Sammanställning av arbetsgruppernas diskussioner

Integrationsdag 24/11
Gruppdiskussion
Grupp: Lina Marklund, Viktoria Olsson, Anna-Greta Wiklund, Carina Nordin, Karin Nordén
Diskussionen kretsade mycket kring hur vi kan samordna de olika insatser som görs. Hur samordnar
sig civilsamhället och offentlig verksamhet? Studieförbunden samarbetar kring sina satsningar för
integration och för att hjälpa asylsökande. Mer samordning och organisering behövs dock, men vem
ska göra det?
Praktiska saker man kan göra för att underlätta för de nyanlända:
·
·
·
Anordna studiebesök på olika platser – det är mycket lättare att tordas besöka nya platser
om man redan fått se dem. Det är också viktigt att få något att göra på dagarna när man bara
sitter och väntar.
Inventera kunskaper och intressen bland de vi träffar för att kunna hjälpa dem med
praktikplatser eller liknande.
Skapa praktikplatser.
Gruppen hade stött på problem att få med kvinnor i aktiviteter, något som man borde satsa särskilt
på. Exempel på lyckade satsningar från Kramfors, öppen förskola för assylsökande och ”vara med”projekt för kvinnor.
Då många boenden ligger avsides uppstår problem med resor för att delta i aktiviteter eller tex. söka
vård. Det borde lösas med tex. fri lokaltrafik. I nuläget är många helt beroende av frivillig hjälp.
De frivilliga insatserna för att hjälpa och stötta asylsökande är helt ovärderliga, utan civilsamhällets
insats skulle situationen vara mycket svår. Vi måste arbeta för att få in nya personer, tex. ”nya”
pensionärer och ungdomar.
Antecknat av
Lina
Madeleines grupp
Integrationsdagen 24/11
Presentationsrunda:
Berit Vedin - kallar sig för 'Sverigemormor'. Engagerar sig i olika aktiviteter för ensamkommande barn
och flyktingar i Långsele bl.a. läxhjälpen (för de som fått uppehållstillstånd) och tala svenska (för
asylsökande). Materialet i tala svenska är Tala svenska direkt.
Sofie Batrapo - jobbar på ungdomsgården Barks i Kramfors, ungdomarna är i 14-22 år. Svenska
kyrkan och Kramfors kommun samverkar. Flera ensamkommande flyktingbarn har hittat denna
frizon. Upp till 80 ungdomar per kväll, svenskar, ensamkommande, utlandsfödda, alla blandade.
Pyssel, biljard, dans, musik, samtal. Kaotiskt men bra stämning.
Marina Gyllander - studieförbundet vuxenskolan i Kramfors. Vuxenskolan samverkar kring
svenskagrupperna i Mjällom och på Kramfors bibliotek, samhällsinformation till nyanlända kvinnor,
öppna förskolan för asylsökande i Bollstabruk m.m.
Nadia Näslund - arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik. Arbetar med att integrera de som fått
uppehållstillstånd.
Carin Sjödin - Sundsvall Teater Västernorrland, som Är en del av Scenkonstbolaget. Integration en
svår fråga för denna institution eftersom det beror mycket på vad kommunerna köper in.
Johannas kommenterar: Man kan även inom Scen Västernorrland arbeta med integrationsfrågor
genom att välja att producera pjäser som handlar om människor med utländsk bakgrund eller
anställa skådespelare med utländsk bakgrund. Personal som anställs för övrig verksamhet kan även
ha utländsk bakgrund.
Madeleine Wallenius - Länsbiblioteket/Regional utveckling. Barn och ungdomsfokus.
Fastnade för frågan:
Hur anpassa verksamheten?
Ungdomsgården undrar om det egentligen är nödvändigt för dem att förändra verksamheten efter
denna målgrupp? Grundidén för Barks är att möta ungdomarna, ha en mötesplats, ge möjlighet att
prova på olika saker, inte hamna på glid. Det som måste förändras, känner Sofie, är att fler arbetande
människor behövs i verksamheten.
Alla överens om att det viktiga är att Skapa mötesplatser där alla kan mötas. Känns som att lokalerna
inte räcker till längre.
Hitta saker att mötas över inte bara prat, lägga fram pyssel, målargrejor. Inte krav att prata hela
tiden, utan mötas över något (till exempel som i Järnsta).
Anpassa för att få flickor att komma: behöver finnas dagar som är endast för flickor, annars kommer
inte de muslimska flickorna. Något som alla känner av. Hur når vi kvinnorna. Ungdomsgården har löst
det med att vika en tid för bara tjejerna. Det uppskattas av såväl svenska tjejer som de från andra
länder. Killarna tar så mycket plats. Svårt att prata om vissa grejer när killar är närvarande. Där finns
möjlighet att få grundlig samhällsinformation för kvinnorna om man gör specialgrupper även för tala
svenska, bokcirkelträff, utflykter eller annat. Öppna upp för den svenska kulturen.
Tips på sånt som redan gjorts: Kramfors 3 öppna Asylförskolor. Tack vare personalens hembesök
vågar sig kvinnor till lokalen med sina barn.
Nacksta genom projektet Boksport (sisu, länsbiblioteket) : utlandsfödda flickor som vill spela fotboll.
Ingen förståelse hemifrån. Mammorna bjöds in till en av flickornas träningar/matcher för att få se hur
det går till i verkligheten. Därefter promenad till biblioteket för samtal, högläsning och fika. Mycket
lyckat. Det kommer att bli en fortsättning.
Målet i denna samtalsgrupp var att kvinnor och män ska kunna mötas naturligt även om man även i
fortsättningen kan tänka sig kvinno- och mansgrupper.
Långsele dans med ensamkommandebarn. Lära sig folkdans. Det kom 51 tjejer och 17 killar första
gången! 2 tillfällen hittills. Dansen borde användas av fler. Andra kulturer syns inte ute på
motionsdanserna.
Integration handlar inte bara om att ge de utländska vår kultur det gäller att vi lär oss av dem också.
Skapa förståelse.
Bussresa Långsele till Junsele för att barnen skall få uppleva någon sommarlovsaktivitet. Det här kan
göras tack vare projektpengar. Viktigt att söka pengar som faktiskt finns att söka via bl.a.
Länsstyrelsen. Även Cykelskola och fiskeutflykter har anordnats.
Bra att få in föreningar där vi kan plocka in folk i den verksamhet som redan finns. Så att det inte bara
blir specialverksamhet för flyktingarna. Det vi är ute efter är INTEGRATION och INTERKULTUR.
Funderingar under samtalet:
Hvb-hem hur startar de. Poppar de bara upp!? Intressant fråga.
Svårt att få tag i godemän. Hur hitta man sådana? Riktiga tjänster från kommunhåll... En idé.
GRUPP PER-ERIK
Vi inledde med en utförlig presentationsrunda, varifrån man kom (geografiskt och
sysselsättningsmässigt). Det blev mycket sagt då som sedan fanns med i
diskussionspunkterna så jag gör en helhets-sammanfattning av vad som kom fram.
Det var verkligen aktiva aktörer i min grupp. Man ledde prata-svenska-grupper, samlade in
och delade ut kläder, ordnade praktikplatser, validerade kunskaper, bildade blandad kör,
arrangerade musikaftnar, ordnade arbete inom sjukvården, arbetade med ensamkommande
barn, satte upp teaterföreställning (utan särdeles mycket svenskaprat) och turnerade, ledde
stickcaféer mm
Flertalet kom från ideella sektorn och deras verksamhet har redan inriktningen på att möta
dagens målgrupp. De hade ingen önskelista på nya aktiviteter, hade full upp med de
befintliga.
Man betonade emellertid vikten av att ha kunskap om området, om lagar och regler, om
vem som ansvarar för vad och vad andra redan gör (så vi inte jobbar dubbelt).
Att nå målgruppen diskuterades, särskilt nu då många flyktingar inkvarteras i boenden långt
från centrum, t.ex. ute på Åstön i Timrå kommun, utan bussförbindelse. Att söka upp
boenden är inte oproblematiskt, det krävs tillstånd/överenskommelse med Migrationsverket
t.ex. Flyktingarna kan vara missnöjda med boendet och inkvartering i storskogen. Det kan
finnas motsättningar mellan olika grupper bland flyktingarna och ibland så har de en annan
syn på könsroller, barnuppfostran och andra beteenden (t.ex. rökning) som kolliderar med
våra normer. Viktigt att vara diplomatisk men trygg i sina åsikter i möten.
Ännu fler goda exempel radades upp; övertala ett bussbolag att köra gratis (inkl. frivilliga
chaufförer) till en stad/ett evenemang. IT-guider från arabisktalande, persisktalande,
somalitalande m.fl. områden. Ännu fler exempel på hur man använder en sysselsättning för
att inkludera flyktingar och lär ut svenska, ex en man som ville väva.
Idrottens möjligheter till inkludering lyftes fram.
jag tog mitt senaste favoritexempel från Gävleborg där X-trafik har anställt invandrare med
olika språk till att besöka boenden och informera om buss- och tågåkande, biljettsystem,
tidtabeller, att det inte går att betala med kontanter etc. Det ligger även i företagets intresse
att det inte uppstår tidsödande diskussioner för chaufförer och konduktörer p.g.a. bristande
(språk)kunskaper.
I övrigt var alla var mycket nöjda med dagen.
/Per-Erik
Hej Johanna,
here are the results from our group:
Hur kan vi hjälpa nyanlända in i samhället?
Här pratade vi om att bjuda på oss själva i vardagssituationer, t ex i affären, på tåget, i skolan – fråga
om du kan hjälpa till med något! Det behöver inte vara så märkvärdigt, kanske bara förklara
skillnaden mellan olika sorters mjölk eller vad ”ta 3 betala för 2” betyder. Viktigast att våga ta
kontakt! Vad är det värsta som kan hända?
Ytterligare ett steg är att dela med sig av sitt liv – kanske bjuda hem någon på middag. Ta med ut i
skogen och plocka bär. Göra upp en eld och grilla nåt. Åka skridskor. Vi måste kanske kliva ur vår
bekvämlighetszon men det kan ge så mycket mer!
Matlagningskurser, bagarstugor, vara samtalspartners. Egentligen vad som helst, och på köpet träna
språk och visa hur det fungerar här.
Vi pratade också om hur man hittar mötesplatserna. Det är många som vill hjälpa och hjälpa till men
vart vänder man sig? Tydligen har Härnösands kommun nu en blankett på webben där man kan
anmäla intresse för att bidra med något och även lyfta fram idéer.
Apropå blanketter så är det en sak som nyanlända verkligen behöver hjälp med, och förstås veta vart
man vänder sig i olika frågor. Ett servicekontor eller typ informationsnav som kan lotsa till rätt
myndighet. Hjälp till självhjälp. Sociala medier kan fylla en funktion här – kanske en grupp ”New in
Harnosand”, ”New in Kramfors” o.s.v. (kom jag på nu…)
Hur kan vi anpassa/utveckla vår verksamhet för att bemöta denna målgrupps behov?
Arbetsförmedlingen kan komma in tidigare, i etableringsfasen. SFI och/eller andra utbildningar kan
anpassas till Migrationsverkets långa handläggningstider – vissa rutiner måste kanske ruckas på i en
extraordinär situation. Validering av yrkeskompetens kan göras smidigare (t.ex. kan Af göra
upphandling av olika utbildningar o/e validering). Måste vara mycket mer meningsfullt att engagera
sig i detta under väntetiden.
Myndigheter bör översätta information till relevanta språk. Det finns starka rekommendationer att
översätta t.ex. webbsidor till de svenska minoritetsspråken och det är väl bra, men i dagsläget är det
kanske viktigare med samhällsinformation på syrisk arabiska än meänkelä (det här sista var min egen
kommentar).
Personligen tror jag också att det är viktigt med samhällsinformation till svenskarna – korrekt fakta
om hur asylprocessen går till, ersättningsnivåerna, förklaring av begrepp som asylsökande,
kvotflykting m.m. och här har myndigheter och även större företag ett ansvar att ge denna
information till anställda.
Hur når vi denna målgrupp?
Vi pratade här om att det är viktigt att möta målgruppen på rätt nivå, kulturellt och intellektuellt. Det
är en mängd olika individer och det blir t.ex. kanske inte så bra att blanda akademiker och
analfabeter i en SFI-klass. Vi kan ha vissa värderingar t.ex. när det gäller jämlikhet mellan kön men
kanske måste perspektivet flyttas en aning när man möter människor från andra kulturella
sammanhang. Hellre en förtroendeskapande dialog än en fördömande attityd.
Gör en lista på aktiviteter och samarbetspartners ni vill jobba med
Och ja – det blev så mycket prat på de första punkterna så hit ner hann vi inte. Tidigare i diskussionen
nämndes ändå
Berättelser från hemlandet (förutom att prata svenska kan det mynna ut i att skriva, måla, spela
teater eller dockteater, brodera, dansa….)
Besöka badhuset, lära sig simma, lära sig cykla, lära sig en massa danser, prova på olika idrotter,
Man kan söka bidrag till material, kursledare, lokalhyra, resor etc, lämpligen till studieförbund.
och under lunchen pratade vi om
att starta en kör (Härnösands blandkör) med en blandning av folk från etablerade körer och
nyanlända. Språkträning, integration och fröjdefrämjande i ett!
att Landsarkivets underbara pulkabacke kan användas till en enorm familjedag med pulkåkning och
mat/fika – som ett samarbete mellan Riksarkivet (landsarkivet) och andra institutioner (Härnösands
folkhögskola är på!).
Vi som pratade i denna grupp var:
Gun-Britt Marklund
Fredrik Larsson
Osman Saidabdata
Annika Högberg
Eva Larsmark
Wailit Broström
Gunilla Sjödin
Hanna Holländer
Louise Nyberg
Redovisning från gruppen som Marie Svedin var gruppledare för
Grazyna Kaminska, Eva Tonneryd NBV, Mostafa Alaou AF, Jennie Olofsson Länsbiblioteket, Lena Björn
Flyktingsamordnare Kramfors kommun, Johan Forsberg Afrika gruppen, Inga-Britt Sporring Folkets
hus, Maria Hallén Medialadan och Marie Svedin Murberget Länsmuseet Västernorrland.
Tips
·
·
·
·
·
·
·
Hur tar man kontakt med flyktingar på ett Asylboende? Man går (minst 2 personer gärna fler)
till boendet och ex. bjuder in till ett Luciafirande el något annat. Så fort man kommer till
boendet kommer det att komma personer som vill prata. Det finns alltid någon som kan
engelska. Man berättar att man vill träffas, prata svenska eller vad man nu vill göra. Man blir
alltid väl mottagen.
Nu finns det extra pengar hos studieförbunden. Dessa kan ex. användas för att betala hyra
för en föreningslokal där svenskar och nyanlända kan träffas. På så sätt kan föreningar bli
intresserade av att vara volontärer.
Man kan ha studiecirklar för att träna svenska språket men cirkelträffar är inriktad på
praktiska kunskaper ex. lagar mat, stickar, sjunger i kör, idrottsföreningar mm. Det är till och
med möjligt att de är nyanlända kan bli studiecirkelledare.
Det är viktigt at tänka på att prata svenska inte skall ha formen av en skolundervisning. Det
skall vara kul och man skall framförallt träffa varandra och göra saker ihop. Det är
folkbildning.
Grupperna kommer att ha ojämn kvalité. Det kommer att vara föränderliga grupper som är
löst sammansatta.
Asylsökande kan få praktik via Migrationsverket. I förekommande fall ger Migrationsverket
biljetter (trafik) till de som behöver ta sig till och från praktikplats och asylboende.
I varje kommun finns det en person som förmedlar bostäder mellan personer som fått
uppehållstillstånd och privata värdar.
Efterlysningar
·
·
AF vill ha praktikplatser
Länsbiblioteket önskar få praktikanter till kommunala bibliotek som kan andra språk än
svenska. För att få detta måste man ta kontakt med varje kommuns AF.
Tankar
·
Det borde startas en Facebook grupp el liknande så att de som fått asyl men inte har någon
stans att bo – kan få hyra hos privatpersoner.
Johannas grupp
Integrationsdag 24/11
SFI
ABF
Hembygdsrörelsen
1. Samlad information hos en regional samordnare. SFI får många frågor av flyktingar som inte
har fått asyl eller inte fått en SFI plats ännu. Det skulle vara fint om man hade information att
ge dem kring exempelvis talasvenskagrupperna eller andra aktiviteter som ordnas.
Under asylprocessen behövs mest hjälp.
Använd flyktingarnas kunskaper. Exempelvis till att översätt enklare texter, ord. Amatörtolkar
behövs.
2. Det är viktigt att denna målgrupp känner att de blir lyssnade på och sedda. Vi måste ställa
frågan direkt till målgruppen. Vad vill ni lära er? Vill ni visa oss något. Det behövs kontinuerlig
verksamhet.
Många som kommer till Sverige har utbildning och erfarenhet som Sverige kan dra nytta av
om vi släpper in människor med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden. Inget land är
perfekt vi kan alltid komplettera varandra. Ta vara på det. Det är bra att vi är olika.
3. Ta kontakt med boenden är det enklaste och bästa sättet att nå målgruppen.
4. Hembygdsgården vill gärna samarbeta med grupper på orten och studieförbund.
ABM vill gärna samarbeta med tala svenska grupper och SFI
ABF vill gärna börja samarbeta med etablerade föreningar så som PRO, finska föreningen,
facken, FEB.
Katarzynas grupp
Det var mycket intressant att prata med människor som kom från olika verksamheter i samhället. På
fråga nr.1 tyckte alla att vi måste hjälpa nyanlända med all möjlig information och även praktiska
övningar hur man gör saker i det nya landet. Det är redan mycket som görs överallt men det är viktigt
att lyssna av vad de behöver.
På fråga nr.2 om hur vi ska anpassa/utveckla vår verksamhet för att bemöta denna målgrupp tyckte
många att man måste förstå vad de vill ha från oss. De vill ha mer info, mer undervisning i svenska
och mycket vanlig verksamhet på dagarna om de ska vänta så länge på beslut.
Nr.3 Hur når vi denna målgrupp? De flesta har sina smartphones och denna grupp använder dem
flitigt. Det skulle vara det bästa att nå dem den här vägen. Det finns en sida på internet som heter
informationsverige.se där mycket info hittas och många söker där ifall man vill veta mera. Där borde
man föreningar, institutioner m.fl. lägga in sina egen informationer ifall man vill nå folk. Det är också
bra om man kan skriva info på flyktingarnas språk.
PAULINS grupp
Deltagare i gruppen:
Gruppledare o sekreterare Paulin Norgren, Murberget Länsmuseet Västernorrland
Björn Svensson, Mellansels folkhögskola
Lena Landin, Ångermanlands hembygdsförbund
Kristina Gillström, Norrdans
Lejla Porovic, Ibn Rushd Studieförbund
Mats Danielsson, NBV Sundsvall
Abed Alaziz Bakir, ABF
Erika Mårtensson, Arbetsförmedlingen Kramfors
Houwaida Barhoum, NBV Kramfors
Vi var en blandad grupp med varierande erfarenhet av arbete med nyanlända. Några med mångåriga
erfarenheter som de gärna delade med sig av och andra som låg i startgroparna och mest ville lyssna
och får tips och råd.
Vi samtalade fritt och följde inte frågorna så systematiskt, men om jag sorterar upp det vi talade om
kan det sammanfattas under respektive fråga enligt följande:
1) Hur kan vi hjälpa nyanlända in i samhället?
Genom att skapa kontaktytor och mötesplatser.
Viktigt att lära sig svenska. Att få öva språket.
Viktigt att få träffa ”vanliga svenskar”, att bygga sociala nätverk och få förståelse för familjeliv, kultur
och samhälle.
Ett stort problem är det långa väntetiden från att man anländer tills man får besked om man får
stanna.
Det tar även mycket lång tid för validering av den utbildning och kompetens man redan har.
Väntan kan vara flera år. Bryts ner av sysslolöshet och brist på meningsfull vardag med social
kontakter.
Unga som inte har något att göra. Det kan bli destruktivt.
Mötesplatser där man träffar folk, där man hjälps åt, där man kan få hjälp att t.ex. laga mobilen eller
klippa håret.
2) Hur kan vi anpassa/utveckla vår verksamhet för att bemöta denna målgrupps behov?
Att aktivt bjuda in.
För föreningar gäller att ta initiativ och aktivt bjuda in de nyanlända i sin verksamhet.
Lejla berättade att för studieförbundet Ibn Rushd är det inget problem att nå målgruppen – de har
mer efterfrågan än de hinner genomföra – men att de behöver mer resurser för att kunna synliggöra
all de verksamhet som görs.
Arbetsförmedlingen efterlyser information från föreningarna om vilket utbud de har. Det finns ett
info-glapp mellan myndigheter och civilsamhället. Myndigheterna måste följa sina ramar och
regelverk men om det finns information som de nyanlända kan ta del av kan de komma med egna
förslag som handläggarna på AF kan ta ställning till och ta med i integrationsplaner etc.
Förslag om obligatorisk praktik för alla nyanlända, för språkträning och inblick i svensk arbetskultur.
Hitta förebilder – de goda exemplen med invandrare som har varit här några år och lyckats etablera
sig i det svenska samhället. Hur har de gjort? Vilka råd kan de ge?
3) Hur når vi denna målgrupp?
Frågan handlar snarare om ”Hur når vi svenskarna?”. Det är ortsbefolkningen som behöver nås.
De aktiviteter och mötesplatser som anordnas har en tendens att bara besökas av de nyanlända. Få
vanliga svenskar deltar förutom de som är med och arrangerar.
Svenskar är blyga och försiktiga. Vet inte riktigt hur de ska ta kontakt.
Som privatperson kan det vara svårt att agera själv. Men man behöver inte uppfinna hjulet varje
gång. Tag kontakt med en förening och delta i den verksamhet de anordnar.
Vad gör jag på min fritid? Det finns nyanlända som har samma fritidsintressen.
4) Gör en lista på aktiviteter och samarbetspartners ni vill jobba med.
Vi gjorde ingen lista. Arbetet måste ske i samverkan med de nyanlända. Tillsammans med dem kan vi
diskutera aktiviteter de är intresserade av och vilka parter vi måste söka samarbete med för att
ordna dessa aktiviteter.
Involvera målgruppen! Fråga ”Hur ska vi göra? Var ska vi mötas?” att de nyanlända ”får sitta vid
ratten” när vi planerar gemenskapsaktiviteter och sysselsättningar.
Denna dag är ett exempel på hur det ofta är. Vi gör saker för en målgrupp istället för tillsammans
med dem.
Johanna kommenterar: flera föreningar med annan religiös eller kulturell bakgrund har bjudits in
men inte kunnat komma.
Avslutningsvis kan nämnas att alla var nöjda med dagen, dess innehåll med duktiga och intressanta
föreläsare. Men flera önskade att det varit en återsamling efter grupparbetet för att knyta ihop och
avsluta dagen.
Flera reagerade också på att Esmat Nabi direkt blev fråntagen mikrofonen och inte fick samma
möjlighet som de andra föredragshållarna att ha en dialog med åhörarna.
Johanna kommenterar: Vi hade ett lite för tight schema kan jag tycka nu efteråt, så det får vi göra
bättre nästa gång. Däremot fick Esmat väldigt gärna svara på frågor inom den tidsram som han hade
så som exempelvis Länsstyrelsen gjorde. Esmat och jag har tillsammans kommit överens om
tidtabellen för hans del av programmet.
Hälsningar,
Paulin