Företagets affärsavtal – en liten handledning

Företagets affärsavtal – en liten handledning
Innehåll
Inledning
Olika avtalstyper
Inköp och direkt försäljning
Underhåll och service
Agenter och återförsäljare m.m.
Samarbetsavtal
Licensavtal
Konsultavtal
Inledning
Alla företag måste för att kunna bedriva sin verksamhet ingå avtal av olika slag.
Vissa avtal handlar om att skapa allmänna förutsättningar för verksamheten,
medan andra är mer inriktade på det enskilda företagets verksamhet. Exempel ur
den första kategorin är hyresavtal avseende företagets lokaler, anställningsavtal
med medarbetare, abonnemangsavtal för telefon, elkraft, renhållning och
försäkringsavtal. Den senare kategorin innehåller avtal om anskaffning av
produktionsutrustning, råmaterial och insatsvaror, försäljningsavtal, licensavtal
och avtal som organiserar distributionen av produkterna. De företagsspecifika
avtalen kommer fortsättningsvis i brist på bättre beteckning kallas företagets
affärsavtal.
Juridiska risker
Många avtal som ingås medför juridiska risker. Riskerna är en följd av de
bakomliggande rättsreglerna. Dessa rättsregler innebär att en avtalspart oftast
har ett strikt ansvar att fullgöra det han åtagit sig enligt avtalet. En part kan därför
drabbas av kraftiga påföljder, särskilt skadestånd, om han inte förmår att fullgöra
sitt åtagande. Detta gäller även om han gjort sitt bästa för att fullgöra avtalet;
endast i sällsynta undantagsfall kan reglerna om s.k. force majeure rädda
honom. De juridiska riskerna är till följd av köplagens bestämmelser särskilt
tydliga vid olika slags leveransavtal.
Standardavtalens roll
Genom att avfatta avtalen på ett genomtänkt och balanserat sätt kan de juridiska
riskerna minskas. Rättsreglerna lämnar nämligen parterna i stort sett full frihet att
fördela de juridiska riskerna mellan sig på önskat sätt. Eftersom avtalsfrågorna till
följd av företagets löpande affärsverksamhet ständigt återkommer måste de
hanteras på ett rationellt sätt. Detta kan till stor del ske genom användning av
standardavtal och andra kontraktshjälpmedel.
Olika avtalstyper
Produktion
Inköp och underhåll av produktionsutrustning
- Inköp av maskiner
- Inköp av anläggningar
- Underhåll
1(18)
Konstruktion
- Licensavtal
- Konsultavtal
- Utvecklingsavtal
Inköp för tillverkning
- Insatsvaror
- Förbrukningsvaror
- Legobearbetning
Försäljning
Direkt försäljning
- Leverans av gods (inklusive underleveransavtal)
- Legobearbetning
- Leverans med montage
- Anläggningsleverans (inklusive konsortialavtal)
- Underhåll
Indirekt försäljning
- Agenturavtal
- Återförsäljaravtal (inklusive konsignationsavtal)
- Licensavtal
Här följer en kortfattad genomgång av olika avtalstypers problematik och risker.
Här beskrivs även, från det enskilda företagets perspektiv, vilka standardavtal
som är lämpliga i olika situationer. Lägg märke till att ett och samma
standardavtal kan komma till användning i såväl inköps- som
försäljningsverksamheten. Det är således inte företagets position som köpare
eller säljare i den aktuella affären som är styrande för vilket standardavtal som är
passande, utan vad avtalet i sak avser.
Redogörelsen är inte på något sätt uttömmande. För ytterligare information
kontakta gärna någon av juristerna på Teknikföretagens affärsjuridiska avdelning,
tfn 08-782 08 00.
Inköp och direkt försäljning
Produkter
För rena produktleveranser, d.v.s. leveranser utan något åtagande för säljaren att
utföra installation i köparens lokaler, finns ett flertal standardavtal. Skillnader
mellan de olika avtalen beror bland annat på produktens karaktär, geografiskt
tillämpningsområde och om köparen är ett privat företag eller representerar stat
eller kommun.
Standardavtal
Produktionsutrustning och andra kundanpassade produkter
NL 09 – Allmänna leveransbestämmelser för leveranser av maskiner samt annan
mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.)
NL 09 är det mest använda standardavtalet inom teknikindustrin i Sverige och
övriga Norden. Det är i första hand, men inte uteslutande, tänkt för leveranser av
2(18)
produkter som tagits fram eller anpassats efter köparens behov. Om
programvara ingår i leveransen kan parterna komplettera NL 09 med NPV 09 –
Allmänna leveransbestämmelser avseende programvara. NPV 09 är
tilläggsbestämmelser till NL 09 som bland annat reglerar köparens nyttjanderätt
till programvaran.
Språkversioner av NL 09 och NPV 09: svenska, danska, finska, norska och
engelska.
Orgalime S 2012 – General Conditions for the Supply of Mechanical, Electrical
and Electronic Products. (Orgalime är den europeiska samarbetsorganisationen
för teknikindustrin där Teknikföretagen är medlem.)
Orgalime S 2012 överensstämmer i stort med NL 09 med viss reservation för
ansvarsreglerna vid leveransförsening, men har ett mer vidsträckt geografiskt
tillämpningsområde. Den är avsedd för internationella leveranser. Orgalime SW
01 – General Conditions for Computer Software – motsvarar NPV 09. SW 01 är
tilläggsbestämmelser till Orgalime S 2000, föregångare till Orgalime S 2012 (och
Orgalime SE 01) och kan användas när programvara ingår i leveransen. En ny
version av SW 01 väntas inom kort.
Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl.
ALOS 05 – Allmänna bestämmelser för leverans av gods (utan montage) till
offentlig sektor. (Sveriges Kommuner och Landsting i samråd med
Försvarsmakten, Statskontoret, Sveriges Offentliga Inköpare, Svensk Handel,
Maskinleverantörerna, Teknikföretagen och Sjukvårdens leverantörsförening)
Bestämmelsen motsvarar i väsentliga delar NL 09 och är avsedd att användas
vid leveranser till staten, kommuner och landstingskommuner.
Språkversioner: svenska, engelska och tyska.
Standardkomponenter
NLS 10 – Allmänna leveransbestämmelser för leveranser av mängdvaror av
standardkaraktär såsom mekaniska, elektriska och elektroniska komponenter,
skruv och spik inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
(Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelsen är närmast avsedd för lagerhållna varor som är så pass
standardiserade att mer eller mindre identiska varor tillhandahålls av flera
leverantörer. Bestämmelsen är mindre omfattande än NL 09. Särskilt
ansvarsreglerna är enklare och ger möjlighet för köparen att snabbare komma
loss från avtalet om leveransen skulle vara försenad eller behäftad med fel.
Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska.
Specialkomponenter och underleveranser
NLG 03 - Allmänna leveransbestämmelser för gjutgods inom och mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelsen är avsedd för leverans av gjutgods. Den ansluter nära till NL 09
men har utformats med hänsyn till de särskilda frågor som uppkommer i
samband med leverans av gjutgods, bland annat avseende modeller och verktyg.
Språkversioner: svenska, danska, finska, norska, engelska och tyska.
Orgalime SC 06 – General Conditions for the Supply of Specially Designed and
Manufactured Components. (Orgalime)
Bestämmelsen är lämplig för leverans av produkter som utformats enligt
köparens önskemål och som ska infogas i dennes produkter eller som normalt
inte är avsedda att användas fristående. Särskilda regler finns om äganderätten
3(18)
till verktyg, formar etc. som används vid tillverkningen. Det finns ett särskilt tillägg
till bestämmelsen kallat Model Form of Serial Deliveries Agreement vilket kan
användas vid serieleveranser och som bl.a. reglerar leveransplaner och
prognostiserade kvantiteter.
Språkversion: engelska
Guide för underleverans- och legoavtal (Teknikföretagen)
En skrift för den som praktiskt arbetar med underleveransavtal. Boken innehåller
såväl en noggrann genomgång av ämnet som praktiska exempel. Dessutom
finns detaljerade redovisningar av fullständiga juridiska villkor vid avtal för
serieleveranser och för legobearbetning.
Orgalime SP 99 – General Conditions for Series Processing. (Orgalime)
Bestämmelserna är avsedda för internationella avtal om legobearbetning vid
serieleveranser. Exempel på tillämpningsområde är ytbehandling.
Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl.
Leveranser inklusive montage; anläggningsleveranser
Vid leveranser som i större eller mindre utsträckning inkluderar installationsarbete
och igångkörning hemma hos beställaren tillkommer en rad frågor som måste
regleras, vilka inte har någon motsvarighet vid rena produktleveranser. Det
handlar bl.a. om beställarens skyldighet att utföra förberedande arbeten på
anläggningsplatsen, beställarens skyldighet att tillhandahålla
montagehjälpmedel, ansvaret för arbetsmiljön, förfarandet vid övertagandeprov,
övertagandets rättsverkningar och konsekvenserna av att beställaren tar
anläggningen i drift i förtid.
Vid denna typ av avtal är leveransen mer enhetlig än vid rena produktköp, det rör
sig i allmänhet om produktionsutrustning av något slag. Skillnaderna i
förekommande standardavtal beror framför allt på leveransens och
montagearbetets omfattning samt parternas hemvist.
Standardavtal
Enklare maskininstallationer
NLT 09 - Nordiska tilläggsbestämmelser för mindre omfattande montage av
maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning vid
leveranser inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
(Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelsen är ett ändrings- och tilläggsvillkor till NL 09 (se ovan) avsett att
användas vid mindre montage och/eller idrifttagning av den levererade
utrustningen. Ett typexempel är en leverans av en fristående maskin varvid
leverantören utför anslutningar, intrimning och igångkörning.
Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska.
Montageledning
Orgalime S 2000 S - General Conditions for the Supervision of Erection of
Mechanical, Electrical and Electronic Products. (Orgalime)
Bestämmelsen är ett tilläggsvillkor till Orgalime S 2000 (se ovan under Orgalime
S 2012) avsett att användas när beställaren ombesörjer montaget men under
leverantörens ledning.
Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl.
4(18)
Installationer av maskiner, produktionslinjer
NLM 10 – Allmänna bestämmelser för leverans med montage av maskiner samt
annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige. (Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelsen är förenklat uttryckt avsedd för avtal om medelstora leveranser av
maskiner och maskinanläggningar där leverantören ansvarar för installation och
övertagandeprov. Det är den vanligaste leveransbestämmelsen i Norden vid
sådana leveranser. NLM 10 behandlar även parternas rättigheter och
skyldigheter med avseende på programvara som ingår i anläggningen.
Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska.
Orgalime SE 01 – General Conditions for the Supply and Erection of
Mechanical, Electrical and Associated Electronic Products.
Orgalime SE 01 överensstämmer i sak till stora delar med NLM 10 även om
några viktiga skillnader finns. Orgalime SE 01 är avsedd för internationella
leveranser. Om programvara ingår i leveransen kan Orgalime SE 01
kompletteras med Orgalime SW 01, se ovan under Orgalime S 2012.
Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl.
MONTAGE 85 – Allmänna bestämmelser av år 1985 för leverans innefattande
montage av gods till den offentliga sektorn. (Industriförbundet, Grossistförbundet
Svensk Handel, Riksrevisionsverket, Kommunförbundet och
Landstingsförbundet)
Montage 85 motsvarar i viss utsträckning NLM 10, men är avsedd för leveranser
till staten, kommuner och landstingskommuner.
Språkversion: svenska.
Större anläggningsleveranser
ABA 99 – Allmänna bestämmelser för leverans av industriella anläggningar.
(Teknikföretagen)
ABA 99 är inte endast ett standardavtal utan ett helt kontraktspaket med formulär
och bilagor avsett för leveranser av industriella anläggningar.
Användningsområdet är inte begränsat till producerande anläggningar i snäv
bemärkelse utan kan t.ex. nyttjas vid leveranser av en vattenreningsanläggning. I
praktiken har det ofta använts vid leveranser av energiproduktionsanläggningar.
ABA 99 är i första hand avsett för leveranser inom eller till Sverige.
Språkversioner: svenska och engelska.
Orgalime Turnkey Contract for Industrial Works
Detta avtal för internationella anläggningsleveranser är baserat på ABA 99 och
har samma användningsområde. Det är också konstruerat som ett
kontraktspaket med allmänna bestämmelser, kontraktsformulär och krysslista.
Det finns dock en hel del skillnader av praktisk betydelse.
Språkversioner: engelska, franska och spanska
Konsortialavtal
Vid stora projekt kan det hända att det enskilda företaget inte förmår erbjuda
kunden en helhetslösning. En lösning på detta problem kan vara att flera
leverantörer går samman i ett konsortium som offererar och utför leveransen,
varvid varje företag bidrar med en särskild del av åtagandet.
5(18)
Ett konsortium är inte någon självständig juridisk person, utan skapas bara för ett
enskilt projekt och upplöses så snart leveransen är fullbordad. Detta är något
som framför allt kan förekomma vid större anläggningskontrakt.
Det finns två typer av konsortier, öppna och slutna. I slutna konsortier agerar
bara en av konsortiets medlemmar gentemot kunden. Från kundens sida
framstår övriga medlemmar i konsortiet som underleverantörer till den ”formelle”
leverantören. Denne ansvarar för konsortiets förpliktelser gentemot kunden.
Vanligen delar konsortiets medlemmar på ansvaret på så sätt att varje företag
ansvarar för sin del av åtagandet.
I ett öppet konsortium agerar medlemmarna som ett konsortium gentemot
kunden. Avtal sluts mellan kunden och samtliga företag som är medlemmar i
konsortiet. Om inte annat har avtalats är alla medlemmar solidariskt ansvariga för
konsortiets förpliktelser gentemot kunden. Det kan därför vara klokt att i avtalet
reglera ansvaret inbördes så att var och en slutligt ansvarar för sin del av
åtagandet.
Observera att konsortialavtal kan komma i konflikt med olika konkurrensrättsliga
regler. Normalt sett brukar emellertid inte konsortialavtal vara
konkurrensbegränsande.
Standardavtal
Model Form of Consortium Agreement (Orgalime)
Ett modellavtal för öppna konsortier som innehåller viss förklarande text.
Språkversion: engelska
Underhåll och andra tekniska tjänster
I anslutning till avtal om köp och försäljning av maskiner och anläggningar
förekommer det ofta att parterna träffar ett särskilt avtal om att leverantören ska
utföra underhåll på objektet. Det är också relativt vanligt med fristående
underhållsavtal utan samband med någon leverans.
Ansvar och försäkring
Om inte avtalet anger något annat har leverantören ett i princip beloppsmässigt
obegränsat ansvar för de skador som beställaren orsakas om leverantörens
montörer begår misstag eller i övrigt inte handlar fackmässigt när de utför
underhållet. Bland annat med hänsyn till förhållandet mellan skaderiskerna vid ett
produktionsavbrott och priset för underhållet är det rimligt att begränsa
leverantörens ansvar, exempelvis till ett visst högsta belopp. Samtidigt bör både
leverantör och beställare se till att leverantören har en ansvarsförsäkring som
täcker detta ansvar. Beställaren bör därutöver överväga att gardera sig genom
en avbrottsförsäkring av allrisktyp.
Löpande avtal
Med termen underhållsavtal avser man i allmänhet ett löpande avtal där
leverantören, servicegivaren, åtar sig att underhålla viss utrustning. Åtagandet
innefattar oftast både förebyggande och avhjälpande underhåll, men det kan
också begränsas till endera typen.
6(18)
Det individuella avtalet måste naturligtvis specificera vilken utrustning som
åtagandet avser, vilka åtgärder som ingår och med vilka intervaller de ska
utföras. För avhjälpande underhåll bör specificeras inom vilken tid leverantören
ska infinnas sig. Avtalstiden måste anges vid alla typer av löpande
underhållsavtal. Ofta löper avtalet på årsbasis med automatisk förlängning om
inte avtalet sagts upp viss tid före utgången av innevarande period.
När det gäller ersättningen avtalas oftast fast pris för förebyggande underhåll,
medan avhjälpande underhåll normalt betalas efter löpande räkning. Det
förekommer emellertid att det fasta priset innefattar även avhjälpande underhåll.
”Outsourcing”
Det blir allt vanligare att ett företag lägger ut ansvaret för större delen av alla
underhållsåtgärder på ett externt företag, s.k. outsourcing. Sådana avtal kan i
sina mer avancerade former innebära att parterna inte i detalj reglerar
underhållsåtgärderna utan att underhållsleverantören i stället garanterar en viss
tillgänglighet hos den anläggning som är föremål för åtagandet. Avtalstypen är
komplicerad och kräver juristhjälp.
”Engångsavtal”
Avhjälpande underhåll kan naturligtvis också bli aktuellt utan att det föreligger ett
föregående löpande avtal mellan beställaren och leverantören. Vanligast är
kanske att köparen av en utrustning även sedan garantin gått ut vänder sig till
säljaren eller någon denne anvisar för att få ett uppkommet fel avhjälpt.
I en sådan situation träffas ofta inte något skriftligt avtal. Men även här gäller vad
som ovan sagts om leverantörens ansvar för skador. I första hand leverantören
bör därför se till att ansvarsfrågorna är reglerade.
Standardavtal
Löpande avtal
NU 06 – Allmänna bestämmelser för Underhåll. (Teknikföretagen m.fl.)
NU 06 är avsett för löpande avtal om underhåll. Det är avsett att tillämpas inom
Norden. Till de allmänna bestämmelserna finns även en kontraktsbilaga. Där kan
parterna precisera underhållsåtgärderna, när de ska utföras etc. Dessutom kan
parterna ange i vilken mån leverantören vid behov ska utföra avhjälpande
underhåll.
Språkversioner: svenska, danska, finska och norska.
Orgalime M 2000 – General Conditions for Maintenance (Orgalime)
En motsvarighet till NU 06 för internationella avtal. I huvudsak är
bestämmelserna överensstämmande med NU 06.
Språkversioner: engelska, tyska, franska m.fl.
”Engångsavtal” om avhjälpande underhåll
NR 06 – Allmänna bestämmelser för Avhjälpande Underhåll. (Teknikföretagen
m.fl.)
NR 06 är avsett för reparationsarbeten inom Norden. Ansvarsreglerna är samma
som i NU 06. Vid avhjälpande underhåll ingås ofta avtal muntligt på grund av
tidsbrist. Leverantören bör därför snarast sända en bekräftelse där det framgår
att NR 06 ska gälla för uppdraget. Det kan vara lämpligt att leverantörer som vill
tillämpa NR 06 i sin marknadsföring informerar om att NR 06 gäller vid
7(18)
avhjälpande underhåll.
Språkversioner: svenska, danska, finska och norska.
Orgalime R 02 – General Conditions for Repair of machinery and equipment
(Orgalime)
Orgalime R 02 har samma användningsområde som NR 06.
Språkversioner: engelska, tyska och franska.
Agenter och återförsäljare m.m.
Representantavtal
Det är inte ovanligt att en tillverkare väljer att inte själv ombesörja distributionen
av sina produkter. I stället träffar tillverkaren ett långvarigt avtal med en eller flera
agenter eller återförsäljare som svarar för försäljningsverksamheten.
Juridiskt sett har handelsagenter och återförsäljare helt olika ställning, vilket
också medför att avtalen ser olika ut och att olika rättsregler blir aktuella.
Emellanåt förekommer dock att ett och samma företag i vissa oftast större affärer
fungerar som agent men är återförsäljare avseende de mer vardagliga affärerna.
I sådana fall måste man beakta reglerna för båda typerna av avtal.
Agentavtal
En handelsagent är någon som i näringsverksamhet har avtalat med en
huvudman att för hans räkning självständigt och varaktigt verka för försäljning av
varor genom att ta upp anbud till huvudmannen eller sluta avtal i hans namn.
Agenten blir således inte part i avtalet med kunden. Ersättningen till agenten
utgår som provision baserad på de affärer som agenten förmedlar.
I Sverige gäller lagen (1991:351) om handelsagentur, vilken baserar sig på ett
EU-direktiv. Motsvarande lagstiftning gäller således i övriga EU/EES-länder.
Lagen innehåller vissa regler som är tvingande till agentens förmån. Det går inte
att avtala bort agentens rätt till avgångsvederlag när agenturavtalet upphör eller
att avtala bort reglerna om minsta uppsägningstid. Uppsägningstiden ökar för
varje år avtalsförhållandet varar för att fr.o.m. sjätte året uppgå till sex månader.
Agenten har rätt till avgångsvederlag om och i den mån agenten har tillfört
huvudmannen nya kunder eller väsentligt ökat handeln med den befintliga
kundkretsen och huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av förändringen.
Avgångsvederlaget ska vara skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter,
särskilt agentens förlust av provision på avtal med de nämnda kunderna.
Avgångsvederlaget kan uppgå till ett belopp som högst motsvarar ett års
provision, beräknad efter ett genomsnitt under de senaste fem åren eller den
kortare tid som uppdraget har varat.
Återförsäljaravtal
En återförsäljare köper och säljer i eget namn och för egen räkning och uppträder
som ett självständigt företag gentemot tillverkaren och kunderna. Hans vinst
ligger i skillnaden mellan inköps- och försäljningspris.
Ett ensamåterförsäljaravtal innebär att återförsäljaren får ensamrätt att inom ett
bestämt geografiskt område sälja tillverkarens produkter. Tillverkaren förbinder
sig att inte utse någon annan återförsäljare inom området.
8(18)
Konkurrensregler
Varje ensamåterförsäljaravtal innebär i sig en konkurrensbegränsning och är
därför underkastat de konkurrensrättsliga reglerna, svenska för den svenska
marknaden och EU:s för handel mellan medlemsstater i EU/EES. De svenska
reglerna är baserade på EU:s regler men vissa skillnader finns.
Vad som är och vad som inte är tillåtet i form av konkurrensbegränsande
bestämmelser i återförsäljaravtal beror bland annat på hur stor marknadsandel
tillverkaren och återförsäljaren har. Det finns dock vissa grundprinciper som alltid
gäller.
Återförsäljaren måste alltid vara fri att sätta sina egna priser. Det är dock tillåtet
för tillverkaren att ange cirkapriser förutsatt att det är klart att återförsäljaren får
avvika från dessa och priserna inte blir faktiskt styrande för prissättningen.
Tillverkaren kan med bindande verkan åta sig att inte leverera varor till någon
kund inom återförsäljarens område.
Återförsäljaren kan förbjudas att aktivt sälja till kunder utanför sitt område.
Däremot kan man inte förbjuda att ensamåterförsäljaren säljer produkterna till de
kunder utanför området som på eget initiativ kontaktar ensamåterförsäljaren, s.k.
passiv försäljning.
Återförsäljaren kan också förbjudas att sälja konkurrerande produkter. Enligt
EU:s regler får dock ett sådant förbud inte gälla längre än fem år.
Avtal som ingås av små och medelstora företag faller ofta utanför förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete. Sådana avtal anses inte kunna påverka
konkurrensen på ett märkbart sätt.
Parterna i ett återförsäljaravtal måste på egen risk ta ställning till om avtalet står i
strid med konkurrensreglerna. Det kan därför vara lämpligt att ta hjälp av en jurist
vid osäkerhet. Avtalsvillkor som strider mot reglerna är ogiltiga och kan leda till att
hela avtalet förklaras ogiltigt.
Rätt till ersättning vid uppsägning
Den fråga det oftast blir tvist om mellan parterna är i vilken mån återförsäljaren
har rätt till ersättning när tillverkaren säger upp avtalet. Denna fråga bör därför
uttryckligen regleras i avtalet. Om återförsäljaren ska vara berättigad till
ersättning, vilket kan vara rimligt i vissa situationer, kan ersättningen exempelvis
göras beroende av om återförsäljaren med egna insatser väsentligt ökat
försäljningen inom området och i vilken mån tillverkaren kommer att ha nytta av
detta efter avtalets uppsägning.
Uppsägningstid
Det finns ingen lagreglerad uppsägningstid för återförsäljaravtal, varken i Sverige
eller i de flesta västeuropeiska länder. Därför bör parterna själva avtala om detta.
Görs inte det, är parterna hänvisade till rättspraxis. Domstolarna brukar beakta
lagstiftningen på likartade områden som bland annat agentavtal. En rimlig
tolkning av rättspraxis bör vara att en uppsägningstid mellan tre och sex månader
är skälig. Vid bedömningen får hänsyn tas till bland annat avtalsförhållandets
längd, investeringar, tid att hitta ett rimligt alternativ samt vad som är handelsbruk
i branschen.
9(18)
Andra viktiga avtalsvillkor
Vid ensamåterförsäljaravtal måste givetvis återförsäljarens område definieras.
Vidare brukar det anges att ensamåterförsäljaren är skyldig att köpa vissa
minimikvantiteter, och att tillverkaren får säga upp avtalet om dessa inte nås.
Parterna måste komma överens om vilka leverans- och betalningsvillkor som ska
gälla mellan dem. De bör även reglera hur handläggning och kostnader för
reklamationer från kunder och garantiservice ska fördelas. Om tillverkaren lämnar
garanti är det viktigt att denna samordnas i tid och omfattning med den garanti
som ensamåterförsäljaren lämnar till sina kunder.
Avtal om konsignationslager
Tillverkaren tvingas ofta medge återförsäljaren kredit för leveranser till
återförsäljarens lager. Problemet för tillverkaren är att denna kredit oftast inte är
förenad med någon ekonomisk säkerhet. Äganderättsförbehåll utgör inte någon
säkerhet om återförsäljaren är verksam i Sverige eftersom sådant förbehåll enligt
svensk rätt inte gäller för varor som är avsedda för vidareförsäljning.
Företagsinteckning kan vara ett alternativ, men oftast är utrymmet redan
intecknat av återförsäljarens långivare.
Ett alternativ till detta är att tillverkaren lägger upp ett konsignationslager hos
återförsäljaren. Detta innebär att tillverkaren deponerar varor i ett lager som
disponeras av återförsäljaren men där varorna tillhör tillverkaren. Återförsäljaren
behöver då inte betala varorna förrän han gör uttag ur lagret.
Eftersom ett konsignationsavtal kan betraktas som ett sätt att kringgå reglerna
om äganderättsförbehåll är det viktigt att parterna upprättar ett korrekt avtal och
att de praktiskt tillämpar avtalet.
Lagerutrymmet bör vara väl avgränsat och inte kunna disponeras för andra varor.
Det är betydelsefullt att man kan särskilja godset, därför är märkning av lagret att
rekommendera. Varje uttag ur lagret måste meddelas tillverkaren och direkt
utlösa betalningsskyldighet. Eftersom lagret tillhör tillverkaren får denne svara för
eventuell inkurans.
För att undvika risken att godset vid en konkurs anses ingå i återförsäljarens
egendom, bör man anlita juridisk expertis vid upprättandet av ett
konsignationsavtal och även rådgöra om hur man praktiskt ska sköta
förhållandet.
Standardavtal
Model Form of Agency Contract – International Agency on an exclusive basis
(Orgalime)
Ett modellavtal avseende handelsagentur. Det har förslag på alternativa
skrivningar i olika avseenden. Hänsyn har tagits till EU:s direktiv om
handelsagenter.
Språkversioner: engelska, tyska, franska och svenska.
Model form of Exclusive Agreement with Distributors Abroad (Orgalime)
Ett modellavtal avsett för ensamåterförsäljare. Det har förslag på alternativa
skrivningar i olika avseenden. Avtalet är anpassat till EU:s konkurrensregler.
Språkversioner: engelska, tyska, franska och svenska.
10(18)
Konsignation
Några standardavtal avseende konsignationsavtal för teknikindustrin finns inte.
Samarbetsavtal
Det finns inte alltid standardavtal
Mellan företag inom teknikindustrin ingås många avtal om samarbete i olika
former. Vissa samarbeten är generellt sett av mer återkommande typ, såsom
licensavtal avseende patent- och know-howupplåtelser, handelsagentavtal,
återförsäljaravtal, avtal om forskning och utveckling etc. Dessa avtal har sakligt
sett inte så många inbördes likheter med varandra än att de är varaktiga i tiden. I
detta avseende skiljer de sig från vanliga avtal om köp och försäljning som oftast
är av mer momentan karaktär. Det senare gäller dock inte utan betydande
undantag eftersom åtskilliga avtal om serieleveranser i
underleveransförhållanden kan sträcka sig många år i tiden.
För de ovannämnda vanliga avtalstyperna har det utarbetats standardavtal och
andra kontraktshjälpmedel som parterna kan använda när de ska upprätta ett
skriftligt avtal om samarbete. När det gäller andra mer sällan förekommande,
eller rent av unika typer av samarbete, ligger det i sakens natur att det inte finns
standardiserade avtal att tillgå.
Vanliga punkter/bestämmelser
Oavsett detta finns det åtminstone formellt vissa gemensamma drag i många
samarbetsavtal. Det är nästan alltid vissa bestämda frågor som måste regleras
mellan parterna. Nedan återges ett antal sådana frågor i rubrikform och i de
flesta fall med korta kommentarer som kan fungera som en sorts
checklista/hjälpmedel i samband med avtalsarbetet. I några fall finns även förslag
till avtalstext. Vissa punkter kan vara irrelevanta eller överflödiga, medan det å
andra sidan kan saknas sådant som i ett enskilt fall är av stor vikt för parterna.
Parternas åtagande
Det absolut viktigaste, vilket checklistan inte kan hjälpa till med, är att parterna så
noggrant som möjligt beskriver sina respektive åtaganden, d.v.s. vad de ska göra
och svarar på frågor som Var? När? Hur? De flesta avtalstvister handlar om att
parterna är oense om huruvida en part fullgjort sina åtaganden. Ju klarare
parternas åtaganden framgår av avtalet desto färre problem kommer att uppstå.
En bra utgångspunkt är att en utomstående person ska kunna läsa avtalet och
förstå vad det går ut på.
Konkurrensrättsliga frågor
Viktigt att tänka på är att en del samarbetsavtal föreskriver exklusivrättigheter för
någon eller båda parter eller på något sätt begränsar handlingsfriheten för part.
Sådana bestämmelser kan vara konkurrensbegränsande och därmed stridande
mot konkurrensrätten. Vid minsta misstanke härom bör man konsultera jurist.
Överträdelser av konkurrenslagen kan få mycket allvarliga juridiska och
ekonomiska konsekvenser.
11(18)
1. Parter
Att ange parterna i avtalet är en självklarhet, men det kan vara bra att ange
organisationsnumret för bolaget för att undvika sammanblandningar t.ex. med
andra bolag i samma koncern.
2. Avtalets omfattning/ändamål
a) Syfte
b) Parternas skyldigheter
3. Definitioner
Definiera gärna centrala återkommande begrepp. Ett exempel: Ofta föreskriver
ett avtal att vissa meddelanden mellan parterna ska ske skriftligen, såsom
reklamationer, anmälan om force majeure, förklaring om hävning etc. Vad som
fyller avtalets krav på skriftlighet kan då t.ex. definieras som följer:
När uttrycket ”skriftlig(t) eller ”skriftligen” används i detta avtal avses därmed en
handling underskriven av båda parter eller brev, telefax eller elektronisk post.
4. Ersättning
Frågan vilken betalning som part ska erlägga till den andra parten glöms sällan
bort. Det handlar om att ta ställning till ersättningsform, fast pris eller löpande
räkning och i det senare fallet tillämpliga tariffer. Betalningstidpunkterna bör vara
väldefinierade. Ska part tillhandahålla säkerhet för betalning? Vilken
betalningsfrist ska fakturorna ha? Vilken dröjsmålsränta gäller?
5. Ändring av ersättning
I långvariga avtal kan det finnas skäl att bygga in mekanismer för justering av
den eventuella ersättning som den ena parten ska betala till den andra.
Indexreglering eller omförhandling är i princip de två möjligheter som kommer
ifråga. Om omförhandlingsmodellen väljs bör part ha möjlighet att bli fri till
avtalsperiodens slut om inte överenskommelse om ändring av ersättningen kan
träffas.
6. Tillämpliga standardavtal
Någon gång kan parts åtaganden under samarbetsavtalet behöva regleras
ytterligare. Hänvisa och bifoga relevant standardavtal till samarbetsavtalet.
7. Kontaktpersoner
Kontaktpersonernas behörighet bör framgå av avtalet. Om de ska ha behörighet
att avtala om ändringar i samarbetsavtalet bör det uttryckligen framgå.
8. Sekretess
I de flesta varaktiga avtal får parterna insyn i varandras verksamheter.
Sekretessklausuler är därför vanliga. Ibland kan det t.o.m. finnas anledning att
träffa ett separat sekretessavtal redan under förhandlingsstadiet. Ett exempel på
en traditionell sekretessklausul i parternas affärsavtal är följande:
Part får inte för tredje man avslöja sådana uppgifter av kommersiell eller teknisk
natur om den andra partens affärsförhållanden, som part fått del av i samband
med detta avtal och som andra parten angett vara konfidentiell eller uppenbart är
av konfidentiell natur.
Part ska vidare förhindra att uppgifter om avtalets omfattning och art kommer till
obehörigs kännedom. Part får inte, utan andra partens godkännande i varje
12(18)
särskilt fall, i sin marknadsföring beskriva eller referera till parternas
affärsförbindelse.
Sekretess enligt denna punkt gäller under avtalets giltighetstid och fem år
därefter.
9. Immaterialrätt
Om avtalet innebär konstruktionsarbete som leder fram till resultat som är
immaterialrättsligt skyddade, t.ex. patent eller upphovsrätt, måste parternas
respektive rättigheter till detta resultat regleras. Om part använder sig av
immaterialrättigheter tillhöriga den andra parten finns det skäl att reglera ansvaret
för immaterialrättsintrång, d.v.s. att användningen kränker tredje mans
immaterialrättigheter. Inte sällan innebär sådana regleringar att den part som
medgivit användningsrätt till den andra parten ska hålla denne skadeslös om
avtalsenlig användning av immaterialrätten kränker tredje mans rätt. En
förutsättning brukar vara att rättighetsinnehavaren får bestämma över försvaret
mot tredje mans anspråk.
10. Avtalsbrott/Hävning
Utöver regler för ordinär uppsägning av avtalet måste det finnas möjlighet för part
att frigöra sig från avtalet vid väsentligt avtalsbrott från den andra parten. Till
exempel:
Om part gör sig skyldig till väsentligt brott mot detta avtal får den andra parten
skriftligen anmoda honom att senast inom 14 dagar vidta rättelse. Vidtas inte
rättelse får den drabbade parten häva avtalet. Förklaring om hävning ska ske
skriftligen.
Vid hävning av avtalet får den drabbade parten kräva ersättning för den skada
han lider till följd av att avtalet upphör.
Hur ansvarsreglerna ska vara utformade är dock en fråga som i hög grad beror
på vad samarbetsavtalet handlar om. Med tanke på ansvarsreglernas betydelse
finns det all anledning att vara noggrann.
11. Ansvarsbegränsning
Det är mycket vanligt att i kommersiella avtal begränsa parts (leverantörens)
ansvar som annars enligt allmänna kontraktsrättsliga regler i princip är
obegränsat. Ansvarsbegränsningen kan t.ex. vara relaterad till multiplar av den
ordinarie ersättning som ska betalas eller till fasta belopp. Det är också vanligt att
ansvarsbegränsningen utesluter rätt till ersättning för ekonomiska följdförluster.
Ansvarsbegränsningen bör naturligtvis harmoniera med skadeståndsregeln i
föregående punkt.
12. Försäkring
Vid fullgörandet av avtalet kan risk uppkomma att part vållar den andra parten
skada, t.ex. egendomsskada. Eventuellt går det att försäkra denna risk. Man bör
därför överväga att föreskriva skyldighet att teckna försäkring för den part som
riskerar att orsaka skada.
13. Ändringar av avtalet
För att säkra avtalsinnehållet är det vanligt att föreskriva att ändringar av avtalet
måste ske skriftligen.
13(18)
14. Force majeure
Kommersiella avtal brukar föreskriva att en part inte ansvarar för underlåtenhet
att fullgöra avtalet om han hindras av force majeure. Regelmässigt förekommer
klausuler av följande typ:
Följande omständigheter utgör befrielsegrunder om de medför att avtalets
fullgörande hindras eller blir oskäligt betungande: arbetskonflikt och varje annan
omständighet som parterna inte kan råda över, såsom eldsvåda, naturkatastrofer
och extrema naturhändelser, krig mobilisering eller militärinkallelser av
motsvarande omfattning, rekvisition, beslag, handels- och valutarestriktioner,
uppror och upplopp, knapphet på transportmedel, allmän varuknapphet,
inskränkningar i tillförseln av drivkraft samt fel i eller försening av leveranser från
underleverantörer, som orsakas av sådan befrielsegrund.
Ovannämnda omständigheter utgör befrielsegrund endast om deras inverkan på
avtalets fullgörande inte kunde förutses när avtalet ingicks.
15. Avtalstid/Uppsägning
Parterna måste ta ställning till om avtalet ska vara tidsbestämt eller om det ska
löpa tillsvidare. I det förstnämnda fallet kan det innehålla regler om automatisk
förlängning vid utebliven uppsägning. Vid tidsbestämda avtal med automatisk
förlängning vid utebliven uppsägning finns det alltid risk att part misstar sig på
uppsägningsreglerna. Konsekvensen kan bli att part blir bunden flera år till av ett
avtal som han egentligen velat frånträda snarast möjligt. Regler om avtalstid och
uppsägning bör därför vara så enkla och tydliga som möjligt. Exempelvis:
a) Avtalet gäller för en inledande tid av ett år. Om avtalet inte sägs upp till
avtalstidens utgång förlängs det med ett år i taget. Uppsägning, som ska vara
skriftlig, kan alltid ske med tre månaders varsel till utgången av varje
avtalsperiod.
b) Avtalet gäller för en inledande tid av ett år. Om avtalet inte sägs upp till
avtalstidens utgång senast tre månader i förväg gäller avtalet tills vidare. Det kan
då när som helst sägas upp med sex månaders varsel. Uppsägning ska ske
skriftligen.
Angivna avtalstider och uppsägningstider ovan är självfallet bara exempel och
bör anpassas till samarbetets karaktär. Avtalstid och uppsägningstidens längd
bör alltid anpassas till varandra. Ju längre avtalstiden är desto längre brukar
uppsägningstiden vara.
16. Överlåtelse
Avtal om samarbete bygger ofta på förtroende. Det är därför vanligt att avtal av
denna sort innehåller bestämmelser om förbud mot att överlåta rättigheterna
enligt avtalet på annan part. Till exempel:
Part får inte utan andra partens skriftliga medgivande överlåta sina rättigheter
eller skyldigheter på annan. Part får dock överlåta ordinär fordran på betalning.
17. Tvist
Tvister mellan parterna kan i princip avgöras genom allmän domstol eller genom
skiljeförfarande. I kommersiella avtal är det vanligast med skiljeförfarande, låt
14(18)
vara att kombinerade klausuler förekommer som innebär att part vid tvister
understigande ett visst värde har valmöjlighet mellan domstol eller
skiljeförfarande. Ett exempel på en traditionell skiljeklausul:
Tvister i anledning av avtalet och allt som har samband därmed får inte dras
under domstols prövning utan ska avgöras genom skiljeförfarande enligt svensk
lag.
Skiljeförfarande administrerat av Stockholm Handelskammare är ett ofta använt
alternativ. Information om detta finns på www.chamber.se
18. Tillämplig lag
För avtal mellan parter med hemvist i Sverige följer det av sig självt att avtalet
styrs av svensk rätt om inte annat anges. Trots detta är det inte ovanligt med en
uttrycklig lagvalsklausul. T.ex.:
Alla tvister i anledning av avtalet ska bedömas enligt svensk rätt.
Internationella avtal bör undantagslöst innehålla ett uttryckligt lagval. Ofta leder
dock denna fråga till diskussioner mellan parterna. Det är då en god idé att
rådfråga en jurist om lämpligt förhållningssätt.
Licensavtal
För industriföretaget kan licensrättigheter utgöra komplement till egna produkter
och kunnande på konstruktions- och tillverkningssidan. På försäljningssidan kan
upplåtelse av licens till andra företag utgöra ett alternativ till egen försäljning.
Licensavtal innebär att licensgivaren mot ersättning låter licenstagaren utnyttja
licensgivarens rättigheter avseende exempelvis patent, know-how, dataprogram
eller varumärke. Licensavtal är ofta en kombination av olika typer av licenser,
t.ex. patent och know-how.
Licens kan upplåtas antingen som exklusiv licens eller som enkel licens. En
exklusiv licens innebär att varken licensgivaren eller någon annan licenstagare
har rätt att konkurrera med licenstagaren inom licensområdet. En enkel licens
hindrar inte licensgivaren från att själv utnyttja rätten och även ge samma rätt till
andra licenstagare. Båda varianterna kan avgränsas till tid, geografiskt område
och tillämpningsområde.
Konkurrensregler
Licensavtal är relativt komplicerade och måste anpassas till den individuella
situationen. En ytterligare komplikation är att man måste beakta de
konkurrensrättsliga reglerna. I EU-rätten och i de svenska konkurrensreglerna är
det således noga reglerat vad ett teknologilicensavtal får och inte får innehålla av
konkurrensbegränsande bestämmelser. Överträder man konkurrensreglerna
riskerar man bland annat att avtalet blir helt eller delvis ogiltigt.
Allra viktigast är naturligtvis att beskriva omfattningen av licenstagarens
rättigheter, tidsmässigt, geografiskt och med avseende på tillämpningsområde,
och eventuella begränsningar av licensgivarens rätt att utnyttja och licensiera
rättigheterna till andra.
15(18)
Andra centrala frågor är naturligtvis hur licenstagarens ersättning ska beräknas,
storleken av eventuell minimiersättning och avtalets giltighetstid.
Därutöver bör man bland annat reglera sådant som:
• parternas respektive rättigheter till förbättringar som andra parten
åstadkommer,
• hur man ska agera om tredje man gör intrång i rättigheterna,
• licensgivarens skyldighet att ge utbildning och assistans till licenstagaren,
• licensgivarens ansvar för slutprodukten,
• kvalitetskrav som gäller för licenstagaren och
• sekretessregler.
Därutöver måste man naturligtvis ta upp sådana frågor som alltid är aktuella vid
löpande avtal, såsom rätt till uppsägning, tvistlösning, tillämplig lag med mera.
Preliminärt sekretessavtal
När det gäller teknologilicenser måste parterna ofta utväxla en hel del
företagshemlig information redan under förhandlingsstadiet. Om något avtal
sedan inte träffas är skyddet för sådan information ganska svagt. Därför kan det
vara lämpligt att innan sådan information utväxlas träffa ett särskilt sekretessavtal
som fortsätter att gälla oberoende av om något licensavtal ingås.
Standardavtal
Models for an International Technology Licensing Agreement (Orgalime)
Två modellavtal i ett gemensamt paket, ett för avtal mellan konkurrenter och ett
för icke konkurrerande företag. Avtalen har ett gemensamt förord och innehåller
alternativa skrivningar i vissa avseenden. Modellavtalen kan användas för patentoch/eller know-how-licenser. De är avsedda för avtal som är underkastade EU:s
konkurrensregler.
Språkversion: engelska.
Model for an International Technology Licence Agreement – non EU/EEA
Version (Orgalime)
Detta modellavtal kan också användas för patent- och/eller know-how-licenser,
men är avsett för upplåtelser utom EU/EES-området som inte är underkastade
EU:s konkurrensregler.
Språkversion: engelska.
Konsultavtal
Industriföretag anlitar konsulter för många olika typer av uppdrag. Några exempel
är forskningsuppdrag, produktutveckling, industridesign, utveckling av
programvara och organisationskonsulter.
Om parterna inte upprättar ett skrivet avtal förlorar beställaren ofta kontrollen
över konsultens arbete, vilket i sin tur ofta leder till dåligt resultat och tvister.
Ett konsultavtal bör bland annat ange
•
•
•
syftet med uppdraget
hur uppdraget ska utföras och med vilka resurser
en tidplan
16(18)
•
•
•
•
•
konsultens rapportskyldighet
hur ska konsultens ersättning beräknas och när ska den betalas
parternas respektive rättigheter till resultatet av uppdraget
beställarens rätt att avbryta uppdraget
sekretessregler
Ersättningen till konsulten sker normalt i löpande räkning, vilket kan kombineras
med någon form av incitament. Ett avtal om fast pris är bara möjligt om resultatet
av uppdraget är klart definierat och det finns tillräcklig säkerhet att det nås. Det
samma gäller löpande räkning med takpris.
Vid omfattande konsultuppdrag kan uppdraget delas upp i en förstudie och ett
huvuduppdrag i olika etapper. I förstudien kan ingå att utarbeta förslag till
etappindelning.
Om uppdraget inte delas upp i etapper, bör uppdragsgivaren avtala om
periodiska avrapporteringar, vilket möjliggör en successiv uppföljning av
åtagandets utförande. För att uppdragsgivaren ska få en kontinuerlig uppföljning,
bör han utse en uppdragsledare som följer uppdraget.
När ett uppdrag gäller tills vidare kan uppdragsgivaren när som helst avsluta
uppdraget och betala för utfört och redovisat arbete. Gäller uppdraget i stället för
viss tid, får uppdragsgivaren vid uppsägning räkna med att även ersätta
konsulten för avvecklingskostnader och den förlust han gör på grund av att
uppdraget upphör i förtid.
Vad gäller konsultens ansvar är han enligt bakomliggande rättsregler ansvarig
när han har gjort sig skyldig till vårdslöshet, dvs. när han inte har utfört uppdraget
fackmässigt och med omsorg. Normalt vill konsulten begränsa detta ansvar. Det
är vanligt att koppla ansvarsbegränsningen till ett visst antal basbelopp, ett
särskilt angivet belopp, arvodets storlek eller till vad som täcks av konsultens
ansvarsförsäkring. Det är mycket viktigt att överväga frågan om äganderätt och
nyttjanderätt avseende resultatet av uppdraget. Har man inte avtalat något på
den här punkten, har konsulten normalt äganderätten och upphovsrätten till
arbetsresultatet under det att uppdragsgivaren har rätt att förfoga över
arbetsresultatet för det avsedda ändamålet. Parterna har dock full avtalsfrihet,
och uppdragsgivaren vill ofta tillförsäkra sig en mer omfattande rätt till resultatet
av uppdraget. Vad som är lämpligt beror mycket på typen av konsultuppdrag.
Standardavtal
NKF 07 – Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag till fast pris.
(Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelserna är avsedda att användas när ett företag anlitar ett annat företag
för att utföra konsulttjänster. Uppdraget utförs till fast pris och med resultatansvar.
Bestämmelserna passar bäst för uppdrag där ett visst resultat antas vara möjligt
att uppnå och arbetsmängden går att uppskatta med viss säkerhet. NKF 07 är
därför lämpligt när en konsults särskilda kompetens eftersöks.
Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska.
NKL 07 - Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag på löpande räkning.
(Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelserna är avsedda att användas när beställaren anlitar en konsult som
utför uppdraget på löpande räkning. Konsulten ansvara inte för resultatet men är
17(18)
skyldig att utföra uppdraget fackmässigt och med omsorg om beställarens
intressen. NKL 07 är därför lämplig när beställaren lägger ut arbete av resursskäl
eller när det är oklart om ett bestämt resultat kan komma att uppnås.
Språkversioner: svenska, danska, finska, norska och engelska.
ABK 09 – Allmänna bestämmelser för Konsultuppdrag inom arkitekt- och
ingenjörsverksamhet. (Byggandets Kontraktskommitté)
Bestämmelserna är närmast avsedda för konsultuppdrag i anslutning till
byggnadsentreprenader, men kan också användas för andra typer av tekniska
konsultuppdrag. De är relativt omfattande och tar upp många frågor som
aktualiseras vid konsultuppdrag. De kan därför fungera som ledning för den som
själv ska upprätta ett konsultavtal.
Språkversion: svenska.
NUA 01 – Nordiskt avtal om utvecklingsuppdrag. (Teknikföretagen m.fl.)
Bestämmelserna är avsedda för den situationen att ett företag lägger ut ett
utvecklingsuppdrag på ett konsultföretag eller ett annat verkstadsföretag. De är
inte avsedda för rena forskningsuppdrag. Till bestämmelserna finns även ett
kontraktspaket.
Språkversioner: svenska, danska, finska och norska.
Guide for drawing up an International Development Contract (Orgalime)
En vägledning för den som själv ska upprätta ett utvecklingsavtal. Den innehåller
en checklista och ett avtalsexempel.
Språkversion: engelska.
Allmänna bestämmelser – IT-projekt (IT&Telekomföretagen)
Avser utveckling och leverans av färdigt IT-system med specificerade
egenskaper.
Allmänna bestämmelser – Internetprojekt (IT&Telekomföretagen)
Avser utveckling av Internettjänster och andra nättjänster.
Allmänna bestämmelser IT-tjänster (IT&Telekomföretagen)
Avser IT-tjänster utan särskilt resultatansvar.
18(18)