Brf Fältprästen 12, historik

Brf Fältprästen 12, historik
Bostadshuset för Brf Fältprästen 12 i kvarteret
Batteriet 1 stod klart våren 1951. Henning
Holmgren och några övriga anställda på
Kungliga Patent och Registreringsverket tog i
slutet av 1940-talet initiativet till projektet. De
bildade en fastighetsförening 1949 som samma
år ombildades till bostadsrättsförening. Den 4
november 1949 undertecknades köpekontrakt
med Djurgårdsnämnden om inköp av tomtmarken för 550 000 kr. Arkitektfirman Backström & Reinius fick uppdraget att rita huset och
som byggmästare anlitades Architector med
Bertil Näslund som VD. Schaktningsarbetena
påbörjades redan dagen efter markköpet, och
huset stod klart för inflyttning ca ett och ett halvt
år senare i mars 1951. Produktionskostnaden för
huset uppgick till 3 miljoner kronor och insatsen
för en lägenhet till ca 2500-4000 kr.
Alla som flyttade in var statligt anställda varav
de flesta på Patentverket. Under denna tid rådde
bostadsbrist och för att underlätta rekrytering av
personal till den växande statliga sektorn såldes
statligt ägd mark till byggherrar som förband sig
att upplåta bostäderna endast till statstjänstemän.
Arkitektfirman Backström & Reinius var ett av
de ledande kontoren för bostadsprojektering på
1940-talet. De svarade för uppmärksammade
nyskapande projekt t ex punkthusen på Danviksklippan samt terrasshus och stjärnhus i
Gröndal i Stockholm. De påbörjade sin yrkesverksamhet när funktionalismen slog igenom
1930. De vände sig dock mot den tidiga funktionalismen som de ansåg kylig och steril och
strävade efter en mjukare och mera sinnlig
gestaltning. Deras lägenhetsplaner är väl genomtänkta och husens utformning och färgsättning
präglas av omsorg om både helhet och detalj.
Bostadshuset Brf Fältprästen 12 är ett utmärkt
exempel på den höga arkitektoniska kvaliteten i
deras projekt.
Kvarteret Batteriet ligger på Ladugårdsgärdet
som användes som militärt övningsfält från
1672 fram till första hälften av 1900-talet. År
1888 flyttade Svea och Göta livgarde in i de
nybyggda kasernerna på Linnégatan och flyttade
därifrån 1946 resp. 1928. Den långa militära
närvaron i området framgår av gatu- och
kvartersnamnen. Gyllenstiernsgatan är namngiven efter Johan Göransson Gyllenstierna
(1635-1680) som var greve och riksråd och bl a
deltog i slaget vid Lund 1676.
Gustav Adolfskyrkan ritades av arkitekt Carl
Möller och uppfördes 1892 som garnisonskyrka
för Svea livgarde. Kyrkan förlades till Ekbacken
som därefter namnändrades till Gustav
Adolfsparken. Namnen Ladugårdslandet och
Ladugårdsgärdet härrör från den medeltida
kungsladugården som låg vid nuvarande Nobelparken och som under första hälften av 1500talet kom att benämnas Gamla Ladugården.
Stadsdelen Ladugårdslandet var till stora delar
ett av de värsta slumområdena i Stockholm fram
till slutet av 1800-talet då en byggboom
omvandlade stadsdelen helt och slummen rensades bort. I stället uppfördes en tät kvartersbebyggelse på grundval av Klas Flemings plan
Trapphusdekor
1642 och Albert Lindhagens plan 1866.
Karlaplan som stjärnplats med anslutande esplanader ger ett tydligt uttryck för Lindhagens idéer
inspirerade av samtida planering i Paris, Berlin
och Wien. Till följd av stadsdelens ökade status
ändrades namnet 1885 till Östermalm.
Kvarteren Batteriet och Divisionen öster om
Gustav Adolfsparken jämte kvarteren mellan
Gyllenstiernsgatan och Oxenstiernsgatan är det
största sammanhängande bostadsområdet med
50-talsarkitektur i Stockholms innerstad.
Samma år som bostadshuset för Brf Fältprästen
12 stod klart avslutades bygget även av
grannhuset i samma kvarter, det sk ”Diplomathuset”, ritat av arkitekt Sture Frölén och
avsett för diplomater och UD-personal. Enligt
Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska
värdering är både bostadshuset Brf Fältprästen
12 och Diplomathuset klassificerade i näst
högsta klass dvs ”särskilt värdefull från historisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.
Kristina Berglund
Träpanel i hissarna