BRIST PÅ SPECIALISTLÄKARE

Transcription

BRIST PÅ SPECIALISTLÄKARE
- resultat av Sjukhusläkarnas enkät
till specialitetsföreningarna april-juni 2015
Rapport, juni 2015
Sjukhusläkarna
Sjukhusläkarna
Box 5610, 114 86 Stockholm
Telefon: 08-790 34 50
www.sjukhuslakarna.se
Sammanfattning
När Sveriges läkarförbund publicerade en rapport om primärvårdens bemanning år 2013 var det
resultatet av den första kartläggning som genomförts på området på 15 år. Avsaknaden av tillförlitlig
statistik visar inte bara på bristande engagemang från myndighets- och arbetsgivarhåll utan pekar även
på att det finns stora kunskapsluckor vad gäller kompetensförsörjningen för andra specialiteter än den
allmänmedicinska.
Detta är bakgrunden till att Sjukhusläkarna har genomfört en enkät bland specialitetsföreningarna.
Syftet är att ge en översiktlig bild av vilka dagens och morgondagens bristspecialiteter är och vad som
kan orsaka läkarbrist. Enkäten kan inte jämföras med det ambitiösa kartläggningsarbete som ligger
bakom rapporten om primärvårdens bemanning men kan förhoppningsvis ge infallsvinklar till vilka
områden som behöver undersökas mer.
Enkätresultaten visar att situationen varierar mellan olika specialiteter. För kardiologer, hematologer
och flera kirurgiska specialiteter är det både i dag och på längre sikt balans mellan tillgång och
efterfrågan, enligt specialitetsföreningarna. Däremot finns i dag en uttalad brist på andra specialister –
både läkare i större specialiteter som barnläkare och geriatriker och mindre som specialister i
smärtlindring och klinisk mikrobiologi. Bristen på psykiatriker har varit i mediernas fokus i många år,
men från Svenska psykiatriska föreningen kommer nu positiva signaler om att yngre läkare visar ett
ökat intresse för specialiteten. Det kanske inte är någon brist på psykiatriker om tio år, tror föreningen.
En mycket grov uppskattning är att det i dag fattas mer än 3 000 specialister och bristen väntas öka de
kommande åren. Beräkningen försvåras av att specialitetsföreningarna räknat på olika sätt. Vissa ser
exempelvis till behovet av att täcka pensionsavgångar för att behålla dagens nivå på bemanningen
medan andra siktar på att bli tillräckligt många för att bättre kunna svara upp mot de medicinska
behoven.
Enkätsvaren visar att behovet av specialistläkare i framtiden påverkas av en rad komplexa faktorer
som en växande och allt äldre befolkning, förändrat sjukdomsmönster och medicinsk utveckling. Den
ökade förekomsten av hudcancer påverkar exempelvis behovet av hudläkare och utvecklingen av
bilddiagnostik och laboratoriemedicin skapar en ökad efterfrågan på undersökningar och därmed även
på radiologer, nuklearmedicinare och laboratoriespecialiteter. Förändringar av sjukvårdens
organisation är en faktor som starkt påverkar efterfrågan, i synnerhet för specialiteter som geriatriker
och akutläkare som har potential att spela en mycket mer central roll i sjukvården jämfört med hur det
är i dag.
Även tillgången på specialister i sjukvården påverkas av flera faktorer, den mest omedelbara är antalet
utbildningsplatser för ST-läkare som enligt många specialitetsföreningar är för lågt i dag. Även
konkurrens om specialisterna mellan privat och offentlig verksamhet och avhopp från specialiteten på
grund av hård arbetsbelastning inverkar. Vissa av specialiteterna verkar vara inne i en ond spiral där
allt färre specialister får dra ett allt tyngre lass, vilket avskräcker yngre läkare från att söka sig dit. I
den situationen blir det också svårt för specialisterna att även att vara handledare för läkare under
utbildning, och det leder till en handledarbrist som ytterligare förvärrar läget. Flera mindre
specialiteter med en nyckelroll inom sjukvården, exempelvis laboratoriespecialiteter, är förhållandevis
okända och kan därför ha svårt att hävda sig i konkurrensen om utbildningsplatser och sökande.
Specialitetsföreningarnas förslag till åtgärder spänner över ett vitt område, från förbättringar av lön
och arbetsmiljö till opinionsbildning om den egna specialitetens roll och uppgift. Flera
1
specialitetsföreningar önskar att landsting, regioner och myndigheter tar ett större samlat ansvar för
försörjningen av specialister. Beslutsfattare inom sjukvården behöver förstå hur lång tid det tar från
starten på en läkarutbildning till färdig specialist och arbeta långsiktigt och uthålligt med
kompetensförsörjningen.
Enkäten skickades ut som ett webbformulär den 28 april till samtliga specialitetsföreningar förutom
allmänmedicin som vid detta datum antagits som specialitetsföreningar inom Sveriges läkarförbund.
Efter påminnelser har svar inkommit från 38 av de 50 föreningar som nåtts av enkäten. Enkätresultaten
redovisas i sin helhet i slutet av rapporten.
2
Innehåll
Sammanfattning ...................................................................................................................................... 1
Innehåll .................................................................................................................................................... 3
Tidigare undersökningar om tillgången på specialistläkare .................................................................... 5
Specialitetsindelning och specialitetsföreningar..................................................................................... 6
Hur många specialister fattas? ................................................................................................................ 7
Hur kan brist på specialistläkare beräknas? ............................................................................................ 7
Orsaker till bristsituationen ..................................................................................................................... 9
Demografisk utveckling och nya sjukdomsmönster ............................................................................ 9
Medicinsk utveckling ......................................................................................................................... 10
Generationsskillnader och arbetsvillkor............................................................................................ 10
Konkurrerande arbetsmarknader och avhopp från specialiteten..................................................... 11
Förändringar i sjukvårdens organisation ........................................................................................... 11
Bristande planering ........................................................................................................................... 11
Mindre kända specialiteter eller roll som ”rekryteringsbas” ............................................................ 12
Faktorer relaterade till ST-utbildningen ............................................................................................ 12
Faktorer relaterade till specialitetsindelningen ................................................................................ 13
Hur kan bristerna åtgärdas? .................................................................................................................. 13
Planering och samordning ................................................................................................................. 13
Lön och arbetsmiljö ........................................................................................................................... 14
Sjukvårdens organisation .................................................................................................................. 14
Faktorer relaterade till ST-utbildningen och specialitetsindelningen ............................................... 15
Om enkäten ........................................................................................................................................... 15
Samtliga enkätsvar ................................................................................................................................ 16
Svensk förening för akutsjukvård SWESEM....................................................................................... 16
Svensk specialitetsförening för allergisjukdomar.............................................................................. 16
Svensk förening för anestesi och intensivvård .................................................................................. 17
Svensk arbets- och miljömedicinsk förening ..................................................................................... 18
Svensk medicinsk audiologisk förening ............................................................................................. 19
Svensk barnkirurgisk förening ........................................................................................................... 19
Svenska barnläkarföreningen ............................................................................................................ 20
Svensk förening för bildoch funktionsmedicin................................................................................ 21
3
Svenska kardiologföreningen ............................................................................................................ 22
Svenska sällskapet för dermatologi och venereologi ........................................................................ 22
Svensk förening för klinisk farmakologi ............................................................................................ 23
Svensk förening för klinisk fysiologi .................................................................................................. 23
Svensk geriatrisk förening ................................................................................................................. 24
Svensk förening för medicinsk genetik.............................................................................................. 25
Svensk handkirurgisk förening .......................................................................................................... 25
Svensk förening för hematologi ........................................................................................................ 26
Svenska infektionsläkarföreningen ................................................................................................... 26
Svensk internmedicinsk förening ...................................................................................................... 27
Svensk kirurgisk förening................................................................................................................... 27
Svensk lungmedicinsk förening ......................................................................................................... 27
Föreningen för klinisk mikrobiologi ................................................................................................... 28
Svensk neurokirurgisk förening ......................................................................................................... 29
Svenska neurologföreningen ............................................................................................................. 29
Svensk njurmedicinsk förening.......................................................................................................... 30
Svensk förening för nuklearmedicin.................................................................................................. 30
Svensk förening för klinisk nutrition.................................................................................................. 31
Svensk förening för obstetrik och gynekologi ................................................................................... 32
Svensk onkologisk förening ............................................................................................................... 33
Svensk ortopedisk förening ............................................................................................................... 33
Svensk förening för otorhinolaryngologi, huvud- och halskirurgi ..................................................... 34
Svenska psykiatriska föreningen ....................................................................................................... 35
Svensk reumatologisk förening ......................................................................................................... 35
Svensk rättspsykiatrisk förening ........................................................................................................ 36
Svenska skolläkarföreningen ............................................................................................................. 36
Svenska smärtläkarföreningen .......................................................................................................... 37
Svensk socialmedicinsk förening ....................................................................................................... 38
Svensk thoraxkirurgisk förening ........................................................................................................ 40
Sveriges ögonläkarförening ............................................................................................................... 40
Svenska sällskapet för gynekologisk onkologi ................................................................................... 40
Specialitetsföreningar som inte svarat på enkäten........................................................................... 41
4
Tidigare undersökningar om tillgången på specialistläkare
Det finns ingen statistik som ger en samlad bild av bristen på specialistläkare på nationell nivå.
Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning år 20121 var den första kartläggning
som genomförts på området på 15 år. Kartläggningen visade att det saknas cirka 1 400
heltidsarbetande läkare för att nå det mål riksdagen lagt fast för primärvården. Antalet vakanser angavs
till 858 heltidsanställda specialister i allmänmedicin.
Läkarförbundet har även gjort en arbetsmarknadsprognos för läkare för åren 2012-2027 2 som bygger
på en prognosmodell med variabler som inflöde från svenska utbildningar, nettotillskott av läkare från
utlandet och utflöde i form av pensioneringar och dödsfall. Med en nettomigration av läkare på dagens
nivå (cirka 500 per år) kommer antalet läkare enligt prognosen att öka med 24 % mellan 2012 och
2027. Enligt rapporten är de prognosmodeller som används i Sverige i dag trubbiga och kan inte
användas för att prognostisera balansen mellan tillgång och efterfrågan inom enskilda specialiteter.
”Läkarförbundet ser därför ett stort behov av att utveckla och fördjupa prognosmodellerna, i syfte att
vidga användningsområdet till specialitetsnivån, där även efterfrågesidan ingår”, skriver
rapportförfattarna.
Förutom att uppgifter om läkarbristens omfattning saknas finns inte heller nationell statistik om antalet
ST-läkare inom olika specialiteter, vilket försvårar bedömningen av hur återväxt i form av ST-läkare
kan matchas mot pensionsavgångar. Några av enkätsvaren kommenterar detta, till exempel Svensk
förening för obstetrik och gynekologi: ”Register saknas. Det vore fint om Socialstyrelsen hade bättre
koll.”
Svensk förening för otorhinolaryngologi, huvud- och halskirurgi (öron, näs- och halsläkare) hör till det
fåtal specialitetsföreningar som har ett eget prognosarbete. Prognoserna bygger på enkäter till
verksamhetscheferna vid Sveriges öron-, näs- och halskliniker och beräknar både dagens och framtida
bristsituationer. Fördelen med att just verksamhetscheferna lämnar uppgifter till enkäten är enligt
specialitetsföreningen att de kan inkludera lokala faktorer som föräldraledighet, avhopp från
utbildningen och långvarig sjukdom, vilket nationella planeringsinstrument inte kan göra. Data från
enkäten relateras till ett bör-värde för antalet ST-tjänster nationellt och regionalt. Prognosen visar på
att Stockholmsregionen utbildar betydligt färre öron-, näs- och halsläkare än behovet och att
huvudstaden därmed är beroende av inflyttning från andra delar av landet för att täcka
rekryteringsbehovet.
Socialstyrelsen är den främsta källan till information om antalet yrkesverksamma läkare inom de olika
specialiteterna. Tillgång på specialistläkare 2011 3 utkom år 2014 och innehåller statistik över antalet
yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, åldersfördelning och geografisk spridning inom
specialiteterna med mera. Som yrkesverksamma räknas här alla läkare som arbetade uppskattningsvis
fyra timmar eller mer inom hälso- och sjukvården under november månad 2011, vilket innebär att
många deltidsarbetande pensionerade läkare räknas in.
1
Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning: Öppna jämförelser mellan landsting och
driftsformer av primärvårdens försörjning av specialistläkare 2012. (2013). Stockholm: Sveriges läkarförbund
2
Vad vet vi om framtidens arbetsmarknad för läkare? Arbetsmarknadsprognos 2012-2027. (2013). Stockholm:
Sveriges läkarförbund
3
Tillgång på specialistläkare 2011. (2014). Stockholm: Socialstyrelsen
5
Nationella planeringsstödet utges av Socialstyrelsen varje år. I den senaste utgåvan 4 framgår bland
annat att medelåldern för specialistläkare ökat under de senaste åren. År 1995 var medelåldern bland
specialister 47 år och år 2012 var den 54 år. Pensionsavgångarna har motsvarat cirka 500
specialistläkare per år under de senaste fem åren men väntas öka till 1000 läkare under 2018. Därefter
sjunker antalet pensionsavgångar igen.
Av det nationella planeringsstödet framgår att specialiteter med hög medelålder, som allmänläkare och
psykiatriker, är beroende av invandrade läkare för att kunna upprätthålla nuvarande bemanning de
kommande åren. För geriatriker rekommenderar Socialstyrelsen att ytterligare 20-25 ST-tjänster per år
tillsätts utöver dagens cirka 30 per år. Specialiteter med lägre medelålder, som kirurgi och
radiologi/bildoch funktionsmedicin, beräknas inte vara beroende av invandring för att upprätthålla
bemanningen. Planeringsstödet omfattar inte prognoser för övriga specialiteter.
Bristen på patologer beskrivs i en rapport av Marie Beckman Suurkula 5 som ett reellt problem som
orsakar fördröjningar i cancervården. I rapporten görs en jämförelse med de nordiska grannländerna
som har dubbelt så många patologer per invånare jämfört med Sverige.
Flera av Sveriges landsting och regioner har ett eget prognosarbete för kompetensförsörjning. Dock
sträcker dessa sig i regel över ett relativt kort tidsperspektiv, ofta tre år, vilket innebär att det har ett
begränsat värde för kompetensförsörjningen av specialistläkare med tanke på att utbildningstiden från
tillsättande av en ST-tjänst till färdig specialist tar minst fem år.
Specialitetsindelning och specialitetsföreningar
Socialstyrelsens specialitetsindelning har varit föremål för två stora översyner de senaste åren – 2005
och 2015. Den senaste förändringen trädde i kraft den 1 maj 2015 och har ännu inte hunnit göra
avtryck i fördelningen mellan specialiteter.
Den översyn som gjordes i mitten av 2000-talet ledde fram till dagens struktur med bas-, gren- och
tilläggsspecialiteter och trädde i kraft för läkare som inledde sin specialistutbildning efter den 30 juni
2005. Både gren- och tilläggsspecialister är så kallade dubbelspecialister med två specialistbevis,
exempelvis i barn- och ungdomsmedicin (basspecialitet) och neonatologi (grenspecialitet) eller bildoch funktionsmedicin (basspecialitet) och nuklearmedicin (tilläggsspecialitet).
Utbildning till grenspecialist sker ofta inom en samlad ST-utbildning där utbildningen i basrespektive grenspecialitet varvas, medan tilläggsspecialiteter adderas till en redan befintlig bas- eller
grenspecialitet.
Utbildningen till gren- och tilläggsspecialist är målstyrd, vilket innebär att utbildningstiden varierar
beroende på vilken kompetens läkaren har med sig från basspecialiteten. Utbildningstiden för en
basspecialitet brukar anges till minst 5 år, för en grenspecialitet till minst 6 år och för
tilläggsspecialiteterna minst 7 år.
2005 års specialitetsindelning innebar att flera specialiteter slogs samman eller togs bort och ett fåtal
nya las till, exempelvis akutsjukvård som då var en ny tilläggsspecialitet. Exempelvis bildades Bild4
Nationella planeringsstödet 2015: Tillgång och efterfrågan på vissa personalgrupper inom hälso- och sjukvård
samt tandvård. (2015). Stockholm: Socialstyrelsen
5
Svensk patologi: en översyn och förslag till åtgärder : översynen har genomförts på regeringens uppdrag
(S2011/5140/FS). (2012). [Sverige: s.n.
6
och funktionsmedicin genom sammanslagning av Medicinsk radiologi och Klinisk fysiologi, Yrkesoch miljömedicin slogs samman med Företagshälsovård till Arbets- och miljömedicin. Klinisk
näringslära och Koagulations- och blödningsrubbningar är exempel på specialiteter som försvann.
Läkare under specialistutbildning hade dock möjlighet att ansöka om specialistbevis i de ”gamla”
specialiteterna fram till den 31 december 2013. Det innebär att det ännu finns många yrkesverksamma
specialister utbildade i det system som gällde före 2005. I 2015 års specialitetsindelning har antalet
specialiteter ökat. Exempelvis är Radiologi och Klinisk fysiologi åter egna basspecialiteter.
Läkarförbundet har 52 specialitetsföreningar som representerar läkarspecialiteterna. Föreningarna är
olika till sin karaktär och medlemskapet i dem är frivilligt. Många av dem är öppna för medlemskap
från läkare utanför den egna specialiteten och vissa även för andra yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården. Det innebär att medlemsantalet i föreningarna inte överensstämmer med antalet läkare
inom specialiteten.
Hur många specialister fattas?
Det finns ingen generell brist på specialistläkare. Enkätsvaren visar att några specialitetsföreningar
uppger att det i dag råder balans mellan tillgång och efterfrågan och de ser inte heller någon brist på
fem och tio års sikt. Detta förhållande gäller för hematologer, kardiologer, thorax- och neurokirurger.
Svensk kirurgisk förening uppger att det i dag ännu råder viss brist på kirurger, men det kommer att
råda balans om fem år. Motsatt förhållande gäller för barnkirurger, där specialitetsföreningen anger att
situationen kommer att förändras från balans i dag till brist på fem års sikt.
Bristen på psykiatriker har varit i mediernas fokus i många år, men från Svenska psykiatriska
föreningen kommer positiva signaler om att en vändning skett för specialiteten. ”Det är i dag populärt
att söka ST i psykiatri”, skriver föreningen som tror att dagens brist kan vändas till en balans om tio år.
Andra specialitetsföreningar vittnar om ett mer kritiskt läge med en bristsituation som ser ut att kunna
förvärras. Det gäller både större specialiteter som barnläkare och gynekologer och mindre som
audiologer och specialister i nuklearmedicin.
Sammanlagt uppger de specialitetsföreningar som besvarat enkäten att drygt 3 700 specialister fattas i
dag. Om fem år beräknas bristen ha ökat till cirka 4 300 läkare. Då ingår Svenska skolläkarföreningens
uppgift om att det behövs ytterligare 800 läkare som kan agera som skolläkare på hel- eller deltid – det
är exempelvis vanligt att skolor hyr in läkare på timmar till elevhälsan. Siffrorna är av flera skäl
mycket osäkra och ska betraktas som en mycket grov uppskattning på grund av flera faktorer som
redovisas i nästa avsnitt.
Hur kan brist på specialistläkare beräknas?
Enkätresultaten avspeglar olika synsätt på hur läkarbrist kan beräknas. I medierna stöter vi ofta på
begreppet ”läkarbrist” när tjänster är vakanta under lång tid trots aktiva rekryteringsförsök. På sjukhus
och andra delar av den specialiserade vården är kommande pensionsavgångar en viktig faktor att ta
hänsyn till för kompetensförsörjningen. Utgångspunkten är då att den befintliga läkarbemanningen
motsvarar verksamhetens behov. Flera av specialitetsföreningarna hänvisar också till stora
pensionsavgångar som ett avgörande skäl till bristen.
7
För många specialiteter pågår nu en kritisk generationsväxling. Så här beskriver exempelvis Svensk
förening för arbets- och miljömedicin situationen: ”För basspecialiteten Arbets- och miljömedicin är
det just nu en skör balans mellan pensionsavgångar och färdiga ST på de Arbets- och miljömedicinska
klinikerna. Mellanskiktet - erfarna specialister - är mycket tunt.” Svenska infektionsläkarföreningen
påpekar att ”för få utbildade 60-talister ger en brist” trots hyfsad nivå på ST-tjänster.
Den senast tillgängliga statistiken från Socialstyrelsen 6 över tillgången på specialistläkare visar att
bemanningen skiljer sig mellan olika delar av landet. Ett exempel är cancersjukvården, där det i västra
och norra sjukvårdsregionerna fanns 2,9 respektive 2,6 onkologer per 100 000 invånare, vilket kan
jämföras med 5,9 i Stockholm. Detta avspeglar inte enbart vakanser utan även variationer i sjukhusens
grundbemanning.
Några av specialitetsföreningarna kommenterar att tillgången till specialister är ojämnt fördelad över
landet. Svensk förening för anestesi och intensivvård beskriver att det framförallt är
universitetssjukhus och mindre sjukhus i glesbygd som har brist på läkare inom specialiteten. Svensk
medicinsk audiologisk förening skriver att formellt kompetent audiolog saknas på många
länsdelssjukhus: ”Det är inte ett problem om man inte ser och erkänner problemet. Patienterna blir
lidande. Behandlingsmöjligheterna inom hörsel ökar och fler och fler äldre samt invandrare med
hörselhandikapp gör att behovet av hörselspecialister ökar. Behovet av audiologer är således stort,
men efterfrågan från landstingen litet. ”
Audiologernas kommentar illustrerar ytterligare ett perspektiv på bristen på specialistläkare, kopplat
till kvalitetsmål och medicinska behov. Ett exempel är geriatriken. I dag finns betydligt fler geriatriker
per 100 000 invånare i Stockholm än i övriga landet, trots att Stockholms län har Sveriges yngsta
befolkning. Förklaringen är att sjukvården i Stockholm är organiserad så att geriatriker spelar en mer
central roll i vården av äldre jämfört med i övriga delar av landet. ”Låg status. Bristande erkännande
och kunskap om det evidensbaserade geriatriska arbetssättet”, skriver Svensk geriatrisk förening som
förklaring till dagens stora underskott på geriatriker. Det handlar då inte enbart om vakanta tjänster
och pensionsavgångar utan även om möjligheterna att organisera sjukvården på ett annat sätt. Ett annat
exempel är akutmottagningarna där det i dag finns ett stort sug efter specialister i akutsjukvård som
vida överstiger dagens antal färdigutbildade specialister.
Svensk socialmedicinsk förening gör en nordisk utblick och konstaterar att i Sverige är en läkare av
400 socialmedicinare medan motsvarande andelar i Norge och Danmark är en av 42 respektive en av
60. Föreningen skriver att:
Vi menar att vår specialitet behövs därför att
- Socialmedicin är den enda läkarspecialitet som kopplar medicinsk kompetens till
systemkunskap om befolkningens hälsa, samhälle och hälso- och sjukvårdsystem
- Det är den enda profession med medicinsk kompetens som, samtidigt, har
folkhälsovetenskaplig kompetens.
Vår uppfattning är att socialmedicinare behövs på
Statlig nivå;
Socialstyrelsen: Tillsyn, hälso- och sjukvårdsadministration oh folkhälsounderlag på
nationell nivå.
Universitet: Forskning/undervisning i läkarprogrammets grundutbildning där särskilt
utredningen ”För framtidens hälsa - en ny läkarutbildning” tydliggör behovet av
denna kompetens, i grundutbildning och i kommande verksamhet.
6
Tillgång på specialistläkare 2011. (2014). Stockholm: Socialstyrelsen
8
Regional/landstingsnivå
Socialmedicinsk rådgivning i landstingsövergripande strategier, analys, uppföljning
av folkhälsa och insatser för att minska ojämlikhet i hälsa, och hälso- och
sjukvårdsanalys för att bidra till jämlik vård
Länsdels/närsjukvårds-/kommunnivå
Närsjukvårdsöverläkare – befolkningsansvar, strategisk rådgivning vad gäller
insatser, utfall, analys och uppföljning, FoU
När Sveriges läkarförbund år 2012 genomförde kartläggning av primärvårdens läkarbemanning7
jämfördes dagens bemanning med målet att det ska finnas en specialist i allmänmedicin per 1 500
invånare, vilket är vad som behövs för att uppfylla lagstiftningens krav på primärvården. Svenska
skolläkarföreningen har som motsvarande mål satt en heltids skolläkare per 4 000 elever, för att
skolläkarna ska hinna med samtliga obligatoriska hälsokontroller och kunna ha en aktiv roll i
skolornas elevhälsoarbete. Det skulle motsvara en mångdubbling av antalet skolläkare för att täcka
upp behoven för de cirka 1,3 miljoner elever som i dag går i svensk grund- och gymnasieskola.
Sammanfattningsvis går det alltså att beräkna bristen på specialistläkare på flera sätt – till exempel
som aktuellt vakansläge, behov av att täcka upp för pensionsavgångar, önskat läge för att kunna
organisera sjukvården på ett annat sätt, behov av att höja kompetensen inom ett visst område eller att
varje läkare ska ha ett ansvarsområde av rimlig storlek. Alla dessa olika synsätt avspeglas i
enkätsvaren, vilket innebär att det är svårt att räkna ut hur stor bristen på specialistläkare är. Dessutom
saknas enkätsvar från 12 av specialitetsföreningarna och i några svar är bristen angiven i procent och
inte i absoluta tal. Det innebär att endast en mycket grov överslagsberäkning kan göras av
specialitetsföreningarnas uppfattning av bristens omfattning.
Orsaker till bristsituationen
Demografisk utveckling och nya sjukdomsmönster
Flera komplexa faktorer påverkar behovet av specialister, vilket många av enkätsvaren avspeglar. Den
demografiska utvecklingen med allt fler äldre ökar behovet av geriatriker och medför en ökning av
sjukdomar och besvär som kan relateras till hög ålder. ”Behandlingsmöjligheterna inom hörsel ökar
och fler och fler äldre samt invandrare med hörselhandikapp gör att behovet av hörselspecialister
ökar”, skriver Svensk medicinsk audiologisk förening. ”Antalet fall av hudcancer ökar”, påpekar
Svenska sällskapet för dermatologi och venereologi.
Svensk socialmedicinsk förening ser ett ökat behov av socialmedicinares specifika kompetens på flera
områden, däribland ojämlik vård och hälsa, stigande psykisk ohälsa, förebyggande av sjukdomar
relaterade till levnadsvanor, sjukvårdens knappa ekonomiska resurser, strukturförändringar i hälsooch sjukvården samt det ökade antalet regelverk på sjukvårdsområdet. Där behövs socialmedicinarnas
specifika kompetens som inkluderar bland annat försäkringsmedicin, metodkunskap, hälsoekonomi
och juridik, betonar föreningen.
7
Läkarförbundets undersökning av primärvårdens läkarbemanning: Öppna jämförelser mellan landsting och
driftsformer av primärvårdens försörjning av specialistläkare 2012. (2013). Stockholm: Sveriges läkarförbund
9
Medicinsk utveckling
Den medicinska utvecklingen påverkar också behovet av specialister. ”Oerhört snabb utveckling med
nya terapier inom neuroområdet gör att behovet av neurologspecialister och subspecialister ökar”,
påpekar Svenska neurologföreningen. Både Svensk förening för nuklearmedicin och Svensk förening
för bildoch funktionsmedicin betonar att efterfrågan på undersökningar ökar markant i sjukvården.
”PET/CT kommer in i alltfler nationella riktlinjer både vid stadieindelning men även för uppföljning terapievaluering. Tekniken idag underutnyttjad i Sverige vid strålterapiplanering. Nya radiofarmaka
utvecklas för att kunna karaktärisera specifika tumöregenskaper in vivo vid spridd sjukdom.
Sammantaget spås en stark ökning av antalet undersökningar”, skriver Svensk förening för
nuklearmedicin. Även efterfrågan på genetiska analyser ökar i sjukvården, påpekar Svensk förening
för klinisk genetik, och Svensk förening för klinisk farmakologi framhåller läkemedelsutvecklingen
som orsak till ett ökat behov: ”Med tanke på nya biologiska läkemedel och höga läkemedelskostnader
och komplexa läkemedelsinteraktioner och säkerhetsaspekter borde behovet av specialistläkare inom
klinisk farmakologi vara mycket större framöver. Klinisk farmakologi borde finnas som resurs även
utanför universitetssjukhusen”.
Generationsskillnader och arbetsvillkor
Generationsväxlingen bland specialistläkare innebär att många av de nyfärdiga specialisterna är
småbarnsföräldrar som varken kan eller vill arbeta lika mycket som sina företrädare. Svensk förening
för nuklearmedicin menar att det kan behövas 1,5-2 läkare för att ersätta en äldre kollega: ”Yngre
läkare har generellt lägre tjänstgöringsgrad än de som pensioneras (småbarn-deltid, jourtjänstgöring
och framförallt på universitetsorter aktiv forskning exempelvis avhandlingsarbete)”. Även
föreningarna för öron-, näs- och halsläkare samt njurmedicinare anger att deltidsarbete blir vanligare.
Andra föreningar har intrycket av att många läkare väljer bort vissa specialiteter eller arbetsplatser av
arbetsmiljöskäl. ”Stort avhopp till halv- och helprivat öppenvård på grund av tung arbetsbelastning på
sjukhusklinikerna. Det blir en ond cirkel av för få erfarna i slutenvård. Framförallt förlossningsvården
är väldigt jourtung, vilket leder till ännu fler utmattningar och avhopp av äldre specialister”, skriver
Svensk förening för obstetrik och gynekologi. Svensk lungmedicinsk förening har liknande
erfarenheter: ”Många specialister vittnar om alldeles för hög arbetsbörda och det leder till en ond
cirkel, unga läkare vill inte söka sig till en sådan specialitet.”
”Mindre attraktivt att arbeta på obekväm tid”, skriver Svenska barnläkarföreningen och Svensk
geriatrisk förening påpekar att många geriatriker utöver sin egen jourlinje även får ta tunga
jouruppdrag inom internmedicin som en faktor som avskräcker från att välja specialiteten.
Flera av specialitetsföreningarna nämner också lön i kombination med arbetsmiljön som en viktig
faktor: ”Hård konkurrens från primärvården som erbjuder kontorstid, inga jourer och högre lön.
Särskilt tufft när en del barnöppenvård organiseras av primärvården och då kan konkurrera om
färdigutbildade specialister från sjukhusen med bättre villkor”, skriver Barnläkarföreningen.
Svensk förening för anestesi och intensivvård anger att privata aktörer kan erbjuda ”betydligt högre
lön och bättre arbetsvillkor (mindre jourbelastning)” och därför dränerar akutsjukhusen på
kvalificerade specialister.
Läkare i gren- och tilläggsspecialiteter har en längre utbildning jämfört med basspecialiteterna, men
det avspeglar sig inte alltid i lönen. ”Idag är nuklearmedicinares dubbelspecialistkompetens trots brist
ingen lönehöjare att jämföra med den lönesättning som idag tillämpas för radiologer med
10
specialkunskaper inom ex ultraljud eller MRT (möjligen för att ingen privat marknad konkurerar om
NM-specialisterna), skriver Svensk förening för nuklearmedicin.
Konkurrerande arbetsmarknader och avhopp från specialiteten
För några specialiteter är läkemedelsindustrin en påtaglig konkurrent: ”Andra arbeten lockar, t ex
inom läkemedelsindustrin som ofta kan erbjuda högre löner och ibland även bättre arbetsmiljö”,
skriver Svensk reumatologisk förening. Även kliniska farmakologer söker sig utanför sjukvården, till
läkemedelsföretag och statliga myndigheter, enligt Svensk förening för klinisk farmakologi.
Flera av specialitetsföreningar nämner också övergång till verksamhet inom privat verksamhet och
vårdval i specialiserad öppenvård som en faktor som påverkar rekryteringsbehovet. ”Flera specialister
har de senaste åren övergått till privata enheter där man ej tar hand om komplicerade fall och inte
heller har någon jourverksamhet”, skriver Svensk handkirurgisk förening.
Även föreningarna för gynekologer, ögonläkare, samt öron-, näs- och halsläkare nämner vårdvalet som
en viktig faktor att ta hänsyn till, inte minst för att arbete inom vårdvalet kan erbjuda bättre
arbetsvillkor. Så här skriver öron-, näs- och halsläkarna: ”Konkurrerande verksamheter tar tid från det
kliniska arbetet. En ökande grad av byråkratisering av sjukvården och en ökad komplexitet i
sjukvårdsarbetet med ex nya datasystem, kontroll och övervakningsfunktioner samt minskad autonomi
för läkarna bidrar till ökad arbetsbelastning och minskad trivsel. Fler kollegor jobbar deltid och har
administrativa arbetsuppgifter. Många inom ’tung’ slutenvårdsverksamhet lämnar för öppenvård med
mindre jourer och mer självbestämmande.”
Ortopedi är en av de mest mansdominerade specialiteterna och enligt Svensk ortopedisk förening är
det många kvinnor som avbryter sin ST-utbildning, ”vilket är ett problem för specialiteten och det
behöver ständigt adresseras”.
Förändringar i sjukvårdens organisation
Förändringar i sjukvårdens organisation kan påtagligt förändra behovet av vissa specialiteter. Svensk
förening för anestesi och intensivvård tar Nya Karolinska Solna som ett konkret exempel, där många
enkelrum för intensivvårdspatienter kommer att kräva fler specialister. ”Dessutom finns det på många
sjukhus en tendens till ökade produktionskrav under fler timmar på dygnet vilket ökar antalet
jourlinjer alternativt 3-skift som i sin tur kräver en påtaglig ökning av bemanningen”, skriver
föreningen.
Många svenska sjukhus har startat akutläkarprogram för att kunna bemanna akutmottagningarna med
akutläkarspecialister, men specialiteten är under uppbyggnad och det saknas utbildningsprogram och
specialistkompetenta handledare, skriver akutläkarföreningen SWESEM. Det innebär att efterfrågan
på akutläkarspecialister är stor och väntas bli ännu större. Samtidigt kan också att en ökad tillgång på
akutläkare i sin tur förändra sjukhusens organisation så att belastningen minskar på övriga specialister
som tjänstgör på akuten under delar av sin arbetstid.
Bristande planering
Det saknas en långsiktig plan för hur många akutläkare som kommer att behövas, skriver
akutläkarföreningen. Svensk barnkirurgisk förening anser att landstingen är dåliga på att ta ansvar för
den långsiktiga kompetensförsörjningen. De prognosverktyg som finns är dåligt validerade och både
SKL och Socialstyrelsen visar bristande intresse, menar barnkirurgerna, som dessutom upplever att
landstingens ansvariga tjänstemän inte har förtroende för de bedömningar som görs av företrädare för
specialitetsföreningarna.
11
Mindre kända specialiteter eller roll som ”rekryteringsbas”
Vissa företrädare för små specialiteter upplever sig hamna i skymundan när yngre läkare väljer
inriktning. ”Man hittar till specialiteten via omvägar”, skriver Svensk medicinsk audiologisk förening.
Föreningen för klinisk mikrobiologi menar att det är svårt att argumentera för nya ST-tjänster i
konkurrens med andra mer välkända och synliga specialiteter. Särskilt svårt kan det vara när mellanoch verksamhetschefer inte själva har medicinsk kompetens och därför inte förstår behoven, enligt
föreningen. Samtidigt kan det också vara ett problem för större specialiteter som internmedicin att ha
fått rollen som rekryteringsbas för flera mindre subspecialiteter.
Faktorer relaterade till ST-utbildningen
I stort sett alla specialitetsföreningar som anger att det kommer att råda brist inom specialiteten anger
faktorer relaterade till utbildningen som en bidragande orsak.
I dag finansieras ST-utbildningarna i huvudsak av landstingen. Ofta delar den klinik där ST-läkaren
har sin huvudsakliga placering och landstinget centralt på finansieringen. I specialistutbildningen ingår
även kompletterande utbildning (s.k. SK-kurser) som finansieras av staten. Undantaget är rättsmedicin
där ST-utbildningen i sin helhet är statligt finansierad.
Systemet är inte anpassat för de specialister som helt eller delvis verkar på en annan arbetsmarknad –
företagsläkare, skolläkare och socialmedicinare. Konsekvensen verkar ha blivit att ingen part tar
ansvar för utbildningen. ”Med den nya tilläggsspecialiteten Arbetsmedicin finns det nu en
formaliserad specialistutbildning, men finansieringen är ytterst oklar. Detta gäller främst den del av
tjänstgöringen som ska genomföras på Arbets- och miljömedicinsk klinik. Här måste till betydande
insatser, för att ’bygga utbildning’ på klinikerna för ett stort antal läkare från företagshälsovården.
Detta är inte möjligt inom nuvarande resurser, och landstingen ser inte detta som en fråga för dem”,
skriver Svensk arbets- och miljömedicinsk förening.
”Skolläkare är anställda av kommuner och friskolor som inte har kunskap eller intresse av att utbilda
(…) Lokal handledning krävs i den nya ST-författningen och det finns stora svårigheter att utbilda i
mindre kommuner där det oftast finns en skolläkare”, svarar Skolläkarföreningen och Svensk
socialmedicinsk förening beskriver en situation med osäkra framtidsutsikter där både ST-platser och
sluttjänster saknas på grund av uteblivna satsningar från landstingen.
En stor majoritet av företrädarna för bristspecialiteter anger att antalet ST-tjänster är för få. Flera skäl
anges till detta. ”Svårt att skapa fler ST-tjänster med den uppsplittring av den ortopediska
verksamheten med olika subverksamheter på olika sjukhus. Det blir svårt att ens för
universitetssjukhus kunna erbjuda en utbildning med möjlighet att få tillräcklig volym och bredd”,
skriver Svensk Ortopedisk förening och öron-, näs- och halsläkarnas förening har en liknande bild av
en splittrad sjukvård där ”...utrymmet för 4-händig kirurgi för undervisning, sit-ins och liknande inte
ryms”. Svensk Ortopedisk förening tillägger att det faktum att ST är en fast tjänst hämmar
tillsättningen: ”Klinikerna vågar inte riktigt anställa nya av oro för att bli för många om för få väljer att
flytta på sig”. Även Barnläkarföreningen anger att det finns en historik av rädsla för att tillsätta fasta
ST-tjänster, och efterlyser fler riktade ST-block inom neonatalogi, barnneurologi och barnhabilitering
samt inom barnöppenvården. Barnläkarföreningen anser också att styrningen av ST-blocken är
otydlig. Vissa kliniker har uppfattat det som att fördelningen av ST-block ska ske centralt inom
landstingen medan andra hanterar tillsättningen inom klinikens budget. Svensk njurmedicinsk förening
påtalar att det saknas regionalt och nationellt ansvar för planering av ST-tjänster.
12
Brist på handledare är ett annat hinder för fler ST-platser. ”Finns det inte specialister tillräckligt så går
det heller inte att utbilda nya specialister”, sammanfattar Svensk lungmedicinsk förening, en
uppfattning som delas av flera specialitetsföreningar. Handledningen kan vara svår att lösa för de
kliniker som har en hög andel stafettläkare, påtalar Svensk förening för anestesi och intensivvård.
Några specialitetsföreningar anger att det inte finns tillräckligt många sökande till ST-tjänsterna. Det
gäller både små och mindre kända specialiteter som nuklearmedicin, medicinsk audiologi och några av
de större, exempelvis internmedicin och geriatrik. Föreningarna för psykiatriker och infektionsläkare
anser att läget för ST-utbildningen på det stora hela är bra. ”Det är idag populärt att söka ST i
psykiatri. Ej vakanser på samma sätt som förr”, skriver Svenska psykiatriska föreningen.
Faktorer relaterade till specialitetsindelningen
De förändringar som genomförts i specialitetsindelningen har en väsentlig inverkan på tillgången på
specialister eftersom att utbildningstiden är väsentligt längre för gren- och tilläggsspecialiteter jämfört
med basspecialiteter. Mest drastiska är effekterna förstås för de specialiteter som slagits samman med
andra eller upphört helt, vilket är fallet för klinisk nutrition som togs bort vid Socialstyrelsens översyn
av specialitetsindelningen 2005 och inte återinfördes 2015.
Klinisk fysiologi blev åter en egen basspecialitet 2015 efter att ha varit grenspecialitet sedan 2005.
Även om effekterna än så länge är svåra att förutse har specialitetsföreningen noterat ett ökat intresse
men än så länge få ST-tjänster. Akutläkare var tidigare en tilläggsspecialitet men är i dag en egen
basspecialitet, vilket ses som en förutsättning för att kunna rekrytera tillräckligt många för den
expansion som väntas komma av specialister på akutmottagningarna.
Smärtlindring och nuklearmedicin är två av de inriktningar som kvarstår som tilläggsspecialiteter. För
dessa finns det få rena ST-tjänster men betydligt fler som gör sin specialistutbildning genom arbete,
handledning och kurser. ”Det är generellt dåligt stöd från studierektorer ST till dubbelspecialisering.
De har oftast mkt dålig kunskap kring annat än utbildningskrav, ingen alls om lönebild,
tillgodoräknande av tidigare kurser och tjänstgöring när möjligt, osv. Saken är ju den att den som idag
skulle göra ST i smärtlindring idag gör samma arbete, dvs vanlig tjänstgöring, utan specialitet, vilket
innebär att huvudmannen inte lever upp till de kvalitets- och kompetenskrav som kan ställas från
myndigheter och remittenter”, skriver Svenska smärtläkarföreningen som också tillägger att det inte
finns incitament för verksamhetscheferna att inrätta ST-tjänster i smärtlindring eftersom det i dag inte
ställs krav på specialistkompetens vid tillsättande av tjänster inom smärtrehabilitering och
anestesibaserade smärtmottagningar. Vägen till att bli specialist i nuklearmedicin går vanligen via
specialisering i radiologi/bildoch funktionsmedicin eller klinisk fysiologi och vidareutbildning på en
nuklearmedicinsk enhet.
Hur kan bristerna åtgärdas?
Planering och samordning
Flera specialitetsföreningar vill att landsting, regioner och myndigheter tar ett större samlat ansvar för
försörjningen av specialister. ”Det behövs både regionala myndigheter och en nationell myndighet
som tar ansvar för framtida försörjning av specialister. I prognosberäkningar måste man lägga in viss
’överutbildning’ för att täcka bortfall från arbete inom specialiteten under ST-utbildningen och efter
specialistkompetens”, skriver Svensk njurmedicinsk förening. Ögonläkarföreningen vill att
fördelningen av ST-tjänster ses över i ett nationellt perspektiv, förslagsvis av SKL, och Svensk
13
barnkirurgisk förening efterlyser en bättre dialog mellan specialitetsföreningarna och SKL och vill att
ett validerat prognosverktyg tas fram.
Barnläkarföreningen påpekar även att det behövs mer kunskap på alla nivåer om hur lång tid det tar
från starten på ST-utbildningen till färdig specialist. De efterlyser långsiktighet och uthållighet i
kompetensförsörjningen och mer regionalt samarbete.
Lön och arbetsmiljö
Mer konkurrenskraftiga löner och bättre arbetsvillkor föreslås av flera föreningar för att göra den egna
specialiteten mer attraktiv. ”Kontinuerligt förbättringsarbete inom specialiteten för bättre och
stimulerande arbetssituation med konkurrenskraftiga löner/ersättningar samt god arbetsmiljö”
sammanfattar Svensk reumatologisk förening.
Svensk förening för anestesi och intensivvård påpekar att det behövs en känsla av stabilitet i
verksamheten för att behålla kompetent arbetskraft på akutsjukhusen, vilket inte är fallet i dag med
många omorganisationer. Föreningen vill också se fler läkare som chefer med möjlighet till klinisk
tjänstgöring. Det ”gör chefskap attraktivt och gör att fler läkare kanske kan tänka sig att stanna för att
kunna göra karriär. Därmed behåller man erfarna specialister i systemet”. Öron-, näs- och halsläkarna
vill ”minska byråkratiseringen av sjukvården och återföra autonomi till läkarprofessionen”.
Svensk lungmedicinsk förening bidrar med ett eget gott exempel på hur onda cirklar kan brytas: ”På
flera universitetsorter, bl a där jag jobbar i Uppsala, har vi lyckats bryta en negativ spiral och har
mycket bra rekryteringsläge. Viktigt att alla läkare på enheten har en rimlig arbetsbörda. Viktigt med
olika arbetsuppgifter, hos oss uppskattas t ex ingrepp väldigt mycket av de yngre läkarna. Viktigt med
poliklinisk mottagning och inte bara avdelnings- och jourarbete. God handledning, internutbildning,
multidisciplinära konferenser, uppmuntra forskning och kvalitetsprojekt, viktigt med god och kollegial
stämning.”
Svensk förening för nuklearmedicin föreslår ett generellt lönepåslag för dubbelspecialister
motsvarande det som på en del universitetssjukhus ges till disputerade och docenter. Svensk förening
för obstetrik och gynekologi hoppas att ”bättre ersättningar för kvinnosjukvård skulle kanske kunna ge
bättre löneläge och fler som stannar” medan Barnläkarföreningen vill se att mer pengar satsas på dem
som arbetar under jourtid.
Sjukvårdens organisation
Några av föreningarna har förslag om hur läkarresursen kan utnyttjas effektivare. Neurologföreningen
vill att det byggs upp stabila neuroenheter på alla medelstora svenska sjukhus ”med minst 4 - 6
specialister samt ständigt minst 2-3 ST-tjänster”. En sådan organisation kan bedriva mycket effektiv
neurosjukvård med små resurser, skriver föreningen. Svensk förening för bildoch funktionsmedicin
planerar att införa riktlinjer för remisser ”så vi utför fler adekvata undersökningar, och färre onödiga”.
Ögonläkarföreningen önskar att läkarna får ökad hjälp från assisterande personal för att ta tillvara
specialistkompetensen bättre.
Flera mindre specialiteter framhåller att de behöver bli mer kända både inom och utanför sjukvården
och ser opinionsbildning som en väg framåt: ”Göra landstingen uppmärksammade på den stora
volymen patienter med hörselhandikapp och påpeka bristen på audiologer. Samverkan med
patientorganisationer för att skapa opinion för fler hörselläkare”, skriver Svensk medicinsk
audiologisk förening. Även föreningarna för klinisk mikrobiologi och klinisk farmakologi betonar att
kompetensen behöver synliggöras för beslutsfattare.
14
Svensk socialmedicinsk förening har diskuterat behovet av socialmedicinsk kompetens med bland
andra SKL och Socialstyrelsen, men hittills med begränsad framgång – få nya tjänster har tillsatts.
Smärtläkarföreningen vill att det ska finnas krav på att det finns minst en specialist i smärtlindring i
varje verksamhet där en stor del av patienterna lider av långvarig smärta, exempelvis anestesiologi,
neurologi, palliativmedicin och reumatologi. Där alla är smärtpatienter, t ex inom smärtrehabilitering,
ska samtliga specialister vara smärtläkare, anser föreningen som också vill att det ska finnas minst en
smärtspecialist på alla stora sjukhuskliniker, små sjukhus och större vårdcentraler.
Några föreningar har förslag om hur konkurrensen om specialisterna mellan privat och offentlig
verksamhet kan hanteras. Öron-, näs- och halsläkarnas förening vill underlätta för att samtidigt ha
anställningar inom landstingsdriven och privat verksamhet. Svensk barnkirurgisk förening vill se
modeller som hanterar ”brain drain” till privat sektor, men menar samtidigt att problemet inte ska
överdrivas. Föreningen kommenterar även inflödet av specialister från utlandet. Socialstyrelsen och
landstingen behöver stöd i att förbättra mottagandet, anser föreningen och uppmanar samtidigt:
”underskatta inte komplexiteten och tidsaspekterna när det gäller detta”.
Faktorer relaterade till ST-utbildningen och specialitetsindelningen
Flera specialitetsföreningar efterlyser ett större samarbete kring ST-utbildningen, men infallsvinklarna
skiljer sig åt. Svensk geriatrisk förening vill ha en nationell styrning av tillgången på ST-block medan
Svensk förening för anestesi och intensivvård skriver ”oftast är det verksamhetschefen själv som har
bästa insynen så en central styrning av antal ST-tjänster har inte visat sig fungera”.
Specialitetsföreningarna för ortopeder och akutläkare vill se ett ökat samarbete mellan sjukhus om STutbildningen, och Svensk ortopedisk förening påpekar att utbildningen ”måste åter värdesättas och
prioriteras i de ekonomiska styrsystemen”.
Svensk förening för nuklearmedicin vill att det egna området, framförallt PET/CT, får en mer
framträdande roll i ST-utbildningen av radiologer för att underlätta rekryteringen av blivande
specialister i nuklearmedicin med kompetens för hybridimaging, och Svensk förening för klinisk
fysiologi vill underlätta för läkare i andra specialiteter att dubbelspecialisera sig inom Klinisk
fysiologi. Svensk förening för klinisk nutrition vill att specialiteten återinförs.
Om enkäten
Enkäten skickades ut som ett webbformulär den 28 april till samtliga specialitetsföreningar förutom
allmänmedicin som vid detta datum antagits som specialitetsföreningar inom Sveriges läkarförbund.
Svensk förening för palliativ medicin har tillkommit efter detta datum men har alltså inte nåtts av
enkäten. Orsaken till att specialister i allmänmedicin inte omfattas av enkäten är att Läkarförbundet
gjorde en omfattande kartläggning av primärvårdens bemanning år 2012 och syftet med denna enkät
har varit att få en bild av situationen för övriga specialister.
Enkäten var konstruerad så att frågorna om orsaker till läkarbristen och förslag till åtgärder endast
kunde besvaras av de föreningar som angivit att det kommer att råda brist inom specialiteten om fem
år.
Påminnelse till de specialitetsföreningar som inte besvarat enkäten gick ut den 19 maj med förlängd
svarstid till den 25 maj. Efter det datumet har påminnelser gjorts via telefon till
specialitetsföreningarnas ordförande. Alla har dock inte kunnat nås. Sjukhusläkarna har kontaktats av
15
intresseföreningen Svenska sällskapet för gynekologisk onkologi, som inte är anslutna till Sveriges
läkarförbund men ändå önskat besvara enkäten. Sällskapets enkätsvar redovisas nedan.
När enkäten avslutades den 18 juni hade svar inkommit från 38 av de 50 föreningar som nåtts av
enkäten. Svar har inkommit från alla specialitetsföreningar som representerar de 15 största
specialiteterna och dessutom har 23 av de mindre föreningarna besvarat enkäten. Från två av
föreningarna har dubbla svar registreras och här redovisas det svar som sist inlämnats. Samtliga
enkätsvar, inklusive det som inkommit från Svenska sällskapet för gynekologisk onkologi den 18 juni,
redovisas här nedan.
Samtliga enkätsvar
Svensk förening för akutsjukvård SWESEM
Akutsjukvård infördes som ny tilläggsspecialitet 2005 och blev basspecialitet 2015. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 43 specialister i akutsjukvård verksamma inom hälso- och sjukvården år
2011. Svensk förening för akutsjukvård har cirka 250 medlemmar.
Tillgång på specialister
I dag finns cirka 250 ST-läkare inom specialiteten. Specialitetsföreningen uppger att det i dag fattas
omkring 800 specialister i akutsjukvård. Om fem år beräknas bristen till 600 specialister, och även om
tio år beräknas det råda en brist.
Läget för ST-utbildningen
Brist på utbildningsplatser.
Kommentar till situationen för ST-tjänster:
Vi är en ny specialitet och det saknas utbildningsprogram och specialistkompetenta handledare för STläkare, vilket tar några år att bygga upp.
Finns det ytterligare skäl till bristen inom specialiteten?
Det saknas en långsiktig plan för hur många akutläkare som kommer att behövas.
Förslag till åtgärder:
Vi arbetar för att ta fram regionala plattformer för utbildning där flera sjukhus samverkar.
Svensk specialitetsförening för allergisjukdomar
Allergologi blev en grenspecialitet till internmedicin år 2005 och tilläggspecialitet år 2015. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 88 specialister i allergisjukdomar verksamma inom hälso- och sjukvården
år 2011. Svensk förening för allergisjukdomar har cirka 75 medlemmar.
Specialitetsföreningen anger att det i dag saknas ungefär 50 allergologer och 35 om fem år.
Föreningen saknar information om antalet ST-läkare.
16
För få ST-tjänster.
Vi har försökt göra en kartläggning inom specialitetsföreningen men har inte något säkert resultat över
hur många läkare som just nu utbildar sig till allergologer.
Att specialiteten blivit en tilläggspecialitet gör att fler läkare kan bli allergispecialist men
utbildningstiden blir lång, vilket försvårar rekrytering.
-
Svensk förening för anestesi och intensivvård
Anestesi och intensivvård är en av de största specialiteterna och är en basspecialitet. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 1 549 specialister i anestesi och intensivvård verksamma inom hälso- och
sjukvården år 2011. Svensk förening för anestesi och intensivvård har cirka 1 500 medlemmar.
Specialitetsföreningen anger att det råder brist såväl i dag som på fem och tio års sikt. Det finns i dag
cirka 600 ST-läkare inom specialiteten. Föreningen svarar att i dag saknas 250-300 specialister och om
fem år beräknas bristen vara lika stor.
Det numera är många kliniker som finansierar sina ST-tjänster själva så anställs det något mer nu än
för, säg, 5 år sedan. Men det är fortfarande för få ST-tjänster.
Inom halvglesbygd är det oftast inte svårt att tillsätta de ST-tjänster som man kan utlysa, och
handledningen brukar fungera. Handledningen kan vara svårare för de kliniker som har hög andel
stafetter.
Vi har en känsla av att det är fra Universitetsssjukhusen som har brist på specialister samt påtaglig
glesbygd. Projekt som NKS (Nya Karolinska Solna) med tex många enkelrum för
intensivvårdspatienter kommer att kräva många fler specialister. Dessutom finns det på många
sjukhus en tendens till ökade produktionskrav under fler timmar på dygnet vilket ökar antalet
jourlinjer alternativ 3-skift som i sin tur kräver en påtaglig ökning av bemanningen.
Politiska beslut som vårdvalet där många gånger privata aktörer kan erbjuda betydligt högre lön och
bättre arbetsvillkor (mindre jourbelastning) dränerar akutsjukhusen på kvalificerade specialister.
17
Det är viktigt att med framförhållning, dvs att göra en uppskattning av specialistbehovet över längre
tid och anställa tillräckligt med ST- läkare. Oftast är det verksamhetschefen själv som har bästa
insynen så en central styrning av antal ST- tjänster har inte visat sig fungera.
Behålla kompetent arbetskraft på akutsjukhusen kräver att arbetsplatserna känns stabila vilket de inte
är idag med många nya beslut och omorganisationer.
Fler läkare som chefer och chefer med möjlighet till klinisk tjänstgöring gör chefskap attraktivt och
gör att fler läkare kanske kan tänka sig att stanna för att kunna göra karriär. Därmed behåller man
erfarna specialister i systemet.
Svensk arbets- och miljömedicinsk förening
Arbets- och miljömedicin blev basspecialitet 2005 genom en sammanslagning av yrkesoch
miljömedicin och företagshälsovård. I 2015 års specialitetsindelning kvarstår arbets- och miljömedicin
som basspecialitet och arbetsmedicin har blivit en ny tilläggsspecialitet. Enligt Socialstyrelsens
statistik fanns 502 specialister i företagshälsovård och 43 specialister i yrkesoch miljömedicin år
2011 (de äldre beteckningarna på specialiteterna används i rapporten). Svensk arbets- och
miljömedicinsk förening har cirka 150 medlemmar.
Specialitetsföreningen anger att det råder brist såväl i dag som på fem och tio års sikt.
För basspecialiteten Arbets- och miljömedicin är det just nu en skör balans mellan pensionsavgångar
och färdiga ST på de Arbets- och miljömedicinska klinikerna. Mellanskiktet - erfarna specialister - är
mycket tunt.
För specialister inom Företagshälsovård är det mycket bekymmersamt. Det årliga behovet pga
pensionsavgångar är 50-60 per år. Med den nya tilläggsspecialiteten Arbetsmedicin finns det nu en
formaliserad specialistutbildning, men finansieringen är ytterst oklar. Detta gäller främst den del av
tjänstgöringen som ska genomföras på Arbets- och miljömedicinsk klinik. Här måste till betydande
insatser, för att "bygga utbildning" på klinikerna för ett stort antal läkare från företagshälsovården.
Detta är inte möjligt inom nuvarande resurser, och landstingen ser inte detta som en fråga för dem.
Från FHV-branschens sida framhålls de stora kostnaderna när läkare som inte är på den egna enheten
drar in intäkter.
Se ovan.
18
Statliga medel som resursförstärkning, tydligt ansvarstagande från FHV som bransch och god
samverkan FHV-AMM-kliniker för att utarbeta modeller för meningsfull och högkvalitativ utbildning.
Svensk medicinsk audiologisk förening
Hörsel- och talrubbningar infördes som grenspecialitet till Öron-, näs- och halssjukdomar 2005 genom
en sammanslagning av Hörselrubbningar och Röst- och talrubbningar. Från den 1 maj 2015 är både
Hörsel- och balansrubbningar och Röst- och talrubbningar egna grenspecialiteter till Öron-, näs- och
halssjukdomar. Svensk medicinsk audiologisk förening är specialitetsförening för Hörsel och
balansrubbningar. Enligt Socialstyrelsens statistik var 60 specialister i hörselrubbningar verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk medicinsk audiologisk förening har cirka 85 medlemmar.
Specialitetsföreningen anger att det råder brist såväl i dag som på fem och tio års sikt. Det finns i dag
cirka åtta ST-läkare inom specialiteten. Specialitetsföreningen uppger att det i dag fattas omkring 10
specialister i hörsel- och balansrubbningar och om fem år beräknas bristen motsvara 20 specialister.
För få ST-tjänster, Brist på handledare.
Det finns ett enormt behov av specialister inom hörsel- och balanssjukdomar. Problemet är att
verksamheten inte prioritera och hörselsjukdomar är osynliga i verksamheten. På flera länsdelssjukhus
saknas formellt kompetent audiolog. Verksamheten sköts då av ÖNH-läkare utan specialistkunskap i
audiologi. Det är inte ett problem om man inte ser och erkänner problemet. Patienterna blir lidande.
Behandlingsmöjligheterna inom hörsel ökar och fler och fler äldre samt invandrare med
hörselhandikapp gör att behovet av hörselspecialister ökar. Behovet av audiologer är således stort,
men efterfrågan från landstingen litet.
Audiologi, (=hörsel- och balanssjukdomar) är en okänd specialitet som få känner till. ST-läkare inom
ÖNH är oftast kirurgiskt inriktade och är inte primärt intresserade av en rehabiliterande specialitet som
audiologi är. Man hittar till specialiteten via omvägar.
Göra landstingen uppmärksammade på den stora volymen patienter med hörselhandikapp och påpeka
bristen på audiologer. Samverkan med patientorganisationer för att skapa opinion för fler hörselläkare.
Påverka så att fler audiologer kan öppna privat mottagning.
Svensk barnkirurgisk förening
Barn- och ungdomskirurgi blev grenspecialitet till kirurgi 2005 och är egen basspecialitet från 2015.
Enligt Socialstyrelsens statistik var 75 specialister i barn- och ungdomskirurgi verksamma inom hälsooch sjukvården år 2011. Svensk barnkirurgisk förening har cirka 100 medlemmar.
19
Specialitetsföreningen uppger att det i dag råder balans mellan tillgång och efterfrågan på barn- och
ungdomskirurger men att det kommer att råda brist på fem och tio års sikt. I dag finns cirka 10 STläkare inom specialiteten. Om fem år beräknas bristen vara 4-6 specialister.
Dåligt ansvarstagande från de enskilda landstingens sida för den långsiktiga kompetensförsörjningen
(SLL men säkert även övriga). Bristande förtroende från ansvariga tjänstemän på landstingssidan
gentemot insatta företrädare för specialiteterna. Dåligt validerade prognosverktyg. Bristande
engagemang från SKL och SoS.
Se ovan. Som vanligt är det kortsiktiga ekonomiska aspekter som hindrar genomtänkta strategiska
ställningstaganden och beslut (med ökande kostnader i slutändan som följd).
Kravställ landstingen till att ta ansvar för utbildningen.
Utveckla dialogen mellan specialitetsföreträdarna och SKL eller motsvarande. Ta fram ett hanterbart
och inte alltför komplicerat prognosverktyg, validera detta. Matematiken i sig är inte särskilt svår.
Stötta SoS och landstingen i att förbättra processerna kring "import" av utländska specialister men
underskatta inte komplexiteten och tidsaspekterna när det gäller detta.
Ta fram modeller som hanterar "brain drain" till privat sektor inom de områden där det skulle kunna
vara aktuellt men överdriv inte det problemet.
Svenska barnläkarföreningen
År 2005 blev Barn- och ungdomsmedicin en basspecialitet med grenspecialiteterna Barn- och
ungdomsallergologi, Barn- och ungdomsneurologi med habilitering, Neonatologi, Barnonkologi och
Barnkardiologi. Indelningen består från 1 maj 2015, med vissa ändringar i specialitetsbeteckningarna –
Barnonkologi har blivit Barn- och ungdomshematologi och onkologi och Barnkardiologi heter numera
Barn- och ungdomskardiologi. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1007 specialister i barn- och
ungdomsmedicin verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Det fanns då även 131 specialister i
Neonatologi, 107 i Barn- och ungdomsneurologi med habilitering, 83 i Barn- och ungdomsallergologi,
43 i Barnonkologi och 35 i Barn- och ungdomskardiologi. Svenska barnläkarföreningen har drygt 2
000 medlemmar.
I dag finns cirka 500 ST-läkare inom barn- och ungdomsmedicin. Specialitetsföreningen uppger att det
i dag fattas omkring 180 specialister i dag och om fem år beräknas bristen till 330 specialister. Även
på tio års sikt fattas det barnläkare.
20
Det saknas bl.a. ST-block inom barnöppenvård.
Behov av fler riktade ST-block mot neonatologi och barnneurologi o -habilitering.
a. historik med rädsla att tillsätta fasta ST-tjänster
b. dålig planering av generationsskifte 40-talister
c. perioder med anställningsstopp
d. alldeles för få block inom barnöppenvården
e. otydlig styrning, en del har uppfattat att ST-block ska fördelas centralt medan andra har hanterat det
pragmatiskt inom klinikens budget
f. mindre attraktivt att arbeta på obekväm tid (jourtid)
g. hård konkurrens från primärvården som erbjuder kontorstid, inga jourer och högre lön. Särskilt tufft
när en del barnöppenvård organiseras av primärvården och då kan konkurrera om färdigutbildade
specialister från sjukhusen med bättre villkor
h. det saknades länge en plan för återrekrytering till subspecialiteter med brist.
a. Kunskap på alla nivåer om hur lång tid det tar från början på ST tills man har en duktig specialist
b. Långsiktighet och uthållighet
c. Plan (och ekonomi) för fortsatt kompetensutveckling av färdiga specialister
d. Satsa pengar på dem som arbetar under oattraktiv tid (jour)
e. Fler studierektorer för subspecialistutbildning
f. Mer regionalt samarbete.
Svensk förening för bildoch funktionsmedicin
Bild- och funktionsmedicin blev basspecialitet år 2005 genom sammanslagning av Medicinsk
radiologi och Klinisk fysiologi. Från den 1 maj 2015 är Radiologi och Klinisk fysiologi åter två
separata basspecialiteter. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1090 specialister i medicinsk radiologi
(samt sammanlagt 166 i i Neuroradiologi samt Barn- och ungdomsradiologi) och 138 specialister i
Klinisk fysiologi verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för bildoch
funktionsmedicin har cirka 1 450 medlemmar.
omkring 100 specialister i bildoch funktionsmedicin. Om fem år beräknas bristen till 500 specialister,
men om tio år tror specialitetsföreningen att kommer att råda balans, dvs tillgången motsvarar
efterfrågan.
Brist på resurser att få tillsätta ST.
21
Efterfrågan på radiologi ökar markant varje år inom sjukvården, och trots att vi har många ST-läkare
tror vi inte att dessa kommer täcka det behov som kommer finnas pga att antalet undersökningar blir
fler.
För diskussioner med sjukhusledningar om att få tillsätta fler ST-läkartjänster.
Planerar införa riktlinjer inför remisser, så vi utför fler adekvata undersökningar, och färre onödiga.
Svenska kardiologföreningen
Kardiologi blev grenspecialitet till internmedicin år 2005 och basspecialitet den 1 maj 2015. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 715 specialister i kardiologi verksamma inom hälso- och sjukvården år
2011. Svenska kardiologföreningen har cirka 1 200 medlemmar.
Specialitetsföreningen uppger att det råder balans i dag, dvs tillgången på kardiologer motsvarar
efterfrågan. Det kommer även att råda balans på fem och tio års sikt, enligt föreningen.
Svenska sällskapet för dermatologi och venereologi
Hud- och könssjukdomar är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 348 specialister i
hud- och könssjukdomar verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svenska sällskapet för
dermatologi och venereologi har cirka 600 medlemmar.
omkring 50 läkare inom specialiteten och om fem år beräknas bristen uppgå till 75, med fortsatt brist
om 10 år.
- Många som går i pension.
- Flera som utbildas är utländska doktorer som återvänder till sina hemland efter avslutad specialitet.
- Ökande incidens av hudcancer.
22
- Ökande befolkning.
- Åldrande befolkning.
-
Svensk förening för klinisk farmakologi
Klinisk farmakologi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 44 specialister i klinisk
farmakologi verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för klinisk farmakologi
har cirka 140 medlemmar.
omkring 20 specialister i klinisk farmakologi. Om fem år beräknas bristen minska till 15 specialister,
med fortsatt brist om tio år.
Med tanke på nya biologiska läkemedel och höga läkemedelskostnader och komplexa
läkemedelsinteraktioner och säkerhetsaspekter borde behovet av specialistläkare inom klinisk
farmakologi vara mycket större framöver. Klinisk farmakologi borde finnas som resurs även utanför
universitetssjukhusen framöver.
Flera färdiga specialister som skulle ha behövts inom sjukvården
har gått till läkemedelsindustrin och statliga myndigheter genom åren.
Stora pensionsavgångar under de senaste och närmaste åren.
Det saknas kliniska farmakologer i Lund verksamma inom sjukvården. Örebro har inga kliniska
farmakologer.
Lyfta behovet av klinisk farmakologi inom sjukvården och att det inte kan ersättas av apotekare.
Svensk förening för klinisk fysiologi
Klinisk fysiologi blev grenspecialitet till bildoch funktionsmedicin år 2005 och är åter basspecialitet
från den 1 maj 2015. Enligt Socialstyrelsens statistik var 138 specialister i Klinisk fysiologi
verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för klinisk fysiologi har cirka 340
medlemmar.
23
omkring 35 specialister i klinisk fysiologi. Om fem år beräknas bristen till ungefär samma nivå och
om tio år beräknas det fortfarande saknas kliniska fysiologer.
Om nya läkarutbildningen (utan AT) går igenom måste ST-tjänst för vår specialitet (som för flera)
anpassas så kravet på patientbehandlande erfarenhet tillgodoses. Motsvarande problem finns redan
idag för utlandsrekryterade läkare som dessutom saknar grundutbildning i klinisk fysiologi.
Under tid som grenspecialitet till bildoch funktionsmedicin har rekryteringsläget varit mkt svårt/få
sökande och dessutom många avhopp. Klinisk fysiologi har återinträtt som basspecialitet 1 maj 2015
vars effekter ännu är svåra att förutse, men vi ser ett ökat intresse för specialiteten. Stort behov, få STtjänster som skulle behöva ökas i antal varvid handledarbrist kan bli påtaglig pga den stora dagsbristen
på specialister. Endast 59% av verksamma läkare var 2013 specialister.
Större utrymme/fler valbara alt. i grundutbildning.
Fler ingångar med kortare tjänstgöringstid till dubbelspecialitet än bildoch funktion/rtg, t.ex. från
kardiologi, anestesi, lungmedicin varifrån vi tidigare rekryterat många medarbetare som varit
intresserade av funktionsdiagnostik.
Svensk geriatrisk förening
Geriatrik är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 510 geriatriker verksamma inom
hälso- och sjukvården år 2011. Svensk geriatrisk förening har cirka 540 medlemmar.
omkring 200 specialister i geriatrik. Om fem år beräknas bristen till ungefär 300 specialister och
bristen väntas bestå även om tio år.
För få ST-tjänster, För få sökande till ST-tjänster, Brist på handledare, mycket ojämnt över landet.
Många får tunga jouruppdrag inom internmedicin utöver egen jourlinje.
Låg status. Bristande erkännande och kunskap om det evidensbaserade geriatriska arbetssättet.
Den demografiska utvecklingen.
24
Nationell styrning av tillgäng på ST-block.
Svensk förening för medicinsk genetik
Klinisk genetik är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 26 specialister i klinisk genetik
verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för medicinsk genetik har cirka 110
medlemmar.
omkring 10 specialister i klinisk genetik. Om fem år beräknas bristen till ungefär 20 specialister och
bristen väntas bestå även om tio år.
Utvecklingen inom genetik har gått fort och rekryteringen till Klinisk Genetik har ej hängt med,
dessutom behöver kanske Klinisk Genetik ändra sitt arbetssätt då fler kliniker behöver nyttja genetiska
analyser i vårdens vardag.
-
Svensk handkirurgisk förening
Handkirurgi blev grenspecialitet till basspecialiteten ortopedi 2005 och blev egen basspecialitet 2015.
Enligt Socialstyrelsens statistik var 102 handkirurger verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011.
Svensk handkirurgisk förening har cirka 150 medlemmar.
omkring 20 specialister i handkirurgi. Bristen beräknas vara lika stor om fem år och väntas bestå även
om tio år.
25
Ekonomi på sjukhusen begränsar möjlighet att utlysa ST-tjänster.
Stora pensionsavgångar närmsta åren.
Flera specialister har de senaste åren övergått till privata enheter där man ej tar hand om komplicerade
fall och inte heller har någon jourverksamhet.
-
Svensk förening för hematologi
Hematologi blev grenspecialitet till internmedicin 2005 och blev egen basspecialitet 2015. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 210 hematologer verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk
förening för hematologi har cirka 240 medlemmar.
Specialitetsföreningen uppger att det i dag är balans, dvs tillgången på hematologer motsvarar
efterfrågan. Även på fem och tio år sikt beräknas det råda balans. Svensk förening för hematologi
genomför en egen enkät om tillgången på specialister om 5 respektive 10 år.
Svenska infektionsläkarföreningen
Infektionsmedicin är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 422 infektionsläkare
verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svenska infektionsläkarföreningen har cirka 670
medlemmar.
omkring 60 specialister i infektionsmedicin. Bristen beräknas vara lika stor om fem år och väntas bestå
även om tio år.
Rekryteringen är god.
Rekryteringen till specialiteten är god. För få utbildade 60-talister ger en brist. Med stora
pensionsavgångar framgent (-40/-50-talister) beräknas en brist kvarstå trots hyfsad nivå på ST-tjänster.
Nej.
26
Svensk internmedicinsk förening
Internmedicin är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1 368 specialister i
internmedicin verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk internmedicinsk förening har
cirka 1 700 medlemmar
omkring 200 specialister i internmedicin. Bristen beräknas vara lika stor om fem år och väntas bestå
även om tio år.
För få sökande till ST-tjänster.
Trend inom sjukhusvärlden att subspecialisering lyckas rekrytera från basen Internmedicin.
-
Svensk kirurgisk förening
Kirurgi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1 282 specialister i kirurgi verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk kirurgisk förening har cirka 1 700 medlemmar.
Specialitetsföreningen uppger att det råder brist på kirurger i dag men om fem och tio år väntas balans,
dvs tillgången motsvarar efterfrågan.
Svensk lungmedicinsk förening
Lungsjukdomar blev grenspecialitet till internmedicin 2005 och blev egen basspecialitet 2015. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 165 specialister i lungsjukdomar verksamma inom hälso- och sjukvården
år 2011. Svensk lungmedicinsk förening har cirka 420 medlemmar.
omkring 100 specialister i lungsjukdomar och om fem år beräknas 50 specialister fattas. Bristen väntas
bestå även om tio år.
27
För få ST-tjänster, För få sökande till ST-tjänster, Brist på handledare, Lungmedicin har lite dåligt
rykte, är underbemannat därför tungjobbat.
Tyvärr har jag inte aktuella uppgifter, har verkligen bara höftat. För att få mer tillförlitliga uppgifter
behöver vi längre tid på oss.
Allmänt sett kan jag säga att situationen på universitetsorterna håller på att förbättras betydligt men
situationen på de flesta länssjukhus här fortfarande väldigt dålig. Finns inte specialister tillräckligt så
går det heller inte att utbilda nya specialister. Flera sjukhus har rekryterat lungläkare från andra länder,
det tar lång tid innan de är så inkörda att de själva kan handleda.
Vissa specialiteter har fått växa kraftigt t ex kardiologin. Lungmedicin däremot har haft svårt att få
resurser (neddragningarna på t ex vårdplatser har slagit hårt) och specialisterna har fått jobba alldeles
för mycket. De inneliggande patienterna är mycket svårt sjuka och det kräver en hel del av
lungläkarna. Många specialister vittnar om alldeles för hög arbetsbörda och det leder till en ond cirkel,
unga läkare vill inte söka sig till en sådan specialitet.
På flera universitetsorter, bl a där jag jobbar i Uppsala, har vi lyckats bryta en negativ spiral och har
mycket bra rekryteringsläge. Viktigt att alla läkare på enheten har en rimlig arbetsbörda. Viktigt med
olika arbetsuppgifter, hos oss uppskattas t ex ingrepp väldigt mycket av de yngre läkarna. Viktigt med
poliklinisk mottagning och inte bara avdelnings- och jourarbete. God handledning, internutbildning,
multidisciplinära konferenser, uppmuntra forskning och kvalitetsprojekt, viktigt med god och kollegial
stämning.
Föreningen för klinisk mikrobiologi
Klinisk bakteriologi och virologi blev basspecialitet 2005 efter sammanslagning av Klinisk
bakteriologi och Klinisk virologi och från 2015 heter specialiteten Klinisk mikrobiologi. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 85 specialister i klinisk bakteriologi och 38 i klinisk virologi verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för klinisk mikrobiologi har cirka 300
medlemmar, varav cirka 150 läkare.
omkring 20 specialister i klinisk mikrobiologi och om fem år beräknas det saknas 50 specialister.
Bristen väntas bestå även om tio år.
Svårt argumentera för ST-tjänster i konkurrens med andra (mer välkända/synliga specialiteter). Av
största vikt för hela sjukvården att man bevarar den medicinska kompetensen inom klinisk
28
mikrobiologi!! Alltfler mellanchefer och verksamhetschefer ej själva läkare/vårdyrke, och har
begränsad insyn i vårdens behov.
Ja.
Tydliggöra/synliggöra ämnet och nyttan med läkare inom klinisk mikrobiologi, samt lobba mot
beslutsfattare längre upp i hierarkin.
Svensk neurokirurgisk förening
Neurokirurgi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 109 neurokirurger verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk neurokirurgisk förening har cirka 130 medlemmar.
Specialitetsföreningen uppger att det i dag är balans, dvs tillgången på neurokirurger motsvarar
efterfrågan. Även på fem och tio år sikt beräknas det råda balans.
Svenska neurologföreningen
Neurologi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 363 neurologer verksamma inom
hälso- och sjukvården år 2011. Svenska neurologföreningen har cirka 350 medlemmar.
omkring 100 neurologer. Bristen beräknas vara lika stor om fem år och bestå även om tio år.
För få ST-tjänster, Brist på handledare, För få neurokliniker.
Förutom universitetssjukhusen behövs Neuroenheter enligt beskrivningen nedan för att kunna erbjuda
bra utbildning.
Oerhört snabb utveckling med nya terapier inom Neuroområdet gör att behovet av neurologspecialister
och subspecialister ökar.
Satsa på uppbyggande av stabila Neuroenheter på alla medelstora svenska sjukhus med minst 4 - 6
specialister samt ständigt minst 2-3 ST-tjänster. Där skall också finnas utrymme för flera
specialistsjuksköterskor (antal ung lika med läkarna) inom de stora neurologiska områdena samt
29
tillgång till paramedicinska team. Denna organisation kan bedriva mycket effektiv Neurosjukvård med
små resurser.
Svensk njurmedicinsk förening
Medicinska njursjukdomar blev grenspecialitet till internmedicin år 2005 och från 2015 är njurmedicin
en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 190 specialister i medicinska njursjukdomar
verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk njurmedicinsk förening har cirka 200
medlemmar.
omkring 40 njurmedicinare. Bristen beräknas vara lika stor om fem år och bestå även om tio år.
Generellt täcker inte antalet ST-tjänster framtida behov. Saknas regionalt och nationellt ansvar för
planering av ST-tjänster.
Stora pensionsavgångar har varit senaste 5-10 åren och fortsätter. En betydande andel av ST-läkare
inom njurmedicin går andra vägar än fortsatt arbete inom klinisk njurmedicin. Deltidsarbete ökar.
Det behövs både regionala myndigheter och en nationell myndighet som tar ansvar för framtida
försörjning av specialister. I prognosberäkningar måste man lägga in viss "överutbildning" för att
täcka bortfall från arbete inom specialiteten under ST-utbildningen och efter specialistkompetens.
Svensk förening för nuklearmedicin
Nukleärmedicin (som det då stavades) blev grenspecialitet till bildoch funktionsmedicin år 2005 och
från den 1 maj 2015 är nuklearmedicin en tilläggsspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 106
specialister i nukleärmedicin verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för
nuklearmedicin har knappt 100 medlemmar som är läkare.
omkring 50 specialister i nuklearmedicin. Om fem år beräknas bristen uppgå till 150-200 och bristen
väntas bestå även om tio år.
30
För få ST-tjänster, För få sökande till ST-tjänster, Brist på handledare, svårt att få loss adepter från
grundspecialiteten rtg eller klin fys pga brist även där.
Tilläggspecialitet med få rena ST tjänster. Vanligtvis först specialist i rtg eller klin fys för att sedan
genom arbete, handledning och utbildningar på NM-enhet (som kan vara under rtg,klinfys eller annan
verksamhets regi) bli specialist. De formella kraven breda för specialiteten och en del drar sig för
tjänstgöringar i NM delar som man senare inte kommer arbeta med varför alla inte går hela vägen och
blir formella specialister. Både rtg och klinfys bristspecialiteter och det kan vara svårt att få loss läkare
för vidareutbildning inom NM. Med hybridimaging (PET/CT, SPECT/CT och PET/MR) och ffa
onkologiska frågeställningar allt viktigare att flertalet av de blivande specialisterna rekryteras från
radiologin.
1. Flertalet specialister var 2011 50+ dvs stora pensionsavgångar har och kommer ske vilket överstiger
antalet nya specialister.
2. NM under stark utveckling ffa PET/CT som installeras på allt fler sjukhus och de större går till
enheter med flera utrustningar (trots detta är Sverige jmf ex Danmark långt efter i utnyttjande av
PET/CT).
3. PET/CT kommer in i alltfler nationella riktlinjer både vid stadieindelning men även för uppföljning
- terapievaluering. Tekniken idag underutnyttjad i Sverige vid strålterapiplanering. Nya radiofarmaka
utvecklas för att kunna karaktärisera specifika tumöregenskaper in vivo vid spridd sjukdom.
Sammantaget spås en stark ökning av antalet undersökningar.
4. Yngre läkare har generellt lägre tjänstgöringsgrad än de som pensioneras (småbarn-deltid,
jourtjänstgöring och ffa på universitetsorter aktiv forskning ex avhandlingsarbete) varför det kan
behövas 1,5-2 läkare för att i tid på NM-avdelningen ersätta en äldre kollega.
Inom ST utbildning av ffa radiologer måste NM och ffa PET/CT få en mer framträdande roll. Brist på
radiologer idag en hämsko för rekrytering av blivande NM-specialister med kompetens för
hybridimaging (PET/CT; PET/MR; SPECT/CT). Radiologi också i antal specialister större specialitet
än klin.fys varför rekryteringsbasen torde vara större.
Man kan också tänkas sig ett generellt lönepåslag för dubbelspecialister att jmf med de krontalspåslag
som åtminstone på en del Universitetssjukhus ges till disputerade och docenter. Idag är NM
dubbelspecialistkompetens trots brist ingen lönehöjare att jmf med den lönesättning som idag
tillämpas för radiologer med specialkunskaper inom ex ultraljud eller MRT (möjligen för att ingen
privat marknad konkurerar om NM specialisterna).
Svensk förening för klinisk nutrition
Klinisk näringslära upphörde som specialitet i 2005 års specialitetsindelning. Enligt Socialstyrelsens
statistik var 3 specialister i klinisk nutrition verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk
förening för klinisk nutrition har cirka 150 medlemmar.
31
I dag finns inga ST-läkare inom specialiteten. Specialitetsföreningen uppger att det skulle behövas 15
fler specialister i klinisk nutrition i dag och 20 om fem år. Behovet beräknas kvarstå även om tio år.
Specialiteten är borttagen som egen specialitet.
Specialiteten är borttagen som egen specialitet.
Återinföra specialiteten som en egen specialitet eller som en grenspecialitet/tillägg till flera andra
grundspecialiteter.
Svensk förening för obstetrik och gynekologi
Obstetrik och gynekologi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1319 specialister i
obstetrik och gynekologi verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för
obstetrik och gynekologi har drygt 2000 medlemmar. Kommentar: Vårt medlemsregister omfattar
både specialister och blivande specialister - 632 OGU- medlemmar, vilket är vår yngre-organisation.
De allra flesta ST är medlemmar eftersom de inte kan få gå våra kurser om de inte är medlemmar. Alla
meddelar inte när de blir specialister.
440 är 66 år och över, de allra flesta av dem är kliniskt aktiva på ett eller annat sätt.
Specialitetsföreningen uppger att det råder brist på specialister i dag, men har inga uppgifter om hur
många som fattas. Uppgift saknas även om antalet ST-läkare. Bristen beräknas bestå på fem och tio års
sikt.
Register saknas.
Det vore fint om socialstyrelsen hade bättre koll.
Stort avhopp till halv- och helprivat öppenvård pga tung arbetsbelastning på sjukhusklinikerna. Det
blir en ond cirkel av för få erfarna i slutenvård. Fra förlossningsvården är väldigt jourtung, vilket leder
till ännu fler utmattningar och avhopp av äldre specialister.
Bättre ersättningar för kvinnosjukvård skulle kanske kunna ge bättre löneläge och fler som stannar.
32
Svensk onkologisk förening
Onkologi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 394 onkologer verksamma inom
hälso- och sjukvården år 2011. Svensk onkologisk förening har cirka 1 000 medlemmar.
Det finns i dag cirka 360 ST-läkare inom specialiteten. Specialitetsföreningen uppger att det fattas
ungefär 100 onkologer i dag, och bristen beräknas vara lika stor om fem år på grund av
pensionsavgångar. Föreningen tror att det kommer att råda brist även om tio år.
Hård central styrning på många sjukhus där "svängrum" för intresse och forskning är ringa.
Väldigt få spec.läkare flyttar utan rekrytering sker genom ST läkare. ST tar idag 5-8 år med FoU, barn.
Så inrättande av ST-läkartj är väldigt betydelsefullt, vägen framåt.
Svensk ortopedisk förening
Ortopedi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1190 ortopeder verksamma inom
hälso- och sjukvården år 2011. Svensk ortopedisk förening har drygt 1 500 medlemmar.
omkring 20-25% av behovet av ortopeder. Bristen beräknas öka till cirka 30% av behovet om fem år
och bestå även om tio år.
Detta att en ST skall vara en fast tjänst hämmar tillsättandet av nya ST-tjänster. Klinikerna vågar inte
riktigt anställa nya av oro för att bli för många om för få väljer att flytta på sig. Anställningstrygghet
av detta slag är till nytta för den enskilde men ej till nytta för bred rekrytering av dem som ännu står
utanför.
33
Svårt att skapa fler ST-tjänster med den uppsplittring av den ortopediska verksamheten med olika
subverksamheter på olika sjukhus. Det blir svårt att ens för universitetssjukhus kunna erbjuda en
utbildning med möjlighet att få tillräcklig volym och bredd.
Många kvinnliga ST-läkare slutar vilket är ett problem för specialiteten och det behöver ständigt
adresseras.
Utbildningen måste åter värdesättas och prioriteras i de ekonomiska styrsystemen.
Fast-tjänst för ST bör utredas. Det kanske bör vara kvar men man bör fundera ett varv till på nationell
nivå.
Underlätta och uppmuntra samarbete mellan olika sjukhus etc kring ST-utbildningen.
Svensk förening för otorhinolaryngologi, huvud- och halskirurgi
Öron-, näs- och halssjukdomar är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 563 öron-, näsoch halsläkare verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk förening för
otorhinolaryngologi, huvud och halskirurgi har cirka 800 medlemmar.
cirka 50 öron-, näs- och halsläkare. Bristen beräknas öka till 80 specialister om fem år och bestå även
om och tio år.
För få ST-tjänster, Brist på handledare, Splittrad sjukvård försvårar utbildning.
Register saknas.
Det vore fint om socialstyrelsen hade bättre koll.
Tillskapandet av produktionscentra inom sjukvården utan tillförsel av pengar för att täcka
utbildningskostnaderna försvårar för ST-läkarna att kunna fullfölja ST-utbildningen enligt
Socialstyrelsens målbeskrivning. Bassjukvård förläggs i landstings eller privat-drivna dagkirurgiska
centra och mottagningar där utrymmet för 4-händig kirurgi för undervisning, sit-ins och liknande inte
ryms. Antalet handledare i omgivningen minskar också med uppsplittringen.
Ett större professionellt inflytande på sjukvårdens organisation och resurstilldelning. Öronmärkta
pengar för specialistutbildningen som inte försvinner in i klinikernas budgetar. Förbud mot att
genomföra förändringar i sjukvårdsorganisationen som inte samtidigt säkrar återväxten av specialister
och specialitetens möjligheter att utbilda nya specialister i enlighet med svenska och internationella
34
krav. Minska byråkratiseringen av sjukvården och återföra autonomi till läkarprofessionen. Möjliggöra
samtidig anställning inom landstingsdriven och privat verksamhet.
Svenska psykiatriska föreningen
Psykiatri är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 1685 psykiatriker verksamma inom
hälso- och sjukvården år 2011. Svenska psykiatriska föreningen har cirka 1 200 medlemmar.
I dag finns cirka 200 ST-läkare inom psykiatri (osäker uppgift). Specialitetsföreningen uppger att det i
dag fattas cirka 200 specialister. Bristen beräknas minska till 100 specialister om fem år och om tio år
beräknas det råda balans, enligt föreningen.
Bra.
Det är idag populärt att söka ST i psykiatri. Ej vakanser på samma sätt som förr.
Stor regional spridning. Storstockholm har gott om psykiatriker.
-
Svensk reumatologisk förening
Reumatologi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 214 reumatologer verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk reumatologisk förening har cirka 500 medlemmar.
I dag finns cirka 80 ST-läkare inom reumatologi. Specialitetsföreningen uppger att det i dag fattas
cirka 50 specialister. Bristen beräknas minska till 25 specialister om fem år och om tio år beräknas det
råda balans, enligt föreningen.
Fler ST-tjänster bör inrättas.
Andra arbeten lockar, t ex inom läkemedelsindustrin som ofta kan erbjuda högre löner och ibland även
bättre arbetsmiljö.
35
Kontinuerligt förbättringsarbete inom specialiteten för bättre och stimulerande arbetssituation med
konkurrenskraftiga löner/ersättningar samt god arbetsmiljö.
Svensk rättspsykiatrisk förening
Rättspsykiatri är en grenspecialitet till psykiatri. Enligt Socialstyrelsens statistik var 66
rättspsykiatriker verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk rättspsykiatrisk förening har
cirka 55 medlemmar.
I dag finns cirka 25 ST-läkare inom rättspsykiatri. Specialitetsföreningen uppger att det behövs 30%
fler rättspsykiatriker i dag och om fem år cirka 40%. Bristen beräknas bestå även om tio år.
För få ST-tjänster, brist på handledare.
Man får ju inte glömma lönefrågan i detta.
Många skilda skäl.
Mer och bättre utbildningsplaner även post specialist.
Svenska skolläkarföreningen
Skolhälsovård togs bort som specialitet år 2005 och återinfördes som tilläggsspecialitet 2015. De flesta
skolläkare har i dag andra specialiteter, t ex barn- och ungdomsmedicin eller allmänmedicin. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 38 specialister i skolhälsovård verksamma inom hälso- och sjukvården år
2011. Svenska skolläkarföreningen har cirka 240 medlemmar.
I dag finns cirka 7 ST-läkare i skolhälsovård. Specialitetsföreningen uppger att det behövs 800 fler
läkare inom skolhälsovården, då avses läkare som kan agera som skolläkare på hel- eller deltid. Det
förekommer t ex att skolorna köper läkartid per timme från en lokal vårdcentral. Bristen beräknas vara
lika stor om fem år och bestå även på tio års sikt.
36
Ingen har ansvar eller har intresse av att utbilda skolläkare. Skolläkare är anställda av kommuner och
friskolor som inte har kunskap intresse av att utbilda.
Lokal handledning krävs i den nya ST-författningen och det finns stora svårigheter att utbilda i mindre
kommuner där det oftast finns 1 skolläkare.
Någon studierektor finns ej.
Samarbete med SKL och skolläkarföreningen samt en finansiering av studierektor exempelvis av
staten.
Svenska smärtläkarföreningen
Smärtlindring är tilläggsspecialitet sedan år 2005. Enligt Socialstyrelsens statistik var 151 smärtläkare
verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011. Svenska smärtläkarföreningen har cirka 150
medlemmar.
I dag finns cirka 10 ST-läkare i smärtlindring. Specialitetsföreningen uppger att det skulle behövas
250 fler smärtläkare i dag och lika många om fem år. Bristen beräknas bestå även på tio års sikt.
1. Eftersom Smärtlindring är en av få tilläggsspecialiteter så finns det få ST-tjänster men flera
specialister som gör sin specialistutbildning utan ST-tjänst.
2. det finns inget incitament från VC att inrätta ST-tjänster eftersom det inte ställs krav på
spec.kompetens för tillsättning av tjänster inom smärtrehab, anestesi-baserade smärtmottagningar,
3. det är generellt dåligt stöd från studierektorer ST till dubbelspec. De har oftast mkt dålig kunskap
kring annat än utbildningskrav, ingen alls om lönebild, tillgodoräknande av tidigare kurser och
tjänstgöring när möjligt, osv. Saken är ju den att den som idag skulle göra ST i smärtlindring idag gör
samma arbete, dvs vanligt tjänstgöring, utan specialitet, vilket innebär att huvudmannen inte lever upp
till de kvalitets och kompetenskrav som kan ställas från myndigheter och remittenter.
4. Siffran för ST bygger på antalet svenska deltagare i det två-åriga skandinaviska teoretiska
spec.kurs/masterprogram som finns. Inga SK-kurser godkända av SoS finns idag, vilket det gjorde
tidigare - alltså är kursbrist en flaskhals.
Se ovan.
37
Krav på specialistkompetens i smärtlindring för MINST en av avdelningens ansvariga specialister för
att inneha tjänst inom en verksamhet där en stor andel av patienterna lider av långvarig smärta, t.ex.
anestesiologi, neurologi, palliativmedicin, reumatologi (bokstavsordning!).
Där alla patienter är smärtpatienter, t.ex. smärtrehab, skall det vara ett krav för samtliga.
Sjukhusövergripande krav på minst en smärtspecialist per större sjukhusklinik resp en per mindre
sjukhus eller större VC.
Tydlig information till VC vad som ingår i specialistkraven för en tilläggspecialitet.
Svensk socialmedicinsk förening
Socialmedicin är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 18 socialmedicinare
verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011, och 34 var verksamma utanför hälso- och sjukvården.
Svensk socialmedicinsk förening har cirka 120 medlemmar (alla är inte läkare).
I dag finns cirka 5 ST-läkare i socialmedicin. Hur stor bristen är beror på bilden av behovet, skriver
specialitetsföreningen. Med ett mål av 5 per landsting/regioner (som är 20 st) samt ca 20 på
myndigheter samt minst en på varje universitetsort med läkarutbildning (ca 10) är behovet 100 + 20 +
10 = 130 socialmedicinare i verksam ålder och med denna beräkning fattas idag 70 specialister. Ett
annat beräkningssätt är att jämföra med övriga Norden där Sverige har en tiondel av Norges andel; se
sammanställning sist i denna enkät.
Bristen beräknas till cirka 50 om fem år och beräknas bestå även på tio års sikt.
För få ST-tjänster, Brist på sluttjänster.
Ett grundproblem är bristen på ST-block kombinerad med samt bristen på sluttjänster.
Det finns många intresserade läkare men det finns hos flera en oro för att söka specialitet där man inte
får arbete, och ST läkare har lämnat pga bristande möjlighet för arbete efter ST.
Vi menar att vår specialitet behövs därför att
- Socialmedicin är den enda läkarspecialitet som kopplar medicinsk kompetens till systemkunskap om
befolkningens hälsa, samhälle och hälso- och sjukvårdsystem
- Det är den enda profession med medicinsk kompetens som, samtidigt, har folkhälsovetenskaplig
kompetens.
Vår uppfattning är att socialmedicinare behövs på
Statlig nivå;
Socialstyrelsen: Tillsyn, hälso- och sjukvårdsadministration oh folkhälsounderlag på nationell nivå.
Universitet: Forskning/undervisning i läkarprogrammets grundutbildning där särskilt utredningen ”För
framtidens hälsa- en ny läkarutbildning” tydliggör behovet av denna kompetens, i grundutbildning och
i kommande verksamhet.
38
Regional/landstingsnivå
Socialmedicinsk rådgivning i landstingsövergripande strategier, analys, uppföljning av folkhälsa och
insatser för att minska ojämlikhet i hälsa, och hälso- och sjukvårdsanalys för att bidra till jämlik vård
Länsdels/närsjukvårds-/kommunnivå
Närsjukvårdsöverläkare – befolkningsansvar, strategisk rådgivning vad gäller insatser, utfall, analys
och uppföljning, FoU.
Bristen beror på en kombination av att landstingen inte satsar på ST- tjänster och heller inte
sluttjänster. Flera ST-läkare har slutat pga osäkra karriärmöjligheter och gått till annan specialitet.
Samtidigt ökar behovet av socialmedicinsk kompetens och det beror på flera samverkande faktorer
• Ojämlik hälsa och vård är en allt större utmaning. Socialmedicinsk kunskap behövs för att minska
dessa skillnader
• Ökat behov av metodkunskap vad gäller förebyggande insatser av levnadsvanerelaterade sjukdomar
och dess relevans ur ett medicinskt perspektiv
• Stigande psykosocial ohälsa och sjukfrånvaro ökar behovet av socialmedicinares
försäkringsmedicinska kompetens.
• Begränsade ekonomiska resurser ökar behovet av analyser av hur man bäst nyttjar befintliga resurser.
Socialmedicinare kombinerar medicinsk kunskap med hälsoekonomisk kompetens
• Omfattande strukturella förändringar sker kontinuerligt inom i hälso- och sjukvården.
Socialmedicinsk kompetens i hälso- och sjukvårdsanalys kan ge kunskap om konsekvenser av dessa
för vård på lika villkor´.
• Socialmedicinare kan som medicinskt skolad med juridisk baskunskap komplettera bedömningar av
ökande regelverk utifrån medicinska utgångspunkter.
Vi har under senare år diskuterat detta behov av socialmedicinsk kompetens på många olika nivåer och
fått principiellt stöd av många (Socialstyrelsen, SKL, ST- rådet, enskilda landsting, läkarsällskapet,
läkarförbundet m fl) – men mycket få landsting/regioner har hitintills prioriterat att inrätta tjänster för
socialmedicinare.
Vi konstaterar med tillfredsställelse att Läkarförbundet i sin folkhälsopolicy anger att den
socialmedicinska specialiteten är viktig och hoppas på ett gemensamt arbete framöver för att
tydliggöra behovet av denna kompetens och att ST i socialmedicin skall vara del i strategiska ST
satsningar.
En möjlighet skulle kunna vara att staten bidrar till finansiering av ST-tjänster i socialmedicin då
staten är en viktig avnämare av socialmedicinsk specialistkompetens.
Relationen socialmedicin (motsv) och totala antalet specialister
Norge 476 vs 20 000 1vs 42
Danmark 237 vs 19 000 1vs 80
Finland 70 vs 16 800 1 vs 240
Island 1 vs 1 000 1vs 1000
Sverige 99 vs 41 500 1 vs 400.
39
Svensk thoraxkirurgisk förening
Thoraxkirurgi är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 141 thoraxkirurger verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Svensk thoraxkirurgisk förening har cirka 100 medlemmar.
Specialitetsföreningen uppger att det i dag är balans, dvs tillgången på thoraxkirurger motsvarar
efterfrågan. Även på fem och tio år sikt beräknas det råda balans.
Sveriges ögonläkarförening
Ögonsjukdomar är en basspecialitet. Enligt Socialstyrelsens statistik var 706 ögonläkare verksamma
inom hälso- och sjukvården år 2011. Sveriges ögonläkarförening har cirka 1050 medlemmar.
I dag finns cirka 180 ST-läkare inom ögonsjukdomar. Specialitetsföreningen uppger att det behövs 66
fler ögonläkare i dag och om fem år cirka 46 fler. Bristen beräknas bestå även om tio år.
För få ST-tjänster, brist på handledare.
Under perioden 2008 till 2014 har antalet ST-tjänster ökat från 112 till 180. Trots detta råder det brist
på specialister och ST-läkare. Antalet ST-tjänster är ojämnt föredelade i landet. Norra regionen har
dubbelt så många ST-tjänster som i Stockholmsregionen räknat ST-tjänster per en miljon inv. Antalet
ST-tjänster per offentligt anställd specialist är jämnare föredelat. Oro råder för hur ST-tjänster ska
fördelas när vårdval får större spridning.
Stora pensionsavgångar i kombination med en ökad privat verksamhet.
Fördelning av ST-tjänster bör ses över i nationellt perspektiv förslagsvis av SKL.
Med ökad hjälp från assisterande personal skulle ögonläkarnas kompetens tas till vara på ett bättre sätt.
Svenska sällskapet för gynekologisk onkologi
Gynekologisk onkologi var en grenspecialitet till onkologi blev en grenspecialitet till onkologi 2005
och är från 2015 en tilläggsspecialitet till onkologi samt obstetrik och gynekologi. Enligt
Socialstyrelsens statistik var 55 gynonkologer verksamma inom hälso- och sjukvården år 2011.
Svenska sällskapet för gynekologisk onkologi har cirka 52 medlemmar.
I dag finns cirka 15 ST-läkare inom gynekologisk onkologi. Specialitetsföreningen uppger att det
behövs 20 fler gynonkologer i dag och 15 om fem år. Bristen beräknas bestå även om tio år.
40
Det har i omgångar talats om att specialiteten är på väg att försvinna. Gynekologisk onkologi för en
ofta tynande tillvaro som del i de onkologiska klinikerna, från vilka ett flertal chefer aktivt för debatt
om att avveckla gynekologisk onkologi. Detta sammantaget gör att få ST-tjänster inrättats på
majoriteten av orterna.
Lång väg att bli dubbelspecialist.
Marknadsföra specialiteten bättre. Övertyga vissa onkologichefer om värdet av specialiteten så att fler
ST-tjänster inrättas. Föra mer högljudd debatt om gynekologisk cancer, som nu kommer i skymundan
för andra cancerformer.
Specialitetsföreningar som inte svarat på enkäten
Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Svenska endokrinologföreningen
Svensk foniatrisk förening
Svensk gastroenterologisk förening
Svensk förening för kärlkirurgi
Svensk förening för klinisk neurofysiologi
Svensk förening för patologi
Svensk plastikkirurgisk förening
Svensk förening för rehabiliteringsmedicin
Svensk rättsmedicinsk förening
Svensk förening för transfusionsmedicin
Svensk urologisk förening
Vid tidpunkten för utskick av enkäten i slutet av april 2015 var Svensk förening för palliativ medicin
inte antagen som specialitetsförening inom Sveriges läkarförbund och därför har enkäten inte skickats
ut till föreningen.
Enkäten har inte heller skickats till Svensk förening för allmänmedicin eftersom Läkarförbundet
genomförde en kartläggning av primärvårdens läkarbemanning 2012. Syftet med denna rapport är att
ge en bild av bristsituationen för övriga läkarspecialiteter.
41

BRIST PÅ SPECIALISTLÄKARE

Transcription

Similar documents

Många landsting lever ur hand i mun

Föreningsmöte 2011-12-01

Reumabulletinen nr 98 (4/2014).

Årsmötesprotokoll2014 - Svensk Förening för Klinisk Neurofysiologi

Vårmötet i Linköping Läkarbemanning 2013 Epidemiologisk forskning

Välkommen till Gävle Sjukhus