Gatunamn i Eslöv

'!
l
l
Id
Il
r '
l
GJ&:EUN'A MN
.J E$.B ÖV
,l
'
IIi
• .
1
'
Il
.
u ,
n
•l
r.
u
,
·
•1
1
,
''
'
'l
•
•
l
,,
l
l
,,
l.
.'
l
l
'.'
l·
l.'
r,
"
.t
'h
l'·'
'l
l
l,
l
~
''
l'
l
,,
l
j
•r
l•
1.!
Ii Eslövs museums skriftserie 6
'
J
l
..
...
l
l .
l
l.
l
,,
•
l
l'
Detta verk är licensierad under en Creative
Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika
3.0 Unported license . För att ta del av en
kopia av licensen besök följande http ://
creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/
deed . sv
·bmtcyelv Eslöv
l 97o
Joel Sallius
GATUNAMN
I ESLÖV
Eslövs museums skriftserie 6
Förord
Gatunamnen kan berätta åtskilligt om ett samhälles historia men då måste man veta något om bakgrunden till namngivningen. Föreliggande framställning avser att sprida kunskap härom. Den följer Eslövs utveckling frän stationssamhälle till köping och stad och har förts f ram till 1917, det
år då en omfattande och betydelsefull namnrevision företogs. Avsikten är att i en senare del redogöra för behandlingen av namnfrågorna de följande åren fram till våra
dagar.
Redogörelsen bygger på studium av kartor med tillhörande beskrivningar, genomgång av protokoll från nämnder
och fullmäktigeförsamlingar, kyrkoböcker och äldre årgångar av lokaltidningarna samt personliga hågkomster. Ett
stort antal eslövsbor har utfrågats. Litteraturen om Eslöv
har kommit till flitig använuning likaså den till ämnet
hörande facklitteraturen. De flesta källorna har redovisats
1 texten.
Alla som Jag i olika sammanhang under arbetets gång
besvärat har visat stort intresse och tillmötesgående, och
jag framför härmed till samtliga ett varmt tack.
Eslöv i mars 1970.
J. Sallius
3
>;:
1:1,
~
1:1,
o•
.e
......
- .·
~
.;-
0:
~
""
~
......
...""
-:,.;.
..."'
1)-.
...o •
~·
"'
.e
l
1:1,
....
00
~
;
o
o
i\
~
4
Gatunamn i Eslöv
När södra stambanan i februari och mars 1856 stakades
ut förbi Eslöv fanns i den närmaste omgivningen endast
. en väg. Den hade inget namn. Det var en obetydlig, dåligt
underhållen markväg som en gång varit förbindelseleden
mellan Eslövs gamla by i väster och byns utmarker österut
mot Kastberga. Som väl var ordnades en skenfri korsning
där järnvägen och markvägen möttes genom tillkomsten av
norra järnvägsvia·dukten eller, som den än i dag kallas,
norra banporten.
Ett gott stycke västerut från järnvägsområdet gick den
gamla landsvägen från sockenkyrkan i Västra Sallerup förbi
kronabostället och vidare norrut mot östra Asmundtorp.
Kring denna väg utspelas händelserna i två historiska romaner av eslövsfödde Albert Olsson, "Innan svenskarna
kom" och "Objudna gäster".
De centrala delarna av Eslöv är uppbyggda på mark som
huvudsakligen tillhörde två hemman, Eslöv nr l och Eslöv
nr 2. Tomter avsöndrades och hus uppfördes till en början utan någon plan. Bebyggelsen blev ·d ärför oregelbunden
och skiftande. Till många fastigheter och hussamlingar ledde
snarare stigar och smala vägar än gator. Någon namngivning förekom ej och behövdes inte heller. Alla kände alla.
Vid behov hänvisade man till framträdande byggnader, allmänna platser ·e ller kända personer. I Framåt, Eslövs första
tidning, kan man således i en annons från 1871 läsa, att
gravvårdar tillverkades av J. O. Grönvall, boende vid
5
1872
..:.....
•'
,.
';
.~--.-'•
..... .::
,.
..
..
......
:,'
•t
r'-::: ::.:.J,
. •,'•l .•
...
..
.. ..
"
.·
6
-.. -
~
Eslövs järnvägsstation (ungefär på platsen för nuvarande
Storgatan 26. Alla byggnader f rån den tiden är borta). C.
P. Sahlin från Vollsjö meddelar ungefär samtidigt, att han
tar ·e mot vadmal och verken (halvylletyg) m. m. till färgning i järnhandlare And. Svenssons hus vid järnvägsbron
(ungefär nuvarande Östergatan 7, H. Nilssons möbelaffär).
Urmakare E. Jönsson rekommenderar sin a-ffär vid torget
(västra sidan av torget, våra dagars Stora Torg 2, strax
innan man söderifrån når fram till Västergatan). C. J.
Nilsson anbefaller sin diverseaffär i missionshuset (frikyrkolokal vid norra sidan av Östergatan omedelbart öster om
den på den tiden betydligt smalare järnvägsviadukten, rivet i samband med utvidgningen av spårområdet 1912).
Feta göd- och svinkreatur uppköptes av inspektor Pettersson i Ekelundska gården (på tomten för nuvarande apoteket, Storgatan 24. Fastigheten ägdes av en byggmästare P.
Ekelund i Lund). I samma tidning tillkännages vid ett tillfälle 1872 att alla sorters beställningar å fruntimmersklädsömnad mottages av Lovis Grönvall, boende hos postmästare Håkansson (nuvarande Storgatan 22, BM Tryck) ,
Den första kartan över det nya stationssamhället upprät·
tades 1872 av förste lantmätare Georg Gustafsson. Den
upptog åtta med stambanan längsgående gator, fem väster
om stationen och tre öster om järnvägsområdet Mellan
dessa föreslogs ett antal tvärgator. Några gatunamn förekom ej. På kartan redovisades samtliga vid ifrågavarande
tidpunkt bildade tomter med i förekommande fall uppförda
byggnader, numrerade från 1-146. Dessa fastighetsnummer blev i flera år framåt officiella beteckningar och återkommer ständigt i protokollen från de första åren av de
kommunala myndigheternas verksamhet.
I mars 1875 hade kommunalnämnden att yttra sig över
ansökn~ngar från fem personer om, som det heter, "rättigheter att från den l: ste nästa November till förtäring på
stället mot betalning hålla allmänheten tillhanda maltdrycker, kokadt kaffe, the, ehokolade samt vin af inhemsk och
7
utländsk tillverkning." På grund av formella skäl kunde
två ansökningar inte upptagas till prövning. Nämnden beslöt att för ett år tillstyrka rät~igheter för bryggare Per
Persson att idka dylik utskänkning i huset nr 84-85 (nuvarande Köpmansgatan l, K indvalls bokhandel), restauratör Per Håkansson i huset nr 99 (Per Håkanssons hus, nuvarande Stora Torg 5 B, låg kvar långt in i våra dagar. Det
revs 1955) och fru Mathilda Andersson i huset nr 44 (vid
torgets västra sida, Stora Torg 8).
Huset nr 90 (vid östra sidan av torget, nu ungeför Stora
Torg 9) ägdes av änkan Elna Nilsson. Hon bedrev olovlig utskänkning. Inför hotet om åtal sökte hon föreskrivet
tillstånd, men kommunalnämnden avstyrkte hennes framställning. Man hade redan fem utskänkningsställen i samhället, och det räckte, tyckte man. En gammal eslövsbo,
född 1863, berättade 1941 för en arbetsgrupp f rån folkminnesarkivet i Lund att "i ett hus, som ligger vid torget
strax intill barberare Möllers, sa de att det förr bodde mystiskt folk. Där fanns en bierkällare. När bönderna sålt sin
säd, skulle de alltid gå dit neJ och dricka bier. Men rält
som de satt och räknade sina pengar, öppnades en lucka
i golvet och de sjönk ner och blev av med alla sina pengar."
Ä ven vid adressangivning för en större allmänhet kom
dessa fastighetsnummer ibland till användning. I ett nummer av Framåt 1872 annonseras om att herrkläder finns att
köpa hos A. Jönsson i Eslöv, huset nr l (vid nuvarande
Västerlånggatans västra sida i närheten av korsningen med
Bryggaregatan). Examinerade barnmorskan Karin Akesson,
boende i huset nr 35 i Eslöv (vid Västerlånggatans östra
sida 1 närheten av hus nr l) erbjuder i ett annat nummer
av tidningen sitt biträde för vem som sådant erfordrar.
För främlingen men även för i samhället boende måste
dylika adressuppgifter verka förbryllande och hopplösa att
använda. Man .fortsatte alltså med det förut tillämpade förfaringssättet att ange en adress med hänvisning till kända
platser, byggnader och personer.
8
I städer och stadsliknande samhällen, som växt fram
utan a tt myndigheterna i förväg planerat bebyggelsen och
gatunätet, har gatunamnen kommit till efter hand. Från
början har det rört sig om tillfälliga, folkliga benämningar,
som s[ småningom kunnat bli bestående och vinna hävd.
I en anmälan i Framåt av 1872 års karta sägs det, att "huvudgatan löper längs stationen förbi ekelundska huset, postkontoret, de b~da hotellerna, apoteket (som ursprungligen
låg längre norrut på andra sidan järnvägsstationen) och
det hus, där handlanden Hofvander driver sin verksamhet." Huvudgatan hade i~get officiellt namn. I Framåt
annonserar emellertid samma år, 1872 alltså, kommissionär
N. Nilsson a:tt han försäljer några byggnadstomter, som är
belägna vid Storgatan och härvarande torg. Till byggnadsnämndens sammanträde i maj 1879 inlämnade spannmåls·
handlanden Carl Engström en anmälan om reparation av en
å tomten nr 95 befintlig sädesria utmed Storgatan. (Denna
torkria låg omedelbart söder om firman Carl Engströms
nuvarande kontorsbyggnad. Den revs 1914).
Det mest intressanta exemplet på elen folkliga namngivningen är Trulsagatan. I de förut nämnda traditionsuppteckningarna från 1941 uppger en sagesman, att "Västerlånggatan hette förr Trulsagatan emedan en gammal skomakare,
som hette Truls, bodde där. Handlande Malmberg var den
förste som byggde på hörnet av Västergatan och Trulsagatan.
Truls var en gammal byskomakare." Uppgiften förefall er
trolig. Många av de folkliga gatunamnen i våra städer innehåller nämligen namnet på en person som bodde vid den
ifrågavarande gatan eller på ett yrke som utövades där, när
namnet kom till. Enligt byggnadsnämndens protokoll från
september 1878 beslöt nämnden uppmana änkan Nilh
Jönsclotter, vars hus var beläget vid den tättbebyggda Trulsgatan (!), att borttaga halmtäckningen på huset och ersätta den med Jagenligt taktäckningsämne. Hösten 1880
stod följande annons in·förd i ·Eslöfs tidningar:
9
1_.
. ..-·~... ·./.
. .....·.. .
l
,,,
'l ,
;
~
.'
'
.'
,;. , _
_;
~
: ......
.
:.:.:.::' ~ ~-=::..:.. :~,.,..Al~...-~ /~{/_..1(/H~,/~~....
·~J!'"""'-'·-..:
• /J'IJ.·Y~NI..!.~
Ohrströms karta över Eslövs köping 1880-81.
10
"I kondition åstundas.
En yngling som varit anstäJld i skomakeriyrket i ett eller
tvenne år erhåller strax anställning hos undertecknad.
P. Nilsson
adr. Trulsagatan N: o 19, Eslöf"
Namnet Trulsagatan blev aldrig officiellt godtaget. Men
därom skall berättas längre fram .
* *
.,....
Allteftersom samhället växte, blev olägenheterna av bristen på officiella gatunamn allt tydligare. En insändare i
Eslöfs tidning den 27 augusti 1879 klagar sålunda: "Låt
gatorna i Eslöf ej längre vänta på hyggliga namn, så att man
kan slippa det abderitiska talesättet att, t. ex. A bor vid
bryggare Per Pers, B vid Grydby Nilssons och C vid missionsboden etc. Har köpingen råd att bestå sig med hyggliga gator, så bör den kunna bjuda på - et>t gatdop."
I mars 1880 uppdrog byggnadsnämnden åt ingenjör M.
V. öhrström, boende i köpingen, att uppgöra en ny karta
upptagande hus, gator, torg, kanal och tydliga tomtgränser.
Uppdraget utvidgades i januari 1881 till aott även omfatta
uppgörande av förslag till gatunamn. Den 14 april 1881
beslöt kommunalfullmäktige, att köpingens gator skulle
erhålla följande namn:
l Västerlånggatan
2 Västra Kanalgatan
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
östra Kanalgatan
Väs-tra Torggatan
Rltdhusgatan
Storgatan
Järnvägsgatan
Stora Kvarngatan
Östergatan
Norra Torggatan
Trädgårdsgatan
Grönegatan
13 Norregatan
14 Repslagaregatan
15' Södra Torggatan
16 Stationsga:tan
17 Gamla Kyrkogatan
18 Västra Tvärgatan
19 Lilla Tvärgatan
20 Smedjegatan
21 Fabriksgatan
22 Södra Bangatan
23 Krongatan
24 Södra Bangatan
11
25
26
27
28
Stormgatan
Larmgatan
Södergatan
Fågelsångsgatan
29 Annexgatan
30 V asagatan
31 Lilla Kvarngatan
Västerlånggatan kom att ersätta det folkliga Trulsagatan
eller Trulsagadan, som man sa i vardagslag. Inte ens byggnadsnämndens mera salongsmässiga Trulsgatan kunde godkännas. Ti~l Trulsagatan hade en stor del av den tidigaste
bebyggelsen i Eslöv sökt sig. Tomtpriserna var låga, beroende på att marken genom närheten till Sura Gropen, varom
mera här nedan, var vattensjuk. Utmed gatans östra sida
uppfördes en rad låga, enkla trähus. Nästan allt är nu
borta.
1880 kunde man räkna samhällets tvåvåningshus på
fingrarna: fyra vid torget, fem vid Storgatan, ett på öster,
ett på Väster och ett vid Trulsagatan (Albert Sahlin vid
Eslövs stads 20-årsjubileum). Tvåvåningshuset vid Trulsagatan kallades gemenligen Arken. Det revs 1939 i samband med att Sahlins konfektionsfabrik utökades med en
tillbyggnad utmed Malmgatan. Genom en donation från firman Sahlin tillkom 1945 springbrunnsanläggningen i hörnet av Västerlånggatan och Malmgatan med konstverket
Äventyret av Ivar Johnsson.
Omedelbart norr om nuvarande församlingshuset ligger
fastigheten Västerlånggatan 23, som på ett ganska ovanligt
sätt markerar en gammal gränslinje. Södra gaveln går inte
som brukligt är vinkelrät mot gatan utan snett mot denna.
Här gick gränsen mellan hemmanen Eslöv nr l (norrut)
och Eslöv nr 2 (söderut). Man byggde helt enkelt i hemmansgränsen, och på så sätt uppstod en oregelbundenhet i
bebyggelsen, som ännu inte är rättad till. Huset, som är
uppfört 1897, är för övrigt ett vackert prov på sekelskiftets byggnadskonst, en lagom utsmyckad fasad med bl. a.
de karakteristiska "ögonbrynen" över fönstren.
VCistra Kanalgatan och Ös/Ta Kanalgatan hade sina namn
efter Kanalen. Kanalen var ursprungligen en bäck. Denna
12
kom från trakterna nordost om Eslöv, flöt genom samhället och passerade Västra Sallerups mosse, där nu Edelbergsparkens grönområde utbreder s·ig. Så gjorde den en
sväng åt öster och sökte sig genom förutvarande Silängen
på andra sidan stambanan och Eslöv-Ystadjärnvägen till
trakten av Långa Kärr sydost om Felix industriområde. Härifrån kan man än i dag följa Eslövsbäcken på dess väg
förbi Bäckagården och stadens reningsverk till BrUn vid
järnvägsviadukten i Ellinge.
Bäcken blev Eslövs huvudavlopp och kallades officiellt
Kanalen, i dagligt tal Sura Gropen. Den var tre till fyra
meter bred. Vid nuvarande Västergatan fanns en bro med
stentrumma. På ett par ställen, ungefär där i våra dagar
Bryggaregatan och Kyrkogatan går fram, kunde man på
smala spänger komma över. Det kunde hända att folk
trampade fel och ramlade i. I Eslövs tidningar berättas det
i en noti·s den 7 juni 1884 om ett
"Farligt fall.
Då arbetaren N. Mellander annandag pingst skulle begiva sig från Sallerups kyrka mot sitt hem, inträffade att
han vid öfvergången av kanalen föll i denna. Då innehållet
endast utgöres av gyttja och M. föll så, att hufwudet kom
upp åt kanalsluttningen, blef faran ej så stor. Folk, som på
afstånd sågo fallet, skyndade till och hjälpte honom upp.
Antagligen har han svimmat vid öfwergången."
I ett referat över festligheterna 1897 med anledning av
att 25 år hade förflutit -sedan Oscar II besteg tronen, heter
det i Skåningen Eslöfs tidning: "På nya torget (nuvarande
östra delen av stadsparken) avbrändes ett ståtligt .fyrverkeri.
Så att säga ·hela köpingen var på benen. Under avbrännandet av fyrverkeriet råkade en liten pilt ramla i kanalen
men uppdrogs genast."
Så småningom anlades säkrare övergångar i anslutning
till de korsande gatorna.
Under regnfattiga perioder torkade bäcken nästan ut och
en besvärande stank uppstod. · En första upprensning hade
13
gjorts 1867 på initiativ av Chr. E. Nilsson, stationssamhällets ledande kommunalman, som åstadkom medlen härtill
genom hoptiggning. 1879 bestämde kommunalfullmäktige,
"att den genom köpingen löpande kanalen skulle erhålla
rät sträckning från bron på inkörsgatan från Eslöfs by till
V. Sallerups gräns." De sanitära olägenheterna blev emellertid allt mer framträdande. Saken ställdes på sin spets
genom en hemställan till länsstyrelsen från en av markägarna vid Bråån, friherre Fredrik Wrangel på Ellinge,
am förbud för köpingen att släppa ut avloppsvattnet i ån,
som starkt förorenats, såvitt inte åtgärder vidtogs för vattnets rening.
Inom de ansvariga myndigheterna i köpingen hade man
länge insett, att förhållandena i längden var ohållbara. Men
resurserna hade inte räckt till för mera omfattande förbättringar. Efter ett tvådagarssammanträde den 14 och 15 mars
1905 förklarade kommunalnämnden att den ansåg, att samhället nu var i stånd att bära de stora kostnader som
erfordrades för att lösa avloppsfrågan. På nämndens förslag beslöt kommunalfulJ.mäktige att lägga igen Kanalen
genom köpingen och ersätta den med en kulvertledning
fram till Västra Sallerups mosse vid köpingens södra gräns,
där ett par reningsdammar sedermera anlades.
Planen för köpingens bebyggande upptog en gata på
vardera sidan om Kanalen. Sedan avloppsdiket lagts igen,
beslöt man 1909 att de båda gatorna skulle utgå ur planen. I stället skulle en ny gata iordningställas på platsen
för det gamla diket. Gatan fick naturligtvis namnet Kancz!-
gatcm.
Västra T arggatan gick enligt byggnadsplanen liksom de
förut nämnda tre gatorna f rån köpingens södra gräns till
dess norra. I våra dagar är sträckningen uppdelad på Södergatan, Stora Torgs västra sida och Norregatan. Söderut
fanns vid köpingsbildningen 1875 nästan ingen bebyggelse.
Men året därpå uppförde bokhandlare C.
J.
Carlin en efter
den tidens förhållanden stådig villa av trä, som fick det
14
anspråksfulla namnet Tre Kronor. På taket hade byggherren låtit anbringa tre förgyllda kronor. Tio år senare
byggdes godtemplargården. Tre Kronor revs i samband med
Spolegatans framdragande 1951. Omedelbart norr om Medborgarhuset låg Eslövs första industrianläggning, den
Renckska yllefabriken, som brann ner 1898. Sedermera hade
Akermans sina fabrikslokaler här på båda sidor om nuvarande Kyrkogatan.
Malmöhusen uppfördes under senare hälften av 1900··
talets första årtionde av ett par malmöbyggmästare. D et var
Eslövs första större hyreshus och man tyckte, att de gav en
stadsmässig prägel åt samhället. En sonson till dr Walter
Ström, Eslövs förste läkare, har berättat en episod som
förtjänar att räddas undan glömskan, f rån den tid då han
som barn bodde i Vita Malmöhuset
Det var så, att kungen skulle komma. till Eslöv. 1908
anordnades här ett lantbruksmöte i förening med en stor
utställning. Invigningen skulle förrättas av landets nyblivne
monark, Gustaf V. Som vanligt vid besök i dessa trakter
tog kungen in på Trollenäs. Därifrån skulle han i ett öppet
ekipage åka till utställningen. Färden skulle gå genom köpingens centrala delar och eftersom den höge gästen enligt
programmet skulle komma förbi Vita Malmöhuset, tyckte
sjuåringen att han på något sätt borde hylla majestätet. Det
skulle kunna ske genom att han från bostadens balkong på
tredje våningen kastade ner en ros i kungens vagn. För att
säkerställa den lyckliga utgången gjorde den redan då tekniskt intresserade unge mannen noggranna förberedelser.
Han hade lagt märke till att en mjölkskjuts regelbundet
körde förbi huset med samma fart som han beräknade skulle
hållas av det kungliga ekipaget. I ett par veckor övade han
sig med att från balkongen kasta ner ett lätt föremål och
försöka få det att hamna bland mjölkkannorna.
Så kom den stora dagen. Uppvaktaren var på sin plats.
De yttre betingelserna tycktes gynnsamma. Ekipaget närmar sig. I kungens sällskap är friherrinnan Anna Troll e.
15
Nu, rosen singlar ner, och verkligen, det lyckades, den
faller rakt i friherrinnans knä. Hon räcker den till kungen,
som tittar upp mot balkongen och vinkar. Och då händer
något som den omsorgsfulle pojken inte tagit med i sina
beräkningar. Han gör en djup bugning och slår huvudet i
balkongräcket. En stor bula i pannan bJev hans minne av
kungauppvaktningen.
Planter-ingen Trekanten var ursprungligen en privat,
plankinhägnad trädgård. Skulpturen Leda och svanen av
Helge Högbom kom på sin plats 1951. Vid Västra Torggatan låg Eslövs första offentliga byggnad, det gamla
polishuset, som revs 1968. Sedan man kommit förbi torget, vidtog en sumpig och svårframkomlig trakt. Här anlades 1884 Badhusparken eller, som den hette på den tiden,
Köpingsparken. Badhuset fanns ej, det kom till först i slutet på 90-talet. Utmed parken~ norra sida gick ett öst-västligt
brett dike till Kanalen, och därför måste man anlägga en
övergång för att kunna komma vidare norrut mot Bosarp.
Här gick köpingens norra gräns.
Rtidh11sgatan gick utmed torgets östra sida och vidare
söderut men inte förbi något rådhus. Kanhända hade man
tänkt uppföra en kommunal byggnad vid torget. Härför
talar den omständigheten att kvarteret omedelbart söder om
torget fick namnet Rådhuset. När Eslöv fick stadsrättigheter 1911, iordningställdes den invid kyrkan 1892 uppförda Elementarskolan till kommunalhus, och byggnaden
har sedan dess kallats rådhuset. Nu blev gatunamnet meningslöst och ändrades till Köpmansgatan.
Storgatan var som förut nämnts en tidigt vedertagen benämning på vägen förbi järnvägsstationen, och den fick
behålla sitt namn. Den var tänkt att bli samhällets huvudgata, och den gjorde skäl härför så länge järnvägsstationen
var centrum. Detta försköts emellertid så småningom mot
Stora Torg, men ännu så sent som under 20-talet var Storgatan för eslövsborna träffpunkten, Ströget. Här samlades
särskilt på söndagskvällarna massor med ungdomar, som
16
flanerade fram och tillbaka förbi stationen. Ofta fortsatte
samvaron på något av de närbelägna konditorierna.
Järnvägsgatan anlades omedelbart öster om bangårdsområdet På 1880 års karta finns endast en oansenlig byggnad
inritad utmed gatan. Det är början till P. Håkanssons sedermera så välkända fa:brik för tillverkning av ättika och
Salubrin.
Stora Kvarngatan, numera Kvarngatan, erinrar om den
tidigaste bebyggelsen i östra delen av Eslöv. Här låg vid
järnvägens .framdragande mjölnare Per Pålssons gård och
kvarn. I början på 1870-talet köptes kvarnen av den 1859
till Eslöv inflyttade Lars Ludvig Otterstedt, som rev den
och uppförde en ny i närheten. Där står den än fast utan
vtngar.
Ett stycke norr om kvarnen låg fram till 1914 en annan
framträdande byggnad, en svart torkria som ingick i den
magasinsanläggning för spannmål, som konsul Peter Olsson från Hälsingborg låtit uppföra på 1860-talet. Och söderut från kvarnen fick Eslöv 1905 ett verkligt blickfång,
det vita vattentornet.
Ostet·gatan markerade köpingens gräns österut och motsvaras i dag av Skomakaregatan. Gränsen gick så utmed
Östra skolans tomt och följde ett dike, som korsade nuvarande Östergatan.
Norra T01·ggatan blev namnet p~ den gamla markvägen
från Eslövs by mot Kastberga. Den har sedan delats upp på
Västergatan, Stora Torgs norra sida och Östergatan. Det
var en viktig infartsled från både väster och öster. Ett nålsöga fanns, banporten. Denna var förr betydligt smalare än
nu. Man förde långa underhandlingar med järnvägsstyrelsen om utv-idgning av porten. För att visa att ett verkligt
behov förelåg beslöt kommunalnämnden i juni 1880 "att
anställa en pålitlig och sanningsälskande person som, ju
förr dess hellre, helst nästa lördag, verkställde räkning och
förde förteckning öfver såväl åkdon med dragare och ri·
dande som ock antalet boskap och gående personer, som
2
17
under dagens lopp passerar porten if råga". Det var säkerIigen den första trafikräkningen i Eslöv. Den ägde rum
lördagen den 5 juni och gav följande resultat:
Förspända åkdon
465 Utom kuskar till dessa åkte 140
Ridande
7
Gående personer 2.415
Boskap, ledda
19
Så kom man tydligen att tänka på att det fanns tillfällen
med ännu större rörelse av både folk och fän, och därför
gjorde man en ny räkning den 23 juni, som var stortorgdag. Då fick man fram följande siffror:
Akdon
624
Ridande
56
Lösboskap
477 med vårdare
Gående personer 5.130
Dessutom passerar av köpingens skolbarn 300 fram och
åter för skolgången, heter det till sist i rapporten.
Trädgårdsgatan kallades norra delen av nuvarande Kvarngatan. Här låg Eslövs första friluftsbad. På den plats, som
i senare tid har iordningsställts till planteringen Udden,
"var en rätt stor damm, där ett livligt badliv utvecklade
sig. Pojkar höll till där på .d agarna och ljusa sommarkvällar
plaskade tjogtals karlar där invid allfartsvägen" för att
citera en skildring av det Eslöv som gått.
Grönegatan var tänkt att gå från banporten och norrut
omedelbart väster om den järnvägsbank, pä vilken Landskrona-Hälsingborgsbanan går fram. Den blev aldrig utlagd.
Norregatan kom ej heller till utförande. Det var meningen, att den skulle gå jämsides med köpingens norra gräns
i öst-västlig riktning.
Repslagmegatan har lokal anknytning framför allt till
repslagaremästare Per Hermodsson, som här hade sin repslagarebana. Hermodsson var född 1853 i Särslöv vid Malmö och kom till Eslöv omkring 1870.
S ödra Torggatan var tänkt att sedan den lämnat torgets
18
södra sida fortsätta västerut till Västerlånggatan. Det skulle
dröja nära 60 år, innan den planen förverkligades. Då,
1939, hade gatan fått ett nytt namn, Malmgatan.
St~1tiomgatan har fått efterleden ändrad till gränd, men
annars är det samma förbindelseled mellan järnvägsstationen och torget som förr.
Gamla Kyrkogatan kom att leda till ett bryggeri och inte
till någon kyrka. Men bakgrunden till namngivningen var
förståelig för den tidens eslövsbor. Den gamla sockenkyrkan i Västra Sallerup låg inte mitt i byn. Många församlingsbor hade långt dit, särskilt de som bodde åt K>astbergahållet till. Genvägar brukar påhittigt folk lätt leta
upp, och av en sådan genväg blev så småningom kyrkstigen.
Den kom österif rån, gick över torget, passerade genom
bryggeriområdet (HSB: s Krönet), fortsatte in i Skytteskogen, slingrade sig så fram mot nuvarande läkarstationen vid
Solvägen och gick utmed en markväg till kyrkan på backen. På 1872 års karta finns den antydd från torget till
Västerlånggatan och likaså på 1880 års karta.
När man 1875 skulle bygga det första, nu rivna polishuset, bestämde man sig för "en tomt, som äges av Chr.
E. Nilsson, med ett ytinnehåll av 4.912 kvadratalnar och
belägen söder om kyrkstigen". Det var alltså inte så underligt att gatan, som utlades i närheten av denna sedan
många år brukade kyrkstig, fick namnet Gamla Kyrkogatan.
I dag heter den Bryggaregatan.
Om en egendomlig händelse, som har anknytning till
kyrkstigen, berättar en notis i Eslöfs tidningar den 17
april 1880.
"SjälvsvåM eller mordplaner?
Då handlanden S. Svensson härstädes (känd köpman och
kommunalman) i onsdags kom gående från Sallerup å den
s. k. kyrkstigen, avlossade en person f rån köpingen ett skott
så, att kulan av hr S. hördes vina tätt förbi hans huvud. Då
hr S. kommit närmare köpingen, hade skytten tagit vägen
åt Sallerup Ännu en gång avlossades ett skott och kula!1
19
for vinande förbi S. Märkvä-rdigt nog gjorde kulorna ingen
skada, oaktat det sista skottet syntes riktat emot ett ställe,
där icke så få människor befunno sig. Hur det går med
jägaren kommer väl snart att visa sig, enär man lär hava
igenkänt honom och ämnar med det snaraste lagföra personen."
Västra T vårgatan var den del av nuvarande Villavägen,
som sträcker sig mellan Södergatan och Västerlånggatan.
I gatans förlängning låg den stora bryggeritomten, som
hindrade ytterligare framfart. Eslöfs bryggeri uppfördes
1883 på tilskyndan av Chr. E. Nilsson och revs 1963.
Lilla Tvärgatan gjorde skäl för sitt namn. På gatuskylten
står i dag Färgaregränd.
Smedjegatan uppkalllades efter en yrkesman. 1863 flyttade smeden Johan Lundgren till Eslöv från Stenbrohult och
anlade en smedja i nordöstra hörnet av nuvarande Köpmansgatan och Smedjegränd, som gatans namn ändrats till.
Lundgren var född i Nöbbelöv utanför Eslöv 1833.
Fabriksgatan, som ersatts av våra dagars Vävaregränd,
och i vilken ingick även den del av TroHsjögatan, som
sträcker sig melllan Södergatan och Västerlånggatan, syftade
på den Renckska yllefabriken. 1869 kom till Eslöv två tys-kar, Ferdinand och Johan Renck, bördiga från Neumiinster, Schleswig-Holstein. De startade förutom ett karderi
och spinneri även en klädesfabrik i kvarteret norr om Medborgarhuset. Fabriken sysselsatte ett 60-ta;l arbetare när den,
som redan nämnts, brann ner 1898. Den återuppfördes inte.
I stället kom ett annat industriföretag, .Akermans gjuteri
och mekaniska verkstad, som redan tidigare hade en mindre
anläggning i närheten meNan Storgatan och järnvägen.
Söclra Bangatan har på 1880 års karta två nummer, ett
för den västliga delen (22) och ett för den östliga (24).
Bangårdsområdet vid .Akermans skilde de båda gatusträckorna åt. Det var en förbindelseled av stor betydelse. Man
måste helt enkelt förena de västra och östra delarna av
köpingen genom en övergång söder om järnvägsstationen.
20
Plankorsningen vid Akermans med det efter hand utökade spårområdet blev en svår trafikfäl:la, som inte försvann
förrän på 1920-talet. Namnet på gatan ändrades 1890 till
Nya Kyrkogatan. Den västliga delen fick senare namnet
Kyrkogatan - den ledde till den 1891 uppförda kyrkan
- och det har den fortfarande.
Krongatan gick omedelbart norr om godtemplargården
och an-slöt till Västra Torggatan mitt emot kvarteret Kro·
nan, inom vi1'ket den tidigare nämnda villafastigheten Tre
Kronor var belägen. När 1894 två tidigare bildade god·
templarloger sammanslogs rill en, fick denna namnet Kronan. Krongatan var en återvändsgränd, och den benämning·
en fick gatan senare.
Stonngatan, Lamzgatatz, Södet·gatan och Fågelsångsgatan
i sydöstra hörnet av köpingens område blev aldrig aktuella
för utläggning.
Annexgatan är ett svåroförklarligt namn . 1874 anlade Per
Håkanssons sin ättiksfabrik. På den mark han köpt låg norr
om vattentornet en gammal lantgård, som revs omkring
1910. Det är tänkbart, att den kommit till användning
exempelvis som lagerlokal och kallats annexet. Så fick tillfarten dit sitt namn; Annexgatan. I dag behöver ingen, som
är något förtrogen med EStlövs historia, undra över namnet
på ifrågavarande gata, Per Håkanssons Väg.
Vasagatan har ett namn som anknyter till Eslövs gamla
by. Runt byn låg tre vångar, östra eller Skogsvången,
Söndre vång och Norrevång. Längst bort från byn låg ett
område, i öster begränsat av nuvarande Gasverksgatan, där
man od'lade havre, Vasavången. Det är denna vång som givit Vasagatan dess namn. I Svensk etymologisk ordbok härledes ordet vasa från det forntyska waso = fuktig mark.
Liksom på många andra håll var marken i Vasavången vat·
tensjuk På en karta från 1885 har ett område ungefär pil
platsen för det nu nerlagda gasverket och trakten däromkring benämningen Hy.Jlekärr, torvskiften avsöndrade från
åtskilliga hemman.
21
Lilla Kvarngatan hör också till de gatunamn som för··
svunnit under årens lopp. Det har ersatts med Nils Johnsons
Väg, varom mera framdeles.
Följande gator har bibehållit sina ursprungliga namn
oförändrade sedan 1881:
Västerlånggatan
Repslagaregatan
Storgatan
Vasagatan
Järnvägsgatan
Det tog tid mnan de nya gatunamnen kom allmänt i
bruk. En av anledningarna härtill var att det dröjde med
anskaffaodet ooh uppsättningen av gatuskyltar. Först 1890
började man dryfta frågan. Detta år beslöt kommunalnämnden "att å lämpliga ställen utvisa gatornas i köpingen
namn". Samma år beslöt kommunalfullmäktige företaga en
rad ändringar i den tidigare namngivningen. Man hade
kommit underf.und med att en del av namnen var vilseledande och mindre lämpliga.
Sålunda fick gatan nr 4, belägen norr och söder om torget och förut benämnd Västra Torggatan, namnet Nol-regatan norr om torget och Södergcttan söder om torget.
Namnet på gatan nr 9, Östergatan, ändrades till Träd-
g(lrdsgatan.
Gatan nr 10, Norra Torggatan, delades upp på Västergt~­
lrlll väster om torget och Ostergatan öster om torget.
Gatan nr 11, Trädgårdsgatan, som ju var en fortsättning
av gatan nr 8, Stora Kvarngatan, fick samma namn som
denna, alltså Stora Kvarngatan.
Gatan nr 18, som tidigare hetat Västra Tvärgatan, kom
att ingå i gatan nr 20, Smedjegatan.
Södra Bangatan, som väster om plankorsningen med
järnvägen betecknats med nr 22 och öster om denna med
nr 24, döptes om till Nyet Krrkogatcm.
Nr 27 Södergatan i sydöstra delen av köpingen fick
övertaga namnet Grönegatcm. Denna gata som var tänkt att
gå utmed Landskrana-Hälsingborgsjärnväg en från banporten och norrut slopades i byggnadsplanen.
22
De fyra huvudgatorna från Stora Torg, Norregatan, Söclergatan, Västergatan och Östergatan hade nu fått sina, får
man väl antaga, slutgiltiga namn. De ö-vriga gatunamnen
blev föremål för ytterligare översyn längre f ram.
Ett litterärt bidrag till namngivningen av gatorna f rån
eller till Stora Torg må här anföras. "Där låg nu Krickeby i tidens fuil'lbordan som en stor järnvägsknut, utkastat till
offer åt de fyra vindar som hr:ukade tuta längs de långa
gator som från den kringliggande landsbygden ledde in till
Stortorget: Norra Gatan, Södra Gatan, Västra Gatan och
Östra Gatan. De fyra gatorna strålade samman i torgets
nordvästra hörn invid en toba,ksaffär som av någon outgrundlig anledning fått benämningen Hamnen, märkligt
därför att det varken fanns sjö, å, hamn eller kaj i Krickcby. Det enda vatten som fanns där var en gammal torvmossegrav. . . (Albert Olsson i romanen "Du ljuger,
Marie")
* * *
Runt omkring det snävt tilltagna köpingsområdet, 56 har
36 ar, uppstod så småningom en oreglerad och skiftande
bebyggelse. Det var inte alltid så lätt att hitta rätt till en
uppgiven plats. Men man hade liksom i köpingen vissa
hållpunkter. I söder låg Tre Kronor ooh Backamct, i väster
Ekenäs, Ulvåsa och Groclehoim, i norr Karidal, i nordost
Eslöv m 5, i öster Eslöv nr 3 och i sydost Eliinge Sjöh11s.
Om Tre Kronor är redan talat. För Backarna, Ekenäs
ooh Ulvåsa skall redogöras längre fram. Där Karlsrobadet
nu ligger var förr sumpmark, Eslövs mosse. Det är inte
underligt att det bebyggda området öster härom fick namnet Grodeholm. En lekplats i trakten har av sena tiders
barn döpts till Grodan. Till Eslöv flyttade 1876 bygdeskalden Jöns Månsson, Karaby-Jens, och efter Karaby fick hans
lilla gård invid nuvarande polishuset namnet Karidctl. I Eslövs museums skriftserie nr 4 berättar Ha·l·lvard Tveiten om
Karaby-Jens och hans visor.
23
Eslövs by enskiftades 1820-21. De flesta av de gamla
gårdarna revs ner och nya byggdes upp på de platser, där
bönderna fått sina ägor. Hemmanet nr 5 kom att ligga i
nordöstra delen av byn i närheten av nuvarande Akermans
fabriksområde och nr 3 längre österut mot Kastberga. Sjöh~tsen, som förr hörde t>iH Eliinge gods och Borlunda socken, låg i en vattensjuk trakt. Det var först efter tiltlkomsten 1894 av en saftstation, äldsta · byggnaden i Felix fabrikskomplex, som här uppstod en mera samlad bebyggelse.
Den här nämnda folkliga namngivningen kom till användning även i officiella sammanhang. Den återfinns inte
minst i den tidens tidningsnotiser och annonser. Sålunda
kunde eslövsborna den 2 ju·li 1884 .Jäsa följande annons
Eslöfs tidningar:
"Folkmöte i Eslöf
hålles å lantbrukare Lars Perssons tomt intill Tre Kronor
i Eslöfs köping söndagen den 6 juli kl. 5 e. m., vartill
inbjudes.
Aug. Palm"
I mars 1882 annonserades i samma tidning att "ett hus
finnes att hyra invid Eslöfs köping beläget i Grodeholm"
och i mars 1884 tillkännages, att till följd av flyttn-ing
kommer offentlig auktion att hållas på stället inti1}il Karidal.
En lantbrukare annonserade i mars 1883 att han ämnade
försälja sin å nr 5 Eslöf intill köpingen välbyggda egendom och ungefär samtidigt meddelade smeden J. Ljungberg
Nr 3 Eslövs ängar att en i smedyrket något van pojke kunde erhålh plats. Så sent som 195 3 heter det i stadsfullmäktiges protokoll den 29 oktober, att det förelåg en framställning från styrelsen för Eslöv nr 3-vägens vägsamfällighet
om iståndsättande av vägen, och 1969 annonserades i lokalpressen om att auktion skulle hå!l1las på en gård å Eslöv 3.
De Eslövs köping omgivande tättbebyggda delarna bildade 1894 Västra Sallerups municipalområde som fullstän digt omslöt köpingen. Tillskyndare var Chr. E. Nilsson som
24
tagit sin hand från det samhälle han varit med om att bygga
upp och bosa•t t sig utanför köpingen. Sedan byggnadsplan
upprättats gällde det att ge namn åt gatorna inom området.
Enligt protokollet f rån municipalstyreisens sammanträde
den 25 september 1897 hade en lista upprättats upptagande
135 olika namn, som i huvudsak godkändes. styrelsen beslöt uppdraga åt Ghr. E. Nilsson och byggmästare N. Akerlund att efter eget gottfinnande göra nödiga ändringar och
f ramlägga förslag till namn på de inom samhället befintliga ga~orna. I oktober samma år fastställde muicipalstämman
följande gatunamn:
Dalgatan
Dangatan
Drevgatan
Flodgatan
Floragatan
Fredsgatan
Frejgatan
Föreningsgatan
Gradeholmsgatan
Grönegatan
Götgatan
Hornsgatan
Jungfrugatan
Järnvägsgatan
Kanalgatan
Larmgatan
Långgatan
Malmgatan
N ilgatan
N orregatan
Nya Kyrkogatan
Nygatan
Nytargsgatan
Odensgatan
Orientalgatan
Palmgatan
Parkgatan
Pilgatan
Polgatan
Pärlgatan
Rundelsgatan
Rörgatan
sagogatan
Sandgatan
Skolgatan
Spångatan
Stormgatan
sturegatan
stålgatan
stånggatan
Svanegatan
Södergatan
Tempelgatan
Trollsjögatan
Trädgårdsgatan
Turegatan
Tvärgatan
Tåbelundsgatan
Vasagatan
Violgatan
25
Västergatan
Alandsgatan
V ästerlånggatan
Östergatan
Zongatan
De gator som utgjorde en fortsättning av inom köpingea
befintliga fick samma namn som dessa: N m-re gatan, Södergatan, Ostergatan, Våstergatan, Västedånggatan, N)•a Kyrkogatan. Men undantag fanns. Annexgatans förlängning
inom municipalområdet fick heta Violgatan. 1909 utgick
det namnet. Fabriksgatans fortsättning västerut kallades
TrollJjögatan. Den ledde till de skjutbanor som det 1888
bildade skyttegillet anlagt i nuvarande skytteskogen och
som närmast som en gångväg fortsatte till Trollsjön. Namnet var utmärkt, och Fabriksgatan fick så småningom finna sig i att innefattas i detta. M en hur har namnet Trollsjön kommit till? I en beskrivning över Eslövs by från år
l 717 talas det om det stora kärret strax invid byn . Här
tog man torv till husbehov. På 1880-talct köpte Eslövs
bryggeri det område inom vilket sjön ligger, och vintertid
hämtade man is där för bryggeriets räkning. 1912 förvärvade staden marken och sjön för 6.000 kronor och efter hand
har man här skapat ett av de vackraste områdena i Eslöv,
Sahlins Park.
Inom familjen Sahlin finns en släkttradition enligt vilken
äldsta dottern till C. P. Sahlin, Charlotte, gift Fredriksson
och syster till Albert Sahlin, skulle ha gett sjön dess namn.
C. P. Sahlin flyttade till Eslöv från Vollsjö år 1879. Sonen
Albert fortsatte sin faders verk både som industri- och kommunalman.
Utan lokal anknytning är däremot namn som St11regatan
och Oden (.r) gatan. För den skull behöver de emellertid inte
sakna intresse. De vittnar om vad man på den tiden ansåg
värt att uppkalla gator efter. Man talade om fornstara dar
och fädernas gudasaga. Det är därför inte underligt, att
man möter dylika namn i många svenska städer. De har
nu me ra ett kulturhistoriskt värde som bör kunna respekteras, även om det kan förefalla omotiverat att just i Eslöv
26
hedra en uppsvensk stormanssläkt med ett gatunamn. Ett
kvarter vid gatan hette för övrigt Sten Sture.
Ett namn som också förefaller bildat efter mönster från
annat håll, då närmast från Stockholm, är ,),f almgatan. I
"Namnproblem i de svenska städerna", nr 18 i Svenska
stadsförbundets skriftserie, framhåller Gösta Langenfelt att
malm i Norrmalm och Södermalm betyder sandås och syftar
på Brunkebergsåsen. Det är beklagligt, menar författaren,
att denna sammansättningsled införts i olika andra svenska
städer med Stockholm som förebild.
Det kan emellertid finnas en annan förklaring till detta
gatunamns ·f örekomst i Eslöv, även om den inte kan be-.
styrkas. Utmed Västerlånggatans västra sida gick ett långt
kvarter från Västergatan sönderut. 1895 föreslog köpingens
byggnadsnämnd att detta borde delas upp på fem kvarter,
som med början från norr skulle kallas Malmen, Väster,
Läroverket, Kyrkplanen och Sydväst. Så blev det också. Än i
dag heter det nordligaste kvarteret Malmen. Varför just
Malmen? Någon sandås fanns inte som kunde motivera
benämningen. Kunde ·d et bero på att här bodde en av samhällets mest kända personer vid denna tid, handlaren och
kommunalmannen J. W. Malmberg? Det är inte omöjligt.
Och efter kvarteret fick gatan sitt namn, även om denna
låg på municipalområdets mark. En del av kvarteret låg
förresten inom municipalsamhällets område. Den delen
kallades Öster Malm.
"Handlande Malmberg var den förste, som byggde på
(sydvästra) hörnet av Västergatan och Trulsagatan" är ett
yttrande av en gammal eslövsbo som tidigare citerats. Malmberg var född i Odarslöv 1844. Till Eslöv kom han 1875,
blev kompanjon med den kände köpmannen S. Svensson,
skilde sig från honom och startade en egen affär vid Västergatan i närheten av Stora Torg. I slutet av 1880-talet
överlät han denna till dåvarande Västra Sallerups handelsförening och ägnade sig helt åt kommunalpolitiken. Det var
framför allt som kommunalnämndens ordförande han vid
27
tiden omkring sekelskiftet gjorde sina insatser. Han var på
en gång ombudsman, kamrer, gatufogde, samhällets allt i
allo, och satte sin prägel i mångt och mycket på det dåti~
da men även på det kommande Eslöv. Som den kraftnatur
han var fick han helt naturligt vedersakare och klandrades
ej sällan för sin egenmäktighet. Vid stadsbildningen 1911
avsade han sig sina kommunala uppdrag. Han dog i Limhamn 1931 och ligger begravd på Västra Sallerups kyrkogård.
Palmgatan går jämsides med Västerlånggatan från Väs~
tergatan till Odengatan. Det är ett med hänsyn till eslövsförhållanden obegripligt gatunamn, ett fantasinamn. En
person som för många år sedan bodde vid Palmgatan och
som själv funderat över namnet har uppgivit följande.
Bland de första fastighetsägarna vid gatan var handlanden
A. D. Svensson - en av de ledande inom municipalområdet. Han lät ställa ut cypresser framför sin fastighet i stora
krukor med bänkar emellan. Det var ju inte så vanligt, lite
sydländskt kanhända och vem vet, det kan ha inspirerat
namngiv.arna. Den vid gatans södra del belägna Lutherska
missionskyrkans gudstjänstlokal Ebenezer invigdes 1896.
Längre åt väster. förbindes Västergatan med Odengatan
genom Parkgatan. Även detta gatunamn har många undrat
över. Vid tiden för namngivningen fanns inte idrottsplatsen och inte heller de båda skolorna, Västra skolan och
Ekenässkolan. Här utbredde sig ett tämligen jämnt, viltvuxet område och det är möjli·g t att man tänkt sig gatan
som infart till en framtida park.
Vid Parkgatans norra del ligger ett flerfamiljshus, som
alltsedan tillkomsten gått under benämningen Port Arthur.
Det uppfördes strax efter det rysk-japanska kriget 190405, då den berömda ryska fästningens öde stod i brännpunkten för folks intresse. Det lär ha varit byggmästaren
,
själv som dö·p t sitt verk.
Trakten kring Parkgatan kallades förr allmänt Ulvlzsa. T
början på 1900-talet köpte godsägare Göran Nilsson, som
28
1904 flyttat till Eslöv, en del av hemmanet Eslöv nr l, som
han avstyckade till tomter vilka vid försäljningen försågs
med egennamn. Ett sådant var Linelund, ett annat Ulvåsa.
Det senare förekom i flera upplagor, nr l, nr 2 o. s. v. Hela
området fick där.för namnet Ulvåsa. I en adresskalender
från 1909 förekommer ett 15-tal personer med adressen
Ulvåsa,- Eslöv nr l. De i stadsplanen upptagna gatorna lät
Göran Nilsson planera och överlämnade dem till kommunen som gåva, en areal på nära 13.000 kvm. Efter honom
är kvarteret S: t Göran uppkallat.
Vid namngivningen av kvarteren inom municipalområdet
földe man en viss gruppindelning. Väster om stambanan
och norr om Landskrona-Hälsingborgsjärnvägen använde
man geografiska namn. En gata i närheten av kvarteret
Danmark döptes till Dangatan, nuvarande Nackarpsgatan.
Mellan ett par kvarter med landskapsbeteckningar födades
Dai(a)gatan som mynnar i eller börjar vid Trädgårdsgatan,
det senare ett ytterst vanligt gatunamn i samhällen av Eslövs karaktär. Den lilla planteringen utan namn mellan
Trädgårdsgatan och Norregatan var förr en stor privat
trädgård, omgiven av höga häckar. Den tillohörde fastigheten Olofsro.
Nu hade man alltså två gator med namnet Trädgårdsgatan, en i köpingen och en i municipalområdet Det var naturligtvis inte bra. Och det fanns fler gator med likalydande narmn.
Repslagaregatans fortsättning västerut kallades Grönegatan, och i köpingen fanns också Grönegatan närmare bestämt i dess sydöstra del. Lyckligtvis var den inte utlagd.
Nuvarande Stehagsvägen utmed stambanan i norr döptes
1897 till Jämvägsgatan, och samma namn hade trafikleden
omedelbart öster om bangårdsområdet i -söder inom kö.
pmgen.
Att en gata utmed municipalområdets västra gräns, där
det säkerligen rådde lantlig ro och stillhet, kallades Larmgatan har man svårt att förstå. Köpingen hade en gata med
29
samma namn. Den låg i närheten av godsbangården, och
där är namnvalet mera begripligt. I nära anslutning till
Larmgatan fanns både i köpjngen och i municipalområdet
Stormgatcm upptagen i byggnadsplanerna. I senare stadsplaner har samtliga dessa gator slopats.
V asagalan blev beteckningen på en viktig trafikled inom
municipalområdets östra del, nuvarande Gasverksgatan.
Vasagatan i köpingen gick så snubblande nära att en förlängning av denna skulle ha korsat Vasagatan inom municipalområdet. För undvikande av missförstånd fick den senare ofta heta Östra Vasagatan. Beträffande den lokala bakgrunden till namnet hänvisas till framställningen härom i
samband med redogörelsen för köpingens första namndop.
Dubbelnamnen rättades så småningom till men belyste
på sitt sätt olägenheterna av att ha två konkurrerande samhällsbildningar så inpå varandra.
Parallellt med Vasagatan skulle enligt byggnadsplanen
T11regatan gå med tvärgatorna Ni/gatan och Tvärgatan .
.De två förstnämnda namnen är obegripliga men har inte
liksom ej heller det tredje namnet någon aktualitet i våra
dagar.
Bland namn som stått sig fram till vår tid kan nämnas
Fredsgatan och Tempel gatan väster och söder om den 1891
uppförda kyrkan.
Pärlgatan i nordöstra delen av staden har också fått behålla sitt namn, men någon godtagbar förklaring till namngivningen har inte gått att få. Den har troligen mer med
fantasin än med verkligheten att skaffa. Vid Pärlgatan låg
Folkets Park och Folkets Hus. Den officiella adressen var
ursprungligen Alandsgatan, en tvärgata västerut från Pärlgatan som aldrig kom till utförande. Arbetarnas i Eslöv
fastighetsbolag inköpte 1898 egendomen Hildas.fält, ett
ganska stort område där i våra dagar Skånska lantmännens
maskinaktiebolag har sin rörelse. Man inredde möteslokaler i boningshuset, trädgården omlades och en dansbana
uppfördes. U n der 1900-talets tre första decennier blev an30
läggningen samlingspunkt för arbetarrörelsen i Eslöv och
nöjesplats för eslövsborna i gemen. Det ursprungliga boningshuset utökades med en paviljong för inomhusdans.
Behovet av bättre och mera centralt belägna lokaler växte
emellertid efter hand. Allmänhetens nöjesvanor ändrades
och publikfrekvensen sjönk. Förekomsten av en annan nöjesplats, Skytteskogen, bidrog härtill. 19 37 såldes området
med befintliga byggnader till en privatperson.
Vid PäPlgatan omedelbart söder om Folkets Park bodde
ett eslövsoriginal, "professor" Ahlström, om vilken man
kan läsa i skriften "Tre svartkonstböcker" av Sven B. Ek,
nummer 2 i Eslövs museums skriftserie.
Norr om Pärlgatan ingick i byggnadsplanen Rörgatan och
Stånggatan. Söder om Pärlgatan skulle Zongatan gå och
parallellt med Alandsgatan Polgatan, namn som sedermera
slopats på grund av ändringar i gatunätet.
Pilgatan är ett namn som inte är svårt att härleda. I den
sanka marken vid nuvarande koloniområdet Banängen trivdes de för landskapet karakteristiska pilarna och förekom i
riklig mängd.
Rrmdelsgatan är en av de äldsta förbindelselederna i Eslöv. Den gick ursprungligen från Västergatan i en stor båge
eller rundel mot norr samt fortsatte över Landskrana- Hälsingborgsjärnvägen och det stora spårområdet vid Banängen
fram till Pärlgatan. I den nu gällande stadsplanen slutar
västra delen av Rundelsgatan vid Föreningstorget, plankorsningen med Landskrana-Hälsingborgsjärnvägen är slopad
och östra delen av gatan har fått namnet Ringgatan.
För municipalområdets räkning uppfördes i närheten av
Västergatan ett kommunalhus, nuvarande Rundelsgatan 3.
Skåningen Eslöfs tidning har den 28 september 1897 en redogörelse för byggnadens lokaliteter. "Västra Sallerups
kommuns polishus är nu fullt färdigt att tagas i bruk. I
detsamma äro inrymda spruthus, två fångceller, bostad för
polisuppsyningsmannen, två rum med kök och rymlig källare, ett vindsrum samt ett rymligt kommunalrum för stäm-
31
mor och sammanträden. Byggnaden har kostat nära fem
tusen kronor." I senare tid har lokalerna disponerats av
bl. a. Eslövs barnkrubba.
Fyra gator var planerade att förena Rundelsgatan med
den längst i nordväst gående Larmgatan och dess fortsättning Stormgatan: H omsgatan, Sagogatan, Sandgatan och
Stålgatan. Dessa namn är som så ofta, när det gäller namngivningen inom municipalområdet, svår:förståeliga. Hornsgatan syftar måhända på den från kriget i Skåne 1644
-45 kände Gustav Horn, och Sandgatan kan möjligen ha
anknytning till terrängförhållanden och jordmån.
Utmed östra sidan av nuvarande Föreningstorget gick
norra delen av Kanalen, och här hade man tänkt sig Kanalgatan med anslutning till Flodgatan i norr, ungefär nuvarande Torpstigen, och till Svanegatan vid torgets södra sida.
Namnet Svanegatan verkar inte att passa riktigt in i pmgivmngen.
Götgatan - kanske efter de gamla göterna - har bytts
ut mot Vångavägen. I närheten skulle Drevgatan ha dragits fram utmed kvarteret Har·en.
Grodeholmsgatan väntar ännu på sin utläggning. Namnet
är ett av de få exemplen i Eslöv på namnbildning med
folklig bakgrund. Om Gradeholm har talats i in-ledningen
till framställningen om narnorfrågorna inom municipalområdet
Nytorgsgatan, i dag Skolgatan, anslöt till ett planerat torg
i Grodeholm.
Floragatan ändrades efter hand till Floravägen och heter
i dag Rosengången, den lilla gångvägen mellan Sturegatan
och skolgatan ·norr om folkhögskolan.
Frejgatan var namnet på en parallellgata till Floragatan.
Den kom så småningom att ingå i Villavägen. Frej rädde
enligt den nordiska gudasagan över regn och solsken, årsväxt och fruktbarhet.
I den förut nämnda adresskalendern för Eslöv finns ett
tiotal personer med adress Ekenäs, Eslöv nr 2. Ar 1896 in32
köpte lantbrukare Nils Sjunnesson hemmanet Eslöv nr 2,
1/3 mantal stort. Det var en stor gård, ursprungligen omkring 100 tunnland. Gränsen mellan detta hemman och
Eslöv nr l har berörts i samband med framställningen om
bebyggelsen utmed Västerlånggatan.
Till Eslöv nr 2 hörde bl. a. nuvarande Sahlins Park jämte idrottsplatsen. Vid Trollsjön låg och ligger fortfarande
en ekebacke, som allmänt kallades Per Lars' skog efter den
tidigare ägaren till Eslöv nr 2. Nu döptes platsen om till
Ekenäs och trakten häromkring fick detta namn. Ekebacken blev en permanent nöjesplats i konkurrens med arbetarrörelsens Bildasfält på Eslöv ·nr 5. Högst uppe på backen
låg en enkel serveringspaviljong och på en utomhusdansbana tråddes dansen efter den tidens favoritmelodier. På
andra sidan Trollsjögatan började emellertid medlemmarna
i skyttegillet för att skaffa medel till sin verksamhet ordna
tillfälliga fester, och ur dessa växte så fram ·e n ny nöjesplats, Skytteskogen, med regelbundna tillställningar. Ekenäs var ur leken. 1923 köpte staden Skytteskogen. Ekenäs
hade förvärvats av köpingen re::dan 1908.
Tåbeltmdsgatan är ett namn med en intressant lokalhistorisk bakgrund. Skytteskogen, nuvarande Naturskyddsområdet och trakten däromkring kallades förr Tåbelund. I ett
referat i Skåningen Eslöfs tidning rörande några skyttetävlingar i augusti 1897 heter det: "Dagens skjutningar avslutades vid 4-tiden. För truppens nödtorftiga behov inombords sörjer källarmästare Andersson, som uppslagit sina
bopålar i Tåbelunds grönskande lunder i närheten av skjutpaviljongen."
Namnet har gamla anor. Det nämnes i de s. k. prästrelationerna av år 1624, där den första mera utförliga beskrivningen över Eslöv lämnas. Kristian IV av Danmark utsände
1622 en skrivelse till biskoparna i landet med anmodan att
låta prästerna i de olika stiften avfatta antikvarisk - topografiska sockenbeskrivningar För Lunds stift inlevererades
materialet 1624. Om Västra Sallerups socken omtalas det
3
33
under rubriken "Gammalt snack och tal", att det mellan
Eslövs by och Sallerup fanns en lund, som kallades Tåbelund efter en jättekvinna vid namn Tåbe, som skulle ha
planterat den. Där växte på den tiden en stor ek, Gylde ek,
som sattes i förbindelse med spökerier och trolltyg. Folk
som kom förbi eken, som stod vid vägen mellan Eslöv och
Sallerup, brukade bittida och sent hälsa den och säga:
"God morgon, Gylde !" eller "God afton, Gylde !" Gjorde
man inte det, hände någon motgång innan man kom fram
till bestämmelseorten.
Tåbelund tillhörde bönderna i Västra Sallerups by. Det
var deras gemensamma betesmark och kallades därför
Tåbelunds fälad . Ordet fälad kommer av det danska freiled
= allmänning, gemensam betesmark. Så länge området brukades som betesmark hölls växtligheten nere, och den
blockrika marken framträdde på ett helt annat sätt än nu.
Här gick vid tiden för sekelskiftet en intresserad geolog,
grundaren av Eslövs folkhögskola Olof Bobeck, och gjorde
sina iakttagelser. De resulterade i att man här kunde påvisa
en skarpt markerad gräns mellan två isströmmars moränområden. österut har man den stenbundna skogsmarken,
västerut vidtager Skånes feta lera. Detta intressanta gränsområde räddades undan bebyggelsen genom insatser f rån
riksdagen, staden och allmänheten. 1913 förvärvades omkring 30 000 kvm av Tåbelunds fälad och fridlystes. Sedermera har staden köpt ytterligare mark i anslutning till
Naturskyddsområdet. Senaste förvärven gjordes 1928 och
1931. Tå:belunds fälad har blivit Fäladen, ett synneri igen
värdefullt strövområde för både gammal ooh ung. Det nya
vattentornet står där som en väldig vaktpost.
Tåbelundsgatan var tänkt som en kort förbindelseled
mellan Tempelgatan och Trollsjögatan men rönte samma
öde som så många av i municipalområdets byggnadsplan
upptagna gator, nämligen att stanna på papperet. Namnet
överflyttades sedermera till Fredsgatans förlängning söderut
och ändrades till Tåbelundsvägen. Området invid och om34
kring Tåbelundsvägen kallades förr allmänt Sallerups backar, senare Backarna, ett av terrängförhållandena betingat
stadsdelsnamn som fortfarande är i bruk. Det första huset
på Backarna byggdes av lantbrukare Nils Olsson på 1880talet. Det är nuvarande Tå:belundsvägen 21.
Backarna sluttar ju österut sakta ner mot Edelbergspar·
ken, på den tiden Västra Sallerups mosse. Det var ett för
bebyggelse olämpligt område. Trots detta hade man indelat
det i kvarter med omgivande gator. Betecknande är att ett
av kvarteren ursprungligen kallades Träsket. Gatunamnen
talar ett helt annat språk. Vad sägs om Jtmgfmgatan, ungeför nuvarande Mossavägen, ett namn som väl har sitt ursprung i stjärnornas värld, eftersom kvarteret V atturnanneo
fanns i närheten, eller den mot öster ledande Orientalgatan
- ex oriente lux, ljuset kommer från öster. Föreningsgatau
i samma riktning var tänkt att förbin>da Fredsgatan med Södergatan. På betydligt fastare mark skulle Skolgata11 ha
gått, om den som ämnat var blivit utlagd mellan Elementarskolan och kyrkan.
I norra delen av municipalområdet hade man tänkt sig en
öst-västlig förbindelse med det föga upplysande namnet
Nygatan. En del av Nygatan återfinnes i dag under namnet Lapplandsvägen. Nygatan skulle korsas av Spångata~7 ·
väster om Trädgårdsgatan. Namnet har inte kunnat härledas.
Långgatan finns inte på de kartor som lantmätarna Thure
Röing och D. Grönvall upprättade över municipalområdet.
Däremot upptar desa kartor ett namn, som inte återfinnes
i den tidigare nämnda gatunamnsförteckningen, nämligen
Norra T värgatan som beteckning på en gata utmed samhällets norra gräns, nuvarande Islandsvägen.
Lantmätare Grönvall upprättade för övrigt en gemen.sam karta över Eslövs köping och Västra Sallerups municipalområde med samtliga gatunamn på grundval av de 1898
gällande kartorna för de bägge områdena. Den tryckte5 och
35
36
tillhandahölls allmänheten, Eslövs första turistkarta, om
man så vill.
Förutom de till köpingens gatunät anslutande gatorna,
som övertog redan befintliga beteckningar, Norregatan
m. fl., har följande bibehållit sina namn oförändrade sedan
1897:
Dal (a) gatan
Fredsgatan
Malmgatan
Oden (s) gatan
Palmgatan
Parkgatan
Pilgatan
Pärlgatan
Rundelsgatan
sturegatan
Tempelgatan
Trollsjögatan
Trädgårdsgatan
* * *
Tiden blev snart mogen för en sammanläggning av de
två rivaliserande samhällena. 1907 fick Eslövs köping tillstånd att med sig införliva Västra Sallerups municipalområde jämte angränsande delar av Västra Sallerups socken.
Formella svårigheter fördröjde verkställandet, men den
l januari 1909 trädde inkorporeringen i kraft. Nu fick man
tillfälle att rätta till de tidigare nämnda missförhållandena
beträffande gatunamnen. Det gällde först och främst dubbelnamnen.
Vasagatan inom den tidigare köpingen och dess förlängning österut, som ledde fram till det 1905 uppförda gasverket, ändrades till Gasverksgatan. Efter några år fick gatan
emellertid tillbaka sin gamla benämning, och det blev den
andra Vasagatan som fick övertaga namnet Gasverk.rgatan,
ett namn som man hoppas den får behålla även om gasverket försvunnit. När dessa senare namnändringar skedde
är svårt att fastslå. I byggnadsnämndens protokoll för h
1913 förekommer sålunda både Vasagatan och Gasverksgatan som namn på samma gata.
På samma sätt gick det med Trädgårdsgatan inom f. d.
municipalområdet. Den döptes om tiH Polgatcm kanske med
37
tanke på läget i norra delen av samhället. Men även den
fick tillbaka sin ursprungliga beteckning.
Repslagaregatan och dess fortsättning västerut skulle i
heJa sin längd kallas Repslagaregatan, varför namnet Grönegatan utgick, och därmed var ytterligare ett av dubbelnamnen borta.
Namnet Jämvägsgatan behölls för trafikleden utmed
godsbangården i söder, medan Järnvägsgatan i norr så småningom fick namnet Stehagsvägen efter att först ha kallats
Norra Järnvägsgatan.
På två ställen inom den vidgade köpingen fanns namnet
Larmgatan. Båda gatorna slopades i samband med stadsplaneändringar. I årtionden stod emellertid den södra Larmgatan i medelpunkten för överläggningar mellan Statens
järnvägar och de lokala myndigheterna om en vägförbindelse under järnvägsområdet i söder. Som tidigare nämnts
löstes inte den frågan förrän i slutet av 1920-talet, då järnvägsviadukten vid Trehäradsvägen kom till.
Det var nu, 1909, som Kanalgatan fick sitt namn, och det
var nu som namnen Nytargsgatan och Götgatan byttes ut
mot Skolgatan, en väl mot:iverad namnändring med tanke
på de två stora skolor som just uppförts utmed gatuleden.
Men man hade ju,visserligen endast på papperet, mellan
Elementarskolan och kyrkan redan en gata med samma
namn! Den döptes om till Prästgatan. I nom Ulvåsaområdet
utlades en ny gata, som på goda grunder fick namnet Ulv-
(/.ragatan.
Ytterligare några gator fick nya benämningar, som emellertid ej blev bestående. Sålunda blev Dalgatan och Dangatan i norra delen av det tidigare municipalområdet föremål
för omdop. Kanske var det ljudlikheten som spelade in.
Dalgatan kallades en t:id av okänd anledning Rönngatan.
Dangatan begåvades med namnet 0/of.rgtttcm efter den tidigare nämnda egendomen Olofsro.
* *
38
...
~·
Den l januari 1911 blev Eslöv stad. I februari 1912
uppdrog stadsfullmäktige ~t civilingenjör Erik Bi.ilow-Hi.ibe,
sedermera förste stadsingeniör i Malmö, att upprätta förslag
till stadsplan för den nya stadens område, i vilket nu även
ingick Eliinge Sjöhus i Borlunda socken. Efter två år var
Bi.ilow-Hiibe färdig med sitt uppdrag. Granskningsarbetet
drog emellertid ut på tiden, och först den 23 mars 1917
kom Kungl. Maj : ts fastställelse. Redan· dessförinnan hade
namnfrågorna tagits upp till behandling. Till stadsfullmäktiges sammanträde i januari 1917 inlämnade stadsfullmärktiges ordförande, fabrikör Albert Sahlin, och ordföranden i byggnadsnämnden, direktör Magnus Andersson, följande motion:
"När nya stadsplanen, enligt vad man hoppas, inom kort
blivit fastställd, kan det länge kända behovet av namn på
stadens samtliga kvarter och gator icke längre åsidosättas.
En fullständig, planmässig namngivning, gällande för en
oöverskådlig framtid, måste då äga rum och samhället har
både rättighet och skyldighet att ställa ganska stora krav
pa att namn, si lämpliga som möjligt ur alla synpunkter,
må väljas. De synpunkter, som härvid företrädesvis måste
beaktas, synes oss vara
l. praktiska (administrativa och stadstekniska) fordringar: ordning och reda i stadsbilden, överskådlighet och planmässighet mellan benämningarna i olika stadsdelar och
kvarter, undvikande av otydliga och dubbelnamn.
2. estetiska och historiska krav: att karakteristiska och
tilltalande namn väljas, så Vlitt möjligt med anknytning till
ortens och traktens historia och traditioner.
Med stöd av ovanstående tillåta sig undertecknade förcslå stadsfullmäktige att tillsätta en kommitte för utarbetande av ett fullständigt förslag till namn på stadens gator och
kvarter i enlighet med den nya stadsplanen, vilket förslag
efter granskning av byggnadsnämnden bör föreläggas stadsfullmäktige.''
stadsfullmäktige biföll motionen och utsåg för ärendets
39
fortsatta handläggning en kommitte bestående av fabrikör
Albert Sa!hlin, rektor A. Chr. Thorn, telegrafkommissarie
Henning Nilsson, direktör Magnus Andersson, byggmästare
J. O. Troeli och direktör Yngve Holmström. I september
va.r kommitten färdig med sitt uppdrag. Med förslaget följde en programförklaring, där det bl. a. heter:
"Vid fullgörandet av sitt uppdrag: ett fullständigt förslag till gatunamn samt till namn och nummer å kvarter
inom stadens å den nya stadsplanen upptagna område, hava
kommitterade ansett sig företrädesvis böra beakta de synpunkter, vilka framböllos i den motion av stadsfullmäktiges och byggnadsnämndens ordförande, som gav anledning
till kommittens tillsättande.
Att dessa fordringar ej så mycket som önskligt kunnat
fyllas erkännes villigt; det har haft sina svårigheter att fin na lämpl·iga namn till 326 kvarter och 227 gator. Vid kvarterens namngivning ha . framförallt de praktiska synpunkterna (ordning och överskådlighet i stadsbilden) beaktats,
beträffande gatunamnen ha även es·tetiska och historiska
synpunkter fått göra sig gällande.
Kommitterade ha strävat efter att ge folkliga, lätt ihågkomliga benämningar, namn med gammal klang och hävd,
med vilka stadens innebyggare snart kunde hoppas bli
hemmastadda. Utländska namn, alltför moderna och högtravande benämaingar ha undvikits. Ävenså de onödiga
egenskapsbeteckningarna nya och gamla, lilla och stora,
norra, södra etc. I gamla gatunamn ha de dock behållits
(t. ex. St. och Lilla Kvarngatan). För att undvika allt för
stor enformighet ha gatorna ( = passage mellan två husrader) om~äxlande benämnts gata och väg för de bredare,
och gränd, gång eller stig för de smalare, varjämte upptagits det gammalskånska st räte (Färsingasträtet, Videsträtet).
Beträffande gamla gatunamn ha dessa endast ändrats där
dubbelnamn funnits eller där de under stadens utbyggande
och ändrade förhållanden blivit meningslösa. För översiktlighetens skull ha gatunamnen, där kommitterade haft f ria
40
händer, anslutits till kvartersnamnen. Gamla stadens gator
ha, där nya benämningar erfordrats, merendels fått yrkesnamn. I norra stadsdeLen hava ortsnamn och geografiska
namn använts. öster har fått sina flesta nya gatunamn i anslutning till kvartersnamnen. Söders gatunamn ha valts med
hänsyn till terrängen och dess växtvärld. Väster har huvudsakligen gamla namn, de nya ha i allmänhet lämpats efter
stadsdelens karaktär av villaområde eller efter de topografiska förhållandena eller efter redan befintliga namn.
Med visst skäl kunde man förvänta att namn på några
av köpingens och stadens märkesmän bevarats i de nya gatunamnen. Då de flesta av dem ännu leva i samhället eller
hava direkta avkomHng.ar ibland oss, anse sig kommitterade
icke befogade härtill. Det må bliva senare släktens sak."'
Den 26 oktober 1917 antog stadsfullmäktige enhälligt
och utan diskussion kommittens förslag till gatunamn.
En stadsplan ändras ständigt, särskilt i samhä:llen som
går snabbt framåt. Gamla stadsdelar saneras, nya planeras.
Förändringarna kan bli både många och omfattande och inverkar helt naturligt även på namngivningen. Många av
de förslag från 1917 års namnkommitte, ja mer än hälften,
som godkändes av stadsfullmäktige, har inte kommit till
användning på grund av under årens lopp företagna stadsplaneändringar. Sålunda finns det i dag ingen gata som slutar på. sträte. Men det har funnits, fast längre tillbaka i tiden. Infarten till Västra Sallerups kyrka gick förr omedelbart väster om det gamla skolhuset. Den kallades av de
gamle i byn Strädet.
l de forna danska landskapens städer var slrtede (av latinets ·via stratrz = stenlagd gata) en mycket vanlig efterled,
ehuru det även nyttjades på landsbygden. På en karta över
Lund 1853 har 14 av stadens 47 gator namn med sträle.
Str(ite eller .rtraltz återf·innes också i de svenska landskapslagarna. östgötalagen benämner handelsplatser, d. v. s. torget vid landsvägskorset inne i det östgötska stadssamhället
.rlrtele. Eljest var termen torg, som är ett lån från ryskan
t! l
1917
o
42
'"'
...
~co,...
och betyder "handel". Gata är för övrigt inget exklusivt
stadsbegrepp utan förekommer också på rena landsbygden.
Ordets ursprungliga mening antages vara "hål", "smal
öppning". Avtagsvägar från huvudvägen, gatan, kallades
grCinder, d. v. s. grannelag, vilket ord inte heller är ett specifikt stadsbegrepp. (Langenfelt).
Bland övriga gatunamn som av ovan angiven orsak inte
kommit ~tt tagas i bruk må nämnas några ovanliga men
fyndiga benämningar: Knäet, Kröken, Smygen och Svängen. Det skulle föra för långt att i likhet med vad som skett
i tidigare avsnitt redogöra för hela namnförslaget I det
följande kommer därför granskningen av 1917 års gatunamn med få undantag endast att beröra de gator som finns
i nu gällande stadsplan.
Aldre gatltnamn .rom behölls oföriindrade
Annexgatan
Från 1881
Järnvägsgatan
"
Larmgatan
"
Lilla Kvarngatan
"
Repslagaregatan
"
Stora Kvarngatan
"
Storgatan
"
Vasagatan
"
Västerlånggatan
"
N orregatan
Från 1890
Södergatan
"
Västergatan
"
Östergatan
"
Dalagatan
Från 1897
Fredsgatan
"
Malmgatan
Odengatan
Palmgatan
Parkgatan
Pilgatan
Pärlgatan
Rundelsgatan
sturegatan
Tempelgatan
Trollsjögatan
Trädgårdsgatan
Kanalgatan
Skolgatan
Ulvåsgatan
Gasverksgatan
Från 1879
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
Från 1909
"
"
Från 19B
För tillkomsten och betydels-en av ovanstående gatunamn
har t:idigare redogjorts i samband med behandlingen av köpingens och municipalområdets namnfrågor.
43
Äldre gatunamn som ändrades
Fabriksgatan
Gamla Kyrkogatan
Krongatan
Lilla Tvärgatan
Rådhusgatan
Smedjegatan
från 1881 blev Vävaregränd
,
,
, Bryggaregatan
,
, Atervändsgränd
"
,
Färgaregränd
"
"
Köpmansgatan
"
"
"
,
Smedjegränd och
"
"
Villavägen
stationsgatan
, stationsgränd
"
"
Nya Kyrkogatan
Kyrkogatan och
1890
"
"
Bangårdsgatan
skomakaregatan
Trädgårdsgatan
"
"
"
Floragatan
Floravägen
1897
"
"
,
Villavägen
Frejgatan
"
"
Grodeholmsgatan
,
Grodeholmsvägen
"
"
V ångavägen
Götgatan ( Skolgatan)
,
"
"
(~orra) Järnvägsgatan
,, Stehagsvägen
"
"
De korta förbindelselederna från Storgatan till Köpmansgatan och Södergatan fick benämningar innehållande den
tidigare ej förekommande efterleden - gränd. Fabriksgatan ändrades till Vävaregränd. Båda namnen anspelar på
den Renckska yllefabriken.
Gamla Kyrkogatan hade en gång uppkallats efter en för
länge sen försvunnen kyrkstig, varom tidigare berättats.
Man tyckte nu att namnet var olämpligt för en gata, som
mellan två hotell ledde till det på initiativ av Chr. E. Nilsson 1883 grundade Eslövs bryggeri. Därför döpte man om
den till Bryggaregat.an. 1963 inköpte HSB bryggeriet och
på dess plats uppfördes ett av stadens största bostadskomplex, Krönet. Men gatunamnet lever kvar.
Krongatan ansåg man tydligen vara ett alltför anspråksfullt namn på den lilla gatubiten norr om godtemplargården. Det blev i stället Atervändsgränd, som på den tiden
och f ram till 195 7, då Medborganhuset stod färdigt, verkligen gjorde skäl för namnet.
44
Lilla Tvärgatan ersattes med Färgaregränd. Tidigare har
nämnts att man i Eslöv kunde lämna in tyger för färgning hos C. P. Sahlin i Vollsjö. 1879 flyttade Sahlin till
Eslöv och anlade ett färgeri vid Lilla Tvärgatan. Verksamheten utVJidgades 1894 till att omfatta tillverkning av färdiga kläder för barn och ungdom. Denna rörelse bedrevs
i hörnfastigheten mitt emot planteringen Trekanten till år
1913, då sonen Albert, under vars ledning firman gick
raskt framåt, lät uppföra den nuvarande fabriksbyggnaden
vid Kanalgatan.
Rådhusgatan hade inte någon som helst anknytning till
stadens rådhus, och man menade på goda grunder att så
inte heller skulle bli förhållandet i framtiden. Namnet ändrades till Köpmansgatan, en lämp1ig benämning på en gata
i centrum som redan från samhällets tillkomst varit en ut·
präglad affärsgata. Det äldsta företaget vid gatan är firman O. Nilsson, som 1968 firade 100-årsjubileum.
Smedjegatan, som smeden Johan Lundgren och hans
smedja givit namn åt, delades upp på två sträckningar:
Smedjeg1·änd mellan Storgatan och Köpmansgatan och
Villavägen mellan Södergatan och Skolgatan. Därmed för·
svann också namnet Frejgatan, den tidigare benämningen
på Villavägen mellan Sturegatan och Skolgatan. Stadsdelen
har behållit karaktären av villaområde åtminstone västerut
f rån korsningen med Västerlånggatan. Här ligger Doktor
P. Håkanssons sjukhem, salubrindoktorns äreminne, och
strax intill det originella Stenberget, båda med anknytning
till Chr. E. Nilsson. Den äldsta byggnaden i sjukhemmet
var ursprungligen Chr. E: s privatbostad och Stenberget
ett markant inslag i den omgivande stora trädgården. På
den ~iden var hela trakten rena fäladsmarken, och vid röjningen och grävningsarbetena i samband med uppförandet
av bryggeriet gällde det att bli av med de massor av sten
som fanns här. Man lade upp •massiva stengärdesgårdar men
det blev ändå sten över, och så kom Stenberget till. Det påstås att Chr. E. fick iden från bibeln, närmare bestämt från
45
en av Dores berömda illustrationer, den med Babels torn.
Den intresserade kan själv jämföra.
stationsgatan blev stationsgränd i överensstämmelse med
namngivningen av de övriga från Storgatan utgående smågatorna.
Inom de kommunala mynd(gheterna diskuterade man
under många år livligt frågan om en bättre förbindelseled
mellan de västra och östra områdena i stadens södu del än
vad Nya Kyrkogatan utgjorde. I 1917 års stadsplan slopades
järnvägsövergången vid dåvarande Akermans, nuvarande
Medborgarhuset. I stället upptog planen en ny gata, Larmgatan, med skenfri korsning genom underkörsel 150 meter
längre söderut. Nya Kyrkogatans ursprungliga sträckning
delades följaktligen upp p~ tv1 gator, skilda lit genom södra bangårdsområdet Den västliga fick namnet Kyrkogata;J
och den östliga ·kallades Bm1gårdsgatan, två välmotiverade
benämningar.
Den i sydöstra delen av staden belägna Trädgårdsgatan,
som ursprungligen hette Östergatan, fick nu sitt tredje
namn: Skomakaregatan. I en tidigare uppförd möbelverkstad började K. D. Santesson år 1903 tillverka handgjordl
skor. Genom om- och tillbyggnad av lokalerna utökades
resurserna. Företagets produkter kännetecknades av mycket
hög kvalitet och förnämlig hantverksskicklighet. 1956 lades
tillverkningen ner på grund av rådande konjunkturförhållanden. Lokalerna disponeras nu av AB Tramo.
Vid skomakaregatan bodde en på sin tid känd kommunalman, skoarbetare senare förman O. S. Ekdahl. Han invaldes 1910 i kommunalfullmäktige som den förste representanten för a·rbetarerörelsen i Eslöv.
Grodeholmsgatan fick vidkännas en liten ändring till
Grodeholmsvägen. För namnets ursprung har tidigare redogjorts. Det är egentligen ett ganska egendomligt förhållande med Grodeholmsvägen. I alla planer från och med
1897 har den tagits med men hittills har det inte varit tai
om att den skulle läggas ut.
46
Namnet Götgatan försvann i själva verket redan 1909, då
det ersattes av Skolgatan. Efter korsningen av Västergatan
förlorade detta namn något av sitt berätbigande, tyckte man.
Här var ju nära nog rena landsbygden. Då passade Vångrtvägen bättre. Vång är ett utpräglat skånskt uttryck och betyder enligt språkforskarna del av åkerjorden, inhägnade
ägor i motsats till utmarkerna.
Järnvägsgatan i norr som 1909 fick vika för namnen i
söder erhöll nu benämningen Stehag.rvägen. Stehag skrevs
på 1300·talet Stoodhaugre, stohagen.
Övriga gatunamn
Abborrgränd
Badstugatan
Bald ersvägen
Bergagatan
Betgatan
Bostålisgatan
Bruksgatan
Danska Vägen
Eliingevägen
Fiskaregatan
Forellgatan
Fäladsvägen
Glasgränd
Grybyvägen
Gröna Gång
Grönlandsgatan
Harj agersvägen
Hemvägen
Hundramannavägen
Islandsvägen
Jerusalemsvägen
Karlavägen
Kastbergavägen
Klockaregatan
Korallgatan
Lapplandsvägen
Laxgatan
Magasinsgränd
Mossavägen
Mångatan
N ackarpsgatan
Nämndemansvägen
Onsjövägen
Prostgatan
Remmarlövsvägen
Rosenvägen
Röstångagatan
Sallerupsvägen
sjöhusvägen
skogsvägen
Slånbacksvägen
Sockergatan
solvägen
T orsvägen
Trollenäsvägen
Tåbelundsvägen
Utvägen
Vasslegatan
Vikingavägen
Ystadvägen
47
I enlighet med namnkommittens förslag hämtades nya
namn på kvarteren för överskådlighetens skull inom varje
särskild del av staden från samma begreppsområde, s. k.
kategorinamn. Kvarteren i nordöstra delen, Eslöv nr 5,
fick namn efter fiskar och kräldjur. Vid namngivningen av
gatorna anslöt man så långt det gick till kvartersnamnen.
Det är anledningen till att man i Eslöv 1917 fick åtskilliga
gator med fisknamn och liknande: Abborrgränd, Forellgatan, Laxgatan, Korallgatan och Fiskaregatan. I den tidigare
nämnda framställningen om namnproblemen i de svenska
städerna redogör Langen.felt i korthet för 1917 års beslut i
namnfrågan och anför beträffande ovanstående kategorinamn, a-tt namn som Forellgatan, Laxgatan, Korallgatan
m. fl. är olämpliga i förbindelse med gata medan bl. a.
Abborrgränd går för sig rätt broa. Detta uttalande är säkerligen den viktigaste anledningen till de namnändringar som
senare företogs. Kvar är endast Abborrgränd och Fiskareget/an. Forellgatan heter i dag Rönneholmsvägen, Laxgatan
har bytts ut mot Värlingevägen och Korallgatan har ersatts
av Frostavägen.
Ett par avsteg från kategoriprincipen gjorde man emellertid redan 1917. Efter det gamla egendomsnamnet Berga
uppkallades Bergagalan och en parallellgata till denna döptes till Boställsgatan. Båda namnen finns fortfarande kvar
inom området ehuru gatorna har fått nya sträckningar och
efterhand ändrats till - vägen. Boställsgatan syftar på
östra bostället, vars gårdsbyggnader låg vid nuvarande
Ringsjövägen väster om Bergaskolan. I Eslövs gamla by
fanns i början av 1800-talet sjutton gårdar. Av dessa var
tre kronaboställen med nummer 13, 15 och 17. Byn enskiftades 1820- 1821. Nr 13 fick ligga kvar och blev Västra
bostället. Nummerna 15 och 17 flyttades ut och sammanslogs till östra bostället. Detta inköptes 1918 av staden och
huvuddelen utlades till industriområde. Den stora trelängade gården utarrenderades med omkringliggande markom-
48
råden. Efter hand togs marken i anspråk för olika ändamål,
Bergaskolan bl. a., och byggnaderna revs 1967.
På platsen för Badsittgatan hade repslagare Per Hermodsson sin första repslagarebana. Denna flyttades till trakten
av Repslagaregatan när badhuset 1896 uppfördes av ett
enskilt bolag, i vilket köpingen satsat 6.000 kronor. Efter
fem år måste bolaget gå i likvidation och köpingen övertog
anläggningen.
Baltlersvägen och T orsviigen ansluter naturligt till Odengatan.
1893 uppfördes Eslövs saftstation och hade sm första
kampanj följande år. Om höstarna var det liv och rörelse
på vägarna till fabriken, när de många skjutsarna var på
ingående med sina lass av betor eller kom därifrån med
ångande betmassa. Betsaften gick i rörledning till Örtofta
sockerbruk. Betgatan och Sockergatan erinrar om denna tid.
Driften vid saftstationen lades ner 1938 som en följd av
Sockerbolagets rationaliseringsåtgärder. 1941 inköptes byggnaderna av P. Håkansson Konserver AB, som under ledning
av den från Tjeckoslovakien inflyttade Herbert Felix hade
börjat framställning av konserverade gurkor. Nu är AB
Felix ett av de ledande företagen inom landets livsmedelsindustri.
Bmksgatan är en av huvudlederna inom industriområdet.
Den är två kilometer lång och därmed, om man bortser
från infartsvägarna, den längsta gatan i Eslöv med ett och
samma namn.
Dan.rka Vrigen är ett namn som kan ge anledn ing till
eftertanke, och nog passar det bra i en skånestad. Den i
nordvästra delen av staden belägna gatan finns än så länge
endast på stadsplanekartan.
Bilingevägen leder till det anrika slottet vid Bråån. Namnet har med al att göra. Om Eliinge berättar Allan Arvastson i "På Di.ickrarnas tid", nummer 5 i Eslövs museums
skriftserie.
49
Fäladsvägen för rakt in i Tåbelunds gamla fäladsmark,
om vilken tidigare berättats.
Glasgränd skilde förr Badhusparken från en norr om denna belägen plankinhägnad tomt, som innehöll lagerutrymmen för bl. a. glasvaror tillhörande en för äldre eslövsbor
välkänd Erma, grundad av handlanden Ernst W. Johansson (1869-1945). Denne öppnade 1894 en liten glas och porslinsaffär vid Stora Torgs norra sida. Tio år senare
flyttade han till en fastighet vid västra sidan av torget, där
rörelsen bedrevs till 1925, då den fick nya lokaler vid torgets västra sida. Firman har numera upphört.
Grybyvägen heter i dag Lundavägen. Namnet Gryby sättes i samband med gryt = stenig trakt. U nder medeltiden
kallades byn Grytby. Eslövs by hade utmarker gemensamt
med Gryby. Vägen drogs på sin tid genom en gammal
fäladsmark hörande till Ellinge. Området norr om vägen
har kultiverats och tagits i bruk för industriella ändamål.
Söder om vägen har plogen aldrig satts i jorden. Det är
Ab111lahagen. Enligt fil. dr Ingemar logers vid Landsmålsarkivet i Lund är Abullahagen (med uttalet Abtdlahaven)
helt säkert sammansatt med abull = äppelträd, ett ord som
är försvunnet i större delen av Skåne men ännu är känt i
'
nordväst-Skåne. Men den vegetation som varit namngivande
är för längesedan försvunnen. På samma sätt namngivet är
Abullaberga i Huaröds socken . . Men det är ovisst om vilda
äppelträd vuxit på hela det område som bär namnet Abullahagen.
Gröncl Gång är ett vanligt namn på en smal passage med
omgivande grönska, i detta fall ledande österifrån till gamla vattentornet. Numera har gången blivit en ordinär gata.
Grönlandsgatan är ett kategorinamn liksom Islandsvfigen,
Lappland.rvt.igen, Nackarpsgatan (Nackarps dal vid Röstånga) och Röstångagatan. Hit hör även den tidigare nämnda StehagsvCigen. Gatorna i norra delen av staden uppkallades efter ortnamn och andra geografiska namn. Till denna
grupp får också räknas Harjager.rvägen och Omjövägen.
50
Eslöv tillhörde före utbrytningen ur Västra Sallerups socken Harjagers härad, de karga åkrarnas härad. I staden
ingår numera också delar av Onsjö härad, Othinshaeret,
Odensdyrkarnas härad.
Namnen Hemvågen och Utvägen på gatorna vid stenberget avsåg att understryka bebyggelsens karaktär mom
detta område utmed Villavägen.
H lindramannavägen är ett namn med en egenartad och
intressant innebörd. Det vill erinra om de Hundramannaföreningar som särskilt under de första årtiondena spelade
en ej obetydlig roll i det framväxande samhällets liv.
Det nuvarande statliga försäkringsväsendet bygger på de
folkliga sammanslutningar som i form av sjukkassor på
sin tid bildades överallt i landet för inbördes hjälp. Eslöv
fick sin första sjukkassa 1872: Eslövs gemensamma sjukoch begravningskassa. Under de närmaste decennierna tillkom ytterligare sex kassor:
Eslövs hundramannaförening nr l, 2 och 3
Eslövs hundrakvinnaförening
Eslövs godtemplares hundramannaförening
Eslövs arbetares gemensamma sjuk- och begravningshjälpsförening.
Under dessa sammanslutningars första tid, då sjukkasseiden var ny och entusiasmen följaktligen stor, samlades
medlemmarna årligen till stora fester, verkliga folkfester.
Så här gick det till vid en dylik tillställning enligt ett referat f rån en hundramannafest i början av 1890-talet. " Hundramannaföreningarnas utfärd till Per Larssons skog (nuvarande Ekenäs) vart, tack vare det utomordentligt vackra
vädret, en riktig folkfest i ordets fullaste betydelse. Tillslutningen var detta år större än något föregående. Deltagarnas antal torde ha utgjort i runt tal halftannat tusen
eller lika många som hela köpingens invånareantal, vadan
det tycktes, som om hade man i ordets bokstavliga betydelse
vandrat man ur huse. En hel del av befolkningen från
kringliggande landsbygd hade ock infunnit sig. Dessa
51
hundramannaföreningsfester synas ha blivit riktigt traditionella. Klockan l /2 2 samlades deltagarna å (östra) folkskolans lekplan med föreningarnas fanor och standar. Sedan
musikkåren blåst ett par nummer, skedde avtåget till skogen,
där festdeltagarna hälsades välkomna av handlanden A.
Lundberg, ordförande i föreningen nr 3. Omedelbart därefter vidtog dans·e n å tvenne stora plankbanor och fortgick
med korta pauser till klockan 11 på aftonen.
Efter skymningens inbrott tändes runt dansbanorna kulörta lyktor, ett vackert fyrverkeri avbrändes och de sista
numren avdansades med belysning av gröna och röda
bengaliska eldar. TiU aftonens nöje hörde också kapplöpning i säckar, dito vattenlöpning m. m. I följd av bristfälliga anordningar blev detta nummer p& programmet ej riktigt lyckat.
Klockan 11 skedde hemfärden i en väldig procession. J
förbifarten höjdes ett leve för disponent Chr. E. Ndsson,
då man tågade förbi dennes villa. På torget avtackades skaran av de respektive föreningarnas ordförander."
Jemsalemsvägen är ett namn som varit föremål för många
mer eller mindre fantasifulla tolkningar. Enligt en karta
över östra Asmundtorps by från 1739 låg tre ryttartorp
på fäladsmarken nordost om Eslövs by. Det är säkerligen
samma torp som på en karta över eslövsbygden på 1810-talet är belägna ungefär på platsen för den bebyggelse norr
om nuvarande Karlscabadet som sedan gammalt kallats Jerusalem. Namnet förekommer i andra städer, bl. a. i Malmö,
och anses beteckna fattigkvarter, primitiv bostad. (Ingemar
Ingers).
Kadavägen är Repslagaregatans förlängning västerut och
går numera fram till området för Karlsrobadet. Namnet har
anknytning till den närbelägna egendomen Karlsro.
Kastbergavägen har sedermera ändrats till Ringsjövägen.
Från Bergaskolan österut förekommer en garrska kraftig
stigning som i folkmun fått namnet Skadabacken. Skada
med mjukt a = skata. Om namnets uppkomst har gamla
52
kastbergabor berättat följande: Strax före backens krön
Ug förr på höger hand från centrum räknat ett litet torp.
En av arrendatorerna kom fdn en gård med namnet Skathuset eller liknande. Han kallades Skaden ( Skatan) och
den benämningen förde han med sig tiU Kastberga. Backen
utanför husknuten blev Skadabacken.
Ingemar Ingers, som underställts ovanstående tolkning,
kommenterar: "Upplysningen att vederbörande kommit
från en gård med namnet Skathuset är intressant. Därmed
kan inte avses annat än 'Skadahused' som är en arrendegård i södra delen av Skarhults socken. Gården ligger där
ännu men namnet är förskönat till Skatteborg. I äldre tider
kallades gården dels Skadahused, dels Skadahimmancd."
Till detta kan lämnas den upplysningen att enligt kyrko·
böckerna flyttade en arrendator år 1894 från Skarhult till
Eslöv nr 12, som är beteckningen på tra:kten vid Skadabacken.
Ortnamnet Kastberga anses betyda "höjderna inom den
uppkastade jordvallen". Det syftar helt säkert på höjderna
vid den gamla byplatsen norr om nuvarande skolhuset.
Klockaregatan och Prostgatan går över den del av Tåbelunds fälad som förr ägdes av kyrkan och kallades Prästfäladen. Området köptes av staden i slutet på 1940-talet och
utlades efter uppodling till kolonier. Sedan ett nytt koloniområde upplåtits öster om kyrkogården har den gamla
Prästfäladen tagits i anspråk för villabebyggelse.
Norr om Magasinsgränd, den lilla passagen från Kvarngatan till östra skolan, fanns fram till mitten av 1930talet en lång, låg magasinsbyggnad, ursprungligen en stalllänga hörande till mjölnare Per Pålssons gård, som låg här
vid södra stambanans framdragande. Byggnaden, som alltså
var en sista rest av åen äldsta bebyggelsen i denna del av
Eslöv, låg delvis på gatumark och den livligt trafikerade
Kvarngatan var här betydligt smalare än nu.
Mosscwiigen blev det naturliga namnet på den trafik-
53
led som drogs omedelbart väster om Västra Sallerups mosse,
nuvarande Edelbergsparken.
Mångatan och Solvägen är fantasinamn. Mångatan bär i
dag namnet Mäster Mårtens väg, som syftar på Västra Sallcrups kyrkas byggmästare.
Nämndemansvägen har säkerligen fått sitt namn i anslutning till Hundramannavägen. Någon personlig anknytning
torde ej föreligga.
Remmarlövsvägen blev namnet på den gamla nordsydliga bygatan. Remmarlövs församling var fram till 1962
annexförsamling till moderförsamlingen Västra Sallerup. I
ortsnamnet ingår personnamnet Ruthmar.
Det för närvarande äldsta huset i centrala Eslöv torde
vara fastigheten Remmarlövsvägen 3. Abon Per Pehrsson
och hans hustru Fernilla Bengtsdotter förvärvade 1814 kronohemmet Eslöv nr 2 enligt förordningen av den 21 februari 1789 om friköpande av kronohemman. Sonen Lars
Persson och hans tillämnade hustru Karna Pers Dotter övertog gården 1837. I köpebrevet stadgas beträffande föräldrarnas förhållanden bl. a. följande: "Den redan inhägnade
hagen, varpå vi uppfört vårt undantagshus samt det syd·
västra kvarteret i trädgården med därpå växande träd förbehålles oss till vår fria disposition i bådas vår livstid."
Detta undantagshus är fastigheten Remmarlövsvägen 3, som
alltså ·uppfördes några år före 1837.
Sonen Per Larsson (tidigare omnämnd i samband med
Per Lars' skog) köpte gården 1872. Vid den häftiga eldsvådan 1895, då en stor del av bebyggelsen utmed Västergatan förstördes, brann byggnaderna ner. Undantagshuset
räddades emellertid. Egendomen såldes till lantbrukare Nils
Sjunnesson. 1897 förvärvade lantbrukare Nils Olsson det
gamla undantagshuset och renoverade det. 1930 köptes fastigheten av nuvarande ägaren, som pietetsfullt iordningställt
det, en sista rest av Eslövs gamla by.
nosenvägen och Sftlnbacksv?igeu är uttryck för den sommartid så brokiga växtligheten inom stadsdelen Backarna.
54
Sallemp.rvägen kom till i början på 1880-talet. Förut
fanns ingen förbindelse söderut. I februari 1881 tillsattes
en kommitte för att förverkliga planerna på en sådan. Det
var dåvarande pastor Lorentz Edelberg som var den pådrivande kraften.
Det ursprungliga namnet på Sallerup är Saxulstorp. Från
början av 1300-talet förekommer benämningen Saxilthorp,
Saxeltorp och Saxildorp. I en handling från 1389 nämnes
för första gången Saxildorp vaestra. Ändelsen - torp har
ersatts av - rup. Förra delen av namnet är ett personnamn. Bakgrunden till namngivningen med - torp torde
vara den starka utflyttningen från de gamla byalagen vid
vikingatidens slut.
Sjöhtuvägen fick sitt namn efter Eliinge Sjöhus som 1912
införlivades med staden.
skogsvägen är ett lättförståeligt namn på trafikleden utmed Skytteskogens södra sida. Förr i världen kallades
skytteskogen helt enkelt Skogen.
Trol/enäsvCigen liksom Remmarlövsvägen hör samman
med den gamla landsvägen från Västra Sallerup över Eslövs by mot östra Asmundtorp, Gullarp och Trollenäs. Den
möter Remmarlövsvägen vid det gamla vägkorset, som var
bybornas samlingsplats. Häri f rån utgick den väst-östliga
bygatan som i fortsättningen, nuvarande Västergatan, för de till byns utmarker österut.
Utmed Trollenäsvägen ungefär vid den gamla gränsen
mellan byarna Eslöv och östra Asmundtorp ligger en liten
husklunga som enligt folktraditionen och med folkmålets
uttal benämnes Bttllale. Det skånska le, i bestämd form
le-et, betyder grind och helt säkert har här i äldre tid funnits en sådan just vid gränsen mellan de två. grannbyarna.
Ingemar lngers, som gjort uppteckningar av terrängnamn i
Västra Saller:ups och Trolienäs socknar, har träffat på namnet i formen Böllale (med ett ljud mellan y och ö) och
uppger, att namnet med säkerhet har samband med ett
åkernamn Böllemd i Norre vång i Eslövs by vid gränsen
55
mot Östra Asmundtorp. Detta namn finns i en lantmäteriakt f rån l 717.
Krigiska händelser har ofta ägt rum i dessa trakter särskilt i samband med striderna. om Skåne. De sista inträffade
efter Magnus Stenbocks övergång av Rönneå den 18 februari 1710. De framskjutna danska styrkorna fick då order
att dra sig tillbaka till en linje Kastberga - Eslöv - Trollenäs. Den danske överbefälhavaren skulle ha sitt högkvarter i Västra Sallerups prästgård, men därav blev intet. Vid
Gullarp levererade en dansk ryttartrupp under ledning av
en överstelöjtnant Prehn uppehållande försvar. Härom berättar Arthur Stille i "Skånska kriget 1709-1710". Av
särskilt intresse i denna skildring är ortsbeskrivningen.
"Strax norr om Gullarp flyter Saxån fram i öst-västlig
riktning i en djup ravinartad sänka, vilken var ganska svår
att passera med kavalleri. Omedelbart söder om sänkan låg
GuJiarps (nu nedrivna) kyrka. Dess kyrkogård var omgiven av en mur med portöppningen vettande åt söder. I
denna för försvaret gynnsamma terräng beslöt Prehn att
göra halt och mottaga svenskarna. Han hade så pass stort
försprång före dem att han oantastad kom över sänkan,
och så fort detta var ske~t, lät han ett antal dragoner sitta
av och besätta kyrkogården, varjämte han höll en trupp av
50 man tHl häst här eller tätt bredvid, beredd att när som
helst hugga in.
Den svenska truppen som utgjordes av endast ett kompani hade på grund av sin fåtalighet ej bort gå för långt
fram, men i sin iver kom den utan att iakttaga tillbörlig
vaksamhet för nära inpå fienden. Då den skulle arbeta sig
över sänkan, om vars tillvaro den säkert på förhand var
okunnig, utsattes den för eld från de avsuttna och av kyrkogårdsmuren skyddade dragonerna. Dels på grund härav,
dels på grund av terrängens besvärlighet kom den i någon
oordning. Då ryttarna voro i begrepp att sträva upp på
sänkans södra brädd, svängde Prehn med den i beredskap
hållna styrkan och anföll kraftigt med den påföljd att
56
svenskarna trängdes tillbaka ned i sänkan och måste retirera. Resten av Prehos regemente kunde härigenom så mycket mera ostört fortsätta sin marsch mot det danska högkvarteret. Den svenska förlusten uppgives till 20 man döda
och 7 i.Ila sårade fångar, under under det att danskarna icke
få:tt en enda man skadad."
Tltbelundsvägen fanns med redan i municipalområdets
byggnadsplan under namnet Tåbelundsgatan men blev aldrig utlagd. I 1917 år stadsplan fick den sin nuvarande
sträckning från Gröna Torg söderut mellan Sturegatan och
Mossavägen. Om namnets bakgrund har redogjorts i samband med behandlingen av municipalområdets namnfrågor.
Vasslegatan leder helt naturligt till ett mejeri. (Vassle
eller vassla är den vätska som återstår av mjölken, sedan
ostämnet utfällts medelst löpe eller syra). Eslövs mejeri,
som företaget ursprungligen hette, grundades redan på
1860-talet med Fr. A. Ohlsson, en av Eslövs första köpmän
och framstående kommunalman som initiativtagare. Mejeriet hade i många år sina lokaler vid Östergatan omedelbart väster om banporten. I början på 1920-talet uppfördes
en ny mejeribyggnad vid norra delen av Kvarngatan.
Vikhtgavägen från Föreningstorget västerut är en erinran om människor från en sedan länge svunnen tid. I närheten av Västra Strö kyrka finns ett ståtligt minnesmärke
f rån vikingatiden. På en kulle reser sig sju bautastenar, av
vilka två är försedda med runor. Tutestenarna som de kallas
har tillkommit omkring år 1000.
Ystadvägen går utmed den 1866 öppnade Eslöv-Ystadjärnvägens utfart från stationsområdet. Ett växlingsspår i
närheten har av folkhumorn begåvats med namnet Miljonspåret på grund av de stora kostnader som anläggaodet
förde med sig i den besvärliga terrängen.
Ortnamnet Eslöv går tillbaka till ett fornskånskt Aeslef.
Senare delen av namnet är det gamla ordet lev, arvegods,
som är besJäktat med ordet leva i t. ex. kvarleva, något som
lämnats i arv. Beträffande förra delen har den kände ort57
namnsforskaren professor Jöran Sahlgren antagit att det
från forndanskan ·k ända personnamnet Äse (Ese) skulle ingå i ortnamnet. Eslöv skulle alltså betyda Äses arvegods.
Sahlgren har senare, 1960, kommit med en annan tolkning.
Första delen av namnet skulle vara genitiv av ett personnamn Äsir, som i sin tur skulle komma av ordet äsir, åsbon.
Eslöv skulle enligt denna uppfattning vara liktydligt med
åsbons arvegods.
Ortnamn på -löv anses ha uppkommit under folkvandringstiden, som börjar omkring 400 e. Kr. Eslöv nämnes
första gången i ett dokument tillkommet mellan åren 1164
och 1177 under formen Haeslef.
58
59
REGISTER
Abborrgränd
Abullahagen
Annexgatan
47, 48
50
12, 21, 26, 43
Backarna
Badstugatan
Baldersvägen
Bangårdsgatan
Bergagatan
Betgatan
Boställsgatan
Bruksgatan
Bryggaregatan
Bullale
23, 35, 54
47, 49
47, 49
44, 46
47, 48
47, 49
47, 48
47, 49
8, 13, 19, 44
55
Dal (a) gatan
Dangatan
Danska Vägen
Drevgatan
25,
25,
47,
25,
29, 37, 38, 43
29, 38
Ekenäs
Eliinge Sjöhus
Eliingevägen
Eslöv
Eslöv nr 3
Eslöv nr 3-vägen
32, 33
39, 55
49
58
24
Eslöv nr 5
23,
23,
47,
57,
23,
24
23,
Fabriksgatan
Fiskaregatan
Flodgatan
Floragatan
Floravägen
Forellgatan
Fredsgatan
Frejgatan
Frostavägen
Fågelsångsgatan
Fäladen
Fäladsvägen
11,
47,
25,
25,
32,
47,
25,
25,
48
12,
34
47,
20,
48
32
32,
44
48
30.
32,
60
49
32
24, 48
21
50
26, 44
44
34, 35, 37, 43
44, 45
Färgaregränd
Färsingasträtet
Föreningsgatan
Föreningstorget
20, 44, 45
Gamla Kyrkogatan
Gasverksgatan
Glasgränd
Grodeholm
Gradeholmsgatan
Gradeholmsvägen
Grybyvägen
Gröna Gång
Gröna Torg
Grönegatan
Grönlandsgatan
Götgatan
11,
21,
47,
23
25,
44,
47,
47,
57
11,
47,
25,
Har jagersvägen
Hemvägen
Hornsgatan
Hundramannavägen
47,
47,
25,
47,
Islandsvägen
35, 47, 50
Jerusalemsvägen
Jungfrugatan
Järnvägsgatan
47, 52
Kanalen
Kanalgatan
Kar i dal
Kar·lavägen
Kastbergavägen
Klockaregatan
Knäet
Korallgatan
Krongatan
Kröken
Kvarngatan
Kyrkogatan
Köpmansgatan
12,
14,
23
47,
47,
47,
43
47,
Lapplandsvägen
Larmgatan
35, 47, 50
12,21,25,29, 30, 32,38,43,46
40
25, 35
31, 32, 57
19, 44
30, 37, 43
50
32, 44, 46
46
50
.50
18, 22, 25, 29, 38
50
32, 38, 44, 47
50
51
32
51, 54
25, 35
11, 17, 22, 25, 29, 38, 43, 47
13, 14, 16, 32
25, 32, 38, 43, 45
52
52
53
48
m~ 21,
44
43
17, 18, 53, 57
13, 15, 21, 44, 46
8, 16, 20, 44, 45
ut
Laxgatan
Lilla Kvarngatan
lilla Tvärgatan
Långgatan
47,
12,
11,
25,
48
22, 40, 43
20, 44, 45
35
Magasinsgränd
Malmgatan
Mossavägen
Många·tan
Mäster Mårtens väg
47,
12,
35,
47,
54
53
19, 25, 27, 37, 43
47, 53, 57
54
Nackarpsgatan
Nilgatan
Nils Johnsons Väg
Norra Järnvägsgatan
Norra Torggatan
Norra Tvärgatan
N orregatan
Nya Kyrkogatan
Nygatan
Nytargsgatan
Nämndemansvägen
29, 47,
25, 30
22
38, 44
11, 17,
35
11, 14,
25, 26,
21, 22,
25, 35
25, 32,
47, 54
Oden (s) gatan
O lofsgatan
Onsjövägen
Orientalgatan
25, 26, 28, 37, 43
38
47, 50
25, 35
Palmgatan
Parkgatan
Per Håkanssons Väg
Pilgatan
Polgatan
Prostgatan
Prästgatan
Pärlgatan
25,
25,
21
25,
25,
47,
Remmarlövsvägen
Repslagaregatan
Ringgatan
Ringsjövägen
Rosengången
Rosenvägen
47, 54, ss
11' 18, 22, 29, 38, 43, 49, 52
31
48, 52
32
47 54
62
50
22
18, 22, 23,
29, 37, 43
25; 26, 44, 46
38
28, 37, 43
28, 37, 43
31, 37, 43
31, 37
53
38
25, 30, 31, 37, 43
'
Rundelsgatan
Rådhusgatan .
Rönneho~msvägen
Rönngatan
Rörgatan
Röstångagatan
sagogatan
Sallerupsvägen
Sandgatan
Sjöhusen
Sj öhusvägen
skadabacken
skogsvägen
skolgatan
skomakaregatan
Slånbacksvägen
Smedjegatan
Smedjegränd
Smygen
Sockergatan
solvägen
Spolegatan
Spångatan
stationsgatan
stationsgränd
Stehagsvägen
Stora Kvarngatan
St<>ra Torg
Storgatan
Stormgatan
Strädet
sturegatan
Stålgatan
Stånggatan
Svanegatan
Svängen
södergatan
Södra Bangatan
Södra T<>rggatan
Tempelgatan
25,
11,
48
38
25,
47,
25,
47,
25,
24
47,
52,
47,
25,
17,
47,
11,
31, 32, 37, 43
16, 44, 45
31
50
32
55
32
55
53
55
32, 35, 38, 43, 44, 45, 47
44, 46
54
20, 22, 44, 45
20, 44, 45
43
47, 49
19, 47, 54
15
25, 35
11, 19, 44, 46
44, 46
29, 38, 44, 47, 50
11, 17, 22, 40, 43
7, 8, 14, 16, 17, 23, 27, 50
7, 9, 11, 12, 16,
20, 22, 43, 44, 45
12, 21, 25, 30, 32
41
25,
25,
25,
25,
43
12,
25,
11,
26, 32, 37, 43, 45, 57
32
31
32
14, 20, 21 , 22, 23,
26, 35, 43, 44, 45
20, 22
Il, 18
25, 30, 34, 37, 43
63
Torpstigen
T orsvägen
Trehäradsvägen
T rollenäsvägen
Trollsjögatan
Trulsagatan
Trulsgatan
Trädgårdsgatan
32
Turegatan
Tvärgatan
Tåbelundsgatan
T åbelundsvägen
47, 49
38
47, 55
20, 25, 26, 33, 34, 37, 43
9, 11, 12, 27
9, 12
11, 18, 22, 25, 29,
35, 37, 43, 44, 46
25, 30
25 , 30
25, 33, 34, 57
34, 35, 47, 57
Ulvåsa
Ulvåsagatan
Utvägen
23, 28, 29
38, 43
47, 51
Vasagatan
Vasslegatan
Videsträtet
Vikinga vägen
Villavägen
Violgatan
V ångavägen
VärJingevägen
Västergatan
12,
47,
40
47,
20,
25,
32,
21 , 22, 25 , 30, 37, 43
57
57
32, 44, 45, 51
26
44, 47
48
Västra Kana-lgatan
Västra Torggatan
Västra Tvärgatan
Vävaregränd
7, 9, 13, 17, 22, 23, 26, 27,
28, 31, 43, 47, 54, 55
8, 9 , 11, 12, 19, 20, 22, 26,
27, 28, 43, 4 5
11, 12
11, 14, 16, 21, 22
11, 20, 22
20, 44
Ystadvägen
47, 57
Zongatan
26, 31
Ålandsgatan
Atervändsgränd
26, 30
44
Östergatan
östra Kanalgatan
7, 11, 17,22, 23, 26,43,46, 57
11, 12
Västerlånggatan
l'
l
l
•
'
11t
J
l.
l
l'
l
11
l
' ,,t
•'
l. l
.l
j;
t,
l.
'
"l
l
l
J. l
t'·'
·l
t
J•
D
Il
l
~
'
l
l
l
.,'