TA 502 Karta och banläggning - Svenska Orienteringsförbundet

Transcription

TÄVLINGSANVISNING
TA 502 Karta och banläggning
VERSION
2015-07-01
BESLUTAD AV
SOFTs styrelse den 20 maj 2015
TRÄDER I KRAFT
Den 1 juli 2015
ERSÄTTER
Tidigare anvisning (v. 2015-01-01, redaktionella ändringar och kompletteringar)
Syfte och målgrupp
Anvisningen innehåller fördjupad information om karta och banläggning. Den
vänder sig i första hand till arrangörer i form av kartritare och banläggare, men kan
även vara till nytta för tävlande.
Anvisningen inkluderar både traditionell orientering och sprintorientering.
Innehåll
1.
Godkänd karta
2
2.
Godkänt karttryck
3
3.
Kartskala
3
4.
Banläggning
4
5.
Orienteringsbanan ur ett banläggarperspektiv
7
6.
Behörighet för banläggare
8
7.
Distansernas särart ur ett banäggarperspektiv
10
8.
Sprintdistansens särart ur ett kart- och banäggarperspektiv
13
9.
Kontrollbeskrivning
14
10.
Tekniska anvisningar för banpåtryck
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3. 120 30 Stockholm. Sweden. [email protected] www.orientering.se
14
1. Godkänd karta
Enligt TR 5.3 får tävling inom nivå 1-3 endast arrangeras på karta godkänd av SOFT. Det innebär att
kartan ska följa av SOFT fastställd kartnorm eller sprintnorm (hittas på orientering.se).
Traditionell karta ska ritas i grundskalan 1:15 000 och sprintkarta i grundskalan 1:5 000/1:4 000,
oavsett områdets karaktär. Av SOFT godkänd tävlingskarta ska ha genomgått en kvalitetskontroll, en
s k kartkontroll. Det innebär:


Att karta för tävling inom nivå 1-3 ska genomgå en kartkontroll, utförd av kartkontrollant
utsedd av OF.
Att karta för tävling inom nivå 1 även ska genomgå en teknisk kontroll, utförd av SOFT eller
av SOFT utsedd person.
Kartor som godkänts i båda kontrollerna får godkännandemärke av SOFT för att användas vid tävling
inom nivå 1. Kartor som enbart har godkänts av OF utsedd kartkontrollant får godkännandemärke av
OF för att användas vid tävling inom nivå 2-3.
Eventuellt registreringsnummer ges av OF.
Kontroll på OF-nivå
Följande gäller för kontroll utförd av OF utsedd kartkontrollant:

Kartägare ska registrera kartan före arbetets början. Om området ligger i annat distrikt sker
ändå registrering i det egna distriktet, men först efter medgivande av det andra distriktet.

Kartägare som avser framställa karta för tävlingsbruk ska före arbetets början samråda med
berörda markägare, jakträttsinnehavare, samt vid behov, Länsstyrelsen. Exempel på
samrådsbrev finns på orientering.se.

Registrering av ett område gäller för en tid av fyra år räknat från det datum då ansökan
godkänts (färdigställs kartan före denna tidsperiods utgång gäller nedanstående punkt). Rätten
till inregistrerat område kan förverkas tidigare om rekognoseringsarbete ej påbörjats inom tre
år från det datum då ansökan godkändes.

När en karta har godkänts förlängs tiden för registrering i högst fem år.

Tävlingsverksamhet på godkänd karta beslutas av kartägare efter samråd med OF.
Kontroll på SOFT-nivå
Förutom OF-kontrollen ska såväl nyproducerade som reviderade kartor för tävling inom nivå 1 också
genomgå en teknisk kontroll på SOFT-nivå. Syftet är att kartan tekniskt ska följa de mått, tjocklekar
och avstånd för tecken och symboler som normen anger. Målet är läsbara kartor i rätt skala.
Följande kontrolleras (sker framför dator, dvs utan terrängkontroll):

Att kartnormens regler för grundekvidistans samt korrekt teckenuppsättning används (rätt
symboler i rätt storlek och tjocklek). Teckenuppsättningen hittas på orientering.se.

Att minsta avstånd mellan symboler av samma färg, samt minsta storlekar på färgytor, är enligt
kartnormen.

Att användandet av hjälpkurvor följs enligt regler och intentioner i kartnormen för en bra
överskådlighet (hjälpkurvshöjd ovanför hjälpkurva är tillåtet).
Enstaka avvikelser från kartnormen kan få förekomma och godkänns då av SOFT efter dialog med av
OF utsedd kartkontrollant.
Av OF utsedd kartkontrollant skickar kartfil (Ocad eller motsvarande) till [email protected]
senast sex månader före tävling. Kartfil behandlas med full sekretess.
Version 2015-07-01 | Sida 2 av 15
Godkännande, alternativt en redogörelse för vad som avviker från kartnormen och behöver justeras
för att få kartan godkänd, meddelas normalt kartkontrollanten senast två veckor efter inlämnandet.
SOFT är behjälplig med support och för gärna en dialog med kartbeställare, kartritare och/eller
kartkontrollanten kring hur eventuella avvikelser från kartnormen kan åtgärdas.
2. Godkänt karttryck
För kartor på tävling inom nivå 1 gäller följande:

Offsettryckt karta ska användas för skala 1:15 000. För karta i skala 1:10 000 eller större får
digitalutskrift av certifierad färgutskrivare användas. Lista över certifierade färgutskrivare finns
på orientering.se.

Sluttryck + bantryck ska kvalitetssäkras och godkännas i samband med att ordinarie anmälan
går ut. Först då är antal eventuella kvalheat, gafflingar osv bestämda.
För kartor på tävling inom nivå 2 och 3 bestämmer OF kraven för karttryck.
3. Kartskala
Att kartan ska följa kartnormen innebär också att grundskalan alltid ska vara 1:15 000 för traditionella
kartor medan sprintkartor har grundskalan 1:5 000 eller 1:4 000. För traditionella kartor får
uppförstorad skala, inklusive banpåtryck användas (se eget avsnitt, Tekniska anvisningar för banpåtryck).
Följande gäller kartskala för olika distanser, tävlingstyper och klasser:
Ultralång distans och långdistans
Skala ska vara 1:15 000 i klasserna D/H16-21. För övriga klasser, inklusive D/H16 Kort och öppna
motionsklasser, ska skalan vara 1:10 000.
För klasserna D/H60 och äldre, samt för öppna motionsklasser, får även skala 1:7 500 erbjudas. Skalor
i 1:10 000 och större ska vara uppförstorade från 1:15 000, inklusive banpåtryck, se eget avsnitt.
Medeldistans, stafett och nattävling
Skala ska vara 1:10 000 i alla klasser. För klasserna D/H60 och äldre, samt för öppna motionsklasser,
får även skala 1:7 500 erbjudas. Samtliga skalor ska vara uppförstorade från 1:15 000, inklusive
banpåtryck, se eget avsnitt.
Sprintdistans
Enligt sprintnormen ska skalan vid sprintdistans vara 1:5 000 eller 1:4 000. Banpåtrycket följer samma
mått som för traditionella kartor i skala 1:15 000, se eget avsnitt.
Dispens
I undantagsfall kan dispens för annan kartskala ges lokalt enligt TR 2.4.
Version 2015-07-01 | Sida 3 av 15
4. Banläggning
Avsnitt TR 5.14 tar upp vad som gäller orienteringsbanan och flera delar berör banläggningen.
Mark och vilt
Tävlingsområdet ska vara så stort att det finns utrymme för tillräckligt många och stora frizoner för
klövvilt. Speciellt viktigt är det med frizoner i det centrala tävlingsområdet.
Banorna ska läggas i väl sammanhållna stråk.
Banor som går i motsatta löpriktningar bör undvikas. Endast i undantagsfall och i områden utan
klövvilt får mötande banstråk förekomma.
I de flesta fall bör klövvilt drivas ut ur hela eller delar av tävlingsområdet. Beslut om avdrivning och
tillvägagångssätt ska göras i samråd med jakträttsinnehavare.
Kontroll får ej förläggas till tomtmark utan ägarens medgivande. Banläggare ska planera banorna så att
naturliga vägval inte leder genom förbudsområden.
Se även särskild anvisning för samråd och hänsyn.
Starten
Starten bör väljas så att de tävlande får bra uppvärmningsmöjligheter, samt så att startpersonal enkelt
kan nå dit med material och kartor.
Startpunkten bör om möjligt placeras vid ett tydligt terrängföremål samt vara så placerad att tävlandes
vägval inte kan iakttas av de tävlande som ännu inte startat.
För ungdomar ska placering som innebär flera vägval ut från startpunkten undvikas.
Arenan
Innan banläggningen påbörjas är det viktigt att tänka igenom hur arenan ska se ut. Speciellt viktigt är
det vid tävlingar inom nivå 1 och vid sprinttävlingar.
Sista kontrollen ska om möjligt vara synlig på arenan. Det ger en större orienteringskänsla för media
och publik.
Klasser, val av bana samt lottning
Tidigt samarbete med tävlingsadministrationen är av stor vikt så att inte tävlingens startdjup blir för stort.
Av TR 5.10 framgår att tävlande som vid intervallstart har samma bana inte ska starta samtidigt. I övrigt
gäller följande vid lottning och val av bana:

Startmellanrummet i en klass ska vara detsamma klassen igenom.

Klasser som startar samtidigt och bedöms ha lika kapacitet bör inte ha samma förstakontroll.

Klasser med samma bana ska starta efter varandra. Utrymme för att ta in efteranmälda i
respektive klass ska finnas. Klass som bedöms få snabbast segrartid bör starta först.

Inskolning, som innehåller vägledning längs banan i form av glada och ledsna
uttryckssymboler, bör alltid ha egen bana.
Banlängder och mätning av banlängder
Banlängder och segrartider framgår av särskild anvisning för tävling, klasser och deltagande.
Observera att verklig banlängd, efter samråd inom distriktet (OF), får avvika upp till 20 % av de
riktvärden som anges i anvisningen.
Version 2015-07-01 | Sida 4 av 15
Mätning av banlängden ska för traditionell orientering göras efter kortaste väg den tävlande kan springa
från tidsstart till mål, således ej över öppet vatten eller förbudsområde, t ex tomtmark.
Mätning av banlängden ska för sprintorientering göras fågelvägen, oavsett vilka terrängföremål som
banans streck går över. Eventuellt snitslade delar av banan ska räknas in i banlängden.
Underklass till elitklass, eller övrig rankingmeriterande klass som har fått så många anmälda att
tillfredställande startmellanrum och startdjup inte kan uppnås, ska ha motsvarande beräknad segrartid
och svårighet som huvudklassen.
Teknisk nivå (svårighetsnivå)
Tävlingsbanorna är indelade i olika tekniska nivåer enligt ett färgsystem, där Grön är den lättaste banan
och Svart den mest utmanande.
Banor med färgerna Orange och Röd ska ha samma nivå, men banor med Orange färgbeteckning får
inte läggas i för utmanande och detaljrik terräng där kartbilden kan vara otydlig eller svårläst. Samma
gäller för banor med färgerna Blå och Svart, där nivån ska vara samma, men där för utmanande terräng
ska undvikas för Blå bana.
Lättare moment
Grön
Vit
Gul
Medelsvåra moment
Orange
Röd
Violett
Svårare moment
Blå
Svart
Vid mästerskapstävling i stafett ska i åldersgrupperna D/H 18, 20 och 21 spridningsmetod som är
godkänd av SOFT användas (se godkända metoder nedan).
Vid distriktsmästerskap i stafett ska OF besluta om huruvida spridningsmetod ska användas i övriga
åldersgrupper.
Sjukvård, vätska samt förbudsområden
Enligt tävlingsreglerna ska tävlande informeras om var i terrängen sjukvårds- eller förbandsplatser
finns genom markering på tävlingskartan.
Den tävlande ska också informeras om var vätska finns genom markering på tävlingskartan eller
angivande på kontrollbeskrivningen.
På samtliga tävlingskartor ska förbudsområden, snitslade delar av banorna samt kartjusteringar vara
inritade.
Om relevanta vägval begränsas av exempelvis staket, stängsel eller plank som kräver klättring, eller
sådd åker, ska detta markeras i banpåtrycket.
Om förändringar i tävlingsterrängen har skett efter kartans tryckning ska de tävlande informeras om
detta på lämpligt sätt. Det ska också markeras i terrängen med snitsel. Dessutom bör funktionärer
placeras ute i terrängen för att hänvisa de tävlande rätt.
Vägval
Vägval är en av orienteringssportens grundstenar och finns även med i inledningen i devisen som
skapades i sportens barndom, ”självvald väg i okänd mark”.
Vid alla typer av distanser och former inom sporten ska banläggaren sträva efter att skapa så mycket
vägvalsmöjligheter som möjligt.
Version 2015-07-01 | Sida 5 av 15
Samlöpning
Genomtänkt banläggning minskar risken att de tävlande kommer ihop på banan. Detta innebär att, i
samråd med bankontrollant, praktisera följande kriterier:

Att erbjuda banor där de tävlande högst sannolikt väljer olika väg.

Att undvika för många korta sträckor i banans inledande skede.

Att erbjuda effektiva spridningsmetoder.
Spridningsmetoder
Spridningsmetoder kan användas vid stafetter, samt individuell tävling med intervallstart eller masstart.

Gemensam start leder till samlöpning, vilket strider mot orienteringens idé. För att försvåra
samlöpning bör spridningsmetod användas.

De tävlande ska inte kunna genomskåda vilken bana de själva och konkurrenterna lottats till.
Deltagarna behöver inte upplysas om vilken spridningsmetod som används.

Varje lag eller tävlande ska löpa samma bansträckning. Vid målgång ska alla lag eller tävlande
ha genomfört exakt samma bandelar men i olika ordning. De olika bandelarna ska därför ha
samma startpunkt och mål.

Banor som gafflas med varandra ska ha samma svårighetsgrad och vara lika fysiskt krävande.

Banorna ska ha samma banlängd och idealtid. Åskådare ska kunna se ställningen i tävlingen.
Följande spridningsmetoder är godkända av SOFT (se handboken Banläggning för upplägg):

Motalametoden

Vännäsmetoden

Farstametoden

Tranemometoden

Fjärilar, inklusive den s k ”Ultuna”-metoden (variant på fjäril)
Sekretess kring bana
För att inte avslöja för mycket för deltagarna på förhand bör inte för mycket information delges till
publik, media, ledare eller deltagare före ankomst till arena (eller förstart om sådan finns).
Följande hålls under sekretess:

Varvningstider.

Inkommande och utgående riktning på varvande tävlande.

Antal varv, samt längd på dessa, vid parstart eller masstart/enmansstafett.

Startens position och åt vilket håll från samlingsplatsen denna ligger (gäller ej start på arenan).
Passeringstider (klockslag) för mellantidskontroller kan redovisas på förhand. Förekommer varvning
bör dock försiktighet vidtas då det kan avslöja om varvning förekommer i början eller slutet av banan.
En schematisk bild (ska ej växlas med geografisk bild) över vilka klasser som har samma startplats kan
med fördel redovisas på förhand.
Provkarta
Vid tävling inom nivå 1 bör en provkarta med provkontroller erbjudas på väg mot start.
Version 2015-07-01 | Sida 6 av 15
5. Orienteringsbanan ur ett banläggarperspektiv
Avsnitt TR 5.14, som gäller orienteringsbanan, inkluderar kontrollstämpling. Denna del regleras i
särskild anvisning för tävlingsadministration.
Kartstorlek
Tävlingskartan bör skäras till format som står i lämplig proportion till den tryckta banan. Sprintkartans
storlek bör enligt sprintkartnormen inte vara större än A4.
Kontrollpunktens markering
Enligt tävlingsreglerna ska kontrollpunkterna markeras med kontrollskärm som är godkänd av SOFT
och vara försedda med godkänd kontrollenhet samt tydlig och godkänd sifferkod.
Vid tävling i mörker ska kontrollpunkterna märkas av SOFT godkänd reflexstav eller lampa som visar
rött sken.
Lista över godkända produkter finns på www.orientering.se.
Kontrollkoder
Kontrollkoder ska finnas på den tävlandes kontrollbeskrivning.
Tal under 31 får inte användas.
Koder som kan förväxlas vid läsning från olika håll får inte användas. Förbjudna koder beskrivs i
dokumentet Kontrollbeskrivning som finns på orientering.se.
Koden ska alltid finnas på stämpelmodulen. Koden kan också skrivas på antingen kontrollskärmens
alla tre vita ytor, en vågrätt placerad skylt på kontrollanordningens översida eller lodrätt placerade
skyltar på två av kontrollanordningens sidor.
Tresiffriga kodnummer ska vara understrukna.
Utsättning av kontroller, ev. kontrollvakter samt provlöpning
Vid utsättning av kontrollerna ska, om inte detta redan är gjort, de elektroniska enheterna väckas så de
kommer i tävlingsläge.
Vid tävling inom nivå 1 ska provlöpning av samtliga kontroller ske under tävlingslika förhållanden före
tävling.
Vid tävling inom nivå 1 ska kontrollvakt patrullera mellan kontrollerna av säkerhetsskäl. Vid
sprinttävling i stadsmiljö ska alla kontroller konstant bevakas av anonymt beklädda kontrollvakter (ej
klubbkläder).
Vätska i skogen
Enligt tävlingsreglerna ska tävlande i klass som beräknas få en segrartid som överstiger 50 minuter med
20-30 minuters mellanrum erbjudas vätska utmed tävlingsbanan.
Vid vätskestation eller vätskekontroll ska det finnas dels vatten, dels en dryck av typ ”sportdryck”
innehållande socker.
Drycker bör inte ha för kall temperatur och ska placeras väl synliga.
All vätska ska serveras på ett hygieniskt sätt och får inte hällas upp av de tävlande själva.
Förbudsområden
Enligt reglerna ska förbudsområden markeras väl synligt i terrängen och på sådant sätt att tävlande inte
behöver tveka om områdets gränser.
Version 2015-07-01 | Sida 7 av 15
Heldragen snitsling ska användas om det föreligger risk för att de tävlande oavsiktligt beträder
området, dvs då områdesgränsen är otydlig. Om gränsen för det förbjudna området är tydlig (till
exempel väg, åkerkant) och endast rutinerade tävlande berörs, kan snitslingen göras glesare (hängande
snitselband).
Om förändringar i tävlingsterrängen har skett efter kartans tryckning ska de tävlande informeras om
detta på lämpligt sätt. Det ska också markeras i terrängen med snitsel. Dessutom bör funktionärer
placeras ute i terrängen för att hänvisa de tävlande rätt.
Snitselfärg och vägledning för inskolningsklassen
För snitselfärg till start, se TA 401 Allmänna villkor och teknisk anvisning för tävling.
I övrigt gäller följande:
Förbjudna områden:
Gulblå
Otydliga och konstgjorda stigar:
Vit
Avgränsningar:
Rödvit (t ex på väg till startpunkt, från sista till mål, vid varvning, vid varningar i
terrängen, vid terrängförändringar efter att kartan trycks etc.)
Klassen Inskolning bör alltid innehålla vägledning längs banan i form av glada och ledsna
uttryckssymboler på träd belägna invid stigar en bit in på sträckan.
6. Behörighet för banläggare
Allmänt
För att säkerställa hög och rätt kvalitet på banor vid orienteringstävling, ska ansvarig banläggare vara
behörig och certifierad med SOFTs banläggarkort.
Banläggarkort erhålls efter genomgången utbildning och finns i två klasser:

Banläggarkort 1 = blått kort

Banläggarkort 2 = grönt kort
Innehav av banläggarkort 1 krävs för att erhålla banläggarkort 2.
Nivåer av behörighet
Lägst banläggarkort 1 krävs för ansvarig banläggare och bankontrollant vid distriktstävling och
nationell tävling utan elitklasser, men i övrigt fullständigt klassutbud.
Banläggarkort 2 krävs för ansvarig banläggare och bankontrollant vid mästerskaps-tävling och nationell
tävling med elitklasser och i övrigt fullständigt klassutbud.
Lägst banläggarkort 1 krävs för biträdande banläggare och biträdande bankontrollant vid det i närmast
föregående stycket nämnda tävlingarna.
Banläggare och bankontrollant vid tävling som inte har nämnts ovan, rekommenderas att genomgå
någon form av banläggarutbildning. Banläggarkort är dock inget krav.
Giltighet
Banläggarkort gäller nationellt och utfärdas av det OF där banläggaren är aktiv.
Kortet har en giltighet av maximalt 5 år. Giltighetstiden kan påbörjas när som helst under kalenderåret
och går alltid ut den 31 december år fem.
Version 2015-07-01 | Sida 8 av 15
Vid byte av OF ska banläggaren kontakta berörda distrikt för att få sin behörighet godkänd och
överförd till det nya distriktet.
Den som upprepade gånger missköter sitt uppdrag som banläggare eller bankontrollant eller visar sig
ha brister i sin kompetens kan av OF fråntas sitt banläggarkort.
Kriterier för kort
För att erhålla banläggarkort krävs såväl teoretisk utbildning som praktisk erfarenhet.
Teoretisk utbildning ska införskaffas genom att delta i en banläggarkurs utförd i berört OF:s regi eller
motsvarande, eller genom att delta i en studiecirkel/lärgrupp ledd av en instruktör som är godkänd av
berört OF. Instruktören bör ha bildningsnivå motsvarande banläggarkort 2.
För att bli certifierad via lärgrupp, ska studieplan och studiematerial godkända av SOFT användas.
Banläggarkort kan i undantagsfall utfärdas till personer som inte genomgått traditionell
banläggarutbildning eller förnyelseutbildning. Personen i fråga bör bevisligen ha goda kunskaper i
banläggning, tidigare i tiden närliggande banläggaruppdrag, goda referenser, svårigheter att delta i
utbildningar och fortbildningar mm. Tillämpningen av undantagsmetoden bör förekomma sparsamt.
Även här gäller innehavande av banläggarkort 1 före erhållande av kort 2.
Praktisk erfarenhet införskaffas genom att årligen utföra banläggaruppdrag.
Förnyelse av banläggarkort
Efter giltighetstidens utgång kan banläggarkort förnyas. Förnyad behörighet kräver såväl teoretisk
fortbildning som praktisk erfarenhet. Detta erhålls först och främst genom att delta vid av berört OF
arrangerad fortbildningskurs eller motsvarande samt att kontinuerligt utföra banläggaruppdrag.
Godkännande och registrering av banläggarkort
Banläggarkort 1 och 2 delas ut och registreras av det OF där banläggaren är aktiv. Ansökan om banläggarkort eller förnyad behörighet sker genom att teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet i form
av banläggar- eller bankontrolluppdrag förs in på kortets baksida. Uppgifterna bestyrks av den egna
föreningens styrelse. Därefter lämnas kortet till ansvariga i det OF där banläggaren är aktiv, för
handläggning.
För att erhålla poäng enligt SOFTs banläggarmärke, krävs innehav av banläggarkort.
Behörighet
Banläggarkort
Banläggarkort 1
Blått kort
Banläggarkort 2
Grönt kort
Förnyad behörighet
Banläggarkort
1 och 2
Teoretisk utbildning
Godkänd kurs eller studiecirkel/lärgrupp
”Grundläggande utbildning av banläggare”.
Utbildningen följs upp med särskild hemuppgift som
granskas av instruktör eller OF:s tävlingsansvariga.
Uppgiften återsänds till eleven med kommentarer
och banläggarkort, om uppgiften godkänts.
Praktisk erfarenhet
Erfarenhet av banläggning vid lokala tävlingar enligt
föreningsstyrelsens bedömning och tillstyrkan.
Godkänd kurs ”Vidareutbildning av banläggare”.
Kursen bör ej påbörjas förrän tidigast två år efter en
omgång grundläggande utbildning.
Under den senaste femårsperioden uppnått minst
25 poäng enligt bestämmelserna för SOFTs
banläggarmärke. Minst ett av uppdragen ska vara
som ansvarig banläggare eller bankontrollant för
tävling som kräver banläggarkort 1.
OF:s ”banläggarträffar” eller motsvarande där stor
del av tiden ägnas åt banläggningstekniska problem.
Denna utbildning bör genomgås årligen, dock senast
under kortets sista giltighetsår.
Om erforderlig teoretisk och praktisk erfarenhet inte
erhållits senast sju år efter att kortet utfärdats krävs
ny behörighetsutbildning för det kort banläggaren
innehar.
Under den senaste femårsperioden uppnått
minst 15 poäng enligt bestämmelserna för
SOFTs banläggarmärke. Minst ett av uppdragen
ska vara som ansvarig banläggare för tävling som
kräver banläggarkort.
Version 2015-07-01 | Sida 9 av 15
7. Distansernas särart ur ett banläggarperspektiv
Långdistansens profil är vägvalsbedömning och fysisk utmaning
Långdistansen, som är orienteringens ursprungsdistans och ibland går under benämningen ”den
klassiska distansen”, ska i normalfallet dras i obebyggda områden, företrädesvis i skogsmark.
Följande är viktigt att ta hänsyn till:

Banan ska testa löparens förmåga att läsa, förstå och genomföra effektiv vägvalsbedömning,
att läsa och förstå kartan, samt att kunna planera tävlingen i en fysisk krävande miljö. Även
den taktiska förmågan ska sättas på prov.

Banan bör innehålla ett varierande utbud av svårare och mindre svåra orienteringsproblem och
vissa kortare delar av banan kan vara av medeldistanskaraktär.

Banläggningen har stor betydelse för att undvika samlöpning och för att upprätthålla särarten.
o Samlöpning undviks genom att banan innehåller mycket vägvalsbedömning och ett
flertal långa delsträckor. För elitklasser bör dessa delsträckor vara över 2 km och
innehålla flera olika vägvalsmöjligheter.
o Även någon form av spridningsmetod bör övervägas.

Sträckorna ska varieras i både längd och riktning, men något som är typiskt för långdistansen
är de långa delsträckorna.

Tempoväxling/rytm i banan. Detta skapas lämpligen genom att använda olika typer av terräng
– svåra sträckor varvat med lite mindre svåra osv.

Kontrollerna ska vara en naturlig avslutning på en bra sträcka, vilket innebär att
kontrollföremålet inte behöver vara speciellt svårt i sig.

Skärmens placering ska alltid vara av tydlig.

Barn- och ungdomsbanor behöver ägnas stor omsorg för att de ska uppnå rätt teknisk nivå.
Medeldistansens profil är teknisk orientering
Medeldistansen ska dras i obebyggda områden, företrädesvis skogsmark.

Banan bör kräva stor del finorientering. Den tävlandes förmåga till kartläsning och
kartförståelse i komplexa skogsmiljöer ska testas. Banan bör alltså kräva mycket koncentration
genom hela loppet.

Kontrollerna och placeringen av skärmen kan vara en utmaning i sig. Detta innebär inte att
man får göra avkall på det sportslig rättvisa, till exempel ska en kontrollskärm inte placeras så
att stämplande löpare vägleder andra löpare in till kontrollen, dvs kontrollskärmens placering
ska vara tydlig.

Sträckorna ska varieras i både längd och riktning med målet att tvinga löparen att planera
utgången från kontrollen innan stämpling.

Vägvalsbedömning ska eftersträvas i största möjliga mån, men får inte bli på bekostnad av
kartläsningsmomenten. Alltså bör vägvalen innehålla mycket kartläsning i sig. Å andra sidan
får antalet kontroller inte bli så stort att det liknar en träningsaktivitet i kontrollplockning.

Banan ska innehålla tempoväxling. Det skapas genom riktningsändringar och genom att
använda olika typer av terräng, svåra sträckor varvat med lite mindre svåra osv.

Barn- och ungdomsbanor behöver ägnas stor omsorg för att de ska uppnå rätt teknisk nivå.

På banor vid tävlingar speciellt för elitlöpare bör varvning finnas vid arenan.
Version 2015-07-01 | Sida 10 av 15
Ultralånga distansens profil är extrem fysisk utmaning och vägvalsbedömning
Ultralånga distansen ska i normalfallet dras i obebyggda områden. Miljön är normalt skogsmark, men
andra miljöer, t ex fjäll kan vara lämplig.

Banan ska testa löparens förmåga att genomföra effektiv vägvalsbedömning och kunna planera
tävlingen i en extremt fysisk krävande miljö.

Banan ska förutom vägvalssträckor innehålla en blandning av sträckor som kräver grov- och
finorientering.

Banan bör innehålla ett varierande utbud av svårare och mindre svåra orienteringsproblem och
vissa kortare delar av banan kan vara av medeldistanskaraktär.

Viktigt är tempoväxlingen eller rytmen i banan. Denna skapas lämpligen genom att använda
olika typer av terräng och att svåra sträckor varvas med mindre svåra.

Förutom de orienteringstekniska färdigheterna ska även den taktiska förmågan sättas på prov.

Banläggningen har stor betydelse för att undvika samlöpning och för att upprätthålla särarten.
o Samlöpning undviks genom att banan innehåller mycket vägvalsbedömning och ett
flertal långa delsträckor. Dessa delsträckor bör vara över 2 km och innehålla flera
olika vägvalsmöjligheter.
o Även någon form av spridningsmetod bör finnas.

kontrollföremålet inte behöver vara speciellt svårt i sig.

Skärmens placering ska alltid vara tydlig.
Stafettens profil är ”kamp man mot man/kvinna mot kvinna” – och spännande publiksport
Tävlingen ska normalt genomföras i obebyggd terräng företrädesvis i skogsmark. Man bör eftersträva
att hitta områden som är relativt lättframkomliga och som ger goda möjligheter till vägvalsbedömning.
Terrängtyper med nedsatt sikt men med god löpbarhet är väl lämpad för stafett.
Den variant av stafett som beskrivs här har många likheter med långdistansen, men vissa delar av
banan kan även vara av medeldistanskaraktär.

Banan ska förutom vägvalssträckor innehålla en blandning av sträckor som kräver
grovorientering och finorientering.

Eftersom stafetter genomförs med gemensam start ligger det i sakens natur att de tävlande
kommer att vara ihop på banan under kortare eller längre perioder. Detta är en del av
stafettens karaktär och ger en extra dimension kopplat till den taktiska färdigheten (man mot
man/kvinna mot kvinna).

Förutom de orienteringstekniska färdigheterna ska även den taktiska förmågan sättas på prov.

Banläggningen har stor betydelse för att skapa spridning, men även för att hålla ihop tävlingen.
o Spridning och önskemålet att deltagarna ska orientera själva i största möjliga mån,
skapas också genom att banan innehåller mycket vägvalsbedömning.
o Vid mästerskap ska samlöpning försvåras genom att av SOFT godkänd
spridningsmetod används (se tidigare avsnitt).

Sträckorna ska varieras i både längd och riktning, men något som är typiskt för stafetter är de
lite längre delsträckorna med många vägvalsmöjligheter.
Version 2015-07-01 | Sida 11 av 15

kontrollföremålet inte behöver vara speciellt svår i sig.

Kontrollerna och placeringen av skärmen ska vara tydlig.

Arenakonceptet är viktigt, speciellt vid mästerskap.
o Speaker, ljud och arenauppbyggnad ska ha hög prioritet.
o Det bör läggas ner stor energi för att skapa bästa förutsättningar för publiken. Det kan
innebära arenapassager, webb- och arenaproduktion etc.
Nattorienteringens profil är vägvalsbedömning i lättframkomlig terräng
Nattorienteringens profil är i många stycken samma som varje distans särart, men skillnaden att
tävlingen genomförs i mörker och därmed ska anpassas till detta. Nattorientering kan genomföras
inom ramen för alla de förekommande distanserna.
Nedanstående beskrivning avser den mest förekommande varianten, nattorientering, långdistans. För
nattorientering över andra distanser gäller i stort samma huvudprinciper gällande terräng och
vägvalsbedömning, men med anpassning kopplat till respektive distans särart.

Banan ska innehålla mycket vägvalsbedömning och i övrigt en blandning av grovorientering
och kortare finorientering.

Kontrollpunkterna ska vara tydliga och vid placeringen av skärmen/reflexen/lyktan ska
arrangören vara extra observant på att placera den så att den inte är svår att hitta i sig.

Sträckorna ska varieras i både längd och riktning, men något som är typiskt för nattorientering
är de lite längre delsträckorna med många vägvalsmöjligheter.

Nattbanor ska generellt vara något kortare än motsvarande banor på dagen.

Vid nattävlingar för ungdomar behöver man försäkra sig om:
o Att banorna dras i områden med sammanhängande nät av planbildsdetaljer. Dessa
planbildsdetaljer ska dessutom vara tydliga.
o Att banorna är lättare än motsvarande banor på dagen. Färgsystemet gäller, men
anpassningen handlar bl a om tydligheten och antalet planbildsdetaljer som finns i
kartbilden och i verkligheten.

Vid elittävlingar som genomförs med masstart är arenakonceptet viktigt. Speaker, ljud och
arenauppbyggnad ska då ha högsta prioritet och det bör läggas ner stor energi för att skapa
bästa förutsättningar för publiken. Det kan innebära allt från passager på arenan till webb- och
arenaproduktion från banan i skogen.
Version 2015-07-01 | Sida 12 av 15
8. Sprintdistansens särart ur ett kart- och banläggarperspektiv
Sprintdistansens profil är hög fart och snabba beslut
Sprintdistansen genomförs i områden som är rika på planbildsdetaljer, gärna i eller i anslutning till
bebyggelse, park eller liknande.

Att kartan är ritad så att den tävlande snabbt ska kunna identifiera hinder – vad som är tillåtet
respektive otillåtet att passera. Höjden på staket, murar etc. är oväsentligt, det är tillgängligheten
som styr. Det betyder att sprintkartan ska visa tillåtet/otillåtet att passera istället för att den ska
försöka återge verkligheten exakt.

Att karta och bana är läsbar och lättförståelig.
o Deltagarens förmåga att läsa och förstå kartbild i relativt komplex miljö ska testas,
samtidigt som varje delsträcka ska planeras och genomföras i hög fart. Den tävlande ska
kunna behöva planera en eller flera sträckor i förväg.
o Hög fart ska krävas under hela loppet. Kontrollpunkten ska inte vara en utmaning i sig,
utan det är den tävlandes förmåga att välja och genomföra den bästa vägvalslösningen
mellan kontrollerna som är det viktiga.
o Terrängtyper som är så kuperade att deltagarna tvingas gå längre sträckor bör undvikas.

Att det blir rättvist på sekundnivå för alla tävlande. Undvik bana över torg eller parkeringsplatser
där antalet löphindrande moment kan variera kraftigt under tävlingens gång.

Att förbjudna områden beaktas.
o Att utforma banorna så att de tävlande inte lockas av att gena eller av misstag hamnar
i förbjudna områden.
o Förbjudna områden kan ofta behöva förtydligas med hjälp av avspärrning/snitsling.
o Förbjudna områden/linjepassager ska enligt normen i möjligaste mån återges med de
ordinarie karttecknen avsedda för detta. Violett banpåtryck ska bara användas vid
sena/akuta förändringar efter kartans färdigställande, till exempel om området kan
utgöra en fara för deltagaren under tävlingen, såsom trafikfarliga vägar.
o Använd tävlings-PM för att noga tydliggöra vad som gäller.

Att säkerställa de tävlandes och andras säkerhet.
o Begränsa trafik och anpassa banorna därefter.
o Ta hänsyn till boende och allmänhet. Den tävlande får inte hamna i situationer som
skapar olägenhet eller fara för någon annan.
o Använd tävlings-PM för att noga tydliggöra vad som gäller.

Att inte ungdomsbanorna blir för svåra i exempelvis komplexa park- och stadsmiljöer.

Att ha tätt samarbete mellan kartritare och banläggare, kartkontrollant och bankontrollant, samt
vid nivå 1-tävling också sprintcoach.

Att tävlingen är media- och publikvänlig.
o Stort fokus bör läggas på arena med speaker, ljud, musik och uppbyggnad.
o Start på arenan och publikkontroll både vid arenan och ute på banan är en fördel.
För traditionell orientering i skog beskriver en färgskala tekniska nivån. Motsvarande skala finns inte
för sprintdistans.
Sprintregler för deltagare, inklusive karttecken för vad som är tillåtet/otillåtet att passera, framgår av
särskild anvisning för deltagare i sprinttävling.
Version 2015-07-01 | Sida 13 av 15
9. Kontrollbeskrivning
IOF:s kontrollbeskrivning syftar till att erbjuda en solid och lättförståelig beskrivning för orienterare
från alla länder. Syftet med kontrollbeskrivningen är att ge en bättre beskrivning av kontrollföremålet
än vad kartan kan ge. En bra kontrollpunkt hittas huvudsakligen genom kartläsning. Beskrivningar och
kontrollsiffror hjälper till att hitta kontrollen, men ska hållas så enkla som möjligt.
IOF:s kontrollbeskrivning hittas som dokumentet Kontrollbeskrivningar att hämta på orientering.se.
10. Tekniska anvisningar för banpåtryck
Tryck och linjebredder
All inritning/påtryckning och kartjustering på tävlingskartan ska ske med violett färg (purple).
Banpåtrycket ska vara transparent och får inte dölja viktiga kartdetaljer.
Ett dokument finns framtaget för hur banpåtrycket kan justeras. Det återfinns under Kartfrågor på
orientering.se.
För traditionella kartor i skala 1:15 000, samt för sprintkartor i skala 1:5 000 och 1:4 000, ska samtliga
linjebredder vara 0,35 mm. För traditionella kartor i skala 1:10 000 och större ska banpåtrycket vara
uppförstorat 25-50 %.
Linjer och numrering
Följande gäller för linjer och numrering:

Start, kontroller och mål ska sammanbindas med linjer, i allmänhet längs fågelvägen.

Kontrollerna ska numreras från 1 och uppåt.

Siffrorna ska vara tydliga och skrivas i norr-/söderriktning.

Inritning och numrering ska göras så att viktiga detaljer i kartbilden inte täcks över.

Snitslade sträckor ritas med streckad linje.
Snitslings längd och markering
Då delar av banan markeras med snitsel ska dess längd anges på kontrollbeskrivningen och dess
sträckning i terrängen markeras på tävlingskartan.
Vätskekontroll
Vätskekontroll ska anges i kontrollbeskrivningen. Om vätska placeras mellan två kontroller, ska sådan
punkt anges enbart på tävlingskartan med mugg.
Kartjusteringar
Kartjusteringar sker med tecken så lika gällande kartnorm som möjligt. Vid behov används dessutom
förklarande text.
Version 2015-07-01 | Sida 14 av 15
Tabell med symboler för banpåtryck
Måtten i tabellen nedan gäller för traditionella kartor i skala 1:15 000, samt för sprintkartor i skala
1:5 000/1:4 000. För traditionella kartor i 1:10 000 och större ska banpåtrycket göras 25-50 % större.
701 Start
Starten markeras på kartan med liksidig triangel med 7 mm sida. Startpunkten ska ligga i
centrum och ena spetsen ska vara vänd i löpriktningen, normalt mot den första kontrollen.
702 Kontroller
Kontrollerna ska anges med cirklar. Kontrollpunkterna ska ligga exakt i centrum av
kontrollcirkeln. Uppehåll ska göras i linjerna för att ej dölja viktiga kartdetaljer.
703 Kontrollsiffror
Kontrollsiffrorna ska stå i norr-söder och placeras så att löparna normalt inte utnyttjar den
del av kartan som siffran upptar.
704 Sammanbindningslinjer
Start, kontroller och mål ska sammanbindas med räta linjer längs fågelvägen. Uppehåll
ska göras i linjerna för att ej dölja viktiga kartdetaljer.
705 Snitslade delar
Snitslade delar av banan ska markeras med en streckad linje.
706 Mål
Målet ska anges med en dubbelcirkel. Målet ska ligga i centrum av cirklarna.
707 Gräns omöjlig/förbjuden att passera
Gräns som är omöjlig eller förbjuden att passera.
708 Viktig passage
Viktig passage (till exempel spång, tunnel eller passage genom förbjudet område) ska på
tävlingskartan markeras med två utåtböjda streck.
Observera att passagen i sprintorientering ska vara 0,9 mm istället för 0,6 mm. I
sprintorientering kan även en s k passeringssektion användas (708 eller 708.1, se
sprintnormen). Det är en längre passage genom eller över en byggnad, över en väg eller
järnväg, genom en tunnel eller förbjudet område.
709 Förbjudet område
Förbjudet område ska markeras på kartan med raka streck. Begränsningslinjer kan ritas
om det ej finns någon naturlig gräns enligt följande:



En heldragen linje innebär att gränsen är markerad med heldragen snitsel.
En streckad linje innebär att gränsen är markerad med hängande snitsel.
Ingen linje innebär att gränsen ej är markerad på något sätt.
Uppehåll ska göras för passager genom det förbjudna området, till exempel en väg.
710 Farligt område
Ett område farligt för den tävlande ska markeras med korsade linjer.
711 Förbjuden väg (ej i sprintorientering, 709 ska användas)
Endast vägen eller järnvägen är förbjuden att beträda. Om även den omgivande terrängen
är förbjuden att beträda används tecknet för förbjudet område.
712 Sjukvårdsplats/första hjälpen-plats
Sjukvårdsplats/första hjälpen-plats ute i terrängen.
713 Vätska
Plats för vätska mellan kontroller.
Version 2015-07-01 | Sida 15 av 15

TA 502 Karta och banläggning - Svenska Orienteringsförbundet

Transcription

Similar documents

Tävlingsanvisningar 2015-2016 - Svenska Orienteringsförbundet

TA 402 Samråd och hänsyn - Svenska Orienteringsförbundet

TA 401 Allmänna villkor och teknisk anvisning för tävling

Enertol® - EMIN Svenska AB

TA 601 Tävlande på lika villkor

TA 501 Kvalitetskontroll

SBA – Nationella tävlingar PM__150729

Planering ht-14

Inbjudan Sunnerborundan

Photofinish System OPTIc2o - ALGE TIMING