Bilaga 2 - Länsstyrelserna

1
Bilaga 2
SKÖTSELPLAN FÖR KULTURRESERVATET LILLHÄRJÅBYGGET
Reservatet ska omfatta hela fastigheten Lillhärjeådalen 1:1, Lillhärdal socken, Härjedalens
kommun i Jämtlands län. Fastighetens areal är 2 698 ha, varav land 2 665 ha och vatten 33 ha,
2 018 ha myr och skogsimpediment, 540 ha kalfjäll, 100 ha produktiv skogsmark, 3,8 ha
åkermark och 3 ha ängsmark.
Markägare: Karin Eriksson
Reservatets förvaltare: Länsstyrelsen i Jämtlands län
Syfte med reservatet
Enligt Länsstyrelsens beslut är syftet med reservatet att bevara ett värdefullt kulturpräglat
landskap med tillhörande bebyggelse genom slåtter, bete och fäboddrift, samt att dokumentera
och bedriva kunskapsöverföring om äldre brukningsmetoder och hantverk i pedagogisk
verksamhet. Genom bildandet av reservatet kan jordbruksdriften leva vidare på landets sista
levande fjälljordbruk i väglöst land med fäboddrift. Den övergripande målsättningen med
skötselplanen är att Lillhärjåbygget ska skötas på det sätt som sker för närvarande. Det är den
kontinuerliga och traditionella skötseln som givit upphov till att gården har höga natur- och
kulturhistoriska värden. En särskild restaureringsplan för slåtteräng på utmark ska upprättas.
Syftet med restaureringsplanen är att återge en viktig del av markanvändningen före 1962.
Skötselavtal skrivs mellan brukare och Länsstyrelsen, som omförhandlas vid behov vartannat
år. Avtalen ska vara utformade så att skötsel- och kvalitetsmålen för reservatet uppnås.
Skötseln av området måste i framtiden anpassas efter aktuella förutsättningar. Om annan
person, företag, förening eller organisation än markägare/nyttjanderättshavare utses till att
sköta reservatet skall detta alltid ske i samråd med markägare/nyttjanderättshavare.
Länsstyrelsen ansvarar för att utvärdera och dokumentera kvalitets- och skötselmålen. För
kontinuerligt underhåll av byggnaderna ansvarar brukare och markägare.
Beskrivning av reservatet
Den första nybyggaren i Lillhärjeådalen var Hans Andersson år 1804. Vid avvittringen i
Lillhärdals socken år 1842 blev Olof Olofson Fors inhyseman på nybygget. Lillhärjeådalen
blev föremål för rättsliga processer och bönderna i Sunnanå ansåg sig ha rätt till området. Det
ledde till att Olof Eriksson och Karin Kjelsdotter från Sunnanå blev ägare till skattehemmanet
i Lillhärjeådalen år 1874. Den nuvarande ägaren till gården är Karin Eriksson och hennes
morfars far var Olof ”Ersa”.
Lillhärjåbygget är beläget 710 m ö h och är ett väglöst fjälljordbruk. Gården är omgiven av
vidsträckta myrmarker med Vedungsfjället och Milstenshågna i väster. Längs med Lillhärjån
och runt gården växer tall- och granskog med inslag av lövträd. Död ved förekommer främst i
form av torrträd som det växer varglav på. Några gamla torrfuror är riktmärken för
fastighetens gräns. Fältskiktet i skogen består bl a av blåbärs- och lingonris samt kruståtel.
Skogen är betespräglad. Öppna myrar bestående av ett gungfly, med inslag av fastare delar,
utgör stor del av fastigheten. Fastare myrmark återfinns upp mot Hackåsen. Där består
fältskiktet av bl a hjortron och ljung. Söder om inägan och längs med Faxbrynen finns
starrmyrar. Torra rishedar breder ut sig norr om gården. Markerna närmast gården uppvisar en
stagg- och trådtågdominerad fukthed. Genom inägan rinner Lillhärjån. Jordarterna på
fastigheten domineras av grusig och sandig morän samt organogena sediment. Berggrunden
består av porfyr och på Hackåsen av sandsten.
2
Det finns två gångstigar som leder till Lillhärjåbygget. Den ena utgår från Stor-Härjåvallen,
söder om gården, och den andra från Bränden, som ligger norr om gården. Det finns även en
stig mot Hackåsen. Där ligger fäbodstället, Hackåsvallen. Genom fastighetens södra del
passerar en pilgrimsled.
Gården har ett relativt oförändrat odlingssystem med småskalig åkermark, naturlig
slåttermark, skogsbete och fäboddrift. Den stenröjda åkermarken innehåller handgrävda diken
och odlingsstenen har använts som fyllnadsmaterial till brobyggen över ån på gården.
Hackslåtterängarna slås med lie och höet torkas på hässjor. Inägan är inhägnad och djuren
betar fritt i skogen. Gräsvallarna efterbetas. På gården finns fjällkor, kvigor, kalvar, häst, får
och höns. I gårdens egna mejeri sker beredning av mjölk och det tillverkas smör och ost. På
utmarken och på inägan finns ängslador, som alla har särskilda namn. Längs med Lillhärjån
finns slåtterstuga, rester av dammanläggning och översilningsängar. Hackåsvallen används
under några veckor på sensommaren/hösten. På vallen tillverkas också ost och smör och den
inhägnade vallen slås med lie och höet hässjas. Både hemgård och fäbodvall är mycket
välhävdade.
På gården finns några anläggningar som vittnar om ansträngningar att underlätta
jordbruksdriften. Gården har ett dieseldrivet sågverk och elverk, eftersom gården saknar
elström. Tidigare gjordes försök med att bygga ett mindre vattenkraftverk. På fastigheten
finns totalt 44 byggnader.
SKÖTSELOMRÅDEN, BESKRIVNING OCH ÅTGÄRD
Reservatet har tre skötselområden. Det är inägan, utmarken och fäbodvallen. Inägan och
utmarken har därefter delats i mindre delområden.
Skötselområde 1. Inägan
Delområde 1:1 Åkermarken
Det nuvarande åkerbruket startade när utmarksslåttern upphörde 1962. Åkermarken består av
insådd vall, som tillförs konstgödning i mindre omfattning. Åkerarealen är ca 3,8 ha. Större
delen av inägan norr om ån är åker, medan den södra delen är delad i ungefär lika stora
andelar åker och äng. Ett mindre potatisland finns i den södra delen. Jorden brukas med häst
och traktor. På åkermarken finns landskapselement som är diken, byggnadsgrund, ängslador,
hägnader och hässjor. När djuren återkommer från fäboden och höskörden är bärgad betas
återväxten på gräsvallarna. Det har tidigare gjorts försök med odling av korn och havre.
Kornet blev sällan moget och havren krävde mycket gödning så odlingarna upphörde. På
gården fanns tidigare ett rovland. Brukaren har stöd för miljövänligt jordbruk för bevarande
av värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet.
Kvalitetsmål
Jordbruksmarkens nuvarande arrondering och markanvändning är bevarad.
Skötselmål
Gårdens åkermark med tillhörande landskapselement ska hävdas på nuvarande sätt. Det
innebär kortfattat att åkermarken ska plöjas, harvas, sås, skördas, efterbetas samt gödas. Fållbetning ska tillämpas vid efterbetet, men den vall som plöjts ska vila till nästa sommar. Diken
rensas och är funktionsdugliga. Hägnader och hässjor är underhållna.
3
Gammelstuga och liten förrådsbod på inägan
Delområde 1:2 Ängsmarken
När utmarksslåttern upphörde 1962 minskade ängsbruket avsevärt. De marker som
fortsättningsvis hävdades traditionellt var ängarna på inägan. Idag är två hektar måttligt stenig
hackslåtteräng som slås med klippande redskap. Ängen gödslas av tradition med stallgödsel.
Allt foder samlas och torkas på hässjor. Slåttern brukar vara klar i månadsskiftet
augusti/september, men det varierar beroende av väderlek, höskörd och tillgänglighet på
arbetsfolk. Brukaren har stöd för miljövänligt jordbruk för bevarande av slåtterängar.
Kvalitetsmål
Den naturliga ängen består till övervägande del av mager stagg/kruståtelhed med inslag av
fårsvingeltorräng. Slåtterängarna är hemvist för hävdgynnade arter som t ex ormrot, stagg,
fjälltimotej, rödlek, nickstarr och svartfryle.
Skötselmål
Ängarna ska slås med lie och/eller motormanuell slåtterbalk. Höet ska hässjas och förvaras i
ändamålsenlig byggnad. När djuren återkommer från fäbodvallen ska ängsmarken efterbetas.
Fållbetning ska tillämpas vid efterbetet. Under sommaren ska kalvar, får och häst beta i hagar
vid hemfäboden och sågen.
Delområde 1:3 Byggnader
På inägan är husen grupperade i tre områden. Den äldsta bevarade bebyggelsen finns på norra
sidan av ån. Den består av gammelstuga, sommarladugård, stall, vedbod och litet förrådshus.
Områdets nyttjas som hemfäbod. Vid ån står ett kylhus samt ett nybyggt bostadshus. Söder
om ån finns bostadshus, vinterladugård, jordkällare och stall/förrådshus. En bit upp i skogen i
samma område ligger såghuset och ett större förrådshus. Här står även timmerstommen efter
en lada. Såghuset har rustats med statliga byggnadsvårdsmedel. Den tredje gruppen av hus
återfinns norr om ån. Det är boningshus, gäststuga, garage för elverk, kolhus samt
grishus/dass. Strax utanför inägan står en byggnad som uppfördes för regleringen av
Lillhärjån och ett garage/förråd. På inägan finns ängslador.
Kvalitetsmål
Byggnaderna användas på traditionellt sätt och virkesuttag för byggnation tas ur egen skog.
4
Skötselmål
I ängslador på inägan ska hö förvaras. Kor och får ska flyttas från vinterladugården till
sommarladugården. Inför vintern ska djuren åter stallas i vinterladugården. Gammelstugan
ska sommartid användas för beredning av mjölk. Området ska användas enligt gårdens
tradition d v s som hemfäbod. Sågen ska användas för sågning av husbehovsvirke.
Åtgärder
Rustning av ängslador som är i dåligt skick startar 2002. Åtgärdsprogram för ängslador och
hemfäbod är framtaget av Jämtlands läns museum. Reparation och målning av
vinterladugården under 2002. Kontinuerligt underhåll av fastighetens använda byggnader.
Vinterladugård
Skötselområde 2. Utmarken
Delområde 2:1 skogen
Det finns ett stängsel uppsatt strax innan Ytterststöröset. Stängslet löper ca 1 km från ån i
nordlig riktning för att sluta på myren och har ungefär lika lång sträckning på den motsatta
sidan. Stängslets funktion är att hålla djuren från Hackåsvallen. Ibland hålls kreaturen i en
hage öster om gården. Virkesuttag ur den egna skogen sker enbart för husbehov till ved och
byggnationer. Fortfarande samlas lövkärvar av björkris och ges till djuren som extra
näringstillskott under vintern. Längre tillbaka samlades även renlav. Torv bröts tidigare på
utmarken. Förr vallades djuren i skogen.
Kvalitetsmål
Skogen är betespräglad d v s innehålla arter, som gynnas av mulars bete och tramp. Ur egen
skog tas virkesuttag för ved och byggnationer.
Skötselmål
Djuren ska beta fritt i skogen vid hemgård och fäbodvall. Nuvarande betes- och
stängseltraditioner ska bevaras. Djuren släpps på skogsbete i början av juni. Djuren flyttas
från hemgården till fäbodvall när hemslåttern är klar. Stängsel ses över och underhålls. Under
hösten och vintern tas ved och virke ur skogen.
5
Delområde 2:2 Ängslador, slåtterstuga och slåtterängar
Förr pågick lieslåttern från midsommar fram till Mickelsmäss i slutet av september. Först var
det slåtter av starr på myrarna, sedan slåtter på hemägan och på fäbodvallen och sist slåtter av
stagg och kruståtel längs med ån. Under slutet av 1800-talet infördes nya metoder för
ängsbruket. Dikning och dammanläggning anlades. Trots de nya åtgärderna kunde man inte
avbärga gräsmarkerna längs med Lillhärjån varje år, utan man var tvungen att växla mellan
den västra och östra sidan. Slog man den västra sidan fick den vila nästkommande år. Slåttern
vid ån Faxbrynnen skedde däremot varje år. Den arbetskrävande utmarksslåttern upphörde
1962.
Vid Dammkölen, öster om gården, finns ängslador, övergivna strandängar och rester av
dammanläggning. Ladorna heter Nabbladan, Dammladan och Osladorna. Väster om gården,
längs med Lillhärjån, återfinns slåtterstugor, ängslador, övergivna strandängar och diken.
Slåtterstugorna kallas Ytterststöröset och Millerststöröset. Ladorna heter Knulladan,
Paradisladan och Stornäsladan. Millerststöröset ligger utanför fastighetsgränsen.
Kvalitetsmål
Ängsbruket följer gårdens traditionella metoder som tillämpades före 1962.
Skötselmål
Restaurering av ängsmark och lador ska följa framtagna planer. Ängsmarken ska slås med
klippande redskap och höet förvaras i lador. Restaurering av ängsmark med tillhörande lador
ska återge en viktig del av gårdens äldre markanvändningen.
Åtgärder
Restaureringsplan för slåtteräng påbörjas 2002 och ska vara klar inom två år. Åtgärdsprogram
för ängslador är framtaget av Jämtlands läns museum.
Nabbladan på utmarken
Delområde 2:3 stigar och information
Det finns två stigar till gården. Det utgår från Storhärjåbygget och Bränden. Stigarna används
av både folk och fä. Det pågår ett arbete med spångning av stigarna. Arbetet sker i samarbete
mellan Härjedalens kommun och Lillhärjåbygget. Ur den egna skogen tas virke för ledbygget.
På gården har en stuga för övernattning med dusch och mulltoalett ställts i ordning för
besökare av kulturreservatet.
6
Kvalitetsmål
Ett mot idag minskat markslitage när stigarna är i ordning. Skotertrafik utanför led
förekommer ej, utan markägarens tillstånd. Virke till spångning av stigar ska tas ur egen skog.
Skötselmål
Under 2002 ska informationstavlor tas fram och sättas upp vid Bränden, Storhärjåbygget och
där skoterled startar samt att reservatets gränser ska utmärkas i terrängen. Informationsmaterial ska tas fram och finnas på gården samt närliggande turistbyråer. Fortsatt spångningen
och underhåll av stigarna. Besökare av reservatet erbjuds övernattning.
Skötselområde 3. Fäbodvallen
Hackåsvallen bör ha tagits i drift omkring år 1884, eftersom ladugården som är vallens första
hus har den dateringen. Vallen ligger strax under trädgränsen på sluttningen av berget
Hackåsen. Den öppna vallen är 1 ha och omgiven av tall- och granskog. Vegetationstypen är
den samma som på hemgården, men något artfattigare. Stallgödseln sprids vart annat år på
ängen. I ängsmarken finns små plockrösen. Byggnadsbeståndet på fäboden består av två
bustugor, en äldre och en yngre, ett enkelhärbre med källare, ladugård med litet stall och dass,
ladugård och en lada. Alla husen, förutom den yngre bustugan, har rustats med statliga
kulturmiljövårdsmedel. Det enkla stängsel, som tidigare fungerat som hägnad på vallen, är
utbytt mot en trädgärdesgård. Trägärdesgården är byggd på samma sätt som den som finns på
hemgården. Byggnationen av hagen finansierades genom statliga kulturmiljövårdsmedel.
Brukaren har stöd för miljövänligtjordbruk för fäbodbete.
Kvalitetsmål
Traditionell fäboddrift. Nuvarande betes- och stängseltradition samt markanvändning är
bevarad. Skogen runt fäboden är betespräglad d v s innehåller arter som gynnas av mulars
bete och tramp. Slåtterängen är hemvist för hävdgynnade arter som t ex stagg, nickstarr,
svartfryle och ormrot. Byggnadernas traditionella funktion är bevarad.
Skötselmål
Vistelsen på fäboden ska vara under augusti/september när slåttern på hemgården är avklarad.
På vallen ska det beredas mjölk för tillverkning av ost och smör. I källaren ska
mejeriprodukter förvaras. Djuren ska beta på fritt skogsbete. Den naturliga ängsmarken ska
slås med klippande redskap. Höet ska torkas på hässjor. Fodret ska förvaras i vallens
ängslada. Djuren ska buföras till och från gården. Kontinuerligt underhåll av byggnader samt
hägnader.
Hackåsvallen
7
DOKUMENTATION OCH UPPFÖLJNING
Det är angeläget att utföra en grundlig dokumentation av djurhållningen, gårdens sysslor
under ett helt år och det äldre gårdsbruket. Människorna på gården har unika kunskaper om
äldre brukningsmetoder och hantverk som kan förmedlas i pedagogisk verksamhet. Lämpliga
samarbetspartners för utveckling av den pedagogiska verksamheten är t ex Hantverksskolan
Dacapo i Mariestad och Jämtlands läns museum. Kulturreservatet kan även bli
referensområde för forskning. I restaureringsplanen ska utmarksslåttern ingående
dokumenteras. Eko-turism kan i framtiden bedrivas i liten skala.
Uppföljningen ska utföras av förvaltaren d v s Länsstyrelsen i Jämtlands län. Målet med
uppföljningen är att utvärdera skötseln av reservatet. För Lillhärjåbygget gäller att samtliga
skötselmål måste uppnås för att hela brukningssystemet ska fungera. Uppföljning av
skötselmålen ska utföras en gång per år. För att bedöma ängsmarkens nuvarande status ska
artareanalys genomföras under 2002. Fasta provytor läggs in på inägan, fäbodvallen och i den
betade skogen med uppföljning vart femte år. Förekomsten av indikatorarter i ängsmarken
och skogen påvisar om kvalitetsmålen uppnåtts.