Ladda ner - Bygdeband

1
TORPEN I LIA
Björket – torp i Lia 1854–1868
Torpet Björket existerade bara en kort tid och torparna stannade inte länge. Fyra
torpare avlöste varandra under de 15 år som torpet fanns till.
”Contrakt
Som den under mitt 1/18dels mantal Nr 2 Lya belägna ängsteg Björket kallad, är mig
aflägsen till egen bebrukning, alltså antager jag härmed Andreas Johansson från Ryssbo till
torpare å berörda lägenhet mot erlagd städja af fyrahundrade 400 Rd Rgs att tillträdas den
25 mars 1854 under försäkran för sig eller dess rätta innehafvare af en orubbad besittning på
femtio 50 år efter tillträdet under ansvar för lägenheten åtföljande onera såväl som utgörande
af sex karldagsverke om året vid tillsägelse och med kost på stället samt hägnaden emellan
utmarken mot lägenheten nu befintliga gärdesgård.
Byggning för sina behofver och odling må efter torparens eget för godtfinnande på
egen bekostnad verkställas till sin framtida fördel och sommarbete å utmarken för de kreatur
som kan anses födas å dels inägor om vintertiden äfvensom behöfvligt bränsle efter
anvisning samt torfskörd lemnas utan ersättning.
Skulle möjligtvis laga skifte inom byn förefalla, då erhåller lika mycke ägovärde som
torparen å förenämnda läge innehaft, men tillförbindes bestå åbyggnadens flyttning om
sådant kommer ifråga och odlingskostnader utan mitt deltagande.
Efter arrendetidens slut skall hemmansägaren betala till den dåvarande innehafvaren af
torpet den uti detta kontrakt omförmälda städja 400 Rd Rgs, dock vare ingen ränta derå
beräknad eller ersättning för hus eller verkställd odling.
Till framtida säkerhet äger torparen att utan mitt vidare hörande när så för godt finnas,
på egen bekostnad taga laga inteckning uti mitt 1/18 mantal Nr 2 Lya i Wessige socken,
hvilket så väl som allt hvad till dess fördelar hörer.
Med mitt och min hustrus ja och samtycke underskrifvet, som skedde i Sjönevad den
28 oktober 1853.
Anders Andreasson Johanna Beata Nilsdotter”
båda med hand i pennan
1853-1856
Den förste torparen hette således Andreas Johansson från Drängsered, f 1825. Han
kom till Lia 1853. Året efter gifte han sig med Anna Lovisa Lorentsdotter, f 1825 från
Sandvik och de fick en son 1856, Johan Aron. Familjen flyttade till Träslöv samma år.
1856-1857
Den 2 april 1856 transporterade Andreas Johansson över kontraktet till Johannes
Samuelsson, f 1817 med hustru Sara Maja Bengtsdotter, f 1815 mot ”städjan” 400
Rd Rgs. Husen som Andreas uppfört fick Samuelsson på köpet.
Johannes och Sara Maja var båda födda i Långaryd. De hade 6 barn, födda mellan
1839 och 1855). Johannes och Sara Maja är föräldrar till ”Guldsmen” i Lia resp
farföräldrar till ”Tottes Oskar” (Oskar Johansson) i Wiken, Sjönevad. Båda har vi
berättat om. Familjen flyttade till Grimshult 1857 (se berättelsen om Sparfvastugan).
2
1857-1864
Nygifta Lars Aron Elmgren och Anna Arvidsdotter tog över torpet. Tre barn föddes
där: Albertina Christina 1858, Josephina 1861 och Karl Alfred 1863, död 1864. Lars
Arons broder Anders f 1839 fanns också på torpet.
Familjen flyttade 1864 till Väby Yttregård och därifrån 1869 till Tusshed för att sköta
torpet under torparens fängelsevistelse. 1871 flyttar familjen till Slöinge.
1864-1872
Anders Aron Johansson, f 1840 i Åhs och Potentia Gustava Bengtsdotter, f 1844 i
Gunnarstorp flyttade till torpet med sonen Johan Bernhard, f 1863. Tre barn föddes
på Björket: Carl Albert 1865, August 1867 och Jenny Charlotta 1870.
Vid laga skiftet i Lia år 1866 delades Lya 1 om ¼ mantal upp i 3 delar. Den minsta på
1/18 mantal ägdes av Anders Bengtsson d.y. År 1868 delades detta markområde i
två delar om vardera 1/36 mantal. Den ena delen, vari torpet Björket ingick, köptes av
torpare Anders Aron Johansson. Fastigheten fick beteckning Lia 1:11.
Familjen flyttade till Amerika år 1872. De sålde fastigheten på offentlig auktion för det
högsta budet som var mindre än hälften av det taxerade värdet 1872.
År 1873 köptes marken av Karl Julius Ottosson (från 1893 också ägare av Lia 2:5).
Utdrag ur lagfartsboken, när lagfart söktes 1873-05-01: ”….. å det i Vessige socken
belägna till 800 rdr taxerade 1/36 mtl kronoskatte Lya Andersgård (1:11) som Karl
Julius Otttoson för 360 rdr köpt av Aron Johansson och Potentia Gustafva
Bengtsdotter”.
1907 övertogs fastigheten av sonen Alfred Karlsson, Lia 2:5. Numera ingår marken,
där torpet Björket låg, i Lia 2:4 som ägs av Peter Karlsson, f 1970. Av det gamla
torpet finns fortfarande husgrunder och en jordkällare kvar.
Broslätt, Lia 1:12
År 1926 hade Johan Carlsson, ”SnickarJohan”, skaffat sig en tomt i Lia vid
Krogseredsvägen och på den byggde han i
vinkel mangårdsbyggnad och ladugård.
Han och hans stora familj flyttade hit från
Hukered, där de bott i 4 år. Dessförinnan
(1913-1922) ägde Johan det lilla lantbruket
Spången i Sjönevad (se berättelsen om
Spången)
Klara och Johan
3
1926-1937
Johan Malkolm Carlsson
h Klara Josefina f Karlsdotter
född 1881-09-19 i Krogsered
1886-10-13 i Gunnarp
Barn: Sigrid Ingeborg ”Bojan” f 1912 och Brita Ingrid Kristina f 1913 i Krogsered,
Gustaf Evald f 1914, Märta Linnea f 1915, Carl Åke f 1917, Elsa Margit f 1918, Erise
Gunhild f 1920 och Judit Gundborg f 1922 i Spången, Edla Elfrida f 1924 i Hukered
och Syster Elfva f 1927 i Lia.
Barnbarn: Ingeborgs barn: Ingrid Gundborg Karlsson f 1929 och Sten Gustav
Andersson f 1934 i Lia, Britas son Gustaf Ingvar f 1935 i Lia och Erises son Nils
Roland f 1937
Man kan föreställa sig, vilket liv och vilken rörelse det måste ha varit de två första
åren i Broslätt med 10 barn i ålder 0-14 år. Snart utökades familjen också med 4
barnbarn.
Klara
med
dotterdottern
Ingrid
vid
gården
Lia 2:2
Foto
från
omkr
1940
Klara var liten och mager och ett riktigt energiknippe. Det kanske behövdes för att ta
hand om alla barn och barnbarn och hon hade också några djur i ladugården att
sköta om. Som ett tecken på hennes raskhet berättas ofta, att hon låg alltid en halv
fåra före alla andra i potatislandet. Hon hade dessutom ett trevligt och vänligt sätt och
hon var en omtyckt och beundrad kvinna i Lia. Johan försörjde sin familj som
snickare. Han sägs ha varit en duktig och kreativ sådan och har byggt många hus i
Lia.
År 1937 sålde Johan och Klara Broslätt till Carl Carlsson och köpte gården Lia 2:2 av
honom. Redan 1941 sålde de sedan gården till sonen Gustaf och Johan byggde ett
nytt hus till sig och Klara nära Lia skolhus ( se berättelsen om ”Snickar-Johans”)
Några folkbokföringsuppgifter om Johan och Klaras barn: Ingeborg, gift Andersson,
dog i Halmstad 1994, hennes dotter Ingrid, gift Ljungquist, i Halmstad 1989 och
4
sonen Sten Gustav i Farsta 1998. Brita dog 1981 i Stafsinge, Gustaf 1977 i Lia 2:2,
Märta 2000 i Slöinge, Åke 1979 i Falkenberg och Elsa 1962 i Okome. Judit dog 2001
i Halmstad, Erise 2008 i Halmstad och Elfva 2001 i Halmstad. Av syskonen finns nu
bara Edla kvar i livet. Hon bor i Falkenberg.
1937-1969
Carl Fredrik Carlsson
född 1896-11-25 i Slöinge
död 1972
Carl Fredrik Carlsson, Sjönevads-Calle.
Carl Carlsson, vår morbror, föddes 1896 på Sprottorp i Slöinge. Han övertog Lia 2:2
när morfar, Nils Carlsson, dog och flyttade dit tillsammans med mormor. Morfar och
mormor var skilda sedan 1913. Morbror Carl var nog ingen bra bonde, andra intressen
stod säkert ofta i vägen. Men han drev jordbruket fram till mormors död 1937, då han
sålde gården och köpte Broslätt. Morfar, som var gästgivare i Sjönevad 1912 – 1918 ,
tog undan Sjönevads skog när han sålde Gästis. Detta skogsskifte övertog Carl
samtidigt med Lia 2:2 och behöll det, då Lia 2:2 såldes.
Morbror Carl fick inte som sin äldre bror Erik studera, men hans begåvning hade
säkert räckt till. I stället för lantbrukare blev han mångsysslare, kanske en sorts
levnadskonstnär. Hans enda anställning var en tid som maskinist vid ett kraftverksbygge i Kinna. Han hade sin skog, jakten och fisket. Han byggde en såg vid
Sjönevadssjön och senare på samma tomt en kolugn för tillverkning av gengaskol
under kriget, och han uppförde ett litet vindkraftverk på taket i Broslätt. Sommaren
1936 upptäckte han granatfyndigheten på Häståsaberget – vi minns att vi var med
när han provsprängde i berget. Den granatbrytning som sattes i gång i Spräckan blev
dock snart olönsam och lades ner.
Sjönevads-Calle odlade en mängd olika
intressen: han blev hemvärnsområdesbefälhavare, han startade Vessige- Askome
Hemvärns Idrottsförening, som snart
ändrade namn till OK Gläntan, och
tillsammans med Gunnar Orrling bildade
han1946 Hallands Sportfiskeklubb. Den
existerar fortfarande liksom även OK
Gläntan. Åt skytterörelsen och orienteringen
ägnade han mycket tid, och han var själv en
framgångsrik skytt och duktig orienterare.
Sjönevads-Calle med sin sista
fiskefångst foto Gunnel Wennerholm
5
Han tog sig fram på vägarna på cykel, på motorcykel - den sista en Harley Davidson
- och en tid också i en gammal Chrysler cabriolet.
Otaliga var morbror Carls vänner, i alla åldrar och ur alla samhällsklasser. Vännerna
och vi släktingar njöt ofta av hans stora gästfrihet och hans goda mat; julasoppan,
den gravade laxen, den inkokta ålen… och fortfarande är vi ett antal som varje år till
jul lägger in ansjovis enligt hans recept.
En höstdag 1968 tog det eld i sticketaket på Broslätt, som brann ner. Morbror Carl
flyttade då till sin syster, vår mamma, Ingeborg Wennerholm i Sjönevad, där en
lägenhet inreddes åt honom i den gamla affären En stor omställning blev det för
honom, men även dit hittade många av hans goda vänner. Sjönevads-Calle avled
den 21 dec 1972. ·
Inger och Gunnel
f Wennerholm
Efter branden 1968 byggdes det upp nya hus på fastigheten.
Torpet Dalen/Jordbärdalen i Lia
Torpet verkar vara det äldsta i Lia – det finns upptaget i mantalslängder från omkr
1800. Det kallas omväxlande Dalen och Jordbärdalen, låg vid gränsen till Järnbo
och hade mark både under Lia 1 och Lia 2.
1800-1818
Johannes Ericsson
h Anna Niclasdotter
född 1763-10-07 i Grimshult
1773-03-09 i Kungsgård
död 1814
Barn: Mårten f 1798 i stugan vid Järnbo och Nilla f 1807 i Dalen.
Johannes var son till båtsman Eric Lang/Lybeck och Tora Andersdotter i Grimshult
och Anna dotter till Nicklas Christensson och Margareta Swensdotter i Kongsgård.
Johannes dog redan 1814 i en bröstsjukdom, 51 år gammal.
Uppgifterna i bouppteckningen efter Johannes tyder på att Dalen var ett bärkraftigt
torp. Man hade 5 kor, 1 kalv, 2 baggar och 4 får. Det var många kreatur för ett torp!
Tillgångarna uppgick till 120 riksdaler, varav kreaturens värde var 68 riksdaler och i
kontanter fanns 6 riksdaler, vilket också var ovanligt för ett torp. Skulderna uppgick till
10 riksdaler.
1818 gifte Anna om sig med änkling Nils Pehrsson f 1767, åbo på Lia 1:3 och torpet
lämnades över till Nils broder Tobias. Dottern Nilla gifte sig 1830 med Nils Ljunggren
i Bjerrome.
1819-1851
Tobias Pehrsson
h Olena Mårtensdotter
född 1782-07-10 i Lia 2
1780-03-25 i Askome
död 1851
1833
6
Barn: Malena f 1804, Bengt f 1806, Inger Lena f 1808, Anna Christina f 1811, Anna
Greta f 1813 d 1815, Anna Greta f 1816 och Per f 1819 d 1820 i Lia, Johanna Beata
f 1822, Pehr f 1821 och Hans f 1825 i Dalen.
Dottern Anna Greta dog av kikhosta 2 år gammal. Pehr dog som spädbarn av okänd
sjukdom. För Olena finns inte antecknat någon dödsorsak och inte heller någon
bouppteckning. Tobias antecknas i husförhörslängden 1838 som ”medellös”. Han bor
då fortfarande på torpet Dalen, men nu har dottern Malena och hennes make Sven
Larsson tagit över det.
I 1890 års folkräkning ser vi att barnen Anna Christina är bosatt i Okome, Pehr i Eftra
och Hans i Boberg, alla är torpare. De övriga barnen saknas i folkräkningen.
1837-1913
Sven Larsson
h Malena Tobiasdotter
född 1810-08-06 i Okome
1804-08-28 i Askome
död 1891
1866
Barn: Christina Lovisa f 1838, Anna Lena f 1840, Lars Johan f 1842 d 1842 och Lars
Johan f 1843 samt Anna-Lenas dotter Olivia Matilda f 1873 i Falkenberg.
Sven Larsson och Malena gifte sig i november 1837. I oktober hade de fått kontrakt
på torpet Dalen:
” Torparekontrakt emellan oss undertecknade åboar och drängen Sven Larsson från
Okome och pigan Malena Tobiesdotter från Wessige.
1. Får di tillträda torplägenheten Dalen under hemmanet Lia nästa fardag, sådant som
det nu befinnes med jord och hägnader i det skick som det nu befinnes, samt de så
kallad öarne till höst, som finnes på åboarnas skog, mot det di till oss årligen såsom
skatt till oss betalar 12 riksdaler riksgälds vid mikaelitiden hvarje år samt hvarje
sommar höst utgöra 6 karldagsverke och 6 dito qvinsdagsverke, då sådant erhålles på
stället.
2. Skall torparen hafva fritt mulbete för de kreatur, som derstädes vinterfödas samt
ellebrand till husbehof av egernas skog.
3. Såvida di dessa vilkor i rättan tid fullgöra, samt uppföra sig beskedliga mot oss och
grannar, så skall di ega en rolig besittning i sin tid.
Jöns Arfwidsson i Lia Anders Sörensson i Lia Johannes Nilsson i Lia
Alla gemensamt godvilligt.
Nils Pehrsson
De uppförda kontraktsvilkoren förbinda vi oss till alla delar nöjaktligen uppfylla.
Dalen den 2 oct 1837
Sven Larsson
Malena Tobiedotter”
Alla hade undertecknat sitt namn ”med hand i pennan”. Ingen var skrivkunnig.
Malena dog 1866 av ”förstoppning”, 62 år gammal. I 1890 års folkräkning kan vi läsa
att Sven Larsson bor kvar i Dalen, då 80 år, tillsammans med äldsta döttrarna
Christina, som var halt och Anna Lena, änka efter Olander Johansson i Falkenberg,
samt hennes sjuttonåriga dotter. Sonen Johan är hemmansägare i Hultastugan.
Enligt husförhörslängden bor Anna Lena ensam kvar på Dalen till 1913. Då flyttar
7
hon till sin dotter Olivia och hennes son Sten Ottosson i Bjerrome Nr 2, där hon dör
1930.
1913-1940
Anders Johansson
född 1873-04-02 i Hultastugan
Nu flyttar ogifte arbetskarlen Anders Johansson, 40 år gammal, till Dalen. Anders
var vad vi idag kallar ett riktigt original. Han var son till torpare Johannes Svensson
född 1820 och Johanna Beata Andersdotter född 1836, båda födda i Sörby
Lundsgård. Anders kallades ofta ”Sörlunns-Anders”, hans far kallades ”Sörlunnen”. I
1890 års folkräkning uppges föräldrarna vara fattighjon. Fadern dör 1891 och
modern 1900. Hon var ”svagsint” och intagen på Lunds Hospital 1897-1899.
Anders flyttade från Hultastugan 1904 till Gunnarstorp och därifrån till Dalen 1913.
Från att ha antecknats som fattig i Hultastugan kunde han i februari 1915 friköpa
den torpmark som hörde till Lia 2 på ca 3,6 hektar av Carl T Carlsson och August
och Anna Mellberg, som ägde hälften var av området. Köpeskillingen var 500
kronor. I september 1916 löste han in marken som hörde till Lia 1 på ca 3,75 hektar
av Johan Alfred Andreasson och Charlotta Larsdotter för 1.250 kronor.
Markområdena registrerades som Lia 2:7 resp 1:6.
Anders kallas arbetskarl i kyrkoböckerna, men med både mark och ladugård så
bedrev han säkert också lite lantbruk, åtminstone fram till 1930-talet. Det sägs, att
husen då var i dåligt skick. En tid innan Anders flyttade från Dalen, brann husen ner
och han byggde sig ett ruckel en bit från gården och där bodde han på rännet
ovanför sin grå häst. Han brukade också alltid ha en hund.
Anders åtog sig olika arbeten på
lantbruken i närheten, t ex brukade
han sköta vårbruket på Rörkull och
vintertid körde han i skogen med
sin häst. Det sägs att han var
temperamentsfull och kunde bli
”förskräckligt arg”.
Anders flyttar 1940 till en enkel
men nybyggd stuga i Hultastugans
skog. Hallands Nyheter
har skrivit om honom i en artikel
den 24/9 1948 ”75-årig ´bikung´
lever ensam i liten skogskoja.
Livnär sig på bröd, smör, honung
och kaffe – två katter, fem höns
och 10.000 bin enda sällskapet.”
Anders kallas Ätradalens största
original. Artikeln ”Anders i Dalen”
(1873-1958) finns som bilaga till
berättelsen om Hultastugan i häftet
för Övre skogsbygden.
Anders på besök hos Annie och Erik i Hultastugan
8
1940-1949
Gustaf Reinhold Karlsson
född 1908-02-10 i Lunnabohl
moder Anna Josefina Larsdotter
1871-05-23 i Ullared
Anna Josefina var änka efter torpare Carl Johan Andersson född 1873, död 1947.
Dalen saknade nu hus och Gustaf uppförde både manhus och ladugård.
Han sägs ha köpt en gammal mangårdsbyggnad i Ryssgärde som han rev och
använde att bygga sina nya hus med. Gustaf flyttade till Askome 1949 och gifte sig
med Judit Lovisa, född 1899. Han dog i Backagård 1979.
1949-1967
Gustaf Adolf Carlsson
Carl Teodor Carlsson
Alice Hildegard Hellström
född 1887-02-03 i Glostorp
1872-03-24 i Jöns Hansgård
1900-12-02 i Vessige
död 1967
1958
Gustaf var son till Edvard Karlsson och Severina f Mellberg i Smedjan, Lia 1:2. Carl
var son till Carl Svensson och Olena Jönsdotter och farbror till Gustaf. Gustaf var 62
år och Carl 77 år, när de flyttade till Dalen. Alice var hushållerska för de både ogifta
männen. Hon flyttade tillbaka till Lyngen efter Gustafs död.
Gustaf hade varit åbo på föräldrarnas gård 1910-1949. Fadern dog redan 1896,
modern bodde kvar på gården till sin död 1945. Också en syster, Ester Maria, bodde
på gården till sin död 1937. Carl hade varit åbo på Lia 1:2 1913-1939. På gården
hade också hans broder August Leonard bott till sin död 1938. Alice hade varit
hushållerska på gården från 1930 och hon följde alltså med Carl till Dalen 1949
I Gods och Gårdar
1964 sägs för Dalen:
”7,5 ha, varav 1,5 ha
åker. Mangårdsbyggnaden och ladugård
från 1939.
Taxeringsvärde
12.800”. Djur fanns
tydligen inte längre på
Dalen.
Fotografi från 1950talet
Dalen har efter 1967 ägts av släktingar till Gustaf Carlsson. Först av systerdottern
Greta Sandberg, sedan av systersonen Gösta Andersson i Yngered tillsammans med
två av sina tre döttrar och nu sedan ca 10 år av Göstas dotter Martina Andersson.
9
Dalen är intakt vad gäller markarealen och husen ser ut ungefär som när de byggdes
i slutet av 1930-talet. Tidvis har det funnits olika betesdjur på Dalen för att hålla
markerna öppna och nu har Martina vackra hästar som sommartid betar i hagarna.
Martina på
trappan till
sin rara
stuga
Davids vrå – backstuga i Lia
Namnet Davids vrå förekommer inte i kyrkoböckerna, men Lia-borna kallade förr
platsen så och gör det fortfarande, även om stugan inte längre finns kvar.
Stugan låg på mark som då tillhörde Anders Andreasson och som nu tillhör
Böregårds. Platsen ligger mellan Musån och skogsvägen från gården Lia 2:5
(”Torstens”).
Fortfarande finns rester kvar av
källare och stengrund, som
visar var stugan stått.
Vid den här tiden fanns det
mycket fattigdom och elände,
men den här familjen hade det
kanske eländigare än andra.
10
1856-1896
David Andersson
h Gustafva Arvidsdotter
född 1821-01-02 i Hestra
1823-11-18 i Kinnared
död 1892
Barn: Carl August f 1851 och Emma Mathilda f 1855 (d 1865) i Kinnared, Lars Johan
f 1857 d 1862, Edvard f 1859, Johanna Helena f 1863 d 1864 och Johan Elof f 1856 i
Lia.
Familjen inflyttade från Kinnared 1856. David hade under några år varit åbo i Maås i
Kinnared, Gustafvas föräldrars gård, men 1855 var familjen skriven ”vid socknens
slut”, de saknade fast bostad. Äldsta dottern Emma Mathilda dog 9 år gammal ”af
bölder” efter brännsår. Flickan var ”dum och fånig” enligt anteckning i dödboken.
Johanna Helena dog av smittkoppor.
Från 1882 och framåt nämns David Andersson ofta i sockenstämmoprotokollen: I
mars 1882 begärde David hjälp med reparation av sitt hus, men begäran ”lemnades
utan afseende”. Davids begäran om fattighjälp hörsammades inte heller 1882 och
1883 men år 1884 fick han fattigunderstöd med 24 kronor årligen tills vidare. År 1888
hade David vänt sig till ”Kongl Befallningshafvande”, vars resolution han hade lämnat
till Kommunalnämnden, men nämnden menade ”att som personen ifråga ej har varit i
saknad af bostad ej häller af nödigt underhåll, då personen är arbetsför; och
nämnden förbinder sig att anskaffa lempligt arbete om så påfodras” behövde han då
inget understöd. 1889 och 1890 fick han dock fattigunderstöd igen.
År 1890 kan vi läsa i ett sockenstämmoprotokoll ”… förekom fråga om boningsplats
för David Andersson och inför stämman erbjöd sig hans son Edvard Davidsson i Lya,
att i två år, utan ersättning, räknadt från den 1 Jan 1891, lemna honom fri
boningsplats i sitt hem mot det att församlingen överlåter full eganderätt till Edvard
Davidsson af kommunens förfallna hus i Lya, hvilka förut ägts av David Andersson i
Lya, men såsom obeboliga och bristfälliga ej af kommunen kunna begagnas”.
Man kan fundera över hur familjen lyckades flytta in i socknen i november 1856.
Socknen ville inte ha in familjer som kunde förväntas behöva fattigunderstöd och
man utsåg uppsyningsmän i rotarna som skulle ha tillsyn över bettlare och inflyttande
personer. Kanske var man inte så hård just i mitten på 1850-talet eller kanske David
Andersson var tillräckligt solid just när han flyttade in. Under ett par månader 1857
står han som lagfaren ägare till 1/18 mantal i Lia 2! Den mark på vilken backstugan
har stått.
Fattighjonet David Andersson dog i januari 1892, 71 år gammal, i en olyckshändelse
”kvävning vid fall i en vattenkälla”. Kommunen betalade begravningskostnaderna
16:90. I juni beviljades ”David Anderssons hustru i Lya för hännes inrop å Auktjonen
efter mannen 8:05 med hvilkor att sakerna af hänne ej få förskingras”. Hon levde på
fattigunderstöd, tills hon 1896 kom till Fattighuset, där hon dog 1905, 82 år gammal.
Vid folkräkningen år 1900 är sonen Carl August torpare i Asarum i Blekinge. Han är
gift med Kerstin Olsson född 1859, har 5 barn födda mellan 1887 och 1898 och har
lagt namnet Lindström till sitt efternamn Davidsson. Sonen Edvard är torpare i Örsås,
11
Abild och Johan Elof är statardräng på Långås säteri med maka Anna Johanna
Johansdotter född 1856 och 3 barn födda mellan 1891 och 1898.
”Carolines-Anders” stuga, Lia 1:8
Anders med mor Carolina utanför sin stuga 1929. Hunden hette Tyra
Carolines-Anders eller Carolinsen, som Lia-borna omväxlande kallade honom, hette
Anders Johansson och hans mor var Carolina Andersdotter.
År 1919 köpte Anders en tomt på två tunnland, avsöndrad från Johannes Bengtssons
hemman på 1/36 mantal, Lia nr 1 Andersgård, som Johannes hade köpt år 1894 av
sin fader Bengt Johan Nilsson. Bostadshuset byggde Anders förmodligen själv.
1922 kyrkobokfördes Carolina och Anders i Lia. Tidigare bodde de i ett ”manhus
beläget å Häståsen under Sjönevad”, som Anders köpt av Oskar Johansson (”TottesOskar”) för 700 kronor år 1916.
1922-1964
Carolina Andersdotter
s Anders Johansson
född 1850-09-17 i Kalv
1888-09-25 i L Grimshult
död 1933
1964
Carolina flyttade till Vessige från Kalv hösten 1888 och hon blev piga och inhyses på
ett par gårdar i Vessige. Mor och son bodde tillsammans under alla år utom i 3 år,
1912-1915, när Anders var i Amerika.
12
Anders försörjde sig och sin mor som snickare, murare, jordbruksarbetare mm. Han
var en händig man och anlitades flitigt av bygdens folk. Han var dessutom ”en snäll
man”, sägs det.
Tre ynglingar som snart skall bege sig till
Amerika:
Anders samt bröderna Hilding och Gustav
på Backen i Sjönevad (omkr 1912)
Anders på snickaruppdrag i Vessige
omkr 1960)
När Anders dött 1964, annonserades fastigheten ut för att tillsammans med lösöret
säljas vid auktion av Allmänna arvsfonden, eftersom Anders befunnits sakna
anhöriga. Uppgift om fader saknades i kyrkoböckerna. Vid boutredningen uppgav sig
dock en person,
byggmästare Rickard
Johansson, Halmstad (son
till Johannes Bengtsson,
Lia) vara halvbroder till
Anders.
Rickard Johansson hade
ordnat begravningen och
står som ägare till
fastigheten 1964. Senare
använde hans barn stugan
som fritidsbostad.
13
1980-1983 ägdes stugan av Leif Sturemark, därefter av familjen Fasth i Alfshög. År
1994 hette ägaren Åke Karlsson.
Sedan drygt 15 år är Carolines-Anders´ stuga fritidshus och ett kärt tillhåll för Lena
Svensson, Göteborg (med rötter i Sörby) och hennes dotter.
Guldsmens/backstugan i Ådalen, Lya 1:9
var från början ett litet hus på ofri grund, från 1921 med en tomt på 0,3230 hektar.
Fastigheten Lya 1:9 bildas år 1921
Marken avsöndrades från August
och Lovisa Mellbergs fastighet Lia
1:2. Priset var 500 kronor.
Taxeringsvärde 1923 var 700
kronor och 1951 1.000 kronor.
1900-1951
Klaes Bernhard Johansson
född 1859-02-04 i Grimshult död 1951
h Selma Katrina Wessman född 1858-09-06 i Svartrå, död 1923
Barn: hduä Bertha f 1889 i Okome och Julia Charlotta f 1891 i Svartrå, Jenny Teresia
f 1894 och Gerda f 1896 ”på församlingen” i Vessige, Carl Arvid Ragnar f 1905 d
1907 i Lia samt Berthas suä Gustaf Konrad Arvid Johansson f 1910 i Falkenberg
Bernhards föräldrar var Johannes Samuelsson och Sara Maja Bengtsdotter i Grimshult (se berättelse om Sparfvastugan). Bernhard och Selma gifte sig 1892. Vid
folkräkningen år 1890 var Selma antecknad som lösdriverska. När hon gifte sig hade
hon två döttrar Bertha och Julia.
Familjen var fram till år 1900 antecknad ”utan stadigt hemvist”, alltså utan fast
bostad. År 1900 kunde de flytta in i det lilla huset i Ådalen. I folkräkningen samma år
kallas Bernhard backstugusittare. I husförhörslängderna kallas han husägare och
stenhuggare.
Hösten 1900 blev han tillsammans med August Mellberg dömd till tre månaders
fängelse för ”snatteri å skilda tider o ställen” och för att ha ”daskat säd”. ”Det gjorde vi
i fyllan o villan” förklarade de för rätten. De fick tillbringa julen på Varbergs fästning
och Bernhard sägs ha varit mycket förgrymmad över att ”han inte fick ett vänligt ord
på hela julen”.
14
Selma dör 1923 av kräfta och Bernhard lever ensam i stugan till sin död 1951. Han är
då 92 år gammal. Många av dem som gick i Lia skola och som tog en genväg förbi
den lilla stugan, ”lutan”, kommer ihåg honom som en kort, satt man, och som en
spännande människa, som berättade historier för barnen och som ”såg pysslingar”.
Historierna om ”guldsmen” är många. Han var ”glad i spriten” och ställde till det för
sig ibland. Varför kallades han guldsmed? På en direkt fråga till honom, lär han ha
sagt att ”min far var förgyllare”. Ett
obekräftat rykte säger att det fanns
falskmyntare i släkten.
Enligt bouppteckningen 1951 efter
Bernhard bodde dottern Bertha i
New York, Julia i Borås, Teresia i
Sparfvastugen i Grimshult och
Gerda i Holsljunga.
Berthas son Arvid, som var
sjöman, hade dött redan 1931 i en
drunkningsolycka i ”Batum”.
”Guldsmed” Bernhards stuga är
sedan länge borta. Den låg
nedanför den plats där det nu finns
ett stort garage.
Fastigheten Lia 1:9 ingår numera i Lia 3:1, som 1954 köptes av åkeriägare Artur
Johansson (1911-1991) med hustru Evy (1916-1983). Dottern Inger Jönsson tog
över fastigheten efter föräldrarnas död. Numera bor hennes son Mikael Jönsson där.
Landsgärde – torp i Lia 1853-1904
Vi är inte helt säkra på platsen för torpet. Vi tror, att det kan ha legat strax intill
Smens vid Krogseredsvägen. På lagaskifteskartan 1866 finns en bosättning ut-
15
märkt just där. Tyvärr brydde man sig oftast inte om att nämna torpen vid namn i
beskrivningar till laga skiftena. Vid hemmansklyvning 1885 tillskiftades Christoffer
Christensson i Lia 1:2 Rörkull och Smedtorpet, men inte heller i de handlingarna
nämns Landsgärde. I senare husförhörslängder uppges, att Landsgärde låg på
Johannes Mellbergs (Smens) mark.
1853-1873
Johannes Christensson
född 1810-06-20 i Asige
h Neta Gabrielsdotter
1802-02-01 ”
Barn: Carl Johan Henning f 1839 och Nils Gustaf f 1842 i Torlyng d 1859 i Lia.
Johannes moder Anna Andersdotter f 1775 bodde också på torpet. Hon dog 1861.
Familjen kom från torpet Spången, som Johannes fick kontrakt på 1839. Dessförinnan bodde familjen i Torlyng. Sonen Carl blir åbo först i Lia 1868 (Lya 1:10) och
sedan i Hukered 1873. Han gifte sig 1868 med Johanna Maria Johansdotter f 1842
i Torup och de får bl a dottern Gerda Constantia f 1884, gift med Oskar Leander
Grimberg. Johannes och Neta är från 1873 inhysta hos sonen i Hukered.
1873-1906
Bengt Bengtsson
1831-01-11 i Abild
död 1904
h Börta Johansdotter
1829-12-07 i Eftra
Barn: Beata Josefina f 1864, Alma Christina f 1866, Sofia f 1867, Nils Alfred f 1870
och Johan Emanuel (Emil) f 1872 i Bräcke.
Börta var dotter till åbo Johannes Svensson i Bräcke. Bengt och Börta övertog
hemmanet 1863, men redan 1873 blev de istället torpare på Landsgärde. I december
1873 fick Bengt Bengtsson förtroendeuppdraget att för Yttre skogsbygden vara
uppsyningsman ”öfver bettlare och inflyttande personer”. Vad uppdraget gällde kan
man förstå av följande utdrag ur sockenstämmans protokoll 30 december 1875:
”Vid stämman förekom samtalsvis, att stora, oftast medellösa, familjer indragas i socknen å
både större och mindre gårdar till att dels här skattskrifvas och dels bo här utan skattskrifning. Stämman ville derföre uppmana fastighetsinnehafvare till större försigtighet
härutinnan och särskilt uppmana tillsyningsmännen inom rotarne att fullgöra sin skyldighet
med att tillse det inga obehöriga personer må inom socknen hafva sitt tillhåll. ”
Bengt Bengtsson omvaldes vid stämman 1875 att vara tillsyningsman för Yttre skogsbygden.
I husförhörslängderna från omkring 1880 antecknas Bengt och Börta som utfattiga
och befriade från skatt. Kanske Bengt då inte längre kunde inneha det här förtroendeuppdraget?
Vid folkräkningen år 1900 var Beata Josefina kaféföreståndarinna i Halmstad, Sofia
bodde också i Halmstad, Emil var arbetare i Helsingborg. Alfred var en tid i Amerika
och blev sedan åbo i Krämarebohl. Modern Börta flyttade till honom 1906 och dog
där 1926, 97 år gammal.
Alfred gifte sig 1910 med Berta Eufemia f Johansson, född 1885 i Krogsered. Han
dog 1957 och hustrun 1968. Emil dog 1937 i Helsingborg, ogift.
16
Alma blev föreståndarinna för det nya
fattighuset i Glostorp 1898 och
stannade kvar ända till 1933. Hon
bodde den sista tiden i Kjelldal,
Korndal i Vessige och dog 1944.
Alma Bengtsson
Bilden troligen tagen vid
någon födelsedag
Alfred och Berta Bengtsson i Krämarebohl, Väby
17
Rörkull – torp i Lia 1847-1912
Från början ett fotografi i svart/vitt taget av Doris Karlsson pingsten 1942,
som färglagts av brodern Anders Ahlqvist 1944
Namnet Rörkull härleder sig troligen från ett fornminne, ett bronsåldersröse, en stor
hög med stenar, ett s.k. ”rör”, som finns bakom trädgården. Torpet Rörkull byggdes
upp av ”dagakarl” Pehr Arfvidsson och hans hustru Johanna 1847. Arrendekontraktet
är daterat den 19 nov. 1846. Torpet hade inte mycket mark, endast 0,8 hektar med
rätt till mulbete för en ko på utmarkerna. Pehr behövde säkert arbeta ute hos
bönderna för att kunna försörja sin familj.
1847-1871
Pehr Arfvidsson
född 1812-03-29 i Lia
död 1890
h Johanna Andersdotter
1811-03-01 i Sörby Kockagård
1883
Barn: Anders Ludvig f 1840, Andreas f 1842 och Johanna Lovisa f 1845 i Vessige
Lassagård. Neta Beata f 1847 i Rörkull, d 1852
Pehr och Johanna var i varje fall i slutet av sina liv mycket fattiga. I husförhörslängderna är de antecknade som fattighjon. Sonen Andreas begäran om begravningshjälp för sin fader 1890 avslogs dock av kommunalstämman.
Sonen Ludvig blev torpare men också skräddare. Han gifte sig 1873 med Johanna
Johansdotter f 1847. De bosatte sig först på torpet Högehage och från 1891 på torpet
Mossen i Abild. De fick sju barn. Några av barnen blev skräddare, bl a Per Persson
f 1882, som hade herrekiperingsaffär i Vessige, vilken hans söner Knut och Arvid
fortsatte med.
Arvid Persson berättar i en artikel i HN 1976 ”att även jag skulle bli skräddare var
något helt självklart. Min farfar var skräddare, morfar och tre av mina fastrar.”
18
”Farfar och morfar vandrade runt på landsbygden, gick från gård till gård och tog upp
beställningar. När det var dags för gårdens folk att skaffa en ny omgång gångkläder
hystes de in på respektive gård, fick fri kost och logi och stannade tills kläderna var
färdigsydda.” Utifrån en av farfadern Ludvig Perssons gamla räkningar från 1867
berättade han:
”för en veckas arbete hos gästgivaren i Sjönevad blev ersättningen åtta kronor och
20 öre – med avdrag för ”flickornas tillhjälp”. Under dessa dagar hade skräddaren
hunnit förfärdiga två rockar, byxor och väst till gästgivaren, fem klänningar, tre
koftor, två flickvästar, en tjortel, en blus och en rock samt lagningar à en krona och
tio öre. Ersättningen för detta arbete blev alltså summa summarum sju kronor,
inklusive kost och logi förstås. Ja, det var inget latmansgöra precis … Till långt
fram på natten fick de hålla på och sedan väcktes de av moran som gärna ville ha
full valuta för gårdens kost och logi”
Dottern Lovisa gifte sig 1869 med torpare Carl Petter Andersson f 1837 och flyttade
1874 till Krokstorp ”Snippen” i Gunnarstorp. Snippen är nämnt i årsboken
Hallandsbygd 1994-95 i berättelsen om ”Ett knivslagsmål”. Dottern Neta Beata dog
av koppor, knappt 5 år gammal.
Skiss av Sören Karlsson
19
Sonen Andreas övertog byggnaderna på Rörkull och blev torpare och skräddare
också han. Ett avtal tecknades med markägaren 29 sept 1863, som gav Pehr
Arfvidsson och hans barn rätt till brukning och besittning av marken, så länge någon
av dem var i livet.
1871-1922
Andreas Persson
född 1842-03-20 i Vessige Lassagård, död1922
h Anna Johanna Andreasdr 1847-07-25 i Okome
1920
Barn: August f 1872, Johan Alfred f
1873, Carl Ludvig f 1876 d 1876, Alma
Christina f 1877, Karl Ludvig f 1878,
Anna f 1879 d 1880, Anders f 1881, Otto
f 1883 d 1883, Sten f 1883 d 1884, Anna
Teodora Dora f 1884, Gustaf Elmer
f 1885 d 1886 och Gerda Teresia f 1887
d 1888.
Andreas och Anna Johanna fick många
barn, men sex av dem dog bara några
månader gamla. Sonen Otto dog av
kikhosta och Gustav Elmer av lunginflammation. För övriga saknas
dödsorsak.
Av de sex vuxna barnen flyttade tre till
Amerika; August, Alma och Anders.
År 1889 köpte Andreas och Anna Johanna gården Lia 2:2 (senare kallad ”SnickarGustafs”) och flyttade dit med barnen. Sonen Karl blev lantbrukare i Gunnarstorp.
1901 köpte sonen Johan Lia 2:2. Andreas, Anna Johanna och Dora flyttade tillbaka
till Rörkull. 1918 sålde Johan gården till f. gästgivaren Nils Karlsson och flyttade till
Lassagård.
Under tiden som Andreas med familj bodde på Lia 2:2, blev Rörkull ett slags fattighus
med många olika inhysta personer. Till en av dem, Olaus Johansson från Bjerrome,
ville Andreas Persson 1889 sälja byggnaderna för 400 kronor och överlåta arrendet.
Kontraktet från 1846 och avtalet 1863 om bruknings- och besittningsrätten var dock
skrivna så, att det var Pehr Arvidsson och alla hans barn, som hade rätt till arrendet.
Eftersom en försäljning skulle bryta kontraktet, blev det bråk med dåvarande
hemmansägaren/smeden Johannes Mellberg med rättegångar som följd och köpet
fick annulleras.
20
Dora gifte sig 1907 med Malkolm Ahlqvist från Amfrebo i Långaryd och övertog
Rörkull. Malkolm, som var stenhuggare och rallare, och hans far Karl Peter Isaksson
Ahlqvist var med vid bl a kyrkobyggen i trakten och kraftverksbygget i Yngeredsfors.
1907-1957
Josef Malkolm Ahlqvist
h Anna Teodora, Dora
född 1872-12-26 i Långaryd
1884-11-28 i Rörkull
död 1957
1957
Barn: Tvillingarna Carl Malkolm och Gustaf Adolf f 1907, Anders John Valdemar
f 1911 och Doris Margit Andrea f 1923.
Malkolm och Dora Ahlqvist med barnen Carl, Doris, Gustaf och Anders
År 1912 köpte Malkolm och Dora Rörkull (0,80 ha) av dåvarande markägaren ”smen”
August Mellberg, som var i penningknipa, för 130 kronor. Någon dag efter det att
Andreas dött (1922), kom ”Smessan” till Rörkull och sa ”Nu hade det varit vårat”.
Rörkull skulle lämnas till markägaren, när Per Arvidssons sista barn dog. År 1927
köper Ahlqvist av Johan och Anni Svensson på Spången 0,5650 ha av Sjönevad
1:18-1:23 för 300 kronor.
Gustaf gifter sig med Svea Johansson (1916-1991), blir först torpare sedan
lantbrukare i Hagalyckan, Abild. De får två barn; Gert f 1935 och Gun f 1943. Anders
arbetade inom bilbranschen och bosatte sig i Göteborg med hustrun Annie Hemberg
(1918-1975). De får tre barn; Göran (1939-1977), Marianne f 1943 och Lars f 1949.
21
Carl blev skräddare liksom flera andra i släkten och han hade ett skrädderi på
Kärleken i Halmstad. Han dog 1958, 51 år gammal.
……..vi gick i Läroverket i Halmstad, det var på 1940-50 talet. På Kärleken, bortanför I
16 i ett litet trähus vid genomfarten bodde skräddaren från Sjönevad, Carl Ahlqvist.
Han sydde var sin elegant dräktjacka åt oss av fint ylletyg från ett par gamla
smokingjackor som hängt på vinden. Det var ont om bra tyg åren efter kriget. Det blev
också billigare så. Vi hade glencheckrutiga kjolar till. Vi var mycket fina …
Den 28 febr 1951 är det noterat i kassaboken "Dräkt 60 kr". Kanske en rätt stor
summa, men det var ett riktigt gott arbete.
Inger och Gunnel i Sjönevad
Nyårsdagen 1957 avled Dora och i augusti samma år dog Malkolm.
En ögonblicksbild från 1940-1950-talet:
………. vi sitter vid köksfönstret och ser en gammal tant komma gående på "stigen", genvägen
utmed gärsgården från Tottes Oskars vid Krokseredsvägen fram till bron över bäcken. Det är
Dora på Rörkull som kommer - mamma bjuder säkert på kaffe. Doras ärende är att än en gång
hämta lappar, överblivna tygbitar, kanske av bomullsklänningar som Karin på Telefonstationen
sytt, eller bitar av gamla förkläden, eller några av pappas gamla slipsar.
För Dora håller på att sy lapptäcken
åt oss, de blir som stora lysande
tavlor, där varje lapp berättar något...
Gamla Dora, med sitt enastående
minne, är i sitt slag en konstnär...."
Inger och Gunnel i Sjönevad.
Bild på ett av de täcken som Dora har
sytt till Gunnel
Doris gifte sig 1944 med snickare Tage Karlsson född i Landstorp, Abild. De övertog
då Rörkull.
.
1944-2006
Tage Sören Karlsson
född 1919-04-16 i Abild
död 1998
h Doris Margit Andrea
1923-07-21 i Rörkull
2006
Barn: Ingela Dorothéa f 1944, Sören Melker f 1946, Dan Villy f 1948, Annika
Ingegärd f 1950, Ellinor Margareta f 1954, Stina Rose-Marie f 1956, Kerstin Irene
f 1958, Karl Håkan Torgny f 1960 och Sivan Ulrika f 1964.
22
Tage och Doris lät bygga ett nytt boningshus år 1945. På detta fotografi från mitten
av 1950-talet finns det gamla huset fortfarande kvar. Ladugården från 1868 ersattes
av en ny 1964. De sista resterna av de gamla byggnaderna revs 1966. Se bild och
skiss ovan av de gamla
husen.
Numera bor sonen Sören
Karlsson här. Han övertog
fastigheten 2006 och tillhör
femte generationen av sin
släkt på Rörkull.
Sjögård – torpet vid Svalåssjön i Lia
Torpet låg på mark som hörde till Lia 1:3, men som numera hör till Lia 2:5. Det finns
rester kvar av husgrunderna, men de är svåra att hitta i granplanteringen.
1874-1878
Severin Cederberg (Pettersson)
h Josefina Vilhelmina Jansson
född 1849-04-09 i Fjällalunda
1850-05-30 i Gunnarstorp
Barn: Johan Ludvig f 1874 i Gunnarstorp och Maria Potentia f 1877 i Sjögård.
Josefinas föräldrar var hemmansägare Johannes Jansson, f 1819 i Vessige och
Johanna Maria Hallonlöf, f 1819 i Halmstad. Severin och Josefina Vilhelmina gifte sig
1874 och blev de första torparna i Sjögård enligt kyrkoböckerna. De stannade dock
inte länge på torpet. Redan 1878 flyttade de till Halmstad, flyttade sen tillbaka till
Gunnarstorp 1880 som arrendatorer på Johannes Janssons gård. År 1886 hittar vi
familjen på torpet Halsberg i Görup. Nu finns det 6 barn i familjen. 1899 flyttar
familjen till Varberg.
I husförhörslängderna finns ingen antecknad i Sjögård tiden 1878-1885, men
säkert har det funnits någon torpare också då. Man kanske lyckades hålla sig
undan husförhören.
1885-1890
Olof Cederberg
h Johanna Potentia Bengtsdotter
1852-07-28 i Halmstad
1854-10-27 i Ryd, Grimshult
23
Barn: Johan August f 1875, Alfred f 1880 och Bertha Josefina f 1885 i Hukered samt
Olivia Potentia f 1888 i sjögård.
Olof var son till ladufogde Peter Cederberg, f 1814 i Ö Kjerrstorp (Skåne) och Beata
Svensdotter, f 1816 i Abild. Olof var bror till Severin Cederberg, se ovan. Johanna
Potentia var dotter till Bengt Persson, f 1830 i Krogsered och Johanna Brita
Johansdotter, f 1828 i Ryd.
Olof och Johanna Potentia gifte sig 1875 och var inhysta hos hennes föräldrar i
Hukered till 1885. Olof blev då torpare på Sjögård till 1890, därefter arrendator i
Lyngen till 1893, då familjen flyttade till Knorrastugan i Hukered.
Varför flyttade bröderna Severin och Olof så ofta? Det kan inte ha varit lätt med en
stor familj. Var de rastlösa, var gräset alltid grönare på andra ställen eller skötte de
sig inte som torpare och arrendatorer? Man kan undra. Det är kanske inte konstigt att
jag (Inga-Lill Cederberg, barnbarnsbarn till Olof Cederberg) funderar över det här.
Smedtorpet/”Smens”/Mellbergs
Torparen och smeden Johannes Mellberg flyttade med sin familj från Krogsered till
Lia år 1863 och blev torpare under Anders Johansson, som ägde mark både i Lia 1
och 2.
”KONTRAKT: Till torpare under mitt 1/6 mtl Nr 1 och 2 Lya belägna torp, Rörkull kalladt,
antager jag härmed smeden Johannes Mellberg under nedan nämnda villkor, neml:
1. Lägenheten som har sitt läge mellan Per Arvidssons torpställe och rågången emellan mig
och Elias Jönsson, tager sin början vid rågången mot Gunnastorp samt slutar intill store
mosse som å kartan är upptagen under Nr 229, får nu genast tillträdas samt på egen
bekostnad odlas, hägnas och bebyggas efter eget för godt finnande;
2. I årligt arrende betalas inom hvarje December månads slut Trettiofem 35 rd rmt, skolande
första arrendesumman erläggas innan detta års slut,
3. Detta kontrakt, såvida det uppfylles med skattens betalning i rättan tid och såvida
torpstället ej genom laga skifte blir mig afhändt, räcker uti Johannes Mellbergs och hans
nuvarande hustrus lifstid, varande torparen vid afträdet berättigad till borttagande af
åbyggnaderna och aflemna jorden sådan den kan vara utan ersättning.
4. Torparen är berättigad till sommarbete för 2ne kor å utmarken samt torf och bränsle till
husbehof å anvisat ställe utan ersättning och till säkerhet för beståndet af detta kontrakt
beviljar jag utan mitt vidare hörande inteckning uti ofvan nämnda mitt hemman.
Sjönevad den 29 april 1863
Anders Johansson i Lya
Med detta kontrakt förklarar jag mig nöjd samt förbinder mig detsamma noga uppfylla.
Johannes Mellberg m.h.i p.” (med hand i pennan)
Boningshuset på torpet var byggt redan år 1847, vilket betyder att Mellberg flyttat ett
hus till torpstället.
Torpet upphörde 1886, mera mark tillfördes vid en sämjedelning och ”Smens” blev en
liten gård på ca 11 ha åkermark med del i gemensam skogsmark på ca 52 ha
24
tillsammans med Carl Carlsson. Johannes fortsatte ändå att vara smed. Smedjan låg
på andra sidan vägen.
1863-1913
Johannes Mellberg
född 1829-01-21 i Torup
död 1913
h Anna Bengtsdotter
1829-02-19 i Krogsered
1892
Barn: Anna Carolina f 1854, Severina Bernhardina f 1857, Johan Emil f 1860,
Albertina f 1863, August Edward f 1865 och Augusta Potentia f 1869 d 1878,
Dottern Augusta Potentia dog av difteri och hustrun Anna av vattusot. Sonen Johan
Emil reste till Amerika 1881. Dottern Severina gifte sig 1886 med Martin Edvard
Carlsson, åbo i Lia 1:3 (f 1860, död 1896). Johannes (Smen) stannade kvar på
gården till sin död 1913. August gifte sig 1902 och övertog så småningom gården.
Smedyrket övertog han däremot inte.
Familjen Mellberg år 1928
från vänster: John, August, Lovisa och Anna, längst fram Lilly
Omkr 1910-1964
August Edward Mellberg
1865-11-17 i Lya
död 1947
h Anna Lovisa Andersdotter 1882-06-18 i Abild
Barn: Agnes Alfrida (Frida) f 1903, Anna Matilda f 1907, Johan (John) Artur Edvard f
1911 och Syster Lilly Dagny f 1924 i Abild.
August var i klammeri med rättvisan ett par gånger; år 1900 blev han dömd till
fängelse i 3 månader tillsammans med ”guldsmen” Bernhard Johansson och 1910
till 100 kronor i böter för stöld.
25
Lovisa (”Smessan”) bodde kvar på gården tillsammans med sonen John till år 1964.
Hon flyttade då till Älvgården och dog där 1967. John dog 1986 i Falkenberg, ogift.
Frida, g Andersson, änka 1949, dog i Älvsered 1991. Anna, g Gustafsson, änka
1992, dog 1998 i Tvååker. Lilly, g 1950 med Valter Thelin i Vinberg, änka 1996.
År 1964 står Karl Johansson, Lia som ägare till hus och mark. Han lät avstycka hus
och tomt, den nya fastigheten fick beteckning Lia 1:14. Första ägare var Fred och
Ros-Marie Ekström. Från år 1976 ägs fastigheten av Sivert och Siv-Britt Nilsson,
Gnosjö.
”Snickar-Johans”
1945-1962
Johan Malkolm Carlsson
född 1881-09-19 i Krogsered
död 1962
h Klara Josefina f Karlsdotter
född1886-10-13 i Gunnarp
död 1951
Fotografi 2010
Johan och Klara Carlsson sålde gården Lia 2:2 till sonen Gustaf år 1941. Johan
byggde av rivningsvirke från det gamla huset på gården ett nytt hus till sig och Klara
nära Lia skolhus.
Alla barnen var utflugna vid det här laget, men på somrarna under 50-talet brukade
dotterdottern Ingrid bo i det oisolerade ”sommarrummet” med sin familj. Huset
värmdes annars med kakelugn i rummet och järnspis i köket.
Även sedan Johan och Klara flyttat till stugan 1945 hade de djur i ladugården på
Broslätt. Det var där Klara drabbades av en stroke, när hon höll på med att mjölka
och blev halvsidigt förlamad. Detta hände någon gång omkr 1950.
Klara dog 1951 och Johan 1962. Han hade då bott en tid på ålderdomshemmet
Älvgården.
I brygghuset/vedboden till ”Snickar-Johans” på andra sidan vägen mellan skolhuset
och Krogseredsvägen fanns bl a en hyvel, där Johan hyvlade takstickor. Brygghuset
26
kom sedan att ligga på Artur och Evy Johanssons tomt, men Johan fick ha kvar det
så länge han bodde där. Sedan köpte markägaren byggnaden.
Stugan hade sticketak fram till 1964, som då ersattes med tegel från en ladugård i
Åhs. Tomten låg på mark under gården Lia 2:2 och styckades inte av förrän efter
Johans död. Stugan såldes 1965 som fritidshus till Gunborg Ryding, Göteborg.
Algotsro,
Lia 1:7 (”Snippen”)
Algotsro omkr år 1945
Johan Algot Landegren, Stockholm köpte hösten 1917 ett markområde i Lia om
1,76 hektar av ”smen” August Mellberg och hans hustru Lovisa. Köpeskillingen för
”jordafsöndringen” var 534 kronor. Landegren var född i Skrea 1879 och var son till
arrendator /toffelmakare Carl August Andersson i hans första äktenskap. Vid folkräkningen år 1900 arbetade Landegren som brödutkörare i Stockholm. Han hade
redan då tagit sig efternamnet Landegren.
Träskomakare Carl August Andersson var sedan 1908 torpare i Krokstorp, Gunnarstorp. År 1920 flyttar han tillsammans med sin 2:a hustru och två barn till det markområde som sonen Algot köpt och med sig tar han också mangårdsbyggnad och ladugård, byggda 1867. Kanske föräldrarna gav gården namnet Algotsro efter sonen.
Byborna har kallat gården Snippen, detsamma kallade man torpet Krogstorp i
Gunnarstorp! 1922 är fastigheten registrerad som jordbrukslägenhet eller torp.
Sonen Algot Landegren stannade kvar i Stockholm, han dog 1964.
27
1920-1937
Carl August Andersson född 1850-08-16 i Askome
död 1926
h Anna Britta f Kristiansdotter 1859-11-01 i Kungsäter
1933
Barn: Ester Alvina f 1898 och Edvin Harry f 1902 i Gällared.
Ester Alvina gifter sig 1924 med handelsbiträdet/målaren/snickaren Johan Leonard
Andersson från Abild och de får en son, Evald Gösta Ferdinand. Familjen bor på
Algotsro ett par år men flyttar till Gunnarp 1930. Senare flyttar de till Göteborg.
Det lär vara Edvin Harry som ordnade dans på ”Snippens dansbana” intill Aborrsjön.
Det sägs också att han sysslade med hembränneri och fick besök av landsfiskalen
då och då. Han flyttade till Göteborg i slutet på 1930-talet och dog där år 1970.
Under åren 1937-1939 bodde på Algotsro f.d. kördrängen Verner Harry Landin
(1896-1977) med hustru Berta Lovisa (1902-1986) och barnen Valter (1924-1990)
och Uno (1926-2006). Familjen kom från Ätrahem, Vessige 8 och flyttade till Årstad.
1939-1965
Gustaf John Valentin Andersson född 1900-03-14 i Tving, Blekinge
h Elsa Viktoria f Karlsson
1907-01-26 i Stockholm
Barn: Ingrid Elisabeth f 1938 och Ulla Birgitta f 1944 i Varberg.
Elsa och John
Andersson
1933
1939 flyttade John Andersson till Algotsro med hustru Elsa. Senare samma år
adopterade de en liten flicka, Ingrid och 1948 kom deras 2:a adoptivdotter, Birgitta.
Det lilla lantbruket på 1,8ha kunde inte försörja en familj, John arbetade också som
skogsarbetare. Ingrid har berättat att det inte fanns så många djur på gården, men en
ko, kalv, någon gris och höns fanns det. Bostadshus och ladugård var från 1867,
bostadshuset moderniserades 1945.
År 1965 flyttade Elsa och John till Larsagården i Alfshög, där John arbetade som
vaktmästare och Elsa hade arbete som kokerska på Katrineberg. John dog 1979 och
Elsa 1986.
28
Dottern Ingrid återvände 1965 till Algotsro med maken, chaufför Christer Nilsson
(1933-2000) och deras två döttrar Eva Inger Christina f 1958 och Britt-Mari (19601983). 1978 flyttade Ingrid och Christer till Venebergsvägen i Vessige.
Under åren 1978-1987 var det många personer som bodde endast en kort period på
Algotsro, men från 1987 bor Alf Regnander f 1948 där med sin familj. De
ursprungliga husen från 1867 står kvar men med många om- och tillbyggnader.
Övriga torp och stugor
Torp under Lia 1
1867-1899
Anders Bengtsson d.y.
född 1830-04-11 i Abild
död 1899
h Magdalena Johansdotter
1828-08-09 i Lia
1876
Barn: Johanna Bernhardina f 1854, Nils August f 1857 d 1858, Carl August f 1859,
Emma Christina f 1863, Anna Matilda f 1866 och Otto f 1871.
Anders föddes i stugan vid Örsedala i Abild, suä till Christina Pehrsdotter. Modern
gifte sig 1835 med åbo Bengt Nilsson, Lia 1:3, där Anders växte upp. Anders gifte sig
1853 med Magdalena (Malena) Johansdotter, dotter till Bengt Nilssons broder
Johannes, också han åbo i Lia 1:3. När styvfadern dog 1849, övertog Anders gården
på 1/18 mtl. Anders och Magdalena fick 6 barn tillsammans, varav sonen Nils
August, född 1857 dog som spädbarn.
Den 18 april 1867 sålde de gården till Anders Aron Johansson och Carl Henning
Johansson i Lya, 1/36 vardera. Vid försäljningen undantogs ”två geometriska
tunneland å tjenlig plan”, som Anders och Magdalena fick torparekontrakt på. Torpet
var beläget ”hälften om östra sidan och andra hälften af västra sidan af den
vattenkanal, som genomlöper” gårdens inägor. Torparen skulle betala 2 riksdaler
riksmynt i januari varje år, dagsverke nämns inte i kontraktet.
Familjen var mycket fattig och Anders Bengtssons namn förekommer ofta i sockenstämmoprotokollen, bl a 1871: Då beviljade sockenstämman Anders Bengtsson 10
riksdaler till hjälp vid husbyggnad. 1876: Församlingen anmodade ordföranden ”att
om möjligt söka erhålla frisäng på Lazarettet i Halmstad för Anders Bengtssons i Lya
yngste son. Skulle ej friplats kunna erhållas underkastar församlingen sig att erlägga
betalning efter den billigaste afgiften eller och söka Läkarevård i Falkenberg”. Senare
samma år ”Åt Anders Bengtssons i Lya sjuka son beviljades 5 kronor till Läkarevård
och tjenlig föda.”
Magdalena dör 1876 och de tre yngsta barnen bortackorderas 1 år i taget, tills de kan
försörja sig själva. Exempel på ett sådant beslut: ”Anders Bengtssons tvänne barn i
Lya bortackorderades till 1 års försörjning med villkor att nämnda barn skola förses
med nödiga kläder samt bevista Folkskolan, detta åtog sig Bengt Andersson i
Magård Okome församling för ett pris af 70 kronor”. Anna Mathilda och Otto var i
Okome också nästa år, priset var då 81 kronor. 1885 bortackorderades Otto till
Gisslestad för 50 kronor. 1887 avslogs begäran om bortackordring av Otto ”emedan
stämman ansåg att slägtingarne borde försörja honom”.
29
Kommunalstämma 1897: ”Beslöts att Anders Bengtsson i Lya skall i sin återstående
lifstid få fritt disponera de s.k. Lya fattighus mot villkor att han betalar den årliga
afgälden för jorden, samt nedlägger den av honom mot kommunalnämnden anhängiggjorda rättegången (?), samt att han ej utan kommunalnämndens tillstånd låter
någon annan person inflytta i husen.” I husförhörslängden som börjar 1881, är
Anders antecknad under Lia 2, ”en stuga”. När han lämnade torpet framgår inte.
Enligt folkräkningen 1900 är dottern Emma gift med Nils Aug Kristiansson i Askome
och har barnen Carl Mauritz f 1894 och Elvira Alida f 1898. De övriga barnen saknas
i folkräkningen.
Backstugusittare Anders Bengtsson dör av en olyckshändelse i september 1899.
Torp under Lia 1
Vi vet inte var detta torp har legat, men en anteckning i husförhörslängden anger att
det låg på Edward Carlssons mark i Lia 1:3.
1882-1896
Bengt Johan Nilsson
född 1837-12-03 i Askome
h Johanna Lovisa Johansdotter
1834-07-22 i Fogdagård
Barn: Johannes f 1861 och Carl-August f 1863 i Askome, Alexander f 1868 i
Sparfvastugan, Johan Emil f 1873 och Helena Josefina f 1876 i Hultastugan.
Familjen flyttade till Lia 1 från Hultastugan 1879. Kommunalstämman hade i februari
beslutat uppdraga åt kommunalnämnden ”att anskaffa bostad åt Bengt Johan Nilsson på Holtastugan.” 1882 fick de möjlighet att bruka torpet i Lya. Om det var ett nytt
eller gammalt torp framgår inte.
Äldste sonen Johannes blir 1893 åbo i Andersgård, 1/36 mtl, Lia 1:4 efter Salomon
Gudmundsson. Föräldrarna, fattiga, skattebefriade, flyttar till sonen och hans familj
1896. De andra barnen flyttar alla till Amerika; 1888, 1889, 1901 resp 1902.
Johanna Lovisa dör år 1900. Bengt Johan blir torpare i Krogstorp, Gunnarstorp 1906
och gifter samma år om sig med Anna Sofia Eliasdotter, född 1856 i Gällared. Hon
har tidigare sonen Anton Birger Svensson, född 1895 i Ullared. Hustrun och hennes
son flyttar 1910 ifrån torpet till Snöstorp, Bengt Johan flyttar till fattighuset och dör där
1921, 84 år gammal. ”Hustrun vistas på obekant ort”.
Om och i så fall vem som övertar det här torpet framgår inte av husförhörslängderna.
Backstuga i Lia 2
Backstugan låg ”vid Grimbergs hemman”
omkr 1860-1881
Lars Persson
född 1811-11-02 i Asige
död 1879
h Beata Andreasdotter
1814-11-26 i Årstad
Barn: Carl Elof f 1843 och Anders f 1845 i Årstad, Bernhardina Potentia f 1851 i
Alfshög och Niondina f 1854 i Krogsered.
30
Lars var åbo i Stora Toften, Årstad, tills familjen 1848 flyttade till Alfshög (åbo i Nr 1
Dahl), till Krogsered 1852 (åbo i Yttra Yered), till Sibbarp 1855 (åbo), till Lya 1858,
först arrendator av 1/18 mtl sedan till backstugan. År 1862 finns en anteckning om att
Lars vistas i Danmark. Under den här tiden var det många, både män och kvinnor,
som sökte sig till Skåne och Danmark för att få arbete. 1870 var familjen utfattig.
Lars dog 1879 och Beata blev inhyst hos torpare Johannes Grimberg i Vägbro,
Gunnarstorp, där hon dog 1887.
I folkräkningen 1900 ser vi att Bernhardina Potentia fortfarande är piga i Ljungby
prästgård, dit hon kom 1884. De övriga barnen saknas i folkräkningarna 1890 och
1900. Kanske har de begett sig till Amerika.
Backstuga i Lia 2
Enligt husförhörslängderna bodde här bl.a:
Olena Jönsdotter, född 1757-01-03 i Björseredshus, krympling, ogift (1812-1814),
Anna Svensdotter, född 1768-09-31 i Bräcke, torparänka från Glimmingen,
Sjönevad, tiggerska och fattighjon (1816-omkr 1825)
Läs om Anna Svensdotter i Hallandsbygd 2008-2009, sid 136.
Annas dotter Anna Gustafva Larsdotter, född 1801-06-08 i Sjönevad
och svärson Berndt Nilsson, född 1801-01-30 i Torlyng (1816-omkr 1825).
Stuga i Lia 2:2
I ett tidigare uthus/brygghus till gården Lia 2:2 bodde under ca 10 år en man som
byborna kallade ”Silverräven”. Han försörjde sig som skogsarbetare. Det var en lång
karl, prydd med en vriden mustasch. Han vinterbadade gärna i bäcken intill stugan
helt naken och naken kunde han också gå i sitt arbete ute i skogen, när han tyckte
att det var för varmt att ha kläder på sig. Barfota gick han oftast. Många Lia-bor
kommer säkert ihåg honom.
1945-1956
Anders Johan Andersson
född 1879-01-25 i Ljungby
död 1956
Anders Johan var oäson till Sofia Bengtsson, född 1855, dotter till torparen Bengt
Arvidsson i Skararp. Hon hade tidigare en oäson, Bernhard Svensson, född 1876.
Sofia och sönerna flyttade till Årstad 1887, när hon gifte sig med torparen Christian
Persson, född 1841 i Årstad. Vid folkräkningarna 1890 och 1900 bodde Anders
Johan tillsammans med modern och hennes nya familj. Han fick 3 eller flera
halvsyskon.
Anders Johan kom till Lia från Gunnarstorp, där han bodde 1938-1945 i det gamla
framhuset till Johannes Janssons tidigare gård (den ute på ”gärdet”, fortfarande
återstår en grå fallfärdig lada). Han dog i sin stuga i Lia 1956, 77 år gammal.
Lya fattigstuga
Fattigstugan nämns inte i husförhörslängderna, men däremot i sockenstämmoprotokollen några gånger under perioden 1879-1897 (se berättelsen om Anders
Bengtsson ovan). Vi tror att fattigstugan låg strax intill Carolines-Anders´ stuga.
31
År 1879 beslutade församlingen att reparera fattigstugan för 200 kronor. 1880
beslutade man ”att betala jordegeren till fattighuset i Lya 2 kronor såsom arrende för
densamma”. 1882 beslutade stämman ”att den jord som finns vid fattighuset i Lya
skall af de der boende fattige brukas till dess behof och att ej jorden derstädes
bortarrenderas.” 1885 anslogs 2 kronor för ved och 1892 anslogs ”från sistlidne sept
tills vidare till fattighuset i Lya 2 lass bränsle 2:-, sotning 0:50.”