Lars Andersson i DN
Transcription
Lars Andersson i DN
26 ONSDAG 12 OKTOBER 2016 Insidan Redaktör för Insidan: Malin Nordgren, 08-7381980 E-post: [email protected] Åldersforskningens nestor. ”Det gäller att leva i den ålder man har” Det är en myt att läget för äldre i dag är mycket sämre i Sverige än i andra länder, och att man tar bättre hand om sina äldre i södra Europa än i Sverige, hävdar professor Lars Andersson. Han har forskat om åldrandet i hela sitt yrkesliv och går nu själv i pension. Hans Arbman, text Julia Mård, foto Borträknad? En serie om ålderism Del 2. Sverige är ett dåligt land att åldras i, säger vissa. Äldre respekteras inte och deras kunskaper tas inte till vara. Stämmer det? Den första artikeln var införd 11/10. ○ När jag först får tag på Lars Andersson på telefon håller han på att tömma sitt arbetsrum på Linköpings universitet. Där har han sedan 2003 varit professor i gerontologi – läran om det friska åldrandet. I hela sitt vuxna liv har han forskat om äldre: pensioneringsfrågan, ensamhet, synen på äldre och mycket annat. •A1 Nu faller han själv för ålderstrecket. Han är numera professor emeritus och andra behöver hans arbetsrum. Känner du dig själv drabbad av åldersdiskriminering? – Nej verkligen inte. För mig känns det som att gå i mål efter ett långt lopp, och det är jäkligt skönt. Men riktigt slut är det inte än. Två doktorander ska följas till disputation, och han har kvar en deltid som forskningsledare vid Stiftelsen äldrecentrum. Lars Andersson är fullt medveten om att synen på pensioneringen kan se mycket olika ut från person till person. Vissa längtar efter att gå i pension medan andra har svårt för att sluta arbeta och tycker att de har mycket kvar att ge. Han har alltid haft många intres- sen vid sidan av sitt arbete och ser fram emot den flexibilitet som pensionstillvaron ger. Vi träffas i Lars Anderssons nybyggda kolonistuga på Södermalm i Stockholm. Den är ännu inte färdigmålad. Han har nyligen fått sitt andra barnbarn, han har en massa böcker om Stockholm att läsa och han är en mycket intresserad amatörarkeolog. – Jag brukar vara på Gotland och gräva en vecka varje år. Två år i rad grävde vi på Galgbacken utanför Visby. Vi behövde bara skrapa lite på ytan så dök det upp en massa ben. Det var fantastiska grävningar! Vid trettitre, e’ man passé Hasse och Tage sjöng skämtsamt om åldersdiskriminering redan 1970 i numret ”Blå stetsonhatt” i 88-öresrevyn, där ”sitta i stadsparken och mata duvor” blev ett begrepp. Några år senare halkade Lars Andersson som nybakad sociolog av en tillfällighet in i ett forskningsprojekt om pensionering. – Jag var bara 26 då, och det kändes lite avlägset med pensionsfrågan. Sedan dess har Lars Andersson ägnat sig åt äldreforskningen och blivit en nestor inom området. Han var också den som introducerade begreppet ålderism i Sverige. – Det var inget märkvärdigt. Jag översatte det bara från engelskans ”ageism”, säger han och skrattar. Men jag såg till att företeelsen fylldes med innehåll, nämligen att ålderism handlar om fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering. Han vill likställa ålderism med andra begrepp som sexism och rasism, och han tycker att forskningen om ålderism är ett starkt eftersatt område i Sverige, vilket tyder på att ämnet inte värderas särskilt högt. – När man söker anslag för forskning är det inte äldreforskningen som väljs ut i första hand. Det har nog funnits mer talanger på området än vad det runnit till pengar. Så även forskningen är utsatt för ålderism, säger han. Det finns många tecken på att diskrimineringen av äldre är utbredd i samhället. Det finns FN- konventioner för barns, kvinnors och funktionshindrades rättigheter, men inte för äldre. I Sveriges riksdag är äldre människor starkt underrepresenterade. – Och i medierna syns sällan äldre människor, och då oftast i negativa sammanhang. Det enda program på tv där äldre finns med på ett naturligt sätt är – ”Antikrundan”, säger Lars Andersson. vid trettifem,så kan man hälsa hem Mammografi erbjuds enligt socialstyrelsens rekommendationer kvinnor mellan 40 och 74 år. Den övre gränsen för mammografi varierar från landsting till landsting, vilket gör Lars Andersson riktigt upprörd. – Trots diskrimineringslagen hänvisar man till det kommunala självstyret, vilket är helt absurt! Tänk om samma resonemang skulle gälla till exempel etnicitet. Lars Andersson menar att den offentliga ålderismen i Sverige utmärker sig tydligast på två områden: 27 ONSDAG 12 OKTOBER 2016 Kan flockbeteende rädda miljön? ○Måste det till politisk styrning för att få oss att bli mer miljövänliga – eller tar vi efter när tillräckligt många andra förändrar sitt beteende i miljövänlig riktning? Hör ”Vetenskapsradion Klotet” i P1 kl 14.03. Fakta. Ålderism ○ Begreppet ”ageism” introducerades på engelska av den amerikanske psykiatern och gerontologen Robert Butler i slutet av 60-talet. Journalisten och Watergateavslöjaren Carl Bernstein gjorde senare begreppet mer allmänt känt i en artikel i Washington Post. ○ Gerontologen Lars Andersson introducerade begreppet ålderism på svenska 1997 och skrev en bok med den titeln 2008. ○ Lars Anderssons definition lyder: fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering. ○ Han vill likställa ålderism med liknande begrepp som sexism och rasism. Lars Andersson Ålder: 68. Familj: Särbo, dotter, svärson, två barnbarn. Bor: Reimersholme, Stockholm Karriär: Docent, Stressforskningen, Karolinska institutet, forskningsledare, Stiftelsen äldrecentrum, professor, NISAL, Linköpings universitet. I dag professor emeritus på universitetet samt deltid på Stiftelsen äldrecentrum. Favoritålder hittills: 0–68 ”När man söker anslag för forskning är det inte äldreforskningen som väljs ut i första hand”, säger Lars Andersson som nu efter pensionen kommer att ägna mycket tid åt sin kolonistuga. Arbetslivet för de aktiva, och omsorgen och hälso- och sjukvård för de vårdbehövande. För några år sedan talade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt om att vi måste vara beredda att arbeta fram till 75. Skälet var att allt fler äldre människor ska försörjas av allt färre människor som arbetar. Många blev oroliga över beskedet medan de som vill fortsätta att arbeta jublade. För många där jobbet har varit en stor del av identiteten kan övergången till pensionärslivet bli svår. De som levt mycket genom sitt arbete tappar sin huvudsakliga sociala knutpunkt. vid fyrtio jämnt, e’ man ett skämt Ett problem är att många arbetsgivare inte tar tillvara på de anställdas kompetens ens när de är i yngre medelåldern, menar Lars Andersson: – Vissa anställda kan känna av ålderismen redan i 40-årsåldern när yngre medarbetare premieras, och när företag måste dra ned på antalet anställda är det oftast de äldre medarbetarna som erbjuds olika typer av avgångsvederlag. De äldre som slås ut från arbetsmarknaden eller har de lägsta lönerna kommer att tillhöra det dramatiskt ökande antalet fattigpensionärer. Ett problem som inte ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. å högre opp, så åker man väl på en propp När det gäller vård och omsorg menar Lars Andersson att det finns en utbredd uppfattning om att en i dag något högre andel med bättre hälsa bland 40-talisterna jämfört med tidigare generationer skulle minska behovet av omsorg. – Det är det stora antalet som är problemet och borde styra vårdplaneringen. Man vårdar inte andelar, man vårdar hela människor. Det anses inte särskilt positivt att åldras i Europa. Enligt Europabarometern upplever 69 procent av européerna det som negativt att vara över 50 år. Men det finns många myter om ålde- rismen, menar Lars Andersson. Inte minst om att läget för äldre i dag är mycket sämre i Sverige än i andra länder, att man tar bättre hand om sina äldre i södra Europa än i Sverige. – Det är precis tvärtom. En lägre andel äldre i Sverige känner sig till exempel ensamma än äldre i södra Europa. En högre andel äldre kvinnor i Grekland än i Sverige känner sig ensamma. Ensamheten påverkas av en god självkänsla och att man känner att man har kontroll över sitt liv. En annan vanlig myt är enligt Lars Andersson att anhöriga i andra länder generellt sett tar ett större ansvar för sina äldre släktingar än i Sverige. – I Italien till exempel är det i många fall kvinnor från andra fattigare länder som tar hand om de äldre. När de inte får stanna kvar i landet längre kommer det andra kvinnor och tar över. De kan också stanna kvar och arbeta svart. I Sverige är det snarare så att fler anhöriga vårdar gamla föräldrar, och det är en oroande utveckling menar Lars Andersson. – Äldre föräldrar vill inte att deras vuxna barn ska ta hand om dem. De har betalat skatt i hela sitt liv och vill att samhället ska ta ansvar för detta. De som vårdar anhöriga, huvudsakligen kvinnor, måste ofta gå ned i arbetstid eller helt sluta arbeta en period, med mindre att röra sig med i dagsläget och lägre pension i framtiden. När börjar vi normalt fundera över åldrandet? – När vi får vissa påminnelser. Det brukar vara när synen försämras, vi får grå strån i håret, kroppen blir stelare. Kanske börjar vi plötsligt att träna, utan att riktigt analysera varför. Kampen mot det naturliga åldrandet har börjat. Vad är hemligheten för att åldras utan att bli nedstämd, olycklig eller bitter? – Nyfikenheten är nog ett nyckelord. De som accepterar verkligheten, att de blir äldre, klarar åldrandet bättre. Det gäller att hänga med sig själv och inte fastna i trettioårsåldern, att leva i den ålder man befinner sig i, säger Lars Andersson. [email protected] Citaten i texten kommer från sången ”Blå Stetsonhatt” som ingick i Tage Danielssons och Hasse Alfredsons ”88-öresrevyn” som spelades 1970-71. Studiecirkel med livliga diskussioner om ålderism När Birgitta Arhusiander och hennes vänner träffades hände det ofta att attityder till äldre kom på tal. Till slut bestämde de sig för att starta en studiecirkel tillsammans. ○ – Alla i studiecirkeln hade exempel på hur äldre människor inte värderas lika högt som andra, säger Birgitta Arhusiander, 79, som arbetat som sjuksköterska. Sex kvinnor från 67 år och uppåt möttes vid åtta tillfällen för att diskutera ålderism. Utgångspunkten var Lars G Nilssons bok ”Detta hade inte hänt mig om jag varit yngre”. I de livliga diskussionerna kom flera exempel på diskriminering upp. – I radio och tv är det numera väldigt ofta hög bakgrundsmusik som gör att äldre personer har Birgitta Arsvårt att följa med, husiander. Foto: Privat säger Birgitta Arhusiander. Ett annat exempel som upprörde studiecirkeldeltagarna var de dyra seniorlån som äldre är hänvisade till. – Det är verkligen diskriminerande att en bank säger att du inte får låna på din villa. Det är inte klokt, säger Birgitta Arhusiander. I studiecirkeln pratade de också om att respekten för äldre minskat i kollektivtrafiken. – Ungdomarna reser sig sällan för äldre på bussen numera. Pojkar reser sig oftare, men unga tjejer nästan aldrig, var vår uppfattning. Samtidigt tycker hon att äldre måste acceptera åldrandet och inse att de förändras, vilket också gör att de måste tänka om på vissa områden. Till exempel tycker hon att äldre måste inse att de blir sämre bilförare med åren. – Särskilt karlarna har svårt att släppa bilkörningen. Värst är de som försvarar sig med att de kör saktare. De är en verklig fara. Jag har sett skräckexempel på dementa som fortfarande kör bil! Kommer du ihåg hur ni såg på äldre när du var ung? – Jag tror att vi hade en större respekt, säger hon. Hon menar att det förr var naturligt att hjälpa varandra oavsett ålder. – I dag ska generationerna skiljas åt. Det är mycket tråkigt, för både unga och äldre mår bra av att umgås med varandra och inte snöa in på sin egen ålder. Allt man inte känner till är man rädd för. Men allt har inte bara blivit sämre menar Birgitta Arhusiander. Inom vården har de äldre aldrig stått särskilt högt i kurs. – Det var absolut inte bättre förr på alla områden. Livet har blivit bättre för alla. I dag opererar man hjärtat på 90-åringar. Hans Arbman [email protected] •A1