S O C K E N B L A D - Västra Torsås hemsida

VÄ S T R A
T O R S Å S
S O C K E N B L A D
N U M M E R
3
2 0 1 5
I
D E T TA
N U M M E R
B O K T I P S .
J A K T E N
I
VÄ S T R A
P R E S E N TAT I O N AV
S O C K E N R Å D S
A L M A N A C
K O M M E R
F Ö R B E
L Ä S M E R
T O R S Å S .
VÅ S T R A T O R S Å S
S T Y R E L S E .
K A F Ö R 2 0 1 6
F I N N A S AT T
S TÄ L L A S .
PÅ S I D A N 3
B I L D
TA G E N
AV
P O N T U S
A S P
Höstterminen
Nu startar höstterminen och snart är det
dags för ett nytt sockenrådsmöte (den 9
september). Sommaren har kanske inte
varit den som många hade hoppats på
även om den tog igen sig lite i mitten
av augusti. Själv hade jag hoppats på
lite bättre väder under min egen semester så att jag hade hunnit med att måla
lite fler fönster. Som jag beskrev i förra
numret av Sockenbladet så arbetar styrelsen med att uppgradera vår hemsida.
Arbetet går framåt och just nu håller vi
på med stommen; hur den ska se ut och
i vilket format den ska vara i. Jag tycker
att vår hemsida är jätte viktig då den är
vårt ansikte utåt; dels för att visa kommunen att vi finns och vad vi gör, dels
för att locka turister och människor som
vill flytta ut på landet och dels för att
skapa en gemenskap och ge information
till oss som bor i området. För de som
tar steget och flyttar hit vill vi skapa ett
välkomstpaket för att hälsa de välkomna. Arbetet med välkomstpaketet är i
sin linda men det börjar arta sig. Tanken
är att vi ska kunna överlämna ett häfte
med lite information om området, företag, föreningar och utflyktsmål i området
kombinerat med rabatter från vissa föreningar.I våras så eftersökte vi information från våra föreningar som vi kunde
använda dels i Sockenbladet och dels på
hemsidan. Vi saknar fortfarande information från någon enstaka förening men
snart är vi i mål. Planen är att vi ska
skapa en kalender i Sockenbladet som
visar vilka aktiviteter som kommer att
äga rum i närtid. Redaktionen håller även
på att ta fram en almanacka för nästa år där
även årliga aktiviteter kan läggas in. Till detta så
eftersöker vi fler bilder från er i socknen. Jag vill
också passa på att säga BRA jobbat till er
på redaktionen för att jag vet att ni har
arbetat hårt med sockenbladet och med
almanackan som är på gång. Om ni har
några funderingar eller önskemål så hör
gärna av er. Med detta sagt så vill jag
önska er alla en trevlig höst
INNEHÅLL
Sida 2
Socken rådets spalt.
Sida 3
Information.
Sida 4-7
En Hållvikaheres minnen från Flottan
Sida 8-9
Jakten i Torsås.
Sida 10
Utflyktsmål i vårt närområde.
Sida 11-12
Vandringsgruppen 55+
Sida 13
Internationellt knytkalas i Ulvö.
Sida 14-15
Almanacka
Västra Torsås
SOCKENBLAD
www.vastratorsas.se
[email protected]
Ansvarig utgivare: Laila Eileby. Mejl: [email protected]
Redaktionen:
Föreningsinformation och annonsering:
Pia N Svensson, [email protected]
Rolf Erlandsson, [email protected]
Redaktör: Laila Eileby, [email protected]
Korrektur: Ingrid Riis
Webbmaster: Rolf Erlandsson, [email protected]
Distribution: Pia N Svensson, [email protected]
Medarbetare i detta nummer:
Bosse Petersson (I kolmården) Urban Spjuth, Anna Asp,
Susanne Eriksson, Ingrid Riis, Elias Turesson,
Örjan Riis, Ines Gyllensten, Jonny Söderlund.
Karin Nilsson, Laila Eileby, Therese Nilsson,
Rolf Erlandsson, MariaAndersson, Lokala föreningar.
NYHET
I DETTA NUMMER
KOMMER NI HITTA EN
DEL NYA SAKER, SOM EN
ÖVERSKÅDLIG SIDA MED
AKTUELLA HÄNDELSER
FRAMÖVER I SOCKNEN.
HAR NI NÅGOT TILL NÄSTA
NUMMER SÅ LÄGGER VI
GÄRNA TILL DEN/DESSA
AKTIVITETER. MAILA OSS
PÅ REDAKTIONEN@VA
STRATORSAS@SE
TACK PÅ FÖRHAND
REDAKTIONEN
ALMANACKA FÖR 2016
JULKLAPP ELLER EN FIN GÅVA ATT GE BORT.
Sida 19-20
En fisketur i Åsnen.
BILDER FRÅN SOCKNEN ÖNSKAS ATT ANVÄNDAS TILL ÅRETS ALMANACKA 2016. BILDER
FRÅN ALLA ÅRSTIDER ÖNSKAS. SOCKENRÅDET SKA FÅ RÄTT ATT ANVÄNDA BILDERNA UTAN
VEDERLAG. OM BILDERNA NYTTJAS SKALL KLART FRAMGÅ VEM SOM ÄR FOTOGRAF. SKRIV
NAMN OCH VAR BILD ÄR TAGEN.
FÖRENINGAR SRIV/MAILA IN AKTIVITETER SOM KOMMER SKE UNDER 2016. SÅ LÄGGER VI
DEN INFORMATIONEN I ALMANACKAN. INNAN VECKA 40 2015.
FÖRBESTÄLL ALMANACKAN GENOM ATT MAILA: [email protected] NAMN, ADRESS,
ANTAL SOM NI ÖNSKAR BESTÄLLA. VI KOMMER SKICKA UT INBETALNINGSKORT, NÄR NI BETALT IN TILL VÅRT BANKGIRO KOMMER VI SKICKAR DE ANTAL ALMANACKOR NI BESTÄLLT.
VIKTIGT SKRIV NAMN OCH ADRESS PÅ INBETALNINGSTALONGEN.
PORTO INGÅR I PRISET
Sida 21
Destination Åsnen
PASSA PÅ PRIS ENDAST 60 KR PER ALMANACKA
Sida 16-17
Utflykt med Långasten och andra byalag.
Sida 18
Tillbakablick 1930 talet.
Sida 22-23
Elcykeln
Sida 24-27
Presentation av Sockenrådets styrelse
i Västra Torsås.
Sida 28-29
Minnesbilder från Hem &
Skola 1800-Talet
Sida 30
Skördefest i Hjortatorp.
Vänliga hälsningar
Therese Nilsson
2
REDAKTÖRENS LILLA SPALT.
Nu är sommaren slut och hösten träder in med vackar färger i naturen. Varje årstid har sin tjusning, men
hade jag fått välja så hade vår och sommar varit längre och vintern kortare. Men smaken är olika och tur är
väl det. Mina goda medarbetare har samlat in material och bilder till detta härliga höstnummer. Vill tacka
alla som kommit med förlag och material. Ingen nämnd ingen glömd.. Önskvärt är om ni har några bilder
som vi i sockenbladet får använda så är alla bidrag välkomna, tanken är att vi ska göra en lokal almanacka för
kommande året 2016.
Önskar med detta att ni får en mysig stund med detta nummer av sockenbladet.
3
En Hållvikaheres minnen
från Flottan
Av Bosse i Kolmården
Storebror gjorde sin värnplikt i
Flottan och när jag bläddrade i
hans Örlogsbok blev jag lite sugen
på det där med sjön. Vid mönstringen på I 11 i Växjö, blev jag
uttagen till att göra min militärtjänst på just detta regemente. Jag
valde då att plocka med mig en
broschyr, som handlade om att bli
yrkesbefäl i Flottan.
Erforderliga blanketter beställdes och med hjälp av socknens
polisman John Samuelsson, fick
jag iväg min ansökan. Det kom
kallelse till test och i början på
april 1959, tog jag den smalspåriga
Karlshamn/Vislandabanan, från
hemstationen Hulevik till Karlshamn och därefter kustbanan
vidare till Karlskrona.
Det vedertagna smeknamnet på
befälselev i Flottan är ”kanin” och
vid stationen hade ett litet gäng
kaninaspiranter samlats. En högbåtsman mötte upp och ledde oss
i en typ av gåsmarsch, genom den
backiga stan till Bataljon Ankarstierna, där vi skulle inkvarteras
under vår prövovecka. Det var
ganska omfattande test, av såväl
mentala som fysiska egenskaper
som genomfördes, för att bedöma
vår lämplighet i olika yrkesgrenar
inom sjöförsvaret.
Ett bevis på landkrabbornas logik,
var när det en tidig morron blåstes
till någon form av beredskapsövning och vi beordrades till Örlogshamnen. Där fick vi direktiv att gå
ombord på kryssaren Göta Lejon
och samlas på backen. Många av
oss hade aldrig hört denna benämning på ett fördäck och en
stor del av de presumtiva örlogsmännen, kunde snart ses irrande
omkring längst bak i det stora
skeppet. Varje dag lästes det upp
namn i högtalarna och då visste
man, att det för deras del var dags
att packa för hemresa. På något
sätt blev jag godkänd och skrev
den 16 april kontrakt om anställning i 15 månader. Det började
med utbildning i Karlskrona och
vår förläggning var Bataljon af
Trolle. Förläggningens rostfria
tvättrännor erbjöd endast kallvatten (inget nytt för en lantis) och
toalettraderna var så utformade
att de inbjöd till verbalt umgänge
under sittningen.
Som däcksmatros tillhörde jag första plutonen, under befäl av den
unge fänriken Torbjörn Hultman.
De tekniska grenarna utgjorde
andra plutonen med fänrik Hultvi som chef. Utöver respektive
yrkesgren, handlade en stor del av
utbildningen om sjömanskap. Det
innebar bland annat, många tillfällen till segling i skärgården, under
den varma och härliga sommaren
1959. En intressant tävlingsform
var, att först ro en 10-huggare (valbåt) under stans broar och därefter rigga båten för fortsatt segling,
men skojigast att segla var givetvis
de något mer lätthanterliga Blekingeekorna.
Att på väg till och från lektionssalarna passera den kända Karlskronasymbolen gubben Rosenbom,
vid Amiralitetskyrkan Ulrica Pia,
var lite av en speciell upplevelse.
En betydligt mer högljudd gubbe,
var gymnastikläraren som ledde
vår fysiska träning, såväl i gymnastiksalen som på hinderbanan.
Han var något av en Caligulatyp
och hans vokabulär var definitivt
inte lämpad för sakral miljö. Vi
fick tydligt och brutalt veta, vad
han tyckte och tänkte om vår försoffade generation.
Något jag sett fram mot, när jag
sökte som befälselev, var den för
4
däcksmatroser obligatoriska praktikperioden, på ett av våra segelfartyg, skonerterna Gladan eller
Falken. Besvikelsen var stor när vi
fick veta att den skulle ersättas av
en resa på smålandskusten med
minsveparen Arholma. Det skall
dock tillstås att det blev ganska
häftiga upplevelser även på den
resan. En liten episod som fastnat i
minnet, är när jag vid en frågetävling via fartygets interna telefonsystem, till allas stora munterhet,
råkade döpa om Rosenbom till
Gyllenbom, som var en känd tecknad seriefigur.
Framåt hösten blev det bussresa
till Bergaskolorna, vid Horsfjärden utanför Stockholm, för fortsatt utbildning. Jag hade inte råd
att åka hem särskilt ofta och ett
veckoslut någon gång efter nyår,
var jag ensam ute och åkte skridskor på fjärden. Det var blank och
stabil is, men efter att ha rundat
Alvsta Långholm, kom jag ut i en
farled med nattgammal is som inte
bar. Följaktligen hamnade jag med
skridskor, tjock uniform och utan
isdubbar i det ruskigt kalla vattnet.
Om inte en barnfamilj, som också
var ute på skridskotur, hade observerat min situation och skyndat
till undsättning, hade med stor
sannolikhet allting slutat här.
Den militära drillen hade vi fått
av vår unge plutonchef i Karlskrona. På Berga handlade det i
första hand om fortsatt utbildning
i sjömanskap och den yrkesgrensinriktade delen, som i mitt fall
var eldledning och vår yrkesbeteckning var ”eldledningsmatros/
radarobservatör” (em rrob). Ett
äventyrligt och smått obehagligt
minne är, när vi hade praktiska
eldledningsövningar i bitande
storm och snöyra, ombord på det
som tidigare varit lasarettsfartyget
Prins Carl.
En rödhårig skåning, som i
vanliga fall tillhörde de tuffare
i gruppen, satt snyftande och
försökte fånga målekot på eldledningsradarns lilla fyrkantiga
A-indikator. Med ynklig stämma,
förbannade han sitt misslyckade
yrkesval, när han inte vomerade i
pytsen han hade framför sig. Det
var ”härdande” att, genomsvett av
sjösjuka och den unkna värmen i
eldledningscentralen, plötsligt få
byta plats med en kanonriktare
ute i snöovädret. På Galärvarvet i
Stockholm fick jag senare bevittna,
hur det gamla fartygets sista befälhavare, påtagligt rörd gick över
landgången, sedan örlogsflaggan
halats för sista gången.
Framåt hösten blev det bussresa
till Bergaskolorna, vid Horsfjärden utanför Stockholm, för fortsatt utbildning. Jag hade inte råd
att åka hem särskilt ofta och ett
veckoslut någon gång efter nyår,
var jag ensam ute och åkte skridskor på fjärden. Det var blank och
stabil is, men efter att ha rundat
Alvsta Långholm, kom jag ut i en
farled med nattgammal is som inte
bar. Följaktligen hamnade jag med
skridskor, tjock uniform och utan
isdubbar i det ruskigt kalla vattnet.
Om inte en barnfamilj, som också
var ute på skridskotur, hade observerat min situation och skyndat
till undsättning, hade med stor
sannolikhet allting slutat här.
Den militära drillen hade vi fått
av vår unge plutonchef i Karlskrona. På Berga handlade det i
första hand om fortsatt utbildning
i sjömanskap och den yrkesgrensinriktade delen, som i mitt fall
var eldledning och vår yrkesbeteckning var ”eldledningsmatros/
radarobservatör” (em rrob). Ett
äventyrligt och smått obehagligt
minne är, när vi hade praktiska
eldledningsövningar i bitande
storm och snöyra, ombord på det
som tidigare varit lasarettsfartyget
Prins Carl.
En rödhårig skåning, som i
vanliga fall tillhörde de tuffare
i gruppen, satt snyftande och
försökte fånga målekot på eldledningsradarns lilla fyrkantiga
A-indikator. Med ynklig stämma,
förbannade han sitt misslyckade
yrkesval, när han inte vomerade i
pytsen han hade framför sig. Det
var ”härdande” att, genomsvett av
sjösjuka och den unkna värmen i
eldledningscentralen, plötsligt få
byta plats med en kanonriktare
ute i snöovädret. På Galärvarvet i
Stockholm fick jag senare bevittna,
hur det gamla fartygets sista befälhavare, påtagligt rörd gick över
landgången, sedan örlogsflaggan
halats för sista gången.
rattar och vevar. Fenomen som
åskväder eller solfläckar var inget
som bekymrade, det omkring en
kubikmeter stora underverket.
Det blev många trevliga sjöturer
när vi hade navigationsövningar
ombord på inhyrda SVK-båtar
(SVK = Sjövärnskåren) och där
var mörkernavigering ett extra
spännande inslag. En brygga i
viken på Alvsta Långholms östra
sida, användes för tilläggningsövningar med motorbåt. Den bryggan fick stundtals ta emot ganska
hårda törnar. Vid den här typen
av expeditioner, hade vi med oss
matkantiner från köket på Berga
och lunchrasten blev därför lite
av en uppskattad picknick. Från
ett lunchstrandhugg vid Dalarö
Skans, minns jag ett häftigt snöbollskrig, i slänten nedanför den
gamla fästningens murar.
Utöver dessa basämnen var det
ganska mycket skyddsutbildning,
med bland annat brandsläckning,
läcktätning och sjukvård. Riktigt
autentiskt blev det när övningarna var förlagda till de gamla
pansarskeppen Wasa och Oscar II
som var förtöjda i anslutning till
Min civila yrkesbana kom att bli
skyddstjänstskolan. En hel del tid
elektronisk, men av alla tekniska
prylar är jag nog ändå mest impo- ägnades även åt sportaktiviteter
nerad av en helt mekanisk skapel- och vi fick möjlighet att erövra
se, från den här tiden. Det handlar såväl idrotts- som skyttemärken.
om ASEA-centralen som användes Jag missade fältidrottsmärkets
i eldledningssammanhang. Matad guldvalör, eftersom jag vid orienmed ett stort antal fysiska ingångs- teringsgrenen, tog lift med en bil
värden, gjorde den enorma kalky- den sista biten, men lite stolt är jag
ändå över att det till slut blev ett
latorn, uteslutande med hjälp av
silvermärke.
mekaniska metoder, beräkningar
av elevations- och sidvinklar till de
tunga artilleripjäser den betjänade. Skjutning med k-pist och gevär,
sprängning och granatkastning är
exempel på de fältövningar som
Styrman Bredberg var den tålingick i utbildningen. Dessa övmodige instruktör som försökte
ningar leddes ofta av den långbenfå oss att förstå hur dessa kuggte, hårdhudade och inte helt unge
hjul, kuggstänger, excenterskivor,
högbåtsmannen Wrangel. När han
koniska avkännare m.m. kunde
som kolonnens tätkarl oförsonligt
leverera resultat utan någon beklev fram genom snödrivorna, fick
räkningstid alls. Begränsningen
några av oss som inte är så resligt
låg i operatörernas flinkhet med
5
byggda, småspringa för att hänga
med. Ordentligt fysiskt knäckande
blev det, när det spänstiga seniorbefälet beordrade språngmarsch.
Vapen och övrig utrustning,
kändes tyngre och otympligare
för varje steg och svetten började
snart sippra fram under ungtupparnas tjocka vinteruniform.
Vår första sjökommendering
kom någon gång efter nyår. Jag
hamnade på jagaren Småland
och såg verkligen fram mot att få
pröva mina nya kunskaper. Det
blev många härliga sjöresor, men
också en del sjösjuka, runt Sveriges kust under våren och sommaren. En av turerna gick upp i
Ångermanälven, där vi passerade
under Sandöbron. En oförglömlig
upplevelse som jag har förevigad
eftersom jag, med en månadslön
på nästan 500 kr, nyligen köpt
en kamera hos Atlantics Foto på
Södermalm i Stockholm. Med
den tidens mått, var det en ganska
avancerad modell och märket var
Iloca. Vi hann även med att besöka Langeliniekajen i Köpenhamn
under ett par dagar.
Vissa av fartygets skjutövningar
var så kostsamma att de sällan
bedrevs i skarpt läge. Ett sådant
unikt tillfälle, var med en laddad
och apterad, trådstyrd torped
som avlossades mot ett uppankrat
gammalt träskrov. Många stod
redo med kamera, men målet
missades och vi fick nöja oss med
att plåta den enorma vattenpelare,
som visade var torpeden slutligen
gick på grund. En motsvarande
skarpövning med A(nti)U(båts)-raketer från avfyringsrampen på backen, gav till resultat att
en ganska stor yta blev täckt av
död eller bedövad fisk. Man kunde
bara ana hur det såg ut på botten.
Av samma kostnadsskäl, monterades ibland en kulspruta på
luftvärnskanonerna. Normalt sett
var kanonerna automatiskt säkrade, när de inte hade fri bäring,
men vid ett tillfälle hade detta
system uppenbarligen klickat. En
kulsprutesalva gick rakt in i den
uppstickande huven, på ovansidan
av det aktra kanontornet. Under
huven satt pjäsbefälhavaren och
han ropade desperat i det interna kommunikationssystemet, att
han var beskjuten. Kulorna hade
forcerat ett första plåthinder och
bubblorna bak flaggstyrmannens
huvud, vittnade om hur nära katastrofen hade varit.
En annan dramatisk upplevelse
var när vi, mitt i natten på väg
till en övning i södra Östersjön,
väcktes av en kraftig grundstötning. Efter en kort stunds total
tystnad, hördes ur mässens mörker en kommentar på klingande
söderdialekt: ”Nu får vi gå tillbaka
till sta´n!” Dagen därpå blev det
mycket riktigt bogsering till Stockholm och ett långvarigt besök i
G V-dockan på Beckholmen. Vi
stod aldrig fast på grundet, men
6
skadorna blev omfattande och
bland annat måste de illa tilltygade
propellrarna bytas.
G V-dockan har sitt namn efter
Sveriges sista pansarskepp Gustaf V, som vid den här tiden var
utrangerat och låg akterförtöjt vid
Bergaskolorna. Jag vill minnas att
skeppet ingick i maskinskolans
verksamhet, men hon fungerade
även som tilläggningspir. Någon
gång förtöjde vi vid skeppets styrbordssida och det var då ganska
mäktigt, att som landgångspost
traska omkring på det gamla
trädäcket och på nära håll, beskåda de dubbelpipiga 28 cm-pjäsernas grymt imponerande kanonrör.
”Småkanonerna” utefter sidorna
hade den klassiska dimensionen
15,2 cm. Som jämförelse kan nämnas, att Smålands grövsta artilleri,
var två dubbeltorn med 12 cm
automatkanoner.
Jagaren Klas Horn, som också var
utrangerad, låg förtöjd vid pansarskeppets babordssida och troligen
hade även hon någon funktion
i utbildningssammanhang. En
annan roll som kan tillmätas de
båda fartygen, är att de får ses
utgöra monument, över ett par av
de värsta olyckor som drabbat den
Svenska Örlogsflottan.
Klas Horn var en av tre jagare
som sänktes, vid det sprängattentat under andra världskriget som
kallas Horsfjärdskatastrofen. De
andra jagarna var Klas Uggla och
Göteborg och de tre låg förtöjda
tillsammans vid ön Märsgarn
utanför Berga. Det fjärde fartyget
som ingick i jagardivisionen, hade
turen att vid sabotagetillfället befinna sig ute till sjöss.
Vid detta, Sveriges ”Pearl Harbor”,
fick 33 örlogsmän av olika grad,
sätta livet till. De tre fartygen kom
senare att bärgas, men jagaren
Klas Uggla återkom aldrig i tjänst,
på grund av de omfattande skador
hon åsamkats. På Märsgarn finns
en minnessten, med namnen på
de omkomna.
Vasa vattenytan för första gången
på över 300 år. Den TV-sändningen såg jag, sittande med gipsat
ben, hemma på gården i landskapet Småland.
Mycket var intressant med såväl
sjölivet som tekniken inom eldledning och radar. Lätt central som
låg under backsdäck på styrbordssidan, var min tjänstgöringsplats
vid stridsövningarna. Centralen
betjänade det 3-axelstabiliserade
dubbeltornet framför bryggan.
Det var en 57 mm-kanon, som
endast vid ett fåtal tillfällen deltog
aktivt i skjutningarna.
Något år tidigare hade en allvarlig
katastrof drabbat pansarskeppet
Gustaf V. Det var en ångpanneexplosion ute till sjöss, där 8 unga
män i den tjänstgörande eldarpersonalen, dödades direkt vid
explosionen. Två andra sjömän
blev allvarligt skållade av het ånga,
som med stor kraft kom forsande
ur en fläkttrumma. Båda fördes till
sjukhus, där de ganska snart avled,
till följd av sina grymma skador.
Ett annat tragiskt kapitel i Örlogsflottans historia, är minsprängningen av ubåten Ulven, utanför
Marstrand våren 1943. Även här
krävdes 33 dödsoffer och den ende
i besättningen som undkom var
en kock, som vid tillfället satt i militärarrest, för att avtjäna straffet
efter någon förseelse.
Arbetet med bärgningen av
regalskeppet Vasa var i full gång
och vid ett tillfälle under sensommaren 1960, låg Småland utanför
Beckholmen som plattform för
TV och journalister. Det skulle göras en fejkad bärgning av kanoner
som redan varit uppe, men lagts
tillbaka för den spektakulära direktsändningen. Våren 1961 bröt
Min roll blev då ofta att sitta i
en annan central, för att skriva
av ett instrument varje gång det
avlossades en salva. Det var ju
inte precis vad man förväntat sig,
efter ambitiösa och framgångsrika
studier, där jag kan skryta med att
jag, såväl i Karlskrona som på Bergaskolorna, fick ta emot premium
som bäst i gruppen.
Med denna lite bittra besvikelse och efter att ha tillbringat det
mesta av arbetstiden ombord, med
att städa, skrubba, knacka rost och
måla, började tvivlet på att detta
var rätt yrkesval att tränga sig på.
Jag blev dessutom alltmer klar
över insikten, att jag egentligen
inte var typen för en krigsman.
Detta sammantaget gjorde att jag
bestämde mig för att avsluta min
anställning. Kontraktstiden var 15
månader, men för fullgörande av
värnplikt, krävdes minst 18 månaders tjänstgöringstid.
När de erforderliga månaderna
passerat, lämnade jag fartyget
ankrat på redden utanför Karlskrona. Vi hade då deltagit i Kustflottans attackövning med tungt
artilleri, mot det utrangerade pansarskeppet Dristigheten. Skeppet
blev svårt skadat och fick i all hast
7
bogseras in på grunt vatten där
hon blev stående på botten. Senare
gjordes hon flott, för att kunna
dras in till Karlskrona. Här vidtogs
de åtgärder som erfordrades, inför
det sargade skeppets slutgiltiga
bogsering till Göteborg för upphuggning.
Jagaren Smålands permissionsbåt tog mig till Stumholmen och
en värnpliktig båtgast, som ville
göra en avslutande insats för sin
skepps- och mässkamrat, bar min
sjösäck till beklädnadsförrådet.
Efter att ha lämnat in det sista som
minde om min korta militära karriär, traskade jag förbi Hoglands
Park och Almas Bad, till stationen
för återresa till den småländska
hembygden. Det var samma kommunikationsmedel, som året innan hade fört en förhoppningsfull
yngling, till den charmiga örlogsstaden. Efter detta misslyckande
var det nu dags att försöka hitta en
lämpligare intressesfär i det civila
samhället.
Några år senare blev det ett par
repmöten, där jag plötsligt blivit
befordrad till furir. Den första
repmånaden var på stabsfartyget
Marieholm, en konverterad ”Jonsare” som vid den tidpunkten hade
sin koleldade ångmaskin intakt.
Det var en speciell upplevelse att
titta in i detta maskinrum. Även
styrmaskineriet var ångdrivet.
Numera ingår hon i Maritiman
vid Packhuskajen i Göteborg, mer
eller mindre återställd till sin civila
version. Vid andra repmötet hamnade jag återigen på Småland och
kunde tyvärr konstatera att fartyget fått en del påverkan av tidens
tand. Även den gamla jagaren
ligger idag vid Packhuskajen.
Jakten i Västra Torsås
Jakten är en mycket viktig beståndsdel i begreppet, en levande
landsbygd. För många av oss i
Västra Torsås är just jakten en av
huvudanledningarna till att vi bor
där vi gör. Det ger oss livskvalitet.
Jakträtten sammanfaller med
ägandet av en fastighet och antingen jagar man själv eller någon
i familjen eller så väljer man att
arrendera ut jakträtten. Älg jagas
ofta i större jaktlag medan övrigt
vilt som regel jagas enskilt eller i
mindre konstellationer.
Den absoluta merparten av all
jaktbar älgareal i Västra Torsås ingår i Västra Torsås älgskötselområde. Älgskötselområdet bildades
år 2000 och fungerar som en ideell
intresseförening som idag omfattar nära 17 000 hektar av Västra
Torsås socken fördelat på 22 jaktlag och en stor mängd jägare och
markägare.
Älgskötselområdet leds av en styrelse bestående av personer från
olika jaktlag och ny ordförande
sedan i våras är Tomas Lundh,
Jungfruboda. Ett älgskötselområde
innebär att markägare och jägare
inom det aktuella området, själva
och gemensamt tar ansvar för att
förvalta älgarna.
Älgstammen i socknen är relativt
god när det gäller kvantiteten men
även kvalitén är förhållandevis
god. Dock har väder och klimat
under de två föregående åren varit
negativa för älgarna och därmed
har kvaliteten på inväxande kalvar
varit sämre. En bra badsommar
för oss är dålig för älgarna, som
hellre föredrar årets sommar.
Älgen är skapad för ett nordiskt
vinterklimat. För att få en bra och
välmående älgstam i balans med
skog och foder måste man aktivt
förvalta älg och foder.
Man måste fälla minst hälften av
alla älgar som kalvar och styra
vuxenavskjutningen utifrån de
målsättningar man satt upp i området. Dessutom måste man tillse
att det finns foder och skydd för
det vilda, vilket i innebär att man
måste tänka på viltet när man gör
sina åtgärder i jord- och skogsbruket. Detta är saker som älgskötselområdet gemensamt måste arbeta
med. Läs mer på www.vtalg.se
Sen finns det några mindre små
marker som är så kallade oregistrerade kalvområden. På dessa
marker får endast kalv fällas under
de två första dagarna av älgjakten.
ett förstaklassigt kött. Vildsvinen
är här för att stanna så det är bara
för oss jägare och markägare att
samverka för att få en livskraftig
vildsvinsstam och en låg skadenivå i jordbruket. För att hålla en bra
nivå på stammen är det mycket
viktigt att man fäller rätt djur och
det är kultingar och årsgrisar,
minst 80 % av avskjutningen ska
utgöras av dessa kategorier djur.
Att skjuta stora hondjur i första
hand är ett bra sätt om man vill
öka stammen och skadorna.
Nyfikna älgkalvar ungefär tre dagar gamla. Foto: Elias Turesson
Jakten är en stor rekreationskälla
som ger naturupplevelser, spänning, glädje och gemenskap samt
sist men inte minst ett fantastiskt
kött. Så till alla er som inte jagar
kan jag bara uppmana att följa
med ut på jakt någon gång för
att se och uppleva vad det är som
fascinerar oss jägare.
Sedan Gudrun drog över vår
socken har förutsättningarna
för brukandet, viltet och jakten
ändrats radikalt. Jakten har även
under denna tidsperiod gått från
att älgjakten i stor utsträckning
bedrevs med hjälp av ”folkadrev”
Elias Turesson
där man i stort sett gick man ur
huse för att delta i jakten. Hade
Åmanstorp
man inte bössa och kunde stå på
pass så hjälpte man till genom glada tillrop att driva fram älgarna till
de väntande skyttarna. Men idag
bedrivs jakten stor utsträckning
med hjälp älghundar.
De stora ungskogsarealerna som
nu växter så det knakar efter Gudrun och Per gör det svårt att jaga.
Viltet har mycket skydd och man
måste komma nära, dessutom är
det svårt att hitta pass. Men älgen
är ett förhållandevis lättjagat vilt
så därför blir som regel de djur
som ska fällas faktiskt fällda och i
Västra Torsås skjuts årligen 45 till
50 älgar.
Andra viktiga jaktvilt är rådjur,
hare och räv samt vildsvin. De
sistnämnda har ökat under de sista
Bild på nästa sida
åren i socknen och ställer krav på
att man aktivt och gemensamt för- Assi (östsibirisk laika) vädrar efter
älgar. Foto: Elias Turesson
valtar denna viltart som inte bara
är en del av faunan utan också har
8
9
Utflyktsmål i vårt
närområde
Många av oss lite äldre kommer säkert ihåg lanthandeln i Ålshult där Waldemar och hans hustru
sålde det som inte gick att hitta i någon annan
butik.
Vandringsgruppen 55+
Ulvö Byalags årliga cykelrunda
gick i år via Banvallsleden till Ålshults Handelsbod.
Trots dåligt väder
cyklade ett tappert
gäng dit och fikade.
För 4 år sedan
öppnade Quinta
Van Veen Bakker café i den
gamla affärslokalen. I början i
lite mindre skala,
men efter hand
har hon utökat
med lite andra
aktiviteter. Sommarhalvåret är
caféet öppet
Under sommaren har det bl.a. varit en dag helt i vikingarnas tecken. Ett amatörgäng kom till Ålshult
och levde som vikingar, dvs. lagade mat över öppen
eld och utförde allehanda hantverk på ett lite äldre
sätt. De yngre i publiken fick strida mot vikingarna
och de yngre vann naturligtvis. Vikingarnas kroppar
var fulla av blåmärken efter striderna.
Vandringarna den 1/6 och den 17/8
Under sommaren har vi gjort två vandringar i området mellan den trolska sjön Vinen och väg 126. Vid bägge
tillfällena har deltagarna samåkt till startplatserna från Tommy´s i Lönashult. Vandringsområdet är verkligt
glesbebott men genomkorsas av ett stort antal stigar och mindre körvägar. Den som ger sig in i området utan
terrängkännedom eller karta kan lätt förvirra sig. Genom området löper gränsen mellan Alvesta och Älmhults kommuner. Skogarna är i huvudsak lättgångna och bärrika.
Måndagen den 1/6 var vi fem deltagare som startade vandringen strax söder om sjön Horgen. Urban Spjuth
var turledare. I strålande väder gick vi småvägar och stigar via Sjöviken – Björnslätt – Björkholmen – Kvarnanäs till Skallö. Jan Jonasson berättade om en lärare som bodde på Skallö och som hade speciella bestraffningsmetoder för sina elever. Vi fortsatte vidare längs en knagglig skotarväg och timmerväg till Vinskalle
där Mats Lindström bor. Mats berättade om gårdens intressanta och spännande historia. Han kompletterade
även Jan Jonassons historier om läraren på Skallö. Därefter bjöd han in oss i den vackert belägna och välskötta trädgården där vi tog den sedvanliga fikarasten.
Från Vinskalle gick vi sedan en sydligare väg förbi Horgemobacke tillbaka till bilarna. Dagens sträcka blev
cirka 8,5 km.
Måndagen den 17/8 blev det deltagarrekord! 17 vandrare startade från Tärningetorp och det var i strålande
väder. Dagens vandring var planerad längs fina körvägar i området söder om den föregående vandringen. Vi
gick via Lindholmen – Sonagyls nordspets - vägskälet 400 meter söder Vinskalle till den mycket vackra gården Hålevik vid Vinens sydostspets där det var planerat för dagens långrast med fika. Den danske ägaren till
Hålevik lät oss rasta vid gårdens båthus och brygga. Några tog tillfället att svalka fötterna i sjön. Efter rasten
gick vi den gamla körvägen från Hålevik via Kyrkön – norr Gäddegyl tillbaka till bilarna. Även den här dagen blev sträckan cirka 8,5 km.
Innan vi skildes bestämde vi datum för nästa vandring till måndagen den 21/9. Roland Nilsson, Växjö, kommer att leda den vandringen enligt senare detaljer.
dagligen mellan 10:00.20:00.
Är du intresserad av att delta i våra vandringar så hör av dig till Urban Spjuth tel. 0470-754 055 eller till
Bodil Ragnarsson tel. 0470-818 54.
Under övrig årstid har Quinta öppet lite sparsammare, men ordnar då också olika typer av
kulturaktiviteter.
www.alshult.se
Serveringen sker både ute och inne i affärslokalen
Text och foto Örjan Riis
10
Urban Spjuth
11
Bild tagen vid en av vandringsdagarna.
Internationellt knytkalas i Ulvö
Första lördagen i augusti anordnade Ulvö Byalag
sitt internationella knytkalas. Ungefär 35 stycken
hade hörsammat inbjudan och sex olika nationer
var representerade. Sverige naturligvis, men vi
hade besökare även från Danmark , Tyskland,
Polen, Österike och USA . Det bjöds på många
olika rätter, allt från svensk smörgåstårta till österrikisk apfelstrudel och dansk pastej med
svamp.
Ett av priserna i kvällens lotterier var boken
”Viljan kan försätta berg” producerad av
Skanska. Boken är en berättelse om hur man
besegrade Hallandsås och byggde en tunnel genom berget. Vid närmare granskning av boken
hittar man produktionschefen från bygget, Thomas Schubert, berättande om strapatserna. Thomas var med på knytkalaset och fick självklart
posera med boken.
De sista lämnade inte kalaset förrän kl. 1:30
på natten, men det var inget problem då allt
skedde i Ulvö Byalags nyinköpta partytält.
Nu ser vi fram mot första augustilördagen
2016 då vi igen kan träffas och ha trevligt
tillsammans med våra utländska grannar.
Långt bord med välsmakande delikatesser.
Text och foto: Örjan Riis
12
13
Mån
September 2015
Tis
Ons
1
Bokbuss 6
ÖssalidGrimslöv
7
2
8
14 Bokbuss1
Tor
MotionsGympa
19,30-20.30
9 Bokbuss 9
15
16
Bokbuss 4 21
Torsåsby-Hynnenäs
22
23
28
29
30
Ons
6
14
20
21
26
27
28
17
18 08:00 Höst- 19
20
24
25
MotionsGympa
19,30-20.300
MotionsGympa
19,30-20.30
Ons
2
3
9 Bokbuss1
23 Bokbuss 6
30
ÖssalidGrimslöv
26 Gudstjänst- 27
Skatelövs kyrka
kl 14.00
8
9 Bio16
18
24
25
18,00
Älgmålsbön
18,00
Herrgympa
18,00
18
22
23
24 Herrgympa 25
29
30
31
MotionsGympa
19,30-20.30
Fre
5
6
18,00
Lör
Sön
Herrgympa
18,00
1
7 Herrgympa
8
18,00
12
13
14 Herrgympa 15
19
20
21 Herrgympa 22
26
27
28 Herrgympa 29
MotionsGympa
19,30-20.30
MotionsGympa
19,30-20.30
Gympa-Lönashult 19,30-20.30
14
4
Herrgympa 18,00
Löpning 15,00
10 Herrgympa 11
17
Långastensbyalag
Gottåsa-Benestad
Gympa
17
Sön
3
Ulvöbyalag
15 Bowling-
4 Bokbuss 9
11
Lör
2
MotionsGympa
19,30-20.30
BOKBUSSEN HÖSTEN 2015
Bu 1 TISDAGAR
18/8, 15/9, 13/10, 10/11, 8/12
Odensjö
Skäggalösa
Odensjö Nybygget
Odensjö Skogslund
Skäggalösa Persgård 2
Väghult
Vrankunge busshållplats
Brittelund
Vrankunge Sippbacken
Vrankunge Tornevägen
Torne affären
Ryden
Sunagård 1
Ströby
12.30x
x
x
x
15.35-15.55
x
x
x
x
17.30-18.15
18.30-18.45
x
19.00-
Bu 4 MÅNDAGAR
24/8, 21/9, 19/10, 16/11, 14/12
1
Tor
10
Odensjö-Torne
Bokbuss 4 16
Torsåsby-Hynnenäs
städning Björkbacken
Fre
NOvember 2015
Tis
6
13
Klubbmästerskap
Löpning 15,00
Gottåsa-Benestad
Gympa
13
Gudstjänst
18,00 V Torsås
12
Tor
Bokbuss 4 19
Torsåsby-Hynnenäs
Mån
9,00-11,00
11
7 Bokbuss 9
Odensjö-Torne
Sön
10
MotionsGympa
19,30-20.30
5
Lör
4 Kvinnofrukost 5 Konfirmand
OktOber 2015
Tis
12 Bokbuss1
3
Gottåsa-Benestad
MotionsGympa
Odensjö-Torne
Mån
Fre
18,00
18,00
Grimsgården, Kullebo
13.00-13.15
Torsåsby, Pärlans förskola 13.30-13.45
Torsåsby, Kvarnagården 13.50-14.00
Lövhult
14.20-14.50
Långasten
x
Hagstad
x
Mörhult
15.25-15.40
Grönhult
x
Elenshylte
x
Elensbäck 2
x
Håldalavägen Lönashult x
Horgenäs
17.00-17.15
Örjanstorp
x
Hynnenäs
17.45
Bu 6 TISDAGAR
1/9, 29/9, 27/10, 24/11
Grimslöv Össalid
12.30-12.40
Torp
x
Hunna Pålstorp
x
Tvetaryd
13.45-14.00
Hulevik
14.10-14.30
Torsås Södergård 2
x
Sjöbylund
x
Skallekulla Storegård 2 x
Skallekulla
x
Torpaskog
x
Torsås Sjögård 1
x
Torsåsby, kapellet
17.00-17.20
Torne affären
17.30-18.15
Grimslöv Nyholm/Perslund 18.25-18.55
Grimslöv Kronogård
x
Grimslöv Grantorp
x
Bu 9 TORSDAGAR
10/9, 8/10, 5/11, 3/12
Gottåsa
Lövhult
Norra Lövhult
Sågsberg
Gunnarås
Blädinge kyrka
Benestad
14.15-14.30
x
x
x
x
17.20-17.40
17.45-18.00
18,00
15
Utflykt med Långastens,
Mörhults med flera byars
byalag
Söndagen den 23 augusti var det
dags för en utflykt med byalaget.
Till denna utflykt var det planerat
en rundtur på sjön Femlingen med
husbåt. Vi samlades vid puben
i Mörhult vid 11 tiden. Därifrån
körde vi gemensamt till Bredanäs
på slingrade allt mindre vägar.
Bredanäs ligger ca.3km sydost
om Bohult. Vilket innebär att vi
hamnar några hundra meter utanför Västra Torsås. Vi kom fram
till Femlingen med husbåten Pärlan i mycket vackert väder, solen
glittrade i vågorna. Tyvärr innebar
blåsten och vågorna att det inte
kunde bli någon rundtur på sjön.
Vi tillbringada en blåsig men i
övrigt vacker eftermiddag i hamn
med trevligt umgänge. Grillade
korv och åt medhavda matsäckar.
Barnen passade på att prova roddbåt, kanot, surfbräda och andra
flytetyg som fanns i anslutning till
husbåten. Skeppare Inge Johansson berättade att båten används
både för uthyrning för den som
vill övernatta och för de som vill
ut på en tur på sjön Femlingen.
Båten är utrustad med sängar, kök,
och toalett. Då vi inte kunde göra
någon rundtur så berättade Inge
istället en del om vad man såg
runt sjön. På hemvägen stannade
vi till vid två långa mycket raka
stenmurar. Det finns en historia
om dessa stenmurar. Det ska ha
varit en kvinna som byggde stenmurarna som dagsverkare. Varje
dag tog hon sin man som var lam
med sig. När någon frågade varför
hon tog honom med sig. svarade
hon att han skulle vara motvikt på
en hävstång som hon använde för
någon nytta skulle han väl göra.
På denna utflykt var vi 14 vuxna
och fem barn som mötte upp.
Rolf Erlandsson
16
17
Tillbakablick 1930 talet
Tänkte berätta lite om vad jag har
för minnen från dessa år. I ett litet
soldattorp – stuga på ett rum och
kök föddes elva syskon . Tio flickor en pojk. Trots fattigdom trångboddhet är jag glad och stolt över
min barndom. År 1933 byggde
far och mor nytt hus. Det verkar
otroligt ett hus på fem rum och
kök förstuga, hall alltså 1 ½ plans
till en kostnad av 5000kr (Exempel 1 låda spik stor grov kan inte
tum, men kostade 5:-). Varken
vatten, värme indraget eller toalett
visserligen men ändå. Snickarna
var från Hunna tre bröder Hedbrandt hade fem kronor om dagen
vardera + elvakaffe med våfflor
eller ”grova” kringlor . Sommaren
1933 flyttade vi in. Jag var sju år.
Vilken lycka - vilken förändring!
Visserligen fattades möbler , men
Folkes far ”Julle” lite finsnickare
gjorde små ”puffar” någon slags
soffa lite finare. Mor klädde med
tyg och stoppning. Även fönsterbord var populära – nästan ett vid
varje fönster. Med vitskurat äkta
trägolv och hemvävda trasmattor
blev hemmet varmt ombonat ”mysigt”. Föräldrarna var hemma när
barnen kom från skolan. Inga dagis, barnen fick vara där de hörde
hemma. Med många syskon blev
det aldrig trist. Man kan förvånas
över hur ekonomin klarades men
varje liten plätt av jorden ”togs
tillvara” t.o.m. kärren bärgades,
trotts vatten upp till ”knäna” .
Höbågen som bars på ryggen fick
användas. Alla åker-renar slogs
med lie och gräset togs till hö. På
den tiden antingen stackade eller
kuades det. ”Ku” var en väl upplagd mängd gräs halvtorkat medan
stack träddes över en krake. 1938
byggdes ny ladugård. Plats för
fem kor, häst (spilta) tre kättar för
kalv, får, gris, loge, lada vagnsbod, vedbod, hönshus, höskulle,
magasin, utrymme över loge och
vagnsbod till en kostnad av 100:kronor. ”Hagstadsherarna” var
byggmästare. År 1939 installerades elektriskt ljus. Nu behövde
inte far sitta och putsa ladugårdslyktans glas med tidningspapper.
På grund av kostnad för varje
ljuspunkt , blev det sparsamt med
18
uttagen. 1942 gjorde telefonen
sitt intåg . Telefonarbetarna var
inkvarterade här. Kanske en liten
extra inkomst. Far köpte en Favorit stickmaskin. Vi stickade strumpor till militären och fotbollslag.
Fem min tog tiden att sticka en
strumpa. Lingon plockades såldes
50 öre för ett kilo. Mor + vuxna
barn åkte i ”betorna”. Far körde
mjölken till Eneryda mejeri.ett öre
litern 1000 liter = 10:- kr om dagen. Egnahemslån med 3% ränta
+ amortering utnyttjades och växlar med omsättning var 3.e månad.
Fortsättning följer i nästa tidning
om ni vill.
Ines Gyllensten
Hagalund
En fisketur på
sjön Åsnen
Historien börjar egentligen i Margits kök i Hulevik.
Vi var tre svågrar som hade planerat och bestämt, att i dag skulle vi
minsann fiska. Men det fanns även
tre damer, Gun, Siv och Kristina, som också hade planerat och
bestämt. Att i dag skulle de åka till
Ullared och handla.
”Ve och fasa”
Diskussion uppstod som slutade
med en kompromiss, damerna
åkte till Ullared och vi gubbar åkte
ut på sjön. Snart satt vi i båten
med all vår fiskeutrustning. Tauno
som varit i Hälsingland och besökt
sina föräldrar i Färile, hade då
köpt nya fiskegrejer. Han demonstrerade prylarna för Lars-Erik
och mig. Han påstod att det var
det i fiskeväg man kunde använda,
för ni förstår att dessa grejer kommer från Norrland.
- Ja, her, su sa L-E men fisken här
kommer från Småland.
L-E:s utrustning var en variant,
kanske avsedd för havsfiske. För
den var inköpt i Göteborg, därmed något överdimensionerad.
Jag hade också nya prylar. Dom
tidigare hade fullständigt kraschat, att köpa nya i sportaffären var
bara att glömma. Margit förstod
mitt dilemma och informerade
Ture om mitt problem. Ture tog i
sin tur kontakt med de sina ”högt
uppsatta” vänner på ABU-fabriken
i Svängsta. Två dagar senare anlände ett långt paket till Hulevik.
Paketet innehöll: Kastspö medrulle,med ett kort fastkiistrat med
text ”God fiskelycka” mvh ABU
Det fanns fler båtar och fiskare
på sjön. Den första vi mötte var
”Långe Ture” (Ture Svensson) Han
var ju alltid på sjön. Sedan kunde vi se Artur från Rubbastugan.
Han satt som vanligt och kolpade
abborrar på ett av sina bra platser
Artur hade ord om sig att ta stora
och granna borrar. Bakom en
vassrugge kunde vi skönja gubbarna Alvèn och Lindèn, från
Ulvö åsen. Dom la säkert i långrev.
Vi kunde även se Hugo Pettersson
som ”rodde drag” och han brukade lyckas väldigt bra med att fånga
gäddor. Anledningen var nog den,
att han använde egna tillverkade
skeddrag. Änden till dessa drag
hämtade han av fruns, Anna-Lisas
”silverbestick” och speciellt lämpliga var ju förstås soppskedarna.
Dessa soppskedar var mycket
sköra och vackra.
Vi var snart framme vid vår tänkta
fiskeplats, som var”flaket” mellan
Bergö, Aspöarna, Kaffegöksholmen, Lövöarna och Ulvöås. Fisket
gick inte så bra, trots att vi provat
i stort sett hela vår arsenal av bete.
Det mest spännande var när L-E
fick ett ”våldsamt hugg” eller bottennapp. NärL-E fick upp ”hugget”
visade det sig vara en gammal
sparkstötting (utan förare)
Nej, vi önskade alltmer att vi hade
haft tillgång till Arturs blänke och
Hugos skeddrag.
Nu var det hög tid att flytta till
annat fiskeställe. Därför valde vi
Horjefjorden strax nedom Ulvö.
Det dröjde inte länge förrän Touno fick ett våldsamt hugg på sin
wobbler. Det var en stor gädda,
Touno fick verkligen kämpa. Han
skrek till oss att ”vara ur vägen”
så jag och L-E flyttade oss längst
fram i fören. Vi båda såg på skådespelet. Taumo for runt i båten och
försökte följa gäddans rusningar.
Till sist tröttnade gäddan och Touno och gäddan kom intill båten.
L-E kom snabbt till hjälp, med
huggkroken och med ett stadigt
grepp runt gäddans buk, fick L-E
gäddan över relingen.
Tauno vrålade av glädje och jag
och L-E var glada över att inte
kommit till skada.
19
Nu återstod det bara förTauno att
ta död på ”monstret” (Tauno var
van vid hemma i Hälsingland fiska
öring och harr med långspö och
fluga, med vikter på 4-5 hg)
Han valde att använda huggkroken
som slagredskap. Han försökte hålla
fisken, siktade, höjde vapnet, slog
till hårt och övertygande. Gäddan
kastade, slaget missade och träffade
istället hans nyinköpta kastspö!
och som då blev två delar.
Tauno använde nu ett ordspråk som
vi inte förstod, men det var nog
en blandning av lapska, finska och
svenska. Vi förstod att han åkallade
alla h-tes makter. Därmed var det
färdigfiskat. Vi vände hemåt, men
ungefär vid Ulvö svängbro kom vi
underfund med att vi var nog hungriga och törstiga. Räddningen fanns
inom räckhåll. Vi ankrade upp vid
Ulvö strand.
Vi stegade målmedvetet genom byn,
snart kunde vi se räddningen och
folk rörde sig bakom fönstret. Vi tog
bakvägen och tillvår överraskning
var affären välbesökt. Det var bybor
och omkringboende och ett flertal
danskar. På parkbänken till vänster
innanför dörren, satt tre slitna och
uttröttade snickare. De hade säkert
sin anställning på en närliggande
byggfirma, men dom återhämtade
sig ganska fort.
Stämningen var god, ja till och med
hög. Historier och vitsar berättades,
skratten bullrade. Snart var vi bekanta och serverades falukorv med
pilsner.
Handlaren expedierade kundernas
beställningar efter bästa förmågaa,
svettig och röd om nosen under sin
stråhatt.
Söta fru Ulvö-handlerskan med sitt
röda hårsvall, kunde ibland skymtas i de bakre delarna av butiken.
Varifrån hon säkert kontrollerade
att ”allt gick rätt till”
Plötsligt hördes musik! Det var en
av gubbarna som plockat fram sitt
munspel. Spelemannen ansträngde sig verkligen för att spela en
polka, men det lät inte så bra.
Två andra gubbar försökte sig på
att följa melodins rytm, men fotstegen var väl inte så exakta. Men
”snurrandet” gick bra.
Trots den goda stämningen,var
vi tre fiskare tvungna att lämna den trevliga tillställningen i
Ulvö-Handlarens butik.
Några av gubbarna följde oss till
båten. L-E och jag kom ombord
och väntade på Tauno som balanserande på en sten försökte detsamma med ett grepp om relingen. En ”dansk vän” höll ett stadigt
tag i Taunos rock. Båten gled ut!
Tauno tappade sitt tag i relingen,
dansken släppte sitt tag i rocken.
Tauno föll pladask i vattnet.
Nu fick L-E åter igen rycka till
undsättning, men denna gång
utan huggkrok. Med ett fast
grepp i rockkragen och ett grepp
i Taunos livrem, hivades Tauno
ombord.
Den stackaren som var så behjälplig,skyndade tillbaka till sina
landsmän. Vi styrde mot Huleviki
månskenet.
Det var tre trötta, slitna och delvis
blöta fiskare som hemkom hemmet.
Några av gubbarna följde oss till
båten. L-E och jag kom ombord
och väntade på Tauno som balanserade på en sten, försökte detsamma med ett grepp om relingen. En ”dansk vän” höll ett stadigt
tag i Taunos rock, båten gled ut
Tauno tappade sitt tag i relingen,
dansken släppte sitt tag i rocken.
Tauno föll pladask i vattnet. Nu
fick vi återigen höra hans ilska och
vrede, som vrålades ut över Ulvö
och med en klar hänvisning till
danskar överlag.
Den stackaren som varit så beBilder från Jan-Olof från Västra
hjälplig, skyndade tillbaka till sina Torsås dagen.
landsmän.
Vi styrde mot Hulevik i månskenet. Det var tre trötta, slitna och
delvis blöta fiskare som ankom
hemmet.
De tre damerna tog emot oss på
trappan.
-Var har ni varit?
-Vet ni vad klockan är?
-Hur ser ni ut?
-Nu får det vara slutfiskat!
-m.m.m.
Ja det var inte nådigt. Men de tre
damerna gonade till något när vi
visade gäddan.
Och när vi berättade att Tauno var
nära att mista livet vid Ulvöstrand.
Gäddan måste vägas.. vågen visade
på 5,5 kg
-Den måste väga mer! ansåg
Tauno och påstod att det var fel på
besmanet.
Nåväl vi kom överrens om att den
kancke vägde5,6 kg. Därmed var
detta slutdiskuterat. Vi fick nu
komma in och kvällen avslutades
med gott och välbehövligt kaffe i
Margits kök på ”Fiskarevägen”
Prolog.
Taumo hade verkligen huvudrollen denna dramatiska och händelserika dag.
Taumo var en kreativ och dramatisk person, ända sen han kom
till Sverige som flyktingbarn från
Finland. Till sin bortgång som
inträffade konstigt och plötsligt i
en snödriva i Jämtlandsfjällen.
Jonny Söderlund
20
Föreningen Destination Åsnen ska, tillsammans med alla som bor och
verkar i området, arbeta för en positiv och klok utveckling av
besöksnäringen i Åsnenområdet.
Vi vill att Åsnen ska utvecklas till en attraktiv destination för både
svenska och utländska besökare och för alla invånare, säger Karin
Nilsson, projektledare för arbetet
Företag, föreningar och andra aktörer i området har, tillsammans med de tre
Åsnenkommunerna, arbetat fram en bas, för hur området kan utvecklas för att bli ett
starkt besöksmål med spännande aktiviteter men också lugna, tysta naturupplevelser.
Med detta arbete som grund har vi som gemensam målsättning att Åsnenområdet i
framtiden ska bli förstahandsvalet för naturupplevelser i södra Sverige.
Genom att erbjuda upplevelser och produkter som präglas av god kvalitet och hög
servicenivå under det samlande namnet Åsnen kan vi skapa ett attraktivt och
spännande område för alla besökare. Detta ger de lokala företagen möjlighet till en
bättre lönsamhet och också ännu bättre livskvalitet för alla som bor här.
Åsnenområdet är unikt med höga naturvärden som redan idag lockar många
besökare. De turister som kommer för att bo här under sin resa kommer främst från
Tyskland, men det är även många besökare från Danmark, Sverige och Holland.
Åsnenområdets utveckling måste alltid ske med balans, så de unika natur- &
kulturvärdena förvaltas klokt, i samverkan med alla krafter som verkar för en levande
landsbygd som utvecklas varsamt! Framtidens besökare kommer att ställa allt högre
krav på miljöhänsyn och hållbara destinationer.
Genom vårt kraftfulla samarbete ska vi ge ännu fler möjlighet att, på ett långsiktigt
och hållbart sätt, njuta av detta paradis i Småland.
I år har företag och föreningar som erbjuder aktiviteter, mat, boende eller andra
upplevelser möjlighet att delta på olika utbildningar och föreläsningar. Genom att
hela tiden förkovra sig och träffa kollegor i området så lär vi oss mer om varandra och
då blir det också lättare att rekommendera och skicka gäster mellan olika företag,
något som alla tjänar på.
När nationalparken är klar och invigd så kommer den att locka många besökare. Då
vill vi vara redo att at hand om gästerna på ett bra sätt som gagnar både de lokala
företagen och föreningarna i området.
Är du aktiv i någon förening eller annat nätverk i området kommer vi gärna ut och
berättar om arbetet, och vad vi tillsammans har bestämt, att vi vill att Åsnen ska
förknippas med. Hör även gärna av er om ni har frågor eller någon idé som ni vill
diskutera.
Vill du bli medlem i den ideella föreningen Destination Åsnen eller få vårt nyhetsbrev
så kontakta oss på [email protected] eller på tel. 070 – 363 41 65.
Man kan även läsa om arbetet som pågår på www.destinationasnen.se.
Våra turister hänvisar vi till www.visitasnen.se och här hittar du själv också tips på
vad som händer och erbjuds i området – bra att kika på om man får gäster som man
vill visa runt!
Åsnen - Naturen på riktigt!
21
Elcykeln- Framtid, Frihet
och ett fenomenalt färdsätt!
Jag vill dela med mig av något
som kom att bli 2015 års absolut
bästa inköp för mig. Egentligen
mycket mer än bara ett inköp, jag
skulle nog vilja säga en investering för hälsa, ekonomi och
miljö. Elcykeln är absolut här
för att stanna både i mitt liv och
samhället. En fantastisk uppfinning.
Jag skriver denna recension helt
utifrån mina egna upplevelser,
tankar och känslor.
Innan jag blev med elcykel
cyklade jag inte mer än nödvändigt sedan jag flyttade hit till
Nävsjökulla, Hulevik 2008. En
av anledningarna är den minst
sagt kuperade terrängen som kan
knäcka vilken glad motionär som
helst på bara några få kilometer.
Men även för att jag har en sjukdom som inte längre tillåter mig
till den belastning på leder som
främst cykling i omgivande terräng ger. Därför fick cykeln stå
och bilen ta dess plats. Men sen
växte min nyfikenhet allt mer då
jag hört, läst och sett så mycket
positivt om detta färdsätt framförallt av kunder som besökte vår
tidigare gårdsbutik, på sociala
medier och i bekantskapskretsen.
Jag älskar ju att cykla, jag växte
upp på landet där cykeln var
mitt enda färdsätt som barn och
ungdom då föräldrarna inte
ställde upp som taxiverksamhet
åt mig till vänner, nöjen och
aktiviteter. Det verkar idag vara
en förväntad och självklar roll
som följer med föräldraskapet
per automatik. Jag har saknat
att cykla, det går fortare än att
gå då jag ofta annars hinner bli
uttråkad, tillräckligt sakta för att
hinna uppleva omgivningen och
framförallt tillräckligt tyst så hör
jag vad jag tänker. Tanken på att
kunna få el-assistans då värken
blev för svår eller orken tog slut
tippade över mig till beslutet kom
att införskaffa mig en egen elcykel
trots den ganska höga kostnaden.
Jag motiverade det helt enkelt
för mig själv, och ja gubben med
förstås, att cykeln skulle ju även
komma att bli mitt hjälpmedel
för att få både avkoppling och
motion. När jag började tänka i
de banorna att cykeln faktiskt kan
vara ett ovärderligt hjälpmedel
för både mig själv och andra med
funktionsnedsättningar gjorde att
jag började söka information om
det skulle finnas möjlighet att få
statligt stöd för denna investering.
Jag fann som så många gånger tidigare att det beror helt och hållet
på var i landet man bor och vilken
rätt till vård och stöd man har.
Jag gick då vidare och tog kontakt
med hjälpmedelscentralen i Växjö
som gav mig beskedet att i Region
Kronoberg finns det möjlighet att
få stöd för en del av kostnaden
vid inköp av cykel om man har en
bestående nedsatt funktion. Det
som krävs är att en arbetsterapeut,
lämpligen den man har kopplad
till sin vårdcentral gör en bedömning av ens behov och motiverar
detta i ett intyg som sedan sänds
in till hjälpmedelscentralen innan
eller i samband med att man gör
sitt inköp av cykel, vanlig eller elcykel. Bidraget berättigar en till en
lättnad av kostanden på 40 % eller
MAX 3000 Kr
Jag läste lite på internet och frågade i diverse grupper i sociala
medier om vad man bör tänka på
och akta sig för när man köper
sin första elcykel. Många skrev att
man ska ta en cykel som är mer
”avancerad” och med ett större
batteri än vad man tror sig behöva. Då behovet kommer vitt skilja
sig mellan tanke och verklighet då
väl cykeln är testad i skarpt läge.
Alla vittnade om hur hänförda de
22
hade blivit, hur partnern/barnet/
vännen med snabbt hade gått och
köpt sig en egen elcykel. Hur de
genast ställt bilen och börjat cykelpendla till jobbet med mera. Javisst, tänkte jag, men så fantastiskt
kan inte ens en elcykel vara och så
köpte jag mig en ”enklare” elcykel från Monark med tre växlar
och tre effekter på el-assistansen
och uppgraderade batteriet från
minsta till mellersta storleken, ett
tillägg på ca 1500 SEK. Jag går inte
in på några tekniska detaljer, det
har jag inte så mycket kunskap om
att jag vågar dela med mig av den
till andra. Det är en hel djungel
med fackuttryck som kräver en
ordlista för att tyda dess innebörd.
Jag väljer därför att enbart delge
min högst privata upplevelse.
Idag så här drygt två månader
senare är jag precis så där hänförd
det sas att jag skulle bli, maken
sneglar på en egen elhoj och jag
har redan lyft frågan med mina
barn om de inte skulle skaffa elcykel hellre än moped när den dagen
kommer om sju år. Dessutom har
jag fått min mamma att skaffa
elcykel till sig själv i 65 års present
och börja cykelpendla 1,5 mil
om dagen. Så ja, elcykeln ÄR en
fantastisk uppfinning. Det jag var
mest rädd för när jag skulle igång
och elhojja var att jag inte skulle få
någon motion. Helt fel! Man väljer
själv precis hur mycket eller lite
kraft man själv vill lägga till, hur
mycket man vill ta ut sig, hur svettig man vill bli. Jag är envis och
använder min el-assistans väldigt
lite. Men jag vet att den finns där
om kraften plötsligt sinar, kroppen
värker eller det bästa av allt, om
jag har en dålig dag i min sjukdom
kan jag i regel komma ut och cykla
i alla fall men då kanske jag kör
el-assisterat på hela turen istället.
Det är alltid jag själv som väljer
hur mycket belastning jag vill ha.
För de som inte kan ha någon
större belastning/motstånd pga av
proteser, hjärt/lungsjukdom etc.
Är elcykeln ett utmärkt val, då du
vid max utnyttjande av el-assistansen mer eller mindre bara behöver
trampa runt trampan med väldigt
liten-liten belastning även i uppförsbacken.
Jag har susat fram många mil på
våra vägar och upptäckt platser
jag aldrig hade upptäckt annars.
Jag har idag en bättre kondition
än jag någonsin har haft och min
sjukgymnast märker stor skillnad
på stabiliteten i mitt bäcken. Och
det bästa av allt, jag längtar efter
stunderna då jag kan ut och cykla.
Jag skapar tillfällen att få använda
min cykel. Det enda negativa är
att vintern med dåligt underhållna vägar har fått ytterligare en
innebörd, inställd cykling. Jag är
inte redo än att ge mig ut med den
annorlunda viktfördelningen en
elcykel ändå ger som kräver både
teknik och bra dubbdäck i den
kommande vinterns halka. Det jag
hade velat lägga till idag på min
cykel är dämpade (låsbara) fram
och bakgafflar då våra vägar är
rent bedrövliga, eventuellt även en
dämpad sadelstolpe och gärna det
allra största batteriet som jag kunde uppgraderat till som jag hade
kommit ca sju mil på mot mina
nuvarande 5,5 mil. Så det blev precis som vad jag fick sagt till mig
inför mitt köp, men ett ganska kärt
besvär då det måste tyda på att jag
gärna använder min cykel.
Jag upptäckte efter att ha ägt min
cykel i några veckor att jag hade
ett usb-uttag på min kontrollenhet
för el-assistansen. Först blev jag
lite förbryllad vad jag skulle ha för
nytta av den men nu används den
flitigt för att ladda mobilen under
färd då jag gärna använder telefonen som GPS för att ägna mig
åt min och makens nya hobby.
Det här med cyklande erbjöd,
geocaching. Men det är ett ämne
som kräver en egen presentation.
Då jag transportcyklar lyssnar jag
gärna på ljudbok i ena örat så jag
ändå hör trafiken runt mig. En
backspegel ska även monteras då
jag vill ha full uppsikt bakåt för att
slippa vända mig om och riskera att vingla ut i trafiken eller bli
skrämd av att det plötsligt dyker
upp en bil jag inte såg komma. Jag
sitter just nu i skrivande stund och
beställer en bra cykelvagn med expressfrakt så att den hinner komma tills imorgon fredag så hunden
och jag kan cykla fjordrundan på
söndag. Min första fjordrunda.
Men garanterat inte den sista!
en lång resa tillsammans med sitt
ressällskap pigan Kristin. Färden
kantas av dunkla krafter och våldsamma individer. De tar sig via
Marstrand och Paris till Berlin.
Där träffar hon släktens avfällning
Andreas. Hon vet inte om hon kan
lita på honom. Alkemistens dotter
är utvald och bär hela världen på
sina axlar. Här finns ingen plats
för tvivel.
Anna Asp 150827
Carl-Michael Edenborg, född
1967, är idéhistoriker, författare,
översättare, bokförläggare och
litteraturkritiker. Han har skrivit
en avhandling med titeln Alkemins
skam. 1992 grundade Edenborg
Vertigo förlag som bland annat
ger ut politisk litteratur, erotik,
samhällskritik och klassiker.
Boktipset!
Carl-Michael Edenborg
Alkemistens dotter
Bokens huvudperson den unga
fröken Rebis Aurora Drakenstierna, föds i slutet av 1700-talet.
Hennes mor dör i samband med
förlossningen och Rebis växer
upp tillsammans med sin far på
gården Hermestorp. Fadern är en
hård sadistisk patriark. Hennes
uppfostran har inslag av misshandel, tortyr och hjärntvätt. Men
trots allt älskar hon sin far och
beskriver honom till och med
som god och mjuk. När Rebis är
tretton år gammal dör hennes far
hastigt och hon får ett fasansfullt
och ofattbart uppdrag. Hon, som
är släkterna Drakenstierna och
Anckarström (den blivande kungamördaren Johan Anckarström är
Rebis morbror) sista länk, ska lösa
alkemins gåta. Hon ska finna det
fulländade ämnet som kan skänka
evig ungdom och evigt liv, för att
därefter utplåna allt. Rebis ska
förinta universum.
I sökandet efter släktens
hemlighet beger sig Rebis ut på
23
Alkemistens dotter är riktigt spännande äventyrsroman. Spänningen
håller i sig fram till sista meningen. Trots många målande detaljer
och historiska fakta är boken
väldigt lättläst.
Boken finns att låna på kommunens bibliotek. Den finns även
inläst som ljudbok.
Susanna Eriksson
Kort presentation av Västra
Torsås Sockenråds styrelse.
1. Namn:
2. Funktion i styrelsen:
3. Särskilda uppgifter i styrelen:
4. Vilken by bor du i:
5. Medlem i sockenrådet i antal
år:
6. Tidigare erfarenhet av styrelsearbete:
7. Arbetar med:
8. Fritidsintressen:
Styrelsens svar på ovanstående frågor
1. Therese Nilsson
2. Ordförande
3. Grannsamverkan, Nybygdenarvet, Välkomnande av nyinflyttade
5. Jag tror det är sedan 2011
4. Opparyd
6. Har suttit med i bla Lönashults
Samhällsförening. I yngre dagar
har jag varit med ungdomssektionen för DHR där jag hade olika
styrelsefunktioner på olika nivåer.
5. Suck, vet inte. Jag kom med
2010, men var även aktiv under
några år i början av 2000-talet.
7. Är administrativ assistent åt
MAS:rna (Medisinks Ansvarig
Sjuksköterska)i Växjö Kommun
Omsorgsförvaltningen.
8. Strövar runt i naturen. Handarbetar läser kan bara sitta på altanen och njuta av en kopp kaffe.
Min funktion i styrelsen är kassör
mina tankar runt den uppgiften är
att man ska ha underlag för varje
en krona man betala ut eftersom
det är gåvor som vi får. Vi får inga
bidrag till Sockenrådet de enda
inkomsterna vi har är annons intektäkter för Sockenbladet samt
Sockenbladets Vänner och de
intäkterna betalar kostnaderna för
tryckningen av Sockenbladet samt
frimärken och dataprogrammet till
tidningen.
6. Torsås by Vi Unga-klubb, Kronobergs Vi Ungadistrikt, Västra
Torsås CUF, Grönkullas Elevråd,
Teknikums Studentråd, Radio
Teknikum, Lunds Universitets
Fältbiologklubb, Ordförande Kävlinge Naturskyddsförening, Alvesta Naturskyddsförening, Västra
Torsås Fiber Ekonomisk Förening
7. Teknisk konsult inom vattenrening, miljövård mm med
kommuner och företag som kunder. Ängsfröodling (bistår hustrun)
8. Botanik, fåglar, foto, natur- och
miljöfrågor, naturresor
1. Lars Fröander
2. PR och pressansvarig.
3. Vägar och gator
5. 0,5 år
2. Sekreterare
6. Förtroendevald i Södra, stryrelseledarmot i Sjöparkensvänner
i Mörby
3. Lägenheter och bostäder
7. Projektledning inom produktutveckling på ÅF
5. 1,5 år
6. -
7. Egna företaget Green Footprint
AB samt gymnasielärare i samhällskunskap i Olofström.
8. Skog, djur, natur och kulturvård.
7. VVS-ingenjör
8. Motion, trädgård, skog
2. Kassör
3. Destination Åsnen, Nationalparken
4. Lönashult
8. Friluftsliv (Kajak, fjällvandring, turskidåkning, cykling), motionsidrott, friskvård, föreningsliv.
1. Rolf Erlandsson
2. Styrelsemedlem
3. Hemsidan, Sockenbladet, vindkraft
4. Långasten
5. 3,5 år
Pia Nilsson Svensson
7. GMV Sweden AB med teknisk
beredning av hydraulhissar
8. Skog och det mesta inom teknik.
4. Steglehylte
1. Emma Sandersson
1. Pia Nilsson Svensson
7. Pensionär
6. Ålderman i byalaget
4. Rubbatorp
4. Hökhult
Therese Nilsson
6. Kommunalpolitiskt i Eksjö
och Uppl-Väsby kommuner, Friluftsfrämjandet i Uppl-Väsby och
Växjö, SPF Seniorerna Kronobergsdistrikt, Västra Torsås Fiber
ekonomisk förening.
5. 1,5 år
6. Teaterföreningen Småstickorna, Växjös Utrikespolitiska Förening, Brf. Fagerslätt
8.Mat och natur
1. Urban Spjut
1. Mats Runeson
2. Styrelsemedlem
2. Vice sekreterare
3. Belysningsplan, Banvallsleden,
MKIEf
3. Vatten, avlopp, sophantering,
snabbtåget, ungdomsfrågor (skola,
feriearbeten)
24
4. Torne
5. 2002-2005, 2013-
Emma Sandersson
25
Rolf Erlandsson
Mats Runeson
Saknas foto på
Styrelsemedlem
Urban Spjut
Lars Fröander
Välkomna till höstens aktiviteter i
Lönashult GoIF
Herrgympa i idrottshallen i Lönashult med
start 4/10 kl18.00
FÖRENINGS
INFORMATION.
Öppna klubbmästerskap
Löpning 21km 13/9 start kl15.00 ombyte o
dusch vid idrottshallen.
Starten är på Möcklehultsvägen. Gå in ifrån
Lönashulthållet.
Löpning 10km 4/10 start kl15.00 ombyte o
dusch vid idrottshallen. Samling/start vid
elljusspåret.
Rullskidor ca20km 31/10 start kl10.00
ombyte o dusch vid idrottshallen. Samling/
start vid Lönashult Bilservice.
26
27
Minnesbilder från Hem
och skola under 1880- och
1890-talen Upptecknade av Georg Krusell.
Västra Torsås gamla sockenstuga
och skolhus i Torsås by, rivet 1955
Barndomshemmet, där lyckliga
barna- och uppväxtår förflutit, står
väl för de flesta i ett minnenas
ljusskimmer, som åren – om än så
många – ej förmå att utplåna eller
ens fördunkla.
Även den yttre ramen för dessa
tidiga upplevelser – den gård eller
byggnad, där dessa år förrunnit –
fäster sig gärna i hågkomsten, och
det är med varm tanke man i minnet återgår till en sådan kär plats.
Det är därför med visst vemod
jag erfor, att det gamla skolhuset i
Torsås by var dömt att försvinna.
Här hade dock mina föräldrar i
trettio års tid haft sin bostad och
utfört sin gärning, och här hade
vi barn vuxit upp i ett enkelt, men
gott hem. Det är då ej underligt,
att man fäst sig vid denna gamla
byggnad, med vilken så många
minnen äro förknippade.
”HEM LJUVA HEM”
I tro, att det kan intressera hembygdsbokens läsare, vill jag ur
minnet framkalla några bilder från
detta nu försvunna gamla skolhus
vid tiden för omkring 60-70 år
tillbaka (anm. 2015: 125-135 år
sedan).
Mina föräldrar voro folkskolläraren och organisten Per Adolf Kru-
sell och Lena Sofia Andersson,
båda födda i Jönköpings län.1)
Min far, som förut under ett par
års tid innehaft folkskollärar- och
organisttjänst i Almesåkra, Jönköpings län, hade efter ansökan
blivit kallad att avlägga prov för
liknande tjänst i Västra Torsås.
Provet för organisttjänsten skedde i Västra Torsås gamla kyrka
5:e söndagen i fastan, den 22
mars 1863, och samma år valdes
han till innehavare av tjänsterna
i fråga. Det blev honom förunnat att en avsevärd tid stanna i
församlingens tjänst. Som lärare
tjänstgjorde han i trettio år, och
organisttjänsten skötte han till 14
dagar före sin död 1913 (anm. 76
års ålder) eller i nära femtio års
tid.
I lärarbostaden i skolhuset bodde
familjen, som med åren utökades
med tre barn, varav jag var yngst,
till 1894, då far blev pensionerad
som lärare (anm. 57 års ålder). I
trettio år hade vår familj sålunda
sitt hem i denna gamla byggnad.
Själva skolhusbyggnaden, såsom
jag längst tillbaka kan minnas
den, var enkel och ålderdomligt
utseende. Den hade troligen ej
28
undergått någon förändring eller
renovering, sedan den uppfördes,
vilket då var omkring fyrtio år
tillbaka i tiden. Trösklarna voro
höga och dörrarna breda med enkla, troligen handsmidda lås, s.k.
klinkor. Målade ytor voro hållna
i en mörkbrun, dyster färg. Från
nedre förstugan förde två trappor
upp, den ena till skolsal och lärarbostad, den andra till dennas kök.
Kökstrappan var mörk, då den var
inbyggd i murverket. Av den övre
våningen upptogs hela den norra
hälften av den stora, ljusa skolsalen, och i den södra delen var
lärarbostaden inrymd. Den bestod
av två rum ”stora rummet” och
”lilla rummet” samt kök. Köket
var ganska litet och dominerades
av en stor, gammaldags spis med
bakugn. En järnspis var insatt och
i dennas ugnslucka kunde man
läsa ordet Öremo i upphöjda bokstäver.2)
”TJENLIG BOSTAD”
I folkskolestadgan av år 1842
föreskrivs, att läraren skulle ha
”tjenlig bostad”. Men man kan
knappast benämna denna så, då
den saknade såväl garderob som
skafferi och källare. En nutida
husmor skulle nog ha blivit mycket missnöjd över dessa brister,
men man var ej så fordringsfull
på den tiden. Svårt var det dock
naturligtvis att sköta ett hem, så
vanlottat på bekvämligheter. Jag
tror, att på den tiden varje bondehem hade åtminstone källare.
Brunn fanns strax intill, men vattnet i denna var odrickbart, då det
förorenats genom anläggande av
två stycken s. k. drankhålor å den
angränsande Östregårds område.
Innehavaren av denna gård, den
största jordägaren i trakten, Johan
Pettersson, hade även bränneri,
varifrån dranken hämtades till
kreatursföda. Vatten för hushållet
fick vi hämta från en källa i Storegård, som gav ett friskt och gott
vatten trots sin närhet till gårdens
ladugård. Källarutrymme fick disponeras hos hjälpsamma grannar
och garderobs- och skafferifrågan
löstes på så sätt, att far beställde
två stora skåp för dessa ändamål,
vilka fingo plats i övre förstugan.
Sedermera lyckades mor, som
hade mest olägenhet av bristen på
skafferi, beveka några av de styrande i socknen att låta avplanka
ett hörn i skolsalen, gränsande till
köket, så att ett skafferi erhölls.
Detta gillades dock ej av alla och
vid en syn yttrade en av synesmännen: ”Det där skåpet skulle
inte ha vatt”. Jag omnämner dessa
förhållanden, inte för att på något
sätt kritisera den tidens styrande
inom socknen, än mindre göra en
jämförelse mellan lärarbostäderna
förr och nu. Jag omnämner det
endast för att visa huru förhållandena kunde vara på den tiden.
Någon erfarenhet av lämpligaste
sättet att uppföra och inreda byggnader av detta slag kunde man ju
ej heller ha vunnit vid denna tid.
Normalritningarna till skolhus
med lärarbostad utfärdades av
överintendentämbetet först år
1848 och skolhuset i Torsås by
uppfördes ju redan 1848, varför
man då ej hade någon särskild
plan att gå efter. F. ö. kommo
dessa normalritningar ej allmänt
att följas, då byggkostnaderna
ställde sig dyra och även av den
anledningen, att byggnaderna
enligt dessa ritningar så mycket
avveko från lantmännens vanliga
boningshus, att man ej fann dem
tilltalande.
Vinden var ej inredd, utan man
gick där på lösa bräder. Här fanns
två större bingar avsedda för tiondesäden, en del av den tidens
lärarförmåner. Under min fars
första tjänstetid var avlöningssättet mycket invecklat. Då det
kan intressera läsaren att höra, på
vad sätt folkskolans lärare avlönades under de första årtiondena
av folkskolans bestånd, har jag
gjort ett utdrag av bestämmelserna
härom.3) Vi kunna härav finna,
att, ehuru benämningen ”Krångel-Sverige” då ej var uppfunnen,
ett dyligt likväl existerade, åtminstone inom detta område.
Vi södra gavelfönstret på vinden
hade min mor under sommartid
sin vävstol – på vintern hade den
sin plats i det lilla köket. Vävning
förekom mycket, då min mor, som
var född i ett bondehem, där lärt
sig denna konst och blivit mycket
intresserad härav.
29
Till hjälp vid hushållsarbete och
vävning hade hon vår trotjänarinna, en arbetsam, plikttrogen
pålitlig och humoristisk kvinna
från socknen, som var mycket
omtyckt av familjen, särskilt av
oss barn. Hon var en lång följd av
år i familjens tjänst och stannade
hos oss, tills hon vid mogen ålder
ingick äktenskap. Jag skall alltid
minnas henne med tacksamhet.
Hennes namn var Anna Andersson.
Från fönstren i vår lilla bostad
hade vi särskilt åt väster och sydväst en vidsträckt och hänförande
utsikt. Åt sydväst framblänkte
ett stycke av Byasjöns blåa yta
och längst borta vid horisonten
reste sig över skogsmassiven tornet av den nya kyrkan. Åt väster
sträckte sig bortom den då ringa
bebyggelsen en obruten horisont
av skog. Denna skiftade i olika
milda färger och vid annalkande
regn kunde man i förväg se skogen inhöljas i ett grått dis, som
verkade på samma gång olycksbådande och smekande för ögat.
Men då västanvindarna svepte
fram, märkte man i sanning att
läget var utsatt, och jag minns,
hur det under stormnätter kunde
dåna och knaka i det gamla stabila huset. Åt öster kunde vi skåda
över den av Johan Pettersson i
Östregården nyanlagda, vackra
parken, som avgränsades av stora
vägen utmed skolhusets framsida
och uppsfartsvägarna till gårdens
huvudbyggnad. Stor omsorg hade
nedlagts på att göra parken tilltalande och en mängd olika trädslag
hade inplanterats bl.a. silverpopplar, som tedde sig särskilt vackra,
då vinden satte bladen i rörelse
och kom deras ljusa undersidor att
blänka fram. Parken var omgärdad
av stängsel bestående av vanlig
ståltråd mellan stenstolpar.
Skördefest i Hjortatorp
Lördagen den 8 augusti ordnade
Hembyggsförening skördefest i
Hjortatorp. 25 vuxna och 5 barn
mötte upp med lie och räfsa vid 1
tiden. Efter slipning av lien startade jobbet med att på gammaldags
sätt slå åkern mellan huset och
väg 126 med lie. Tips om hur
lien används diskuterades under
arbetet . Det fanns även exempel
på lie som inte är så vanlig i våra
trakter. Arbetet flöt på bra med så
många arbetare. Även vägrenen
utmed väg 126 fick en putsning.
Under tiden räfsades gräset ihop
till högar. När slåttern börjar bli
klart så startar arbetet med att sätta upp hässjor. Två versioner av
lösning uppfördes. En med hamparep och en med ståltråd.
Höet hängdes upp på rep respektive ståltråd. Sidorna putsades så att
regnet enkelt kunde rinna av. Efter
avslutat arbete bjöd hembygdsföreningen på risgrynsgröt, frallor,
kaka och Kaffe. Under trevlig
samvaro fick jag reda på att huset
har fått ny färg i sommar. Arne
Gunnarson har hållit i målningen
och fixat fönster. Börje Thuresson
och Gunnar Johansson har hjälpt
till med fasaden. Det är kanske
fler som har hjälp till men det var
dessa personer som nämndes. Jag
har själv inte besökt Hjortatorp
på ganska många år. Enligt min
mening är hembygdsgården i ett
otroligt fint skick. Föreningen gör
ett fantastiskt jobb.
I de småländska skogarna blir idéer till verklighet
Specialiserade på produktutveckling och tillverkning av mindre serier
i metalltråd hjälper vi dig att ta din idé till verklighet, oavsett om du
är världens största möbeltillverkare eller en ung designer i början av
din karriär. Precis som våra förfäder lever vi på vår drivkraft
- att göra det omöjliga möjligt.
Prototyp och helhetslösningar i metalltråd
MT-Svets AB - Skatelövsvägen 69 - 340 32 Grimslöv
Tel: 0470 754 119 - Fax: 0470 754 118
[email protected] - www.mt-svets.se
Rolf Erlandsson
Svelands Hästförsäkring
ger dig det lilla extra!
Bonusrabatt för friska hästar.
Veterinärvårdförsäkring livet
ut i A.1-försäkringen.
150 dagars behandlingsperiod
innan ny självrisk.
Vill du veta mer och få ett
försäkringsförslag, kontakta
vårt ombud!
Ture Pettersson 070-530 59 50
På uppdrag av Region Kronoberg
Distriktssköterskemottagning i Lönashult, tisdagar kl 08.00-13.00 i Sockenstugan
Här får du hjälp med
• ordinerad provtagning
• vissa injektioner
• såromläggningar
• blodtryckskontroller m m.
Välkommen att boka tid på tel. 0472-650 900
Vislanda vårdcentral – Din personliga vårdcentral
Distriktssköterska Sofie Lindström
Adress: Grönagatan 8-10
Postnr: 342 50 Vislanda
30
31
Tel: 0472-650 900
Internet: www.achima.se
E-post: [email protected]
Opparyds byalag möts till byastämma i
FÖRENINGS
INFORMATION.
Hynnenäs bygdegård fredagen den
16 oktober kl. 19.00.
Anmälan via budkavlen eller genom att svara på utskickat mejl.
V. Torsås Gymnastik förening
Startar motionsgympan.
Var: Lönashults Sporthall
När: Torsdagar. 19,30-20.30 med
början 3 sep.
Alla välkomna
V.T.G.F.
&
ruT
rOTAVDrAg
Skogskörslor
Mindre röjning
Trädfällning
Flytthjälp
Städning
Utomhusmålning
Gräsklippning
Snöskottning
Vedhuggning
OLOFSHYLTE
SkOgSbrukutför
ALLTJÄNST
Humana priser
Kontakta Sigge
070-21 66 306
BO KUNGLIGT PÅ TORNE GÅRD
RUM OCH FRUKOST I HERRGÅRDSMILJÖ
Välkommen
Salong Agnetha
Njut av den småländska
miljön på ett kungligt vis.
Huseby Bruks systergård
erbjuder närhet till natur,
bad och goda möjligheter
till fiske.
till
Klippning för helA fAmiljen
Tel. 0470-75 71 80
håldalavägen 6 lönashult
Välkommen med din bokning!
Torne Gård, 342 53 Lönashult
Telefon: 0470-75 43 45, 0705-77 15 01
E-post: [email protected]
www.tonegard.se
Edith Karlsson & Lars Bergström
32
33
Säkerhet kostar !
GRIMSLÖVS MATSERVICE
Skatelövsvägen 33, 340 32 Grimslöv
Telefon: 0470-750053
Mobil: 070-3372997
VID OLYCKA
112
Ring
ULVÖ
TORV AB
SOS Alarm
Vi gör oftast förstainsatsen i Västra Torsås.
Vi samarbetar med Värends Räddningstjänst.
Kurt Johansson
Horgeboda Västra Torsås
342 53 Lönashult
Telefon 070-665 80 36
Vill du bidra till vår verksamhet
och ditt skydd? Gåvor mottages tacksamt
via vårt bankgiro 5169-3653
Pizzor, gatukök, kiosk, smörgåstårtor och tårtor.
Öppettider: Månd- fred: 16.00-21.00
Lördag: 13.00-21.00
Sön-o helgdagar: 13.00-20.00
Vill du veta mer?
kontakta Ingvar Andersson (ordf.) Torsås by
Tel.0470-75 42 62 [email protected]
-närhet räddar
ÖVDENS FISKEVÅRDSOMRÅDE
Mariann Salomonsson dipl zonterapeut
zonterapi – öronakupunktur
medlem i kroppsterapeuternas yrkesförbund
tel 0470-750 780
mobil 0708-223 383
Praktik
Grimslövs Föreningslokal
Källarplanet
Skatelövsvägen
340 32 Grimslöv
Fiskekort säljes av
Tommy’s Lanthandel
Lönashult
Årskort 150kr/person
Veckokort 50kr/familj
Dagkort 30kr/familj
All Målning
lågA priSer
Sunessons
Måleri
Välj tandvård
på hemmaplan!
Jörgen SuneSSon
Vi servar hela familjen.
Mobil. 070-607 91 97
[email protected]
Tel/fax. 0470-75 41 47
Järnvägen 49 Torne 355 97 Växjö
34
Lönashults
bensin &
diesel ab
&
Bensin diesel
Alkylatbensin
Vid behov av skogskörslor kontakta:
Öppet dygnet runt
när verkstaden är stängd tankar du med
ditt bankkort
SKOGSENTREPRENÖR
Wallentin Landtborg
Långasten 340 32 Grimslöv Tel. 0476-280 07
Mobil. 070-273 89 47
telefon; 0470-757 016
35
Välkommen in!
Beställ våra goda exotiska
plankor och kalla bufféer.
Potatissallad och bröd ingår.
Torv för alla tänkbara ändamål.
HYLTETORPS TORV AB
Pris från:
69:-/ port
Se mer på www.exotiskplanka.se
Elinshylte Västra Torsås 342 53 Lönashult
Telefon 0476-240 33
Mobil 070-540 92 16
Dags för helgens festligheter!
Om du tar hand om gästen, fixar vi festen!
Grimslöv
Stationsgatan 15 0470-75 00 09
Öppet för dig: Mån-Fre 9-19. Lörd 9-17
Grimslöv telefon 0470-74 18 50
Öppettider:
Måndag - fredag kl. 10.00 - 15.00
torsdag även kl. 16.00 - 18.00
www.sparbankeneken.se
Din lokale och fristående
fastighetsmäklare
Örjan Riis
www.landsbygdsmaklaren.com
Försäkring, lån, sparande & pension
– Jag hjälper dig hitta rätt. Och du –
du vet väl att du kan ringa mig även
kvällar och helger?!
KOMPETENS SOM
KVALITETSANSVARIG
BYGGNADSFIRMA
ARNE
GUNNARSSON HB
Kvarnholmen
Tel. 0470-75 60 01
0470 75 70 54
Försäljning av byggmaterial.
Slipning & behandling av golv.
Mattläggning, även i våtrum.
Murning, putsning.
Varsam renovering av
kulturbyggnader.
Kakel & klinker.
Ströbergs i Torne
Telefon 0470-75 40 08
36
Vi utför även bygg
och reparationsarbete
Tommy Eriksson
Ditt lokala försäkringsombud
0470-75 80 80 / 070-675 80 46
[email protected]
LFkronoberg.se
Skatelövsvägen 71, 340 32 Grimslöv
Tel: 0470-75 01 90, Mob: 0707-75 01 90
Fax: 0470-75 07 20
E-post: [email protected]
Öppettider:
Mån-fre 07.00-18.00
Lördag 09.00-13.00
37
Specialsnickeri
Tillverkning av köksinredningar
och möbler av egen design samt
specialtillverkning efter er
ritning eller idé.
Gunnar Gunnarsson
Rubbatorp 1, 342 53 Lönashult
Tel. 0470-75 71 37, 070-295 71 37
e-post. [email protected]
web. www.gunnarsmobler.se
Vill tacka vårt tryckeri vi samarbetar med.
Tryckeriet i Älmhult AB
All Målning
lågA priSer
Sunessons
Måleri
Lönashults
Bilservice AB
Hynnenäs Bygdegård
Reparationer utav
Volvobilar och veteranbilar
Öppet Mån-tors. 7.00-18.00
Fre. 7-17.30
Lunchstängt 12-13
0470-757 016
Välkomna
Bengt-Eric
Samlingslokal för fester och sammankomster.
Trivsamma kurslokaler med AV-utrustning.
Kök med service för 120 personer.
BjörkBacken
Utedansbana att hyra för fester, kalas mm sommartid.
Bokning: Lisbeth Lindberg
Telefon 0470-755072 Mobil 076-0065072
[email protected]
38
Jörgen SuneSSon
Mobil. 070-607 91 97
[email protected]
Tel/fax. 0470-75 41 47
Järnvägen 49 Torne 355 97 Växjö
39
NYHET Utställnings
-på lager
ex
tillFlex
kraftigt
Plannja
Vi
murar,
reducerade
svar t och
tegelröd
priser!
glidgjuter
och
Vi
murar,
glidgjuter
monterar
och
monterar
insatsrör
i
insatsrör
i
skorstenar
skorstenar
Ett lätt takval!
Fönster
FÖNSTER
FÖNSTER
40
40
40%
med minst
n
Uta
minst
%
rabatt
%
rabatt
panj! minst
Kam
utan
utankampanj
kampanj
Vi är återförsäljare av:
•
Heta
Vi
är braskaminer
återförsäljare av:
• J. Davidsson vedspisar
Ring
el
mejla
offert.
Ring
el mejla
förför
offert.
rabatt
Heta
braskaminer
•
Lohberger
köksspisar
Ring eller mejla för offert
Plannja
Flex
tillverkasvedspisar
i en hanterbar
J.
Davidsson
•
Eurofi
re kaminer
Plannja
tillverkas
i en aluminium.
enda hanterbar storlek av materiastorlek
av Flex
stålplåt
eller
Byggnadsvaror till lågpris
Lohberger
köksspisar
let stålplåt eller supertålig
Takpannan passar alla
Passar
till alla taktyper. aluminium.
Designen
ger
typer av tak. Designen ger med sina skuggeffekter både liv och
Stort virkeslager, panel, innertak, färg mm.
Eurofire
kaminer
med
sina
skuggeffekter
liv
och
karaktär
karaktär
åt huset. Plannja Flex
är
smidigt
förpackad på pall,
Byggnadsvaror
till lågpris
Asfaboard
•
Gips
•
MasonitePrisexempel:
vilket betyder att du kan köra hem taket själv från en byggåt huset.
Smidigt förpackad på pall.
Stort virkeslager, panel, innertak, färg mm.
handel nära dig. •
Spånplattor
Gullfiber
isolering
Klädselbräda
22 x 145
11:90/m
Prisexempel:
Dygnet runt har vi öppet på plannja.se
Benders
takpannor • Plannja takplåt
22 x
170
13:89/m
Klädselbräda
22
x 145
11:90/m
Asfaboard
• Gips
Takduk
Alcoplan
• Tryckimpregnerat
22
13:89/m
Tryckimpregnerat
70 x
70x 170
23:73/m
Masonite
• Spånplattor
Reglar
• Brädor
• Lister • Golv • Tak
Tryckimpregnerat
x 70
23:73/m
95 70
x 95
42:19/m
Gullfiber
isolering
Spik • Färg • Vitvaror • Kaminer
95 x 95
42:19/m
Spontpanel
Vedklyvar
•
Fönster
•
Dörrar
Benders takpannor
Spontpanel
vitmålat
13 x 120
170:- /m²
Betongsten
•
Tegel
•
VerktygFinsågad
Plannja takplåt
Finsågad
vitmålat 13 x 120
170:/m²
Huntonit
Innertak
169:/m²
Takduk
Alcoplan
Huntonit
Innertak
169:/m²
Nybyggen –
Renoveringar Falu Rödfärg
389:Falu Rödfärg
389:Tryckimpregnerat
Reglar • Brädor
Lister • Golv • Tak
Spik • Färg
Vitvaror • Kaminer
Vedklyvar • Fönster
Dörrar • Betongsten
Tegel • Verktyg
Nybyggen
Renoveringar
GÅR DU I
BILBYTARTANKAR?
STRÖBY
ELEKTRISKA
KONTAKTA MIG!
NYA VOLVO
NYA RENAULT
NYA DACIA
BEG. BILAR
Åke Aronsson
Gottåsa
1,6 mil
Ängadal
Arnudden
Tullanäs
2 mil
Ryd
0470 75 50 01 • 070 544 93 51
[email protected]
Arnudden, Lönashult
Öppet: vardag 07 - 18
lördag 08 - 12
OMMY´
OMMY´
TT
SS
Lönashult
Lönashult
0470-757
0470-757
112
112
Telefon 0470-75 07 07
Mobil 070-653 33 18
Ströby
340 32 Grimslöv
Olle Ericsson
0470-77 57 19
40
Vi mal färs,
finstyckar kött och
skivar pålägg, i butiken.
41
GRIMSLÖVS MATSERVICE
Skatelövsvägen 33, 340 32 Grimslöv
Telefon: 0470-750053
Mobil: 070-3372997
Lektionsridning
Långridning i grupp
Ridläger för barn och vuxna
Torv för alla tänkbara ändamål.
HYLTETORPS TORV AB
Elinshylte Västra Torsås 342 53 Lönashult
Lönashults Garnbò
Telefon 0476-240 33
Mobil 070-540 92 16
Torsåsby
0470-75 43 15
www.stallhinsegard.se
STALL
hinsegård
Stick- virk- väv- garner, broderier
Öppet fre. 13-18 lör. 9-12
Övrig tid efter överenskommelse
0470-757 237 Välkomna Pia
Pizzor, gatukök, kiosk, smörgåstårtor och tårtor.
Öppettider: Månd- fred: 16.00-21.00
Lördag: 13.00-21.00
Sön-o helgdagar: 13.00-20.00
VI HAR FULL SERVICE
I SKOGEN!
Vi köper alla sortiment
Skatelövsvägen
Grimslöv
GRIMSLÖVS FÖRENINGSLOKAL
www. foreningslokalen.se
foreningslokalen.
www.
-Slutavverkning
-Gallring
-Röjning
-Flisning
-Markberedning
-Plantering mm.
Birger Jonssons
Vandrarhem, välutrustat godkänt kök,
Komplett AV-utrustning,
Tel. 0470-75 00 72
Tel. 0472-361 00
070-526 01 83
Möcklehult
342 53 Lönashult
www.ata.nu
Eliassons Skogstransporter
Återvinningsstationer
för papper, hårdplast,
glas och metall finns i
Grimslöv, Torne och
Lönashult
ALVESTA
RENHÅLLNING
Box 104
342 22 Alvesta
Tel. 0472-151 90
Fax. 0472-149 56
Mureri
Skogsinköpare:
Mats Petterson
Mobil: 073-026 61 93
E-mail: [email protected]
Moderna lokaler för ALLA ändamål.
KOMPETENS SOM
KVALITETSANSVARIG
Skogstransporter, vägkantsröjning, fläckmarkberedning
och div. traktorkörning
BYGGNADSFIRMA
ARNE
GUNNARSSON HB
Håkan Eliasson
Torsås by, 342 53 Lönashult
0705-75 00 58, [email protected]
Kvarnholmen
Tel. 0470-75 60 01
0470 75 70 54
Bemannad Återvinningsstation
som dessutom tar emot grovavfall
typ möbler, ris, trädgårdsavfall,
byggavfall mm, samt farligt avfall
typ lysrör, färg/oljerester och dyl
finns i
Grimslöv, vid Föreningslokalen.
Försäljning av byggmaterial.
Slipning & behandling av golv.
Mattläggning, även i våtrum.
Murning, putsning.
Varsam renovering av
kulturbyggnader.
Kakel & klinker.
Sandra Eriksson
Järnvägen 23, 355 97 Växjö
Tel. 073-5085978 [email protected]
www.finastolen.se
Öppettider: Ons-Fre 9-18 Lö 9-14
Lunchstängt vard 13-14
42
43
Annonsera 2015
Helsida (1/1) 1225 kr/nr
180x250 mm
utfallande, 210x297 mm (3mm utfall)
Halvsida (1/2) 625 kr/nr
Liggande, 180x125 mm
Liggande med utfall, 210x148,5 mm (3mm utfall)
Stående, 90x250 mm
Stående med utfall, 105x297 mm (3mm utfall)
Tredjedelssida (1/3) 425 kr/nr
Liggande, 180x80 mm
Kvartsida (1/4) 325 kr/nr
Stående, 90x125 mm
Liggande, 180x62 mm
Sjättedelssida (1/6) 175 kr/nr
Liggande, 90x80 mm
Underlag:
Tryckoptimerad PDF
Vill du ha vår hjälp behöver vi:
Textunderlag (ev.typsnitt)
Ev Logotype i EPS format
Ev bild(er)
Övrigt: Glöm inte ange storlek på annons
Nästa nummer kommer vecka 50
Vill du annonsera?
Skicka ditt material senast 15/11 2015 till
[email protected]
VI PÅ REDAKTIONEN ÖNSKAR ALLA
EN TREVLIG HÖST
NÄSTA NUMMER KOMMER VECKA 50