docKreugerkraschen
download 
Report Transcription
Kreugerkraschen
UPPSALA UNIVERSITET Ekonomisk-historiska institutionen Ekonomisk historia B B-uppsats Kreugerkraschen – konsekvenser för de svenska affärsbankerna Simon Åberg Handledare: Mats Larsson Innehållsförteckning 1 INLEDNING .................................................................................. 1 1.1 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 2 1.2 Metod och material ........................................................................................................... 3 1.3 Intressentteorin ................................................................................................................. 4 1.4 Bakgrund........................................................................................................................... 5 2 Bankerna och Kreugerkoncernen .............................................. 10 2.1 Svenska Handelsbanken ................................................................................................. 10 2.1.1 Statistik .............................................................................................................. 12 2.2 Skandinaviska Banken .................................................................................................... 13 2.2.1 Statistik .............................................................................................................. 18 2.3 Stockholms Enskilda Bank ............................................................................................. 18 2.3.1 Statistik .............................................................................................................. 22 3 Analys och diskussion .................................................................. 22 3.1 Sammanfattande diskussion ........................................................................................... 24 4 Källförteckning ............................................................................ 25 5 Bilagor ........................................................................................... 26 1 1 Inledning » De som omkring år 1930 skrev om »Sveriges andra stormaktstid» hade främst Kreugerkoncernens verksamhet i tankarna; uttrycket associerade direkt till vad nationalsången syftar på med orden »då ärat ditt namn flög över jorden». » (Ernst Söderlund1) Att det imperium som Ivar Kreuger lyckades konstruera i början av 1900-talen var oerhört imponerande råder det inga tvivel om. Det kan vara svårt för oss idag att förstå hur pass stort det var, och vilken status Kreuger själv hade under denna tid. Det enorma inflytande han hade på det svenska näringslivet är knappast jämförbart med någon annan än familjen Wallenberg. För att kunna få denna ställning som han hade, så krävs naturligtvis ett stort arbete med att införskaffa kapital för att finansiera de stora företagsengagemang Kreuger hade. Här genomförde Kreuger ett långvarigt arbete med att lära känna både svenska och utländska bankirer och på så sätt kunna skaffa sig sina lån. Kreuger riktade stora delar av sin kapitalinförskaffning till Sverige, något som ter sig ganska naturligt eftersom att Kreuger var svensk. Han kom under sin tid att införskaffa kapital ifrån en mängd svenska banker, vissa större långivare än andra. År 1931 så innehade Kreuger 15,1% av alla de svenska bankernas totala omslutning.2 En sådan siffra i utlåning till i stort sett en enda person känns idag otänkbart. 1 Söderlund, Ernst Skandinaviska banken i det svenska banväsendets historia 1914-1938, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1978, s. 488 2 Glete, Jan, Kreugerkoncernen och krisen på svensk aktiemarknad, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1981, s. 500 2 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka konsekvenserna blev för de svenska affärsbankerna efter Kreugerkraschen. Med konsekvenserna menar jag vad som hände med bankerna efter kraschen, hur löstes eventuella problem, går det att se några förändringar i de ekonomiska ställningarna bankerna hade före, under, och efter kraschen. För att göra detta har jag även gjort en avgränsning till att hålla mig till tre av de stora affärsbankerna som fanns under denna tid: Skandinaviska banken, Stockholms enskilda bank, och Svenska Handelsbanken. Det som gör dessa banker intressanta är att de har lite olika hållning till Kreuger. De var tillsammans de tre banker som lånat ut mest till Kreuger. Den Skandinaviska Banken hade lånat ut mest, Stockholms Enskilda Bank minst, och den Svenska Handelsbanken befann sig mitt emellan dessa. En annan aspekt som gör dem intressanta är att samtliga av dessa banker finns kvar än idag i någon form. Jag har även tänkt huvudsakligen behandla åren 1930-1935, men tidigare och senare år kan även komma att nämnas, men den huvudsakliga statistiken kommer från åren 1930-1935 eftersom det är här det går att se de inledande påverkningarna kraschen fick på bankerna. Frågeställning: Vilka konsekvenser fick Kreugerkraschen för de tre största svenska affärsbankernas ekonomiska ställning i Sverige? Underfråga: Vilken betydelse kan olika intressenter haft vid tillkomsten av Kreugerkraschen? 3 1.3 Metod och material Ivar Kreugers liv och eftermäle har behandlats åtskilliga gånger förr, det finns en mängd böcker om Ivar och hans leverne. Många av dessa är enligt mig väldigt bra, en del av dem är inte alls bra, men vad det gäller att skapa ett stort biografiskt verk om mannen så är detta inget jag ämnar att göra med denna uppsats. Jag kommer istället att undersöka bankernas relation till Ivar Kreuger samt vilka konsekvenser kraschen fick för bankerna. För att genomföra detta har jag tänkt använda mig av både en kvantitativ och en kvalitativ metod eftersom att resultaten är kvantifierbara, men även kräver en viss kvalitativ undersökning för att lättare kunna förstås på samt veta varför de ser ut just så. Denna information kommer från den Kungliga Bankinspektionen i deras statistiska meddelanden i böckerna Uppgifter om bankerna från åren 1930-1935. I dessa så kommer jag att göra en avgränsning till några nyckeltal från statistiken som jag anser vara den mest centrala för mitt arbete, dessa innefattar: Bankernas kapital, bankernas tillgångar i form av fastigheter, aktier och liknande, disponerade medel, in- och utlåningsräntor, utestående lån, och nyemissioner. Vid sidan av detta kommer jag att använda mig av en gedigen mängd litteratur, som beskriver bankernas ageranden före, under, och efter kraschen. De fyra mest centrala böckerna är: Skandinaviska banken i det svenska banväsendets historia 1914-1938 skriven av Ernst Söderlund till bankens 100-årsjubileum 1964. Boken innehåller en djupgående undersökning av bankens relationer till Kreuger och kraschens verkningar. Jag anser att boken håller hög klass och Ernst Söderlund håller en objektiv ställning till både banken och Kreuger boken genom. Den andra boken heter Bank, investmentbolag, bankirfirma: Stockholms enskilda bank 1924-1945 och är skriven av Håkan Lindgren och skriven inom Institutet för Ekonomisk Historisk Forskning vid Handelshögskolan i Stockholm. Jag anser att även denna bok håller hög klass och har i och med sin utvecklade del om bankens kopplingar till Wallenbergsgruppen underlättat mitt arbete. Den tredje boken heter Banking in a growing economy: Svenska Handelsbanken since 1871 skriven av Karl-Gustaf Hildebrand. Denna bok skrevs av honom efter Handelsbanken själva frågat honom. Således kan jag tycka att avsnitten om bankens snedsteg vara en aning tunna, men den håller i övrigt även hög klass. Utöver detta kommer även en del andra böcker att tillkomma. Den fjärde heter Kreugerkoncernen 4 och krisen på svensk aktiemarknad av Jan Glete. Den skrevs inom ett forskningsprojekt i ledning av Riksbanken och har för mig innehållit en mängd viktig statistik. Det jag kan se som problematiskt med den är dock att Jan Glete i sin text verkar ha en förutfattad mening om Kreuger. 1.3 Intressentteorin För att ytterligare kunna förstå och analysera händelseförloppet har jag sökt en teori som kan förenkla detta. Jag valde då den så kallade Intressentteorin. Denna valde jag eftersom jag anser att den är enkelt applicerbar även på denna tidens marknad och näringsliv. Intressentteorin är en teori som samställdes av R. Edward Freeman i hans bok Strategic management: A stakeholder approach år 1984. Denna teoris ursprung finnes redan i idéerna från Adam Smith, som sedan utvecklats ytterligare av Berle och Means 1932, och sedan Barnard 1938. Deras idéer ledde till att intressentkonceptet föddes på 60-talet och kom att användas inom företagsplanering, systemteori, organisationsteori, och även inom företagsetik.3 Teorin behandlar företagsekonomiska begrepp, och handlar om hur ett företag skall styras. Idag är teorin en självklar del inom företagsekonomin, och det är just därför jag tycker den är intressant för min uppsats. Eftersom det i början av 1900-talet, och under Kreugers levnadsår inte fanns sådana populära företagsekonomiska termer som används idag; affärsidéer, strategier, och taktik för att beskriva långvariga och kortsiktiga riktlinjer för ett företags ledning. Nu låter det som att jag menar att denna tids företagande inte hade någon som helst struktur och enbart styrdes efter något slags ad hoc-tänk. Det menar jag inte, självklart fanns det liknande tankegångar, bara att de inte utvecklats till den hela vetenskap som finns idag.4 Just därför anser jag det vara intressant att applicera en relativt ny och idag allmänt accepterad teori på ett äldre scenario. 3 Freeman, R. Edward Strategic management: A stakeholder approach, Pitman Publishing Inc., Massachusetts, 1984, s. 32 4 af Trolle, Ulf Bröderna Kreuger, Svenska Dagbladets Förlags AB, Borås, 1992, s. 43 5 Intressentteorins grundpelare består i att kunna ge en ny bild av vilka aktörer som faktiskt har och vilka som bör ha ett inflytande i ett företag. Tidigare har bilden av företag endast innefattat aktieägarna som den enda viktiga aktören som styr företaget.5 I intressentteorin utvecklas denna bild till att innefatta en mängd ytterligare aktörer, såsom staten, leverantörer, kunder, anställda, media, finansiärer, ja till och med konkurrenter och mängd andra.6 Det för min uppsats mest intressanta i intressentteorin är den klassificering av en intressents makt och vad som kan göras med hjälp av den. Den tittar på vilken legitimitet ett företag får av en relation och hur intressenternas krav är relevanta för företaget. Teorin finns till för att kunna maximera hur ett företag skall bedriva sin verksamhet, utvecklas, och inte äventyra sin egen existens. Dessa aktörers behov och vikt kan sedan med hjälp av teorin analyseras och därefter skall man med denna kunskap kunna veta hur man skall förvalta sina tillgångar för ett maximalt resultat. Teorin understryker ett så pass stort samarbete mellan samtliga parter som möjligt för att kunna uppnå detta. Den delen av teorin jag kommer att fokusera på är analysen av aktören finansiärerna, det vill säga bankernas, relation till företagen, det vill säga Kreuger, vilket ter sig ganska naturligt med tanke på vad min uppsats handlar om. Appliceringen av teorin kommer att ske med hjälp av att kvantitativt ta reda på bankernas investerade kapital i Kreuger, för att sedan kvalitativt göra en uppskattning av hur pass stort deras inflytande i Kreugers företag var. 1.4 Bakgrund I denna bakgrund kommer jag att undersöka bakgrunden till Kreugers relationer med bankerna och hur det kom sig att han ha dessa som största finansiärer av sitt imperium. Ivar Kreuger föddes den 2 mars år 1880 i Kalmar, son till tändsticksindustrimannen Ernst 5 6 Freeman , s. v-viii Ibid, s.3-27 6 Kreuger. Kreuger avlade studentexamen i Kalmar år 1896, då han var 16 år gammal. Efter denna så flyttade Kreuger till Stockholm för att studera vid Kungliga Tekniska högskolan där han utbildade sig till ingenjör i olika byggtekniker. Efter detta så reste Ivar runt i världen för att lära sig om moderna byggnadsmetoder. Dessa resor gällde främst USA, men innefattade även England, Tyskland, Sydafrika, Indien, Frankrike, och Kanada.7 Efter dessa resor var Ivar fylld med kunskap om moderna byggnadsmetoder och var ivrig att starta upp ett byggnadsföretag i Sverige. Men Kreuger hade ont om eget kapital för att kunna genomföra detta, och hade inte några riktiga förbindelser med några banker. Det är här Kreugers första kontakt med den svenska bankvärlden sker. Ivar Kreugers kusin, den nyblivne bankmannen Erik Kreuger, var nämligen god vän med en annan bankman som kom att bli en viktig person i Ivar Kreugers liv, nämligen Oscar Rydbeck (sedermera bankdirektör för Kreugers huvudbank Skandinaviska banken). Ivar Kreuger bad sin kusin att höra av sig till Rydbeck för ett lån, vilket Rydbeck beviljade. Den planerade firman blev dock inte av, utan Kreuger startade en annan firma med sin gamle KTH-kamrat Paul Toll, Kreuger & Toll, år 1908. Denna firma var till en början inte kund hos Rydbeck,8 men Kreuger hade skapat sin kanske viktigaste kontakt för livet. Efter ett par framgångsrika år med en rad prominenta byggnationer i sitt CV så återknöt Kreuger kontakten med Rydbeck, denna gång så startade Kreuger ett byggnadsföretag i Tyskland med Rydbeck, och Rydbeck hjälpte Kreuger med kapitalet då Kreuger & Toll ombildades till aktiebolag år 1911.9 Kreuger fortsatte att knyta viktiga kontakter inom bank- och finansvärlden under sin kometkarriär som byggnadsherre, och fortsatte att få stora uppdrag. Kreuger erhöll utöver sin roll som industriman en för sin ålder sällsynt post som Jourhavande direktör i Stockholms Incheckningsgaranti AB, Kreuger var 33 år gammal.10 Detta är ett tecken på att Kreuger hade ett högt anseende i industri, bank- och finansvärlden. När tändsticksindustrin i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utvecklades till att kunna producera mer, blev konkurrensen hög. Bankerna som hade investerat i dessa fabriker 7 af Trolle, s. 27-30 Ibid, s. 442 9 Söderlund, Ernst, s. 443 10 af Trolle, s. 32-33 8 7 blev oroliga att svenska tändsticksfabriker skulle börja slå ut varandra. Släkten Kreuger hade länge livnärt sig på sina tändsticksfabriker, trots en relativt liten verksamhet. När bankerna ville slå ihop släkten Kreugers fabriker med andra för att minska konkurrensen gick släkten inte med på detta. Då kallades Ivar Kreuger in, för vem skulle om inte Ivar Kreuger, släktens guldgosse, skulle kunna övertyga om denna fusion?11 Kreuger gjorde ingående utredningar och kom fram till att en total sammanslagning av dessa fabriker skulle ha goda chanser att lyckas samt vara lönsamma, med rätt hjälp från bankerna det vill säga. Ivar Kreugers lillebror Torsten Kreuger, som innan detta var direktör för Kreugersläktens tändsticksfabriker gick motvilligt med på budet mot en stor summa pengar som ersättning. Torsten varnade sin bror Ivar om att ta ledning för tändsticksföretaget, då Ivar för Torsten inte var någon tändsticksman, eller fabriksherre heller för den delen. Torstens syn på företagsexpansion skiljde sig från Ivars, Torsten försökte konkurrera ut sina konkurrenter genom bättre försäljning, för att sedan när denne var redo att ge upp, köpa upp konkurrentens fabrik till ett mycket lågt pris, en tidskrävande process. Ivar däremot, var en man som jämfört med sin bror som tycktes ha all tid i världen, alltid ville se snabba resultat. Ivar hade inte tålamod till att konkurrera ut någon, och varför skulle han? Han hade ju bankerna på sin sida. Ivar kunde ju bara belåna sig mot namnsäkerhet och på så sätt expandera.12 Från Kreugers övertagande av släktens fabriker år 1913 så utvecklades även Kreugers andra affärsintressen. Kreuger & Toll expanderade under första världskriget och höll sig längre inte endast till byggnadsbranschen. De expanderade till en mängd branscher, och om dessa skulle nämnas här skulle listan bli alldeles för lång. Men för att nämna några så kom den så kallade Kreugerkoncernen, som var Kreugers högsta väsen, med alla företag inbegripna, att vid 10talets slut att äga företag som Svensk Filmindustri, fastighetsföretaget Hufvudstaden, byggnadsvarubranschföretag med exempelvis Mälardalens tegelbruk AB. År 1917 så blev Kreuger & Toll till följd av sina många olika intressen att ombildas till holdingbolag och blev således endast ett instrument för finansiering av Kreugers övriga intressen.13 Kreugers första riktigt stora expansionsoffensiv blev dock inom tändsticksbranschen. När kriget kom blev Kreuger oroad hur det skulle gå med tändsticksbranschen, eftersom råvaror 11 af Trolle. s. 34-36 Ibid, s. 36-37 13 Ibid, s. 40-42 12 8 till tändsticksproduktion var svåra att tillgå, men såg även en möjlighet till expansion under en volatil tid. Kreuger ansåg att den rätta vägen att gå var att expandera utomlands. Innan krigets slut ägde Kreuger alla tändsticksfabriker i Danmark och Norge, och stora delar av de finska och räddade på så sätt sina svenska fabriker genom att själv kunna styra över produktionen av tändstickor i hela norden. Det är det som händer efter kriget som är intressant för Kreugers utveckling. Nämligen den fortsatta expansionen ut i världen. Europa och Amerika främst. Det talas ofta om att Kreuger hade storhetsvansinne och tankar om ett världsmonopol på tändsticksmarknaden. Detta är något som inte stämmer, Kreugers ursprungliga tanke var ju att rädda den svenska marknaden, men målet växte med framgångarna.14 Detta råder det dock delade meningar om, och de finns de som påstår att Kreuger i grunden var endast var en svindlare mer storhetsvansinne.15 Åren 1917-1925 bedrev Kreuger en stark expansion i hela världen. Främst inom tändsticksbranschen men andra branscher likväl. 1925-1929 så fortsatte expansionen i samma takt, och under denna tid så började Kreuger att introducera en mängd nya finanselement som vi ser än idag för att underlätta finansieringen av sin expansion. Åren 1929-30 kan betecknas som höjdpunkten i Kreugers historia. Här befann sig Kreuger på toppen av världen och var en av världens mest inflytelserika och maktfulla personer.16 Efter dessa år, till följd av finanskrisen 1929 började Kreuger få likviditetsproblem i sitt imperium, det hade gått aningen sämre för fabrikerna efter krisen. Redan 1929 så utförde Kreuger nyemissioner i en mängd av sina bolag, som gav koncernen 76 miljoner dollar, ca 9 miljarder kronor i dagens penningvärde. Med denna nyemission kunde nu Kreuger fortsätta sin expansion, trots kristider.17 Med hjälp av förskönade balansräkningar och fiktiva vinster tycktes Kreugers likviditet mitt under brinnande kris vara utmärkt.18 Expansionen stannade dock av under 1930, och under 1931 började Kreuger ett stort arbete med att tillföra kapital, med hjälp av sitt höga anseende och kontakter började Kreuger nu att ta lån. I början av 1931 innehade Kreuger 524 miljoner 14 af Trolle. s. 42-43 Partnoy, Frank Tändstickskungen: Ivar Kreuger, århundradets finansskandal, Pitman Bonniers, Stockholm, 2010, s. 9-14. 16 af Trolle, s. 54-55, 62-65 17 Ibid, s. 62-63 18 Glete, s. 220 15 9 kronor i lån, och slutet av året vara 848 miljoner, i dagens pennigvärde ca 25 miljarder.19 Trots problemen som uppstått, torde det ha varit mycket få svenskar utanför de invigdas krets som anade oråd. Förtroendet till Kreuger var på ytan obegränsat, och i Sverige fanns en bred opinion bakom honom och företaget. De få invigda måtte dock ha anat oråd när Kreuger börjar ansöka om fler lån, och om att få skjuta upp inbetalningar på redan tagna lån. Inom dessa kretsar började tveksamheterna att stiga, men ett avbryt av kontakterna skulle varit väldigt svårt med tanke på den risk som fanns. Riksbanken och därmed även den svenska regeringen började därför i början av 1932 att samtala med de svenska bankerna om att gemensamt rädda Kreuger. Det är här som för min uppsats det blir intressant; Skandinaviska banken, Svenska Handelsbanken, och i stort sett alla andra banker som på något sett varit inblandade med Kreuger gick med på att försöka rädda Kreuger med hjälp av kapital. Stockholms Enskilda Bank, som aldrig riktigt haft mycket att göra med Kreuger gjorde det inte. Räddningen, som kom att kallas Februarikrediten utfördes, men till ett mycket högt pris. Utöver krediten som var på 17 miljoner kronor, blev Kreuger tvungen att ställa sig panter som torde ha varit värda ca 40 miljoner kronor, Kreuger & Toll gick i borgen för egen skuld.20 Kreugers död den 12:e mars 1932 påskyndade det, som för de få invigda, mycket förväntande totala sammanbrottet. Detta sammanbrott skulle föga troligt kunnat ha undvikits även om Kreuger levat, eftersom Kreuger själv skulle ha suttit ned Riksbanken och bankdirektörer för att grundligt gå igenom koncernens egentliga ställning.21 Det avslutar min bakgrundshistoria till Ivar Kreugers leverne. Det är just detta som fått mig så pass intresserad av Kreuger och hans historia. Att en person kan få ett så pass stort inflytande är minst sagt intressant. Hur Kreuger fick denna makt har diskuterats och forskats i åtskilliga gånger förut, och jag är osäker på ifall vi har fått några riktiga svar på den frågan eller om ni någonsin kommer att kunna få det. Men detta arbete lämnar jag åt någon annan, nu följer min nu mer ingående undersökning av bankernas ställning och agerande. 19 Glete, s. 610 Ibid, s.487 21 Ibid, s. 490 20 10 2 Bankerna och Kreugerkoncernen 2.1 Svenska Handelsbanken Svenska Handelsbanken, är en av de få banker som finns kvar idag, även om de andra finns kvar på så sätt att de sammanslagits med varandra, köpts upp av andra eller liknande. Svenska Handelsbankens relation till Kreuger, när vi talar om dessa tre banker som vi gör här förefaller sig vara ”medel”-banken när det kommer till att investera i Kreuger. Kreugers första kontakt med Handelsbanken skedde under första världskriget då han sökte kapital till sin tändsticksexpansion. Kreuger hade då nära kontakt med Handelsbankens direktör Carl Frisk. I detta tidiga skede tycktes det kunna bli Handelsbanken som skulle komma att bli Kreugers huvudbank. Fisk och Kreuger hade samma vision om en djärv expansion och Handelsbanken var onekligen en stor hjälp till Kreugers expansion under denna tid. Men när Frisk sedan, år 1922, plötsligt försvann från ledningen så fick Kreuger svårigheter med samarbetet med banken.22 Frisk tvingades att avgå från sin post sedan det inom banken uppstått en maktspänning mellan gamla styrelsemedlemmar och Frisk. I och med Frisks avgång så förlorade Kreuger sin störste samarbetspartner inom banken och valde då att börja samarbeta mer med andra banker istället. Den nye direktören Mauritz Philipson var den som ställde till det för Kreuger. Han ansåg att Frisk och Kreugers samarbete inte var hälsosamt då det endast grundades i personliga relationer mellan Kreuger och Frisk och Philipson ansåg att lånen banken beviljat Kreuger var alldeles för stora.23 Handelsbanken böt återigen direktör år 1923 efter en smärre ekonomisk kris i banken. Denne gång blev det direktör Helmer Stén som tog över. Stén hade tidigare haft kontakt med Kreuger under de tidiga byggnadsåren, men det här var ett årtionde senare och nu kom Stén till att ha en mer försiktig ställning till Kreuger. Han betonade att bankerna borde få erhålla en större insyn i Kreugers affärer, bland annat genom att få tillsätta en direktör i Kreugers konsortium. Ett krav som ställdes på Kreuger för att låta denne erhålla några större lån. Något 22 23 Glete, s. 110. Ibid, s. 111 11 Kreuger ej gick med på.24 Men Kreuger och Handelsbanken kom att korsa vägarna på ett annat sätt, nämligen när Kreuger gav sig in i skogsindustrin. Kreuger började i slutet av 20-talet att köpa upp stora delar av den svenska skogsindustrin. Handelsbanken, som hade stora intressen i skogsindustrin valde då att istället för att bli en konkurrent till Kreuger, att slå sig samman med Kreuger i denna strävan. Handelsbanken hjälpte Kreuger med finansieringen och summorna steg snabbt. Men Handelsbankens ledning ansåg att Kreuger vid denna period var en säker investering.25 När Kreugers död och således kraschen sedan kom så ledde detta till att Handelsbanken hade stora utgående lån till Kreuger. Summan av dessa var 186 900 000 kronor, 15 % av bankens totala omslutning.26 Om vi då kollar på bankens beviljade lån mot namnsäkerhet år 1932: Handelsbanken 1932 (del av bilaga 3) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet 128 504 933 27 Mkr av dessa var enbart lån till Ivar Kreuger.27 En annan stor del av utlåningen till Kreuger som Handelsbanken ägnade sig åt skedde genom Kreugers utvecklade nät av bulvaner. Bulvanerna var ett led av hemlighetsaffärerna som skedde i Kreugers strävan att sprida ut lånen samt försvåra insyn i företagets egentliga ställning.28 Det är svårt att uppskatta exakta siffror till vilka bulvanlånen stod för, men den uppskattas till ca 7 Mkr för Handelsbankens år 1932.29 Handelsbanken var även en av de banker som valde att gå med på den så kallade februarikrediten, i ett sista försök att rädda Kreuger.30 Trots detta så lyckades banken lösa sina ekonomiska problem med hjälp av en nyemission år 24 Glete, s.112-113 Hildebrand, Karl-Gustaf Banking in a growing economy: Svenska Handelsbanken since 1871, Esselte tryck., Stockholm, 1971, s. 46-47 26 Glete, s. 503. 27 Ibid, s. 503. 28 Ibid, s.122 29 Ibid, s. 503 30 Söderlund, s. 486.487 25 12 1933 som ledde till 90 Mkr i nytt kapital.31 Banken led inga större förluster eftersom lånen till Kreuger i regel var till sådant som berörde skogsindustrin, en industri Handelsbanken kände väl redan innan Kreugerlånen. Därför hade Handelsbanken ett stort förtroende inom skogsindustrivärlden och kunde således köpa loss Kreugers företag SCA (Svenska Cellulosa Aktiebolaget). Vilket sedan ledde till att Kreugerkraschen snarare blev lite av en vinstaffär för Handelsbanken. Banken kom att öka sitt totala kapital till 139 000 000 år 1935 från att ha varit 137 000 000 år 1930 och gick följaktligen aningen skakade, men relativt oskadda ur Kreugerkraschen.32 2.1.1 Statistik Svenska Handelsbankens ekonomiska ställning 1930-1935 1930 1931 1932 1933 1934 1935 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 90 000 000 45 000 000 2 000 000 137 000 000 90 000 000 45 000 000 4 000 000 139 000 000 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar 269 18 329 526 8 057 486 32 467 092 14 880 571 268 19 172 439 8 487 002 31 226 056 14 536 909 273 20 109 838 35 096 406 40 573 100 6 657 229 272 20 236 581 40 925 110 53 769 638 11 530 339 270 19 916 013 49 408 485 56 280 998 270 19 780 737 51 462 257 43 925 970 13 010 429 Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1929 11 161 323 1 121 074 4 897 745 1 482 397 4 062 396 980 142 8 270 981 642 538 8 552 007 613 519 13 521 078 865 526 Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 10 800 000 7% 5 400 000 6% 5 400 000 6% 6 300 000 7% 6 300 000 7% 7 200 000 8% Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta 4 – 6½ % ½% 6–8% 2½ % 4½ – 6 % ½% 3–5% ½% 3–5% ½% 3–5% ½% 673 811 104 134 631 649 631 937 310 128 504 933 625 328 505 123 805 424 588 913 881 129 026 714 604 804 993 132 498 314 90 000 000 – – Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet 660 990 926 124 489 387 – Nyemissioner – – Ur SOS, Uppgifter om bankerna, 1930-1936 31 32 Se bilaga 3 Se bilaga 1 och 6 13 2.2 Skandinaviska Banken Den Skandinaviska Banken hade den största relationerna till Kreuger, och blev den bank som kallades Kreugers ”huvudbank”. Vid kraschen hade Skandinaviska Banken den hiskeliga summan 39,4% av sin totala omslutning utlånad till Kreuger.33 Kreugers relation till den Skandinaviska Banken började tidigt, som jag skrev om tidigare så kan man säga att den började då Kreuger kom i kontakt med Oscar Rydbeck redan under de tidiga byggnadsåren innan första världskriget. Oscar Rydbeck hade börjat sin bana inom bankvärlden i Skandinaviska banken i slutet av 1800-talet, men jobbade som kamrer i Östgötabanken när han träffade Kreugers kusin Erik Kreuger som även arbetade på banken. Dessa två kom att bli fortsatta vänner och när Rydbeck senare blev direktör för Hernösands Enskilda Bank och Erik Kreuger hade blivit ombedd av Ivar att hjälpa honom med att skaffa kapital så hörde sig Erik av sig till Rydbeck som beviljade ett lån på 30 tkr mot både Erik och Ivars fäder och en farbror som borgen. Rydbeck flyttade till Stockholm 1907 för att ta plats i Bankaktiebolaget Norra Sverige. Här kom Rydbeck att träffa ytterligare en person med anknytning till Kreuger, Axel Hallin, som var gift med en av Kreugers systrar. Axel Hallin kom att bli Rydbecks närmaste man i Bankaktiebolaget Norra Sverige. Kreuger fick höra detta och föreslog för både Rydbeck och Hallin att bilda ett bolag tillsammans i Tyskland för att kunna exploatera Kreugers vid denna tid i Europa moderna byggnadsmetoder. Rydbeck och Hallin gick med på detta och bolaget startades i Tyskland. Kreuger och Rydbeck kom under detta gemensamma intresse i bolaget i Tyskland att spendera en hel del tid med varandra i olika sammanträdanden vilka senare även ledde till personligt umgänge mellan Kreuger och Rydbeck. Rydbeck beskrev i ett brev till sin hustru den 2 november 1909 Kreuger som »en synnerligen sympatisk man … mycket gedigen och kunnig »34 Rydbeck kom även att spela en stor roll för Kreuger vid ombildandet av Kreuger & Toll till ett aktiebolag år 1911. Kreuger var i behov av kapital och bad sin vän Rydbeck om hjälp. Rydbeck valde att genom sin bank Norra Sverige ta lån i utländska banker i England och i 33 34 Glete, s. 503 Söderlund. s, 442-443 14 USA. Denna kredit beviljades mot Norra Sveriges garanti och Rydbeck gick med på lånevillkoren.35 Detta är ett bevis på att Rydbeck onekligen hade fattat tycke för Kreuger och ansåg att han var en man som det gick att lita på, när han är villig att ta så pass stora risker för Kreugers skull. När Kreuger sedan fick anbudet att ta över sin släkts tändsticksindustri så var ej Rydbeck med under införskaffningen av kapitalet för att finansiera sammanslagningarna och expansionen, utan det var som tidigare nämnt till stor del Handelsbanken som låg bakom detta. Men Kreuger och Rydbeck fortsatte att umgås privat och av Rydbecks personliga anteckningar att döma så gav även Rydbeck råd till Kreuger om att i första hand försöka göra fabrikerna skuldfria genom att själv belåna dem. I slutet av första världskriget hade även Skandinaviska Banken för första gången gett sig in i Kreugeraffärer, och en rad andra banker, i vissa fall på grund av att Kreuger eftersökte dem, och i andra för att bankerna själva eftersökte Kreuger. Men Handelsbanken kom vid denna tidpunkt att fortsätta vara den största kreditgivaren.36 Rydbeck själv hade även blivit involverad i Skandinaviska banken och blev direktör för banken 1917, 39 år gammal, en ovanlig ålder för den positionen.37 Tillsammans med Kreuger som år 1917 var 37 år gammal tycks de ha varit väldigt unga för sina positioner. Under Kreugers kraftiga tändsticksexpansion åren efter första världskriget så riktade Bankinspektionen (nuvarande Finansinspektionen) ett varnande finger mot Kreuger och hans affärer och var väldigt kritiska till sättet Kreuger belånade sig på och tvivlade även på Kreuger och hans bolags solvens. Detta ledde till att de två stora bankernas direktörer, Frisk för Handelsbanken och Rydbeck för Skandinaviska Banken, i början av år 1921 bad att få en översikt över Kreugers ekonomiska ställning. Kreuger gav dem en sådan och i denna visade det sig att Kreugers likvida tillgångar övergick skulderna med ca 20 Mkr, vilket tycks ha lugnat både Frisk och Rydbeck.38 35 Söderlund, s. 443 Ibid, s. 444 37 Ibid, s. 10-11, 30 38 Ibid, s.446. 36 15 Detta är även ett tecken på Rydbeck, och även Frisks, stora tillförlit till Kreuger, och tyder även på att varken Handelsbanken eller Skandinaviska banken vid denna tidpunkt haft någon som helst insyn i Kreugers affärer. Vare sig denna rapport Kreuger lade fram var sann eller ej är svårt att få veta, eftersom inga ytterligare undersökningar skedde, utan Frisk och Rydbeck litade blint på Kreuger. Jan Glete är genomgående i sin bok väldigt kritisk mot Kreuger och understryker många gånger att Kreuger använde sig av förskönade bokslut och liknande. Efter detta så fortsatte Rydbeck, och då alltså även Skandinaviska banken, med att hjälpa Kreuger finansiera sin expansion främst genom att tala gott om honom och hjälpa honom att få lån utomlands. 39 När Handelsbankens Carl Frisk tvingades avgå 1922 så försvårades Kreugers relationer med Handelsbanken och Kreuger började istället rikta sina finansieringsbehov på andra banker och främst Rydbeck och hans Skandinaviska Banken.40 I ett brev från Holger Lauritzen, högt uppsatt på Skandinaviska banken och arbetade nära Kreuger, till Rydbeck daterat 4 augusti 1923, så skriver Lauritzen att Handelsbanken, för ett fortsatt samarbete med Kreuger ville tillsätta en direktör vid Ivar Kreugers sida, så att Kreuger inte ensam »dirigerade Tändstickskoncernens öden». Lauritzen skriver då att han försökt övertyga Handelsbankens dåvarande direktör Helmer Stén att »bankerna tillhörde ett konsortium, vilket behandlade de allra ömtåligaste affärer vars första plikt var diskretion» han underströk även inför Stén att man ej borde störa Kreugers nervstyrka »som väl behövdes i Amerika utan att man härifrån tyngde honom med misstro och detaljarbete just i det ögonblick, då han tog det steg, vi själva så livligt påfordrat» (han talar om Kreugers jakt efter kapital i USA).41 Här går det klart att se att det fanns tvivel på Kreuger inom vissa kretsar av finansvärlden, men att Skandinaviska banken aldrig hade något av detta, utan snarare hade ett stort förtroende för Kreuger. De kommande åren så kom Skandinaviska banken att fortsätta bevilja lån till Kreuger. Väldigt stora mängder, och vid kraschen år 1932 så hade man beviljat lån till Kreugerkoncernen på 407 Mkr, det vill säga 39,4% av bankens totala omslutning. 90 Mkr av dessa var endast lån 39 Söderlund, s. 447 Glete, s. 110. 41 Söderlund, s. 448-449 40 16 till Ivar Kreuger själv i namnsäkerhet.42 En nästan bisarr siffra när man tänker på vilka summor det handlade om, omräknat till dagens penningvärde så motsvarar 407 Mkr ca 12 miljarder kronor. Under de senare åren så måtte det uppgått för många högt uppsatta inom finansvärlden vad Kreuger hade ägnat sig åt, och vad som de gick till mötes. Kreuger hörde av sig hem till Sverige och sökte att skjuta upp inbetalningar på lån, och sökte ytterligare lån. Detta ledde till att Rydbeck började ana oråd. Skandinaviska banken insåg att de själva inte var i ställning för att bevilja Kreuger de lån han eftersökt på egen hand, och i själva verket snarare behövde räddning själva. Möte tillkallades med Riksbanken, Handelsbanken, och Stockholms Enskilda Bank. I ett sista försök att rädda Kreuger beviljades februarikrediten av samtliga parter utom Stockholms Enskilda Bank. I en dagboksanteckning av Oscar Rydbeck från den 9 februari 1932 så skriver Rydbeck att han under arbetsdagen haft ett samtal med Kreuger som då befann sig i New York, och han avslutar dagens anteckning med orden »Behärskades under hemfärden av en känsla av att det nu ser ut att gå mot oväder och sökte sätta mig in i följderna, som naturligtvis för mig bli förödande» Ett av villkoren för februarikrediten var att Kreuger snarast skulle ta sig till Stockholm för att sitta ned med Riksbanken och bankdirektörerna för en grundlig genomgång av Kreugerskoncernens ekonomiska ställning. När Kreuger istället hittades död bara ett par dagar innan dessa möten kunde äga rum kan man ana vilka tankar Rydbeck hade i sitt huvud.43 Vid kraschen så innebar detta otroliga problem för Skandinaviska banken. Det som uppdagades om Kreugerkoncernens ekonomiska ställning efter Kreugers död, och att han i själva verket varit en bedragare och förfalskare, chockade allmänheten och affärslivet. Kreuger & Toll försattes i moratorium den 14 april 1932, och i konkurs den 24 maj samma år. Sammanbrottets skadeverkningar på det svenska näringslivet tycktes vara väldigt små, utan problemen drabbade snarare koncernbolagen och småspararna. Fabrikerna som Kreuger ägt hade det i regel gått bra för, och kunde byta ägare för att fortsätta sin verksamhet. Skandinaviska bankens likviditet hade däremot blivit väldigt ansträngd efter sammanbrottet. Vilket ter sig ganska naturligt då helt plötsligt 39 % av bankens totala omslutning försvann. I 42 43 Glete, s. 503 Söderlund, s. 486 - 490 17 denna nya misstro kring allt och alla som någonsin hade stått i förbindelse med Kreugerkoncernen var Rydbeck självfallet en av de som fick många ögon riktade mot sig. Rydbeck hade under ett samtal med finansminister Hamrin framhållit »nödvändigheten av åtgärder till förbättring av likviditeten». Efter detta inleddes en rad sammanträden med representanter från regeringen, finansdepartementet, riksbanken, bankföreningen, och storbankerna där tal om stödåtgärder till Skandinaviska Banken skulle ske eller ej. Samtliga parter, förutom kommunisterna, var eniga om att stödåtgärder var ett måste för att inte hela den svenska kreditmarknaden skulle få uppleva ett sammanbrott. Kravet på detta var dock, framställt av högermannen Nils Wohlin i Första Kammaren att banken skulle få en ny ledning, och att det var en ytterst nödvändighet att Oscar Rydbeck, snarast möjligt lämnade samtliga befattningar i banken. 44 Det likviditetstillskott banken fick uppgick till 140 Mkr, varav 100 av dessa var från Riksbanken, och de ytterligare 40 från en rad olika svenska banker. Lånet skulle betalas tillbaka år 1940, och räntan låg på 5,5 %.45 Skandinaviska banken genomförde även en egen nyemission på ca 90 Mkr under 1933 för att kunna möta sina likviditetsproblem.46 Ett stort saneringsarbete inleddes och många högt uppsatta inom banken böts ut under ledning av Riksbanken och bankinspektionen. Ett sätt att lösa likviditetsproblemen var att Skandinaviska Banken fick uppta en stor del aktier i gamla Kreugerfabriker, deras aktieinnehav steg från 1932 till 1933 med ca 30 000 aktier.47 Det stora saneringsarbetet som pågick inom Skandinaviska Banken tordes gå väldigt bra, och med stora delar av bankens positioner utbytta till Sveriges bästa finansmän48 så blev likviditetsproblemen lösta, och redan i början av 1936 så kunde banken återbetala de stora åtgärdslånen de fått vid kraschen, fyra år i förtid. Banken var även mer likvid nu än vad den varit sedan 1910-talet.49 Således så kunde även denna bank klara sig ur krisen. Visserligen väldigt hårt skakad, och 44 Söderlund, s. 494-495 Ibid, s. 495 46 Se bilaga 4 47 Se Bilaga 4 48 Söderlund, 509-519 49 Söderlund, s. 537-538 45 18 med stora delar av ledningen utbytt. Rydbecks finanskarriär var helt slut och han fick svårigheter att bemötas som tidigare. 2.2.1 Statistik Skandinaviska Bankens ekonomiska ställning 1930-1935 Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1929 Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet Nyemissioner 1930 1931 1932 1933 1934 1935 87 188 000 94 812 000 – 182 000 000 87 188 000 94 812 000 – 182 000 000 87 188 000 94 812 157 – 182 000 157 87 188 000 44 812 000 – 132 000 000 87 188 000 44 812 000 – 132 000 000 87 188 000 44 812 000 – 132 000 000 113 16 256 809 7 960 758 53 524 373 18 500 260 115 15 255 729 12 532 53 781 191 18 555 425 113 15 255 729 10 675 025 44 304 761 10 390 781 113 15 807 000 40 588 718 30 431 711 11 205 871 113 15 748 419 190 274 213 71 137 964 113 15 721 048 194 470 531 68 250 045 14 991 401 – – 6 398 948 – 6 153 539 1 486 948 5 962 104 2 728 487 6 169 282 3 778 591 – – – – 4 912 000 5% 4 912 000 6% 4 912 000 6% 4 912 000 6% 4–6% ½% – 3½% 6–8% 2½ – 5 % 4½ – 6 % ½ – 3½% 3–5% ½–1% 3–5% ½–1% 466 908 078 78 017 095 396 280 718 67 791 158 363 546 336 60 461 244 393 215 308 68 711 086 375 263 621 59 938 995 87 188 000 – – – 2 237 916 465 126 966 121 533 242 – – – 3–5% ½–1% Ur SOS, Uppgifter om bankerna, 1930-1936 2.3 Stockholms Enskilda Bank Stockholms Enskilda Bank var den största bank i som hade minst relation med Kreuger. Men trots detta så hade banken år 1931 ca 17 % av sin totala omslutning utlånad till Kreuger. Det mest intressanta med Stockholms Enskilda Bank är snarare vad som skedde efter kraschen. Stockholms Enskilda Bank var en bank med en förhållandevis liten och begränsad kundkrets. Bankens utlåning var starkt koncentrerad. 90 till 95 % av bankens kreditgivning omfattade endast ett par hundra låntagarengagemang varje år. Kreuger var dock den största låntagaren 19 av alla dessa.50 Bankens direktör under Kreuger åren var Knut Wallenberg, ofta benämnd K.A. Wallenberg. I bankens arbetslag så arbetade Sveriges bästa banktjänstemän. I en undersökning över Sveriges privatanställda tjänstemannakår så konstaterades det att Stockholms Enskilda Bank att vara den svenska kontoriststyrkans elit. Det klargjordes även att banktjänstemännen hade de bästa lönerna, de bästa anställningsvillkoren och dylikt av alla svenska banktjänstemän. Bankens ställde därför även stora krav på sina anställda, och således så kunde undersökningen konstatera att Stockolms Enskilda Banks anställda tillhörde »elitens elit».51 Vid en närmare granskning av vilka som banken beviljade lån till så visar det sig att lånen i regel gick till den så kallade Wallenbergsgruppens finans- och investeringsbolag. De andra lånen gick till bolag och personer som hade stark anknytning till Wallenbergsgruppen. Endast 37 % av bankens genomsnittliga utlåning under Kreugerperioden gick till personer som ej hade någon speciell anknytning till Wallenbergsgruppen.52 Detta kan vara en av förklaringarna till att Kreuger aldrig lånade så mycket av Stockholms Enskilda Bank, då den fungerade lite som ett finansverktyg för Wallenbergsgruppen, och hade en försiktig framtoning i sina investeringar. Snarare kan man säga att Kreugerkoncernen och Wallenbergsgruppen var något som rivaler under 20-talet. Kreugerkoncernen och Wallenbergsgruppen hade mycket kontakt med varandra under denna tid, men ofta inte belåningssyfte, utan snarare att Kreuger ville köpa fabriker, företag, och dylikt av Wallenbergsgruppen. Båda två befann sig i en expansiv fas och ofta på samma industriområden, även om Kreuger ofta hade övertaget. Exempelvis så hade båda mycket intresse i LM Ericsson, även om Kreuger där också var den störste ägaren.53 Detta kan vara en ytterligare en förklaring till att Kreuger aldrig lånade så mycket pengar av 50 Lindgren, Håkan Bank, investmentbolag, bankirfirma, Norstedts Tryckeri AB., Stockholm, 1988, s. 278 Ibid, s. 139-141 52 Ibid, s. 278 53 Ibid, s.305-351 51 20 Stockholms Enskilda Bank, eftersom deras rivalitet försvårade ett sådant pass ömsesidigt samarbete. Trots detta så hade Stockholms Enskilda Bank en del utlåning till Kreuger, som jag skrev tidigare en ganska stor utlåning faktiskt. Vid årsslutet för år 1931 så var ca 17 % av bankens totala omslutning utlånad till Kreuger. Men trots att banken hade stora fordringar på Kreugerkoncernen, var den aldrig involverad i den på samma sätt som Skandinaviska Banken eller Svenska Handelsbanken. Under den sista perioden i Kreugerimperiet, när krediterna som beviljades honom steg oerhört. Perioden 1930-32, så intog Stockholms Enskilda Bank en något reserverad ställning till Kreuger när de börjat ana väldiga oråd. De avvisade exempelvis Kreuger under 1931 och var i stort sett den enda bank som inte deltog i februarikrediten 1932. De vann således något av en prestigevinst när kraschen sedan kom. När kraschen kom så låg Kreugers totala lån från svenska banker på 830 Mkr. Av dessa stod Stockholms Enskilda Bank för ca 7 %. Dessa sju procent bestod i regel av fordringar i Kreugers industribolag där Wallenbergsgruppen hade intressen. Framför allt inom LM Ericsson och STAB (Svenska tändsticks AB). 54 Kreugers intressen i LM Ericsson grundar sig i hans förhoppningar om att kunna länka in telefonföretaget i någon form av internationell marknadsuppdelning. För att lyckas med detta inledde han med att förvärva kontrollerande aktieposter i företaget. LM Ericsson hade även själva ett intresse av en internationell expansion, och sökte kapital till detta. Stockholms Enskilda Bank hade redan innan första världskriget varit en av de, tillsammans med Svenska Handelsbanken, varit i kontakt med LM Ericsson. När LM Ericsson sedan år 1924 skulle expandera till Italien med hjälp av en Londonbaserad bank var ett av kraven från denna att även Stockholms Enskilda Bank skulle bidra. Stockholms Enskilda Bank kände vid denna tidpunkt att det var rätt tid att på riktigt stiga in i telefonibranschen.55 Kreugerkoncernen och LM Ericssons befann sig båda i en expansiv fas åren 1922-1924, och Kreuger hade med hjälp av sin vän K.F. Wincrantz, den ene direktören i LM Ericsson, genom 54 55 Lindgren, s. 439 Glete, s. 81-285 21 något av en kupp kunnat förvärva kontrollen över företaget. Wincrantz hade startat ett eget företag som var finansierat av Kreuger och på så sätt kunnat ta kontrollen över företaget. Kreugers engagemang i Wincrantz företag hölls hemligt fram till 1930. Under åren 1930-1932 så började LM Ericsson stöta på svårigheter med likviditeten i samband med finanskrisen 1929. Så när kraschen kom 1932 var företaget sårbart. 56 Stockholms Enskilda Bank hade hamnat lite i skymundan, och var nu på tredje plats när det gällde investeringar i bolaget, både Skandinaviska Banken och Handelsbanken hade större kapital investerat. Så när kraschen och moratoriumet kom och utredningen insåg att en konkurs för Kreugerkoncernen var oundviklig, var både Skandinaviska Banken och Handelsbanken inte i skick för att expandera. Stockholms Enskilda Bank påbörjade däremot ett arbete med att hjälpa Skandinaviska Banken och Handelsbanken ekonomiskt i utbyte mot aktier i LM Ericsson. Efter en tid innehade Wallenbergsgruppen kontrollen av företaget. På samma sätt kunde Wallenbergsgruppen, och då alltså Stockholms Enskilda Bank förvärva kontrollen av STAB.57 På så sätt gick Stockholms Enskilda Bank om både Skandinaviska Banken och Handelsbanken och blev nu onekligen en av Sveriges största bank. 56 57 Lindgren, s. 286-288 Ibid, s. 438-455 22 2.3.1 Statistik Stockholm Enskilda Banks ekonomiska ställning 1930-1935 1930 1931 1932 1933 1934 1935 45 000 000 36 000 000 11 500 000 92 500 000 45 000 000 36 000 000 12 500 000 93 500 000 45 000 000 36 000 000 12 500 000 93 500 000 45 000 000 36 000 000 12 500 000 93 500 000 45 000 000 36 000 000 19 000 000 100 000 000 45 000 000 36 000 000 19 000 000 100 000 000 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar 10 000 1 000 000 4 979 136 59 850 490 18 153 408 10 000 1 000 000 8 601 845 41 636 520 18 405 629 10 000 1 000 000 4 518 200 37 897 136 47 986 832 10 000 1 000 000 4 452 350 28 888 678 42 376 545 10 000 1 000 000 13 786 100 19 481 864 20 478 539 10 000 1 000 000 20 860 937 33 398 222 67 120 843 Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1929 7 625 007 25 929 883 7 975 943 16 444 890 8 523 970 17 085 833 7 544 036 17 599 803 8 622 285 11 893 839 9 906 685 13 766 124 6 750 000 15% 6 750 000 15% 6 750 000 15% 6 750 000 15% 6 750 000 15% 11 250 000 25% 4–6% ½% 6–7% 2½ % 4½ – 6 % ½% 3 – 4½ % ½% 3 – 4½ % ½% 3 – 4½ % ½% 127 948 829 64 284 182 127 772 764 41 168 891 113 163 769 44 194 525 107 428 366 42 940 351 Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet 131 089 745 46 148 118 – Nyemissioner 137 015 220 48 981 747 – – – – Ur SOS, Uppgifter om bankerna, 1930-1936 3 Analys och diskussion De tre största svenska affärsbankerna vid denna tid var Skandinaviska Banken, Svenska Handelsbanken, och Stockholms Enskilda Bank. Om man kollar på bankernas totala kapital år 1930 så var Skandinaviska Banken störst med en summa av 182 Mkr, följd av Svenska Handelsbanken med en summa av 136 Mkr, och Stockholms Enskilda Bank sist av de tre största i Sverige med en summa av 92,5 Mkr. År 1935 så har Handelsbanken stigit till 139 Mkr, Stockholms Enskilda Bank har stigit till 100 Mkr, och Skandinaviska Banken har gått back till 132 Mkr, och således så var nu Handelsbanken störst. De prestigevinster och förluster som döljer sig bakom dessa siffror är även de väldigt intressanta. Skandinaviska Banken tvingades till att ombildas helt, och hade redan i 1930-32 stora ekonomiska problem. Efter att banken fått ett stort statligt kapitaltillskott och hjälp med skuldsanering så kunde banken dock återhämta sig från den svåra krisen kring kraschen redan 1933 att visa på en vinst, och återbetala sitt akutlån redan 1936, fyra år innan egentlig tid. Banken hade dock fått betala ett stort pris. Med en förlust på 50 Mkr i sitt totala kapital hade – 23 banken förlorat mycket prestige och ställningarna för banken hade onekligen flyttats bakåt. Svenska Handelsbanken, som trots stora investeringar i Kreuger lyckades med hjälp av en nyemission lösa sina ekonomiska problem kring krisen. Därutöver så kunde även Handelsbanken ta över stora delar av Kreugers innehav i skogsindustrin, en industri Handelsbanken hade stor kunskap kring. Handelsbanken visar ökning på 3 Mkr mellan åren 1930-1935. Tack vare Skandinaviska Bankens stora förluster kunde nu även banken att kalla sig Sveriges största. Stockholms Enskilda Bank var en av få banker som ställt sig kritiska till att bevilja stora lån till Kreuger. Till viss del för att det inte var bankens egentliga syfte, utan den fungerade som finansinstrument för Wallenbergsgruppens egna intressen, och dels för att banken hade en viss rivalitet med Kreuger. När kraschen sedan kom så tog banken tillfället i akt när de två andra bankerna hade problem med att förvärva de gamla Kreugerägda företagen LM Ericsson och STAB, som ny var i behov av nya ägare. Banken visade upp en ökning av sitt totala kapital mellan åren 1930-1935 på 7,5 Mkr. Tack vare sin stora prestigevinst i och med sitt agerande gällande Kreuger kunde man nu utan tvivel säga att banken och Wallenbergsgruppen blivit ett av de riktigt stora namnen att räkna med i det svenska näringslivet. Om man kollar på bankernas investeringar i Kreugerkoncernen, så ser man att år 1931 hade Skandinaviska Banken 39,4 % av sin totala omslutning utlånad till Kreuger. Handelsbanken hade 14,2 %, och Stockholms Enskilda Bank 12,7 %.58 Detta torde ju betyda att bankerna har ett stort inflytande på hur Kreuger styr sitt företag. Men nej, bankerna hade i stort sett inget inflytande eller insyn över huvud taget i Kreugers affärer. Detta samarbete som intressenter skall visa varandra tycks ej ha existerat alls. Detta kan bero att Kreuger föredrog att genomföra sina affärer på detta sätt. Men bankerna borde som intressenter haft ett större intresse för att få reda på Kreugers affärer. Hur kom då detta sig? Det finns en hel del förklaringar. Först och främst kan det bero på att Kreuger till synes 58 Glete, s. 503. 24 verkade föra ett legitimt företag. Denna bild har han skapat genom att bygga ett stort antal relationer med prominenta figurer under en väldigt lång tid. Detta skapade bilden av legitimitet, vilket sänkte övriga intressenters krav på Kreuger. Det skulle även kunna bero på att de största, viktigaste intressenterna helt enkelt inte var lämpade för sina positioner och därav gjorde dåliga beslut i sin relation med Kreuger tills det nådde den punkt där rädsla för kreditförlust övervägde förnuftet och att man då helt enkelt fortsatte med sina dåliga beslut. 3.1 Sammanfattande diskussion När jag började med denna uppsats hade jag den förutfattade meningen att Kreugerkraschen orsakade enorma problem för de svenska bankerna, och till och med var på gränsen till konkurs. Efter detta arbete har jag dock fått klart för mig att så inte alls var fallet. I många fall så var det snarare motsatsen, och att kraschen blev ett tillfälle för att flytta fram sina ställningar. Kraschen visade sig även ha en väldigt liten inverkan på den svenska industrin och näringslivet i stort. De enda som blev riktigt påverkade var småspararna. Kraschen gjorde att Skandinaviska Banken förlorade ett visst fotfäste i den svenska bankvärlden, men som den via statlig hjälp inom kort kunde lösa. Handelsbanken hamnade i en viss stagnation, men kunde även dem inom kort att återhämta sig. Stockholms Enskilda Bank blev de stora brödvinnarna, som efter kraschen flyttade fram sina ställningar i det svenska näringslivet avsevärt. Med hjälp av intressentteorin går det tydligt att se att ett på ytan legitimt företag kan få väldigt stor makt, och att intressenter lätt kan bli förblindade av denna påstådda legitimitet. Vilket kan leda till en del dåliga beslut ifrån deras sida. Arbetet med uppsatsen har för mig öppnat upp för framtida frågor inom ämnet: Är det etiskt och ekonomiskt försvarbart att ”rädda” banker som under Kreugerkraschen? Har vi som intressenter lärt oss något av tidigare misstag, eller har vi fortfarande en tendens att stirra oss blinda på påstådd legitimitet? 25 4 Referenser Källor Kungliga Bankinspektionens SOS Uppgifter om bankerna, åren 1930 - 1936 Litteratur af Trolle, Ulf Bröderna Kreuger, Svenska Dagbladets Förlags AB, Borås, 1992 Freeman, R. Edward Strategic management: A stakeholder approach, Pitman Publishing Inc., Massachusetts, 1984 Hildebrand, Karl-Gustaf Banking in a growing economy: Svenska Handelsbanken since 1871, Esselte tryck., Stockholm, 1971 Lindgren, Håkan Bank, investmentbolag, bankirfirma, Norstedts Tryckeri AB., Stockholm, 1988 Partnoy, Frank Tändstickskungen: Ivar Kreuger, århundradets finansskandal, Pitman Bonniers, Stockholm, 2010 Söderlund, Ernst Skandinaviska banken i det svenska banväsendets historia 1914-1938, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1978 26 5 Bilagor 1930. Ur SOS Uppgifter om bankerna 1930-31 Bilaga 1 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar 6 750 000 15% 7 625 007 25 929 883 10 000 1 000 000 4 979 136 59 850 490 18 153 408 45 000 000 36 000 000 11 500 000 92 500 000 4–6% ½% – 3½% – – – 2 237 916 113 16 256 809 7 960 758 53 524 373 18 500 260 87 188 000 94 812 000 – 182 000 000 660 990 926 124 489 387 4 – 6½ % ½% 10 800 000 7% 11 161 323 1 121 074 269 18 329 526 8 057 486 32 467 092 14 880 571 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 Stockholms Enskilda Bank Skandinaviska Banken Svenska Handelsbanken Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1929 4–6% ½% 465 126 966 121 533 242 – Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 131 089 745 46 148 118 – Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta – Nyemissioner 27 1931. Ur SOS Uppgifter om bankerna 1931-32 Bilaga 2 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar (Totalt värde a vista, inhemska och utländska) 6 750 000 15% 7 975 943 16 444 890 10 000 1 000 000 8 601 845 41 636 520 18 405 629 45 000 000 36 000 000 12 500 000 93 500 000 6–8% 2½ – 5 % – – – – 115 15 255 729 12 532 53 781 191 18 555 425 87 188 000 94 812 000 – 182 000 000 673 811 104 134 631 649 6–8% 2½ % 5 400 000 6% 4 897 745 1 482 397 268 19 172 439 8 487 002 31 226 056 14 536 909 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 Stockholms Enskilda Bank Skandinaviska Banken Svenska Handelsbanken Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1930 6–7% 2½ % 466 908 078 78 017 095 – Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 137 015 220 48 981 747 – Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta – Nyemissioner 28 1932. Ur SOS Uppgifter om bankerna 1932-33 Bilaga 3 Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1931 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar (Totalt värde a vista, inhemska och utländska) 6 750 000 15% 8 523 970 17 085 833 10 000 1 000 000 4 518 200 37 897 136 47 986 832 45 000 000 36 000 000 12 500 000 93 500 000 4½ – 6 % ½ – 3½% 4 912 000 5% 6 398 948 – 113 15 255 729 10 675 025 44 304 761 10 390 781 87 188 000 94 812 157 – 182 000 157 631 937 310 128 504 933 4½ – 6 % ½% 5 400 000 6% 4 062 396 980 142 273 20 109 838 35 096 406 40 573 100 6 657 229 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 Stockholms Enskilda Bank Skandinaviska Banken Svenska Handelsbanken Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 4½ – 6 % ½% 396 280 718 67 791 158 – Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta 127 948 829 64 284 182 – Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet – Nyemissioner 29 1933. Ur SOS Uppgifter om bankerna 1933-34 Bilaga 4 Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1932 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar (Totalt värde a vista, inhemska och utländska) 6 750 000 15% 7 544 036 17 599 803 10 000 1 000 000 4 452 350 28 888 678 42 376 545 45 000 000 36 000 000 12 500 000 93 500 000 3–5% ½–1% 4 912 000 6% 6 153 539 1 486 948 113 15 807 000 40 588 718 30 431 711 11 205 871 87 188 000 44 812 000 – 132 000 000 625 328 505 123 805 424 3–5% ½% 6 300 000 7% 8 270 981 642 538 272 20 236 581 40 925 110 53 769 638 11 530 339 90 000 000 45 000 000 1 000 000 136 000 000 Stockholms Enskilda Bank Skandinaviska Banken Svenska Handelsbanken Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 3 – 4½ % ½% 363 546 336 60 461 244 90 000 000 Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta 127 772 764 41 168 891 87 188 000 Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet – Nyemissioner 30 1934. Ur SOS Uppgifter om bankerna 1934-35 Bilaga 5 Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1933 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar (Totalt värde a vista, inhemska och utländska) 6 750 000 15% 8 622 285 11 893 839 10 000 1 000 000 13 786 100 19 481 864 20 478 539 45 000 000 36 000 000 19 000 000 100 000 000 3–5% ½–1% 4 912 000 6% 5 962 104 2 728 487 113 15 748 419 190 274 213 71 137 964 87 188 000 44 812 000 – 132 000 000 588 913 881 129 026 714 3–5% ½% 6 300 000 7% 8 552 007 613 519 270 19 916 013 49 408 485 56 280 998 90 000 000 45 000 000 2 000 000 137 000 000 Stockholms Enskilda Bank Skandinaviska Banken Svenska Handelsbanken Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 3 – 4½ % ½% 393 215 308 68 711 086 – Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta 113 163 769 44 194 525 – Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet – Nyemissioner 31 1935. Ur SOS Uppgifter om bankerna 1935-36 Bilaga 6 Disponerade medel Nettobehållning Vinst- och förlusträkning kvarstående medel från år 1934 Tillgångar Inventarier Fastigheter Aktier Obligationer Fordringar (Totalt värde a vista, inhemska och utländska) 11 250 000 25% 9 906 685 13 766 124 10 000 1 000 000 20 860 937 33 398 222 67 120 843 45 000 000 36 000 000 19 000 000 100 000 000 3–5% ½–1% 4 912 000 6% 6 169 282 3 778 591 113 15 721 048 194 470 531 68 250 045 14 991 401 87 188 000 44 812 000 – 132 000 000 604 804 993 132 498 314 3–5% ½% 7 200 000 8% 13 521 078 865 526 270 19 780 737 51 462 257 43 925 970 13 010 429 90 000 000 45 000 000 4 000 000 139 000 000 Stockholms Enskilda Bank Skandinaviska Banken Svenska Handelsbanken Utdelning till lott- eller aktieägare Utdelning i procent av grundfond 3 – 4½ % ½% 375 263 621 59 938 995 – Bankens kapital Grundfond Reservfond Dispositionsfond Totalt Skillnaden mellan in- och utlåningsräntor Utlåningsränta Inlåningsränta 107 428 366 42 940 351 – Utestående lån (i penningvärde) Beviljade krediter i räkning fördelade på namnsäkerhet – Nyemissioner
