Läs sammanfattning

Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond
Mopedungdomar och deras föräldrar – Föräldrars engagemang för deras ungdomars trafiksäkerhet
Föräldrar spelar en viktig roll för ungdomars
säkerhet på moped och kan bidra till att minska
deras risker. Få föräldrar har dock inblick i
mopedteknik för trimning eller vad deras ungdomar
gör när de är ute med mopedkompisar. Föräldrar
behöver därför stöd som tar hänsyn till deras
livssituation, stöd för att kunna ta kontroll eller
införa restriktioner samt stöd från andra föräldrar.
INLEDNING
Flera olika studier har visat att mopedisters olyckor i hög grad är
förknippade med trimning, höga hastigheter, alkohol och bristande
hjälmanvändning. En hypotes som bygger på att ungdomar kan
fortsätta begå den här typen av lagbrott är att föräldrar inte förstår
eller bryr sig om konsekvenserna och därmed inte vidtar några åtgärder.
Oavsett om det handlar om att föräldrar inte är medvetna om de stora
risker det innebär att deras barn bryter mot trafikreglerna, eller att de
faktiskt är ovetande om att deras barn t.ex. har en trimmad moped,
kan föräldrar bli en viktig resurs i arbetet för att förbättra ungdomarnas säkerhet. Genom att klarlägga föräldrarnas roll vad gäller unga
mopedisters säkerhet kan föräldrar erbjudas verktyg för att hantera
problematiken, och ungdomarnas felbeteenden skulle därmed kunna
begränsas.
Studiens övergripande syfte är att bidra till en ökad kunskap om
föräldrars betydelse för unga mopedisters beteende i trafiken, och hur
man utifrån den kunskapen kan nyttja föräldrar som en resurs för
ökad säkerhet för sina barn.
Metoder
Studien består av fyra steg, i form av fyra delprojekt.
Det första delprojektet är en litteraturgenomgång över föräldrars roll
när det gäller ungdomars beteende och säkerhet i trafiken samt metoder där föräldrar medverkar i förbättring av ungdomars trafiksäkerhet.
Det andra delprojektet består av en enkätstudie riktad till föräldrar
med mopedåkande barn, med syfte att fördjupa kunskaperna om hur
mycket föräldrar känner till om sina barns beteende med sin moped
och hur de förhåller sig till denna kännedom.
Det tredje delprojektet är en intervjustudie där föräldrar till mopedåkande barn intervjuas. Intervjustudien har till syfte att erhålla en
fördjupad kunskap kring det som framkommit i den tidigare enkätstudien.
Det fjärde delprojektet avser förslag på metoder för föräldrasamverkan, med utgångspunkt i resultaten från de tre tidigare delprojekten.
RESULTAT
Litteraturöversikt
Man kan från litteraturöversikten konstatera att föräldrar spelar en
viktig roll för ungas uppfattningar, attityder, normer och beteenden i
samband med bil- och mopedkörning. Föräldrar kan också på olika
sätt engagera sig i barnens kunskap och beteende i trafiken. Litteraturgenomgången visat på att föräldrar behöver stöd som tar hänsyn
till deras levnadssituation, stöd för att kunna ta kontroll samt stöd
från andra föräldrar. De metoder/åtgärder och rekommendationer,
med fokus på föräldrar som en resurs i säkerhetsarbetet, som påträffats i litteraturgenomgången kan sammanfattas:
•
Tidsaspekten är viktig – engagemanget ska fungera smidigt
och inte ta för mycket tid i anspråk.
•
Vikten av att hitta rätt forum. Skolan som mötesplats tas
upp, t.ex. i samband med föräldramöten. Men behov finns
även för mer informella mötesplatser. Internet, radio och tv
är några alternativ som tas upp. Träffar kan även ske i
samband med t.ex. idrottsevenemang.
•
Att få fram budskapet till föräldrarna att deras eget sätt att
köra har mycket stor betydelse för hur deras egna barn sedan kör, d.v.s. att de är förebilder.
•
Involvering av föräldrar i körkortsutbildning.
•
Redskap för ökad kommunikation mellan föräldrar och deras ungdomar behöver tas fram. Ett exempel är olika former av kontrakt/överenskommelser mellan barn och föräldrar där bl.a. gränssättning tas upp och där feedback kan
ges.
•
Övervakning med hjälp av teknisk utrustning kan ge underlag till kommunikation men även rubba förtroendet mellan barn och förälder.
•
Det är eftersträvansvärt att utföra formativa utvärderingar
av olika metoder och program, dvs. deltagarna är involverade i programutvecklingen.
Enkätstudie
En relativt liten andel av föräldrarna uttrycker explicit att de behöver
stöd. Detta kan kopplas till att vårdnadshavarna hade en stark tilltro
att de redan gjorde rätt och att de upplevde att de hade en samsyn då
det handlade om restriktioner. De vårdnadshavarna som trots allt
ville ha stöd pekade på att ökade kunskaper om risker i trafiken var
välkommet men också hur man på bästa sätt kommunicerade med
sina tonåringar. De var också relativt positiva till en introduktionskurs för vårdnadshavarna men det man skulle uppskatta mest var
information via media. Polisens insatser såsom besök på skolor för
att inspektera mopeder skulle kunna ses som ett stöd till vårdnadshavarna. Resultatet visade också att så var fallet eftersom majoriteten
var positivt inställda till detta. Däremot var man inte lika positiv till
att mopeden skulle kunna beslagtas om den var trimmad.
Intervjustudie
I intervjustudien är det ingen förälder som till att början med uttrycker något behov av speciellt stöd när det gäller deras barns mopedåkning. Intervjumaterialet visar emellertid att man som förälder ändå
skulle vara positiv till olika former av stöd, så som skriftlig information, utbildning och/eller informationsträffar samt internetbaserade
föräldraforum. Detta hänger samman med föräldrarnas oro över
barnets säkerhet, och av intervjumaterialet i sin helhet kan ett antal
barriärer ses för huruvida man kan skydda och hjälpa sitt barn till en
säker mopedkörning. Dessa barriärer kan sammanställas i följande
punkter:
•
Förälderns okunskap om teknik, vilket gör det svårt veta
om mopeden till exempel är trimmad eller inte – en misstanke om att man blir manipulerad av barnet.
•
Barnets mopedåkning konkurrerar med andra tonårsaspekter – man kan inte engagera sig på alla plan och ha total kontroll över allt som barnet företar sig.
•
Föräldern vill inte ge restriktioner eller förbud, och inte
heller tjata och förmana eftersom detta inte tros fungera.
•
Föräldern vill gärna samtala med barnet om risker och mopedkörningen, men det är inte alltid det ges naturliga tillfällen till det.
•
Barnets ålder är ett gränsland – ett barn på väg att få vara
självständig, samtidigt som det som förälder är svårt att
hantera till exempel riskfyllda situationer som ung mopedist.
•
Att kontakta andra föräldrar för att prata mopedsäkerhet
och kanske skapa samsyn kring barnens mopedkörning
upplevs ”onaturligt” och ”konstigt”, speciellt om man inte
känner föräldrarna.
SLUTSATSER
Utifrån litteraturstudien, enkätstudien och föräldrarnas egna erfarenheter, resonemang och tankar kan följande former av föräldrastöd ses
– både i form vad som redan utövas av flera av de tillfrågade föräldrarna, och i form av nya förslag:
•
Informationsbroschyr om hur det är att vara ”mopedförälder” och vad man ska tänka på (jfr ”Tonårspraktikan” som
ges till föräldrar med barn som fyllt 15 år).
•
Informationsträffar om unga mopedisters säkerhet i samband med föräldramöte.
•
Tillfälle att bilda föräldranät på det lokala planet i samband
med föräldramöte.
•
•
•
Föräldranät på Internet: forum med tips och erfarenheter
från andra föräldrar. En länk till forumet skulle till exempel
kunna fås via AM-utbildningen.
Föräldrautbildning via AM-utbildningen, till exempel att
man som förälder följer med vid några tillfällen.
”Berättande körning” där föräldern under bilfärd med barnet berättar och ställer frågor till barnet i samband med
olika trafiksituationer. Barnet kanske därmed får en bättre
förståelse, jämfört med att man sitter och pratar om det vid
köksbordet - ett sätt att nyttja föräldrar som resurs, i ett
vardagssammanhang.
Det finns några mer generella råd som är viktiga när man ska utveckla och prova nya metoder och åtgärder. Ett sådant är att man är
noggrann med att basera åtgärder på bästa tillgängliga kunskap. Att
använda evidensbaserade metoder är a och o, men man måste samtidigt vara medveten om vad evidensbaserad står för. I tidigare tilllämpningar av evidensbasering ställde man stora krav på att metoder
skulle vara experimentellt utprovade under strikt kontrollerade former. Efterhand som den vetenskapsteoretiska diskussionen utvecklats
har man också kommit till insikt om att allt inte kan testas kontrollerat och experimentellt och att man med experimentella studier kan
dra felaktiga slutsatser om sådant som testas. Därför är man inom
folkhälsovetenskapen, som etablerat evidensbasering som begrepp,
idag överens om att evidensbasering bör bygga på ”bästa tillgängliga
kunskap”.
För att förflytta forskningsfronten framåt för vad som är bästa tillgängliga kunskap, behöver man testa nya metoder och nya kombinationer av metoder. Stora delar av de i denna rapport föreslagna metoderna handlar om information och kommunikation. För att man ska
veta att olika sådana metoder är effektiva måste de provas och utvärderas. Utvärderingar är helt avgörande för att man ska veta om en
metod är bra eller dålig och varför de fungerar eller inte fungerar.
Det är först genom att basera metoder och åtgärder på bästa tillgängliga kunskap och genom att utvärdera hur de fungerar som man kan
bygga upp hållbara modeller för samverkan kring stöd och hjälp till
föräldrar.
Kontakter
Nils Petter Gregersen, [email protected] , Tel 0709430111
Text av: Nils Petter Gregersen