Sokrates och hans anklagare. 6 delen. Med phil. facult

Κ Ο Κ Η Λ Τ Ε *
nl
OCH
1IAXS
Α ΙΚ ΙΛ βΛ Κ Ε .
6.
Med
Phil.
Del en.
Facult.
tillstånd
under inseende
af
VILHELM FREDRIK PALMBLAD
Ph. M. Professor i Grekiska Litteraturen. R. N. O.
Ledamot af K. Villerh. Hist. o. Antiqv. Akad.
Corresp. af K. Skandinav. Hist. Saraf.
till offentlig granskning framställd
for
Philosophiska
Graden'
at
R E I N H O L D
CARLÉN
af Arestgölha Nation.
Kongl. Stip.
ere
G ustavianska L ärosalen den 7 Juni 1 8 4 5 ,
p . t . t.
e. m.
U p s a I a,
L e f f l e r oeh S e b e l l , Kongl. Akad. Boktryckare.
Btcsiioiidentis.
Tltcses
1.
Qua;
contra
dem nostra q u o q u e
vindices a lq u e
m o ta est c o n tro v e rs ia, ea­
Socratem
in ter
aitate
externa;
ratio n is
lib e rta tisq u e
a u c to rita tis p o te s ta tis q u e p r o ­
p ugn atore s q u o tid i e fere re c u rrit,
sV·
j« i*
rébrn»
II.
U n o q u o q u e ig itu r t e m p o r e q u i c u n q u e p r o saniori­
b u s institutis r a ti o n ib u s q u e certans p e r i t , tragiere e ju s­
dem sortis, cui Socrates o c c u b u i t r q u o d a m m o d o pra;bet exem plum .
✓
III.
Ceterum sors illa S ocratis d o c u m e n to e s t, religio ­
n em hoc te m p o re rei publicae r e r u m q u e civ ilium se p r a buisse m inistram .
IV.
Jud ic iu m
quod
i
ill u d lle lia s la ru m c u m
·
rccenliore
Jury d ic im u s , fac illim e com parari potest.
·»Π 1i i
illo ,
k o m m a 1) , a t t u ttr y c k e t τa δ'ημόνια så an vändes; 3ikviil
v a r m a n a f sjelfva språket icke fö rh in d ra d , a tt s& an­
v ä n d a o r d e t , ifall behofvet så fordrade.
E t t s å d a n t b e h o f var nu verkligen inne för anklag a r n e , h v ilk a j u s t m e d slug beräkning synas valt detta
tv e ty d ig a o r d . Καινούς &εοός vågade de ieke sk rifva, ty att
S o k ra les i n f ö r t n y a g u d a r var vidare svårare a t t be­
v is a , m e n e h u r u d e begagnade sig af d e t obestäm dare
u t t r y c k e t xutru δαιμόνιοι, ville de ändock alt o rd e t så·»
lu n d a s k u ll e förstås, alltså i motsats m ed οίίς ή πόλις
νομίζει ίΨευός, m e n tillika häntydande ])å Sokrales δαιμό­
νων.
F ö lja k tlig e n k u n d e meningen också in n e h ålla: att
d e n a n k la g a d e i stället för dyrkan af statens g u d a r , hyl­
la d e en o b e k a n t (falsk, ond) ande och derifrån häm tade
sina f ö r m e n ta orakler.
E f t e r v e r l d e n , som för sin domstol kallar anklagare,
svarande o ch d o m a r e , h a r hittills (ända tills våra dagar)
ieke nog s ta r k t och nog ofta hunnit u ttry c k a sin för­
våning o ch sin afsky öfver den oerhörda f rä c k h e te n , att
m a n såsom g u d sfö ra k la re och ungdomens förförare k u n ­
d e anklaga, o c h till d ö d en döm m a en m a n , så d ju p t re­
ligiös, så ren i sina lä ro r , så fläckfri i sin vandel som
S o p h ro n is k o s’ son.
M en i vår tid har en stor tänkare 2)
1) Sclileicrmacl ier, Anincrk. efter öfvers. af Apolog. sid. 4 5 2 , samt
Tkierscli, i W i e n . Ja hrb. Itd. I I I . s. 8 0 , söka vederlägga A s t, i
Platons I.eb. 11. S c hiift. s.>485 f . , som tager ordet såsom substan­
tivum , eller e tt medelting mellan substant, och adjectivum.
Kiihner
biträder Asts m ening, yttrande att τά δαιμόνια betyder gudar, icke
blott p l detta stä lle , utan ock ^aliis mullis locis1’, men blifver liksom
A s t skyldig bevisen.
2)
H c g el, Gesch. d. Phil. I I , sid. 101 Γ., 120.
Sokrales,
6.
först (mig v elterlig en) f r a m s tä llt saken n r en annan syn­
S okrales h a d e v is s e rlig e n , m e n a r h a n , rätten pä
pu n k t.
b e t r a k ta d u r en h ö g r e , a llm ä n p r in c i p , m e n
,
a
id
s
sin
d e n n a p r in c ip v a r tills v id a r e b l o t t han s e g e n , ieke e r ­
k ä n d a f s ta te n ; s e d d å te r u r en ju r id is k och politisk
s y n p u n k t, h a d e h a n åter f ö r b r u t i t sig e m o t sam hällets
p ositiva lagar o c h d o m e n k u n d e alltså icke a n n o r lu n d a
u t f a l l a ; liksom A n lig o n e h o s S o p h o k les v ar han så lunda
b å d e sk yldig o c h o s k y ld i g , a llte fte r olika s y n p u n k te r ,
o ch just igenom c o llisio n e n m e lla n dessa olika p rin c ip e r
so m h v ar för s ig , a lltf ö r e f te r d e n olika s tå n d p u n k t e n ,
äro f u l l t r ig tig a , b lifv e r b å d a s d ö d t r a g i s k i egentlig
b e m ä r k e ls e ; t y , om in g e n d e r a i visst h ä n s e e n d e varit
s k y ld i g , sk u lle d eras d ö d b l o t t v arit ö m k li g , b ek lagans­
Ä n n u lä n g re h a r en a n n a n forskare
v ä r d , icke tragisk .
g å t t 1), i d e t h a n i en s ä rsk ild b o k sökt b e v isa , a tt a l­
d o m s t o l en rättvisare d o m b lifv it
drig;
O a f en rä ttv isa re
f ä l d , än den, h v a r ig e n o m S o k ra tes blifvit d ö m d sk yldig
fö r o tro p å s la ts g u d a r n e o c h såsom u n g d o m e n s förförare.
D en n a n y a , m o t h e la d e n förflutna tid e n s r a k t m o t ­
D etta
satta åsigt gör frågans lö sn in g d u b b e l t intressant.
vilje vi fö rsö k a , m e n d e t k a n e n d a st ske lå n g sa m t, i d e t
vi steg för ste g följa h is to rie n i s p å r e n : Hegels stora
n a m n o ch viglen a f h a n s a r g u m e n te r göra varsa m h et och
om sigt a f n ö d e n .
1*. W . F o r c lib a m m e r , Die A tb e n er u. S o k ra tes , «lie G c se tzi)
liclien un«i der Revolutionär. K iel 1 8 o G , livars åsigt framkallat flera
m o ts h r iftc r , Maud annat af den lärde Professorn i Griiningen, P . van
L iinburg R r o u w e r , i skriften: A pologia Socratis contra Meliti r e ­
divivi calumniam, sive judicium de P . Gu. Forc hbammcr libro. G riining. 1 8 5 8 . Som j a g ej känner hvarken Forcbbammers sk rift, eller
någon a f lians v e dcrläggarcs, h a r j a g nödgats gå min egen väg.
c.
Ankhtgarne.
M e l c t o s *) h e tte (len, som hade skrifvil s tä m n in ­
gen (en γνηφη ει>4(β>ίί<ΐξ) och inlemnat den till Archonten K o n u n g e n -).
N u frågas: hvem var d e n n e a n k l a g a r e .
öeh h v a d f ö rm å d d e h o n o m till denna förföljelse? Sokrates y t t r a r sje lf, a t t han föga käride manrten, o ch beskrifVer h o ilo m a n n a r s , såsom u n g , med svagt s k ä g g , glatt
hår* o c h ö r n n ä s a 1). F ö r u t tro d d e jag all g r u n d e n till
d e n n e s h a t m o t p h ild s o p h e n möjligen k u n d e u tle d a s från
f ö lja n d e h ä n d e ls e , h v ilk e n redan i förbigående blifvit
berörd.
U n d er d e trettio Tyrannerne hade d en rike,
k äc k e o ch d e m o k ra tis k t sinnade fältherren Leon tagit sin
tillfly k t till S alam is
E n dag blef Sokrates je m t e fyra
a n d r a m ä n u p p k a l la d till Tholos och befald a t t häm ta
d eu f ly k ta d e ; u ta n a ll svara ett ord gick S o k ra tes hem,
m e n d e fyra a n d r a reste af, och grepo m a n n e n , som
också b l e f a frättad .
E n af dessa fyra v a r Melctos ');
och m å h ä n d a h a d e Sokrates u ttry c k t sin afsky öfver en
så sk ä n d lig v illfarighet o ch derigenom ådragit sig d enna
m e nn iska s härnd.
Dock näm n er Sokrates, då han o m ­
ta la r h ä n d e ls e n , in te t o r d om d e n n e s d e lta g a n d e d e r­
u t i ; d e s s u to m h a r jag a f andra g r u n d e r 5) lå tit ö lvertyga
1 Vanligen skrifves M e l i t o s , men de bästa Codd. så af Plalo
som Xcno|>lion liafva alltid delta nainii skrifvet: M tktjzos. Scheibe,
olig. Umwälz'. sid. 8 3 .
2)
E u th jp fir. p. 2.
5) Ibid. Komedie-skrifvn ren Sannyrion (Allion. X I I . 13) tallar
boiiom e t t l i k , τύ ν από νίηναίου νεκρόν, med hänseende till dess
m age rh et, såsom det tro s; se dock nästa sida not. 4 .
4) Andoeid. de Myster. p. 4 6 ed. Hcisk.
6)
Anförde af Forcbkanim cr, sid. 81.
Den
m ig om a l t m a n m å ste antaga tvenne IVIeleler.
ha­
t
ru
fö
;
e
r
a
n
e
tj
ä l d r e v a r d e n n e O lig a rc h e r n e s lydiga
i
d
ckla
ve
in
arit
v
d e h a n såsom A lk ib ia d e s ’ d e lta g a re
r­
e
d
se
t
m
a
s
,
s
H e r m o k o p id - p r o c e s s e n , a n k la g a t A n d o k id e
m e r a , e h u r u p å eg e t b e v å g , hos K o n u n g P ausanias
sö k t m e d la fre d för d e i P eiräe u s in n e stä n g d e d em o k ra te rn e . D en y n g r e M e le to s , S o k ra te s’ an k lag a re , h a d e åter
in g e n p o litisk vig t e l le r n a m n k u n n i g h e t , m e n v ä l en p o e ­
H an s k r e f tr a g e d ie r och
t i s k , e h u r u icke til l sin fö rd e l.
som h a n s se d er voro
*),
t
e
d
säges
a,
klen
a
lik
r,
lie
o
h
sc
t m ål fö r k o m e d ie n s
t
e
n
e
d
n
e
e
s
n
ä
h
dessa
a
d
å
h
i
,
a
ig
dål
r h o n o m A r i s to p h a ­
lle
y
k
s
e
b
2)
n
e
g
n
å
g
ena
en
D
s k ä m t.
K a llia s , f ö r h v ilk e n
d
e
m
t
k
u
t
o
it
v
if
r
d
e
b
nes för a tt hafva
J) kallas L ajos’
tillfälle
t
a
n
n
a
t
t
e
id
v
an
orsaks sku ll h
n d e lta g a i en
e
n
n
a
m
n
a
h
r
e
t
å
l
4)
g
n
å
g
s o n ; en a n n a n
o f ta v an a t t
såsom
,
r
e
t
e
o
p
s
n
e
d
r
o
j
r
e
d e p u t a li o n till u n d
schylos b e ­
Ä
n
a
h
ter
lå
je
d
e
tr
en
besök a dessa ä n g d e r ;
n go d a n o g
n
a
f
s
e
id
rip
u
E
l
ä
v
g a b b a h a n s s c h o lie r , d e m lik
d i c r 5). Yi
ö
g
a
r
t
sina
f
a
e
n
r
a t t u p p t a g a i d e ly risk a d e la
i) ΙΙρ ο είρ η τα ι 'ότι τρ α γικ ό s π ο ιη τή ς ο Μ ίλητος. Οντος δέ ίο τιν ο
Σ οικράτην γρα φ όμενος. Κ ιομοιδειτα ι δε και ws ψ νχρύς εν τη π ο ιή σ ει
και ιός πονηρός τον τρ ό π ο ν. Scliol. ad A r isto pb. Ran. 1 5 0 2 . Φαύ­
λος τραγω δία ς π ο ιη τή ς. Scbol. Platon is ed. llekker p. ο ο ϋ .
Έ ν δε Γ εω ργοίς [ Α ρ ισ το φ ά ν η ς ) ώς Κ αλλΐαν περα ΐνοντος αντον
i)
μ έμ ν η τα ι. Scliol. Platon, ibid . Fragin. Aristopb. 1 7 0 .
D e tta skedde i
3) Scliol. Platon. 1. c. A risto p b . Fragin. 3 7 6 .
lustspelet P e l a r g o s , sam tidigt hvarincd Meletos hade i r a m t r ä d t med
cii Oedipodi.
4) I n G e r y t a d e , ap. Alben. X I I . p. l i i i l . A rist. F r a g m . 19 8.
Månne det ej var i sammaiiba ng dermed (ehuru orsaken är oss obe­
kant), som ban af Sa nnyrion kallas ν εκρό ς, således icke for sin inage rbet skuld, kvarom P la to n i sin skillring ingenting näm ner?
5) P l a t. Apol. S o c ra t. c. 2 0 .
k ä n n a til lr ä c k l ig t A ristophanes lör att lä gga nägon sä r­
d e le s v ig t p å h ans m oraliska och äs tbetiska o m d ö m e n .
Illv ilja n ra o l h o n o m lå te r förklara sig af illviljan m o t
E u r i p i d e s , m e n h v a d som väpnade Meletos m o t Sokrates, E u r i p i d e s ’ v ä n , förbiifver obekant.
D e n an k lag a d e
a n t y d e r b l o t t , a tt m a n n en var gramse p å h o n o m å poete rn e s v ä g n a r , d em Sokrates retat.
V id a r e fö rsä k ra r p h ilo s o p h e n , alt h a n föga sk u lle
f r u k t a t d e n n a sin anklag are (som f ö rm o d lig en sto d i r i n ­
ga an see n d e), om h a n ej varit u n d e r s tö d d a f A n y t o s .
M e d h o n o m var fö rh å lla n d e t tvertoin.
H a n s f a d e r , Ant h c m i o n , en värd ig m a n , h a d e genom o in ta n k a och k lo k ­
h e t (fö rm o dligen såsom garfvare, hv ilk e t y rk e a f sonen
fortsattes *)) sa m la t en b etydlig f ö rm ö g e n h et och gifvit
sin son e n , efte r folkets vanliga m e n in g , g o d och sorgfällig u p p f o s t r a n , som doek icke var v e t te n s k a p lig ; såle­
des h a d e d e n n a a ld rig besökt S o p h is te rn a , ty m e d d em
h a d e A n y los a ld rig in lå tit sig, utan ansåg d e m m e d fö r­
a k t 2). L e d d af ä re g irig h e t, och u n d e r s tö d d a f sin rik e­
d o m , j e m t e , som d e t synes, af en stor d j e r f h e t och t i l l ­
ta gsenh e t, h a d e h a n , liksom förut K le o n , som också var
g arfv are, u p p s ti g it till höga värdigheter i s ta te n , m e n
ifö ljd a f sitt an seend e och sina d em o k ra tisk a tänkesätt
b lif v it la n d sfö rv ist a f d e T re ttio ; s e d e rm e ra h a d e han
d e lta g it i T h ra s y b u lo s ’ sammansvärjning o c h m ycket b i­
d r a g it till deras s tö r ta n d e och folkväldets å te rstä lla n d e "j.
1) A lt A nytos var handtverfcare, skönjes r e d a n a f Apol. Socr.
ο. Ϊ 0 . A t t lian var g a rfv a re , fivgooStyjys, intygas bestämdare af
Xenopli. Apol. Socr. sub lin ., Scliol. ad Plat. M en. p. 0 1 . ocli Ejm t.
V I I . Socrat. p. 5 0 .
2)
Plat. M c n o , p. 9 0 o. f.
Γ)) Xenophon. Hellen. I I. c. 5, 4 2 .
Plat. E pist. V I I .
Der fore slod l»nn nu u l a n tvifvel i hög g u n s t hos folket,
Hans charakler var d o c k Häckad a f ilera lasler. F le ra
är förut ( 4 0 9 f. C.), då L a k e d ä m o n ie r n e beläg rad e P yJos, hade han hlifvit a n b e f a lld a l t m e d en flotta u n d ­
sätta de b eläg rad e , m e n e m e d a n h an ej för m o tv in d
kunde k o m m a förbi u d d e n M a lea , b a d e h a n nödgats
vända om och b le f efter a n k o m s te n a n k la g a d som förH u ru v id a h a n v a r sky ldig e lle r o s k y ld ig , k an
rädare.
ieke afgöras, men i alla fall u n d k o m h a n a n k la g e ls e n ,
derigenom att han m u t a d e d o m r a r n e , e t t r ä d d n i n g s s ä l l ,
hvarpå han påstås hafva gifvil första f ö re d ö m e t i A lh en 1).
Äfven han beskyldes för p ä d e r a s ti; då ban engång g a f
ett präktigt g ä s ta b u d , h a d e A lk ib ia d e s , hans ä ls k lin g ,
trädt in , rafsat ihop en m ä n g d b ä g a r e , sa m t m e d d e m
Då g ästern e b e ty g a d e sin u n d r a n , h u r u
gått sin väg.
han k u n d e tåla en s å d an f r ä c k h e t, h a d e A nytos svarat;
»Iverlo,m, h an h ar visat sig r ä tt b e s k e d li g ; ty då d e t
stod honom f r i t t , a t t la m e d sig a l l t i h o p , h a r han d o ck
(fvarlemnat en b e ty d lig märigd« 2). liv a d som do ck e g e n t­
ligen var a n le d n in g e n till h a n s fien tlig h et em o t SokraNågra h a f ­
tes, derlill uppgifvas flerfaldiga a n led n in g a r.
va b e r ä tta t, att h a n v a r sv a rtsju k ö fv er S okrales’ v ä n ­
skap med A l k i b i a d e s 3) , a n d r e a lt han v ar m issnöjd m e d
Sokrates fö re stä lln in g a r o m , a t t h a n b o r d e gifva sin son
en liberalare u p p f o s t r a n , än »vid lä d re t« , h v a r u ti f r a m ­
tiden visade alt p h ilo s o p h e n h a d e r ä t t , em ed a n so n e n
S o m lig e u p p g if v a å t e r , aLt S o k ra ­
blef en d rin k a re ’).
les retat h ans vrede g en o m bega b b eri a f h o n o m såsom
]) Diod Sicul. X I I I . G4,
y} Plutarcli. Amatör. c. 17. J f r densammes V ita Coiiolan. c.
Aristot. ap. Ilaipocrat. s. v. δ εχ ύ ζιιν .
5) IMularcli. V il. Aleib. c. 4.
41) Xcnopli. Apol. Socr.
14,
sal»fin.
s ta ls m a n o c b b ild a d *): det sistnäm de h a r väl afseende
p å S o k r a te s ’ egen u tsa g o , att Anytos var b o n o m gramse
å h a n d l v e r k a r n e s och statsmännens v ä g n a r, bos hvilka
p h il o s o p h e n lika litet k u n d e finna någon vishet som hos
alla a n d r a 2).
I en d i a l o g 3) låter P lato n föröfrigt So­
krates v ä n d a sig till h on om och spörja h o n o m angående
h an s m e n in g o m en r ä t t u p pfostran; efter att hafva v i ­
sat a t t inånga sto ra och dygdige män haft o d uglingar till
s ö n e r , y t t r a r h a n a t t dygden icke k u nde läras; då hade
A n y to s , so m f ö rm o d lig e n begripit ironien i Sokrates’ nyss
f ö r u t u t t a l a d e com plim ent. öiver hans b ild n in g , och n u
slu tlig e n t r o t t sis tn ä m d e an m ärkning syfta på sig, afb r u t i l sa m ta le t m e d dessa o r d : »du tycks m ig m ed lä tt­
sin n ig d j e r f h e t ta la illa om stora män.
Men om d u
vill ly d a m it t r å d , så ta g dig till vara o ch tänk på din
egen s ä k e r h e t; ty i vår s ta d , som d u ock sjelf torde
v e l a , är d e t lä tt a t t göra andra skada« 4) , h varm e d P la­
to n gifver en v in k o m den sedan inträffade anklagelsen.
K a n sk e är do ck h a n s förakt för sophister, b la n d hvilka
h a n in b e g re p S o k r a te s , ensam t tillräckligt att förklara
saken.
H v a d än r ä t t a g ru n d en må hafva v a r it, så ansågo sa m tid och e fle rv e rld Anytos såsom upp h o fv et till
S o k ra tes’ o ly c k a , o ch såsom den der instiktat M e leto s5)
till en b r a g d , so m b r ä n n m ä r k t bådas minne.
i ) Diogen. L a e r t. I I . 5 8 .
a) Plat. Apol. S o c r. c. 10.
3) Meno, p. Uö o. f.
4) Ibid. p. 9 4 . V ä l låter P la to derefter Sokrates anmärka: ”Anytos synes mig blifvit ond. J a g undrar också icke dcrpå. Ty först
tro r Lan, a tt jag ta l a r illa om dessa män (statsmännen), sedan anser
lian sig såsom en ibland dem”, men detta skäl, som visserligen ock
kan gä lla, to rde väl af urbanitet vara anfördt för att beslöja ironien·
5) llo r a t. S atyr. I I . 4.
11, 15.
Diogen. Laert. anf. st. /Elian, Var. Ilist.
Ly k ο υ , Sok rates’ tredje m o t p a r t , var, i fall vi skola
tro Athens så rik haltiga s c a n d a l - k r ö n i k a , i ingen m ån
aktningsvärdare än de båd a fö regående.
R e d a n långt
förut var lian Jiksom hela sm fam ilj h e m f a lle n u n d e r
komediens gissel.
1 lu stsp e le t P y t i n e , d e r Sokrales b e ­
gabbades, smädar h o n o m K ra tin o s såsom en fattig stac­
kare som förrådt N a u p a k to s , icke a n a n d e a t t några och
ljuge år sednare b åd a d e b e g a b b a d e s k u l l e m ö ta s infor
en annan domstol. Hos A risto p h a n e s *) u p p t r ä d e r han sorn
en af Athens starkare d r i n k a r e , o c h h a n s h u s t r u , R h o ­
dia, såsom slående till a llm ä n h e te n s t j e n s t 2).
O m hans
son, den sköne A u to ly k o s , sk r e f E u p o l i s e t t lu s t s p e l,
man kan tänka i h v ilk e n s y f t n i n g 3).
O ckså var d e n n e
älskling åt K allias, d e n r ik a ste , slö sak tig a ste och lid e rligaste medborgare på sin tid.
D e tta h i n d r a r dock icke
Xenophon alt i sitt S ym posion , h v ars a n l e d n in g var e t t
af Kallias åt ynglingen i a n le d n in g a f dess i d c sto ra
Panalhenäerna 01. 8 9 , 3 v u n d n a seger i P e n t a t h l o n anstäldL g ä s ta b u d 4) , s k il d r a d e n n e A u to ly k o s såsom d e n
mest blygsamma o ch osky ldiga yn g lin g .
U n d e r d e T r e t­
tios styrelse hade h an e n r ä tteg ån g m e d H a r m o s te n lvallihios om p en n in g a r, o c h v a n n d e n , h v a r ö f v e r d e n n e
förbittrad öfverföll h o n o m m e d h u g g o ch s la g , m en bJe f
af Autolykos kastad till j o r d e n ,
K a llib io s f ö rd e h o n o m
i) \ esp. o « t . I v. 1 1C9 ville en Scholiast liisa Avxurvtaov, hvilt e t ord (järlcdcs απύ uivxw voi μαλακόν , τον Λ ν τ ο λ ν χ ο ν π α τρ ό ί,
2·) Ωσπερ επί την y/vxioroi (γυναίκα) ερ ρ ει π ά { άνήρ , hadc E u p o ­
lis sagt iv ΙΙόλεαι. Scliol. ad L ystistr. ii7 0 .
5)
Han kallas kå'r Ε ντρή α ιο ? , π α ρ ά τύ τετρ ή σ & α ι, med låtsad an­
ledning af Entrcsis, en stad i Arkadien, Etyni. M. p. 391).
i) Det var just samma se ge r, som Eupolis be sp o tta r sitt i lustspe l:
Ενπολιί τον Αντόλνχον rttåiά ζ n i χλευάζει rt)v νίκην τον .4 ίτολνχον*
At hen. V. p. *21 C.
da tili L ysan dro s, h v ilk c n v id d e n tid e n b e f a n n sig i
A tl i e n , m en d e n n e i s tä lle t fö r a t t straffa A n t o l y k o s ,
k l a n d r a d e i stället s tr ä n g t sin la n d s m a n .
M en e fte r L y ­
s a n d r o s ’ aflägsnande lå to d e T re ttio istället aflifva h o ­
n o m *).
Så m y c k et o m sonen .
F a d r e n å t e r h a d e v id
d e n t i d p u n k t , livarom h ä r ä r frå g a, ly c k a ts u p p s v i n ­
gat sig till h v a d vi k a lla A c to r p u b lic u s d. v. s. en
a f d e tio ta la r e , som e n lig t Solons lag ar b o r d e föra s ta ­
te n s ta la n vid statsåklag elser 2) ; m en som d e n n a tid så s k y l­
d ige so m o sk yldige v oro e t t förem ål för a n k la g e ls e r , så
v a r d e n n a b e f a ttn in g åtföljd a f h a t och fö ra k t.
Lykon
u p p t r ä d d e alltså m o t S okrates e n d a st å tje n ste n s v ä g n a r ,
m e n v a r tillik a p e r s o n li g e n , enlig t dess u ts a g o , f ö r b i t ­
t r a d e m o t h o n o m å r h e to re rn e s v ä g n a r , e m o t h v ilk a p h i lo s o p h e n o ftast s tr ä n g t u t l å t i t sig.
cj.
Domstolen.
Det b r o t t , h v a rfö re S o k ra tes var a n k l a g a d , v a r e t t
s t a l s b r o t t , (ty d e r u n d e r inb egrep os je m v äl f ö rb r y te ls e r
m o t r e lig io n e n , såsom förderfliga för s a m h ä lle t) , således
h e t t e anklagelsen γραφή * i m o tsats m o t d/ κ η , so m b e ­
te c k n a d e ett e n s k ild t klag om ål.
D et v a r v id a re en γραφή
ασεβείας, eller anklagelse fö r irre lig io site t; så d a n a m å l
h ö r d e u r s p r u n g lig e n u n d e r A reiopagens d o m v ä r j o , m e n
se derm era h ad e f o lk e t , som öfverallt v ille in g r i p a , til lv ä lla t sig d o m s r ä t t e n öfver sådana tvister.
In n an dock
1) äleiiiekc F r a g m . Coni. Graec. Ϊ. p. 117.
2)
Diogeii. L u e rt Ι Ϊ. 58.
S c h c ib c , sid. IOO.
folkdomstolen sjelf u p p t o g m å le n , m åste d e fö rb e re d as
af en juridisk m y ndighe t.
E n sådan v a r i d e tta fall A rchonten K o n un gen, till bvilken s tä m n in g e n alltså ingafs.
Honom ålå<r
O att i f ö r b a n d ransaka så d ana m å l, d. v. s.
låta begge p arterne ailägga e d , a l t d e m e d f u l l öfvertygelse oin sin ra tt h v a r d e ra f ö rfäk tad e sin s a k , a f b öra
do cum ente r, b ev is, v i t t n e n , m e d e tt o r d f u llg ö ra h v a d
som hörde till sakens ju r id is k a h a n d lä g g n in g .
1 vissa
m in dre fall a f k u n n a d e s u tsla g e t a f d e n n a första i n s t a n s ,
men i vigligare fall o c h s ä r d e le s , d å e n d e ra af p a r te r n e
(genom ποόχλησις) så b e g ä r t, h ä n s k jö ts d o m e n till en
högre domstol.
1 så d a n händelse inla des acter o ch p r o t o ­
koller i en vas och öfv e rle m n a d e s till d e e g e n tlig a d o m rarne *).
Hvad u n d e r d e n n a ra n sa k n in g f ö re fö ll, h v i l k e t d o c k
skulle varit högst vig Ligt a l t k ä n n a , d e r o m b e r ä t t a s in ­
g en tin g, m er än att S okrates vid r ä lt e g å n g s s tu n d e r n a b e g a f
sig ug i ον βηαιλέ<ος στοάν, som låg v id to rg e t i K a r a m e ik o s - j , för att svara p å stä m n in g e n .
De rätta d o m r a r n e i d e lta m ål v o ro H e l i a s t e r n e .
Till antalet voro de 6 0 0 0 m ä n , gen o m lo tl n in g u t v a l ­
de af samllige f o lk e t, 6 0 0 u r h v a rje p h y l e , b l a n d d e m
som fyllt 3 0 år. S e d a n d e lta sk e tt o ch ed b lif v it aflag d, erhöllo d e en lite n talla, som g en o m ett n u m m e r
eller bokstaf anvisade h v a rs och ens p la ts inom liv a r afd eln ing, ty H eliasterne d e lad e sig i flera (san n o lik t tio)
a f d e ln in g a r 3) , som s u to till d o m s p å lika m ånga olika
1) Meier, der attische P r o c e s s , p. 4 7 o. fl.
2)
Theaetct. sul» fin. Eutliyplir. init.
3) Ja g följer liSruti Sclioliaeterile ocli Hrlitci·, die Atlien, G e riclttsvcrfass. Cöln 1 8 2 2 , sid. 8 2 , fastän Schum aim , dc sortit. J u d ic u m
s tä lle n , u t g ö r a n d e alltså särskilda d o m s t o l a r 1) , alltefter
m ålens b e s k affe n h et; m e n efter hvilka g r u n d e r åter m å­
H varje af­
len m e lla n d e m fö rd e lad e s, är oss o b eka n t.
d eln in g e lle r d ec u ria b o rd e alltså beslå af COO m a n ,
m e n s ä lla n v o r o m er än 5 0 0 n ä rv a ra n d e , såvida ieke 2
och 3 a f d e ln in g a r förenade sig, i hvilk e n händelse an­
ta le t k u n d e stiga till 1 0 0 0 elJer 1 5 0 0 , i vissa fall åler
l l u r u stark
d ö m d e b l o t t 4 0 0 , stu n d o m endast 2 0 0 .
d en d o m s to l v a r inför hvilken Sokrates b le f i n s t ä l d , är
svårt a t t b e s t ä m m a 2); sannolikt var d et d e n , som före­
trädesvis k a lla d e s Η λ ι α ί α , och som var b esatt med det
största a n t a le t d o m a re o ch troligen också d ö m d e öfver
Sin plats i livar a fde lning behöll
d e v igtigaste m å le n .
h v a r o ch en h e l a året igenom , inen h v a r afdelning lot­
ta d e h v a rje m o rg o n om d et stä lle , der d e n skulle sam­
l a s , således ock o m de mål d en borde handlägga. Detta
a f s lu m p e n b e r o e n d e o m b y te had e till afsigt a tt hindra
p a r te rn a a t t i f ö r h a n d verka på sina d o m a r e , fastän det
f ö re k o m m e r oss u n d e r l i g t , d erig e n o m , a t t m an pä detta
s ä tt h in d r a d e s a lt förvärfva den insigt, som vinnes ge­
n o m e r f a r e n h e t oeli h a n dläggn ing af likbeskaftäde mål.
Greilsw, 1 8 2 0 oc!i de Comit. Atli, c. G bestämmer sig för 12 afdelningar, I»vardera bestående af 8 0 0 män.
1) Fem a f dessa äro nied säkerhet till namnet bek an ta, nemligen
'i l /.ια ία , den talrikast b e s a tt a , ΆΙητιχιΤον, t π i Λ ΐγ .ω , Τ ρίγω νον och
ΙΙα ρ ά β να το ν , dcrnäst fiirckomma M to o v , Κ α ιν ό ν , Β α τρ α χρ ιο νν , dem
Frilzsche »cli R a m il-ltoch ette (Jouru. d. Sav. 1 8 5 7 p. 2 0 o. 4 0 0 )
anse för olika namn på dc fyra sistnämda, samt 'OtitZov, Θ η οΰον
in. m. som också nämnas som tillfälliga utsliött, livnrcmot de fylla
D etta är dock ett
antalet med Areopagen och Ephct-domstolarna.
blott godtyckligt antagande, llerinanii, Staatsalterth. §. 154. not. 10·
2 ) F réret i Mem. de 1’Acadcm. des Inscript. T . XLVIT. p. 2015,
Itoec kh, i Siiverns afhandl. llebcr Arislopb. YYolkcn, Uerl. 1820
sid. 88.
Men Heliasterne b e t r a k ta d e s icke såsom e g e n tlig e lagfarne d o m a re , ula n såsom e d s v u r n e , ett u t s k o t t af* folket
sjelft. I n n a n målen k o m m o u n d e r deras d o m v ä r j o , m åste
de derföre, som o fv an fö re a n m ä r k te s , g e n o m d e n förbe­
redande u n d e r s ö k n in g e n v ara f u l l t ju r id is k t u t r e d d a , så
att man efter af h ö r a n d e a f k ära n d en s o ch sv a ra n d en s
sum m ariska a n d r a g a n d e n , e n d a st b eh ö fd e rö sta om d en
anklagade först v a r s k y ld ig eller icke sk y ld ig till d e t
anförda l a g r u m m e t, sa m t se d e rm e ra om straffets a r t , så­
vida detta ej var b e s t ä i n d t i la g e n , eller ifall e tt h å r ­
Till afdare a f an k lag a re n v a r y r k a d t än d e l lagliga.
görandet a f d e t alltså f ö r u t fö rb e re d d a m å l e t , e r f o r d r a ­
des enligt attiska rä tte g å n g e n s a n d a , m era ett g o d t , n a ­
tu rligt v ett och ett r e d l i g t u p p s å t än ju r id isk k u n s k a p ;
dessutom p r e s id e r a d e d e r a l ltid en ηγϊμών, som var en
lag k u n n ig , o ch s å lu n d a k u n d e gifva b e h ö rig u p p ly s n i n g
sam t vaka öfver fo rm e r n a s iakttagan de.
Yid m ålets första u t r e d n i n g tillgick h e l t e n k e lt
(ατέχνως), så a tt b l o t t bevis o ch laga h a n d l in g a r ta lad e .
Men när saken kom in fö r H e lia s te r n e , blei f ö r h å lla n d e t h e lt
S edan n e m lig e n p a r te rn a voro f r a m r o p a d e ,
annorlunda.
b ö r ja n s t ä m n i n g e n , d e re fte r u p p m a n a d e s
en
till
upplästes
först k ä ra n d e n a tt t a l a , d e r p å s v a r a n d e n ; i sta tssa k er
(men väl i p rival-m ål) fick in g e n d era p a r te n v id a re o r d e t.
Hvardera fick för sitt tal en viss tid u t s a t t , so m b e ­
stämdes g e n o m v a t t e n u r e t (k lepsyd ra ); m en u n d e r d e t
vittnesm ål, bevis o c h a n d r a a c tc r u p p lä s te s , h ä m m a d e s
Således v a r d e t för ta la r n e å öm se sid o r
klepsydran.
först af vig t a tt n o g g r a n t b e g a g n a v a t t n e t , e l le r å
ena sidan anföra så m y c k e t tid e n m e d g a f , å d e n a n d r a
liafva rigligt k o m m i t till s l u t , in n a n sista v a t t e n d r o p p e n
V anligen g ö m d e s d e t sta rk a ste och e ife ktrikau tr u n n it.
ste till s l u t , m en c n o e rfa re n k u n d e d es sfö rin n a n lätt
öfverraslkas a f ö c l e t (άνΰγχη) såsom d en n a tim visare på
F ö r d e t andra kom d e t in för d e s s a
s k ä u it k a lla d e s .
d o m a r e oftast m in d r e än på positiva skäl och bevis, än
p å s å d a n t , som verkade på deras subjectiva öfv erly g else,
Så­
o ch p å deras k ä n s la , passioner, h a t , m e d lid a n d e .
l u n d a b eg a g n a d e s m a n sig icke b lo tt a f talekonstens alla
k o n s t g r e p p , u ta n äfven af tårar och k la g o ro p ; stu n d o m
f m an h u s t r u och b a r n , för att dessm era röra de
m e d t oÖ
Då sk ökan P hryn e var anklagad för irreli­
nde.
a
m
m
dö
g io s i te t , b lo tt a d e sa k fö raren hennes b r ö s t, o ch besvor
d o m r a r n e att sk o n a e t t sådant n ature ns m ä s te rs ty c k e ,
b v ilk e t också icke fö rfelad e sin åsyftade verkan.
e.
Försvaret.
O fe lb a rt sk u lle Sokrates’ personlighet s tå tt för oss
i m y c k e t klarare l j u s , ifall vi kände d e b e v is , hvarpå
a n k l a g a rn e s lö d t sin anklagelse, men u to m edsform ulär e t , h v a r u ti ä r u p p ta g e t stämningens f ö ru t anförda liufv u d p u n k t e r , vete vi d e ro m ingenting a n n a t än livad man
D eraf inhäm ta vi
k a n s lu t a till a f S o k ra tes’ svaromål.
f att föra statens
a
anseende
sig
f ö rst a t t åklag a rn e gåfvo
sam m a n b lan d a d e
de
att
sedan
,
n
o c h d e t allm ä n n a s ta la
så skickligt sätt
ett
på
detta
d ik t o ch sm ä d e ls e r , och
trösta oss m ed
måste
Vi
a t t d e t lä t h elt öfverlygandc.
a t t äga i behåll svarand ens muntliga försv arstal, sådant
P la to n efter m i n n e t , förm odligen kort efter, d e t u p p te ck ­
n a t , o ch inre och y ltre kriterier synas b e v i ttn a , alt lär­
ju n g e n denna gång så troget som möjligt ålergifvit m ä­
D erlill kom m er tvenne d ith ö ra n d e sär­
starens egna ord.
sk ild a sk rifte r, d e n e n a , der X enophon i sitt eget namn
vederlägger b e s k y lln in g a r n a , d en a n d r a , in n e h å ll a n d e m otiverna för Sokrates’ o v an lig a b e te e n d e u n d e r rätlegåflgen
jem te ett u td r a g u r h a n s f ö rsv a rs ta l, e n l ig t h v a d lle r jnogenes säges hafva b e r ä t t a t h o n o m , ty v i d d e n n a tid
had e X e n o p h o n , d en n a in n g ifn e f ö r f a t t a r e n , ä n n u icke
återk o m m it från sitt f ä lttå g i Asien.
E n lig t en a n e k d o t s k u ll e Lysias, dert b e k a n te ta la ­
r e n , e r b ju d it den i r ä tte g å n g e n s la b y r i n th e r o erfarn e So­
krates sitt b itr ä d e , och sk rifv it åt h o n o m e t t försvarstal.
Philosophen geno m läste d e t , b e r ö m d e d e t o c h t a c k a d e ,
m en återgaf d e t , y t tr a n d e a t t d e t , e h u r u f ö rtr ä ff lig t, icke
passade h o n o m , e m e d a n d e t v a r i d e n v a n lig a r ä lte gångsstilen *). E n lig t en a n n a n a n e k d o t 2) h a d e P la to n
också velat ta la; m e n k n a p p t h a d e h an s a g t: » f a s tä n , J
män af A th c n , ja g ä r d e n yngste h l a n d d e m , so m h i t ­
tills sligit u p p till ta larslolen« . . . så h a d e d o r n ra rn e r o ­
p a t: »Så stig e' m a n då n e r ! « F ö rö frig t h a d e d e n a n k l a ­
gade sjelf tv enne gån ger v a r it p å v ä g e n , a l t u ta r b e ta
sitt försvarstal, m en h an s d ä r n o n iu m a f höll h o n o m '*). Han
talade alltså vid d e tta t il lf ä lle som han var van a tl tala
»på to rg et, vid v e x l a r b o rd e n « , i d e n » m u n a rt h v a r u ti h a n
var u p p fo stra d , o f ö r b e r e d l , r ä tt o c h s l ä t t « , m e n så , sade
h a n , alt. sanningen h ä s t d e r ig e n o m k u n d e u tr ö n a s .
Ilad e n u p h ilo s o p h e n h elt e n k e lt h å l l i t sig vid sa­
k e n , beskyllningarnas g e n d r if v a n d e , så ä r m e r än tr o lig t
att han skulle hlifvit f r i k ä n d , u t a n a tt h a n ä n d o c k beliöft använda ta lekonstens hala k o n s tg r e p p e lle r a n d r a
af honom föraktade m e d e l a t t röra.
M en o a k t a d t a tt
i) Diogen. Laert. L. I I .
2)
Derst.
3)
På ett positift sätt enligt Xcnopli. A p o l o g . , på ett ncgatift
sätt enligt Platons Λροΐ. p. -40.
h an a f l i ö l l sig från a l l a , annars i A llienska rättegången
så v a n l i g a , grofva sm ädelser inol s v a ra n d e n , så inblanda­
d e lian d o e k e tt o ch a n n a t, s o m , e h u r u personligen för
d o tn r a r n e ieke f ö r o lä m p a n d e , doek s tö t te dem . X e n o ­
p h o n a n m ä r k e r , a tt h a n ta lade snarare om allt an n a t,
än o m s in p ro ce ss, och alt hans språk v a r i allm ä n h et
s t o l t , h v i l k e t , tilläg g e r d e n n e , föreföll alla m indre för­
n u f t i g t , so m ieke visste, att Sokrales h yste den öfvertygelsen a t t d ö d e n fö r h onom vore ön skansv ärdare än
lifv et *).
Yi vilja n u m e d d e la ett sa m m a n d ra g af försvars­
talet.
S o k ra tes b ö r ja r m e d att temligen u tfö rlig t ådaga­
lä g g a, h u r u k o m e di-skriivarn es lögnaktiga fram ställnin ­
gar gifvil a llm ä n h e te n e tt falskt b e g r e p p om hans lära
o ch v a n d e l — o m ta la r a tt då hans u n g d o m sv ä n Chair e p h o n tillfrå g a t d e n delphiska g uden om någon vore
visare ä n S o k ra le s , h a d e oraklet sv a ra t, alt ingen vore
visare 2).
Den tid e n gingo många förfalskade eller renta f
u p p d i k t a d e o r a k le r i svang ; derföre u p p s t o d n u ett sorl
1) M å ng a , säger tlenna författare, liailc sl.illr.il Sokrates’ beteen­
de inför r ä t t a , be rätta t bans ta l , samt dernti återgifvit lians stolta
sp rå k ; men ingen angifvit orsaken dcrtill, neniligen a tt lian åstumlade döden, ocli det i följd af en vink af sitt dämonium. Likväl 0111förmäler IMaton sistnämnde omständighet, ehuru ban icke så bjert
framställer saken, liksom skulle Sokrates med Hit hafva velat re­
ta domrurne. Ila i i s dämonium, säger denne, g illade genom sitt stilla­
tigande Sokrates’ sätt a tt försvara sig.
2 ) Knligt Diogrn. L aert. I I . 17 voro oraklets o r d : 'Λνδρώ ν απάν­
τω ν 2'ωκράτ?/ς οοφοετατος, enligt Seliol. A ristopb. IVnb. 144 full­
ständigare: 2'οφός Σ ο φ ο κ λή ς, σοφυπερος δ ’ Ε υ ρ ιπ ίδ η ς · Α νδ ρ ώ ν δε
πά ντω ν Σ ω κράτης οοιρώτατος. Hos ληιορίι. ΑροΙ. 1 4 : μ?/δiva είναι
ανίϊρώπων y εμον μ?/Τε ελεν&εριώτερον, μήτε δίκα ιό τερο ν, μι'/τε οιυφρονέοτερον.
b l a n d d o m r a r n e 1) , dels e m e d a n inan ic k e t r o d d e derpå*
e h u r u S okrates b e r o p a d e sig på C h ä re p h o n s n u n ä rv a ra n ­
d e b r o d e r , dels tro lig e n e m e d a n saken v äc k te a f u n d je m väl hos dem so m tr o d d e d erp å .
D et m isshagliga i n ­
tr y c k e t fö rm in sk a d e s väl ic k e , då den a n k la g a d e fo rtfor
a t t f ö rtä lja , h u r u h an, b e s tö rt ö fver d e t ta gud asv ar, öfvera l lt gick o m k r in g för att utfo rs k a o m icke a n d ra vore
m e r a v e la n d e än h a n , m e n fann m o ts a tse n .
S lu tlig e n
u p p s t o d e tt n y t t s o r l, då h an n ä m d e att h a n v ore i
b e s ittn in g a f e tt inre g u d o m l i g t , a ld rig sv ik a n d e o r a k e l,
d e ls »em edan som liga icke tr o d d e på h a n s o r d , dels em e­
d a n a n d re a f u n d a d e s d en särsk ild a y n n es t h a n tip p g a f
sig rö n a af g u d a r n e 2).«
A lltså b e t e d d e sig S okra tes på
e t t s ä t t , som v a r v ä r d ig t en som höll sig för g u d s a p o ­
s t e l , m e n h v a r v id h a n d o c k , u la n a tt trä d a s a n n in g en
fö r n ä r a , k u n n a t u n d v ik a dessa och a n d r a s t ö t e s t e n a r ,
ifall d e t ej v a r it hans afsigt a t t m e d sin d ö d besegla
s a n n in g e n a f sina utsagor.
S ed an vi n u ta la t om f o r m e n a f S okra tes’ A p o l ° g i , gå vi till dess i n n e h å l l .
Yi b e g y n n a m e d P la ­
t o n , som först lå te r m ä sla re n u p p t a g a den a n d r a och
m in s t farliga a n k l a g e ls e p u n k te n .
D en na l y d d e : »Sokra­
tes h a d e fö rd e rfv at (förfört) u n g d o m e n . «
H ä re m o t f ö r ­
svarar sig p h ilo s o p h e n , såsom m ig sy n e s, på ett m a l t ,
o tillf r e d s s tä lla n d e , ja so p h is tisk t sätt.
P la to n lå te r h o ­
n o m inlåta sig i e t t fingeradt sam tal m e d M eletos och
d r ifv e r d e n n a fö rst till d e t löjliga och o rim liga p å s tå e n 1 ) Ταΰτ axoiiaavres o/' Sixa a tu l
ϊτ ι μάλλον ί&ορύβονν ίίχ ό τω ς.
Xcnopb. ib. i ii . Detsamma niitydes ock af P l a to n , i «let S o k r a t e s ,
så förut som e f te r å t, b e d e r : μι)
, μι) ·ΰογνβ(~ιτΐ*
2 ) Xenoph. ibid. 1 4 .
Ilos P l a to p. S i tillägger Sokrates a f sam­
ma orsak: χα» μ ο ι μι) οίχ&ισ&ί λ ίγο ν τι τά λ η ΰ ή .