Rapport Museerna och hbtq

MUSEERNA OCH HBTQ
En analys av hur museer och andra utställare kan
belysa perspektiv rörande homosexuella, bisexuella,
transpersoner och queera personer
1
QTBH HCO ANREESUM
nak erallätstu ardna hco reesum ruh va sylana nE
,alleuxesib ,alleuxesomoh ednarör vitkepsrep asyleb
renosrep areeuq hco renosrepsnart
Museerna och hbtq
Riksutställningar har i uppdrag att stödja museer och andra
utställare med utveckling och samverkan. Det innebär bland
annat att vi stödjer utställningssektorn med global omvärldsanalys, råd och test för införandet av nya tekniker och metoder
samt olika former av ämnesspecifika utbildningar, konferenser
och nyhetsbrev. Återkommande tar myndigheten även fram
fördjupade analyser och utvecklingsförslag utifrån en specifik
fråga eller ett ämne. Ett sådant arbete har varit att under 2014
undersöka och analysera hur museer och andra utställare
belyser hbtq-perspektiv, samt ge förslag på hur detta arbete
kan vidareutvecklas. Resultatet presenteras i denna rapport
utgiven år 2015.
Tveka inte att kontakta oss på Riksutställningar!
Telefon: 0498-79 90 00
E-post: [email protected]
Webbplats www.riksutställningar.se
Besöksadress: Artillerigatan 33A, 621 38 Visby
Postadress: Riksutställningar, Box 1033, 621 21 Visby
Du hittar oss även på bland annat Facebook, Twitter,
Youtube, Instagram och Podcaster.
Illustratör: Emma Virke
Formgivare: Cathrin Emdén
Tryck: iVisby Tryckeri AB 2015
Förord
INITIATIVET TILL UPPDRAGET att kartlägga hbtq-perspektivens utveckling i utställning och på museum har skett inom
ramarna för en nationell Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Denna strategi signalerar ett viktigt ställningstagande
från regeringen: Sverige ska bli ett bra land att leva i för hbtpersoner – eller rent utav det bästa i världen, som dåvarande
integrationsminister Erik Ullenhag uttryckte det vid strategins
uppstartskonferens. Den nationella strategin är nödvändig
därför att hbt-personer uppmäter större ohälsotal än befolkningen i övrigt. Dessutom utsätts fortfarande hbt-personer i
Sverige för våld, diskriminering och andra kränkningar.
Hur kan då museer bidra till ett bättre samhälle för hbtq-personer att leva i? I egenskap av skapare, förvaltare och förmedlare av kunskap såväl som den kollektiva bilden av samhällets
utveckling, har museer enorm potential att bidra konstruktivt.
Som denna rapport visar kan hbtq-personer världen över närmast betraktas som en historielös del av befolkningen. Skam
och tabun ligger till grund för ett onödigt osynliggörande.
Rotlöshet och brist på synliga förebilder blir en direkt konsekvens. Museer kan välja att vara plattformarna som skapar
broar mellan problemformuleringar och konstruktiva möjligheter, där synliggörande leder till existensberättigande, ökad förståelse, respekt och ett öppnare samhälle. Museer kan därför
bli bättre på att bidra till något som angår oss alla.
Att sätta fokus på normkritik generellt, och hbtq-perspektiv
specifikt, är ett tydligt steg till att sätta människan i än större
fokus runt om på landets museer. Genom att angå och välkomna fler människor, stärks museernas roll och betydelse i
samhället. På Riksutställningar ämnar vi fortsätta fokusera på
frågor som ger svar på vad som gör museer till en plats av,
med och för alla och envar, idag och framöver.
Undersökningarna som ligger till grund för denna rapport
visar att svenska museer överlag är positiva till att arbeta med
hbtq-frågor och en majoritet har erfarenhet av att på ett eller
annat vis ha fört in hbtq-perspektiv i sitt arbete. Undersökningarna finner också att insatserna ofta är tillfälliga snarare
än långsiktiga och att det finns mycket kvar att göra för att
på allvar förankra hbtq-frågorna i museernas interna värdegrundsarbete, såväl som i policy och strategi.
Internationellt sett, finner uppdraget att svenska museer ligger
relativt långt fram i arbetet med hbtq-perspektiv i utställning
och på museum. Om svenska museer förmår stärka sitt arbete
i dessa frågor ser vi möjligheten för svensk utställningssektor
att bana väg och vara en ledstjärna för andra länder. Detta
möjliggörs delvis redan tack vare många svenska museers
öppenhet till internationella samarbeten på hbtq-teman.
Riksutställningar tror därför att svenska museer går en spännande framtid till mötes om man fortsätter att integrera hbtqperspektiv i sina verksamheter, för att inte tala om att de på
så vis bidrar till öppenhet, synliggörande, förståelse och ökad
respekt – i vårt såväl som i andra samhällen.
Rebecka Nolmark
Generaldirektör, Riksutställningar
5
Sammanfattning
DENNA RAPPORT ’Museerna och hbtq – En analys av hur
museer och andra utställare kan belysa perspektiv rörande
homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer’
publiceras år 2015. Den är resultatet av det regeringsuppdrag
som ställts till Riksutställningar av Kulturdepartementet inför
år 2014. Syftet med uppdraget var att genomföra en kartläggning av hur hbt-perspektivet belyses inom utställningsområdet, samt redovisa möjligheter och metoder för sektorn att
utveckla hbt-perspektivet. Uppdraget skedde inom ramarna
för en samlad och långsiktig nationell Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet
eller könsuttryck.
Riksutställningar har valt att utvidga uppdraget från formuleringarna ’utställningsområdet’ och ’utställningsmediet’ till att
även omfatta museers verksamhet i stort. Framförallt handlar denna utvidgning om att anta ett långsiktigt helhetsgrepp
givet att museets olika delar av verksamheten är svåra att
bryta isär då de är beroende av varandra. Riksutställningar har
dessutom valt att utvidga begreppet hbt till att även omfatta q
för queer; det vill säga hbtq. Framförallt därför att queer är ett
vanligt förekommande begrepp inom normkritiskt arbete, så
även på svenska museer.
Kunskap, erfarenheter och goda exempel har eftersökts i Sverige och globalt. Utredningen har framför allt byggt sin kunskap via djupintervjuer. Dessutom har dialogmöten arrangerats för kvalificerade samtal på temat. Uppdraget har också
genomfört en nationell enkätundersökning bland svenska
museer via telefon som komplement till djupintervjuerna.
Den samlade bilden är positiv. I Sverige är hbtq på museer ett
område med goda förutsättningar. Uppdraget har exempelvis via enkätundersökningen funnit att 82 procent av landets
museer arbetar med att inkludera hbtq-frågor i verksamheten.
Dock bedömer de flesta museer sin egen kompetens i hbtqfrågor som enbart grundläggande. 87 procent anser att de
har behov av att stärka museets kompetens, samtidigt som
mindre än hälften har med dessa perspektiv i sina internutbildningar. Det finns mycket kvar att göra för att på allvar förankra hbtq-frågorna i museernas interna värdegrundsarbete,
såväl som i policy och strategi.
Insatserna görs ofta inom ramarna för museernas externt riktade verksamhet såsom utställningsproduktion samt besökaroch programverksamhet. Via djupintervjuer och dialogmöten
finner uppdraget att insatserna ofta är tillfälliga snarare än
långsiktiga. Externa samarbetspartners är vanligt förekommande. Exempelvis väljer flera svenska museer att ge queervisningar under den lokala Pride-festivalen. Därutöver kan
nämnas att hbtq-perspektivens integration bland föremål och
samlingar är ett relativt nytt område som behöver uppmärksamhet och näring för att utvecklas.
Uppdraget finner också att svenska museer och utställare
internationellt sett ligger relativt långt fram i arbetet med hbtq-
perspektiv. Att lära av varandra mellan olika länder är ett bra
sätt att utveckla detta område. Detta möjliggörs delvis redan
tack vare många svenska museers öppenhet till internationella
samarbeten på hbtq-teman. Sammantaget i Sverige och världen kan konstateras att sexuell läggning, könsidentitet och
könsuttryck som avviker från den lokala och samtida normen
oftast väljs bort ur historieskrivningen. Den historielöshet som
därför präglar hbtq-perspektiven är en viktig utmaning att ta
sig an. Här kan svenska museer och utställare välja att leda
vägen.
Rapporten disponeras huvudsakligen i fem kapitel. Först
kommer ett introduktionskapitel. Därefter följer kapitlet ’Varför
hbtq?’ som resonerar kring relevansen av att integrera dessa
perspektiv samt sätter dem i ett sammanhang. Rapportens
tredje kapitel handlar om ’Hbtq i Sverige och världen’ och
berör frågornas status i vårt samhälle och variationen runt om
i världen. Vidare sammanfattas i kapitlet hur hbtq-perspektiven belyses på svenska museer, för att sedan göra nedslag
hos museer och initiativ till utställningar runt om i världen. Det
fjärde kapitlet sammanfattar den kartläggning som uppdraget
genomfört. ’Utveckling av hbtq-perspektiv på museer’ redogörs för i olika avsnitt som handlar om utställningar, besökaroch programverksamhet, samlingar, organisationen internt
och samarbeten externt. Rapportens femte och sista del, ’Idag
och framåt – slutliga reflektioner’, summerar dagsläget och
tittar framåt.
7
Innehåll
05 06 09 11 Förord
Sammanfattning
Innehållsförteckning
Prolog
13 1. I N T R O D U K T I O N
13
En nationell strategi
13
Riksutställningars uppdrag
13
Riksutställningars tolkning av uppdraget
14Hbt+q
14Tillvägagångssätt
14
Rapporten och dess disposition
15Ordlista
19 2 . VA R F Ö R H B TQ ?
19
Vems historia?
20Hbtq-perspektiven
20Heteronormativitet
20Queer
21Normkritik
21Intersektionalitet
21Perspektivträngsel
22
Museets roll
25 3 . H B TQ I S V E R I G E O C H VÄ R L D E N
25
Hbtq-frågornas status i Sverige och världen
26
Hbtq på svenska museer
28
Hbtq på museer i världen
28Australien
28Brasilien
29Indien
29Kina
30Norge
30Polen
30Storbritannien
31Sydafrika
31Tyskland
32USA
35 4 . U T V E C K L I N G AV H B TQ - P E R S P E K T I V PÅ M U S E E R
35Utställningar
41
Besökar- och programverksamhet
45
Hbtq i samlingar
49
Hbtq internt i organisationen
53
Hbtq i samarbeten
57 5 . I DAG O C H F R A M ÅT – S L U T L I G A R E F L E K T I O N E R
61
K ÄLLFÖRTEC KN ING
9
Prolog
består av ett lapptäcke av mänger av
människor och händelser. Ofta belyses emellertid bara en
eller några få rutor i det som kallas vår gemensamma historieskrivning. Att belysa hbtq-perspektiv i utställning och på
museum handlar inte om att förstärka den redan gängse bilden. Det handlar om att belysa fler rutor i lapptäcket och låta
fler färger skina igenom. Det handlar om att utmana normer
tills de expanderar och inkluderar.
SAMHÄLLETS HISTORIA
Denna rapport erbjuder ett lapptäcke av berättelser, erfarenheter och insikter från de som engagerat arbetat med att
införa hbtq-perspektiv i utställning och på museum, i Sverige
och runt om i världen. Med rapporten hoppas vi också erbjuda
kunskap som manar fler museer och andra utställare till nya
ansatser i detta arbete.
11
KAPITEL 1
1. Introduktion
En nationell strategi
Även om hbt-personers rättigheter och förutsättningar för ett
gott liv stärkts väsentligt i Sverige under de senaste årtiondena, så utsätts fortfarande hbt-personer i Sverige för våld,
diskriminering och andra kränkningar. Sämre fysisk och psykisk hälsa uppmäts hos hbt-personer jämfört med befolkningen i övrigt. En särskilt utsatt grupp är transpersoner.
Regeringen såg därför behovet av en samlad och långsiktig
nationell strategi. Med FN:s konventioner om mänskliga rättig­
heter som utgångspunkt antogs således i januari 2014 en
Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell
läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Vid strategins uppstartskonferens i Stockholm den 24 april
2014, uttryckte dåvarande integrationsminister på Arbetsmarknadsdepartementet, Erik Ullenhag, intentionen att göra
Sverige till världens bästa land att leva i för hbt-personer.
Fem strategiska myndigheter har utsetts för strategin; Diskrimineringsombudsmannen, Folkhälsomyndigheten, Kulturrådet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällefrågor samt
Socialstyrelsen.
Strategin utgår från en problembild men siktar mot ”lika rättigheter och möjligheter”. Det uppdrag som getts till Riksutställningar är just uppdraget att identifiera möjligheter.
Riksutställningars uppdrag
I regleringsbrevet från Kulturdepartementet för budgetår 2014
uppdrogs Riksutställningar att genomföra en ‘kartläggning av
hbt-perspektivet inom utställningsområdet’. Uppdraget var
formulerat enligt följande:
”Riksutställningar ska genomföra en särskild kartläggning av
hur hbt-perspektivet belyses inom utställningsområdet. Kartläggningen bör genomföras utifrån en global omvärldsanalys.
Inom ramen för uppdraget bör även möjligheter och metoder
för sektorn att utveckla hbt-perspektivet inom utställningsmediet presenteras. Redovisning av uppdraget ska ske senast
den 15 februari 2015 till Regeringskansliet (Kulturdepartementet med kopia till Arbetsmarknadsdepartementet).”
Riksutställningars tolkning av uppdraget
Utifrån uppdragets beskrivning har Riksutställningar arbetat
med en kartläggning av hur hbt-perspektivet belyses samt
sökt att finna möjligheter och metoder för sektorn att utveckla
hbt-perspektivet. Kunskap, erfarenheter och goda exempel
har eftersökts i Sverige och globalt.
Riksutställningar har valt att utvidga uppdraget från formuleringarna ’utställningsområdet’ och ’utställningsmediet’ till
att även omfatta museers verksamhet i stort. Delvis därför
att Riksutställningars uppgift är att stödja museer och andra
utställare, delvis därför att den nationella hbt-strategin syftar
till långsiktig förändring. En sådan är svår att åstadkomma utan
ett helhetsgrepp, så även inom museivärlden.
Framförallt handlar utvidgningen av uppdragets tolkning om
att många utställningar görs just av museer och att museets
olika delar av verksamheten är svåra att bryta isär då de är
beroende av varandra. Det som visas, eller inte visas, i utställningen relaterar till hur man arbetar med föremål och samlingar,
växelverkar med hur man arbetar med besökar- och programverksamhet, samt föregås och utvecklas i samklang med hur
man arbetar med normmedvetenhet internt på museet. Dessutom bygger ofta ansatser av hbt-perspektiv i utställningar på
samarbetsprojekt, då museer idag sällan har fullständig kompetens internt för att arbeta med dessa perspektiv (omvänt;
civilsamhällets hbt-aktivister har sällan kompetensen eller förutsättningarna att själva producera en utställning).
Ett idag mycket vanligt sätt att arbeta med hbt-perspektiv på
svenska museer – att ge queer-visningar – illustrerar väl dessa
samband: I samarbete med en lokal Pride-festival anpassar ett
museum sin programverksamhet och erbjuder museets besökare queer-visningar. Queer-visningarna består ofta av att
anlägga ett queer-teoretiskt perspektiv på befintliga utställningar eller samlingar. Finns inte denna kompetens internt tar
man in någon utifrån med andra glasögon. I vissa fall sporrar
detta museet att internt utveckla sitt normkritiska seende, att
skapa kompetens och strategi för hur man når ut till och inkluderar fler publikgrupper, samt skapar system för hur man katalogiserar sina föremål även utifrån ett hbt-perspektiv. Detta
uppdrag finner det därför naturligt att i denna rapport redogöra för hur hbt-perspektiven belyses inte bara i utställning,
13
utan även i museers samlingar, i besökar- och programverksamhet, i externa samarbeten samt internt i organisationen.
Hbt+q
I uppdragsbeskrivningen står att utveckla ’hbt-perspektivet’.
Som framgår av rapportens andra kapitel handlar detta arbete
egentligen om att belysa flera perspektiv. Hbt står för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Fler förkortningar ses
ofta läggas till hbt. I denna redogörelse väljer vi att addera
bokstaven q för queer. Queer syftar till något som avviker från
normer. Ofta åsyftas då normer rörande sexualitet, könsidentitet eller könsuttryck. Vissa anser att q:et bör läggas till hbt
för ett mer inkluderande angreppssätt. Andra anser att q:et är
för svårdefinierat för att kunna inkluderas i samtal och strategier på ett rimligt sätt.
Vi väljer att i resten av rapporten skriva hbtq (undantaget
enstaka fall då vi återger källor med fokus på hbt) såväl som att
ofta använda ordet queer. Anledningen är, som redan nämnt,
att ett idag vanligt förekommande sätt för svenska museer att
arbeta med hbtq-perspektiv är via queer-visningar. Dessutom
är queer en samlingsterm som kontinuerligt dykt upp i de
samtal och intervjuer vi haft under uppdragets gång. Utöver
detta är ordet queer även i sin vidare bemärkelse relevant för
detta uppdrag, då svenska museer som intresserar sig för att
integrera hbtq-perspektiv ofta gör det inom ramarna för sitt
normkritiska arbete. Läs mer om begreppet queer i kapitel 2.
Även Kulturrådet, i egenskap av strategisk myndighet för hbtfrågor, väljer att inkludera begreppet queer. Dels därför att
begreppet är grundläggande i normkritisk teori, dels därför
att kultur med fokus på hbtq-frågor ofta benämns som queer,
samt därför att personer som själva identifierar sig som queer
inte ska exkluderas.1
Tillvägagångssätt
Den huvudsakliga metoden för detta uppdrag har varit genomförandet av intervjuer. Flertalet har skett i personligt möte med
respondenten. Vissa intervjuer har av geografiska skäl skett
över videolänk (Skype) eller telefon. Några enstaka intervjuer
har skett över mail, i synnerhet då risk för språkförbistringar
lättare kunnat undvikas.
Intervjurespondenterna utgörs av personer med erfarenhet av
att arbeta med hbtq-perspektiv i utställning eller på annat vis i
museer. Alternativt har respondenterna erfarenhet av att samarbeta med museer eller på andra vis aktivt påverka andra att
arbeta med hbtq-perspektiv. Intervjurespondenterna är människor som verkar i Sverige och/eller internationellt. Uppdraget
har inhämtat mest information i Sverige, samt gjort nedslag i
alla världsdelar, med särskild betoning på länder där vi funnit
mycket att lära.
Intervjurespondenterna har oftast stått att finna via de nätverk vi successivt byggt upp genom att låta de vi mött eller
intervjuat tipsa oss vidare till andra relevanta personer att tala
med. I viss utsträckning har vi även funnit personer, organisationer eller projekt via internet. Vi har även gjort en internationell utlysning e-postledes som gick ut brett och ledde till
några tips. Uppdraget har också bidragits till av flera som hört
av sig och velat dela med sig av sina erfarenheter.
För att få en bred uppfattning om svenska museers inställning till och erfarenheter av att arbeta med hbtq-perspektiv,
genomfördes inom ramarna för detta uppdrag en telefonundersökning. Riksutställningar tog fram en enkät som underlag
för telefonintervjuer. Detta gjordes i samarbete med företaget
Exquiro som under maj och juni 2014 genomförde undersökningen.
Därutöver har oerhört värdefulla synpunkter tillkommit uppdraget via de dialogsamtal vi arrangerat i Sverige, samt ett
internationellt Queer Lab. Vidare har inhämtning av information via några konferenser också utgjort viktiga bidrag.
Uppdraget har också haft god hjälp av forskning och annan
litteratur på området, såväl av museer som av andra aktörers
dokumentation av tidigare projekt. En fullständig källförteckning återfinns i slutet av rapporten.
Rapporten och dess disposition
Efter detta introduktionskapitel följer kapitlet ’Varför hbtq?’
som resonerar kring relevansen av att integrera dessa perspektiv samt sätter dem i ett sammanhang.
Rapportens tredje kapitel handlar om ’Hbtq i Sverige och
världen’ och berör frågornas status i vårt samhälle och variationen runt om i världen. Vidare sammanfattas i kapitlet hur
hbtq-perspektiven belyses på svenska museer, för att sedan
göra nedslag hos museer och initiativ till utställningar runt om
i världen.
Det fjärde kapitlet sammanfattar den kartläggning som uppdraget genomfört. ’Utveckling av hbtq-perspektiv på museer’
redogörs för i olika avsnitt som handlar om utställningar,
besökar- och programverksamhet, samlingar, organisationen
internt och samarbeten externt.
Rapportens femte och sista del, ’Idag och framåt – slutliga
reflektioner’, summerar dagsläget och tittar framåt.
Rapporten är författad av ansvarig utredare Evelina Wahlqvist, omvärldsanalytiker på Riksutställningar, med stöd av
ämneskunnig medarbetare Dennis Josefson, marknadsförare
på Riksutställningar.
1 Kulturrådet. (2014). Redovisning av Kulturrådets arbete 2014 som strategisk myndighet för ökad öppenhet och mångfald avseende hbt-frågor.
Ordlista
Här följer en ordlista som kan vara bra att ha när man läser
denna rapport eller bekantar sig med dessa perspektiv i
största allmänhet. Ordlistan bygger främst på de definitioner som återfinns i RFSLs (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter)
begreppslistor.2 3
Bifobi
En värdering, uppfattning eller ideologi, ibland kopplad till
rädsla, som ger uttryck för en negativ syn på bisexualitet eller
bisexuella. Bifobin överlappar ibland homofobin.
Bisexuell
En person som har förmågan att bli kär i, upphetsad av eller
attraherad av människor oavsett kön. Bisexualitet definieras i
svensk lagstiftning som en utav tre sexuella läggningar.
Cisperson
Cis är latin för ”på samma sida”. Det syftar till att beskriva en
person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och
könsuttryck är linjärt, det vill säga hänger ihop och alltid har
hängt ihop enligt normen. Cis är till exempel en person som
föds med penis, ser sig själv som kille och har könet man
registrerat som kön i folkbokföringen. Ordet rör könsidentitet
och könsuttryck och har ingenting med sexuell läggning att
göra.
Hbtq
Ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner samt andra personer med queera uttryck och identiteter.
Heterosexuell
En person som har förmåga att bli kär i, attraherad av eller
upphetsad av personer med annat och/eller motsatt kön.
Heterosexualitet definieras i svensk lagstiftning som en utav
tre sexuella läggningar.
Heteronorm
Heteronormen utgår från förväntningen att en människa är
antingen kvinna eller man och ingenting annat. Man talar
om dessa två som motsatta kön. Kvinnor och män förväntas
vara olika; feminina respektive maskulina. Därutöver bygger
heteronormen på förväntningen att alla är heterosexuella och
eftersträvar monogama parförhållanden. Att följa eller inte
uppenbart avvika från normen ger fördelar i samhället – såsom
ekonomiska, politiska och sociala fördelar.
Homosexuell
En person som har förmågan att bli kär i, upphetsad på och/
eller attraherad av personer av samma kön. Homosexualitet
definieras i svensk lagstiftning som en utav tre sexuella läggningar.
Homofobi
En värdering, uppfattning eller ideologi, ibland kopplad till
rädsla, som ger uttryck för en negativ syn på homosexualitet
eller på homo- och bisexuella personer. Homofobin överlappar
ibland transfobin.
Intersektionalitet
Detta är ett perspektiv som används för att studera hur olika
maktordningar hänger ihop med varandra samt hur olika identiteter skapas som resultat av till exempel religiositet, etnicitet, kön, sexualitet, klass och ålder. Hur de olika aspekterna
hänger samman ser olika ut beroende på person, grupp och
kontext.
Intergender
En person som identifierar sig som mellan eller bortom könen.
Det vill säga någon som inte vill inordna sig i den traditionella
uppdelningen i enbart kvinnor och män. Detta har inte att göra
med hur en kropp ser ut, utan om vilket kön personen känner
och definierar sig som (könsidentitet).
Intersexuell/intersexualism
”Inter” betyder ”mellan” på latin och ”sexus” betyder ”kön”.
Intersexuell betyder således ”mellan könen”. Ett stort antal
olika tillstånd och diagnoser samlas under detta begrepp.
Kortfattat beskriver det en person som har ett medfött tillstånd
i vilket könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk. Det finns
olika åsikter huruvida intersexuella bör inräknas bland transpersoner eller inte.
Kön
Begreppet kön är en socialt konstruerad kategori som används
för att dela in människor i grupperna kvinnor och män. Kön kan
delas in i fyra funktioner:
Biologiskt kön – Definieras utifrån inre och yttre könsorgan,
könskromosomer och hormonnivåer. Biologiskt kön avgörs av
hur den fysiska kroppen ser ut.
Juridiskt kön – Det kön som står registrerat i folkbokföring,
pass eller legitimation. Juridiskt kön framgår också av den näst
sista siffran i svenska personnummer. I Sverige finns bara två
juridiska kön: man eller kvinna. Alla barn som föds tilldelas ett
juridiskt kön baserat på biologiskt kön.
Könsidentitet/mentalt kön – En persons självupplevda kön,
det vill säga det kön en person känner sig som. Ingen utom
personen själv kan bestämma detta och var och en har rätt att
själv avgöra sin könsidentitet.
Könsuttryck – Hur en person uttrycker sitt kön. Detta görs
exempelvis genom kläder, kroppsspråk, frisyr, smink, socialt
beteende och röst.
2RFSL. Begreppslista. Internetkälla hämtad 2015-01-19. http://www.rfsl.se/?p=410
3 RFSL Ungdom och Forum för levande historia. (2011). BRYT! ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet, Tredje upplagan.
15
Normer
Oskrivna regler, förväntningar och ideal som handlar om vad
som anses vara positivt, önskvärt och fördelaktigt, samt vad
som inte är det. Normer är föränderliga över tid, beroende av
situation och formas utifrån maktförhållanden.
Queer
Ett vitt begrepp som kan betyda olika saker. I grunden är queer
ifrågasättande av heteronormen. Många ser sin könsidentitet
och/eller sin sexualitet som queer. Queer kan innebära en
önskan om att inkludera alla kön och sexualiteter, alternativt
att inte behöva identifiera/definiera sig.
Sexualitet
Ett begrepp som ofta används för att gruppera människor utifrån vem de har förmågan att bli kära i, attraherade av och/eller
bli upphetsade av. I svensk lagstiftning används begreppet
”sexuell läggning”. Sexuella läggningar enligt lagen är hetero-,
homo- och bisexualitet, men en person kan definiera sin egen
sexuella läggning som något annat, till exempel som asexuell.
Transperson
Transperson är ett paraplybegrepp. Med transpersoner menas
oftast personer som genom sina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen. Begreppet har många
undergrupper och det går att vara transperson på många
olika sätt, exempelvis transvestiter, dragkings/dragqueens,
transsexuella, intergender och intersexuella. Transpersoner
kan uppfatta sig vara män, kvinnor, både man/och kvinna eller
neutrala, oberoende av om deras biologiska kön och juridiska
kön är manligt eller kvinnligt. Transpersoner kan också välja
att inte definiera sitt kön alls. Begreppet rör könsidentitet och
könsuttryck och har inte med sexuell läggning att göra.
Transsexuell
En person som upplever sig vara av annat kön än det juridiska
som tilldelats vid födseln och som har en vilja att förändra
kroppen helt eller delvis med exempelvis kirurgi eller hormonbehandling. Transsexualism är en medicinsk diagnos som för
vissa innebär ett övergångsstadium fram tills att kroppen har
korrigerats. Andra fortsätter att definiera sig som transsexuella, eller före detta transsexuella, även efter korrigeringen.
Transvestit
En person som ibland eller alltid, helt eller delvis, iklär sig eller
använder sig av kläder och/eller andra attribut av ett annat kön.
Transfobi
En värdering, uppfattning eller ideologi som ger uttryck för en
negativ syn på transpersoner eller personer vars könsuttryck
avviker från normerna. Transfobi överlappar ibland homofobin.
17
KAPITEL 2
2. Varför hbtq?
Two Spirit
Sedan hundratals år tillbaka, eller kanske tusentals, har det i
nordamerikanska indianstammar funnits människor som kal�las för ’two spirit’ – människor av två andar.1 ’Two spirit’ blev
samlingsnamnet för personer som inte var enbart kvinna eller
enbart man, utan som istället befann sig på skalan mellan vad
de definierade som feminint och maskulint. I de nordamerikanska indianstammarna var de som regel inte bara accepterade, utan också respekterade. Då allt som existerar ansågs
komma ur andevärlden, ansågs two spirit-personerna vara
dubbelt välsignade. De var välsignade med både en kvinnlig och manlig ande. Därför fick de ofta ta rollen som andlig
ledare eller lärare. Liknande religiösa traditioner har även funnits bland ursprungsfolk söder över på den amerikanska kontinenten, såväl som i Sibirien och i många delar av centrala
och sydöstra Asien.
Detta betyder inte att könsroller inte sågs som viktiga i de
nordamerikanska indiansamhällena. Däremot fanns en flexibilitet i vem som kunde inta rollerna. I vissa fall var two spiritpersonerna gifta. En ”feminin man” som föredrog att sköta de
hemmanära sysslorna som betraktades som kvinnliga kunde
rent av förväntas gifta sig med en ”maskulin man” som ägnade
sig åt jakt och strid. Omvänt förväntades det ofta att en ”maskulin kvinna” gifte sig med en ”feminin kvinna”. En historia
som lever vidare än idag är den om en stark hövding- och
jägarkvinna2 som var så kapabel att hon under en period försörjde så många som fyra kvinnor och deras barn. Bland vissa
grupper, exempelvis Navajo, ansågs det ekonomiskt fördelaktigt att ha en ’nadleh’ (”en som är transformerad”) i familjen.
Two spirit-personer kunde assistera i att ta hand om sina syskonbarn såväl som de äldre släktingarna. De steg dessutom
ofta in som adoptivföräldrar till hemlösa barn.
Tidiga franska upptäcktsresanden i Nordamerika gav two
spirit­
-personerna titeln ”berdache”. Ordet syftar delvis på
homosexualitet, men det syftar också på någon som är slav.
De engelska kolonisatörerna i Nordamerika, såväl som de spanska bosättarna i Latinamerika, fördömde two sprit-personerna
och kallade dem för sodomiter. Kristna missionärer och statliga tjänstemän tvingade dem att anpassa sig till traditionella
könsroller. Att diskrimineras på dubbla grunder är knappast
lätt. Under 1900-talet ökade homofobin internt bland Amerikas ursprungsbefolkningar via de tilltagande europeiskkristna influenserna. De som inte anpassade sig valde att
”gå under jorden” och leva osynligt. Vissa begick till och med
självmord. Först på 1960-talet påbörjades en långsam vandring mot ny respekt tack vare de medborgarrättsrörelser som
då vann kraft. Vägen vandras fortfarande.3
Vems historia?
Vems historia är det vi förmedlar och varför? Det europeiska
perspektivet på amerikansk historia brukar inledas med att
Christofer Columbus av misstag landstiger i Amerika som
därpå koloniseras av européerna. Det som återges är ofta
mannens historia, erövrarens historia eller vinnarens historia.
Det som gick förlorat talar vi sällan särskilt mycket om. Det
som inte lever upp till bilden av den myt och legend som ska
förmedlas talar vi heller inte särskilt mycket om. Det som är
skam- och tabubelagt väljer vi också oftast bort att tala om.
Så vad händer när vi rycker täcket av tabun? Då finner vi alldeles säkert saker vi behöver tala om. Troligtvis finner vi saker
som inte alls behöver vara skambelagda. Förhoppningsvis
blir vi friare i våra samtal och öppnare i våra sinnen. Vi förstår
att det som är tabu idag inte alltid har varit det och inte alltid
behöver vara det. Vi har rätt att ändra vår inställning. Att välja
om. Att inkludera flera.
Inställningen till hbtq-personer varierar över kulturer och geografier. Den varierar också över generationer. Det som idag
tycks gemensamt för hbtq-personer världen över är att de
hittills knappt fått plats i den kollektiva historieskrivningen.
Hbtq-historia omskrivs alltför sällan som del av ett samhälles kollektiva historia. I de fall som en hbtq-person lyfts fram
i historieskrivningen så är det troligt att fakta om könsidenti-
1 Roscoe, W. (1991). The Zuni man-woman. Albuquerque: University of New Mexico Press.
2 Hieatt, T. E. Two-Spirits in American Indian Culture. Youtube. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://youtu.be/39EWTnS05Ww
3 Williams, W. L. The ’two-spirit’ people of indigenous North Americans. The Guardian. 2010-10-11.
19
teten eller den sexuella läggningen valts bort. Där norm­bilden
inpräntas hårt i historieskrivningen riskerar självklarheter att
osynliggöras. Sammanhang och människor osynliggörs. I
onödan.
Upplevelsen av historielöshet leder till rotlöshet, ensamhet och
frågor om identitet. De blinda fläckarna i historieskrivningen
påverkar individer, grupper och hela samhällen. Samtidens
museer har här en stor möjlighet att göra ett viktigt bidrag – i
egenskap av historieberättare, kunskapsförmedlare och förståelseportaler. Gårdagens historia kan behöva förmedlas i
nytt ljus; blinda fläckar kan behöva fyllas i. Morgondagens nya
historieskrivning insamlas nu; den kan behöva normmedvetandegöras och breddas. Det är en viktig uppgift som dagens
museer kan verka för nu. Och uppgiften är inte komplicerad.
Den handlar i grund och botten om att förmedla en större del
av sanningen. Denna rapport kommer att tala en del om hur.
Hbtq-perspektiven
Under arbetet med detta uppdrag har vi, om och om igen, mött
behovet av ett respektfullt synliggörande av hbtq-personers
existens och förutsättningar i samhället. Vi har mötts av många
konstruktiva förslag på hur man i utställning och på museum
kan bidra i detta arbete. Samtidigt har vi många gånger mötts
av frågan huruvida det är ’rätt och riktigt’ att jobba med en
grupp och ett perspektiv. ”Sker inte det på bekostnad av
andra grupper och andra perspektiv?”, är en vanlig undran.
Först och främst behöver understrykas att hbtq inte representerar blott ett perspektiv eller en grupp. Hbtq är ett samlingsbegrepp som rymmer mångfald, heterogenitet, många
perspektiv och flera grupper – grupper som var för sig har
svårt att representera hela spektrumet av hbtq. Därför blir det
också upp till varje museum att inför varje projekt eller ansats
att arbeta med dessa perspektiv, definiera vad och vilka man
jobbar med i ett visst sammanhang.
Hbtq står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och
queer. Queer är ett brett samlingsbegrepp vi strax tittar närmare på nedan. Vad avser de tre första bokstäverna ’hbt’ så
behöver vi först och främst skilja på sexualitet och uttryck –
det vill säga på handling och identitet. Homosexualitet och
bisexualitet betecknar sexuell läggning och ställs mot den
samhälleliga normen heterosexualitet. Ordet transperson är
ett paraplybegrepp som handlar om könsidentitet och könsuttryck. Detta ställs mot normer om hur olika kroppar och olika
uttryck kopplas till ett av två kön. Det ställs också mot det
tvåkönssystem som råder i vårt samhälle. Sett historiskt och
geografiskt är tvåkönssystemet emellertid inte ett givet paradigm, som historien om Two Spirits indikerar. I vissa länder
– såsom Argentina, Tyskland, Indien, Pakistan – har man idag
ett tredje juridiskt kön.
Heteronormativitet
Det vi talar minst om är normen. Normen tas ofta för givet,
trots att även den är föränderlig, och därför finns alltid risken
för normblindhet överhängande. Normen är något man snarast blir påmind om när någon eller något bryter emot den. Att
se igenom normen är därför att avslöja våra förgivettaganden.
Medvetandegörande om de normer som råder, samt hur de
påverkar oss, borde ligga i allas intresse. Normen för detta
sammanhang, heteronormen, är relativt starkt förhärskande i
dagens samhälle, även om det finns gott om människor som
avviker från några eller många av dess aspekter.
Heteronormativitet är baserat på principen om hierarkisk skillnad, där vissa kroppar och livsstilar privilegieras medan andra
presenteras som avvikande eller mindre önskvärda.4 I korthet utgår heteronormen ifrån antagandet att heterosexualitet
är det normala; att män sexuellt dras till kvinnor och kvinnor
till män. Andra sexuella läggningar behöver förklaras och diskuteras, medan den heterosexuella personen varken behöver
”komma ut” eller förklara sin läggning. Heteronormativiteten
genererar i sin tur många föreställningar om hur vi bör bete oss
som män respektive kvinnor. Dessa föreställningar leder till
förväntningar som förstås kan verka begränsande för oss alla.
Under uppdragets dialogmöten5 tyckte deltagarna att det var
lika viktigt att samtala om heteronormen som hbtq-perspektiven i relation till museers prioriteringar. ”Heteronormen är
ingen objektiv sanning”. ”Att tillämpa status quo är också ett
val”, påpekades av deltagare. Flertalet påtalade dessutom att
det inte bara behövs fler utställningar på queera teman: ”Det
är på tiden att vi får se en utställning om heteronormen.”
Queer
”Queer är ett modeord. På nätet läser jag att vi alla kommer att
vara queer om tio år.” sa Magdalena Dziurlikowska 2006 i en
artikel6 där hon intervjuade anfäderna till queer-visningar på
svenska museer, Anders Karnell och Patrik Steorn. Kanske är
de flesta av oss queer med hänseende till hur många utav oss
som inte lever upp till de egenskaper som tillskrivs samhällets
nuvarande utgångsnorm i form av en välutbildad, medelålders,
vit cisman – kanske knappast ens dessa män själva. Begreppet queer är både viktigt att ha i vokabuläret men också svårt
då det innehåller så ofantligt mycket. Queer syftar inte bara
på en person som avviker från heteronormen. Det kan syfta
på allt eller alla som avviker från de samhälleliga normerna.
Något som förstås är flytande över geografi, tid, situation och
sammanhang.
I Dziurlikowskas intervju resonerar de kring om huruvida
begreppet queer, för tio år sedan, redan hade nått sin kulmen
och höll på att urvattnas. Patrik Steorn, då forskare och sedermera chef för Thielska galleriet, svarade då att det är långt kvar
innan queer-perspektivet blir en organisk del av människors
4 Bromseth, J. i Bromseth, J. och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Centrum för genusvetenskap. Uppsala.
5 Lista över dialogsamtalens deltagare finns i rapportens källförteckning.
6 Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006.
tankevärld. ”Folk mördas på öppen gata för sin sexuella läggning så queer-diskussionen är inte slut.” 7
sektionellt med flera perspektiv är att intoleranta förhållningssätt ofta kombineras11.
Däri finns en viktig utgångspunkt för den aktiva integrationen av hbtq-perspektiv och andra normkritiska perspektiv; så
länge det finns grupper av människor i samhället som inte alltid
känner sig välkomna och som inte alltid kan leva i öppenhet
med vilka de är – så länge behöver vi också fortsätta att belysa
särskilda gruppers perspektiv och förutsättningar. Kunskap
om andra föder förståelse – inte bara om andra utan också om
sig själv. Vi är i relation till varandra.
De svenska forskarna Tina Mattsson och Sara Edenheim12
påpekar emellertid att det är viktigt att maktperspektivet inte
faller bort när man jobbar med intersektionalitet som ett brett
begrepp. De har funnit att intersektionalitet många gånger
används för att undersöka den diskriminerande kategorin och
osynliggör den normerande kategorin.
Normkritik
Norm är begreppet för de allmänt delade förväntningarna på
beteende som finns i en gemenskap eller i ett samhälle. Att
vara queer är att utmana normen. Många svenska museer jobbar aktivt med att förhålla sig till normer. Det ord som ofta
används av museerna själva för att beskriva denna praktik och
detta förhållningssätt är ’normkritik’. Ett annat ord som börjat
dyka upp är ’normmedvetenhet’8 . Man kan hävda att museer
är politiska9 i den meningen att de producerar normer, värderingar och bilder av samhället.
Ett museum som medvetet och aktivt arbetar med normkritiska glasögon och perspektiv utmanar omvärlden, men först
och främst sig själv. Normkritiken kan bli en självklar del av
organisationen och alla arbetsprocesser, om man medvetet
väljer det och jobbar på det. Det konstanta medvetandegörandet och ifrågasättandet kräver mod. Visst kan det vara obekvämt till en början. Men för ett museum där det blivit till en
självklarhet, är det ofta givet att integrera hbtq-perspektiv i sitt
arbete – såväl som andra perspektiv.
Intersektionalitet
Olika perspektiv existerar inte oberoende av varandra. Hbtqperspektiven samexisterar med andra frågor som rör identitet, makt och diskriminering. Dess sammansättningar varierar
från person till grupp, kontext och situation. ’Intersektionalitet’
betecknar ett brett angreppssätt där man tar hänsyn till hur
olika maktordningar hänger ihop med varandra samt hur olika
identiteter skapas. Begreppet myntades i slutet av 1980-talet.
Det växte fram ur den andra vågen av feminism som förde in
ras och klass som viktiga dimensioner att analysera i relation
till kön10. Idag adderar man ofta fler dimensioner till begreppet, som exempelvis religion, ålder och sexualitet.
”Hbtq-frågorna behöver ses ur ett intersektionellt perspektiv”,
ansåg flertalet deltagare i våra dialogsamtal. De menade att
det är viktigt att jobba med alla sju diskrimineringsgrunder. Ett
viktigt argument till varför det är viktigt att museer jobbar inter-
Ju mer förståelse museet har för människan och hens komplexitet, desto bättre möten. Ju mer museerna jobbar med förståelse, öppenhet och välkommenhet, desto viktigare kommer
museerna att bli som mötesplatser och desto fler kan museernas utställningar och aktiviteter nå ut till – och samtidigt påverkas av. Men om man vill vara ett museum för alla, ska man då
bjuda in alla på en gång? Eller är det bättre att välkomna olika
delar av sin publik vid olika tillfällen? Ska man segregera eller
integrera sin publik? Får allt och alla plats på samma gång?
Perspektivträngsel
Uppenbart är att vi har många perspektiv att ta hänsyn till då vi
jobbar för lika rättigheter, lika behandling och lika möjligheter.
Vi vill erbjuda kultur för alla. Vi vill erbjuda museiupplevelser
för alla. Och ’alla’ består av olikheter. Vårt samhälle är ett formidabelt lapptäcke av många färger, mönster och strukturer.
För att återknyta till frågan om fokus på en grupps, eller ett
perspektivs, förutsättningar sker på bekostnad av andra, så
kanske svaret är att det ena inte behöver utesluta det andra.
Dels därför att samhället redan är mångfaldigt, oavsett hur vi
väljer att arbeta och förhålla oss till det, och dels därför att
förståelse för en grupps förutsättningar kan skapa broar till
förståelse för ytterligare grupper. Antagligen behöver vi fortsätta göra specifika insatser för särskilda grupper, åtminstone
fram tills den dag då gruppen i fråga blivit den självklara och
välmående delen av samhället som den förtjänar att vara.
Samtidigt bör vi aldrig se förbi det bredare intersektionella
sammanhanget, ty det vore att ignorera såväl samhällets som
individens komplexitet.
Vid de dialogmöten vi haft inom ramarna för detta uppdrag
har det framkommit att många av de som arbetar med att
införa hbtq-perspektiven i utställning och museum ofta möts
av medarbetares och samarbetspartners oro och tveksamhet
kring hur man ska prioritera bland alla möjliga olika perspektiv
och grupper. En utav dialogsamtalens deltagare poängterade
att perspektivträngsel aldrig får vara en ursäktande eller bortförklarande faktor när det handlar om mänskliga rättigheter.
”Alternativet är att osynliggöra och backa tillbaka till 1940-talet.”
7 Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006.
8 Bromseth, J. Och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Centrum för genusvetenskap. Uppsala.
9 Furumark, A. (red.) (2013). Att störa homogenitet. Nordic Academic Press. Lund.
10 Puar, J. (2011). ‘I would rather be a cyborg than a goddess’ Intersectionality, Assemblage, and Affective Politics. European Institute for Progressive Cultural Policies.
Internetkälla: http://eipcp.net/transversal/0811/puar/en
11 Furumark, A. (red.) (2013). Att störa homogenitet. Nordic Academic Press. Lund.
12 Nationella sekretariatet för genusforskning. Intersektionalitet söker hem. 2015-01-27. Internetkälla hämtad 2015-01-28.
http://genus.se/Aktuellt/nyheter/genusflodet/genusflodet-detalj//intersektionalitet-soker-hem.cid1262944
21
Kanske bör vi alla helt enkelt acceptera nödvändigheten av
perspektivträngsel för att komma framåt. Kanske bör vi också
sluta se på våra välmenande insatser som del av ett nollsummespel. Kanske kan framsteg för en grupp och ett perspektiv
bana väg för framsteg för fler. För oss alla.
Ibland tillför vi en ny ruta till lapptäcket. Ibland tar vi ett steg
tillbaka och ser till integrationen av helheten.
Museets roll
Under arbetet med rapporten har vi tagit del av tankar kring
vad det finns för hinder för att arbeta med hbtq-perspektiv på
museer. Museimedarbetare, såväl som hbtq-personer som
samarbetat med museer, har berättat om hur de ibland av sina
medarbetare mötts av olika argument om varför museet inte
borde arbeta med hbtq-frågor. Vi har också fått höra minst lika
många tankar och argument kring varför det är viktigt att hbtqperspektiven blir en del av museerna.
En självklar utgångspunkt finns i museernas demokratiska
uppdrag, att finnas till för alla medborgare i samhället. En
annan utgångspunkt är att hbtq-personer i Sverige, trots juridiska rättigheter och stor acceptans i samhället i jämförelse
med många andra länder, i undersökningar som gjorts uppvisat en större ohälsa än personer som inte identifierar sig som
hbtq. Psykisk ohälsa, självmordsförsök och självmord är överrepresenterade bland homo- och bisexuella. Var femte transperson uppger att de någon gång försökt begå självmord.13
Dessa skillnader i hälsa kan bottna i faktorer som utanförskap
och marginalisering som i sin tur kan härledas till normer och
attityder i samhället. Museer kan spela en viktig roll genom
att bidra till att visa upp mångfalden av sexuella läggningar,
könsidentitet, könsuttryck och olika sätt att leva – nu och
genom historien. Detta bör göras på ett sätt som ger människor möjlighet att ifrågasätta de normer som råder kring att
viss sexualitet samt vissa könsidentiteter och uttryck är mer
önskvärda och har större existensberättigande än andra. Att
kunna spegla sig och känna igen sig i berättelserna om andras
liv är också viktigt. För heterosexuella och cispersoner (i synnerhet de som också följer normer om funktionalitet och hudfärg) är det självklart att kunna göra det i berättelserna på våra
museer. Genom att också lyfta hbtq-personers erfarenheter
och berättelser kan museerna ge fler människor samma möjligheter att bli speglade, bygga identitet och känna gemenskap med andra.
Som flera intervjupersoner har påpekat under våra möten
handlar hbtq-perspektiv på museer inte bara om hbtq-personer. Att göra normer kring kön och sexualitet synliga på museerna handlar lika mycket om att ge alla människor – oavsett
sexuell läggning, könsidentitet och livssituation – möjlighet att
reflektera kring hur dessa normer har förändrats, kan förändras, och hur de påverkar samhället och var och en av oss som
individer.
13 Statens folkhälsoinstitut (FHI). Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor bland hbtpersoner (FHI 2006:08)
23
KAPITEL 3
3. Hbtq i Sverige och världen
Hbtq-frågornas status i Sverige och världen
Situationen för hbtq-personer varierar stort runt om i världen –
politiskt och juridiskt såväl som socialt och kulturellt. I de länder som kommit längst i arbetet med hbtq-personers juridiska
rättigheter är som regel samkönade äktenskap eller partnerskap idag accepterade och hbtq-personer skyddas av diskrimineringslagstiftning. Lagstiftning i många länder möjliggör
också ändring av juridiskt kön för transpersoner och säkerställer tillgång till vård för transsexuella. Men i ett stort antal
länder är homosexualitet än idag sjukdomsförklarat och kriminaliserat. Det varierar mellan olika länder huruvida den kriminaliserade handlingen omsätts i straff. Fängelse, kroppsstraff
och även dödsstraff för homosexualitet existerar på vissa håll
i världen, liksom lagar som förbjuder så kallad ”homosexuell
propaganda”. Skillnaderna är också mycket stora mellan olika
länder när det gäller i vilken utsträckning man öppet kan prata
om frågor som rör sexualitet och könsidentitet och vilka tabun
som existerar. Vill man uppdatera sig kring läget i ett specifikt
land kan man exempelvis läsa RFSL:s landrapporter1.
Som nämnt, tar den svenska regeringens Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck utgångspunkt i FNs konventioner om
mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna omtalas
ibland som ett västerländskt fenomen. Likaså betraktar man i
vissa länder även homosexualitet som ett västerländskt fenomen, tillika hbt-rörelsen som en del av den västerländska kulturkolonisationen2 . Hbt-begreppet som koncept är i grunden
västerländskt, men samkönade sexuella handlingar, såväl som
könsöverskridande identiteter och uttryck, återfinns förstås
genom hela historien och hela världen.
Utöver de mänskliga rättigheterna är det viktigt att belysa diskrimineringsgrunder och lagstiftningen kring dessa. I Sveriges Diskrimineringslag 2008:567 förbjuds diskriminering på
sju grunder. Dessa områden är kön (omfattar också personer som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet),
könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning
och ålder. Lagen talar visserligen om förbud av diskriminering.
I praktiken kan vi emellertid välja att integrera aktivt förebyggande insatser i relation till dessa diskrimineringsgrunder.
Tittar vi närmare på utvecklingen av hbtq-personers rättigheter så har den präglats av en stark rörelse av aktivism och
politiskt påtryckningsarbete som bidragit till att uppmärksamma frågor och aspekter som blivit föremål för lagstiftning.
Här är några av de viktigare milstolparna i svensk nutidshistoria: 1944 avkriminaliseras homosexuella förbindelser mellan
vuxna. 1972 blir Sverige det första landet i världen att erbjuda
könskorrigerande behandling och ny könstillhörighet. 1979
avskaffas homosexualitet som sjukdomsbegrepp. 1987 införs
förbud mot att diskriminera homosexuella. 1995 träder partnerskapslagen i kraft. 1999 införs lagen mot diskriminering
i arbetslivet på grund av sexuell läggning, dessutom inrättas
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO. 2003 träder lagen om rätt till adoptionsprövning
för par som ingått partnerskap i kraft, liksom en likställd sambolag för samkönade och olikkönade par. 2005 träder Lagen
om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna i kraft. 2009 införs könsneutralt äktenskap. 2011 införs grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning i regeringsformen. 3
Rättigheter för transpersoner är det som varit mest eftersatt
och kan behöva mer emfas framöver. År 2009 lades könsöverskridande identitet eller uttryck till som en diskrimineringsgrund. Samma år avskaffade Socialstyrelsen transvestism
som sjukdomsbegrepp.4 Även om könskorrigering tillåtits från
1972, så var det först 2013 som de påföljande tvångssteriliseringarna avskaffades. I januari 2015 offentliggjordes den statliga utredningen om åldersgränsen för fastställelse av ändrad
könstillhörighet. Den föreslår en sänkning av åldersgränsen
vid byte av juridiskt kön från 18 till 12 år om föräldrarna samtycker, samt att man från 15 års ålder ska kunna ansöka om
ändrad juridisk könstillhörighet utan föräldrars tillåtelse. Den
föreslår dessutom att byta ut den gamla lagen mot två nya:
1RFSL. RFSL:s landrapporter. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2517
2 RFSL (2008). Hbt i utveckling: en handbok om hbt-perspektiv i utvecklingssamarbete.
3RFSL. Lagar: Milstolpar för hbt-personer i Sverige. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2840
4RFSL. Lagar: Milstolpar för hbt-personer i Sverige. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2840
25
En lag som behandlar det juridiska könsbytet och en som
behandlar medicinska ingrepp i genitalierna.5
De lokala, regionala och nationella omständigheterna påverkar förstås om och hur man på museer och i utställning lyfter in
och ställer ut hbtq-perspektiv. Vi kommer närmast i detta kapitel beröra hur man arbetar med hbtq-perspektiv i Sverige, för
att sedan lyfta blicken och titta på hbtq-perspektivens status i
museer och utställningsverksamhet runt om i världen.
Hbtq på svenska museer
För att få en bred uppfattning om svenska museers inställning till och erfarenheter av att arbeta med hbtq-perspektiv,
genomfördes inom ramarna för detta uppdrag en telefonundersökning. Riksutställningar tog fram en enkät som underlag
för telefonintervjuer. Detta gjordes i samarbete med företaget
Exquiro som under maj och juni 2014 genomförde undersökningen. Det står mer att läsa om urval och metod för undersökningen i rapporten ’Resultat av enkätsvar – Museerna och
hbtq’ som kan laddas ned från Riksutställningars hemsida.6 I
korthet kan nämnas att 109 museer/organisationer runt om i
Sverige utgjorde urvalet för denna undersökning. Dessa fördelas på 27 statliga museer, 24 läns- och regionala museer,
samt 58 aktörer i kategorin kommunala och övriga museer/
organisationer av särskilt intresse. På respektive museum
söktes den person som arbetar med eller ansvarar för hbtqfrågor (alternativt den person som skulle kunna antas göra
det om museet för närvarande inte arbetar aktivt med dessa
frågor). Svarsfrekvensen uppgick till 70 procent eller 76 intervjuer. Vi reserverar oss för möjligheten att svarsfrekvensen kan
ha varit högre inom de organisationer som arbetar aktivt med
hbtq-frågor.
På frågan om museerna arbetar aktivt med att inkludera hbtqfrågor i verksamheten svarade 82 procent ja. Två procent
svarade nej, men att de tidigare har arbetat aktivt med hbtqperspektiv. 16 procent svarade att de aldrig arbetat aktivt med
hbtq-perspektiv. 13 procent planerar att börja arbeta aktivt i
framtiden, medan fem procent varken arbetar idag eller har
planer på att arbeta med hbtq-frågor framöver.
Vi ställde vidare frågan inom vilka aspekter museet arbetar
eller har arbetat med hbtq-frågor. Diagrammet nedan illustrerar svaren. Resultaten visar att museerna framförallt arbetar
med hbtq-frågor i ”utställningsverksamhet/produktion och
innehåll” (72 procent), i ”event/programverksamhet” (68 procent) samt ”gällande visningar och besökarverksamheten” (66
procent).
På frågan hur museerna själva bedömer sin kompetens inom
hbtq-frågor svarar 20 procent mycket bra, 68 procent svarar
att kompetensen är grundläggande och 9 procent att den är
svag. 87 procent anser att de har behov av att stärka museets
kompetens i hbtq-frågor.
Vi frågade även om policy och styrdokument. 26 procent av
museerna svarar att de har en policy eller ett styrdokument
som berör hbtq-frågor som de kan tänka sig att dela med sig
av till Riksutställningar. 59 procent har det inte, medan 15 procent inte vet.
Genom vårt arbete med att resa runt i Sverige och göra djupintervjuer med personer som jobbar med hbtq-perspektiv på
museer, alternativt i relation till utställnings- och museiverksamhet, tillskansade vi oss också en djupare förståelse för
problem och möjligheter i detta arbete. Vi fick även kunskap
om hur det strukturellt och innehållsmässigt kan se ut. Resultaten kommer att redovisas närmare i rapportens nästföljande
kapitel, uppdelat på museiverksamhetens olika områden.
Sammanfattningsvis kan sägas att telefonundersökningens
resultat, redovisat i diagrammet ovan, sammanfaller väl med
de uppfattningar vi bildat oss och de konklusioner vi nått fram
till via djupintervjuer och dialogmöten. Sammanfattningsvis
framkommer följande:
Det finns en del exempel runt om i Sverige där hbtq-perspektiv utgjort temat för utställningar. Det finns också exempel
på att hbtq-perspektiv integreras som ett av flera perspektiv i en utställning. Vi finner att hbtq-perspektiven lyfts in i
besökar- och programverksamhet, ofta som tillfälliga satsningar och gärna i samarbete med extern samarbetspartner.
Lokala Pride-föreningar tycks vara den mest förekommande
samarbetspartnern då museer på olika håll i landet erbjuder
Pride-visningar, workshops och samtal under Pride-festivalen.
Pride-visningarna görs ibland av tillfälliga utställningar. Vanligare är emellertid att man anlägger ett queer-teoretiskt perspektiv på befintlig basutställning eller lyfter fram de delar av
samlingarna som kan ses ur ett queert perspektiv.
Än så länge stannar ofta svenska museers arbete med queerperspektiv vid tillfälliga insatser. Detta tycks bero på att frågorna ofta vilar i knäna på eldsjälar som driver dessa perspektiv utöver sitt ordinarie arbete på museet. De museer som
tagit steget vidare till att integrera hbtq-perspektiven på ett
mer långsiktigt och genomsyrande vis, är noggranna med att
påpeka att det behöver vara en ledningsfråga. Tid och resurser behöver avsättas och hbtq-perspektiven behöver vara en
uttalad prioritering.
Ofta införlivas dessa perspektiv genom ett övergripande
normkritiskt arbete. För framgång i detta arbete behöver hela
personalstyrkan involveras via exempelvis internutbildningar,
gemensamt värdegrundsarbete och policyarbete. Om detta
tycks både de museichefer och eldsjälar vi talat med vara
överens. Vissa chefer tvivlar på om det är möjligt att förvänta
sig att hela personalstyrkan fullt ut är med på båten. Men den
gemensamma grunden kan oavsett byggas och processen
kan oavsett hållas vid liv.
5 Lundberg, A. Håll isär transbegreppen. SVT Opinion, 2015-01-26. Internetkälla hämtad 2015-01-26. http://www.svt.se/opinion/article2625729.svt
6 Exquiro på uppdrag av Riksutställningar (2014). Resultat av enkätsvar – Museerna och hbtq.
Inom vilka aspekter arbetar museet/ har museet arbetat med hbtq-frågor?
- Bas: samtliga responderande
I utställningsverksamhet/
produktion och innehåll
72
I event/programverksamhet
68
Gällande visningar och
besökarverksamheten
66
I extern kommunikation, på hemsida och i marknadsföring
45
För att nå hbtq-personer som
besökare
43
I internationella samarbeten och
interkulturella utbyten
41
6
I internutbildningar med
personalen
40
13
Bland befintliga föremål och
samlingar
33
Inom insamling, dokumentation
och bevarande
30
Rekrytering
22
0
918
1022
826
11
14
8
5
7
10
20
37
38
4
50
42
44
50
60
6
15
42
40
2
23
51
30
8
20
70
80
90 100
0 10 20 30 40 50 60 7080 90100
Arbetar i dag
Har arbetat tidigare
Har aldrig arbetat
Vet ej
Diagrammet visar en detaljredovisning av de
verksamhetsaspekter inom vilka museer arbetar,
eller har arbetat, med hbtq-frågor.
27
Sammanfattningsvis kan sägas att svenska museer idag, överlag, tycks jobba mer aktivt med hbtq-perspektiv i det externt
riktade arbetet än i det interna arbetet. Frågan är var arbetet
borde börja? Det svar vi oftast mötts av under uppdragets
gång, är att arbetet kan behöva ske på flera vis parallellt, i
stort och smått, steg för steg.
Vad gäller hbtq-perspektivens införlivande bland föremål och
samlingar, så ser vi tidiga försök pågå just nu på några museer
i Sverige och runt om i världen. Det handlar delvis om att idag
insamla hbtq-relaterade föremål som grund för morgondagens
samlingar – detta sker både fysiskt och digitalt. Det handlar
delvis om att se över kataloger och etiketter för befintliga samlingar och att se om, hur och vad som kan kategoriseras om till
att också representera ett hbtq-perspektiv. Det handlar även
om att lägga till fakta eller berättelser som tidigare valts bort
och tystats. Sammantaget får detta anses vara ett pionjärarbete som både är intressant och relevant att följa framöver.
Det svenska samhället såväl som Sveriges museer har stor
utvecklingspotential i hur man jobbar med hbtq-perspektiv på
hemmaplan. Internationellt sett har Sverige jämförelsevis kommit längre med dessa frågor än vad man gjort i många andra
delar av världen. Svenska museer gör också insatser i andra
delar av världen genom att samarbeta i internationella projekt
som belyser hbtq-perspektiv. Dessa projekt visar på att vi kan
dela med oss av vår inställning och våra kunskaper till andra
länder, men också att vi har mycket att lära av goda exempel
och arbetssätt på andra håll i världen – i synnerhet har vi en
del att lära av det mod som krävs av institutioner och enskilda
personer som lyfter hbtq och mänskliga rättigheter på platser
där det är mer kontroversiellt än här.
Hbtq på museer i världen
Under uppdragets gång har vi gjort nedslag i varje världsdel.
Syftet har varit att finna exempel på hur man arbetar med hbtqperspektiv på museer och i utställningsverksamhet – alternativt att förstå varför man i vissa länder inte gör det samt få
en känsla för förutsättningarna. I de fall vi inte kunnat finna
att museer arbetar med hbtq-perspektiv har vi sökt vägen till
samtidskonstnärer som genom att gestalta queera perspektiv
kan vara del av vägen till förändrade attityder.
Märk väl att detta inte är en uttömmande redogörelse. Det
finns fler exempel runt om i världen. I Europa har vi valt ut några
länder med mycket aktivitet på temat. Utanför Europa har vi
framförallt riktat in oss på större länder (som Brasilien, Indien
och Kina), alternativt länder där det funnits relevant information att tillgå (som Sydafrika). Då arbetet med hbtq-perspektiv
inom utställningsområdet behöver ses i relation till platsens
specifika kontext, inleder vi med en kort sammanfattning av
hbtq-personers situation i respektive land.
Runt om i världen finns idag tre etablerade museer dedicerade
åt hbtq-historia: Schwules Museum* i Berlin, GLBT History
Museum i San Francisco och Museu da Diversidade Sexual
i Sao Paulo. Dessutom finns, i New York City, Leslie Lohman Museum of Gay and Lesbian Art, inriktat på konst. När
Koskovich (2014) skriver om möjligheterna som skapas med
ett museum som The GLBT History Museum, konkluderar han
att: ”Genom att kritiskt representera hbt-historiens berättelser på ett museum, skapar vi inte bara en grund för en större
social acceptans idag; vi hjälper också till att öppna vägen för
hbt-personer, såväl som icke hbt-personer, att föreställa sig
en framtid präglad av större värdighet och jämlikhet.”7
Följ med i våra möten och samtal med dessa, såväl som med
”mainstream-museer”8, alternativt konstnärer, runt om i världen:
Australien
I Australien varierar juridiska rättigheter mellan olika delstater. Generellt finns samkönade partnerskap som ger samma
juridiska rättigheter som äktenskap. Könsidentitet och sexuell läggning ingår sedan 2013 i diskrimineringslagstiftningen.
Domstolsbeslut ger juridiskt stöd för tredje kön, och lagstiftningen som reglerar könskorrigering för transpersoner är progressiv.9 79 procent av australiensarna menar att homosexualitet bör vara accepterat av samhället.10
Ett flertal museer i Australien, framförallt i Sydney, har haft
olika tillfälliga utställningar och programverksamhet med hbtqteman. Liksom många exempel från Sverige och andra länder har flera av dessa varit kopplade till Pride-festivaler. Det
finns också enstaka exempel på arbete med hbtq-perspektiv i
samlingarna. Den nationella museiorganisationen har haft ett
aktivt hbtq-nätverk som nu är vilande.
Mycket av arbetet i Australien görs liksom på flera andra håll
också av hbtq-organisationerna själva. Det finns inget dedicerat museum men The Australian Lesbian & Gay Archive
arrangerar utställningar och programverksamhet. Det pågår
också arbete med att starta ett hbtq-museum i Sydney. Det
startades som ett pop up-museum av hbtq-aktivister under
Sydney Pride Festival 2013 och letar finansiering för att kunna
bli en mer permanent verksamhet.11
Brasilien
I flera latinamerikanska länder tycker en majoritet av befolkningen att homosexualitet ska vara accepterat av samhället;
i Brasilien närmare bestämt 60 procent.12 Samkönade par
7 Egen översättning. Koskovich, G. (2014). ”Displaying the Queer Past: Purposes, Publics, and Possibilities at the GLBT History Musuem”. QED: A Journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014): 61–78. Michigan State University Press. Citat, sida 71.
8 Men ”mainstream-museer” syftar vi på museer som inte har som huvudsyfte att arbeta med hbtq-perspektiv, det vill säga de flesta.
9Wikipedia. LGBT rights in Australia. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Australia
10 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
11 Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju.
12 PewResearchCenter. (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
kan gifta sig och könskorrigering för transsexuella har stöd i
lagen.13 Sao Paulo har en av världens största Pride-parader.14
I Sao Paulo finns också ett utav världens nuvarande tre
museer tillägnade hbtq-historia, Museu da Diversidade Sexual (Museum of Sexual Diversity). Museets målgrupp är hbtcommunityn och samhället i stort. Museet är ungt och formar
just nu sin framtidsvision. Den kommer bland annat innehålla
en plan för hur man ska bygga upp och förvalta museets samling. Museet är idag aktivt med utställningsproduktioner och
relaterade aktiviteter. De syns även mycket på sociala medier
för att skapa relationer med sin publik.
För att nämna ett par utställningar så visades Diversidade
Futebol Clube (Diversity Football Club) i samband med
fotbolls-VM 2014. Den nuvarande utställningen som pågår
2014–2015 heter Todos Podem Ser Frida (Everyone Can
Be Frida) och är en fotoutställning av Camila Fontenele de
Miranda skapad med inspiration av Frida Kahlo. 2016 kommer
de visa en utställning till minne av den firade författaren Caio
Fernando Abreu, 20 år efter att han dog i AIDS.
Vi frågade dem vad fördelarna är med att vara ett museum fullkomligt fokuserat på just hbtq-historia. De svarade att deras
viktigaste bidrag är att erbjuda synlighet i samhället för hbtpersoner som trots sina bidrag till samhällets historia ofta är
osynliga, alternativt är dolda avseende sexuell läggning och
könsidentitet. Museets uppdrag är att föra dessa personers
historia in i ljuset, att vara ett starkt instrument mot fördomar
och diskriminering, samt att bidra till att skapa ett bättre samhälle baserat på respekt för mångfald och mänskliga rättigheter.
Vi frågade också vad de vill ge för råd till andra museer som
vill bli bättre på att integrera hbtq-perspektiv i sin verksamhet.
Deras råd är att våga släppa taget om att ta utgångspunkt i
normen (vita, heterosexuella, män och så vidare) och omfamna
andra delar av sin publik, närhelst det är möjligt. Ett annat råd
är att tänka i termer av tillgänglighet när man jobbar för mångfald.
Ett konkret exempel är att tillhandahålla könsneutrala toaletter.15
Indien
I Indien blev homosexuella handlingar kriminaliserade under
det brittiska kolonialväldet. Lagen avskaffades 2009, men
infördes sedan igen 2013 efter många turer.16 Det finns en
växande hbtq-rörelse och Pride-festivaler i de största städerna.17 Indien, tillsammans med flera länder i Sydasien, har
en tradition av att transpersoner – så kallade hijras – som ofta
varit utstötta och stigmatiserade, organiserat sig och levt i
egna ”communitys”.18 2014 erkändes ett tredje juridiskt kön
för transpersoner i Indien.19
Våra eftersökningar i Indien efter museer som anammat hbtqperspektiv ledde oss ingen vart. Till slut finner vi emellertid
samtidskonströrelsen QAMI, Queer Arts Movement India,
vars grundare är behjälplig och svarar på våra frågor. QAMI
är ett ungt nätverk som grundades i februari 2014 och har
sitt säte i Bangalore. Nätverkets syfte är att föra fler queerkonstnärer ut i dagsljuset och offentligheten. QAMI arrangerar
därför event där konstnärerna får tillgång till en scen för att
kunna möta sin publik. Hittills har det handlat om poesi, dans
och musik. De försöker också att få tillstånd utställningar för
fotografi och bildkonst. Vi frågar om de känner till att queerkonst någon gång har uppvisats på museer i Indien. Svaret
på frågan är nej. QAMI:s grundare tror att det dels beror på
intoleransen gentemot sub-kulturer, dels på att det antagligen
inte har producerats tillräckligt mycket queer-konst i Indien.20
Kina
Under de senaste åren har det blivit något lättare för hbtqpersoner i Kina. I storstäderna har gayklubbar börjat ta plats.
Homosexualitet är inte längre sjukdomsklassificerat.21 Det
finns idag juridiska och medicinska möjligheter till könskorrigering för transpersoner.22 Att arbeta med hbtq-perspektiv är
dock ingen självklarhet i Kina då regimen väljer att censurera
filmer, böcker och internetsidor som omtalar homosexualitet.
Vägen till förändrade attityder kan mycket väl vara via aktivister och konstnärer i Kina, tror Si Han, intendent på Östasiatiska Museet. Inför utställningen Secret Love, som öppnades
2012, spenderade han två år med att undersöka den okända
terrängen av samtida kinesisk konst innehållande queera perspektiv. Utställningen skapades via en resa av relationsbyggande och växande förtroendekapital. Eftersom frivilligorganisationer tillåts på hälsoområdet fann han vägen via aktivister
som arbetar med AIDS-frågor. Därifrån fick han kontakt med
kinesiska konstnärer som i sin tur var generösa med sina
nätverk. Han mötte ett 40-tal konstnärer och valde till sist ut
150 verk med queer-perspektiv. Att delta med sin konst på
en utställning i ett statligt svenskt museum ansågs vara ett
viktigt erkännande för de flesta av dessa konstnärer. Endast
två konstnärer avböjde på grund av tveksamhet till att delta i
en utställning med uttalat hbtq-tema. I Kina är man ännu inte
van att tala om konst ur ett queer-teoretiskt perspektiv. En viktig effekt av detta projekt är att de deltagande konstnärerna
runt om i Kina lärt känna varandra. Dessutom har det öppnat
dörren för svenska studenter och aktivister som söker samarbeten i Kina. Secret Love visas i Amsterdam under 2015.23
13Wikipedia. LGBT rights in Brazil. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Brazil
14 Gay Pride Brazil: Sao Paulo. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.gaypridebrazil.org/sao-paulo/
15 Franco Reinaudo, Executive Director. Museu da Diversidad Sexual, Sao Paulo. 2015-01-05. Intervju via e-post.
16Wikipedia. LGBT rights in India. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_India
17 Ghosal, S. Celebration of liberty: Rainbow groups gear up for pride parade. The Times of India. 2012-07-11.
18 Khaleeli, H. Hijra: India’s third gender claims its place in law. The Guardian. 2014-04-16.
19 BBC News India. India court recognises transgender people as third gender. 2014-04-15. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.bbc.com/news/world-asia-india-27031180
20 Masoom Mohammed Hanif Parmar, Co-Founder. Queer Arts Movement India. 2015-01-28. Intervju via e-post/facebook.
21 Levine, J. In China, LGBT citizens seek acceptance. CNN. 2013-06-28. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://edition.cnn.com/2013/06/27/world/asia/china-gay-lesbian-marriage/
22 Sun, N. Shanxi Permits Transgender Persons to Change Gender Information. All-China Women’s Federation. 2014-01-09. Internetkälla hämtad 2015-02-01:
http://www.womenofchina.cn/womenofchina/html1/news/china/16/8827-1.htm
23 Si Han, Intendent. Östasiatiska museet. 2015-01-20. Telefonintervju.
29
Norge
Norge var det första land i världen att anta en diskrimineringslag med skydd för homosexuella. Samkönade äktenskap,
adoption och provrörsbefruktning för lesbiska par har varit til�låtet sedan 2009. Norge präglas av en generellt liberal inställning till hbtq-personer.24
Under senaste åren har några intressanta utställningsinitiativ tagits i Norge på hbtq-teman. Vi valde därför att göra ett
besök i Oslo för att lära oss mer. På Naturhistorisk museum i
Oslo erbjöd de någonting nytt för världen när de 2006 öppnade utställningen Mot naturens orden?. Utställningen visade
på att homosexualitet är något naturligt och vanligt förekommande i djurriket.25
Interkulturelt Museum, del av Oslo Museum, arbetar aktivt med
att lyfta fram situationen för minoritetsgrupper. I projektet Si
meg hvem du elsker… från 2009 ville de lyfta frågan vad det
innebär att leva som homosexuell – eller heterosexuell för den
delen. Foton och personliga berättelser samlades i en antologi
och i en film. Syftet med bok och film var dels att mana till samtal, dels att skapa ett material med hög mobilitet.26
Kulturhistorisk museum27 i Oslo firade under 2014 grundlagens 200-årsjubileum med utställningen Ja, vi elsker frihet, i
sin tur uppdelad i delutställningar. En utav dessa gick under
namnet Pride och erbjöd stark fotokonst av Lill-Ann Chepstow-Lusty28 i kombination med beskrivningar av homosexuellas rättigheter från 1972 fram tills idag.
Polen
Polen sticker ut som det enda bland undersökta EU-länder
där den andel som svarar nej till att homosexualitet bör vara
accepterat av samhället är större än den andel som säger ja; 46
procent respektive 42 procent.29 Homosexuella handlingar har
aldrig varit kriminaliserade i Polen, men samkönade par har inte
samma juridiska rättigheter som par av motsatt kön. Det finns
juridiska och medicinska möjligheter till könskorrigering.30
I Polen visades en av de få större utställningarna på hbtqtema någonsin på ett nationalmuseum i världen; Ars Homo
Erotica 31 i Warszawa år 2010. Ars Homo Erotica är den enda
större utställningen med hbtq-tema som visats i Östeuropa.
Innan utställningen öppnade fanns ett fåtal exempel på konstgallerier i Polen som visat utställningar som explicit tagit upp
hbtq-teman. Ars Homo Erotica curerades av dr. Pawel Leszkowicz och upptog nästan hälften av museets utställningsyta
med 200 verk från antik till samtida konst. Utställningen möj-
liggjordes dels av dåvarande museichefen Piotr Piotrowskis
vision om ett museum som speglande viktiga sociala frågor,
dels av en curator med erfarenhet och engagemang för frågorna. Utställningen fick stor medial uppmärksamhet, både i
Polen och internationellt. I Polen gav den upphov till kontroverser och var en bidragande faktor till museichefens senare
avgång. Likväl bidrog utställningen, enligt Leszkowicz, till att
queer-kultur ”mainstreamades” och blev mindre kontroversiell
i Polen.
Storbritannien
I Storbritannien anser 76 procent av befolkningen att homosexualitet bör vara accepterat av samhället. 32 Samkönade
äktenskap är tillåtet (förutom i Nordirland, där det finns partnerskapslagstiftning). Lagstiftningen möjliggör juridisk och
medicinsk könskorrigering för transpersoner. 33
I Storbritannien pågår mycket intressant aktivitet på tema
museer och hbtq. Vi frågade oss vad anledningen till detta kan
vara. Richard Sandell34 , professor i Museum Studies vid University of Leicester, menar att mångfaldsarbete sedan många
år är starkt inbäddat i yrkeskåren på brittiska museer. En förklarande faktor är museernas aktiva arbete med ’publikutveckling’ – något som uppstod ur 1990-talets kulturpolitik och
syftar till att kulturen ska vara till för alla. Det handlar om att
nå ut till, välkomna in och etablera relationer med nya publikgrupper. Det handlar också om att långsiktigt vårda relationer
till befintliga besökare. Mångfaldsarbetet har dessutom fått
sig en extra skjuts av den nya diskrimineringslagstiftningen,
Equality Act 2010.
Likt Sverige finner vi på flera brittiska museum att hbtq-frågorna främst drivs av eldsjälar. Publikutveckling och diskrimineringslagstiftningen fungerar som verktyg och motiverande
faktorer i deras arbete. På en del museer jobbar man emellertid återkommande med hbtq-perspektiv och på vissa håll
finner vi till och med en kontinuitet i programverksamheten.
Det finns hbtq-nätverk internt på några av de större museerna.
Dessutom finns det ett aktivt nationellt hbtq-nätverk för museimedarbetare. Liksom i andra länder görs satsningar i samband med Pride-festivaler men i Storbritannien finns också
Gay and Lesbian History Month35 som infaller i februari och
uppmärksammas på flera museer.
Förutom aktiv programverksamhet på vissa museer, uppvisar
Storbritannien exempel på tillfälliga utställningar på hbtqteman. Dessutom finns ett fåtal exempel på arbete med kategorisering i databaser samt med att ”queera samlingarna”. Det
24Wikipedia. LGBT rights in Norway. Internetkälla hämtad 2015-02-12. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Norway
25 Petter Bøckman, universitetslektor, Geir Søli, førsteamanuensis Arild Johnsen, professor, Cecilie Webb Seksjonsleder. Naturhistorisk museum. Oslo. 2014-10-15. Intervju i Oslo.
26 Ingrid Szük-Hanson, Prosjektkoordinator, Daniella Wennberg, avdelingsleder. Interkulturelt Museum, Oslo Museum. 2014-10-14. Intervju i Oslo.
27 Tone Cecilie Simensen Karlgård, Museumslektor. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM). 2014-10-13. Intervju i Oslo.
28 Lill-Ann Chepstow-Lusty, Overingenior. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM). 2014-10-16. Intervju i Oslo.
29 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
30Wikipedia. LGBT rights in Poland. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Poland
31 Pawel Leszkowicz (dr.), curator Ars Homo Erotica. Polen. 2012-06-14. Intervju via e-post.
32 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
33Wikipedia. LGBT rights in the United Kingdom. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_Kingdom
34 Richard Sandell, Professor of Museum Studies. University of Leicester. 2014-12-10. Skypeintervju.
35 Nationell historiemånad tillägnad hbtq-historia.
finns också exempel på att man arbetar med att finna och ställa
ut queera föremål och berättelser ur samlingarna. Professor
Sandell menar emellertid att man fortfarande kan gå in på de
flesta museer i Storbritannien utan att skymta något hbtqrelaterat innehåll. Det finns en tydlig skillnad mot Sverige när
det gäller vilken typ av innehåll som kan visas. I Stor­britannien
är museerna betydligt försiktigare med att visa innehåll som kan
uppfattas som ”icke familjevänligt” och utställningar med hbtqperspektiv kan ibland uppfattas som kontroversiella.
I juni 2014 hölls en konferens på tema The Un-Straight
Museum (som inte ska blandas ihop med svenska The Unstraight Museum) på Museum of Liverpool, kopplat till museets
arbete med en utställning om April Ashley och transpersoners
historia i Storbritannien. Konferensen samlade också internationella deltagare.
Vid sidan om Liverpool sticker London ut som en stad med
goda exempel på museer med hbtq-aktivitet. Utställningen
Gay Icons på The National Portrait Gallery 2009 betraktas
som ett viktigt startskott för hbtq-perspektivens införlivande
– på detta museum såväl som på andra museer i staden. På
The National Portrait Gallery36 jobbar de idag med en kontinuerlig programverksamhet på hbtq-tema. Vid arrangemang av
event samarbetar de ofta med konstnärer som Sadie Lee och
Tim Redfern37, som i sin tur har stora nätverk inom de hbtqpublikgrupper som museet vill locka. På Tate Modern38 har de
nått stor publikframgång med Queer Britannia – en visning av
verk i museets samling utifrån hbtq-perspektiv. På Victoria &
Albert Museum (V&A) 39 har de också nått framgång med sina
event och visningar på hbtq-teman. Ett begynnande arbete
görs också i V&A:s samlingar ur ett hbtq-perspektiv.
Sydafrika
På den afrikanska kontinenten är homosexualitet på flera håll
kriminaliserat och frågor avseende hbtq-personers rättigheter
är svåra att driva. Sydafrika är det land i Afrika som är mest
progressivt, 32 procent av sydafrikanerna svarar ja på frågan
om samhället bör acceptera homosexualitet. Detta är högre än
länder som Nigeria, Ghana och Kenya där mellan 1 till 8 procent svarar ja.40 Juridiska rättigheter för hbtq-personer tillkom
i Sydafrika i samband med den nya grundlag som antogs efter
apartheidregimens fall. Dock beskriver aktivister
samhällskulturen som konservativ, patriarkal och religiös. Till
exempel förekommer så kallade ’corrective rapes’41 där lesbiska kvinnor våldtas.
I Sydafrika finner vi organisationen GALA42 som tycks vara
unik i sitt slag. GALA står för ’Gay and Lesbian Memory in
Action’ och har funnits sedan 1997. GALA arbetar på olika vis
för att sprida kunskap om hbtq-personers rättigheter. Ett sätt
är arbetet med att föra hbtq-perspektiven in i landets museer.
Hittills har GALA skapat tre vandringsutställningar – den första vid namn Balancing Act: South African Gay and Lesbian
Youth Speak Out, den andra Home Affairs: About Love, Family
and Relationships, och den tredje Jo’burg Tracks: Sexuality
in the City. Den sistnämnda spenderade tre år på Museum
Africa i Johannesburg, medan de två förstnämnda från början
ställdes ut på The Apartheid Museum innan de reste vidare.
2015 utvecklas en utställning i samarbete med The Apartheid
Museum på tema religion och homosexualitet. GALA:s största
framgång hittills är att de blev inbjudna att utveckla en del av
basutställningen om medborgerliga rättigheter på The Apartheid Museum. Det är första gången det har hänt någonsin på
ett nationellt museum i Afrika.
Under vår intervju med GALA:s direktör Anthony Manion frågar
vi om lärdomar och framgångsfaktorer för vandrande utställningar på hbtq-området. Han svarar att det finns ett behov av
att utbilda personalen på värdmuseet inför utställningens öppnande; i synnerhet museets guider. Ofta arrangeras en förberedande workshop. Det är viktigt att få museets medarbetare
att känna engagemang för och ägandeskap i utställningen.
Dessutom behövs bättre kunskap och vokabulär för att kunna
svara på frågor och bemöta eventuella orosmoment.
Tyskland
De juridiska rättigheterna för hbtq-personer i Tyskland är
ungefär desamma som i Sverige med samkönade äktenskap,
diskrimineringslagstiftning och möjlighet till könskorrigering.43
87 procent av befolkningen anser att homosexualitet bör vara
accepterat av samhället.44 2013 blev Tyskland det första landet i Europa att införa ett juridiskt tredje kön.45 Huvudstaden
Berlin har också en lång historia av att vara en fristad för hbtqpersoner, inte minst under 1920-talet, och har länge haft en
mycket aktiv hbtq-rörelse.
I Berlin finns Schwules Museum*, världens första museum för
hbtq-historia. Michael Fürst vid Schwules Museum* beskriver
museet som någonting mitt emellan en politisk och museal
institution. I museets begynnande dagar på tidigt 1980-tal
krävdes mod för att göra idé till verklighet. Det började med
produktionen av utställningen Eldorado år 1984. Aktivister
kontaktade Märkisches Museum med idén om att göra en
utställning om homosexualitet. Museet var positivt inställt.
När museet fick ta emot hatbrev och förlorade finansiärer
svarade museichefen med att erbjuda en ännu större utställ-
36 Thomas Knowles, Learning Services Assistant. Fiona Smith, Adult Programmes Officer. National Portrait Gallery. London. 2014-10-21. Intervju i London.
37 Tim Redfern, Performer and Museum Consultant. 2014-10-20. Intervju i London.
38 Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London.
39 Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London.
40 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
41 Human Rights Watch (2011). ”We’ll Show You You’re a Woman” Violence and Discrimination against Black Lesbians and Transgender Men in South Africa.
42 Anthony Manion, Director, Gay and Lesbian Memory in Action (GALA), Sydafrika. 2014-12-15. Skype/telefonintervju.
43Wikipedia. LGBT rights in Germany. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Germany
44 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
45 SVT Nyheter. I dag erkände Tyskland tredje kön. 2013-11-04. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.svt.se/nyheter/varlden/i-dag-erkanner-tyskland-tredje-kon
31
ningsyta. Utställningen blev en succé och själva startpunkten
till Schwules Museum* vars organisation grundades 1985.
Sedan 2004 finns en utställning som visar 200 år av homosexuellas historia. Museet visar även tillfälliga utställningar
och är dessutom en viktig plats för arkiv, forskning och kommunikation kring hbtq-historia. En stor del av museets medarbetare jobbar volontärt. Våren 2015 öppnar utställningen
Homosexuality _ies, en stor samproduktion mellan Schwules
Museum* och Deutsches Historiske Museum som kommer att
visas på båda museerna samtidigt.46
USA
I USA finns både storstäder med en mycket stor frihet och
tolerans och andra geografiska områden med en mer konservativ syn på kön och sexualitet. Det syns bland annat när man
tittar på befolkningens inställning: 60 procent anser att homosexualitet bör vara accepterat i samhället medan 33 procent
tycker att det inte bör vara det. Detta kan jämföras med kanadensarnas mer toleranta inställning, varav 80 procent är för ett
accepterande.47 De juridiska rättigheterna för hbtq-personer
varierar också mellan olika delstater, samkönade äktenskap är
tillåtna i en majoritet av delstaterna medan mindre än hälften har
antidiskrimineringslagstiftning som omfattar hbtq-personer.48
Under uppdragets gång har vi besökt museer och mött museiprofessionella såväl som andra utställare i San Francisco,
New York City och Seattle. Dessutom deltog vi på American
Alliance of Museums (AAM) årskonferens 2014 där man i flera
programpunkter möttes i samtal kring hbtq-perspektiv. AAM:s
nätverk för hbtq-frågor, The LGBTQ Alliance, arbetade hårt
under 2014 med att författa ett förslag på hur hbtq-perspektiv
och hbtq-praktiker kan införas i AAM:s standardiserade riktlinjer49. Förslagen omfattar alltifrån hur man bättre välkomnar
hbtq-personer i personalen till hur man som museum når ut till
hbtq-communityn.
San Francisco har sedan länge en mycket stor andel hbtqpersoner, vilket har påverkat stadens kulturliv. Vi antog att
det har implikationer för hur museer där arbetar och vi valde
därför att besöka staden. I San Francisco finns dessutom ett
utav världens tre museer för hbtq-historia: The GLBT History
Museum. Museet grundades av The GLBT Historical Society
och invigdes officiellt i januari 2011. Museet erbjuder långvarande såväl som tillfälliga utställningar samt en aktiv programverksamhet.
Vid besöken på GLBT History Museum50, Yuerba Buena
Center for the Arts 51 och Cartoon Art Museum52 finner vi
ett tydligt särdrag de har gemensamt: De har en mogenhet i
besökarverksamheten och är långt utvecklade i förmågan att
nå ut till och samarbeta med specifika målgrupper i närsamhället. Exempelvis arbetar Yuerba Buena Center for the Arts
bland annat med den lokala latinska trans-communityn, snarare än att vända sig till hbtq-communityn generellt.
I New York finns The Leslie Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. Museet drivs av the Leslie Lohman Gay Art Foundation, en icke-vinstdrivande stiftelse grundad 1987. Leslie
Lohman har funnits i sina nuvarande lokaler i Soho sedan
2006 och är sedan 2011 formellt ett museum. Det är det första museet i världen dedicerat hbtq-konst. Museets uppgift är
att bevara och ställa ut hbtq-konst, såväl som att hjälpa fram
de konstnärer som skapar hbtq-konst. Idag överskrider samlingen 22.000 objekt. Museet visar sex till åtta utställningar
per år, ger filmvisningar, arrangerar föreläsningar, panelsamtal, poesiläsningar och publika samtal med gästcuratorer och
konstnärer.
Leslie Lohman-museets direktör, Hunter O’Hanian53 , beskriver museets uppdrag som trefalt: Att visa konst som tilltalar
hbt-communityn, som har högt estetiskt värde och som normalt vis nekas tillträde till ”mainstream-museer”. O’Hanian
tycker att ”mainstream-museer” alltför ofta döljer sanningen
istället för att tala om en persons sexualitet när den avviker
från normen. Som exempel nämner han the Whitney Museum
of American Art’s utställning Paul Thek: Diver, a Retrospective från 2010, där man avstår från att nämna att den legendariske konstnären Thek var bisexuell såväl som att han dog
i AIDS-relaterade komplikationer 1988, blott 54 år gammal.
Då museers uppgift är att utbilda, bör man göra det med
uppriktighet och ärlighet, menar O’Hanian. När vi frågar
O’Hanian hur han själv skulle agera om han var direktör för
ett ”mainstream-museum”, svarar han att han skulle instruera
curatorerna att sexuell läggning är relevant att presentera i
utställningarna, att han tematiskt skulle införa hbtq-utställningar ibland, samt arbeta med programverksamheten för att
föra in hbtq-­
perspektiv via filmvisningar, föreläsningar och
panelsamtal.
46 Michael Fürst. Schwules Museum*. 2014-06-14. Intervju i Liverpool.
47 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
48Wikipedia. LGBT rights in the United States. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_States
49 Annette M. Gavigan och Renae Youngs. The LGBTQ Alliance, The American Alliance of Museums (AAM). 2014-05-21. Intervju i Seattle.
50 Jeremy Prince, Museum Operations Manager, Elisabeth Cornu, Board member and museum advisor. GLBT History Museum. 2014-08-06. Intervju i San Francisco.
51 Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts.
2014-08-05. Intervju i San Francisco.
52 Summerlea Kashar, Executive Director. Cartoon Art Museum. 2014-08-05. Intervju i San Francisco.
53 Hunter O’Hanian, Museum Director. Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. 2014-05-15. Intervju i New York.
The Pop-Up Museum of Queer History
Det är en gråmulen, regnig dag i maj 2014. Jag letar mig fram
över trånga trottoarer i Harlem, New York City. Jag har stämt
möte med Hugh Ryan, grundare av ’The Pop-Up Musem of
Queer History’. Det blir ett möte som ger inspiration och fortsätter att föda tankar. Samtalet med Ryan stannar inte där. Det
pågår alltjämt.54
The Pop-Up Museum of Queer History är just ett pop upmuseum. Det uppstod ur frustration, råkade skapa en publiksuccé vid första ansats och fortsätter alltjämt att skapa publik­
attraherande utställningar och event, utan någon egen lokal
eller några egentliga resurser. Detta pop up-museum drivs av
volontära krafter.
Pop up-museet för queer-historia skapades ur frustrationen
över vad som skedde i samband med Hide/Seek-utställningen på the National Portrait Gallery i Washington i slutet
av 2010. Utställningen handlade om homosexuell kärlek och
ansågs modig, viktig och först i sitt slag. Dock rasade katolska och andra konservativa grupperingar och krävde att David
Wojnarowicz videoverk ’A Fire in My Belly’ – som han gjort till
minne av sin artistkollega och älskare Peter Hujar som dog
av AIDS-relaterade sjukdomar 1987 – inte skulle få visas i
utställningen. Museets ledning gav vika för trycket och tog
bort verket.55
Som en reaktion på detta museums censurerande handling,
såväl som på andra museers tystnad, bestämde sig Ryan för
att bjuda in till en utställning i loftet där han bodde i Brooklyn.
Detta var den 14 januari 2011. Vänner och bekanta ställde ut
sina verk på hbtq-teman. Över 300 besökare välde in i lägenheten och tog del av utställningen, tills polisen dök upp och
stängde igen visningen.
Ryan hade fått mersmak. Han ville inte längre vänta på att
mainstream-museer ska bryta igenom sin homofobi. Han ville
skapa en plats där queer-personer kunde ta del av queer-historia såsom den berättas av andra queer-personer. Sagt och
gjort; han skapade the Pop-Up Museum of Queer History.
Utställningar och andra arrangemang bygger på samarbeten
med lokala hbtq-communities såväl som samarbeten med
part som kan erbjuda lokal. Den senaste utställningen ägde
rum på New York Public Library, New Yorks stadsbibiliotek.
Arrangemangen har varit fortsatt framgångsrika. Det Ryan ser
som nackdelen med att vara en pop up-museum utan byggnad är att de inte kan bygga upp samlingar. Verk och andra
föremål går tillbaka till respektive konstnär efter utställningens
slut.
The Pop-Up Museum of Queer History jobbar nu på att i ord
formulera sitt koncept. Tanken är att modellen ska kunna spridas till andra runt om i världen som vill sätta upp pop upmuseum för queer-historia. Till deras vägledande principer
och riktlinjer hör idéerna om hur de förhåller sig till historia.
Bland annat poängterar de att: Historia är en fråga, inte ett
svar. Om du inte vet om att du har en historia, är det svårt att
tro på att du har en framtid. Missförstånd i historieskrivningen
gäller inte bara queer-personer. Det första steget i att förstå
historia är att verkligen se den. När vi upptäcker vår egen historia och delar med oss av den till andra, förstår vi att historia
är en konstruerad verklighet.56
54 Hugh Ryan, Founding Director. The Pop-Up Museum of Queer History. 2014-05-16. Intervju i New York.
55 Gopnik, B. National Portrait Gallery bows to censors, withdraws Wojnarowicz video on gay love. 30 nov, 2010. Kolumn, The Washington Post.
56 Ryan, H. (2014). Notes on the Pop-Up Museum of Queer History. QED: A journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014). Michigan State University Press.
33
KAPITEL 4
4. Utveckling av hbtq-perspektiv på museer
Revealing Queer
Den 14 februari 2014 invigs utställningen Revealing Queer
på Museum of History and Industry, MOHAI, i Seattle. I maj
2014 passar vi på att se resultatet av stadens industrihistoriska museums arbete med att skapa denna utställning över
stadens hbtq-historia. Erin Bailey1 hade tagits in som curator
och projektledare för utställningen och drev processen under
arbetsnamnet ’Queering the Museum’. Hon valde att jobba
nära communityn för att fånga upp och ge liv åt deras historier. Som ett resultat donerar folk idag föremål till museet
vars samling av hbtq-föremål därför växer. Det kan handla
om klädesplagg som biker-jackor, posters från gayklubbar,
tidningar och magasin etc. Bailey berättar att museet i stort
har förändras via denna utställnings arbetsprocess; idag funderar de mer över vilka grupper och perspektiv som saknas
i utställningar och samlingar. Samarbetet med civilsamhället
har utvecklats.
I slutet av december 2014 summeras projektet och de effekter det haft för museet, och därav också för Seattle. Det konstateras att utställningen byggde kapacitet för museet såväl
som gjorde ett bidrag till stadens hbtq-community. Bland
annat listas att King County 14 februari utlyste sin officiella
hbtq-historiadag, samma dag som utställningen invigdes.
Museet noterade en 17-procentig tillväxt i aktivitet i museets
digitala kanaler och 2.405 nya följare i sociala medier, samt
stor aktivitet på Twitter och Instagram. Under utställningens
gång togs också initiativet att aktivt bygga ut museets samlingar med hbtq-föremål. Programverksamheten på hbtq-tema
lockade över 1.000 deltagare under året. Museet fortsätter att
bjuda in hbtq-communityn via publika programpunkter med
queer-tema.2
Detta kapitel konkretiserar, utifrån vad uppdraget funnit i sina
samtal och intervjuer, hur museer arbetar med att integrera
hbtq-perspektiv i sina olika delar av verksamheten. Närmare
bestämt i utställningar, i besökar- och programverksamhet, i
samlingar, internt i organisationen samt i externa samarbeten.
Ett urval av exempel tas upp från de satsningar som gjorts på
museer i Sverige och världen. Syftet är inte att ge en komplett
redogörelse.
Kapitlet problematiserar till viss del kring vad som tycks fungera
mer eller mindre bra, utifrån intervjurespondenternas erfarenheter av att integrera hbtq-perspektiv i museiverksamheten. Det
bör också understrykas att dessa olika delar av verksamheten
ibland är svåra att särskilja från varandra då de kan vara avhängiga av varandra i samma arbetsprocess. Exemplet ovan från
MOHAI i Seattle visar just på detta; utställningsarbetet påverkade museets kunskap och prioriteringar internt, såväl som gav
effekt på hur de arbetar med samlingar, med samarbeten och
med besökar- och programverksamhet.
Utställningar
Det finns många sätt att synliggöra hbtq-perspektiv i utställningar. Att synliggöra nya grupper är viktigt och tas ofta emot
positivt av de grupper som tidigare inte sett sig representerade på en institution. Ibland har vi emellertid mött personer
och institutioner med längre erfarenhet av att arbeta med
hbtq-perspektiv som därför haft möjlighet att självkritiskt titta
tillbaka på sina utställningar. I vissa fall inser de i efterhand att
de berättat om istället för att ge röst åt. Ibland inser de att de
bidragit till att återskapa stereotypa bilder av en viss grupp.
Det är en läroprocess där man behöver vara öppen för kritik
och redo att göra omtag. Att dela erfarenheter är att hjälpa
varandra framåt.
Vad gäller hbtq-perspektiv i utställningar ser vi olika varianter
och olika grader av hbtq-perspektivens integration. En utställning kan vända sig till den redan invigda publiken eller till en
bred allmänhet. Ofta behöver den emellertid ha ett tilltal som
1 Erin Bailey, Curator of ‘Revealing Queer’, Museum of History and Industry (MOHAI), Seattle. 2014-05-21. Intervju i Seattle.
2 Queering the Museum. 2014 has come and gone, now what? 2014-12-29. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://queeringthemuseum.org/
35
förmår inkludera såväl de som kommer med förkunskap som
de som möter perspektiven för första gången. Ett exempel på
det sistnämnda var utställningen på MOHAI i Seattle, nämnd
ovan. Genom att skildra stadens queer-historia angår det alla.
Att skapa en tillfällig utställning på hbtq-tema är ett bra sätt
för ett museum att utveckla sin kompetens i dessa frågor. Att
producera en utställning på hbtq-tema är möjligt för i stort
sett vilken typ av museum som helst. Naturhistorisk museum
in Oslo3 öppnade i oktober 2006 utställningen Mot naturens
orden? på tema homosexualitet i djurriket. Utifrån vetenskapliga observationer visade de på hur homosexualitet är någonting naturligt hos många djur. Museet gjorde en insats för att
avdramatisera homosexualitet. Utställningen visades i knappt
ett år. Museet hade inte väntat sig att skapa en stor publiksuccé som dessutom omnämndes i press runt om i världen,
men så blev fallet.
Ibland kommer hbtq-perspektiven in som en del av en utställning med bredare tema. Ett exempel är utställningen JAG identitet – makt – sexualitet som visades på Sundsvalls museum,
juni–september 2014. Det var en gränsöverskridande, normifrågasättande utställning som samlade åtta konstnärers verk,
samt delar av museets egen konstsamling, på tema ’vem är
jag?’. Bland skildringarna av gränslandet mellan identitet,
maktstrukturer och sexualitet var queer-perspektiv naturligen
representerade i vissa av verken. En av transpersonerna som
porträtterades på ett av de fotografiska verken i utställningen,
höll ett spontant och berörande tal på utställningens invigning.
Ett synliggörandets effekt.4
Om ett museum kommit långt med integrationen av dessa
perspektiv så kan det hända att hbtq-perspektivet finns representerat på ett eller annat vis i alla utställningar – oavsett
utställningens övergripande tema eller syfte. Det är emellertid
ännu ovanligt att museer har kommit så långt i integrationen
av dessa perspektiv, men frågan lyfts på allt fler institutioner.
På Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco5 har integrationen av hbtq-perspektiv kommit långt. Där innehåller alla
utställningar, oavsett om det handlar om lokala konstnärer
eller indisk samtidskonst, hbtq-perspektiv som en naturlig del.
Museet gör heller inte separata hbtq-utställningar utan menar
att man kommit förbi ”att ställa ut identitet”.
I Sverige sticker Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg6 och
Arbetets museum i Norrköping7 ut som exempel på institutioner där normkritiken inarbetats i många delar av organisationens verksamhet och process. På Sjöfartsmuseet Akvariet
finns idag queera berättelser i basutställningen. Dessa utgör
inslag i den övergripande historieskrivningen av sjöfarts­
staden Göteborg8 .
Fler svenska exempel där hbtq-perspektiv integrerats som en
naturlig del i utställningar på andra teman är i Den svenska
synden på Spritmuseum9 och Röster om amning på Arbetets
museum i Norrköping. Det är inte bara heterosexuella män
som ses skåla på bilderna i Spritmuseum och det är inte bara
heterosexuella kvinnor som ses amma på Arbetets museum.
Genom att olika hbtq-personers röster, samt olika hbtq-perspektiv, integreras i utställningar kan man ge en bredare och
mer nyanserad bild av vad det innebär att vara hbtq-person.
Man erbjuder på så vis också en mer rättvis representation
och spegling av samhället.
Ytterligare ett exempel där queer-perspektivet kommer in
naturligt som del av en basutställning är i Vikingar på Historiska museet i Stockholm. Utställningen har setts över och
bearbetats utifrån normkritiska perspektiv, framförallt med
fokus på genus. Queer-perspektivet blir synliggjort i synnerhet vid presentationen av Oden. Denna asagudarnas ledare
är visserligen sinnebilden för manlig styrka. Samtidigt ägnade
han sig åt sejd tillsammans med sin fru Freja och nornorna.
Något som ansågs vara en kvinnlig syssla och därmed förenade hans maskulina energier med feminina.10
Ibland handlar det därför om att få upp ögonen för vad museet
redan har. På konstmuseer vars samlingar har konst från olika
historiska epoker, kommer oundvikligen queera perspektiv
kunna urskiljas ur många konstverk, vare sig man är medveten
om det eller inte. För att tillvarata det man redan har behövs
queer-teoretiska glasögon och kunskaper. Mer om detta när vi
nedan talar om besökarverksamhet och om samlingar.
Att arbeta inkluderande och brett med hbtq-perspektiv i
utställningar behöver förstås inte innebära att man arbetar
med alla grupper och perspektiv samtidigt. Det kan istället handla om att över tid på en institution, eller sett till vad
museer speglar i samhället i stort, täcka in en mångfald av
grupper och perspektiv. Ibland behövs även extra fokus på
perspektiv som hittills saknats. GLBT History Museum i San
Francisco11 arbetar tillsammans med många olika lokala grupper för att skapa utställningar som berättar om olika delar av
hbtq-communityn. Bisexuella respektive hbtq-personer med
härkomst i Asian Pacific-området är två grupper vars perspektiv utställningar fokuserat på under 2014. Dessa berättelser
har tidigare saknats på museet.
3 Petter Bøckman, universitetslektor, Geir Søli, førsteamanuensis Arild Johnsen, professor, Cecilie Webb Seksjonsleder. Naturhistorisk museum. Oslo. 2014-10-15. Intervju i Oslo.
4 Daniel Unnis, enhetschef utställningar och program. Sundsvalls museum. 2014-09-05. Intervju i Sundsvall.
5 Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts.
2014-08-05. Intervju i San Francisco.
6 Emma Having, chef publika enheten. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg.
7 Johanna Övling, etnolog, Marinette Fogde, forskningschef. Arbetets museum. 2014-04-09. Intervju i Umeå.
8 Linda Noreen, Program & Pedagogik. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg.
9 Nadja Karlsson, provningsansvarig. Spritmuseum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm.
10 Li Kolker, programansvarig, Lotta Fernstål, 1:e antikvarie, äldre järnålder. JÄMUS-projektet, Historiska museet. 2014-04-23. Intervju i Stockholm.
11 Jeremy Prince, Museum Operations Manager, Elisabeth Cornu, Board member and museum advisor. GLBT History Museum. 2014-08-06. Intervju i San Francisco.
Då hbtq-personer ofta kan ha flera identiteter samtidigt, och
ibland kombinerar flera normbrytande identiteter, finns risken
att bli dubbelt osynliggjord. Detta är något som svenska föreningar, som Blattequeers12 i Stockholm, Gays In Angered
(för unga hbtq-personer i Göteborgs-förorten Angered) och
Homan (för muslimska hbtq-personer i Göteborg), pekar
på och som dessutom uppmärksammas i Queering Sápmiprojektet, som nu är en turnerande utställning. Arbetet med
Queering Sápmi har fått effekter långt utanför utställningen då
den bidragit till att queera samer för första gången organiserat
sig. Dessutom har det gett upphov till världens första Pridefestival arrangerad av en ursprungsbefolkning, Sápmi Pride.
Bisexuella, transpersoner och queers har kämpat för ökad
synlighet både inom hbtq-rörelsen och i samhället efter det att
homosexuellas rättigheter vunnit mark. Det märks också i vad
som visas i utställningar och påverkar museer. Efter påtryckningar utifrån, följt av interna diskussioner, har exempelvis
queer- och transperspektiv alltmer inkluderats på Schwules
Museum* i Berlin och Leslie Lohman Museum of Gay and Lesbian Art i New York. På Schwules Museum* har tillägget av en
asterisk efter namnet fått symbolisera ett aktivt ställningstagande för att inkludera fler grupper och perspektiv än bögar
(”schwules”). I Montreal i Kanada öppnade 2014 den första
konstutställningen enbart bestående av konst av transpersoner. Curatorn Ianna Book13 menar att queer- och transrörelsen
börjar ge eko på institutionerna men att transfrågor ännu inte
är representerade på kanadensiska institutioner. I Sverige har
transperspektiv lyfts i ett par mindre specifika utställningar
samt ingått i utställningar som tittar på normer kring kön och
sexualitet.
Museum of Liverpools14 utställning om transikonen April Ashley, som inkluderar transrörelsens historia i Storbritannien och
en mångfald av röster från lokala transpersoner, är kanske den
största genomförda satsningen för att synliggöra transperspektiv på ett sätt som både vänder sig till en bred publik och
till personer som själva identifierar sig som trans. Utställningen
har skapats i samarbete med lokala hbtq- och transorganisationer. Ett nära samarbete mellan museet och olika hbtqorganisationer/grupper framhålls ofta som en förutsättning för
en framgångsrik utställning, där man lyckas ge en nyanserad
och mångfacetterad bild av den grupp eller de perspektiv som
skildras. Dessutom är utställningen ett kvitto på att museers
engagemang kan få direkta effekter i samhället. Utställningen
uppmanar besökarna att kontakta polisen om man blivit utsatt
för hatbrott. Efter att polisen noterat en markant ökning av
antalet transpersoner som anmälde hatbrott kontaktade
de museet med önskan om ett samarbete där museet ska
kunna användas som ett ”safe place” för att anmäla hatbrott.
Sammantaget har utställningen blivit en publiksuccé som gett
stora PR-värden för Museum of Liverpool.
Det finns även andra grupper som samlas under regnbågsflaggan och gör sina röster hörda; till exempel I för intersexuella och I för intergender, samt A för asexuella. Listan kan
göras lång och därför kan det ibland vara praktiskt att tala om
sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck samt att titta
på normer kring kön och sexualitet i sig. Det är ett angreppssätt som exempelvis den kommande utställningen Playground
på Världskulturmuseet15 använder sig av med syfte att på ett
lekfullt sätt ge gymnasie- och högstadieungdomar, oavsett
könsidentitet, -uttryck och sexuell läggning möjlighet att tillsammans reflektera kring normer. En liknande utgångspunkt i
normer kring kön och sexualitet, snarare än i nutida identitetsbegrepp, fanns också i Livrustkammarens utställning Bilder
av Kristina16 .
Personer med längre erfarenhet av att arbeta med hbtq-perspektiv i museisektorn poängerar vikten av att komma vidare
från tillfälliga utställningar om hbtq till ett integrerat arbete.
Richard Sandell17, professor i Museum Studies vid University
of Leicester anser att ett av de stora problemen med mångfaldsarbete på museer generellt är bristen på integration i den
vanliga verksamheten. Det görs ett projekt och sedan går man
vidare till nästa fråga. Han framhåller vikten av att börja med
enkla lösningar och väva in olika perspektiv i alla aktiviteter
på museet. Små åtgärder, som nya texter till enstaka föremål i
befintliga utställningar, kan vara både kraftfulla och ge effekter
över lång tid.
En av våra intervjupersoner18 berättar om sitt starkaste personliga ögonblick av hbtq-upplevelser på ett museum. I basutställningen på Museum of Melbourne fanns en maskin som
användes för ”electro aversion therapy”. Det framgick tydligt
av texten vad människor skulle vänjas av med via elchocksbehandling. Ibland kan enkla åtgärder räcka för att lyfta in nya
perspektiv.
Det finns också ett fåtal exempel på museer som skapat
”trails” – där man beskriver och märker upp föremål och verk
i utställningarna utifrån ett hbtq-perspektiv som besökarna på
museet själva kan välja att följa. British Museum i London har
en och det är under utveckling på Walker Art Gallery i Liverpool. Ett alternativ till trails kan vara stadsvandringar utanför
museet. Amsterdam Museum i samarbete med universitet
och lokala hbtq-organisationer har tagit fram stadsvandringsappen PinkPerspectives.
12 Emilia Mirani. Föreningen Blattequeers. 2014-04-24. Intervju i Stockholm.
13 Ianna Book, konstnär / curator ‘Trans Time exhibition’, Montreal. 2014-12-01. Intervju via e-post.
14 Kay Jones, Curator of Community History. Museum of Liverpool. 2014-06-14. Intervju i Liverpool.
15 Bianca Leidi, utställningsproducent. Världskulturmuseerna. 2015-01-29. Telefonintervju.
16 Malin Grundberg, museichef. Livrustkammaren. 2014-04-24. Intervju i Stockholm.
17 Richard Sandell, Professor of Museum Studies. University of Leicester. 2014-12-10. Skypeintervju.
18 Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju.
37
En sista punkt värd att poängtera i samband med utställningar med hbtq-perspektiv är vikten av att hela personalen
är utbildade och redo för att representera utställningen och
dess budskap. Ju mer kontroversiell utställningen kan uppfattas, desto viktigare blir detta. Det är emellertid alltid viktigt
om öppenhet, välkommenhet och gott värdskap står högt på
agendan. Utställningsarbetet och besökarverksamheten går
här hand i hand.
KONKRETA TIPS:
• Vill ni skapa en utställning på hbtq-tema? Ta in kunnig samarbetspartner om kunskap saknas internt; det är ett bra sätt
att ge röst åt istället för att berätta om en grupp. Se det som
en utmärkt läroprocess. Se till att inviga hela personalstyrkan i processen. Alla behöver kunskap och förståelse kring
varför vi gör detta, samt hur det ska förmedlas.
• Gör om och lägg till med små medel. Se över basutställningen och se hur hbtq-perspektiv kan införas som del av
denna. Bjud in en forskare eller en hbtq-organisation; kanske erbjuder basutställningen redan queer-perspektiv som
ännu inte identifierats.
•När tillfälliga hbtq-projekt genomförs – fundera på om
enskilda element ur projektet/utställningen kan tas ur projektet och göras permanenta?
•Sätt upp hbtq-perspektiv för checklistan inför varje ny
utställningsproduktion. Hur kan hbtq-perspektiv införas
som en del av den nya utställningen, även om den sker på
ett annat övergripande tema?
• Tänk normkritiskt och undvik att stereotypisera. Hur skildras personer i utställningen? Vem vänder sig utställningen
till, och kan alla som utställningen vänder sig till känna sig
lika inkluderade av tilltalet?
• Ta ansvar för kvaliteten i utställningar som görs i samarbete
med andra. Den externa gruppen sitter på sina expertkunskaper och erfarenheter. Museet sitter på expertisen kring
gestaltning och berättande.
39
Besökar- och programverksamhet
Besökar- och programverksamhet handlar om alltifrån den
öppenhet, det bemötande och den välkommenhet som ett
museum ofta vill skapa och representera, till de mer planerade möten, forum och arenor man får till stånd via sin planerade programverksamhet. Programverksamhet kan handla
om exempelvis särskilda visningar, workshops, föreläsningar,
samtal eller debatter på särskilda teman. Med besökarverksamhet syftar vi till aspekter såsom bemötande, värdskap,
besöksservice, kommunikation och målgruppsinriktat arbete.
Tim Redfern19, konstnär och konsult som ofta anlitas av
museer i London för att arrangera workshops på hbtq-tema,
betonar att dessa events inte bara bör syfta till att locka till sig
en hbtq-publik utan också hbtq-personers anhöriga såväl som
andra intresserade av frågorna. Detta betyder att man i själva
verket riktar sig till en stor potentiell publik.
Välkommenhet och inkludering handlar emellertid inte bara om
inställning och innehåll. Det handlar också om tillgänglighet.
Det finns många aspekter av tillgänglighet. Ett sätt är att i sin
kommunikation utåt visa att man är tillgänglig och relevant för
hbtq-personer som publik- och besökargrupper. En så enkel
sak som att skylta med regnbågsflaggan erbjuder ett viktigt
symbolvärde. Samtidigt poängterar de med erfarenhet av att
skylta med regnbågsflaggan på sina institutioner att det också
förpliktigar; flaggan ska symbolisera att det finns en kunskap
och ett bemötande i huset. En annan aspekt av tillgänglighet
är det rent rumsliga. Otaliga gånger under uppdragets gång
har vi mött personer som betonar vikten av att museet har
könsneutrala toaletter för att göra museet till ett tryggare rum
för transpersoner. Flera museer som arbetat aktivt med hbtqperspektiv har också infört könsneutrala toaletter, till exempel
Spritmuseum och Världskulturmuseet i Göteborg.
En viktig brygga mellan utställningsverksamhet och besökarverksamhet är att understryka vikten av att hela personalen
är utbildade och redo för en utställning med hbtq-perspektiv.
Många av de personer vi intervjuat under uppdragets gång
betonar att förberedelserna inte bara bör omfatta pedagoger
och guider, utan all museipersonal. I reception, museishop
och vaktmästeri behöver man vara välinformerade och kunna
bemöta och ta emot frågor såväl som reaktioner. Det är viktigt
att samtliga kan representera det som just nu visas på museet.
Ju mer kontroversiell utställningen kan uppfattas, desto viktigare blir detta, har våra intervjuer visat. Detta är emellertid
alltid viktigt om öppenhet, välkommenhet och gott värdskap
står högt på agendan. Utställningsarbetet och besökarverksamheten går här hand i hand med organisationens interna
arbete, som vi talar om nedan.
I besökarverksamheten behöver man jobba med frågan om
och hur man kan vara ett museum som angår alla. Genom
att diversifiera målgrupperna för programverksamheten och
skapa riktade insatser finns det möjlighet att nå olika besökar­
grupper vid olika tillfällen och på så sätt angå fler. Vid våra
besök på museer i Storbritannien var det en självklarhet att
jobba med publikutveckling. Principen är att segmentera
publiken och skapa riktade event för att attrahera nya publikgrupper. Nästa steg handlar om att underhålla relationerna till
dessa publikgrupper. Även bland svenska museer ser vi liknande arbetssätt. Vid en första anblick kan det se ut som att
man segregerar sin publik. Men ju fler publikgrupper man välkomnar in i museet, desto större är förhoppningsvis möjligheten att på sikt skapa en heterogen mötesplats där spännande
möten sker.
Victoria & Albert Museum i London20 arbetar aktivt för att nå
personer från hbtq-gruppen med olika åldrar och bakgrunder,
via riktade aktiviteter under LGBT History Month21 och Black
History Month. Yerba Buena Center for the Arts22 poängterar
också vikten av att differentiera hbtq i det egna arbetet och
att ha en förståelse för hur privilegier verkar också inom htbqcommunityn. I sin programverksamhet arbetar de bland annat
tillsammans med en grupp translatinas, transkvinnor med latinamerikansk bakgrund, och med hemlösa queer-ungdomar.
Via programverksamhet finns också möjlighet att skapa dialog mellan grupper och kring frågor som kan anses känsliga.
Örebro Läns museum arrangerade i samarbete med Örebro
Pride seminarier om religion och hbtq, i samarbete med bland
annat RFSL och muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Ett
annat exempel är Tensta Konsthall som bjöd in konstnären
Sofia Hultin att genomföra lesbiska stadsvandringar i Tensta.
Innehållet i stadsvandringen arbetades fram tillsammans med
boende i Tensta och lokala föreningar.
Något idag ganska vanligt förekommande, är att svenska
museer anpassar sitt program under den lokala Pride-­
festivalen. Det kan ske i form av workshops, föreläsningar och
dylikt. Det som fått stort genomslag de senaste åren är queervisningar, vilket blivit ett koncept sedan dess introduktion i
Sverige 2005. Först ut var Anders Karnell att ge visningar på
Moderna Museet23 . Strax därpå följde Patrik Steorn på Nationalmuseum. Att göra en queer-visning handlar om att tillämpa
ett queer-teoretiskt perspektiv på utställningen man visar24 .
Det är knappast en slump att landets första queer-visningar
skedde just applicerade på konstsamlingar. Konsthistorien
erbjuder ett mångfaldigt smörgåsbord av människor och
mänsklig interaktivitet gestaltade genom otaligt många linser.
19 Tim Redfern, Performer and Museum Consultant. 2014-10-20. Intervju i London.
20 Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London.
21 Nationell och årlig historiemånad tillägnad hbt-perspektiv.
22 Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts.
2014-08-05. Intervju i San Francisco.
23 Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006.
24 Patrik Steorn, intendent och museichef. Thielska Galleriet. 2014-08-19. Intervju i Stockholm.
41
En utav de mest minnsesvärda upplevelserna under utredningsarbetets gång var när Marcus Dickey Horley på Tate Britain25 gav en queer-visning genom flera hundra år av konsthistoria. Queer-perspektiven kan appliceras på mängder av
kända verk genom århundraden och erbjuda helt nya vinklingar på Europas, och ibland världens, historia. Tate Modern
har vid några specifika tillfällen gett queer-visningar, vilka blev
stora publiksuccéer som drog hundratals personer till visningarna. Detta har förstås gett museet incitament för att fortsätta
arbetet med hbtq-perspektiv.
KONKRETA TIPS:
• Gör museet tillgängligt för hbtq-personer. Det är ett viktigt
signalvärde i att alltifrån tydligt kommunicera sina hbtq-relaterade event till att erbjuda könsneutrala toaletter i museets
byggnad.
Vissa svenska museer har, med avstamp från de queer-visningar de gett i samband med Pride-festivaler, börjat integrera
queer-visningar året runt. Exempelvis har Livrustkammaren26
alltid en visning med queerperspektiv tillgänglig. På vissa
museer ges emellertid queer-visningar utan att de är explicit uttalade i museets program. I enstaka fall beroende på att
det ingår i museets väl inarbetade normkritiska perspektiv. I
många fall beroende på att det är upp till den enskilda pedagogen att bestämma hur hen ger sina visningar.
• Tänk på att programpunkter på hbtq-tema inte bara behöver locka hbtq-personer. Det kan också locka anhöriga till
hbtq-personer såväl som normkritiskt intresserade människor i största allmänhet.
•Samarbeta med externa hbtq-kunniga parter, personer
såväl som organisationer. Det kan höja nivån på publikriktade event, samt vidga nätverken i målgruppen så att fler
hittar in på museet.
• Ta ställning och delta i programmet för den lokala Pride-festivalen. Om museet utformar queer-visningar under Prideveckan; varför inte erbjuda dessa året runt?
• Arbeta med kommunikation, symbolvärde och tillgänglighet.
Kommunicera museets hbtq-events med stolthet och självklarhet. Sätt upp regnbågsflaggan för symbolvärdets skull.
• Tänk på att det ni kommunicerar också förpliktigar. Det är
bra att hela personalen har kompetens och förmåga att stå
upp för vikten av att arbeta med hbtq-perspektiv.
25 Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London.
26 Malin Grundberg, museichef. Livrustkammaren. 2014-04-24. Intervju i Stockholm.
43
Hbtq i samlingar
Vare sig det handlar om att se sina befintliga samlingar ur hbtqperspektiv eller om det handlar om initiativ att skapa samlingar
med hbtq-föremål, så är initiativen i Sverige och världen få och
de flesta ligger i startgroparna. Hbtq i samlingarna är således
ett område med enorm utvecklingspotential. Att man fram tills
idag kan betrakta detta som ett eftersatt område går, av allt att
döma, hand i hand med den begränsade historieskrivningen
och vem som haft företräde att tolka historien. Detta är ett
område som är i behov av innovation samt att man delar med
sig av sin kunskap, vare sig det gäller kodning och katalogisering av befintliga samlingar, eller om det handlar om att skapa
nya samlingar med hbtq-föremål.
Men vad är egentligen ett hbtq-föremål? Uppsalastudenten
Charlotte Lendi har i arbetet med sin masteruppsats studerat kulturhistoriska museers arbete med hbtq-perspektiv
i samlingar.27 Lendi beskriver risken associerad med att ett
museum ger sig i kast med att samla in föremål representativa
för en viss grupp: Det är lätt hänt att man befäster stereotypa
bilder. Samtidigt borde inte detta få avskräcka från att finna
vägar. Lendi drar slutsatsen av studien att även om hbtq-perspektiven avancerar på svenska museer så ligger samlingsenheterna efter i denna utveckling. Intervjurespondenterna
tycks vara överens om att det med största sannolikhet döljer
sig okänt hbtq-material i museernas samlingar, men då dessa
uppgifter inte förts med vid förvärvstillfället så har kopplingen
försvunnit.
Under den årliga museikongressen i Nederländerna diskuterades också problematiken kring att få in hbtq-perspektiven i
samlingarna. Där, liksom på många andra håll, ger sökningar
på hbtq-relaterade begrepp inga träffar i samlingarna hos
museerna. En viktig frågeställning som lyfts är när det är relevant att kategorisera föremål kopplade till hbtq-personer som
hbtq. Hur ska till exempel Groninger Museum göra med sin
samling av Andy Warhol-verk? Det finns således ett behov av
att kunna kategorisera föremål på nya sätt.28
Det finns också behov av nya klassificeringar i samlingarna
samt av att spara mer information från olika källor kopplat till
föremålen. Detta är något som bland annat Historiska museets forskningsprojekt Polysemantiska berättelser har undersökt. På Victoria & Albert Museum i London29 har museets
hbtq-nätverk tagit initiativ till ett förslag som innehåller revidering av databasens befintliga begrepp med koppling till kön
och sexualitet, samt föreslagit en lista med nya begrepp.
Patrik Steorn menar att det krävs kunskap och ett tränat öga
för att utskilja queer-perspektiven ur konstverk och andra före-
mål. Steorn, numera chef för Thielska Galleriet, är i grunden
forskare och har erfarenhet av att i praktiken urskilja queerperspektiv ur konstverk i samband med de queer-visningar han
skapat på Nationalmuseum. I en artikel från 2010 bjuder han
på kritiska reflektioner kring museers möjligheter att anlägga
ett hbtq-perspektiv på sina samlingar. Dels betonar han att
införande av terminologi som homo, hetero, bi och trans i
museers samlingar är att kategorisera historia utifrån samtida
glasögon, något som inte är helt oproblematiskt då kategorier
befäster istället för att erbjuda flexibilitet. Dels påminner han
om att museer, i sina försök att införa queera perspektiv, inte
får glömma att de är del av maktstrukturen såväl som skapare
av norm och mening. Därför, menar Steorn, att museer borde
bjuda in hbtq-communityn i sitt arbete, vara innovativa i hur
samlingarna visas upp, samt ligga i framkant i forskningen. 30
Innovativa lösningar som involverar hbtq-communityn kan vi
därför behöva se fler av. Inspiration kan tas av det ovan nämnda
Seattle-museet MOHAI som låter den lokala hbtq-communityn bidra med föremål till deras växande hbtq-samlingar. Ett
annat projekt att ta inspiration från är Örebro läns museums
satsning i samarbete med den lokala RFSL-föreningen med
syfte att samla in lokala berättelser från hbtq-personer31.
Att samla in muntliga berättelser för att bevara hbtq-personers
historia görs, och har gjorts, mycket aktivt av ideella hbtq-arkiv
och –organisationer även i andra delar av världen. Ett exempel
är LivingStories Project i Washington, som vill skapa en nationell samling av muntliga berättelser i form av en online-utställning. Detta sker också som del av kampanjen för ett nationellt
hbtq-museum i USA.
Victoria Museum i Sydney gav 2005 en queerhistoriker möjlighet att forska i samlingen under en kortare tid. Projektet
resulterade i att antalet träffar ökade från färre än tio till fler
än hundra vid en sökning i databasen på hbtq-relaterade
begrepp. Den här typen av arbete i samlingarna är också viktig
för att möjliggöra att ha med hbtq-perspektiv i utställningar. I
Australien finns dessutom ett system med Community Heritage Grants som ger communities, till exempel hbtq-organisationer, möjlighet att ansöka om pengar eller praktiskt stöd
i det egna arbetet med katalogisering och bevarande av sina
föremål. 32
Ytterligare en innovativ ansats för att samla hbtq-objekt sker
digitalt via The Unstraight Museum33 som är en ideell förening
med säte i Stockholm. The Unstraight Museum är känt i och
utanför Sverige för sitt skapande av ett online-museum tillägnat hbt-historia i sina olika former. Deras hemsida ämnar vara
27 Lendi, C. (2014). Varför är det så svårt? – En studie av kulturhistoriska museers arbete med hbtq-perspektiv i samlingar. Masteruppsats. Institutionen för ABM. Uppsala Universitet.
28 de Wildt, A. Queering the collection: Bestaan er homoseksuele objecten? Amsterdam Museum. 16 okt 2014. http://hart.amsterdammuseum.nl/91256/nl/queering-the-collections
29 Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London.
30 Steorn, P. (2010). Queer in the museum: Methodological reflections on doing queer in museum collections. Lambda Nordica 2010: 3-4.
31 Anna Furumark, projektledare Norm, nation och kultur. Örebro läns museum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm.
32 Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju.
33 Nicolas Hasselqvist, projektledare, Ulf Petersson, initativtagare. The Unstraight Museum. 2014-03-14. Intervju i Stockholm.
45
ett verktyg för berättelser såväl som för museer. Den skapades ur behovet av att ha ett nav för att kunna dela med sig av
historier och berättelser med hbtq-perspektiv. De ville inte att
berättelser ska fortsätta försvinna ur historieskrivningen, likt
exempelvis AIDS-historierna från 1980-talet. Utvecklingen
av denna online-portal är ett alltjämt pågående arbete. Här
kan museer såväl som allmänheten vara med och bidra till att
bygga hbtq-historia.
KONKRETA TIPS:
• Se till att ha eller tillföra queer-teoretisk kompetens när
museet ska arbeta med hbtq i samlingarna.
• Tänk igenom koder och kategoriseringar så att de är tydliga
men ändå flexibla.
• Undvik att enbart samla in stereotypt material.
• Bjud in hbtq-organisationer eller communityn i arbetet.
• Var innovativa. Testa er fram. Dela med er av erfarenheterna
från era försök.
47
Hbtq internt i organisationen
En ständigt återkommande erfarenhet genom uppdragets
intervjuer och dialogsamtal är att hbtq på svenska museer
ofta blir en fråga för eldsjälarna. Medarbetare med ett särskilt
engagemang i dessa frågor driver hbtq-perspektiven utöver
sina ordinarie arbetsuppgifter, något som kan bli både tungt
och ensamt. Bristen på ledningsdirektiv i frågan tycks vara
anledningen till att hbtq-perspektiven blir föremål för museers
tillfälliga insatser istället för att integreras i museers långsiktiga
mål och arbetsprocesser. JÄMUS-projektet34 arrangerade
seminarier som samlade medarbetare från olika museer. Där
framkom att medarbetare på många museer gärna vill arbeta
med olika perspektiv – mångfald, genus, hbtq och normkritik
– men om inte chefen signalerar att det är viktigt prioriteras
det bort.
I de fall vi mött museer som arbetar på ett integrerat och
genomsyrande vis med normkritik, och därigenom medvetet
för in hbtq-perspektiv i sitt arbete, lyfter de upp samma anledning till framgång: Det har gjorts till en ledningsfråga. Tid och
andra resurser avsätts. Man ser arbetet som en levande och
långsiktig process där hela personalen inkluderas.
Vid våra samtal med museichefer som vill göra skillnad och
jobbar på att införa hbtq-perspektiv, har vi emellertid mött lite
olika erfarenheter. Vissa chefer tror på att engagera hela sin
personal i arbetet. Andra chefer menar att man får acceptera
att det tar olika lång tid att bearbeta olika delar av personalen; det är okej att låta några springa före för att man alls ska
komma någon vart i denna utveckling. Museets ledning har
också annat att ta hänsyn till avseende styrningen av och
prioriteringarna i verksamheten. Dels handlar det om att leva
upp till politikens formulerade mål. Dels behöver ledningen tillgodose relationerna med andra intressenter såsom museets
vänföreningar, finansiärer, besökargrupper och lokala föreningar. Ibland finns en rädsla för att dessa ska ha invändningar
mot nya satsningar på museerna, i synnerhet om de anses
kontroversiella eller på annat sätt bryta med museets tradition. I våra dialogmöten har flera personer uttryckt att det är
viktigt att museet inte självcensurerar sig därför att man tror
att någon annan kommer att ha invändningar. Det är bättre att
fråga och föra en dialog.
Att jobba med normkritik generellt, och hbtq-frågor specifikt,
i den interna organisationen kan ske via alltifrån internutbildningar till tydliga riktlinjer och ett gemensamt policy-arbete.
Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg35 är exempel på ett
museum som under ett antal år jobbat medvetet med att föra
in normkritiken som en naturlig del av museets vardag och
verksamhet. Det togs ett tydligt initiativ av museets dåvarande
chef. En extern utbildare togs in och alla medarbetare deltog
i utbildningarna och det påföljande förändringsarbetet. Det
normkritiska förhållningssättet arbetades in i de gemensamt
framtagna policy-dokumenten. Att konstant medvetandegöra
sig och ifrågasätta sig själv och varandra avseende de normer man representerar, eller glömmer att belysa, har blivit en
naturlig del av museets vardag. Man hjälps åt.
Som stöd i arbetet med att synliggöra och välkomna olika perspektiv och grupper kan ett väldigt konkret verktyg vara att til�lämpa en checklista för verksamhetens olika delar och projekt.
Bohusläns museum är ett exempel på ett museum med en tydlig checklista. Deras checklista underrubriceras som ’ett stöd
i ett rättighetsbaserat arbete’36 . Den används som ett verktyg
i arbete och planering för att få in rättighetsperspektivet i det
dagliga arbetet. Rättighetsperspektivet består av jämlikhet,
delaktighet, transparens, rättssäkerhet/tydligt ansvar, samt
icke-diskriminering. De sju diskrimineringsgrunderna (nämnda
i kapitel 3) tas i hänsyn. Dessutom ska museet beakta sociala och ekonomiska möjligheter hos besöksgrupperna, samt
aspekter som språk och utbildning. Inför varje projekt samt
under pågående arbete ses över vilka perspektiv som är prioriterade, alternativt bortprioriterade och i så fall varför. Dessutom ställer de sig noggrant frågorna om vilka berättarna är,
vems historia som berättas, vilka målgrupperna är, vilka som är
representerade, samt vilka samarbetspartners de ska ha, för
att nämna några frågor.
Verktyg för att stärka hbtq-kompetensen internt, utöver de
redan nämnda, är diplomeringar och certifieringar. Vad gäller
diplomeringar så kan nämnas att alla museer inom Göteborgs
Stad, såväl som alla verksamheter inom kulturförvaltningen,
kommer att hbt-diplomeras med start under hösten 2015.
Detta sker inom ramarna för Göteborgs Stads ’Plan för lika
rättigheter och möjligheter 2015’37.
Vad avser certifieringar så erbjuds sedan 2008 hbt-ceritifiering av RFSL. Certifieringsarbetet beräknas i tid ta sex till åtta
månader i anspråk för den organisation som ska certifieras.
Syftet är att kunna erbjuda en god arbetsmiljö för anställda
och ett respektfullt bemötande av patienter/klienter/brukare
utifrån ett hbt-perspektiv. Dessutom innebär certifieringen ett
synliggörande av att en organisation arbetar strategiskt i detta
syfte. 38 Bland svenska bibliotek finns det flera som nyligen har,
eller är på gång, att hbt-certifieras. De ansvariga på biblioteken har positiva erfarenheter av att genomgå certifierings­
processen. 39
34 Li Kolker, programansvarig, Lotta Fernstål, 1:e antikvarie, äldre järnålder. JÄMUS-projektet, Historiska museet. 2014-04-23. Intervju i Stockholm.
35 Emma Having, chef publika enheten. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg.
36 Bohusläns museum. ’CHECKLISTA – ett stöd i rättighetsbaserat arbete’. Sammanställd av Bohusläns museums MR-grupp våren 2014. Bohusläns museum.
37 Göteborgs Stad. ’Plan för lika rättigheter och möjligheter 2015’.
38RFSL. Hbt-certifiering. Internetkälla hämtad 2015-01-02. http://www.rfsl.se/?p=4960
39 Biblioteksföreningens expertnätverk för hbtq-frågor. 2014-12-15. Möte i Sollentuna.
49
Ett annat sätt att påverka organisationen inifrån är via rekrytering. Huruvida man kan föra in hbtq-perspektivet i museernas rekryteringsprocesser är en fråga med dubbla svar. Att
anställa någon på grund av hens sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck, skulle antagligen inte vara gångbart i
Sverige. En persons sexuella läggning eller könsidentitet
säger inget om vad hen representerar värdegrunds- och kompetensmässigt. Däremot skulle ett museum som valt att satsa
på dessa perspektiv, som en självklar del av sin verksamhet,
kunna anställa någon med särskild kompetens i frågorna.
KONKRETA TIPS:
• Undvik att låta hbtq-frågorna bäras fram enbart av eldsjälar
på museet. Gör det till en ledningsfråga. Prioritera tid och
andra resurser.
• Utbilda hela personalen i normkritiskt förhållningsätt generellt, inklusive hbtq-frågor specifikt.
•Överväg möjligheterna till hbt-diplomering, -certifiering
eller dylikt för att stärka den interna kompetensen.
• Inarbeta normmedvetenheten i museets övergripande målsättningar och policy.
•För in den svenska lagens sju diskrimineringsgrunder
i museets medvetande och arbeta fram förslag kring hur
dessa kan arbetas förebyggande kring.
• Skapa en tydlig checklista som gås igenom inför och under
varje projekt. Säkerställ vilka perspektiv som tas i beaktande, vilka grupper som representeras, samt vilka frågor
som besvaras igenom projektet.
• För kontinuerliga samtal med varandra internt på museet
och hjälp varandra att genomskåda förgivettaganden kring
rådande normer.
51
Hbtq i samarbeten
Välkommen!
Året var 2006. Det första HBT Göteborg, sedermera West
Pride, skulle gå av stapeln. En regnbågsflagga hissas för första gången upp på Röhsska museets fasad. Bland de möten
som därpå uppstår på museet, minns den dåvarande museichefen Ted Hesselbom det följande allra bäst:
störa homogenitet’, projektlett av Anna Furumark46 . Det har
gett möjlighet för museiprofessionella och andra runt om i landet att samlas kring frågeställningar som rör normer, mångfald
och diskriminering.
En gammal dam kommer fram, hälsar honom hjärtligt och
tackar för museets ställningstagande och de signaler som
regnbågsflaggan sänder. Hon var dock ledsen att hennes
partner hade gått vidare och inte längre fanns med för att
uppleva denna storslagna dag. De hade ofta besökt Röhsska museet tillsammans, men de utgav sig bara för att vara
väninnor. De visste inte om deras sanning och deras kärlek
var välkommen på museet. Nu visste hon.40
När museer går in i samarbeten med hbtq-organisationer
behövs medvetenhet om att en delgrupp inte kan representera
mångfalden av perspektiv och grupperingar inom hbtq-communityn. Ibland kan det därför vara nödvändigt att vända sig
till fler grupper, alternativt jobba med referensgrupper där flera
perspektiv finns representerade. Ett exempel på hur man försöker ta hänsyn till komplexiteten är i Göteborgs stads hbtqråd. Där har urvalet av medlemmar gjorts för att representera
olika identiteter inom HBTQI och samtidigt representera en
mångfald utifrån de sju diskrimineringsgrunderna.
Likt exemplet ovan är det vanligt förekommande runt om i landet att museer samarbetar med lokala Pride-föreningar under
årets Pride-vecka och erbjuder särskilda visningar eller andra
aktiviteter. Det som gör West Pride41 speciellt är att dess
föregångare, HBT Göteborg, grundades av Blå stället i Angered42 i samarbete med Röhsska, Världskulturmuseet, Göteborgs stadsteater och Pusterviksteatern. Kulturinstitutionerna
själva grundade således den lokala hbt-festivalen eftersom de
identifierat saknaden av och behovet av en mötesplats för alla.
”Men även Pride kan vara en aning exkluderande”, poängterar
Ted Hesselbom, ”Nästa nödvändiga steg är att armkroka med
resten av samhället för att bli starkare”43 .
Kopplat till festivalen har Världskulturmuseet44 varit synnerligen aktivt i sitt samarbete med olika lokala hbtq-grupper och
med konstnärer för att arrangera utställningar och aktiviteter.
Fler av Göteborgs museer har med tiden anslutit sig. Konstmuseet i Göteborg45 är exempel på ett museum som gett queervisningar i samband med West Pride och som därutöver funnit
andra vägar att jobba med queer-perspektiv under resten av
året. Bland annat samarbetar de ibland med konstnärer som
för in ett queer-perspektiv i mötet med museet samlingar såväl
som i mötet med besökare via publika events.
Örebro läns museum ger exempel på andra former av sam­
arbetsmöjligheter. I ett projekt för att samla in berättelser från
befolkningen i Örebro län, beslutade man att det insamlade
materialet skulle inkludera hbtq-personers berättelser. För att
nå ut till dessa grupper, samt för att bredda sin kompetens,
samarbetade man med den lokala RFSL-avdelningen. Örebro läns museum har också stått värd för seminarieserien ’Att
Om museet inlett en relation med en grupp genom att projektsamarbeta med den kommer gruppen också att ha förväntningar på och en fortsatt relation med museet. Detsamma
gäller besökare som plötsligt känner att museet har börjat tala
till dem som hbtq-personer. Kanske har helt nya besökare
lockats till museet tack vare hbtq-satsningarna. Hur tar man
hand om de relationerna och förväntningarna även efter att ett
tillfälligt samarbetsprojekt är över? I Storbritannien och USA
finns yrkesroller med uttalat ansvar för relationer och arbete
med olika grupper i museets lokalsamhälle. Dessa kan ha titlar
såsom community manager, community engagement officer
och curator of community history. I Sverige kan det finnas
utrymme för en professionalisering av motsvarande yrkesroller på museerna. Hur en relation tas om hand kan annars vara
beroende av huruvida den enskilde medarbetaren har tid och
vilja till detta efter samarbetsprojektet slut, snarare än att det
finns struktur och mandat för det i organisationen.
Några av Sveriges museer har valt att samarbeta med den
ideella föreningen The Unstraight Museum47, nämnd ovan.
The Unstraight Museum föddes ur vandringsutställningen
Article 1, döpt efter FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, med syfte att belysa de ofta bortträngda hbtq-perspektiven. Det projektet drevs i samarbete med Nobelmuseet,
Sjöhistoriska museet, Armémuseum, Etnografiska museet,
Historiska museet, Tekniska museet, Polismuseet, Sida och
Riksutställningar. The Unstraight Museums senaste projekt
går under namnet Unstraight Perspectives. Här paras svenska
museer ihop med hbtq-aktivister i ett lokalsamhälle någonstans i världen där förutsättningarna inte är desamma som i
Sverige för att driva hbtq-frågor. Tillsammans får det svenska
40 Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna museum, tidigare Röhsska designmuseum. 2014-04-02. Intervju i Örebro.
41 Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig Göteborgs Kulturkalas. Göteborg & Co. Tidigare verksamhetschef West Pride. 2014-04-04. Intervju i Göteborg.
42 Aurora Cederholm, konsult. Tidigare Blå Stället i Angered samt HBTQ-Festivalen Göteborg. 2014-04-02. Intervju i Stockholm.
43 Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna museum, tidigare Röhsska designmuseum. 2014-04-02. Intervju i Örebro.
44 Karl Magnusson, museichef. Världskulturmuseet. 2014-03-04. Intervju i Göteborg.
45 Freja Holmberg, konstpedagog och Philippa Nanfeldt, indendent pedagogik. Göteborgs konstmuseum. 2014-04-07. Intervju i Göteborg.
46 Anna Furumark, projektledare Norm, nation och kultur. Örebro läns museum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm.
47 Nicolas Hasselqvist, projektledare, Ulf Petersson, initativtagare. The Unstraight Museum. 2014-03-14. Intervju i Stockholm.
53
museet och den lokala communityn skapa en utställning.
Ett exempel på detta är Världskulturmuseets samarbete med
aktivister i Hanoi – ett projekt som pågår under 2014–2015.
Museer kan förstås även samarbeta med varandra för att
stärka sitt arbete med att integrera hbtq-perspektiv. Nationella
hbtq-nätverk för museisektorn finns i bland annat USA och
Storbritannien. I Storbritannien finns också interna hbtq-nätverk på flera större museer48 . På initiativ av Nationalmuseum
och Historiska museet planeras ett hbtq-nätverk för svenska
museer med start under 2015. Detta kommer att verka som ett
forum för att samtala och utbyta erfarenheter kring museers
arbete med hbtq-frågor.
KONKRETA TIPS:
• Samarbeta med lokala hbtq-organisationer. Det stärker kunskaper, ger inspiration och gör antagligen arbetet roligare.
• Om museets verksamhet lämpar sig; ta in en queer-konstnär
och arbeta med hbtq-perspektiven på ett innovativt sätt.
• Samarbeta även med andra museer kring frågor som rör
integrationen av hbtq-perspektiv. Kompetensen stärks och
utvecklingen går framåt när vi delar erfarenheter med varandra.
• Tänk på att samarbetsprojekt kan inkludera olika typer av
samarbetspartners och att man behöver förenas i sina olika
sätt att arbeta.
• Samarbetsprojekt behöver inte bara ske lokalt där museet
befinner sig; de kan även ske med samarbetspartners i
andra (lokala) delar av världen. Skillnad kan göras på flera
håll.
48 Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London.
55
KAPITEL 5
5. Idag och framåt – slutliga reflektioner
BILDEN SOM MÅLATS UPP framför oss efter ett år av intensivt
arbete med detta uppdrag är att hbtq-perspektiv på museer
ofta är någonting utöver det vanliga. Vi har sett att tröskeln
för att börja arbeta med hbtq-perspektiv är låg, men att perspektiven oftast inte är integrerade i museets vardag. Många
tillfälliga och projektbaserade insatser görs. För att komma ett
steg närmare att spegla och representera samhället utanför
museet är det viktigt att i ökad utsträckning integrera hbtqperspektiv i den kontinuerliga verksamheten på museerna.
Detta behöver göras med en medvetenhet om mångfalden
inom gruppen hbtq som rymmer såväl olika identiteter kopplade till sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck som
unika individer med en mängd andra identiteter.
Likväl, är förutsättningarna för att arbeta med hbtq-perspektiv i utställning och på museer i Sverige goda. 82 procent av
responderande museer i vår telefonundersökning svarade att
de aktivt arbetar med att inkludera hbtq-frågor i verksamheten. När vi frågade hur museerna bedömer sin grundläggande
kompetens i frågorna svarade 68 procent att kompetensen
är grundläggande och 9 procent att den är svag. 87 procent anser att de har behov av att stärka museets kompetens
i hbtq-frågor. Hbtq-frågornas integration på museer är ett
område med utvecklingspotential. Kartläggningen som ligger
till grund för denna rapport ger oss tydliga indikationer på var
denna utvecklingspotential finns. Därtill kan vi identifiera en
rad möjligheter såväl som problematiska aspekter på vägen
fram till att bli det hbtq-medvetna museet eller utställaren.
Vi ser att museer är bättre och mer aktiva på att arbeta med hbtqperspektiv i sin externt riktade verksamhet än i sin interna verksamhet. Det tyder på att landets museer vill nå ut till människor
och påverka människor. Men vi behöver också ställa oss frågan;
vad hände med idén om att förändringen börjar med sig själv?
Bland våra intervjurespondenter och dialogsamtalsdeltagare
finner vi emellertid att många tror att det är bra att jobba med flera
ansatser parallellt. Det ena behöver inte utesluta det andra.
I en jämförelse mellan museers olika verksamhetsområden,
svarar 72 procent av museerna att de för in hbtq-perspektiv
i utställningsverksamhetens produktion och innehåll, vilket är
högre än i någon annan del av verksamheten. Event- och programverksamhet samt visningar och besökarverksamhet följer
tätt på med sina 68 respektive 66 procent. Här finner vi via
våra intervjuer och samtal med museiprofessionella runt om
i landet att programverksamhet inriktad på hbtq-frågor ofta
drivs av eldsjälar, samt att det ofta är upp till pedagogen själv
om hen sätter ett queer-perspektiv på sina visningar.
Att hbtq-frågorna så tydligt vilar i famnen på eldsjälar runt om
på svenska museer förklarar varför hbtq-relaterade initiativ ofta
stannar vid tillfälliga insatser och enskilda projekt. Den långsiktiga integrationen av hbtq-perspektiv på svenska museer är
än så länge ovanlig. Här finns stor utvecklingspotential.
Queer-visningar tycks vara ett framgångsrecept på svenska
museer. Det bygger ofta på ett tillfälligt initiativ, men kan leda
till något mer långsiktigt. Ofta tas initiativet till queer-visningar i
samband med arrangemanget av en lokal Pride-festival. Detta
tycks vara ett ganska vanligt första steg för museer att aktivt
närma sig hbtq-perspektiv. Det finns idag ett tjugotal årliga
Pride-festivaler runt om i landet. Då dessa tycks vara en viktig
samarbetspartner för svenska museer behöver vi ställa frågan
hur vi kan undvika att utvecklingen av hbtq-perspektiven på
svenska museer stannar i få och större städer. Det är viktigt
att man finner vägar att jobba med detta regionalt som lokalt
runt om i hela Sverige. En väg att gå skulle kunna vara att likt
Storbritannien och USA införa en officiell månad per år tillägnad hbtq-historia. Ett annat sätt att gå är att samarbeta med
lokala hbtq-föreningar, likt RFSL, för att skapa event såväl som
att samla bygdens historier.
Endast 33 av landets museer arbetar med hbtq-perspektiv i
befintliga samlingar; blott 30 procent i insamling. Som redogörelsen i denna rapport visar är det ett inte helt oproblematiskt område. Det är många aspekter att ta hänsyn till. Det
som idag görs på området hbtq i samlingar, i Sverige och runt
om i världen, bör än så länge betraktas som pionjärarbete.
Därför behöver vi en uppmuntrande istället för avskräckande
dialog kring detta. Vi behöver en tillåtande inställning där
projekt uppmuntras, där man har rätt att vara experimentell,
nydanande och innovativ. Vi lär oss någonting nytt, vare sig vi
skapar historia för morgondagen eller ger oss på att omtolka
gårdagens historia.
57
Anledningen till att arbetet med hbtq-perspektiv i samlingar
och insamlande är relevant, beror förstås på att hbtq-personer
länge osynliggjorts. Vi talar om en i stor utsträckning historielös del av vår befolkning. Men alla behöver vi rötter. Arbetet
är därför dubbelt. Dels behöver vi sticka hål på fördomar och
dra täcket av tabun. Dels behöver vi synliggöra människor och
berättelser precis som de är. Därför handlar arbetet med att
införa hbtq-perspektiv i utställning och på museum i grund och
botten om att vara ärlig och uppriktig om det som är och var.
Vi kan tycka att vi har kommit en bra bit på vägen med detta i
Sverige. Relativt sett, har vi nog det. Men i våra dialogsamtal
och intervjuer dyker frågan om självcensur upp, om och om
igen. Rädsla är mänskligt och på museer oroar man sig ofta för
vad andra ska tycka; kollegorna, vänföreningen, finansiärerna,
politiken och publiken. Men varje gång vi självcensurerar oss,
gör vi då inte sanningen en otjänst?
Med de långsiktiga perspektiven och den integrerade normmedvetenheten i åtanke, så tror vi därför att det vore bra om
svenska museer visserligen fortsätter med sitt externt riktade
hbtq-relaterade arbete men att frågorna i större utsträckning
lyfts och inarbetas internt i museernas organisationer.
Även om efterfrågan på att stärka sin kompetens i hbtq-frågor
är stor – 87 procent av tillfrågade museer svarar att de är i
behov av detta – så är det idag bara 40 procent som stärker sin kompetens via internutbildningar. Blott 26 procent av
museerna svarar att de har en policy eller ett styrdokument
som berör hbtq-frågor som de kan tänka sig att dela med sig
av till Riksutställningar. 59 procent har det inte, medan 15 procent inte vet. Internt på museer runt om i landet finns enorma
utvecklingsmöjligheter avseende stärkandet av museers värdegrund, kompetensbyggande kring hbtq-frågor, samt inarbetande av de sju diskrimineringsgrunderna i policy, strategi och
kontinuerliga checklistor. Om allt detta börjar implementeras
internt och via varje medarbetare skulle det få en enorm effekt
av ringar på vattnet genom hela museiverksamheten och
vidare ut i samhället – och tillbaka.
59
Källförteckning
INTERVJUER
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Louise Andersson, expert kulturfrågor. Sveriges kommuner och landsting. 2014-04-03. Intervju i Stockholm.
Erin Bailey, Curator of ‘Revealing Queer’, Museum of History and Industry (MOHAI), Seattle. 2014-05-21. Intervju i Seattle.
Ianna Book, konstnär / curator ‘Trans Time exhibition’, Montreal. 2014-12-01. Intervju via e-post.
Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual
Arts. Yerba Buena Center for the Arts. 2014-08-05. Intervju i San Francisco.
Petter Bøckman, universitetslektor, Geir Søli, førsteamanuensis Arild Johnsen, professor, Cecilie Webb Seksjonsleder. Naturhistorisk
museum. Oslo. 2014-10-15. Intervju i Oslo.
Aurora Cederholm, konsult. Tidigare Blå Stället i Angered samt HBTQ-Festivalen Göteborg. 2014-04-02. Intervju i Stockholm.
Lill-Ann Chepstow-Lusty, Overingenior. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM).
2014-10-16. Intervju i Oslo.
Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London.
Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London.
Michael Fürst. Schwules Museum*. 2014-06-14. Intervju i Liverpool.
Anna Furumark, projektledare Norm, nation och kultur. Örebro läns museum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm.
Annette M. Gavigan och Renae Youngs. The LGBTQ Alliance, The American Alliance of Museums (AAM). 2014-05-21.
Intervju i Seattle.
Malin Grundberg, museichef. Livrustkammaren. 2014-04-24. Intervju i Stockholm.
Si Han, Intendent. Östasiatiska museet. 2015-01-20. Telefonintervju.
Emma Having, chef publika enheten. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg.
Nicolas Hasselqvist, projektledare, Ulf Petersson, initativtagare. The Unstraight Museum. 2014-03-14. Intervju i Stockholm.
Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna museum, tidigare Röhsska designmuseum. 2014-04-02. Intervju i Örebro.
Freja Holmberg, konstpedagog och Philippa Nanfeldt, indendent pedagogik. Göteborgs konstmuseum. 2014-04-07.
Intervju i Göteborg.
Kay Jones, Curator of Community History. Museum of Liverpool. 2014-06-14. Intervju i Liverpool.
Tone Cecilie Simensen Karlgård, Museumslektor. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo
(KHM). 2014-10-13. Intervju i Oslo.
Nadja Karlsson, provningsansvarig. Spritmuseum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm.
Summerlea Kashar, Executive Director. Cartoon Art Museum. 2014-08-05. Intervju i San Francisco.
Thomas Knowles, Learning Services Assistant. Fiona Smith, Adult Programmes Officer. National Portrait Gallery. London. 2014-10-21.
Intervju i London.
Li Kolker, programansvarig, Lotta Fernstål, 1:e antikvarie, äldre järnålder. JÄMUS-projektet, Historiska museet. 2014-04-23.
Intervju i Stockholm.
Bianca Leidi, utställningsproducent. Världskulturmuseerna. 2015-01-29. Telefonintervju.
Pawel Leszkowicz (dr.), curator Ars Homo Erotica. Polen. 2012-06-14. Intervju via e-post.
Karl Magnusson, museichef. Världskulturmuseet. 2014-03-04. Intervju i Göteborg.
Anthony Manion, Director, Gay and Lesbian Memory in Action (GALA), Sydafrika. 2014-12-15. Skype/telefonintervju.
Emilia Mirani. Föreningen Blattequeers. 2014-04-24. Intervju i Stockholm.
Eleanor Moffat, Curator of maritime collections. Merseyside Maritime Museum. 2014-06-13. Intervju i Liverpool.
Catherine Morris, Sackler Family Curator. Elizabeth A. Sackler Center for Feminist Art, Brooklyn Museum. 2014-05-15.
Intervju i New York.
Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju.
Linda Noreen, Program & Pedagogik. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg.
61
• Hunter O’Hanian, Museum Director. Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. 2014-05-15. Intervju i New York.
• Masoom Mohammed Hanif Parmar, Co-Founder. Queer Arts Movement India. 2015-01-28. Intervju via e-post/facebook.
• Jeremy Prince, Museum Operations Manager, Elisabeth Cornu, Board member and museum advisor. GLBT History Museum. 2014-08-06. Intervju i San Francisco.
• Tim Redfern, Performer and Museum Consultant. 2014-10-20. Intervju i London.
• Franco Reinaudo, Executive Director. Museu da Diversidad Sexual, Sao Paulo. 2015-01-05. Intervju via e-post.
• Hugh Ryan, Founding Director. The Pop-Up Museum of Queer History. 2014-05-16. Intervju i New York. • Richard Sandell, Professor of Museum Studies. University of Leicester. 2014-12-10. Skypeintervju.
• Frank Smigiel, Associate Curator of Public Programs. SFMOMA. 2014-08-07. Intervju i San Francisco.
• Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig Göteborgs Kulturkalas. Göteborg & Co. Tidigare verksamhetschef West Pride.
2014-04-04. Intervju i Göteborg.
• Patrik Steorn, intendent och museichef. Thielska Galleriet. 2014-08-19. Intervju i Stockholm.
• Ingrid Szük-Hanson, Prosjektkoordinator, Daniella Wennberg, avdelingsleder. Interkulturelt Museum, Oslo Museum. 2014-10-14.
Intervju i Oslo.
• Daniel Unnis, enhetschef utställningar och program. Sundsvalls museum. 2014-09-05. Intervju i Sundsvall.
• Ulrika Westerlund, förbundsordförande. RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter.
2014-04-24. Intervju i Stockholm.
• Jake Yuzna, Director of Public Programs. Museum of Arts and Design (MAD). 2014-05-16. Intervju i New York.
• Anders Öhrn, Project Manager, Performing Arts. Svenska Institutet. 2014-06-03. Intervju i Stockholm.
• Johanna Övling, etnolog, Marinette Fogde, forskningschef. Arbetets museum. 2014-04-09. Intervju i Umeå.
DELTAGARE DIALOGSAMTAL
• Berndt Arell, museichef. Nationalmuseum. 2014-11-12. Stockholm.
•Emelie Arendorff Runnerström, konstpedagog. Konstmuseet Göteborg. 2014-12-16. Göteborg.
• Karl Arvidsson, enhetschef Publika enheten. Göteborgs stadsmuseum. 2014-12-16. Göteborg.
• Elfrida Bergman, kulturvetare. Queering Sápmi. 2014-11-12. Stockholm.
• Ardeshir Bibakabadi, verksamhetsledare Homan. 2014-12-16. Göteborg.
• Tanya Charif, socionom. GUTS / Gays in Angered. 2014-12-16. Göteborg.
• Nadja Duffner Ylvestedt, barn- och ungdomsbibliotekarie. Håbo Bibliotek. 2014-11-21. Visby.
• Sandra Ehne, styrelseordförande. Stockholm Pride. 2014-11-12. Stockholm.
• Mikael Eievergård, museichef. Örebro läns museum. 014-11-12. Stockholm.
• Catherine Flood, Curator. Victoria & Albert Museum. 2014-11-21. Visby.
• Si Han, intendent. Östasiatiska museet. 2014-11-12. Stockholm.
• Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna Museum. 2014-11-21. Visby.
• Sofia Hultin, konstnär. 2014-11-12. Stockholm.
• Li Kolker, programansvarig. Historiska museet. 2014-11-12. Stockholm.
• Charlotte Lendi, student. Uppsala Universitet. 2014-11-12. Stockholm. • Kristina Lindholm, antikvarie, projektledare. Bohusläns Museum. 2014-12-16. Göteborg.
• Camilla Löf, projektledare Queer Kids. Malmö Stad. 2014-12-16. Göteborg.
• Karl Magnusson, museichef. Världskulturmuseet. 2014-12-16. Göteborg.
• Bongi McDermott, projektledare hbt-frågor. Statens Kulturråd. 2014-11-12. Stockholm.
• Carrie Ann Newman, Artistic Director. Found Arts Limited. 2014-11-21. Visby.
• Ola Nilsson, projektledare. Forum för levande historia. 2014-11-12. Stockholm.
• Ellie Nordfeldt, vice ordf Göteborgs stads hbtq-råd, konsult Majority. 2014-12-16. Göteborg.
• Christian Penalva, intendent/utställningsproducent. Göteborgs stadsmuseum. 2014-11-12. Stockholm.
• Hugh Ryan, Founding Director. Pop-Up Museum of Queer History. 2014-11-21. Visby.
• Karolin Röcklinger, kommunikatör LUJ (Länsstyrelserna utvecklar jämställdhet). Länsstyrelsen Gotland. 2014-11-21. Visby.
• Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig Göteborgs Kulturkalas. Göteborg & Co. Tidigare verksamhetschef West Pride. 2014-12-16.
Göteborg.
• Patrik Steorn, intendent och museichef. Thielska Galleriet. 2014-11-12. Stockholm.
• Fredrik Svanberg, forskningschef. Historiska museet. 2014-11-12. Stockholm.
• Britta Söderqvist, enhetshef Innehåll & Lärande. Världskulturmuseet. 2014-12-16. Göteborg.
• Zafire Vrba, konstnär, pedagog. 2014-11-12. Stockholm. • Emil Åkerö, Kulturkonsult. Add Gender / Kuppproduktion. 2014-11-21. Visby.
63
ARTIKL AR, BÖCKER, R APPORTER OCH ANDR A DOKUMENT
• Bohusläns museum. ’CHECKLISTA – ett stöd i rättighetsbaserat arbete’. Sammanställd av Bohusläns museums MR-grupp våren 2014.
Bohusläns museum.
• Bromseth, J. Och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring.
Centrum för genus­vetenskap. Uppsala.
• Bromseth, J. i Bromseth, J. och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring.
Centrum för genusvetenskap. Uppsala.
• Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006.
• Exquiro på uppdrag av Riksutställningar (2014). Resultat av enkätsvar – Museerna och hbtq.
• Furumark, A. (red.) (2013). Att störa homogenitet. Nordic Academic Press. Lund.
• Gopnik, B. National Portrait Gallery bows to censors, withdraws Wojnarowicz video on gay love. 30 nov, 2010.
Kolumn, The Washington Post.
• Ghosal, S. Celebration of liberty: Rainbow groups gear up for pride parade. The Times of India. 2012-07-11.
• Göteborgs Stad. ’Plan för lika rättigheter och möjligheter 2015’.
• Human Rights Watch (2011). ”We’ll Show You You’re a Woman” Violence and Discrimination against Black Lesbians and Transgender
Men in South Africa.
• Khaleeli, H. Hijra: India’s third gender claims its place in law. The Guardian. 2014-04-16.
• Koskovich, G. (2014). Displaying the Queer Past: Purposes, Publics, and Possibilities at the GLBT History Musuem”.
QED: A Journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014): 61–78. Michigan State University Press.
• Kulturrådet. (2014). Redovisning av Kulturrådets arbete 2014 som strategisk myndighet för ökad öppenhet och mångfald avseende
hbt-frågor.
• Lendi, C. (2014). Varför är det så svårt? – En studie av kulturhistoriska museers arbete med hbtq-perspektiv i samlingar.
Masteruppsats. Institutionen för ABM. Uppsala Universitet.
• Leszkowicz, P. (år saknas). Against All Odds. Queer Exhibitions Explode in Eastern Europe.
• Nguyen, V. T. (2013). Towards a Queer Intersectional Museology. Dissertation, Master of Museum Studies. University of Sydney. Sydney.
• PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries.
• Puar, J. (2011). ‘I would rather be a cyborg than a goddess’ Intersectionality, Assemblage, and Affective Politics. European Institute for
Progressive Cultural Policies. Internetkälla: http://eipcp.net/transversal/0811/puar/en
• RFSL (2008). Hbt i utveckling: en handbok om hbt-perspektiv i utvecklingssamarbete.
• RFSL Ungdom och Forum för levande historia. (2011). BRYT! ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet,
Tredje upplagan.
• Roscoe, W. (1991). The Zuni man-woman. Albuquerque: University of New Mexico Press.
• Ryan, H. (2014). Notes on the Pop-Up Museum of Queer History. QED: A journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014). Michigan State
University Press.
• Statens folkhälsoinstitut (FHI). Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor bland hbtpersoner (FHI 2006:08)
• Steorn, P. (2010). Queer in the museum: Methodological reflections on doing queer in museum collections. Lambda Nordica 2010: 3–4.
• de Wildt, A. Queering the collection: Bestaan er homoseksuele objecten? Amsterdam Museum. 16 okt 2014.
http://hart.amsterdammuseum.nl/91256/nl/queering-the-collections
• Williams, W. L. The ’two-spirit’ people of indigenous North Americans. The Guardian. 2010-10-11.
INTERNETK ÄLLOR • BBC News India. India court recognises transgender people as third gender. 2014-04-15. Internetkälla hämtad 2015-02-01.
http://www.bbc.com/news/world-asia-india-27031180
• Gay Pride Brazil: Sao Paulo. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.gaypridebrazil.org/sao-paulo/
• Hieatt, T. E. Two-Spirits in American Indian Culture. Youtube. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://youtu.be/39EWTnS05Ww
• Levine, J. In China, LGBT citizens seek acceptance. CNN. 2013-06-28. Internetkälla hämtad 2015-02-01.
http://edition.cnn.com/2013/06/27/world/asia/china-gay-lesbian-marriage/
• Lundberg, A. Håll isär transbegreppen. SVT Opinion, 2015-01-26. Internetkälla hämtad 2015-01-26.
http://www.svt.se/opinion/article2625729.svt
• Nationella sekretariatet för genusforskning. Intersektionalitet söker hem. 2015-01-27. Internetkälla hämtad 2015-01-28.
http://genus.se/Aktuellt/nyheter/genusflodet/genusflodet-detalj//intersektionalitet-soker-hem.cid1262944
• Queering the Museum. 2014 has come and gone, now what? 2014-12-29. Internetkälla hämtad 2015-01-09.
http://queeringthemuseum.org/
• RFSL. Begreppslista. Internetkälla hämtad 2015-01-19. http://www.rfsl.se/?p=410
• RFSL. Hbt-certifiering. Internetkälla hämtad 2015-01-02. http://www.rfsl.se/?p=4960
• RFSL. Lagar: Milstolpar för hbt-personer i Sverige. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2840
• RFSL. RFSL:s landrapporter. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2517
• Sun, N. Shanxi Permits Transgender Persons to Change Gender Information. All-China Women’s Federation. 2014-01-09.
Internetkälla hämtad 2015-02-01: http://www.womenofchina.cn/womenofchina/html1/news/china/16/8827-1.htm
• SVT Nyheter. I dag erkände Tyskland tredje kön. 2013-11-04. Internetkälla hämtad 2015-02-01.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/i-dag-erkanner-tyskland-tredje-kon
• Wikipedia. LGBT rights in Australia. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Australia
• Wikipedia. LGBT rights in Brazil. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Brazil
• Wikipedia. LGBT rights in Germany. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Germany
• Wikipedia. LGBT rights in India. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_India
• Wikipedia. LGBT rights in Norway. Internetkälla hämtad 2015-02-12. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Norway
• Wikipedia. LGBT rights in Poland. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Poland
• Wikipedia. LGBT rights in the United Kingdom. Internetkälla hämtad 2015-02-01.
http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_Kingdom
• Wikipedia. LGBT rights in the United States. Internetkälla hämtad 2015-02-01.
http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_States
65
67