Webb pdf-bilaga - Naturvårdsverket

Transcription

Sammanfattning av inspel som
kommit till Naturvårdsverket
inom miljöbalksprojektet
Naturvårdsverket har under våren 2015 tagit emot inspel där problem med
miljöbalken beskrivits. Dessa sammanfattas i detta dokument.
BESÖK: STOCKHOLM
- V A L H A L L A V Ä G E N 195
– F O R S K A R E N S V Ä G 5, H U S U B
P O S T : 106 48 S T O C K H O L M
T E L : 010 -698 10 00
F A X : 010 -698 10 99
E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET .SE
INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE
ÖSTERSUND
NATURVÅRDSVERKET
SAMMANFATTNING AV INSPEL SOM
KOMMIT TILL NATURVÅRDSVERKET
INOM MILJÖBALKSPROJEKTET
2015-06-25
Innehåll
FÖRORD
5
ÖVERSIKTLIG PROBLEMBILD
6
FÖRKORTNINGAR
7
1.
1.1.
MILJÖBALKENS MÅL OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE (1 KAP. MB) 8
Hur väger man olika samhällsmål mot varandra?
8
1.2.
Miljöbalkens krav ställs inte på rätt verksamheter
8
1.3.
Miljökvalitetsmålen får inte tillräckligt genomslag
9
2.
2.1.
MILJÖBALKEN I FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA LAGAR
Konflikt mellan miljöbalken och plan- och bygglagen
9
9
2.2.
Konflikt mellan miljöbalken och skogsvårdslagen
10
2.3.
Oklarheter IED
10
2.4.
Oklarheter med torvlagen
10
2.5.
Övrig lagstiftning som krockar
11
3.
3.1.
TILLSYN
Spretande tillämpning och bedömningar inom tillsynen
11
11
3.2.
Tillsynsmyndigheternas organisation är inte optimal
11
3.3.
Resurs- och kompetensbrist hos tillsynsmyndigheterna
12
3.4.
Otydligt vem som har tillsyns- och eller vägledningsansvar
12
4.
4.1.
TILLSYNSVÄGLEDNING
Vägledningens organisation och utförande brister
12
12
4.2.
Vägledningsbehov finns inom många områden
13
5.
5.1.
PRÖVNING
Prövningsmyndigheternas förutsättningar brister
13
13
5.2.
Brister i bedömning och hanteringen hos prövningsmyndigheterna
14
5.3.
Behov av översyn talerätt
15
5.4.
Bristande underlag i prövningar
15
5.5.
För långa handläggningstider
16
5.6.
Problem kopplat till omprövning och tidsbegränsning
16
5.7.
Svårighet att utforma villkor
17
5.8.
Krav på ekonomisk säkerhet ställs inte
17
5.9.
Mer offensiva myndigheter behövs i prövningar
17
1
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
5.10.
6.
6.1.
Användningen av ekologisk kompensation är begränsad och
oförutsägbar
17
ALLMÄNNA HÄNSYNSREGLERNA (2 KAP. MB)
Bristande tillämpning av hänsynsreglerna och miljöbalkens
portalparagraf
17
6.2.
Brister i tillämpningen av kunskapskravet (2 kap. 2 § MB)
18
6.3.
Försiktighetsprincipen tillämpas inte och bristande genomslag för BAT
(2 kap. 3 § MB)
18
6.4.
Bristande genomslag energihushållning och produktval (2 kap. 4-5 §§
MB)
19
6.5.
Otillräcklig tillämpning av lokaliseringsprincipen (2 kap. 6 § MB)
19
6.6.
Bristande tillämpning av rimlighetsavvägningen (2 kap. 7 § MB)
20
7.
7.1.
HUSHÅLLNINGSBESTÄMMELSERNA (3 OCH 4 KAP. MB)
Behov av översyn av hushållningsbestämmelserna
20
20
7.2.
Förhållandet till minerallagen
21
7.3.
Skydd av jordbruksmark
21
8.
8.1.
MILJÖKVALITETSNORMER (5 KAP. MB)
Brister i genomförande och tillämpning av miljökvalitetsnormer
21
21
8.2.
Genomförandet av åtgärdsprogram för vatten haltar
22
9.
9.1.
MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNINGAR OCH ANNAT
BESLUTSUNDERLAG (6 KAP. MB)
Miljöbalkens regler om miljöbedömning följs inte
23
23
9.2.
Behov av att stärka MKB-processen
24
9.3.
Bättre vägledning om MKB
25
10.
10.1.
SKYDD AV OMRÅDEN (7 KAP. MB)
Översyn av biotopskyddet behövs
26
26
10.2.
Översyn av naturreservatsbestämmelserna behövs
27
10.3.
Behov av förtydliganden angående Natura 2000
27
10.4.
Behov av att ändra strandskyddsbestämmelserna
27
10.5.
Förbättra tillämpningen av strandskyddsreglerna
28
11.
11.1.
ARTSKYDD (8 KAP. MB)
Brister i artskyddslagstiftningen
28
28
11.2.
Tillämpningen av artskyddslagstiftningen
29
11.3.
Behov av lättnad i artskyddet
29
11.4.
Behov av översyn rörande varg
30
11.5.
Skogsvårdslagen och artskydd
30
11.6.
Plan- och bygglagen och artskydd
31
2
17
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
11.7.
Minerallagen och artskydd
31
11.8.
Jordbruk och artskydd
31
12.
12.1.
MILJÖFARLIG VERKSAMHET OCH HÄLSOSKYDD (9 KAP. MB) 31
Allmänt om miljöfarlig verksamhet
31
12.2.
Behov av översyn Miljöprövningsförordningen
32
12.3.
Förtydliga, ex. vägled eller ändra definitioner
32
12.4.
Behov av ändring av vilka verksamheter som ska anmälas inom miljöoch hälsoskydd (ej MPF)
32
12.5.
Behov av översyn inom hälsoskyddet
33
12.6.
Oklarheter och orimliga konsekvenser i ärenden om buller
33
12.7.
Behov av bättre kunskaper om avloppsrening
33
12.8.
Cisternföreskrifterna svåra
33
12.9.
Översyn av köldmedieområdet behövs
33
13.
13.1.
FÖRORENADE OMRÅDEN (10 KAP. MB)
Vägledningsbehov efterbehandling
34
34
13.2.
Förenklingar och förtydligande behövs angående ansvarsutredning
34
13.3.
Ändringar i regelverket, efterbehandling
34
13.4.
Övriga synpunkter, efterbehandling
35
13.5.
Behov av översyn allvarlig miljöskada
35
13.6.
Det behövs alternativa restriktioner för vissa förorenade områden
35
14.
14.1.
VATTENVERKSAMHET (11 KAP. MB)
Översyn av vattenverksamhet
36
36
14.2.
Det behövs vägledning om anmälan/ansökan enligt 11:12 MB
36
Förbättra hanteringen av markavvattningsärenden
36
14.3.
Förenkla regler om markavvattning
37
14.4.
Samordning och tydlighet kring markavvattningsärenden behövs
37
14.5.
Det saknas definition och reglering av dagvatten i MB
37
15.
15.1.
12:6-SAMRÅD M.M. (12 KAP. MB)
Behov av översyn av 12:6
37
37
16.
16.1.
AVFALL (15 KAP. MB)
Behov av systemtänk inom avfallsområdet
37
37
16.2.
Svårt med avfallsklassning och krav vid återvinning
38
16.3.
Behov av översyn deponeringsbestämmelser
38
16.4.
Översyn av avfallstransporter behövs
38
16.5.
Översyn av masshantering behövs
38
16.6.
Behov av översyn nedskräpning
39
16.7.
Översyn av eget omhändertagande av avfall behövs
39
14.2.1.
3
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
16.8.
Övriga avfallsproblem
39
17.
17.1.
EGENKONTROLL
Behov av översyn av egenkontrollregler
39
39
18.
18.1.
AVGIFTER, TILLTRÄDE, ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND (27,
28, 31 OCH 32 KAP. MB)
40
Avgifterna hanteras olika på myndigheterna
40
18.2.
Behov av översyn av ersättningsregler, 31 kap
40
19.
19.1.
STRAFF OCH SANKTIONER (29 OCH 30 KAP. MB)
Systemet med åtalsanmälan har brister
40
40
19.2.
Justeringar i 29 kap
41
19.3.
MSA är resurskrävande och får inte avsedd effekt
41
20.
20.1.
FÖRENKLINGSBEHOV
Behov av att rationalisera och förenkla administrationen
41
41
21.
NATURVÅRDSVERKET TAR INTE DEN ROLL SOM FÖRVÄNTAS 42
22.
22.1.
ÖVRIGA BEHOV AV ÄNDRINGAR OCH RÄTTNINGAR I
MILJÖBALKEN
Strukturera om miljöbalken
42
42
22.2.
Andra ändringar
42
4
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Förord
Insamlingen har skett genom webbenkät och intervjuer
Dokumentet innehåller en sammanfattning av de inspel som Naturvårdsverket fått
in inom projektet Strategiskt arbete med miljöbalkens systemfrågor (Miljöbalksprojektet). Inspelen är till största delen inhämtade med hjälp av ett webbformulär.
Alla som arbetar med eller på något sätt berörs av miljöbalken har haft möjlighet
att lämna in beskrivningar på problem de upplever med miljöbalken när det gällerinnehållet i lagstiftningen, användningen av den och förutsättningarna i övrigt för
att arbeta med den. Webbformuläret var tillgängligt under mars 2015. Ett femtiotal
intervjuer har också genomförts, främst med aktörer som bedömdes ha relativt få
representanter och därmed riskerades missas i webbenkäten. Medarbetare från
olika sakområden på Naturvårdsverket har också intervjuats.
Synpunkterna från intervjuerna har lagts in som inspel på webben.
I sammanställningen har vi sorterat och lagt ihop inspel som tar upp likartade problem för att det ska bli lättare att ta till sig den stora mängden inspel.
Bred scanning – men ingen komplett bild
Inspelen får ses som en scanning av vad just dessa respondenter bedömde vara
problemen med miljöbalken i mars 2015, inte en heltäckande problembild av miljöbalken. Det är inte en statistisk undersökning som gjorts med representativa svar
från de som berörs av miljöbalken. Att flera inspel belyser samma fråga medför
därför inte att den frågan skulle vara av större betydelse än ett problem som endast
omnämnts en gång. I projektets fortsatta arbete kommer det att visa sig om problem
helt missats i inspelen. För projektet var det av stor vikt att många olika aktörer
fick beskriva sin bild. Naturvårdsverket har mycket kunskap om vilka problem som
finns men innehar bara en av rollerna i miljöbalkssystemet.
Ett mindre antal inspel återfinns inte i sammanfattningen. Det kan bero på att inspelet; var en direkt fråga som vi avser att svara på, helt tillhör en annan myndighet, kommit in efter arbetet med sammanfattningen påbörjades, eller att det ingår i
mer övergripande problembeskrivningar.
Fortsättningen – att prioritera och samverka
I det fortsatta arbetet kommer miljöbalksprojektet att prioritera bland de sammanfattade inspelen och ta fram förslag på åtgärder alternativt överlämna de inkomna
synpunkterna till andra myndigheter eller organisationer. I detta arbete vill vi samverka med alla andra berörda.
Följ länken nedan för mer information om projektet
https://www.naturvardsverket.se/Stod-imiljoarbetet/Rattsinformation/Miljobalken/Naturvardsverkets-miljobalksprojekt/
Jenny Jonsson, Projektledare
Kontakt: [email protected]
5
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Översiktlig problembild
Utifrån intervjuerna och inspelen på webben har miljöbalksprojektet identifierat sju
övergripande problemområden med balken och dess tillämpning. Problemområdena spänner över många av de sakområden som denna sammanfattning är indelad i.
Miljöbalken i förhållande till annan lagstiftning
Handlar om när miljöbalken och annan lagstiftning krockar, att det kan uppstå
komplikationer när miljöbalken och annan lagstiftning tillämpas tillsammans och
att miljöbalkens förhållande till EU-förordningar ibland är problematiskt. Beskrivs
bl.a. under avsnitt om PBL, IED och Skogsvårdslagen och även under artskydd.
Behov av uppdateringar och justeringar i miljöbalken
Handlar om att bestämmelserna anses vara ologiska eller spridda i miljöbalken. I
vissa delar upplevs miljöbalken inte vara helt färdigarbetad, inte minst när vad det
gäller kopplingar till EU-direktiven. Beskrivs i de flesta avsnitt.
Bristande tillämpning av 2 kap miljöbalken
Handlar om att 2 kap miljöbalken inte används fullt ut vid prövning och tillsyn,
varken i bedömning eller i beslutsmotiveringar. Det kan också handla om problem
som rör rimlighetsavvägningen enligt 2 kap 7 §. Beskrivs bl.a. i avsnitten 2 kap.
Hänsynsreglerna samt under avsnitt om Prövning.
Miljöbalken är ospecifik
Handlar om att balken är en ramlag och ofta inte har detaljerade bestämmelser
kopplade till sig. Det kan i sin tur leda till problem med otydligheter och spretade
tolkningar om det saknas praxis eller vägledning. Beskrivs bl.a. under avsnitt om
Tillsyn och Tillsynsvägledning.
Svårt att värdera och väga miljön mot andra intressen
Handlar om konflikter och svårigheter mellan olika motstående allmänna intressen
och miljön, exempelvis samhällsekonomi och försvaret. Det kan även vara problem
som uppstår då olika miljöintressen står mot varandra. Beskrivs bl.a. i avsnitt Hur
väger man olika samhällsmål mot varandra och under avsnitt Skärp tillämpning av
allmänna hänsynsreglerna
Myndigheternas arbetssätt och struktur
Handlar om myndigheternas ansvarsområden, organisation, hur de samverkar och
vägleder. Det kan också handla om resurs- och kunskapsbrist hos myndigheter.
Beskrivs främst under avsnitten Tillsyn och Prövning och Förenklingsbehov.
Acceptansen för miljöbalken
Handlar om låg acceptans för miljöbalken och miljömyndigheters beslut. Ingår som
en del av flera beskrivna problem.
6
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Förkortningar
BAT
DP
EBH
FMH
IED
Lst
MB
MKB
MKN
MMD
MPD
MPF
MSA
MÖD
NV
PBL
SvL
TVL
VU
Best Available Technology
Detaljplan
Efterbehandling
Förordning (1998:889) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Industriutsläppsdirektivet 2010/75/EU
Länsstyrelse
Miljöbalken
Miljökonsekvensbeskrivningar
Miljökvalitetsnormer
Mark- och miljödomstolen
Miljöprövningsdelegationer
Miljöprövningsförordning (2013:251)
Miljösanktionsavgifter
Mark- och miljööverdomstolen
Naturvårdsverket
Plan- och bygglagen (2010:900)
Skogsvårdslagen (1979:429)
Tillsynsvägledning
Verksamhetsutövare
7
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
1. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde (1 kap. MB)
1.1. Hur väger man olika samhällsmål mot varandra?
Portalparagrafen tillämpas inte utifrån dess lydelse och miljöintresset får ofta stå
tillbaka mot andra samhällsintressen.
Miljöbalken missar helheten. Låg status på miljölagstiftning och miljömyndigheter.
Inte ovanligt med missuppfattningar om ekonomisk hållbarhet i 1 kap. 4 §. Ibland
jämställs samhällsekonomisk hållbarhet med företagsekonomisk vinst.
Svårt att väga veta hur kulturmiljö ska värderas mot andra intressen. I portalparagrafen står att både natur- och kulturmiljövärden ska bevaras, men någon vägledning till hur de ska vägas mot varandra ges inte i varken MB eller Kulturmiljölagen.
Problematiskt att väga Giftfri miljö mot avfallsminimeringsmål.
1.2. Miljöbalkens krav ställs inte på rätt verksamheter
Miljöbalken är inte anpassad för tillsyn av miljöproblem som inte berör en enskild
punktkälla. För att lösa klimatmålet behövs insatser mot till exempel konsumtionsoch resandemönster. För att minska omgivningsbullret behövs insatser kring till
exempel planering och utveckling av bulleralstrande varor. Även för skyddet av
den biologiska mångfalden behövs insatser mot planering och exploatering.
Osäkerhet kring hur vi hanterar andra aspekter än de ekologiska. Enligt balken har
naturen ett eget skyddsvärde. Detta väger alldeles för lätt om det inte finns ngt
uttryckligt skyddsintresse (Natura 2000, naturreservat).
Klimatpåverkan av en verksamhet som prövas enligt MB beaktas ej.
Vid prövning i domstol eller hos annan myndighet vägs inte globala klimat och
miljöfrågor. Stor global miljönytta får stå tillbaka i förhållande till emellanåt begränsad lokal nytta.
Det kan vara svårt att påvisa någon enskild verksamhetsutövare som påverkar. Det
är svårt att motivera skälighet.
Miljöbalken i dagens utformning är inte utformad för produktion som indirekt
påverkar miljön eller hur vi använder de tillverkade produkterna, exempelvis bilar.
Shoppingcentra och verksamheter som framför hög musik är inte tillstånds- eller
anmälningspliktiga.
Innehåll i produkter som en verksamhetsutövare producerar kan behöva regleras.
Ofta sker största hälso- och miljöpåverkan under användningsfasen och då man
sedan ska göra sig av med produkten, i avfallsskedet.
8
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Det behövs mer tillsyn av transporter, det är mest bullret man tittar på idag men det
finns ett jättebehov av att titta på företagens alla transporter p.g.a. växthuseffekten.
1.3. Miljökvalitetsmålen får inte tillräckligt genomslag
Det är inte tydligt hur tillsynen skulle kunna bedrivas utifrån miljökvalitetsmålen.
Många kommuner har dessutom konkretiserat de nationella målen ytterligare på
kommunnivå. Det är inte tydligt om en lokal tillsynsmyndighet skulle kunna förelägga verksamheter åtgärder för att klara de lokala miljömålen, som är en nedbrytning av de nationella. Beroende på hur de lokala målen ser ut skulle det kunna leda
till olika krav på verksamhetsutövare beroende på vilken kommun de ligger i.
Miljökvalitetsmålen får inte tillräckligt genomslag vid tillämpning av miljöbalken.
Det finns ingen vägledning om hur miljökvalitetsmålen ska tillämpas. Naturvårdsverket skulle kunna ta fram vägledning.
Få in miljömålen i portalparagrafen (eller i 2 kap). Domstolarna borde själva väga
in miljömålen i tillståndsprövningen. Det finns få vägledande avgöranden där man
hänvisar till miljökvalitetsmålen i samband med tolkning av bestämmelser i miljöbalken. Målen anger vad som är en hållbar utveckling. Det behövs en tydligare
koppling mellan vad som prövas och miljömålen.
Det behövs ett miljömål om resurshushållning. Målet hållbar utveckling borde
konkretiseras med delmål.1
2. Miljöbalken i förhållande till andra lagar
2.1. Konflikt mellan miljöbalken och plan- och bygglagen
Buller inomhus, olika i PBL och MB.
Ökad samordning behövs mellan PBL och MB, balken urholkas t.ex. när det gäller
buller.
Samordningen mellan PBL och MB, otydlighet kring riksintressen och definition
av betydande miljöpåverkan.
Vatten och avlopp, otydligheter när det gäller bedömningar när det gäller vatten
och avlopp.
Reglerna i 16 kap. 7§ bör tillämpas i all planlagstiftning.
Strängare krav i tillsynen än under planeringsskedet.
1
Se även avsnitt om prövning
9
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Ett tillstånd eller dispens får enligt tredje stycket 2 kap. 6 § miljöbalken inte ges i
strid med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen.
Avgränsningen till "tillstånd och dispens" innebär att en anmälningspliktig åtgärd
däremot får utföras i strid mot DP mm.
2.2. Konflikt mellan miljöbalken och skogsvårdslagen
Kopplingen mellan MB och SvL är komplex och försvårar för de olika aktörerna.
Flera av hänsynen som ska tas enligt balken får inget genomslag eftersom SvL står
separat.
Betydelsen av pågående markanvändning skiljer sig åt i skogsvårdslagen och artskyddsförordningen.
Avverkningsanmälan kontra 12:6 skapar problem.
Svårt att tillämpa artskyddet i skogsbruket.
Ofattbart att skogsvårdslagen ligger utanför MB.
2.3. Oklarheter IED
IED och miljöbalken fungerar dåligt ihop, orsakar tillämpningssvårigheter för
myndigheter och näringsliv utan förbättrad miljönytta.
Behov av mer IED-vägledning.
Problem med politisk styrning av tillsynsmyndigheter, både hos länsstyrelser och
kommuner. Kommunerna bör nog inte ha tillsyn över IED-anläggningar
Oklart om ansökan om ändringstillstånd ska innehålla statusrapport eller inte.
2.4. Oklarheter med torvlagen
Torvbrytning regleras i olika lagrum beroende på hur torven ska användas. Skapar
förvirring.
Införliva torvlagen i miljöbalken.
10
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
2.5. Övrig lagstiftning som krockar
Flera olika lagar inte kompatibla med Miljöbalken. Exempelvis minerallagen2,
fiskelagstiftningen, väglagen, tullagstiftning, konkurslagen, rennäringslagen, strålskyddslagen, leksaksdirektivet.
3. Tillsyn
3.1. Spretande tillämpning och bedömningar inom tillsynen
Tillsynen är ojämn, debitering av tillsynsavgifter är inte rättvis, skriftlig vägledning
används inte av myndigheterna, uppföljningen brister och nyckeltal finns inte tillgängliga.
Tillsynen behöver definieras, vad är bra och effektiv tillsyn. Uppföljning av tillsynen brister och det är otydligt vad miniminivån på miljöbalkstillsynen är.
Tillsynen enligt miljöbalken är spridd på många myndigheter och miljöbalkens
tolkningsutrymme är stort vilket gör att tillämpningen spretar. Motsvarande verksamheter riskerar få helt olika tillsyn av olika myndigheter, både vad gäller vad de
tillsynar och vilka beslut om åtgärder som tas eller inte tas.
Tillsynen behöver en starkare styrning och ökad homogenisering.
Centralt framtagna projekt, checklistor och riktlinjer skulle gagna tillsynen.
Det behövs också vägledning om vilka tillsynsmetoder som ska användas eftersom
det idag saknas en enhetlig linje.
Tillsynsbesluten motiveras för dåligt.
3.2. Tillsynsmyndigheternas organisation är inte optimal
Det tas allt för ofta politiska hänsyn i besluten. Kommunernas förutsättningar för
att bedriva en opartisk och likvärdig tillsyn är inte de bästa. Att kommunen bedriver tillsyn på kommunen, oavsett om det är olika nämnder, är problematiskt och
inbjuder till påtryckningar och risk för att man undviker att ta formella beslut med
krav på åtgärder.
Länsstyrelserna är också påverkade av politiska ställningstaganden och ekonomiska prioriteringar vilket hotar en rättsäker, likvärdig och effektiv tillsyn.
Tillsynsrollen behöver förtydligas. Att samtidigt tillsyna, vägleda, åtalsanmäla och
opinionsbilda är ett för komplext uppdrag.
2
Se även avsnitt Förhållande till minerallagen, Artskydd och Behov av förtydligande Natura 2000
11
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
3.3. Resurs- och kompetensbrist hos tillsynsmyndigheterna
Kommunerna har inte kompetens och resurser att genomföra tillsynen på ett bra
sätt över landet. Det är stor skillnad på om kommunen respektive Länsstyrelsen har
tillsynen. Kommunen kan lägga mycket tid på en mindre verksamhet som Länsstyrelsen sällan tillsynar. Å andra sidan kan Länsstyrelsen ha mer effektiv tillsyn på
större verksamheter som de har flera av men kommunen ibland bara en.
Samordning behöver ske, krav på handläggarna bör ställas. Kompetensförsörjningen behöver ses över framförallt för de små tillsynsmyndigheterna. Ackreditering av
kontroller, metoder och handläggare kan vara en väg.
Myndigheternas granskning ofta otillräcklig, överlåter mycket ansvar på ideella
föreningar, VU har helt andra juridiska ”muskler”, påtryckningar mot kommunernas miljöinspektörer och nämnden vanligt om arbetstillfällen står på spel.
Även Länsstyrelsen har otillräckliga resurser för tillsynen, ex. vattenverksamhet.
Länsstyrelsen avgifter behöver ses över så att de har koppling till vilken tillsyn som
genomförs.
3.4. Otydligt vem som har tillsyns- och eller vägledningsansvar
Splittrat ansvar för tillsynsvägledning inom kemikalieområdet försvårar arbetet för
tillsynsmyndigheterna. Tillsynsansvaret för kemikalier behöver ses över för att
effektivisera tillsynen.
Svårt att avgöra vem som har tillsynsansvar och hur långt ansvaret sträcker sig, ex.
artskydd, vattenverksamhet, 12:6-samråd.
Ledningsnät för avlopp är inte helt klarlagt.
Otydligt vad som gäller om en verksamhet har både tillståndspliktiga och anmälningspliktiga verksamheter. Både tillsyn och miljörapportering bör knytas till det
tillståndsgivna och inte bara det tillståndspliktiga.
4. Tillsynsvägledning
4.1. Vägledningens organisation och utförande brister
Tvåstegsmodellen med att de centrala myndigheterna vägleder Länsstyrelserna och
Länsstyrelserna vägleder kommunerna fungerar inte. Att de vägleder inom områden de inte har tillsyn själva inom är för svårt.
Vägledningsmaterial tas fram av för många olika: centrala myndigheter, Länsstyrelser och kommuner samt de regionala miljösamverkansorganisationerna, det är
inte effektivt. Samordning behövs och resurserna behöver optimeras.
Länsstyrelsernas vägledning saknas helt inom vissa områden.
12
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Det saknas mål och enhetliga arbetsmetoder för arbetet med tillsynsvägledning på
Naturvårdsverket. Utveckling och nya metoder behövs. Olika målgrupper borde få
olika vägledning.
Tillsynsprojekt borde genomföras i Naturvårdsverkets regi.
Branschfakta, branschexperter, läshänvisning koderna i MPF saknas, NV behöver
ta tydligare ställning i ett antal frågor och ge mer vägledning, t.ex. genom branschexperter, branschfakta och mer läsanvisningar till MPF:n.
Fördelningen av TVL-ansvar i miljötillsynsförordningen leder till att flera centrala
myndigheter vägleder om angränsande och ibland överlappande frågor inom kemikalieområdet.
4.2. Vägledningsbehov finns inom många områden3
Det behövs mer vägledning om
 Allmänt gällande miljöfarliga verksamheter
 Köldmedia och kartläggning av PFOS från bl.a. brandövningsplatser
 Tillämpning av 7 kap 14§ FAPT
 Skillnaden i formalia mellan beslut i anmälningsärenden och tillstånd är
ofta inte tydlig, vägledning behövs
 Vad som är påtaglig skada på riksintressen
 Vad som är särskilda skäl för dispensgivning gällande naturreservat
 Allmänt om avloppsanläggningar <2000 pe
 F-gasförordningen
 Tydlig information om regeländringar och omtolkningar behöver ut till berörda på ett selekterat sätt
 Hur kan man med hjälp av MB ställa krav i tillsynen med hänsyn till effekter av ett förändrat klimat? Med ett förändrat klimat förändras riskbilden
för miljöfarliga verksamheter och förorenade områden.
5. Prövning
5.1. Prövningsmyndigheternas förutsättningar brister
Problem att domstolarna tvingas ägna sig åt tillståndsprövning, borde ägna sig åt
tvistelösning/överprövning.
Systemet med MPD:er behöver ses över, problematiskt med rollfördelningen
Lst/MPD. Problem med prövningsordningen, gör MMD:erna till överprövningsinstans.
3
Det finns en stor efterfrågan på vägledning inom en mängd olika områden, bland annat tillsyn och
prövning. Detta behov omnämns under respektive avsnitt.
13
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Kommunen får inte kännedom om MPD-beslut som överklagas, regel för detta bör
införas.
MMD:erna saknar resurser att utreda frågor på egen hand, om myndigheterna inte
svarar blir underlaget bristfälligt, prövningen har blivit mer komplex. MMD:erna
saknar nödvändig kompetens, är helt beroende av vad parterna för fram, mer resurser behövs till myndigheterna som deltar i prövningen.
Bristande kompetens och resurser och domstolarna, tar inte utredningsskyldigheten
på allvar, accepterar bristfälliga underlag, avgörandena inte enhetliga. Riskerar leda
till mindre välgrundade beslut, till nackdel för näringslivet och miljön.
Problem att MPD inte är med vid samråd, gör samrådet ineffektivt, ökar behovet av
kompletteringar och förlänger handläggningen.
Det saknas specialutbildade domare inom miljörätt.
Ansvarsfördelningen enligt miljöbalksprövningar är oklar. Se 22 kap. 6 § MB och
24 kap. 6 § MB. Alla myndigheter kan föra talan när det behövs.
5.2. Brister i bedömning och hanteringen hos prövningsmyndigheterna
Förlegat med politiska hänsyn vid regeringsprövningar enligt 17 kap. MB. 17 kap
borde avskaffas.
Svagt utvecklad praxis för hur avvägningarna mellan åtgärdskostnader och ekonomi ska göras enligt 2 kap 7 §.
I de delar av lagstiftningar där man ska ta samhällsekonomisk hänsyn ges de strikt
ekonomiska intressena för stor tyngd, beror på att de inte värderar de ur ekologisk
synpunkt den samhällsekonomiska nyttan. Den andra delen, i de delar av MB där
det inte ska göras samhällsekonomiska avvägningar ex artskydd och Natura 2000,
där görs ändå dessa ändå. Detta innebär att domstolarna oftast väger in både strikt
samhällsekonomiska och företagsekonomiska vinster, men inte fullt ut andra intressen, såsom friluftsliv, ekosystemtjänster, biologiska och ekologiska värden
m.m. Leder till att unika samhällsnyttor går förlorade, förlorad biologi och ekologi,
det blir förtur för de strikt samhällsekonomiska intressena.
Betungande och omotiverade krav på utredningar i tillståndsprövningar kostar VU
mycket tid och resurser utan miljönytta.
Bristande beslutsmotivering hos prövningsmyndigheterna.
Prövotider används felaktigt, för ofta och i för stor utsträckning, är ibland omotiverat långa, eller förlängs gång på gång, även frågor som har betydelse för tillåtligheten sätts ibland på prövotid.
14
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Otydligt vad som tillståndsprövats, göra att det blir oklart vad tillsynsmyndigheten
kan kräva av VU.
Tillåtligheten ifrågasätts för verksamheter med bra miljöprestanda, myndighetsföreträdare bör ha branschkunskap och kunna bedöma vilka krav som är rimliga att
ställa.
Alltför generösa grundvattenuttag tillåts av MMD, resurshushållningsprincipen
åsidosätts.
5.3. Behov av översyn talerätt
Det skulle vara en fördel om myndigheterna även hade möjlighet att överklaga
anmälningsärenden i de fall man bedömer att verksamheterna har stor miljöpåverkan och att det behövs praxis.
NV har i nulägen endast talerätt/överklaganderätt i mål som rör tillståndsprövning.
Inte mål som rör tillsyn. Det är ett problem, inte minst för praxisbildningen och för
möjligheterna att stävja felaktig tillämpning.
Talerätt för miljöorganisationer bör utökas.
Begränsningar i Naturvårdsverkets talerätt i strandskyddsärenden.
Klagorätten för en kommunal tillsynsmyndighet är en fråga som förbryllar många
idag.
5.4. Bristande underlag i prövningar
VU saknar incitament att göra bra prövotidsredovisningar. Underlag som inkommit
för sent eller har brister (MKB, m.m.) godtas/granskas inte.
MMD tillåter bristfälligt prövningsunderlag, leder till onödiga prövotider, för lindriga krav.
Domstolarna förelägger inte om nödvändiga kompletteringar, risk för dåliga beslut
på bristfälligt underlag.
Bristande processledning hos domstolarna, bättre underlag behövs för bättre avgöranden och färre/kortare prövotider.
Företagen tar ibland lång tid på sig att lämna in underlag. Myndigheterna får begära kompletteringar om och om igen och trots att det inte är myndigheten som tar
tid på sig när ansökan väl är komplett så uppfattas tiden som väldigt lång totalt från
start. Processgången kan också behöva förtydligas.
15
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
5.5. För långa handläggningstider
Långa handläggningstider och krångligare med individuell prövning, generella
föreskrifter skulle frigöra tid. Långa handläggningstider drabbar verksamhetsutövare. Prövningen borde vara enklare och mer generell.
Tillståndsprocessen hos framförallt MPD tar för lång tid, det stora antalet tillståndsvillkor vittnar om okunskap.
Prövningarna tar för lång tid, underlag saknas, skulle en differentierad prövningsavgift kunna hjälpa till?
Mer omfattande, detaljerade prövningar leder till långa handläggningstider och
ökade kostnader, riskerar leda till att företag tvingas tacka nej till beställningar.
För långa handläggningstider i remisshanteringen av vindkraftsparker. Inte ovanligt
med upp till sex månader för tillstyrkan från kommuner.
5.6. Problem kopplat till omprövning och tidsbegränsning
Omprövning och tidsbegränsade tillstånd används inte, teknikutvecklingen drivs
därför inte framåt, olika verksamheter får olika krav på sig. Tidsbegränsa alla tillstånd för att förhindra framtida problem med otidsenliga tillstånd.
För få omprövningar, leder till minskad miljönytta och teknikutveckling, osäkerhet/oklarhet i systemet, myndigheterna för försiktiga eller så saknar de resurser att
lägga på omprövningar.
Kostnader för kungörelser avhåller tillsynsmyndigheter från att ansöka om omprövning, kostnaden borde ligga på VU.
Bestämmelserna behöver ses över, tidsbegränsade tillstånd en bra idé.
För få omprövningar av tillstånd, och när de sker tar de för lång tid, särskilt för
vattenverksamhet. Det är kostsamt, komplicerat och tidskrävande för myndigheter
att ompröva vattenverksamhet. Ersättningsrätten är förlegad, det finns stort behov
av ändringar i miljöbalken.
Problem att omprövning enligt 24 kap. av 9 och 11 kapitel-verksamhet inte är likställd. Behov av ändring av 22:2 a MB om omprövning så att det även gäller vattenverksamhet.
Tidsobegränsade tillstånd skapar problem, t.ex. när det gäller att följa MKN, myndighetsinitierad omprövning kräver stora resurser, generella föreskrifter borde
införas för små verksamheter.
16
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Behov av ändring av omprövningsregeln i 25:5 p. 2 MB om MKN.
5.7. Svårighet att utforma villkor
I stora ärenden med mycket underlag kommer allmänna villkoret i ett tillståndsbeslut att bli väldigt omfattande i praktiken. Det blir svårt både för tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren att efter ett antal år komma ihåg eller hitta alla
åtaganden och fakta.
MPD och länsstyrelser brottas med att VU via branschorganisationer hänvisar till
mildaste tolkning i landet, vid utformning av olika villkor.
NV borde hjälpa till att försöka styra om skutan om begränsningsvärden, okunnigt
tro att straffsanktioner styr villkoren, villkoren ska snarare ligga till grund för tillsynsförelägganden, en del av debatten om att villkoren förslappades beror nog på
dålig tillsyn.
Risk att miljöskyddet urholkas om utsläppsvillkor enbart reglerar normala driftsförhållanden.
5.8. Krav på ekonomisk säkerhet ställs inte
Gäller t.ex. anmälningspliktiga vindkraftverk och gruvverksamhet.
5.9. Mer offensiva myndigheter behövs i prövningar
Bland annat Länsstyrelserna behöver vara mer aktiva och tydliga under samråden.
Men även när de är det så är ansökningarna bristfälliga. Störst problem med täkter
och lantbruk, vindkraft har blivit bättre.
5.10. Användningen av ekologisk kompensation är begränsad och oförutsägbar
Bristande kunskap om kompensation som verktyg. Svårt när man väljer linjen
avslag och samtidigt kräver kompensation, risk att man blandar ihop frågor om
kompensation och tillåtlighet.
6. Allmänna hänsynsreglerna (2 kap. MB)
6.1. Bristande tillämpning av hänsynsreglerna och miljöbalkens portalparagraf
Miljöbalken är inte en drivkraft mot hållbar utveckling. Det är svårt, i vissa fall
omöjligt, för politiker och för verksamhetsutövare att förstå hur man kan ställa krav
utifrån de allmänna hänsynsreglerna och miljömålen, som är ganska vaga. Det är
också dåligt genomslag för många av de allmänna hänsynsreglerna.
Kortsiktiga intressen väger ofta tyngre än långsiktiga bevarandeintressen. Försiktighetsprincipen tillämpas ofta inte.
17
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
2 kapitlet beskrivs summariskt av verksamhetsutövaren.
Miljöbalken beaktar ekologisk hållbarhet, men i praktiken vägs andra rimlighetsfaktorer in.
Det föreligger presumtion för tillstånd till verksamheter. Orsaker till detta är motstående intressen, att det kräver resurser, brist på kunskap eller drivkraft.
Det finns mycket få detaljerade och givna regler. Mycket i tillsyn och prövning är
bedömningar i varje enskilt fall utifrån hänsynsreglerna. Handläggare upplever att
hänsynsreglerna är otydliga och svåra att använda t.ex. kopplat till förbud och förelägganden.
Det behövs mer användbara konkreta verktyg även i miljölagstiftningen och
mindre utrymme för tolkning/bedömning för varje tillsynsmyndighet/handläggare.
6.2. Brister i tillämpningen av kunskapskravet (2 kap. 2 § MB)
Kunskapskravet är en av hörnstenarna i svensk miljöslagstiftning. Systemet med
egentillsyn bygger t.ex. på att verksamhetsutövarna har och upprätthåller en tillräckligt hög kunskapsnivå. Bestämmelsen i 2 § 2 kap. är idag utformad så att den
endast ställer krav på kunskapsinhämtning, inte på bibehållandet av kunskap.
En upprättad miljökonsekvensbeskrivning utgör ingen garanti för att verksamhetsutövaren besitter tillräcklig kunskap. Behövs krav på upprätthållande av kunskap.
Risk att kunskapskravet inte uppfylls enligt det givna tillståndet vid överlåtande av
verksamhet.
6.3. Försiktighetsprincipen tillämpas inte och bristande genomslag för
BAT (2 kap. 3 § MB)
Försiktighetsprincipen säger att försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl
att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Idag gör man inom många områden tvärtom, exempelvis
när det gäller bisfenol, strålning, utsläpp etc.
Tillståndsprocessen och beslut hindrar teknisk utveckling och kreativitet.
För höga krav på sökandens redovisning av tekniska lösningar, jämfört med hur
upphandling fungerar så bör det i stället ställas krav på redovisning av största tilllåtna miljöpåverkan.
Myndigheterna måste argumentera bättre för BAT i domstol. BAT bör finnas för
alla kapitel (inte bara 9 kap).
18
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Svårt att få igenom BAT på grund av domstolarnas rimlighetsavvägning.
Risk för alltför stor regelbörda, svenska tillståndsprövningen bör komplettera BATslutsatserna i stället för att dubblera dem.
Det behövs mer miljöteknisk kompetens i prövningarna som kopplar ihop konsekvenserna i miljön med konkreta skyddsåtgärder.
6.4. Bristande genomslag energihushållning och produktval (2 kap. 4-5
§§ MB)
Produktvalsprincipen i MB 2 kap 4 § och stadgandet om företräde för förnybara
energikällor i MB 2 kap. 5 § har inte fått genomslag i myndighetsutövning och
praxis. Området regleras av många olika lagstiftningar. Stora lokala variationer i
tillämpning. Det innebär i sin tur problem för uppnående av miljökvalitetsmålen
om begränsad klimatpåverkan respektive giftfri miljö.
Oklart vilka krav som ställs när det gäller energihushållning. Frågor om resurshushållning och energieffektivisering har varken drivits så ofta från myndigheter eller
näringsliv och domstolarna har inte någon linje för hur de hanterar de frågorna.
Detta beror sannolikt till stor del också på kompetens- och resursbrist hos alla berörda aktörer. Det behövs vägledning och konsekvensanalyser.
Naturvårdsverket och Energimyndigheten bör tillsammans med länsstyrelserna ta
initiativ till en nationell samverkansgrupp.
Saknas krav på systematisk energikartläggning i egenkontrollförordningen.
6.5. Otillräcklig tillämpning av lokaliseringsprincipen (2 kap. 6 § MB)
Platsvalsregeln gäller inte enbart vid nyetablering. (sid 124 Prop. 2005/06:182),
men om hushållningsaspekterna inte får tillämpas kan det faktiska behovet av en
omlokalisering av en befintlig verksamhet lätt underskattas.
Vad som avses med ändrad användning är inte entydigt och det borde därför övervägas att införa ett förtydligande, t.ex. i förordning.
Även effekterna av en verksamhet eller åtgärd kan förorsaka en ändrad mark- eller
vattenanavändningen. Detta borde uttryckas i författningstext, så att detta förhållande inte förbises när myndigheter och domstolar bereder och beslutar om ändringar i verksamheter som inte leder till ändrade ytanspråk för platsen där verksamheten bedrivs, men som på annat sätt har inverkan på hushållningen med mark
och vatten. Exempel kan vara när en förändrad produktion vid en fabrik eller en
energianläggning leder till större utsläpp av kylvatten eller till att anläggningen får
en större visuell påverkan på omgivningen.
19
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Kraven i 6 kap. 7 § på hantering av lokaliseringsalternativ, liksom av projektets
(verksamhetens eller åtgärdens) inverkan på hushållningen av mark och vatten
motsäger, eller är svårförenliga med, vad som anges i 2 kap. 6 § 2st. och med gemenskapslagstiftningens bestämmelser.
Lokaliseringsprövningen utgår ibland från vilken möjlighet verksamhetsutövaren
har att bedriva verksamheten på alternativa lokaliseringar.
6.6. Bristande tillämpning av rimlighetsavvägningen (2 kap. 7 § MB)
Avvägning mellan företagsekonomiska, och samhällsekonomiska kostnader jämfört med de miljömässiga vinsterna. Oklart hur en avvägning ska göras mellan
nyttan av skyddsåtgärder och kostnader. Vad är rimliga kostnader för företagen?
Vilka kostnader kan ett företag åläggas att bära? Hur sätter man en prislapp på
miljönytta rent samhällsekonomiskt? Hur ställer sig denna bedömning i relation till
särskild skyddslagstiftning t ex artskyddförordningen eller Natura 2000?
Avvägningen görs inte alltid och redovisas sällan. I de fall man faktiskt redovisat
sin bedömning har de fallit ut till verksamhetsutövarens fördel.
7. Hushållningsbestämmelserna (3 och 4 kap. MB)
7.1. Behov av översyn av hushållningsbestämmelserna
Riksintressen för naturvård och friluftsliv hanteras ofta felaktigt när de ställs mot
motstående riksintressen. Avvägningsregeln i miljöbalken 3 kap. 10 § fungerar inte
som avsett och miljöbalkens syften har ofta dåligt genomslag i bedömningen. Att
koncessionsbeslut enligt minerallagen kopplar ur riksintresseavvägningen från
miljöbalksprövningarna leder till felstyrning. Begreppen är svårtydda. Komplicerade ärenden som innefattar en 3:10-avvägning hamnar oftast i domstol eller hos
regeringen för slutligt avgörande och utslagen varierar och saknar röd tråd. Myndigheterna pekar ut olika riksintressen för samma område. Är det inte så att regeringen borde bestämma vad som bör prioriteras?
Riksintresse-myndigheterna hanterar anspråken på olika sätt, samordningen brister.
På flera områden finns för många riksintressen utpekade, ”regionala riksintressen”
är t.o.m. ett begrepp som används, gäller även riksintresse kulturmiljö.
Möjligheten att använda 3:6 för att peka ut ”landskaps-riksintresse” där värdet
byggs av två eller flera av faktorerna kulturmiljö, naturmiljö och friluftsliv utnyttjas inte.
Första stycket i 3:6 tillämpas inte.
20
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Det är oklart hur de 15 världsarven ska hanteras exempelvis i prövningsprocesser.
Vidare diskussioner behövs om världsarvens status, till exempel i förhållande till
reglerna i miljöbalken kap 3 och 4.
Problem med att text och karta inte stämmer, ex: I 4:3 MB står det att inom "kust
och skärgård" i "Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till
Skagsudde" får vissa anläggningar inte komma till stånd. Den gränsdragning som
finns på kartmaterialet stämmer inte överens med texten på 4:3.
I 4:6 MB anges de områden där det råder förbud mot vattenkraftsutbyggnad. Av
3:e stycket följer att förbudet inte gäller vattenverksamhet som endast förorsakar
obetydlig miljöpåverkan. Detta undantag har tagits till intäkt för att det trots förbudet är ok att anlägga eller bygga om ett vattenkraftsverk trots att det ligger i ett
förbudsområde. Av 3 § förordning om MKB (1998:905) följer en uppräkning av
de verksamheter som alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Av pkt
3 a följer att även minikraftverk och andra vattenkraftverk ska antas medföra en
betydande miljöpåverkan. Således bör undantagsmöjligheten i 4:6 3:e stycket vara
väldigt begränsat och omfatta endast mindre åtgärder vid befintliga kraftverk där
länsstyrelsen beslutat att åtgärden inte medför någon betydande miljöpåverkan.
Något utrymme för att i 4:6 3:e st tolka in möjlighet för nyanläggande eller lagligförklaring av befintliga kraftverk utifrån bestämmelserna i 3 § förordning om MKB
bör därför inte finnas. Min uppfattning är att trots lydelsen av 3 § i MKBförordningen så sker egen tolkning av "påverkan" av domstolarna när det kommer
till bedömning om undantaget i 4:6 MB 3:e st uppfylls.
7.2. Förhållandet till minerallagen
Prövningen av markanvändningen enligt 3 och 4 kap. MB ska ske i koncessionsärendet enligt minerallagen. Men då måste Natura 2000 frågan vara avgjord. (4:8
MB). När i processen och vilken myndighet ska pröva Natura 2000-frågan? Olika
syften med lagstiftningen. Prövning enligt minerallagen sker innan MB.
7.3. Skydd av jordbruksmark
Skyddet av jordbruksmark mot exploatering borde stärkas, 3 kap. 4 § MB. Det är
en resurs man behöver värna. Bebygger man marken går det inte att återskapa jordbruksmarken. Riksintressen har under förra året tittat på detta.
8. Miljökvalitetsnormer (5 kap. MB)
8.1. Brister i genomförande och tillämpning av miljökvalitetsnormer
Definitionen i 5 kapitlet 2 § är för vid. Låg frekvens på omprövningar. Dessutom
bristande tillsyn på icke tillståndspliktiga verksamheter. Miljökvalitetsnormer
drabbar i huvudsak A och B-verksamheter. Inneffektivt. Marginalkostnaden blir
hög för verksamheter som redan har en hög prestanda.
21
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Genomförandet av ramdirektivet för vatten och tillämpningen av det behöver genomlysas, det finns åtskilliga problem.
MKN skiljer sig åt för vatten respektive luft i hur de är utformade. Det leder till en
otydlighet i hur de ska tillämpas.
Åtgärderna som vidtas är inte koordinerade.
Det är inte bra med tvingande regler för kommuner och myndigheter (de som ska
se till så normerna följs) vilka inte följs. Bidrar till att tilltron till miljöbalken urholkas. För att klara NO2 kravs antingen mindre trafik snabbt eller snabbt renare
fordon i city i kommunerna. Juridik övergår i politik.
Miljökvalitetsnormerna för utomhusluft avseende partiklar (PM10) och kvävedioxid, som följer av miljöbalkens 5 kap. och EU:s luftkvalitetsdirektiv efterlevs inte
på flera platser i landet.
Omprövningsregeln i 24 kap. 5 § p. 2 MB bör ändras så att omprövning kan ske av
verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte följs eller riskerar att
inte följas, oavsett om tidpunkten för när normen ska börja gälla ännu inte inträffat.
MKN luft bygger på vetenskaplig koppling mellan halt och miljöeffekt. MKN
kemisk status i vatten likaså. Systemet konstruerades utifrån att den kopplingen
skulle finnas. Den enskildes utredningsansvar är kopplat till vilken miljöeffekt
verksamheten har. Problemet är att MKN ekologisk status saknar sådana kopplingar. Vetenskapliga fakta brister, kunskaper saknas. Förutsättningarna för systemet
brister.
8.2. Genomförandet av åtgärdsprogram för vatten haltar
Åtgärdsprogrammen beslutas av vattenmyndigheterna, men följs inte i tillräcklig
utsträckning av mottagarna. Det gör att systemet med MKN för vatten haltar.
MKN för vatten, Åtgärdsprogrammen beslutas av vattenmyndigheterna. Det hamnar utanför beslutsstrukturen och följs inte. Forskningsprogram finns. Ett förslag är
att det bör vara regeringen som beslutar om programmen, då hamnar det i den
”normala” strukturen.
Vattenförvaltningen är inte tillräckligt adaptiv. Statusklassning och beslut om miljökvalitetsnormer ska kunna ske fortlöpande inom förvaltningsperioden. Felaktiga
statusklassningar, preliminära normer o d är ett problem för rättssäkerheten. Åtgärdsprogram ska följas upp fortlöpande inom förvaltnings-perioden och revideras
vid behov.
22
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Domstolars bedömning av miljökvalitetsnormer gör dem i princip verkningslösa i
praktiken. Det finns problem med att tillämpa denna typ av norm men som domstolarna numera använder dem så blir det också problem.
Hur ska man tolka ”Är förenlig med ett åtgärdsprogram”? Åtgärdsprogram riktar
sig till myndigheter. Ger man ett rättskraftigt tillstånd går man ifrån systemet med
MKN. Kopplar till 2 kap. 7 § miljöbalken.
Ingen likställd omprövning enligt kap. 24 av kap 9 och 11 verksamheter.
Ersättningsreglerna i samband med omprövning i domstol och villkorsändring, kap.
25.
Krav på miljörapport för 11-kap-verksamheter saknas. Borde finnas en liknande
reglering som gäller för tillståndspliktiga 9-kap-verksamheter i 26 kap. 20 § MB.
Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen behöver samordna sin handläggning av ärenden
enligt 11 kap. - framförallt markavvattning. Tolkning av EU:s vattendirektiv kontra
kap 5:2 miljökvalitetsnormer och kap 2:7 rimlighetsavvägning.
Tolkning av framåtsyftande miljökvalitetsnormer med undantag till 2021 och 2027
kap. 24:5 2p behövs. För att uppnå God status till målåren behöver åtgärder vidtas
innan 2018 respektive 2024. Kopplingen mellan prövning enligt 4:e avdelningen
och hantering av undantag för nya verksamheter enligt VFF 4:11och MB 11:20
saknas.
Oklart ansvar för avlysta flottleder. Förtydligande av ansvaret i kap 5:3 behövs.
9. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag (6 kap.
MB)
9.1. Miljöbalkens regler om miljöbedömning följs inte
Bestämmelser om miljöbedömning används inte i enlighet med EU-praxis i Sverige. Vi får inte ut samma fördelar som andra länder, ex. ekonomiskt. Det saknas
egenkontroll och tillsynssystem, uppföljningskravet efterlevs inte, allmänhetens
perspektiv och deltagarna utelämnas.
Kommuner genomför inte miljöbedömning trots att planen eller programmet uppfyller kriterierna som nämns i punkt 1 och genomförandet kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
Trafikverket gör inte miljöbedömningar av de nationella transportplanerna på det
sätt som MB avser. Bland annat är alternativen för dåligt belysta.
23
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Det bör finnas ett krav på att vid utarbetandet av ”rimliga alternativ” enligt 6:12
MB bör ett alternativ utarbetas med miljö i fokus.
Det är inte rimligt att den kommun eller myndighet som upprättar en plan eller ett
program också ska bedöma om den miljökonsekvensbeskrivning som de är skyldiga att utarbeta är av tillräckligt hög kvalitet och uppfyller de krav som finns i
miljöbalken.
Otydlighet vad som gäller avseende MKB vid framtagande av översiktsplaner och
detaljplaner. Inom planprocessen verkar det mer vara upp till kommunen om en
MKB ska upprättas och det tycks inte vara så känt varför den ska upprättas och vad
som är syftet med den. Varför kan inte Lst godkänna MKB på samma sätt som man
gör inom infrastruktur?
Formulera om i förordningen så att även slutsatsen av den förenklade behovsbedömningen som görs av de planer och program som räknas upp i första stycket i 4
§ ska göras tillgänglig för allmänheten.
6 § MKB-förordningen andra stycket innebär krav på att redovisa beslut om miljöbedömning behövs (ja eller nej) utifrån kriterierna i bilaga 4 MKB-förordningen.
För planer och program som omfattas av MKB-förordningen 4 § första stycket men
ej av andra stycket krävs inte att man för allmänheten redovisar att miljöbedömning
krävs. Dvs för flertalet planer och program som ska miljöbedömas behöver inte
myndigheten eller kommunen redovisa sin bedömning. Det innebär en risk att allmänheten inte får kännedom om detta förrän samråd om MKB:n.
Vid prövning av ärenden samt vid Länsstyrelsens granskning av kommunala planer
behövs vägledning kring vad som är påtaglig skada på riksintressen, framförallt
naturvård och friluftsliv.
9.2. Behov av att stärka MKB-processen
Begreppet betydande miljöpåverkan är svårbegripligt och hanteringen bedöms inte
ändamålsenlig. Förslag på ändring av begreppet och av processen och arbetssättet
kring MKB.
MKB:erna är bristfälliga, kan det lösas med ett oberoende MKB-råd eller MKB
myndighet? Certifieringssystem?
En genomgripande översyn av reglerna om s k projekt-MKB bör inledas. I reglerna
om MKB och miljöbedömningar används också begrepp som landskap och kulturarv. Dessa begrepp behöver få en uttolkning i balken och dessutom inte enbart
nämnas i kap 6.
Det saknas uppföljningskrav som följer upp de konsekvenser som beskrivs i MKB
för att kunna utvärdera hur väl MKB har förutsett vad som händer i miljön. Dessa
resultat skulle på något sätt kunna analyseras och användas för att stärka MKB som
24
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
verktyg. Begreppet betydande miljöpåverkan borde tas bort helt och ersättas med
tex enbart Länsstyrelsens beslut om omfattning av samråd och MKB.
Länsstyrelsens beslut enligt 6:5 kan direkt ange omfattning av samrådskrets och
omfattning på MKB utan att använda begreppet "betydande miljöpåverkan".
Synkronisera kravet på MKB med tillståndsplikten.
Miljöbedömning skulle inte behövas för program som syftar till att förbättra miljön
Svårigheter att tolka lagarna när ett program syftar till att förbättra miljön. Stjäl
resurser.
9.3. Bättre vägledning om MKB
Brist på vägledning/ svårt att tolka lagtexten vad gäller beslut om betydande miljöpåverkan i Natura 2000-tillståndsprövning. Begreppet kan i många fall vara förvirrande för verksamhetsutövaren då det speglar samrådskretsen och omfattningen av
ansökan. Namnet säger istället hur mkt som miljön påverkas. Byt namn på begreppet för att minska risken för missförstånd och missuppfattningar.
Naturvårdsverket borde vägleda mer om miljökonsekvensbeskrivningar eftersom
de är centrala vid prövning. Bestämmelserna är komplicerade och ska tolkas mot
bakgrund av MKB-direktivet. Brister i vägledningen bidrar till att kvaliteten på
MKB:er är varierande.
Bernkonventionen (som Sverige har undertecknat) har en rekommendation om hur
problematiken med fåglar som flyger in i elledningar och – stolpar ska hanteras,
och det är möjligtvis något som kan hanteras i MKB-processen, på ett mycket konkret sätt.
Domstolarna förelägger inte om nödvändiga kompletteringar vid prövningar. Kap.
22 §2. Betyder att det blir långa handläggningstider med frågor från remissinstanserna som snurrar runt. Mycket frustration och risk för dåliga beslut. Verksamhetsutövaren kan betala för att få gjort en MKB men inte utföra den själva. Det förekommer att nya ansökningar kommer in sent i prövningen, vilket kan innebära
processhinder. Det händer också att MKB inte granskas i handläggningen.
Otydligt vad länsstyrelsens roll är i MKB processen. Ofta har man samråd med den
som tillsynar verksamheten istället för länsstyrelsen. Tanken är att VU ska samråda
med Lst för att de sitter på så mycket underlag och expertkunskap, då miljökonsekvenserna ska bedömas.
Hur ska man hantera 6:e kapitlet om man kräver en MKB för en verksamhet som
omfattas av samråd enligt 12 kap. 6 §. Ska man exempelvis ha ett samråd enligt 6:4
innan man har samrådet enligt 12:6?
25
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Det står att en MKB ska ingå i en ansökan om att anlägga, driva eller ändra verksamheter. Det framgår dock inte tydligt huruvida utrivning av en anläggning omfattas av kravet.
Förtydliga i MKB-förordningen att man alltid ska läsa 5 § efter 4 § i förordningen
om MKB.
10. Skydd av områden (7 kap. MB)
10.1. Översyn av biotopskyddet behövs
Biotopskydd för åkervägar. Åkervägar behövs för att arter ska ha en livsmiljö och
spridningsväg i ett öppet odlingslandskapet.
Se över skyddet för alléer, möjlighet att upphäva beslut om biotopskydd. Tydliggörande av alléer i tätort.
Nyanlagda biotoper bör under en viss tid kunna undantas från biotopskyddet.
Skötsel utan enskilda beslut behövs.
Möjlighet att inrätta biotopskydd för att återskapa och nyskapa miljöer.
7 kap. 11 b § MB tillämpas inte på ett bra sätt.
Hela det generella biotopskyddet i odlingslandskapet bör ses över så att det fyller
sin funktion i alla delar av landet eller anpassas till olika delar av landet.
I MB 7:7 framgår att Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva
beslut enligt bland annat 4§ de tagit om det finns synnerliga skäl. Motsvarande
möjlighet bör införas för myndighet att upphäva beslut om biotopskyddsområde
myndigheten tagit i enlighet med 7:11.
Skogsstyrelsen, samt övriga myndigheter som enligt 6 § och 7 § i förordning
(1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. kan besluta om biotopskyddsområden, bör också kunna genomföra skötsel i biotopskydd utan att först
fatta enskilt beslut om detta.
Hanteringen av den nya paragrafen liknar mer gissningar än kvalificerade bedömningar och är mycket rättsosäker. Resurser och kunskap saknas ofta för att göra bra
bedömningar.
Avsaknad av förvaltningsanslag för att förvalta biotopskydd.
Handbok för det nationella biotopskyddet har skrivits av NV och berör även Jordbruksverket. Men det är otydligt hur arbetet ska gå till i praktiken.
26
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
10.2. Översyn av naturreservatsbestämmelserna behövs
Vägledning önskas kring vad som kan utgöra särskilda skäl vid dispensgivning
inom naturreservat. Det vore bland annat bra med verkliga exempel.
Miljöbalken saknar bestämmelser om uppdatering/omprövning av skyddade områden, skyddsbestämmelser, skötselplaner, svenska regler om skötselåtgärder riskerar
att komma i konflikt med EU-rätten/Natura 2000.
Det saknas möjlighet att enligt 7 kap MB besluta om att ett befintligt naturreservat,
med visst geografiskt område, utökas till att även gälla ett angränsande geografiskt
område.
Skyddade områden – beslutsunderskott, svårt att ändra fattade beslut och ersättningsbestämmelser som hanteras felaktigt.
Syftesformuleringarna för naturreservaten är för snäva och fragmenterar områdesskyddet.
Omotiverat krav på statligt ägande för nationalparker.
10.3. Behov av förtydliganden angående Natura 2000
Enligt förarbetena till 4:8 MB innebär lagrummet i fråga att en tillståndsprövning
måste avvakta en eventuell Natura 2000-prövning. Verksamhetsutövare är inte
sällan ovetande om detta, vilket innebär problem när de planerat sina tillståndsprocesser i omvänd ordning: Tillstånd enligt annan lag först och ansökan om Natura
2000-område sedan. Det kommer som en överraskning för dem när vi påtalar att de
först måste söka Natura 2000-tillstånd. Lagrummet bör ändras så att en läsning av
lagtexten ger klart besked om vad som förväntas.
Prövningen av markanvändningen enligt 3 och 4 kap. MB ska ske i koncessionsärendet enligt minerallagen. Men då måste Natura 2000-frågan vara avgjord. (4:8
MB). Förtydliga när prövning i processen och vilken myndighet ska pröva Natura
2000-frågan?
Problem med regeringens tillåtlighetsprövning i järnvägsprojekt om det berör ett
Natura 2000-område.
10.4. Behov av att ändra strandskyddsbestämmelserna
Det behövs lättnader inom strandskyddet, gäller mindre vattendrag, avvägningar av
särskilda intressen. Större möjlighet för areella näringar att bygga strandnära.
Man borde ha tidsbegränsade dispenser för areella näringar, om de ej längre bedriver verksamhet bör inte byggnaden stå kvar.
27
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Man vil inte ha ett generellt undantag för dispensplikten för alla typer av miljöbalkstillstånd.
Det blir problem att anlagda våtmarker/vatten omfattas av strandskydd, detta kan
hämma tillskapandet av nya våtmarker.
10.5. Förbättra tillämpningen av strandskyddsreglerna
Enligt en rapport som Naturvårdsverkets tagit fram går det redan av handlingarna
att fastställa att 85 procent av de över 600 undersökta kommunala strandskyddsdispenserna var formellt felaktiga. Detta motverkar miljökvalitetsmålen om levande
sjöar och vattendrag respektive hav i balans samt levande kust och skärgård.
I Ett rikt växt- och djurliv anses också att prövningen där artskydd ingår generellt
behöver bli bättre och de biologiska underlagen förbättras. Vid prövning av strandskyddsdispenser ingår sällan avvägning mot djurs och växters livmiljöer, trots att
det är ett av syftena med strandskyddet (Rapport Översyn av tillämpningen av
strandskyddet, WSP, 2013). En del i den bristen kan härledas till bristen på biologisk kompetens i kommunerna.
Vägledning och förtydliganden behövs angående vad ett naturtillstånd är t. ex.
Missnöje med MÖD:s dom om brygga i vassområde där hänsyn till friluftsliv från
vatten togs.
För lite tillsyn, lokal politik påverkar, de gamla undantagen spökar. Gemensam syn
saknas.
Brister i tillämpningen till följd av att kommunen saknar organisation och kompetens att göra bedömningar och ta rätt beslut.
11. Artskydd (8 kap. MB)
11.1. Brister i artskyddslagstiftningen
Miljöbalken ska ge skydd åt artskyddsförordningens arter, men kan bara styra undan verksamhet som skadar arten eller livsmiljön och inte tvinga fram skötsel av
livsmiljön. Frånvaro av skötsel kan vara lika förödande som exploatering och MBs
tänkta skydd blir meningslöst.
Bilagearterna behöver ändras och uppdateras och 8-9§§ ses över och formuleras
om.
Att ALLA fåglar är fridlysta. Man har inte en susning om hur man ska hantera det
på ett rättssäkert sätt.
28
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Att vissa är förvirrade över om huruvida artskyddet gäller för areella näringar eller
inte.
Att väldigt utrotningshotade arter inte är skyddade. Rödlistade arter bör in i artskyddsförordningen och icke hotade fåglar bör ut.
Artskyddsförordningen 62§, NV kan fatta beslut om placering men inte om avlivning, av exempelvis förverkade exemplar.
11.2. Tillämpningen av artskyddslagstiftningen
Det är svårt att får gehör i domstol för skyddsåtgärder när det gäller fridlysta arter
som inte är hotade. En orsak kan vara att art- och habitatdirektivet, enligt Naturvårdsverkets mening, inte helt är genomförd i Sverige och förändringar i artskyddsförordningen behövs, för att förtydliga bestämmelserna.
Verksamhetsutövarens och markägarens ansvar för egenkontroll vid åtgärder som
kan påverka fridlysta arter är oklart och behöver förtydligas.
Oklarheter kring hur långtgående villkor tillsynsmyndigheten kan ställa med stöd
av artskyddsförordningen.
Arter som är skyddade enligt artskyddsförordningen/art- och habitatdirektivet får
ibland för stor tyngd vid prövningar i förhållande till andra arter som egentligen har
ett större behov av skydd.
Skydd av djur och växter väger lätt.
11.3. Behov av lättnad i artskyddet
Utformningen av art- och habitatdirektivet som i princip fridlyser arter och låser
markanvändning om en art siktats inom ett visst område.
Är det vettigt att vissa vanligt förekommande arter i Sverige ska blockera samhällsutbyggnad för att de är sällsynta i Spanien?
Det finns en överimplementering av direktiven i artskyddsförordningen (4 §, viloplatser). Samtidigt finns det ett bristande genomförande av direktiven, särskilt när
det gäller de areella näringarna. Det skydd som direktiven stadgar efterlevs inte.
Det är oklart hur långtgående villkor tillsynsmyndigheten kan ställa med stöd av
artskyddsförordningen. Nyligen levererades två domar från MÖD som hanterar
problematiken med avsiktlighet men som dessvärre inte klargjort hur man ska förhålla sig till begreppet. Detta reparerades dock till viss del genom domen i Örndalen. Dock råder det fortfarande olika uppfattning om hur man ska tolka de olika
domarna.
29
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Alla Sveriges fåglar är fridlysta, vilket innebär att deras fortplantningsområden och
viloplatser inte får skadas eller förstöras. Även efter Naturvårdsverkets "prioritering" av fågelarter omfattas fortfarande arter med gynnsam bevarandestatus av
strikta artskyddsbestämmelser. Strikt skydd gäller även för andra djurgrupper än
fåglar där vissa arter har gynnsam bevarandestatus. Detta leder ofta till att åtgärder
som inte motverkar syftet med artskyddet möter hinder av lagstiftningen. Ett strikt
skydd av livsmiljöer behövs - men för vissa känsliga arter.
Den omarbetning som tidigare var på gång har inte genomförts. Har funnits ett
tidigare förslag som varit ute på remiss med många synpunkter. Lagstiftningen
behöver göras tydligare.
11.4. Behov av översyn rörande varg
Jaktlagstiftningen för licensjakt stämmer inte överens med art- och habitatdirektivet. Undantagskrit 16 art 1 e. och 23 § jaktförordningen Stämmer inte överens.
Tanken är att det ska vara en restriktiv bedömning. EU öppnar upp för olika typer
av ändamål som man kan tillåta jakt på. Man har lagt till rekvisit som inte stämmer
överens.
De senaste årens beslut om licensjakt efter varg och lodjur visar att EU:s och våra
egna regler om artskydd inte fungerar som avsett. Kammarrätten i Stockholm fann
i oktober 2014 att licensjakten 2013 var olaglig. EU-kommissionen har för närvarande två överträdelseärenden riktad mot svenska regeringen om dessa brister i den
svenska efterlevnaden av art- och habitatdirektivet. Det finns på europanivå en
stark oro över att det "svenska exemplet" kommer att sprida sig i unionen, vilket till
exempel skulle kunna göra det svårt att komma tillrätta med den traditionella jakten
på flyttfåglar i unionens medelhavsländer.
Jakt och jaktlagstiftningen är inte tillräckligt integrerad som en del i miljömålsarbetet. Jaktbara arter och tider ändras inte i samspel med t ex rödlistan.
11.5. Skogsvårdslagen och artskydd
Betydelsen av pågående markanvändning skiljer sig åt i artskyddsförordningen och
skogsvårdslagen. Handbok i hur man ska tillämpa artskyddsförordningen i skogsvård/bruk vore bra. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för artskyddsförordningen
och Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsbruksåtgärder (12:6-samråd). När
en skogsbruksåtgärd berör fridlysta arter blir båda myndigheterna berörda och
kräver dialog för att lösa. Det saknas praxis om hur artskyddsförordningen ska
tillämpas i pågående markanvändning som gör det oklart för VU och tillsynsmyndighet vilka krav som kan ställas på underlag från VU och hur långtgående förbuden kan vara. Till den saken hör att artskyddsintrång inte är ersättningsberättigat
och att skogsbruk i stort sett aldrig kan ges dispens från förbudet att störa, förstöra
och döda.
30
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
11.6. Plan- och bygglagen och artskydd
Prövningen av artskydd i detaljplan är otydligt. Lokaliseringsprövningen (som
borde omfatta artskydd) är inom PBL ofta summariskt gjord. Därför är frågan
svårbevakad och svårhanterad. Risken är att detaljplaner antas med blir ogenomförbara p.g.a. att artskyddsfrågan sedan aktualiseras. Detaljplan handläggs enligt
PBL, med beaktande av många andra lagar. Efter att detaljplanen. vunnit laga kraft,
kommer Artskyddsförordningen och hindrar genomförande av planen.
11.7. Minerallagen och artskydd
Olika syften med lagstiftningarna. Prövning enligt minerallagen sker innan MB.
11.8. Jordbruk och artskydd
Bestämmelserna i artskyddsförordningen krockar bl.a. med skogsvårdslagen.
Oklart om förekomst av fridlysta arter i bilaga 2 kan hindra markanvändningen i
areella näringarna och vid exploatering. Tidigare undantag för ändamålsenlig markanvändning borttaget ur förordningen, men ska ändå anses gälla.
I artskyddsförordningens bilaga 2 listas arter som vi nationellt utsett som fridlysta.
Denna påverkas inte av EU direktiv som de i bilaga 1. Tidigare fanns undantag där
jord- och skogsbruk inte träffades av förbuden i frilysningsbestämmelserna. Detta
undantag föll bort vid en tidigare lagändring och detta medför stora konsekvenser
för exempelvis skogsägare. Detta får konsekvensen att traditionellt skogsbruk ej
kan tillåtas i områden där det förekommer arter i bilaga 2. Då det inte heller finns
någon ersättningsmöjlighet för de inskränkningar som artskyddsförordningen medför får inte heller skogsbrukaren någon skälig ekonomisk ersättning för att hen
måste avstå att avverka produktiv skogsmark. Detta bör på något vis ändras. Endera får man möjliggöra ekonomisk ersättning eller också får man återinföra undantaget för areella näringar.
12. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (9 kap. MB)
12.1. Allmänt om miljöfarlig verksamhet
Minskad tillståndsplikt vid ändring av miljöfarlig verksamhet riskerar leda till
minskade miljöförbättringar.
Behov av förtydligande i lagstiftningen om när/om det går att meddela interimistiska förbud/inhibition av C-verksamheter vid överprövning.
Gränserna för tillståndsplikt, liksom för IED-verksamheter inte längre relevanta,
produktionsprocessen hos ytbehandlingsföretag har utvecklats starkt de senaste 20
åren, från att ha avlett processvatten via intern rening är idag många processer
slutna.
31
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
12.2. Behov av översyn Miljöprövningsförordningen
En mängd förslag på verksamheter som borde vara tillstånds- eller anmälningspliktigt, förskjutningar uppåt eller nedåt i tillstånd-anmälnings-hierarkin (A-,B-, C- och
U-verksamheter).
Fler verksamheter borde omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt:





Brandövningsplatser, fordonstvätt, lackering, lantbruk, växtodlare, vissa
Sevesoverksamheter.
Det är viktigt att pröva lokaliseringen av husbehovstäkterna, men det finns
inga krav på anmälan. Det finns heller inget krav på samrådsplikt när det
gäller uttag av morän.
Sprängning av berg kan genomföras utan anmälan eller tillstånd. Störningarna kanske är störst från sprängningsarbetena och det är svårt att förklara
för både närboende och företag varför det inte krävs någon eller anmälan
eller tillstånd.
Dagvattenanläggningar borde vara C-verksamhet.
Tillsynsmyndigheterna behöver information om U-verksamheter
Färre verksamheter borde omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt:

Matjordstäkter, gränserna för innehåll av ämnen i massor för återvinning
bör höjas (översyn av handboken)
12.3. Förtydliga, ex. vägled eller ändra definitioner
Ändra så att det blir logiskt med tillstånds- respektive anmälningsplikt för avlopp,
idag tillstånd-anmälan-tillstånd.
Genomgång av definitioner av djurenheter, pedagogisk verksamhet, mellanlagring
av avfall, hygieniska verksamheter, bassängbad, tillverkning av kemisk produkt
med hjälp av fysikalisk process, fordonslackering, samt ledningsnät.
Vägledning till FMH bilaga 1 är inaktuell, nuvarande hänvisning till Rapport 5353
räcker inte.
Det behövs vägledning om vilka ändringar som kan göras i en miljöfarlig verksamhet utan att anmälan behöver göras.
Språket i t.ex. MPF har blivit krångligare än det var i FMH-bilagan.
12.4. Behov av ändring av vilka verksamheter som ska anmälas inom
miljö- och hälsoskydd (ej MPF)
Fler verksamheter borde omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt:

Fängelser, flyktingförläggningar, gruppboenden, de verksamheter som
plockades bort från 38§ FMH för några år sedan, nattklubbar och liknande.
32
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25

Anmälan för borrad vattentäkt bör införas.
Färre verksamheter borde omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt:
 Öppna förskolor
 Ta bort anmälan för värmepump allmänt, men behåll inom vattenskyddsområde.
12.5. Behov av översyn inom hälsoskyddet
Det saknas övergripande analys och prioritering inom hälsoskyddet.
Det spretar när det gäller bedömningen av vad som är olägenhet för människors
hälsa.
Tillsynsmyndigheternas resurser läggs i för stor utsträckning på att utreda olägenhet i ärenden som har svag eller ingen koppling till människors hälsa.
Behov av tydliga föreskrifter inom hälsoskydd istället för allmänna råd. Det kan
uppstå problem om kommuner gör sina egna tolkningar.
12.6. Oklarheter och orimliga konsekvenser i ärenden om buller
Boende som uppstår efter att verksamhet etablerat sig inskränker verksamheten
p.g.a. att olägenhet då uppstår. Råd och handbok om buller inomhus inkonsekvent,
bara barn ger lägre värde än familj, samordnade regler för olika bullrande verksamheter saknas.
12.7. Behov av bättre kunskaper om avloppsrening
Kretsloppet för fosfor fungerar inte. Det behövs ett helhetstänk för fosfor, resurshushållning, ex. avlopp, avloppsreningsverk och avloppsslam.
Bättre koll på läkemedelsrester i avloppet.
Förtydliga vad som gäller för mellanlagring av slam.
12.8. Cisternföreskrifterna svåra
Svårt att förstå och bedriva tillsyn enligt cisternföreskrifterna.
12.9. Översyn av köldmedieområdet behövs
Otillräcklig reglering och vägledning av köldmedieanläggningar vilket försvårar
tillsynen.
Fusk med köldmedierapporter upptäcks inte.
33
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
13. Förorenade områden (10 kap. MB)
13.1. Vägledningsbehov efterbehandling
Behov av utveckling av vägledningen inom EBH, trots att mycket finns behövs
mer.
Det behövs vägledning om hur skälighetsbedömningen enligt 10:4 ska göras gällande olika typer av föroreningsskador.
13.2. Förenklingar och förtydligande behövs angående ansvarsutredning
Ansvarsutredningarna är svåra att göra vilket hämmar efterbehandlingsarbetet.
Möjligheten att mark- och miljödomstolen avgör ansvarsförhållandet behöver utnyttjas mer, istället för att tillsynsmyndigheterna lägger resurser på ansvarsutredningen.
Det behövs bl.a. vägledning hur skälighetsbedömningen ska göras för fastighetsägare som har ett ansvar för att avhjälpa en föroreningsskada och vilka aspekter som
då ska bedömas. Det handlar både om vägledning och om ändring i lagtext.
Tydliggör att även nedlagda verksamheter omfattas av undersökningsansvaret.
Otydliga bestämmelser om solidariskt ansvar.
Red ut innebörden av "utföra eller bekosta".
Huvudmannens ansvar i statsbidragsfinansierade projekt behöver förtydligas.
13.3. Ändringar i regelverket, efterbehandling
Anmälningsskyldigheten enligt 28§ FMH är otillräcklig, otydlig och delvis onödig.
Risk för spridning av föroreningar eftersom tillsynsmyndigheten inte får info då
anmälningsskyldigheten endast gäller avhjälpandeåtgärder och inte vid ex. ledningsdragning. Hänvisningarna är både otydliga och irrelevanta.
Svårigheter med att VU ska bedöma om risken är ringa.
Det saknas lagstöd för beslut om tillträde bl. a för områden som inte konstaterats
vara förorenade.
Saknas möjlighet att besluta om tillträde när det endast finns misstanke om förorening och när det inte finns någon ansvarig kvar (bidragsprojekt).
Det saknas processuella regler för hanteringen av värdeökningsbestämmelserna i
10:9 MB samt vägledning om hur bedömningarna ska göras.
34
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
10 kap. 10 § MB (10 kap. 8 § MB i dess lydelse före den 1 augusti 2007) finns
bestämmelser om fastighetsägarens ansvar för s.k. nyttiga utredningskostnader.
Det saknas processuella regler som beskriver hur ersättning för sådana nyttiga
utredningskostnader ska utkrävas.
Rätt för tillträde för avhjälpande av förorenat område saknas.
13.4. Övriga synpunkter, efterbehandling
Efterbehandlingsåtgärder hämmas av ett urholkat regelverk och en tveksam tilllämpning.
Oklar praxis om sanering före och efter 1969.
Kravnivåerna skiljer för likartad markanvändning eftersom myndigheterna gör
olika bedömningar och klassningar av markföroreningar.
Reglerna för bidrag till efterbehandling fungerar inte tillräckligt bra.
Ny och gamla regler i kap. 10 ställer till det och förvirrar.
13.5. Behov av översyn allvarlig miljöskada
Det behövs förtydligande av bestämmelsernas och mer vägledning.
Tillsynsmyndigheterna har inte tillämpat bestämmelserna.
Problem att avgöra vem som är rätt instans för skadestånd vid miljöskador, reglerna bör tydliggöras.
13.6. Det behövs alternativa restriktioner för vissa förorenade områden
Beskrivning av vad som kommit in: Tydlig och smidig reglering behövs av förorenade områden som t.ex. redan efterbehandlats men där man inte får gräva till visst
djup, inte odla osv. Tillsynsmyndigheten behöver då t.ex. kontaktas innan markingrepp.
Miljöriskområden är inte en helt ändamålsenlig reglering, det behövs en enklare
version av detta.
Avsaknad av ett långsiktigt perspektiv i hantering av skjutbanor Förorening under
lång tid, inget kapital i föreningarna, nytt tänk behövs, kan ens verksamheten tillåtas under nuvarande förutsättningar?
35
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
14. Vattenverksamhet (11 kap. MB)
14.1. Översyn av vattenverksamhet
Många frågetecken återstår om prövning av vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet ska samordnas. Behov av vägledning/förtydligande i regelverket om när/om
prövningsmyndigheten kan kräva samprövning vid 11 och 9 kap. prövning.
Punkt 3 i 11 kap. 11 § miljöbalken säger att det inte krävs tillstånd för utförande av
anläggning för utvinning av värme. Det finns ingen anledning till att undantaget
inte ska omfatta anläggningar för utvinning av kyla då det innebär samma miljöpåverkan.
Krav på miljörapport för 11-kap-verksamheter saknas. Borde finnas en liknande
reglering som gäller för tillståndspliktiga 9-kap-verksamheter i 26 kap. 20 § MB.
Stärk skyddet av vattentäkter.
Bestämmelserna kring vattenverksamheter i många fall är ålderdomliga och inte
alltid i linje med miljöbalken (t.ex. ersättningsbestämmelserna vid omprövning).
Enligt 11 kap. 15 § miljöbalken krävs inte tillstånd för att rensa för att bibehålla
vattnets djup eller läge, varken i vattenanläggningar eller i naturliga vattendrag.
Grundvattenbortledning är en tillståndspliktig vattenverksamhet, däremot inte
grundvattensänkning. En grundvattensänkning pga. ändrad marknivå kan vara av
stor betydelse för omgivningen.
14.2. Det behövs vägledning om anmälan/ansökan enligt 11:12 MB
Generellt svårt att avgöra när, utifrån 11:12, det krävs anmälan/ansökan. Länsstyrelsen tillämpar § olika. Inte rimligt att VU själv ska avgöra om det är vattenverksamhet eller inte. Kopplingen mellan 11:12 och 11:9 a, anmälningsplikt kontra
undantag är ologisk.
svårighet att avgöra när det finns risk för skada på fisket och verksamhetsutövaren
behöver göra en anmälan enligt 11:15 för underhållsrensning av diken
Avledning av vatten på landsbygden, förhållande mellan grannar, ansvar för samfällda anläggningar, ej ändamålsenliga regler.
14.2.1. Förbättra hanteringen av markavvattningsärenden
Det är enkelt att gå runt lagstiftningen, genom att uppge ett annat syfte med avvattningen än det reella.
Omöjligt att ompröva alla markavvattningsföretag, eller kräva att alla söker nytt
tillstånd - inför generella föreskrifter istället.
36
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
14.3. Förenkla regler om markavvattning
Krångligt, försvårar nyanläggande och restaurering.
När förbudet infördes var syftet att skydda och bevara de kvarvarande våtmarkerna.
Syftet var inte att förhindra avvattning av åkermark långt ifrån närmaste våtmark
eller att förbjuda markavvattning i tät bebyggelse.
14.4. Samordning och tydlighet kring markavvattningsärenden behövs
Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen behöver samordna handläggningen av markavvattning.
Dubbelprövning av markavvattning och tillståndsprövning för torvtäkter. Problemet gäller både tillstånd för markavvattning och dispens från markavvattningsförbud.
Vilka krav som tillsynsmyndigheten kan ställa behöver tydliggöras.
14.5. Det saknas definition och reglering av dagvatten i MB
Det behövs samlade bestämmelser och ett behov av att införa reglering av dagvatten, jmf PBL.
15. 12:6-samråd m.m. (12 kap. MB)
15.1. Behov av översyn av 12:6
Bristfällig myndighetsutövning i handläggningen av 12:6 MB. Bestämmelsen används inte fullt ut. Alltför omfattande ingrepp som ofta inte genererar krav på försiktighetsmått. Jmf med andra åtgärder som ex. ska anmälas är det obalans.
Eventuell dubbelprövning 12:6 och dispens.
Svårt att avgöra vem som har tillsynsansvar och hur långt ansvaret sträcker sig,
12:6-samråd.
Om Lst skriver föreläggande om försiktighetsåtgärder för 12:6 och VU bryter mot
dessa kan man inte åtalsanmäla utan enda vägen att gå är att förelägga om rättelse
om det uppstått miljöskada.
12:6-handboken behöver uppdateras.
16. Avfall (15 kap. MB)
16.1. Behov av systemtänk inom avfallsområdet
Avfallshierarkin saknas i balken, bör föras in i 15 kapitlet.
Behov av kontinuerligt arbete för att genomföra resurs- och
37
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
hushållningsprincipen.
Avfallsplanerna beskriver inte den totala avfallshanteringen i kommunen
Behov av vägledning om avfallsförordningen.
16.2. Svårt med avfallsklassning och krav vid återvinning
Svårt att veta vad som krävs och gränserna som finns idag är inte bra.
Behov av nationella end-of-waste-kriterier, eller andra tydliga krav när avfall upphör vara avfall.
Problematiska avfallsströmmar, som mesa och slagg, biproduktsproblematik, svårt
att klassa, om inget beslut tas så uppstår en osäkerhet om det är avfall eller inte,
följer med i hela ledet.
Myndigheterna bedömer avfallet olika.
16.3. Behov av översyn deponeringsbestämmelser
Deponiskatten hindrar deponiåtervinning.
Deponilagstiftningen bör tillåta andra lösningar, andra sammansättningar i materialet som ska deponeras, det rör både reglerna kring vad man får deponera men
också de tekniska kraven på hur deponierna ska utformas.
16.4. Översyn av avfallstransporter behövs
Föreskrifter ej uppdaterade, orimliga och omotiverade krav. Föreskrifterna bör ses
över.
Ändring av bestämmelser för sanktioner behövs.
Onödigt med anmälningsplikt för små verksamheter, ex. batteriinsamling.
16.5. Översyn av masshantering behövs
Det blir ofta massor över i samband med exploateringar och det blir problem när
man ska göra sig av med dem. Risk att de hamnar på fel plats.
Många problem som handlar om vilka krav som ställs för att massor ska få läggas
på olika ställen. Det blir komplikationer om massorna blir avfall, administrativt
krångligt och MPF kommer in, synpunkter på punkterna i den.
Synpunkter på kraven som ställs vid deponering av massorna. Synpunkter på NV:s
handbok.
38
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Begreppen mindre än ringa, ringa och mer än ringa risk behöver förtydligas när det
gäller användning av massor.
16.6. Behov av översyn nedskräpning
Otidsenliga bestämmelser, en del bestämmelser är kopplade till lag om renhållning
och skyltning.
Fastighetsägare håller sig undan så är det svårt att ställa krav.
Man vill införa en skrotbilspremie igen.
16.7. Översyn av eget omhändertagande av avfall behövs
Problem som handlar om svårigheter att tolka, bedöma och handlägga eget omhändertagande av avfall.
Exempel på problem med hantering av ärenden om nedgrävning av döda hästar och
potatis/lökskal.
16.8. Övriga avfallsproblem











Behov av vägledning om dispens sophämtning
Behov av vägledning om uppläggning av tång
Behov av vägledning eller översyn om bestämmelser om uttjänta båtar
Lättnader i anteckningsskyldigheten för avfall.
Ändring av bilskrotningsförordningen.
Behov av översyn av bestämmelser av dumpning.
Oklar definition av hushållsavfall.
Behov av översyn av bygg- och rivningsavfall. Bristande hantering av
bygg- och rivningsavfall. Tillsyn och vägledning behövs.
Definition av träbränsle behöver förtydligas i MPF och avfallsförbränningsförordningen.
Tabeller i stället för text i t.ex. avfallsförbränningsförordningen, MPF,
LCP-förordningen, etc.
Otydligheter kring gödselns avfallsklassning.
17. Egenkontroll
17.1. Behov av översyn av egenkontrollregler
Krav på dokumenterade rutiner behöver anpassas till VU:s storlek, information till
VU, förtydligande och vägledning behövs allmänt. Ökad tydlighet om vad som
gäller enligt 26:19 och egenkontrollförordningen. 26:19 borde flyttas till 2 kap för
att få in rimlighetsavvägningen.
Recipientkontroll kan vara relevant inom egenkontrollen, framförallt för större
verksamheter, möjlighet att ställa krav på detta saknas.
39
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Förbättrande åtgärder har hittills bara kunna gälla företagets egenkontroll. Det har
inte varit möjligt att begära förslag till förbättrande åtgärder för direkt miljöpåverkan, t.ex. reningsutrustningar, invallningar mm.
Inför MSA för bristande egenkontroll även för vattenverksamheter.
Kemikalieförteckningen enligt egenkontrollförordningens 7§ är på produktnivå.
Det skulle förenkla för VU och tillsynsmyndigheten om kraven var på ämnesnivå.
18. Avgifter, Tillträde, Ersättning och skadestånd (27, 28, 31 och 32
kap. MB)
18.1. Avgifterna hanteras olika på myndigheterna
Alla använder inte de modeller som tagits fram för taxa, t.ex. från SKL. Brister i
underlag för bedömning av tidsåtgång. Brister i rutiner för uppföljning och bedömning. Tillsynen styrs å andra för mycket av taxekonstruktioner, vilket gör att tillsyn
görs på "fel saker".
18.2. Behov av översyn av ersättningsregler, 31 kap
Reglerna i 31 kap. om toleransbidrag behöver genomlysas.
Lång beskrivning i problem Ersättning i inskränkning i pågående markanvändning.
Ersättning vid inrättande av vattenskyddsområden - krav på upphörande av bekämpningsmedelsanvändning.
19. Straff och sanktioner (29 och 30 kap. MB)
19.1. Systemet med åtalsanmälan har brister
Åklagarna lägger ner de flesta av ärendena. I vissa fall riskerar en åtalsanmälan att
förstöra relationen mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren. Det kan
vara svårt att vittna i domstol eftersom det ofta går lång tid mellan anmälan och att
ärendet eventuellt tas upp i domstol. Systemet upplevs som orättvist eftersom
mindre förseelser får en MSA, som ofta upplevs som ett effektivare och mer lätthanterligt verktyg.
Skogsstyrelsen åtalsanmäler i för liten utsträckning.
Åtalsanmälan ska göras även om det är preskriberat, onödigt.
Miljöstraffrätten problematisk, många åtalanmälningar skickas in som inte leder till
åtal.
De allmänna domstolarna saknar kompetens att avgöra miljöstraffrättsliga mål,
leder till felaktiga frikännanden.
40
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
Problem med MMD:s sammansättning i miljöbrottsrättegångar.
19.2. Justeringar i 29 kap
Avsaknad av straff för brott mot skydd av naturminne.
Svårt att upptäcka artskyddsbrott och låga straff.
Inför straffbestämmelse för 45§ avfallsförordning.
Sanktioner för hållande av orm, rätt att meddela förskrifter enligt 9:12 MB, med
vilket stöd FMH fattats, jmf gräns för installation av köldmedia m. rapporteringskrav, 1998:899 § 40 - ta bort ordet tillfällig i pkt 6 och 8.
Det kan vara straffbart att lämna en oriktig uppgift (försvårande av miljökontroll)
men det är inte straffbart att helt vägra att lämna uppgifter.
19.3. MSA är resurskrävande och får inte avsedd effekt
Storleken på avgifterna motsvarar inte överträdelsen. Storleken på flera MSA motsvarar inte ens kostnaden för den tid man som handläggare lägger ner.
Vissa MSA har spelat ut sin roll och andra behöver införas.
20. Förenklingsbehov
20.1. Behov av att rationalisera och förenkla administrationen
Allt fler regler införs, leder till administrativ börda med begränsad miljönytta.
Stort utvecklingsbehov för att underlätta för VU och myndighet när det gäller tillstånd för överlåtelse av särskilt farliga kemikalier, transporttillstånd. Förslag på etjänster, användarråd, "kundtjänst", enklare att få ut uppgifter.
Exempelvis krav på kopia på anmälningsärenden och dispenskrav vid dumpning av
muddermassor leder till onödig administration.
Komplikationer om fastighet byter ägare innan reservatsbeslutet registrerats i fastighetsregistret.
Möjlighet att ändra ram för tillstånd saknas, kan vara bra vid exempel ändring av
höjd på vindkraftverk
41
NATURVÅRDSVERKET
2015-06-25
21. Naturvårdsverket tar inte den roll som förväntas
NV har en roll att spela som processdrivande, inte vara vägledande. Inom ex. naturvård behöver NV företräda de gröna frågorna.
NV utvärderar inte domstolsavgöranden, kunskaperna sprids inte till gemene man.
Naturvårdsverket har tappat sin globala branschkunskap.
Otillräcklig information och konkret vägledning från NV om ny lagstiftning och
vad det innebär för kommunernas tillsyn, bra med det webbseminarium som gjordes om IED.
22. Övriga behov av ändringar och rättningar i miljöbalken
22.1. Strukturera om miljöbalken
Innehållsförteckning, legaldefinitioner, samla all prövning på ett ställe, en lista på
alla tillstånds och anmälningspliktiga oavsett sakområde.
Tillstånd behöver betyda samma sak oavsett sakområde. Alternativt eller förtydligas.
Allmänna bestämmelser i 9 kap borde tas bort, flytta 12 kap till 9 kap,
förtydliga hur myndigheten ska hantera tillståndspliktiga som uppförts utan tillstånd.
Bristfälliga övergångsbestämmelser. Otydliga övergångsbestämmelser vid ändringar i MB eller förordningar.
22.2. Andra ändringar












Bestämmelsen i 28:2 går inte att tillämpa för undersökningar, kompensationsåtgärder mm som t.ex. utgör villkor i ett tillåtlighetsbeslut, utan endast
för åtgärder som har beslutats i ett dispens- eller tillståndsärende.
Inför föreskriftsrätt för privat biltvätt.
Ändring av 22:25 a§, ändra lagringsbegreppet.
Ändring av Lag om gaturenhållning och skyltning, ändra instansordning.
Inför krav på auktorisation av besiktningsfirmor som kontrollerar oljeavskiljare.
Förordningen om vattenverksamhet.
Dokumentation om motiv till förändringar i regelverket är bristfälliga.
Felhänvisning i förordning 1998:1388. Hänvisning sker till 7§ 1998:905,
rätt paragraf ska vara 12§.
Utformning av tillståndsansökan.
Förarbeten till förordningar efterfrågas
Utbildning krävs för att vi ska börja använda MB på rätt sätt! Mer detaljerad vägledning.
För mycket detaljregler i MB
42

Webb pdf-bilaga - Naturvårdsverket

Transcription

Similar documents

Välkomna till de nationella EBH-dagarna! - EBH

Örebro län - Naturvårdsverket

NVV´s godkännande av MR1 som jaktgevär

Inbjudan och program

Utlysning av skrivarstöd för ansökan till EU:s

Forum för dialog om miljöbalken

2015-06-18 Vikaresäl i Norrbottens län NV

Omställning till hållbara konsumtionsmönster