Snoderåns avrinningsområde
Transcription
Snoderåns avrinningsområde
1 (48) Kunskapsöversikt Snoderåns avrinningsområde Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial januari 2013-01-13 Storkanalen och Mästermyrs odlingslandskap Fotograf: Katarina Amér 2 (48) 1 INLEDNING ...................................................................................................................... 5 1.1 Snoderåns avrinningsområde 118 ................................................................................ 6 1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och Snoderåns avrinningsområde i synnerhet ................................................................................................ 7 1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram ...................................................................... 10 1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård ........................................................................ 11 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.................................................................. 11 2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika............................................................................. 11 2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur .......................................................... 13 2.2 Internationella och nationella intressen ..................................................................... 13 2.2.1 Världsarvet ......................................................................................................... 13 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö ............................................. 13 2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske ............................................. 14 2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården ................................................................... 14 2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 .......................... 16 2.2.6 Riksintresse för friluftslivet ................................................................................ 18 2.2.7 Kulturreservat ..................................................................................................... 18 2.2.8 Byggnadsminnen ................................................................................................ 18 2.2.9 Övrigt ................................................................................................................. 18 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar ...................................................................... 19 2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS) .................................................... 19 2.3.2 Skog och Historia inventeringen ........................................................................ 21 2.3.3 Broar ................................................................................................................... 22 2.3.4 Vägminnen ......................................................................................................... 23 2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur ................................................................................. 23 2.3.6 Ödegårdsinventeringen....................................................................................... 24 2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser ................................................................ 24 2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län............................................................... 24 2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer .......................................................................... 24 2.3.10 Odlingslandskapet .............................................................................................. 27 2.3.11 Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer ............................................................ 28 2.3.12 Militära lämningar .............................................................................................. 29 2.3.13 Historisk markanvändning och dikningsföretag ................................................ 29 2.3.14 Gotlandsrussen på Lojsta hed ............................................................................. 30 2.3.15 Lämningar efter fiske, källor med historia ......................................................... 30 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer – Snoderåns avrinningsområde ................................................................................................................. 31 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ ............ 32 3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden...................................................................... 32 3.2 Vandringshinder ........................................................................................................ 33 3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker .................................................................. 33 3.4 Vattenreservoarer....................................................................................................... 33 3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar ........................................................... 33 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ ............................................................ 34 4.1 Vattenkvarnar, vattensågar ........................................................................................ 34 4.2 Broinventering ........................................................................................................... 34 4.3 Mjölkhus och lador på myrmark ............................................................................... 34 4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer............................................................. 34 3 (48) 4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för annan användning (t.ex. tvätt), badhus, trädgårdar ...................................................................................................... 35 4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk ......................................................................... 35 4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt .................................................................... 35 4.8 Garverier, valkor ........................................................................................................ 36 4.9 Fornminnesinventering av vattendrag ....................................................................... 36 4.10 Kraftverk/turbiner .................................................................................................. 36 4.11 Tillgång till digitaliserade kartor ........................................................................... 36 4.12 Alla barns tillgänglighet till vatten ........................................................................ 36 4.13 Vattendrivna verks ”soundscapes” ........................................................................ 37 5 REFERENSER ................................................................................................................. 37 6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag ....................................... 39 4 (48) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de befintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Katarina Amér, Länsstyrelsen i Gotlands län. Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta enligt nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och vattendrag inte finns med på alla kartor. Kartorna finns i högre och lägre upplösning. De kartor som har ”1” med i namnet är lågupplösta t.ex. ”Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag 1 (Snoderåns ARO)”. Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland) Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland) Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (Snoderåns ARO) Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (Snoderåns ARO) Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (Snoderåns ARO) Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Snoderåns ARO) Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (Snoderåns ARO) Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (Snoderåns ARO) Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (Snoderåns ARO) Karta 7A Markanvändning ca 1700 (Snoderåns ARO) Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (Snoderåns ARO) 5 (48) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Katarina Amér, arkeolog och antikvarie vid Länsstyrelsen i Gotlands län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Christina Huhtasaari, Annika Broms och Peter Landergren vid Miljö- och vattenenheten. Under ”Egna kommentarer” är det författarens egna kommentarer och tillägg. De flesta kunskaps- och planeringsunderlag som använts i denna kunskapsöversikt är kortfattat beskrivna i bilaga 1. Av Gotlands ursprungliga våtmarksareal är idag 70 % borta. Av de 30 % som återstår har merparten någon form av antropogen påverkan och endast 5 % kan karakteriseras som helt opåverkad. Detta gör Gotland till en av de regioner i Sverige som drabbats allra hårdast av den dikningsepok som i jakten på ny odlingsbar mark startade under andra hälften av 1800talet och fortsatte långt in på 1900-talet. Av Gotlands ursprungliga torvmarksareal på knappt 30 000 hektar, exklusive sjöar, är idag 18 600 hektar dikade och uppodlade. I början av 1900- 6 (48) talet hade åkerarealen ökat så mycket att det möjliggjorde odling av vinterfoder på åkermark, vilket också innebar slutet för ängsbruksepoken. De enskilt största dikningsföretagen är torrläggningen av Martebo myr (1840-talet), Mästermyr (1902-1910) och Lina myr (1947). Tillsammans täckte dessa myrar en yta av över 6800 hektar, varav 1320 hektar var öppet vatten. Detta motsvarar ett område av en och en halv gånger Gotska Sandöns storlek. Från och med 1994 gäller generellt förbud mot markavvattning på Gotland (Martinsson 1997). 1.1 Snoderåns avrinningsområde 118 Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland) Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland) Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (Snoderåns ARO) Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (Snoderåns ARO) Avrinningsområdet ligger inom Gotlands län och berör Region Gotland (tidigare Gotlands kommun). Snoderån är till ytan 240 km2, vilket utgör ca 8 % av Gotlands yta. 17 socknar ligger helt eller delvis inom avrinningsområdet och de utgörs (exklusive enklaver) av: Alva, Burs, Fardhem, Fröjel, Gerum, Hablingbo, Havdhem, Hejde, Hemse, Klinte, Levide, Linde, Lojsta, Rone, Silte, Sproge och Stånga. Snoderån har sitt källflöde i Lojstaområdet och 2 utflöden i väster ut i Östersjön vid Kvarnåkershamn i Sproge och Silte. Avrinningsområdet domineras av Snoderån, som är 32 km lång, och av Levidebäcken/Sallmunds kanal, som är 15 km lång. Stora delar av vattenflödet är rätat och nedgrävt med skarpa kanter t.ex. Sprogeån. Fragment av orörda sträckor finns i framförallt i biflödet Levidebäcken. Snoderån är påverkad av reglering för att lagra vatten för bevattning under sommartid. Genom dammluckor medges en högre vattennivå i systemet och i de uppodlade myrarna. Regleringen medför stora variationer i vattenföring och vattennivåer framförallt nedströms. Vid den nedre dammluckan förekommer partiell uttorkning sommartid. Dikningarna i avrinningsområdet har givit upphov till en onaturlig avrinning med en på vinter och vår till brädden fylld, tungt strömmande å och en på sommaren snabbt reducerad rännil med partiell uttorkning under sommartid. Många avrinningsområden på Gotland har förlorat sin vattenhållande förmåga. När vinterns och vårens smältvatten runnit undan är många av vattendragen helt beroende av kontinuerligt regn för att inte torka ut. Inom avrinningsområdet finns sjöarna i Lojstaområdet – för Gotlands del att betrakta som djupa och ett annorlunda inslag i landskapsbilden. På sent 1600-tal/tidigt 1700-tal fanns inom avrinningsområdet ca 3220 ha myrmark. De riktigt stora myrarna omfattade mellan 500-2200 ha. En av de största, Mästermyr (mer än 2200 hektar), dikades ut mellan 1902-1910. Uträtningen och invallningen medför att 7 (48) rensningsarbeten sker kontinuerligt, vilket i sin tur betyder att systemet är relativt artfattigt. Inga buffrande sjöar finns i systemet varför stora variationen i vattennivåerna kan förekomma. Markanvändningen utgörs av skog och åker i lika andelar (44 %), där den norra delen helt domineras av skog medan jordbruket är helt dominerande i områdets centrala delar längs med själva Snoderån. Berggrunden domineras av märgelsten och ren kalksten. Ytvattnet är näringsrikt, måttligt färgat och starkt grumligt. 1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och Snoderåns avrinningsområde i synnerhet Vattnet har haft och har alltjämt stor betydelse för Gotland. Ön har helt legat under vatten och successivt höjt sig ur havet. På inlandet finns både gamla strandvallar och klint- och grottformationer som bearbetats av ett omgivande hav eller sjö. Gotland dyker upp ur vattnet ca 9500 f. Kr, som ett ö-landskap med torrt och kallt klimat. Omkring 8000 f. Kr blir klimatet varmare och Gotland blir en möjlig plats att bo på. De äldsta spåren från människor kommer ca 6000-5000 f. Kr som tunna kulturlager på ancylusavlagringar, ofta överlagrade av litorinagrus. Det finns inga kända fynd från de tidigaste boplatserna inom avrinningsområdet. Det finns en stenåldersboplats (fynd av skärvsten, slagna flintor, mörk jord och två tjocknackiga yxor) vid Snausarve i Silte (RAÄ Silte 35:1) lite drygt 100 meter norr om dagens sträckning på Snoderån. Från yngre stenåldern (ca 6000-2000 f. Kr) är fyndmaterialet rikt och ett 50-tal boplatser är kända på ön. De ligger invid den forna kustlinjen eller intill sjöar och vattendrag i inlandet. Runt 2000 f. Kr ökar jordbruksverksamheten på ön. Befolkning har troligen ökat och sätter press på näringsresurserna. Dock fortsätter alltjämt fiske och jakt vara av betydelse för ekonomin. Ett ”vägnät” växer sakta fram och flertalet av 1600-tals vägar har sina rötter från slutet av bronsåldern. Lämningar av det tidigaste åkerbruket går fortfarande att hitta som årderspår. Dessa årderspår kan dateras till bronsålderns mitt (ca 1100-900 f Kr). Det finns även många gravanläggningar (rösen, stora flacka stensättningar samt skeppssättningar) från bronsåldern framförallt koncentrerade mot kusterna. Inom avrinningsområdet finns t.ex. mellan Sproge och Levide socknar ett område, ”Braidfloar”, med flera fornlämningar från denna tid bl.a. skeppssättningar (RAÄ Levide 1:1, RAÄ Sproge 6:1 m.fl.) På strategiska platser på inlandsklinter eller invid vattendrag finns ett hundratal fornborgar bevarade på Gotland. Deras funktion kan ha varierat då flera av dem nyttjades under lång period – från århundradena efter Kristus till folkvandringstid och in i vikingatid. Teorier har framförts om fornborgarna som försvars- eller flyktborgar, som boskapsfållor, marknadsplatser eller centra för kult eller religiösa ceremonier eller rent av befästa gårdar. Inom avrinningsområdet finns fyra registrerade fornborgar bl.a. två klintborgar på Lindeberget (RAÄ Linde 5:1 och 6:1). I samband med granskning av Skog- och Historiamaterialet dokumenterades ett par borgar i Lojsta och Fardhem. Vid Lojstasjöarna finns även ett par borgar som tros vara från 1300-talet. 8 (48) I övergången mellan brons- och järnålder förändrades spannmålsproduktionen från ett extensivt till ett mer intensivt brukande och mer regelrätta åkersystem växte fram. Åkerytorna framträder alltjämt som svagt bassängformade rektangulära försänkningar, avgränsade av vallar. Åkerytorna kan bilda omfattande åkersystem. På sandjordarna i framförallt skogsmark på södra Gotland, kan åkersystemen omfatta mellan 70-150 hektar. Inom avrinningsområdet kan detta exemplifieras med ett område i Sproge med fornåkrar (RAÄ Sproge 104:1) och ett område i Levide – Gerum (RAÄ Levide). Under järnåldern etablerades det boendemönster som i stort sätt bevarats in i modern tid: familjejordbruk bestående av ensamliggande gårdar med tillhörande åker, äng, hagmark och utmark. Det finns knappt 2000 bevarade förhistoriska husgrunder från denna period, ofta med tillhörande stensträngar (hägnadsrester). Inom avrinningsområdet finns flera sådana platser t.ex. i Linde (RAÄ Linde 58:1-2), i Gerum (RAÄ Gerum 12:1-9) och Solsänget i Sproge (RAÄ Sproge 4:1-9). Troligen formas även sockenindelningen under denna period. Åkerarealen minskade i hektar, men tidigare långträdor ersattes med ensädesbruk d.v.s. all åkeryta besåddes varje år. Åkern krävde dock mer kontinuerlig tillförsel av näring i form av gödsel, som producerades av tamdjur framförallt under vintersäsongens stallperiod. För att djuren skulle överleva krävdes vinterfoder Ju mer foder som kunde samlas in, desto fler djur kunde övervintras. Fler djur gav mer stallgödsel som ledde bättre avkastning på åkrarna. Under denna tid etablerades det gotländska änget en viktig foderproducerande mark. Under 1700-talet fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland varav ca 3430 ha ängsmark inom avrinningsområdet. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med ca 35000 ha. Vinterfodret producerades sedan istället genom vallodling på åkermark och 1910 hade ängsmarken sjunkit till 1700 ha. 2001 fanns ca 350 ha ängsmark i hävd. Inom avrinningsområdet finns också järnåldersgårdar belägna i utmarken t.ex. inom Lojstaheds skogsområde. Deras ekonomi kan ha baserats på enbart kreatur (nöt, får och hästar) och producerat ett överskott för avsalu. Under 500-talet inträffade en agrarkris och flertalet gårdar lades öde. Flertalet järnåldersgravfält samt ensamliggande gravar finns inom avrinningsområdet t.ex. Rojrhagen i Linda (RAÄ Linde 13:1). Mellan 600-1250 upplever Gotland en makalös storhetstid. Exempel från denna period är de många fynden av silverskatter utan motsvarighet någon annanstans. Bönderna var jordbrukare, handelsmän och sjöfarare. Ett antal hamnar och handelsplatser etablerades. Ett 130-tal möjliga vikingatida hamnplatser är utpekade på Gotland. Träkyrkorna ersattes med stenkyrkor. Inom avrinningsområdet återfinns de medeltida sockenkyrkorna. Kalk- och sandstensindustrin upplevde en blomstringstid. Under sent 1200-tal och tidigt 1300-tal inträffade återigen en agrarkris och flertalet gårdar ödelades. En del av dessa kan spåras genom ödegårdsinventeringen. Visby spelade fortfarande en viss roll som handelsstad. Under medeltiden byggdes de första vattendrivna kvarnarna på Gotland. Troligen hade cistercienserna i Roma tillgång till vattenkvarn och även visbyborna. Det finns uppgifter om en vattenkvarn vid Kärne i Burs, som såldes från Näs 1499. Kvarnplatsen i Kopparsvik i 9 (48) Visby har använts sedan början av 1500-talet. I mitten av 1600-talet fanns det åtminstone 134 kvarnar på Gotland varav 99 st. vattendrivna. Omkring 12 av dessa låg inom avrinningsområdet. Vattenkvarnarna hade ofta låg kapacitet och ofta angavs i protokollen att ”kvarnen mal endast höst och vår”. Endast sex kvarnar uppges ha tillräcklig vattentillgång att mala året runt: Överstekvarn i Lummelunda, kvarnarna vid Ar i Fleringe, Furbjärs i Tingstäde samt de tre kvarnarna vid Kopparsvik. 1697 fanns det enligt kvarnkommissionen 225 kvarnar varav 161 vattendrivna. Vattenkvarnarna var jämt fördelade över ön, alltså även vid små vattendrag. Vid 1700-talets slut var antalet vattenkvarnar som störst. 1807 fanns det 557 kvarnar varav 228 vattenkvarnar. Mellan 1807-1888 minskade antalet vattenkvarnar från 228 till 75 medan väderkvarnarna ökade (dock en totalminskning från 557 till 522). Antalet vattenkvarnar minskade framförallt p.g.a. utdikningarna av myrarna och landhöjningen. Från 1850 togs ångkraften i bruk till större kvarnar och 1860 fanns 7 ångkvarnar. 1940 beskrivdes 35 kvarnar varav ingen drevs med vattenkraft. Enligt en inventering 1971-72 fanns knappt 20 vattenkvarnar eller ruiner av dessa bevarade i landskapet. Enstaka hade byggts om och anpassats till elkraft. Det saknas underlag på turbindriven verksamhet, men inom Snoderåns avrinningsområde finns resterna av en turbindriven kvarn. De första sågarna skall ha tillkommit vid slutet av 1500-talet. Från 1620 finns tillstånd till ett sågverk i Lummelundaån. Enligt revisionsboken från 1653 fanns det drygt 45 vattendrivna sågverk på Gotland varav ca 1 inom avrinningsområdet. Tillgången på vatten och närheten till hamnplatser styrde var sågverken etablerades. Hamnarna i Visby, Kappelshamn, Västergarn, Klinte, Slite, Gothem, Norrlanda och Kräklingbo var viktiga. Virkeshandeln var omfattande. Sågningsmöjligheterna varierade mycket mellan de olika sågarna. Vissa uppgavs kunna såga ”höst och vår”, andra några veckor per år. De flesta sågarna var förmodligen förhållandevis små eftersom tillgången på vatten var begränsad i de mindre vattendragen. Uppdämning av vatten kunde leda till att hagar och åkrar stod under vatten och gav upphov till tvister, då inte alltid sågverksägaren sammanföll med markägaren som fått sin mark översvämmad. Sågverken tillhörde nästan uteslutande socknarnas största gårdar och flera av sågverksägarna var tingsdomare, affärsmän, borgare i Visby samt präster. Minst sex av sågarna under 1600talets andra hälft drevs av änkor eller prästänkor. Sågverkshanteringen krävde anläggningskapital samt för lyckad avsättning även erfarenhet av handel och köpenskap. 1697 års kvarnkommission anger drygt 110 sågverk (vatten- eller vinddrivna). Omkring 1729 lär det ha funnits ca 150 vattensågar för att under 1800-talet öka till omkring 200 stycken. I slutet av 1850-talet kom de första transportabla och ångdrivna cirkelsågarna till ön. Ångsågarna slog ut vattensågarna. Utöver virke var tjärbränningen en viktig inkomstkälla för jordbrukarna. Fiske, fågel- och säljakt var av ekonomisk betydelse för jordbrukarnas ekonomi. Det finns uppgifter om lämningar efter fasta fisken s.k. fisketunar funnits i Snoderån på flera platser före kanaliseringar och rätningar. Det finns även många namngivna platser som knyter an till sjöfågel- och säljakten. Kalkbränningen nådde under sent 1600- och början av 1700-talet en första höjdpunkt. Nästa topp kom mellan 1845 och 1870-talet för att dala igen under sent 1800-tal. Under tidigt 1900tal etablerades cementindustrin på norra Gotland. Kalkindustrin är alltjämt en viktig näring på Gotland. 10 (48) Vid Lummelunda anlades 1651-1652 järnbruk med masugn, hammarsmedjor, en såg, en mjölkvarn och en valka. På Gotland finns ingen malm men vid Lummelunda fanns vattenkraft och skog. Malm skeppades från Utö i Stockholms skärgård och stångjärn, grytor, släggor m.m. tillverkades. Anläggningen kompletterades med en masugn vid Vasta i Kappelshamn. Efter driftsbrott och ekonomiska svårigheter lades Vasta ner under slutet av 1600-talet och Lummelundsbruk 1712. Mellan 1805-1885 drevs ett pappersbruk vid Lummelunda, som lades ner bl.a. efter problem med vattentillgången efter utdikningen av Martebomyr på 1850-talet. Under slutet av 1700-talet och 1800-talet ökade befolkningen och behovet av uppodling likaså. En del ängs- och hagmark odlades upp, men det som framförallt påverkar vattenverksamheten är uppodlingarna av myrmarkerna. 1845 bildades Gotländska myrodlingsbolaget. Mellan 1805 och 1860 ökade åkerarealen från ca 15 000 hektar till 30 000 hektar för att ytterligare fördubblas till 64 500 hektar fram till år 1900. Introduktionen av konstgödsel under 1880-talet, möjliggjorde att myrmarken kunde fortsatta att ge avkastning. Sockerbruket i Roma startade 1894 och bidrog till att förbättra förutsättningarna för den år 1878 nystartade järnvägen. Det fanns även planer på ett sockerbruk i Hemseområdet. Planerna stoppades av sockerbolaget i Roma. En damm med dammvaktstuga och rättigheterna till vatten i Lojstasjöarna köptes upp och förhindrade etableringen. Järnvägen lades ner 1960. Öns första mejeri anlades 1868 och under slutet av 1800-talet etablerades ytterligare ett knappt 10-tal. Som mest fanns det runt 1944 ett 30-tal mejerier. Valkor, vadmalsstampar och garverier är verksamheter som har funnits längs med vattendragen, men underlagen är knapphändiga. Enligt kartunderlagen har det funnits en valka sent 1600-tal/tidigt 1700-tal i Snoderån. 1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Åtgärdsprogrammet för Snoderåns vattenavrinningsområde är ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009. Programmet omarbetades av Länsstyrelsen 2011 för att få det mer lokalt anpassat och med fokus på varje enskilt åtgärdsområde. I Snoderån finns problem med övergödning, fysiska förändringar, vattenuttag och övriga vattenkvalitetsproblem. För en närmare presentation hänvisas till de båda programunderlagen. I Snoderån finns åtta vattenförekomster, av vilka fem är grundvatten och tre är vattendrag. Vattendrag klassas i begreppen ekologisk och kemisk status medan grundvattnet kan ha en kemisk och en kvantitativ status. Samtliga vattenförekomster kan riskera (vara i riskzon) att ej uppnå god status 2015. Åtgärdsprogram mot fysiska förändringar omfattar de vattenförekomster där fysisk påverkan har en negativ effekt på den ekologiska statusen genom att vattnet är påverkat av en eller flera följande faktorer: kontinuitet (t.ex. dammar och vägtrummor som hindrar fri passage av växter eller djur), hydrologisk regim (t.ex. reglering 11 (48) av vattennivåer och flöden vid kraftverksdammar) och morfologiska förändringar (t.ex. förändringar av vattenförekomsten genom rensning, rätning och kanalisering). Omkring 59 % av vattenförekomsterna är påverkade av fysiska förändringar, varav Sprogeån är förändrad till nära 100 %. Stora delar är rätade och kanaliserade med skarpa kanter och stora vattenfluktuationer framförallt under senhöst t.o.m. april. Avsaknaden av buffrande sjöar eller större våtmarker leder till årsvis stora skillnader i vattennivåerna. Det finns ett antal partiella vandringshinder i form av dammluckor, som under sommartid är definitiva vandringshinder. Samtidigt skapar dessa vattenspeglar biotoper, som bidrar till flera vattenorganismers överlevnad. Att behålla vatten med hjälp av dammluckor under längre tid är bra om detta kan kombineras med omlöp och minimitappning för att minska problemen med fysiska förändringar. Med nuvarande underlag inte är möjligt att avgöra vilka åtgärder som leder till god ekologisk status uppnås 2015. Åtgärderna kan dock ha stor påverkan på kulturvärdena i avrinningsområdet. Snoderåns uttransport av näringsämnen t.ex. kväve, är som högst under höga vårflöden och styrs av nederbörd/snösmältning. 1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Snoderåns avrinningsområde är inte biotopkarterad. 15 vandringshinder finns inom avrinningsområdet. Projektering för fiskvägar och biotopvårdsrestaurering pågår i liten skala. Tänkbara åtgärder som kan påverka kulturvärdena i området, är att skapa fiskvägar förbi dammar/dammluckor med kulturhistoriskt höga värden. 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika Listan nedan visar kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Snoderåns avrinningsområde och som har använts i översikten. Ej länsspecifika underlag, t.ex. riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarkinventeringen, redovisas ej i tabellen. - - Regionalt kulturmiljövårdsprogram från 1982. Revidering påbörjat 2012 av Region Gotland. Värdefulla vatten specialinventering av vattendrag som är särskilt skyddsvärda eller potentiellt särskilt skyddsvärda med avseende på fisk, natur och kultur 2007-2008. Småindustriinventeringen 1999-2001. GIS-skikt med geografisk placering av ett urval småindustrier på Gotland ur Småindustriinventeringen (pärmar och Exceltabeller). Dikningsföretag: digitalt skikt på Länsstyrelsen. Biotopkartering: är genomförd på delar av Gothemsåns avrinningsområde 2005 enligt metod för biotopkartering. 12 (48) - Vandringshinder: digitalt skikt med vandringshinder beskrivna bl.a. dammar från 2007-2008. - Händelser vid vatten: digitala skikt (?) gjorda av Skogsvårdsenheten på Länsstyrelsen framför allt med avseende på vattendragens potentiella möjligheter för fisk men även här har kulturen slunkit med i form av vandringshinder, dammar m.m. (ej genomgånget inför kunskapsöversikten). - Väder- och vattenkvarnar på Gotland: från 1977. En sammanställning dock ej digitaliserad. - Kvarninventering 1971-1972, RAÄ. Ej digitaliserad (5 pärmar samt negativ, ej genomgången inför kunskapssammanställningen). - Broinventering i Gotlands län 1980-81 ej digitaliserad i någon form. Inventeringen omfattade samtliga broar på allmänna vägnätet samt de vägsträckor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet (158 st.). Kulturlämningar: digitala, ej granskade tipsskikt hos Länsstyrelsen. Skog och Historia: digitala skikt. Inventering har genomförts i vissa av socknarna som berör Snoderåns avrinningsområde (Fröjel socken, delar av Lojsta socken) Ödegårdsinventeringen: digitalt skikt (delvis med i FMIS) av möjliga ödegårdslägen från vikingatid/medeltid. Inventering av änges- och lövmarker 1976 Länsstyrelsen. Digitaliserad 2002. Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Digitaliserad. Gotländska ängen. En katalog över slåttermarker i hävd 2001 Länsstyrelsen. Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell framtagen av Länsstyrelsen 2009-2012 (kartunderlag ej slutredovisat vid utgången av 2012). Gotländska besöksplatser samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen, kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 naturoch kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform. Finns ej tillgängligt som digitalt skikt. Omarbetat i SeGotland. Vikingatida hamnplatser – ett digitaliserat skikt som anger möjliga hamn- och handelsplatser från vikingatid-tidig medeltid (126 platser). Vägar och vägmiljöer – ej digitaliserat. 24 vägavsnitt framtagna som vägminnen på uppdrag av Vägverket. Skattläggningskartan 1700 – digitaliserad markanvändning utifrån skattläggningskartorna från 1700-talet. Prioriterade vattendrag – kartöverlägg av skattläggningskartor, storskifteskartor och laga skifte och viss fältdokumentation av äldre vattenkvarnar och vattensågar i ett 30tal vattendrag 2010. Digitaliserat. Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland utsett av HaV som pilotområde för denna förstudie (Länsstyrelsen, projektplan från 2012-11-15). Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet – Länsstyrelsen, Russambetesföreningen på Lojsta hed och Hushållningssällskapet 2012. Lokalt åtgärdsprogram Snoderåns åtgärdsområde 2011 - - - - - 13 (48) 2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (Snoderåns ARO) På Gotland har en specialinventering genomförts 2007-2008 av vattendrag som bedömts som särskilt skyddsvärda (A) eller potentiellt särskilt värdefulla (B) med avseende på fiskvärdena i vattendragen. Inom avrinningsområdet finns 9 av de 109 skyddsvärda vattendragsmiljöerna. Av dessa 9 är 5 särskilt skyddsvärda och 4 potentiellt särskilt skyddsvärda. Närmiljön kring dessa skyddsvärda vattendrag kan nästan samtliga kopplas till en skoglig miljö med höga naturvärden. Skogen beskuggar och ger död ved vilket även höjer naturvärdet i vattendraget. De särskilt skyddsvärda eller potentiellt skyddsvärda objekten har delats in i 2 klasser och skyddsvärdena utgörs av F=fisk, N=natur och K=kultur. Klass A: vattendragsmiljö med särskilt skyddsvärda vattenbiotoper Klass B: vattendragsmiljö vilken innehåller höga natur- och/eller kulturvärden i närmiljön och utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop. De utpekade kulturmiljöerna utgörs av rester av vattenkvarnar eller vattensågar och dammvallar. Av de 15 vandringshindren är 3 definitiva, 5 definitiva/partiella och 7 partiella. I nära anslutning är det möjligt att det finns bevarade dammarmar. Kulturlämningarna är i de flesta fall ej registrerade eller närmare dokumenterade. Inom avrinningsområdet finns följande vattendrag: Nr A18 A19 A20 A37 A40 B25 B32 B55 B67 Vattendrag Snoderån Snoderån Snoderån Snoderån Snoderån Snoderån Snoderån Snoderån Snoderån Lokalt namn Norra utloppet Södra utloppet Levidebäcken Gerumsbäcken Snoderån, Fardhem Lindeberget Kvie, källbäck Levidebäcken, Hajdes Lojsta, källbäck Skyddsvärde F, K F, K F, N, K F, N N, K K N, K N, F N, K 2.2 Internationella och nationella intressen 2.2.1 Världsarvet Världsarvet Hansestaden Visby ligger utanför Snoderåns avrinningsområde. Visby är en väl bevarad hansestad från sent 1200-tal med ringmur, packhus, ruiner, gatunät och stadsbild. 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (Snoderåns ARO) Delar av Snoderåns avrinningsområde är utpekat som ett särskilt värdefullt vatten för kulturmiljövården, kallat Mästermyr (I: ny:325) med Snoderån. Värdetexten är formulerad 14 (48) enligt följande: ”Sena 1800-talets dikningar – kanalen/kanalsystemet på Mästermyr. Gotlands enda ladlandskap. Visar på landvinsterna i samband med jordbruksutvecklingen under andra halvan av 1800-talet”. Ett påtagligt inslag i landskapsbilden är alléerna av lövträd, framförallt björk, som kantar långa sträckor av kanalen. Lada, Mästermyr. Foto: Katarina Amér 2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (Snoderåns ARO) Snoderån är inte utpekad som ett särskilt värdefullt vattendrag för fiske. 2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Snoderåns ARO) Inom avrinningsområdet finns 10 riksintressen för kulturmiljövården, varav ett är samlingsnamn för Gotlands medeltida kyrkor (I 59, innehåller fem miljöer). Riksintressena utgörs av: I 59 Gotlands medeltida kyrkor, I 25 Vallhagarområdet, I 28 Hablingbo och Silte, I 54 Lojsta, I 55 Fardhem och Linde och I 56 Havor. I 59 Gotlands medeltida kyrkomiljöer I avrinningsområdet finns 5 medeltida kyrkomiljöer utpekade som riksintressen och dessa utgörs av följande: Gerum, Hemse, Levide, Sproge och Stånga. Motivering: De 92 medeltida kyrkorna och fyra ödekyrkorna i sten från 1100-, 1200- och 1300-talen representerar romansk och gotisk byggnadskonst med såväl västliga som östliga influenser i ett komprimerat men påkostat utförande sammanfört i en karaktäristisk gotländsk byggnadsstil där arkitektur, sten- och träskulptur, mural- och glasmåleri vittnar om mycket 15 (48) hög hantverksskicklighet. Uttryck för riksintresset: Kyrkorna är i det närmaste intakt bevarade med få tillägg från senare århundraden. Till kyrkorna hör kyrkogårdar med murar och stigluckor från samma tid, i vissa socknar finns kastaler, prästgårdsruiner mm. Intill många kyrkor står ståtliga prästgårdar, varav flera från medeltid men ombyggda under 1700- och tidigt 1800-tal, en del med alla ekonomibyggnader bevarade. Till de gotländska kyrkomiljöerna hör även sockenmagasin, skolor, fattigstugor; byggnader av betydande kulturhistoriskt värde. I 25 Vallhagarområdet (Fröjel socken) Motivering: Fornlämningsmiljö med en av Gotlands största och mest kända järnåldersboplatser av högt vetenskapligt och pedagogiskt värde. Uttryck för riksintresset: Ett stort antal husgrunder, malstenar, fägator, fossil åkermark och stensträngssystem från äldre järnålder samt flera intilliggande gravfält från flera tidsperioder. I området ingår även: Dagens bebyggelse från 1700- till 1900-talet vid gammal väg på andra sidan en f.d. myr. I 28 Hablingbo och Silte (Hablingbo och Silte socken) Motivering: Genuina gårdsmiljöer i anslutning till äldre vägmiljö. Uttryck för riksintresset: Gårdsbebyggelse i sten från 1700- och 1800-tal. Slingrande äldre vägsträckning, delvis på Littorinavallen. Milstolpar. Medeltida kyrkor i Silte och Hablingbo. I 54 Lojsta (Lojsta socken) Motivering: A) Fornlämningsmiljö med lämningar efter järnåldersbosättning. B) Borgmiljö i strategiskt läge mellan vägar invid en rad djupa träsk i kuperat, delvis skogsbevuxet, landskap. Uttryck för riksintresset: A) Stensträngssystem och järnåldershusgrunder, varibland den på 1930-talet rekonstruerade järnåldersgården Lojstahallen. B) Resterna av vitalianborgen Lojsta slott från 1300-talet och norr därom en skans. Medeltida kyrka med bevarade glasmålningar. I området ingår även: Gårdsbebyggelse från 1800-talet med en del äldre inslag. I 55 Fardhem-Linde (Fardhem och Linde socknar) Motivering: Centralbygd i kuperat odlingslandskap med bruknings- och bosättningskontinuitet sedan förhistorisk tid. Medeltida tredingskyrka vid Fardhem och Linde medeltida kyrka. Uttryck för riksintresset: Sandarve kulle med husgrunder, stensträngssystem och vägar från järnåldern. Järnåldersgravfält vid Prästgården i Fardhem och Rojrhagen. Lindebergets två fornborgar, den ena med 30-talet gravar. Medeltida kyrkorna Fardhem och Linde, den senare med stiglucka, sockenmagasin och prästgårdsruin. Gårdbebyggelse från 1700- och 1800-talen i sten med stora mangårdsbyggnader samt rester efter äldre vägnät. I 56 Havor (Hablingbo socken) Motivering: Fornlämningsmiljö i strategiskt läge med kontinuerlig bosättning från bronsåldern till historisk tid, vid den idag utdikade och uppodlade Mästermyr. Uttryck för riksintresset: Husgrunder, fossil åkermark och gravfält samt två fornborgar, den nordost om Stora Havor känd för praktfulla fynd från järnåldern. Tät gårdsmiljö vid Havor med hus från 1700- och 1800-talen fördelade på fem parter. Egen kommentar: Ett arbete med att revidera riksintressena för kulturmiljövården inklusive beskrivningarna pågår på Gotland för närvarande. 16 (48) 2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Snoderåns ARO) Inom Snoderåns avrinningsområde finns ett antal områden med klassningar som riksintresse för naturvården, Natura 2000 och naturreservat. Områden beskrivs nedan. Riksintressen för naturvården Inom avrinningsområdet finns fyra riksintressen baserade på naturvård. Berg och sjöar i Lojsta och Linde (NRO09048) Lojstahajds källmyrar (NRO09049) Mästermyrkanalen (NRO09055) Kullands högård (NRO09091) Angränsande i väst/nordväst är även Ekstakusten (NRO09053). Av dessa är det framförallt Berg och sjöar i Lojsta och Linde, Lojstahajds källmyrar och Mästermyrkanalen som har direkt anknytning till vatten i avrinningsområdet. Dessa har därför beskrivits mer ingående nedan. Berg och sjöar i Lojsta och Linde (NRO09048, tre delområden). Områdena är klassade som klass 1-område. Det samlade värdeomdömet lyder: ”Området vid Lojstasjöarna uppvisar för landet unika geologiska bildningar. Den isolerade revkalkkullen S Hagebyträsk är till sin utformning unik. Området vid Asträsk har en vacker och intressant geologisk utbildning med företeelser som har ett betydande bevarandevärde ur geovetenskaplig synpunkt. Ekologiskt sett mycket värdefulla är branterna, ravinerna och källmyrarna. Ett av Gotlands värdefullaste områden som även är unikt för landet. Lindeberget är ett storslaget geologiskt element i det gotländska landskapet och uppvisar företeelser av betydande värde från geovetenskaplig synpunkt. Lojsta prästäng är ett välhävdat änge som hävdats under lång tid. Vegetationen är rik och typisk för hävdad frisk ängsmark”. Egen kommentar: på flera av klintarna finns fornborgar, som bildar likt en kedja mellan Lojsta, Linde och Fardhem (ett par av dessa är inte registrerade i FMIS). Även Lojstahajds källmyrar (NRO09049, 12 delområden) är av betydelse för avrinningsområdet då dess källflöden har sin upprinnelse i området. Områdena är klassade som klass 1- område. Källmyrarna består av 12 delområden. Det samlade värdeomdömet lyder: ” på Lojstahajd finns ett stort antal källmyrar med mycket höga naturvärden. Samtliga kärr är av typen rikkärr och har riklig käll- och bäckbildning. Här finns på många håll rikligt med kalktuff. Här märks ymniga förekomster av ett antal växtarter som inte finns i övriga Sverige, eller har ytterst begränsad utbredning i övriga landet. Hit hör brun ögontröst, källnate, kärrlilja och trubbtåg. Svarthö har här en av sina få sydsvenskaförekomster. Här finns ymniga förekomster av krävande källmossor såsom kamtuffmossa, klotuffmossa, källmossa, kalkhällmossa och källtuffmossa. De resultat som framkommit vid de pollenanalytiska undersökningarna har gett Stangsmyr det allra högsta vetenskapliga värdet. I området finns stora områden med skogsbete som under lång tid betats av gotlandsruss”. Mästermyrkanalen (NRO09055). Området är klass 1-område. Det samlade värdeomdömet lyder: ”Kanalen skär genom berggrund som har stratigrafiska och paleontologiska värden av närmast internationell karaktär. Trangressionslagerföljden genom Litorinagränsvallen har det 17 (48) allra högsta kvartärgeologiska intresset, och lokalen är klassisk och berömd. I området finns ett knappagkärr som hyser ett bestånd av den sällsynta orkidén kärrnycklar. Arten är i Sverige endast känd från Gotland”. Natura 2000 Inom avrinningsområdet finns två Natura 2000-områden. Botes källmyr och Mallgårds källmyr har båda anknytning till vatten och är därför mer ingående beskriven nedan. Botes källmyr (SE0340033) Mallgårds källmyr (SE0340031) Botes Källmyr (SE0340033) är ett källmyrkomplex med mycket höga värden och en bevarandeplan finns upprättad över ett 179,3 hektar stort område. Inom området finns följande naturtyper: kalkkärr med gotlandsag, källor med tuffbildning, rikkärr samt trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ. Området har under lång tid betats med gotlandsruss. Mallgårds källmyr (SE0340031) är en källmyr i utkanten av Lojsta hajd och alldeles väster om den branta inlandsklinten Mallgårdsklint (70 m.ö.h.). En bevarandeplan finns upprättad över ett sex hektar stort område. Inom området finns följande naturtyper: enbuskmark på hedar eller kalkgräsmarker, källor med tuffbildning samt trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ. Området har under lång tid betats med gotlandsruss. Naturreservat Inom avrinningsområdet finns sju naturreservat. Tre av dem: Botes källmyr, Mallgårds källmyr och Kvie källmyr, har också beskrivits under riksintresse (Lojstahajds källmyrar) och under Natura 2000. Dessutom har Bosarve lövskog och Sandarve kulle anknytning till vatten och beskrivs kortfattat nedan. Alstäde skog Bosarve löväng Botes källmyr Hajdes storhage Kvie källmyr Mallgårds källmyr Sandarve kulle Bosarve lövskog består av lövmarker av olika slag: igenväxande lövskog, betade f.d. ängsmarker samt ett änge i hävd (Solsänget). Platsen är spännande eftersom naturreservatet ligger på det som en gång var en smal landtunga mellan Mällingsmyr i norr och Mästermyr i söder. Människor har bott och verkat i området sedan stenåldern. Botes källmyr är ett av Gotlands största källmyrskomplex. Botes källmyr ligger i den norra delen av Russparken. Hästarnas bete bidrar till att hindra att områdets källmyrar växer igen. Kvie källmyr är bildat för att skydda en källbäck med omgivande våtmarker och skog. Området är mycket artrikt. 18 (48) Mallgårds källmyr ligger i den sydvästra delen av Russparken. Myren är starkt påverkad av hästarnas tramp och bete. Sandarve kulle är en liten kalkklack upp mot 60 m.ö.h. med fin fornlämningsmiljö på platån bestående av en fornborg, gravar och en husgrund. I ängsmarken söder och öster om finns fler fornlämningar med husgrund, stensträngar och röjningsrösen samt gravar. 2.2.6 Riksintresse för friluftslivet Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Snoderåns ARO) Vid Snoderåns utlopp vid Kvarnåkershamn berörs avrinningsområdet av riksintresset för friluftsliv ”Gotlandskusten”. 2.2.7 Kulturreservat Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Snoderåns ARO) Inom avrinningsområdet finns inget kulturreservat. 2.2.8 Byggnadsminnen Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Inom avrinningsområdet finns 6 byggnadsminnen och 8 medeltida kyrkor. Byggnadsminnena utgörs av: Fardhem Prästgård 1.11 Hemse Hägern (”Häggska huset”) Levide Prästgård 1:6 Silte Hallvide 1:21 Sproge Stymnes 1:3 Stånga Liffride 2:1 Vid Fardhem Prästgård finns rester efter fiskdammar bevarade. De medeltida kyrkorna utgörs av: Fardhem kyrka Gerum kyrka Hemse kyrka Linde kyrka Levide kyrka Silte kyrka Sproge kyrka Stånga kyrka 2.2.9 Övrigt Det finns inga s.k. RAMSAR inom avrinningsområdet. 19 (48) 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar 2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS) Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Gotland inventerades som första län 1938-1949 i den riksomfattande fornminnesinveneringen. Då registrerades ca 31 000 fornlämningar En andra inventering genomfördes mellan 19751978 och cirka ytterligare 15 000 fornlämningar tillfördes fornlämningsregistret. Dagens 45 000 anläggningar är fördelade på cirka 8000 platser. Inom avrinningsområdet finns totalt 1673 fornlämningar registrerade i fornminnesregistret (FMIS). Med en buffert på 50 m från vattendrag är det 169 fornlämningar registrerade enligt listan nedan. Det råder en stor skillnad mellan i FMIS registrerade småindustriella vattenanknutna miljöer såsom kvarnar och sågar och de som finns beskrivna eller upptagna på skattläggningskartan eller i Småindustriinventeringen. Flera miljöer har sannolikt försvunnit i samband med uträtning av vattendragen och uppodling av mark. Ett problem är att kartunderlagen på hur vattendragen löpte innan utdikningarna är bristfällig eller saknas helst. Delvis går vattendragen att följa på skattläggningskartorna men endast där lantmätaren har brytt sig om att kartera dessa. Egen kommentar: Uttag från FMIS 2012. Lämningar som inte kommer med i sammanställningen är sådana som är funna i eller längs strandkanterna av forna myrmarkerna såsom lösfynd, fiskeanläggningar, boplatser m.m. då bufferten endast omfattar vattendrag av idag. 1998 påträffades en bildsten i en äldre stenbro inom avrinningsområdet (där ytterligare en bildsten påträffades på 1800-talet). Varken bildstenen eller den äldre stenbron/vägbanken är registrerade i FMIS. En avgjuten kopia av bildstenen finns vid fyndplatsen. Lämningstyp Antal Punkt Bildristning 1 1 Boplats 9 1 Boplatsområde 1 Bro 1 1 Brunn/kallkälla 1 1 Linje Yta 8 1 Byggnad annan Bytomt/gårdstomt 7 7 Dammvall 3 Depåfynd 4 1 Flatmarksgrav 1 1 3 3 20 (48) Fornborg 2 2 Fornlämningsliknande lämning 2 2 Fossil åker 1 1 Fyndplats 9 Färdväg 9 9 9 Grav-uppgift om typ saknas Grav markerad av sten/block Grav- och boplatsområde 1 Gravfält 8 1 8 Gränsmärke Husgrund förhistorisk/medeltida 7 5 Husgrund historisk tid 1 1 Hägnad 27 1 Hägnadssystem 31 Hällristning 1 1 26 31 8 8 1 1 Kolningsanläggning 1 1 Kvarn 7 3 Obestämbar 3 3 Område m fossil åkermark 1 Hög Kalkugn Kemisk industri 2 2 Källa m tradition Lägenhetsbebyggelse 1 Plats m tradition Ristning, medeltida/historisk Runristning Röjningsröse 3 1 Röse 1 1 Sammanförda lämningar 5 2 2 1 2 Skärvstenshög Stenkrets Stenröjd yta 1 Stensättning 6 Terrassering 1 1 6 1 Träindustri Vallanläggning Vägmärke Summa 2 2 169 54 74 41 21 (48) Stenbro/vägbank vid Stenbro, Sproge. Minst två bildstenar har funnits intill. Fotograf: Katarina Amér 2.3.2 Skog och Historia inventeringen Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Länsstyrelsen har bedrivit Skog och Historia-inventering i ett tjugotal hela socknar och punktinsatser i ett 35-tal socknar på ön från år 1999. Drygt 4000 nya objekt har registrerats på Gotland utav både fornlämningar och kulturhistoriska lämningar. Huvuddelen av Skog och Historia-materialet är fältgranskat och delar registrerat i FMIS. För det aktuella huvudavrinningsområdet har följande socknar inventerats: Fröjel socken och delar av Lojsta socken. Inom avrinningsområdet och med en buffert på 50 m finns 6 st. lämningar registrerade i Skog och Historia varav 1 kvarnlämning och 2 dammvallar. Lämningstyp Antal Punkt Brunn/källkälla 1 1 Dammvall 2 Linje 2 Fossil åker Fyndplats Färdväg Husgrund historisk Hyttlämning Hålväg Hägnad Kolbotten 1 Kvarn 1 1 1 22 (48) Röjningsröse Stensträng Stensättning 1 1 6 3 Terrass Vägbank Summa 3 2.3.3 Broar Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Behovet av broar har på Gotland troligen varit begränsat i äldre tid, då flertalet vattendrag varit vadbara under större delen av året. Vid granskning av vägarna på skattläggningskartorna verkar dessa undvika myrmarken. Endast där avståndsvinsten är avgörande, har man låtit väg gå över myrmark (färre än tio tillfällen). De uppgifter som finns om påträffade kavelbroar är få: en i Elinghems myr, en söder om Atlingbo kyrka (Roma Stormyr) samt ett par nordost om Lärbro kyrka (Starrar myr). Tre av broarna har daterats fördelade till äldre järnålder (500 f. Kr-500 e. Kr), romersk järnålder (0-400 e. kr) och 1000-1100-tal. Därtill kommer uppgifter om ett par stycken från Lina myr i Vallstena samt en i Lokrume. De omfattande utdikningarna och uppodlingarna av myrmarkerna borde ha lett till fler fynd av kavelbroar om dessa varit vanligt förekommande på ön (Måhl 2002). In på 1800-talet var broarna i huvudsak uppförda av trä eller annat organiskt material. I samband med utdikningen av myrmarkerna under 1800talet blev vattenflödena korta och intensiva och brobeståndet förnyades i stort sett helt och hållet. På slutet av 1950-talet (?) föreslog RAÄ att fem broar på Gotland skulle klassas som kulturhistoriskt värdefulla: en stenvalvsbro från 1884 vid Petes i Öja (riven och ersatt med plåtrör), en valvbro från 1924 vid Ejmunds i Mästerby (Stora Ejmundsbro), en valvbro från 1912 vid Liffedarve, Eskelhem, en valvbro från 1922 vid Hörsne kyrka (Möllgårds bro) en valvbro vid Paviken (Åkebro, från 1875, togs ur bruk 1940). 1967 kvarstod endast bron vid Paviken som utpekat kulturhistoriskt värdefull. 1981-1982 genomfördes en inventering av broar av speciellt intresse på allmänna vägar och enskilda vägar med stadsbidrag (kategori A) och broar av speciellt intresse på enskilda vägar och gamla vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet (kategori B). Inventeringen fokuserade på 158 objekt (152 enligt artikel i Från Gutabygd 1982) fördelat på 49 stenvalvsbroar (43), 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och 9 balkbroar. Den äldsta bevarade stenvalvsbron på Gotland är från 1875 och belägen i Pavikens utlopp. Den äldsta kända betongbron är från 1912 vid Hagelheim, Guldrupe. Den första bron av korrugerade stålrör tillkom 1937 vid Risungs, Rute. I kategori A återfinns inga broar inom avrinningsområdet. I kategori B finns två broar medtagna: en stenvalvsbro vid Klints i Lojsta (infart till gården, okänt konstruktionsår. Bron uppgavs vara i ”mindre gott skick”) samt vid Ocksarve, Hemse (från 1923, byggd av Karl Pettersson, Nixarve, Fardhem). I FMIS är 1 bro registrerad och det är den vid Ocksarve, Hemse (RAÄ Hemse 88:1, bevakningsobjekt). 23 (48) Egen kommentar: Inom avrinningsområdet finns flertalet broar som borde registreras i FMIS t.ex. järnvägsbron över Snoderån nära väg 140 och den f.d. bron/vägsträckningen vid Stenbro i Silte med sina båda bildstenar m.fl. Järnvägsbro, Snoderån. Fotograf: Katarina Amér 2.3.4 Vägminnen Vägminnena är utpekade 1998 men är inte digitaliserade och endast delvis skyddade t.ex. inom fornlämningsområden. Vägminnena är framförallt utpekade p.g.a. deras kulturvärden. Inom avrinningsområdet finns två vägminnen utpekade: - Ringvägen i Stånga (objekt 8). Ringvägen knyter ihop ett antal gårdar och kyrkan i Stånga socken. Innanför ringvägen finns ett kulturhistoriskt intressant område med rötter i järnåldern. Den tidigare ängsmarken odlades upp under 1700- och 1800-talen och i åkermarken återfinns ett flera övergivna och överplöjda gårdslägen från äldre och yngre järnåldern. - Vägen Havdhem-Hablingbo-Silte-Levide (objekt 18). Delar av vägsträckningen återfinns inom avrinningsområdet. Vägen finns med på skattläggningskartorna från sent 1600-tal - tidigt 1700-tal med undantag för passagen över Mästermyr som tillkom efter utdikningen. Vägen går mellan fyra medeltida sockenkyrkor och ansluter till två byggnadsminnen (Levide Prästgård och Silte Hallvide). Bebyggelsen är koncentrerad till den gamla vägen. 2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur 24 (48) Inom avrinningsområdet återfinns 11 besöksplatser: nr 126 Mallgårds källmyr, nr 127 Russparken på Lojsta hajd, nr 128 Lojsta träsken och Lojsta slottslott, nr 142 Stenbro, nr 143 Solsänget och Braidfloar, nr 144 Lindeberget, nr 145 Sandarve kulle, nr 146 Fardhem prästänge, nr 147 Högby äng, nr 148 Hulte kruppar och nr 156 Stora Havor. 2.3.6 Ödegårdsinventeringen Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok 1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan ca 1585, Revisionsboken 1653 samt skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700tal har ett digitalt skikt skapats som anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller äldre boplatser. Platser som digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern” eller på skiften med för ursprungsgården avvikande namn t.ex. Bjärges som brukas under gården Gardarve och Överburge. Delar av materialet har förts in i FMIS, men materialet finns i sin helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster. Inom avrinningsområdets buffert om 50 meter finns enligt FMIS 7 st. by/gårdstomt men enligt ”ödegårdslistan” är antalet 18. Knutet till projektet hör tre rapporter som rör Hoburgs ting (södra Gotland), Forsa ting (norra Gotland) och Kräklinge ting (östra Gotland), som berör avrinningsområdet genom att Buttle socken tillhör Kräklinge ting. 2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Ett på Länsstyrelsen digitaliserat skikt som innehåller uppgifter om möjliga hamn- och handelsplatser från perioden 600-1000 e. Kr. Skiktet rymmer 126 objekt, varav inget inom avrinningsområdet. Inom avrinningsområdet finns ca 260 fyndplatser med anknytning till vikingatid registrerade inom avrinningsområdet, varav ca 40 silverskatter. I Mästermyr hittades vid markarbete 1936 en kista av ek som visade sig innehålla redskap och verktyg från vikingatiden. 2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län Länsstyrelsen har ett digitaliserat skikt med tips på kulturlämningar och fornlämningar från olika källor. Skiktet är inte fältgranskat utan är ett s.k. tipsskikt. Under Skog och Historiainventeringen medtogs de tips som låg inom de socknar som inventerades. Tipsen kommer från Skogsstyrelsen, från Ängs-och betesmarks-inventeringar, från åtgärdsplanarbeten, från markägare direkt eller genom t.ex. KULM-rådgivningar m.m. 2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) 25 (48) I Småindustriinventeringen från 2001 återfinns många industrimiljöer från sent 1800-tal och 1900-tal men även äldre anläggningar med direkt anknytning till vatten. Inom avrinningsområdets ingående socknar (exklusive Alva och Hablingbo) anges runt femtio stycken, varav ett 10-tal platser är digitaliserade. Under 2003 och 2004 genomfördes en fördjupad småindustriinventering på 44 miljöer och 1 ligger inom avrinningsområdet. Flertalet av vattenkvarnarna och vattensågarna har belägg från 1653 och kartbelägg från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal. En del av dessa miljöer (ett 30-tal vattendrag) har följts upp genom kartöverlägg (skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan) och till viss del fältinventering genom ett Länsstyrelsefinansierat projekt 2010 ”Prioriterade vattendrag”. Projektet omfattade inte kartuppgifter från 1930-tals kartan, varför en del sentida småindustrimiljöer ej medtagits. Underlaget är digitaliserat. 13 av objekten ligger inom avrinningsområdet. Egen kommentar: I samband med länsstyrelseförättningar rörande framförallt förfrågning av uppodling av skog till åker, har ett flertal lämningar efter sågar, kvarnar och dammar påträffats. Då vattendragen, som redan nämnts, är starkt påverkade av dikningar genom t.ex. uträtning och uppodling, återfinns ”originalfårorna” endast genom de historiska kartorna eller i små bevarade snuttar i landskapet. Dessa miljöer är inte medtagna i kunskapsöversikten. I avrinningsområdet har det enligt inventeringen funnits följande småindustrier (Alva och Hablingbo ej medtagna): - Fardhem Gerete garveri Fardhem Gardarve åboar vattenkvarn Fardhem Stenstugu åboar vattenkvarn & såg Fardhem Sandarve såg och såghus Fröjel Alstäde 1:40 ångsåg/såg Fröjel Puser 1:26 ångsåg/såg Gerum Ajmunde 2:1 vattenkvarn – ingår i den fördjupade inventeringen Gerum Ajmunde 2:1 ångsåg & kvarn/såg & kvarn Gerum Smiss 1:6 ångsåg & kvarn/såg & kvarn Gerum Kullands åboar vattensåg Hemse 1 st. garveri Hemse Alva kvarn/Hemse ångkvarn kvarn Hemse Wittbergska mejeriet mejeri alt. skumstation Hemse Hemse mejeri mejeri alt. skumstation Hemse Halldings mejeri alt. skumstation Hemse Sindarve mejeri alt. skumstation Hemse Hemse ångkvarn AB ångsåg & kvarn Hemse Gotlandsbyggen snickerifabrik & ångsåg Hemse 1 st. färgeri Levide Magnuse 3:1 mejeri alt. skumstation Levide Skogs mejeri alt. skumstation Levide Levide Mejeri AB mejeri alt. skumstation Levide 1 st. vattenkvarn 26 (48) - Levide Sköndarfve garveri Levide Skogs färgeri Levide Olleips åboar vattenkvarn & såg Levide Bondarfve ångsåg & kvarn Levide Olleifs trol. vattensåg Levide Bringsarve vattensåg Levide Magnuse vattensåg Levide Skinnarve vattensåg Levide Mallgårds 1:27 vattensåg/såg Linde Smiss tjärfabrik Linde Hesselby mejeri alt. skumstation Linde Odvalds 1:12 mejeri alt. skumstation Linde Hägvalds vattenkvarn/kvarn Linde Källder hästsåg Linde Amlings åboar vattensåg Linde Myrungs ångsåg Linde Hägvalds ångsåg Linde Linde Ångsågsbolag ångsåg/såg Linde Gotlands Mejeri AB mejeri alt. skumstation Lojsta Klints/Asa valka Lojsta Qvie vattenkvarn & såg Lojsta Qvie vattenkvarn & såg Lojsta Skota vattenkvarn & såg Lojsta 1 st. ångsåg & kvarn Lojsta Kvie? ångsåg & kvarn Silte Mickels vattenkvarn Silte Snosarvfe åboar vattenkvarn Silte Kvarnåkershamn vattenturbinkvarn Silte Lillån valka Silte Snosarfve åboar vattensåg Sproge Snoder vattenkvarn Sproge Snoder vattenkvarn Sproge Snoder vattenkvarn Sproge Snoder Ångsåg/ångsåg & kvarn Sproge Snoders åboar såg (trol. vattensåg) Stånga Stånga mejeri mejeri alt. skumstation Stånga Stånga Torvfabrik torvtäkt Stånga Bogs såg (trol. vattensåg) Stånga Qvie vattensåg Stånga Gumbalde ångsåg 27 (48) Ruin av vattenturbinkvarn, Kvarnåkershamn, Silte. Fotograf: Katarina Amér 2.3.10 Odlingslandskapet Karta 7A Markanvändning ca 1700 (Snoderåns ARO) Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (Snoderåns ARO) Markanvändningen på Gotland sent 1600-tal/tidigt 1700-tal är digitaliserad efter en förenklad renritning av skattläggningens originalkartor. Underlagen ger en bild av fördelningen åker, äng, hagmark, myrmark och skogsmark, vilket karta 7a redovisar. Under järnåldern etableras hävdade ängen som den viktigaste marken för produktion av vinterfoder. Utöver gräs som torkades till hö, togs löv tillvara framförallt från ask och lind, men även från andra lövträd. Foder samlades även på fuktiga och våta marker. På sent 1600tal-tidigt 1700-tal fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland, varav inom avrinningsområdet ca 3430 ha. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med en totalhektar om ca 35000 ha. Efter 1850 producerades vinterfodret genom vallodling på åkermark, vilket innebar slutet för ängsbruket. 1910 hade ängsmarken sjunkit till 1700 ha. 2001 fanns det ca 200 ängar i hävd på Gotland om ca 350 ha, varav 21 st. inom avrinningsområdet med en sammanlagd hektar på 35,1. I ängena eller i nära anslutning till dessa finns ofta rika fornlämningsmiljöer bevarade t.ex. husgrunder från järnåldern. Karta 7b visar ängsmarkens utbredning ca 1700 att jämföra med ängsmarker i hävd 2001. Kartbilagan redovisar även värdefulla odlingslandskap enligt det program som Länsstyrelsen tog fram 1993 och områden i den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet, varav det finns ett inom avrinningsområdet: Hajdes-Russpark objekt I8009 I värdetexten står följande ”Utmarksbete. In situ-bevarande av russ, gotländsk, ursprunglig hästras. Barrskog. Svarthö, fjälltätört, brun ögontröst”. 28 (48) Inom Snoderåns avrinningsområde finns ett stort antal värdefulla miljöer i odlingslandskapet. Dessa miljöer är framförallt knutna till ängs-, hagmarks- och lövängsrester samt skogsbeten. I programmet för bevarande av odlingslandskapets kultur- och naturvärden från 1993 klassades områdena enligt en tregradig skala för naturvärdena (N) och en tvågradig för kulturvärdena (K) (klass 1=högsta bevarandevärde, klass 2=mycket högt bevarandevärde och klass 3=högt bevarandevärde). Värdena vägdes sedan samman i en tregradig skala (S). Inom avrinningsområdet finns 9 miljöer utpekade, där objekt 35 har bevarade rester av fiskdammar. Områden utpekade i bevarandeprogrammet: Objekt 28 Övre Fröjel KI=SII Objekt 33 Levide KII =SIII Objekt 34 Gerum KII=SIII Objekt 35 Fardhem KII =SIII - vid prästgården finns rester av fiskdammar bevarade Objekt 36 Linde KII=SIII Objekt 37 Lojsta KII=SIII Objekt 38 Sprogekusten NI=SII Objekt 39 Hablingbo – Silte KI=SII Objekt 40 Havor KI=SII 2.3.11 Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Snoderåns ARO) Inom avrinningsområdet finns 15 vandringshinder angivna. Vandringshindrena utgörs av t.ex. dammar och dammluckor. Lämningarna är inte dokumenterade eller registrerade utan angivna som digitala punkter. Vattenförekomst Definitivt vandringshinder Åtgärd Kommentar Snoder - Gerumsbäcken Snoder - Gerumsbäcken Snoder – Gerumsbäcken Snoder – Levidebäcken Snoder – Levidebäcken Snoder – Levidebäcken Snoder – Levidebäcken Snoder – Lojsta annex Snoder – Sallmundskanalen Snoder – Linde Snoder – Linde Snoder Snoder – södra utloppet Snoder – Storkanalen Ja Ja Ja Nej Nej Nej Nej Ja/Nej Ja/Nej Nej Nej Ja/Nej Nej Ja/Nej Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Ej planerad Damm, Lojsta Damm, Lojsta Kvarn; Gerum Dammlucka Dammlucka Dammlucka 29 (48) Snoder – Storkanalen 2.3.12 Ja/Nej Ej planerad Dammlucka Militära lämningar På Gotland har Fortifikationsverkets avyttring av militära värn har pågått sedan 1990-talet. I samband med att arbetena påbörjades, fattade Länsstyrelsen ett beslutat att bevara två linjer med värn längs Gotlands västkust som fasta fornlämningar i Visby och i Eksta socken. 2011 kom förfrågningar från Fortifikationsverket rörande värn på Östergarnslandet och Länsstyrelsen har beslutat att en sammanhängande och i princip komplett försvarslinje ska bevaras längs med östra kusten och vid Torsburgen. I Sverige har nästan samtliga värn från andra världskriget och tiden efter kriget tagits bort efter Berlinmurens fall 1991. Kulturhistoriskt för Gotlands del är det viktigt att bevara en del av det efterkrigstida arvet. I östersjöområdet var hotbilden stark och Gotland var den yttersta utposten mot öst. Inom avrinningsområdet finns inga militära värn bevarade som fornlämningar eller som kulturhistoriska lämningar. Däremot kan det finnas sådana där privatpersoner valt att överta ansvaret. 2.3.13 Historisk markanvändning och dikningsföretag Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (Snoderåns ARO) Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (Snoderåns ARO) Under järnålder etableras ängsbruket för produktion av vinterfoder. Förutom gräs tillvaratogs även löv av framförallt ask och lind, men även andra lövträd. Ängsmarken hägnades för att hindra djuren att beta innan slåtterna var avklarad. Utöver hävdade ängen hämtades även foder från våtmarkerna. Havsstrandängar och sumpkärr (s.k. mader) som regelbundet översvämmades, gav ofta rikligt och näringsrikt foder. På myrarna och utmarksvätar gav starrhö som utgjorde ett viktigt komplement till vinterfodret. Starrmyrar kunde ge rikligt foder men med lägre näringsinnehåll. Djuren kunde vara borthägnade även från denna typ av mark för att möjliggöra slåtter. Fuktiga och blöta områden kunde också bidra med viktig gräsväxt när de mer torra ytorna var avbetade. På 1820-talet och 150 år framåt tog utdikningen av öns stormyrar, mindre våtmarker och sumpskogar fart på allvar. År1800 fanns det ca 15 000 hektar åkermark och fram till 1860 hade arealen fördubblats. År 1900 har arealen återigen fördubblats och uppgick till 64 500 hektar. Åkermarksarealen ökade något till 1950-talet då den var som störst. Idag är det ca 83 000 hektar som är åkermark på Gotland (ca 26;5 % av Gotlands totala areal). Nära 20 % av dagens åkermark är f.d. myrmark. Omkring 70 % av den gotländska våtmarken odlades upp. Ingreppen innebar att våtmarksarealen minskade från ca 16 % till ca 7 %. Resterande våtmarker bär i många fall spår av hydrologisk påverkan t.ex. dikning, avverkningar, körspår, täktverksamhet och igenväxning till följd av minskat beteshävd. Av länets ursprungliga 30 000 hektar torvmarksareal (exklusive sjöar), har 18 600 hektar omvandlats till åker. Tidigt 1900-tal kunde vinterfodret helt produceras på åkermark och ängsbruket minskade kraftigt. Slåtter av våtmarker upphörde helt. 30 (48) Skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal redovisar endast den torvbärande våtmarken. Övriga våtmarker såsom t.ex. sumpskogar redovisades av lantmätarna inte som våtmark utan som skog. Kartan 7A visar den torvbärande myrmarken inom avrinningsområdet sent 1600-tal/ tidigt 1700-tal (ca 3220 hektar) och de våtmarker, sumpskogar och rikkärr som finns bevarade idag (ca 108 ha). Kartan 7B visar var i kustområdet diknings- och markavvattning har genomförts. På hela ön finns runt 679 dikningsföretag, varav ca 61st inom Sonderåns avrinningsområde. Länsstyrelsen har ett förhållandevis komplett digitalt underlag på diknings- och markavvattningsföretagen. I underlaget framgår vilken typ av dikningsföretag, när företagen startade och om det funnits ett tidigare företag verksamt. Intressant vore om det var möjligt att se hur vattendragens och myrmarkernas utbredning såg ut i det historiska kartmaterialet och vilka spår som är synliga i dagens landskap innan utdikningarna påbörjades. 2.3.14 Gotlandsrussen på Lojsta hed Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (Snoderåns ARO) En för Gotland mycket speciell kulturyttring finns bevarad inom avrinningsområdet: gotlandsrussen på Lojsta hed. Här hålls en flock om 50 gotlandsrusston inom ett 650 hektar stort hägn som bl.a. innefattar Botes källmyr. Gotlandsrussen sköts på ett för Gotlands del traditionellt sätt att hålla djur (hästar, får eller nöt) – ”pa hajdi” (alltså på skogen/utmarken). Russen var tidigare fritt strövande på Gotland och höll framförallt till i skogsmarkerna – ett ”ledigt” utrymme i avsaknad av större betande däggdjur såsom älg och rådjur. Russen hade ägare och flockarna skattades årligen eller vid behov på dragdjur eller slaktdjur. Russen rörde sig i en båge över ön längs med skogsbältet Lojsta-Kräklingbo-Hejnum-Othem och hade troligen stor betydelse för skogsmarkens biologiska mångfald genom tramp och tugg. Genom att laga skifte genomfördes, motades russen bort från skogarna. Under 1870-talet exporterades ca 2000 russ bl.a. till kolgruvor i Belgien och England och till Tyskland som dragdjur. Under 1880-talet exporterades 100-200 russ/år. Slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal började skogsområdet på Lojsta hed att inhägnas och så småningom samlades spillror av russen ihop och fick en fristad. Russtona på Lojsta hed utgör idag ett levande biologiskt kulturarv och är en viktig genbank för lantrasen gotlandsruss och av stor betydelse för den biologiska mångfalden i Lojstas källområden där både Gothemsån och Snoderån har sitt ursprung. 2.3.15 Lämningar efter fiske, källor med historia Inom avrinningsområdet finns rester av fiskdammar bevarade intill Fardhems prästgård. Det finns inga kända/registrerade källor med tradition. Det finns uppgifter om att det kan ha funnits s.k. fisketunar i Snoderån. Fisketunar var en sorts bryggor tvärs ut i ån, i vilka man föste “rusor” (ryssjor) och “katsar” (stora håvar) i vilka fisken fastnade. Fångstanordningar var en ständig källa till gräl. Troligen har dessa försvunnit i samband med rätningar och kanaliseringar av vattendraget. Invid Mallgårds källmyr finns gammal färdväg omtalad som ”Biskopsgatu”. Ärkebiskop Unni från Hamburg-Bremen anlände år 936 till Birka, där han även dog samma år. Enligt sägnen 31 (48) besökte ärkebiskopen Gotland på vägen till Birka och bodde på gården Hunninge, Klinte. Både gården och vägen skall ha fått sina namn av biskop Unni. Vägen över Lojsta kan ha varit en mer allmän färdväg över skogsområdet och det finns bl.a. en ”kämpgrav” (förhistorisk husgrund med vallformig begränsning) med det poetiskt klingande namnet ”Gaitkörku” längs med Biskopsgatu. Målet för biskopens resa kan ha varit Fardhems kyrka, som är en av de äldsta på Gotland. Uppgifterna kommer från Strelows krönika från 1633. 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer – Snoderåns avrinningsområde I rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. står följande: ”I kulturmiljövårdens lagrum och instrument finns miljöer och objekt, som har en på förhand given nationell status, som de nationellt särskilt värdefulla vattendragen, kulturreservaten, riksintressen, byggnadsminnen och liknande, se ovan. De är naturligtvis en slags ansvarsmiljöer även för distriktet. Det är möjligt att lista fler utgångspunkter, se nedan, för företeelser som är typiska eller speciella i distriktet i förhållande till landet, som helhet. Ett exempel: landets kärnområde för snickeri- och möbelindustri ligger inom distriktet och de äldre anläggningarna drevs av vattenkraft och är belägna vid vatten. Var om annars skulle man särskilt värna om att bevara industrimiljöer inom denna bransch, om inte i kärnområdet? Vid sidan av och som ett komplement till redan utpekade byggnadsminnen, riksintressen och så vidare föreslås följande vara värt att uppmärksamma ur ett kulturmiljövatten-distriktsperspektiv; vid framtagande av kunskapsöversikterna, värdering av vattenanknutna kulturmiljöer och vid avvägningar mellan olika intressen”. Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett vattendistriktsperspektiv och som berör Snoderåns avrinningsområde är: Sockerbruket i Roma. - Betsocker har framställts på Gotland från sent 1800-tal och sockerindustrin har haft stor inverkan på landskapet. Långt gående planer på att bygga ett sockerbruk i Hemsetrakten stoppades av sockerbolaget i Roma. En damm med dammvaktstuga och rättigheterna till vatten i Lojstasjöarna köptes upp och förhindrade etableringen. Delar av dammen kan vara registrerade under RAÄ Lojsta 3:1-2 angiven som en övrig kulturhistorisk lämning ”Hägnad” (jämför med sockerbruken i Skåne). - Kärnområde boskapsskötsel/hög andel naturlig fodermark (ängslador, mjölkhus m.m.). På Mästermyr (kanske fler områden?) finns ett antal mjölkhus och ängslador för förvaring av foder som vittnar om en betesdrift även av mjölkkorna. Området är utpekat som särskilt värdefullt med avseende på kulturmiljön. - Russens betydelse som betesdjur för bevarande av biologisk mångfald i källmyrskomplexen och vattendragen på Lojsta hed och om det är applicerbart på fler områden längs med vatten. Bete synliggör dessutom fornlämningar och kulturhistoriskt intressanta miljöer. - Kanal-landskapet 32 (48) ”Mjölkhusruin”, Mästermyr. Fotograf: Katarina Amér I rapporten står vidare i samma kapitel: ”Vid framtida kunskapsuppbyggnad och inte minst värdering kan en ”rödlista” vara till hjälp. Liksom naturvårdens dito utgår den från dagens kunskap, vad vi vet eller tror oss veta, även sådant vad vi saknar kunskap om. Den här typen av listor måste revideras successivt med ny kunskap. Listan är tänkt som ett stöd till kunskapsöversikterna, när sådant påträffas som är ovanligt eller inte bevarat på andra håll. Den kommer att vidarebearbetas, motiveras och kompletteras under 2011 i samband med delprojekt 2". Vad det gäller unika/sällsynta limniska miljöer finns det inom avrinningsområdet: - Kvarnar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: vattenkvarnen vid Ajmunde 2:1, Gerum socken. - Sågar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: ingen - Lämningar efter äldre fiskodlingar typ karpdammar: Fardhem Prästgård (även Levide prästgård?) och fisketunar i Snoderån 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ 3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden Snoderåns avrinningsområde är starkt påverkat av kanalisering och uträtning. Genom dokumentation och fältinventering är det möjligt att framhålla representativa eller unika exempel på dikningslandskap, dikningsrensning eller dikningsreglering av olika karaktär och eventuellt från olika tider. Det är lämpligt att berätta kulturhistorien bakom utdikningarna och kunna fånga de människor som faktiskt ”gjorde jobbet” från allra första början. Urvalet av 33 (48) områden kan också påverkas av dess tillgänglighet eller upplevelsevärde t.ex. längs med vägar. 3.2 Vandringshinder Vandringshindren i form av dammar kan ha höga/mycket höga kulturvärden. Ett utpekande från kulturmiljövårdens sida av de viktigaste miljöerna och ett arbete tvärsektoriellt möjliggör hur miljöerna kan värnas och flera värden gynnas. Ett exempel kan vara i dammluckorna i Storkanalen. 3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker Även när det gäller att försöka begränsa övergödningen genom att anlägga våtmarker, är det viktigt att arbeta tvärsektoriellt. Sällan hamnar anläggandet i konflikt med kulturmiljövården. Kulturmiljövårdens historiska perspektiv kan bidra till ett bättre planeringsunderlag för våtmarksanläggande genom utpekande av områden som tidigare varit våtmarker. Tillstånd enligt KML kan krävas om fornlämningar berörs. För ett flackt landskap som Gotland är utformningen av våtmarker/dammar av stor vikt för upplevelsen av ett område t.ex. inom riksintresse för kulturmiljövården. 3.4 Vattenreservoarer Att ha tillgång till friskt och rent vatten är ett ur folkhälsoperspektiv viktigt mål. På Gotland råder periodvis vattenbrist – det finns ett ökat behov av vattenuttag under sommarmånaderna för att klara de boende och de besökandes vattenbehov, jordbrukets behov av konstbevattning m.m. Det finns förslag om att använda nedlagda stenbrott som vattenreservoarer. Stenbrotten är idag endast sporadiskt upptagna i FMIS, men är möjliga att fornminnesförklara ända fram till 1950-talet. Stenindustrin har varit och är alltjämt viktig för Gotlands ekonomi. Ett försök att klassificera och hitta en metod för att bedöma vilka kalkbrott som ska fornminnesförklaras har gjorts i samband med granskningen av nyregistrerade kalkbrott inom Skog och Historia. Inför frågan om att vattenfylla kalkbrott kan det vara aktuellt med utredningar för att dokumentera kulturvärden knutna till stenindustrin och stenbrytningen av kalk- och sandsten. Vid anläggande av bevattningsdammar är det, liksom vid anläggande av våtmarker, viktigt med ett tvärsektoriellt samarbete och att ta hänsyn till upplevelsen av landskapet. Även här kan tillstånd enligt KML krävas. 3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar Beskuggning av och trädzoner invid vattendrag ger en stabilare miljö temperaturmässigt, bidrar med död ved och förhindrar igenväxning av t.ex. kaveldun. Troligen hamnar knappast behoven av att skapa sådana zoner med hjälp av träd eller buskar i konflikt med kulturmiljövården, om det inte påverkar landskapsbilden i hög utsträckning. Avverkningar av skog intill vattendrag kan ge körskador på både vattenmiljön och på kulturmiljön. Ett fortsatt myndighetssamarbete mellan Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen är viktigt när det gäller avverkningar som berör flera värden. 34 (48) 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ Utöver det som nämnts i kapitel 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om följande områden. 4.1 Vattenkvarnar, vattensågar Utreda/följa upp de gamla inventeringarna (bl.a. Ingrid Swartlings från 1971-72) och se vad som finns bevarat av kvarnmiljöer. Underlagen verkar vara sämre när det gäller vattensågar och handlar mer om regelrätt grundinventering. Inventeringsresultaten kan utgöra underlag vid prioriteringar av resurser och åtgärder. För båda kategorierna gäller att kartstudier krävs. Även att dokumentera i vilken mån interiörer finns bevarade och funktionella. Komplettera och följa upp, korrigera och registrera redan påbörjade inventeringar (t.ex. kulturmiljöerna som pekats ut vid inventeringen värdefulla vatten och underlagen för prioriterade vattendrag). Digitalisering av platser där vattenkvarnar och vattensågar funnits. 4.2 Broinventering Kulturmiljövården har de senaste åren märkt av behovet av en förnyad och utökad inventering av öns brobestånd. Det pågår stora rensningar av diken och kanaler och de äldre broarna utgör ett hinder för maskinerna. En kombination av flera orsaker t.ex. eftersatt eller obefintligt underhåll och ökad mängd vatten p.g.a. ökad nederbörd, kan leda till att flertalet broar inte kan bevaras. Broinventeringen från 1981-1982 listar ett antal broar på Gotland, men det är hart när omöjligt att knyta ihop kartbild, lista och beskrivning. En uppdatering och digitalisering av materialet är av stort behov och skulle också kunna möjliggöra en uppföljning av vilka broar som finns kvar, i vilket skick de är och bidra till en tydlig prioritering med avseende på bevarandevärda miljöer, insatser m.m. 4.3 Mjölkhus och lador på myrmark På de utdikade myrarna, som kom att nyttjas som betesmarker, uppfördes små mjölkhus för att kunna ställa in korna och mjölka dem. Mjölkhusen är enkelt uppförda – ibland på hjul – med tre väggar och ett litet låsbart utrymme. Ibland med närhet till vattenhål för att kunna kyla mjölken och vattna korna. I takt med att jordbruket rationaliseras, så försvinner mjölkhusen i snabb takt. Detsamma gäller myrlador som fungerat som lagerutrymme för grovfoder. 4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer Att värna om större miljöer med vattendrag som utgångspunkt och gärna med en industriell karaktär t.ex. Lummelunda, Dalhem, Ihre, Strömmaån m.fl. 35 (48) 4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för annan användning (t.ex. tvätt), badhus, trädgårdar ”Tillgång till vatten var en livsnödvändighet för varje bosättning: rent vatten till gårdens hushåll, vatten till djuren, vatten till skydd mot eldsvådor. Vatten för att tämja elden vid svedjande eller när löv och gammalt gräs brändes. Vatten för tvätt och rengöring. Vatten till smedjan för att härda järnet och till slipstenen - - ” (Ronsten 2011 s 68) Belysa kvinnor och barns arbete med färskvatten och tvätt genom att gå igenom de i FMIS registrerade källor med tradition och lyfta fram denna fornlämningskategori. Kategorin ”bryor” (vattenhål) förknippas med betesdjur och kan berätta om annan markanvändning. En del av bryorna kan dock ha nyttjats under lång tid och haft stor betydelse för människors vattenförsörjning, speciellt när bryorna ligger i anslutning till järnåldersbosättningar. Inom avrinningsområdet finns inga kända bykhus, bryggor för tvätt, badhus eller trädgårdar som använt vatten som en del i anläggandet. Lojstasjöarna kan ha haft stor betydelse för människorna på de närliggande gårdarna för bad, byk, rekreation etc. 4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk Registrera och dokumentera de många tips på slipskårestenar i och intill vattendrag. Inventera och dokumentera de platser med bevarade fiskdammar för t.ex. karp. 4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt Länsstyrelsen planerar en återinventering av ett urval fiskelägen och bodar ur strandbodsinventeringen från 1973. Inventeringen är beräknad att påbörjas under 2014. Ett önskemål från kulturmiljövårdens sida är att hela miljöer uppmärksammas d.v.s. att gistgårdar (anläggningar för torkning av fiskenät), båtlänningar, bryggor m.m. kommer med i inventeringen/underlaget. Kunskapen om fiske både inom de forna myrmarkerna och längs med kusterna är begränsad. I underlagen, framförallt genom Skog och Historia, har flertalet fasta anläggningar för fiske (notvarp) dokumenterats längs med kusterna. Det kan finnas uppgifter om fångstanläggningar invid Lojstasjöarna. På många platser har säljakt varit av betydelse och är bevarat i både namngivna objekt t.ex. Käutastenen och i andra lämningar såsom skårar och jaktvärn. Detta gäller förstås även fågeljakt. 36 (48) 4.8 Garverier, valkor Utreda och inventera förekomsten av garverier och valkor på ön. Inom avrinningsområdet finns bl.a. på skattläggningskartan från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal uppgifter om en vattendriven valka kallad ”Snoder walka”. 4.9 Fornminnesinventering av vattendrag Ett åtgärdsförslag är att inventera fornlämningar längs med vattendragen och fältgranska och registrera befintligt material t.ex. ur tips-skikten eller Skog och Historia-lämningar. 4.10 Kraftverk/turbiner Utreda vilka turbindrivna verksamheter som funnits på ön och i vilken mån de finns bevarade. Uppgifter finns från bl.a. Endre, Silte och Dalhem. Vid Kvarnåkershamn finns ruinerna bevarade av en turbindriven kvarn. 4.11 Tillgång till digitaliserade kartor En digitalisering av laga skiftes- och generalstabskartan skulle öka möjligheterna att hitta bevaransvärda miljöer längs med vattendragen och möjliggöra visning av landskapets förändring t.ex. med avseende på våtmarker. Även en detaljrikare skattläggningskarta kan bidra till bättre kunskapsunderlag och vid förmedling av lanskapets historiska fotspår t.ex. vid information till markägare, vattenråd m.fl. 4.12 Alla barns tillgänglighet till vatten På Gotland har nog barns lek längs med åar och vattendrag generellt minskat. Vilka lekar lektes? Finns dokumentation över bad, ”puh-pinnar”, vattenhjul, barkbåtar? Hur fångar myndigheter upp rätten och tillgängligheten till vattenmiljöer för alla barn idag? Vad kan göras för att öka intresset för vattendragen och deras biologiska och kulturella värden? 37 (48) Lekplats där Snoderån möter Östersjön. Fiskrikt och kulturrikt och lekbart. Är det tillgängligt för alla? Fotograf: Katarina Amér 4.13 Vattendrivna verks ”soundscapes” Ljud relaterade till vattenverksamheter såsom vattenhjulets swichande ljud och vattenplask, remmarna och sågens gnissel, kvarnen malande, vattnet som forsar genom luckor – ljud på utdöende men väl så viktiga. 5 REFERENSER A:son Utas, J. och Salomonsson, A. 1977. Väder- och vattenkvarnar på Gotland. Berry, L. 1998. På stigar och vägar. Dahlin, A. m.fl. 2006. Se Gotland. Natur och kultur från Fårö till Hoburgen. Ek, E. 1980-81. Broinventering i Gotlands län 1980-81 (otryckt). Ek, E. 1982. Stenvalvsbroar. Från Gutabygd 1982. Gotländskt arkiv 2004. Gotland vikingaön. Sjöberg, Å. 1973 De gotländska sågverken vid 1600-talets mitt. En innovationsstudie. Gotländskt arkiv. Måhl, K. 2002. Vägval. Vägar och samhällen på Gotland under 1500 år. Ronsten, J. 2011 Gotländska gårdar och ägor kring år 1700. Öhrman, R. 1994. Vägen till Gotlands historia. Gotländskt arkiv. Fördjupad småindustriinventering 2003-2004. Länsmuseet på Gotland. Per Malmros. 38 (48) Småindustriinventeringen 2001, Länsmuseet på Gotland. Per Malmros. Prioriterade vattendrag 2010, ArkeoDok (Malin Eriksson) Länsstyrelsen i Gotlands län. Gotländska ängar. En katalog över slåttermarker i hävd på Gotland ån 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapport nr 4 2001 (Hjalmar Croneborg). Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Södra Gotland/Hoburgs ting (Corneliusson, L och Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Norra Gotland/Forsa ting (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Kräklinge ting på Östra Gotland (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2005. Länsstyrelsen i Gotlands län. Kulturminnesvårdsprogram för Gotlands län. Länsstyrelsen i Gotlands län. 1982 Länsstyrelsen i Gotlands län. Lokalt åtgärdsprogram. Gothemsåns åtgärdsområde. Arbetsmaterial, 2011. Länsstyrelsen i Gotlands län. Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer. Länsstyrelsen i Gotlands län. 2008 Länsstyrelsen i Gotlands län. Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Länsstyrelsen i Gotlands län.1993 (Louise Berry, Jens-Henrik Kloth). Länsstyrelsen i Gotlands län. Våtmarker på Gotland del 1 och 2. Länsstyrelsen i Gotlands län. 1997 (Magnus Martinsson). Länsstyrelsen i Gotlands län, Russambetesföreningen, Hushållningssällskapet ”Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för långsiktig och hållbar verksamhet”. Länsstyrelsen i Gotlands län. 2012 (Katarina Amér) Vattenmyndigheten södra Östersjöns vattendistrikt, 2009. Åtgärdsförslag för Gotlands huvudavrinningsområden, kustområden och kustvatten. 39 (48) 6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom ”Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt”. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna ”Områden med skydd enligt lag eller konvention”, ”Planer och program med urval av objekt/miljöer”, ”Inventeringar” samt ”Övrigt” har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är UNESCOs Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985. Ramsarområden – Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen – Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl. 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Nationalpark – Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2§), att ”bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter 40 (48) riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat – Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4§) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9§) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1 229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen – Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och Fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fasta fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fasta fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Dessa fornlämningar är skyddade enligt Kulturminneslagen (2 kap). Så kallade ”övriga kulturhistoriska lämningar” har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30§) och i kulturminneslagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fast fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (Fornminnesinformationssystem). q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är ”q-märkt” (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se. Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten – Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och 41 (48) regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/. Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. ”Kulturvattendrag” m.m. – På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive ”orördhet”. ”Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950” (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. 42 (48) ”Nationell plan för bevarandevärda broar” – har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st. broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner – Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet – Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap – Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia – Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem ”Kotten”. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag – Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar (”Kartplan – information om mark, fastigheter och klimat” utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). 43 (48) Ängs- och betesmarksinventering – TUVA – Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002 - 2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). ”Våra broar – en kulturskatt” (Ahlberg, Spade m fl.) – har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900talets broar – industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket. Övrigt ”Flottning och flottleder i södra Sverige” – är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Dikningsföretag/markavvattning – Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, 1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den ”äldre vattenlagen”. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl. 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. 44 (48) Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxåns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv ”Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer.” (SMHI:s hemsida http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946 ) 45 (48) Länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlag Gotlands län Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer – 2007-2008 genomfördes en inventering över skyddsvärda vattendragsmiljöer. Värdefulla sträckor valdes ut som är betydelsefulla ur reproduktionssynpunkt för havsöring och/eller flodnejonöga och med vissa kvalifikationer enligt inventeringsmaterialet ”Händelser vid vatten”, 1999-2000 (Skogsstyrelsen). Vattendragen (totalt 109 stycken) delades in i Klass A (40 stycken) eller Klass B (69 stycken). Klass A vattendragen definierades som ”vattendragsmiljö med särskilt skyddsvärda vattenbiotoper” och klass B ”vattendragsmiljö vilken innehåller höga naturoch/eller kulturvärden i närmiljön och utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop”. Under fältarbetet registrerades även vandringshinder, dammar och tidigare okända kulturobjekt i och intill vattendragen. Materialet är ett synnerligen lämpligt utgångsmaterial för fortsatta inventeringar av vattenanknutna kulturmiljöer. Småindustriinventeringen - Byråmässig kulturhistorisk databas från 1999-2001 som delvis är digitaliserad som ett GIS-skikt. Inventeringen fokuserar på småindustrier från sent 1800-tal och 1900-tal och har gjorts av Länsmuseet på Gotland. Databasen innehåller ca 2600 poster och till den finns ca 1500 bilder. 44 miljöer återbesöktes 2003-2004 i en fördjupad småindustriinventering. Flertalet av objekten har besökts i fält, men någon kulturhistorisk värdering har inte gjorts. Det finns uppgifter om namn, bransch osv. Väder- och vattenkvarnar på Gotland – 1977 utkom Jan A:son Utas och Anders Salomonsson med en sammanställning av kvarnförekomster på Gotland från sent 1600-tal fram till tidigt 1900-tal. Materialet finns inte i digital form. En del av materialet bygger på en väder- och vattenkvarns inventering som genomfördes 1971-1972 av RAÄ med hjälp av Skogsstyrelsen (Inger Swartling). Denna inventering finns bevarad i 5 pärmar plus negativ i Gotlandsmuseums arkiv. Ett lämpligt utgångsmaterial för uppföljning och digitalisering (ej genomgånget inför kunskapssammanställningen)? Ödegårdsinventeringen – Projektet ”Ödegårdar på Gotland ca 1100-1700” pågick 20092010 och är ett register över möjliga ödegårdslägen. Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok 1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan ca 1585, Revisionsboken 1653 samt skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700-tal har ett digitalt skikt skapats som anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller äldre boplatser. Platser som digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern” eller på skiften med för ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som brukas under gården Sles. Sammanställningen gjordes av ArkeoDok (Malin Eriksson). Delar av materialet har förts in i FMIS, men materialet finns i sin helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster. Kulturlämningar – på Länsstyrelsen i Gotlands län finns ett digitalt skikt innehållande kulturlämningar och liknande, som inte är granskade antikvariskt. Det är ett arbetsmaterial och informationen kommer från olika källor och inventeringar. Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden – Ett bevarandeprogram har tagits fram av Länsstyrelsen i Gotlands län 1993. Programmet innehåller översiktliga beskrivningar av de kulturhistoriska förhållandena från stenålder till 46 (48) nutid och utgår bl.a. från fornlämningar, uppgifter från skattläggningskartorna, värdefull äldre bebyggelse, ängs- och hagmarksinventeringen samt landskapsbilden. Områden med gemensamt många och höga natur-och kulturvärden har pekats ut och klassificerats. Områdena är klassade enligt en tregradig skala där 1= högsta bevarandevärde, 2 = mycket högt bevarandevärde, 3 = högt bevarandevärde. Digitalt skikt finns. Markanvändning enligt Skattläggningskartan - Länsstyrelsen i Gotlands län har en digital version av skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal som grovt visar den huvudsakliga markanvändningen med avseende på tomt, åker, äng, hagmark, myr eller utmark/skog. Bygger på skattläggningskartorna från 1700-talet vars skala är 1:8 000. Överfördes på 1970-talet, manuellt med hjälp av transparant blad, till ett rutsystem i pappersformat i skala 1:10 000. Detta bildade de s.k. kartöverläggen. Arbetet gjordes och tolkades av kulturgeografer vid Stockholms universitet. Kartöverläggen omvandlades senare till digitala bilder med kvadratcentimeter stora rutor. I slutet av 1980-talet digitaliserades dessa. Projektet skedde inom infosystem Gotland med Länsmuseet Gotlands Fornsal var huvudman. Kommunen, Länsstyrelsen och landsarkivet ingick också. Gränserna är ej exakta utan kan slå med något 50-tal meter. Ytorna ger dock en god beskrivning av markandvändningen. ”Mobergs karta” – En sammanställning av Gotland förutom Fårö utifrån skattläggningskartorna visar översiktligt markanvändningen år 1700 skala 1:100 000. Ivar Mobergs karta är från 1938 och myrar och ett flertal vattensågar och vattenkvarnar finns medtagna. Kartan finns ej digitalt. Ekonomiska kartan från 1930-talet – De flesta ekonomiska kartblad från 1930-talet finns digitaliserade som ett bildskikt. Upplösningen är inte den bästa men möjliggör i alla fall att någorlunda kunna identifiera samfälligheter m.m. längs med vattendragen som kan indikera på mindre vattenanknutna industrimiljöer. Generalstabskartan – Kartan finns dessvärre inte digitaliserad för Gotlands del men utgör förstås en värdefull källa till dateringar av t.ex. vattenkvarnar. Generalstabskartan är från 1880-talet. Generalstabskartan framställdes i skala 1:100 000 och var från början enbart för rent militära ändamål. För Gotlands del har de flesta större utdikningar redan genomförts, endast några myrar är orörda t.ex. Lina myr. Kartan visar också järnvägsnätet – idag endast kvar som vägbankar här och var i landskapet. Dikningsföretag (digitalt skikt) – Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer åkermark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker torrlades, sjöar sänktes – och odlades upp. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen (akterna finns i Lantmäteriets arkiv) som senare hamnade under Vattenlagen (från 1918 respektive 1983, akterna finns i Länsstyrelsens vattenarkiv) och från och med 1999 är det Miljöbalken som gäller. På Länsstyrelsen i Gotlands län finns dikningsföretagen digitaliserade som ett GIS-skikt. I tabellen går att utläsa vilket år som företaget startade och om det ersatte tidigare företag enligt 1918 års vattenlag. Originalakterna förvaras på länsstyrelsen och är tillgängliga digitalt efter 47 (48) att de scannades 2011. Det är ibland möjligt att ur originalakterna återfinna hur vattendraget såg ut innan det rätades. Det är beroende av hur vattendraget/diket såg ut innan förrättningen. Broinventering - En broinventering genomfördes 1980-1981 av Ejnar Ek, Vägverket. Inventeringen omfattade broar på allmänna vägar och enskilda vägar med stadsbidrag samt kvarstående broar på vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet. Inventeringen fokuserade på 158 objekt fördelat på 49 stenvalvsbroar, 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och 9 balkbroar. I inventeringen listas broarna och är utritade på kartor, men det är hart när omöjligt att knyta ihop kartbild, lista och beskrivning. En uppdatering och digitalisering av materialet är av stort behov och skulle också kunna möjliggöra en uppföljning av vilka broar som finns kvar, i vilket skick och bidra till en tydlig prioritering med avseende på insatser m.m. Gotländska besöksplatser - Ett samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen, kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 natur- och kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform( www.segotland.se). Delvis tillgängligt digitalt (bygger på tidigare 100 kultur- och 100 naturplatser i Vägen till kulturen på Gotland och Vägen till naturen på Gotland). Vägminnen på Gotland – På uppdrag av Vägverkets Gotlandskontor togs 1998 fram 24 vägavsnitt som vägminnen publicerade i ”På stigar och väger – en guide till gotländska vägminnen” (Louise Berry, Göran Ström). Vägminnena finns inte som ett digitalt skikt. Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland är utsett av HaV som pilotområde för denna förstudie. Syftet är att undersöka förutsättningarna för att arbeta fram en regional modell med ett helhetsperspektiv på vattenplanering till 2025 genom att ta fram en långsiktigt hållbar regional landskapsstrategi för god vattenplanering i länet (Länsstyrelsen i Gotlands län, projektplan från 2012-11-15). Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell framtagen av Länsstyrelsen i Gotlands län 2009-2012. Projektet har genomförts inom ramen för interreg projektet Natureship. GIS-modellen som tagits fram åskådliggör bevarandevärden och exploateringsintressen i kustzonen (kartmodellen ej slutredovisad vid utgången av 2012). Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet – Länsstyrelsen har tillsammans med Russambetesföreningen på Lojsta hed och Hushållningssällskapet, på uppdrag från Jordbruksverket, tagit fram en plan för hur verksamheten och hästhållningen på Lojsta hed långsiktigt säkras (klar december 2012 www.lojstarussen.se ). Gotländska hamn- och handelsplatser under perioden 600 - 1000 e. Kr – ett digitalt skikt skapat 2006 som visar möjliga lägen för hamnarna. Skiktet innehåller uppgifter på ett 60-tal lämpliga platser. Prioriterade vattendrag – under 2010 genomfördes ett kort projekt att med hjälp av kartöverlägg återfinna och dokumentera äldre vattenkvarnar och vattensågar. Kartorna som användes var skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan. Ett 30-tal Aklassade vattendrag följdes upp, dock inte samtliga med inventering i fält. Senare tiders 48 (48) belägg för småindustriella vattenanknutna miljöer t.ex. från 1930-tals kartan, ingick inte i studien. Inventering av änges- och lövmarker - 1976 Länsstyrelsen. Bygger på inventeringsrapporten Inventering av Änges- och lövmarker. Skärmdigitaliserad 2002 utifrån ortofoto och ekonomiska kartan. Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Bygger på inventeringsrapporterna Ängs- och hagmark på Gotland, del 1-5. Digitaliseringen gjord från de tuschritade originalen till rapporten. Gotländska ängen. En katalog och ett digitaliserat skikt över slåttermarker i hävd 2001 Länsstyrelsen. Revisionsboken 1653: digitaliserade uppgifter som bygger på uppgifter från Revisionsboken från 1653. Ankommit till Länsstyrelsen 2012-12-12 och därför ej medtaget i kunskapsöversikten. Lokalt åtgärdsprogram Snoderåns åtgärdsområde: 2009 beslutade Vattenmyndigheten i Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket inkluderade Gotlands län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som lokal aktör. 2011 tog Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram lokala åtgärdsprogam som utgick från vattenrådens geografiska områden. Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt anpassade och fokuserar på varje enskilt åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala åtgärdsprogrammen är också att de ska vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att diskutera framtida åtgärder inom respektive åtgärdsområde.