The myth of alcoholism as a disease av Anders Bergmark & Lars

The myth of alcoholism as a disease av Anders Bergmark & Lars

RECENSION) MEDDELANDEN
Om sjukdomsmyten
Fingarette, Herbert: Heavy Drinking - The Myth of Alcoholism as a
Disease. University of California
Press, Berkeley 1988. 166 s.
"J ag skrev den har boken utifrån
en kansia av absolut nodvandighet".
Med dessa ord inieder Herbert
Fingarette sitt efterord til! sin bok
"Heavy Drinking". Fingarettes predikament sammanhanger med ett
projekt av klassiskt upplysningssnitt;
han havdar att nastan allt (den amerikanska)
allmanheten betraktar
som ve tens kap lig kunskap om alkoholism ar felaktigt.
Fingarette ar professor i filosofi
vid University of California och internationellt kand bl.a. fcir ett centralt arbete om sjalvbedrageri samt
en omfattande produktion kring etiska ochjuridiska problemstallningar i
samband med mentalsjukdom, missbruk och liknande begreppsliga konstruktioner av ett fciregivet icke ansvarigt subjekt eller handiande.
Denna bakgrund, en blandning av
distans och insiderposition, gor
Fingarette til! en i hogsta grad lamplig person att kommentera klyftan
mellan populariserade myter och vetenskapliga fakta. Utan att pruta på
kravet på tydliga kallanvisningar,
vilka konsekvent har lagt s i noter,
har Fingarette Iyckats att ge sin
framstallning en fciredomligt klar
och genomarbetad form. I fcirhållande til! sitt popularvetenskapliga syfte, som begransar textens egn a anaIytiska til!skott, har Fingarette presterat en hagkvalitativ produkt.
I bokens fcirsta del - under rubriken "The Classical Disease Concept
of Alcoholism" - arrangerar Finga-
rette sm dekonstruktion av alkoholismens mytologi via formulerandet
av fyra grundlaggande frågor: varifrån kommer sjalva iden om alkoholism som sjukdom; kan alkoholister
kontrollera sitt drickande; vilken ar
alkoholismens etiologi; har behandling av alkoholism någon effekt?
I sin presentation av det klassiska
sjukdomsbegreppets genes och historiskt/politiska kontext Iyfter Fin~a­
rette bl.a. fram en central fcirutsattning fcir dess nutid a reproduktion.
Han påpekar att det hos många inflytelserika forskare, som t. ex. Vaillant, Edwards och Pattison, tycks
finnas en kliniskt/terapeutiskt legitimerad strategi som går ut på att
man fcir allmanhetens basta bor
undvika att taia om hur det ar. Har
får de vetenskapliga bestamningarna
stryka på foten infcir fciregivna kliniska fcirdelar som ar relaterade till
sjukdomsbegreppet.
Vid diskussionen av kontrollfcirlusten, det klassiska sjukdomsbegreppets mest centrala tes, sam manfattar Fingarette metodiskt de res 0nemang och den empiri som ved erlagger såval sj alva fcirekomsten av
kontrollfcirlust som dess oversattning
eller transformering til! "triggereffekter" eller oemtoståndliga begar
(craving). Centralt ar har också att
Fingarette understryker att de fcirsok
til! revidering ar av kontrollfcirlustbegreppet som lanserats har en sådan konstruktion att de ar innehållslosa. Genom att taia om fcirsvagad,
varierande eller osaker kontroll skapas truismer, begrepp som in te kan
falsifieras, då kriteriet fcir overgången från det icke fcirsvagade til! det
fcirsvagade tills tåndet ar kn u tet til!
det bete ende som skall fcirklaras, det
ar knutet til! konsumtionen av alkohol.
Betraffande frågan om alkoholismens etiologi konstaterar Fingarette
inledningsvis att det ar fciga troligt
att det overhuvudtaget existerar ett
mer integrerat orsakskomplex.
fcirsta hand kan detta stallningstagande harledas ur frånvaron av sjalva det fenomen som skall fcirklaras.
Då det inte finns någon enhetlig
sjukdom som på ett rimligt och invandningsfritt sat t kan betecknas
som alkoholism så kan det overhuvudtaget inte finnas någon specifik etiologi till denna sjukdom. Darefter behandlar han några av de huvudlinjer som har framfcirts: Betraffande teorier anknutna till metabolis m och tolerans konstaterar Fingarette den uppenbara frånvaron av
såval ett någorlunda preciserat teoretiskt/empiriskt stod som en faktisk
fcirankring i forskarsamhallet. Via
lattfattliga, il!ustrativa rakneexempel reducerar Fingarette också effektivt de pretentioner som fcirespråkare fcir genetiska modeller ofta uttrycker.
I sin diskussion av fciregivna och
faktiska behandlings effekter presenterar Fingarette in te bara massiviteten hos de fakta som satter aUvarliga
frågetecken infcir legitimiteten hos
ett behandlings perspektiv på alkoholproblem. Han visar också på de
ekonomiska omstandigheter som har
en mytologireproducerande funktion. Under 1987 var en och en halv
miljon amerikaner fciremål fcir behandling i sam band med alkoholproblem. En stor del av kostnaden
fcir denna behandling, cirka en miljard dollar, betalades av privata
sj ukfcirsakringar.
I bokens andra del, som går under
rubriken "New Approaches to Heavy Drinking", presenterar Fingarette
dels sitt eget alternativ til! en ny
konceptueli form fcir det individuella
alkoholproblemet och dels de olika
behandlings- och alkoholpolitiska åtgarder som han finner mer lovande
an andra.
Fingarettes fcirslag til! begreppslig
omorientering fciljer det huvudspår
som han framfcirt i andra sam man-
93
hang under de senaste fem åren; alkoholproblemet hos en given individ
konstitueras av att drickandet ar en
central aktivitet i dennes liv. Beteckningen "central aktivitet" refererar i
Fingarettes tappning till vilken sorts
aktivitet som helst som på ett eller
anna t satt organiserar individens liv.
En aktivitet som ar fårbunden med
en omfattande del av individens faktiska praktik och personliga identitet. Då vi betraktar drickandet som
en central aktivitet i individens "way
of life" blir det mojligt att avmystifiera fenomen som ar en fåljd av en
analytisk separering mellan drickande och livsstil. Den subjektivt upplevda kontrollfårlusten kan via
Fingarettes begrepp omtolkas som
en konfrontation mellan å ena sidan
ett helt natverk av historiskt cementerade vanor, preferenser och social a
kontaktytor och å andra sid an ett reaktivt projekt, en onskan om att vara
en annan an den man har varit. Via
identifikationen med sitt projekt,
snarare an med sin historia, upplever individen sig sjalv som utan kontroll då han "återfaller" till den livs-
stil som han kanske har odlat under
många decennier.
Fingarette påvisar också att en
tolkning av alkoholproblem i termer
av livsstil bor leda till ett okat intresse får social- och alkohol poli tiska å tgarder under det att ett sjukdomsperspektiv, åtminstone delvis, kommer att underminera benagenheten
får sådana åtgarder.
Nar Fingarette till slut dristar sig
till att ange några riktlinjer får hur
behandlingen av alkoholproblem bor
utvecklas uppvisar hans framstallning, får fårsta och enda gången, en
mindre overtygande uppbyggnad.
Åven om vi som lasare blir fårsakrade om att en behandlingsinsats måste ta sin utgångspunkt i den specifika meningsstruktur som omgardar
varje individs drickande och att de
fårslag Fingarette ger ar grundade
på optimism snarare an fakta, så infinner sig en vis s tveksamhet. Plotsligt uppvisar Fingarette en sorts
pragmatism och rekommenderar
t.ex. beteendeterapeutiska strategier
som om det inte fanns en koppling
mellan den typen av åtgarder och de
artikulerade teoretiska anspråk som
inlarningsteoretiker får fram; teoretiska anspråk som Fingarette har
riktat betydande kritik emot (både i
den framstallning vi har diskuterar
och an mer precist i "Philosophical
and Legal Aspects of the Disease
Concept of Alcoholism, vilken återfinns i Smart, R. et al. (1983). Research Advances in Alcohol and Drug
Problems, Plenum Press, New York).
Trots denna mindre skonhetsflack
består emellertid det totaia intrycket
av Fingarettes framstallning orubbat; "Heavy Drinking" ar en snudd
på idealisk popularvetenskaplig produkt, åtminstone utifrån en vetenskaplig bedomningshorisont. Vid en
bedomning ur ett "konsumentperspektiv" ar det fårstås mojligt att
bokens popularvetenskapliga mission passar illa med dess budskap:
Vilka, utanfår en vetenskaplig krets,
ar intresserade av att bli overtygade
om att alkohol is m inte ar en sjukdom?
Anders Bergmark
Lars Oscarsson
ATVR: maximerade
statsinkomster
med minimerad
alkoholforsåljning
Mengis- og tobaksverslun rikisins
eller A TVR ar namnet på det islandska alkohol- och tobaksmonopolet. Bolaget har 150 anstallda och 17
butiker runt om i landet, 6 av dem
finns i Reykjavikområdet.
Sedan 3 år tillbaka leds monopolet
av verkstallande direktor Hoskuldur
J6nsson, som tidigare verkat inom finansministeriet, den senaste tiden
som finansministerns narmaste man.
- Det islandska monopolet ar
uppdelat i två delar. Den ena delen
har monopol på fårsaljning av alkoholdrycker i minutaffirer, samt på
grossistfårsaljning till restauranger
och barer. Alkoholmonopolet har
inget tillverkningsmonopol, finansministern kan tillåta nastan vem
94
Foto: Jim Smart