Adventkyrkans tidning "Missionären"

Mellanöstern
i brand
Bortglömda svenska adventistmissionärer
gjorde oförglömliga insatser i
Mellanöstern | 7
NOVEMBER
11 | 2015
10
Sabbaten
i familjen
Om man knappt får vardagspusslet
att gå ihop, hur får man sabbaten att
bli en lugn och fridfull oas i tillvaron?
Som aktiv familj med små barn?
Anne-May tvingades tänka om där
hon slumrade i soffan en sabbatseftermiddag.
4
Hjälp till
flyktingar
Både enskilda och församlingar har
tagit tillfällen i akt att hjälpa till där
flyktingströmmarna dragit för bi
eller stannat på sin väg mot frihet.
Om detta kan man läsa i Församlingsliv som också berättar om fler
dop och spännande träffar.
14
Påven på
hållbarhetsturné
Franciskus slår igenom både
mediebrus och sekularisering med
sina budskap. Tidigare påvar har
talat inför FN, men aldrig inför
USA:s kongress. Encyklikan om
klimat och hållbarhet har väckt
uppmärksamhet.
INBLICK
Främlingsvänlighet!
D
| av | GÖRAN HANSEN | [email protected] |
Göran Hansen är
missionsföreståndare för
Adventistsamfundet
i Sverige
en senaste tidens flyktingvåg lämnar
ingen oberörd. Miljontals desperata
människor som utsätter sig för enorma risker för att nå trygghet. ”Världen håller på att
gå sönder” menar Per Örnéus, Sveriges nya
samordnare för humanitära insatser, i en intervju i tidningen Dagen.
Politiker på alla nivåer, handläggare på
Migrationsverket, skolpersonal, flyktingmottagare, medlemmar och anställda inom landets kyrkor och ett stort antal frivilliga är
engagerade för att skapa förutsättningar och
göra praktiska insatser för att välkomna flyktingarna som tilltagit i antal de senaste månaderna.
Idag finns det ca 60 miljoner(!) flyktingar
i världen, varav de flesta befinner sig i utvecklingsländer. Varje dag lämnar nästan 50 000
människor sina hem till följd av krig, konflikt
eller brott mot mänskliga rättigheter.
Visserligen är Sverige troligtvis Europas
mest invandringspositiva land, men vi ser
ändå att många höjer rösten för att minska
antalet flyktingar drastiskt.Hittills i år har
mer än 100 000 personer ansökt om asyl i
Sverige, och man räknar med att ytterligare
60 000 kommer hit innan året är slut.
Fram till mitten av Andra världskriget var
Sverige mycket restriktiv mot invandring.
Men under krigets två sista år tog Sverige
uppskattningsvis emot ca 200 000 flyktingar
bara från våra nordiska och baltiska grannländer. Sedan dess har Sverige varit ett ”invandrarland” istället för ett ”utvandrarland”.
I debatten idag nämns det sällan att vi 1992
tog emot 84 000 asylsökande, de flesta från
kriget i Balkan, förutom anhörig- och arbetskraftsinvandring.
Den stora frågan är hur du och jag som
adventister, med en djupt rotad kristen övertygelse, förhåller oss till de människor som
nu kommer till oss.
Paulus skrev: ”Bemöt alla lika och håll
er inte för goda att umgås med dem som är
ringa” (Rom. 12:16). Detta är ett tema som
vi hittar genom hela Bibeln. Jeremia förmanar Israel att inte förtrycka invandraren
(Jer. 7:5–7). Mose hade också ett mycket direkt budskap till sina landsmän: ”Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte
förtrycka honom. Invandraren som bor hos
er skall ni behandla som en infödd. Du skall
älska honom som dig själv” (3 Mos. 19:33,
34). Klarare än så kan det inte bli!
Redan i vers 18 hade Mose påmint om
att vi ska älska vår nästa som oss själva, och
det är denna text som den laglärde citerade
i den välkända berättelsen i Luk. 10:25–37.
Jesus hade fått frågan vad han skulle göra för
att få evigt liv och Jesus svarade inte direkt
utan frågade vad lagen säger. Mannen visste
omedelbart vad han skulle svara och citerade
först från 5 Mos. 6:5 att vi ska älska Herren
vår Gud och därefter vers 18.
Det är mycket intressant att notera att
den berättelse Jesus väljer för att visa på vem
vår nästa är visar på ett mycket praktiskt sätt
att visa kärlek. Liknelsen om samariern ger
prov på Jesus djupa medkänsla mot människor som inte tillhörde hans eget folk.
Visst är det så du och jag också borde göra
mot dem som nu kommer till vårt land efter
förlorat nästan allt och tvingats fly från krig
och hemskheter! Allt vi vill att andra ska göra
för oss ska vi göra för dem, som Jesus säger.
Den laglärde fick i slutet av samtalet en
kraftig uppmaning från Jesus som också är
riktad till oss att visa samma kärlek och medkänsla som samariern och på så sätt vittna
om vår kristna tro!
Med en bön om kärlek, mod och energi i
engagemang för flyktingarna!
Källa till fakta: Migrationsverket.
KOMMANDE NUMMER AV MISSIONÄREN
Utgivningsmånad (sista materialdag)
December (5 nov) Februari ’16 (7 januari)
Januari ’16 (26 nov) Mars ’16 (4 februari)
Tidningen ska nå läsarna
senast första fredagen i månaden.
2 | MISSIONÄREN nr 11 2015
Material för publicering ska vara hos redaktören senast på materialdagen. Allt material redigeras och
publiceras även på www.adventist.se. Läs mer om text och bild i Missionären på www.adventist.se
Om ingen källa anges är bibelcitat hämtade från Bibel 2000: copyright © 2000 Svenska Bibelsällskapet.
FB: Svenska Folkbibeln: copyright © 1996, 1998, 2014 Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen
Biblicum. NLB: Nya levande Bibeln®: copyright © 2003, International Bible Society. All rights reserved.
K
ärnan i hela den kristna tron ​​är en personlig relation med Kristus, trohet mot hans
Ord och Kristuslika relationer i den kristna
gemenskapen (Joh. 17:3, 17, 20, 21; 1 Joh.
4:7–11). Det finns tillfällen under trons resa då
övertygade kristna kan ha olika åsikter (Apg.
6; 15). Dessa tillfällen kräver ömsesidig respekt, eftertänksamt lyssnande, innerlig förståelse och att underordna sig den heliga Andens ledning till enhet (Ef. 4:31, 32). Detta är
förvisso sant när det gäller omröstningen den
8 juli 2015 i frågan om ordination under generalförsamlingens möten i San Antonio. Samtidigt som vi erkänner våra meningsskiljaktigheter vill vi uttrycka vår tacksamma uppskattning till samfundets medlemmar och enheter
för att de erkänner världskyrkans beslut.
Kvinnornas roll bekräftas
Vi vill på nytt bekräfta att den heliga Anden
ger gåvor till alla troende och att kvinnor
spelar en viktig roll i kyrkans liv (Joel 2:28; 1
Kor. 12:11, 18). Deras engagemang, begåvning
och talanger är en välsignelse för hela Kristus
kropp. Beslutet som fattades i San Antonio
ändrar inte på kyrkans förståelse för kvinnors roll i kyrkans liv, mission och tjänst vilket
stöds av Församlingshandboken och beskrivs
i Generalkonferensens och divisionernas regelverk (Working Policy). Gudfruktiga, andefyllda kvinnor vittnar effektivt för Kristus och
används av den heliga Anden för att göra stora
insatser för att främja hans rike.
Detta uttalande lästes upp i inledningen av
Generalkonferensstyrelsens årsmöte söndagen
den 11 oktober 2015. Det röstades inte på av
Generalkonferensstyrelsen, utan mottogs som
information.
Gå vidare tillsammans
i missionsuppdraget
Sjundedags Adventistsamfundet är en världsomspännande organisation som hålls samman
av den heliga Anden genom överlåtelse till
Kristus, ömsesidigt erkända bibliska överty-
N. T. Ng, Adventistsamfundets generalsekreterare,
läste upp uttalandet som Generalkonferensens och
alla divisioners ledare ställt sig bakom. Läs om ordinationsbeslut i våra grannländer på s. 6.
Det händer i november…
•
•
•
•
•
7 november: Böneveckans rikskollekt
7 november: WALK:sabbat
11-18 november: Transeuropeiska divisionens årsmöte
20-22 november: Tonårsträff på Ekebyholm
22 november – 6 december: WALK Missionsresa till Uganda
Se www.adventist.se/kalender för aktuell information!
MÖTESPLATSEN
Till alla kyrkans enheter och
medlemmar från Generalkonferensens
och divisionernas ledare angående
generalförsamlingens beslut om
ordination sommaren 2015:
gelser, ett gemensamt uppdrag och en global
organisationsstruktur (Upp. 12:1; 14:6, 7, 12).
Generalkonferensens beslut i generalförsamlingen och regelverk är överenskommelser
som görs tillsammans i Kristus kropp.
Vi vädjar till alla enheter att respektera
beslutet som fattats av vår världsgemenskap
samlad till generalförsamling, eftersom alla
ensidiga och självständiga beslut som strider
mot gemensamma beslut banar väg för splittring och söndring. Vi uppmanar alla enheter
att arbeta nära divisionernas ledning för att
se till att alla åtgärder står i harmoni med det
gemensamt beslutade regelverket vars syfte är
att främja kyrkans världsvida enhet och det
uppdrag vi fått från himlen.
Mot bakgrund av vår tids allvar och hur
snabbt Bibelns profetior uppfylls, inbjuder vi​​
alla samfundets enheter och medlemmar att
tillsammans med oss fortsätta sitt engagemang för Kristuslika relationer, ömsesidig respekt, trohet till Bibeln och ett målmedvetet
fokus på att slutföra det profetiska uppdrag
som anförtrotts Adventistsamfundet. Vi är
hängivna global enhet för ett globalt uppdrag
i förkunnelsen av det eviga evangeliet i de tre
änglarnas budskap för att förbereda människor för Jesus ankomst (Upp. 14:6-12).
missionären
Nummer 11
november 2015
Årgång 119
ISSN 0349-6996
Utges av Adventist media &
förvaltning AB för Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige
Redaktör: Rainer Refsbäck
Ekebyholmsvägen 153
762 91 Rimbo
[email protected]
0175–710 90
Ansvarig utgivare:
Bo Forssten
bo.forssten@
adventist.se
Layout: Susan Bolling
Mötesplatsen är till för läsarreaktioner, frågor och debatt. Skriv din mening med 150-200 ord till [email protected]
En vädjan och
uppskattning
Lösnummer & Bokförsäljning:
Skandinaviska Bokförlaget,
Box 114 , 762 23 Rimbo
kundtjanst@
skandinaviskabokforlaget.se
0175–720 50
Prenumeration:
Adventistsamfundet
Box 536, 101 30 Stockholm
prenumeration@
adventist.se
08–545 297 70
Prenumerationspris:
Utan kostnad för medlemmar
bosatta i Sverige,
övriga 350 kronor
PlusGiro: 934–0
Tryckt hos:
Wikströms tryckeri AB,
Uppsala
BILD PÅ FRAMSIDAN:
Arkivbilder/
AdventistArchives.org
SJUNDEDAGS
ASAMFUNDET
DVENTISTSVENSKA UNIONEN
www.adventist.se
Missionsföreståndare:
Göran Hansen
goran.hansen@
adventist.se
Missionssekreterare:
Bo Forssten
bo.forssten @
adventist.se
Ekonomichef:
Ronny Hermansson
ronny.hermansson@
adventist.se
Besöksadress:
Olof Palmes gata 25
Stockholm
08–545 297 70 (växel)
Postadress:
Box 536, 101 30 Stockholm
PlusGiro: 15 13 78–7
Bankgiro: 269-9973
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
www.adventkyrkan.fi
Föreståndare: Kenth Stolpe
Ekonomichef/sekr: Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 16
FI-00120 Helsingfors
00358-9-6120 3640
Bankgiro: FI09 2153 1800 0050 26
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 3
FÖRSAMLINGSLIV
Hjälp till flyktingar
Med kanske månader utan lek blir en liten leksak extra roligt! På Nyhyttan har man samlat ihop kläder, skor och leksaker där flyktingarna
kan leta fram något som passar Foto: Kristina Dybeck
I flera adventistförsamlingar är medlemmar
engagerade för att hjälpa flyktingar som tagit
sig till Sverige. Här sammanfattar vi vad som
hänt i två församlingar
hittills.
Nyhyttans kurort
får nytt liv
Den 11 september godkände
Migrationsverket att delar av
Nyhyttans kurort blir asylboende. Dagen efter flyttade ca 100
flyktingar från Syrien, Afghanistan, Irak, Bosnien och Eritrea
in. Adventkyrkan i Nyhyttan har
varit engagerad sedan våren då
det blev klart att planer fanns
för att ta emot flyktingar. Församlingen har anställt en samordnare för Järnboåsbygdens
olika föreningar som arbetar
för att göra mottagandet så
positivt som möjligt.
– Det är inte ofta som vi
här ute på landet får möjlighet
att engagera oss praktiskt för
andra människor i samhället,
säger pastor Lars Gille. Här har
vi en fantastisk möjlighet att
få leva ut vår kristna tro med
”arbetskläder” för människor
i nöd.
Den senaste månaden har
de flesta frivilliginsatserna gällt
insamling, sortering och utdelning av kläder, skor och leksaker. De som kom hade bara det
de rest i.
– Vi har fått så mycket tacksamhet och glädje i retur, säger
pastor Lars Gille. Nu har vi
börjat inbjuda till olika grupper
och aktiviteter som promenader, sport, scouter, språkundervisning och sygrupp.
Medan barnen i skolåldern
nu har fått börja skolan kommer man att ha aktiviteter för
förskolebarn. Fadderfamiljer
och praktikplatser ligger i planeringen.
– Vi känner att vi får vara
Jesus förlängda arm och tackar
Gud för den möjligheten. Det
är också så fint att vi i bygden
har ett gemensamt projekt som
vi får jobba tillsammans med,
avslutar Lars.
Flyktingfamiljer på sitt första scoutmöte i Nyhyttan. Foto: Kristina Dybeck
4 | MISSIONÄREN nr 11 2015
Adventkyrka används
för övernattningar
Sedan den 10 oktober har
Adventkyrkan i Göteborg tagit
emot flyktingar via organisationen Refugees Welcome
to Gothenburg som behöver
en natts vila innan de reser
vidare. Första kvällen kom 13
personer, däribland en femårig
pojke som tillsammans med sin
pappa rest i 50 dagar. Innan
nattgästerna reser vidare får de
frukost.
Församlingen har kunnat
erbjuda luftmadrasser att sova
på bäddade med lakan, kuddar och täcken. Trots att det är
mycket enkelt har det uppskattats av nattgästerna. Församlingens medlemmar turas om
att sova över och sköta det
praktiska. Refugees Welcome
kan ringa när som helst under
natten och fråga om det finns
platser kvar.
– Jag vet inte vem som har
fått ut mest av detta, flyktingarna eller jag. Det rör mig djupt
att få möta dessa människor,
sa Per Karlsson som var värd
första natten.
Per Karlsson hjälper en pojke
vars enda packning var en radiostyrd bil som tappat batterikraft.
Sen blev det åka av med stor
glädje. Foto: Anne-Maj Sandström
Luftmadrassängar blev ett uppskattat natthärbärge för flyktingar som passerar Göteborg.
Foto: Pernilla Fokuoh
Ett Ord på vägen
ledde till dop
D
ennis Karlssons första
kontakt med kristen tro var
genom sin mormor. När han
gjorde lumpen vände han sig
till Gud ordentligt för första
gången och han fick bönesvar.
Krister Pontvik hade kontakt
med Dennis under en kort tid
2012, vilket blev första kontakten med Adventkyrkan och
början till ett nytt liv.
Krister hade lämnat kristen
litteratur och inbjudningskort
här och där på arbetsplatsen.
Och det hände att när Dennis
funderade på livets frågor så
ringde han till andakttelefonen
”Ett Ord på vägen” tack vare
korten. Han fortsatte att lyssna
under flera månader, och i
slutet kände han i sitt hjärta
uppmaningen att besöka Adventkyrkan i Stockholm.
En sabbat i mars 2014 beslöt han sig för att komma till
kyrkan. Han blev varmt välkomnad av Bosse Larsson och
kände sig välkommen trots tvi-
vel och frågor. När han veckan
därpå mötte Krister på gatan
upplevde Dennis Guds ledning
och maning att fortsätta komma till kyrkan. Sen dess är han
en hängiven bibelstudent.
Dennis har studerat med
Tommy Björn och deltar i bönegrupper regelbundet. Sabbaten den 27 juni var en stor
glädjedag för alla i Stockholms
församling och i himlen när
Dennis döptes.
Krister Pontvik
Missionären beklagar att notisen
publiceras sent.
Malmö Adventkyrka bestämde
sig Selena Pipijoga att hon
ville följa Jesus. Det är alltid
glädjande med dop men speciellt blir det när det är någon
av de ungdomar som vuxit upp
i församlingen. Selena hade
länge funderat på att ta steget
och efter et halvårs möten och
bibelstudier med Jovan Dedic
hölls dopet den 27 juni. Vänner och familj slöt upp och
speciellt hennes storebror
som hon saknat i en period i
kyrkan. Efteråt samlades alla
till en festlunch med god mat
och goda erfarenheter. Selena
fortsätter vidare att aktivt delta
i tonårsaktiviteter i kyrkan samt
även på riksplanet. Vi önskar
Selena Guds ledning och välsignelse i allt.
Jovan Dedic pastor i Malmö
Adventkyrka
Glädjedag i Linköping
D
en 29 augusti hade Linköpings församling förmånen
att uppta Martina Kazen och
Bo Magnusson som medlemmar i församlingen. Martina
döptes under sommarens tonårsläger av pastor Karin Rudholm (se Missionärens septembernummer). Bo Magnusson
är tidigare döpt som baptist
och intogs på bekännelse. Bo
har under en längre tid besökt
såväl sabbatsskola som gudstjänster. Han har också läst
flera bibelbrevkurser och under
Sture Nilssons tisdagsmöten
bestämde han sig han sig för
att bli medlem i församlingen.
Vi är naturligtvis mycket glada
Te på stan
U
nder det här året ville församlingen i Örebro hitta
nya kontaktskapande aktiviteter för att nå människor i Örebro. Den senast uppfinningen
kallas: ”T-break”. Det innebar
att man satte upp en bänk och
banderoll på ett torg centralt
i Örebro och erbjöd en gratis
kopp te. När vädret var kallt
och ruskigt var detta mycket
Sydträff i Kristianstad
S
abbaten 12 september var
medlemmar från Malmö,
Helsingborg, Halmstad, Växjö,
Osby, Karlskrona samlade i
vackra Odalkyrkan i Kristianstad, tillsammans med adventister där, för en välsignad dag i
härlig gemenskap. Pastor Jovan
Dedic var ledare för träffen och
programmet.
Förmiddag bestod av sabbatsskola med 3-4 grupper,
gudstjänst med många deltagare under temat: “Vad sätter
himlen verkligt värde på?”
Jovan Dedic, Matts Sjölander,
Gordon Cincurak, Danne Maricic och Christian Hjortland
delade med sig av goda värderingar. Underbar sång och
musik under ledning av Andrea
Millares, som också höll i eftermiddagens sång- och musikprogram med många djupa
andliga vittnesbörd.
God och spännande mat
serverades i form av en knytlunch – tack till alla som använde dyrbar tid i köket!
Det blev en välsignad sabbat med över 100 deltagare,
stora och små, nya och ”gamla”
ansikten, som uppmuntrade
varandra på väg till det gemensamma målet: evigheten
tillsammans med Jesus Kristus,
vår Frälsare.
Ole Struksnes föreståndare i
Helsingborgs Adventkyrka
Andra
träffar i
all ära...
G
för att välkomna dem i församlingen och ber att Gud skall
välsigna dem också i framtiden.
Stefan Stenmark
effektivt och det var ett väldigt
trevligt sätt att möta människor. Flera personer upplevde
det mycket positivt och man
hade flera som stannade för
djupa samtal. Några uttryckte
till och med att de ville hälsa på
i kyrkan.
Knut Gille
pastor i Örebro Adventkyrka
emenskap, avslappning,
tända ljus, massage, sång,
öppna frågor, kreativitet, praktisk tro, kramar och god mat.
Allt detta förklarar tjejhelgen jag precis varit på.
Andra träffar i all ära, men när
man är ett gäng tjejer tillsammans så blir det något speciellt.
Förutom att vi själva hade det
bra, så gick vi också ut i Örebro
under lördagseftermiddagen
för att hjälpa andra. Alla tjejer
var med och samlade in pengar
till ADRA och flyktingarbetet.
Den här helgen blev för mig
en plats att ladda batterierna
och kunna snacka öppet om
grejer som man går och tänker
på. Tack till var och en av de
ungefär 20 härliga tjejerna som
var med, både deltagare och
ledare.
Kristinalina Smårs
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 5
FÖRSAMLINGSLIV
Dop i Malmö
I
FÖRSAMLINGSLIV
Dubbelträff på
Ekebyholm
I mitten av september samlades ca 75 ungdomar och tonåringar till en ”dubbelträff” på
Ekebyholm. Dels en Studentträff för ungdomar
som är i universitets- och högskoleåldern och
dels en träff som kallades för ”Skapande tro”.
Detta var en del av samfundets WALK2015satsning på tonåringar och ungdomar.
Del av gruppen som valde
”Färg och form”
Zachary och Bobby Sjölander
dramatiserar bördor vi bär.
Skapande tro
På Skapande tro fick tonåringar
och ungdomar möjligheten att
uttrycka sin tro i olika former.
Man fick välja ett av fyra spår
som man sedan jobbade med
under sabbatseftermiddagen
och kvällen. En del valde Sång
och musik, andra Foto och
video. Några valde Färg och
form och den sista gruppen
jobbade med Drama.
Under fredagskvällens
möte och gudstjänsten fick man
exempel på hur Bibeltexter och
tro kan illustreras på lite annorlunda sätt. Bl.a. fick man se en
installation av en ”hemmamiljö” som skulle väcka tankar och
känslor på att komma hem till
sin ”Far”. Gudstjänsten inleddes
6 | MISSIONÄREN nr 11 2015
med ett drama och avslutades
med en dramatiserad dikt av
Heikki Lukko som var mycket
välsignat.
Ganska sent på lördagskvällen framfördes och visades
en del av det som de hade
skapats under dagen. Det var
fantastiskt inspirerande att se
och höra sånger som skrivits,
bilder som skapats och flera
drama som satts ihop och övats
in under dagen. Det blev så
väldigt tydligt att vi har många
talangfulla ungdomar som har
mycket att dela med sig av om
de bara får chansen. Det var
också tydligt att de som var
med kände sig inspirerade att
få pröva på och upptäcka hur
de kan förmedla sin tro på olika
sätt. Vi hoppas att detta bara
var början för många och att de
kan utveckla sina talanger och
sin tjänst för Gud ytterligare.
Stort tack till Rickard, Tobias, Anna, Samuel och Ulrik
som var med och ledde i arbetsgrupperna.
Bobby Sjölander
som framför hälsningen: “WALK
on” för hela WALK-teamet.
Studentträff
Att vara troende och samtidigt studera på högskola eller
universitet är inte alltid lätt.
Under helgen lärde vi oss hur vi
kan hantera olika utmaningar.
Jonathan Stenmark, Linus
Sormunen, Vinicius Rocha och
Christian Karlsson, som själva
är studerande, delade sina
tankar om att vittna, att vara
trygg i tron och om Bibelns
trovärdighet. Vi fick även höra
vittnesbörd från Jonathan och
Vinicius. Det var både spännande och inspirerande. Vi
diskuterade svåra frågor i smågrupper som vi sedan delade
i storgrupp och fick därmed
höra svar från olika perspektiv.
Vi fick under träffen kloka råd
för att kunna uppfylla det Gud
vill använda oss till. ”Kristus
kallar frivilliga att anmäla sig
under hans flagg, och bära
korsets banér inför världen”
(Ellen White: Message to Young
People, s. 24).
I slutet skrev vi ner vad vi
lärt oss och vad vi önskar att
nästa träff ska innehålla. Efteråt skapades en Facebookgrupp
där man kan dela sina frågor
och svar och du som pluggar
vid högskola eller universitet
får gärna gå med.
Tack till ungdomsavdelningen för en fantastik träff!
Det är härligt när vi tillsammans kan hjälpas åt att fortsätta på Guds väg och samtidigt
Högskole- och universitetsstudenter utbyter tankar.
sprida Guds kärlek till alla som
inte känner honom. Därför
uppmanar jag dig som studerande att vara med på nästa
Studentträff.
Melody Soto
Norge och Danmark
upphör med ordination
D
en 20 september hade unionsstyrelserna i Norge och
Danmark sina första ordinarie
sammanträden efter sommarens beslut i Adventistsamfundets generalförsamling att inte
låta divisionerna avgöra om
kvinnor kan ordineras till pastorer för sina regioner.
Den norska unionsstyrelsen
begär av Generalkonferensen att man omprövar hela
ordinationsförfarandet och
utvärderar vår divisions ordinationsstudium ännu en gång.
Den norska unionen överger
ordinationen helt. Istället kommer man att ha en enkel förbön
för nyutbildade pastorer som
går in i praktiktjänst och när de
går in i ordinarie tjänst. Man
kommer inte heller att rapportera om pastorernas fullmakter
till Generalkonferensen förrän
icke-diskriminerande tjänstekategorier upprättas.
– För oss i den norska unionen är det en samvetsfråga,
säger missionsföreståndare
Reidar Kvinge. Nya testamentet
ger oss inte något mandat att
behandla kvinnor och män
olika i pastorstjänsten. Gud ger
sina gåvor till både kvinnor och
män. Anden utrustar män och
kvinnor till pastorstjänst. Det
vill vi erkänna.
Den danska unionsstyrelsen
beslutade att begära av divisionen en ny fullmakt för pastorer
i enlighet med samfundets
regelverk, som inte gör skillnad på manliga och kvinnliga
pastorer. I väntan på en sådan
kommer den danska unionen
att upphöra med ordination
och istället ”installera” pastorer
efter fullgjord prövoperiod och
ge män och kvinnor samma
fullmakt och benämning som
pastor.
I Sverige fortsätter i skrivandets stund den arbetsgrupp
som samfundsstyrelsen utsett,
att finna ett lämpligt sätt att
upphöra med ordination även
här, en viljeinriktning som klart
uttalats av samfundsstyrelsen
redan i augusti. Syftet är att
agera med respekt för generalförsamlingens beslut och
samtidigt ta på allvar de skilda
uppfattningar som råder kring
ordination och skapa förutsättningar för enhet och fortsatt
tjänst.
Rainer Refsbäck
E
n stor del av det vi idag kallar den
islamiska världen var en gång kristendomens vagga, långt in på 1000-talet
då Sverige långsamt gick från asatro till
tron på den vite Krist. Längs Sidenvägen
från Venedig till Peking fanns kristna
samhällen och kyrkor som utgjorde majoriteten av den kristna världen fram till
1250-talet. Där fanns kristna lärosäten
som Europa bara kunde drömma om
fram till renässansen och reformationstiden.
I resterna av denna kristna mellanösternhistoria verkade också adventister
under sena 1800-talet och för svenska
missionärers del under 1920-talet. Vid
tiden före Första världskriget hade det
omfattande Osmanska riket börjat falla
sönder. Viss protestantisk mission hade
etablerat sig i det muslimska Egypten,
Palestina och Libanonområdet. Tysk
adventistmission var aktiv med kringvandrande kolportörer som upprättade
många grupper. Försök gjordes också
att nå de övre klasserna genom hälso-
mission. När kriget kom och inte minst
de tyska missionärerna fick lämna för de
engelska och franska segerherrarna, tynade dessa små församlingar i stort sett
bort. Politik påverkar alltid missionens
ställning, vilket vi har lysande exempel
på även i dag.
Men det fanns fortfarande kristna
församlingar kvar, maronitiska och syrianska, även armeniska trots många års
förföljelse under det Osmanska riket.
Ortodoxa (koptiska) kristna i Egypten
och Etiopien, där man firade sabbat in
på 1900-talet, fanns kvar! Dessa grupper blev betydelsefulla för de svenska
adventistmissionärerna som kom till
detta område på 1920-talet. Förföljelserna och utrotningen av kristna, speciellt armenierna, hade varit både grym,
omfattande och oerhörd i de sista årtiondena under paschan. Turkisk militär
massakrerade bara åren 1895–96 ca
100 000 kristna i dagens östra Turkiet,
där armenierna var den främsta gruppen. Inte heller adventister gick fria.
Adventistmissionen i Mellanöstern
hade en blygsam början före 1900. Men
på 1920-talet satsade man stort. På Europas dörrtröskel befann sig många miljoner muslimer i den arabiska världen
runt Medelhavet. Alla väckelsens barn
brann precis som idag för de onådda folkens frälsning. Det är nu det lilla Adven-
tistsamfundet i Sverige kommer in i bilden. I tiden före kriget hade man främst
koncentrerat sig på att vinna dem som
redan hade en kristen bakgrund. Muslimer ansågs alldeles för svåra att nå. Irländaren George Keogh var undantaget
som bosatte sig bland de enkla bönderna (fellahs) i Övre Egypten (södra delen
mot Sudan) och vann deras förtroende
genom att dela deras liv. Utan tvivel blev
detta en ögonöppnare för de missionärer som nu kom från Skandinavien.
I dag är de flesta av dessa missionärer glömda även om de hade oförglömliga erfarenheter på adresser som
Kousba, Beirut och Damaskus i Libanon,
Jerusalem, Kairo, Tabriz i Persien (dagens Iran) och även Konstantinopel som
ännu inte blivit Istanbul. Därtill kom
andra asiatiska länder: Manchuriet och
Kina, Indien och Ceylon (Sri Lanka).
Nils Zerne i Libyen och Syrien
Den första familj som sändes ut från
Sverige 1922 var Nils och Rosa Zerne
med deras äldsta barn. I England fick
Nils undervisning i arabiska. Resten av
sitt liv skulle Nils läsa sin arabiska bibel, fascinerad som han blev av att befinna sig på helig mark i Bibelns länder.
Den fascinationen lyste igenom när han
skrev artiklar till Ungdomens Budbärare.
Nils var pastor och ledare för missionen
i Libanon och Syrien
fram till 1929. Sedan
blev det Jerusalem och
Egypten. Så här omtalas hans insats i den
100-årsskrift som gavs
ut 1997 i Beirut:
av | YVONNE JOHANSSON ÖSTER |
Just nu pågår en massiv och desperat folkvandring till Europa
från ett Mellanöstern i flammor.
Är det de sista kristna som nu tillintetgörs i den del av världen där
livet i Kristus tog sin början?
ÅTERBLICK
Mellanöstern står
i flammor
Nils Zerne med sin sabbatsskolklass
i Kairo efter 1930.
Nils Zerne med sina första dopkandidater vid
Jordanflodens strand 1930.
Dödsmarscher och deportationer av miljontals
kristna armenier under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet kom att prägla
adventistmissionen i Mellanöstern.
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 7
ÅTERBLICK
”En av dessa hängivna missionärer
var Nils Zerne (från Schweiz[!]) som när
han anlände till Beirut 1923 med kraft
satte i gång att ombilda samfundet med
de få återstående trofasta medlemmarna som själva kärnan i verksamheten.”
Hur gjorde han? ”Från allra första
början samlade han de spridda medlemmarna och gav dem andlig vård och
andligt stöd. Eftersom våra medlemmar
ivrigt delade med sig av sin gudagivna
tro med sina landsmän så ökade Herren
Kristus flock med nya omvända i så hög
grad att utvidgning blev nödvändig.”
Resultatet blev bl.a. en blomstrande församling i Beirut, mycket tack vare Nils
Zernes arbete. 1926 döpte Zerne sex
av de många trofasta medarbetare och
senare ledare som kom från denna församling i Beirutfloden. Det hade bara
funnits 10 medlemmar kvar 1915 i Beirut, men när Zerne lämnar över ledarskapet finns det 100. I Palestina ledde
hans förkunnelse till dop i Jordanfloden, han kom också att återuppväcka eller grunda församlingar inte bara i Libanon och Syrien, utan också i Jerusalem
(Palestina) och Egypten.
Nils berättar själv om några av de
människor han förde till tro: ”Nio bröder och systrar ha blivit döpta och förenat sig med den nyblivna församlingen
här. Ungefär lika många förbered sig för
dop.” I samma artikel berättar han om
den förste arab som blivit medlem i församlingen, en släkting i rakt nedstigande led till profeten Mohammed. Denne
kom från en familj av fanatiska ”mohammedaner” men av en händelse hade
han börjat läsa Bibeln och insett att han
var en syndare i behov av en frälsare.
Han fann ingen sådan i islam, men att
ändra religion var lättare sagt en gjort.
Släkten hotade honom och han tvingades fly för livet från hustru och barn som
han aldrig återsåg. När Zerne mötte honom var han lärare på en protestantisk
skola, men de ville inte ha honom kvar
när han började tro på adventbudskapet.
”Det var synbarligen ingen utsikt att få
behålla platsen där, och inget hopp om
annat arbete på grund av sabbaten: Han
hade kommit till skiljevägen. Vilken väg
skulle han välja? Hör här hans beslut:
’Jag har offrat min hustru och mina
barn för Kristi skull, jag har försakat
mina släktingar, vänner och ägodelar, och nu är jag villig att offra mig
själv också.’ ” Nils Zerne avslutar detta
vittnesmål med att berätta att Herren
beredde en utväg ur svårigheterna för
denne man.
8 | MISSIONÄREN nr 11 2015
Nils Zernes stora intresse för Mellanösterns kultur och hans kunskap i
arabiska bidrog utan tvivel till den framgång han hade som förkunnare. Under
hans tid som ledare för den levantiska
unionen i Beirut utförde han ett omfattande arbete, liksom senare i Palestina
och Egypten. Stabiliteten han lade grunden för kom att bestå i flera generationer
av adventister.
Oscar Olson i Persien
Vid den här tiden krävdes att missionärer lärde sig landets språk, och samtliga
svenska missionärer i Mellanöstern tog
detta på allvar. Oscar Olson skriver från
Tabriz i Persien: ”Jag skulle gärna vilja
uppmuntra de unga på skolan [Nyhyttan] att lära sig flera språk och lära dem
grundligt ty kommer man ej så långt i ett
språk att man njuter av dess litteratur, så
glömmer man det snart” (min kursivering).
Oscar Olson hade varit kolportörledare i Sverige, men ursprungligen lärare på det svenska pastorsseminariet
i Broadview utanför Chicago. Han kom
att bygga upp ett blomstrande skolväsende i norra Persien trots stora svårigheter från myndigheternas sida. Dit
kom han 1926 och använde mycket tid
på språkinlärning, både farsi (det officiella språket) och tatari (besläktat med
turkiskan) som talades av folkgrupper i
norra Persien. Han skriver: ”Det är underligt hur man binds fast vid ett folk,
när man känner dess språk. När man
lärt sig turkiska är turken inte längre
någon främling för en.” Oscar Olson får
ett gott omdöme i SDA Encyclopedia där
det står: ”Oscar Olson kom och tog hand
om skolverksamheten som växte snabbt,
omkring 500 elever blev inskrivna – de
flesta av dem barn till armeniska flyktingar.”
De armeniska flyktingarna går som
en röd tråd genom alla dessa berättel-
Oscar Olson och hans hustru Ellen (andra
och tredje personen från vänster längst fram)
samlade med församlingsmedlemmar i Tabriz
och missionärsparet Oster till vänster.
ser från 1920-talets adventistmission i
Mellanöstern som en avgörande komponent. Utrensningen av de kristna armenierna präglar all kristen mission i
Mellanöstern under 1920-talet. Förföljelserna upphörde inte 1916 och misstänksamheten mot kristen mission, som
i princip var förbjuden, var stark. Ännu
idag erkänns inte adventisterna som
trossamfund i Turkiet. Då betydde det
bl.a. att man inte kunde äga egendom.
Det vackra hus som inköptes i Konstantinopel fick ägas av en privatperson, en
trofast adventist. I perioder hade man
mötesförbud, vilket man aldrig hade
haft under sultanens tid.
De armeniska flyktingarna utgör en
stor grupp i Nils Zernes församlingsgrundande i Libanon, det är också de
pojkar som går i Oscar Olsons skola i
Persien. Det är också detta folkmord
som präglar de adventtroendes historia
i Turkiet, de som David Norlin mötte
under sin rundresa med Aaron Larson i
Mindre Asien 1928.
David Norlin i Turkiet
David och hans hustru Martha var
skodsborgsutbildade sjukgymnaster. De
anlände till Konstantinopel 1927. Tanken var att de skulle upprätta en hälsomission, en slags spjutspets i den turkiska huvudstaden. Men det var inte utan
problem. David var en god skribent, gav
ut flera böcker om Turkiet. I Missionären 1928 skriver han om den rundresa
han gör med Aaron Larson, missionens
föreståndare. Det var en resa i spillrornas spår. Frågan var, vad fanns kvar av
de församlingar som funnits före 1915?
(Adventistmissionen påbörjades i Turkiet 1892.) Det fanns inte farbara vägar
i det inre av Turkiet, så de två skandinaverna red från Angora (Ankara) i trettio
timmar över berg, öknar och floder till
Ak-Serrai, de vita palatsens stad.
David Norlin skriver: ”Där gästade vi
hos en armenisk broder, Ohannes, den
ende s. d. adventisten som finns kvar av
nästan tvåhundra, som en gång funnit i
trakten. De övriga blev antingen dödade
eller också flydde de under förföljelserna under kriget. Han grät av glädje
då vi kom, och det var med svårighet
vi fick fortsätta vår resa efter den uppgjorda planen. Han hade då inte sett en
trosfrände på tio år, men ändå hade han
hela tiden varit trogen med tionde och
gåvor, och han utför tydligen ett gott arbete bland vänner och bekanta.”
Så småningom kom David Norlin
och hans hustru att arbeta på det ameri-
Möteshuset i Konstantinopel (numera
Istanbul) där adventisternas verksamhet i
Turkiet hade sitt centrum.
kanska sjukhuset i Adana innan de återvände till Sverige 1937, med erfarenheter som lämnade många tvivel och funderingar hos David som var en tänkande
och reflekterande människa. Försöken
att ge andra tro i en hård värld, kan få
missionären att själv tappa både mod
och tro. Men kan det vara så att Gud ser
främst till den ärligt sökande?
Om de kristna, om adventisterna i
det Osmanska rikets kärnland Turkiet,
finns berättelser som kan jämföras med
Apostlagärningarnas och detta i just
Mindre Asien, där Paulus en gång förkunnade evangeliet på sina missionsresor.
att Jesus kan uppväcka dig? I Jesu Kristi
namn säger jag till dig: Stå upp.” Hon
reste sig upp: ”Ja, Herre, ja.” Hon såg på
de två chockade kvinnorna och bad dem
att inte tvivla: ”Jag är uppväckt”, sa hon
trots att ingen sagt något till hennes om
detta. ”Och jag är hungrig.”
Det tog lång tid för Diamondola att
återvinna hälsan, men hon kom att leva
till 1990, 97 år gammal och tjäna samfundet tillsammans med sin man fram
till 1963.
Mellanösterns
adventisthistoria
handlar om och om igen om samma
platser, samma förföljelser, samma trofasthet, samma lidande för Jesus Kristus
skull, samma uthållighet och överlevnadsförmåga. De svenska missionärerna
insats under 1920- och 30-talen var inte
omfattande, men den var betydelsefull
för de människor som fick del av tron.
Senare kom det mesta av deras verk att
raseras i krig för att återigen byggas upp
– så har det fortsatt tills denna dag.
Idag ser det ut som att det kristna ljuset i Mellanöstern håller på att slockna.
Men lidandets luttrade arv från 1900-talets första decennier får vi inte glömma.
Genom liv och död höll de detta framför
sig: Jesus lever. Han kommer åter med
det eviga livet som ingen kan ta ifrån
oss. Dessa glömdas hopp är också vårt.
Talita, stig upp!
Konstantinopel var ett missionscentrum
redan före Första världskriget, ett centrum där svårigheterna var många. Det
intressanta med Turkiet var att budskapet inte från början spreds av ditsända
missionärer. En grekisk-amerikansk
skomakare började på eget initiativ att
sprida skrifter och evangelisera i Konstantinopel. Han vann den armenier
som blev ledande för verksamheten,
men som mördades under en tjänsteresa
i det inre av Mindre Asien under kriget.
Eftersom tyska ledare fått lämna så sattes en schweizare till att leda arbetet.
Alla dessa ledare behövde en tolk.
Mycket tidigt blev tonårsflickan Diamondola Keanides, som var turkisk
medborgare av grekisk börd, navet för
hela missionens existens. Hennes språkförmåga var exceptionell. Grekiska,
turkiska kunde hon, armeniska, tyska,
engelska lärde hon sig med hjälp av
ordböcker, grammatik och Bibeln. Hon
kom att resa runt med missionsföreståndarna, Frauchiger och senare Erzberger,
både före och under kriget. Dessutom
arbetade hon på kontoret i Konstantinopel med översättning. När de tyska
Källor:
Diamondola längst till höger tillsammans
med medarbetare i missionen i Turkiet (från
vänster): Nicolos Tefronides, kolportör; Diran
Tcharakian; Paul Bridde, missionär; Emil
Frauchiger, pastor.
1919 smittades Diamondola av tyfus
från de många sårade och sjuka flyktingar som kom till missionens hus i utkanten av Konstantinopel. Efter sex veckor
dog hon och Diamondolas mor och fru
Erzberger som skötte om de sjuka gjorde
i förtvivlan iordning henne för begravningen som måste ske inom 24 timmar.
De bad innerligt att Gud skulle sända en
man att hjälpa dem med allt det praktiska. Efter någon timme kom professor
Diran Tcharakian som förlorat allt för
att tjäna i det lilla utsatta samfundet.
”Nej”, sa han, ”Diamondola är inte död.
Hon sover. Hon behövs i Guds verk, hon
är vår enda tolk. Tror ni att Herren kan
uppväcka henne? Tror ni det?” Kvinnorna nickade. De bad. Broder Tcharakian uttalade Apostlagärningarnas ord:
”Min kära syster Diamondola, tror du
• Missionären, 1922-1930.
• Ungdomens Budbärare, 1928-1937
• M. H. Nazirian: The Seventh Day
Adventist Church in Lebanon 18971997 (The East Mediterranean Field of
Seventh-day Adventists, 1999)
• M. Thomson Olson: Diamondola ”A
Little Diamond” (1966)
• B. Pfeiffer: The European Seventh-day
Adventist Mission in the Middle East
(Lang, 1981)
• The Seventh-day Adventist Encyclopedia
(1966)
Yvonne Johansson Öster håller
på att skriva en
antologi över adventistmissionärer
från Sverige i världen. De svenska
missionärer som
nämns här var inte
de enda i Mellanöstern. Mer om de andra kommer du att
kunna läsa i antologin.
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 9
ÅTERBLICK
missionärerna försvann blev hon både
sekreterare och kassör i missionen.
Hon följde med på många resor under kriget för att lokalisera och försöka
hjälpa de armeniska adventister som
eventuellt kunde ha överlevt dödsmarschen mot den syriska öknen. Diamondola blev vid ett tillfälle anklagad för
landsförräderi. Hon misstogs för att
vara armenier och spion på grund av sin
flytande armeniska. Och det var i praktiken en dödsdom. Inför domaren fick hon
möjlighet att förklara vad hennes kyrka
stod för. Med hjälp av Bibeln förklarade
hon den kristnes plikter mot överheten
(Rom. 13), mot Gud och hans lag. Där
betonade hon särskilt plikten att hålla
sig ren genom att avstå från orent kött.
Hon förklarade att adventister avstår
från tobak och alkohol och svinkött. Efter två timmars förhör tilltalade domaren henne vänligt: ”Min kära flicka, vi är
ledsna att vi besvärat dig så mycket. Du
har nästan övertalat oss att bli som du.”
Han erkände att adventister var bättre
muslimer än de själva var. Hon släpptes
fri med orden: ”Må Allah alltid vara nådig mot dig.”
GOD JORD
av | Anne-May Müller | ledare för Adventistsamfundets familjeavdelning i Danmark |
Bilder: Shutterstock
Sabbat i familjen
Det var lördag eftermiddag.
Jag låg på min säng och hade
”kanske” blundat en liten
stund. Jag tog min telefon ur
fickan och det första jag såg när
jag öppnade en av de sociala
apparna, var en selfie med två
av mina söner och texten: ”Trist
lördag :-(”.
P
off – rätt i ansiktet fick jag flera
sabbatsdilemman samtidigt. För vad
är sabbaten egentligen? Och hur kan jag
fira den på ett meningsfullt sätt för hela
familjen?
Jag hänger helt enkelt upp min
och familjens sabbatsfirande på fyra
händelser:
Skapelsen: I sabbaten hedrar och
firar vi Skaparen (Gud), skapandet
(det under som det är) och det skapade
(universum, naturlagarna, naturen
och allt levande). Efter världens mest
produktiva vecka vilade Gud och njöt
av allt det arbete han hade gjort. Så
sabbaten handlar om att fira och vila
från arbete.
De tio budorden: De tio budorden
förbjuder mig att arbeta var sjunde
dag. Budet är också Guds anvisning om
att dagen är ”helig” och ”välsignad”.
Jesaja 58:13, 14: Gud säger att vi inte
ska sköta våra egna sysslor utan kalla
sabbaten en fröjd, och ära den genom att
inte göra det vi brukar den dagen. Det
följer ett löfte och en välsignelse på
detta, och om vi gör så får vi uppleva
glädje, lycka och Herrens närvaro.
Matteus 12:1-3: Läs texten själv
10 | MISSIONÄREN nr 11 2015
i sitt sammanhang (plocka ax och
bota). Jesus gör sig av med den hårda
fariseiska inställningen till sabbaten
och regelrytteriet. Det jordnära
kommer före det lagmässiga och
kärnan är: ”Människosonen är herre
över sabbaten.” Jesus provocerar folket
genom att göra ett under i en synagoga
på sabbaten och säger: ”Det är tillåtet att
göra gott på sabbaten.” Det är alltså en
dag att göra gott på, ge kärlek och hjälpa
andra.
Med detta i åtanke handlar
utmaningen om att fira sabbaten på ett
sätt som är praktiskt rimligt för en familj
med barn och som ger Guds utlovade
välsignelser och närvaro.
Förberedelserna
Som med allt, så det är viktigt att vara
väl förberedd. Om vi ​​ska ha en bra
sabbat – alla tillsammans – kräver
det förberedelser. Ingen klarar av att
glida in på snedden över mållinjen en
halvtimme efter solnedgången om
man vill ha en lugn fredagskväll och en
trevlig sabbat. Om vi ​​vill att sabbaten
ska handla om vila, gemenskap och
eftertanke, krävs det förberedelser.
För mig är matlagningen en plikt
på samma nivå som tvätt, disk och
städning. Därför är det sabbat för mig
om jag slipper laga mat. Slippa kan jag
bara om jag anställer en kock (som jag
ändå måste ge ledigt på sabbaten – så
det löser inte mitt problem) eller om jag
förbereder maten i förväg. Men inget
av detta duger riktig hemma hos oss,
så vi har hittat på några mycket enkla
och snabblagade favoriträtter. Då blir
det mer tid tillsammans och mindre tid
i köket för alla parter. Kanske kan du
göra dubbla portioner av maten en dag
i veckan och lägga undan till sabbaten?
Kanske kan du en söndag med gott om tid
förbereda en månads sabbatsmiddagar
och sätta i frysen? Kanske kan du
skala dubbelt så mycket potatis
på fredagar? Kanske kan du köpa
färdiglagad mat som kan snyggas till
och bli till en festmåltid? Tänk på hur du
kan minska pliktkänslan kring maten
genom att förbereda dig väl.
Jag har svårt att vila och koppla
av när det är rörigt och smutsigt
omkring mig. Det kräver därför också
förberedelser. Så jag börjar städa på
torsdag om jag inte kan på fredag, och
jag påminner resten av familjen att
städa upp efter sig.
Förberedelser för sabbaten innebär
för mig att se till att kläderna är redo
för barn och vuxna, så vi slipper springa
omkring och leta favoritbyxor med ena
foten utanför dörren. När mina barn var
små la jag alltid fram sabbatskläderna
på fredag ​​kväll, så jag visste att det var
på plats. Nu ber jag dem att själva kolla
i garderoben om de har vad de behöver
för nästa dag, eller så får de ta fram
strykjärnet.
Med små förändringar under veckan
kan jag göra sabbaten till mer av en
vilodag genom att förbereda mig för
den.
Välkomna sabbaten
När vi har bjudit hem gäster ser vi till att
de känner sig välkomna redan innan de
når ytterdörren – kanske till och med vid
Tid i kyrkan
I vår familj bär det av till kyrkan
på lördag morgon, eftersom det är
viktigt för oss att sabbaten också är en
dag för gemenskap i gudstjänst och
undervisning om Gud. Även om du som
småbarnsföräldrar kanske sällan får ut så
mycket av gudstjänsten, så lär vi barnen
på det sättet att komma till kyrkan och
se det som en naturlig plats att vara på
och som hör till sabbaten. Det är också
där de upptäcker värdet av ett nätverk
och goda kristna relationer. Jag kan
bara tacka alla fantastiska människor
som finns i vår församling och som
ger våra barn utrymme och som även
bygger relationer med dem och hjälper
dem på deras vandring i tron.
Just under tiden i kyrkan kan det
Bra sabbatsresurser
Böcker:
• Barnbiblar, bibelpussel och pyssel
kan hittas på t.ex. nyamusik.se eller
bibelbutiken.se
• Prenumerera på Kreativa
andaktsutskick som tas fram av
Adventistsamfundets barnavdelning
(skandinaviskabokforlaget.se),
så får du hem färdiga paket av
andakter med tillhörande pyssel.
• 100 kreative børneandagter
(danskbogforlag.dk) eller
100 kreative bønneideer
(norskbokforlag.no) av Karen
Holford (finns också på engelska:
100 Creative Prayer Ideas for Kids:
(And Grown-Ups Too) (amazon.
co.uk)
• 100 Creative Activites for Sabbath
(amazon.co.uk) av Karen Holford
Appar:
• Sabbath Ideas (Scottware –
sabbathideas.org)
• Sabbath School 4 (Hope Software
Services/Generalkonferensen) Sök
på ”Children Bible puzzles” – och
du hittar massor av skoj.
Hemsidor:
• Sök på din kommuns hemsida efter
naturreservat och andra aktiviteter
som rör friluftsliv och natur.
• Aktivitetsbanken.se (Scouterna) har
många förslag på aktiviteter/lekar
för utomhus och inomhus.
• Lekarkivet.se har ett 500-tal
lekförslag för alla åldrar och
tillfällen.
vara svårt att kalla sabbaten ”en fröjd”
(Jes. 58.13) – inte minst med små
barn. Men försök att göra det så bra
som möjligt för barnet. Se till att det
har varit på toaletten, inte är hungrigt
och att det har fått röra sig ordentligt i
pausen. Ta med en påse med saker som
passar ditt barns ålder som det kan sitta
och pyssla med, läsa, rita, o.s.v. Låt det
vara speciella saker som bara används
på sabbaten – det hjälper barnet att
förstå det speciella med dagen. Alliera
dig med några ”mor- eller farföräldrar”
i kyrkan som kan hjälpa dig att sitta med
ditt barn, ibland måste man också få
möjlighet att höra en halv predikan. Om
barnet säger att det inte vill följa med
till kyrkan, ta tid att tala om varför ni
går till kyrkan, och ta reda på det som
gör att barnet/tonåringen känner att
det är tråkigt. Ge pastorn eller ledarna
goda idéer som kan göra tiden i kyrkan
mer barnvänlig. Om du har små barn,
är det verkligen trevligt om pastorn kan
använda en PowerPoint med några av
de viktigaste punkterna – som du kan
skumma igenom medan du stoppar
russin i munnen på ungen eller lägger
ett pussel – så får du samtidigt något lite
andligt ur predikan.
Du kan också föreslå att kyrkan har
en hylla eller en korg med saker som barn
kan läsa, rita på och leka med i kyrkan,
som är lämplig under gudstjänsttiden –
både till innehåll och ljudnivå.
Sabbatseftermiddagen
Väl hemma igen kommer vi till min ömma
punkt. För på sabbatseftermiddagen
är det som om hela veckans tryck,
sömnunderskott och problem välter
omkull mig samtidigt som soffan står
och kallar lockande utan att vända
ryggen till. Situationen i inledningen är
inte påhittad.
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 11
GOD JORD
infarten – genom att sätta ut en lykta eller
en fin kruka med blommor. På samma
sätt vill vi också välkomna sabbaten som
en särskild gäst i vårt hem. Så hitta sätt
att signalera att nu kommer sabbaten
snart. Finns det någon musik som sätter
dig i en bra andliga stämning? Kan ni
använda ljusstakar eller lyktor, som
bara är till för sabbaten? Eller kan
ni duka upp med finporslinet fredag​​
kväll? Finns det någon särskild mat,
dryck, efterrätt eller snacks som ni
bara bjuder på sabbatskvällen? Eller
hamnar den fina handbroderade duken
på bordet bara den kvällen? Kanske
har ni en bok som ni läser ett kapitel ur
varje vecka? Håll också en andakt som
passar barnens utvecklingsnivå, som är
intressant och kort. För idéer se tipsen
i rutan härintill eller köp någon bra
barnbibel i en kristen bokhandel. För
barn är traditioner viktiga. Skapa goda
traditioner som hjälper dem att känna
att sabbaten kommer. Hjälp varandra
att hitta sätt att göra sabbaten till något
speciellt.
GOD JORD
Så återigen måste jag tänka: Hur
kan jag göra sabbaten till en fröjd, en
helig dag? Hur kan jag göra sabbaten
till en dag då vi sprider Jesus kärlek
och gör gott för våra grannar? Hur
kan jag minnas och hedra Skaparen,
skapandet och skapelsen? Här måste
man vara kreativ! Gå ut – även om du
är trött. Som de säger i Norge: ”Ut på
tur – aldrig sur!” På med gummistövlar
och sydväst om vädret är dåligt. Sök på
webben efter roliga aktiviteter i naturen
i ditt område. Gör det till en rolig sak
att utforska nya platser i Guds vackra
skapelse. Vänj era barn med att ta hand
om och uppskatta naturen. Gör en brasa,
grädda pinnbröd, lek kurragömma, gör
en skattjakt och så vidare.
Tänk också på hur du kan göra något
gott för andra människor. Jesus botade
och hjälpte på sabbaten. Kan vi besöka
någon som är ensam? Kan du hjälpa
till att dela ut mat till hemlösa? Kan
ni bjuda in någon att vara med er som
kanske inte har så många vänner? Kan
ni bjuda hem gäster? Finns det ett
äldreboende som ni kan besöka med
några fina teckningar som barnen har
gjort? Kan ni hitta en vän där som kan
bli ert ”sabbatsprojekt”?
Nya klubbvillkor!
Vi vill bli
bättre!
Nu när Skandinaviska Bokförlagets Bokklubb går in på sitt tionde år vill vi
ta nya tag med bättre erbjudanden och villkor för dig som är klubbmedlem
– och dig som förhoppningsvis vill bli det! Förändringarna förenklar också
förlagets hantering och planering så att vi kan ge dig bättre service!
Från nyår kommer bokklubben att ha två typer av medlemskap.
Här förklarar vi skillnaderna:
Klubbmedlem
•
•
Redo för en ny vecka
När det börjar skymma och sabbaten
slutar, hälsa då den nya veckan
välkommen. Håll en andakt och prata
med varandra om vad som händer i
veckan som kommer. Sätt upp några
mål, prata om vad som kommer att bli
en utmaning i den nya veckan och be för
det och varandra.
Och glöm inte Gud även om
sabbaten slutar. Ta med honom i alla
dagens och familjens sysslor på ett
sätt så det fortsätter att vara naturligt
att prata om och med honom. Låt den
goda gemenskapen i familjen och med
Gud bära er genom ännu en hektisk
vecka innan ni återigen kan välkomna
sabbaten i er familj.
Anne-May Müller
är ledare för Adventistsamfundets
familjeavdelning
i Danmark och är
mamma till fyra
glada killar mellan
9 och 15 år. Hon
älskar sabbaten,
men känner också
utmaningen att göra den relevant och
spännande för hela familjen.
12 | MISSIONÄREN nr 11 2015
•
•
•
•
Information från bokklubben
skickas ut 3-4 gånger om året,
via post eller e-post, om bokklubbsboken och andra erbjudanden och när du senast måste
avbeställa/beställa för att utnyttja
bokklubben på bästa sätt!
”Bokklubbsboken” är en nyutgiven bok med 20 % klubbrabatt.
Bokklubbsbok som inte önskas
måste avbeställas inom utsatt tid.
Andra ”klubberbjudanden”
om nya och gamla böcker till bra
priser, måste beställas inom utsatt
tid.
Klubbmedlemmar har 10 % rabatt
på tidigare bokklubbsböcker.
Alla produkter som beställs
inom utsatt tid, vare sig det
är klubbserbjudanden eller
övriga produkter i förlagets
sortiment, skickas till samma
låga porto: 34 kr!
Klubbförsändelsen skickas till
dig efter utsatt datum med faktura (betalningsvillkor 30 dagar). Du
har 14 dagars ångerrätt och står för
ev. returporto (precis som tidigare).
Premiummedlem
•
•
Samma villkor som klubbmedlem med den enda skillnaden att
du får alla nya böcker hemskickade utan att du behöver tänka
på något! Du prenumererar helt
enkelt på alla nya böcker!
Det enda du behöver tänka på
är att avbeställa oönskade nya
böcker, eller beställa övriga erbjudanden, inom utsatt tid!
Du som redan är en trogen
bokklubbsmedlem eller senast
31 december går med i bokklubben, får ett praktiskt sittunderlag
utan extra kostnad och
möjlighet att köpa
TVÅ valfria böcker
till 50 % rabatt
(+porto 34 kr).
Erbjudandet
kan nyttjas
under hela
2016.
Du som är klubbmedlem sedan tidigare fortsätter automatiskt som klubbmedlem
om du inte uppgraderar till premiummedlem eller avslutar ditt klubbmedlemskap.
Förändringar i ditt medlemskap kan du göra när som helst – bara skriv till oss!
Läs mer om de nya villkoren på www.skandinaviskabokforlaget.se
eller kontakta oss!
Kontakta Skandinaviska Bokförlagets Bokklubb via e-post eller brev:
[email protected]
Adventist Media, Box 114, 762 23 RIMBO
VÄXA IN I LIVET
Ett säkert vaccin
dag var jag på infektionskliniken och
fick olika vaccinationer inför missionsresan till Uganda. Tre sprutor mot sexsju olika sjukdomar. Det är många olika
sjukdomar som man kan vaccinera sig
mot idag och det gör att vissa sjukdomar
mer eller mindre utrotas. Fantastiskt!
Det finns så mycket i livet som man
kan bli ”smittad” av och som är svårt att
stå emot och det skulle ju vara härligt
ifall det fanns ett vaccin för alla kristna
mot den onde och ondskans påverkan
vi drabbas av hela tiden. Gud själv är ju
själva vaccinet och håller vi oss till honom hela tiden så är vi vaccinerade, men
det krävs lite jobb av oss också.
Bibeln ger oss så mycket hjälp och
praktiska tips på hur vi kan hålla oss till
Gud. För det är det som är Guds önskan
med ditt liv. Att du är med honom och
han kan få ge dig Livet! Han längtar efter att få dela livet med dig.
Vid ett tillfälle blev Jesus ställd mot
väggen av en man som kunde mycket
om lagen. Han ställde en klurig fråga
som han trodde skulle få Jesus på fall.
– Vilket är det största budet i lagen?
Jesus svarade den laglärde: ”Älska
Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av
hela din själ och av hela ditt förstånd.
Detta är det första och största budet”
(Matt. 22:37, 38; NLB).
Det kan kännas lättare sagt än gjort.
Men om det skulle finnas något vaccin
mot den onde idag så är det detta: att vi
helt och hållet ger allt till Gud. Att Gud
får vara en naturlig del och gemenskap
i allt vad vi gör. Då blir vi liksom skyddade.
I Efesierbrevet 6 kan vi läsa om hur
Gud vill hjälpa oss genom livet att stå
emot det som vill ta bort oss från Gud. Vi
brukar kalla det för Andrens rustning.
Istället för att ta sprutor mot sjukdomar
vi kan bli smittade av ger Gud oss en
rustning att ta på som ska hjälpa oss. Om
vi börjar varje dag att ”ta på oss” rustningen så hjälper den oss att sätta Gud
först.
”Ta på er hela Guds rustning, så att
ni tryggt kan stå emot Satans planer och
knep … Använd därför allt som hör till
Guds vapenrustning, så att ni kan stå
emot [som ett vaccin] fienden när han
än anfaller er. Då kan ni också stå som
segrare när striden är över. Rusta er för
denna strid! Sanningen är ert bälte och
Guds rättfärdighet är ert bröstpansar.
Marschera modigt framåt, och berätta
överallt att Gud har slutit fred med oss.
Och försvara er med trons sköld som gör
alla djävulens glödande pilar verkningslösa. Vissheten om att Jesus Kristus har
räddat er är den hjälm som skyddar er.
Och använd er av Guds ord. Det är det
svärd som den helige Ande ger er. Be
utan uppehåll” (Ef. 6:11–18; NLB).
Så vad betyder det egentligen? Jo,
för att vi ska kunna stå emot Satan då
han försöker påverka oss att tvivla och
”glömma” Gud och inte lita på honom så
behöver vi ta tid att lära känna Gud och
vara med honom. Tro på hans sanning,
be, läsa Bibeln och berätta för andra om
en kärleksfull Gud. Om vi läser i Bibeln
lär vi oss om Gud och hans personlighet
att vi inte behöver tvivla. Vi kan plocka
fram texter när vi behöver dem. Och be
– prata med Gud. Dela allt med honom.
Han vill dela ditt liv och hjälpa dig genom allt det vardagliga. Varför? Jo för
att han älskar dig!
Så på sätt och vis finns det vaccin
mot det som drar oss bort från Gud. Det
är att varje dag börja med Gud och be
honom hjälpa dig att älska honom först
av allt. Det är bara Gud själv som är motgiftet mot den onde.
Ta och pröva detta: Läs Efesierbrevet
6 på morgonen och be Gud hjälpa dig att
”ta på dig” rustningen.
Anna Tegebo
är biträdande
ungdomsledare i
Adventistsamfundet med särskilt
ansvar för tonårsverksamhet.
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 13
av | ANNA TEGEBO | [email protected] |
I
Bild: Shutterstock
”Ta på er hela Guds rustning ...”
LEVA I TIDEN
Apokalyptisk vision saknas
I Laudato si’ (”Lovad vare du”),1
som är påven Franciskus första
encyklika2 i egentlig mening,
sjunger han skapelsens lov.
av | RAINER REFSBÄCK | [email protected] |
Bild: MikeDotta/Shutterstock
T
iteln är hämtad från första raden i
”Sång till broder Sol” (nr 23 i Psalmer och Sånger) skriven av munken
Franciskus av Assisi och påvens namne.
Munken Franciskus ska ha haft ett ovanligt nära förhållande till naturen och
djuren. Vilket är passande när påven
Franciskus nu positionerar sig i förhandlingarna om en hållbar utveckling för
planeten Jorden. New York Times menar
att Laudato Si’ ”är ett av de listigaste dokument som getts ut av Vatikanen under
det senaste århundradet. Det avslöjar
Franciskus som en slug och sofistikerad
politiker av första klass.” 3
Klimathotet och jordens framtid är
den stora frågan på dagordningen just
nu, trots flyktingkrisen. Under hösten
2015 fokuserar FN på att nå flera globala överenskommelser för en hållbar utveckling,4 bl.a. ett nytt klimatprotokoll i
Paris i december. Med denna encyklika
visar påven på sin ambition att vara en
andlig världsledare och ställer nationer
och ideologier till svars, utkräver ansvar
och agerar samvete.
Det är inte första gången en påve
talat till FN:s generalförsamling. Däremot är det första gången en påve fått
tillträde till talarstolen i USA:s kongress, vilket har väckt många känslor i
alla politiska och religiösa läger i USA.
För påven är omsorg om skapelsen en
moralisk fråga starkt förbunden med livets helighet, vilket har retat upp både
dödsstraffs- och abortförespråkare som
ofta är varandras ärkefiender i den amerikanska politiken.
Påvens miljöencyklika är en paradox
även för adventister, fast på andra sätt.
Här finns många tankar om skapelsen
och Skaparen som vi lätt kan skriva under på. Han beskriver en helhetssyn på
människans plats i skapelsen och ansvar
för den, både andligt, socialt och ekonomiskt. Han talar om behovet av en livsstil som är förenlig med skapelsen och
Skaparens syften. Uttrycker oro för att
vetenskapen bidrar till problemen istället för att lösa dem genom att frikoppla
skapelsen från Skaparen. Han visar
14 | MISSIONÄREN nr 11 2015
också på Bibelns sabbatsfirande som
ett skydd mot att överutnyttja jordens
resurser. Men det finns också idéer här
som får en del profetiska varningsklockor att ringa.
För det första är synen på jordens
framtid i grunden inomvärldslig. Det
ligger i människans händer och inom
räckhåll att med beslutsamhet rädda
jorden från undergång. Även om påven
vill tillföra en andlig dimension, så saknas Bibelns apokalyptiska vision – den
syndskadade skapelsens undergång,
Jesus återkomst och löftet om en ny jord
och nya himlar (Rom. 8:18–25; 2 Pet.
3:10–13; Upp. 21:1–7). I Franciskus kli-
Även om påven vill
tillföra en andlig
dimension, så saknas
Bibelns apokalyptiska
vision ...
förvandlade och omvända människor.
Och visst behövs omvändelse! Frågan
är hur långt och på vilket sätt dessa två
sfärer, staten och religionen, politik och
andlighet, ska samverka? Hur påverkas
religionsfriheten av en sådan vision?
Till sist, men inte oväsentligt för oss
adventister, upphöjs söndagsfirandet
med mässoffret till försoning för en skadad skapelse. ”Söndagen, liksom den
judiska sabbaten, är ämnad att vara en
dag som helar våra relationer med Gud,
oss själva, med andra och med världen”
(par. 237). Påven är inte omedveten om
sabbatens bibliska betydelse, istället
avslöjar han djup insikt om dess innersta väsen och relation till skapelsen och
Skaparen. Ändå understryker han att
söndagen, som den ”första dagen” i den
nya skapelsen, är den hållbara framtidens vilo- och festdag.
Inte nog med det. För den som känner till sabbatens symbolik så byter påven inte bara sabbat mot söndag, han
utser också Maria till ”hela skapelsens
moder och drottning”. I judiskt tänkande beskrivs den ofrivilliga separationen
mellan Skaparen och skapelsen som en
kung och drottning som tvingas leva
åtskilda. Men med sabbaten kommer
drottningen och förenas med kungen
för ett dygn som en påminnelse om den
värld som ska komma.
För oss adventister utgör sabbaten en
förtätad vision för en hållbar framtid:
”Tillbe honom som har skapat himlen
och jorden och havet och vattenkällorna
... för människans storslagna försök att
mäta sig med Gud är dömt att misslyckas” (se Upp. 14:6-12) är uppmaningen
till en värld som håller på att gå under.
Från honom har vi också löftet: ”Se, jag
gör allting nytt” (Upp. 21:6).
Rainer Refsbäck
FOTNOTER
matvision kan man tro att denna världens riken kommer att bestå om människorna vänder om.
För det andra är encyklikan i huvudsak en politisk agenda förklädd i andliga
kläder, eller tvärtom. Påven tillstår att
det måste till politiska förändringar,
men hävdar att politiken saknar kraft att
stoppa den ohållbara utvecklingen utan
1
2
www.laudatosi.com
Encyklika betyder ”rundskrivelse” och
har stor betydelse inom katolska kyrkan
eftersom den är ett uttryck för påvens
läroauktoritet. Den har inte lika stor
betydelse som när påven som ofelbar
uttalar sig i kraft av sitt läroämbete.
3 Paul Vallely: ”The Pope’s Ecological
Vow”, The New York Times, 29 juni
2015 (http://nyti.ms/1Hqd4ah).
4 www.un.org/sustainabledevelopment/
20-22 november
Adventkyrkan Stockholm
FÖDD
Vi tackar Gud för vår älskade
son och lillebror Noah Malachi Mitchell,
född den 11 maj 2015.
Stolt storebror är Mika, 2,5 år. ”
Barn är en gåva från Herren...”
(Ps. 127:3).
Ryan och Linnea Mitchell
Vad är vetenskap? Varför ska vi tro på Bibeln?
Molekylärbiologi, slumpen, fossil, åldersbestämning,
syndaflod … och mycket mer!
Vi har gift oss!
Elin Karlsson
och Victor dos Santos Rocha
i Tärnaby Kyrka
den 12 juli 2015.
Vigselförrättare var
Per Erik Dekkerhus.
Vi vill tacka Gud för
äktenskapets gåva, samt ett
stort tack till ALLA som
uppvaktade oss och gjorde
vår dag till den mest
underbara.
Vi delar nu efternamnet
Rocha och bor lyckliga
tillsammans i Norrtälje!
Rut 1:16–17
Anders Gärdeborn är en av
Sveriges främsta experter på
biblisk skapelsetro och intelligent
design.
Per Wikström har sedan 1994
ägnat stor del av sin fritid åt
studium av konflikten
skapelse-evolution.
Välkommen!
Se ytterligare information på www.adventist.se
EFTER BÖNEVECKAN
INSPIRATION
och fördjupning i Bibeln
Böneveckopris t.o.m 16 november:
Foto: Yasmine Torstensson
VIGDA
135 kr + 34 kr porto
150 kr (ord. pris) + porto
110 kr + 34 KR porto
130 kr (ord. pris) + porto
Böckerna kan du köpa i vår webbutik:
www.skandinaviskabokforlaget.se eller beställa från:
Adventist Media, Box 114, 762 23 Rimbo | 0175-720 50
Vigseln ägde rum
mellan Bernita Carlsson
och Ulrik Karlsson
30 december 2014
i Jönköpings Adventkyrka.
Vigseln förrättades av
Berny Carlsson.
Tack för uppvaktningen
på vår dag!
Simon Karlsson
och Julia Telfer vigdes den 23
augusti 2015
i Skärv kyrka, Västergötland.
Vigselförrättare var
Per Erik Dekkerhus.
Paret har tagit efternamnet
Karlsson och bor nu
i Ås, Norge men med
planer om flytt till Sverige.
Stort tack till alla som gjorde
vår dag oförglömlig!
Solens nedgång
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
6 nov
16.16
16.13
15.41
15.34
4.46
16.12
15.40
13 nov
16.03
15.58
15.25
15.13
14.22
15.55
15.17
20 nov
15.51
15.45
15.11
14.55
13.59
15.40
14.56
27 nov
15.42
15.35
14.59
14.38
13.37
15.28
14.36
4 dec
15.36
15.27
14.50
14.25
13.18
15.19
14.20
11 dec
15.32
15.23
14.45
14.17
13.04
15.13
14.08
18 dec
15.31
15.23
14.44
14.13
12.57
15.12
14.03
Foto: Britt-Inger Lillbäck
MISSIONÄREN nr 11 2015 | 15
FAMILJELIV | ANNONSER
Skapelse … evolution?
RETURADRESS:
Sjundedags Adventistsamfundet
Box 536, SE-101 30 Stockholm
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING
| av | KRISTINA THORN | pr-ansvarig för Ekebyholmsskolan |
Bilder: Kristina Thorn
EKEBYHOLMSSKOLAN
Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen
med den nya adressen på tidningens framsida
Operation
Dagsverke
D
et är en gråruggig dag i mitten av oktober. Jag drar på mig en extra varm tröja,
tar min kamera och beger mig ut på jakt efter
Ekebyholmsskolans elever. Just idag är de inte
så lätta att hitta som i vanliga fall. Just idag
befinner de sig inte på skolan. För just idag genomför vi Operation Dagsverke. Eleverna på
högstadiet och gymnasiet ska idag utföra en
dags praktiskt arbete där de intjänade pengarna går till ADRA:s arbete. För att vara mer
specifik samlar vi in pengar till ADRA Sveriges arbete med att dela ut mat- och hygienpaket till de många flyktingar som kommer till
Europa via flyktinglägret i Serbien.
Jag finner elever utspridda på flera platser
i skolans närområde. Trädgårdsarbete verkar
vara årets dominerande trend. Det krattas
löv, det grävs, det rensas rabatter, det klipps
grenar och det bärs utemöbler. Andra har
fått inomhussysslor på sin lott. Det sys pianoöverdrag till aulan, det målas väggar och det
limmas böcker i biblioteket. Jag frågar dem
hur de tycker det är att vara ute på Operation
Dagsverke. ”Kul” och ”omväxlande” är svaren
jag får. Någon längre pratstund blir det inte
tal om, alla är fullt upptagna med sina sysslor.
Senare i eftermiddag ska jag åka med
några elever till ett närbeläget boende för
ensamkommande asylsökande flyktingbarn.
16 | MISSIONÄREN nr 11 2015
Där ska vi baka svenska semlor,
leka lekar och bygga vänskap.
Ännu ett sätt att på ett konkret
sätt visa medmänsklighet på lite
närmare håll.
När jag vandrar runt med
min kamera och ser alla ungdomar som flitigt arbetar för att
hjälpa människor i nöd så kan
jag inte låta bli att bli varm i hjärtat, trots oktoberkylan. För det är
just det här som Ekebyholmsskolan handlar om. Utbildning som
riktar sig inte bara till huvudet,
men även till handen och hjärtat.
Vi pratar om att teori ska blandas
med praktik, och den här dagen
är ett konkret exempel på det. Vi
talar om medmänsklighet och
att vi är en kristen skola. Operation Dagsverke är ett exempel på
hur vi lever ut det och visar Guds
kärlek till de Jesus kallade sina
minsta bröder och systrar. Jag
är både stolt och tacksam att få
vara en del av en sådan skola.
Kristina Thorn
är ansvarig för
Ekebyholmsskolans pr bl.a.