Vietnam: tre svenska tidningars syn på Vietnamfrågan 1969

Transcription

UMEÅ UNIVERSITET
“Combat operations at Ia Drang Valley, Vietnam, November 1965. Major Bruce P. Crandall's UH-1D helicopter
climbs skyward after discharging a load of infantrymen on a search and destroy mission”. Public Domain.
Vietnam: tre svenska tidningars syn på
Vietnamfrågan 1969-1973
Max Massimiliano Gravagna
VT 2015
Examensarbete 30hp
Institutionen för idé– och samhällstudier (historia)
Abstract
The aim of this study is to investigate and analyze the views that the three metropolitan
Swedish newspapers Aftonbladet, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet had on the
Vietnam issue between 1969 and 1973. The source material consists of clips from Swedish
newspapers from press archives at the Department of Government at Uppsala University,
which is in the form of microfilm at Umeå University Library. The source material has been
studied using quantitative content analysis with qualitative elements.
The results shows that there is a difference in the perception of Vietnam issue between, on the
one hand, social-democrat Aftonbladet and liberal Dagens Nyheter and conservative Swedish
Dagbladet on the other hand, during the whole investigation period. Aftonbladet and Dagens
Nyheter denounced the American war and presence in Vietnam and took a stand for North
Vietnam; The United States was regarded as a great power which had goat on a small and
poor country. From this perspective, small Nations had the right to independence from the
great powers, regardless of social system. The two newspapers regarded the United States as
the party to the conflict who did not want to negotiate and instead wanted to continue the war.
Svenska Dagbladet regarded the United States instead as the guarantor of freedom and
democracy in South-East Asia. The United States would defend South Vietnamese people
from Communist North Vietnam, which was regarded as the offending party in the conflict:
from this perspective United States deserved thus support. Svenska Dagbladet's view of the
conflict was thus marked by the cold war. The newspaper regarded the United States as the
party of the conflict who wanted peace and wanted to negotiate, in contrast to North Vietnam.
The investigation also shows that Aftonbladet and Dagens Nyheter supported the Swedish
Government, who supported North Vietnam and condemned the American presence in
Vietnam; the Government's policy on the other hand, got a harsh criticism from Svenska
Dagbladet, that considered that the Government's stance towards the United States would be
harmful to the Swedish neutrality policy.
Keywords: Vietnam War, Cold War, Swedish press, Social-democratic Party, Liberal Party,
Conservative Party, negotiations, Swedish Government, Unites States, Communism
Innehåll
1.Inledning…………………………………………………………………………….…......1
1.1 Bakgrund: Sverige och Vietnamkriget .………………………………………...…….....2
1.2 Syfte och frågeställningar …………….…………………………………………….....…4
1.3 Avgränsning.…………………………….………………………………………...….…,.5
1.4 Källor och metod …………………………………………………………….…….........7
1.5 Forskningsläge…….…………………………………………………………………..…13
1.5.1 De tre tidningarnas politiska färger…………………………………………………....18
1.5.2 Två perspektiv på Vietnamfrågan………..…………………………….……….…......20
1.6 Aktörerna, Vietnamkonflikten och Vietnamfrågan 1969-1973………………………….21
1.6.1 Bakgrund till kriget.………………………………………...……………….……........21
1.6.2 1964-1968……………………………………………………..…….……………........22
1.6.3 1969-januari 1973………………………………………..….………………………....23
2.Undersökning……………………………………………………………...………...……25
2.1.1.Aftonbladet och temagruppen ”aktörer” 1969-1973……………………….………….25
2.1.2 Dagens Nyheter och temagruppen ”aktörer” 1969-1973………………………..…….32
2.1.3 Svenska Dagbladet och temagruppen ”aktörer” 1969-1973………………...………...38
2.2.1 Aftonbladet och temagruppen ”fred och förhandlingar” 1969-1973……………….....45
2.2.2.Dagens Nyheter och temagruppen ”fred och förhandlingar” 1969-1973...……...........48
2.2.3 Svenska Dagbladet och temagruppen ”fred och förhandlingar” 1969-1973 ..………..50
2.3.1 Aftonbladet och temagruppen ”Sverige-Vietnam” 1969-1973………………........….53
2.3.2.Dagens Nyheter och temagruppen ”Sverige-Vietnam” 1969-1973…………….……..56
2.3.3.Svenska Dagbladet och temagruppen ”Sverige-Vietnam” 1969-197 ………….……..57
2.4 Antalet publicerade artiklar under undersökningsperioden.…...………………...…,,,,,..59
3.Diskussion...........................................................................................................................60
3.1 Temagrupper som fått mest uppmärksamhet av tidningarna…….………………….......60
3.2 De tre tidningarna och temagruppen ”aktörer”………………………………………..…63
3.3 De tre tidningarna och temagruppen ”fred och förhandlingar”……………………..…...69
3.4 De tre tidningarna och temagruppen ”Sverige-Vietnam………………………………....71
Sammanfattning………………………………………………………………………….....73
Käll –och litteraturförteckning………………………………………………………….....75
Tablåer och tabeller
Tablå 1: Urval av teman gällande Vietnamfrågan i Dagens Nyheter, Aftonbladet/StockholmTidningen och Svenska Dagbladet, 1963-1968.Mest och minst förekommande…………….15
Tablå 2: Uppmärksammade teman avseende Vietnamfrågan i tidningarna Aftonbladet,Dagens
Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973……..60
Tabell 1: Tabell 1: Åsikter i Aftonbladet angående Vietnamkrigets aktörer, under perioden
från och med januari 1969 till och med januari 1973. Positiva och negativa
ställningstaganden……………….………………………………………………………...….25
Tabell 2: Åsikter i Dagens Nyheter angående Vietnamkrigets aktörer, under perioden från och
med januari 1969 till och med januari 1973. Positiva och negativa ställningstaganden…......32
Tabell 3: Åsikter i Svenska Dagbladet angående Vietnamkrigets aktörer, under perioden från
och med januari 1969 till och med januari 1973. Positiva och negativa ställningstaganden…38
Tabell 4: Åsikter i Aftonbladet angående ”fred och förhandlingar” avseende Vietnamfrågan
under perioden från och med januari 1969 till och med januari 1973…………….………….45
Tabell 5: Åsikter i Dagens Nyheter angående ”fred och förhandlingar” avseende
Vietnamfrågan under perioden från och med januari 1969 till och med januari 1973…….....48
Tabell 6: Åsikter i Svenska Dagbladet angående ”fred och förhandlingar” avseende
Vietnamfrågan under perioden från och med januari 1969 till och med januari 1973…….…50
Tabell 7: Åsikter i Aftonbladet angående temagruppen ”Sverige/Vietnam” från och med
januari 1969 till och med januari 1973. Åsikter om regeringens förda Vietnampolitik och om
den svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan…………………………………………53
Tabell 8: Åsikter i Dagens Nyheter angående temagruppen ”Sverige/Vietnam” från och med
den svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan…………………………………………56
Tabell 9: Åsikter i Svenska Dagbladet angående temagruppen ”Sverige/Vietnam” från och
med januari 1969 till och med januari 1973. Åsikter om regeringens förda Vietnampolitik och
om den svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan……………………………………..57
Tabell 10: Antalet undersökta artiklar i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet
från och med januari 1969 till och med januari 1973………………………………,,,………59
Tabell 11: Antalet åsikter avseende temagruppen ”fred och förhandlingar” i Aftonbladet,
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari
1973…………………………………………………………………………………………..70
Tabell 12: Antalet åsikter avseende temagruppen ”Sverige-Vietnam” i Aftonbladet, dagens
Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973……..71
Bilagor
Bilaga 1. Kodningsmanual
Bilaga 2. Kodschema
1.Inledning
Kroppsdelar på marken, blod överallt, en vacker, vild och intensivt grön djungel i
bakgrunden, skräckslagna människor som skriker och springer medan bomber faller ner.
Solen skiner på desperata lämlästade soldater som gråter och skriker medan de med blicken
försöker hitta sina uppsprängda ben eller armar någonstans, direkt efter en kraftig explosion.
Blod överallt.
Än i dag är det sådana bilder som dyker upp direkt i mina tankar när jag hör eller läser orden
”Vietnam”, eller ”Vietnamkriget”. Det var samma sak när jag var barn, i början på 1980-talet.
Kalla kriget hade just kommit in i en ny spänningfas: ord som Vietnamkriget, Sovjetunionen
och kärnvapenkrig förekom ofta i nyheterna. Kalla krigets apokalyptiska stämning var kanske
starkare i det Natolandet jag bodde i än i Sverige1, under en tid då det fanns en konkret risk att
ett kärnvapenkrig skulle bryta ut. Vietnamkriget hade slutat 1975, men fortsatte
uppmärksammas i många dokumentärer som, med sina våldsamma bilder, gjorde ett starkt
intryck på mig.
Att Vietnamkriget fortsatte uppmärksammas i medierna länge efter att det hade slutat är föga
förvånande: Vietnamkriget är kanske det perfekta uttrycket för kalla kriget, den ideologiska
spänningen mellan väst och öst och mellan kapitalism och kommunism öst som pågick från
slutet av andra världskriget fram till slutet av 1980-talet. Den amerikanska uppfattningen av
kriget var att kommunistiska Nordvietnam hade anfallit Sydvietnam för att sprida
kommunismen även där, med syftet att ena landet under en kommunistisk regim. Från USA:s
håll befarade man att om inte Nordvietnamesernas angrepp hade stoppats skulle
kommunismen spridas sen i hela Sydöstasien. USA hade kommit in i konflikten vid
Sydvietnams sida, för att försvara demokratin, friheten och freden i Asien mot kommunismen.
Nordvietnameserna och kommunisterna betraktade istället kriget som ett amerikanskt
imperialistiskt anfall.
Kriget uppmärksammades och skapade debatt i USA och i hela världen. Redan 1965 började
antikrigsrörelser uppstå i USA: studenter började protestera mot kriget tillsammans med
socialister, intellektuella och pacifister. 1967 började en växande opinion betrakta den
amerikanska närvaron i Vietnam som ett kriminellt inkräktande i ett komplext och avlägset
1
Jag bodde I Italien.
1
inbördeskrig. Opinionen mot kriget fortsatte växa för att kulminera efter 1968:s Tétoffensiv.2
Den politiska stämningen som betecknades av antikrigsrörelser och en allmän växande
opinion mot den amerikanska närvaron i Vietnam var resultatet av den radikaliseringen som
skedde under 1960-talet i västvärlden. De sociala rörelser som uppstod under denna period
var många och olika men alla hade vissa grundläggande värderingar gemensamt: en
internationell solidaritet till tredje världens folk och befrielserörelser som förespråkade
antiimperialism; krav på utjämning av klyftorna mellan de rika och fattiga i världen samt ett
krav på fördjupad demokrati, som i ett internationellt perspektiv påpekade de västerländska
demokratiernas dubbelmoral: att försvara den borgerliga demokratin i det egna landet och
samtidigt stödja korrupta regimer och kolonialvälden i tredje världen.3
1.1 Bakgrund: Sverige och Vietnamkriget
1960-talets radikalisering påverkade också det svenska samhället och resulterade i en
omfattande Vietnamrörelse, som hade krav att påverka och forma utrikespolitiken.4 Kalla
kriget hade gått in i en avspänningsfas: USA och Sovjetunionen var inte längre
huvudaktörerna i den internationella politiken.5 Istället uppmärksammades nu länder utanför
de traditionella öst –och västblocken: i denna kategori ingick Vietnam, ett litet fattigt land i
Sydöstasien och ett av de mest okända länderna i världen för svenska folket.6 Handeln mellan
Sverige och Vietnam var nästan obefintlig och inga svenskar var verksamma där. Trots det
blev Vietnamfrågan utrikes – och inrikes politiskt central i Sverige i tio år.7
Sveriges utrikespolitik hade från andra världskrigets slut fram till slutet av 1950-talet
betecknats av återhållsamhet och försiktighet: Sverige hade vålt, som neutralt land, att
uppvisa en låg profil på den politiska internationella scenen: En återhållsam utrikespolitik
2
McKay m. fler, A history of world societies, Boston, 2012, s. 963. Tét-offensiven , övriga händelser i kriget och
de inblandade politiska aktörerna behandlas vidare i uppsatsen i avsnittet ”Aktörerna, Vietnamkonflikten och
Vietnamfrågan 1969-1973”
3
Östberg, Kjell, 1968, när allting var i rörelse: sexiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna, Stockholm
1992, s. 120-121.
4
Möller, Yngve, Sverige och Vietnamkriget,Stockholm,1992, s. 360.
5
Avspänningsfasen pågick mellan 1963 och 1979.
6
Queckfeldt, Eva, Vietnam: tre tidningars syn på Vietnamfrågan 1963-1968, Lund, 1981, s. 1
7
Möller 1992, s. 355.
2
skulle värna den svenska neutralitetspolitikens trovärdighet inför omvärlden.8 Men i slutet av
1950-talet och början av 1960-talet bröt den svenska aktiva utrikespolitiken fram.
Avspänningen mellan väst– och östblock efter Kubakrisen 1962 hade skapat nya
förutsättningar för den nya svenska utrikespolitiken: Sverige tog ställning mot USA:s
krigsföring i Vietnam och framträdde, mot slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet,
alltmer som en aktiv och synlig aktör på den internationella politiska arenan.9 Den svenska
socialdemokratiska regeringens aktiva engagemang mot Vietnamkriget och mot USA:s
krigspolitik i Vietnam, som leddes av Olof Palme, väckte dock stora inrikespolitiska
kontroverser: regeringens Vietnampolitik fick en stark kritik från näringsliv och konservativt
håll. 1969, efter att Folkpartiet hade tonat ned sin kritik mot regeringen, trädde Gösta
Bohman10 alltmer fram som den främste kritikern av regeringens Vietnampolitik som han
definierade som ”farlig för Sverige, klart oneutral, antiamerikansk och ansvarslös”.11 Kritiken
gick ut på att regerigens ställningstagande mot USA skulle skada Sveriges neutralitetspolitik
och dess trovärdighet. Utrikespolitiskt ledde regeringens Vietnampolitik till en mångårig
kontrovers med USA:s statsledning och en svår diplomatkris. En sådan kontrovers var något
nytt för Sveriges utrikespolitik, med tanke på att Sverige hade en mångårig tradition av
vänskapliga relationer med USA, som var den stormakten och demokratin som hade stått
Sverige nära genom historiska och personliga släktband.12 En omfattande debatt som berörde
regeringens Vietnampolitik och allmänt Vietnamfrågan uppstod i svensk press redan 1963,
den tidpunkt då de första rapporterna från/om Vietnam sedan 50-talet började dyka upp i
svenska tidningar.13 De svenska tidningarna tog ställning för eller emot kriget, för eller emot
USA, för eller emot regeringens Vietnampolitik. Kriget väckte en stor och långvarig debatt
som ”engagerade regeringen, partier och en bred opinion på ett sätt som är utan egentlig
motsvarighet i vår nyare historia.”14
8
Bjereld, Ulf, Hjalmarsonaffären: ett politiskt drama i tre akter, Stockholm, 1997, s. 147f., 33.
Ibid. s. 148.
10
Moderaternas partiledare 1970-1981, innan dess moderat ledamot i riksdagen.
11
Möller 1992, s. 359.
12
Möller 1992, s. 355.
13
Queckfeldt, 1981, s. 4.
14
Möller 1992, s. 355.
9
3
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med mitt arbete är att studera och analysera de åsikter som de tre storstadstidningarna
Aftonbladet (AB), Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD) hade om
vietnamfrågan mellan 1969 och 1973.15 Som redan påpekats var Vietnamfrågan central i
svensk inrikes– och utrikespolitik och i opinionsbildningen i nästan tio år, därför förtjänar den
valda studjeobjekten uppmärksamhet och ska studeras. Min studie har sin utgångspunkt i Eva
Queckfeldts avhandling,16 som undersökte samma studieobjekt mellan 1963 och 1968.17 Med
min studie gör jag således ett försök att bidra till Queckfeldts undersökning genom att
fortsätta och komplettera hennes arbete. En studie som behandlar specifikt just dessa tre
tidningar med en systematisk undersökning under den valda undersökningsperioden finns
inte; i det avseende fyller mitt arbete en forskningslucka. Syftet uppfylls genom att
undersökningen fokuserar på nio olika teman (”temagrupper”). Inom respektive grupp
analyseras tidningarnas uppfattningar om: 1) USA, 2) Saigonjuntan, 3) Nordvietnam, 4) FNL,
5) PRR, 6) Kina. 7) Sovjetunionen. Tre huvudsakliga grupper kan därmed urskiljas: ”aktörer”
(temagrupp 1-7) ”fred och förhandlingar” (temagrupp 8) samt ”Sverige-Vietnam” (temagrupp
9).
Forskningsfrågor:
-
-
Vilka temagrupper uppmärksammades mest i varje tidning? Vilka likheter respektive
skillnader fanns mellan tidningarna?
Vilka åsikter hade tidningarna om de viktiga aktörerna i konflikten? Går det att utläsa
något ställningstagande i tidningarna för någon av de två stridande parterna i kriget?
Stämde tidningarnas åsikter överens med deras respektive politiska uppfattningar?
Hur förhöll de tre tidningarna sig till temagruppen ”fred och förhandlingar”? Vilka
aktörerer ville förhandla och ha fred och vilka ville inte det, enligt tidningarna?
Vilka åsikter hade tidningarna om Sveriges hållning till kriget (regeringen och
opinionen)?
15
Med 1973 avses här perioden till och med den 31 januari 1973. Jag undersöker den perioden då USA var
deltagande i kriget. I och med att ett fredsavtal tecknades den 23 januari och undertecknades officiellt den 27
januari var Vietnamkriget slut för USA:s del.
16
Queckfeldt, Eva, Vietnam: tre tidningars syn på vietnamfrågan 1963-1968, Lund, 1981.
17
Aftonbladet studerades inte under den första delen av Queckfeldts undersökta perioden: tidningen kom att
studeras efter Stockholm-Tidningens nedläggning 1966. De tre tidningarna som studerades i Queckfeldts
avhandling mellan 1963 och 1966 var därmed Dagens Nyheter, Stockholm-Tidningen och Svenska Dagbladet.
Anledningen till att Aftonbladet valdes efter Stockholm-Tidningens nedläggning var att Stockholm-Tidningens
politiska redaktion till stora delar flyttade över till Aftonbladet när Stockholm-Tidningen försvann. Här fanns
alltså en viss succession som skulle ha saknats om en annan socialdemokratisk tidning valts. Det blev således
Aftonbladet som studerades av Queckfeldt mellan 1966 och 1968. Ibid. s. 4.
4
1.3 Avgränsning
Valet av tidningarna utgår från Queckfeldts studie. Dessa tre tidningar valdes för att tre olika
politiska uppfattningar skulle speglas i Vietnamfrågan.18 AB är socialdemokratisk, DN är
liberal och SvD är moderat. Min studie är tematisk och de tre huvudsakliga aspekter eller
”teman” jag undersöker är ”aktörer”, ”fred och förhandlingar” och ”Sverige/Vietnam”.
Med ”aktörer” avser jag aktörernas roll i det politiska spelet som hade med kriget att göra. Det
är därmed de politiska aktörerna som är objekt för min undersökning. Aktören
”Nordvietnam”, likasom de andra aktörerna, ska således betraktas endast som politisk aktör
och inte som ”land”. Detta är vikigt att betonas eftersom det förekommer många artiklar och
åsikter i det undersökta materialet som inte behandlar länderna som politiska aktörerna. Det
kan till exempel handla om artiklar om Nordvietnams befolkning och om det
nordvietnamesiska samhället eller kultur. Sådana aspekter undersöks inte i denna studie. Det
är det politiska spelet som handlar om de diplomatiska relationerna mellan aktörerna och om
den förda krigspolitiken som står i fokus i denna undersökning. Att undersöka om tidningarna
tog ställning för den ena eller den andra parten i kriget innebär implicit att studera om
tidningarnas ställningstagande kan relateras till de partier som tidningarna hade en
ideologisk/politisk koppling till, och detta ska också studeras.
Temat ”fred och förhandlingar” berör det politiska spelet runt fredsförhandlingarna mellan de
krigande parterna. Denna aspekt behandlas också av Queckfeldt och har bedömts som en
central aspekt av konflikten, särskilt under krigets andra skede, det vill säga under den period
jag undersöker.
Temagruppen ”Sverige-Vietnam” berör förhållanden mellan Sverige och Vietnam; temat
berör dessutom tidningarnas syn på regeringens förda Vietnampolitik och allmänt på den
svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan.
Jag behandlar inte alla aspekter av debatten som Queckfeldt behandlade: detta på grund av
begränsad tid och examensarbetets begränsad omfattning, men också för jag anser att vissa
aspekter var mer relevanta för just Queckfeldts undersökning. Ett exempel är temat
”krigsinledning och Genevekonferensen 1954” som jag anser vara mer relevant just för
undersökningen av debatten om krigets första skede. Queckfeldt behandlade också debatten
18
Queckfeldt 1981, s. 4.
5
om Vietnamfrågan i USA och jämförde den med debatten om Vietnamfrågan i Sverige. Detta
gjordes genom att analysera ledarartiklar från USA:s tidningar (mest från New York Times
och skribenten James Reston) som publicerades i Svenska Dagbladet. Eftersom den
amerikanska opinionen om Vietnamfrågan är inte heller objekt för min studie har dessa
artiklar i Svenska Dagbladet struckits från min undersökning. Av samma anledning har inte
åsikter om den amerikanska opinionen om kriget räknats in i undersökningen.
Jag behandlar inte heller temat ”krigshändelser, krigsförlopp”, som avser beskriva
tidningarnas åsikter om specifika krigshändelser bundna till specifika tidspunkter. Jag
fokuserar däremot på den av aktörerna förda krigspolitik: åsikter som till exempel ”USA:s
krig är ett förintelsekrig” eller ”USA dödar civila i Vietnam” säger mer om tidningarnas
åsikter om USA:s krigspolitik och avsikter i Vietnam utan att nödvändigtvis behöva vara
bundna till särskilda krigshändelser.
En av de temagrupper som Queckfeldt analyserar i sin undersökning är temagruppen
”Sydvietnam”. Jag har istället valt att kalla denna temagrupp för ”Saigonjuntan”, regimen
som fick militäriskt och politiskt stöd av USA. Jag anser att det är viktigt i min undersökning
att skilja mellan de olika politiska krafterna som verkade i Sydvietnam under den perioden jag
studerar: FNL kan till exempel betraktas som en underjordisk politisk kraft som verkade i
Sydvietnam samtidigt som Saigonjuntan. Inte minst offentliggjordes i juni 1969 att PRR hade
byggts. Med andra ord är inte Saigonjuntan den enda politiska aktören verkande i Sydvietnam
under den undersökta perioden: därför anser jag att beteckna en temagrupp som
”Sydvietnam” hade varit vilseledande i just detta sammanhang. Tidningarna kritiserar
varandra vid flera tillfällen: jag behandlar inte denna aspekt som jag anser kan vara objekt för
en studie i sig.
Det är tidningarnas åsikter jag har valt att undersöka och fokusera på. I en tidning uttrycks de
politiska åsikterna oftast i ledarartiklarna men också i andra artiklar av politisk relevans.19
19
En ledarartikel är en argumenterande tidningsartikel som uttrycker tidningens åsikt i ngn (pol.) fråga; vanl.
med fast placering på ngn av de första sidorna. Nationalencyklopedin, hämtat den 24 maj 2015.
6
1.4 Källor och metod
Källmaterialet består av klipp ur svensk dagspress från pressarkivet vid statsvetenskapliga
institutionen i Uppsala, som finns i form av mikrofilm på Umeå Universitetsbiblioteket. ”Ur
tidningarna arkiveras material av politiskt eller statvetenskapligt intresse, företrädesvis
ledande artiklar, fristående artiklar, recensioner, biografiska artiklar och referat av politiska
tal, i viss utsträckning även utrikeskronikör, brev från tidningarnas egna
utrikeskorrispondenter samt kommentarer under ´pressgrannar´. Klippen är tematiskt indelade
under en mängd olika rubriker.”20 Jag har gått igenom de tre tidningarnas klipp som innefattar
perioden från och med 1969 till och med januari 1973, som finns under rubriken ”Vietnam”.
Som redan påpekats består urvalet av det arkiverade materialet bara av material som har
politisk relevans och som innehåller politiska åsikter: detta innebär att materialet lämpar sig
till min undersökning.
I min undersökning studerar jag källorna: jag studerar inte historia genom källorna.
Källmaterialet skulle kunna betraktas som tendensiöst om syftet med denna studie skulle vara
att studera Vietnamkonflikten och vad som faktiskt hände i Vietnam genom tidningarna: så är
inte fallet, eftersom objeketen till denna studie istället är tidningarnas politiska uppfattningar
och åsikter om kriget. Att tidningarna är tendensiösa är relevant för denna undersökning,
eftersom det är just tidningarnas tendenser studien vill komma åt: om syftet hade varit att
studera Vietnamkonflikten genom tidningarna hade källmaterialet däremot kunna betraktats
som tendensiöst. Närhetskriteriet är inte relevant för denna undersökning, eftersom det är
tidningarna som ska studieras och inte kriget: det vill säga, uppgifterna om kriget som uppges
i tidningarna är inte relevanta, likaså är det inte relevant om uppgifterna är trovärdiga eller hur
långt tid som gått mellan händelserna och att uppgifterna nedtecknats: som redan påpekats, är
det tidningarnas åsikter studien vill komma åt. Oberoendekriteriet är inte heller relevant för
denna studie eftersom det är tidningarna som ska undersökas.
20
Stridsman, Jacob, Sverige och Koreakriget, en studie av Sveriges hållning till Koreakonflikten 1947-1953,
Umeå 2008, s.15. För principerna bakom urvalet hänvisar Stridsman till : Erik Bond, Statsvetenskaplig tidskrift
1954, s 84ff.
7
Den metoden jag valt är metoden innehållsanalys21, som är
en kvantitativ metod som genom att räkna frekvensen med ord, uttryck
eller omdömen kan beskriva deras förekomst (frekvens) i ett textmaterial.
Därmed blir det även möjligt att uttala sig om likheter eller skillnader
(differens) mellan olika ståndpunkter eller textmassor och hur de skiftat
över tid (förändring).22
Eftersom metoden tillåter kvantifiering av varje enskild observation blir det möjligt att samla
ett stort antal observationer: innehållsanalys är en lämplig metod när man vill beskriva ett
större material.23 Liksom andra kvantitativa metoder
lär oss innehållsanalysen ”lite om mycket”. Den kvalitativa, texttolkande,
analysen har en motsatt logik. Dess styrka är snarare att kunna förmedla
mycket information om ett litet antal observationer (”mycket om lite”).
Givetvis innebär det också att den kvalitativa analysen är att föredra om
materialet är litet i omfång.24
Min undersökning har inneburit att studera en stor mängd material ur de tre valda tidningarna
under en period som sträckte sig nästan över fem år. Av denna anledning var valet av en
kvantitativ metod naturligt för genomförandet av denna studie: som redan påpekats lämpar en
kvalitativ metod sig bäst till att studera ett mindre antal enheter.
En innehållsanalys kan dock inte begränsa sig till rena kvantitativa anlyser eftersom den
behöver ”en analysapparat som operationaliserar de uttryck som skall undersökas”. 25 Det är
väldigt viktigt att de valda uttrycken eller ord operationaliseras,26 annars kan de inte
klassifieras som tillhörande en eller en annan politisk ideologi.27 Ordet ”frihet”, till exempel,
används i de flesta politiska ideologierna men själva ordet kan ha olika innebörd beroende på
i vilken politisk kontext det används. Därför kan det vara lämpligt att urskilja i förväg hur ett
begrepp ska användas för att sen kunna klassifiera det som tillhörande en eller en annan
21
Metoden innehållsanalys används också i Eva Queckfeldts avhandling.
Beckman, Ludvig, Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska texter och idéer, Stockholm 2005, s.
42
23
Ibid. s. 43.
24
Ibid. s. 44.
25
Ibid. s. 44.
26
Med ”operationalisera” menas här att man ska bestämma i förväg hur ord och uttryck ska användas.
27
Ibid. s. 44-45.
22
8
politisk ideologi eller kontext: Innehållsanalys kräver med andra ord ”ett stort mått av
kvalitativ analys av ordens betydelser och värdeladdningar.”28
I min undersökning är det åsikterna som ska räknas ut med innehållsanalysmetoden. Metoden
innebär att det blir möjligt att räkna ut och kvantifiera alla åsikter om alla valda temagrupper:
på så sätt blir det möjligt att fastställa vilken aktör eller vilket tema en tidning haft mest
åsikter om under ett visst år, eller om intresset en tidning har visat för ett visst tema skiftar
över tid.29 För att genomföra en undersökning med metoden innehållsanalys bestämmer man
i förväg vilka teman som ska undersökas. Som framgått ovan undersöks i denna studie nio
temagrupper:
123456789-
Åsikter om USA
Åsikter om Saigonjuntan
Åsikter om Nordvietnam
Åsikter om FNL
Åsikter om PRR
Åsikter om Kina
Åsikter om Sovjetunionen
Åsikter om fred, förhandlingar, krigets slut eller fredsavtalet
Åsikter som berör relationerna mellan Sverige och Vietnam
Valet av just dessa temagrupper var också naturligt för genomförandet av denna undersökning
och för att kunna besvara studiens frågeställningar.
När man har fastställt vilka teman som ska undersökas blir nästa steg att konstruera ett
kodschema där alla åsikter framgår som ska sökas i texterna30. Kodschemat kan utformas i
förväg eller i efterhand.31 Varje åsikt ”kodas”, det vill säga reduceras till en kort mening, till
exempel: ”USA vill trappa upp kriget”, eller ” Nordvietnam har folkligt stöd” Därefter går
man genom materialet och man noterar, räknar ut och kvantifierar åsikterna för varje valt
tema. Kodschemat säger dock inte så mycket om ”vad som ska göras och hur detta ska ske”.32
28
Beckman, 2015, s. 45.
Ett stort eller växande antal åsikter kopplas till ett stort eller större intresse en tidning visar för ett tema; ett
litet antal eller minskande antal åsikter ett litet eller mindre intresse.
30
I kodschemat finns alla variabler eller information om de teman som ska undersökas: i detta fall är
variablerna åsikterna.
31
Processen att skapa ett kodschema i förväg kallas för ”pre-kodning” ”då forskaren i förväg utformar en
kodningsmall”. Processen att skapa ett kodschema i efterhand kallas istället för ”post-coding”. I Bryman, Alan,
Samhällsvetenskapliga metoder, Stockholm 2002, s. 244. Jag har konstruerat kodschemat till denna
undersökning i efterhand.
32
Bryman, 2012, s. 292.
29
9
Viktigt för metoden innehållsanalys är att tillsammans med kodschemat ska också en
kodningsmanual finnas, där ”instruktioner till de personer som ska utföra kodningen”33 finns.
Metoden innehållsanalys finns i flera former: Den traditionella formen av metoden syftar att
få fram bara det manifesta i en text.34 Att fokusera bara på det manifesta i en text skulle
innebära för just denna undersökning att man bara räknar ut de explicita åsikterna. Risken
med ett sådant sätt att gå tillväga är att man utelämnar mycket i materialet som kan vara av
relevans: i en text finns inte bara manifesta åsikter utan det finns också åsikter som uttrycks
genom synonymer, adjektiv, paralleller, ironi. Darför har jag valt att använda en
innehållsanalys med kvalitativa inslag, som innebär att jag inte bara räknar in de manifesta
åsikterna utan också de åsikter som uttrycks genom ironi, metaförer, paralleller, värdeladdade
ord och adjektiv. Det innebär att man kodar ”varje åsikt för vad den står för, inte för hur den
uttrycks”.35 Att räkna in och operationalisera dessa implicita åsikter utgör den kvalitativa
delen av min analys.
Ett av syftena med min studie är att undersöka om de tre tidningarna tog ställning för den ena
eller den andra parten i kriget , vilket innebär att fastställa om tidningarna var för eller emot
kriget eller för eller emot USA:s krigspolitik i Vietnam. Som redan påpekats använder
Queckfeldt också metoden innehållsanalys i sin avhandling. Jag har dock valt, till skillnad
mot Queckfeldt, att klassifiera åsikterna ur två perspektiv och därmed dela åsikterna i två
grupper: den ena gruppen inkluderar alla åsikter som uttrycker perspektivet enligt vilket
”kriget är ett amerikanskt krigsanfall, kriget är USA:s imperialistiskt krig”; den andra gruppen
inkluderar alla åsikter som uttrycker perspektivet enligt vilket ”kriget är ett kommunistiskt
anfall från Nordvietnam”. Skillnaden mellan min och Queckfeldts metod är att Queckfeldts
kodschema har konstruerats så att åsiktsförändringar - som beror på att äldre åsikter byts ut
mot nyare lätt skulle kunna registreras.36 Kodschemat för min undersökning har däremot inte
konstruerats för att registrera åsiktförändringar över tid, utan för att kunna fastställa om
tidningarna tog ställning för den ena eller den andra parten i kriget.
33
Bryman 2012, s.292. För kodschemat och kodningsmanual se bilaga. Jag har konstruerat min kodningsmanual
och mitt kodschema efter att ha studerat de kodscheman och kodningsmanualer som finns i Queckfeldts
avhandling och i Kristina Boréus avhandling: Boréus, Kristina: Högervåg: Nyliberalism och kampen om språket i
svensk offentlig debatt 1969-1989, Stockholm, 1994. Boréus använder också metoden kvantitativ
innehållsanalys med kvalitativa inslag.
34
Detta påpekas i Bryman, Alan, 2002, s. 281. Bryman hänvisar till Berelson, B. Content analyses in
communication researches, New York, 1952, s.18 för den följande definitionen av innehållsanalys:
“Innehållsanalys utgör en forskningsteknik som rör en objektiv, systematisk och kvantitativ beskrivning av det
konkreta eller manifesta innehållet i kommunikationen”.
35
36
Ibid. s. 74.
10
Det första perspektivet kan anses vara mot USA:s krigspolitik och är därmed kritiskt mot
USA men också mot Saigonjuntan, som hade USA:s stöd.37 Det andra perspektivet är
däremot kritiskt mot Nordvietnam som i detta fall betecknas som angriparen: detta innebär att
det andra perspektivet förstås också är kritiskt mot FNL och PRR som stod på Nordvietnams
sida och därmed kan anses vara ”pro-USA”. Av denna anledning har jag valt att dela ut alla
kodade åsikterna i två grupper: grupp ”a” och grupp ”b”. Alla åsikter som tillhör grupp ”a” är
kritiska mot USA:s politik och krigsföring och därmed också kritiska mot Saigonjuntan.
Implicit är åsikterna tillhörande grupp ”a” positiva mot Nordvietnam, FNL och PRR eftersom
de har en fördömande karaktär mot USA:s politik. Alla åsikter som tillhör grupp ”b” är
istället positiva eller icke-kritiska38 mot USA:s krigspolitik och positiva mot Sydvietnams
Saigonjunta; implicit är dessa åsikter negativa mot Nordvietnam, FNL och PRR. För att
ytterligare tydliggöra detta kan man ta några exempel. Åsikten ” kriget är ett amerikanskt
anfallskrig” skulle utan tvivel tillhöra grupp ”a” eftersom den är kritisk mot USA, som
framställs som angriparen. På samma sätt skulle åsikten ”kriget är ett kommunistiskt anfall
från norr/Nordvietnam” räknas som tillhörande grupp ”b” eftersom den är kritisk mot
Nordvietnam, som i detta fall framställs som angriparen och aktören som bär på ansvaret för
kriget. En värdeladdad åsikt som ”USA:s krig är ett förintelsekrig” placeras utan tvekan i
grupp ”a”.39
På så sätt blir det möjligt att observera om och när de tre tidningarna tog ställning för den ena
eller den andra parten i kriget. Under konstruktionen av kodschemat har jag operationaliserat
alla åsikter för att kunna kategorisera dem och därmed kunna placera dem antingen i den ena
eller den andra gruppen
Nästa steg blir att gå igenom källmaterialet och räkna in alla åsikter genom att använda
kodningsmanualen och kodschemat. Varje åsikt räknas in högst en gång per artikel/text, vilket
bidrar till att reabiliteten blir god.40 Jag genomgick hela materialet två gånger först, för att
konstruera kodschemat och för att bekanta mig med metoden innan jag började med
undersökningen.
37
Om aktörerna se avsnittet ”Aktörerna, Vietnamkonflikten och Vietnamfrågan 1969-1973.
I denna grupp har inkluderats också de åsikter som har bedömts som neutrala eller utan värdeläddning.
Exempel: att konstatera att ”USA har förlorat kriget” kan uttryckas som en kritik mot USA:s krig: i detta fall
skulle åsikten bedömas tillhöra grupp”a”. Om samma åsikt uttrycks bara som konstatering utan
ställningstagande och inte som kritik placeras den istället i grupp ”b”.
39
Alla kodade åsikter finns i kodschemat, se bilaga.
40
Reabiliteten eller ”intrakodarreabilitetet” innebär överensstämmelsen mellan samma kodares kodning vid
olika tillfällen. Queckfeldt, 1981, s.98. Jag har gått genom och kodat hela materialet tre gånger:
överesstämmelsen mellan de tre kodningstillfällena låg på 90 %.
38
11
Som alla andra forskningstekniker har metoden innehållsanalys sina begränsningar. En
innehållsanalys ”kan bara vara så bra som de dokument är som den bygger på”.41 Med detta
menas att när man vill använda denna metod är det viktigt att bedöma de dokument som
studeras utifrån autenticitet, trovärdighet och representativitet.42 Den här undersökningen har
genomförts med material från pressarkivet vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala, som
finns i form av mikrofilm på Umeå Universitetsbiblioteket. Materialet har därför bedömts som
autentiskt, trovärdigt och representativt.43
Alan Bryman menar dessutom att ”man kan ifrågasätta att det finns en gemensam
tolkningsgrund för de personer som producerat de dokument som analyseras och för dem som
kodar materialet”.44 Bryman syftar på att de som producerat dokumenten och de som tolkar
och kodar materialet ”måste bygga på de vardagskunskap de har som medlemmar av en viss
kultur för att kunna koda allt det material de möter”.45 Tolkningsproblem kan nämligen uppstå
när man kodar och tolkar material som producerats i en annan kultur med andra värderingar.
Så har inte varit fallet i min undersökning.
En annan nackdel är att reabiliteten inte alltid blir tillfredsställande, detta på grund av att ”de
teman som ingått i undersökningen gjorts för vida och vaga”.46 I denna undersökning har
åsikterna reducerats till korta och urskiljbara påståenden, vilket bidrar till att reabiliteten blir
god.47
Resultaten av min studie redovisas i undersökningsdelen, där det framgår hur de tre
tidningarna förhöll sig till de politiska aktörerna , om tidningarna tog ställning för den ena
eller den andra parten i kriget, hur tidningarna betraktade förhållanden mellan Sverige och
Vietnam samt hur mycket och på vilket sätt temat ”fred och förhandlingar”
uppmärksammades. Grupptemat ”fred och förhandlingar” har kodats på ett sätt som gör det
möjligt att se hur varje aktör förhöll sig till just förhandlingarna och till en fredlig lösning av
konflikten. För varje tidning presenteras resultat i form av en tabell där åsikterna för varje
41
Bryman, 2012, s.296.
Ibidem.
43
Jag har redan använt pressmaterial från statsvetenskapliga institutionen i Uppsala vid ett tidigare tillfälle,
nämligen när jag skrev min B-uppsats Koreafrågan i svensk press 1966-1969, Umeå 2014. Samma material har
också använts av Jacob Stridsman i sin avhandling Sverige och Koreakriget: en studie av Sverige hållning till
Koreakonflikten 1947-1953, Umeå 2008.
44
Bryman, 2012, s.297.
45
Ibidem.
46
47
Som i Queckfeldts undersökning. Ibidem.
42
12
aktör delas i grupper ”p” och ”n” där med ”p” menas ”positiv till fred/förhandlingar”.48 Till
gruppen ”n” tillhör åsikter som visar aktörernas ovilja att förhandla: ”Saigonjuntan vill
sabotera förhandlingarna” eller ”USA vill inte ha fred” är åsikter som utan tvekan skulle
tillhöra denna grupp. Temagruppen ”fred och förhandlingar” innefattar dessutom allmänna
åsikter om ”förhandlingar” som inte har en specifik koppling till någon aktör och åsikter om
vilka ”förutsättningarna för freden” är enligt varje tidning.49 Allmänna åsikter om
förhandlingar har också delats i två ”p” och ”n” grupper. Åsikten ”freden är nära” skulle
tillhöra gruppen ”p” likasom åsikten ”det råder dödläge i förhandlingarna” skulle utan tvekan
tillhöra gruppen ”n”. Gruppen ”förutsättningar för förhandlingarna” innefattar åsikter som
”om det ska bli fred måste USA lämna Vietnam” eller ”om det ska bli fred måste USA
förhandla med Nordvietnam”.
Resultatet presenteras i undersökningsdelen i olika underrubriker. Redovisningen av resultatet
sker i form av tabeller och text där de mest relevanta förekommande åsikterna i tidningarna
analyseras.
1.5 Forskningsläge
Skildningen av Vietnamkriget i press har varit objekt för en omfattande internationell
forskning. Edward Burton har studerat hur svensk-amerikanska emigranttidningar (främst
Svenska Posten, Nordstjernan och Svenska-Amerikanen) förhöll sig till Vietnamkriget.50
Burtons undersökning fokuserar å ena sidan på att studera hur dessa tidningar kommenterade
den amerikanska Vietnampolitiken och Sveriges ställningstagande mot USA och kriget; å
andra sidan försöker Burton att klarlägga om den svenska regeringen ville påverka de svenskamerikanska tidningarna när det gällde publicering av material som berörde den svenska
Vietnampolitiken. Resultatet av denna studie visar att de svenska emigranterna i USA hade
en annan syn om Vietnamfrågan än den man hade i Sverige: de sympatiserade inte med
Sveriges ställningstagande mot USA, som ifrågasattes.51 Studien visar också att den svenska
regeringen lyckades påverka publiceringen av material om svensk Vietnampolitik i dessa
tidningar genom att lova ekonomiskt bistånd för att få en mindre hård kritik. Av resultatet av
48
Ju mera åsikter som tillhör grupp ”p” en aktör har, desto mer är aktören benägen att förhandla eller har visat
vilja att förhandla och uppnå en fredlig lösning till konflikten.
49
Se undersökningsdelen.
50
Burton, Edward, The swedish-american press and the Vietnam war, Göteborg 2003.
51
Ibid. s.285. Här ska det påpekas att inte alla tidningar i Sverige instämde med de svenska regeringens
Vietnampolitik.
13
denna studie kan man dra en intressant slutsats: den svenska regeringen ville undvika att de
svensk-amerikanska tidningarna skulle beskriva den av den svenska regeringen förda
Vietnampolitiken i negativa termer i USA.
Kontroll av nyhetsflöde och samband mellan press och politik ligger i fokus också i Clarence
R. Wyatt studie, som uppmärksammar relationen mellan den amerikanska pressen och den
amerikanska regeringen/militären under Vietnamkriget. Resultatet av denna studie visar att
den amerikanska pressen kunde betraktas som en ”pappers soldat” som styrdes av Pentagon
och regeringen.52 Samma subjekt har till en viss del studerats också av Marco Smedberg, som
menar att förhållandet mellan den amerikanska krigsmakten och medierna var gott bara i
början av Vietnamkonflikten.53 Detta goda förhållande ersattes med tiden av djup misstro,
menar Smedberg: orsaken till detta var att kriget blev alltmer ifrågasatt. Den amerikanska
politiska ledningen försökte göra militären till talesmän för sin politik och denna koppling
mellan den politiska och den militära ledningen gjorde den amerikanska pressen alltmer
skeptisk och därmed ifrågasättande av konflikten.54
Mest av relevans för min undersökning är dock forskning som berör Vietnamfrågan så som
den behandlades i svensk press. I detta avseende och som redan påpekats är den självklara
utgångspunkten för min undersökning Eva Queckfeldts avhandling, som visar att det inte
finns någon skillnad i uppfattningen i Vietnamfrågan mellan de borgerliga tidningarna DN
och SvD å ena sidan och den socialistiska ST eller AB å den andra, utan istället mellan DN
och ST/AB å ena sidan och SvD å den andra.55 Den följande tabellen visar vilka temagrupper
de tre tidningarna uppmärkssammade mest under den perioden som behandlades i
Queckfeldts undersökning, nämligen 1963-1968:
52
Wyatt, Clarence R. Paper soldiers: the American press and the Vietnam War, 1993. Från Choice Reviews
Online, 1993, Vol.31(03), pp.31-1347-31-1347, [Fackgranskad tidskrift].
http://www.cro3.org.proxy.ub.umu.se/content/31/03/31-1347.full, hämtad 28 april 2015.
53
Smedberg, Marco, Vietnamkrigen 1880-1980, Lund, 2008. Boken är en kronologisk översikt av
Vietnamkonflikten men berör också de amerikanska mediernas uppfattning av kriget.
54
Smedberg, 2008, s.199. Refererar till Hammond, 1998: Reporting Vietnam.Media and Military at War, s.
292.
55
ST står för Stockholm-Tidningen.
14
Tablå 1: Urval av teman gällande Vietnamfrågan i Dagens Nyheter, Aftonbladet/StockholmTidningen och Svenska Dagbladet, 1963-1968.Mest och minst förekommande.
Tidningar:
Störst antal
teman=dominerande
intresse från
tidningar
Lägst antal
teman=lågt intresse
från tidningar
DN
ST/AB
SvD
USA, freden,
krigshändelser,
Sydvietnam. Krigets
inledning, FNL,
Nordvietnam
USA, freden,
krigshändelser,
SverigeVietnam,Sydvietnam,
krigets
inledning,FNL
Freden, USA,
krigshändelser,
SverigeVietnam,
Nordvietnam,
FNL,Kina,
Sverige-Vietnam,
Kina, Sovjetunionen
Nordvietnam, Kina,
Sovjetunionen
Krigets
inledning.
Sydvietnam,
Sovjetunionen
Källa: Queckfeldt 1981, s. 73.
Tabellen bygger på hela undersökningsperioden. Queckfeldt betonar att teman ”USA” och
”fred och förhandligar” har varit dominerande varje år i alla tre tidningarna: intresset har
visserligen skiftat mellan dessa teman men de har aldrig lämnat sina tätplaceringar. USA och
freden var de teman som fått störst uppmärksamhet i alla tre tidningarna. Freden var dock det
dominerande temat för SvD under hela undersökningsperioden medan USA var det
dominerande temat i AB och DN, också under hela undersökningsperioden. Av tabellen
framgår också att DN har visat ett svagt intresse för temat Sverige-Vietnam om man jämför
med ST/AB och SvD. Tabellen visar vilka teman som haft en hög förekomstfrekvens av
åsikter respektive en låg förekomstfrekvens. Förekomstfrekvensen kan variera genom åren
och därmed intresset som tidningarna visar för ett visst tema: intresset skiftar.56 Queckfeldt
konstaterar också att intresset för Kina och Sovjetunionen varit som högst under 1965 då
tidningarna kommenterade det inflytandet som dessa länder kunde ha över Nordvietnam.
1968 kom åsikter om Kina och Sovjetunionen att förekomma mera perifert i de undersökta
tidningarna: när dessa aktörer någon gång nämns är det i samband med fredsspekulationer.57
Queckfeldt menar att skillnader i synen på Vietnamfrågan fanns mellan tidningarna men att
dessa skillnader inte var så tydliga, förutom när inrikespolitiska aspekter kom med i spelet.58
56
En hög förekomstfrekvens av åsikter innebär ett högt intresse, likasom en låg förekomstfrekvens innebär ett
lågt intresse.
57
58
Ibid. s. 91. Som exempel på inrikespolitiska faktorer nämner Queckfeldt Olof Palmes
demonstrationsdeltagande 1968, när Palme, tillsammans med den nodrvietnamesiske ambassadören i Moskva
manifesterade i Stockholm mot den amerikanska krigsföringen i Vietnam.
15
Vid flera tillfällen riktade SvD sin kritik mot regeringens ställningstagade mot USA och mot
Olof Palme, vars agerande ansågs vara skadlig för den svenska neutralitetspolitiken.59
Vietnamfrågan berörs också i Eva Blocks avhandling ”Amerikabilden i svensk dagspress
1948-1968”.60 Denna studie, som har som utgångspunkt också de tre tidningarna Dagens
Nyheter, Stockholm-Tidningen och Svenska Dagbladet visar att allmänt skedde en förändring
i bilden av USA i dessa tre tidningar, från en ”gammal” och positivt värderande Amerikabild
där USA framställdes som ”symbol för frihet, jämlikhet och demokrati” till en ny negativt
värderande bild.61 Studien berör också synen på USA i relation till Vietnamfrågan och visar
att likheterna mellan de tre tidningarna var stora i början av 1960-talet men att efterhand som
kriget i Vietnam kom i fokus ”började tidningarna att skilja sig mer åt i förhållande till
varandra”. Enligt Block kan man konstatera att det under 1964 och 1965 pågår ”en veritabel
tävling om platsen som ledande i förändring av amerikabilden mellan DN och ST medan SvD
efter hand tog avstånd från vad de stod för”.62 Block menar att Palmes tal 1965 blev bemött
med stark kritik av alla icke-kommunistiska pertierna i Sverige: det var då den konservative
SvD tog avständ från kritiken mot USA.63
Den svenska dagspressens hållning till vietnamkriget fram till krigets slut behandlas delvis
och på ett icke-systematiskt sätt också av Yngve Möller i boken ”Sverige och Vietnamkriget”,
där hänvisningar till den svenska pressens hållning till olika aspekter av Vietnamfrågan
förekommer.64 Ett exempel på aspekter som behandlas av Möller är det svenska erkännandet
av Nordvietnam 1969. Enligt Möller var den svenska pressen överlag positiv till sakfrågan
med undantag för högerpressen som höll sig kritisk till regeringens sätt att sköta ärendet.65
Han menar att Svenska Dagbladet ansåg att den svenska regeringen gjort ännu en
demostration mot USA och därmed orsakat en ny åtstramning i relationerna mellan de två
länderna. DN ansåg att erkännandet av Nordvietnam ”speglade en stark svensk opinion” och
att regeringen ”hyfsat en politisk ekvation som började med att Sverige drog in sin
representation i Saigon och de fakto inte längre erkände den militära juntan där”.66
Tidningarna som Möller refererar till är flera och för varje aspekt han tar upp behandlas oftast
59
Block, Eva, Amerikanbilden i svensk dagspress 1948-1968, Lund, 1976.
61
Block, 1976, s. 36f.
62
Ibid. s. 121.
63
Ibid. s. 129.
64
Möller, Yngve, Sverige och Vietnamkriget, Stockholm, 1992.
65
Möller, 1992, s. 167.
66
Ibidem..
60
16
bara en eller två tidningars synpunkt om frågan, där det inte alltid är just de tre tidningarna
som är av intresse för denna studie som Möller refererar till. Som exempel kan nämnas att när
Nordvietnam erkändes 1969 återgav Möller DN:s och SvD:s inställning till frågan men han
nämnde ingenting om vad som skrevs i AB om saken. Trots det får man av Möllers bok en
uppfattning av hur AB, DN och SvD förhåll sig till Vietnamfrågan. Möller menar också att
SvD och överlag moderat press höll sig konstant kritisk mot den svenska regeringens
Vietnampolitik som man menade skulle orsaka sämre relationer med USA.67
De olika aspekter som Möller behandlar uppmärksammades mycket i de tre tidningarna som
behandlas i min undersökning. Möller nämner exempelvis DN:s artikel som publicerades den
2 augusti 1970 där Olof Palme kommenterade Song My-massakern under rubriken ”För Song
My i vårt hjärta”.68 Enligt Möller menade Palme att vem som helst som försätts i vissa
situationer där den sociala kontrollen släpps kan vara kapabel till en sådan massaker. Det är i
sådana situationer då den sociala kontrollen släpps som hatet, fruktan och självförakthet får
fritt spelrum och människor kan göra saker som annars står i full kontrast till alla
föreställningar om ett civiliserat samhälle, menade Palme.69 DN:s artikel uppmärksammades
och kommenterades också i AB och SvD.
Möller refererar också till AB:s inställning till PRR: han menar att AB uttryckte att PRR
borde erkännas av den svenska regeringen eftersom PRR var representativ för det
sydvietnamesiska folket och hade kontroll över huvuddelen av landet. Enligt AB hade den
svenska regeringen ”inga skäl att avstå från att genom PRR återuppta förbindelserna med
Sydvietnam”.70 Möller visar också att DN ”hyste farhågor att USA kunde vara på väg att bli
en polisstat eller rent av en fascistisk stat”.71
Möllers studie visar att det fanns likheter i uppfattningen av Vietnamfrågan mellan AB och
DN. Båda hade en positiv inställning mot regeringens Vietnampolitik till skillnad mot SvD.
Olof Kleberg har studerat den svenska liberala dagspressen och dess inställning till
Vietnamfrågan.72 Kleberg menar att de liberala tidningarna var splittrade när det gällde
uppfattningen av konflikten. Hans undersökning visar att DN höll sig kritisk mot kriget under
den perioden mellan 1964 och 1973. Särkilt betonas i Klebergs forskning att tidningen
67
Möller 1992 s. 189.
Ibid. s. 229.
69
Ibid. s. 230.
70
Ibid. s. 233.
71
Ibid. s. 358f.
72
Kleberg, Olof, Stridsfrågor och stilbildare: liberal press i 100 års samhällsdebatt, Uppsala, 2005.
68
17
menade i januari 1972 att USA hade haft ”oräkneliga tillfällen” att dra sig ur Vietnam, men att
detta hade inte skett.73
1.5.1 De tre tidningarnas politiska färger
AB är obunden socialdemokratisk och har varit det sedan 1963. Det var då tidningen bekände
sin politiska färg.74 AB kan i denna undersökning väntas visa åsikter i linje med den
socialdemokratiska regeringen. Socialdemokraternas och svensk Vietnampolitik
symboliserades och personfierades av Olof Palme, som kritiserade USA öppet och tydligt för
första gången 1965 i sitt berömda Gävletal. Sedan dess skärptes hans kritik mot USA år från
år och blev allmer öppen. Hans tal och ton var dessutom ”alltmer entydigt och ensidigt i
uppslutning för DRV/FNL”.75
DN är obunden liberal. Tidningen ställde sig på det liberala partiets sida redan 1923. Under
andra världskriget var tidningens hållning försiktig och regeringsorienterad. Under Herbert
Tingstens tid intog DN en skarp antikommunistiskt hållning men förespråkade dock en
kompromiss mellan socialdemokratin och Folkpartiet efter extravalet 1958.76 Efter Tingstens
tid förespråkade tidningen en borgerlig samling och under 1960-talet öppnades ledarsidan för
andra åsikter än de som tidningen brukade företräda: framförallt för den radikala
vänsteropinionen.77 Relevant för denna studie är, som redan påpekats, att DN intog en kritisk
hållning till Vietnamkriget från 1964 fram till 1973.
Yngve Möller menar att från konservativt håll rådde olust och misstro mot den aktiva
Vietnampolitiken som regeringen tillsammans med arbetarrörelsen och Vietnamrörelsen stod
för sedan 1965. De främsta kritikerna av en sådan politik var Gösta Bohman och Sven
Wedén78 varavs kritik uttrycktes under debatter i riksdag, TV och press.79 Det fanns dock en
viss kluvenhet från liberalt håll: Möller menar att Wedén mötte en opposition både från sitt
eget ungdomsförbund och från liberala tidningar (bland annat DN) i uppfattningen av
Vietnamfrågan. 1969 efterträddes Wedén av Gunnar Helén och det var då den mot regeringen
73
Kleberg 2005, s. 255.
Fredriksson, Gunnar m.fl. Aftonbladet, en svensk historia, Stockholm, 1980, s. 366.
75
Möller, 1992, s. 363. DRV står för Demokratiska Republiken Vietnam (Nordvietnam).
76
Tingsten var DN:s chefredaktör mellan 1946 och 1959. Johansson, Alf W, Sundin, Staffan, Dagens Nyheter,
Nationalencyklopedin. Hämtat den28 april 2015.
77
Ibidem.
78
Folkpartis partiledare 1967-1969.
79
Möller, 1992, s. 358.
74
18
förda kritiken från Folkpartiets håll tonades ned.80 Folkpartiets politik kom då att stå närmare
regeringens, det vill säga för Vietnam och för stöd till u-länderna.81 Möllers beskrivning
stämmer överens med Eva Queckfeldts resultat, som visar att DN stod nära AB och därmed
regeringens politik redan mellan 1963 och 1968, det vill säga när Folkpartiet fortfarande var
kritisk mot regeringen. Som påpekats av Möller ändrade Folkpartiet sin politik 1969: Med
detta sagt kan DN:s åsikter i denna undersökning väntas vara i linje med regeringens, det vill
säga kritiska mot USA och positiva mot Nordvietnam. Om Folkpartiets hållning i slutet av
1960-talet skriver Kaj Björk att
Folkpartiet och centern tycktes befinna sig i tävlan med regeringen om att
bevisa sin förståelse för antiamerikanska krafter runtom världen. Både
socialdemokraterna och mittenpartierna ivrade för stöd åt olika så kallade
befrielserörelser utan att närmare undersöka om de verkligen var rörelser
och om de förtjänade att betecknas som befriare.82
SvD intog en politisk konservativ hållning under 1900-talets första årtionde och har räknats
som högerns huvudorgan i inrikespolitiska frågor. Efter 1982 blev tidningen obunden moderat
och därmed intog en friare politisk hållning.83Att Folkpartiet hade tonat ned sin kritiska
hållning till regeringen innebar att nu trädde Gösta Bohman alltmer som den främste
borgerlige kritikern av Vietnampolitiken. Hans kritik var mest riktad mot Palme, som
anklagades för att föra en politik som var skadlig och farlig för Sverige: denna politik
definierades av Bohman som oneutral, antiamerikansk och ansvarslös. Bohman myntade
slagordet ”inrikespolitisk utrikespolitik” för att beskriva den av Olof Palme förda
Vietnampolitiken.84
Gösta Bohman uttrycker sina tankar kring den svenska Vietnampolitiken i sin bok ”Inrikes
utrikespolitik”.85 Han menar att det finns gränser för den utrikespolitiska aktivitetet som
Sverige kan bedriva. Bohman skriver att ”Visserligen har vi ansett oss vara oförhindrade att
inom Förenta Nationerna och på annat sätt ge uttryck för den svenska demokratins
värderingar vi vårt ställningstagande i internationella frågor” och att ”vi har inte ansett oss
böra undvika att uttala vår mening om vissa staters politik i frågor, där grundläggande
80
Folkpartis partiledare 1969-1975.
Möller 1992. s. 359.
82
Björk, Kaj, Vägen till Indokina, Stockholm 2003, s. 218-219.
83
Sandlund, Elizabeth, Svenska Dagbladet. Nationalencyklopedin. Hämtat den 28 april 2015.
84
Ibidem.
85
Bohman, Gösta, Inrikes utrikespolitik, Stockholm 1970.
81
19
mänskliga och demokratiska intressen träts förnär”.86 Men detta, betonar Bohman, måste ske
”på ett sätt som tillgodoser den svenska utrikespolitikens primära syften”.87 Bohman påstår att
regeringen Palmes utrikespolitik har motverkat sitt syfte (att skapa avspänning) och har
dessutom ”skadat svenska intressen och våra möjligheter att utöva inflytande på det
internationella planet”. 88
1.5.2 Två perspektiv på Vietnamfrågan
Enligt Olof Kleberg kan man urskilja två bilder i synen på Vietnamkonflikten. Den ena
beskrivs som endimenensionell och öst-väst dominerad och den andra som flerdimensionell.
Kleberg betonar att under de femton år av starkt amerikanskt engagemang i Vietnamkriget
skiftade debattens tyngdpunkt i den demokratiska världen markant från den första till den
andra synen.89 Enligt den endimensionella världsbilden var kriget en konflikt mellan öst och
väst och ett typiskt uttryck för kalla kriget. USA skulle kämpa för freden och demokrati också
i östeuropa och skulle stödjas. Det var USA:s plikt att stödja de antikommunistiska regimerna
i Asien för att undivka att dessa skulle falla som dominobrickor och bli kommunistiska. I
denna världsbild var Kina aggressivt och Vietnam var Kinas och gerillans ombud.
Sovjetunionen var den återhållande kraften.90
I den flerdimensionella världsbilden kunde demokratin inte vinnas med vapen och i allians
med korrupta regimer: detta skulle försvaga demokratins möjligheter. Sovjetunionen önskade
avspänning, Kina var aggressivt och Nordvietnam vad motståndare till kinesiskt inflytande.
Enligt denna världsbild hade små nationer rätt till oberoende från stormakter oavsett
samhällssystem och kriget sågs här som en konflikt mellan rik och fattig eller mellan i-land
och u-land.91
Enligt Kleberg ökade de svenska tidningarnas uppmärksamnhet för kriget mellan 1964 och
1965. Under denna tid utgick högertidningarna oftast från den första världsbilden och de
86
Bohman 1970, s.13-14. Bohman skriver att detta framhölls i Moderata Samlingspartiets utrikespolitiska
partimotion vid 1969 års riksdag (II : 418).
87
Ibidem. Här syftar Bohman till alliansfriheten.
88
Ibidem.
89
Kleberg 1992, s. 241.
90
Ibidem.
91
Den endimensionella och den fler-dimensionella värdlbilden kan relateras, som påpekats av Klefberg, 2005, s.
241, till de ovan nämnda perspektiven som Eva Block presenterar. Block urskiljer en gammal och positiv bild av
Amerika från en nyare och mer negativ.
20
socialdemokratiska från den andra. Liberala tidningarna var splittrade.92 Klebergs påstående
stämmer överens med Blocks och Queckfeldts studier, som visar att AB och DN utgick från
den endimensionella bilden i synen på USA och konflikten; moderata SvD utgick istället från
den flerdimensionella.
1.6 Aktörerna, Vietnamkonflikten och Vietnamfrågan 1969-1973
I detta avsnitt presenteras en kort översikt över bakgrunden till kriget samt vad som hände i
Vietnam och i Sverige under den undersökta perioden.93 I översikten introduceras läsaren
också till de inblandade politiska aktörerna.
1.6.1 Bakgrund till kriget94
Konflikten var från början ett kolonialkrig. Fransmännen hade varit i Vietnam sen slutet av
1800-talet och ville efter andra världskrigets slut återupptå kolonialväldet efter att Japan hade
invaderat landet 1940. Kriget bröt ut mellan fransmännen och vietnameserna, och den
allmänna uppfattningen var från början att fransmännen skulle lätt besegra den vietnamesiska
motståndsrörelsen och ta över Vietnam. Fransmännen, som under tiden hade börjat få
militäriskt stöd från USA, förlorade dock kampen 1954 och ett vapenstillestandsavtal
tecknades i Genéve mellan de stridande parterna. I Genévekonferensen deltog flera länder och
i samband med vapenstilleståndsavtalet uppdelades Vietnam i två delar. Uppdelningen av
Vietnam skulle vara tillfällig, eftersom man hade bestämt på Genévekonferensen att landet
skulle återförenas 1956 efter allmänna val. Det var en militär demarkationslinje: den
vietnamesiska motståndrörelsen Viet-Minh drog sig norr om linjen, fransmännen söder om
den. Uppdelningen av Vietnam skulle vara tillfällig: linjen fick inte uppfattas som en gräns
mellan två länder. Efter 1954 lämnade fransmännen Vietnam och USA blev kvar i södra
delen av landet. Under tiden hade amerikanerna börjat betrakta den vietnamesiska
nationalismen som ”sovjetisk imperialism” och ”kommunismen” skulle slås tillbaka: det
kalla krigets amerikanska politik hade utformats. 1955 utropades Sydvietnamesiska
Republiken Vietnam, i strid mot Genevekonventionen och med USA:s stöd. Amerikanerna
insåg dessutom att det fanns en konkret risk att kommunisterna skulle vinna de planerade
92
Kleberg 1992, s. 241-242.
I detta avsnitt behandlas bara de händelserna som är relevanta för just denna undersökning och som
tidningarna visade mest uppmärksamhet för.
94
Uppgifterna i avsnitten 1.8.1 och 1.8.2 är hämtade ur Queckfeldt, 1981 och Smedberg, 2008.
93
21
valen 1956, och att Vietnam skulle därmed återförenas under en kommunistisk regim.
Situationen bektraktades av amerikanerna ur dominoteorins perspektiv: om kommunismen
hade spridit sig i ett land skulle den sprida sig sen också till landets närmare område, i det här
fallet i hela Sydöstasien. Det var i amerikanernas intresse att Vietnam skulle förbli delat:
därför tillät amerikanerna inte att valen skulle hållas, trots Nordvietnams och Sovjetunionens
protester. Från 1956 började båda delarna av landet rusta upp. Nordvietnam stöddes av
Sovjetunionen och Kina, Sydvietnam fick militärt och politiskt stöd av USA. Den
vietnamesiske politikern Ngo Dinh Diem, som vistats några år i USA, installerades som
regeringschef i Saigon, med amerikansk hjälp. Regimen i södern kallades för Saigonjuntan
och var starkt antikommunistiskt. Saigonjuntan skulle enligt amerikanerna representera ”fred,
frihet och demokrati” i Asien: att skydda demokratin var en av USA:s officiella motiv för
interventionen i Vietnam. Efter hand började Diem terrorisera motståndrörelsens sympatisörer
i Sydvietnam och satte in sitt eget folk i Saigonjuntan, som styrdes då av en västerländskt
orienterade elit. Diem ökade den politiska förföljelsen och folkrensningen i södra Vietnam:
det var dessa faktorer som ledde till det stora Vietnamkriget. 1960 bildades FNL , den av
kommunister dominerad gerillarörelsen som stred tillsammans med Nordvietnam mot USA
och Saigonjuntan.
1.6.2 1964-1968
Den så kallade Tonkinincidenten 1964 var den utlösande faktorn för ett amerikanskt aktivt
deltagande i kriget. Enligt amerikanska uppgifter anfölls två amerikanska krigsfartyg av
nordvietnamesiska torpedbåtar. Den dåvarande USA presidenten Johnson valde att betrakta
incidenten som en nordvietnamesisk provokation och gick med i krig mot Nordvietnam: USA
och Nordvietnam befann sig i praktiken i öppet krig mot varandra trots att en officiell
amerikansk krigsförklaring aldrig kom. 1965 började Nordvietnam bombas, och 1968 pågick
den så kallad Tét-offensiven, en massiv nordvietnamesisk offensiv med stöd av FNL som
pågick i hela Sydvietnam. USA slog tillbaka offensiven och segrade. Offensiven orsakade
dock den amerikanska krigsmakten stora förluster, trots segern: förlusterna var den utlösande
faktorn som bidrog till konsolidera och stärka att den amerikanska opinionens ifrågasättande
och kritiserande av den amerikanska krigspolitiken i Vietnam.
Richard Nixon, som blev USA:s president 1968, hade ett mål med sin politik: kriget skulle
”vietnamiseras”. En Vietnamisering av kriget skulle innebära att de amerikanska trupperna
22
skulle retirera från Vietnam, samtidigt som att Saigonjuntan skulle ta över kampen mot
Nordvietnam och FNL. 1968 inleddes också fredsförhandlingarna i Paris, som pågick fram till
januari 1973.
1.6.3 1969-januari 197395
I januari 1969 erkände Sverige diplomatiskt Nordvietnam som land. I juni offentliggjordes att
FNL hade bildat en provisorisk regering i Sydvietnam (PRR), tillsammans med en annan
politisk kraft som kallades för alliansen för nationella, fredliga och demokratiska krafter i
Sydvietnam. Den 4 juli gjorde Svenska Kommittén för Vietnam en aktion på Sergels Torg i
Stockholm: på USA:s nationaldag läste man upp namnen på de amerikanska offren av kriget.
Aktionen visade sig vara kontroversiell och väckte debatt och protester.96 Den 5 semptember
dog Ho-Chi-Minh.97 I november samma år offentliggördes och avslöjdes en massaker som
ett amerikanskt infanteriförband hade begått i början av 1968, då en sydvietnamesisk by hade
utraderats och 567 män, kvinnor och barn hade mördats kallblodigt. Massakern kallades för
Song My-massakern och blev orsak till en stor debatt i Sverige. Det var mot slutet av 1969 de
amerikanska fångarna som satt i de nordvietnamesiska fängelserna började uppmärksammas.
Fångarna var ett ämne som kom att få stor uppmärksamhet i de svenska tidningarna också
under kommande åren.
I januari 1970 diskuterade och kommenterade pressen den svenska regeringens bistånd till
Nordvietnam. I augusti publicerades en artikel av DN där Olof Palme pratade om Song Mymassakern. Palmes åsikter väckte uppmärksamhet och debatt och kommenterades också i de
andra tidningarna.98 1970 började man uppmärksamma USA:s kemiska krigsföring i Vietnam,
som kritiserades för sina förödande konsekvenser för både miljön och för den vietnamesiska
befolkningen.
1971 presenterade PRR:s förhandlingschef madame Binh ett fredsförslag i 7-punkter. I
oktober hölls valen i Saigon. Det var inga demokratiska val: Thieu, Saigonjuntans president
95
Detta avsnitt är en kronologisk översikt över de Vietnamfrågans relaterade händelser som
uppmärkssammades mest i de tre tidningarna mellan 1969 och januari 1973. Avsnittets funktion är att
introducera läsaren till undersökningen. Under denna period spred Vietnamkriget sig också till Laos och
Kambodja men denna aspekt av konflikten behandlas inte i denna studie.
96
Behandlas mer i avsnittet ”Undersökning”.
97
Ledaren för den nationalistiska nordvietnamesiska motståndsrrörelsen Vieth-Minh.
98
Behandlas mer i avsnittet ”Undersökning”.
23
och USA:s man var valets enda kandidat. Valet kallades för ”valfars” och valbluff” i
tidningarna.
Under sommaren 1972 var det de amerikanska bombningarna av dammar och fördämningar
nära Röda flodens delta i Nordvietnam som uppmärksammades i de tre tidningarna. Man
bombade dammarna bara några veckor innan regntiden: den amerikanska planen var att med
regnet skulle Röda flodens vatten stiga och pressa på mot dammarna, som då inte skulle
kunna motstå vattenmassorna på grund av skadorna orsakade av bombanfallen.
Vattenmassorna skulle dränka tusentals människor och förstöra risskörderna. Dessutom fanns
risken att havet kunde bryta in och genom sin salthalt omöjliggöra jordbruk under flera år.
Under 1972:s sista månader var för det mesta förhandlingarna som uppmärksammades av
tidningarna.
Januari 1973 skrev de inblandade parterna på fredsavtalet. Kriget var slut för USA:s del.
24
2. Undersökning
2.1.1 Aftonbladet och temagruppen ”aktörer” 1969-1973
Tabell 1: Åsikter i Aftonbladet angående Vietnamkrigets aktörer, under perioden från och
med januari 1969 till och med januari 1973. Positiva och negativa ställningstaganden.
USA
a
b
Saigonjuntan
N.Vietnam
FNL
PRR
Kina
Sovjet
a
a
a
a
a
b
a
b
0
1
0
1
0
0
1
0
4
0
0
0
1
0
3
0
3
0
3
0
8
1
7
1
b
b
b
b
1969
48
0
8
0
12
0
6
0
7
0
1970
66
0
14
0
8
0
2
0
0
0
1971
62
0
16
0
5
0
3
0
2
0
1972
111
0
23
1
3
0
4
0
2
0
1973
21
0
2
0
3
0
0
0
2
0
Summa
308
0
63
1
41
0
0
15
Totalsumma
308
64
41
13
0
15
13
9
8
Källor: Aftonbladet från och med jan 1969- till och med jan 1973.
Kommentarer: a = åsikter kritiska mot USA:s Vietnampolitik och positiva mot Nordvietnam.
b = åsikter kritiska mot Nordvietnam och positiva mot USA:s Vietnampolitik samt neutrala åsikter. FNL =
Vietnamesisk antiamerikansk motståndrörelse. PRR = Sydvietnamesiska provisoriska revolutionära regeringen.
Det framgår av tabellen att den av Aftonbladet mest uppmärksammade aktören under hela
undersökningsperioden är USA, följd av Saigonjuntan och Nordvietnam. Mindre
uppmärksamhet ägnas åt FNL och PRR och åsikter om Kina och Sovjetunionen förekommer i
väldigt lite utsträckning. Tabellen visar också att USA är den mest uppmärksammade aktören
varje år under den undersökta perioden. Att resultatet visar också att majoriteten av åsikterna
tillhör gruppen ”a” kan förklaras med att AB håller sig konstant väldigt kritisk mot USA och
Saigonjuntan under hela undersökta perioden. Aftonbladet är också , av alla tre valda
tidningarna, den som uttrycker sin kritik mot USA/Saigonjuntan tydligast och starkast. Öppen
kritik mot USA förekommer ständigt och kontinuerligt, likasom olika sorter uppmaningar,
25
som kan handla om att stödja Nordvietnam och FNL eller om USA måste lämna Vietnam.
För att kritisera USA och Saigonjuntan används starka uttryck och värdeladdade adjektiv.
Aftonbladets åsikter om USA är många under hela 1969. USA är den angripande parten i
kriget, som definieras som ett amerikanskt angreppskrig.99 USA anklagas för att bomba
Vietnam urskillningslöst och utan att ta den minsta hänsyn till civiler.100 USA:s krig kallas
dessutom för förintelsekrig, folkmord, massmord.101 USA bedriver enligt AB terror, övervåld,
grymheter och allmänt krigsförbrytelser.102 Dessa värdeladdade ord uttrycks i synnerhet när
tidningen refererar till Song My massakern. AB menar dessutom att det är USA:s politiska
och militära ledningarna som har ansvaret för Song My massakern och alla amerikanska
krigsförbrytelser, likasom för det som kallas för ”krigets brott”. Enligt AB att det är USA
som bär ansvaret för att Vietnam inte återförenades.
AB betonar att USA söker förevändning för att trappa upp kriget.103 Dessutom förvränger
eller förtiger USA fakta för allmänna opinionen; denna uppfattning uttrycks vid flera tillfällen
under 1969104 och är återkommande också under de övriga undersökta åren. Amerikanerna,
menar AB, har länge varit medvetna att de inte kan vinna kriget men har ändå fortsatt med
förstörelse och dödande trots denna insikt. USA anklagas också för att stödja diktaturerna och
de ruttna regimerna i Saigon.105 Redan 1969 kritiserar AB den amerikanska kemiska
krigsföringen i Vietnam.106
1970 är det USA som enligt AB trappar upp och utvidgar kriget i Sydöstasien. Det är nu man
börjar prata alltmer om USA:s syfte med vietnamisering av kriget, som enligt AB är att
garantera ett antikommunistiskt Sydvietnam som ska fungera som USA:s satellitstat i
Sydöstasien.107 Vietnamisering innebär också fortsatt krig och den är ingen fredsplan, i
motsatsen till vad Nixon ofta uttrycker. 1970 blir AB:s kritik mot USA:s kemiska krigsföring
i Vietnam ännu hårdare och skarpare. Man betonar denna sort krigsförings ”skadeverkningar
på gravida kvinnor och deras foster”108 , som orsakar missbildningar och är således skadlig
99
Aftonbladet, 6 januari 1969; 21 juli 1969.
Aftonbladet, 6 januari 1969; 7 juni 1969; 13 december 1969.
101
Aftonbladet, 27 november 1969; 13 december 1969.
102
Aftonbladet, 10 juli 1969; 8 november 1969; 31 oktober 1969; 27 november 1969; 13 december 1969.
103
Aftonbladet, 18 augusti 1969.
104
Aftonbladet, 15 maj 1969; 16 maj 1969; 5 september 1969; 21 november 1969; 27 november 1969.
105
Aftonbladet, 21 juli 1969.
106
Aftonbladet, 2 september 1969; 13 december 1969.
107
Aftonbladet, 16 februari 1970.
108
Aftonbladet, 6 juni 1970.
100
26
också för de framtida generationerna.109 Kritiken mot USA och Saigon pågår under hela 1970.
USA beskrivs som denparten i kriget som bedriver folkmord och sprider död och förödelse i
Vietnam.
1971 menar AB att USA:s politik kan ha förödande konsekvenser för världspolitiken eftersom
den kan leda till spända diplomatiska relationer med Kina. Det är 1971 AB börjar uttrycka att
USA har ekonomiska intressen i Vietnam och vill vinna kriget för att kunna investera där.
Denna åsikt förekommer flera gånger under hela 1971 ofta i samband med en annan,
nämligen att USA vill använda/utnyttja det besegrade folket som lågavlönade arbetare och
”slavar”.110 Den allmänna uppfattningen om USA är fortfarande att dess regering stödjer
Saigons brutala metoder och begår krigsförbrytelser och terrorpolitik i Vietnam. USA:s
president pratar om fred med fortsätter att bomba Vietnam och fortsätter därmed kriget.
AB uttrycker sin kritik mot USA:s kemiska krigsföring och dess konsekvenser också under
1971, då man menar också att pacifieringsprogrammet och fölkförflyttningar i praktiken
innebär folkmord.111 AB uppmanar den 8 augusti att ”fundera på vad det är för krig som
amerikanerna håller på med!”.112
1972 fortsätter kritiken mot USA:s vietnampolitik. USA förvränger och förtiger fakta för den
allmänna opinionen, menar AB. Vietnamisering handlar egentligen om att stödja
Saigonjuntan och att fortsätta kriget. Man menar att USA har planer på att stanna i Vietnam
fram till 1975. Om Vietnamiseringen uttrycker AB flera gånger att det är en politik som
innebär att asiater dödar andra asiater för att säkra USA:s inflytande i Indokina;
vietnamiseringen av kriget ska genomföras också för att USA ska ”slippa sätta in ´de egna
pojkarna´ för att vinna kriget”.113 USA:s krigsföring i Vietnam ska enligt AB stoppas och
USA är en fara för hela mänskligheten. Den enda politiken USA förstår är enligt AB att
förstöra Vietnam och döda befolkningen (man menar att amerikanerna är oförmögna att
förhandla). Även 1972 kritiserar AB USA:s kemiska krigsföring och betonar de förödande
konsekvenserna för en sådan krigsföring både för miljön och för människorna i Vietnam.114
109
Aftonbladet, 28 mars 1970; 1 april 1970; 6 april 1970.
Aftonbladet , 20 februari 1971; 9 mars 1971; 18 mars 1971; 21 april 1971.
111
Pacificering innebar att USA och Saigonjuntan försökte ta över de byar som ansågs ha starka band med FNL.
Detta gjordes bland annat genom att inrätta en ny byadministration kontrollerad av USA och Saigonjuntan.
Många människor som ansågs ha särskilda band med FNL förflyttades från byarna.
112
113
Aftonbladet, 12 april 1972
114
Aftonbladet, 30 maj 1972; 2 juni 1972.
110
27
Under sommaren 1972 är AB:s kritik mot USA väldigt hård. Det som står i fokus för denna
kritik är USA:s bombningar av dammarna i Nordvietnam. AB kallar USA för den stora
makten som ger sig på ett litet fattigt land115 och menar dessutom att USA:s syfte med kriget
är att ha en antikommunistisk satellitstat i Sydvietnam. För övrigt beskrivs USA:s
vietnampolitik även 1972 som folkmord, folkutrotning och förintelse. Jämförelser med
nazisternas folkmord mot judarna under andra världskriget förekommer och man menar att
USA brutit mot flera paragrafer i Nurnbergstadgan.116
1973 kritiseras USA för att bomba Nordvietnam till förhandlingar117 och återigen uttrycker
man att USA är supermakten som ger sig på ett litet fattigt land. USA:s krig handlar enligt AB
om våld och terror och USA har misslyckats totalt med sin Vietnampolitik. Man menar också
att USA:s krigsföring är uttryck för politiskt fattigdomsbevis. USA:s militära engagemang
måste likvideras, och AB kräver att USA ska se till att Saigon efterföljer fredsavtalet.
Om Saigonjuntan har AB uppfattningen 1969 att den inte är representativ för det
sydvietnamesiska folket.118 Saigonregimen kallas också för ”fascistregim”, en regim som inte
har stor administrativ kontroll i hela Sydvietnam.119 Den låga moralen i Saigonregimen
speglar sig också i dess armé, som, menar AB, till och med vägrar att strida vid sidan om
USA. Saigonregimen definieras som en rutten regim.120
Att Saigonjuntan är en korrumperad regim betonas flera gånger under 1970. AB kritiserar
Saigonjuntan för att regimen bedriver propaganda i Sydvietnam men också i Sverige: man
menar att Saigonjuntans kontor i Sverige inte fyller något reellt behov.121 Allmänt sprider
Saigonregimen falska och godtyckliga uppgifter om kriget och om situationen i
Sydvietnam.122 Saigonjuntan är en fascistregim som begår terror och brutalitet och som inte
mer än en amerikansk marionettregim. AB betonar 1970 Saigonregimens omänskliga
behandling av fångar.
115
Aftonbladet, 13 oktober 1972.
Enligt stadgan skulle de åtalade nazisterna ” lagföras under tre brottsrubriker: 1) brott mot freden, dvs.
förberedelse för och genomförande av aggressionskrig; 2) krigsförbrytelser, dvs. brott mot krigets humanitära
lagar; 3) brott mot mänskligheten, en ny brottskategori som tog sikte på förföljelse av etniska grupper och folk,
utrotningsaktioner likaväl som slavarbete. Här avsågs främst nazisternas judeförföljelser och det som senare
skulle kallas folkmord.” Bring, Ove, Nationalencyklopedin, uppslagsord. Hämtat den 5 maj 2015.
117
Aftonbladet, 21 januari 1973.
118
119
120
121
Aftonbladet, 3 mars 1970.
122
Aftonbladet, 6 juni 1970; 21 juli 1970.
116
28
1971 kritiserar AB Saigonjuntan som håller sina fångar i otänkbara förhållanden.123
Saigonjuntan och dess president Thieu har en gemensam plan med USA som går ut på att
utnyttja Vietnams oljaresurser: Thieu har nämligen lovat USA Vietnams olja, som enligt AB
tillhör det vietnamesiska folket. För övrigt uttrycks även 1971 att Saigonjuntan inte är
representativ för det sydvietnamesiska folket: Saigonregimen är garant för att USA ska ha en
satellitstat i Sydvietnam.124 Saigon är en korrumperad regim som bedriver terrorpolitik, mot
folket och mot sina fångar.
1972 beskrivs Saigonarmén som väldigt kraftig men samtidigt väldigt opålitlig: man
uttrycker flera gånger att den varken kan eller vill slås. Man menar att inte ens amerikanerna
litar på denna armé. Saigonrgimen är rutten och kallas också för Quislingsregim.125 Även
1972 betonar man att Saigonjuntan inte har folkligt stöd i Sydvietnam. Saigonjuntans politik
är en synonym för terror, tyranni och förtryck.126 Kritiken mot Saigonjuntan är hård fram till
1973 då man uttrycker att Saigonregimen baserar sin makt på terrorpolitik och att
Saigonsarmén har låg stridsmoral.127
Om Nordvietnam uttrycker AB 1969 att landet är mån om att ha goda diplomatiska relationer
med Sverige och vill ha svenskt bistånd.128 Nordvietnam är inte den angripande parten i
kriget och denna uppfattning uttrycks vid flera tillfällen.129
Nordvietnam vill enligt AB vara politiskt självständigt från Sovietunionen och Kina. Att
Nordvietnam inte är angriparen betonas också under 1970 då AB uttrycker att Nordvietnam
slåss och krigar bara för det måste: kriget är inte något som Nordvietnams regering har önskat
sig.130 Också under 1970 uttrycks att Nordvietnam vill ha goda diplomatiska relationer med
Sverige och, till skillnad mot vad som sägs om USA och Saigonjuntan, bedriver Nordvietnam
inte propaganda: de uppgifter som sprids av Nordvietnam går att lita på och de har alltid visat
sig stämma, menar AB.131 Nordvietnam bryr sig om sina fångar, som behandlas bra. Samma
åsikt om fångar förekommer också 1971, då man igen uttrycker att Nordvietnam vill vara
123
Aftonbladet, 20 februari 1971; 23 februari 1971.
125
Regim som företräder en annans makt eller ett annat lands intressen i sitt eget land. Uttrycket kommer från
den norska Quislingregimen som företrädde nazisterna i Norge under andra världskriget.
126
Aftonbladet, 11 maj 1972.
127
128
Aftonbladet, 6 januari 1969; 12 januari 1969.
129
Aftonbladet, 10 maj 1969; 19 maj 1969.
130
131
124
29
självständigt från de kommunistiska supermakterna Kina och Sovjetunionen.132 1972 menar
AB att Nordvietnams regim har folkligt stöd och handlar självständigt från
kommunistmakterna Kina och Sovjetunionen.133 Nordvietnam vill dessutom ha en
koalitionsregering i Sydvietnam. 1973 betonar man än en gång att Nordvietnam inte är
angriparen; dessutom menar man att Nordvietnam inte vill att konflikten löses genom ett avtal
mellan stormakterna; ett sådant avtal skulle bara främja stormakternas intressen på
Nordvietnams bekostnad.134 Nordvietnam vill, precis som PRR, att en nationell försoning sker
genom bildandet av en koalitionsregering, menar AB.
1969 uttrycker AB att FNL har lika rätt som USA att kriga i Vietnam135 och att det är FNL
som är den riktiga representanten för det sydvietnamesiska folket: FNL har folkligt stöd i
hela Sydvietnam.136 AB uttrycker sig positivt om att FNL har bidragit till att bygga PRR:
denna, menar AB, var en emotsedd åtgärd.137 1970 uttrycker AB att FNL, liksom
Nordvietnam, inte bedriver propaganda och att de uppgifterna om kriget som FNL sprider går
att lita på och att de har alltid visat sig stämma.138 1971 uttrycks det att FNL räddar det
vietnamesiska folket från USA:s krig.139 1972 menar AB att FNL bryr sig om människoliv
och dessutom om de amerikanska fångarna, som behandlas bra. FNL:s trupper har hög
stridsmoral och strider för att befria folket i Vietnam.
De flesta åsikterna om PRR förkommer 1969. PRR, som har FNL bakom sig, är enligt AB
den verkliga representanten för det sydvietnamesiska folket: denna åsikt förekommer flera
gånger.140 Trots att PRR har FNL bakom sig betonar AB att FNL inte är den enda politiska
gruppen som står bakom PRR:s byggande: PRR definieras som en bred koalitionsregering
som inte bara består av kommunister.141 1970 uttrycks det att PRR är representativ för folket i
Sydvietnam. 1972 uttrycks det att PRR vill ha en koalitionsregering i Sydvietnam och 1973
beskrivs PRR som en maktfaktor i Sydvietnam att räkna med, som siktar på nationell
försoning som ska ske genom en koalitionseregering.
132
134
135
Man kritiserar USA, som ”anser sig ha privilegium på att föra krig i Sydvietnam, medan FNL ska avstå från
alla krigshandlingar”. Aftonbladet, 4 mars 1969.
136
137
Aftonbladet, 11 juni 1969; 17 juni 1969.
138
139
140
Aftonbladet, 11 juni 1969; 12 juni 1969; 26 juni 1969; 4 juli 1969.
141
133
30
Om Kina förekommer bara en åsikt under 1969: AB menar att Kina vill vinna inflytande i
Hanoi efter Ho-Chi-Minhs död.142 1971 uttrycker AB att det är överdrivet att tro att Kina kan
ha inflytande på Nordvietnams krigspolitik.143 AB uppskattar Kinas solidaritet och stöd till
Nordvietnam och menar att för Kina är freden viktigare än de relationerna som Kina har med
USA.
Likasom Kina vill Sovjetunionen vinna inflytande i Hanoi efter Ho-Chi-Minhs död 1969.
1972 menar man att Sovjetunionen är egentligen inte intresserad av Vietnamfrågan utan mest
om europeiska säkerhetsfrågor.144 Dessutom har Sovjetunionen egna intressen av att inte
kompromissa relationerna med USA. 1973 menar AB att Sovjetunionen har visat sin
solidaritet mot folket i Indokina och har varit missnöjd mot USA:s vietnampolitik.145 Om
Kina och Sovjet menar AB att de har inte varit delar av en socialistisk gemenskap som har
stått bakom Nordvietnam. En sådan gemenskap har enligt AB inte bidragit till att stoppa
USA:s krig helt enkelt för att en sådan gemenskap har aldrig existerat.
Sammanfattningsvis visar resultatet att AB för en hård, skarp och explicit kritik mot USA:s
förda krigspolitik i Vietnam. USA anses vara den angripande parten i kriget som terroriserar
det vietnamesiska folket med alla medel: terrorbombningar mot civila, folkmord,
folkutrotning, kemisk krigsföring. USA har långsiktiga ekonomiska intressen i Vietnam, i den
meningen att man vill exploatera landets resurser med Saigonjuntans stöd: Man vill dessutom
utnyttja det besegrade folket som lågavlönad arbetskraft, eller som ”slavar”, som AB
uttrycker det. USA:s president brukar prata om fred men dessa ord betyder ingenting, menar
AB; USA vill inte ha fred och trappar dessutom upp kriget. AB:s uppfattning är att
Vietnamkriget är ett USA:s krig och att detta krig med dess krigsförbrytelser ska stoppas.
Nordvietnam är den angripna parten som ska hjälpas och ges bistånd, inte minst av Sverige.
Saigonjuntan beskrivs som en rutten korrumperad regim som inte har folkligt stöd i
Sydvietnam: AB betonar att det är FNL och PRR som är de riktiga representanter för det
sydvietnamesiska folket. PRR, betonas vid flera tillfällen under sommaren 1969, ska erkännas
av den svenska regeringen, som uppmanas att avbryta allt som är kvar av kontakterna med
den korrumperade Saigonjuntan. FNL och Nordvietnam strider inte för att de vill krig: de
strider bara för de måste försvara landet och den egna befolkningen från USA:s brutala
angreppskrig.
142
Aftonbladet, 5 september 1969.
144
145
143
31
Resultatet visar att AB tar ställning mot USA och Saigonjuntan, som kritiseras hårt och
kontinuerligt under hela undersökningsperioden. Därmed visar resultatet att AB tar ställning
för Nordvietnam, FNL och PRR. Tidningens åsikter avspeglar socialdemokraternas och
regeringens åsikter om Vietnamfrågan. Åsikterna uttrycks på ett väldigt explicit sätt, ofta i
form av uppmaningar och med värdeladdade adjektiv eller uttryck.
2.1.2 Dagens Nyheter och temagruppen ”aktörer” 1969-1973
Tabell 2: Åsikter i Dagens Nyheter angående Vietnamkrigets aktörer, under perioden från och
med januari 1969 till och med januari 1973. Positiva och negativa ställningstaganden.
USA
Saigonjuntan N.Vietnam
FNL
PRR
Kina
Sovjet
a
b
a
b
a
b
a
b
a
b
a
b
a
b
1969
44
2
14
0
3
0
5
3
3
0
1
0
0
0
1970
33
0
9
0
2
0
0
0
0
0
0
0
0
0
1971
19
0
12
0
4
0
2
0
0
0
5
0
1
0
1972
89
1
12
0
3
0
4
0
0
1
12
0
9
0
1973
19
0
3
0
2
0
1
0
0
0
0
0
0
0
Summa
204
3
50
0
14
12
3
3
1
18
0
10
0
Totalsumma
207
50
0
14
15
4
18
10
Källor: Dagens Nyheter från och med jan 1969- till och med jan 1973.
Kommentarer: a = åsikter kritiska mot USA:s Vietnampolitik och positiva mot Nordvietnam. b = åsikter kritiska
mot Nordvietnam och positiva mot USA:s Vietnampolitik samt neutrala åsikter. FNL = Vietnamesisk
antiamerikansk motståndrörelse. PRR = Sydvietnamesiska provisoriska revolutionära regeringen.
Resultatet visar att USA är aktören som DN haft mest åsikter om under hela
undersökningsperioden. Saigonjuntan är den andra mest uppmärksammade aktören, före Kina
och FNL. PRR är aktören som DN haft minst åsikter om. Tabellen visar att majoritetetn av
åsikterna tillhör gruppen ”a”.
Om USA skriver DN redan 1969 att USA har förlorat kriget. Man betonar också att USA inte
har folkligt stöd i Sydvietnam, ett land som enligt tidningen karaktäriseras av en stark
antiamerikanism. DN är allmänt kritisk mot USA under hela året och menar att USA väljer
medvetet att inte betrakta alla FNL:s och Nordvietnams reträtt som politiska gester eller
32
fredssignaler: USA väljer istället att fortsätta kriget.146 USA:s vietnampolitik kallas också för
dunkel och motsägelsefull, på grund av militärens agerande och på grund av det militära och
politiska stödet till Saigonjuntan som inte uppskattas. Den amerikanska krigsföringen kallas
också för meningslös och man betonar att USA bedriver propaganda.147 Redan 1969 börjar
DN prata om USA:s kemiska krigsföring och dess förödande effekter för växter och
människor. USA bedriver propaganda inte minst när det gäller de amerikanska fångarna som
sitter i Nordvietnams fängelser148 och är ett hinder för det sydvietnamesiska folktes
självbestämmanderätt. USA:s vietnamisering syftar enligt DN inte på fred: Vietnamisering
innebär bara fortsatt krig och död, för både vietnameserna och de amerikanerna soldaterna i
Vietnam.149 Den allmänna uppfattningen DN har om USA 1969 är att USA dödar civila
vietnameser och tänker fortsätta kriget: amerikanerna har inga planer att lämna Vietnam.150
USA begår massmord som inte på något sätt kan ursäktas.151
1970 blir kritiken mot USA ännu skarpare och tydligare. Åsikter som uttrycker att USA begår
massmord på civila förekommer vid flera tillfällen.152 Man refererar till Song My, samtidigt
som man betonar att Song My är inte den enda massakern som amerikanerna har ansvaret för.
Enligt DN fördömer USA livsmöjligheter för vietnameserna med sin kemiska krigsföring. Det
är under 1970 DN börjar uppmärksamma den rasistiska faktorn i kriget, som betraktas som ett
rasistiskt krig mot vietnameser och allmänt asiater.153 Vid flera tillfällen betonar man att USA
stödjer Saigons brutala metoder: amerikaner deltar i de sydvietnamesiska tortyrlägren.154
Man uttrycker att trots att massmord förekommer i alla krig och att också nordvietnameserna
är ansvariga för massmord så är det USA som ändå har det största ansvaret för de flesta
massmorden i Vietnamkriget. USA begår krigsförbrytelser, och USA:s pacifiering är ingen
fredsplan, i mostsats till vad Nixon säger.155 Att USA begår massmord på civila är en
återkommande åsikt; USA bedriver dessutom propaganda. Den amerikanska presidenten
146
Dagens Nyheter, 10 april 1969.
Dagens Nyheter, 29 maj 1969; 17 juli 1969.
148
I USA försökte man stärka opinionen för kriget genom att betona hur de amerikanska fångarna behandlades
illa av nordvietnameserna.
149
Nixon brukade påstå att vietnamiseringpolitiken var en fredsplan.
150
Dagens Nyheter, 14 september 1969; 17 september 1969.
151
Refererar till massakern i Song My. DN:s uppfattning är också att Song My är bara en av de många massaker
som USA:s militärer är ansvariga för.
152
Dagens Nyheter, 31 mars 1970; 10 oktober 1970; 29 oktober 1970; 17 december 1970.
153
Dagens Nyheter, 2 juli 1970.
154
Man refererar till Fånglägren i Sydvietnam, där nordvietnameser eller misstänka FNL:s sympatisörer hålls
fängslade.
155
Dagens Nyheter, 16 oktober 1970.
147
33
pratar om fred men fortsätter kriget. Kritik mot USA:s kemiska krigsföring förekommer
också 1970.156
1971 betonar man USA:s vilja att trappa upp kriget.157 Man kritiserar USA för hyckleri: den
amerikanska regeringen låtsas att inte vara ansvarig för Saigonregimens politik. Den allmänna
uppfattningen är att den amerikanska krigspolitiken minskar möjligheterna för en politisk
lösning av konflikten. USA förstör dessutom den politiska stabiliteten i Indokina. Man menar
också att Vietnamkriget är synonym för amerikansk krigsföring och att själva kriget är ett
amerikanskt krig: tidningens uppfattning är att om USA skulle retirera sina trupper skulle
kriget vara slut. 1971 är kritiken skarp mot USA också när det gäller valen i Sydvietnam: man
menar att USA försökte manövrera valen med mutor så att valet skulle ha en fasad av
demokrati utåt.158
1972 fortsätter tonen vara väldigt kritisk mot USA. Man definierar USA:s politik som
”världens mäktigaste militärmaskin i våldtäkten på ett litet fjärran land”.159 Om
pacifieringpolitiken sägs att USA genomför en gigantisk deportation av människor,
tvångsflyttar folk med katastrofala konsekvenser och tvingar folk på flykt undan terror, svält
och bomber. USA uppger ständigt falska uppgifter, som till exempel att Nordvietnam eller
FNL förbereder en offensiv som kan komma närsomhelst. Men offensiven kommer aldrig.
USA bedriver dessutom propaganda: man menar att ”USA:s grundteser är förljugna och att
det mesta av kommunikeérnas ´fakta´ är lögn”.160 Om USA:s bombningar sägs att de är
”militärt och politiskt värdelösa” och det , menar man, har Pentagon insett sen många år
tillbaka.161 USA:s politik anses dessutom vara farlig för världsfreden eftersom bombningar i
Nordvietnam kan reta upp Kina. Att USA begår massmord av civila är en åsikt som
återkommer ständigt under hela året. Kritiken riktar sig också mot USA:s kemiska
krigsföring liksom de föregående åren, men nu är den ännu skarpare. DN:s skarpare kritik mot
USA under 1972 handlar dock om USA:s bombningar av dammarna i juli. Åsikten att
bombningarna är avsiktliga och systematiska förekommer flera gånger vid flera tillfällen. I
Oktober 1972 undrar man om USA verkligen är angeläget att nå en freduppgörelse ”efter alla
dessa år av terror, våld, dominoteorier, löst prat om ´den fria världens kamp´ och omhuldande
156
Dagens Nyheter, 16 juni 1970.
Dagens Nyheter, 19 februari 1971.
158
Dagens Nyheter, 28 augusti 1971; 3 oktober 1971; 5 oktober 1971.
159
Dagens Nyheter, 15 juni 1972.
160
161
157
34
av Saigondiktatorn Thieu”.162 Den 21 december menar DN att Nixon är en krigsförbrytare
och att han är representant för ”en destruktiv mentalitet, för vinningslystnad, rasism och
människoförtryck, för ruttenheten inom klassamhället”.163 Amerikansk terror hånar dessutom
folkrätten, menar DN. Mot slutet av året är uppfattningen att USA kan trappa upp och börja
bomba när som helst trots bombstoppet eller de pågående förhandlingarna.164 I slutet av 1972
definieras USA som ett krigsmaskineri som nu tycks vara ute efter motståndarens totala
förintelse.
1973 menar DN att USA har haft ekonomiska intressen av att föra krig i Vietnam.165 Den 25
januari uttrycker DN att USA egentligen hade kunnat skriva på fredsavtalet redan i oktober
1972, eftersom det handlade i stort sätt om samma avtal med bara några små obetydliga
varianter: man menar att det från oktober till januari har varit ett onödigt krig, med många
onödiga offer bland soldater och civila. Den 25 januari sammanfattar DN USA:s krigspolitik i
Vietnam som många år av bombningar som har överstigit till och med bombningarna under
andra världskriget, massdeportering av människor och kemisk krigsföring. DN menar att
USA:s uppnådda fred är inte en hedersam fred, såsom Nixon kallar den.166
1969 är DN kritisk också mot Saigonjuntan. Många personer som skulle kunna spela en viktig
roll för den politiska utvecklingen i Sydvietnam hålls fängslade av Saigonregimen; i detta
avseende betonar DN att det är viktigt att denna ofta förbisedda opinion får komma till
uttryck.167 Återkommande är åsikter om regimens förtryck och metoder. Saigonjuntan
bedriver propaganda och i Sydvietnam råder det brist på fri debatt.
1970 kritiserar man Saigonjuntans brutalitet, som är stödd av USA.168 Saigonregimen har
dessutom inte folkligt stöd. 1971 uttrycker man att Saigonjuntans armé är helt beroende av
USA:s styrkor. Tonen är allmänt negativ mot Saigonjuntan även 1971: regimen beskrivs som
en korrumperad militärdiktatur. Man betonar regimens brutala metoder, förtryck och
propaganda.169 Också under 1972 uttrycker DN vid flera tillfällen att Saigonjuntan är
korrumperad och bedriver propaganda, och åsikter som definierar Saigonregimen som
162
Dagens Nyheter, 27 oktober 1972.
Dagens Nyheter, 21 december 1972.
164
165
Dagens Nyheter, 7 januari 1973.
166
167
Dagens Nyheter, 17 maj 1969.
168
Dagens Nyheter, 7 mars 1970.
169
Dagens Nyheter, 4 juni 1971; 28 augusti 1971; 4 oktober 1971.
163
35
”förtryckarregim”, eller ”förtycksapparat” förekommer flera gånger.170 Saigonjuntan är en
diktatur och finns bara tack vare USA:s stöd. Samma sort åsikter om Saigonjuntan uttrycks
också 1973.171
1969 pratar DN om Nordvietnams höga stridsmoral och anda vilken bevisas varje dag på
stridsfälten och undrar ironiskt varför USA:s propaganda väljer att inte fokusera på det när
man pratar om Nordvietnam.172 Man uttrycker också att Nordvietnam har gjort flera försök
att använda sig av de amerikanska fångarna för att försöka påverka den amerikanska
opinionen, vilket är bra, betonar DN.173 1970 uttrycks det att Nordvietnam behandlar sina
fångar bra, till skillnad mot hur fångarna behandlas av amerikanerna och i Sydvietnam. 174
Enligt DN befarar Nordvietnam en överenskommelse mellan supermakterna. Samma åsikt
förekommer 1972, då man uttrycker också att Nordvietnam inte vill inrätta en
kommunistregim i Sydvietnam.
DN konstaterar 1969 att det finns flera politiska grupper som försöker kontrollera den
politiska utvecklingen i Sydvietnam. Man nämner USA, Saigonjuntan och FNL. Bland dessa
grupper är det FNL som långt starkare än varje annan politisk organisation enligt DN kan göra
anspråk på att företräda Sydvietnams befolkning i sin helhet.175 Med detta sagt uttrycker DN
att FNL inte har högt folkligt stöd i Sydvietnam. Man menar också att sydvietnameserna inget
annat vill än fred, och för att ha fred är folket till och med beredda att acceptera ett styre med
deltagande av FNL.176 Samtidigt betonar man FNL:s positiva egenskaper: att FNL har hög
stridsmoral och anda som bevisas varje dag på stridsfälten.177 Det är troligt, menar DN, att
FNL kommer att ha intensivare kontakt med Kina efter Ho-Chi-Minh:s död. 1971 menar man
att FNL är den egentliga segraren i valet i Sydvietnam och att FNL:s agerande under valet har
visat hänsyn till det sydvietnamesiska folket.178
PRR beskrivs 1969 som ett hot för Saigonregimen. Man menar att det är positivt att PRR är
”provisorisk” och vill resonera om den slutliga utforminingen av den sydvietnamesiska
170
Dagens Nyheter, 7 januari 1972; 14 maj 1972.
Dagens Nyheter, 25 januari 1973; 28 januari 1973.
172
173
Dagens Nyheter, 20 september 1969.
174
175
176
Implicit menas det här att FNL inte hade starkt folkligt stöd i Sydvietnam: att sydvietnameserna skulle
kompromissa och stödja FNL var bara ett sätt i brist på andra för att uppnå en fredlig lösning av konflikten.
177
Som Nordvietnam.
178
Genom att inte skjuta eller bomba på gatorna i Saigon.
171
36
regeringen.179 Man betonar att PRR är starkt kommunistiskt men att i PRR finns utrymme
också för andra politiska krafter som annars aldrig skulle kunna komma till tals på grund av
Saigonregimens förtryck. 1972 uttrycker DN att PRR, likasom USA, bedriver propaganda.
Om Kina uttrycker DN 1969 att landet har alltid gett mer stöd åt FNL än åt Nordvietnam.
1971 uttrycker man att Kina stödjer Nordvietnam och att Kina är kritiskt mot USA:s
vietnampolitik.180 Man menar också att Kina har egentligen inte en viktig roll i förhandlingar
och att trots att Kina stödjer Nordvietnam behöver detta inte nödvändigtvis innebära att de två
regeringarna har gemensamma politiska intressen. 1972 menar man att Kina protesterar mot
USA:s bombningar nära Kinagränsen: sådana bombningar betraktas som allvarliga
provokationer. Kina visar ”indignation” mot USA och missnöje mot kriget. Kina har hjälpt
Nordvietnam i många år och uppmuntrar inte en nordvietnamesisk maktövertagande i
Sydvietnam.181 Kina måste, efter den långa isoleringen, verka för sin egen utveckling och
därför engagera sig inte så mycket i Vietnamfrågan.
Om Sovjetunionen uttrycker DN 1971 att den sovjetiska regeringen vill göra påtryckningar på
USA för att uppnå fred men vågar inte.182 1972 menar man att Sovjetunionen har ett starkt
inflytande över Hanoi.183 Sovjetunionens politik beskrivs också som ”återhållsam i sitt
fördömande av de senaste veckornas amerikanska bombningar av Nordvietnam”.184 Samma
åsikt uttrycks också om Kina.
Sammanfattningsvis visar resultatet att DN tar ställning mot USA och Saigonjuntan.
Nordvietnam är den angripna parten i kriget. PRR uppmärksammas väldigt lite, och åsikterna
om FNL är allmänt positiva men det betonas att FNL inte kan göra anspråk på att representera
hela Sydvietnams befolkning. Vid flera tillfällen betonar DN att det är viktigt att det
vietnamesiska folket ska få bestämma i sitt eget land och för sin egen framtid. Det uttrycks
också att det är viktigt att alla politiska grupper och åsikter i Sydvietnam kommer till uttryck.
DN betonar sitt ställningstagande mot förtryck och utländskt inflytande i Sydvietnam. FNL
uppfattas som en positiv politisk kraft men inte som det sydvietnamesiska folkets
representant. Det är folket som är i fokus i DN och detta uttrycks vid flera tillfällen: i det
179
Dagens Nyheter, 12 juni 1969. Man menade att det var positivt att PRR var öppen för samarbete med andra
politiska krafter i Sydvietnam.
180
Att stödja Nordvietnam anses av DN inte vara negativt.
181
182
183
184
37
avseende är det positivt att PRR ger vissa politiska grupper möjligheten att kunna komma till
tal i det odemokratiska Saigon. DN betonar vid flera tillfällen krigets rasistiska karaktär och
den amerikanska likgiltigheten inför vietnamesiskt ”asiatiska” liv. Kina stödjer Nordvietnam
och är inte så engagerat i Vietnamfrågan. Sovjetunionen beskrivs som en återhållsam kraft.
DN:s åsikter är i linje med Folkpartiets.185
2.1.3 Svenska Dagbladet och temagruppen ”aktörer” 1969-1973
Tabell 3: Åsikter i Svenska Dagbladet angående Vietnamkrigets aktörer, under perioden från
och med januari 1969 till och med januari 1973. Positiva och negativa ställningstaganden.
USA
Saigonjuntan
N.Vietnam
FNL
PRR
Kina
Sovjet
a
b
a
b
a
b
a
b
a
b
a
b
a
b
1969
3
18
3
7
1
10
1
6
0
0
1
1
0
1
1970
0
3
2
6
0
2
0
7
0
1
0
0
0
0
1971
2
6
5
8
0
1
0
2
0
0
0
3
0
0
29
12
2
0
10
0
5
0
1
0
5
0
9
3
0
1
0
0
0
0
0
0
0
1
0
2
59
22
24
1
23
1
22
0
2
1
10
0
12
1972
13
1973
0
Summa
18
Totalsumma
77
46
24
23
2
11
12
Källor: Svenska Dagbladet från och med jan 1969- till och med jan 1973.
Kommentarer: a = åsikter kritiska mot USA:s Vietnampolitik och positiva mot Nordvietnam. b = åsikter kritiska
mot Nordvietnam och positiva mot USA:s Vietnampolitik samt neutrala åsikter. FNL = Vietnamesisk
antiamerikansk motståndrörelse. PRR = Sydvietnamesiska provisoriska revolutionära regeringen.
Det framgår av tabellen att aktörerna som SvD har uttryckt mest åsikter om under hela
undersökningsperioden är USA och Saigonjuntan. USA är dock inte den aktör som tidningen
har haft mest åsikter om under alla undersökta år: 1970 och 1971 är det Saigonjuntan som
SvD har uppmärksammat mest. PRR är den minst uppmärksammade aktören under hela
undersökningsperioden.
1969 uttrycker SvD att att försvararen, det vill säga USA, bör marschera norrut tills
angriparen ger upp: man konstaterar dessutom att USA:s krigspolitik i Vietnam är
185
Som redan påpekats hade Folkpartiet intagit en antiamerikansk hållning i linje med den socialdemokratiska
regeringen från 1969.
38
förståelig.186 USA:s pengar används i Sydvietnam för att bygga sjukhus och skolor och man
betonar att det är USA:s moraliska plikt att stödja Saigonjuntan.187 Under 1969:s andra hälft
menar SvD att USA har för avsikt att dra hem trupperna från Sydvietnam och på detta sätt
betonas att USA egentligen vill ha fred och uppnå en fredlig lösning till konflikten. USA
betraktas som försvararen från det kommunistiska anfallet och enligt SvD är det värt att
komma ihåg att det är USA som befriat Europa från nazismen under andra världskriget: det är
det man bör tänka på och komma ihåg istället för att ständigt kritisera USA:s
vietnampolitik.188 Vid ett tillfälle är SvD kritisk mot USA och man menar att ”USA:s krig har
meninglösa syften”.189 Man betonar att det är meningslöst att USA fortsätter kriget, ett krig
som inte går att vinna. Denna åsikt uttrycks dock inte som en kritik, utan mest som ett
konstaterande som uttrycker besvikelse. Den amerikanska presidenten och det amerikanska
systemet är inte ansvariga för krigsförbrytelser och terror.190
1970 är åsikterna om USA inte många. SvD uttrycker att visserligen kan man inte försvara
eller ursäkta USA:s förbrytelser i Vietnam, men man kan ha förståelse för dem, eftersom man
ska betrakta dem som en reaktion på motståndarens förbrytelser.191 Man betonar att USA
reducerar sina trupper i Vietnam och därmed visar fredsvilja.192 1971 menar SvD att USA
genomför sin vietnamiseringspolitik med framgång och att stödet till Saigon är begränsat till
bombflyg och helikoptrar, utan reguljära förband: med detta menas att USA inte ger
Saigonjuntan mer än den nödvändiga hjälpen.193 USA är dock närvarande med sina
rådgivare. Vid ett par tillfällen är SvD kritisk mot USA, som anses stå bakom de
korrumperade valen i Sydvietnam.194 SvD uttrycker att USA försökte få det att se ut som att
valen var demokratiska.
1972 skrivs i SvD att det är USA som trappar upp kriget , trots att USA har försökt framställa
Nordvietnam som den parten som trappar upp. Vid ett par tillfällen betonar man att USA drar
hem trupperna och att USA:s närvaro i Sydvietnam begränsas till rådgivare. En viss kritik mot
USA förekommer under 1972. Vid ett par tillfällen betonar man murkenheten i det
186
Svenska Dagbladet, 25 januari 1969.
Svenska Dagbladet, 31 augusti 1969.
188
Svenska Dagbladet, 31 augusti 1969.
189
Svenska Dagbladet, 17 oktober 1969.
190
Svenska Dagbladet., 30 november 1969. Refererar till Song My-massakern.
191
Svenska Dagbladet, 5 februari 1970.
192
Svenska Dagbladet, 20 december 1970.
193
Ytterligare ett sätt för SvD att betona att USA egentligen inte vill ha krig och begränsar sin instats till bara
det nödvändiga.
194
Svenska Dagbladet, 22 augusti 1971; 5 oktober 1971.
187
39
amerikanska kriget i Vietnam och man menar att USA har förhindrat Vietnam att på egen
hand finna sin egen samhällsform.195 USA är en stormakt som har orsakat död och förödelse i
ett litet primitivt land. Det är dock under årets sista vecka kritiken blir mer öppen och tydlig
för första gången under hela undersökningsperioden, då man på ett kritiskt sätt menar att USA
har misslyckats med kriget, att USA:s krig ”förs med omänsklig blindhet”196 och att det av
amerikanerna förda kriget har inte en koppling till verkligheten: Kriget beskrivs som ”en
verklighetsflykt”.197 Öppen kritik mot USA som fördömande av USA:s krigspolitik
förekommer annars i väldigt lite utsträckning. För det mesta förekommer åsikter som
konstaterar att USA har felbedömt situationen i Vietnam och då menar man att hela kriget
grundats på felaktiga premisser: sådana åsikter uttrycks dock på ett väldigt neutralt och
värderingsfritt sätt. Även när åsikterna är öppet kritiska mot USA uppvägs dessa åsikter
nästan alltid med en annan åsikt som betonar hur USA:s misstag eller felaktiga beslut har
motiverats av motpartens agerande, eller med åsikter som betonar att USA inte är den enda
aktören som ska kritiseras. Kritik och motkritik av denna slag förekommer i samband med
kommentarer om Song My-massakern, men också i samband med julbombningarna i
december 1972. Bombningarna kritiseras samtidigt som man menar att nordvietnameserna
under de sista två förhandlingsomgångarna gjort svårigheter som måste ha känts
utomordentligt påfrestande för den amerikanske presidenten och att bevis fanns för att
Nordvietnam inte ville ha någon vapenvila och kommit Nixon att i vredesmod fatta sitt beslut.
Att kriget är misslyckat uttrycks med åsikter som ”hela företaget i Indokina var från början
ett fruktansvärt misstag”198 med anledningen att ”de värden USA uppgav sig att skydda var i
hög grad fiktiva”199 eftersom ”ingen kan påstå att de regimer som efterträtt varandra i Saigon
varit några demokratins dygdemönster eller att de varit värda de enorma uppoffringar i
människoliv och resurser som USA gjort”.200 SvD:s uppfattning 1972 är att USA retirerar
sina trupper från Vietnam och att det bara är rådgivare som är kvar. Vid flera tillfällen menar
man att det bara är USA som kritiseras allmänt: att USA kritiseras kan vara förståeligt, menar
SvD, men man bör också kritisera motparten, nämligen Nordvietnam och FNL. Som redan
påpekats förekommer hård kritik mot USA i slutet av 1972. Detta innebär dock inte att SvD
195
Svenska Dagbladet, 27 januari 1972; 15 april 1972.
197
198
Svenska Dagbladet, 17 april 1972.
199
200
196
40
ändrar sina åsikter om USA och kriget: i januari 1973 intar tidningen återigen en proamerikansk ton.201
1973 konstaterar SvD att USA har förlorat kriget.202 Man menar att det negativa med USA:s
militära engagemang i Vietnam har varit det enorma slöseriet med människor och resurser.
SvD menar också att USA:s syfte med kriget inte har varit att etablera sig i Vietnam: detta har
bekräftats också av den positiva inställningen som Kina och Sovjet har haft mot USA.203
Nordvietnameserna kallas 1969 för ” de kommunistiska angriparna”.204 SvD menar också att
Nordvietnam vill lägga Sydvietnam under kommunistisk diktatur. Det är Nordvietnam som
bär det moraliska ansvaret för kriget och begår krigsförbrytelser mot folkrätt och mänsklighet.
Nordvietnam bedriver propaganda och kränker de internationella normerna när det gäller de
amerikanska fångarna som sitter i Hanoi. Samma åsikt förekommer också 1970, då man
fortsätter anse att Nordvietnam bedriver progaganda.205 SvD uppmärksammar inte
Nordvietnam under 1970, medan 1971 handlar alla åsikter om Nordvietnam om
förhandlingar. 1972 uttrycker SvD att Nordvietnam befarar samförstånd mellan stormakterna;
tidningen anser också att Nordvietnam har sitt ansvar för kriget och att Nordvietnams
agerande borde granskas mer: det är inte bara USA:s agerande i kriget som ska granskas och
kritiseras.206 Man menar att om å ena sidan är det rätt att kritisera USA så är det inte rätt att
glorifiera Nordvietnam, som bland annat inte rättar sig efter folkrättens krav.207 De åsikterna
om Nordvietnam som förekommer 1973 handlar om förhandlingarna och fredsavtalet.
1969 anser SvD att Saigonjuntan försvarar Sydvietnam mot ett kommunistiskt angrepp.208
Saigonjuntan är den enda lagliga regeringen i Sydvietnam. Trots detta kallas Saigonjuntan för
korrumperad regim. I början av 1969 anser SvD att Saigonjuntan har folkligt stöd, och det är
just detta stöd från folket som har gjort det möjligt för regimen att överleva länge. Under årets
andra hälft menar SvD att Saigonjuntan är en belastning för USA och trots USA:s stora hjälp
har regimen visat sig vara oförmögen att konsolidera sin makt i Sydvietnam och dessutom
inte varit värd ”USA:s väldiga uppoffringar”.209 Annars är SvD:s allmänna uppfattning att
201
Se vidare avsnittet ”Svenska Dagbladet och temagruppen ”Sverige-Vietnam”.
203
204
205
Svenska Dagbladet, 22 november 1970.
206
207
Om de amerikanska fångarna som Nordvietnam håller fängslade.
208
209
202
41
Saigonregimen har lyckats med pacifieringpolitiken och har kontroll över stora delar av
landet.
Samma åsikt om pacifieringpolitiken förekommer i början av 1970, då SvD också uttrycker
att Saigonjuntan har en stark armé och folkligt stöd.210 Trots det uttrycker tidningen också att
Saigon bedriver förtryck och odemokratiska metoder. 1971 menar SvD att Saigon har
misskyckats med pacifieringpolitiken men att förmellt har Saigon kontroll över stora delar av
Sydvietnam. Man betonar att Saigonregimen är korrumperad.211 Under de senaste månaderna
av 1971 uttrycker SvD att om Saigonregimen inte har så starkt folkligt stöd är det på grund
av Thieus diktatoriska tendenser. SvD anser att fängelserna i Sydvietnam bjuder fångarna på
en hygglig levnadsstandard.
1972 är tonen mot Saigonjuntan fortfarande kritisk. Man menar att Saigon sprider falska
uppgifter om kriget, att regimen är korrumperad och inte har folkvilja bakom sig, och att
regimen inte klarar sig utan USA:s hjälp. Man betonar att Saigonjuntan inte är värd USA:s
stora uppoffringar och att regimen är en belastning för USA.212 Samtidigt menar man att
Saigonregimen har kontroll över stora områden i Sydvietnam. 1973 menar SvD att
Saigonregimen har hållit sig vid liv tack vare det folkliga stödet och inte bara på grund av den
amerikanska hjälpen.213
1969 menar SvD att FNL vill ha ett självständigt Sydvietnam. Man menar också att FNL
kommer att ha en viktig roll i den politiska utvecklingen i Sydvietnam, förr eller senare.
FNL:s krig kallas en gång för befrielsekrig, samtidigt som man betonar att FNL använder sig
av nya effektiva vapen och begår terror bland de civila i Sydvietnam.214 1970 uttrycker SvD
att FNL har Nordvietnam bakom sig och håller en låg politisk profil men har i praktiken
politisk och militär kontroll över flera områden i Vietnam.215 Samma uttryck förekommer
1971. 1972 menar man att FNL ska kritiseras och definitivt inte glorifieras.216 FNL rättar sig
inte efter folkrättens krav, de bedriver terror och har inget egentligt folkligt stöd: man menar
att uppgifter enligt vilka FNL har folkligt stöd ska klassas som propaganda. FNL
uppmärksammas inte av SvD januari 1973.
210
Svenska Dagbladet, 16 maj 1970.
SvD refererar till de odemokratiska valen i Saigon oktober 1971.
212
Svenska Dagbladet, 5 maj 1972.
213
214
Svenska Dagbladet, 30 november 1969.
215
Svenska Dagbladet, 12 maj 1970; 16 maj 1970; 20 december 1970.
216
Svenska Dagbladet, 15 april 1972; 12 juni 1972.
211
42
1969 ses PRR som ett hot mot Saigonregimen och beskrivs som en samling motståndsgrupper
som leds av FNL.217 Samma åsikt uttrycks 1970 och 1972. Under 1971 förekommer inga
åsikter om PRR som behandlas överhuvudtaget väldigt lite i SvD under hela
Åsikter om Kina och Sovjet förekommer i väldigt lite utsträckning. 1969 uttrycker SvD att
Kina har inga kommunistiska expansionsplaner på grund av landets inre påfrestningar. Man
menar dock att Kina ligger bakom Nordvietnams militära verksamhet.218 Inga åsikter om Kina
förekommer under 1970. 1971 menar man att Kina är ängelägen att förbättra sina
diplomatiska relationer med USA och att Kina har stort inflytande på Nordvietnams politik
och kan därför styra Nordvietnam mot förhandlingar219. 1972 betonar man att Kina har närmat
sig USA diplomatiskt. Kina, menar man, har nu status som supermakt och har, med sin
hårdare hållning, påverkat USA:s vietnampolitik.220 1973 menar SvD att Kinas hållning till
USA är ett bevis på att USA inte har haft för avsikt att etablera sig i Vietnam. Åsikten
förekommer två gånger januari 1973.
1969 uttrycker SvD att Sovjetunionen ligger bakom Nordvietnam.221 Inga åsikter om
Sovjetunionen förekommer 1970 och 1971. 1972 menar man att Sovjetunionen ligger lågt i
det politiska spelet, att Sovjetunionen är återhållsamt och har ett intresse i att hålla goda
relationer med USA. Man menar vid flera tillfällen att Sovjetunionen med sina omfattande
vapenleveranser ligger bakom Nordvietnams militära framgångar. Sovjetunionen har också,
som Kina, förmåga att påverka USA:s vietnampolitik. 1973 pekar SvD på Sovjetunionens
återhållsamma politik i syfte att behålla goda diplomatiska relationer med USA. Åsikten
förekommer två gånger.
Resultatet visar att SvD tar ställning för USA men på ett diskret och dämpat sätt. Tonen kan
uppfattas som neutral, rapportering av krigshändelser förekommer ofta. Visserligen är det
rimligt enligt SvD att kritisera den amerikanska politiken i Vietnam men man ska också
kritisera motparten. Åsikter som uttrycker kritik mot USA förekommer i väldigt lite
utsträckning och på ett väldigt diskret, vacklande och försiktigt sätt. När kritik mot USA
förekommer balanseras det oftast med kritik mot Nordvietnam eller FNL. De flesta åsikterna
tillhör grupp ”b”, det vill säga att de är positiva eller icke-kritiska mot USA:s krigspolitik i
217
Svenska Dagbladet, 11 juni 1969.
219
Svenska Dagbladet, 21 april 1971; 30 april 1971.
220
221
218
43
Vietnam. Inga åsikter som uttrycker kritik mot USA:s kemiska krigsföring eller bombning av
dammarna förekommer. SvD uttrycker blandade åsikter om Saigonjuntan, som beskrivs som
korrumperad: inställningen mot denna aktör är ambivalent. Kritiken mot Saigonjuntan, när
den förekommer, är diskret, vacklande och inte självklar. Saigonjuntan anses ha folkligt stöd:
det är just det folkliga stödet som har gjort det möjligt för Saigonjuntan att hålla sig vid liv i
många år, menar SvD. Detta uttrycks bland annat januari 1973 och visar att tidningen hade en
försvarande ton i förhållande till Saigonjuntan ända fram till fredsavtalet. Tonen är däremot
allmänt negativ mot Nordvietnam och FNL. Kina beskrivs som en supermakt med stort
inflytande både på Nordvietnam och på USA. Sovjet beskrivs som en återhållsam kraft som
har dock bidragit till Nordvietnams militära framgångar tack vare stora vapenleveranser.
Sammanfattningsvis visar resultatet att SvD tar ställning för USA men på ett försiktigt sätt.
Tonen kan också ofta uppfattas ofta som neutral. Kritiken mot USA förekommer i väldigt lite
utsträckning och när den förekommer är den vacklande och inte självklar. Dessutom
motbalanseras kritiken alltid med kritik mot Nordvietnam eller FNL. SvD har en ambivalent
inställning till Saigonjuntan.
44
2.2.1 Aftonbladet och temagruppen ”fred och förhandlingar” 1969-1973
Tabell 4: Åsikter i Aftonbladet angående ”fred och förhandlingar” avseende Vietnamfrågan
under perioden från och med januari 1969 till och med januari 1973.
USA
Saigonjuntan N.Vietnam
FNL PRR Kina Sovjet Förhandlingar Föruts. Tot.
För
freden
p n
p
n
p
n
p n p n p n p
n
p
n
1969
0 2
0
5
0
0
1 0 0 0 0
0
0
0
2
0
3
13
1970
0 7
0
3
1
0
0 0 0 0 0
0
0
0
0
1
0
12
1971
0 5
0
1
3
0
1 0 2 0 0
0
0
0
0
0
5
17
1972
0 20
0
3
3
0
2 0 2 0 0
0
0
0
2
2
5
39
1973
3 1
0
4
2
0
1 0 3 0 3
0
3
0
0
1
1
22
Summa
3 35
0
16
9
0
5 0 7 0 3
0
3
0
4
4
14
103
14
103
Totalsumma
38
16
9
5
7
3
3
8
Källor: Aftonbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973.
Kommentarer: p= aktören är positiv till fred/aktören vill förhandla; n = aktören vill inte ha fred/vill inte
förhandla.
Åsikter i kolumnen ”förhandlingar” (allmänna åsikter om fred/förhandlingar inte kopplade till någon aktör) har
också delats i ”p” och ”n” grupper, där p = tidningen anser att freden är nära/att förhandlingarna ger
meningsfulla resultat och n= tidningen anser inte att freden är nära/att förhandlingarna ger meningsfulla resultat.
Det framgår av tabellen att USA och Saigonjuntan enligt AB inte önskar en fredlig lösning till
konflikten. Resultatet visar också att Nordvietnam, FNL och PRR är de aktörerna som vill
förhandla och vill ha fred. Även Kina och Sovjetunionen är positiva till en fredlig lösning till
kriget, enligt AB.
1969 uttrycker AB att USA inte är villigt att förhandla.222 Dessutom betonar AB att
Saigonjuntan, som anses vara ett hinder för freden, vill sabotera eller bromsa
förhandlingarna: tidningens uppfattning om Saigonjuntan förändras inte under hela
undersökningsperioden. I januari uttrycks det att ett framsteg i förhandlingar har skett. Ett
krav för att freden ska uppnås är enligt AB att USA måste lämna Vietnam eller att en
övergångsregering måste ta vid i Saigon, så att fria val kan hållas.223 I maj 1969 påpekas
FNL:s vilja att förhandla: FNL:s fredsplan i 7 punkter kallas för ”ett konkret förslag”.224 Det
är också i maj man uttrycker att kanske ett steg mot fred är möjligt. Återigen uttrycks det att
om freden ska kunna uppnås måste USA lämna Vietnam så att en övergångsregering kan ta
vid i Saigon istället för Saigonjuntan. 1970 betonar AB USA:s ovilja att förhandla. USA har
222
Aftonbladet, 7 april 1969.
224
223
45
enligt AB medvetet fryst ner förhandlingarna och vill inte ha fred. AB refererar till medierna,
som påstår att USA vill trappa ner kriget: det enda som USA har trappat ner, menar AB
ironiskt, är förhandlingarna.225 Enligt tidningen är det Nordvietnam som vill ha fred och har
bevisat det vid flera tillfällen. Saigonjuntans inställning mot fred anses vara negativ också
under 1970. Enligt AB är USA är negativt inställt mot fred förhandlingarna även 1971.
Oviljan till att förhandla har enligt tidningen varit ett genom åren framträdande drag i USA:s
politik. Tidningen menar att USA inte är redo för fred och dessutom vägrar svara på PRR:s
fredsförslag.226 Tidningens allmänna uppfattning är att USA inte har visat intresse för en
fredlig lösning av konflikten, till skillnad mot Nordvietnam som istället har visat sin vilja att
förhandla, inte minst genom 7-punktsplanen, som hade presenterats av PRR. Nordvietnam
och PRR anses därmed vara de aktörerna som vill uppnå en fredlig lösning till konflikten.
FNL är enligt AB också positivt inställd till förhandlingar medan Saigonjuntans inställning
fortfarande beskrivs som negativ. För att det ska bli fred menar AB 1971 att Nixon ska
förhandla direkt med Nordvietnam istället för att resa till Kina eller Sovjetunionen för att
försöka lösa konflikten direkt med de kommunistiska supermakterna. Enligt tidningen är
förhandlingarna i Paris det som är av vikt om man ska lösa konflikten på ett fredligt sätt.
Andra krav för att freden ska uppnås är enligt AB att USA lämnar Vietnam, drar tillbaka sina
trupper och svarar på PRR:s fredsförslag.
1972 uttrycker AB flera åsikter om villkor för att freden ska kunna uppnås. USA måste svara
PRR:s fredsförslag, fredsavtalet måste ges mening och innehåll och USA måste lämna
Vietnam så att FNL kan göra upp med de andra politiska grupperna i Sydvietnam: denna
uppgörelse mellan de verkande politiska krafterna i Sydvietnam skulle enligt AB leda till en
fredlig lösning av kriget. Precis som 1971 uttrycker man i AB även 1972 att om den
amerikanske presidenten verkligen vill ha fred måste han förhandla direkt med Nordvietnam i
Paris istället för att resa till Kina eller Sovjetunionen. Inte heller 1972 vill USA ha fred eller
förhandla, enligt AB. USA besvarar inte PRR:s fredsförslag och har allmänt en orimlig
fred.227 USA tror varken på PRR:s eller Nordvietnam:s fredsförslag, och när den
amerikanske presidenten visar vilja att förhandla är syftet endast att vinna stöd från den
amerikanska opinionen inför valen som skulle hållas den 25 oktober. Om Saigonjuntan är
uppfattningen fortfarande att regimen inte vill ha fred och kan de dessutom sabotera
225
227
Aftonbladet, 19 januari 1972; 5 februari 1972; 22 april 1972; 14 maj 1972; 17 juni 1972.
226
46
förhandlingarna.228 Nordvietnam och PRR vill ha fred och det har visat sig att så har det varit
sedan länge, menar AB. Nordvietnams och PRR:s krav för fred är dessutom rimliga, till
skillnad mot USA:s. Allmänna åsikter om förhandlingarna är blandade. Vid några tillfällen
menar man att ryktena om en uppgörelse är riktiga och att det finns hopp för att en fredlig
lösning ska kunna uppnås.229 Vid andra tillfällen menar man att en fredlig lösning till
konflikten inte är i sikte.230
I januari 1973 är AB:s åsikter om USA mer positiva. Tidningen uppskattar att USA har
förbundit sig att dra tillbaka trupperna från Vietnam och att USA verkar respektera
vapenvilan.231 Efter avtalet om vapenvilan uttrycks det fortfarande att Saigonjuntan vill
sabotera avtalet och att regimen är ett hinder för freden trots det tecknade avtalet. Att
Nordvietnam och PRR ville ha fred är ett erkänt faktum, menar AB. Nordvietnams och
PRR:s krav om fred grundas på rimliga och fundamentala premisser. Efter att avtalet tecknats
uttrycker AB att också Sovjetunionen, som enligt tidningen ville ha en fredlig lösning till
kriget, uttrycker tillfredställelse för avtalet: Sovjetunionen välkomnar vapenvilan.232 Man
betonar dessutom Kinas roll och engagemang för fredsavtalet bakom kulisserna.
Sammanfattningsvis visar resultatet att enligt AB vill USA och Saigonjuntan inte ha fred.
USA är den angripande parten som vill fortsätta kriget och har därför inga egentliga intressen
av att förhandla. Den amerikanske presidenten pratar om fred men fortsätter kriget:
uppfattningen är att han försöker få den amerikanska opinionen på sin sida genom att lova att
retitera sina trupper från Vietnam. Saigonjuntan ses som ett hinder för freden till och med
efter att fredsavtalet har tecknats. Nordvietnam, PRR och FNL är de aktörerna som vill ha en
fredlig lösning till konflikten.
228
Aftonbladet, 24 oktober 1972; 2 november 1972.
230
Aftonbladet, 13 oktober 1972; 17 november 1972.
231
232
229
47
2.2.2 Dagens Nyheter och temagruppen ”fred och förhandlingar” 1969-1973
Tabell 5: Åsikter i Dagens Nyheter angående ”fred och förhandlingar” avseende
Vietnamfrågan under perioden från och med januari 1969 till och med januari 1973.
USA Saigonjuntan N.Vietnam
FNL
PRR
Kina
Sovjet
Förhandlingar Föruts. Tot.
För
freden
p n
p
n
p
n
p
n
p
n
p
n
p
n
p
n
1969
1 0
1
1
4
0
3
0
0
0
0
0
0
0
1
2
2
15
1970
0 0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0 0
0
0
0
1971
0 0
0
0
1
0
1
0
0
0
0
0
0
0
0
0
1
3
1972
1 17 0
5
9
0
4
0
2
0
0
0
3
0
1
3
3
46
1973
0 1
0
0
1
0
1
0
0
0
0
0
3
0
1
3
1
11
Summa
2 18 1
6
15
0
9
0
2
0
0
0
6
0
3
8
7
75
7
75
Totalsumma
20
7
15
9
2
0
6
11
Källor: Dagens Nyheter från och med januari 1969 till och med januari 1973.
förhandla.
Tabellen visar att det är 1972 DN uttrycker mest åsikter inom temagruppen ”fred och
förhandlingar”: detta kan förklaras med att förhandlingarna var då i ett avgörande skede. 1970
förekommer inga åsikter om ämnet och 1971 förekommer bara 3 åsikter. En möjlig förklaring
till detta kan vara att 1970 uttrycke DN mest åsikter om USA och Saigonjuntan, likasom
1971. 1973 förekommer ett relativt högt antal åsikter med tanke på att det bara är januari
månad som undersöks: detta kan förklaras med att de pågående förhandlingarna som skulle
snart leda till fredsavtalet uppmärksammades.
I början av 1969 menar man att USA visar otålighet att förhandla.233 Att FNL och
Nordvietnam vill ha fred, vill förhandla och är redo att göra eftergifter är åsikter som
233
48
förekommer vid flera tillfällen. I maj menar DN att dessa två aktörer är intresserade av en
USA:s reträtt som inte omedelbart kan tolkas i termer som ”den enes seger” eller ”den andres
nederlag”.234 Att Nordvietnam är redo för fred och vill förhandla betonas under hela 1969:
Nordvietnam lämnar alla dörrar öppna till fred. Det är USA som ska fatta beslutet att
förhandla och avsluta kriget: då ”kommer man att stensatta den amerikanska reträttens väg
med dunkuddar” från Nordvietnams sida.235 DN menar också att Nordvietnam är redo att ge
amerikanerna god tid för evakuering. Saigonjuntan anses vara ett hinder för freden i
Sydvietnam: denna aktör närmar sig dessutom inte FNL som en koalitionsregering för fred
som fronten kräver. I maj menar man att tecken finns som tyder på att förhandlingarna är i ett
nytt skede och har börjat komma igång;236 senare under året uttrycker dock DN att
förhandlingar är i ett dödläge och att det finns allmänt ett visst ”motstånd mot
Vietnamfred”.237 Krav för att det ska bli fred är enligt DN att USA ska sluta stödja Thieu och
Saigonjuntan och att Vietnam ska bli självständigt, vilket anses vara det enda realistiska
perspektivet och villkor för freden i Vietnam.
1970 förekommer inga åsikter om fred och förhandlingar, DN fokuserar istället på aktörerna
och i synnerhet på USA och Saigonjuntan. 1971 menar DN att FNL:s fredsplan kan vara
avgörande för en utveckling mot fred och att Nordvietnam visar vilja till en kompromiss, som
kan innebära en vändpunkt mot freden.238 Ett krav för att det ska bli fred enligt DN 1971 är
att USA lämnar Indokina. Åsikter om fred och förhandlingar förekommer som mest 1972
under årets andra hälft. DN anser att det USA söker är krig, inte fred. Åsikten om att USA vill
ha fred bara på sina villkor förekommer vid flera tillfällen. Nordvietnam är den aktör som har
gjort eftergifter och visat vilja att förhandla, till och med under USA:s massiva
bombningar.239 DN anser FNL:s krav för fred vara rimliga: den centrala punkten av FNL:s
program är fria val, och som DN menar att valen ska bli förhoppningsvis följda av
upprättandet av en nationell demokratisk regering, en bred demokrati och en neutral
utrikespolitik. DN.s uppfattning är att Nixon måste acceptera Nordvietnams och FNL:s krav:
freden beror bara på Nixon och USA: det är den amerikanske presidenten som ska göra
eftergifter och acceptera de rimliga krav som FNL och Nordvietnam ställer.
234
236
237
238
239
235
49
Sammanfattningsvis visar resultatet att DN menar att USA är den aktör som inte vill ha fred,
tillsammans med Saigonjuntan. Dessutom är USA:s krav för fred inte rimliga. Nordvietnam
och FNL vill ha fred och vill förhandla, de har visat det vid flera tillfällen och har gjort flera
eftergifter. DN:ss allmänna uppfattning är att en fredlig lösning bara beror på USA: det är
USA som är den angripande aktören och det är USA som ska acceptera Nordvietnams och
FNL:s rimliga krav och skriva på fredsavtalet.
2.2.3 Svenska Dagbladet och temagruppen ”fred och förhandlingar” 1969-1973
Tabell 6: Åsikter i Svenska Dagbladet angående ”fred och förhandlingar” avseende
Vietnamfrågan under perioden från och med januaari 1969 till och med januari 1973.
USA S.Juntan N.Vietnam FNL PRR Kina
S.Unionen Förhandl. Föruts.
För
freden
p
n
p
n
p
n
p n p n p n
1969
4
0
3
1
1
0
2 0
0 1
0
0
0
1970
0
0
0
0
1
0
0
0
0 0
0
0
1971
3
0
1
0
6
1
3
1
0 0
1
1972
16
1
1
5
13
4
1
2
1 0
1973
2
1
0
2
2
0
0
0
Summa
25
2
5
8
22
15
6
3
Totalsumma
27
13
37
p
n
0
3
2
2
19
0
0
0
0
0
1
0
0
0
3
0
2
21
1
0
3
0
19 0
6
73
0 0
1
0
0
0
4
1
15
1 1
3
0
3
0
30 4
11
128
9
2
3
p
n
3
2
34
11
Källor: Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973.
förhandla.
Tabellen visar att åsikter om temagruppen ”fred och förhandlingar” förekommer mest 1972.
Endast en åsikt förekommer 1970.
I början på 1969 menar SvD att förutsättningarna för en fredlig lösning till konflikten är att
Vietnam ska bli neutralt och framförallt inte kommunistiskt: tidningen anser att Vietnam ska
50
128
ha en sort buffertfunktion.240 Under årets första hälft är inställning mot USA positiv: USA är
den part som vill ha fred och vill förhandla. Nixon vill verkligen ha fred, och ett bevis till
detta är att den amerikanske presidenten inte lyssnar på opinionen, som kräver repressalier
mot Nordvietnam. Man uttrycker också att fredsförhandlingar är i ett nytt skede och att det är
troligt att under 1969 kommer USA och Sydvietnam att signera en uppgörelse med
Nordvietnam.241 Som redan påpekats är en viktig förutsättning för fred enligt SvD 1969 att
Vietnam blir ett neutralt land utan kommunism. Dessutom menar man att det inte är relevant
om landet blir enat eller splittrat. PRR kan enligt SvD bli en komplicerande faktor för det
politiska spelet och inte minst för fredsförhandlingarna i Paris.
Under 1970 förekommer inga åsikter om fred och förhandlingar förutom en enda gång, då
SvD uttrycker att Nordvietnam visar en uppmjukning och en benägenhet att göra eftergifter
när det gäller förhandlingar om de amerikanska fångarna. Under 1971 menar SvD att USA
vill förhandla om de amerikanska fångarna men att Nordvietnam vill inte göra eftergifter.242
Under resten av året är tonen optimistisk, man menar att båda parterna vill förhandla. Man
betonar att den 7-punktsplanen presenterad av FNL är ett viktigt steg mot freden och att den
är ett tecken på uppmjukning från nordsidan; det blir väldigt svårt för Nixon att inte acceptera
den, enligt SvD. Man spekulerar om en fredkonferens och man menar att freden inte kan
uppnås om inte de stormakterna Kina, USA och Sovjetunionen garanterar den.243 Ett annat
krav för att freden ska uppnås är enligt tidningen att frågan om de amerikanska fångarna
löses.
1972 är förekomsten av åsikter om fred och förhandlingar den högsta under hela
undersökningsperioden. I januari lägger tidningen fokus på alla försök som Nixon har gjort
för att nå en fredlig lösning till konflikten.244 Om freden ska nås, menar SvD, ska det ske efter
de linjer som USA har föreslagit.Tidningen refererar till ett Nixons tal där den amerikanske
presidenten ”avslöjar” alla sina försök att förhandla med Nordvietnam som har gjorts genom
hemliga kontakter. Inget försök, menar man, har gett något resultat på grund av Nordvietnams
brist på vilja att förhandla. Under årets första hälft betonar man USA:s vilja att förhandla och
tidningen håller en positiv inställning: man menar att det finns hopp om att de två parterna
kommer överens om en fredlig lösning. I maj menar man att båda parterna vill förhandla,
240
Svenska Dagbladet, 26 mars 1969.
242
243
Svenska Dagbladet, 20 juli 1971.
244
241
51
men det är från och med juli tidningens uppmärksamhet riktar sig nästan uteslutande mot
förhandligarna. Man menar att båda parterna nu är villiga att samarbeta för att nå en fredlig
lösning till konflikten. Åsikter förekommer allt oftare om att läget är bättre än tidigare, att
förhandlingar är i ett avgörande skede, att freden är nära och att de två parterna gjort konkreta
framsteg på vägen mot freden. Till och med i december, under julbombningarna av USA mot
Nordvietnam, är SvD positiv till chansen för en fredlig lösning av konflikten och menar att
freden kan vara nära, trots bombningarna. I det avseendet betraktas de amerikanska
bombningarna som en bra strategi för att uppnå freden. 1972 betonas det att de hemliga
förhandlingarna vid sidan om de officiella förhandlingarna är viktiga och kan bli
avgörande.245 Man menar också att om fred ska uppnås måste Thieu avlägnas från det
politiska spelet och från från Saigonjuntan.
1973 uttrycker SvD att båda parterna i kriget är villiga att samarbeta för att ådstakomma ett
fredsavtal och man uttrycker att freden i Vietnam är en angelägenhet mellan USA och
Nordvietnam.246 Med detta menas att den uppnådda freden bara har varit USA:s och
Nordvietnams förtjänst: Saigonjuntan har snarare varit ett hinder för förhandlingarna och för
en fredlig utveckling av konflikten. Den 16 januari uttrycker SvD att ett genombrott för
förhandlingarna är ett faktum och den 28 definierar man fredsavtalet som ett ”historiskt
dokument”. Den 25 januari uttrycker dock tidningen att trots avtalet kommer det att vara
svårt att genomföra vapenvilan i Sydvietnam: redan den 29 januari pratar man om en
”bedrövlig början”.247 Man menar att nu när USA har lämnat Vietnam är det de politiska
aktörerna i Vietnam som har ansvaret för freden och att om freden ska uppnås måste
Nordvietnam, Saigonjuntan och PRR visa god vilja.
Sammanfattningsvis visar resultatet att enligt Svenska Dagbladet är det USA den aktören som
vill ha fred och vill förhandla. Denna uppfattning hölls av tidningen under hela
undersökningsperioden, likasom den att Nordvietnam och FNL är istället de aktörerna som
inte vill ha fred och inte vill förhandla. Mot slutet av 1972 menar dock tidningen att båda
parterna i kriget är villiga att uppnå en fredlig lösning till konflikten. Resultatet visar att SvD
har en allmän positiv och optimistisk inställning till att freden är nära och att förhandlingara
kommer att snart resultera i ett fredsavtal. Denna iställningen bevaras under hela
245
Svenska Dagbladet, 1 juli 1972.
247
246
52
2.3.1 Aftonbladet och temagruppen ”Sverige-Vietnam” 1969-1973
Tabell 7: Åsikter i Aftonbladet angående temagruppen ”Sverige-Vietnam” från och med
den svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan.
a
b
Tot.
1969
24
0
24
1970
38
0
38
1971
9
0
9
1972
33
0
33
1973
1
0
1
Summa
105
0
105
Källor: Aftonbladet från och med januari 1969 till och med Januari 1973.
Kommentarer: a = åsikter kritiska mot USA:s närvaro i Vietnam samt positiva till en stark antiamerikansk
opinion i Sverige och till regeringens antiamerikansk hållning; b = åsikter kritiska mot Nordvietnam och FNL
samt negativa till regeringens antiamerikansk hållning och till den antiamerikanska opinionen i Sverige.
Det framgår av tabellen att intresset som AB har visat för temagruppen ”Sverige-Vietnam”
har varit högt under alla undersökta år förutom 1971. En möjlig förklaring till det kan vara att
1971 uppmärksammade AB andra aspekter av kriget, som till exempel den amerikanska
kemiska krigsföringen. 1971 är också året då AB publicerade mindre artiklar om
Vietnamfrågan.248
1969 är enligt AB svenska FNL grupperna viktiga för Sverige och för den svenska politiken:
åsikten förekommer vid flera tillfällen.249 Sveriges ställningstagande mot den amerikanska
krigsföringen i Vietnam är viktigt, liksom det är viktigt att svenskarna ska demonstrera mot
USA.250 AB anser också att det diplomatiska erkännandet av Nordvietnam är viktigt eftersom
det ger Sverige möjligheten att få plats i en övervakningskommission för tillbakadragandet av
de amerikanska trupperna från Vietnam. Enligt AB ska Sverige hjälpa Nordvietnam och
dessutom öka sitt bidrag: man menar också att Sverige bör inleda bilateralt
utvecklingssamarbete med Nordvietnam.251 AB anser 1969 att den svenska regeringen borde
erkänna PRR: eftersom den svenska regeringen inte erkänner Saigonjuntan vore det ett
248
Se vidare tabellen i avsnittet ”Temagrupper som fått mest uppmärksamhet i tidningarna”.
Aftonbladet, 7 april 1969; 15 maj 1969; 16 oktober 1969.
250
251
Aftonbladet, 25 augusti 1969; 3 september 1969.
249
53
misstag att inte erkänna PRR, som skulle då behandlas exakt som Saigonjuntan, det vill säga
som en icke-legitim regim. AB klagar över att Sveriges Television undanhåller viktig
information om Nordvietnam för det svenska folket, åsikten uttrycks vid flera tillfällen.252
1970 betonar man vid flera tillfällen att Sverige måste hjälpa Nordvietnam, och att denna
hjälp bör kunna startas redan innan krigets slut.253 Åsikterna om regeringen är olika och av
olika karaktär. Vid vissa tillfällen menar man att regeringen har fört en bra vietnampolitik; vid
andra tillfällen kritiseras regeringen i den meningen att den inte har fördömt USA:s våld och
krigsföring i Vietnam tillräckligt. Kritik uttrycks direkt mot Olof Palme, som enligt AB inte
lyssnar på folkets protester mot USA. Regeringen visar dessutom ingen vilja att stödja folket i
Indokina. Man menar att Palme är för USA-vänlig och på grund av detta får Palme skarp
kritik av AB. Vid flera tillfällen uttrycker man att Sverige bör förbjuda och fördöma
användandet av gift/gas av typen 2,4,5-T.254 Olika åsikter av olika karaktär kan kopplas i AB
till olika skribenter: Sara Lidman var den skribent som hade de starkaste och tydligaste
åsikterna mot USA och var dessutom benägen att kritisera Olof Palme och regeringen så fort
hon ansåg att de inte förhöll sig tillräckligt kritiska mot den amerikanska krigsföringen i
Vietnam.255 AB ansåg också att Sverige, med sin alliansfria ställning, var den rätta platsen för
konferenser där man skulle analysera USA:s krigsförbrytelser.
En viss kritik mot svenska FNL grupperna förekommer i AB 1970. Dessa grupper har enligt
tidningen ”spårat ur”, i den meningen att de inte längre stödjer Vietnams folk, utan bryr sig
bara om svenska inrikesfrågor istället.256 Samma år uttrycker tidningen också att i Sverige
finns det en massiv opinion som kräver att USA lämnar Sydöstasien.257
1971 menar AB att Sverige bör avbryta allt som är kvar av de diplomatiska kontakterna med
Saigonjuntan och att Sverige istället bör erkänna PRR.258 Åsikten att Sverige ska stödja
Vietnams folk förekommer vid flera tillfällen liksom uppmaningen att skicka pengar till
insamlingar för det vietnamesiska folket. Sverige måste enligt AB också bidra till att stoppa
de amerikanska bolagen som producerar bomber: vissa av dessa bolag har
252
Aftonbladet, 2 september 1969; 7 september 1969; 14 oktober 1969.
254
Ett avlövningsmedel.
255
Sara Lidman var väldigt engagerad i kampen mot USA:s krigsföring i Vietnam under 1960- och 1970- talen
och var FNL-aktivist.
256
257
258
Aftonbladet, 21 februari 1971; 9 mars 1971.
253
54
fabriksanläggningar i Sverige.259 AB betonar att det är viktigt med en stark svensk opinion
mot USA och fördömer den delen av svenska opinionen som stödjer USA:s vietnampolitik.
1972 menar AB vid flera tillfällen att det är viktigt att Sverige erkänner PRR så att det
sydvietnamesiska folket blir representerat i Sverige.260 Att svenskarna bör protestera mot
USA:s krig anses även 1972 viktigt för AB. Den 12 april 1972 uttrycker man att det är
positivt att Svenska Vietnamkommittén gjort en interpellation till utrikesministern för att den
svenska regeringen ska kunna trycka på den amerikanska regeringen med syftet att få USA att
förhandla, stoppa kriget och inte använda atombomben i Vietnam.261 1972 kritiserar AB den
borgerliga opinionen i Sverige, som har kallat USA för ”den mest löftesrika demokratin”.262
Kritiken riktar sig framförallt mot Gösta Bohman som enligt tidningen försvarar USA:s
vietnampolitik genom att ”förminska världshistoriens största bombning”.263 Bohman ställer
enligt AB USA och FNL:s och Nordvietnams gerilla på samma nivå. AB uttrycker samma år
åsikten att det är positivt att den svenska regeringen engagerar sig mot det som kallas för
”miljömord i Vietnam”.264 Man önskar och vill att Sverige ska protestera mot USA och man
uppmanar folket att donera pengar som ska sedan skickas till Nordvietnam. En enda åsikt
förekommer 1973: AB uttrycker att det är viktigt att Sveriges folk samlar in pengar för det
nordvietnamesiska folket.
Sammanfattnigsvis visar resultatet att AB är på regerings sida och tar tydligt ställning mot
USA och Saigonjuntan. Regeringen ska enligt AB hålla sig kritisk mot USA:s närvaro och
krigsföring i Vietnam. AB visar dock också en viss benägenhet att kritisera regeringen och
Olof Palme när deras agerande bedöms vara för ”USA-vänligt” eller inte tillräckligt kritiskt
mot USA. Enligt AB ska regeringen diplomatiskt erkänna PRR och ta avstånd från den av
USA:s stödda Saigonjuntan. AB vill dessutom ha en stark opinion mot USA i Sverige och
fördömer den delen av den svenska opinionen som försvarar den amerikanska krigspolitiken i
Vietnam. Flera gånger uttrycker Aftonbladet att Sverige ska skicka bistånd till Nordvietnam.
259
Det handlade om multiföretag: det producerades inte bomber i Sverige.
Implicit menar man att Saigonjuntan inte är representativ för det sydvietnamesiska folket.
261
Vietnamkommittén var en vensk förening som arbetade för freden i Vietnam. Aftonbladet uttrycker vid flera
tillfällen att risken att USA använder atombomb i Vietnam är konkret.
262
263
Den amerikanska bombningen av Nordvietnam.
264
Aftonbladet, 2 juni 1972. Syftar på USA:s kemiska krigsföring.
260
55
2.3.2 Dagens Nyheter och temagruppen ”Sverige-Vietnam” 1969-1973
Tabell 8: Åsikter i Dagens Nyheter angående temagruppen ”Sverige-Vietnam” från och med
den svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan.
a
b
Tot.
1969
3
0
3
1970
2
0
2
1971
2
0
2
1972
4
0
4
1973
2
0
0
Summa
13
0
13
Källor: Dagens Nyheter från och med januari 1969 till och med Januari 1973.
Tabellen visar en låg förekomst av åsikter om temagruppen ”Sverige-Vietnam”i DN.
1969 skriver DN att Sverige ska öka biståndet till Vietnam. 1970 publicerar tidningen en
artikel där Olof Palme pratar om Song My massakern: artikeln kommenteras och kritiseras på
DN:s ledarsida vid ett senare tillfälle. I denna artikel hade Palme pratat om kollektivskuld och
menat att ”vi bär alla en Song My i våra hjärtan”,265 och på så sätt menat att vem som helst är
kapabel till en sådan massaker, det vill säga inte bara amerikaner. DN kritiserar Palmes åsikt
och myten om kollektivskulden eftersom, menar DN, den döljer att det finns ett ansvar att
utkräva: det är inte systemet som är ansvarigt för sådana brott utan individerna som
bestämmer i maktapparaten. DN menar att kollektivskulden på så sätt är beslutfattarnas
förnämsta alibi och att Palme med sin artikel lyckades på ett elegant sätt att dölja att den som
bär det största ansvaret för Song My är USA:s president, som vid samma tillfälle också kallas
för krigsförbrytare.266 1971 uttrycker man att Sverige är” naturligtvis redo”267 att bidra till att
lösa frågan om de amerikanska fångarna, men bara till villkoret att USA och Nordvietnam är
överens om vilken roll Sverige ska ha i relation till frågan.
265
Dagens Nyheter, 2 augusti 1970.
267
266
56
Åsikterna inom denna temagrupp är inte många i DN. Tidningen tar ställning mot USA:s
Vietnampolitik och betonar att Sverige ska skicka bistånd till Vietnam: man nämner Vietnam
och inte Nordvietnam eller Sydvietnam, utan hela landet. Tonen är diskret, uppmaningar till
regeringen att till exempel erkänna PRR förekommer inte.
2.3.3 Svenska Dagbladet och temagruppen ”Sverige-Vietnam” 1969-1973
Tabell 9: Åsikter i Svenska Dagbladet angående temagruppen ”Sverige-Vietnam” från och
med januari 1969 till och med januari 1973. Åsikter om regeringens förda Vietnampolitik och
om den svenska opinionens hållning till Vietnamfrågan.
a
b
Tot.
1969
0
2
2
1970
0
5
5
1971
0
3
3
1972
0
6
6
1973
0
3
3
Summa
0
19
19
Källor: Dagens Nyheter från och med januari 1969 till och med Januari 1973.
Resultatet visar att alla förekommande åsikter tillhör grupp ”b” och att året när högsta antalet
åsikter förekommer är 1972. I början på 1969 menar SvD att Sverige har tagit parti för ”de
kommunistiska angriparna”.268 SvD anser också att den svenska regeringen bör engagera sig
för de amerikanska fångarna i Nordvietnam: samma åsikt förekommer 1970, då tidningen
utrycker uppskattning för att regeringen har engagerat sig för denna fråga. Enligt SvD bör
Sverige låta Saigonregimen ha ett informationskontor i Stockholm precis som Nordvietnam.
1971 är frågan om amerikanska fångarna aktuell igen: SvD preciserar att den svenska
regeringen vill engagera sig för de amerikanska fångarna med betoning på att detta ska ske
bara på vissa villkor, nämligen bara om fredsförhandlingarna blir mer konkreta.269 1972 är
tidningen kritisk mot den svenska regeringen som istället för att svartmåla USA borde granska
268
269
Svenska Dagbladet, 30 april 1971; 5 maj 1971; 16 maj 1971.
57
och ställa sig kritisk också mot Nordvietnam: återigen menar SvD att regeringen har tagit
ställning för Nordvietnam.270 SvD uttrycker åsikter också om den svenska opinionen som
enligt tidningen saknar en allsidig debatt, är partisk och är offer för propaganda mot USA.
Enligt tidningen borde dessutom svenska FNL ha engagerat sig för de amerikanska fångarna i
Nordvietnam. SvD instämmer med Gösta Bohmans åsikt: det är FN som borde ingripa i
konflikten för att åstadkomma en vapenvila mellan de stridande parterna.271 1973 klagar SvD
över att den svenska regeringen är för kritisk mot USA. Regeringens agerande kan vara ett hot
mot den svenska neutralitetspolitiken och har redan skadat relationerna mellan Sverige och
USA, som nästan är avbrutna.272
Resultatet visar att Svenska Dagbladet tar ställning för USA och för neutraliteten: den svenska
regeringen för en skadlig politik för Sverige och den svenska neutralitetspolitiken. Tidningen
beklagar sig över att regeringen har tagit ställning för ”de kommunistiska angriparna” och
visar engagemang för de amerikanska fångarna som ska befrias. Den svenska opinionen har
blivit utsatt för en propaganda som svartmålar USA: man bör kritisera också Nordvietnam och
FNL. Tidningens åsikter är i linje med moderaternas i kritiken mot regeringen och i den proamerikanska inställningen.
270
Gösta Bohman nämns i artikeln och där betonas att han har rätt.
272
271
58
2.4 Antalet publicerade artiklar under undersökningsperioden
Tabell 10: Antalet undersökta artiklar i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet
från och med januari 1969 till och med januari 1973.
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Summa:
1969
57
40
20
117
1970
58
22
11
91
1971
45
16
23
84
1972
67
46
52
165
1973
12
10
11
33
239
134
117
490
Källor: Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januri
1973.
Visserligen är det åsikterna som är relevanta för denna undersökning och inte antalet artiklar,
men att jämföra det antalet publicerade artiklar per tidning kan emellertid indikera hur stort
intresset var för Vietnamfrågan hos respektive tidningar under den undersökta perioden. Att
antalet publicerade artiklar skiftar från år till år kan visa att tidningens intresse för
Vietnamfrågan skiftar. Av tabellen framgår det att AB är tidningen som publicerade mest
artiklar av politisk relevans om Vietnamkriget under den undersökta perioden. SvD är den
som publicerade minst artiklar. Tabellen visar dessutom att alla tre tidningar skrev som mest
om Vietnamfrågan 1972: detta kan förklaras med att 1972 var ett intensivt och avgörande år
år när det gällde de fredsförhandlingarna som skulle leda till att de stridande parterna skulle
skriva på fredsavtalet i januari 1973. Med tanken på att när det gäller 1973 är det bara januari
som undersöktes kan man utläsa av resultatet att just denna månad var de tre tidningarnas
intresse för Vietnamfrågan stort. Detta kan förklaras med att förhandlingarna var då i det
avgörande skedet som skulle leda till fredsavtalet.
59
3. Diskussion
3.1 Temagrupper som fått mest uppmärksamhet i tidningarna
Tablå 2: Uppmärksammade teman avseende Vietnamfrågan i tidningarna Aftonbladet,
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973.
Tidningar:
AB
DN
SvD
Störst antal
teman=dominerande
intresse från
tidningar
USA, SverigeVietnam, Fred och
förhandlingar,
Saigonjuntan,
Nordvietnam, FNL
USA, Fred och
förhandlingar,
Saigonjuntan, FNL,
Nordvietnam,
Sverige-Vietnam
Fred och
förhandlingar, USA,
Saigonjuntan,
Nordvietnam, FNL
Sverige-Vietnam,
Lägst antal
teman=lågt intresse
från tidningar
PRR. Kina.
Sovjetunionen
Kina. Sovjetunionen,
PRR
Sovjetunionen, Kina,
PRR
Källor: Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari
1973.
Tabellen, som bygger på hela undersökningsperioden, sammanfattar uppgifterna och
resultaten som har presenterats i de föregående avsnitten och visar vilka temagrupper som fått
mest uppmärksamhet i de tre undersökta tidningarna.
I alla tre tidningarna är USA den aktör som har fått mest uppmärksamhet. ”USA” är också
den temagrupp som fått mest uppmärksamhet i AB och DN, till skillnad mot SvD som under
hela undersökningsperioden har uttryckt mest åsikter om temagruppen ”fred och
förhandlingarna”. Detta resultat liknar Queckfeldts: hennes undersökning visade att AB och
DN hade mest åsikter om USA medan SvD mest uppmärksammade temagruppen ”fred och
förhandligar”. I alla tre tidningarna var det också USA den mest uppmärksammade aktören. I
detta avseende visar resultatet att tidningarna följer samma trend som de gjorde mellan 1963
och 1968.273
Min undersökning visar dock att de två temagrupperna som AB uppmärksammade mest
mellan 1969 och januari 1973 var USA och Sverige-Vietnam, till skillnad mot den av
Queckfeldts undersökta period då ”USA” och ”fred och förhandlingar” var de två teman som
AB uppmärksammade mest mellan 1963-1968. Detta kan förklaras med den höga
273
Queckfeldt 1981.
60
förekomsten åsikter i AB om temagruppen ”Sverige-Vietnam” under den perioden jag
undersökt: det är troligt att den höga förekomsten av dessa åsikter kan förklaras med AB:s
vilja att skapa opinion mot USA och den amerikanska krigsföringen i Vietnam. Antalet
åsikter om Sverige-Vietnam i AB är relativt högt under hela undersökningsperioden bortsett
ifrån 1971 och 1973: detta resultat kan förklaras med att 1971 är året då AB publicerade det
lägsta antalet artiklar av politisk relevans om Vietnamfrågan och därmed blev antalet åsikter
om just ”Sverige-Vietnam” lägre; när det gäller 1973 behandlar min undersökning bara
januari månade så det är förståeligt att det inte förekommer många åsikter om just
temagruppen Sverige-Vietnam; dessutom var det temgruppen ”fred och förhandlingar” som
var i fokus januari 1973.274
I detta avseende skiljer sig mitt resultat från Queckfeldts: hennes undersökning visar att
mellan 1963 och 1968 hade grupperna ”USA” och ”fred och förhandlingar” varit
dominerande varje år i alla tre tidningarna: ”intresset har visserligen skiftat mellan dem, men
de har aldrig lämnat sina tätplaceringar”.275
Mitt resultat visar att DN och SvD är tidningarna som uttrycker minsta antalet åsikter om
temagruppen ”Sverige-Vietnam”. I det avseende skiljer sig mitt resultat från Queckfeldts: i
hennes undersökning var det bara DN som visade ett lågt intresse för detta tema. DN fortsätter
att inte uttrycka många åsikter om denna temagrupp under den perioden jag undersöker:
Queckfeldt menar att en möjlig förklaring till DN:s bristande intresse för just denna grupp
mellan 1963-1968 kan vara att medan ST/AB och SvD stått emot varandra i denna fråga så
har DN delat ST.s och AB:s åsikter och på så sätt valt att ”tigande samtycka med sin
socialistiske `motståndare` framför att polemisera med sin borgerliga kollega.276 Denna
förklaring gällde för den period som Queckfeldts undersökt och kan tillämpas också till min
undersökning.277 Att SvD visat ett mindre intresse för temat mellan 1969 och 1973 kan
förklaras med att tidningen då kriget gick mot sitt slut istället uppmärksammade temat ”fred
och förhandlingar” i en ännu större utsträckning än tidigare.278
Av resultatet framgår också att Saigonjuntan är aktören som fått mest uppmärksamhet efter
USA i alla tre tidningarna. Eva Queckfeldts resultat visat att Saigonjuntan var också den mest
274
Alla tre tidningarna fokuserade på temagruppen ”fred och förhandlingar” i januari 1973.
276
Ibidem.
277
Jag refererar till DN.
278
Temat ”fred och förhandlingar” var det mest uppmärksammade temat i SvD också mellan 1963 och 1968,
som visat i Queckfeldts studie.
275
61
uppmärksammade aktören efter USA i AB och DN mellan 1963 och 1968; SvD visade dock
ett lågt intresse för denna aktör under samma period jämfört med de andra två tidningarna. Att
alla tre tidningarna visar ett högt intresse för Saigonjuntan mellan 1969 och 1973 kan
förklaras med att just Saigonjuntan uppmärksammades alltmer under dessa år på grund av
vietnamiseringpolitiken som USA:s president Nixon började 1969: Saigonjuntan skulle ta
över USA:s roll i Vietnam och tidningarna hade många åsikter om Saigonjuntans militära
styrka eller förmåga (inte minst politisk förmåga) att kunna genomföra denna politik.
Åsikterna var många om Saigonjuntan: AB och DN menade att Saigonjuntan bara existerade
på grund av USA:s stöd: med detta menades också att Saigonjuntan inte hade folkligt stöd.
SvD uttryckte istället att Saigonjuntan hade folkligt stöd i Sydvietnam och att det var tack
vare detta stöd regimen hade hållit sig vid liv i så många år. Min studie visar dessutom att
tidningarna visade ett högt intresse för Saigonjuntans roll, som nu ansågs vara avgörande för
krigets utveckling: regimen fick ekonomiskt, politiskt och militär stöd från USA och
betraktades allmänt av tidningarna som ett hinder för freden i Vietnam; Saigonjuntan
betraktades också som symbolen för USA:s misslyckande i kriget. Regimen var en diktatur
som bedrev förtrycksmetoder mot befolkningen och fångarna och ansågs inte representera den
freden och demokratin som USA hade påstått vilja ”skydda” i Vietnam.279 SvD var mer
ambivalent mot Saigonregimen, som kallades för korrumperad och ansågs av tidningen vara
ett hinder för genomförandet av den amerikanska politiken i Vietnam. Samtidigt uttryckte
SvD att Saigonjuntan hade folkligt stöd; dessutom var tidningens kritik aldrig stark eller
explicit som i de andra två tidningarna. USA:s närvaro i Vietnam ansågs allmänt ha en
koppling till Saigonjuntan, som ansågs vara USA:s marionettregim som skulle garantera
USA:s närvaro i Sydöstasien: att fortsätta stödja Saigonjuntan var det egentliga syftet med
USA:s krig i Vietnam, ansåg AB och DN. Enligt SvD var Saigonjuntan den aktören USA
skulle hjälpa mot kommunism.
Det tre aktörerna som fick minst uppmärksamhet i alla tre tidningarna är PRR, Kina och
Sovjetunionen. AB är tidningen som har uppmärksammat PRR mest. Många åsikter om PRR
förekom i AB särskilt 1969 när PRR bildades: AB uttryckte flera gånger att PRR var den
riktige representanten för Sydvietnams folk och många uppmaningar förekom om att Sverige
borde erkänna PRR diplomatiskt. AB:s åsikter om PRR tillhör bara ”a” gruppen. AB:s höga
uppmärksamhet mot PRR är förståelig med tanken på tidningens ställningstagande för
Nordvietnam och FNL, den sistnämnda stod bakom byggandet av PRR. Istället
279
Det gäller mest för AB och DN; resultatet visar att SvD var ambivalent mot Saigonjuntan.
62
uppmärksammas PRR minst i DN och SvD. DN är positiv mot PRR men till skillnad mot AB
förekommer i DN inga åsikter om att PRR ska stödjas för att den är den egentlige
representanten för det sydvietnamesiska folket. Enligt DN är det positivt att PRR ger
utrymme åt flera politiska krafter som annars skulle inte ha möjligheten att komma till uttryck
i Sydvietnam. Men PRR är inte lika relevant för DN som för AB. PRR uppmärksammas
väldigt lite i SvD och betraktas som en samling motståndgrupper och ett hot mot
fredsförhandlingarna.
Att Kina och Sovjetunionen är aktörerna som uppmärksammades minst i alla tre tidningarna
är en trend som började redan 1965, som det framgår av Queckfeldts resultat. Queckfeldt
menar att de tre tidningarnas intresse för dessa aktörer var högt fram till 1965 för att sedan
minska fram till 1968 då ”När de någon gång nämns är det i samband med
fredsspekulationer”.280 Samma trend visar sig vara aktuell under den period jag undersökt då
alla tre tidninganra visar ett väldigt lågt intresse för båda aktörerna.
3.2 De tre tidningarna och temagruppen ”aktörer”
Aftonbladet är kritisk och negativ mot USA och Saigonjuntan under hela
undersökningsperioden. Vietnamkriget är enligt AB ett amerikanskt krig: det är USA som är
angriparen, den ”stora supermakten” som anfaller ett litet fattigt land, Nordvietnam. USA
terroriserar Vietnams folk: USA:s krig kallas för förintelsekrig, utrotningskrig, massdödande,
terror. AB fördömer också USA:s stöd till Saigonregimen och dess korruption: regimen kallas
ofta för diktatur och fascistregim. USA är enligt AB inte i Vietnam för att skydda
befolkningen från ett anfall från norr. Inte heller är USA i Sydvietnam för att värna om
demokrati och frihet, och beviset för det är USA:s stöd till Saigonregimen, en ”fascistregim”.
Resultatet visar att AB tar ställning för Nordvietnam, FNL och PRR. AB:s ställningstagande
är väldigt starkt, öppet och tydligt under hela undersökningsperioden.
AB:s åsikter är i linje med den dåvarande socialdemokratiska Vietnampolitiken: redan 1965
kritiserade Olof Palme USA öppet och sedan dess blev kritiken mot USA och
ställningstagandet för Nordvietnam och FNL alltmer stark. AB:s skildrar aktörerna ur
Klebergs flerdimensionella världsbild, enligt vilken demokratin inte kunde vinnas med vapen
280
63
och i allians med korrupta regimer: detta skulle försvaga demokratins möjligheter.281
Sovjetunionen betraktas som en återhållsam kraft som önskade avspänning: det stämmer med
AB:s syn, enligt vilken Sovjetunionen inte var så intresserat av Vietnamkriget, utan mest om
europeiska säkerhetsfrågor; Sovjetunionen hade dessutom inga egna intressen av att
kompromissa relationerna med USA. Enligt den flerdimensionella världsbilden var Kina
aggressivt. Mitt resultat visar att enligt AB hade Kina inte så stort inflytande över
Nordvietnams politik som man trodde. Kina uppfattas inte så aggressivt av AB: man menar att
för Kina var freden i Vietnam till och med viktigare än relationerna med USA, som för övrigt
var relativt positiva under den undersökta perioden, som beteckades av avspänning mellan de
två supermakterna. Åsikter som uttrycker att Kina inte hade så stort inflytande över
Nordvietnam eller att Kina inte var så aggressivt kan ses som ett försök från AB:s sida att
bevisa att den kommunistiska planen att ta över först Vietnam och sen hela Sydöstasien var
bara ett amerikanskt påhitt och därmed hade USA inga egentliga anledningar att delta i
konflikten. Resultatet visar att den ”yngre” och negativa Amerikabilden Eva Block
uppmärksammat fortlever under den undersökningsperioden jag har studerat.
Enligt den flerdimensionella världsbilden var Nordvietnam motståndare till kinesiskt
inflytande. Det stämmer med mitt resultat, som visar att Nordvietnam ville vara en
självständig politisk aktör. Man ska dock betona att enligt AB var Nordvietnam inte bara
motståndare till Kinas inflytande: Nordvietnam ville vara politiskt självständigt både från
Kina och Sovjetunionen. Enligt den flerdimensionella världsbilden hade dessutom små
nationer rätt till oberoende från stormakter oavsett samhällssystem och kriget sågs här som en
konflikt mellan rik och fattig eller mellan i-land och u-land. Denna syn stämmer också
överens med AB:s syn om aktörerna. Kriget anses vara ett imperialistiskt krig, där det
kapitalistiska USA har ekonomiska intressen av att vara i Vietnam för att kunna utnyttja inte
bara landets resurser i form av olja utan också den fattiga besegrade befolkningen som billig
arbetskraft: AB använder också ordet ”slavar”.
DN har likadana åsikter om aktörerna som socialdemokratiska AB, trots sin liberala hållning:
också DN:s syn på Vietnamkriget överensstämmer med den flerdimensionella världsbilden.
Det bekräftar Klefbergs tidigare forskning, som visar att DN var kritisk mot den amerikanska
krigsföringen i Vietnam redan 1964 och framåt. DN följer också Folkpartiets linje, eftersom
281
Här antyder man väldigt tydligt på Saigonjuntan. Detta stämmer överens med åsikterna som AB uttrycker
under hela undersökningsperioden. Saigonjuntan kallas för förtryckarregim och är ett stort hinder mot
demokrati och frihet i Sydvietnam. Saigonregimens brutala metoder och korruptionen betonas av AB under
hela undersökningsperioden, inte minst i september/oktober 1971 då valen hålls i Saigon. Thieu vann valet.
64
Folkpartiet närmade sig regeringens Vietnampolitik 1969. DN:s kritik av USA och
Saigonjuntan pågår, liksom i AB, under hela undersökningsperioden. I likhet med AB
betraktar DN Vietnamkriget som ett amerikanskt krig. DN, som AB, tar ställning för
Nordvietnam och FNL för att att dessa två aktörer representerar folket: DN tar ställning för
det vietnamesiska folket och dess frihet. Till skillnad mot AB förekommer i DN vid några
tillfällen åsikter om FNL som menar att FNL inte har stort folkligt stöd i Sydvietnam och
FNL inte kan göra anspråk på att vara representativ för det sydvietnamesiska folket. Detta ska
dock inte ses som att DN har en negativ inställning mot FNL: DN uttrycker vid flera tillfällen
hur viktigt det är för det vietnamesiska folket att få bestämma för sin egen framtid utan
inblandning av andra aktörer och att ”det finns långt flera människor i Sydvietnam än de som
representeras av FNL eller Saigonjuntan eller de som i USA:s närvaro ser ett skydd för sina
egna liv”.282 Denna åsikt överensstämmer med den flerdimensionella värdlsbilden, som säger
att små nationer hade rätt till oberoende från stormakteer oavsett samhällssystem. DN, liksom
AB, uppfattar Sovjetunionen också som en återhållsam kraft. Kina vill enligt DN egentligen
inte blanda sig i Vietnamkonflikten men beskrivs som farligt, då risken att USA kan reta upp
Kina med farliga konsekvenser betonas vid flera tillfällen. Också i DN, som i AB, fortlever
den yngre Amerikabilden i likhet med Eva Blocks resultat.
Sammanfattningsvis visar mitt resultat att det finns likheter i uppfattningen av Vietnamfrågan
och om de inblandade politiska aktörerna mellan socialdemokratiska AB och liberala DN
mellan 1969 och 1973. Resultatet liknar Queckfeldts, som visar att så var också fallet mellan
1963 och 1968: de två tidningarna fortsätter vara ”nära” varandra trots de olika politiska
färgerna också under den perioden som jag har undersökt. I båda tidningarna fortlever den
yngre och negativa Amerikabilden enligt Eva Block. Båda tidningarna betraktar dessutom
Vietnamkonflikten och de inblandade aktörerna ur den flerdimensionella världsbilden enligt
Kleberg. Resultatet bekräftar dessutom Klebergs tidigare forskning som visar att DN höll sig
kritisk mot kriget under perioden mellan 1964 och 1973: min studie visar att så var fallet.
Under den peioden av mig undersökt lär DN ha varit politiskt närmare också den liberala
Folkpartiet, som hade tonat ner sin kritik mot regeringens Vietnampolitik 1969 och därmed
också mot USA. Resultatet visar att AB hade en socialdemokratisk hållning till
Vietnamfrågan och aktörerna.
282
65
Moderata SvD:s åsikter visar att tidningen har en pro-amerikansk ton som kan uppfattas
ibland som neutral i relation till Vietnamfrågan. I detta avseende avspeglar SvD den
dåvarande uppfattningen som moderaterna hade om Vietnamfrågan: att hålla sig kritisk mot
USA ansågs av moderaterna vara skadligt för Sveriges neutralitetspolitik. Kritik mot USA
förekommer i väldigt lite utsträckning: kritiken är väldigt sporadisk och nästan obefintlig och
liknar inte i någon mening den kritiken som DN och AB för mot den amerikanska
Vietnampolitiken. När kritik mot USA förekommer i SvD är tidningens ton väldigt dämpad,
diskret, vacklande och inte självklar. SvD:s åsikter uttrycks i form av korta meningar och
upprepas sällan inom samma artikel.283 De sporadiska kritiska åsikterna mot USA som
förekommer balanseras nästan alltid med kritiska åsikter mot Nordvietnam eller FNL: man
betonar att visserligen är det rimligt att kritisera USA:s vietnampolitik men att det samtidigt är
fel att hylla motparten, som anses vara minst lika mycket ansvarig för kriget och
krigsförbrytelser och därmed också för USA:s agerande, som anses vara en reaktion till
motpartens politik. SvD:s åsikter instämmer med Gösta Bohmans tankar om Vietnamfrågan.
Gösta Bohman nämns dessutom i några artiklar där man betonar att man instämmer med hans
åsikter. Bohman var väldigt kritisk mot Palme och Socialdemokraterna och ansåg att Palmes
politik var ”oneutral, oansvarig och ansvarslös”.284
I början av den undersökta perioden är ställningstagandet för USA tydligt i SvD: man menar
att det är rätt att USA ska vara kvar i Sydvietnam även efter ett eventuellt krigsslut.
Saigonjuntan är den enda lagliga regeringen i Sydvietnam och försvarar landet från det
kommunistiska angreppet från norr. Det är Nordvietnam som bär på det moraliska ansvaret
för kriget, menar SvD, och den parten som bryter mot krigets lagar. Man menar att USA, som
kallas för ”försvararen”, bör marschera norrut, tills angriparen ger upp. USA:s krigspolitik i
Nordvietnam anses vara förståelig, och Nordvietnam begår förbrytelser mot folkrätten och
mänskligheten. Nordvietnam bedriver dessutom propaganda, menar SvD. Kritik förekommer
1971 när man pratar om det manövrerade valet i Saigon, då menar SvD att USA ligger bakom
Saigons korruption: kritiken uttrycks väldigt kort och på ett diskret sätt, utan upprepningar.
Visserligen förekommer åsikten att USA:s krig och engagemang i Vietnam är ett misstag:
men förklaringen till denna åsikt har som redan påpekats en helt annan karaktär jämfört med
AB:s och DN:s åsikter. USA:s krig är ett misstag, anser SvD, för den har inneburit en enorm
slöseri med amerikanska ekonomiska resurser som hade kunnat användas till annat: dessa
283
Samma åsikt kunde upprepas flera gånger inom samma artikel i både Ab och DN men i synnerhet i AB,
troligen med syfte att markera åsikten ytterligare för nå läsaren på ett effektivt sätt.
284
Möller 1992, s. 359.
66
resurser har gått till spillo för att hjälpa en regim, Saigonregimen, som inte förtjänade denna
hjälp.285
Sammanfattningsvis visar resultatet att kritiken mot USA är i SvD nästan obefintlig om man
jämför med AB och DN och att när den förekommer har en helt annan karaktär än kritiken
som förs i de två andra tidningarna. Under hela undersökningsperioden saknas åsikter som
öppet kritiserar USA:s Vietnampolitik: man nämner inget om att USA är den angripande
parten liksom man nämner inget om att Vietnamkriget är ett USA:s krig och att USA måste
lämna Vietnam; man anklagar inte USA för att orsaka död och förödelse i Vietnam; SvD
uppmärksammar inte alls de aspekterna som uppmärksammas i stället i AB och DN, som till
exempel USA:s kemiska krigsföring med sina förödande konsekvenser eller USA:s bombning
av dammarna, som AB och DN ansåg kunde ha orsakat massvält och död för den civila
befolkningen i Vietnam. Att USA är i Vietnam för att kämpa för freden och demokrati är
SvD:s allmänna uppfattning. Den dämpade och diskreta kritiken som förekommer balanseras
nästan alltid av åsikter om motparten: USA har begått krigsförbrytelser, men det har också
Nordvietnam och FNL gjort.286 Enligt AB och DN är kriget ett angrepp mot det vietnamesiska
folket och anses därför vara ett misstag. Enligt SvD är kriget ett misstag bara för att USA inte
lyckades skydda freden och demokratin i Sydvietnam: att kriget inte blev som USA hade
tänkt sig är Saigonjuntans fel. Saigonregimen har visat sig inte vara värdig de amerikanska
uppoffringar och regimens korruption har visat sig vara starkare än den fred och demokrati
som USA trodde skulle kunna råda också i Sydvietnam.
Åsikterna om Saigonjuntan är av olika slag under hela den undersökta perioden: SvD:s ton
mot Saigonjuntan är ambivalent: allmänt positiv och neutral med vissa inslag av kritik.
Saigonjuntan anses vara den lagliga politiska kraften i Sydvietnam. Dessutom betonar man
Saigonarméns styrka och effektivitet och att regimen, tillsammans med USA, har lyckats med
pacificeringpolitiken. Vid flera tillfällen menar man också att Saigonjuntan har folkligt stöd i
Sydvietnam: man menar att om regimen inte hade haft stort folkligt stöd hade den inte kunnat
existera under en sådan lång tid. Man menar också att USA bör överväga att stödja
Saigonjuntan istället för att vietnamisera kriget: USA:s hjälp till regimen kallas ”nödvändig”.
SvD menar dock vid flera tillfällen att Saigonjuntan är en belastning för USA:s politik i
Vietnam och man pekar ibland på regimens korruption. Tonen blir mer kritisk mot USA och
285
Som redan påpekats är AB:s och DN:s uppfattning istället att USA:s krig är ett misstag för det är ett
omotiverat angrepp på ett litet land, ett angrepp som bygger på falska premisser.
286
Denna åsikt förekommer vid flera tillfällen, bland annat om Song My massakern då betonas att Nordvietnam
och FNL har också begått massmord inte minst vid Tét-offensiven 1968.
67
Saigon motslutet av undersökningsperioden. Uppfattningen är 1972 att Saigonregimen inte är
värd alla uppoffringar som USA har gjort och man börjar konstatera att vietnamiseringen har
misslyckats. Den egentliga och skarpaste kritiken mot USA:s krig förekommer den 28
december 1972.
SvD:s syn på Vietnamkriget är endimensionell: USA är i Vietnam för att försvara demokratin
och freden mot kommunismen. Denna uppfattning är tydligare under undersökningsperiodens
första del och dämpas lite ju mer man närmar sig 1973: dock blir denna uppfattning kvar fram
till slutet av undersökningsperioden. Att Kina inte betraktas som en aggressiv aktör kan
förklaras med den avspänningen som rådde då mellan USA och Kina. Sovjetunionen är en
återhållsamn kraft. Resultatet visar att SvD avspeglar moderaternas åsikter om Vietnamfrågan
under den undersökta perioden.
Sammanfattningsvis visar resultatet att det finns en skillnad i uppfattningen av Vietnamkriget
mellan AB/DN och SvD. Eva Queckfeldt visar att denna skillnad fanns redan mellan 1963
och 1968, min undersökning visar att den fortlever också mellan 1969 och 1973. Denna
skillnad visar sig fortleva också i tidningarnas Amerikabild: AB och DN behåller den nyare
och negativa Amerikabilden också mellan 1969 och 1973, medan SvD håller fast vid den
gamla och positiva bilden av USA. AB och DN betraktar USA som den angripande parten i
kriget och tar ställning för Nordvietnam och det vietnamesiska folket. Båda tidningarna
fördömer Saigonjuntan och är positivt inställda mot FNL och PRR. SvD försvarar USA och
försöker hålla en neutral ton, samtidigt som den fördömer Nordvietnam och FNL. Studiens
resultat visar därmed att inga förändringar sker i tidningarnas uppfattning av de politiska
aktörerna iblandade i kriget mellan den perioden före 1969 och den mellan 1969 och 1973.
AB och DN stod nära varandra i uppfattningen av Vietnamfrågan trots de två olika politiska
färgerna. Visserligen förekommer vissa inslag av kritik mot USA i SvD mot slutet av
undersökningsperioden men tidningen håller fast vid den gamla och positiva Amerikabilden.
68
3.3 De tre tidningarna och temagruppen ”fred och förhandlingar”
Enligt AB är USA negativt inställt mot en fredlig lösning till konflikten. Tidningen uttrycker
många gånger åsikter som menar att USA inte vill ha fred och att USA:s president pratar om
fred men fortsätter/trappar upp kriget. Tidningen har samma uppfattning om USA under hela
undersökningsperioden: USA uppfattas som den angripande parten som inte har något intresse
av att dra sig ur konflikten. AB uttrycker också att om fred ska kunna uppnås i Vietnam måste
USA retirera sina trupper. Nordvietnam och FNL uppfattas som de aktörerna som vill
förhandla, Saigonjuntan är istället aktören som vill sabotera förhandlingarna och vill inte ha
fred. AB uttrycker dessutom att om USA verkligen vill ha fred måste förhandla direkt med
Nordvietnam och FNL i Paris istället för att försöka lösa konflikten genom kontakter med
Kina och Sovjetunionen.
DN har samma uppfattning som AB om USA i relation till förhändlingarna. Man betonar att
det USA söker är krig, inte fred. Den allmänna uppfattningen som DN har är att om freden
ska kunna uppnås i Vietnam måste USA retirera sina trupper och att USA måste acceptera de
rimliga kraven för fred som Nordvietnam och FNL ställer: DN betonar vid många tillfällen att
det inte är möjligt att uppnå en fredlig lösning till konflikten till USA:s orimliga krav.287
Nordvietnam och FNL är de aktörerna som vill ha fred och vill förhandla. DN uppfattar
Saigonjuntan som ett hinder för en fredlig lösning av konflikten. Sovjetunionen är positivt
mot fred.
SvD menar istället att USA vill ha fred och är positivt inställt mot förhandlingar med
Nordvietnam och FNL. Denna uppfattning fortgår under hela undersökningsperioden, då man
menar att det är Nordvietnam och FNL de aktörerna som inte vill ha fred och inte vill
förhandla. Trots detta visar SvD särskilt 1972 en allmänt mer positiv inställning till
förhandlingar mellan de två stridande parterna: båda uppfattas som villiga att förhandla och
man uttrycker ofta att det finns hopp för fred och att det är troligt att en överenskommelse
mellan de stridande parterna är nära. SvD menar också att Kina och Sovjetunionen vill ha fred
i Vietnam.
287
Nordvietnams, FNL:s och PRR:s krav anses vara rimliga, se avsnitt ”Dagens Nyheter och temagruppen ´fred
och förhandlingar´ 1969-januari 1973”.
69
Tabell 11: Antalet åsikter avseende temagruppen ”fred och förhandlingar” i Aftonbladet,
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973.
AB
DN
SvD
Summa:
1969
13
15
19
47
1970
12
0
0
12
1971
17
3
21
41
1972
39
46
73
158
1973
22
8
15
45
Summa:
103
75
128
303
Källor: Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med hanuari 1969 till och med januari
1973.
Resultatet visar att av de tre tidningarna är det SvD som under hela undersökningsperioden
visar det största intresset för temagruppen ”fred och förhandlingar”: Eva Queckfeldt visar att
så var också fallet också mellan 1963 och 1968. Av tabellen framgår också att denna
temagrupp fick mest uppmärksamhet av alla tre tidningarna under 1972. En möjlig förklaring
till detta är att 1972 pågick förhandlingarna mer intensivt än tidigare, särskilt under årets
andra hälft. 1973 förekommer ett högt antal åsikter inom denna temagrupp med tanke på att
det är bara januari månad som undersöktes: det var i januari fredsavtalet tecknades och just
denna månad uppmärksammade de tre tidningarna detta tema som mest.
Sammanfattningsvis visar resultatet att AB och DN har likadana uppfattningar om aktörernas
roll i temagruppen ”fred och förhandlingar”: USA och Saigonjuntan är de aktörer som inte
vill ha fred, med betoning att USA har inga intressen av att lämna Vietnam. Nordvietnam,
FNL och PRR vill förhandla och kommer med konkreta förslag till fred; dessa aktörer visar
dessutom en benägenhet att förhandla trots USA:s ständiga bombningar.
SvD menar istället att USA vill ha fred och vill förhandla, till skillnad mot Nordvietnam och
FNL som inte vill göra eftergifter.
Resultatet visar att AB och DN betraktar USA som den agripande parten: Vietnamkriget är ett
amerikanskt krig och för att freden ska kunna uppnås är det ett krav att USA skriver på
fredsavtalet: motparten vill ha fred. SvD uppfattar istället USA som ”försvararen” som trots
sitt deltagande i kriget vill uppnå en fredlig lösning till konflikten. SvD betonar att president
Nixon har visat och bevisat vid flera tillfällen att han har gjort allt i sin makt för att uppnå en
överenskommelse med motparten men att Nordvietnam och FNL inte har varit villiga att göra
eftergifter.
70
3.4 De tre tidningarna och temagruppen ”Sverige-Vietnam”
Tabell 12: Antalet åsikter avseende temagruppen ”Sverige-Vietnam” i Aftonbladet, dagens
Nyheter och Svenska Dagbladet från och med januari 1969 till och med januari 1973.
AB
DN
SvD
Tot.
1969
24
3
2
29
1970
38
2
5
45
1971
9
2
3
14
1972
33
4
6
43
1973
1
0
3
4
Tot.
105
13
19
137
Källor: Aftonbladet, dagens Nyheter och Svenska Dagbladet från och med hanuari 1969 till och med januari
1973.
Det framgår av tabellen att AB är tidningen som har visat mest intresse för temagruppen
”Sverige-Vietnam”. AB är också tidningen som var mest engagerad i USA:s Vietnampolitik
och ville dessutom ha en stark och omfattande antiamerikansk opinion i Sverige. Detta
framgår av min undersökning, som har visat att AB uttryckte många åsikter i form av bland
annat uppmaningar till regeringen som kunde handla om att ge bistånd eller öka bistånd till
Nordvietnam, att erkänna PRR, eller att avbryta alla diplomatiska kontakterna med
Saigonjuntan. DN är tidningen som visat minst intresse för denna temagrupp.288
Det har redan konstaterats att både AB och DN delade samma uppfattning av Vietnamfrågan.
Båda tidningarna tog ställning, i likhet med den svenska socialdemokratiska regeringen, för
Nordvietnam och FNL och mot USA och Saigonjuntan. Min undersökning visar dock att detta
behöver inte innebära att AB och DN alla gånger godkände regeringens agerande och i
synnerhet Palmes.
Ett exempel på detta är artikeln i DN som publicerades den 2 augusti 1970 och som
uppmärksammas av Yngve Möller. I denna artikel kommenterade Olof Palme massakern i
Song My. Det som inte framgår av Möllers text är att Palmes tal i denna artikel
kommenterades vid senare tillfällen av både DN och AB: båda tidningarna ställde sig väldigt
kritiska mot Palmes text. DN uttryckte att kollektivskulden ”är beslutfattarnas förnämsta
288
Som redan påpekats i asvnittet ”Temagrupper som fått mest uppmärksamhet i tidningarna” kan en möjlig
förklaring till DN:s bristande intresse för just denna grupp vara att medan ST/AB och SvD stått emot varandra i
denna fråga så har DN delat ST.s och AB:s åsikter och på så sätt valt att ”tigande samtycka med sin socialistiske
`motståndare` framför att polemisera med sin borgerliga kollega”. I Queckfeldt 1981, s. 73.
71
alibi”289 och att ”Olof Palmes artikel lyckades på ett elegant sätt dölja att den som bär det
yttersta ansvaret för Song My, nämligen USA:s president, är en krigsförbrytare”290. AB
kritiserade sarkastiskt Palmes tes om kollektivskulden och uttryckte ” HAR PALME därmed
försvarat grymheten? Han har förklarat den – i dess nuvarande USA-meniga version”291.
Detta var inte det enda tillfället AB hade ställt sig kritisk mot regeringen. Vid flera tillfällen
betonar AB att regeringen engagerar sig för lite i Vietnamfrågan och att Palme är för ”USAvänlig”. Det betonas att det är viktigt att regeringen och det svenska folket demonstrerar och
tar ställning mot USA:s krig i Vietnam och att FNL och PRR bör ha en diplomatisk
representation i Sverige.
SvD följer den moderata linjen också i denna temagrupp. Regeringen kritiseras för att ha tagit
”parti för de kommunistiska angriparna” och anses vara för kritisk mot USA: regeringens sätt
att agera hotar därmed Sveriges neutralitetspolitik. Opinionen i Sverige är enligt tidningen
ensidig och offer för en politisk antiamerikansk propaganda.
Sammanfattnigsvis visar resultatet att AB var den tidningen som var mest engagerat för att
skapa en svensk opinion mot USA och för Nordvietnam och FNL; AB var på
socialdemokraternas sida men önskade sig vid flera tillfällen en hårdare politik mot USA och
mot kriget. DN delade åsikterna med AB men resultatet visar att tidningen inte
uppmärksammade Vietnamfrågan lika mycket så som den behandlades i regerigens politik
och i den svenska opinionen. SvD följde den moderata linjen och var väldigt kritisk mot
regeringens agerande som ansågs hota Sveriges neutralitet.
Queckfeldts undersökning visar att motsättningarna mellan tidningarna i uppfattning av
inrikespolitiska aspekter i relation till Vietnamfrågan inte var så klara mellan 1963 och 1968.
Queckfeldt menar att dessa motsättningar blev klarare och tydligare i samband med vissa
inrikespolitiska händelser. Resultatet av min undersökning visar att motsättningarna var mest
tydliga mellan AB och SvD: AB kritiserade regeringen för att inte vara tillräckligt
antiamerikansk, medan SvD kritiserade regeringen för att vara USA-fientlig. I likhet med
Queckfeldts resultat visar min studie att motsättningarna mellan tidningarna kunde bli
tydligare in samband med vissa inrikespolitiska händelser.
289
291
290
72
Sammanfattning
I denna studie har undersökts vilken syn de tre tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter och
Svenska Dagbladet hade om Vietnamfrågan mellan 1969 och 1973. Studien har genomförts
genom att analysera tidningarnas åsikter med metoden kvantitativ innehållsanalys med
kvalitativa inslag. Undersökningen har fokuserat på vilka temagrupper/aspekter de tre
tidningarna uppmärksammade mest; hur tidningarna såg på de politiska aktörerna inblandade i
konflikten och om det gick att utläsa något ställningstagande för den ena eller den andra
stridande parten; hur de politiska aktörerna förhåll sig till förhandlingar och fred och på vilka
åsikter tidningarna hade om den svenska Vietnampolitiken och den svenska opinionen.
USA är aktören som uppmärksammats mest i alla tre tidningarna och är också den mest
uppmärksammade taktören i Aftonbladet och Dagens Nyheter, till skillnad mot Svenska
Dagbladet som under hela undersökningsperioden fokuserar mest på temat ”fred och
förhandlingar”.
Aftonbladet och Dagens Nyheter betraktar konflikten och aktörerna ur en flerdimensionell
värdsbild: båda tidningarna är kritiska mot USA:s Vietnampolitik och dess stöd åt den
korrupta Saigonregimen, som försvagar demokratins möjligheter i Sydvietnam. Ur detta
perspektiv är Vietnamkonflikten ett amerikanskt imperialistiskt krig mot ett litet och fattigt
land. Svenska Dagbladet betraktar istället konflikten ur en endimensionell världsbild, där
USA ses som aktören som kämpar för fred och demokrati och mot kommunismen och
Nordvietnam, som ur detta perspektiv är den angripande parten i kriget. Resultatet visar att en
sporadisk, vacklande och icke-självklar kritik mot USA förekommer vid några tillfällen i
Svenska Dagbladet, men detta ändrar inte faktumet att tidningen tar ställning för USA mot
Nordvietnam.
Av resultatet framgår också att enligt Aftonbladet och Dagens Nyheter var USA inte villigt att
förhandla och att uppnå en fredlig lösning till konflikten; USA ville dessutom ha ett militärt
seger. Ur detta perspektiv var istället Nordvietnam och FNL de aktörer som var villiga att
förhandla och att göra eftergifter. Enligt Svenska Dagbladet var istället USA den aktören som
ville förhandla, till skillnad mot Nordvietnam och FNL.
Resultatet visar att socialdemokratiska Aftonbladet stödde regeringens Vietnampolitik och
önskade vid flera tillfällen att regeringen intog ett ännu tydligare och markerat
ställningstagande mot USA:s krigsföring i Vietnam. Aftonbladet ville ha en stark
73
antiamerikansk opinion i Sverige; liberala Dagens Nyheter stödde också regeringen men
uttryckte inte lika många åsikter omdetta tema, till skillnad mot Aftonbladet; moderata
Svenska Dagbladet kritiserade regeringens agerande som ansågs skada den svenska
neutralitetspolitiken. Tidningen var kritisk mot den svenska opinionen, som ansågs vara prokommunistisk och antiamerikansk. Den svenska opinionen var enligt Svenska dagbladet offer
för en antiamerikansk politisk propaganda.
Sammanfattningsvis visar resultatet att det finns en skillnad i uppfattningen av Vietnamfrågan
mellan å ena sidan Aftonbladet och Dagens Nyheter och å andra sidan Svenska Dagbladet.
Det framgår dessutom av resultatet att en kontinuitet finns i de tre tidningarnas uppfattningar
av Vietnamfrågan mellan den perioden som behandlats i tidigare forskning och den som
behandlas i min undersökning.
Vidare forskning kan behandla flera andra aspekter av konflikten som uppmärksammades i de
tre undersökta tidningarna och som inte har behandlats i denna studie. Det kan vara intressant
att jämföra den amerikanska opinionen med den svenska, eller att undersöka hur tidningarna
beskrev det nordvietnamesiska och det sydvietnamesiska folket och deras kulturella drag: en
sådan studie skulle dessutom kunna fokusera på hur folket i Syd- och Nordvietnam upplevde
konflikten. Man skulle också kunna göra en kvalitativ studie om kritiken som de tre
tidningarna förde mot varandra om Vietnamfrågan. Av intresse skulle också vara en studie
som analyserar konfliktens fas efter de första månaderna av 1973, det vill säga den fasen av
konflikten då USA inte var deltagande. Resultatet av denna studie skulle sen kunna jämföras
och relateras till tidigare forskning.
74
Käll -och litteraturförteckning
Tryckta källor
Dagspress från 1969 tom 1973:
Aftonbladet (AB); Dagens Nyheter (DN); Svenska Dagbladet (SvD).
Internetkällor
Nationalencyklopedi. < http://www.ub.umu.se/sok/artiklar-databaser/nationalencyklopedin>.
Wyatt, Clarence R. Paper soldiers: the American press and the Vietnam War. W.W. Norton,
1993. Recension från Choice Reviews Online, I Umeå Universitetbiblioteks databas.
http://www.cro3.org.proxy.ub.umu.se/content/31/03/31-1347.
Litteratur
Beckman, Ludvig, Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska texter och idéer,
Stockholm 2005.
Bjereld, Ulf, Hjalmarsonaffären:ett politiskt drama i tre akter, Stockholm 1997.
Björk, Kaj, Vägen till Indokina, Stockholm, 2003.
Block, Eva, Amerikabilden i svensk dagspress 1948-1968, Lund, 1976.
Bohman, Gösta, Inrikes utrikespolitik, Stockholm, 1970.
Boréus, Kristina, Högervåg: nyliberalism och kampen om språket i svensk offentlig debatt
1969-1989, Stockholm, 1994.
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, Stockholm, 2002.
Burton, Edward, The swedish-american press and Vietnam war, Göteborg, 2003.
Fredriksson, Gunnar m.fl, Aftonbladet: en svensk historia, Stockholm, 1980.
Kleberg, Olof, Stridsfrågor och stilbildare: liberal press i 100 års samhällsdebatt, Uppsala,
2005.
McKay m. fler, A history of world societies, Boston, 2012.
75
Möller, Yngve, Sverige och Vietnamkriget, Stockholm, 1992.
Queckfeldt, Eva, Vietnam: tre tidningars syn på vietnamfrågan 1963-1968, Lund 1981.
Smedberg, Marco, Vietnamkrigen, Lund, 2008.
Stridsman, Jacob, Sverige och Koreakriget: en studie av Sverige hållning till Koreakonflikten
1947-1953, Umeå, 2008.
Östberg, Kjell. 1968, när allting var i rörelse: sexiotalsradikaliseringen och de sociala
rörelserna, Stockholm 1992.
76
Bilaga 1
Kodningsmanual
Det som är av intresse för denna undersökning är tidningarnas åsikter: det är därför viktigt att
först definiera vad som ska betraktas som åsikt och vilka kriterier man ska utgå ifrån för att
kunna klassifiera åsikterna som tillhörande grupp ”a” eller ”b”.
Med åsikt menas här vad tidningen tycker/anser om en viss temagrupp: det kan handla om ett
påstående av verklighet: exempel på påstående av verklighet kan vara ”USA vill inte ha fred”,
eller ”USA vill fortsätta kriget”. Det är viktigt att åsikter som påstår någonting om
verkligheten inte blandas med ”fakta”: med fakta menar jag något som tidningarna återger,
som till exempel ”igår dog Ho-Chi-Minh”, eller ”fredsförhandlingarna startades 1968”.
Sådana påståenden är rena faktaredovisningar och inte åsikter: de säger helt enkelt ingenting
om vad tidningen ”anser” eller ”tycker” om något specifikt. Ofta kan en artikel vara fylld med
sådana rena fakta och åsikterna kommer fram i slutet av texten. En artikel kan se ut så här:
först kommer fakta som ” Nixon pratar om fred och att retirera de amerikanska trupperna från
Vietnam” och sen åsikten: ” men det är inte troligt att Nixon vill förhandla”.
Åsikter kan förekomma också i form av etiska värderingar: ”USA:s krig är ett förintelsekrig”
eller USA:s krig är ett massmord” är några exempel. Förintelse eller massmord är termer som
allmänt betraktas som negativa: att påstå at ”USA:s krig är ett förintelsekrig” är att värdera
negativt USA:s insats i kriget. Att påstå att ”FNL:s krig är ett befrielsekrig” innebär istället att
värdera FNL:s insats som positiv eftersom man associerar insatsen till ”befrielse” och därmed
till ”frihet”, värderingar som ses allmänt som positiva och som man strävar efter. Att ställa
krav eller uppmana om någotning är en annan form av åsikt: ”USA måste lämna Vietnam”
eller ”den svenska regeringen bör erkänna PRR” är några exempel.
Värdeladdade adjektiv kodas också; ”Saigonjuntan är en korrumperad regim” är ett sådant
exempel.
Dubbelkodning kan förekomma: Ett sådant exempel är åsikten ”USA stödjer den
korrumperade Saigonregimen” som kodas dubbelt: den ena åsikten blir ”USA stödjer den
korrumperade Saigonjuntan” och kodas i detta fall som tillhörande ”a”gruppen eftersom
åsikten har en negativ laddning (USA stödjer en korrumperad regim); den andra åsikten blir
”Saigon är en korrumperad regim” som kodas också som tillhörande ”a” gruppen eftersom
adjektiven ”korrumperad” har en negativ värdeladdning.
En speciell definition eller tolkning av ett begrepp är en annan typ av åsikt: ett sådant exempel
kan vara ”USA krigar i Vietnam för att utnyttja landets ekonomiska resurser”.
Tänk på att variablerna i kodschemat exemplifierar olika formuleringar av vissa åsikter.
Åsikterna kodas för det de står för, inte för hur de uttrycks: det vill säga att det är inte viktigt
vilka ord som används för att beskriva en åsikt så länge innebörden är densamma som den i
variabelbeskrivningen. Åsikter kan uttryckas som ironier, paralleller, metaförer. Man väljer
den tolkningen som förefaller naturlig: ”det är idéinnehållet snarare än formuleringarna som
ska styra kodningen”292
Koda så här:
-Läs hela artikeln först en gång, strunta i rubrik och ingress för artiklar vid kodning.
-Gå igenom artikel stycke per stycke och tänk efter om någon av variablerna är tillämplig. Om
så är fallet: skriv ner och koda åsikterna efter temagrupps tillhörighet.
-Varje variabel kodas högst en gång per artikel.
- Koda inte redovisning av fakta, spekulationer som inte är åsikter, särskilda krigshändelser.
Koda inte åsikter om vad som hänt före 1969 eller som inte har med perioden efter 1969 att
göra. Koda inte kritik mot de andra tidningarna Håll dig till de angivna variablerna.
292
Böréus, 1994, s. 366f. Jag har konstruerat både min kodningsmanual och mitt kodschema efter att ha
studerat respektive kodningsmanual och kodschema i både Queckfeldts och Boréus avhandlingar.
Bilaga 2
Kodningschema
Temagrupp 1: USA
Grupp ”a”: 1- USA är den angripande parten i kriget; 2- de amerikanska flygplanen har fällt
mer bomber mot Nordvietnam än de fällde sammanlagt under hela andra världskriget; 3- USA
bombar Nordvietnam urskillingslöst utan hänsyn för civila; 4- USA bombar inte bara militära
mål; 5- USA:s krig är ett förintelsekrig; 6- USA:s krig är ett folkmord; 7- USA.s krig är ett
massmord; 8- USA har misslyckats politiskt och militärt med kriget (partisk för Nordvietnam,
antyder att Nordvietnam starkare och överlägset trots mindre militärstyrka); 9- USA utövar
terror, övervåld, grymheter, ohyggligheter,brutala metoder, förbrytelser; 10- USA måste/bör
lämna Vietnam; 11- USA trappar upp/vill trappa upp/skärper/vill skärpa kriget; 12- USA vill
fortsätta kriget-har inga planer att lämna Vietnam/Indokina; 13- USA:s krigspolitik i Vietnam
kan ha allvarliga konsekvenser internationellt; 13- USA:s president pratar om fred men
fortsätter/trappar upp kriget; 14- USA är inte i Sydvietnam för att skydda befolkningen från
en nordvietnamesisk aggression; 15- USA kan inte vinna kriget(kritiskt); 16- USA
förvränger/förtiger medvetet fakta om kriget för allmänna opinionen; 17- USA måste
acceptera/erkänna PRR; 18- USA bedriver propaganda; 19- Usa har inte folkligt stöd i
Sydvietnam; 20- USA stödjer diktaturen/den ruttna regimen i Saigon
militärt/ekonomiskt/politiskt; USA stödjer Saigonregimens brutala metoder (mot fångarna);
21- USA ansvarigt för att Vietnams delning; 22- USA söker ursäkter för att kunna trappa upp
kriget-väljer medvetet att inte tolka FNl/Nordvietnams reträtt som politiska gester; 23- USA
bedriver medvetet utrotskrig mot naturen/miljö; 24- USA för kemisk krigsföring i Vietnam
med förödande konsekvenser för miljön/människor, oacceptabelt; 25- USA värdesätter inte
vietnamesiska liv; 26- USA inte i Vietnam för att försvara freden och friheten; 27- USA:s
politiska och militära ledningen är ansvariga för krigets brott; 28- Syftet med vietnamisering
är att garantera ett antikommunistiskt Sydvietnam som amerikansk satellitstat i Sydöstasien;
29- vietnamisering är inte en bra politik för det vietnamesiska folket; 30- USA missbedömt
situationen i Vietnam, USA:s krigett misstag (kritiskt); 31- vietnamisering innebär fortsatt
krig, är ingen fredsplan; 32- USA:s krig är en massaker; 33- USA:s krig är ett kriminellt krig;
34- USA försöker styra och föreskriva andra länder som vill hjälpa Nordvietnam; 35- USA
värderar amerikanska liv mer än vietnamesiska liv; 36- USA utvidgar konflikten till hela
Sydöstasien; 37- USA använder det vietnamesiska folket i experimentsyfte (testa nya
krigsmetoder); 38- Möjligt att USA använder kärnvapen i Vietnam; 39- USA ger sig på små
nationer som inte kan försvara sig; 40- USA:s krig värsta våldspolitiken i historien; 41- det
amerikanska kriget offrar både amerikanska och vietnamesiska liv; 42- de amerikanska
soldater använder narkotika (för att få stå ut med kriget, även de emot kriget, demoraliserade);
43- USA:s krig är ett imperialistiskt-kolonialistiskt krig; 44- USA i Vietnam på grund av
ekonomiska intressen där-vill exploatera Vietnams resurser; 45- USA vill använda de
besegrade vietnameserna som slavar; 46- USA använder FN för att röja väg för USA:s
intressen; 47- vietnamisering en misslyckad politik (kritiskt); 48- USA:s krig i Vietnam en
förberedelse för amerikansk kontroll av Europa/större krig i framtiden; 49- USA:s krig ett
kolonialistiskt krig; 50- USA måste omvärdera sin politik; 51- USA använder nya
efftektivare brutala vapen/teknik (kritiskt), 52- USA bedriver folkutrotning; 53- USA skär ner
den humanitära hjälpen i Sydvietnam; 54- vietnamisering innebär att asiater dödar asiater för
att säkra USA:s intressen i Indokina-spara amerikanska soldaters liv; 55- USA ska stoppas, är
en fara för hela mänskligheten; 56- USA:s krig ett raskrig; 57- USA tvingar det
sydvietnamesiska folket en regim de inte vill ha; 58- USA:s krig är en förnedring för
Västerlandet; 59- USA bombar Nordvietnam till förhandlingsbordet (kritiskt); 60- USA
bombar medvetet civila mål; 61- USA måste sluta bomba medvetet civila mål; 62- USA kan
trappa upp kriget trots förhandlingarna-fredsavtalet; 63- USA:s krig är ett politiskt
fattigdomsbevis; 64- USA förbigår att PRR är en maktfaktor i Sydvietnam; 65- de
amerikanska soldaterna utnyttjar det vietnamesiska folket; 66- USA:s pacificering har
misslyckats; 67- USAs politik i Vietnam dunkel och motsägelsefull; 68- USA kan inte göra
anspråk att bestämma för det sydvietnamesiska folket; 69- USA:s krig i Vietnam är
meningslöst; 70- USA:s politik har inget meningsfullt att erbjuda så länge man stödjer
Saigonjuntan; 71- USA är ett hinder för det sydvietnamesiska folkets självbestämmanderätt;
72- Det finns inga ursäkter-förklaringar för USA:s massmord i Vietnam; 73- Usa:s krig har ett
oklart syfte; 74- USA:s pacifieringpolitik är ingen fredsplan; 75- USA satsar mer pengar på
bombningar än på att hjälpa folket i Sydvietnam; 76- Den amerikanska krigspolitiken hindrar
möjligheter till en politisk lösning av konflikten; 77- USA:s krigspolitik förstör sydöstasiens
samhällen; 78- USA förstör den politiska stabiliteten i Indokina; 79- USA försöker avleda
opinionen från det riktiga problemet (kriget); 80- Vietnamkriget är bara ett amerikanskt krig;
81- USA i Vietnam på grund av dominoteorin (en lögn); 82- den amerikanska politikej i
Vietnam mot folkrätten; 83- USA:s krig i Vietnam ett prestigekrig; 84 USA krigat i onödan de
senaste månaderna 1972; 85- Premisser för Usa_s krig i Vietnam är falska; 86- USA har
intresse i att hålla Saigonregimen vid liv.
Grupp ”b”: 1- USA har inte förtroende för Saigons militära förmåga; 2- USA planerar att
stödja Saigonjuntan fram till 1975 (neutralt, inte kritiskt); 3- USA producerar nya
teknologiska vapen (neutralt, inte kritiskt), 4- Rätt att USA kvar i Vietnam även efter
eventuellt fredsavtalet; 5- USA bör marschera norrut för att få angriparen (Nordvietnam) att
ge upp; 6- USA:s krigspolitik i Vietnam är förståelig; 7- USA utrotar FNL (neutralt med dold
positiv innebörd); 8- Positivt att USA bistår Saigon ekonomiskt: pengar till skolor, sjukhus,
industrier; 9- USA i krig för att försvara Sydvietnam; 10- Usa har ett moral plikt att försvara
Sydvietnam; 11- USA.s krig är inte ett imperialistiskt krig; 12- USA:s krig i Vietnam är ett
befrielsekrig; 13- USA vill ta hem trupperna/tar hem trupperna, inga intressen att vara kvar i
Vietnam, vill inte etablera sig i Vietnam; 14- USA stödjer Saigonjuntan (neutralt); 15- Den
amerikanska regerngen och presidenten är inte ansvariga för krigsförbrytelser och terror i
Vietnam; 16- USA bör överväga att fortsätta stödja Saigonjuntan, vietnamisering riskabel
politik; 17- USA:s terror och förbrytelser kan förklaras som en reaktion till motståndarens
(Nordvietnam/FNL) metoder; 18- Pacificering framgångsrik politik; 19- USA genomför
vietnamisering (positivt); 20- USA:s instats i Vietnam begränsad till att hjälpa Saigonjuntan
med det nödvändiga; 21- USA kvar i Vietnam med rådgivare (neutralt-positivt); 22- USA:s
hjälp till Saigonjuntan är nödvändig; 23- Det är ”rätt att kritisera den amerikanska politiken ur
en rad synpunkter” (neutral ton, egentligen inte kritisk); 24- USA bombar för att kväva ett
kommande storanfall (positivt); 25- USA bombar för att tvinga motparten till förhandlingar
(positivt); 26- USA har felbedömt förutsättningarna i Vietnam (neutralt); 27- USA:s krig
verkningslöst, ger inga resultat (inte kritisk, neutral ton); 28- USA har överskattat
Saigonjuntasn förmåga att vietnamisera (neutral, inte kritisk); 29- USA:s krig ett
misslyckande på grund av slöseri med amerikanska resurser och en icke-värdig
allierad(egentligen bara därför, positiv mot USA:s krig); 30- USA har misslyckat med kriget
på grund av sin relation med Saigonjuntan (neutral, inte kritisk).
Temagrupp 2: Saigonjuntan
Grupp ”A”: 1- Saigonjuntan inte representativ för det sydvietnamesiska folket; 2Saigonjuntan är en fascistregim- en militärdiktatur; 3- Saigonjuntan har inte en stor
administrativ kontroll i Sydvietnam; 4- Saigonarmén låg stridsmoral, varken vill eller kan
slåss för USA; 5- Saigonjuntan bedriver omänsklig behandling av fångarna; 6- Saigonregimen
är en rutten regim; 7- Saigonarmén klarar sig inte utan USA:s hjälp (negativt); 8-
Saigonregimen är en korrumperad regim; 9- Saigonjuntan bedriver propaganda; 10Saigonjuntan bedriver propaganda i Sverige; 11- Saigonregimen bedriver barbariska/brutala
terrormetoder; 12- Saigonjuntan är bara en amerikansk marionettregim-finns bara tack vare
USA; 13- Saigonjuntan sprider falska/godtyckliga uppgifter; 14- Saigonjuntan vill utnyttja
Sydvietnams resurser; 15- Saigonjuntan är garant för en amerikansk satellitstat i Sydvietnam;
16- Saigonjuntan är en Quislingregim; 17- Saigonjntan har inte folkligt stöd; 18- Saigonjuntan
har lovat Sydvietnams naturliga resurser (olja) till USA; 19- Saigonjuntan är en odemokratisk
förtryckarregim; 20- Saigonjuntans pacificering har misslyckats (negativt); 21- I Saigons
fängelser förbisedda politiska krafter som inte kan komma till uttryck; 22- Saigonjuntan har
misslyckat med kriget; 23- Saigonjuntan begår massutrotning av folk; 24- Saigonregimen är
en belastning för USA:s politik i Vietnam; 25_ Saigonregimen oförmögen att konsolidera sin
makt i Sydvietnam trots sin starka armé; 26- Saigonregimen inte värd USA:s väldiga
uppoffringar; 27- Saigonjuntan sprider polerade/falska uppgifter om kriget.
Grupp ”b”: 1- Saigonarmén en kraftig och effektiv krigsmaskin; 2- Saigonregimen har
folkligt stöd; 3- Saigonregimen är den enda lagliga regeringen i Sydvietnam; 4Saigonregimen försvarar landet från ett kommunistiskt angrepp; 5- Saigonregimen har lyckats
med pacificeringpolitiken; 6- Saigonregimen är USA:s stödd (neutral); 7- Saigonregimen
använder nya modernare vapen (neutral); 8- Saigonarmé har dålig disciplin (neutral); 9Saigonarmén beroende av Usa:s hjälp (neutral, inte kritisk); 10- Saigonjuntan får nödvändig
hjälp från USA; 11- Saigonjuntans fängelser i Sydvietnam bjuder sina fångar på hygglig
levnadsstandard; 12- Saigonjuntan lyckats med vietnamisering; 13- Saigonregimen har hållit
sig vid liv på grund av folkligt stöd.
Temagrupp 3: Nordvietnam
Grupp ”a”: 1- Nordvietnam vill ha bra relationer med Sverige (positivt); 2- Nordvietnam vill
ha bistånd från Sverige; 3- Nordvietnam är inte den angripande parten i kriget; 4Nordvietnam behandlar de amerikanska fångarna bra; 5- Nordvietnam vill vara politiskt
självständigt från Kina och Sovjetunionen; 6- Nordvietnams regim är en fungerande och
effektiv regim; 7- Nordvietnam i krig bara för att försvara sig (vill egentligen inte ha krig); 8Nordvietnams uppgifter om kriget går att lita på; 9- Nordvietnam vill inte en skärpning av
relationerna mellan Kina och Sovjetunionen; 10- Nordvietnams förtjänst att USA närmat sig
förhandlingarna (Nordvietnam framgångsrik krigsföring); 11- Nordvietnam har fokligt stöd;
12- Nordvietnam vill ha en koalitionsregering i Vietnam; 13- Nordvietnam vill inte ett avtal
mellan stormakterna för att lösa konflikten (på Nordvietnams bekostnad); 14- Nordvietnam
visar hög stridsmoral och anda varje dag på slagfälten; 15- Nordvietnam vill inte förödmjuka
USA i fall USA skulle retirera; 16- Nordvietnam försöker påverka USA:s opinion (positivt);
Nordvietnam har inte syftet att inrätta en kommunistregim i Sydvietnam-; 17- Nordvietnams
trupper kvar i Sydvietnam efter fredsavtalet (positivt).
Grupp ”b”: 1- Nordvietnam vill ha ett enat Vietnam trots attdet vietnamesiska folket inte vill
det; 2- Nordvietnam vill lägga Sydvietnam under kommunistisk dikttur; 3- Nordvietnam
begår förbrytelser mot folksrätt och mänsklighet; 4- Nordvietnam trycker militärt för att
framkalla amerikanska eftergifter (negativt); 5- Nordvietnam bedriver propaganda; 6Nordvietnam behandlar de amerikanska fångarna illa; 7- Nordvietnam är en enpartistat
(negativt); 8- Nordvietnam använder nya vapen; 9- Nordvietnam ska inte glorifieras.
Temagrupp 4: FNL
Grupp ”a”: 1- FNL:s krigsföring i Vietnam är legitim; 2- FNL grupper i Sverige viktiga för
den svenska politiska utveckligen; 3- FNL är representativt för det sydvietnamesiska folket;
4- FNL hr brett folkligt stöd i hela Sydvietnam; 5- FNL bedriver inte propaganda; 6- FNL
räddar vietnamesiska liv från USA; 7- FNL grupper är rädda om människoliv/visar hänsyn till
befolkningen-civila; 8- FNL gerilla har god stridsvilja/stridsmoral; 9- FNL strider för att
befria det vietnamesiska folket; 10- FNL anfaller bara militära eller halv/militära mål; 11FNL är den riktiga segraren i valet i Sydvietnam(1971).
Grupp” b”: 1-FNL begår krigsförbrytelser och terror; 2- FNL har inte brett folkligt stöd i
Sydvietnam; 3- FNL kan inte göra anspråk på att företräda hela Sydvietnams befolkning; 4Troligt att FNL får närmare relationer med Kina efter Ho-Chi-Minhs död; 5- Troligt att före
eller senare FNL:s politiska roll i Sydvietnam blir viktig(neutral); 6- FNL vill ha ett
självständigt Sydvietnam (vill inte ha ett enat Vietnam); 7- FNL använder nya vapen; 8- FNL
är orsak av oro och osäkerhet för Saigonregimen; 9- FNL har politisk och militär kontroll i
många områden av Sydvietnam (neutral); 10- FNL stöds av Nordvietnam (negativt); 11- FNL
ligger lågt i Vietnam, underjordiska aktiviteter (neutral); 12- FNL ska inte glorifieras; 13FNL rättar sig inte efter folkrättens krav.
Temagrupp 5: PRR
Grupp”a”: 1- PRR är det sydvietnamesiska folkets verklige representant; 2- PRR är en bred
koalitionsregering med inte bara kommunistiska krafter bakom sig (positiv); 3- vill samarbeta
med de andra sydvietnamesiska politiska krafter i Sydvietnam förutom med Thieu; 4- PRR är
en maktfaktor i Sydvietnam (positiv); 5- PRR vill ha en nationell försoning/en
koalitionsregering; 6- PRR ger möjligheten till politksa krafter att uttrycka sig i Sydvietnam
(Inte möjligt annars på grund av Saigonregimens förtryck); 7- PRR är ett hot fdör
Saigonregimen; 8- PRR provisorisk: vill resonera om den slutgiltiga utformningen av den
sydvietnamesiska regeringen (positiv).
Grupp” b”: 1- PRR bedriver propaganda; 2- PRR är ett hot för Saigon (neutral); PRR kan
vara ett hinder för en möjlig fredlig lösning av konflikten; 3- PRR domineras av FNL och
kommunister.
Temagrupp 6: Kina
Grupp”a”: 1- Kina visar solidaritet mot Nordvietnam; 2- Kina har inte så stort inflytande
över Nordvietnam; 3- Kina är mot USA: s inblandning i kriget; 4- Kina ingen del av en
socialistisk gemenskap, som inte finns; 5- Kina visat solidaritet mot hela folket i Indokina; 6Kina känner sig hotat av USA; 7- Kina har bättre relationer med USA; 8- Kina har inte
samma politiska intressen som Nordvietnam; 9- Kina har stödjat Nordvietnam i många år
(positiv); 10- Kina är återhållsamt; 11- Kina uppmuntrar inte ett nordvietnamesiskt
maktövertagande i Sydvietnam; 12- Kina inga intressen i Indokina, vill fokusera på sin egen
utveckling; 13- Kina har inga expansionsplaner (kommunism); 14- Kina bedriver en aggressiv
politik, påverkar USA;
Grupp”b”: 1- Kina vill vinna inflytande i Nordvietnam,; 2- Kina stödjer Nordvietnam
(negativ); 3- Kina påverkar Nordvietnam; 4- Kina vill bättra sina relationer med USA (tecken
på att Usa:s Vietnampolitik är inget hot för Asien);
Temagrupp 7: Sovjetunionen
Grupp”a”: 1- Sovjetunionen är inte intresserat av Vietnamfrågan/mest intresserat av
europeiska säkerhetsfrågor; 2- Sovjetunionen vill inte kompromissa sina relationer med USA;
3- Sovjetunionen visar missnöje mot Usa:s Vietnampolitik; 4- Sovjetunionen har visat
solidaritet mot folket i Indokina; 5- Sovjetunionen ingen del av en socialistisk gemenskap,
som inte finns; 6- Sovjetunionen är en återhållsam kraft; 7- Sovjetunionen har leverarat vapen
till Nordvietnam/FNL i stora mängder (positiv);
Grupp”b”: 1- Sovjetunionen vill vinna inflytande i Nordvietnam; 2- Sovjetunionen stödjer
Nordvietnam (negativ); 3- Sovjetunionen har leverarat vapen till Nordvietnam/FNL (negativ);
Temagrupp 8: Fred och förhandlingar
Aktörer:
Grupp”p”: 1- USA vill ha fred/vill förhandla; 2- Saigonjuntan vill ha fred/vill förhandla; 3Nordvietnam vill ha fred/vill förhandla; 4- FNL vill ha fred/vill förhandla; 5- PRR vill ha
fred/ vill förhandla; 6- Kina vill ha fred/ vill engagera sig för en fredlig lösning av konflikten;
Sovjetunionen vill ha fred/ vill engagera sig för en fredlig lösning av konflikten
Grupp”n”: 1- USA vill inte ha fred/vill inte förhandla; 2- Saigonjuntan vill inte ha fred/vill
inte förhandla; 3- Nordvietnam vill inte ha fred/vill inte förhandla; 4- FNL vill ha inte fred/vill
inte förhandla; 5- PRR vill ha inte fred/ vill inte förhandla; 6- Kina vill inte ha fred/ vill inte
engagera sig för en fredlig lösning av konflikten; Sovjetunionen vill inte ha fred/ vill inte
engagera sig för en fredlig lösning av konflikten.
Förhandlingar:
Grupp ”p”: 1- freden är nära/ troligt att freden är nära.
Grupp”n”: 2- freden inte nära/ förhandlingarna i ett död läge.
Förutsättningar för freden:
1 USA måste lämna Vietnam, 2 En övergångsregeringen måste ta vid i Saigon för att kunna
verkställa fria val i Sydvietnam; 3 Nixon måste förhandla direkt med Nordvietnam i Paris
istället för att försöka lösa konflikten genom kontakter med Kina; 4 USA måste sluta stödja
Saigonjuntan och Thieu; 5 Usa måste skriva på avtalet; 6 Avtalet måste ges mening och
innehåll; 7 USA måste lämna Vietnam så att FNL kan göra upp med de andra politiska
grupperingar; 8 Vietnam måste enas; 9 Vietnam ska bli självständigt; 10 USA måste visa vilja
till fred och förhandlingar; 11 Vietnam ska bli neutralt och icke-kommunistiskt 12 Vietnam
ska ha en buffertfunktion 13 Man måste förhandla 14 Man måste hysa förhoppningar till
hemliga förhandlingar 15 Nordvietnam, Saigonjuntan och FNL måste visa god vilja.
Temagrupp 9: Sverige-Vietnam
Grupp”a”: 1- Sverige kan bidra med hjälp till Nordvietnam; 2- Det svenska erkännandet av
Nordvietnam bör bli inledningen till svenskt bistånd till Nordvietnam; 3- Det är viktigt att den
svenska regeringen tar ställning mot USA; 4- (positivt att) Sverige kan få plats i en
övervakningskommission för övervakning av tillbakadragandet av amerikanska trupper; 5Sverige bör erbjuda PRR att öppna en permanent delegation i Sverige; 6- Sverige måste
hjälpa Nordvietnam; 7- Sverige bör erkänna PRR; 8- Sverige bör få diplomatisk
representation i Nordvietnam; 9- Svenskarna ska demonstrera mot USA:s krig i Vietnam; 10Viktigt att Sverige inleder bilateralt utvecklingssamarbete med Nordvietnam; 11- Sverige
måste öka sitt bistånd till Nordvietnam; 12- SVT undanhåller viktiga information om
Nordvietnam för det svenska folket; 13- de borgerliga förhindrar att information om kriget ska
nå så många svenskar som möjligt; 14- Den svenbska opinionen anser det som självklart att
Saigonjuntan inte representerar det sydvietnamesiskafolket; 15- Opinionen mot USA ökar i
Sverige; 16- Självklart att Sverige hjälper FNL; 17- Oacceptabelt/absurt om Sverige skulle
hjälpa Saigonjuntan; 18- Den svenska hjälpen till Nordvietnam bör inledas redan inna krigets
slut; 19- Olof Palme har utrnyttjats av den amerikanska regeringen; 20- den svenska
regeringen bör fördöma USA ännu mer; 21- Massiv svensk opinion kräver att Usa lämnar
Sydöstasien; 22- Regeringen/socialdemokraternaför en bra Vietnampolitik; 23- Regeringen
har konservativa krafter emot sig; 24- Konservativa krafter bör inte lyckas med att få
regeringen att minska biståndet till Nordvietnam; 25- Den svenska opinionen vill bistå
Nordvietnam; 26- Regeringen har bidragit till Mekongprojektet (negativt, USA:s projekt i
Indokina); 27- I Sverige finns det en borgerlig opinion pro-USA (negativt); 28- Sverige bör ha
en viktig roll för konferenser som analyserar US:s krigsförbrytelser; 29- Regeringen för en för
”USA-vänlig” politik; 30- Sverige bör fördöma/förbjuda användandet av den giftiga gasen
som används i Vietnam; 31- Det svenska folket ska samla pengar till förmån för
Nordvietnam; 32- Positivt att Sverige har goda diplomatiska förbindelser med Nordvietnam;
33- Sverige bör avbryta alla kontakter med Saigonjuntan; 34- Sverige ska stoppa de
multiföretagen som producerar bomber utomlands men som har anläggnngar i Sverige; 35Den svenska regeringen bör engagera sig för att få USA att stoppa kriget, förhandla med
Nordvietnam och inte använda atombomben; 36- Svenska regeringen engagerar sig för
miljömord i Vietnam (negativt); 37- Den svenske ambassadören i Vietnam vittne för USA:s
förbrytelser; 38- Sverige stödjer bildandet av en koalitionsregering i Sydvietnam; 39- Positivt
att regeringen engagerar sig mot kriget; 40- Sverige ska sicka bistånd till Vietnam (OBS
Vietnam, inte Nordvietnam); 41- Sverige redo att hjälpa de amerikanska fångarna om USA
och Nordvietnam är överens om Sveriges roll i förhandlingarna (positivt); 42- Sverige måste
stödja Vietnam(OBS Vietnam, inte Nordvietnam);
Grupp”b”: 1- Svenska FNL grupper intresserar sig mer om inrikesfrågor än om kriget i
Vietnam; 2- Sverige har tagit parti för de kommunistiska angriparna; 3- Den svenska
regeringen bör engagera sig för de amerikanska krigsfångarna i Nordvietnam; 4- I Sverige gör
man propaganda mot USA (negativt); 5- Sverige bör tillåta Saigonjuntan att ha en
informationskontor i Stockholm, precis som Nordvietnam har; 6- Positivt att regeringen
engagerar sig för de amerikanska fångarna; 7- Sverige ställer upp för amerikanska fångarna
bara till vissa villkor (betonar att Sverige vill hålla sig neutralt och inte ta ställning i frågan);
8- I sverige svartmålar man USA: man borde granska Nordvietnams förbrytelser istället; 9Avsaknad av allsidig debatt i den svenska opinionen som är partisk och offer för propaganda
mot USA; 10- Svenska FNL har nte visat engagemang för de amerikanska fångarna
(negativt); 11- Den svenska regeringen bör agera i linje med Gösta Bohmans åsikter; 12Regeringen är för kritisk mot USA och kan kompromissa Sveriges neutralitetspolitik; 13- Den
svenska regeringens agerande har orsakat nästan avbrutna relationer med USA; 14- Den
svenska regeringen har missbedömt USA:s politik som har aldrig varit farlig för världsfreden.

Vietnam: tre svenska tidningars syn på Vietnamfrågan 1969

Transcription

Similar documents

Reseberättelse från National Hospital of Pediatrics, Hanoi, Vietnam

Recension: Han tror han är bäst (Dokumentär) | Film

VAD SÄGER TABELLEN?

TIPSA!

Personalchefer diggar friskvård

här som PDF - Jonas Hassen Khemiri