Läs artikeln

SIV EKSTRÖM
Uppteckningar av åländsk folkmusik
ett försök till inventering
Denna uppsats är ett försök ti II inventering av upptecknad åländsk folkmusik, såväl visor som dansmelodier. De uppteckningar som gjorts sedan slutet av 1800-talet och
fram till i dag finns bevarade i olika arkivoch är till stora delar publicerade i ett flertal
olika utgåvor. Syftet med uppsatsen är att få klarhet i följande frågor: Hur många
åländska melodier finns upptecknade, vilket slag av melodier är det fråga om och hurudan är den regionala fördelningen?
U ppsatsen in leds med en kort historisk ti II ba kablick över u ppteckningsarbetet i Sverige och Finland. De upptecknare som verkat på Aland presenteras och sedan följer
själva inventeringen.
Materialet för uppsatsen består av litteratur, olika musikutgåvor och arkivens kataloger. Litteraturen har främst använts för att belysa uppteckningsarbetets historia,
men även för att få glimtar av äldre åländskt musikliv. Muskikutgåvorna - främst några volymer ur Finlands svenska Folkdiktning (Fsvf), men också låt häften och visböcker
- har jag letat igenom för att hitta åländska melodier. Här finns en viss risk för misstag.
Melodierna i Fsvf är inte ordnade efter meddelare eller hemort, utan efter kriterier
som form och variantbildning. Då man söker efter melodier från en viss ort måste man
helt enkelt bläddra igenom hela volymen. Vid varje melodi anges meddelare och
socken. Känner man till meddelarnas namn kan man komma fram till deras melodier
genom ett meddelarregister som finns i varje volym.
Förutom Fsvf har jag tagit med alla publikationer jag känt till som innehåller
åländskt material. Risken är förstås stor att det finns publikationer som jag förbisett.
Arkivens kataloger, i det här fallet Folkkulturarkivet (FKA) och Folkloristiska institutionen vid Abo Akademi (IF) , ger inte närmare upplysningar om det insamlade materialet än Lex. "visor" eller "dansmelodier" och på grund av materialets omfattning har
jag valt att inte i det här skedet undersöka arkivsamlingarna utan endast ange i vilka
samlingar det finns åländskt material.
7.7. Uppteckningssträvanden i Sverige och Finland
Längre tillbaka än till lS00-talet kommer man inte i jakten på bevarade melodier ur
folkm usiken. Från lS00- och 1600-talen finns ensta ka vismelodier bevarade och dessutom några visböcker som dock till största delen härstammar ur högreståndsmilljöer.
Under 1600-talet bedrev man ett visst insamlingsarbete i nutida mening. Genom att
studera folkliga visor, främst ballader, försökte man finna kvarlevor från den stolta
80
Uppteckningar av 51;ind , k folkmusik - ett för, ök till invE'ntering
forntiden. Den mest kända personligheten i det här sammanhanget är Olof Rudbeck
d.ä. som i sitt verk Atlantica ger prov på sin syn på den svenska historien. Den här tidens "antikvariska" insamlingar bevarade ett fåtal visor till våra dagar.
I början av 1800-talet väcktes igen ett intresse för folkets kultur, man sökte det rena
och ursprungliga. Utgångspunkterna liknar 1600-talets, liksom då kartlade man inte
den samtida folkkulturen för dess egen skull utan man riktade blickarna längre bakåt
till forntid och medeltid. Största delen av de insamlade melodierna var vismelodier
och det märks också på de första pu blicerade samlingarna: Svenska folkvisor från forntiden (1814-1818) och Svenska fornsånger (1834-1843). Ett undantag är Traditioner af
svenska folkdansar, utgiven av A.A. Afzelius 1814-15, som inneh åller dansmelodier
från hela Sverige.
En av de tidigaste insamlarna i Finland var Carl-Axel Gottlund (1796-1875) som gav
ut den första finska samlingen folkmusik: Pieniä runo;a, Suomen po;i/len ratoxi
1818-21 . Ett annat mera känt namn är förstås Elias Lönnroth (1802-1884) som på
1820- och 30-talen samlade materialet till det som senare skulle bli nationaleposet Kalevala.
På finlandssvenskt håll var J.o.1. Rancken l den verklige pionjären. Han var lärare
vid Vasa gymnasium och publicerade i apri 11848 ett upprop, " Ti II Fosterlandsvänner"
i tidningen II'marinen, där han uppmanade till insamling av den svenska befolkningens minnen I dikt och sed . Som lärare uppmuntrade han sina elever att delta
i msamlandet och flera av hans medarbetare kom att göra betydande insatser som
upptecknare, t.ex. resepredikanten J.E. Wefvar och länsmannen i Replo!' O.R.
Sjöberg.
Rancken fick inget gehör för sina ideer i södra Finland och fick heller aldrig se sina
samlingar publicerade. Han lät själv trycka förteckningar över sina samlingar (1874,
1890).
I södra Finland togs de första insamlingsinitiativen av Nyländska studentavdelningen som sände ut sina första stipendiater 1870. Ar 1887 utkom den första delen av "Nyländska folkvisor", den andra delen kom uppdelad i två häften 1893 och 1900.2
Svenska Litteratursällskapet, som bl.a. skulle tillvarata "de svenska folkdialekterna
samt hithörande folksång och saga", grundades 1885. Två år senare uppmanade Ernst
Lagus Litteratursällskapet att på. bred bas insamla folkloristiskt material, däribland visor och dansmelodier, dels genom att annonsera och uppmana folk att sända in uppteckningar, dels genom att sända ut stipendiater. En kommitte utarbetade ett cirkulär
med instruktioner för insamlare. Cirkuläret tyder på höga ambitioner och inflytandet
från Rancken är tydligt. AHa tänkbara grenar av folkkulturen skulle upptecknas och
man ger också råd om hur insamlaren ska gå tillväga:
" Dansmelodier uppt eckna s häl st efter gaml a byspelm än, hvilka i främsta rumm et uppm anas att spel a
gamla dan ser, såsom pol ska , minett. engelska o.a .. hvilket icke bör av hålla en ifran att upptec kn a ;iiven dera s fö rrad af nyare danser. O bs.' S vidt mö jli gt, är böra d anse rn a beskrifvas.".1
Trots att dansmelodierna behandlas utförligt i cirkuläret var det visorna som intresserade upptecknarna mest ända fram till början av 1900-talet. Litteratursällskapet började vid den tiden efterlysa uppteckningar av dansmelodier och våren 1902 fick d åva81
Siv Ekström
rande eleven vid Helsingfors musikinstitut, Otto Andersson , ett stipendium för insamling av dansmelodier, lekar, spel, gåtor och ordspråk i några socknar kring Vasa. Hans
melodiinsamling imponerade på Litteratursällskapet och under åren 1903-07 innehade han stipendier för insamling avenbart folkmelodier. 4
Svenska Litteratursällskapets stora serieverk Finlands svenska folkdiktning började
utkomma 1917. Två år senare fastslog man att Otto Andersson skulle ta hand om utgivningen av visor och folkmusik inom serien. Hittills har följande delar utkommit:
Den äldre folkvisan (medeltidsballaderna), vol. V:1 (1934), Folkdans (Äldre dansmelodier) , vol. VI A 1 (1963), Folkdans (Yngre dansmelodier), vol. VI A 2 (1975), Folkdans
(Bröllopsmusik), vol. VI A 3 (1964) och Sånglekar, vol. V 3 (1967). En volym innehållande vaggvisor är under arbete.
Hösten 1936 beslöt Svenska Litteratursällskapet grunda en institution för att ta hand
om sällskapets samlingar. Svenska Lltteratursällskapets folkkultursarkiv startade verk-
0110 Andersson va r en skicklig upptecknare . Han har berälIar om spel män som mi sstänkt all det var ittrolle·
ri med i spelet d ~ han " lärt sig" låtarn a sj fort. Här är han på besök hos Erik Lönnberg i Hvillisbofjä rd i södra
Öster ballen år 19 12 Foto: 0110 Andersson . Svenska lill eratursällskapets folkkultursarkiv. SLS 105 b.
82
Upptecknin gar av åländsk folkmu sik - ell försök till in ventering
samheten den 1 januari 1937 och har enligt stadgarna till uppgift " att leda och främja
en systematisk undersökning av det finlandssvenska bosättningsområdets folkkultur
och folkspråk". >
I Sverige utkom under åren 1922-40 i häften landskapsvis verket Svenska Låtar, vars
upphovsmän var Nils Andersson och Olof Andersson. Även där grundades ett arkiv
för att ge insamlandet fastare former. På initiativ av bl.a. Ulf-Peder Olrog tillkom
Svenskt Visarkiv 1951 .
7.2. Åländska glimtar i tidiga källor
Två polskor i utgåvan Traditioner af svenska folkdan sar är de äldsta uppteckni nga rna av
åländsk folkmusik som jag känner till. Hurt Afzelius kommit över dem är okänt och
det dröjer ända till slutet av 1800-talet innan några andra upptecknare hittar vägen till
Aland . I förordet till Den äldre folkvisan konstaterar Otto Andersson:
" Bea ktansvärd är även den omst ändi gheten all varken Abol and ell er Aland har haft lika m ånga intresserade lokala upptecknare som de övriga sven ska land skapen.""
Det verkar också som om inga utomstående samlare fattat intresse för Aland trots att
H .A. Reinholm redan 1835 skriver i Litteraturbladet:
" upptec kningen af Å lännin garn as sagor och så nger .. . är försumm ad t ill s det nu lär vara för ent." ?
Man kan dock hitta omnämnanden om musik och dans i betydligt äldre källor. I förordet till Äldre dansmelodier tar Otto Andersson upp det äldsta belägget han funnit för
dansstugor på landsbygden. D et är ett omnämnande i en dombok från Aland 1642 om
en dansstuga i Djäkenböle i Hammariand vid pingsthelgen. B Ett sockenstämmoprotokoll från Saltvik 1660 innehåller ett omnämnande om dans på ett bröllop. Notisen
är dock dunkel och Otto Andersson tolkar det till att man dansat sångd ans av den typ
som fortfarande dansas på Färöarna."
Ett rättsfall från slutet av 1700-talet tyder på att fiolen då var allmän som folkinstrument på Aland . lO Det finns också ett fåtal belägg för att nyckelharpan förekommit på Aland ."
Från 1800-talet finns flere skildringar av bröllop på Aland . Gabriel Nikander skildrar
ett bröllop i Jomala 1887 där spelmännen har en central roll och spelar bland annat
in varje maträtt. '2 I den nyligen återutgivna Sommarresor på Åland skriver Emil Nervander 1872:
"Efter en längre väntan tog spelm ann en plats p;) bänken överst i rummet. Efter n, gra kvintil erin gar p fiole n stämde han upp en val s och rumm et fylld es av dansa nd e par .. . De di! nsa nd e fo rt sa tte d anse n utan
all väx la o m da mer å länge spe>l mannen spel ad e. Strax eft er va lse n föl jd e den s.k. sc hatiskan (Sc hOlli s) med
dess oli ka va ria tion er tv -, tre- och fyrstiga re. D;i rp, pol kor o ch andra smärre dan se r, d e fl esta av sjöfo lket
,nlä rd a i England oc h d äri fran öve rfl yttade till Ala nd ."l\
83
Siv Ekström
7.3. Folkmusikupptecknare på Aland
1.3.1. Fyra upptecknare före 1900
Den äldsta samlingen i Folkkulturarkivets samlingar som innehåller melodimaterial
från Åland är Karl Ekman s från åren 1890-92. Karl Ekman, som då studerade musik
och som senare skulle bli en känd pianist och mu sikperson lighet, fick mycket beröm
för sina tre somrar i fält av Ernst Lagus. Flera av de sånger Ekman tecknade upp arrangerade han omed elbart för kör och det är förresten han som år 1882 tecknade upp "En
sjöman älskar havets våg" som folkvisa från Åland. Karl Ekman hade den "västfinska
skärgården" som sitt arbetsfält och i samlingen ingår visor och dansmelodier från västra Åland och Föglö.
Bland SLS stipendiater under 1800-talet finn er man ytterligare tre som ägnat sig åt
insamling på Ål and. Sommaren 1893 samlade J. Torckell bland annat folkvisor och
ringlekar (utan melodier) i Saltvik, Geta, Vårdö, Kumlinge, Brändö och Sund. I sin reseberättelse ger han följande beskrivning av situationen:
"Ka nske mer än ann orstäd es hota s folkvisan p ~ de länds ka öarna till följd av ålänningens nära beröring
med andra folk och all tm er tiga nd e hyfs ning att blifva und anträngd af elen nyiHe och mod ern are konstdik tn inge n. Ä r eft er r vinner den senare ,1 11t stö rre in slag äfve n i den åländ ska bond ens stuga, och man kan
trygt säga, att reda n unge fär häl ften av de vis or, som sjun gas af allmogen p Ålan d, hö ra till sistnämnda
diktslag. Äive n har elen egentliga folk visan här li kso m ann orstädes under se nare år altmer förlorat i vä rd e.
De gamla priik ti ga riddarvi so rna oc h romans rn a harva fåll vika för inneh ål lslösa kä rlek s- och sj ö-
nlan sv isor./l14
Sommaren 1894 samlade Johan Al ex. Sjöblom in 237 visor, varav 171 med melodier, i Jom ala , Föglö och Lemland . I sin reseberättelse förklarar han orsakerna till att inte
alla visor upptecknats med melodier: elva stycken är vaggvisor som alla har samma
melodi och ibland har. det " vid vissa til ~ fällen och under särskilda förhållanden varit
mig omöjligt att uppteckna någon sådan". Han nämner ock så att han så mycket som
möjligt försökt undvika sådana visor som blivit inlärda från visböcker. Sådana förekommer i stort antal , påpekar han, och sådana visor anser han inte kan betraktas som
äkta folkpoesi. 1Den tredje stipendiaten är Alfon Takolander som reste runt i Åboiands och Ålands
skärgård sommaren 1898. Han skulle senare bli iöreståndare för Ålands folkhögskola
och folkskoleinspektör. Iakolander intresserade sig för hela det follkloristiska området
och samlade förutom visor och dansmelodier även gåtor, ordspråk, historiska sägner,tydor och bomärken. I sin reseberättelse redogör han noggrant för sin skörd från
varj e socken. Melodiuppteckningarna uppger han att han fått hjälp med av orgelnisten A Rosander i Föglö och orgelnisteleven A. Fredriksson i Kumlinge. 16
7.3.2. Otto Andersson & Co
Otto Andersson var en av de första upptecknarna som var kapabel att teckna upp melodier gen ast då de framfördes. Tidigare insamlare hade antingen lärt sig melodierna
utanti II för att senare med hjälp av något i nstru ment skriva ner dem , eller helt fått förli84
UpptE'c kningar av il l;indsk folkmusik - ett försök till inventering
ta sig på hjälp från musikkunnigare medarbetare. (Ett undantag från detta var naturligtvis Karl Ekman). '?
Otto Andersson fick sitt första insamlingsstipendium 1902 och ägnade därefter ytterligare fem somrar åt uppteckningsverksamhet. Han var själv uppvuxen i Vårdö på
Aland och hade där som ung spelman lärt sig låtar efter de äldre spelmännen. Några
av Anderssons uppteckningsresor gick till Aland, men det var Österbotten som egentligen lockade honom mest. Där fann han en levande tradition med menuetter och
polskor, ål derdomliga melodier som han aldrig hört hemma på Aland. 'R
Sommaren 1904 besökte han Föglö, Kumlinge, Saltvik, Sund och Vårdö och i reseberättelsen konstaterar han att " ringdanserna eller i allmänhet lekar med sång ovanligt rikligt förekomma på Aland medan de däremot äro fåtaligare i norra Österbotten." ' 1
Sommaren 1905 res te Otto Andersson i Österbotten (Jeppo, Munsala, Oravais och
Vörå), samt på Aland. 1reseberättelsen konstaterar han att fiolspelets glansperiod på
Aland tagit sl ut en mansålder tidigare än i Österbotten. De gamla danserna saknades
nä stan helt på Aland .
. "Av de besök ta >oc knarna Eckerö, Get a, Fimtröm oc h Jomala, blef den sistnämnd a endast delvis undersökt. Jag var för myck et bortskämd af goda och värde fulla melodi er, för att kunna halla ut m ed att uppt ec kna se nare tiders obetydliga melodier, som här mest bjödos."2o
Trots allt lyckades Otto Andersson ändå hitta någ ra gamla åländska spe lmän som
kunde spela polskor: den 90-årige kantorn Gustaf Öhman i Saltvik, samt Kumlingekantorn Evert Silander och Erik Wilhelm Eriksson i Eckerö, båda i 70-års åldern.
Förutom Otto Andersson var det bara Edvin Hedman som under den här tiden tecknade upp folkmusik på Aland. Edvin Hedman var sånglärare i Helsingfors och gjorde
insamlingsfärder i västra Nyland 1908-09. Han räknas som den enda mer betydande
insamlaren vid sidan av Otto Andersson. 1ha ns samling, som är nr 204 i FKA fin ns också ett antal visor och dansmelodier från Kökar.
Ar 1919 hade Otto Andersson fått i uppdrag att sköta utgivningen av visor och dansmelodier inom serien Finlands svenska folkdiktning. Vid genomgången av det in sa mlade materialet fann han några " vita fläckar" på kartan, dvs områden som var d åligt
eller inte alls representerade i samlingarna. De som fick i uppdrag att komplettera
~amlingarna från Aland var Greta Dahlström (född Stenbäckl, Alfhild Forslin (född
Adolfsson) och Emil Johnsson. "
Emil Johnsso n var själv hemma från Geta, och en del av hans material kommer därifdm. 1 hans samling i FKA , daterad 1921 , finns också visor från Brändö, Eckerö, Finström och Hammariand .
Både Greta Dahlströms och Alfhild Forslins huvudsakliga uppteckningsarbete ägde
rum i Abolands skärgård , men de kom också att besöka några åländ ska skärgårdskommuner. Greta Dahlström har teck nat upp visor på Föglö och Kökar, medan Alfhild
Forslin också besökte fasta Aland. Sommaren 1929 hade hon i uppdrag att som SLS:s
stipendiat sam I~ fol km usi k i Alands yttre skärgård. Hon besökte d å Lemla nd , LumparIand och Föglö. Mest visor fick hon i Lumpariand och konstaterar i reseberättelsen:
85
Si" Ekström
Olto f\nc!('r." on . Fala: Åland Mu f?U Ill .
86
Uppteckningar av ålä ndsk folkmu sik - ett försök till inventering
Otto Andersson oc h Emil John sson på spelmanss tämma på Jan-Ka rl sgården någon gång på 1960-talel. Två
musikperson li gheter med rött er i den åländ ska spelmanstraditionen . Foto: Aland s Museum .
" M ärk ligt är, Jtt fasta Aland bättre bevarat så ngt rad itionen än skärg rden . Ju längre ut till havs, desto färre
visor. I no rra Föglö, de s.k. Vargskären, var det nä sta n omöjligt att komma över n gan visa .... Även fiolmusiken har förlora t si na äldsta ska tter. Sorgligt nog ha de många unga spelmännen p Aland ägnat sin
ko nst t den modärnaste dansmusiken ."22
Alfhild Forslin har också gjort uppteck ningar i Jom ala, Mariehamn , Brändö och
Kökar_l l
7.3.3_ Alands spelmansgille
I november 1953 bildades Ålands spelmansg ill e - eller Ålands spelmansförbund som
det kallades ti ll en början - av ett antal spelmän på ett möte som den rikssvenske spel mannen Jon Erik Öst var en av i nitia tiv tagarna till. D et var inte ba ra det mötet som inspi rerades västerifrån . Redan i si utet av 40-talet hade Fi nströms spe l ma nslag bil dats efter sve nskt mö nster. Oc kså repertoaren var svensk: man hade kontakt med bLa.
Stockholms spel mansgille och spe lade låtar ur deras reperto ar, ti ll stor del låtar från
Häl si ngland som då var väldi gt populära i spe lman skretsa r.
87
Siv Ekström
Tv av initiativtaga rn a till bi lda ndet av Å lanu s spelmansgi lle: längst til l höger den rik ssve nske spelmannen
Jon-Erik Öst och bred vid honom " magist er Eriksso n", Jan-Erik Eriksso n, rekt or för Ålands iolkhögskola oc h
m ngårig ordiörande för Ål ands spe lman sgi lle. Med pa bilden är också iru Ester Öst och Paul Lindman. Bild en är tagen på Solbacka 1954. Fotot tillhör Paul Lindman.
Det nybildade spelmansgillet fortsatte med de svenska låtarna , men man började
också ta upp åländska låtar på repertoaren . Gillets första ledare, Gösta Bryggman, reste runt på Aland och ledde övningar med grupper av spelmän i de olika socknarna och
tecknade samtidigt upp låtar för gillets behov. Till en början spelade man de åländska
låtarna unisont och någon av spelmännen sekunderade ibland på gammalt vis.
Så sm åningom började Gösta Bryggman arrangera låtarna för två fioler och 1958
samlade man 251åtar och gav ut dem i det första aven serie häften som i dag omfattar
9 stycken , dvs totalt 225 låtar. Arbetet på ett tionde häfte pågår.
Gösta Bryggman var son till // Sunds sockens bästa spelman// 24 Karl Emil Bryggman,
vars far och farfar hade varit kända spelmän i Rimito. K.E. Bryggman flyttade i unga år
till Aland tillsammans med sin far. Han spelade både fiol, cello, klarinett och flöjt och
var mycket anlitad på fester och bröllop. Sönerna Lorentz (1895-1982) och Gösta
(1897-1972) började tidigt spela fiol och deltog redan 1908 i spelman stävlingen i
samband med sång- och musikfesten i mariehamn. Båda kom sedan att ägna sig åt
musik, Lorentz som organist i Helsingfors och Gösta som viol inist i Sverige, för att sedan som pension ärer spela en aktiv roll i folkmusiklivet på Aland.// 25
I det första av spelmansgillets låth äften , Åländsk folkmusik för två fioler, är 13 av de
25 låtarna upptecknade av Gösta Bryggman, dessutom är en hans egen komposition.
Totalt finns 56I åtar upptecknade av Gösta Bryggman utgivna i serien . Övriga upptecknare är Otto Silander, som är representerad med ett tiotal låtar, Alf Andersson , Ragnar
88
Uppteckningar av aländsk folkmusik - ett försök till inventering
Boman , Lorenz Bryggman , Valter Hamnström, Sture Isacsson, Torvald Jansson, Lars
Karlsson, Ole Lindström, Fritiof Lindholm , Lars Nordblom och John Akerfelt. Dessutom har man utnyttjat SLS:s samlingar: 84 låtar är upptecknade av Otto Andersson, fem
av Alfhild Forslin , enstaka låtar av Alfons Takolander, Emil Johnsson och Karl Ekman.
Gösta Bryggman var inte främst intresserad av att dokumentera låtarna för deras
egen skull utan han ville få fram en fungerande repertoar för spelmännen . För att få
ett användbart låtmateria I drog han sig i nte för att frisera låtarna när så behövdes. Spelmannen Julius Clemes, " Mickels-Julle", i Saltvik har berättat hur han och Gösta reste
till Abo för att kopiera låtar ur Otto Anderssons samlin.gar för gillets behov. (Detta var
i mitten på 50-talet innan instrumental melodierna i Fsvf publicerats.) Enligt "MickelsJulie" fanns det många låta r som inte gick att använda, " de' va' inga musik i dom", och
en del av dem "gjo rde Gösta om , så att de' blev musik". Detta kan man lätt kontrollera
genom att jämföra låtar upptecknade av t.ex. Otto Andersson i gillets häften och i Fsvf.
När det gäller låtar som Gösta Bryggman tecknat upp är det betydligt svårare att uttala
sig om i hur stor utsträckning låtarna är bearbetade eftersom originaluppteckni ngarna
inte är tillgängliga.
2. Publicerat material
2.7. Traditioner af svenska folkdansar
Den äldsta utgåvan av spelmanslåtar där åländska låta r ingår torde vara Traditioner af
svenska folkdansar, som utkom med två hälften 1814 och två häften 1815. Trots att verket utgavs anonymt torde det vara klart att utgivarna, och därmed också i nsamlare och
arrangörer, var Arvid August Afzelius (1785-1871), utgivare av Svenska folkvisor från
forntiden, och Olof Ahlström ( 1756-1835), organist och kompositör i Stockholm. 26
Utgivarna skriver i förordet:
" Att rädda några dyrbara lemningar af fordna tid ers musik för dans och lekar, hvilka till en del ännu lefva
blott i de gamlas minne och snart sku lle alldel es förgätas, är ändam ålet med detta anspråks lösa arbete." 27
Enligt tidens krav är alla melodier arrangerade för piano. Två av låtarna, båda polskor, uppges vara från Aland, de övriga 140 melodierna är väl spridda på de olika
svenska landskapen.
2.2. Finlands svenska folkdiktning
2.2.7. Den äldre folkvisan
Den första av musikvolymerna i serien Finlands svenska folkdiktning, Den äldre folk visan, utkom 1934 och omfattar de ballader som upptecknats i Svenskfi nland . Av totalt
645 balladvarianter är 68 upptecknade på Aland. Den rikligaste balladskörden har
upptecknarna fått i skärgården. Från Föglö och Vårdö kommer tio varianter, från Kökar tretton.
89
Siv Ekström
De väståländska kommunerna är inte alls representerade i samlingen. Eckerö och
Hammariand saknas, liksom även Sund och Finström.
Situationen i Aboland var ungefär densamma: endast i ytterskärgården levde de
gamla balladerna kvar när Greta Dahlström och Alfhild Forslin gjorde sina
upptecknarresor på 1920-talet.
Nendan redovisas de åländska balladvarianterna kommunvis i Tabell l.
Balladernas namn och
nummer i Fsvf V l
IS. Systrarna
19.
20.
22.
24 .
26 .
27 .
33 .
34.
3 5.
51.
53.
56
60.
61 .
63.
65.
66.
67.
68 .
78.
79.
Du vans sång
Liten Karin
Underbar syn
Staffan stalledräng
Ramunder
Kämpen Grimborg
Sorgens makt
Styvmodern
Herr Peders sjöresa
Prinsessan och
båtsmannen
Den bortsålda
Skön Anna
Två jungfrur
Rosen lill a
Konungabarnen
Käresta ns död
Vedergällninge n
Oväntad bröllopsgäst
Hertig Fröjdenborg och
fröken Adelin
Slottet i Ö sterri k
Barnamörderskan
Kommuner
BÖ
FÖ
GE
JO
x
KU
KÖ
LE
LU
x
x
x
x
x
x
Mh
SA
SO
vA
Al
x
x
x
x
xx
x
x
0 28
o
xxo
x
xx
x
x
xx
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
xx
o
xxo
o
o
xx
o
xxo
ox
o
xx
o
x
x
x
xxx
x
x
x
6
6
(10)
l
l
l
13
(4)
8
3
l
l
4
10
3
(12)
Tabell I. De aländska balladvarianterna s fördelning p;i kommunerna . Eckerö, Finström , HammarIand
och Sund som inte är representerade med n j gon ballad har utelämnats ur tabellen.
2.2.2. Sånglekar
Volymen FsvfV 3, Sånglekar, innehåller sammanlagt 3.122 sånglekar varav 508 är upptecknade på Aland: Sånglekarna fördelar sig på 310 typnummer. Varje sånglek presenteras med ett antal melodi- och textvarianter. Efter varianterna följer kommentarer, och ibland även lekbeskrivning . Utgivare är Otto Andersson, Greta Dahlström
och Alfhild Forslin, utgivningsåret 1967.
Materialet är så digert att det skulle kräva mer fördjupning än utrymmet här medger
att redovisa de åländska varianterna. Sånglekarna är uppställda efter innehåll och
90
Uppteckningar av åländsk fo lkmusik - ett försök till inventering
Erik Wilhelm Söderb erg (1842-1925) irån Föglö varen sk icklig spelman. Han kallades Malarin och spelade
ofta i B-dur. Foto: Otto Andersson. Svenska litteratursällskapets folkkultursarkiv. SLS 105 b.
variantbildning och de register som finns är uppställda efter sagesmän, upptecknare
och textbörjan. Om man vill ha fram sånglekar från en viss ort är man alltså tvungen
att leta igenom boken sida för sida.
2.2.3. Äldre dansmelodier
Bland de 1.100 låtar som ingår i Fsvf VI Al, Äldre dansmelodier, är 48 upptecknad e
på Aland: fem menuetter 29 och 43 polskor. Utgåvan innehåller samtliga polskamelodier som då den färdigställdes (1963) hade upptecknats i Svenskfinland. 30
91
Siv Ekström
Otto Andersson noterar i inledningen att "polskans ojämna utbredning i de fyra finlandssvenska landskapen ... är ett iögonenfallande drag" ..!J Särskilt på Aland fann
han få spelmän som kunde polskor. Han berättar till exempel om sitt besök hos eckeröspelmannen Erik Wilhelm Eriksson, som då Andersson frågade efter polskor svarade: " Varför kom du inte medan min far levde, han kunde hundra polskor, men jag kan
bara fyra : ' 12
Kommun
M edd elare
Briind ö
lona, l o na,son
M l'nu ettf'r
E kerö
Erik Wdh Im Erik " on
Axel I:dvard Svebi liu s
l a n~ ~on
Fin,tröm
Eri k
Fög lö
[ rik Wilh elm Södcn berg
Arvid Gustavsson
lom;] I,,!
l
Pol skor
Summa
l
l
4
I
6
1
l
5
Eri k C ust v Appelb lom
Joh ann 3 I ;] n , ~o n
1
Kumlin 'f'
EVl'rt Si lan der
Edla Sjögren
1
1
Köka r
l-,n;] Pontin
husbo nden
Lem la nd
G. Fö rhom
Sal tvi k
1
b
I
I
1
b
8
1
pa Skin n"r,
l
2
1
I
Roh n Sed la ndp r
Cu <lJf Öhm" n
2
10
12
Sott unga
H erma n H el,i ng
2
2
V;"d ii
nder Joh dn ;\nr/('", o n
S era ii" Bj ö rk lund
Alired Lind eman
1
1
ok<i nda
Summa
5
2
4
2
2
43
48
T,Ji1pII 2. 0" ala ncJ, ka menuetterna och po bk orna ibrdelJd e 1"1 k om mun ~' r och ,agesmän.
Från Geta, Hammariand , Lumpariand och Sund finns in ga uppteckningar av polskor och menuetter i Fsvf VI A 1. Johanna J1ansson , som vistades hos si n son i Jomala
när Alfhild Forslin träffade henne, hade levat hela sitt liv i Föglö , så det sk ulle egentligen vara mer korrekt att hänföra hennes två lå tar till Föglö . Herman Helsing i Sottunga
var inflyttad från Österbotten och det är möjligt att hans repertoar härstammar
därifrån.
2.2.4. Yngre dansmelodier
Greta Dahlström , som i många ar varit Otto Anderssons medarbetare, fick avsluta arbetet på Fsvf VI A 2, Yngre dansmelodier, efter hans död 1969. Till yngre dansmelodier räknar utgivarna vals, polka , mazurka , schottiS, samt bl.a. engelskor och fyrkants danser. Vad som egentligen är äldre eller yngre kan biland vara svårt att avgöra , men
ind elningen har här haft en praktisk funktion 3 '
92
Uppteckningar av åländsk folkmusik - ett försök till inventerin g
Spelmann en oc h kant orn i Saltvik, Gustaf Öhman (1815-1906), var 90 år när Otto Andersson träffade honom och tec knade upp bl.a . hela ti o polsko r. Foto: Otto Andersson . Svenska litteratursä ll skapets
folkkultursarkiv. SLS 105 b.
Registret i Yngre dansmelodier omfattar totalt 3.118 melodier . Av dem finns 1.643
återgivna i noter. Av de publicerade melodierna är 224 åländska varianter, dessutom
finns 106 registrerade i arkivet (FKA). De åländska varianterna i Yngre dansmelodier
är således totalt 330 stycken. I tabell 3 redovisas de åländska dansmelodiernas fördelning på meddelare och kommuner.
De pu bl ,icerade låtarna och de pu blicerade redovisas i varsi n kolu m n (" P" respektive " O "). Från Hammariand , Jomala och Sottunga finns inga uppteckningar i Yngre
dansmelodier. Lemland , Lumpariand, Kökar och Brändö är representerade med
mindre än tio låtar vardera , mediln de övriga kommunerna har bidragit med mer än
20 låtar var. Eckerö är bäst representerat med 41 låtar fördelade på tre sagesmän,
Finström kommer på andra plats med 39 låtar och två sagesmän.
Erland Sundqvi st har tecknat upp 47 dansmelodier på Åland, men anger varken
socken eller meddelare. 13 låtar är helt anonyma.
Vanligast bland dansern a är valsen med 153 uppteckningar. De flesta spelmännen
har spelat mer än fyra valser. De övriga danserna kommer långt efter i antal: 53 polkor, 38 schottisar, och 16 ma zurkor . Under rubriken " övrigt" rym s allt från engelskor
och kadriljer till ovanligare och mindre danser som till exe mpel " oppvals" och
" slavank " .
93
Siv Ekström
Kommun och
Vals
Polka
Schottis
Mazurka
Övrigt
meddelare
P O
P O
P O
P O
P O
BRÄNDÖ
Jonas Jonasson
1
EeKERÖ
Erik Wilhelm Eriksson
Johannes Ekvall
Axel Edvard Svebelius
8 1
2 3
2 4
SUMMA
1
41
FINSTRÖM
Erik Jansson
Johannes Larsson
1
1
1
6
6 3
1
2
39
7 3
10 6
FÖGLÖ
Arvid Gustafsson
Jan-Erik Helin
Ragnar Helin
Gustav Jansson
Erik Wilhelm Söderberg
okänd
2
1
3
5
1
1
I
36
1
1
1
1
12
5 9
1
2
2
1
,
GETA
Johan Erik Berntsson
Johan August Sundberg
4
5
KUMLINGE
Evert Silander
okänd
1
4
2
6
1
3
2
4 3
2
35
2
2
1
2
31
12 3
1 2
KÖKAR
Husbonden på Skinnars
J.L. Jansson
okänd
1
3
I
3
1
1
1
LEMLAND
Erik Andersson
Gustaf Förbom
Gu staf Karlsson
7
1
1
1
1
1
1
1
LUMPARLAND
Elin Johans
Mikael Söderström
3
1
SALTVIK
Robert Sedlander
Gustaf Öhman
1
1
21
SUND
Ernst Ljunggren
Gideon Ljunggren
, Utgårdsfar
5
1
1
4 1
4 1
1
1
4 3
5 1
1
2
25
1
1
1
1
5
1 1
VARDÖ
Anders Johan Andersson
Serafia Björklund
Alfred Lindeman
E.G. Wennström
28
7 2
2 3
1
1 1
1
1 1
1
1
1 1
" ÅLAND"
Erland Sundqvist
okänd
1
2
1
60
3 12
3
Summa
100 53
153
4 7
1 2
30 23
53
12
4
3
32 6
38
3
3
3
11
5
16
Tabell 3. De yngre dansmelodiernas fördelning i meddelare och kommuner.
51 19
70
330
Uppteckningar av åländsk folkmusik - ett försök till inventering
2.2.5. Brölfopsmusik
Bröllopsmusiken var från början tänkt att ingå i Fsvf VI A 1, men på grund av
utrymmesbrist fick bröllopsmaterialet utgå och bilda en egen volym, FsvfVI A 3, som
utkom 1964.
Förutom den sedvanliga melodisamiingen innehåller Bröllopsmusik en inledning
där Otto Andersson skildrar de olika ceremonierna på de gamla bondbröllopen.
Skildringen är allmänt hållen och omfattar hela Svenskfinland, även Aland . Bland
bildmaterialet finns också åländska bilder.
Av totalt 380 melodier i Bröllopsmusik är 33 från Aland. Fyra sånger presenteras i inledningen i samband med olika företeelser under bröllopet :
nr. 10. gratulationssång (FÖ-JO-LE)
nr. 29. dryckessång (KÖ)
nr. 31. ungmorsskå l (KÖ)
nr. 41. dans på skarven (VA)
De övriga 29 åländska melod ierna är brudmarscher, måltidsmusik, skålmelodier
och danser och de redovisas nedan i tabell 4.
marscher
Kom mun
Medd elare
EeKERÖ
Erik Wilhelm Eriksso n
3
FÖGLÖ
Ragnar Helin
Hjördis o . Artur Holmström
Gustav Jan sso n
Erik Wilh elm Söderberg
okänd
1
1
1
2
2
GETA
Johan Augu st Sundberg
1
JOMALA
Erik Gustav Appelblom
KUMLINGE
Evert Silander
KÖK,<\R
MatiId a Eklund
Johanna Jansson
J.L. Jansson
Thomas Schönberg
måltidsmu sik
skålmel.
dan se r
1
I
3
2
1
1
1
1
LEMLAND
G. Förbom
Maria Hedlund
1
1
SALTVIK
Robert Sedlander
2
SOTTUNGA
Herman Helsing
VÅROÖ
And ers Jo han Andersson
1
1
Summa
2
20
5
3
1
Tabell 4. Bröllop smu sik
Kommunersom saknas i FsvfVI A 3 är Brändö, Finström, Hammariand , Lumpariand
och Sund. Föglö har de flesta melodierna: 7 stycken , och Kökar kommer på andra
plats med 6 melodier. Den överlägset största delen av melodierna , 20 stycken , är mar-
95
Siv Ekström
Robert Sedlander (184 3- 1926), Saltvik. Fot o: Otto I\ndemon . Sv~' n ·k" li tt eratursäll skaJJet s folkkultursarkiv. SLS 105 b.
scher. Endast en av danserna kommer från Aland, det är Herman Helsing i Sottunga
som meddelat den och han var, som tidigare nämnts, inflyttad från Österbotten.
2.2.6. Dansbeskrivningar
Yngvar Heikels Dansbeskrivningar, FsvfVI B, utkom 1938 och slutsåldes på kort tid. Ar
1982 tryckte Svenska Litteratursällskapet en andra upplaga eftersom intresset för boken var så stort i folkdanskretsar. Även här är andelen åländskt material ganska blygsam , det är främst Kökar, Saltvik och Finström som är representerade. Alla åländska
danser som finns beskrivna i Fsvf VI B finns också i utgåvan Åländska folkdanser, som
kom ut 1982 och som kommer att behandlas i kapitel 2.3.4.
96
Urpteckni ngar av ålä ndsk folkmusik - ett försök till inventering
o
~ l än1l !J k flllkntl1!1 i k
'-'
för tv a fio ter
25 latar från ilan~
utlliuna cHI
,Xlanihl Sprtmanogiltr
Sedan 1958 har Ålands spelman sg ille publice rat 225 lå tar
i sin serie I thäften "Ålä ndsk
folkmusik för tv fioler". För
närvarande p g r arb tet med
det tiond e häftet.
O,uribulion liewendo r'h Sol..ho ndel &. Fodog, M arie hamn ,
2.3. Övriga publikationer
2.3. 7. Åländsk folkmusik för två fio ler
De nio häften som Alands spelmansgille hittills har givi t ut i sin se rieAländsk folkmusik
för två iioler inneh ål ler to talt 225 åländska låtar. Av dem är 117 redan publ icerade i
Fsvf och de övriga 108 är egna uppteckningar. Som titeln anger är låtarna arran gerade
för två fiole r. De flesta arrangemangen har Gösta och Loren tz Bryggman gjort, men i
de tid igaste häftena är en hel del arrange mang signerade Lennart Bergström från
Stockholms spel mansgi ll e. Num era är det främst gillets nuva rande spelledare Ragnar
Bom an som stå r för arrangemangen.
97
Siv Ek ström
I tabell 6 redovisas de 108 låtar som är spelmansgillets egna uppteckningar för delade på de åländska kommunerna. Sund , Gösta Brygmans hemkommun , har här
de allra flesta uppteckningarna, hela 28 stycken. På andra plats kommer Kumlinge
med 18 låtar, Finström och Föglö delar tredje plats med 13 låtar vardera , och de övriga
kommunerna har under tio låtar var. HammarIand och Sottunga saknas helt.
Kommun
Brändö
Eckerö
Fin ström
Föglö
Geta
Hamm arIand
Jomala
Kuml inge
Kökar
Lemland
LumparIand
Marieh amn
Saltvik
Sottunga
Sund
Vårdö
antal låtar
1
3
13
13
4
7
18
5
1
3
2
8
28
2
108
Tabell 6. Låtarna i Åländsk folkmu sik för två fiol er
uppdelade kommun vis. Latar tagna ur Fsvf är här
ej medräknade .
Som redan nämndes i kapitel 1.3 .3. har man vid utgivningen i flera fall bearbetat
och förändrat ,låtar utan att ange detta . När det gäller låtar vars originaluppteckningar
finns i Fsvf är det lätt att studera eventuella förändringar, och jag har här valt låt nummer 7 i häfte 3 som exempel. Där kallas den Eckerö-polska, den är upptecknad efter
Otto Andersson och som meddelare anges Erik Wilhelm Eriksson i Eckerö. I Fsvf VI A
1, Äldre dansmelodier, ingår samma polska som nummer 298. Där kallas den Rundpolska. På Otto Anderssons uppmaning skrev Alexander Slotte en text till melodin
som sedan fick ingå i Österbottniskt bondbröllop med titeln "Rosan" .
" Eckerö-polskan" i Spelmansgillets utgåva skiljer sig på flera punkter från polska nr
298 i Fsvf, " Rundpolskan" . Nedan finns en uppställning där de båda versionerna kan
jämföras. Eckerö-polskans repriser består av 8 takter medan Rundpolskans repriser
har bara 4. I första reprisen beror fördubblingen på att man helt enkelt tar om de ursprungliga fyra takterna fyra gånger istället för två. I andra reprisen har man komponerat fyra nya takter och fogat in två i mitten och två i slutet av reprisen . De nya takterna
i andra reprisen har en tydlig konstmusika lisk prägel och ger polskan en helt annorlunda karaktär.
Man har också ändrat på några takter, till exempel de två första takterna i första reprisen är utbroderade med dubbelgrepp. I den andra takten har man dessutom nästan
helt frångått melodin.
98
Uppteckningar av åländsk folkmusik - ett försök till inventering
I Spelmansgillets häfte där Eckerö-polskan ingår anges inte att någon bearbetat melodin. Lennart Bergström från Sverige har arrangerat den, men jag har svårt att tro att
det är ha n som står för de omfattande förändri ngarna av melodi n. Stilen i de nyi nförda
och förändrade takter na påminner om 'l iknande förändringar som Gösta Bryggman
gjort i andra låtar, dessutom kan man jämföra med Gösta Bryggm ans eg na kompositioner. I samma häfte som Eckerö-polskan är låt nr 5 en "ga mmal bröllopsmarsch från
Saltvik" med två 16 takters repriser.
Polska efter Erik Wilhelm Eriksson, Eckerö.
"rEFUG
at u hl ! at ffi tti I tut
r
~f i3HHf IJEflWW Fl Q 16%'
f
0/* tJi EJ EJ
!
:
.
.
"'
~:i 1: 12(;
~
II-
+ ~,
~? 04
~
.
.
r
.
:
[
(1l ca Ita" (j f J I [lid (1 (l ! (}j cHr)
=t;'
ug hl r!· @'
~~ ~+-: t~~
0?< UJ
I
:
uj
·
·
~ [
( l' :1
...
:
~
UJ' I @U fl )) I ffr
. ~
(g Kg' ! (
,I
t
:11
Notexempell: 1- Ru ndpolska uppt. av Otto Andersson , nr 298 i Fsvf VI Al , II - Ecke rö-polska
i Ålands spelma nsg illes serie Åländsk folkmusik för två fioler nr 7 i häfte 3.
99
Siv Ekström
Enligt äldre medlemmar i Spelmansgillet har Gösta Bryggman komponerat den andra reprisen till en brudmarsch han hört någon gång, och låtit hela den gamla marschen bilda första reprisen. Detta anges dock inte på något sätt i häftet. Ett annat exempel är en polska efter Gustaf Öhman, upptecknad 1904 av Otto Andersson , som finns
i häfte nr 5 som låt nr 5. I FsvfVI A l ingår den som nr 624. I häftet anges Otto Andersson som upptecknare och Gösta Bryggman som arrangör. Här rpärker man att Gösta
Bryggman var en skicklig violinist: han har låtit andra takten i andra reprisen bli tvåstämmig i melodistämman och när andra reprisen slutar med första reprisens melodi
har han bytt ut två takter och fogat in "rul1stråk" av hälsinglandsmodell. Av någon anledning har också punkteringarna utelämnats, liksom också alla ursprungliga dubbelgrepp.
Polska efter Gustaf Öhman, Saltvik
r
Vi Jf!J; j fl fl 'f' fl fl ! ~r åM cm I (' U ?fr r({II'lji ( r I
..
t
e:S
:~.,
i
..
:
.
:
:
8%, I r i U Ii r hl H I?r UJ (ijJ I i·tf ffi Q(f taJt &(
~)'
'·11
.
@pl'
.
i U g I f Hff I " fru bl@ I 8Mr ~(Qf U
Notexempel2: I - pol ska uppl. av Otto Andersson , nr 624 i Fsvf VI A 1, II - polska i Aländsk
fol kmu sik för tV;l fioler, nr 5 i häfte 5.
2.3.2. Finlandssvenska folkmelodier
Uppteckning.:n av ålän dsk folkmusik - ett försök till inve ntering
I häftet finns sj u låta r från Åland:
nr. 3.
nr. 5.
nr. 10.
nr. ·11 .
nr. 12.
nr. 20.
polska efter E.W. Eriksson
polska efter Gustaf Öhman
polska efter E.W . Söderberg
polska efter Gustaf Öhman
brudmarsch från Föglö
polska efter johan Andersson
Eckerö
Saltvik
Föglö
Saltvik
Vårdö
Nummer 3, 5, 10, 11 återfinns i Fsvf VI A l som nummer 36 1, 624, 530, respektive
382, medan nummer 12 och 18 finns i Fsvf VI A 3 som nummer 137 och 150. N ummer
20, polska efte r johan Andersson , återfinns dock inte i någondera samlingen.
2.3.3 . Tio lå tar från Saltvi k
En av flera folkmusikgrupper som bildades på Åland på 1970-talet är Östra saltvikarna
och deras vänner, en grupp med varierande medlemsantal och sporadiska träffar. År
1980 samlade denna grupp ihop låtar från Saltvik och gav ut dem i ett häfte: Tio låtar
från Saltvik. H älften av låtarna är egna kompositioner, hä lften är upptecknade efter
gamla spelmä n. H äftet inneh ålle r också upplysningar om spelmän och spelmanstraditioner i sock nen och är illustrerat med ett flertal bilder.
2.3.4. Spelmän i Kumlinge 7900-7950
john Hellberg från Borgå, men bördig från Kumlinge, gav i slutet av 1982 på eget förlag ut ett litet stencilerat häfte med titeln Spelmän i Kumlinge 7900 -7950och glimtar
ur un gdomslivet. Ti II stö rsta delen är häftet en redogöre lse över musiklivet i Kumlinge,
bland annat i ntervj uas Otto Si lande r . Fyra av Otto Si la nders egna uppteckni ngar finns
med på sl utet. De har inte tidigare publicerats .
2.3. 5 45 folkdanser
I Brages instruktionsbok45 folkdanser, som utkom första gången 1949, ingår 7 åländ ska danser och en brudmarsch.
nr. 4 . Hambo
nr. 6. Moster Sara Lisa
nr. 7. Knytnävspo lska
nr. 11 . Lumparlandstravarin
nr. 17. Lystarl ekin
nr. 21. Kökar engelska
nr . 22. Sex man engelska
nr . 50 . Brudmarsch ("Bambergs")
Vård ö
Sa Itvi k
Sa Itvi k
Vårdö
Kökar
Leml and
101
Siv Ekströ m
Evert Si land er (1834-1915) i Kumlin ge
var den enda i spelman ss läkten Siland er
om Otto Andc r,son träffade och teck ndrl e up p l.lta r efter. Fo to: Otto And ersson. Svenska l i tteralur_ ~illskapel s folkkultur<,Mki v. SLS 105 b.
2.3.6. Åländska folkdanser
De da nser som fi nns i 45 folkdanser, övriga ålä ndska da nser som fi n ns i Yngva r Hei kels
Fsvf V I B, Dan sbeskri vningar samt de danser so m folkdansledaren Viking Sundberg
från Finström Svartsmara samlat in under praktiskt taget hela sitt liv, publicerades 1982
av Ålands Ungdomsförbund under titeln Åländska folkdanser. Utgåvan består av två
häften, melodierna i ett häfte och beskrivningarna i ett mindre. Utgåvan omfattar 54
nummer och de fles ta melodierna har tidigare publicerats, bl.a. i Fsvf VI A l och 2.
Följande dansmelodier är tidigare inte publicerade:
l. Hamburska ( g. mazurkaL Kuml inge
Slava nk , Kökar
Polkamazurka , Kökar
Spinn spinn
Skojarin , Eckerö
4.
7.
11.
12.
102
Uppteckningar av åländsk folkmusik - ett försök till inventering
13.
17.
18.
19.
21 .
24.
26.
34.
38.
46.
49.
Djävlar anamma stopp, Brändö
Päronpolka , Finström
Rullan går, Finström
Klick klack, Finström
Tripp, trapp, Finström
Sjustigare, Finström
Sjustigare, Lumpariand
Fyra man engelska, Lemland
Sex man engelska, Finström
Långdans från Järsö, Lemland
Snälla mamma, Saltvik
Vals efter Robert Sedlander, Saltvik
51. Kadrilj, Finström
53. Fransäs, Finström
De flesta danserna har Finström som hemort vilket till stor del beror på att Viking
Sundberg, som varit en så flitig upptecknare, bor i Finström. Det är förstås också möjligt att danstraditionerna i Finström levat kvar längre än på andra håll på Åland .
2.3.7. Lorentz Bryggmans tre visutgåvor
I samband med Sjömanskulturdagarna i Mariehamn 1973 gav Lorentz Bryggman ut
sitt första åländska vishäfte: Tjugofem sjömansvisor från Ä/and. Med Ålands folkminnesförbund som utgivare kom 1977 hans andra häfte Femtio folkvisor från Ä/and. Något årföre sin död fä rd igställde Lorentz Bryggman man uskriptet till än nu ett häfte med
åländska folkvisor. Det utkom hösten 1985 under titeln Femtio folkvisor från Äland efter att ha försetts med kommentarer och ackordbeteckningar.
Tyvärr kännetecknas de två första vissamii ngarna av att visorna kommenteras ytterst
bristfälligt. Meddelare och upptecknare anges inte alltid, utan man får ofta nöja sig
med enbart "folkvisa från Åland" som information. Visan Se god afton och god kväll
kallas till exempel "folkvisa från Kökar".35 Det hade kanske varit mer på sin plats att
upplysa om att den är en variant aven mycket spridd visa.
I Femtio folkvisor från Åland ingår en stor del av de åländska balladvarianter som
finns publicerade i FsvfV 1. Ett studium av stickprovskaraktär ger vid handen att utgivaren utan att kommentera, lå nat texter från andra uppteckningar och även ibla nd bearbetat texterna utan att ange detta. Ett exempel är balladen Den bortsålda , nr 42 i
Femtio folkvisor från Åland, nr 53 i Fsvf V l. Melodivarianten från Åland är upptecknad av Otto Andersson i Vårdö, Lövö på 1890-talet och har bara en vers:
al Sjömännen de kasta sina åror över bord ,
sköna jungfrun hon vrider sina händer uti blod.
När hon till det främmande land skall vandra. 36
103
Siv Ekström
Gösta Bryggman va r Alands spelman sgil les
fö rsta ledare. Han ledde spelövningar, tecknade upp I tar och arrangera de dem. Foto:
A lands tidningen.
Bl an d tex tvaria nterna finns en uppteckning från Vårdö 1893 av
har 23 verser och en första vers so m likn ar den ovannämnda:
J. J. Torckeii.
Den
bl Sjömänne rn a de kasta sina åror ut och ro
den sköna jungfrun vride r sina hän der uti bio,
skö n jungfrun vride r sina händer ' 7
Men för sin visbok va lde Lorentz Bryggman istället att anvä nda en uppteckning av
V. Sjö berg från Replot i Österbotten från 1915 . Den varianten ha r 24 verser som alla
återfinns ordagrant i Fem tio folkvisor från Ålan d med undantag fö r verserna 2, 6, 10,
14 och 16 som alla är lika - en bearbetning av exempel a ovan - samt vers ett som
också är bea rb etad . Replotvari antens första vers lyder:
c) Min fader och min moder de bodde på en ö
de så ld e mig åt hedningar allt för ett stycke bröd
I hjälpen mig att kom ma ut ur hed nin ga rn as våld 38
Bryggmans version av versen blir så här:
d) Min fader och min moder de ledo en sto r nöd
de sålde de bort sin dotter för ett stycke bröd
När hon till det främmande land skall va nd ra. 39
104
Uppteck ningar av ålä ndsk folkmu sik - ett försök till inventering
Sista raden är som synes tagen från Otto Anderssons Vårdö-uppteckning. Den raden har också satts in i den allra sista versen i visan där sista raden i origin alet lyder
som i exempel c ovan .
Lorentz Bryggman har alltså handskats med vismaterialet på samma sätt som Gösta
Bryggman gjorde med spelmanslåtarna. Avsikten har varit att få fram lämpliga visor
och låtar för praktiskt bruk, inte att dokumentera.
3. Opublicerat material
3.7. Folkkultursarkivet
I Svenska Litteratursällskapets Folkkultursarkiv finns i original det material som sam lades in i början av seklet av Otto Andersson och andra upptec knare. Det är det arkivmaterialet som legat till grund för utgåvorna av Finland s svenska folkdiktning. Fo'lkkultursarkivet bedriver in samling också i dag, ett antal stipendier delas årligen ut till
insamlare. När det gäller mu sik sker insa mlandet numera naturligtvis med bandspelare.
Samlingarna är numrerade i kronologisk ordning . Innehå llet i de tu sen första samlingarna framgår aven katalog,40 upplysningar om de övriga samlingarna fås från
arkivet.
Följand e samlingar innehåller åländskt fo lkmu sikmaterial:
nr
insamlare
14 .
29.
40.
46.
69.
73.
82.
96 .
105 .
188
204.
205 a.
252 .
329
383.
426.
508.
512 .
534 c.
615.
739.
782.
1842
J. Thurman
Karl Ekm an
1890-92
J Torckell
1893
1894
J A. Sjöblom
Alfon s Takolander
1898
K.O. Danielsson
1899
J.E. Wefv ar
1880-1902
Otto Andersson
1904
Otto Andersson
1905
okänd
Edvin Hedman
191 2
Väinö Solstrand
1911
Ra gna r Fl eege
1915
1921
Emil Johnsson
Greta Dahlström
1910-25
Eliel Aspelin
18 71
Alfhild Adolfsson
1928
Alfhild Ad olfsso n
1929
Erland Sundqvist
193 1-32
Valt er Sjöblom
194 2
Sva r på arkivets frågeb rev nr 9,
Fran s Kärki
1904
år
anm ärkningar
KÖ, inl ämn ad visbok , ej mel.
västra Al , FÖ, visor, dansmel.
västra Al , KU, BÖ, end as t texter
FÖ, JO, LE, visor med o . utan mel .
östra Al , visor o. dans mel .
EC , HA, endast texter
KÖ, fy ra visor
KU, FÖ, SU, SA, vA , visor o. dan smel.
EC , JO, GE, Fl , visor o . dansmel.
KÖ, visor
KÖ , visor o . dansmel.
KÖ , SO, BÖ, texter till sånglekar
texter från" Aland "
BÖ, GE, Fl , EC, HA, visor
KÖ, FÖ, viso r
SU , nio ringle ka r utan meJ.
KÖ, visor
LU , LE, FÖ , viso r o. dan smel.
dansmel. fran "A land "
LE , tre vistex ter
vA, KÖ
EC, så nglekar
105
Siv Ekström
Ål ands spelm ansgill e p5 1960-t alet. Fran vii nster: Holger Olofsson , Rolf Jan sson , Ol e lindström, Uno En qvi st, Lars Karbson , O ss i Laa kso nen, Rag ndr Boman , Sven Andersson och " Mi c kels-Jull e" Juliu s Clemes. Foto: Ald nd s M us LIm .
3.2. Folkloristiska institutionen vid Abo Akademi
Enligt Katalog över IF: s samlingar innehåller följande samlingar där åländskt material:
in sa mla re
år
anm ärkningar
1928
1928
1927
192 1
1889-95
110.
111 .
Yng va r Heikel
Otto Andersson
ini. av O .A .
Otto Anderss on
Edvard F Uhlertiu s
Otto And erss on m.fI.
Otto Andersson m .fl .
Erla nd Su ndq v ist
V. E.v . W ess man
A . P. Sven ss on
J.E . Wefvar
153 .
Sign. Häggblom
BÖ, med o . utan mel .
SA, visor utan mel .
KU, v A, v isor med o . utan mel.
SA, vA, v isor med mel.
EC, vi sor utan mel. (a vs krift )
FÖ , GE (1889) utan ort 1928 , visor
vA, vi so r utan mel.
in strum entalmu si k
vA, vi sor med o . utan mel .
JO , Mh, vistexter
KÖ , visor o. sånglekar med o . utan
mel.
EC, HA , visor
nr
3.
6.
23 .
28 .
33.
4 7.
64 .
85.
100
1928
1953
3.3. Alands museum
Största delen av musikmaterialet i Ålands museum s samlingar är av ganska ungt datum och består av bandinspelningar av olika tradition sbärare . Av äldre upptecknat
material finns ytterst lite: förutom två notböcker från 1700-talet som troligen inte tillhört allmogespelmän finns bara spe lmannen och kantorn Evert Silanders notbok från
106
Uppteckningar av ;\ländsk folkmusik - ett försök till inventering
studietiden i Abo 1852. Boken innehåller både "sångskalor", psalmer och dansmelodier. Flera av låtarna har bevarats i levande tradition på Kumlinge, bl.a. av Evert SiIanders släkting Otto Silander. Eventuellt kunde man i denna samling hitta exempel på låtar från Aboland (?), som på detta sätt spritts till den åländska skärgården.
3.4. Övrigt
Vad som finns i privata samlingar är naturligtvis omöjligt att ha någon klar uppfattning
om, men några upptecknare som av eget intresse samlat åländska låtar ska här nämnas helt kort.
Alf Bengtz, spelman i jomala Vestansunda, har i sin ägo två notböcker som tillhört
hans bror Ture Bengtz. I början av 1920-talet var Ture Bengtz aktiv spelman och i sina
notböcker antecknade han dansmelodier som vals, polska, schottis, tango och foxtrot. Per-Ove Högnäs som arbetar som etnolog på Alands museum är också aktiv spelman och har sysslat speciellt med musiken på Kökar. Efter hans bandinspelningar har
Olle Heden i Stockholm gjort noggranna uppteckningar aven stor del av Kökarrepertoaren. Vissa planer finns på att publicera materialet. Planer på att publicera sitt
material har också läraren Kjell-åke Sandström i Umeå som under sina år som lärare
i Föglö intervjuade Föglöspelmännen och bandade deras låtar. Han har tecknat upp
en stor del av sitt låtmaterial.
jomalaspelmannen Ole Lindström har under årens lopp tecknat ner låtar ur sin
egen repertoar och efter Törns-Albert Mattsson i Björsby jomala. Några av hans uppteckningar har publicerats i Alands Spelmansgilles häften. En annan spelman som
tecknade ner sin egen repertoar var Otto Silander på Kumlinge . Efter hans död är hans
notsamling i sonens ägo.
4. Diskussion och sammanfattning
Det är inte möjligt att med denna inventering som grund svara exakt på frågan om hur
många åländska fOlkmelodier som finns upptecknade. Eftersom endast publicerat
material genomgåtts är till exempel visor som vaggvisor, sjömansvisor, kärleksvisor
och skämtvisor inte medräknade. När det gäller spelmansmusiken är situationen en
annan, även om det kan finnas för mig okända källor som inte tagits med i undersökningen. I Finlands svenska folkdiktning finns totalt 305 instrumentalmelodier upptecknade på Aland publicerade. Dessutom finns 106 yngre dansmelodier (arkiverade
i FKA) upptagna i registret till Fsvf VI A 2. Det totala antalet publicerade låtar i de tre
volymerna med spelmansmusik är 3.122, vilket betyder att det åländska materialets
andel av publicerad instrumentalmusik i Fsvf är ungefär 10 procent.
I Alands spelmansgilles häften finns dessutom 108 låtar som inte finns med i Fsvf,
samt i övriga källor drygt 30 låtar. Med en lätt avrundning kan man alltså säga att det
finns ungefär 450 spelmanslåtar från Aland i olika publikationer.
Av 3.122 sånglekar publicerade i FsvfV 3 är 508 upptecknade på Aland. Härär det
åländska materialets andel 16 procent. Att ringlekarna var vanliga på Aland konstaterade också Otto Andersson redan 1904 i sin reseberättelse över sommarens upp107
Siv Ekström
teckna rfärder. De åländska balladvarianterna är 68 utav totalt 645, vii ket gör att andelen åländska varianter är 10,5 procent. Tio procent av de finlandssvenska balladerna
och spelmanslåtarna kan tyckas litet, men om man jämför med den åländska befolkningens storlek i förhållande till den finlandssvenska befolkningen (cirka 7 procent)
visar det sig att Åland ingalunda är underrepresenterat i detta sammanhang.
En annan fråga som ställdes i inledningen var vilket slag av melodier som finns upptecknade på Åland. Inventeringen ger vid handen att i stort sett alla slag av visor och
dansmelodier som upptecknats i Svenskfinland finns upptecknade på Åland. Vissa
danser, som till exempel men uetter och polskor är dock ytterst dåligt företrädda bland
de åländska uppteckningarna.
Den tredje frågan gällde den regionala fördelningen. Det har visat sig att skillnaderna är väldigt stora mellan kommunerna . Hammariand är inte representerat med
en enda melodi, medan Kumlinge har 64 instrumentalmelodier och hela 6 ballad varianter. Troligen är den största orsaken till dessa ski II nader helt enkeltupptecknarna
och deras verksamhet. Det kan ha varit helt avgörande hur mycket tid en upptecknare
hade till förfogande på en viss ort, hur kommunikationerna fungerade och vilka spelmän eller vissångare han eller hon råkade få kontakt med. På somrarna när upptecknarna oftast gjorde sina resor hade landsbygdsbefolkningen bråda tider och kunde
kanske inte alltid ställa upp. Rut Lindfors och Emil Johnsson, som 1923 for till Kökar
för att teckna upp en menuett, råkade ut för den situationen att alla karlar befann sig
ute på ett fiskeläge. Den gången ordnade det sig genom att hälften av kvinnorna satte
på sig manliga huvudbonader och så dansade de Kökar engelskan och Kökar slängpolska - någon menuett kunde de inte.41
U nder olika tider har också i ntresset för oli ka slag av musi k varierat. Otto Andersson
till exempel, var inte intresserad av att teckna upp " senare tiders obetydliga melodier" efter att ha blivit bortskämt med ålderdomliga polskor och menuetter i Österbotten.
Att Hammariand på Fasta Åland är helt utan uppteckningar är ändå märkligt, både
väster och öster om Hammariand (Eckerö och Jomala) har uppteckningar gjorts och
den muntliga traditionen vet att det funnits spelmän i Hammariand . Sottunga och
Brändö är representerade av endast 2 respektive 4 melodier (instrumentala) och det
kan kanske delvis förklaras med att de är små kommuner som ligger avskilt och med
befolkningen utspridd på flere öar. Toppnoterade är Finström , Föglö och Kumlinge
med över 60 uppteckningar vardera. Spelmanstraditionen i de tre socknarna är välkänd och väldokumenterad, där har funnits ryktbara spelmän och lokala uppteckn are. Hur den regionala fördelningen är i övrigt kan man studera i TabellS.
I övrigt kan man konstatera att undersökningsmaterialet består av två olika typer av
publikationer: de som är gjorda i vetenskapligt och dokumentärt syfte och de som är
utformade för praktiskt bruk. Fsvf-volymerna är uppställda efter musikvetenskapliga
principer, de är digra och inte alldeles lättillgängliga . Ålands spelmansgilles häften innehåller låtar som ofta bearbetats och ändrats samt försetts med andra stämmor, notskriften är stor och lättläst. På samma sätt innehåller Lorentz Bryggmans vishäften
bearbetade visor i en form utgivaren uppfattar som lämplig för allmänheten.
108
Uppteckningar av åländsk folkmusik - ett försök till inventering
Kommuner
Äldre
dansmel.
Yngre
dansmel.
Bröllops
musik
Aländsk
folkm,
Övriga 42
Summa
1-9
Brändö
Eckerö
Finström
Föglö
Geta
Hammariand
Jomala
Kumlinge
Kökar
Lemland
Lu mparland
Saltvik
Sottunga
Sund
Vårdö
Mariehamn
" Aland"
SUMMA
l
l
6
41
39
36
35
l
6
3
8
2
31
3
l
7
l
3
3
13
7
2
3
2
6
2
l
l
8
13
4
7
18
5
l
5
2
2
3
21
3
4
25
28
3
28
2
2
l
2
48
60
330
32
108
33
12
2
l
3
8
4
54
61
62
41
13
64
18
13
l
7
12
56
2
54
38
2
62
551
Tabell 5, Uppställning över instrumentalmelodier upptecknade på Aland, både publicerade
och opublicerade ,
FÖRKORTNINGAR
FKA
Fsvf
IF
Folkku ltu rsarkivet
Finlands svenska folkdiktning
Folkloristiska institutionen
De åländska kommunernas namn är förkortade enligt vedertaget mönster i Finlands svenska folkdiktning ,
ARKIV
Helsingfors
Svenska Litteratursällskapets i Finland Folkkultursarkiv SLS 96,105,512 ,
Mariehamn
Alands Museum
Abo
Abo Akademi Folkloristi ska institutionen,
NOTER
I
Andersson 1967, 122 f
2 Forslin 1976, 55 , Andersson 1967, 172
f.
3 Andersson 1967, 196,
4
Forslin 1976, 60
283,
5 Andersson,
109
Siv Ek ström
6 Folkvisor 1, 21,
7 Andersson , 135,
8 Folkdans Al , 29,
ibid
Folkdan s Al , 31 f.
II ibid, 37,
12 Nikander, 193 f.
13 Nervander, 21.
14 Förhandlingar, 9, 10,
IS ibid , 34,
16 Förhandlingar 13 , 32 f.
17 Bergman, 34,
18 Folkdans A 1, 64,
19 SLS 96,
20 SLS 105,
21 Forslin 1976, 63 f.
22SLS512,
23 Forslin 1979,
24 Heikel, 15,
25 Stad.
26 Traditioner, 85,
27 ibid , 6,
28 Fyra balladvarianters hemort anges med beteckningen Fä-JO-LE (upptecknade av J.A . Sjöblom), de utmärks i tabellen med o och i sammanräkningen är summan med de fyra var ianterna inräknade satt inom
parentes. Det är näm ligen osäkert om upptecknaren påträffat en varia nt i varje socken, eller om angiveIsen är osäker och gäller en enda variant.
29 I en tabell på sid. (IX i inledningen till Fsvf VI A 1 anges alt Åland skulle vara representerat med 8 menuetter, I melodisamiingen finns dock endast fem .
30 Folkdans A 1, 64,
31 ibid
32 ibid
33 Folkdan s A 2, 27.
34 Rosas,
35 Bryggman 1977, 21,
36 Folk viso r 1, 342.
37 ibid , 354 f,
J8 ibid , 346 f
J9 Bryggman 19 77 , 60
40 Katalog ,
41 Åländska (Beskrivningar till), 5,
42 H är är inräknade de melodier som ingår i Tio lålar från Saltvik , Spelmän på Kumlinge 1900-1950 samt
Åländska folkdanser,
q
10
LITTERATUR
ANDERSSON , OTTO,
BERGMAN, ANNE.
BRYGGMAN ,
110
Finländ sk folklore. Åbo 196 7,
Nyländska avdelningens och Svenska Litte ratursäll skapets folkloristiska
insamlingsverksamhet 1860-1908 , Fynd och forskning . Meddelanden
fran Folkkultursarkivet 7, Helsingfors 1981.
Tjugofem sjömansvisor från Åland. Mariehamn 1973,
Femtio folkvisor från Åland, Ålands folkminnesförbund r,f. Bygdeserie 1.
Mariehamn 1977.
Femtio folkvisor från Åland. Ålands folkminnesförbund r.f. Bygd eser ie 6.
Mariehamn 1985 ,
Uppteckningar av åländsk folkmusik - ell försök till inventering
FOLKDANS
FOLKVISOR
FORSLiN, ALFHILD,
HEl KEL , YNGVAR,
HELLBERG, JOHN,
KATALOG
NERVANDER, EMIL,
N IKANDER, GABRIEL,
ROSAS, JOHN ,
STAD,
TERN HAG , GUNNAR,
TIO LATAR
TRADITIONER
ALÄNDSK
ALÄNDSKA
Folkdans B. Dansbeskrivningar. Utg. av Yngvar Heikel Helsingfo rs. 1938.
Folkdans A.l. Äldre dan smelodier. Utg. av Ollo Andersson Helsingfors
1963.
Folkdans A. 3. Bröllopsmusik. Utg. av Ollo Ande rsso n Helsingfors 1964 .
Folkdans A.2 . Yngre dansmelodier. Utg . av OllO Andersson och Greta
Dahlström . Hel singfors 1967.
Folkvisor 1. Den äldre folkvisan. Utg. av OllO Andersson H elsingfors
1934 .
Folkvisor 3. Sånglekar. Utg. av OllO Andersson . Hel~ingfors 1967.
Insamling av folkmelodier i Svenskfinland . Budkavl en 75/76. 1976.
Upptecknarfärder i Svenskfinland 1928- 35 . IF-rapport nr 2. 1979.
Aländska allmogespelmän . Klockarfar 1934.
Spelmän i Kumlinge 1900-1950. Kuml inge (Eget förlag) 1982.
Katalog över Folkkulturarkivets och Foll\mälskommi ssionens samlingar.
Meddelanden från Folkkultursarkivet, Hangö 1978.
Sommarresor på Aland . Mariehamn 1983 (Helsingfors 1872).
Det svenska Finland 2. Helsingfors 1922 .
Fi nlandssvenska folkmelodier arra ngerade för tre vio lin er, häfte l . Abo
1956.
Stad och bygd 2-3 1967 .
" All rädda några dyrbara lemningar affordna tiders musik" Om folkmu sikens källor. Folkmusikboken . Stockholm 1980.
Tio låtar fr n Saltvik . Utg. av ÖStrd saltvika re med vänner. Mariehamn
1980.
Traditioner af svenska folkdanser. Stockholm (1814-1815) 1972.
Aländsk folkmusik för tva fioler 1-9. Utg. av Alands Spelman sgi lle. Mariehamn 1958- 78.
Aländska folkdanser. Utg. av Alands Ungdomsförbund . Mariehamn .
(Beskrivningar till Musik till) 1982.
111