Anna-Lena Särs Fatick, Senegal 21.8.2015 Den mentala

Anna-Lena Särs
Fatick, Senegal
21.8.2015
På Madrids flygfält möts jag plötsligt av kontrasten mellan de två världar jag lever i. Hela
anläggningen vittnar om Europa där konsumtion är så enkelt, men vid gaten är det redan
Senegal som gäller. Kläder, språk och kroppshållning hos människorna passar inte längre in i
mina erfarenheter från den gångna månadens semester i Finland. Jag försöker för hundrade
gången hitta ord att beskriva det senegalesiska sättet att uppfostra barn, medan jag iakttar
hur en pojke leker bredvid mig och sedan tilltalas av sin pappa. Men mina ord räcker inte till.
Under ett församlingsbesök i staden Saint-Louis råkade vi på gatan
träffa en pojke som bar på ett avsnitt ur Koranen.
Den mentala omställningen mellan
kulturer är inte helt lätt, fast väl hemma i
Fatick märker jag att det är härligt att
träffa mina grannar igen. Sereren kommer
lättare än jag hade trott bara av att
befinna sig i rätt miljö. På jobbet har de
flesta semester och då finns det tid att gå
igenom den post som kommit de senaste
veckorna. FMS har skickat en broschyr om
holistisk mission. På den står det (fritt
översatt): ”Budskapet om Guds kärlek
förverkligas i hela världen som glädje, frid
och rättvisa.” Det vill jag vara med om. Vi
måste göra det tillsammans.
Nedskärningar
I båtar som dessa ger sig människor iväg från Saint-Louis för att försöka
ta sig till Europa.
”Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar
orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de
förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den
hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så
klä honom, vänd inte dina egna ryggen!” (Jes. 58: 6-7)
Tiden i Finland har fått mig att inse hur
mycket vår regerings nedskärningar
kommer att påverka i världen. För oss
innebär det för tillfället mest att vi
planerar utan att egentligen kunna veta
om planerna kan hålla eller om vi måste
göra om allt på nytt. Trots att många
finländare känner av den ekonomiska
krisen är det inte riktigt jämförbart med
den fattigdom som finns söder om
Sahara. Kyrkan har i alla tider strävat efter
att ta hand om vår värld – med eller utan
hjälp av stater. Enskilda individer kan
hjälpa t.ex. genom att stöda
fadderarbete. Då bidrar vi till att sudda ut
gränser mellan människor.
Dagklubbsledarna Marie Diouf, Antoine Diouf och Coumba Faye diskuterar regn med vår avdelnings nya
medarbetare, teologen Anne Marie Dione i blått.
Efter regntiden
Det är ett molnigt, ovanligt fräscht och grönt Senegal jag kommit hem till. Regnperioden har
varit bra så här långt. Då arbetet på åkrarna närmar sig sitt slut börjar skolorna igen i oktober.
Jag har en lång lista på saker att göra. Under våren fick vi ett extra bidrag av Barnens bank för
att förbättra dagklubbarnas material. Vi ska låta göra möbler i rätt storlek, diskutera
sanitetsinrättningar med de ansvariga byborna, hitta pedagogiska leksaker och kopiera upp
övningspapper som utvecklar barnens färdigheter att så småningom börja skolan.
På försommaren kom vi igång med besök i församlingarna för att kartlägga behov och vad som
görs i fråga om söndagskola, skriftskola och övrig verksamhet för minderåriga. Besöken ska vi
fortsätta med i höst – och under våren, insha’Allah (dvs. om Gud vill och pengarna inte
tryter). Hittills har jag bland annat gjort följande insikter: På serer-området är människor mer
toleranta för olika religioner än i resten av landet. Det beror på att det i samma familj ofta
finns muslimer, kristna och representanter för stamreligionen. Det innebär också att man
lättare blandar ihop religioner. Man tänker ofta att alla ju tillber den enda och högste Guden
och man tar intryck av varandra. Samtidigt blir det inte självklart att mamma och pappa lär
barnen vad den egna tron går ut på, speciellt inte om de två har olika religion eller om deras
föräldrar har en annan tro. Då blir kyrkans, och även immamernas, roll så mycket viktigare i
den religiösa fostran.
De kristna som bor utanför sererernas områden behöver stöd. Religiös tillhörighet är en fråga
om identitet och samhörighet i Senegal. Som minoritet kan man känna sig isolerad och det kan
ha stora konsekvenser om någon vill bli kristen. En prästfru tackade oss för att vi ville komma
och diskutera deras arbete, trots att det var dyrt att resa så långt och trots att de inte hade så
många barn i församlingen. Det gjorde att de kände sig som en del av en större kyrka. För de
mindre församlingarna är en decentralisering av arbetet inte nödvändigtvis den bästa
lösningen.
I höst ska vi också ordna seminarier. Först ute är en kurs om målinriktat arbete, som ska
utvecklas i hela det kyrkliga arbetet. Den kursen är inte på vår avdelnings ansvar, men vi ska
delta i den första veckan i september. Strax därefter är det meningen att vi ska dra några lekar
på ungdomsorganisationens sommarläger. Sedan är det dags för dagklubbsledarnas
skolningsvecka. Vi råkade få möjlighet att träffas med dem två dagar i juni och då beslöt vi att
både jobba med pedagogisk teori och med praktiska förberedelser. Jag har t.ex. fått på min
lott att komma med idéer för hur man kan lära ut hygien. Söndagskolledarnas kurs infaller mot
slutet av året och det är ännu lite öppet vad vi ska göra då. Mellan de olika evenemangen ska
vi fortsätta att utveckla vår egen arbetsplan.
Be gärna
-att skolningarna för målinriktat arbete skulle kunna göras så att de känns meningsfulla och
ger resultat
-för dem som riskerar att mista sin inkomst och för att mission och kyrkor kunde hantera
nedskärningar på ett uppbyggligt sätt
-om Guds beskydd för kyrkans arbetare, församlingarna, Senegal, mig, min familj och vänner
-att Gud skulle ge rik motivation i arbetet för kyrkans folk, för mig och för dem som jobbar med
sin del av missionen i församlingarna i Finland
Tacka Gud för vila, hem och vänner. Tacka för goda regn, för understöd och för påbörjade
besök i församlingarna.
(Foto: Anna Tikum)
Anna-Lena Särs
Sommaren 2014 reste jag till Senegal för
att utveckla barn- och ungdoms-arbetet i
Senegals lutherska kyrka.
Finska Missionssällskapet förverkligar Guds kärlek i
ord och handling. Vi arbetar i 30 länder tillsammans
med närmare hundra lokala kyrkor och
samarbetsparter.
Adress: BP 9, 23600 Fatick, Senegal
e-post: [email protected]
Blogg:www.varmorgonnynad.blogspot.fi
Stöd vårt arbete:
IBAN: FI38 8000 1400 1611 30
BIC: DABAFIHH. Märk donationen med missionärens
namn.