UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY Från

Transcription

UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY
1991
RESEARCH REPORT NO 27
Från springpojke till fullgod arbetare
Om bakgrunden till 1930-talets ungdomsreservarbete
Lena Schröder
Department of Economic History
ISSN 0281-4560
Uppsala universitet
Reprocentralen HSC
Uppsala 1991
Inledning
5
De offentliga arbetenas framväxt och syften
6
Arbetslöshetspolitikens organisation
8
Arbetslöshetsutredningarna
9
Kompetenshöjande ungdomsarbeten
11
“Upptäckten” av ungdomsarbetslöshetens omfattning
och skadlighet
Varför var ungdomar arbetslösa?
Åtgau&r”t ungdomars arbetslöshet
Kursverksamhet som arbetslöshetshjälp
Yrkesutbildning via arbete
Kritiken mot reservarbete för vuxna jämfört med kritiken mot
ungdomsreservarbete
43
Slutsatser
49
Kallor och litteratur
52
5
Inledning
Tillfalliga offentliga arbeten för arbetslösa har en lång tradition i Sverige.
Mellan första och andra världskriget skedde en snabb expansion av sådana arbeten i och med att staten inrättade statliga eller statssubventionerade
nödhjälpsarbeten och reservarbeten. Det var också under mellankrigstiden som
de offentliga arbetena fick en ny inriktning i och med att beredskapsarbeten
infördes Ar 1931.1
Den akademiska forskningen har visat stort intresse för de oliia typerna av
offentliga arbeten under mellankrigstiden. Flera akademiska avhandlingar och
artiklar behandlar den idémässiga bakgrunden till deras framväxt och till den
ändrade inriktningen under 1930-talet.
Motiven för offentliga arbeten för arbetslösa har varierat över tiden. KarlGustav Landgren och Nils Unga använder benämningarna “karitativa”,
“omfördelande” och “expansionistiska” motiv.
De karitativa arbetena syftar till att lindra de arbetslösas nod genom arbete i
stallet för genom penningunderstöd. Motivet är dock inte enbart välgörenhet.
Det finns även ett kontrollerande syfte, nämligen att pröva de arbetslösas
arbetsvilja för att kunna sortera bort de arbetsovilliga elementen från understod.
De omfördelande arbetena har ett motkonjunkturellt syfte, det vill säga de
syftar till att utjämna konjunkturerna genom en planerad ökning av offentliga
arbeten under lågkonjunktur och en motsvarande minskning under högkonjunktur.
De expansionistiska arbetena syftar inte enbart till omfördelning av den totala efterfrågan över tiden. Tanken är därutöver att åstadkomma en höjning av
den totala efterfrågan genom de offentliga arbetenas multiplikativa effekter.
Expansionistiska arbeten diskuteras därför som ett medel mot den
“permanenta” arbetslöshet som kvarstår under högkonjunkturer. Dessa arbeten
är inte heller uteslutande avsedda för arbetslösa.2
Under mellankrigstiden fanns emellertid ytterligare ett motiv för att inrätta
speciella arbeten för arbetslösa. Detta fjärde motiv betonade arbetenas
kompetenshöjande effekt och avsåg främst arbetslösa ungdomar.
Syftet med denna artikel är att bidra till analysen av 1930-talets
arbetslöshetspolitik genom att närmare presentera det hittills förbisedda kompetenshöjande motivet och dess bakgrund. Vidare görs ett försök att förklara
1
Se Schröder och Sehlstedt (1984).
2
Landgren (1960), sid. 56f, Unga (1976), sid. 8f.
6
varför de kompetenshöjande ungdomsarbetena fick ett så valvilligt mottagande jamfört med den kritik som riktades mot offentliga arbeten för vuxna.
De offentliga arbetenas framväxt och syften
De karitativa arbetena har en historia som kanske är lika l%ng som den organiserade samhällsbildningen. Fram till 1900-talet var sådana arbeten en del
av samhällets “fattigv&dspolitik”. Flera forskare spårar de första karitativa arbetena tillbaka till byggandet av pyramiderna i Egypten och Akropolis i
Athen.3 Redan Plutarkos framhöll de karitativa motiven bakom Perikles stora
byggnadsarbeten. Perikles satte igång stora byggnadsprojekr
dH det var hans önskan och plan att den odisciplinerade och yrkesarbetsnde massan . . .
inte skulle gH utan sin andel av den offentliga lönen, och samtidigt ville han inte att de
skulle fA den genom att sitta stilla och inte göra Agonting.
De stadiga behovsprövade nödhjälpsarbeten, som inrättades i Sverige vintern
1918 hade en liknande motivering. Dessa arbeten hade tva syften
att lindra de arbetslösas nod
att vara en prövosten för arbetsvilligheten hos de understödskrävande
eller understödsutnyttjande.~
Tanken att staten skulle kunna fördela sina arbeten motkonjunkturellt borjade
framforas vid sekelskiftet. Omfördelningsmotivet är framträdande i makarna
Webbs “Minor@ Report”.& 1 Frankrike tillsatte regeringen år 1908 en kommission för att minska den cykliska arbetslösheten med hjälp av offentliga arbeten.7 Samma tankegångar framfördes vid denna tid av flera neoklassiska
ekonomer, till exempel Pigou i England och Cassel, Wicksell, Bagge och
Landgren (1960), sid. 56. Routh (1986), sid. 1-58.
Citat enligt Garraty (1978), sid. 22.
Statens arbetslöshetskommission (1929), sid. 112f.
År 1905 urnämnde den brittiska regeringen en “Kunglig kommission rorande fattigv&rdslagen och hjälpen mot utarmning genom arbetslöshet”. Kommissionen publicerade ett femtiotal skrivelser och rapporter. En minoritet inom kommissionen, med
mskarna Webb i spetsen skrev en reservation som b1.a. innehöll ett detaljerat forslag
till anticykliska offentliga arbeten for arbetslösa. Rapporten brukar kallas “Minority
Report”. Se t.ex. Unga (1976), sid. 30.
7
Garraty (1978). sid. 118f.
7
Heckscher i Sverige.* Gunnar Huss skrev 1908 en PM som förordade kontracykliska arbeten till marknadens löner.9 Flera socialdemokratiska riksdagsmotioner under åren 1910-1912 föreslog offentliga arbeten mot arbetslösheten i Sverige och krävde utredning av hur staten skulle kunna omfördela
sina arbeten över tid för att på så sätt motverka arbetslösheten.lo
Som ett resultat av krisuppgörelsen mellan socialdemokratin och
bondeförbundet infördes 1933 den så kallade nya arbetslöshetspolitiken.
Därmed infördes i Sverige en ny typ av offentliga arbeten mot arbetslöshet,
nämligen beredskapsarbeten. Beredskapsarbetena skiljde sig från
arbetslöshetskommissionens nödhjälps- och reservarbeten i flera avseenden. 11
Den utredning som föreslog den nya åtgärden betonade att beredskapsarbete
inte var en hjälpverksamhet för arbetslösa, utan en rationaliseringsåtgärd inom
den statliga verksamheten. Till skillnad från reservarbetarna skulle beredskapsarbetarna betalas med marknadens löner. Samma Ar ändrades principerna
för lönesättningen i reservarbete. Lönen skulle tidigare understiga lägsta
grovarbetarlönen och ändrades nu till “Denna bor ej överstiga den lägsta
grovarbetarlön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas,...“.‘2
De expansionistiska motiven bakom 1930~talets nya arbetslöshetspolitik har
ingående diskuterats av flera forskare. Landgren (1960) säger i sin avhandling
att”
Öbman (1970). sid. 39ff., Unga (1976), sid. 28.
Wadensjö (1989), sid. 15.
Unga (1976). sid. 28ff. Av naturliga skäl varierade reservarbetenas omfatming med
konjunkturerna i och med an antalet nödlidande arbetslösa ökade under l&konjunktur. Se Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 466ff. för en översikt.
Fr& och med mitten av 1920-talet infördes benämningen reservarbete. Därefter anvandes nödhjälpsarbete och reservarbete parallellt för att beteckna de av
arbetslöshetskommissionen anordnade arbetena for hjälpsökande arbetslösa. Dessa
arbeten kallades även A.K.-arbeten. Jag kommer fortsättningsvis an använda
benämningen reservarbete utom i de fall där andra benämningar citerats.
Kungl. Maj% kungörelse 1933446,
sid. 9ff.
23, Unga (1976), sid. 168 och SOU 1931:3,
Landgren (1960), sid. 176. Bertil Ohlin hade dock redan under början av 1930-talet
beräknat de offentliga arbetenas multiplikativa effekter i sina utkast till en bilaga till
arbetslöshetsutredningen. Tankegangen var kontroversiell inom utredningen och
beräkningarna är borttagna i den publicerade bilagan, där Ohlin föresprakar
kontracykliska offentliga arbeten, men också framh&ller an deras verkningar p& arbetsmarknaden är beroende av en mängd faktorer och an det krävs intensiva undersökningar rörande de speciella fdrh&&ndena. Se Wadensjö (1989), sid. 15 samt SOU
1934:12.
8
Det är i expansionsfragan, som Möllers separata utgava av propositionen 1933 uttrycker
sig med all tydlighet. . . . . Det är första g&ngen i svensk litteratur, som en mer direkt
anspelning göres pA den sedermera ryktbara multiplikatorn.
Landgrens tes är att det var Keynes teorier och tankarna hos 1920-talets engelska liberaler, som via Wigforss satte sm prägel på de svenska socialdemokratemas omläggning av arbetslöshetspolitiken.
öhman (1970) menar att tanken på offentliga arbeten till marknadens löner
hämtat inspiration både från de engelska liberalerna med Keynes i spetsen och
fr&n den marxistiska idetradition som låg bakom de tidiga socialdemokratiska
motionerna. Enligt Öhman skulle 1930-talets krispolitik sett ungefär likadan
ut, även om Keynes inte funnits. Keynes’ inflytande reduceras till två punkter:
att krispolitiken formulerades redan 1930 och att den var bättre teoretiskt motiverad och genomfördes mer konsekvent.
Otto Steiger (1972) polemiserar mot Landgrens uppfattning och menar att de
expansionistiska motiven farms redan i de socialdemokratiska riksdagsmotionerna under 1910-talet.
Unga (1976) invänder att krispolitiken inte kan förklaras med att socialdemokraterna inspirerats av nationalekonomiska teorier. Den främsta anledningen till att arbetslöshetspolitiken lades om under 1930-talet var de
vaxande protestema inom fackföreningsrörelsen mot reservarbetenas lönesättning.
Gustafsson (1974) betonar kontinuiteten mellan 1910- och 1930-talens arbetslöshetspolitik. Likheterna fii både i den idémässiga motiveringen och i
den konkret utförda politiken. Även under 1930-talet var reservarbete och
kontantunderstod stommen i arbetslöshetspolitiken. Beredskapsarbete hade
endast en blygsam roll. Majoriteten av de arbetslösa omfattades överhuvudtaget inte av arbetslinjen, utan hade kontantunderstod eller var arbetslösa utan
understöd.
Arbetslöshetspolitikens organisation
Kommunerna hade av tradition ansvaret för fattigvtiden och därmed även för
de arbetslösa och deras försörjning. 1 och med att de statliga nödhjälpsarbetena
infördes 1918 övertog staten en del av ansvaret för de arbetslösa. Två Ar
senare beslöts även om statliga bidrag till statskommunala nödhjälpsarbeten.
Nödhjälps- och reservarbeten administrerades av Statens arbetslöshetskommission som inrättades 1914.14 Kommunerna hade hela tiden det
14
Statens arbetslöshetskommission (1929). sid. 21-26, 112f, 477.
9
principiella ansvaret för “hjälpsökandeklientelet” men staten “kunde lätta på
trycket” i kommuner där arbetslösheten var särskilt hög. Arbetslöshetskommissionen utfärdade direktiv och beviljade kommunerna statliga bidrag till
kontantunderstöd för de arbetslösa och till statskommunala reservarbeten samt
tog emot arbetslösa till statliga reservarbeten. 1 flertalet kommuner administrerades verksamheten av lokala arbetslöshetskommittéer.~~
Arbetslöshetsutredningarna
Under mellankrigsperioden var inte bara arbetslösheten utan även utredningsverksamheten omfattande. För att underlätta läsningen ges här en kort
presentation av de fyra här aktuella arbetslöshetsutredningarna.
1926 Ars arbetslöshetssakkunnigal6 hade främst till uppgift att utreda frågan om arbetslöshetsförsäkring. Med anledning av bland annat den befarat
höga ungdomsarbetslösheten skrev 1926 Ars arbetslöshetssakkunniga i januari
1927 en skrivelse till socialdepartementet där de anhöll om en ny utredning.
Med anledning därav tillsattes år 1927 arbetslöshetsutredningen med
uppgift att utreda arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess
bekämpande. Till ordförande utsågs Gunnar Huss (som var generaldirektör i
socialstyrelsen och fr.o.m. 1931 även ordförande i arbetslöshetskommissionen). Bland ledamöterna fanns blivande högerledaren Gösta Bagge
och fram tilI regeringsbildningen efter valet 1932 den blivande finansministern
Ernst Wigforss. Utredningens majoritet var icke-socialistisk och klart marknadsorienterad.” Den ende socialdemokratiske undertecknaren av utredningens slutbetänkande (SOU 1935:6) var Frans Severin, som i ett nästan 50-sidigt
15
Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 137, 154-159.
16
De
17
Övriga ledamöter var Lessebos VD och styrelseledamoten i Sveriges industriföfiund
E.W. Bosaeus, Norstedts VD och Bokförläggarföreningens ordf. A.0.C: Carleson
(lib), kommunikationsministern i Brantings andra ministär A.E. Orne (s). Orne ersattes av SSU:s fd tidigax ordf. och SAP:s fd tfpartisekreterare R. Lindström (s) i april
1932. Redaktör F. Severin (s) ersatte Wigforss den 30 september 1932. Lindström
avnick fr&n utrednineen strax innan den skulle avlämnas och finns inte med biand undegecknama. Dag &mrnarskjöld var bitr. och sedermera huvudsekreterare i utredningen. (SOU 19356, sid. vi-vii, Wadensjö [1989], sid. 2, Riksdagstryckets register,
Skogh, S [1971], Rönnow, S. [1942], Bring, S.E. [1927], Swensson, S. [1955b],
Zetterberg, K. [1982], Samuelsson, K. [1949].)
sakkunniga bestod i januari 1927 av H. Lindqvist, E. A. Bernström, 0. Hagman, J.
Johansson, E. Odeistiema, E. Heckscher, G. H. von Koch och 0. L. Carlström, de tre
sistnämnda tillkallade i stället för Sommarin, Hamrin och Lyberg vilka erhållit befrielse fr&n uppdraget. (Sociala meddelanden 1927a, sid. 206.)
10
sarskilt yttrande framförallt vänder sig mot att utredningen främst föresprakar
lönesänkningar som medel mot arbetslösheten.i*
Med anledning av ett antal riksdagsmotioner tillkallade regeringen 4r 1931
fem sakkunniga för att utreda behovet av yrkesutbildning och särskild arbetsförmedling för arbetslösa ungdomar. Missionsförbundaren och riksdagsmannen (frisinnad) G. A. Mosesson utsågs till ordförande.l9 Utredningens
sekreterare A. N. Thomson, fick sedermera en nyckelroll vad galler l%gor om
ungdomsarbetslöshet. Thomson blev ungdomskonsulent hos arbetslöshetskommissionen år 1932 och chef för den särskilda ungdomsavdelning som där
inrättades år 1933.20 De sakkunniga tog narruret 1931 års ungdomsarbetslöshetssakkunniga och avlämnade samma ti en PM med förslag om
reservarbete varvat med utbildning för unga arbetslösa. Förslaget avslogs av
riksdagen. Till 1933 &s riksdag avlämnades ett förslag om utökning av
kursverksamheten för arbetslösa ungdomar. Forslaget antogs.*1
1 januari 1934 tillsattes en ny utredning, som kommer att fa en framträdande
plats i föreliggande artikel. Utredningens uppgift var att skyndsamt utreda
ungdomsarbetslöshetens omfattning och orsaker samt att komma med förslag
till atgärder. Till utredningens ordförande utsags ovan nämnde Arthur Thomson. Gvriga sakkunniga var bruksdisponenten friherre Gerard de Geer, tf aktuarien Adolf Wallentheim och agronomen Sigurd Svensson. de Geer var ordförande i Lesjöfors AB och representerade senare (1937) folkpartiet i riksdagens andra kammare22 och Jacob Svensson förbundssekreterare i jordbrukarungdomens förbund. Wallentheim, som även blev utredningens
sekreterare, var ordforande i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
(SSU). Hans sakkunniguppdrag innebar att SSU för första gangen
SOU 19356, sid. 293-338.
Övriga sakkunniga var undervisningsrådet A.N. Thomsson, rektorn vid Bergslagets
praktiska skolor G.J. Ekelöf, kyrkoherden J.A.B. Magtid (s) som tillika var ordf. i
Sveriges kristna socialisters förbund och Broderskapsrörelsens grundare samt
ombudsmannen hos Jämbruksförbundet K. Knutsson Wistrand (senare ordf. i Stockholms högems forb. 1936-40 och ledamot i första kammaren 193753). (Prop.
1933:16 Bilaga VPM till herr Statsrddet och Che en för Kungl. Ecklesiastikdepartementet, Riksdagstryckets register, Lilliestsm, d[1987], Swensson, S. [1955a],
Thullberg, P [1987].)
Statens arbetslöshetskommission (1937). sid. 168 och 598f. ‘Jhomson blev sedermera
ordf. i verkstadsakoleutredningen, kanslichef i arbetslöshetskommissionen, socialdemokratisk riksdagsman och ordf. for Statens arbetsmarknadskommission som
inrättades 1940 och blev arbetsmarknadsstyrelsens fdregrlugare. (Nilsson [1981], sid.
94, Rothstein [1982], sid. 21, Statens arbetslöshetskommission [1937] sid. 598,
Thornson [1940]).
hop. 193215 och 1933:16.
Bohman, N, (1944).
11
representerades i en statlig utredning.23 Utredningen antog namnet 1934 års
ungdomsarbetslösbetsakkunniga. De sakkunniga Nlföljde sitt uppdrag
med beundransvärd och osedvanlig snabbhet och överlämnade ett betänkande
på 176 sidor den 29 mars 1934, det vill säga efter knappt 3 månader.
Betänkandet innehåller bland annat det förslag om ungdomsreservarbeten,
som är det huvudsakliga ämnet för föreliggande artikel.”
Kompetenshöjande ungdomsarbeten
Ett mycket stort intresse har således visats frågan huruvida offentliga arbeten
för arbetslösa införts av karitivativa, omfördelande och/eller expansionistiska
skäl. Även kompetenshöjande och kompetensbevarande motiv förekom i
1930-talets arbetslöshetspolitik. Dessa motiv hade en mycket framträdande
roll vid införandet av speciella åtgärder mot ungdomars arbetslöshet. Behovet
av att höja de ungas kvalifikationer hängde intimt samman med vad som ansågs vara den grundläggande orsaken till att just ungdomar var arbetslösa.~
“Upptäckten” av ungdomsarbetslöshetens omfattning och
skadlighet
Ungdomsarbetslöshet hade fram till mitten av 20-talet inte betraktats som ett
särskilt problem. Det statistiska underlaget över ungdomsarbetslöshetens om23
Peterson (1975), sid. 138.
24
SOU 1934: 11, sid. 1-9.
25
Ungdomsarbetslöshet definierades p& 1930-talet utifr&n de speciella arbetsmadmadsproblem som drabbade unga män under 26 hr. Den nedre illdersgränscn för ungdomsarbetslösbet sattes vid 15 (senare 16) &r, eftersom vid denna tider kunde reducerat
kontantunderstöd utbetalas vid arbetslöshet (fr.o.m. 1933 höjdes tidersgränsen till 16
ti). Vid 18 &rs tider utgick fullt kontantunderstöd och den arbetslöse kunde hänvisas
till reservarbete. Att arbetslösa under 21 iir karaktäriserades som ungdomsarbetslösa
Ald ersgruppen 21-25 representerade en
betraktades som en självklatbet.
ÖvergHngskategori “som i VL tid med dess psfrestningar ännu icke n&t s&n mognad, att den kan lämuas i avsaknad av swciell uuomärkssmhet ii% samhällets sida.”
De äldre ungdomarna ansags löpa ssm& risker& arbetsmarknaden som sina yngre
kamrater. (Statens arbetslöshetskommission [1937], sid. 113f, 355. SOU 1934:11, sid.
34).
Att arbetslösa ungdomar är liktydiga med arbetslösa vnalinnar utsägs inte exulicit i
texterna. De arbetsuppgifter so& o&näms är dock ty&& n&liga rskogshu&ning,
vägarbete o.dy. Alla ungdomar har fullgjort eller skall göra sin värnolikt och de
stawtiska uppgiftcma avser enbart män. Ett undantag är d& SSU-unde&ökning som
behandlas ph sidan 14.
12
fattning var därför nästan obefintligt fram till 1933, dA arbetslöshetskommittéerna borjade tideisfördela sina rapporter över antalet hjälpsökande. Före
1933 fanns endast några enstaka specialundersökningar angAende ungdomsarbetslöshetens omfattning.
Det första initiativet till att undersöka ungdomsarbetslösheten togs i en PM
till socialdepartementet frAn 1926 hs arbetslöshetssakkunniga. 1 promemorian
konstateras inledningsvis att det är “en vida spridd uppfattning bland iakttagare av växlande Ask&lning och samhällsställning” att ungdomsarbetslösheten
visat en mycket stark stegring under de senaste Aren, men att “samtidigt mycket tvivelaktiga siffror ha nämnts”. Om farhagoms beträffande ungdomsarbetslösheten skulle visa sig sanna är ungdomsarbetslösheten
mmolikt det allvarligaste momentet inom arbetslöshetens hela om.r&ie, emedan den -
bortsett fr8n allt annat - kan bringa en stor del av den yngre generationens arbetsduglighet och arbetsskicklighet i fara.
Promemorian gav bland annat till resultat att socialstyrelsen genomförde en
arbetslöshetsrakning &r 1927. Resultaten väckte stort uppseende, 41,3 procent
av de arbetslösa var yngre än 25 år.%
Den mest aktiva drivkraften bakom “upptäckten” av ungdomsarbetslöshetens omfattning och skadlighet var emellertid Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU). Som motpol till SSU framst&r den passivitet som mycket lange kännetecknade arbetslöshetskommissionens verksamhet. Kommissionen hävdade att ungdomsarbetslöshet inte var nålgot
speciellt problem, som krävde särskilda Atgärder. Ungdomsarbetslösheten
skulle, enligt arbetalöshetskommissionen, upphöra av sig själv nar de vuxnas
arbetslöshet försvannz7 Arbetslöshetskommissionen inhämtade dock Ar 1929
uppgifter angående förekomsten av ungdomsarbetslöshet från olika kommuner
med skiftande social struktur. Något mer än hälften av kommunerna uppgav
att ungdomsarbetslösheten hade betydande omfattning. Enligt arbetslöshetskommissionens uppfattning gav dock denna undersökning inga tillfredsställande resultat och kunde inte användas for att bedöma det dA aktuella läget.
Kommissionens bedömning var i stallet att det allmänt forbättrade arbetsmarknadsläget under hösten 1929 säkert också inneburit en ljusning för ungdomen. Ungdomarnas arbetslöshet ansågs vara mycket känslig for konjunk-
16
Sociala meddelanden(1927a), sid. 208 och Statens arbetslöshetakommission
(1937),
sid. 116.
27
Thomson (1944), sid. 60.
13
turens svängningar och därför minska snabbare än de vuxnas arbetslöshet nar
konjunkturen förbättrades.28
Torsten Nilsson har i memoarform givit en livfull beskrivning av sina
erfarenheter från SSU under 1920- och 30-talen. Ungdomsförbundet, som
tidigare haft nedrustningsfrågan i centrum, övergick alltmer till att arbeta för
ungdomens sociala frågor. Den största sociala frågan var ungdomsarbetslösheten. 1 samband med kampen mot ungdomsarbetslösheten borjade även
nya kampformer att användas. Förbundet skaffade sig sakkunskaper som
skulle kunna vara till nytta för att utforma och genomdriva konkreta åtgärder
mot ungdomarnas arbetslöshet.z9 Denna ändrade inriktning framkommer också
tydligt i SSU:s förbundsstyrelseprotokoll. På förbundets styrelsemöte i maj
1927 togs en resolution om ungdomsarbetslösheten.~ Fr%n och med 1929 är
ungdomsarbetslösheten en stående punkt på förbundsstyrelsens samtliga sammanträden. Socialstyrelsens siffror över ungdomsarbetslösheten från af 1927
namns ofta och kraven på åtgärder ökar. Vid majsammanträdet 1929 tog förbundsstyrelsen ett uttalande dar man konstaterar att det socialdemokratiska
partiets strävan att göra arbetslöshetspolitiken mer human och effektiv tyvärr
inte lett till avsett resultat. Av uttalandet framgår med all tydlighet hur allvarligt SSU såg på ungdomsarbetslösheten och dess följdverkningar. Liknande
formuleringar kommer senare att återkomma i riksdagsdebatter och
utredningstexter.3~
Även den sundaste ungdom kan taga obotlig skada om den saknar arbetets viljeanspänning. . . . Minst av allt borde de svenska indwnimännen tolerera, att landets uppväxande
arbetslax& av vars yrkesskicklighet och ansvamkänsla det svenska folkhush&llets
framtid helt beror, utsattes för tirllständig vanvArd. Vi vädja till regering och riksdag, till
dem, som handha p&g&ende arbetslöshetsutredning och till det svenska skolväsendets
högsta ledning att icke i fortsättningen visa samma likgiltighet för den mogna ungdomens ställning som hittills. Läget är sa allvarligt att snabba Atgärder äro av noden,
Savitt icke de skador, som otvivelaktigt redan fotorsakats den svenska folkstammen, avsevärt skola sprida sig. 1 namnet av 48.000 svenska arbetarungdomar kräva vi socialt
skydd och yrkesutbildning under arbetslöshetens 1Anga väntanstid samt energiska &tgarder för att skapa nya arbetstilEälIen.
28
Statens arbetslöshetskommission (1937). sid. lll-116,130. Prop 1930:2X, sid.lOJ2.
29
Nilsson (1980), sid. 77-82.
30
Protokoll SSU:s forbundsstyrelses samman trade den 8 maj 1927. Resolutionen finns
ej bilagd till handlingama. (ARAB).
31
Protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammanträde den 4-5 maj 1929.(ARAEI).
14
SSU nöjde sig emellertid inte med att enbart göra uttalanden. 1 reaktion mot
det bristande statistiska underlaget och i polemik mot uppfattningen att
ungdomsarbetslösheten skulle vara på väg ned&, beslöt förbundsstyrelsen att
göra en undersökning bland sina egna medlemmar samt att “söka förbindelser”
med partiet. Undersökningen genomfördes av förbundets ordförande Adolf
Wallentheim, som även hade ansvaret för de sociala fragoma inom förbundsstyrelsen. Av protokollen framg&r att bland andra Gustav Möller varit
behjälplig med att utforma undersökningen. SSU beslöt att publicera resultaten fr&n undersökningen, göra pressmeddelanden samt att få till stid en
konferens med fackföreningsrörelsen.~~
Den publicerade rapporten inleds med konstaterandet att ungdomars arbetslöshet är ödesdiger och att i den m&r den avbryts är det bara för kortvariga
anställningar. Med emfas framhilller SSU att: “Samhället finge inte allt fortfarande stå likgiltigt inför densamma."33
Det poängteras att SSU-medlemmarna inte är representativa för Sveriges
ungdom. SSU-medlemmama utgjorde ungefär 34 procent av befolkningen 15
- 30 t.” Men: ‘Talrika rapporter meddela att bland den utanför klubben
stiende ungdomen är arbetslösheten mera omfattande.“35
SSU:s undersökning avser perioden 8-15 februari 1930 och utfördes genom
att förbundsstyrelsen skickade ut formulär till samtliga klubbar.36 Svar erhölls
från 682 av 935 klubbar. SSU bedömer att 85 procent av medlemmarna naddes av enkäten.37
Resultaten visar att 14,3 procent av de manliga och 5 procent av de
kvinnliga medlemmarna var arbetslösa i februari 1930. Sarskilt hög var arbetalösheten bland de medlemmar som aldrig haft förvärvsarbete, 62 procent för
män och 49,4 procent för kvinnor. Arbetslöshetens längd hos de arbetslösa
(det vill säga perioden före den 8 februari) var i genomsnitt cirka 5 månader.
Kvinnoarbetslösheten var, enligt förbundsstyrelsens bedömning, grovt
underskattad eftersom många hemmadöttrar skulle ha sökt arbete om de trott
att de kunnat få något. Även den manliga arbetslösheten var underskattad.
32
Protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammanträde den 16-17 november 1929.(ARAB).
33
Sverges socialdemokratiska ungdomsfdrbtmd (1930). sid. 4.
34
Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund (1930), sid. 1-8.
35
Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund (1930), sid. 14.
36
Klubbarna besvarade ett av formulären och vidarebefordrade ett ytterligare formulär,
med frAgor angAende bl a arbetslöshetens längd, till de arbetslösa medlemmarna.
37
Förbundsstyrelsen antog att bortfallet berodde pA den bitterhet över politikens bristande effektivitet och humanitet som lett till att klubbarna givit upp hoppet om
fdrbättringar under en borgerlig riksdag.
15
Många arbetslösa klubbmedlemmar hade flyttat från orten för att söka jobb
och således inte kunnat nås av enkäten. Andra hade Akt hem till föräldrar
bosatta på annan ort. Slutligen ingick inte heller de klubbmedlemmar som
hade nödbjälpsarbete på annan ort.
Nar det galler uppfattningen att ungdomsarbetslöshetens minskat så uppgav
27 procent av klubbarna att ungdomsarbetslösheten på orten ökat, 29 procent
att den minskat och 44 procent att den var oförändrad.38
SSU:s skrift andas både kampanda och en stark upprördhet över hur
statsmaktema hanterat ungdomsarbetslösheten.39
Man har litet varstans ute i bygderna den bestämda käuslan, att den samhälleliga, närmast av staten ledda arbetslöshetspolitiken, utan att vara verkligt effektiv, bidragit tiIl att
skapa fram besvikelse och bitterhet. Det har blivit en byrakratisk apparat, där principrytteri och till oformliga konsekvenser ledande bestämmelser direkt forkvävt möjligheterna
till en praktisk läggning av det hela och Htit humanitet och medkänsla med arbetslöshetens offer nedgöras av missriktat tillvaratagande av samhallsintresset.
Sedan undersökningen tryckts, skred SSU snabbt till handling. Regering och
riksdag uppvaktades. 1 januari 1931 skickades en skrivelse till socialdepartementet med en redogörelse för undersökningen.~
1 skrivelsen har man lagt an pA att hAlla tonen hovsam for att det hela dA icke sa lätt
skulle kunna tolkas ut som tom agitation, utan an man i stallet på det sättet skulle vinna
bättre gehör.
Enligt Wallentheims redogörelse inför förbundsstyrelsen verkade socialministern (Sam Larsson, frisinnad) överraskad av de siffror som framlades beträffande arbetslöshetens omfattning bland de unga. Genom att skrivelsen
skickats ut på remiss hade fr&gan dessutom fått uppmärksamhet av ett flertal
myndigheter och arbetsförmedllingar ute i landet.41
1 sin arbetslöshetsproposition i juli 1931, deklarerade senare Sam Larsson att
det var tydligt att ungdomsarbetslösheten var omfattande och att tidigare
förhoppningar om att den skulle sjunka inte hade infriats.42
38
Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund (1930), sid. 9-26.
39
Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund (1930), sid. 30.
40
Protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammanträde den 9-10 maj 1931.(ARAB).
41
42
Prop. 1931:201, sid. 17-19,41.
16
Arbetslöshetskommissionen blev dock inte övertygad och hävdade fortfarande Ar 1933 att det var “ostridigt” att det saknades tillförlitliga rnAtt p&
ungdomsarbetslöshetens omfattning och fördelning. Kommissionen &og sig
emellertid att göra undersökningar, vilka genomfördes i februari och november 1933. Resultaten från novemberundersökningen överlämnades sedermera
till 1934 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga (där Wallentheim var ledamot
och utredningens sekreterare) för analys.43 Arbetslöshetsundersökningarna
1933 byggde på uppgifter från de lokala arbetslöshetskommitteema i de kommuner som stod i rapportförbindelse med kommissionen, det vill säga 1.325
kommuner. Rapporteringen avsåg antal hjälpsökande.4
Ungdomsarbetslösheten (16-25 ti) visade sig uppgA till en tredjedel av den
totala arbetslösheten.
Tabell 1
Hjälpsökande arbetslösa
&dersgrupper.
den 30111
1933, fördelade
&der
Antal
Procent
16-17
18-20
21-25
26-30
31-40
41-50
51-60
60-
4.560
17.731
35.121
29.090
36.731
24.575
16.413
5.982
2.7
10,4
20,7
17,0
21,6
14.4
977
395
170.203
57.412
100,o
33,8
Summa
Därav 16-25
på
Källa: SOU 1934:11, sid. 135.
Arbetslösheten för ungdomar under 18 Ar var sannolikt underskattad, ansåg
1934 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga, eftersom de yngre i stor utsträckning var bosatta i föräldrahemmet och förmodligen inte anmälde sig som
hjälpsökande.45 Dessa ungdomar antogs biträda med allehanda göromAl i
hemmet eller också gå på kurser som de inte skulle bevistat om arbetsmarknaden varit bättre.
43
Prop. 1933:216, sid. 21.
44
SOU 1934:ll. sid. 133.
45
Visserligen kunde arbetslösa mellan 16 och 18 Hr fA kontant arbetslöshetsunderstöd,
men hjälpen var behovsprövad i likhet med all annan arbetslöshetshjälp fr&n
artetslöshetskommissionen.
17
Av undersökningen framgick också att åldersgruppen 21-25 år hade högre
andel arbetslösa än någon annan åldersgrupp.
Tabell 2
Arbetslöshetens intensitet inom olika åldersklasser den 30111
1933.
hder
Procent arbetslösa av
antal manliga löntagqe i
motsvarande Ider
16-20
21-25
26-30
31-40
41-50
51-60
61-
14,3
16,9
15,l
12,4
11,9
11,6
7,7
Summa
13,3
* Antalet löntagare i respektive Aldersklass är av 1926 &rs ungdomsarbetslöshetssakkunnigas specielle expert fil. lic. T. Hessler beräknad på basis av Statistiska
centralbyrAns befolkningsuppgifter från år 193 1.
Kalla: SOU 1934: 11, sid. 13.
De unga var således arbetslösa i högre utsträckning än de vuxna. Särskilt h&rt
drabbade var de äldre ungdomarna, det vill säga ungdomar som befann sig i
övergångsstadiet till den tider då “arbetare anses tillhöra kategorin ‘fullgoda
arbetare”‘.46
De officiella texterna under 1930~talet avspeglar en mycket stor oro för de
ungas arbetslöshet och rymmer ofta osedvanligt engagerande ordvändningar.
Statsrådet och chefen för socialdepartementet, Gustav Möller (s) uttryckte
sig år 1933 i mycket starka ordalag om ungdomsarbetslöshetens skadeverkningar:47
. . . ett av de mest bekl”ammande dragen i bilden av det nuvarande arbetslö.shetstillstAndet
utgöres av läget för de unga, som uppnått arbetsför ader men ännu inte lyckats fA fast
anställning i nagot yrke. Arbetslöshetens skadeverkningar kunde för dessa grupper av arbetslösa sträcka sig över hela deras liv, i det att de aldrig f& tillfäue att förvärva er-
46
SOU 1934:11, sid. 13.
47
Prop. 1933:216, sid. 25.
18
forderlig yrkesskicklighet samt ofta komma att lida av de skador i psykiskt hänseende,
som den tvungna sysslolösheten medfor.
1934 års ungdomsarbetslöshetssakkunniga ger en utförlig beskrivning av
arbetslöshetens konsekvenser för de unga och för samhället. (M8nga av formuleringarna återfinns i protokollen från SSU:s förbundsstyrelse). De menar
att framtiden för den unge arbetslöse inte enbart är osäker och oviss, utan
också ter sig hopplös.48
Följden blir missmod och fdrtvivlan, varigenom även de starkaste karaktärer kunna undergrävas. Arbetslöshetens psykologiska och moraliska skadeverlmingar äro störst just
inom de yngre &ldersgruppema. Unga människor, som m&nad efter mAnad, ja Hr efter Ar,
f& gg sysslolösa, som aldrig f&r känna den muskel- och viljeanspätming, som ett ordnat
arbete är maktigt att skänka, bli helt enkelt förslappade och i m8nga fall förstörda for all
framtid. Även om det ekonomiska läget ljusnar och erbjuder rikliga och fördelaktiga arbetstillfällen, kunna s&lana ungdomar icke SA lätt inordna sig i mgelbundet arbete. De
komma att representera en mindervärdig arbetskraft, som för Monden fram& minskar
nationens möjligheter att med framg&rg kunna hävda sig i nationernas inbördes tävlan.
Det i och fdr sig m&ända gynnsamma resultatet av ett 1Angvarigt och dyrbart uppfostringsarbete i skolor och utbihlningsanstalter av olika slag hotas att i betydande omfattning bli spolierat. Även om förlustema aldrig kunna direkt uppskattas, representera de
dock - andligt och materiellt - ett betydande kapital.
Trots att arbetslöshetsutredningen inte skulle ägna sig At ungdomsarbetslösheten, fann de problemet SA allvarligt att de pA flera stallen ända yttrade sig
över ungdomsarbetslöshetens följder. 1 arbetslöshetsutredningen varnas för en
fr~tida försämring av arbetskraftens genomsnittliga kvalitet. Långvariga
kriser medför att många ungdomar är i reguljärt arbete endast under korta perioder och att deras “yrkesförtrogenhet” och “arbetsvana” därigenom blir bristfällig. Vid konjunkturuppgång rekryteras företrädesvis äldre helt
yrkesförtrogna arbetare och de unga blir för evigt skadade i kvalitetsavseende.
Dessutom tillkommer ytterligare ett argument, nämligen att de ungas arbetslöshet kan få negativa konsekvenser för befolkningsutvecklingen.~9
48
SOU 193411, sid. 17.
49
SOU 1935:6, sid. 10, 209, 243. Utredningen framh&ller att de negativa konsekvenserna för befolkningsutvecklingen inte kan avhjälpas med att man i stigande
grad understödjer de arbetslösa Understödet mAste finansieras med skattehöjning
som leder till att familjebildningen forsvlas. Kontantunderstod är dessutom samkilt
farligt för yngre arbetslösa, som for ah framtid kan bli ovilliga eller oförmögna an
försörja sig.
19
Ungdomsarbetslösheten var således inte bara ett problem för den enskilde
drabbade ungdomen. Den fick dessutom vittgående samhällsekonomiska
följder. Det dyrbara arbete som var nedlagt i ungdomarnas uppfostran och utbildning förstördes av deras arbetslöshet. Därmed hotades nationens framtida
möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen.
Till dessa argument fogades också en oro för att ungdomsarbetslösheten
kunde få politiska konsekvenser. Möller varnade för risken att ungdomarna
skulle komma att ta avstånd från hela samhället.so
Och det får heller inte förbises, att de känslor av bitterhet, som arbetslösheten framkallar
hos de unga, äro ägnade att grundlägga olyckliga motsättningar och upprivande inre slitningar inom samhällslivet.
Samma farhågor återkommer i 1934 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunnigas
betänkande.~r
Därtill kommer även, att den nödtvungna arbetslösheten bland ungdomar i större utsträckning än inom andra åldersgrupper framkallar förslappning och likgiltighet över huvud taget for frågor, som sammanhänga med samhällets materiella och kulturella
förkovran. Det torde i detta sammanhang även vara lämpligt att särskilt framh&lla den
bitterhet, som genom en omfattande arbetslöshet lätt kan uppstA mellan olika folkgrupper
inom samhället och som, om det gäller ungdom, kan grundlägga ödesdigra motsättningar
och upprivande inre slirningar for Unga tider framAt.
Farhågorna för de politiska konsekvenserna av de unga arbetslösas bitterhet
har sm bakgrund i den spända politiska situationen på 1930-talet, som
präglades av Hitlers framgångar i Tyskland och av skotten i Ådalen 1931. På
både socialdemokratiskt och borgerligt håll befarades att de arbetslösa - och i
synnerhet de unga arbetslösa - skulle vanda sig till nazisterna och kommunistema för att få en lösning på krisen.52 De kommunist- och syndikalistdominerade “De arbetslösas centralkommitté” höll rikskonferenser 1930 och 1933.53
Furugård bildade Svenska nationalsocialistiska partiet 1930. Nästan nittio pro-
50
Statsutskottets uthItande 1934: 160, sid.7.
51
SOU 1934:11, sid. 17f.
52
Se Dahl, Dybdahl, Hentilä & Torbacke (1974) och Björgum, Bogefeldt 8r Kalela
(1974) för en översikt.
53
Kemretström (1972). sid.%
20
cent av nazistväljarna till Stockholms stadsfulhnäktige 1931 var i Aldem 23 27 Ar.”
1 samtliga SSU:s protokoll ägnas kampen mot nazister, unghöger,
“sillenare”, “kihlbomare” och andra kommunistiska rörelser ett mycket stort
utrymme. 1 december 1933 föreslog Valter ban att SSU skulle vidta egna
åtgärder “till stod åt ungdomsarbetslöshetens offer. Nazisterna är inne pA den
linjen och lyckas på det sättet fA grepp över många av de arbetslösa.”
Torsten Nilssons skildring av SSU:s kamp mot nazismen i SkAne illustrerar
de “stamningar som rådde”.55
Ett bland mAnga möten skall jag skildra. Det var arrangerat av nazisterna i Sjöbo. När vi
anlände stod det en Ung kö utanför möteslokalen, en gymnastiksal. En för mig välkänd
medelAlders socialdemokrat, stenhuggare fr&n Veberöd, sAlde inträdesbiijetter. NAgot
skamset medgav han att han g&tt över. Strax efter stötte jag pA en trädg&rdsmästare, även
han en av de vAra, som fdljt samma väg. Mer än nAgonsin kände jag mig d& övertygad
om nödvändigheten av att vi gick till motangrepp.
Lokalen var spikad fr&n golv till tak med en fdrväntansfull publik. Nazisterna i
avgjord majoritet. Den svenske fiihrem Birger FurugArd var huvudtalare. Han uppträdde
i full mundering omgiven av en storvuxen livvakt. 1 en timme öste han lögner och
okvädingsord över allt och alla. Han avbröts av lamtande bitall och visslingar. Därefter
begärde jag ordet. Med en flott gest mot mig tigade han de församlade om de ville
beviIja “detta marxistiska yngel tio minuter att forklara sig”. Det var
dA som jag avslutade det korta anförandet med orden:
“Det sades om den geniala konstnären Rafael: ‘Hugg av honom händerna och han är
en lika storm&lare’. Jag säger om Furug&rd: Hugg av honom huvudet och han är en lika
stor tänkare.”
Ett fruktansvärt tumult uppstod. Rnymävar och även olika tillhyggen kom till
användning. Själv blev jag klöst i ansiktet av en ung flicka. Mot en Alart angripare var
jag försvarslös. Det hela slutade med att statspolisen ingrep och upplöste mötet. Det var
vardagsmat p& den tiden och uttryck for de stämuingsr som radde.
Även inom högern var oron stor för att ungdomen skulle dras till kommunister
och nazister. Till detta bidrog starkt utvecklingen inom Sveriges nationella
ungdom (S.N.U.), som fungerade som högems ungdomsorganisation fram till
sommaren 1934. S.N.U. hade uppvisat en stark tillväxt i slutet av 20-talet och
gjort omfattande insatser i valarbetet 1928. De fascistiska sympatier som fanns
inom S.N.U.:s ledning redan vid denna tid, blev alltmer öppet nazistiska. Efter
riksstämman 1932 blev S.N.U. i ökande grad ovilligt att fungera som propa54
Wärenstsrn (1%5), sid 136.
55
Nilsson (1980), sid. 73f.
21
gandaorgan för högern. S.N.U. började i stallet att propagera mot storkapitalet
och för att krisen måste lösas genom en ny “Volksgemeinshaft”. Arbetslöshetsfrågan fick en alltmer framträdande ställning.
På våren 1933 diskuterades inom S.N.U.:s ledning ett förslag att bilda uniformerade “stormtrupper” som under tjänstgöring skulle vara förpliktigade att
“blint lyda förmans order”. Dessutom föreslogs att man skulle utarbeta ett
program som klart skulle ta avstånd från det demokratiska systemet. Det verkstallande utskottet antog förslaget om stormtrupper, men föredrog benämningen “kampgrupper”. Kampgrupperna skulle ha enhetlig klädsel (stilgr%
skjortor) och ledas av kårchefen Meyerhöffer, som representerade högern i
riksdagen fram till sommaren 1934. Gråskjortorna gjorde sin offentliga debut
på ett fullsatt möte i Auditorium i Stockholm i maj 1933.56
1 juli samma år gav S.N.U. ut ett “Nationellt samlingsmanifest” som
propagerar mot roffarkapitalism och penningsförgudning samt mot arbetarklassens företrädare som premierades med företagarlöner och hade starkt intresse av att vidmakthålla den rådande samhällsstrukturen. Manifestet blev,
enligt S.N.U., en stor succé och hade i februari 1934 gått ut i 30.000 exempkr.57
På förbundsstamman i maj 1934 diskuterade S.N.U. möjligheten att bilda ett
eget parti. Ett steg i denna riktning var att byta namn till Sveriges Nationella
Ungdom och Nationella Förbund (SNUONF). Det nya program som antogs på
stamman var i hög grad naziinfluerat. De starka och vaxande spänningarna
mellan S.N.U. och högern ledde nu fram till en definitiv brytning.Ss
Högems oro för utvecklingen inom S.N.U. och för att den arbetslösa ungdomen skulle dras till nazismen framgåf klart av de tal Gösta Bagge59 höll
våren 1934.1 ett föredrag i Auditorium talade Bagge inledningsvis om tidens
oro och vånda?
. . . inom de olika länderna avlöser den ena revolutionen den andra, nya sociala
omvälvningar kunna när som helst sta för dörren, närda av den väldiga arbersltisheren,
56
Wärenstam
57
Wärenstam
(1965), sid. 198-200.
5.9
Wärenstam
(1965). sid. 263-270.
59
Bagge var sedan oktober 1933 vice ordförande i första kammarens höger “Nationella
partiet”. Nyman (1947), sid. 165f.
60
Bagge (1934), sid. 3f. Bagge höll sitt föredrag i samma lokal som “gnlskjottoma” debuterat i knappt ett & tidigare. Han uppmärksammar dettafdrMllande genom att
p&peka att även sansat borgerligt folksmrMirtar med diktaturtanken och att “Här i
Auditorium ser man ej sällan på naaiatmötena den sortens publik.” (sid. 12).
(1%5), sid. 25,67-90,138-170,
22
det mest centrala av samtidens mdnga bekymmer och problem. Vi leva pH vulkanisk
madq och ock& v&rt land, där vi hittills kommit relativt hyggligt undan, har kommit mitt
emellan tv& väldiga sociala kratrar, Ryssland och Tyskland. . . . Vi ha ju i vHrt land ocka
f&t känna pg bada dessa följder av tidens vanda. ApokalypMca stämningar överflöda.
Kommunister och nazisterpredika sina tusen-en, bakom vilka döljer sig helt andra
realiteter.(hlin kursivering.)
Det mest “ohyggliga” inslaget i arbetslösheten är, fortsatte Bagge, de pennanent arbetslösa, det vill säga den “betydande rest av människor” som även vid
en konjunkturförbättring aldrig kommer att f& arbete i samma omfattning som
tidigare.61
Och hit f&r vi räkna allt större skaror av ungdomen, som hindras att komma in i arbetet,
som aldrig fAr ordentliga arbetsvanor och ordentligt f&te i det normala arbetslivet. Är ej
detta en av de största olyckor, som tänkas kan, och som kräver förändringar i de institutioner som bidraga därtill?
Denna växande permanenta arbetslöshet utgjorde ett hot mot demokratin.62
när man ser det nya femte st&uiet av permanent arbetslösa, uteslumafriIn arbetsmöjligheter, växa upp i den nuvarande arbetslöshetspolitikens hägn, . . . d& är det ej underligt,
om de stämningar fi rot och spridning som vilja sl& sönder hela det gamla systemet och
bygga upp ett nytt rike efter nya, fina plamitningsr.
1..
Varför var ungdomar arbetslösa?
Av ovanstiende avsnitt framgår att oron för ungdomsarbetslöshetens skadeverkningar var mycket stor inom både socialdemokratin och högern. Även
bedömningen av ungdomsarbetslöshetens orsaker var relativt samstämmig under 1930~talet. Var tyngdpunkten låg kunde dock variera. Den grundläggande
orsaken till att ungdomarna drabbades så hårt av arbetslöshet ansågs vara
följdverkningarna av den djupa “fredskrisen” i början av 1920~talet. Under
fredskrisen hade nyrekryteringen minskat avsevärt, vilket i första hand drabbade ungdomar. När näringslivet återgick till normala förhalanden hade ungdomskullama ackumulerats och utbudet av ungdomar var därför för stort i
förhållande till inlärningsplatserna. Dessutom hade manuell arbetskraft i allt
större utsträckning ersatts med maskiner, vilket inneburit att företagen i första
61
Bagge (1934), sid. 5.
62
Bagge (1934), sid. 7.
23
hand ville sysselsätta sin redan anställda och mer tränade arbetskraft. Upplämingen till fullgod yrkesarbetare kunde ske endast genom arbete. De
återkommande kriserna och rationaliseringen innebar att denna naturliga
yrkesutbildningsväg periodvis var helt stängd för stora gruppper av ungdomar.
För ungdomarna blev konsekvenserna förödande, de missade för all framtid
chansen till yrkesinlärning. Nar konjunkturerna vande uppåt skulle arbetsgivarna föredra att anställa den äldre och fullt yrkeserfarna arbetskraften. De
unga var en förlorad generation.63
En mängd omstandigheter ansågs bidra till att krisernas följdverkningar ytterligare förvärrats. De argument som framfördes utgick i stor utsträckning
från en enkät som socialstyrelsen år 1926 skickat ut till föreståndarna för
arbetsförmedlingskontoren.
Mycket stor vikt lades vid lönenivån. Kollektivavtalen stadgade att ungdomar vid fyllda arton år skulle ha samma lön som vuxna. Artonåringarna ersattes därför av yngre och billigare arbetskraft.~
Exfarenheterna i detta stycke synas vara lika över hela landet. P5 sina hAIl absorberar industrien SA gott som all minder&rig arbetskraft, vilken dock i stor utsträckning blir överflödig vid 18-20 Ars Alder.
Arbetslöshetsutredningens analys av Mgdomsarbetslöshetens orsaker är av
stort intresse. Som tidigare nämnts var arbetslöshetskommissionens ordförande Gunnar Huss även ordförande i arbetslöshetsutredningen och Gösta
Bagge, professor i nationalekonomi och högerns ledande talesman i arbetsIöshetsfrAgor, var en av ledamöterna. 1 arbetslöshetsutredningen utgår analysen från att arbetarna är uppdelade i två grupper - de sysselsatta och de som är
arbetslösa med större eller mindre regelbundenhet. Orsaken till denna uppdelade arbetsmarknad är att lönerna är stela trots den höga arbetslösheten. Ungdomarna, som är mindre attraktiva på arbetsmarknaden än de vuxna har hänvisats till tillfallighetskategorin eller till den permanenta arbetslöshetens
växande skaror. Trots att ungdomsarbetslösheten låg utanför uppdraget65 fäster
arbetslöshetsutredningen stor vikt vid att analysera orsakerna till att den
permanenta arbetslösheten stigit och koncentrerats till de yngre. De yngre har
inte tillracklig skolning för att vara konkurrenskraftiga vid gallande löner. Endast ungdomar mellan 14 och 16 Ar har tillräckligt låga löner för att vara att63
Sociala meddelanden(1927b), sid. 214. SOU 1935:6, sid. 207. Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 376.
&l
Sociala meddelanden (1927b), sid. 215.
65
Problemen pi ungdomarnas arbetsmarknad hade överlämnats till andrakommitt&r
och sakkunniga. SOU 1935:6, sid. 3.
24
raktiva för vissa okvalificerade befattningar. SjuttonAringama har stora
svArigheter och för tidersgruppen 18-19 är löneläget närmast “prohibitivt”.
När dessa ynglingar slutar sin tjänst som diversearbetare inom handel eller
transport finmer de att de flesta yrkesbanor är stängda. Ungdomarna har pressats ned i den ‘mindervarda arbetskraftens kategori” eftersom de saknar yrkesutbildning.~
Stor vikt lades även vid att lärlingsutbildningens inte var tillrackligt ornfattande. Lärlingsplatserna var för f& eftersom vissa kollektivavtal hade regulativ
som reglerade antalet lärlingsplatser och deras lönerriv& En annan orsak, som
framhölls framförallt av socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen var att
ungdomarna inte ville underordna sig villkoren under lärlingstiden och att
föräldrama inte “tillhöll” sina ungdomar.~ Ungdomarna hade därför inte
“förskaffat sig nAgra som helst insikter eller färdigheter i nAgot visst yrke.“@
Ungdomsarbetslösheten var således till viss del ungdomarnas (och deras
föräldrars) eget fel. Socialstyrelsen sammanfattade svaren pA sin enkät till arbetsförmedlingskontoren med följande ord?
Ur alla de inkomna svaren lyser igenomÖnskentAlet, att ungdomen börMagalägga ökad
arbetsvillighet, förnöjsamhet och sktning for arbetet. Oftas klagas över fdräldrarnas
klemighet beträffande barnen; . . . Om ungdomen frAn sina hem kundefB inpräntat lärdomen att ha aktning for allt hederligt arbete, av vad slag det varanu%, skulle, menar
man, arbetsl&&ten m&ngen g&ng ge vika och icke taga ettsa hftrt grepp om tidens ungdom som nu är fallet.
En annan orsak till att ynglingar i “lärlingsåldern” (14-18 Ar) inte skaffade
sig lärlingsutbiidning var “springpojksproblemet”. 1 socialstyrelsen enkät hade
en av förestidama svarat att “Arbetslösheten börjar med springpojkarna.”
66
SOU 19356, sid. 206-208.
61
Lärlingsutbildningen var en kontroversiell fraga sedan början av 1900~talet. Till skillnad fr&n m&nga andra europeiska länder hade Sverige därför inte n&gon lärlingslag.
FrAgan begravdes i konunittter och utredningar. Se Nilsson (198 l), sid. 60f och 73f.
68
Sociala meddelanden (1927b). sid. 216.
69
Prop. 1931:201, sid.23. (Arbetslöshetaskommissionens yttrande med anledning SSU:s
skrivelse om ungdomsarbetslösheten.)
70
25
Detta uttryck återkommer senare ofta i utredningar och i riksdagsdebatten.7~
Därmed menades att alldeles för många ungdomar drogs till springpojksjobben och liknande arbeten som visserligen var bättre betalda än lärlingsplatserna men “som icke föra fram till varaktiga utkomstmöjligheter”.
Pojkarna blev sedan grymt besvikna nar de vid 17-18 års ålder fick sluta som
springpojkar, ty då var vägen till en yrkesbana stängd.72
Slutligen angavs kvinnomas yrkesarbete som en orsak till ungdomars
(=ynglingars) arbetslöshet. “... såväl kontor som affrirer använda i allt större
utsträckning kvinnliga biträden, och ju yngre desto bättre, ty avlöningen blir
alltid därefter.“73 Även arbetslöshetsutgen varnade för att denna nya arbetarkategori kommer att skapa arbetslöshet om inte inkomst-, arbets- och
produktionsförhållandena anpassas. (Dessutom minskar nativiteten).74
Konsekvensen av de faktorer som redovisats ovan hade blivit att ungdomarna saknade yrkeskunskaper och därför hanvisades till okvalificerade
tillfalliga grov- och diversejobb med hög arbetslöshet. Åldern mellan 18 och
23 Ar var en “prövosten i livet”. 75 Analysen av ungdomsarbetslösheten lade
således stor vikt vid arbetets inlärningseffekter och att inlärningen mAste äga
rum under ungdomsperioden.76
1 1934 %rs ungdomsarbetslöshetssakkunnigas uppdrag ingick även att undersöka ungdomsarbetslöshetens karaktar och utreda vikten av olika orsaker
till att ungdomar var arbetslösa. De sakkunnigas genomgång av kollektivavtalen gav vid handen att det fanns ett visst samband mellan löneläge och
arbetslöshet, men att det var stridiga meningar om i vilken utsträckning och på
vilket sätt detta påverkade ungdomsarbetslösheten. De ungdomsarbets-
71
Även SSU sAg allvarligt på “~tewändsgrändsjobben” och deras konsekvenser. Förbundsstyrelsen gav Ar 1933 Gösta Rehn i uppdrag att göra en utredning med syftet att
bryta springpojksproblemet. Bland annat intervjuades arbetsgivare och ungdomar.
Handlingarna har dock förkommit. (Intervju med prof. em. Gösta Rehn den 13 mars
1991).
72
Sociala meddelanden (1927b), sid. 215f.
73
74
SOU 19356, sid. 206-208.
75
Sociala meddelanden (1927b), sid. 214f. Statens arbetslöshetskommission (1937), sid.
13Of.
76
1 en artikel i Stockholmstidningen Ar 1933 gör Benil Ohlin ungefär samma analys,
men tillägger an “inte fullt arbetsdugliga” arbetare över 65 år borde “lämna plats for
de yngre” och kräver en reformering av pensionssystemet. Bagge motionerade i detta
ärende till 1933 Ars riksdag. 1 motion I:332 föresprakar han frivillig pensionering av
äldre arbetare för an latta ungdomsarbetslösheten.
26
iöshetssakkunuiga framhåller att ungdomsarbetslösheten var högre inom de
omrAden som saknar kollektivavtal än i de avtalsreglerade.
Sarskilt inom hantverket farms lärlingsregulativ som begränsade tillträdet till
vissa yrken. Vidare farms i vissa kollektivavtal ensamrätt eller företrädesrätt
för medlemmar i fackföreningen. Dock berördes enbart 5 procent av alla
avtalsberörda arbetare av dessa bestämmelser.
De ungdomsarbetslöshetssakkunniga lägger större vikt vid avtalens Aldersbaserade lönedifferentiering. Differentieringen fick till effekt att arbetsgivarna
föredrog att anställa billiga sextonAringar i stallet för de dyra arton&ingarna.
Vid fyllda arton Ar kom avskedet om det inte fanns mer kvalificerade arbetsuppgifter som de äldre ungdomarna kunde övergå till. Sammanfattningsvis
menar dock de ungdomsarbetslöshetssakkunniga att alla dessa missförhAllanden var obetydliga och borde kunna lösas av avtalspartema.77
1934 Ars utredning om ungdomsarbetslösheten genomsyras av uppfattningen
att ungdomarnas bristande yrkeskunnande var det stora problemet. De yrkesutbildade hade betydligt lägre arbetslöshetsrisk än de outbildade. Enligt en
specialundersökning som statens arbetslöshetskommission genomfört i februari 1933 hade nästan 80 procent av de arbetslösa ungdomarna ingen utbildning
utöver folkskolan.
Hjälpsökande arbetslösa i åldern under 26 cfr inom vissa kommaner, fördelade med hänsyn till utbildning. Enligt en per 2812
1933 företagen specialundersökning.
Tabell 3
Amal
Procent
2.354
6,l
Praktisk ofullständig
yrkesutbildning
4.607
11,9
Varken teoretisk eller
praktisk utbildning
30.512
78,2
1 undersökningen
ing&ende arbetslösa
38.588
100,o
Utbildning
* Med praktisk fullgod yrkesutbildning avAgs sadan utbildning som en fullt utlärd lärling
förvärvat.
Källa:
Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 129.78
77
SOU 193411, sid. 37-43.
78
Antalet summerar inte till 38.588 och procenten inte till 100. Jag förmodar an
resterande 1.115 ungdomar ha& n&gon form av teoretisk utbildning.
27
Sammanfattningsvis ansåg samtliga här refererade källor att bristen på
yrkeskunnande var de arbetslösa ungdomarnas avgörande problem. Ungdomarna var därigenom hänvisade till tillfälliga diverse- eller grovarbeten och
berövade möjligheten att komma in på en yrkesbana. De sämst lottade
förvisades till den permanenta arbetslöshetens växande skaror. Skälen till att
ungdomarna saknade yrkeskunnande varierade mellan olika bedömare:
Den brist på på “inlämingsarbeten” som uppstått till följd av de
ekonomiska kriserna.
För höga löner för ungdomar över 18 år.
Hindrande regler i kollektivavtal och lärlingsregulativ.
“Springpojksjobben” var för attraktiva jämfört med lärlingsplatserna.
Ungdomarna var inte tillräckligt arbetsvilliga och deras föräldrar för
klemiga.
Kvinnomas yrkesarbete.
Åtgärder mot ungdomars arbetslöshet
Som visats ovan ansAgs bristande yrkeskunskaper vara den främsta orsaken till
att ungdomar var arbetslösa. De speciella arbetslöshetspolitiska åtgärder, som
infördes för unga arbetslösa under 1930~talet, bedrevs enligt två linjer kursverksamhet och reservarbete varvat med utbildning.
Motiven
De mest framträdande motiven för åtgärderna mot ungdomsarbetslöshet
sammanfattas här under begreppet kompetenshöjning. Med kompetenshöjning
avses allt som syftar till att stärka arbetskraftens “kvalitet” såsom yrkesutbildning, yrkesförtrogenhet, arbetsvilja och ansvarskänsla.
Enligt arbetslöshetskommissionen var ett av motiven till 1930-talets åtgärder mot ungdomsarbetslösheten att79
. . . bereda unga arbetslösa sadan sysselsättning, som kunde hos dem stärka och vidmakth&lla arbetsförm&gan och göra dem bättre skickade för sina framtida arbetsuppgifter.
Kommissionen hade också tidigare framfört att den yrkesskicklige hade lättare
att erhålla arbete än den icke yrkeskunnige och att ökad yrkesskicklighet var
79
Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 377.
28
viktigt för arbetslöshetens förebyggande. Dessutom framhölls att “tillgAngen
på yrkesskickliga arbetare vore av väsentlig betydelse för näringslivets fortsatta förkovran.“~ Därtill krävdes även ka&tärsdanande insatser i form av
“etiskt skydd och sedlig fostran” av de unga arbetslösa.ai
1934 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga betonade framförallt vikten av
ren yrkesutbildning och framhöll att%
. . . det otvivelaktigt fdrMUer sig sa, att den yrkesutbildade är utsatt för mindre arbetslöshetsrisk än den, som icke erhAUit nAgon yrkesutbildning. Dat synes diHör vara en
samhällsangelägenhet av största vikt, att de unga erMIla en sil god utbildning som
möjligt för den verksamhet, at vilken de i framtiden skola ägna sig.
Därtill framfördes vikten av att de unga kände sig delaga i samhället.~
DeungaskullefBcnkänslaavande_tro*1dennödtvnngnaväntanpBan~kommaini
den normala arbetsprocespcn - ändock utförde ett nyttigt arbete, samtidigt som de även
fickellfd mimmelse av alt samhället veMigen @de ansträngningar för att hjälpa dem i
deras sv&a bal@nhet.
‘Iii det kompetenshöjande motivet lades Aledes även ett politiskt motiv. Mot
bakgrund av den Alande politiska situationen var det angeläget att ungdomarna fick fortroende för att det demokratiska samhUssystemet kunde vidta
kraftfulla &gärder mot ungdomsarbetslösheten. Det fanns ju en utbredd oro for
att arbetslösa ungdomar skulle vara sarskilt benägna att förespr&a totalitära
lösningar pA den ekonomiska krisens problem
1 diskussionerna över förslagen till atgärder framskymtar även karitativa
motiv, det vill saga att kontant arbetslöshetsunderstöd utan krav pA motprestation var samkilt skadligt för unga arbetslösa. Detta motiv uttrycks mycket klart
i en intern PM som uppr&tats av 1934 &rs ungdomsarbetslöshetssakkunniga. 1
promemorian diskuteras Atgärder for Aldersgruppen 16-17 Ar, som ju är for
unga för att hanvisas till reservarbete och framhAlls “önskvärdheten av att
kunna tvAngshänvisa ungdomar även i Åldersgruppen 16-17 Ar.“u
se
Statens arbetsli5shetskommission (1937), sid. 37 1.
81
Sm &~&Ösherskommission (1937), sid. 376ff.
17.
SOU 1934~11, sid. 36.
.33
SOU 193411, sid. 120.
Iu
Kommith5handlingar Mn 1934 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunnige (RA).
29
Kursverksamhet som arbetslöshetshjälp
Redan 1916 års hjälpkungörelse föreskrev att de som uppbar arbetslöshetsunderstöd hade skyldighet att delta i de kurser som ordnades för arbetslösa.
Kurserna arrangerades av arbetslöshetskommissionen och vande sig främst till
arbetslösa kvinnor och framförallt till arbetslösa yngre man. Denna kursverksamhet hade dock en mycket blygsam omfattning och anordnades enbart i ett
fåtal kommuner med sarskilt hög arbetslöshet. Sedan mitten av 1920~talet
framfördes från flera håll krav på att samhället skulle utvidga och förändra
kursverksamheten för i synnerhet unga arbetslösa. Arbetslöshetskommissionen
förhöll sig dock kallsinnig till kraven på att deras resurser skulle användas till
utbildningsverksamhet. Det fanns nämligen en konflikt mellan arbetsmarknads- och utbildningssynpunktema. Kommissionen betraktade sin verksamhet
som ren hjälp till dem som inte kunde försörja sig på grund av arbetslöshet.
Av stor vikt var att arbetslöshetspolitiken inte verkade hämmande på arbetskraftens rörlighet. Hjälpen måste därför avbrytas så fort den hjälpte fick arbete, varför det var sv&? att ordna meningsfull utbildning. Dessutom var det
tveksamt om just den arbetslöse var den bäst skickade för yrkesutbildning. De
ungdomar som hade lyckats få arbete hade sannolikt bättre studieförutsättningar än de arbetslösa. Det var därför lampligare att de mer dugliga lämnade
sina enkla sysslor och övergick till utbildning.85 Arbetslöshetskommissionen
avstyrkte därför lange alla propåer om att samordna hjälpverksamheten med
planmässig utbildning för arbetslösa ungdomar. År 1930 skrev
arbetslöshetskommissionen till socialdepartementet med anledning av ett
förslag om yrkesutbildning för arbetslösa ungdomar.*6
Därest detta yttrande är att tolka såsom förord för åtgärder, syftande till ett mera stadigvarande och planmässigt sammanknytande av frågorna rörande yrkesutbildning och
ungdomsarbetslöshet, nödgas arbetslöshetskommissionen framhålla vådorna av en tidan
hopkoppling av dessa båda problem.
1 samma yttrande påpekade arbetslöshetskommissionen att utbildning införskaffas “mödosamt och under stora uppoffringar från föräldramas sida”.
Beträdandet av nya vägar (d.v.s. yrkesutbildning som arbetslöshetshjälp)
kunde få vittgående konsekvenser och “möjligen också förrycka en rationell
lösning av industriens lärlingsfråga.” Kommissionen ansåg att deras kursverksamhet, såsom hittills, skulle ge enklare yrkesutbildning och förkovra delta-
85
Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 370f.
8.5
Prop. 1930:255, sid. 11.
30
garna i manuella färdigheter. En av de viktigaste uppgifterna borde ligga på
det moraliska p1anet.n
SSU var mycket pMrivande även när det gällde yrkesutbildning för arbetslösa ungdomar. Som tidigare nämnts gjorde SSU 1931 en uppvaktning hos
regeringen, där de presenterade resultaten från sin undersökning av arbetslösheten hos förbundets medlemmar. Innan uppvaktningen genomfördes hade
SSU konfererat med Oskar Hagman*8 i arbetslöshetskommissionen och styrkts
i sm uppfattning att förbättrad yrkesundervisning skulle kunna vara en
framkomlig väg när det gällde att få till stånd åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. För första gången i sin historia hade SSU också tagit initiativ till att
motioner väcktes i riksdagen. Det uttalande som SSU:s förbundsstyrelse antog
i maj 1931 vittnar om att förbundet var någorlunda tillfredsställt med resultatet
av sm uppvaktning.*9
Styrelsen konstaterar med tillfmdsställelse, an dessa hänvändelser icke varit utan msultat: sociahnmistems pa flera satt visade stora intresse för saken och den socialdemokratiska riksdagsgruppens förslag ha hos tusenden och Ater tusenden svenska
arbetarungdomar väckt förhoppningen att samhället äntligen pA allvar skulle gripa sig an
med uppgiften att söka lindra arbetslöshetens for individ och samhälle ödesdigra
verkningar.
Vid 1931 Ars riksdag skedde ett genombrott när det gällde behovet att införa
särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. 1 Sam Larssons (frisinnad) arbetslöshetsproposition till 1931 Ars riksdag ägnas hela 25 sidor it ungdomsarbetslöshet och yrkesutbildning. Arbetslöshetskommissionen har yttrat sig
över SSU:s skrivelse och hanvisar till sitt ovan nämnda negativa yttrande från
1930, men tillägger att problemen sannolikt beror p% att ungdomen inte
“förskaffat sig några som helst insikter elller färdigheter i något yrke” och att
staten “trots stora svårigheter” borde överväga vad som “kunde inom rim-
87
Prop. 1930~255, sid. 11.
88
Hagman hade varit LO:s representant i arbetslöshetskommissionen fram till 1926 di
bagge LO-representanterna avgick i samband med striden kring konfliktdirektiven
(d.v.s. direktiv för vilka arbetare som skulle avstängas fAn arbetslöshetshjälp i samband med strejker). Dagen efter sin avgång tillträdde Hagman posten som kanslichef i
arbetslöshetskommissionen och innehade därmed kommissionens högsta tjänstemannabefattning. (Rothstein, B. [1982], sid. 20 och Statens arbetslöshetskommission
[1937], sid. 598.)
89
31
lighetens gränser åtgöras.” Sam Larsson framhöll vikten av att utöka kursverksamheten för arbetslös ungd0m.w
Arbetslöshetskommissionens kursverksamhet utvidgades därmed, men
bibehöll den inriktning som arbetslöshetskommissionen förespråkade, det vill
säga kurserna skulle ha en praktisk inriktning och avbrytas om den arbetslöse
fick arbete.91
Med anledning av att ungdomsarbetslöshet nu borjade betraktas som ett
särskilt problem inrättades inom arbetslöshetskommissionen våren 1932 en
tjänst som ungdomskonsulent med uppgift att ansvara för kursverksamheten.
Tjänsten tillsattes med undervisningsrådet Thomson.92
Yrkesutbildning via arbete
Under mellankrigstiden fastes mycket stor vikt vid den praktiska delen av
yrkesundervisrungen, det vill säga de kunskaper som endast kunde förvärvas
genom arbete. Av naturliga skal ägde denna praktiska del av inlärningen
huvudsakligen rum inom industrin och hantverket och blev därför konjunkturberoende. Vid konjunkturuppgångar uppstod därför brist yrkeskunnig arbetskraft. Av både sociala och näringspolitiska skal fanns således anledning att
försöka arrangera den praktiska yrkesundervisningen i andra former.93
Samma kallsinnighet som arbetslöshetskommissionen visat mot förslagen
om kursverksamhet för arbetslösa ungdomar, präglade även kommissionens
inställning till förslagen att starka ungdomarnas kvalifikationer genom
speciella ungdomsarbeten, som skulle kombinera arbete och utbildning. Den
första propån härom kom år 1929 från kommerskollegium som föreslog en ny
typ av reservarbeten, som förutom arbete skulle kunna ge de arbetslösa ungdomarna viss yrkesutbildning. Kommerskollegium hemställde om omedelbara
åtgärder i anslutning till arbetslöshetskommissionens verksamhet eller i
“annan ordning”.
Statsrådet, Lübeck (h), var kritisk mot de vanliga reservarbetenas utformning. Arbetsuppgifterna medförde att reservarbetarna förlorade sin yrkesskicklighet. Genom att reservarbetsplatserna låg långt fran arbetarnas hemort,
tappade de arbetslösa dessutom kontakten med den ordinarie arbetsmark-
90
Prop. 1931:201, sid. 23.
91
Prop. 1932:15, sid. 16,
prop.
1933:16, sid. 25, Nordström (1944), sid. 60.
92
Statens arbetslöshetskommission (1937). sid. 168 och 598.
93
Nilsson (1981), sid. 272ff.
32
naden.94 Lübeck var därför positiv till kommerskollegiums förslag att bedriva
yrkesutbildning för ungdomar inom reservarbetenas ram. Han skickade
förslaget vidare till arbetslöshetskommissionen för yttrande. Arbetslöshetskommissionen var negativ. Enligt kommissionen var ungdomsarbetslösheten
på väg nedåt och det var vanskligt att koppla samman ungdomsarbetslöshet
och yrkesutbildningsfrågor. Dessutom skulle det inte vara möjligt att bereda
alla arbetslösa ynglingar plats i de statliga reservarbetena.95
1931 Csrs riksdag
1 avsnittet om kursverksamheten beskrivs SSU:s tillfredsställelse över den
utölming som beslöts vid 1931 års riksdag. Förbundsstyrelsen var dock inte
helt nöjd med enbart kursverksamhet. De betonade att det behövdes andra
typer av åtgärder och ytterligare undersökningar samt attw
Ungdomens stamma mAste bli hörd. Samhället kan icke, filr icke, st& likgiltigt inför
arbetslöshetens fruktansvärda problem. Det gäller landets framtid.
Visserligen menade arbetslöshetskommissionen att det förelåg mycken
oenighet och stora svArigheter, men man borde ändå “behjärta” de ungas
förhoppningar om samhällsåtgärder med syfte att göra den arbetslösa ungdomen bättre skickade att möta kampen för tillvaron.~
Även om det icke kunde bestridas, att det i nutiden mAngen gAng ställdes överdrivna
ansprak pA att det allmiänna skulle träda hjälpande emellan vid inträffade svArigheter for
den enskilde, syntes dock problemet rörande ungdomsarbetslösheten i sig innesluta
spörsm&l av sa allvarlig natur, att staten icke utan vidare borde visa ifrAn sig en fri%%%
ansvatskännande hAIl framställd begäran om en utredning av det sociala onda, som ungdomsarbetslösheten dock utgjorde.
Vid 1931 Ars riksdag skedde ett visst genombrott även vad gäller
yrkesutbildning via arbete. Socialministern, Sam Larsson, var bekymrad över
den omfattande ungdomsarbetslösheten och föreslog en “undersökning av
94
Gustafsson (1974), sid. 126.
95
Prop. 1929:210, sid. 33f. ochprop. 1930:255, sid. 11.
96
Prop. 1931:201, sid. 17-41 samt protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammauträde den
g-lomaj 1931.(ARAB).
97
Prop. 1931:201, sid. 17-41.
33
möjligheten att inom reservarbetenas ram anordna för ungdom och dess utbildning mera lämpade arbeten än de sedvanliga.“%
Arbetslöshetskommissionen fick därför i uppdrag att komma med förslag till
åtgärder. Dessutom tillsattes 1931 4r.s ungdomsarbetslöshetssakkunniga dar
undervisningsrådet ‘Iltomson blev sakkunnig och sekreterare. Innan
arbetslöshetskommissionen hunnit överväga några förslag skrev emellertid
1931 års ungdomsarbetslöshetssakknnniga en PM. De sakkunniga var djupt
oroade över den vaxande ungdomsarbetslösheten och menade att åtgärder inte
kunde vänta tills de fullgjort sitt uppdrag. De föreslog därför vissa preliminära
åtgärder “av begränsad räckvidd till motverkande av skadliga följder av
ungdomsarbetslösheten,“. Under rubriken Kursverksamhet såsom en
“arbetslinje” beskriver de sakkunniga ett besök de gjort vid ett statligt reservarbete (vägarbete), dar halva arbetsstyrkan bestod av ungdomar, som
“utmärkte sig på flera håll synbarligen för vakenhet och vetgirighet.” Ett av
platsbefälen var en tekniskt utbildad person som nyligen fungerat som lärare
vid en yrkesskola. Dessa erfarenheter visade, menar de sakkunniga, att det
fanns gynnsamma betingelser för att ordna undervisningsverksamhet i samband med reservarbete. Kurser och arbete skulle kunna växlas genom att ungdomarna arbetade till exempel varannan dag eller varannan vecka.
Undervisningen skulle kunna bestå av beräknande av massor, betonggjutning,
byggandet av vattenbrunnar, alhnänna grunder för hAllfasthetslära och dylikt.
En ytterligare fördel med en s&Ian varvning var att det skulle möjliggöra en
fördubbling av arbetsstyrkan.9
Sociahninistem Sam Larsson menade dock att det näppeligen skulle vara
möjligt för eleverna att med behållning delta i undervisning samtidigt med det
krävande kroppsarbetet och att en tidsmässig varvning av arbete och utbildning skulle medföra olägenheter och kostnader. Därmed avfördes tanken på
kombination av arbete och utbildning även från 1931 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunnigas utredningsuppdrag.~~
98
Prop. 1931:201, sid. 23 och42.
99
Komminéhamllingar från 1931 &rs ungdomsarbetslöshetssakktmniga. V.P.M. till
chefen för ecklesiastikdepartementet. 17 november 193 1. (RA). (Fördubblingen av
arbetsstyrkan blev möjlig i och med an ungdomarna endast avlönades for den 50-protentiga arbetsdelen.)
loo Prop. 1932:15, sid. 13-16, Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 374f.
Arbetslöshetskommissionen inkom aldrig med n&got forslag till Atgärder, utan an&
sig ha tullgjort sin utredningsuppdrag i och med an de yttrat sig över promemorian
fr&n 193 1 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga.
34
1933 års riksdag
Kraven på att anordna arbeten varvade med utbildning för arbetslösa ungdomar fortsatte dock att framföras både utom och inom riksdagen. Till socialdepartementet inkom Ar 1933 skrivelser från Natanael Beskow, SSU,
Svenska kvinnors vänsterförbund, 1931 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga
samt från statens inspektör för fattigvård och barnavArd.iol
Natanael Beskow åberopade erfarenheterna från kristna “arbetskolonier” och
föreslog att lämpliga allmanna arbeten borde inrättas för ungdomar under 25
år. Därvid borde det sörjas för goda bostäder och god fostrande ledning. En
del av dagen borde anslås till undervisning.
1931 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga erinrade om sm tidigare PM från
193 1 angående omedelbart lindrande av ungdomsarbetslöshetens skadeverkningar med hjälp av bland annat yrkesutbildning varvat med reservarbete.
Inom SSU var nu ungdomsarbetslösheten en mycket högt prioriterad fråga.
Ett socialt utskott hade bildats med förbundets ordförande Wallentheim som
ansvarig. Utskottets uppgift var bland annat att utarbeta ett socialt program,
dar ungdomsarbetslösheten var den stora frågan. 1 klubbarna bildades sociala
utskott som skulle föra ut ungdomarnas sociala frågor till de ibland
oförstående kommunahnännen i kommunerna. “Nära förbindelser” hade också
upprättats med “välfärdsutskottet”, det vill säga det särskilda utskott som tillsattes vid 1933 Ars riksdag för att behandla frågor med anledning av arbetslösheten. SSU gjorde också en ny framställan till regeringen i början av
1933.102
1 SSU:s skrivelse krävdes snara och genomgripande åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten och en “omfattande och skyndsam undersökning
(eventuellt genom tillsättandet av en särskild kommitté) rörunde det sätt,
varpå lämpliga arbetstillfällen skola kunna beredas arbetslös ungdom.” SSU
framhöll också att sAdana arbeten inte fick inkräkta på den allmänna arbetsmarknaden och att de borde ordnas i hemorten. 1 den mån förläggningar kom
till användning skulle dessa ha goda bostäder och lamplig mat. Dessutom
borde lamplig ersättning utgå som uppmuntran för arbete, flit och intresse.
1 fattig- och bamavårdsinpektörens förslag förordades en ny form av åtgärd
som inspirerats av den så kallade frivilliga arbetstjänsten i Tyskland.
101
Prop. 1933:16, sid. 15-25. Statens inspektör för fattigv&rd och barnavtid var den i socialpolitiska sammanhang välkände G.H. von Koch. (Statskalendern för Aret 1933,
sid. 76. Se även Olsson (1990), sid. 67f och 83f.
102
Protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammanträde den 20-21 maj 1933.(M). Vad
gäller välfärdsutskottet se Tingsten (1934), sid. 242.
35
Arbetslöshetskommissionen invande fortfarande att ungdomsarbetslöshetens
omfattning var okand och att de inte kunde koppla ihop sm verksamhet med
“socialpedagogiska och allmänna uppfostringsfrågor”, men att de hade för
avsikt att göra en utredning angående ungdomsarbetslöshetens utbredning och
numerär. (Se sid. 16.)
Socialministem, som nu var Gustav MöllerloJ (s), instämde i att åtgärderna
var i alha högsta grad påkallade, men att han inte kunde ta ställning till förslagen, eftersom de rent praktiskt kunde vara sv% att genomföra. Möller ansåg
att samtliga förslag borde “skärskådas” och ett sammanhållet forslag utarbetas
till nästa Ars riksdag. Möller uttryckte också förhoppningen att den föreslagna
kraftiga utökningen av de “alhnänna arbetena” skulle leda till att ungdomsarbetslöshetens problem förlorade åtskilligt av sin betydelseiw.
Fattig- och bamav&rdsinpektörens förslag %terkom emellertid i en motion till
andra kammaren från herr Andersson i Norrköping (h). 1 motionen beskrivs de
positiva erfarenheterna av den så kallade frivilliga arbetstjänsten i Bulgarien,
Tyskland och Österrike där arbetslösa ungdomar sammanförts i förläggningar
och arbete förenats med utbildning. Andersson hemställde om omedelbar
försöksverksamhet och utredning.Ios
Arbetslöshetskommissionen yttrade sig positivt över motionen eftersom
förslagen var av tillfällig karaktar, men p%pekadeiM
103
Möllers stora engagemang i arbetslösheta- och yrkesutbildningsfI;Igor är omvittnat.
Se tex. Rothstein (1987). sid.77 eller Thomson (1944), sid. 79.
104
Prop. 1933:16, sid. 15-25 samt bilaga. Anledningen till att SSU framh&ller an tmgdomsarbetena skall ha aoda bostäder, lämulig mat mm, är det d&it?a rvkte som reservarbetarnas förläggnings hade. DiakussioneGom arbetslöshetspo&ken genomsyrades
av kritik t%n socialdemokrater och kommunister mot “AK-arbetena”.Följande citat
fr& motion II:249 till 1931 års riksdag fr& herr Ohman m.fl. (k) är en exempel:
“Den arbetslöshetspolitk,som de statliga och kommunala myndigheterna bedrivit och
aUt@rnt bedriver, är brutal och omänsklig. Uttrycket for denna vidriga arbetslöshetspohtik är arbetslöshetskommissionen. Under de g&ngna åren har staten genom sin
verksamhet i detta fall sammankopplat de borgerliga kommunerna med A.K. och
dessa ha gemensamt med A.K. genomfört formliga slavtransporter av de arbetslösa
till fdrläetminesortema. Löne- och streikbrvtardirektiv tillämnas i all sm brutalitet.
Hansyn r$ arbetarnas krafter och hälsa tages icke. De arbetare, som vägrat underkasta sig slaveriet, ha i m&nga fall blivit förfölida som bronslinaar av de kommunala
arbetslö~hetskommittkommitttemaÖch fattigvårdsstyrelserna. . Dessa-arbeten betalas med
löner som ligger under svältgränsen. De arbetare, som utfört dessa nödvändiga arbeten, ha antingen fatt svälta eller också har de gjorts till fattighjon.”
105
Motion IL485 till 1933 &s riksdag.
106
Särskilda utskottetsuth%tande nr 1933: 17, sid. 109.
36
att den frivilliga arbetstjänsten borde ha till uppgift att vara ett medel i kampen mot
arbetslösheten, och att den under inga förhAllanden finge bliva ett självändamill eller
ställas i tjänst hos syften, som vore den stadiga verksamheten ovidkommande.
Trots att 193 1 års ungdomsarbetslöshetssakkunniga enligt sina direktiv enbart
skulle behandla yrkeskurser och förbättrad arbetsförmedling, hade motionen
föranlett att en av ledamöterna gjort en resa till Schweiz och Tyskland för att
utreda den frivilliga arbetstjänsten. 1 en skrivelse till särskilda utskottet lämnas
en redogörelse för denna utredning. Av skrivelsen framgår att den frivilliga
arbetstjänsten hade sitt ursprung i Bulgarien, där syftet inte var arbetslöshetshjälp utan att “skaffa staten arbetskraft” och att framkalla “arbetsglädje,
samhallsanda och respekt för kroppsarbetet” hos medborgarna. 1 Tyskland infördes den frivilliga arbetstjänsten 1931 och hade “under det sistförflutna året
fått en anslutning, som närmast givit den karaktaren av en folkrörelse.” Förklaringen varlO
det nödtillstånd, vari ett stort antal av de unga arbetslösa befmner sig. Härtill kommer
emellertid, att ungdoms- och speciellt politiska organisationer bedrivit en omfattande
agitation for deltagande i densamma. . . . Hela lägerlivet är i huvudsak militäriskt organiserat. . . . Egentlig undervisning förekommer i relativt ringa omfattning, mest i form av en
eller annan föreläsning, som dock snarast synes vara av underh&llande natur.
De sakkunniga erinrade också om att det pågick planer att införa obligatorisk
arbetstjänst i Tyskland. Trots detta gjorde de sakkunniga bedömningen att erfarenheterna i huvudsak var goda. De hade visserligen inte kunnat underlåta
en kanna viss tveksamhet inför att införa frivillig arbetstjänst i Sverige, men
ställde sig ändå positiva eftersom förslaget gav möjlighet att kombinera arbete
och under&ning. På grund av ungdomsarbetslöshetens svåra följdverkningar
borde alla vägar prövas. 1 ett pressmeddelande i samma ärende betonas att’08
1 motsats mot vad förhWndet är i Tyskland, bor man sillunda icke giva arbetstjänsten en
militärisk organisation. . . . Det ligger i sakens natur att all politisk agitation bor vara forbjuden inom den frivilliga arbetstjänsten.
SSU hade inte yttrat sig angående den frivilliga arbetstjänsten, men kanske
ändå låtit bekantgöra sin uppfattning via sina “nära förbindelser” med utskot-
107
KommMhandlingar frAn 1931 %rs ungdomsarbetslöshetssakktmniga. Skrivelse till
riksdagens särskilda utskott. (KA).
*Os
Kommittéhandlingar Mn 1931 Ars ungdomsarbetslöshetssakktmniga. Skrivelse till
riksdagens sämkihla utskott samt sammandrag till TI. (IW).
31
tet, PA förbundsstyrelsens sammanträde i maj 1933 diskuterades det “från
högerhAll” framförde förslaget om frivillig arbetstjänst. Wallentlteim ans& att
inneborden i forslaget inte stod i motsättning till de tankegångar som framförts
frAn SSU-h&ll och att inget nytt uppslag fick lämnas oprövat, från vilket h&ll
det än månde komma Den frivilliga arbetstjänsten i de fascistiska länderna
var mycket kritiserad från kommunistiskt och socialdemokratiskt hAl1.
Wallentheim hade deltagit i den socialistiska ungdomsinternationalens
kongress i Prag 1932 dar ett uttalande tagits mot tvångsarbete och militarisering som anspelade på planerna att göra den frivilliga arbetstjänsten obligatorisk (se mer därom sid. 47). 1 förbundsstyrelsens protokoll görs dock ingen
direkt hanvisning till detta uttalan&. Wallentheim betonade dock att’@
Vi fa emellertid vara pA det klara med, att mycket beror p?i hur ett förslag &ormas. . . .
Försök till frivillig arbetstjänst fAr dock under inga förhAllanden överga till tv&nee.
Även särskihla utskottet hyste viss tvekan mot den frivilliga arbetstjänsten,
men tillstyrkte ända forslaget eftersom det hittills visat sig sv& att effektivt
motarbeta ungdomsarbetslösheten. Utskottet tillstyrkte därutöver en motion
om friluftskurser där manhg ungdom kunde undervisas i exempelvis sim- och
livrädchringsövningar, enklare förbandslära och naturkunnighet och orienteras
i de ahmänna grunderna för personlig hygienrio
Vid 1933 Ars riksdag beslöts således att (utöver kursverksamheten) inrätta
försöksverksamhet med frivillig arbetstjänst, fril~t&urser samt arbetskolonier
för arbetslös ungdom Dessutom tillkallades 1934 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga där Thomson utsågs till ordforande och Wallentheim förutom sakkmmig även blev utredningens sekreterare.
Inom arbetslöshetskommissionen inrättades i juli 1933 en särskild ungdomsavdelning med Thomson som chef.111
1934 dm farslag om ungdomsreservarbete.
1934 ilrs ungdomsarbetslöshetssakkmmiga hade även till uppgift att utvärdera
försöksverksamheten och fann att försöken med arbetsläger hade slagit väl
ut***. De ansåg också att kontantprincipen borde begränsas till minsta möjliga
109
Protokoll SSU:sf6rbundsstyrelses sammanträde den 20-21 maj19334ARAB).
1*0
SärskildautskottetsutUtandenr 1933:17, sid. 110-113.
I*I
Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 599.
112
Arbetsläger användes som beteckning pA den frivilliga arbetstjänsten och ibland även
p& arbetskolonierna.
38
omfattning för alla arbetslösa, for ungdomar borde den inte alls fA förekomma.
Ungdomar under 25 Ar har inte uppnått sådan mognad “att den kan lämnas i
avsaknad av speciell uppmärksamhet.” Ungdomarna var dock underrepresenterade när det gällde samhällets “hjälpåtgärder” för arbetslösa. Endast en
fjärdedel av de unga arbetslösa hade blivit “hjälpta” med arbete eller undervisning.ll3
Figur 1
Jämförelse mellan ungdomens och de äldres fördelning pB oliRa
“hjälpformer”.
20
10
möver 25 Ar
-16-25
0
Arbetslin)m
ibckrvisning
Kiulz
Ar
U n d e r s t ö d Chjälpta
Fii bwerad pi Tabell 18 i SOU 1934z11, sid. 153.
De sakkunniga framhöll att kombinationen utbildning och arbete var det mest
effektiva sättet att avhjälpa ungdomars arbetslöshet. Utredningen gick igenom
olika metoder att öka ungdomarnas kunskaper med hjälp av arbete. Lönesänkning avfärdades, eftersom inte ens en drastisk lönesänkning nämnvärt
skulle kunna öka nyrekryteringen i näringslivet. Inte heller subventioner för
inlärningsplatser ansågs vara en framkomlig väg. De sakkunniga hade inkallat
en konferens med företrädare för arbetsgivare och fackföreningar for att
diskutera subventionerade lärlingsplatser (6 månaders yrkesutbildning följt av
2 mAnaders produktivt arbete). Förslaget avfärdades av parterna. Arbetsgivarnas negativa inställning berodde på deras ovilja mot den åtföljande kontrollen
113
SOU 1934~11, sid. 34.
39
från statsmaktemas sida. Fackföreningarna var rädda för att de subventionerade ungdomarna skulle tränga undan ordinarie arbetskraft.li4
Att hanvisa ungdomar till vanliga reservarbetena var inte heller en
framkomlig väg. Reservarbetena var inte lämpade för ungdomar. De
statskommunala reservarbetena var i första hand reserverade för familjeförsörjare som hade behov av arbete i närheten av hemmet. För ungdomar
aterstod därför i första hand de statliga reservarbetena, som låg långt från
hemorten och hade förläggningar avsedda för vuxna ogifta arbetare. Uppenbarligen sågs förhållandena i förläggningarna som sarskilt olämpliga för unga
personer. “Dessa ungdomar befinna sig nämligen i en ålder, då särskilda hänsyn måste tas till deras såväl psykiska som fysiska utveckling.“rr~
De sakkunniga ville i stallet vidareutveckla försöksverksamheten med
arbetsläger för ungdomar, det vill säga den frivilliga arbetstjänsten. Det
framhölls att arbetslägren inte hade givits en militärisk organisation utan fostrade de unga till självverksamhet, samarbete och självstyre. De var dock kritiska mot att arbetslagren var för kortvariga och i alltför hög grad inriktade pa
att uppöva arbetsviljan. Dessutom kunde inte ungdomarna där försörja sig
genom arbete utan var på något vis “omhändertagna”. Därför föreslogs en ny
verksamhet, nämligen ungdomsreservarbeten. * 16
Förslaget var i överensstämmelse med “de sarskilt avpassade arbeten” som
fanns i det sociala program SSU:s förbundsstyrelse antagit hösten innan
(december 1933). 1 programmet framhölls att förslaget överensstämde med
Fackföreningsintemationalens Socialistiska Arbetarinternational och Socialistiska ungdornsinternationens riktlinjer och att det upprättats i samförstånd med
LO och SAP.177
Enligt de ungdomsarbetslöshetssakkunnigas förslag skulle ungdomsreservarbetena i första hand vanda sig till ungdomar mellan 16 och 21 år men vara
öppna för ungdomar till och med 2Mrsåldem. Arbetsveckan skulle vara 48
timmar och bestå av 50 procent utbildning och 50 procent arbete. Verksamheten skulle inte vara frivillig, ungdomsreservarbete sågs som en bättre
sätt att pröva arbetsviljan jämfört med kursverksamheten. Arbetsdelen skulle
vara ackordsatt till samma tariffer som vanliga reservarbeten.~ls Under
114 S O U 1934:11, s i d . 4 2 - 4 5 s a m t k o m m i t t é h a n d l i n g a r fr& 1 9 3 4 års
ungdomsarbetslöshetssakkunniga.(
115
SOU 1934:11, sid. 119.
1’6
SOU 193411, sid. 117-125.
‘1’
Protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammanträde den lo-11 december 1933.(AFWB).
Il*
Lönen i reservarbete borde vid denna tid inte överstiga den lägsta grovarbetarlönen p&
orten. (Kungl. Maj:ts kongörelse 1934:434, paragraf 23.)
40
utbildningstiden skulle dagunderstod utgå. Ungdomarna skulle betala för kost
och logi. ~9 En försöksverksamhet i Nora kommun framhölls som ett föredömligt exempel på hur ungdomsreservarbetena skulle kunna utformas. Denna
försöksverksamhet avsåg en väganläggning, där två veckors arbete varvades
med två veckors utbildning. Undervisningen bestod dels av allmänt teoretiska
ämnen såsom modersmal och rakning och dels av specialämnen för varje enskild elev, till exempel motorkunskap, smide, slakterilao
Förslaget om ungdomsreservarbete förutsatte att det fanns tillräckligt med
lampliga arbetsuppgifter. De ungdomsarbetslöshetssakkunniga hade företagit
en inventering genom att skicka ut 10.000 cirkulär till ansvariga inom stat,
kommun, enskilda institutioner och organisationer. Trots den korta svarstiden
(14 dagar) hade förslag till 3.662.000 genomförbara ungdomsdagsverken
inkommit. Det fanns således tillrackligt med lämpliga arbetsobjekt. Som
exempel kan nämnas skogsarbeten (gallring, dikning o.dy), smärre väganläggningar, byggnadsarbete i form av turistharbargen och bygdegilrdar.lzl
Skillnaden mellan försöksverksamheten med frivillig arbetstjänst och de
föreslagna ungdomsreservarbetena bestod sammanfattningsvis i att
- Ungdomar i den friviliiga arbetstjänsten uppbar dagpenning. För
ungdomsreservarbete utgick samma lön som i vanligt reservarbete för
den tid ungdomarna arbetade. För utbildningsdelen utgick dagunderstod.
Eftersom ungdomarna bara arbetade halva tiden blev deras inkomster
dock lägre än de vuxna arbetarnas.
-
Den frivilliga arbetstjänsten var, som framgår av namnet, frivillig, medan
vägran att delta i ungdomsreservarbete kunde medföra avstängning från
arbetslöshetshjälp.
-
Arbetsuppgifterna var annor1unda.r~~
Att 1934 hs ungdomsarbetslöshetssakkunnigas forslag väckte anklang hos
SSU är knappast förv&tansvärt. Utredningen distribuerades till SSU-klubbarna
och deras 600 sociala utskott, som använde den som impuls för kommunala
119
SOU 193411, sid. 33f och 117-125.
120
SOU 1934:11, sid. 12Of.
m
SOU 1934:11, sid. 81-98.
122
SOU 193411, sid. 126.
41
initiativ för ungdomsarbetslöshetens bekämpande. Utredningen sags som en
stor seger.123
Av SSU:s protokoll framgår också att ungdomsarbetena hade förankrats
inom fackföreningsrörelsen, där det fanns farMgor för att ungdomsarbetena
skulle tränga undan ordinarie arbetstillfällen från arbetsmarknaden. 1 synnerhet Metalls ledning var mycket aktiv för att bereda arbeten åt unga arbetsIösa.ra Kritiken inom fackföreningsrörelsen mot AK-arbetena var omfattande
även efter 1933. Framförallt vande man sig (fram till 1933) mot att lönerna var
lägre än på den ordinarie arbetsmarknaden, vilket medförde att stat och kommun utförde vanliga arbeten i form av reservarbete för att minska lönekostnaderna. Sarskilt Väg- och Vatten- och Kommunalarbetarforbundet hade
drabbats av denna “underbudskonkurrens”. 1 slutet av 20-talet hade därför nagra socialdemokratiskt styrda städer (Norrköping, Malmö, Göteborg) anordnat
egna kommunala reservarbeten, det så kallade Malmösystemet. 1 Mahnösysternet eliminerades underbudskonkurrensen genom att reservarbetarna avlönades med den ordinarie arbetsmarknadens löner. Arbetstiden var dock
reducerad i syfte att sysselsätta så &ga arbetslösa som möjligt och för att
stimulera till övergång till den ordinarie arbetsmarknaden. Malmösystemet
föresprakades även av LO.12 Visserligen hade prinicpema för lönesättningen
andrats 1933, men ungdomsreservarbetets stora likheter med det av fackföreningsrörelsen förespråkade Malmösystemet, kan ha bidragit till att
fackföreningsrörelsen inte protesterade.
Förslaget om ungdomsteservarbete antogs av riksdagen i juni 1934 utan
nämnvärd diskussion. Riksdagen beviljade ett extra reservationsanslag om 5,5
miljoner kronor för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Ungdomsreservarbete infördes från och med 1 juli samma år och existerade parallellt med frivillig arbetstjänst och kursverksamhet.lz6
Dessa atgärder kallades sammantagna ‘ungdomshjälpen” och utökades avsevärt i och med den försöksverksamhet med frivillig arbetstjänst som beslutades vid 1933 års riksdag. Under perioden 1933-35 deltog som mest i genom-
123
Protokoll SSU:s förbundsstyrelses sammanträde den 12-13 maj 1934.
124
MetaIls ordförande Gunnar Andersson och en av Metalls ombudsmän hade ocks&
deltanit i den konferens som 1934 &s unedomsarbetslöshetssakkunni~a hade anordnat och där förslaget att införa subv&tionerade inlärningsarbeten i industrin
awisades. (Kommittéhandlingar fr& 1934 ilrs ungdomsarbetslöshetssakkun-
niga.llW).
125
Unga, N. (1976), sid. 123-139.
12.5
Statsutskottets utlAtande 1934160, första k ammarens protokoll 193443, sid. 134139, andra kammarens protokoll 193447, sid. 127-130.
42
snitt 5.600 ungdomar i ungdomshjälpen per mAnad (februari 1934).127 Den
fortskridande förbättringen av arbetsmarknaden under Ar 1934 innebar en stark
minskning av antalet hjälpsökande ungdomar. Ungdomshjälpen fick därför en
blygsam omfattning och övergick i maj 1940 i den nybildade arbetsmarknadskommissionens beredskapskurser, som omfattade en utbildningstid på fyra
(senare sex) mAnader.lB
Tabell 4
Antal hjälpta arbetslösa genom ungdomshjälp 1934-1939,
medeltal per månad
Kurser
Ar
Frivillig
arbetstjänst
UngdomsXSClV-
arbete
1934
1935
1936
1937
2040
879
348
33
781
769
2”
z;
250
75
1939
1938
59
81
170
131
:z
Kalla: Sociala meddelanden 1940, nr 3, sid. 177
Samtliga hjälpsökande ungdomars fördelning pA olika hjälpformer finurs endast angivet i samband med arbetslöshetsrakningarna i november 1933 och
oktober 1934.13 Mellan dessa perioder skedde, enligt statsmaktemas direktiv,
~0 förskjutning av arbetslöshetspolitiken från “understödslinjen” till
“arbetslinjen”.*~ De nya “hjälpformerna” frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbete spelade en mycken liten roll i jamförelse med vanliga statliga och
statskommunala reservarbeten. Den kraftigt minskande ungdornsarbetsIosheten under år 1934 innebar främst en nedgAng i antalet kontantunderstödda och ohjälpta.
~7
SOU 1936:32, sid. 111-114.
128
Sociala meddelanden 1935, nr 3, sid. 168 och 1941, nr 1, sid. 77.
1s
Aldersfdrdelade arbetlöshetsräkningar genomfördes även 1935 och 1936. Eftersom
räkningarna dessa Ar gjordes i juli mbad är uppgifterna dock inte jämförbara.
1x1
Sociala meddelanden, 1935 nr 3, sid. 168.
43
Tabell 5
Hjälpta arbetslösa ungdomar 16-25 år, fördelning pd arbetslöshet och hjälpformer.
30/11 1933
Antal
Reservarbetel
Procent
31/10 1934
Antal
Procent
11.618
20.2
11.402
43.7
2.820
4.9
1.049
4.0
384
0.7
992
3.8
Stad& och
kommunalt
dagunderstöd
15.786
27.5
729
2.8
Ohjälpta
26.804
46.7
11.942
45.7
Totalt
57.412
100.0
26.114
100.0
Kurser
Frivillig arbetstjänst,
ungdomsreservarbete
1
Statliga, statskommunala och kommunala reservarbeten.
Kalla: Statens arbetslöshetskommission (1937), sid. 497.
Kritiken mot reservarbete för vuxna jämfört med
kritiken mot ungdomsreservarbete
Det arbetslöshetsprogram som föreslogs 1934 års riksdag byggde pa
föregtiende års krisuppgörelse mellan socialdemokraterna och bondeförbundet.
Arbetslöshetspolitiken hade dessutom fatt utökat parlamentariskt underlag i
och med att samtliga frisinnade ställt sig bakom programmet. Högern och
kommunistema var de enda opponenterna.131 Högerns kritik var omfattande
och riktades framförallt mot löne- och anställningsvillkoren i reservarbetena,
som ansågs vara alldeles för fördelaktiga. Socialdemokrater och kommunister
krävde att den förhatliga Arbetslöshetskommissionen och dess AK-arbeten
skulle avskaffas.
1 arbetslöshetsutredningens andra betankande från år 1935 finns en
genomarbetad analys av de tankbara effekterna av offentliga arbeten för
arbetslösa.r3z Utredningen skiljer mellan tre slags arbeten: de som syftar till att
131
132
Nyman (1947), sid. 213-216.
Jag betraktar här arbetslöshetsutredningens analys som representativ för den uppfattning om reservarbetenas skadliga effekter som vid 1934 Ars riksdag framf&des av
högem. (Se not sid. 5 ang&ende arbetslöshetsutredningens sammansätming.)
44
lindra den permanenta arbetslösheten, de som har kontracykliska syften och de
som syftar till att hjälpa de arbetslösa, det vill säga - med Landgrens och
Ungas terminologi - arbeten med expansionistiska, omfördelande respektive
karitativa motiv. 1 de inledande teoretiska avsnitten framhålls att den permanenta arbetslösheten kan motverkas enbart genom lönesänkningar och åtgärder
som underlättar arbetskraftens rörlighet. Konjunkturarbetslösheten skulle rent
teoretiskt kunna motverkas genom statlig fondering och l&igtidsplanering för
att utöka offentliga arbeten och investeringar under lågkonjunkturer. Men
betänkandet genomsyras av att det i praktiken har visat sig sv& - för att inte
säga omöjligt - att planera offentliga arbeten sa att konjunkturerna motverkas.
Det fiis även betydande risker för att de offentliga arbetena skulle fA till konsekvens att nästkommande lågkonjunktur skulle förvärras.133
Utredningen är däremot mycket positiv till de rent karitativa motiven.
Reservarbete i hjälpsyfte leder till att den arbetslöse bibehaller arbetsdugligheten och självansvaret. Det allmänna får en viss ersättning genom
värdet av det utförda arbetet. En mycket stor fördel är att reservarbete innebar
krav på motprestation som avhåller “asociala element” och “arbetsovilliga”
frAn att söka sig till arbetslöshetshjälpen, som var mer förnAtlig än fattigvArden. Understod utan krav pA motprestation är sarskilt farlig för de yngre, som
:or all framtid kunde bli “ovilliga” eller “oförmögna” att försörja sig.
Lönenivån och uttagningsprinciperna är de avgörande fragoma. De välgörande och arbetsviljeprövande inslagen kan ge oönskade bieffekter om
3nema är för höga och uttagningen för släpphänt mot arbetsovilliga element.
I-lär är utredningen mycket kritisk till Alande förhållanden. 1 synnerhet de
statskommunala reservarbetena har alldeles för höga löner och attraktiva villkor. 134
Hur önskvärt det än kan vara ur humauitär synpunkt att bereda de arbetslösa bästa
möjliga hjälp, sa bör det dock ej förbises, att anordningar, som leda till ett försvagande
av deras känsla av självansvar, kutma även för dem själva medföra skadliga verkningar.
Det bör därför vara angeläget att härutinnan vidtaga s&dana fdrändringar, att de arbetslösa av eget intresse manas att söka erhålla anställning p& den öppna marknaden.
133 Det negativa inflytandet ph nästkommande lAgkonjunktur sker via ett flertal
mekanismer: de offentliga arbetena kan konservera lönen+.&, hindra rörligheten pA
arbctsmadmaden och höja den permanenta arbetslösheten. De1An som upptas för att
finansiera verksamheten m&e Aterbetalw under nästa 1Agkonjwktur. Investerarna
Srväntar sig skattehöjningar. Arbetena leder till ökad köpkraft, importstegring,
valutafö&mring och kredit&stramning. Overhuvudtaget hnns det risk för att arbetena leder till “disorg aniseAg” av näringslivet. (SOU 1935:6, sid. 126-173).
1s
SOU 19356, sid. 246.
45
Dessa attraktiva villkor hade medfört att rörligheten och anpassningen på arbetsmarknaden försvårats. Reservarbete kunde till och med leda till att den
allmänna lönenivAn h@&es på vissa orter i landet.135 Överhuvudtaget varnar
utredningen för att hjälpverksamhet för arbetslösa kan minska “nödtvArtget till
självhjälp” och därigenom förvärra arbetslösheten.i36
Arbetslöshetsutredningens teoretiska avsnitt är huvudsakligen skrivna av
Dag Hammarskjöld, medan Gösta Bagge författat en stor del av de avsnitt som
behandlar offentliga arbeten.137
1 Bagges mfl. tiosidiga reservation 138 till statsutskottet utlåtande (nr 159 Ar
1934) över anslag till att bekämpa de vuxnas arbetslöshet Aterkommer samma
argument som i arbetslöshetsutredningens betankande. Reservationen motsatte
sig framförallt de nya beredskapsarbetena och att reservarbetena fatt en utformning som kvarhöll de hjälpsökande och försvårade övergangen till den
öppna arbetsmarknaden. Här avsågs främst att reservarbetarlönen i praktiken
var lika med lägsta grovarbetarlönen. Reservanterna ansåg också att alldeles
för stora summor anslagits till arbetslöshetens bekämpande, vilket innebar en
enastiende belastning på statens finanser. Det stora anslaget var dessutom
onödigt eftersom konjunkturen var på väg uppåt och”9
den ringa möjligheten att överhuvud taget kunna genom alhn&ma arbeten pAverka konjunktumtveckhngen.
Enligt reservanterna var den permanenta arbetslösheten däremot stigande,
vilket berodde på att lönerna var för höga.140
Riksdagsdebatten angaende åtgärder mot de vuxnas arbetslöshet var Ar 1934
hård och långvarig. Protokollen fr&n första och andra kammaren omfattar
vardera över hundra sidor. 1 första kammaren inleddes kritiken med ett 1Angt
anförande av Gösta Bagge. Argumenten var i stort desamma som i den ovan
refererade analysen från arbetslöshetsutredningens andra betankande (se ovan
sid. 43f). Kommunistema påpekade å andra sidan att reservarbetarlönerna i
135
Argumenten är främst att reservarbetarlönen i praktiken ofta är lika med lantarbetarlönen trots att lantarbarbetaren har längre arbetsdag samt att de reservarbetare som
tubetar pa ackord kunde komma upp i högre löner än lägsta grovarbetarlönen.
136
SOU 19356, sid. 17-42,55f, 126-153, 189-194, 242-267.
137
Wadensjö (1989), sid. 9.
138
De sju reservanterna representerar nationella partiet samt lantmanna och borgarpartiet, dvs första och andra ksmmsrens höger.
139
Statsutskottets utlAtande nr 159, sid. 32.
140
Statsutskottets utMtande nr 159, första kammarens protokoll 1934~43, sid. 3-13.
46
praktiken hade sankts och att det var grymt och befängt att skicka iväg arbetslösa för att bygga onödiga vägar i övre Norrland, där folk var så fattiga att de
inte hade råd att köpa skor och således inte ens kunde gå p& vägarna.141
Förslag om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten framfördes i en särskild
proposition (1934:265) och mötte kritik enbart från kommunistema. Från
övriga håll framfördes mest lovord. Yttrandena över regeringens proposition
angående särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten var överlag mycket
positiva till ungdomshjälp och till reservarbete.
Socialstyrelsen betonade vikten av yrkesskicklighet samt att arbetslöshet var
särskilt skadlig för unga: “De kunde vänja sig vid sysslolösheten och komma
att betrakta ordnat arbete med olust samt vanda hågen mot dagdriveri och
nöjesliv.“rQ Socialstyrelsen avstyrkte dock ungdomsreservarbeten och
efterlyste andra former för att kombinera arbete och utbildning. De föreslog att
ungdomar skulle hanvisas till vanliga reservarbeten, dar de unga blandades
med ansvarsmedvetna vuxna arbetare och familjeförsörjare, som kunde
fungera som de ungas lagbasar.
Även arbetslöshetskommissionenr43 var välvilligt inställd, men framhöll som
vanligt konflikten mellan den socialetiska och den arbetslöshetspolitiska aspekten, med andra ord mellan utbildning/fostran och sysselsättning. Kommissionen menade också att det var svArt att kombinera utbildning och arbete,
men tillstyrkte ändå reservarbete eftersom det var försöksverksamhet.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) yttrade sig i positiva ordalag. Den
varnade visserligen för att ungdomarnas “uppgivna” arbetslöshet kunde vara
självförvållad eller framkallad eftersom “de lockats därtill för att ej gå miste
om förmåner, som man ansåge sig hava rätt till och som därjämte beredde en
sorgfriare tillvaro än tidigare.“*4 SAF var emellertid odelat förtjust i förslaget
om ungdomsreservarbeten. Ungdomsreservarbeten var, genom sin kombination av utbildning och arbete, det mest värdefulla i hela utredningen.
Aven LO var mycket positiv och accepterade ungdomsreservarbetena under
förutsättning att de inte ledde till intrång på den ordinarie arbetsmarknaden.
141
Första kammarens protokoll 1934, nr 43, sid. 1-100. Andra kammarens protokoll
1934, nr 47, sid. 5-119.
142
Prop. 1934:265, sid. 21
143
Arbetslöshetskommissionen hade efter krisuppgörelsen fatt en ny sammansättning.
L,@-representanterna aterimrädde i kornmissionens ledning. Arthur Thomson blev
kanslichef i juli 1934. 1 socialdemokratiska och kommunistiska kretsar betraktades
iuLk fortfarande arbetslöshetskommissionen som borgerlig och fdrh&llandet mellan
Möller och kommissionens ordförande Huss var mycket spänt. (Rothsteio (1982), sid.
20-22.)
14
Prop. 1934:265, sid. 27
47
1 statsutskottets utlåtande betonades att kollektivavtalen och lärlingsregulativen hade ringa inverkan på ungdomsarbetslösheten. Trots detta
ställde sig utskottet helt enigt bakom förslaget. Ingen av statsutskottets
ledamöter kritiserade eller reserverade sig mot förslaget att utöka ungdomshjälpen och att införa ungdomsreservarbeten, inte heller Gösta Bagge
som var närvarande vid utskottets slutbehandling av forslaget145 Till statsutskottet fanns endast en motion som yrkade avslag p% propositionen. Motionen
är skriven av herr Brädefors (k)lM som var mycket kritisk mot den frivilliga arbetstjänsten som han ansåg vara en form för fascistisering och militarisering
av ungdomen. Han erinrade om beslut fr5n arbetarrörelsen närstående intemationella organisationer och citerade Socialistiska Ungdomsinternationalens
kongress i Prag 1932:
Kongressen vänder sig mot varje form av arbetstjänstplikt och förberedande militär uppfostran, och uppfordrar de anslutna forbunden i alla länder att pH eftertryckligaste sätt
verka i överensstämmelse damred.
Han citerade också den reformistiska fackföreningsinternationalens kongress
1933 i Bryssel, där representanter för svenska LO deltog. Kongressen gjorde
principuttalandet:
Med hänsyn till att regeringarna i vissa länder har infört eller utttyckt sin önskan att införa tvAngsarbete eller arbetsplikt samt forsökt att mildra det drastiska i denna inränning
genom att först införa nAgot som de kallar “tiivillig arbetstjänst”, förklarar kongressen att
det är aha anslutna landsorganisationers plikt an göra det starkaste motstAnd mot detta
system, vilket endast innebär arbetarklassens forsättande i slaveri.
Enligt Brädefors var ungdomsreservarbetena endast en maskerad form av
frivillig arbetstjänst.
Regeringens proposition angående åtgärder mot de ungas arbetslöshet
väckte inte heller någon nämnvärd diskussion i riksdagen. Protokollen omfattar sex respektive tre sidor. Bagge deltog inte i denna debatt, men hade deklarerat sin mening i fraga om ungdomsarbetslösheten i den tidigare riksdagsdebatten angående arbetslöshetspolitiken för vuxna. Han framhöll där att
konjunkturen vant och att endast den permanenta arbetslösheten nu kvarstod
(d.v.s. den arbetslöshet som förorsakas av för höga löner). De permanent arbetslösa “utgöres till stor del av yngre personer, som överhuvud taget aldrig
t4j
Statsutskottets utl&tande Ar 1934, N 160.
~6
Motion till mdra kammaren N 1934643. Herr Brädefors uppges i riksdagstrycket
representera “kominternpartiet”, d.v.s. SiU&tkommunistema.
48
har fått något fast fotfaste i arbetslivet och som naturligtvis mAste behandlas
på sitt speciella sätt.“‘47 Till skillnad mot sin omfattande kritik mot reservarbete för vuxna instämde Bagge helt i regeringens förslag om åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten.~~
Det förefaller mig inte, som om de framlagda förslagen vore SA särskilt epokgörande,
men det betingas väl kanske i n&gon m&n av problemets svAra natur. Vi ha emellertid för
vAr del helt och fullt tillstyrkt de förslag beträffande ungdomsarbetslösheten, som
framkommit fr&n Kungl. Maj:t.
Det enda avslagsyrkandet kom från herr Brädefors (k) som i ett kort inlägg
talade för sin motion.149 Därutöver förekom endast två milda invändningar från
herrar Gabrielsson (h) och Björck (frisinnad)l~, som båda hade personliga erfarenheter från arbete som drängpojke i ungdomen. Gabrielsson var upprörd
över att utskottet sagt “att föräldrar inte vilja tillåta att deras barn skola gå ut
och tjäna hos böndema”r5r och ansåg “att man skall rädda ungdomen genom
att lära den arbeta.” Han ville dock inte yrka avslag på propositionen.
Herr Björck ansAg att man borde tagit hansyn till betydelsen av 18&ingarnas lönenivå och till förslagen om statsunderstod till jordbrukare som anställde
arbetslösa ungdomar. Han var således besviken på förslaget och hade väntat
sig flera åtgärder för att “råda bot på denna arbetslöshet, som är så svår och
farlig inte bara för ungdomen utan även för samhället i dess helhet.” Men han
hade inget att invanda mot de föreslagna hjälpformerna och avslutade sitt inlagg med följande ord:
Det blir Aedes regeringen, den forsta stawmakten, som dessa ungdomar har att vänta
n&got XSn, och jag vill lägga regeringen p& hjärtat att göra vad som göras kan for denna
ungdom. . . . Jag anser herr talman, att jag bäst gagnar saken, . . . genom att yrka bifab till
utskottets hemställan.
147
Första kammarens protokoll 1934, nr. 43, sid.7.
!4m
Första kammarens protokoll 1934, nr. 43, sid.7.
149
A n d r a kammarens protokoll 1934, nr 47, sid. 130.
1% F o r s t a kammarens pmtokolJ 1934, nr43, sid. 135-137.
1st
Till denna och tidigare riksdagar fanns ett flertal motioner som yrkade att staten
skulle subventionera arbetslös ungdoms anställande hos enskilda jordbrukare.
49
Slutsatser
Ett av motiven bakom 1930-talets arbetslöshetspolitik var att höja de arbetslösas kvalifikationer eller åtminstone se till att kvalifikationerna inte försämrades under arbetslöshetsperioden. Detta motiv framfördes med kraft när det
gällde åtgärder mot de ungas arbetslöshet från både borgerligt och socialdemokratiskt håll.
De speciella arbeten för arbetslösa ungdomar - ungdomsreservarbeten - som
infördes 1934, var främst en konstruktion som utarbetats av SSU och socialdemokratiska tjänstemän inom utredningsväsendet och arbetslöshetskommissionen. Förslaget om ungdomsreservarbete för arbetslösa ungdomar mottogs
med varma händer av socialdemokrater och av samtliga borgerliga partier.
Enigheten över partigränserna när det gäller ungdomsreservarbeten är en
slående kontrast till oenigheten om de tankbara effekterna av offentliga
arbeten för vuxna. Reservarbeten för vuxna utsattes för en omfattande kritik.
Förklaringen till denna samstammighet kan delvis vara att själva syftet kompetenshöjning - inte var kontroversiellt. Samtliga bedömare var ju eniga
om att ungdomarnas problem pA arbetsmarknaden hade sin grund i deras bristande yrkeskunskaper. Man befarade att de ekonomiska kriserna hade skapat
en förlorad generation av ungdomar som för alltid missat sin chans till
yrkesinlärning via arbete och som därför hanvisades till den permanenta
arbetslöshetens vaxande skaror.
En granskning av kritiken mot reservarbeten för vuxna ger dock vid handen
att en hel del av argumenten borde varit tillämpliga även pi ungdomsreservarbeten. Den borgerliga kritiken mot reservarbete for vuxna kom
efter krisuppgörelsen 1933 huvudsakligen frAn högern. De expansionistiska
motiven för arbetslöshetspolinken förkastades och de kontracykliska motiven
ifrågasattes. Endast de karitativa motiven accepterades, reservarbetenas stora
fördel var att de prövade arbetsviljan hos de arbetslösa och förhindrade ett
otillbörligt utnyttjande av arbetslöshetshjälpen. Kritiken inriktades mot de
vanliga reservarbetenas utformning, som till och med skulle kunna leda till att
arbetslösheten förvärrades. (Beredskapsarbeten var helt förkastliga och saknade karitativa motiv.) Villkoren i reservarbete ansågs alldeles för attraktiva
och framförallt ansågs lönelaget vara för högt. Med denna attraktiva utformning skulle - enligt den borgerliga kritiken - reservarbete verka hämmande på
arbetskraftens rörlighet och förhindra den lönesänkning som var det enda
botemedlet mot den permanenta arbetslösheten. För att reservarbetena inte
skulle förvärra arbetslösheten måste ett grundläggande villkor vara uppfyllt:
lönen i reservarbete skulle vara lägre än lönen på den ordinarie arbetsmarknaden, annars kunde arbetskraft dras från den ordinarie arbetsmarknaden och
de arbetslösa lockas att stanna kvar i reservarbete även om de kunde fA ett
50
vanligt arbete. Därigenom påverkades även den allmanna lönenivån i samhället och effekten blev lönehöjning i stallet för den nödvändiga lönesänkniigen.
Överhuvudtaget borde villkoren i reservarbete vara så ofördelaktiga att den
arbetslöse aktivt skulle försöka ta sig därifr&n så fort möjlighet bjöds.
Ungdomsreservarbetena hade en utformning som i viss mAn var tilltalande
ur ovanstående synpunkter. Inga expansionistiska eller kontracykliska motiv
framfördes i diskussionen om ungdomsreservarbete. Utöver de kompetenshöjande motiven fanns även karitativa motiv. Arbetslöshetshjälp utan motprestation ansågs vara sarskilt skadlig för ungdomar och kunna leda till bestående
karaktärsfel. Ungdomsreservarbete erbjöd möjligheten att avkräva även ungdomar en motprestation. Arbetet var bara på halvtid och inkomsten sAledes
betydligt lägre än vid heltidsarbete på den ordinarie arbetsmarknaden.
Motivet var visserligen att höja de unga arbetslösas kompetens, men ingenting gjordes för att angripa vad som från borgerligt hAl1 framfördes som en
bakomliggande orsak till att ungdomar saknade yrkeskunnande, nämligen de
höga ungdomslönerna och kollektivavtalens stadganden. Statsutskottet avfärdade dessa argument utan att högern reserverade sig.
Ungdomsreservarbete var avsett för ungdomar ner till 16 år och vande sig i
stor utsträckning till arbetslösa utan försörjningsborda. Det är anmärkningsvärt
att inte till exempel Bagge eller arbetslöshetskommissionen framförde argumentet att villkoren i ungdomsreservarbete var alldeles för attraktiva. Arbetsdelen skulle ju avlönas med samma löner som i vanliga reservarbeten, det vill
säga vad Bagge ansåg i praktiken vara lägsta grovarbetarlönen på den ordinarie arbetsmarknaden. Dessutom fanns ju flera andra förm&ter. Ungdomarna
fick utbildning och avlönades med dagunderstod under utbildningstiden. 1
förslaget betonades också sarskilt att mathAllning och bostäder skulle hAlla en
god standard. Inte heller skulle ungdomsreservarbetena vara organiserade i
enlighet ned militärisk disciplin utan fostra till själwerksamhet. Man skulle ju
kunna tanka sig att halvtidsarbete med så hög lön borde kunna ses som fördelaktigt för många ungdomar i jamförelse med till exempel lärlmgsarbete på
heltid. En ofta omnämnd orsak till ungdomsarbetslösheten ansågs ju vara
“springpojksproblemet”, varmed menades att pojkarna frestades att ta springpojksjobb i stallet för att underkasta sig disciplinen i ett lärlingsarbete. Ingen
drog dock en parallell till “springpojksproblemet” och hävdade att pojkarna
skulle lockas från lärlingsarbetena genom de attraktiva villkoren i ungdomsreservarbetet.
Vid denna tid ansAgs den “permanenta” arbetslösheten vara ett växande
problem som i synnerhet drabbade ungdomar. Orsaken till den “permanenta”
arbetslösheten var det höga lönelaget. Arbetslöshetsmredningen och arbetslöshetskommissionen påpekade att en mycket viktig orsak till att ungdomar
inte kom in på arbetsmarknaden var att lönenivAn för äldre ungdomar var
51
alldeles för hög. Arbetslöshetsutredningen använde till och med uttrycket
“prohibitivt” för att beskriva effekterna av 18-tigarnas lönerriv& Ända framfördes inte argumentet att ungdomsreservarbetena var alldeles för attraktiva
och skulle förhindra den nödvändiga sänkningen av ungdomslönerna och driva
ännu fler ungdomar in i den permanenta arbetslöshetens eiände.
Det fanns således vissa drag i ungdomsreservarbetenas utformning som
borde ha öppnat för angrepp från högern. Att så inte skedde berodde, enligt
min mening, på den stora och djupa oron över ungdornarbetslösheten och dess
långvariga effekter. Det var helt enkelt oacceptabelt att varje ekonomisk depression skulle lämna efter sig en förlorad ungdomsgeneration. Konsekvenserna var förödande av både rent humanitära och av samhällsekonomiska skal. Framtida framsteg skulle förvåras av att arbetskmftens kvalitet
minskade. Ungdomarnas brist på yrkesutbildning och yrkeserfarenhet var även
ett industripolitiskt problem och ungdomsreservarbetena syftade bland annat
till att höja ungdomarnas kompetens. Inte minst hade den politiska situationen
år 1934 en stor betydelse för att ungdomsreservarbetena alhnänt accepterades.
Den nazistiska och kommunistiska agitationen mot arbetslösheten vann gehör
hos stora grupper av ungdomar. Högems ungdomsförbund blev alltmer
nazistiskt och dess “gråskjortor” framträdde öppet på Stockholms gator. Den
höga ungdomsarbetslösheten sågs därför som ett allvarligt hot mot det
demokratiska styrelseskicket. För att awärja detta hot var det nödvändigt att
vidta krafttag mot ungdomsarbetslösheten och visa att sambället inte stod
likgiltigt inför de ungas sv% belagenhet.
52
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksarkivet (RA):
Kommittéhandlingar frAn 193 1 Ars ungdomsarbetslöshetssakkunniga, (nr 88 1).
Kommittéhandlingar från 1934 års ungdomsarbetslöshetssakkunniga, (nr 882).
Arbetarrörelsens arkiv (ARAB):
Protokoll från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds förbundsstyrelsesamman träden frAn och med sammanträdet 4-5 maj 1929 till och med
sammanträdet 26-27 augusti 1934.
övrigt:
Upplysningar fr&n prof. em. Gösta Rehn den 13 mars 1991.
Tryckta källor
Första kammarens protokoll 1934 nr 43.
Andra kammarens protokoll 1934 nr 47.
Kungl. Maj& kungörelse 1933:446 angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet.
Kungl. Maj:ts kungörelse 1934:434 angaende stadig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet.
Motion 1931, II249 av herr Öhman m. fl.
Motion 1933, I:332 av herr Bagge.
Motion 1933, I:337 av herr Bengtsson.
Motion 1933, II:485 av herr Andersson i Norrköping.
Motion 1934, II643 av herr Brädefors.
Prop. 1928:161 angAende anslag till arbetslöshetens bekämpande.
Prop. 1929:210 angaende anslag till arbetslöshetens bekämpande.
Prop. 1930:255 angående anslag till bekämpande av arbetslösheten.
Prop. 1931:201 angående anslag till bekämpande av arbetslösheten.
Prop. 1931:202 angiende anslag till beredskapsarbete för motverkande av av
arbetslöshet.
Prop. 1932:15 angllende förstärkning av anslaget till bekämpande av arbetslösheten.
Pmp. 1933:216 angAende anslag till bekämpande av arbetslöshetan.
Prop. 1934:265 angående särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.
53
Register över riksdagens protokoll med bihang för åren 1930-1935.
Statskalendern för året 1933
Statsutskottets utlåtande 1934:159.
Statsutskottets utlåtande 1934:160.
Särskilda utskottets utl&ande 1933: 17.
Litteratur
Bagge, G. (1934) Svensk konservatism och tidslägets krav. Fyra föredrag.
Södertälje.
Björgum, J., Bogefeldt, C. & Kalela, J. (1974) “Krisen og arbeiderbevegelsen”
Kriser och krispolitik i Norden under mellankrigstiden. Almquist &
Wicksell, Uppsala.
Bohman, N. (1944) “Johan Gustaf Gerard de Geer”. Svenska män och kvinnor,
del 2.
Bring, S.E. (1927) “Axel Oskar Conrad Carleson”. Svenskt biografiskt lexikon,
band 7
Dahl, H.F., Dybdahl, V., Hentilä, S. & Torbacke, J.( 1974) “Krisen og det
politiske liv.” Kriser och krispolitik i Norden under mellankrigstiden.
Almquist & Wicksell, Uppsala.
Fiirth, T. (1979) De arbetslösa och 1930-talskrisen. En kollektivbiografi över
hjälpsökande arbetslösa i Stockholm 1928-1936. Monografier utgivna av
Stockholms kommun:40, Stockholm.
Garraty, J.A. (1978) Arbetslösheten i historien. Liber, Lund.
Gustafsson, B. (1974) “Perspektiv på den offentliga sektorn” Kriser och
krispolitik i Norden under mellankrigstiden. Almquist & Wicksell,
Uppsala.
Kennerström, B. (1972) “Kommunistisk facklig politik 1929-1932.” Arkivför
studier i arbetarrörelsens historia. nr 1.
Landgren, K-G. (1960) Den “nya ekonomien” i Sverige: J.M. Keynes, E.
Wigforss, B. Ohlin och utvecklingen 1917-1939. Almquist & Wicksell,
Stockholm.
Lilliestam, Å. (1987) “Bertil Mogårdh”. Svenskt biografiskt lexikon, band 25.
54
Nilsson, L. (1981) Yrkesutbildning i nutidshistoriskt perspektiv.
Yrkesutbildningens utveckling fr& skråväsendets upphörande 1846 till
1980-talet samt tankar om framtida inriktning. Göteborg Studies in Educational Sciences 39, Göteborg.
Nilsson, T. (1980) Lag eller näve. Tidens förlag, Stockholm.
Nilsson, T. (1986) Utanför protokollet. Tidens forlag, Stockholm.
Nordström, G.H (1934) Svensk arbetslöshetspolitik 1914-1933, Kooperativa
förbundets bokförlag, S tockhohn.
Nordström, G.H. “Arbetslöshetspolitiken” (1944). Sveriges socialdemokratiska arbetarparti - Landsorganisationen i Sverige - Tidens förlag
Ett genombrott. Den svenska socialpolitiken. Utvecklingslinjer och
framti&m&. Stockholm.
Nyman, 0.(1947) Svensk parlamentarism 1932-1936. Skrifter utgivna av
statsvetenskapliga föreningen i Uppsala genom Axel Brusewitz, XXW,
Uppsala
Ohlin, B. (1933) “Ungdomsarbetslösheten”, Stockholmstidningen den 17 december 1933.
Olsson, S.E. (1990), Social Policy and Welfare Stare in Sweden. Lund Studies
in Social Welfare III, Arkiv förlag, Lund.
Peterson, C.-G. (1975) Ungdom och politik. En studie av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomrförbund. Lund politital studies.
Rothstein, B. (1980) “AMS som socialdemokratisk reformbyråkrati.” Arkiv för
studier i arbetarrörelsens historia, nr 18.
Rothstein, B. (1982) “Fanns det en arbetsmarknadspolitik före AMS?” Arkiv
för studier i arbetarrörelsens historia, nr 23-24.
Rothstein, B. (1987) “Att administrera välfärdsstaten: n&gra lärdomar från
Gustav Möller.” Arkivför studier i arbetarrörelsens historia, nr 36-37.
Routh, G. (1986) Unemployment: Economic Perspectives. Macmillan Press
Ltd, London.
Rörmow, S. (1942) “Elis Walfrid Bosaeus”. Svenska män och kvinnor, del 1.
55
Schröder, S. dr Sehlstedt, K. (1984) Offentliga arbeten som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Institutet för social forskning, meddelande 611984.
Skogh, S. (1971) “Gunnar Huss”. Svenskt biografiskt lexikon, band 19.
Sociala meddelanden 1927, nr 3 “Utredning om arbetslöshetens karaktar och
orsaker” (1927a) samt “Arbetsförmedlingen och ungdomen” (1927b).
Sociala meddelanden 1935, nr 1 och nr 3.
Sociala meddelanden 1940, nr 3.
Statens offentliga utredningar (SOU):
SOU 1931~3 Betänkande med förslag angående arbetslöshetens motverkande
genom beredskapsarbeten.
SOU 1934:ll Utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. Socialdepartementet, Stockholm.
SOU 1934: 12 Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som
medel mot arbetslöshet - bidrag till expansionens teori. (Skriven av
Bertil Ohlin.)
SOU 1935:6 Åtgärder mot arbetslöshet, arbetslöshetsutredningens betänkanden II, Socialdepartementet
SOU 1936:32 Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914-1935, redogörelse utarbetad inom socialdepartementet
SOU 1937: 12 Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936.
Statens arbetslöshetskommission (1929) Det svenska samhället och arbetslösheten. Stockholm.
Statens arbetslöshetskommission (1937) Berättelse 1925-1934. Stockholm.
Steiger, 0. (1972) “Bakgrunden till 30-talets socialdemokratiska krispolitik.”
Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia, nr 1.
Svenska män och kvinnor, biografisk uppslagsbok del 1 (1942), del 2 (1944)
del 6 (1949), del 8 (1955). Bonniers, Stockholm.
Svenskt biografiskt lexikon, biografisk uppslagsbok band 7 (1927), band 19
(1971), band 23 (1982), band 25 (1987). Bonniers, Stockholm.
56
Svenskt biografiskt lexikon, biografisk uppslagsbok: band 7 (1927), band 19
(1971), band 23 (1982), band 25 (1987). Bonniers, Stockholm.
Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund (1930) Arbetslösheten bland
ungdomen. Tryckeri AB Folket, Eskilstuna.
Swensson, S. (1955a) “Karl Knutsson Wistrand”. Svenska män och kvinnor,
del 8.
Swensson, S. (1955b) “Anders Emanuel Örne”. Svenska män och kvinnor,
del 8.
Thomson, A. (1940) Arbetsmarknadens reglering. Stockholm.
Thomson, A. (1944) “Gammal och ny arbetslöshetspolitik”. Sveriges socialdemokratiska arbetarparti - Landsorganisationen i Sverige - Tidens
förlag Ett genombrott. Den svenska socialpolitiken. Utvecklingslinjer
ochframtidrmdl. Stockholm.
Thullberg, P. (1987) “Gustav Mosesson”. Svenskt biografiskt lexikon, band 25.
Tingsten, Herbert (1934) Utskottsväsendet. Sveriges riksdag, senare avdelningen, riksdagen fr& 1866, elfte bandet, utskottsväsendet.
Unga, N. (1976) Socialdemokratin och arbetslöshetsfrågan, Arkiv avhandlingsserie, Stockholm.
Wadensjö, E. (1989) The Committee on unemployment and the Stockholm
School. Institutet för social forskning, meddelande 9/1989.
Wärenstam, Eric (1965) Sveriges nationella ungdomsförbund och högern
1928-1934. Surdia historica upsahensia XfX. Stockholm.
Zetterberg, K. (1982) “Rickard Lindström”. Svenskt biograjiskt lexikon,
band 23.
Öhman, B. (1970) Svensk arbetsmarknadspolitik 1900-1947. Prisma, Stockholm
Uppsala Papers in Economic History consists of the following series:
RESEARCH REPORTS
1. Bo Gustafsson:
The Causes of the Expansion of the Public Sector in Sweden during the 20th Century. 1983.
2. Mats Essemyr:
Food Consumption and Standard of Living: Studies on Food Consumption
among Different Strata of the Swedish
Population 1686-1933. 1983.
3. Göran Rydén:
Gammelstilla stångjärnssmedja - en manufakturindustri. 1984.
4. Alf Johansson:
Market, Nature and Work: The basics of
work organization in a nineteenth-century export sawmill. 1984.
5. Lena Sommestad:
Strukturomvandling och yrkessammansättning: Ala sågverk under mellankrigstiden. 1985.
6. Li Bennich-Björkman:
Nationalekonomi och ekonomisk historia. Inställningen hos nationalekonomer
till ämnet ekonomisk historia 1929-1947.
1985.
7. Håkan Lindgren:
International Firms and the Need for an
Historital Perspective. 1985.
8. Alice Teichova:
Economic Policies in Interwar East
Europe: Freedom and Constraints of Action. 1985.
9. Lynn Karlsson &
Ulla Wikander:
Kvinnoarbete och könssegregering i
svensk industri 1870-1950: Tre uppsatser.
1985.
10. Bo Gustafsson:
Det antika slaveriets nedgång: En ekonomisk teori. 1985.
11. Mats Morell:
Eli E Heckscher, utspisningsstaterna och
den svenska livsmedelskonsumtionen
från 1500-talet till 1800-talet. Sammanfattning och komplettering av en lång debatt. 1986.
12. Ragnhild Lundström &
Kersti Ullenhag:
Methodological Problems in Business
History: Two Papers. 1986.
13. Kersti Ullenhag (editor):
Books and Articles from the Department
of Economic History at Uppsala University. 1986.
14. Georg Péteri:
The Role of State and Market in the
Regulation of Capita1 Imports: Hungary
1924-1931. 1987.
15. Håkan Lindgren:
Banking Group Investments in Swedish
Industry: On the emergence of banks and
associated holding companies exercising
shareholder influence on Swedish industry in the first half of the 20th century.
1987.
16. Mats Morell:
Om mått- och viktsystemens utveckling i
Sverige sedan 1500-talet. Vikt- och rymdmått fram till metersystemets införande.
1988.
17. Juergen Salay:
The Soviet Union River Diversion Projett. _From Plan to Cancellation 19761986.1988.
18. Göran B. Nilsson:
Kreditens jättekraft. Svenskt bankväsende i brytningstid och genombrottstid vid
1800-talets mitt. 1988.
19. Matnits Nyström:
En spegel av ett sekel. Riksdagens resor i
Norrbotten 1880-1988. 1988.
20. Lars Magnusson:
Korruption och borgerlig ordning - naturrätt och ekonomisk diskurs i Sverige
under Frihetstiden. 1989.
21. Hans Sjögren:
Kreditförbindelser under mellankrigstiden. Krediter i svenska affärsbanker
1924-1944 fördelade på ekonomiska sektorer och regioner. 1989.
22. Eskil Ekstedt:
Knowledge Renewal and Knowledge
Companies. 1989.
23. Karl-Gustaf Hildebrand:
Om företagshistoria. 1989.
24. Gert Nylander:
Företagsarkiv och företagshistorisk
forskning. 1990.
25. Bo Gustafsson:
Gunnar Myrdal 1898-1987. Liv och verk.
1990.
26. Gaim Kibreab:
The State of the Art Review of Refugee
Studies in Africa. 1991.
27. Lena Schröder:
Från springpojke till fullgod arbetare:
Om bakgrunden till 1930-talets ungdomsreservarbete. 1991.
WORKING PAPERS
1. Alice Teichova:
Rivals and Partners. Banking and Industry in Europe in the First Decades of the
Twentieth Century. (Reportfrom the Viennu Banking - Zndustry Symposium 1988. )
1988.
2. Fritz/Kastner/Larsson:
Banking and Bank Legislation in Europe
1880-1970. (Report from the Vienna
Banking-Industry Symposium 1988.)
1989.
3. Elizabeth A Boross &
Håkan Lindgren:
Bank-Industry Connections in Hungary
and Sweden. Two Studies. (Report from
the Vienna Banking-Indust?y Symposium
1988.) 1989.
4. Volker Wellhöner &
Harald Wixforth:
Bank-Industry Relations in Theory and
Practise. Two Studies. (Report from the
Vienna Banking-Industry Symposium
1988.) 1989.
5. Ragnhild Lundström &
Jan Ottosson:
Bank-Industry Relations in Sweden:
Ownership and Interlocking Directorates. (Reportsfrom the Viennu Banking Industry Symposium 1988.) 1989.
6. Agnes Pogany &
György Kövér:
Banking and Industry In Hungary. (Reportsfrom the Viennu Banking - Irtdustry
Symposium 2988.) 1989.
7. Ulla Wikander (ed.):
The Sexual Division of Labour, 19th &
20th Centuries. Six essays presented at
the Ninth International Economic History Congress, Berne 1986.1989.
8. Agneta Emanuelsson,
Lynn Karlsson,
Ulla Wikander &
Ingrid Åberg (red.):
Kvinnohistoria i teoretiskt perspektiv.
Konferensrapport från det tredje nordiska kvinnohistorikermötet. 13 -16 april
1989.1990
9. The Banking Project:
The Network of Finantial Capital: Essays
in Honour of Ragnhild Lundström.
BASIC READINGS
1. Håkan Lindgren &
Kersti Ullenhag (eds.):
Teorier och teoretisk tillämpning i företagshistorisk forskning. Med bidrag av
Herman Daems, Erik Dahmén, Håkan
Lindgren och Kersti Ullenhag. 1985.
2. Britta Jonell-Ericsson:
Skinnare i Malung. 1987.
3. Håkan Lindgren &
Hans Modig:
The Swedish Match Company in the Interwar Years. An International Perspective. 1987.
4. Bo Gustafsson:
Den ekonomiska vetenskapens utveckling. Del 1: Från Aristoteles till Adam
Smith. 1988.
5. Bob Engelbertsson &
Lynn Karlsson:
Seminarieuppsatsen. En genomgång av
formella krav. 1989.
6. Mats Larsson &
Håkan Lindgren:
Risktagandets gränser. Utvecklingen av
det svenska bankväsendet 1850-1980.
1989.

UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY Från

Transcription

Similar documents

Gävlemodellen

Arkimedesprojektet - RMS - Rehabiliteringsmedicin Simrishamn

Högre bidrag för unga arbetslösa - 2015

Bildspel om de fem värnen

Svante O. Johansson – Leif Thorsson

Tudelad arbetsmarknad för akademiker

O. Organisation och stadgar