är lika vanligt idag. Du kanske har
hört uttrycket att ”hållas i Herrans tukt och förmaning”.
Det användes av kyrkan under den sena medeltiden som
5
Joh. 20:19
ett bestraffningssystem där olika förseelser resulterade i
olika grader av straff, alltifrån att bli utesluten från nattvarden till att få sitta i ”stocken” utanför kyrkan under
högmässan.
Uttrycket levde vidare och togs under slutet av 1800talet och början av 1900-talet över av både samhället
och skolan, som ju drevs i kyrkans regi och där barnmisshandel i agans namn var ett ofta använt sätt att
uppfostra eleverna. Men även i många av de troende
hemmen präntades det in en bild av Gud som hård och
straffande.
Tyvärr är det nog så att det i våra kristna församlingar
fortfarande finns de som minns både den fysiska smärtan och själsliga skammen när pappan i familjen, inte
sällan en respekterad församlingsmedlem, tog av sig
livremmen för att på sina barn utöva Herrans tukt och
förmaning. Fortfarande används uttrycket ibland när
man talar om disciplin och tillrättavisningar, men då på
ett mer humoristiskt sätt.
Även om frammanandet av rädsla för Gud inte är den
dominerande strategi som används idag för att kontrollera människor (man lyfter sällan pekfingret och säger:
”Akta dig, för Gud ser dig!”) så tar jag mig ändå tid att
här nudda något vid fenomenet.
Jag talar alltså om en fruktan för Gud i betydelsen att
känna rädsla och skräck. Äkta och sann gudsfruktan, att
känna stor respekt och vördnad byggd på djup kärlek, är
något helt annat och dessutom enligt Skriften nyttigt.
Rädsla | 249
Rädsla och skräck för Gud leder däremot bara till handlingsförlamning eller uppror.6
Gräv inte ner dig!
Jesus målade en gång upp en bild som beskriver olika
sätt du och jag kan hantera de förmågor och talanger vi
fått i vår tjänst för Gud. Berättelsen handlar om en man
som lämnade sin förmögenhet, sina talenter, till sina
tjänstemän för att de skulle förvalta den under en period
när han var bortrest. (Talent var det grekiska ordet för
den största viktenheten när man vägde mynt, och motsvarade drygt 26 kilo.)
De olika tjänstemännen fick olika mycket att förvalta,
allt eftersom mannen insåg att de skulle klara av. Efter
ett tag kom mannen hem och tjänstemännen skulle redovisa sina uppdrag. En efter en la fram sin redovisning
och visade hur kapitalet på olika sätt hade växt.7
...också den som hade fått en talent kom fram.
Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man,
som skördar där du inte har sått och samlar in
där du inte har strött ut. Av fruktan för dig gick
jag och gömde din talent i jorden. Här har du
vad som är ditt.8
Den bild av Gud vi har avgör till stora delar hur vi förhåller oss till vår tjänst för honom. Ser vi honom som en
6
7
8
1 Tim. 4:8
Nationalencyklopedin, ”Talent”
Matt. 25:24-25
slavdrivare som rappar oss över ryggen med piskan så
fort vi är lata eller gör minsta lilla fel, så kryper vi ihop
och gör oss så små som möjligt för att träffytan ska bli
mindre. Eller så drabbas vi av handlingsförlamning och
blir paralyserade.
Ser vi honom däremot som en älskande far så spritter
det i hela kroppen av tacksamhet och längtan att få göra
det som är hans vilja. Och;
...ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på
nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått
barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba!
Fader!9
Abba är i sammanhanget varken namnet på ett fiskkonservföretag eller en popgrupp. Nej, det är Jesu eget
språks varma och innerliga ord för fader, liksom samma
språks innerliga ord för moder är amma. Jesu modersmål var arameiska och det är från det språket ”abba”
översätts till fader och ”amma” till moder.
Gud vill inte att vi ska leva vårt liv i rädsla för honom.
Om det vore så skulle det vara oerhört kontraproduktivt
eftersom han har gett oss ett uppdrag som han brinner
av längtan att vi ska utföra. Tvärtom återkommer ofta,
och särskilt från Jesu mun, uttrycket: ”Var inte rädda!”
Det är som om han genom den återkommande uppmaningen vill ge oss en riktigt kraftig vaccination av mod
och trygghet så vi inte ska drabbas av rädslans virus,
9
Rom. 8:15
Rädsla | 251
som är oerhört smittsamt; ...alla såg honom och blev
förskräckta. Men han talade genast till dem: Var lugna.
Det är jag. Var inte rädda10.
Människofruktans galge
Men det är inte bara för Gud vi kan vara rädda, vi kan
också vara rädda för människor. Ett begrepp som tidigare användes relativt ofta men som inte är lika vanligt
förekommande idag är uttrycket människofruktan. Och
...människofruktan har med sig snaror, men den som
förtröstar på HERREN blir beskyddad11.
När vi tidigare talade om yttre gränser var det just rädslan för människor de uppstod av. Här går Bibeln ännu
längre och säger att just denna rädsla på olika sätt kan
binda oss fast som om vi var bundna med ett rep. Ja, till
och med ta strupgrepp på oss som genom en snara som
bara dras åt hårdare och hårdare.
Här kan man tycka att vi är väldigt olika som personer
och jag talar då om den naturliga blygheten eller frimodigheten hos oss människor. En del av oss rodnar
ända upp mot öronen bara någon kliver in i samma rum
och en del av oss är så framfusiga att man helst skulle
vilja ta upp skämskudden och gömma sig bakom när
man ser hur de agerar.
Men den rädsla jag talar om här går egentligen djupare
än så. Det handlar om en grundläggande attityd och in10 Mark. 6:50
11 Ords. 29:25
ställning som ofta beror på djupare frågor och tvivel.
”Tänk om jag inte kan förklara min tro på ett sådant sätt
att hon begriper?” Eller ännu värre, ”tänk om jag egentligen upptäcker att jag knappt vet vad jag tror på?”
”Tänk om hon tycker att jag är helknasig, och nästan suspekt, när jag berättar att jag tror på Jesus?” Eller ännu
värre, ”tänk om hon inte längre vill vara min vän?”
”Tänk om jag upptäcker att frågorna jag kommer att få,
gör att jag börjar tvivla på min egen tro?” Eller ÄNNU
VÄRRE, ”tänk om det jag tror på inte ens är sant?”
Så känner man hur repet dras åt hårdare och hårdare
runt sin hals och gör att man börjar få svårt att andas. I
det läget tänker man att det är bättre att fly än att illa
fäkta och så söker man sig tillbaka till sin trygghetszon,
för där får man i alla fall luft. Det är bara det att den
luften med tiden blir mer och mer unken och skulle behöva just det friska syre ett odelat fokus på att vinna
människor för Gud skulle kunna ge.
Om du är rädd för att inte veta vad du tror på, så ta reda
på det då! Sätt dig in i de grundläggande sanningarna i
den kristna tron och försök sedan formulera och förklara
för dig själv eller en kristen vän vad det egentligen
handlar om. Jag är dessutom övertygad om att du kommer att upptäcka att det projektet är oerhört spännande,
för ju mer du gräver i Ordet desto mer kommer du att
upptäcka av skatten.
Rädsla | 253
Om du är rädd att förlora en vän för att du berättar för
henne om Jesus och frälsningen, så var beredd på att det
kan ske. Eller egentligen inte djupast sett, för tar vännen
avstånd från dig på grund av det, var hon förmodligen
inte din vän från allra första början. Sedan tror jag inte
att det kommer att ske, eftersom ärlighet ofta har en tendens att stärka äkta vänskap.
Om du är rädd för att upptäcka att den kristna tron inte
är sann, så sök Gud. Ta tid med Jesus och låt dig uppfyllas av Ande. Det som kommer att hända då är att han
fyller dig med den tro som inte vilar på det oerhört
bräckliga mänskliga förnuftet eller på den oerhört sköra
mänskliga kunskapen utan på honom själv.
Ty Guds dårskap är visare än människor, och
Guds svaghet är starkare än människor...12
Jag är ung, och ni är gamla. Därför var jag rädd
och vågade inte lägga fram min mening för er.
Jag tänkte: Må åldern tala och de många åren
förkunna visdom. Men det beror på anden i
människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne
förstånd.13
Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.
Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord
som skulle övertyga genom mänsklig visdom
utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi
ville inte att er tro skulle bygga på människors
visdom utan på Guds kraft…14
12 1 Kor. 1:25
13 Job 32:6-8
14 1 Kor. 2:3-5
Var inte för rädd om dig!
Som jag nämnde tidigare är vi ibland inte bara rädda för,
vi kan också vara rädda om. Och det kan ju vara bra när
det handlar om sådant som varandra och vår miljö. Men
det kan också vara ett stort hinder i vårt frimodiga vittnande om Jesus. Då gäller det i första hand när man är
rädd om sådant som positioner, politisk korrekthet och
anseende.
När det är viktigare att upprätthålla den position och det
namn eller anseende man som individ eller kristenhet i
stort har uppnått och fått än att nå ut med budskapet, ligger den tydliga jesusförkunnelsen risigt till. När strävan
efter den politiska korrektheten blir högsta norm för oss,
hamnar Jesu exklusivitetskrav och Ordets tydliga budskap i bakvatten. Just positioner, prestige, anseende och
politisk korrekthet tillhör de heliga kor vi i våra kristna
sammanhang ofta skulle behöva se en masslakt av.
Vi kan också vara rädda om den livsstil vårt välstånd
gett oss i det land som ofta tillsammans med de övriga
länderna i Norden hamnar bland topp tre av världens
länder vad det gäller välfärd.
...räknar man istället in faktorer som till exempel
sysselsättning, arbetsmiljö, hälsa, sociala nätverk, rik fritid, jämlikhet mellan klasser, kön och
generationer hamnar Sverige i topp.15
Att ha det bra är naturligtvis inte sämre än att ha det
15 http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/sverige-topparvalfardsligan (2012-12-03)
Rädsla | 255
dåligt, och att ha det dåligt är naturligtvis inte bättre än
att ha det bra. Det är inte den asketiska grundsynen vi
bör sträva efter. Nej det handlar om att våga reflektera
över faran i att bli så rädd om ”sitt eget” och det man ”i
sitt anletes svett” har uppnått att det blir en broms för
det utgivande arbetet i syfte att vinna människor för
Jesus. Låt mig än en gång flika in ett citat från David
Wilkersons profetia till svensk kristenhet:
...men vart har denna generation tagit vägen? De
borde i dag vara fullt sysselsatta med att vinna
människor, men de har dragits in i välstånd och
karriär – allt detta har gjort att de tappat gnistan.
De var inte beredda att göra försakelser. I stället
satsade man mest på att köpa prylar och sitta
framför teven...men hur mycket tid lägger vi på
bön och arbete för människors frälsning?
Välstånd är ett problem för oss. Elden försvinner
så lätt när vi får det bra materiellt. Receptet mot
apati heter nöd för människors räddning!16
Var finns då motmedlet och vaccinet mot rädslan, oavsett om vi är rädda för eller rädda om? Svaret på frågan
finns i början av kapitlet. Det finns en drivkraft som är
starkare än alla andra, inklusive rädslan, och det är kärleken.
Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju
samman med straff, och den som är rädd är inte
16 http://www.dagen.se/vardag/wilkersons-tal-till-sverige (201212-03)
fullkomnad i kärleken.17
När du och jag blir fulla av den kärlek som är Guds
väsen eftersom Gud är kärlek18, så får helt enkelt inte
rädslan plats utan den drivs ut. Eller annorlunda uttryckt, den ”brottas ner” av en kraft som är starkare, kärleken. Hur kan då du och jag och därmed också våra
församlingar, bli fyllda av Guds kärlek? Jo, Guds kärlek
är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande...19
Det som inte var till
När jag sitter och skriver de här raderna har vi i almanackan hunnit fram till veckan före första advent. Girlangerna har redan hängt ett antal dagar över gatorna i
centrum och butikernas skyltfönster har så smått börjat
skifta i rödgrönt. Och mitt inre börjar också så smått
skifta från novembers olika nyanser av grått till betydligt varmare färger.
Så är det naturligtvis inte för alla, det är jag fullständigt
medveten om. Jag har stor respekt för dem som tycker
att den helg då vi valt att minnas Jesu födelse har urartat
till ett kommersiellt, stressigt och för en del människor
ångestframkallande spektakel. Många har också färska
eller äldre minnen av jultiden som en plågsam och
skräckfylld tid på grund av det som följer i spåren av
bruk och missbruk av alkohol.
17 1 Joh. 4:18
18 Ibid., 4:16
19 Rom. 5:5
Rädsla | 257
Men för andra är barndomens jular något som ger ett
vackert eko, oavsett om de ligger långt tillbaka i tiden
eller bara några år. Själv tillhör jag den del av befolkningen som fylls av en varm och till största delen positiv
känsla när julen så sakta börjar närma sig. Jag älskar de
små sakerna som är så enkla men ändå så fyllda av ro
och naturligtvis nostalgi.
Doften av en hyacint som just håller på att slå ut, smaken av några pepparkakor och lite julmust när man kryper upp i soffhörnet efter en lång arbetsdag. Det lugnande ljuset från öppna spisen vilket kommer från de
värmeljus vi i vår familj har tänt och ställt dit, eftersom
det tyvärr är eldningsförbud i den. (Annars hade jag
gärna lagt till det sprakande ljudet från björkveden som
värmande brinner och flammar i öppna spisen.)
Och så naturligtvis alla julsånger som man äntligen får
lyssna till. Jag skulle kunna räkna upp flera stycken av
dem, både andliga och profana, som fyller åtminstone
mig med värme, glädje och gripenhet. En av dem som
ofta rör mig till tårar är sången ”Rudolf med röda mulen”. Nej, jag skojar inte! Har du någon gång verkligen
tänkt efter vad den sången egentligen handlar om (i
både den engelska och svenska versionen)?
Där har du Rudolf. En utstött, marginaliserad och illa
ansedd ren. De andra renarna skrattar åt honom, ger
honom öknamn och låter honom inte vara med när de
leker sina renlekar. Den officiella versionen om hans
mule är att han förfrusit den, och att det är därför den är
så röd. Men bakom hans rygg viskas det om att det be-
ror på något helt annat. På grund av olika omständigheter har han ibland lite för ofta sökt tröst i flaskan.
Det är den renen och den scenen som målas upp framför
våra ögon när plötsligt något fullständigt oväntat och
förunderligt händer.
Men en mörk julaftonskväll Tomtefar han sa:
”Vill du inte Rudolf säg, med din mule lysa mig.”
Allt sen den dan den renen tomtens egen släde drar.
Rudolf med röda mulen lyser väg för tomtefar.20
När det kom till skarpt läge och de andra renarna var
tvungna att backa för att de inte klarade av att hantera
situationen vände sig tomtefar till Rudolf. Så blev han
den som i detta kritiska läge fick vara med och gå i
fronten och bana väg för det som skulle hända och ske.
Han som ingen räknade med. Han som var utstött. Han
som inte vågade tro på sig själv eftersom ingen annan
hittills hade gjort det. Han blev den som genom Tomtefars förtroende lyftes in i en helt unik och avgörande
tjänst. Därför att han hade en kvalitet som inte de andra
hade. Han var nämligen ingenting i sig själv.
Nej, nej, nej; du behöver inte vara orolig! Jag har varken
fullständigt förlorat förståndet eller snurrat in mig i
någon mytisk villolära. Jag tror inte på tomten. Du vet,
med honom är det precis tvärt om mot hur det är med
Jesus. Vi sjunger ibland i en barnsång att ”Jesus finns
fast han inte syns”. Tomten han syns fast han inte finns!
20 Engelsk originaltext Johnny Marks, svensk text Eric Sandström
Rädsla | 259
Men däremot lever det en mycket stark och faktiskt
evangelisk tanke i julsångens kärna. När Paulus beskriver dem som Gud kallar säger han:
Inte många av er var visa om man ser till det
yttre, inte många var mäktiga, inte många av
förnäm släkt.
Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud
utvalt för att låta de visa stå där med skam, och
det som för världen var svagt har Gud utvalt för
att låta det starka stå där med skam, och det som
för världen var oansenligt och föraktat, ja, det
som inte var till, har Gud utvalt.21
Barrikaderna, fiskelägret och skördefältet
I mitt inre brinner en eld när jag tänker på den framtid vi
som jesustroende är på väg in i. Jag är helt övertygad
om att vi står på tröskeln till en tid då Gud reser upp ett
folk som består av andefyllda lärjungar till Jesus som är
fullständigt och smärtsamt medvetna om att de i sig själva inte är någonting. Som ibland till och med upplever
att de själva är dåraktiga, svaga, oansenliga och föraktade, ja kanske inte ens är till.
Men som har tröttnat på såväl det moderna och kritiska
sönderplockandet av Guds ord, som det kvävande och
religiöst introverta grävandet i den historiska kyrkans
mysticism. Ett folk som frånsäger sig såväl det egocentriska jagandet efter ständigt nya andliga kickar och
21 1 Kor. 1:26-28
spektakulära fenomen, som österländskt inflytande
genom demoniskt influerade nyandliga övningar och
luciferisk religionssynkretism.
Ett folk som också vägrar såväl den utslätande och profillösa anpassningen av förkunnelsen om Jesus, som de
byråkratiska försöken till skrivbordsbyggande av den
levande Gudens församling. Ett folk som inte längre vill
halta på båda sidor, som profeten Elia sa, utan är berett
att resa sig och följa Jesus, ut på den vandring han kallar
oss till, ledda av hans helige Ande. Även om den
vandringen kommer att sluta vid ett kors.22
Den innerliga bön som bränner i mitt innersta handlar
om en tid när evangeliet än en gång ska få visa sig i all
den kraft det har. En tid när människor ska få möta Jesus
till frälsning, läkedom och fullständig befrielse därför
att det finns ett folk som vågar stå upp och vara det redskap genom vilket den helige Ande kan verka.
En tid när den frimodiga förkunnelsen av Jesus Kristus,
den orubbliga tron på Guds ord, den fullständiga fokuseringen på att vinna människor för Gud och det totala
beroendet av Anden får vara något självklart och
naturligt.
En tid när vi varken lever i ett nostalgiskt sökande efter
”det som var bättre förr” eller i en framtida flykt mot
”det som ska komma i ett fjärran då”. Nej, när vi lever i
den tid som heter nu och idag, eftersom nu är den rätta
22 1 Kung. 18:21
Rädsla | 261
tiden, nu är frälsningens dag23.
Och till allra, allra sist hoppas jag att de här försöken att
formulera ett budskap ska kunna fungera som såväl
sporre för vår längtan som vägvisare på vår resa och
bränsle på vår eld, och att vi tillsammans, du och jag
och alla de som svarar ja på Jesu personliga kallelse och
utmaning, ska mäkta med att stå upp och skaka dammet
av oss.
Att vi ska få vara en del av det som Jesus har i beredskap också för vårt land i dessa sista dagar. Och att vi
ska kunna räcka varandra händerna i en gemensam
längtan och önskan att vara hans redskap och verktyg
just här och just nu.
Tack för att du gett mig några timmar av din värdefulla
tid och väl mött på barrikaderna, i fiskelägret och på
skördefältet.
23 2 Kor. 6:2

Krister Nordin – Vart är vi på väg?

Transcription

Similar documents

Vision, målsättningar och verksamhetsplan 2015

Pingst Värdegrund - Centrumkyrkan i Mora

Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp

MINA TANKAR Skökokyrkan Apg 4:12 Hos ingen

Kyndelsmässodagen 2015, Annika Vårblom Sandström

Dagledigträffen Hemförbundet våren 2015.

Församlingsordning - Bergskyrkan i Laxå

Johannesserien 2015 - tobiasbackstrom.se

Doptal predikan Glöm inte vem du är Första söndagen i

Långfredagspredikan i Gräshagskyrkan