docBRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV
download 
Report Transcription
BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV
Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN • Nr 1/2015 (71) Redaktionen Innehåll Anders Strömberg: Chefredaktör och ansvarig utgivare Guy Catani, DKM Förstå innehållet, rabbla inte bara utantill! Redaktör Martin Gardberg – materialbearbetning Grafiker, Christel Westerlund – layout och produktion Kim Isaksson s. 4 Redaktionssekreterare Teljo Kolkka – ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer Redaktionsråd 2015 Guy Catani, ordförande Sam Björklund Martin Gardberg Teljo Kolkka S:t Andreaslogen Phoenix 80 år Regionredaktörer 1.1.2015 S:t Augustin, Sam Björklund Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson Phoenix, Rainer Lauramo Tyrgils, Göran Strengell Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback Frimurarsamhället i Vasa, Roger Sohlberg Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg Redaktionens adress Föreningsbandet Stor Capitlet i Finland Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors Föreningsbandets följande fyra nummer: Rudy Palmberg s. 8 s. 22 Frimureriet och det sociala kapitalet Edvard Johansson Gunnar Döragrip – med musiken som kallelse NrUtkommer Materialinlämning 2/2015 1 juni (sommar) senast 20 april 3/2015 1 sept. (höst) senast 20 juli 4/2015 1 dec. (vinter) senast 20 oktober 1/2016 1 mars (vår) senast 20 januari Annonser Annonschef Bo Gerkman [email protected] Tilinurkka tel: 0400 449 724 Prenumerera på Föreningsbandet genom inbetalning av prenumerationsavgift till Föreningsbandets konto: Aktia Bank 405540–21267 i Finland Betalningar i Sverige: via Bankgiro nr 5128–9692 Föreningen Granatenhjelm. Meddela vid betalningen prenumerantens namn och postadress. Prenumerationsavgifterna är: i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,Prenumerationen omfattar de fyra följande numren fr.o.m. inbetalningen. Omslaget: Vy från Athos. Foto: Georg Liljestrand 2 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 s. 34 Timo Dahl • • • • • • • • • • • • • • • Ledaren: Mina bröder, s. 3, Tom Waselius Jubileumstal vid skottiska S:t Andreas Logen Phoenix’ 80-års soaré 27.9.2014, s. 8, Peter Elg Bilder från klosterhalvön Athos åtföljd av reseskildring på omstående sida, s. 11, Georg Liljestrand Havskrona SFM, s. 14 Sjömurarträffen sommaren 2015, s. 15 Från dröm till verklighet – SCF i västerled, s. 16, Gunnar Nyström Vasa Frimurare ser på framtiden med tillförsikt!, s. 18, Roger Sohlberg Sällskapet Convivium besöker Fiducia i Oslo 13–15 november 2014, s. 20, Timo Dahl Frimureriska frimärken, s. 24, Markus Lahti Shekinahns makt, s, 26, Rolf Söderback En jungfrudans – en labyrint, s. 30, Sten Westerholm I Sibelius fotspår, s. 33, Gunnar Döragrip Kryss, s. 36, Rolf Söderback Översekreteraren informerar, s. 37 Antagna bröder, s. 38 Ledaren Mina bröder! ”Jorden vandrar i sin ellips och snålar icke med åren och dagarna ljusnar och mörknar och vips återkommer våren.” S å skaldade Alf Henrikson en gång, och den lilla strofen är varje år lika aktuell som när den skrevs. Diktens innebörd rinner mig i hågen nu då ett blad igen har vänts i tidens bok, och vi inlett ett nytt år 2015. Samtidigt har ju vår siktpunkt på bara några dagar förflyttats från jul och nyår flera månader framåt, mot våren och det småningom återkommande ljuset – förvisso är det så att vips så återkommer våren! Jorden i sin bana snålar förvisso heller inte med åren, och det år som nu inletts är redan mitt femte som kapitelmästare för Stor Capitlet i Finland. De två tredjedelar som gått av min ämbetsperiod har varit en fantastisk tid med framför allt många oförglömliga möten med bröder i alla delar av landet och också i Ordens andra fördelningar. Det år vi nyss lämnat bakom oss, år 2014, har för vår fördelning återigen varit ett framgångsrikt, och därmed också arbetsdrygt år. I gengäld har det inneburit den stora glädjen att få hälsa många nya bröder välkomna i vår krets och i nya grader, och inför det nya året ser trenden fortsatt glädjande ut. Det är synnerligen tillfredsställande för mig att kunna konstatera detta, för det betyder att vår tro på att vi och Orden kan ge bröderna någonting besannats i verkligheten. Det är vår samfällda entusiasm för vår verksamhet som utgör grunden för denna goda utveckling, och den entusiasmen skall vi oavbrutet arbeta på att hålla levande – den är nyckeln till vår framtid. År 2015 ser alltså ut att fortsätta i samma goda tecken för SFMO:s sjätte fördelning som de senaste åren. I den allmänna världen är dessvärre tongångarna däremot inte alltför positiva, och t.o.m. en viss hopplöshet kan tydligt skönjas på vissa håll efter flera år i moll. D esto viktigare blir då vår frimureriska verksamhet, vars kärna höjer sig angenämt högt över världsliga konjunkturers berg- och dalbana, och desto viktigare kan vår gemenskap bli för var och en av oss, där en väsentlig sida är att som människor ta hand om varandra. Man kan säga att den yttre utvecklingen har lett till att en av vår verksamhets urgamla grundpelare, barmhärtigheten, betonas på ett nytt sätt. Må alla bröder göra den barmhärtigheten till sin sak under det kommande året. År 2015 innebär alltså fortsättningsvis mycket arbete och många sammankomster, men det är ju bara trevligt att verksamheten har vind i seglen. En sak som i någon mån torde påverka verksamheten under detta år är de nya ritualer, som nu äntligen är på kommande, och enligt OSM:s gällande beslut skall tas i bruk senast den 31 maj 2015. Det är kanske de facto litet överdrivet att tala om nya ritualer, för det är egentligen fråga om en finslipning av de ritualer som kom år 2007, men de innehåller en hel del smärre förändringar, som alltså nu skall införas och genomföras. Replikförändringarna är mycket få, men förändringarnas tyngdpunkt finns i koreografin, så det gäller att sedan när de nya ritualerna kommer studera dem minutiöst så att allting blir rätt från början. Och de facto har grundidén med finslipningen inte varit en förändring utan en återgång till ursprunget, så att just den ursprungliga idén och tanken skall framstå klar och tydlig. Mina bröder! Våren är här om inte vips så ganska snart, vi är på väg mot ljuset, och i det tecknet tillönskar jag er ett intensivt och glädjefyllt frimureriskt år och ser fram emot att få träffa er i olika landsändor under de kommande månaderna. Tom Waselius, KM Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 3 Vår Stormästare har ordet Anders Strömberg: –Förstå innehållet, rabbla inte bara utantill! Ritualen är det enda som skiljer oss från andra organisationer. Klarar vi inte av den delen, och gör den med glädje, fungerar inte heller det andra. Ibland snubblar vi, men kom ihåg att vi bara är människor. Det säger Frimurarordens Stormästare Anders Strömberg som manar till stilfulla loger med ämbetsmän som vet vad de har för roller och vad deras uppgifter består i. D et är en avslappnad Stormästare iklädd jeans och kavaj som dagen efter att han besökt S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud i Ekenäs diskuterar Orden, dess väsen och framtid på hotellet innan avfärden mot SJL S:t Henrik och Åbo. Anders Strömberg installerade sig som Stormästare i maj 2012 och den första frågan är naturligtvis om något har förändrats sedan dess, inte personligen, men vad gäller Svenska Frimurare Orden. Det tar tid. En 275 år gammal Orden 4 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 utvecklas och förändras inte på ett par år, säger han med ett skratt men blir snabbat allvarlig: – När Orden under min föregångare Anders Fahlmans tid började med verksamhetsplanering var det inledningen till något nytt. Arbetsformerna har sedan dess utvecklats och förfinats. Under många år hade Orden helt i enlighet med då rådande system ingen framförhållning, tittade man framåt var det med ett perspektiv som inte sträckte sig särskilt långt in i framtiden. Nu är tiderna sådana att det är helt enkelt nödvändigt att se framåt och framför allt att se längre. Nytt är till exempel att presidiet från och med 2015 träffar provinsialmästarna i Sverige och kapitelmästaren från Finland vid ett par tillfällen varje år för diskutera långsiktiga och operativa frågor i denna mindre grupp. Vi granskar också åldersfördelningen inom olika enheter. Precis som han under brödramåltiden i Ekenäs nämnde förhållandet mellan bröder, lokaler och ritualer tar han upp samma tema under vår diskussion. De här tre faktorerna hänger ihop. Bröder är inte bara ett tillflöde till logerna, det gäller också att se samhället bakom och kunna skapa ett levande frimureri långt in i framtiden, både i Sverige och Finland. Att det här är både aktuellt och särdeles viktigt att inse förstår man när br Anders beskriver situationen på vissa orter i Sverige. Vi har flera frimurarsamhällen där gamla S:t Johannesloger inte har fler än knappt 20 bröder. De har svårt att klara ekonomin, men vi ska inte lämna Stormästare Anders Strömberg besökte S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud i Ekenäs på hösten. Här i väntan på att logen ska börja tillsammans med sin vakt, fr.v. Peik Kuuluvainen, Peter Werthmann, Timo Laurila, Peter Sjöholm och Antti Juntunen. platserna, vi ska inte ge upp, men vi kan växla ner i stället, säger han. Nerväxling kan ge lyft Och vad betyder det då att växla ner? Ja, rätt och slätt att en loge kan ombildas till en brödraförening och brödraförening kan ombildas till en klubb. Det finns redan exempel på att detta har varit ett lyckat drag eftersom verksamheten har fått sig ett lyft. Vi måste se hur verkligheten ser ut: vi måste se på demografin i analyserna och ha den som grund för Ordens långsiktiga utveckling, inskärper Anders Strömberg. Han påminner också om betydelsen att bröderna tar hand om varandra, något som han tycker att man på endel håll missat. Visserligen börjar situationen bli bättre. Vi är ju delvis till för oss själva och kan vi inte ta hand om oss och våra medbröder är frågan hur vi ska ta hand om andra! Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 5 Som exempel tar Stormästaren logen i Ekenäs. Stenhuset i två våningar är fint, men inget för den som har ett funktionshinder. Refektoriet i andra våningen nås endast via en trappa. Mekaniska hjälpmedel finns inte att tillgå för den som till exempel är rullstolsbunden och att med handkraft hjälpa en funktionshindrad broder låter sig inte göras i en smal och svängande brant trappa. Vi måste se oss omkring och hitta enkla lösningar och åtgärder för att alla bröder ska kunna delta i logearbetet. Det kan gälla så små saker som att köra en äldre broder med bil till logen, åtgärder som får bröderna att komma till logen. Som det är nu är vi lite för dåliga att ta hand om varandra. Att de stora logerna har andra typer av utmaningar än de små går inte att förneka. I till exempel Johannesloger med flera hundra medlemmar är det svårt att lära känna varandra. I Sverige har man prövat på att dela upp sådana loger, men resultatet har inte alla gånger varit det avsedda. – Tanken har varit rätt, men budskapet om hur det skulle göras för att gagna bröderna nådde inte bröderna på rätt sätt. Delar man på en loge måste man ha koll på underlaget under en väldigt lång tid framöver, säger Stormästaren. Hur tydliggöra SFMO i samhället? En stor utmaning för SFMO är hur Orden skall synas i samhället. Stormästaren slår fast att Orden inte vill ta efter vissa andra organisationer, men önskar gärna ett större genomslag för alla de pengar – 40 miljoner kronor, alltså närmare 4,5 miljoner euro – som Orden delar ut varje år. Vi måste lära bröderna vad vi gör så att de kan berätta det vidare åt släktingar och vänner. Få av våra bröder vet att vi bara har ett par personer anställda, övrig verksamhet sköts av bröder som arbetar utan arvode – helt ideellt. Det betyder att de medel som samlas in inte går till kostnader för organisationen utan till ändamål där de gör nytta. Stormästaren påpekar att många internationellt kända hjälporganisationer tar en fjärdedel av de insamlade medlen för att finansiera sin egen verksamhet. 6 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Både SM Anders Strömberg och AGL:s OM Anders Lindström flaggar för frimurarorden inför AGL:s tioårsjubileum som firades i början av februari. Så är alltså inte fallet med frimurarorden. Utmaningar finns Även om SFMO seglar i medvind totalt sett finns det naturligtvis utmaningar som måste åtgärdas. Det finns enheter med svag ekonomi, andra är så små att de har svårt att få tillräckligt med ämbetsmän och andra åderlåts på bröder – av olika orsaker – i snabbare takt än andra. En verklig utmaning finns också i Ordens ritualer. Det finns en massa detaljer i ritualen som inte noteras, det som finns i det finstilta! Under de senaste månaderna har den reviderade ritualen kommit logerna till kännedom och Stormästarens uppmaning är lika enkel som den är tydlig: Lägg den gamla åt sidan! Försök inte jämföra utan ta till dig innehållet i den nya. Som det är nu traderas alldeles för mycket från äldre ämbetsmän till nya. Det finns mängder med saker som sker i logerna som inte alls omnämns i ritualerna. Vi ska erbjuda värdighet vilket är väldigt viktigt. Läs vad som står i ritualtexten. Står där ingenting om en viss sak så ska man inte göra något extra. Och Stormästaren framhåller det som nu framstår som helt självklart: Gör inte så som alla alltid har gjort! Vi kan bli bättre med mer innehållsrika loger som samtidigt genomförs i ett bra tidsschema och inte drar ut på tiden. Ett utmärkt exempel är AGL:s loge i tredje graden som jag besökte på hösten och där man dessutom använde musik på ett föredömligt sätt. Positivt ledarskap behövs Broder Anders framhåller att långa loger ofta beror på fadäser under ritualen. Ämbetsmännen vet inte vad de ska göra vilket leder till pauser vilket drar ut på tiden. Podiet och ytterligare några ämbetsmän sätter andan i logen. Den kommer inte av Ordens ålder som i värsta fall kan vara en belastning i arbetet. Därför gäller det att skapa ett positivt ledarskap i logen, att hitta rätt form runt innehållet. Då är vi tillbaka där vi började. Klarar inte bröderna av ritualen och gör den med glädje fungerar inte logen, i synnerhet om glädjen saknas i arbetet. Vi snubblar alla någon gång, men vi är bara människor, säger Stormästaren och godkänner fusklappar som stöd för ämbetsmännen. Vissa kan inte lära sig ritualen utantill, då är det bättre med ett stöd i någon form som ger trygghet. Det viktiga är att logen görs stilfullt och att Ordens och ritualernas budskap kommer fram. – Man ska förstå vad man säger, inte bara rabbla utantill! TEXT OCH FOTO: KIM ISAKSSON, VIII Musik, sång och barmhärtighet var kvällens tema S:t Andreaslogen Phoenix – 80 år – Jubileumssoaré 27.9.2014 D et har förflutit 80 år sedan SAL Phoenix återuppstod 1934 efter den ryska parentesen. För att fira detta hade logens presidie funnit det lämpligt att ordna en musikalisk soaré för oss frimurare jämte damer. De praktiska festarrangemangen sköttes av en kommitté bestående av ett antal Phoenix-bröder med br Jan-Olof Holm som dragare. Under soarén ordnades en insamling till förmån för byggandet av ett barnsjukhus i Helsingfors. Insamlingen inbringade totalt 895 euro och inbetalas oförkortat till sjukhusprojektet. Soarén hölls i refektoriet på Nylandsgatan, där salen var väl bokad med 83 gäster. Våra loger på Nylandsgatan i Helsingfors är lyckligt lottade, eftersom vi har så många duktiga sångare och musikanter som välvilligt ställer upp på våra tillställningar. Även vår inbjudna gästartists uppträdande uppskattades stort. Jubileumssoarén inleddes med ett välkomstanförande av logens OM, br. Lars Lindqvist, där han bl a framförde att 80-års födelsedagar visserligen inte hör till de stora jubileerna, men vi i Phoenix ville ändå uppmärksamma detta på ett något mindre högtidligt och mera trivsamt sätt. Därför har vi nu samlats här idag med våra damer för en kväll i den goda matens samt sångens och musikens tecken. Br. Jan-Olof Holm presenterade sedan kvällens fortsatta program som be- OM Lars Lindqvist tillsammans med artikelförfattaren Rudy Palmberg i OMrummet på Nylandsgatan. stod av sång och musik, ett festtal och broderlig samvaro. Frimurarkören framförde under ledning av br. Gunnar Döragrip verken ”Käraste bröder” ur Wolfgang Amadeus Mozarts opera Trollflöjten, ”Klinga nu med klarinetter” av Carl Michael Bellman, ”Fridolins dårskap” av Jean Sibelius och ”Kristallen den fina” av Otto Fredrik Tullberg. Vi hade även glädjen att åhöra solosång av Malin Lindqvist, ”Halleluja” av Leonard Cohen och ”Gabriellas sång” ur filmen ”Så som i himmelen”. Br. Rabbe Österholm och br. Peter Achrén uppträdde med egen repertoar. Br. Rabbe sjöng toner av Jean Sibelius ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte”, Charles Gounod ” Valentins bön”, Ruggiero Leoncavallo ”Mattinata” och Cole Porter ”Blow, Gabriel, Blow”. Br. Peter underhöll oss med musik av Oskar Merikanto ”Elämälle”, och Toivo Kuula ”Aamulaulu”. Bröderna Rabbe och Peter utförde dessutom två duetter ur Gunnar Wennerbergs ”Gluntarna” med ackompanjemang av br. Kaj Ekman vid flygeln. Ett stort tack till br. Peter Elg, som i sitt intressanta festtal om hur S:t Andreaslogen Phoenix uppstått och vilka skeden logen genomgått. Festtalet hade rubriken: ”Fågeln Fenix i S:t Andreaslogen Phoenix vapen”. Förutom själva festtalen och den musikaliska bespisningen bjöds vi även på en utomordentlig middagsmeny. Ett stort tack till köket, vårt allt i allo, med Tellervo ”Telle” Nevala i spetsen. TEXT: RUDY PALMBERG, X FOTO: MARTIN GARDBERG, VIII Det Nya Barnsjukhuset 2017 byggs i Helsingfors/Mejlans för att ge vård till svårt sjuka barn i Finland. Barnsjukhuset skall ersätta Barnklinikens och Barnets borgs föråldrade utrymmen. Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 7 Phoenix-sköldens bakgrund och utveckling Jubileumstal vid skottiska S:t Andreas Logen Phoenix’ 80-års soaré 27.9.2014 Å r 1767 anlände från den engelska Storlogen dess för Sverige tillförordnade provincialstormästare, legationssekreteraren Charles Tullman, med fullmakt att grunda en i England underställd Johannes-Loge. Denna hade även rättighet att recipiera i de sk Skotska Graderna. Logen fick namnet Phoenix. Då hertig Carl fått ordning på de svenska logerna och inordnat dem under Stora Landt Logen, upplöstes Phoenix 1770 och dess bröder fördelades på svenska loger. Samtidigt växte frimureriet i Finland till sig. Hertigen beslöt därför 1777 grunda en ny skotsk S:t Andreas-Loge med säte i Helsingfors. Namnet Phoenix var ledigt. Hertigen ansåg, att fågeln Fenix som symbol för Andreas-graderna var så eminent, att han lät namnet Phoenix gå i arv till den nya Helsingfors-Logen. Fågeln Fenix blev logens sköldbild. Symboliken bakom Hertigens beslut är inte dokumenterad. Det gäller därför att utgående från allmän symbollitteratur försöka utreda på vilket sätt den mytiska fågeln Fenix kunde gestalta det frimureriska arbete som utförs i vår Andreas-Loge. Jag hoppas, att framställningen skall ge våra gäster och bröder en idé om hur Fenix kan vägleda oss i vår livsvandring. Historiska fakta Egypten. Vem och vad är historiens fågel Fenix? Varifrån kommer den? Dess ursprung härleds ofta, med rätt eller 8 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 fOM för SAL Phoenix, Peter Elg, X orätt, till Benu-fågeln, Egyptens Fenix. Denne föddes vid jordens skapelse ur ett ägg lagt av jordguden Geb. Den liknar en tofsvipa eller häger. Benu-fågeln var den första varelse, som slog sig ned på den nyskapade, från urvattnet Nun uppstigna slamkullen, Ben-ben. Där uppfångade den solens första strålar, skriade, och fyllde världen med allt som inte varit, dvs bringade ljuset till världen. Benu betyder: att skinande uppstiga. Benus heliga ort var den nu över 5000 år gamla staden Awanu, på hebreiska Awen/On, på grekiska Heliopolis, i dag Kairo. Namnet betyder ”pelarnas plats” varmed menades templens guldtoppade obelisk, urkullen. Heliopolis var solguden Amun-Re:s stad. Egyptierna såg i Benu både Re och dödsrikets Osiris. Fågeln kan i mumiernas sk ”dödsböcker” ibland vara grönfärgad, Osiris färg, symbolen för liv efter döden. Fenix kan också vara vit med grönt huvud och guldskimrande vingar, dvs Re, och visar då den avlidne vägen upp mot ljusets eviga värld. Grekerna gav fågeln namnet Phoinix eller ”den purpurfärgade”. Purpur är symbol för konungslig makt och gudomlighet. De romerska Caesarerna klädde sig i purpurbrämad toga. Plinius dä säger, att Phoenix är stor som en örn, har en gyllene ring om halsen, en purpurfärgad kropp, en blå stjärt med rosa prickar samt tofsar på halsen och en naturtrogen på huvudet. Enligt Herodotos, som aldrig själv sett fågeln, är fjädrarna dels röda, dels guldskimrande. Andra beskriver fågeln som en guldskimrande häger i de fyra grundfärgerna rött, gult, grönt och blått. Det är viktigt att förstå, att färgerna är valda ur symbolisk synpunkt. De betecknar de gudomliga krafter och egenskaper som enligt egyptisk religion skapar och upprätthåller världsalltet. Faraonernas halsprydnader är gjorda av guld, karneol, lapis lazuli och malakit, dvs i färgerna gult, rött, blått och grönt. Dessa symboliserar solen, elden, vattnet och livet. Det är även dessa 4 grundfärger som bildar den ursprungliga Regnbågen, det sk Gamla Förbundet mellan Gud och mänskligheten. Fenix-legenderna Flera grekiska legender beskriver fågeln Fenix levnadslopp och därmed dess religiösa symboliska betydelse. Dessa var säkert kända av hertig Carl. Herodotos, som talat med prästerna i Heliopolis, ger Fenix hemvist i Arabien. Vart 500:e år beger den sig till solgudens tempel i Heliopolis för att begrava sin fars döda kropp, som den medförde i ett ägg av myrra. Fenix bygger ett bo av välluktande kryddor på Re:s altare. Solen, Re, antänder boet och Fenix förbränner sig själv och ägget. På tredje dagen höjer en ny Fenix sig ur askan. Fenix har återuppstått till ett nytt liv för 500 år framåt. Härigenom blev den för den antika världen symbolen för förnyelse, återuppståndelse, Resurrectio. Till och med Rom använde Fenix som symbol för imperiets ständigt förnyade livskraft och eviga bestånd. Skalden Hesiodos berättar: När döden nalkas bygger Fenix ett bo i en palm. Palmens grekiska namn är Phoenix dactylifera. I Egypten var palmen helig symboliserande odödlighet och evigt liv. Palmkvistar bars i begravningsprocessionerna. Re, solens strålar, antänder boet och Fenix förbränns till aska. Ur askan slingrar sig en orm, som på tredje dagen förvandlas till en vackrare fågel än den gamla. Fågeln svingar sig upp mot himlen för att leva i ytterligare 500 år. Därefter flyger fågeln till Heliopolis i Egypten och bränner upp sig själv på altaret. Ur askan av ben och ryggmärg framkommer en liten välluktande mask. Denna förvandlas i sin tur till en fågel, som fullfjädrad på fjärde dagen, flyger upp, ung på nytt. I den mosaiska religionen heter Fenix Milcham, en odödlig paradisisk fågel. Av alla Paradisets djur var det endast Milcham, som ej lät sig lockas av vår urmoder Eva att äta av frukten från Kunskapens träd. Då Jahve pga syndafallet stängde Paradiset, fick Milcham som belöning för sin ståndaktighet rätt att i 1000 år bygga bo i ett av träden. Sedan bränns boet upp. Men i boet finns ett oskadat ägg. Ur detta kläcks en ny Milcham-fågel. Milcham är därmed symbolen för uppståndelse och odödlighet, kanske förebilden till våra påskägg och gula kycklingar. Bild 1: Fågeln Phoenix enligt Bestiarium; The Bodleian library, Oxford M.S. Bodley 764. Bild 2: SAL Phoenix i stamhuset/ Stockholm (modern version). Dessa legender berättar för oss om den antika världens uppfattning om livet, av att finnas till. Att födas, växa, leva aktivt, åldras samt slutligen dö var och är allt levandes lott. De antika religionerna nöjde sig inte med det jordiska. Man ville se någon form av fortsatt existens efter döden, helst i behaglig omgivning. Begreppen Paradis, Odödlighet, Evigt Liv, står därför att finna i Medelhavsregionens religiösa åskådningar; i Egypten, i Rom och Grekland, i den mosaiska tron, i islam, och i kristendomen. Fenix har varit en viktig men numera glömd kristen symbol. Den är ett av Trons attribut. Då Fenix-Milcham inte åt av Evas frukt, förblev den som enda varelse syndfri. Jesus lät sig inte frestas av Djävulen. Jesus var syndfri. Liksom Fenix, dog Jesus och uppstod på tredje dagen; Fenix uppsteg ur askan, Jesus ur dödsriket. Därför blev Fenix i den me deltida ikonografin, Bestiariet (bild 1), symbol för tron på Jesu uppståndelse, för tron på att alla som efterföljer Hans livsgärning som lön kan vänta uppståndelse till Evigt Liv; Resurrectio. Bild 3: SAL Phenix 1777. Skölden för Logen Phoenix 1777 Låt oss nu gå till den jubilerande S:t Andreas-Logen Phoenix. Hur Tullmans Fenix-sköld såg ut vet jag inte. I Stamhuset i Stockholm finns två sköldar, en gammal där Logens namn är bokstaverat ”Fenix”, den andra med en eldröd Phoenix-fågel på silverbotten (bild 2). Den reser sig ur en eld, som kommer ur två korslagda bruna grenar. De bildar siffran X eller ett sk Andreas kors. Skölden verkar nygjord, texten modern. Logens valspråk, ”Resurrectio” syns på skölden. Bild 3 visar den sköld som tillkom 1777 för Helsingfors-Logen. Den är inte heraldiskt utformad som de nuvarande. En naturtrogen, orre liknande, vit fågel ligger i sitt brinnande bo, vilket vilar på två korslagda gröna stavar. Stavarna bildar siffran X eller ett sk Andreas-kors. Bakgrunden är blodröd, martyrernas färg. Stavningen Phenix anger uttalet. Märk att fågeln är vit, oskuldens, syndfrihetens färg, och förbränns liggande i sitt bo, vilket kan tänkas vila på två gröna palmkvistar. Kanske vi här ser en omformad Hesiodos-legend. Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 9 Bild 4: SAL Phoenix 1934 . Skölden för Logen Phoenix 1934 År 1934, det år då logen Phoenix efter den ryska parentesen för andra gången återuppstår, fick den sitt av Ordens Stormästare, kung Gustav V, godkända, nuvarande vapen (bild 4). Överst ser vi Finlands Lejon, dock utan kroksabeln, då det ej var tillåtet använda en officiell statssymbol. Kronan bildas av 9 liksidiga trianglar eller murslevar. Den omslingras av ett band med oändlighetens symbol. Under den ett smalt blodrött fält, kärlekens, martyrernas, Andreas-logens färg. Bottenfärgen är nu silver, synonymt med vitt, renhetens, oskuldens symbol. Phoenix har en örnliknande silverfärgad näbb, en röd tunga, en gul eller röd tofs på huvudet, tofsar, kanske guldfärgade, på halsen och på de utbredda vingarna. Vingpennorna verkar skimra i rött och grönt, mellanpennorna är röda. Elden är våldsamt röd och gul och stiger från två X-formigt korslagda grenar. De verkar grönaktiga som på den gamla skölden. Under skölden syns logens valspråk, Resurrectio, ”åter uppstigande, återuppståndelse”, hänsyftande på fågelns ställning med utbredda vingar och legenderna. Skölden har numera moderniserats enligt heraldikens krav (bild 5). Fågeln är 10 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 här grön och inte purpurfärgad som i Stockholm, för grönt är livets färg. Finlands Lejon pryder vapnet men utan kroksabel, då riksvapnet ej fick användas i föreningssammanhang. Guldets skimmer på vingarna är en symbol för fullkomlighet och oförstörbarhet, då metallen guld av alla metaller för alkemisten var den yppersta, hela arbetets mål. Konung Gustav V har i Konstitutorialet ej förklarat den nya skölden. Som den är utformad, förenar den de antika legenderna med kristen symbolik. Aposteln Andreas är Skottlands skyddshelgon. Enligt legenden blev han korsfäst för sin tros skull av kejsar Caligula på ett X-format kors. För sekulariserade moderna nordbor är martyrdöden för den kristna tron en mycket overklig tanke. Icke så i dagens Mellanöstern eller Afrika, där martyrskapet är vardag. Den som lider martyrdöden för sin tros skull, ser vägen till Paradiset öppen. Resurrectio blir en verklighet. Bild 5: SAL Phoenix 2002. Design: Lars Hedman. Frimureriet slår vakt om sin rituals innersta hemligheter. Därför är det inte möjligt för mig att här rituellt tolka sköldarna och deras olika utformning. Tolkningen vore dessutom olika i olika grader. Men för mig förmedlar Logens sköld ett allmänt mänskligt budskap. S:t Johanneslogen betonar genom mursleven en människas arbete med sig själv, sin etik. Att utveckla sig själv till en god och samhällsnyttig människa med höga humanistiska ideal är målet. S:t Andreaslogen bygger vidare på detta. Men här skall man lära sig aktivt beakta sina medmänniskors behov och livssituation. Det räcker inte för en människa, att med höga ideal teoretiskt spekulera över det goda och det onda. Att själv leva oklanderligt, men inte ingripa för att rätta till orättvisor, att inte hjälpa då man kunnat det, är inte tillfyllest. Man skall ta ställning, göra något, även med risk att själv förlora på kuppen. I värsta fall måste man vara beredd, att som Fenix, förbränna sig själv, att bli ”martyr”. Ensam förmår en människa inte mycket. Men tillsammans med andra likasinnade kan mycket göras. Detta är en av Andreas-frimureriets grundtankar. Varje aktiv, engagerad människa livas av förebilder. Aposteln Andreas liv och gärning har för Andreasfrimureriet symboliskt tagits som en sådan. Men den sig själv förbrännande och i ett kretslopp åter uppstående fågeln Fenix ger oss ännu en förebild. Dess grönskiftande fjäderskrud ger oss hopp om ett ofattbart stort och värdefullt arvode för vår livsgärning. Grönt är ”De Utvaldas” färg. ”Den Rättfärdige grönskar som ett palmträd”, dvs som Phoenix, säger Psaltaren. Fenix säger oss, att vårt liv är en kretsgång av misslyckanden och nya försök. Vi kämpar, faller, och försöker igen göra det goda, det rätta. Livet är likt en alkemisk process. Vi själva, det råa utgångsmaterialet, ”Mater Prima” skall genom upprepad luttring till slut omvandlas till ”de Vises Sten”, nå fullkomligheten, och genom Resurrectio, likt fågeln Phoenix, nå tillvarons slutmål, det Eviga Livet. Ske allt så. TEXT: PETER ELG, X, fOM SAL PHOENIX En annorlunda pilgrimsvandring Bilder från klosterhalvön Athos åtföljd av reseskildring på omstående sida Jag inleder med en instruktion: Titta först i tysthet på varje enskild bild här nedan och vänd sedan på bladet. Titta därnäst på artikelns alla återstående bilder och börja inte läsa texten förrän du sett alla bilder. När du sett bilderna är du klar för din egen mentala pilgrimsvandring – att få uppleva (i sinnenas värld) hur det kan kännas att vandra i Athosbergen. Den bästa upplevelsen får du genom att inta en bekväm ställning, sluta ögonen och låta någon annan högläsa texten för dig. För att förstärka dina minnesbilder be den som läser att hålla korta pauser (två andetag) mellan textavsnitten. Pauserna framkallar i ditt inre de bilder som du nyss sett. Du kan så klart också själv läsa texten på egen hand, men glöm inte att först titta på alla bilder. Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 11 Artikeln baserar sig på ett föredrag på frimurarklubben Symbolens månadsmöte den 8 december 2014. ……………………… En vandrande Athosbroder ……………………… Jag önskar dig lycka och välgång på din vandring! Nu vill jag att du föreställer dig att du sitter i fören på färjan till Athos. Runt omkring dig ser du skäggiga munkar klädda i sina svarta munkdräkter. De sitter i små grupper och talar intensivt. Det är livfullt på däck. Måsarna flyger runt och på sitt typiska sätt skränar de och fikar efter något att äta. Solen lyser från en klarblå himmel och det värmer hela din kropp. Det är skönt som en högsommardag trots att det är i medlet av oktober. Du sitter där och förväntansfullt njuter av stunden och du ser nu framför dig Athosberget klart och tydligt. Bergets kännspaka topp har en liten molnslöja omkring sig. Det är som om det inte vill avslöja allt i förväg. Förväntan stiger inom dig, för nu ser du allt tydligare hamnen där du skall stiga av och påbörja din vandring, en vandring i en nästan orörd natur, för utanför klostren har ingen mänska någonsin förgripit sig på naturen. Men du vet att din längtan att också göra en vandring i ditt eget själsliga landskap är egentligen den främsta orsaken till din vandring här på Athos. En vandring i det egna själsliga landskapet i hopp om att lära sig förstå varför du är som du är, varför du uppfattar dina medmänskor som du gör och om hoppet att finna ro i tillvarons största fråga, vad är meningen med livet? Du tar på dig din ryggsäck och tänker, vad skönt att jag lärt mig att minimera 12 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 min utrustning för i mina tidigare vandringar har jag varit för mycket beroende av det materiella, i tron att det materiella på något sätt skulle underlätta min vandrings yttersta syfte. Väl i hamn samlas du och dina medvandrare för att försöka överblicka vart ni är på väg. Uppför berget ser det ut att gå, kanske närmare femhundra meter uppåt. Det blir en fysisk utmaning som du med iver tar emot för uppe på de branta klipporna kan du se det kloster som du nästa natt skall bebo och du känner att där blir du mottagen som en väntad pilgrim. Men före du är där har vandringen tagit upp till sex timmar av fantastiska naturupplevelser, välbehövliga vilopauser och stunder av betraktelser av det inre landskapet. ser precis ut som krokus, du funderar ett ögonblick på att, är det inte så att krokusen blommar på våren hemma i Finland? Du tar från din ryggsäck en färsk gul apelsin, du skalar den och sedan tar du din första tugga av den saftiga och söta apelsinen. Du känner hur den svalkar skönt och släcker törsten, varje tugga är en njutning. När du följer stigen med blicken ser du uppe på krönet ett stort träkors, det är symbolen att på det stället har du nått den här stigens högsta punkt. Och du tänker: Hur utmattad kommer jag att vara där vid korset? Vad kommer jag att kunna se där? Hur långt har jag kvar efter det? Efter den här välbehövliga vilan känner Blicken vänder nu mot stigen som bär uppåt och du börjar gå. Den första kilometern för dig uppåt ca 300 m. Det känns i hela kroppen, det är en ansträngande prestation för dig som stadsmänska. Tillika tänker du att på den här stigen har munkar i över tusen år vandrat, en del med lätt bagage men andra har burit tunga bördor, i alla fall fysiska sådana för varje sten, varje bräda, varje spik som klostret är byggt av har burits just på den här stigen och klostret är stort och består av många byggnader. Om en stund sätter du dig ner på en stor slät sten, du känner stenens behagliga värme sprida sig i din kropp. Du ser över landskapet och märker att det finns blommande växter in till dig, det du dig redo att fortsätta din färd, du vill nå korset, du vill få ett vidare perspektiv. Det här motiverar dig att vandra vidare på stigen, det känns bra och stegen är lätta igen. Efter en stund når du korset. När du ser dig omkring fylls du av en härlig känsla, du har kommit högt, du har förmått dig ända hit. Utsikten är helt fantastisk. Längs med bergskanten långt neråt under de där lätta molnen ser du små byggnader där enskilda munkar bor och lever sina asketiska liv i ensamhet, sökande efter sanning och ljus. Du tänker en stund, skulle jag förmå mig till det liv som munkarna har valt? Det betyder ju att de lämnat allt i det förgångna efter sig, mamma, pappa eventuella syskon, hustru, barn, vänner, ja allt för att viga sitt liv i Kristus. Kan du se dig själv i den situationen? Vad allt av det självklara du har idag skulle du gå miste om? Och så slås du plötsligt av tanken att vem är fången var? Är det jag som är fången i den materiella ekorrhjulsvärlden, sökande efter mera materiella tillgångar eller är det munken här nere vid bergskanten som är fången i sökandet av sanning och ljus? Kan jag leva ett rikt kristet liv hemma i Finland och vad innebär det? Måste jag ha alla de där prylarna som jag har där hemma? Vad är alternativen för mig? Skulle jag kunna lämna allt för att leva i Kristus? Behöver jag lämna allt för att leva i Kristus? Nej, nu vill jag tänka på något annat igen, det här blev för mycket på en gång. Vandringen fortsätter nu i en mera plan natur, det känns lätt att vandra längs med bergskanten. Långt där nere kan du se fartyget som du kom med. Från det här perspektivet ser det ut som en liten leksaksbåt. När du tittar uppåt kan du se toppen av Athosberget, dit är närmare två tusen meter rakt upp. Du tänker att det skulle vara fint att få uppleva Athos toppen och inser samtidigt att det är en utmaning i en helt annan klass. Kan min pilgrimsvandring någonsin ta mig upp till toppen eller är det lika omöjligt som att nå fullkomligheten i det jordiska livet? Livet är kort och mänskovarelsen är bräcklig tänker du. Men vad är det som du ännu vill uppnå här i livet? Vad är meningen med resten av ditt liv? Orden egoism och altruism flimrar till i din tanke, så också tystlåtenhet, försiktighet, måttlighet och barmhärtighet. Och plötsligt dyker en mycket intressant tanke upp i ditt huvud. Vad finns det för likheter mellan en munk i klostret och en frimurare broder som söker sanning och ljus? Finns det mera likheter än vad jag egentligen nu förstår och inser? Vandringen fortsätter och efter en stund går du runt några stora klippblock som hindrat din sikt framöver och då ser du rakt framför dig klostret, målet för din vandring idag. Du tänker, vad skönt snart är jag framme och blir bjuden på en liten raki, marmelad och kaffe och så får jag en egen säng att sträcka ut mig på, det skall bli skönt. Väl framme infrias dina önskningar, den lilla supen raki känns livsgivande och marmeladen som är rullad i pudersocker är härligt söt och kladdig, egentligen smakar allt jätte gott. Du känner en glädje i hela kroppen, du har överträffat dig själv fysiskt, det var en tuff vandring, du är i mål. När du vilat dig en stund går du ut på klostergården och ser dig omkring. Det är en otroligt rogivande plats och all byggnation är omsorgsfullt gjord, du blir imponerad av en massa detaljer, t.ex. klostergården som är gjord av små runda strandstenar i tusental, bildande ett vackert mönster. Du tänker att alla dessa stenar har burits hit upp från samma strand som du kommit ifrån, vilket storartat och tidskrävande arbete. Du sätter dig ner på en parkbänk och funderar och ser ut över ett otroligt rogivande och vackert landskap. Du ser en munk närma sig, han hälsar på dig och frågar om han får sätta sig ner och prata. Han undrar hur dagens vandring har varit? Han berättar när kyrkogången är och när det blir måltid i refektoriet. När ni har pratat med varandra en stund kommer du att tänka på dina funderingar tidigare på dagen därborta vid korset, du minns, vem är fånge var och så vi- dare och så inleder du en diskussion om andlighet med munken. Vilken fråga vill du ställa honom? Vad känns viktigt för dig i det här sammanhanget? Munken svarar på sitt kloka och empatiska sätt. Det känns tryggt och bra att diskutera med honom om de här himla svåra frågorna. Vad känner du att han ger dig för svar? Om en stund hör du kyrkklockorna, nu kallas det till tidebön och efter det blir kvällsmål. Du går in i kyrkan. Det har redan blivit skymning där ute och kyrkan upplyses av ett antal vaxljus här och där. Det är ganska dunkelt i kyrkan. Du ser hur munkar rör sig svävande över kyrkgolvet och gör korstecken vid ikonerna och sedan kysser dem. Det är en känsla av hög mystik och andlighet. Du tar din plats i ett av båsen och följer med kyrkogången. Språket är grekiska så du förstår inte så mycket av det, så om en stund är du själv försjunken i bön och tanke. Du är nu så nära det gudomliga som du kanske aldrig känt dig tidigare! Vad vill du ta upp i din bön? Vad vill du föra fram till vår trefalt store byggmästare? Efter tidebönen går alla i tystnad till refektoriet. Före alla sätter sig läses en bön. Under måltiden sitter alla i total tystnad och lyssnar på en munk som läser andliga texter. Måltiden äts i rask takt och dess innehåll kan vara svårt att förklara men ett är säkert, det innehåller inte kött. En munk äter inte för njutningens skull utan för att få näring. Du tänker att det här är långt ifrån vårt refektoriums traktering och sociala umgänge men tillika njuter du av måltiden som serveras på en enkel plåttallrik och i plåtmuggen finns kallt, lite surt, rött vin. Oliverna och brödet utan smör smakar gott, ja hela måltiden smakar gott. Du är glad och tacksam för vad Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 13 du fått vara med om idag och nu väntar sängen på sin trötta vandrare. Efter en natts sömn, ja kanske inte en hel natts sömn för det kännspaka trummandet på plankan väcker dig klockan 03.15 för tidebönerna börjar klockan 03.30 och pågår till klockan 06.00 då liturgin tar vid. Kyrkogången slutar klockan 08.00 och efter det blir det igen en liknande måltid i refektoriet. Under morgonens kyrkogång får du samma känsla av andlighet och mystik, det känns jättefint trots den tidiga stunden. Vad hade du för ärende till vår trefalt store byggmästare idag då? I alla fall hade du fyra och en halv timme tid på dig i kyrkan att framföra din sak. Du hann säkert tänka en hel del. Kanske tände du ljus för dina förfäder som gått till den eviga östern och kanske du tände ljus vid Kristusikonen och den högt vördade jungfru Marias ikon för att tänka några tankar om dina nära och kära som du har där hemma och väntar på dig? Du går till ditt rum och packar din ryggsäck och går ut i morgonsolen. Det ser ut att bli en fin vandringsdag idag också. Pilgrimsvandringen fortsätter med nya utmaningar och du känner dig utvilad och motiverad. Du går ut genom den stora och tunga porten och hittar snabbt den nya stigen som bär iväg mot nästa vandring både i det yttre och inre landskapet, tills du igen kommer till nästa kloster. Ske allt så! SNART är sommaren här igen och den första onsdagen i juli samlas . . . Havskrona SFM . . . till sitt årligen återkommande möte, igen på den övre våningen av Restaurang L´Escale på Kyrkbacken i Nagu, mitt i den allra mest sommarfagra ”finska skären!” På detta genom tiderna åttonde Havskrona-mötet, alltså den 1 juli 2015 kl 19:00, förklarar broder Gunnar Nyström (X) FStM SCF under rubriken: ”MYSTIKEN I RITUALEN” vad vi alla, både medvetet och omedvetet, fascineras av i vårt dagliga murararbete! Reservera tiden redan nu, klädseln är fri och mötet är öppet för SFMO-bröder av alla grader, samt bröder med lägst 3° hörande till Storlogen i Finland! Med tanke på trängseln är det bra om platserna intas i god tid, senast kl 18:50! Brödramåltiden à 26 € + måltidsdrycker enligt eget gottfinnande, består traditionsenligt av en ”snapsvänlig” del med äkta – färsk! – Nagu nypotatis, åtföljt av ”Krögarens överraskning” som varmrätt! TEXT OCH FOTO: GEORG LILJESTRAND, IX Observera också, att frimurardamerna samtidigt fortsätter med sin hittills inofficiella samvaro under Grilltaket, men nu synes det att med genuina ”quinnokrafter” planeras ett eget damprogram; alltså kom ihåg, att också anmäla Din dam till denna samvaro! Mera information om själva mötet, fås av Freddi Wilén (IX) +358 400 450 127 eller av Jösse Eklund (IX), som därtill tar emot förhandsanmälningarna med tanke på måltiderna, men också alla uppgifterna för brödernas namnlappar alltså: namn, grad, samhälle/S:t JL och sommarviste! Detta senast måndagen den 29 juni, helst per e-post: [email protected] eller också per sms: +358 400 652 115. 14 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Sjömurarträffen Sjömurarträffen sommaren 2015 Sjömurarträffen arrangeras lördagen den 4 juli kl. 13.00 på den anrika spelmansön Aspö i Korpo, N 59°.57.10´ E 21°.36.76´. Välkomna är alla båt- och bilburna bröder med familjer och intresserade vänner. Härbärge kan arrangeras på Aspö och på Nagu, men anmäl intresse i god tid. För bilburna arrangeras båttransport från/till Nagu Pärnäs färghamn, alternativt med förbindelsebåten Eivor. Tidtabeller meddelas senare. Hamnen är trång och saknar bojar; räkna med förtöjning med båtarna i flera rader vid bryggorna eller på svaj i viken, alternativt mot berget. De privata bryggorna står till vårt förfogande, segel båtarna ytterst och motorbåtarna längst inne i viken. Det traditionsenliga programmet inleds kl 13.00 med välkomstdrink och sjömurarsamvaro. Därefter följer föredrag om Aspö mycket gamla och intressanta historia, sjömurarkörens uppförande under ledning av Harry Dahlström, gemensam måltid med spelmansmusik och Rolf Thermans sjömurarfrågesport mm. Våra värdar under mötet är Marika och Tor Johansson, Aspöbor i många generationer. På söndagen möjlighet att delta i Korpo församlings högmässa i Aspö kapell, där sjömurarkören kommer att uppträda. Intill mötesplatsen finns Näs-Café med hembakt mat- och kaffebröd samt Fiskboden med lokal rökt fisk och litet matvaror. Det finns också möjlighet att bada bastu. Pris för arrangemangen samt måltiden, som består av fisktallrik och fisksoppa är 40 euro/vuxen och 15 euro för barn under 14 år. Till måltiden medtages egna drycker. Hamnavgiften betalas på plats. Logikostnad beroende på övernattningsställe från 35 €/person, som var och en sköter själv med resp. värd. Anmälningar till [email protected], tel. 040 500 4787, som bekräftas genom inbetalning av måltid på Aktiakontot FI15 4055 0011 741358 / Föreningen Granatenhjelm R.F. senast 15.6. Ange namn och deltagarantal vid inbetalningen i meddelande rutan. Meddela i samband med anmälningen telefon, e-postadress, båtens typ, storlek och djupgående och de bilburna dessutom om önskad övernattning. Deltagarantalet är begränsat till 80 p.g.a utrymmesbrist, så vänligen anmäl i god tid! Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 15 SCF i Stockholm; kom, såg och recipierade Från dröm till verklighet – SCF I VÄSTERLED Stor Capitlet i Finland arrangerade lördagen den 8 november 2014 en sammankomst med reception i grad VIII i Ordens stamhus i Stockholm. Det som började som en diskussion mellan dåvarande provinsialmästaren i Svea Provinsialloge broder Bo Hansson och vår kapitelmästare Tom Waselius för över 2 år sedan fick sin kulmen en mulen höstdag i Stockholm. Och resultatet var fantastiskt hur man än mäter det. Mer om det senare. N är Ordens Stormästare fattade beslutet om att Sjätte fördelningen kan arrangera en reception i grad VIII i Stockholm började ett febrilt arbete på många områden. Utan att gå in på rituella detaljer är det klart även för en broder av första graden att man måste ha med sig en hel del rituella föremål för att göra det till vår reception och inte en som baserade sig på lånad utrustning. På torsdagen startade förtruppen till Stockholm tillsammans med Runar Hagens skåpbil, som var fylld med hemliga ting. De övriga som startade på torsdagen var de ämbetsmän som skulle agera inkommande lördag. Väl framme 16 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 i Stockholm började en arbetsam fredag. Utöver att vi övade och finslipade ritualen i för oss främmande utrymmen skötte vi också om både möbleringen och dukningen i respektive utrymmen. Eftersom vi väntade oss mer bröder till sammankomsten än vad gängse är både i Helsingfors och Stockholm betydde det bl a att det behövdes fler stolar in i logesalen än normalt. Som mången vet är Stamhuset fyllt av äldre och tyngre möbler, så arbetet fordrade svett, men inga tårar. I Helsingfors är vi ju bortskämda med servicen i vårt refektorium. Det är endast få bröder som hos oss har uppgifter där före en brödramåltid. I Stockholm gäller andra regler. I Stockholm ställde vi fram bord och dukade för 230 bröder. Det var fler platser än det bl a brukar vara på Stora landslogens högtidsdag. Vi delade in oss i grupper och jobbade effektivt. Efter några timmar var det dukat i räta led. Vi var så många att köket fick ”korka” nya gaffeloch skedpaket för att alla skulle få sin uppsättning tillsammans med de fyra glasen. I matsalen var det husmor som instruerade oss om allt från hur borden kombineras till hur servetterna viks. När allt var klart hängde även Stor Capitlets stora vapensköld på hedersplatsen i salen. På den rituella sidan var Sveas överceremonimästare i en central roll. De hade redan tidigare besökt Helsingfors för att bekanta sig med våra ämbetsmän och i synnerhet ceremonimästarna. På fredag kväll var allt färdigt för den historiskt sett exceptionella logen. Stamhuset förvandlades egentligen till en del av Finland. Alla uppträdde som om vi skulle ha varit Finland. Det gäller bl a ämbetstecken och annan utrustning så som egna anmälningsdatorer. På lördag förmiddag började det att dra ihop sig. Bröderna från Finland kom tillsammans med recipienderna huvudsakligen i tre omgångar med båt från Mariehamn, Åbo och Helsingfors. De åtta recipienderna i Stockholm lyssnar på sin kapitelmästare. Efter rundvandringar i flera grupper hade alla bröder från sjätte fördelningen småningom samlat sig i Stamhuset och allt började vara färdigt för receptionen. Alla åtta recipiender samlade sig på Stamhusets innergård i väntan på att få erfara sällsamma ting. Bröderna representerade Sjätte fördelningen på bred basis. Det var bröder från Borgå, Mariehamn, Åbo, Tammerfors, Helsingfors, Vanda och Esbo. Dessa bröder fick nog uppleva en sådan reception som de aldrig glömmer. Förutom bröder från Sjätte fördelningen deltog i sammankomsten naturligtvis bröder från andra fördelningar i Sverige. Dessutom gästades vi också av bröder från vårt finska brodersystem. I sammankomsten deltog också en dansk broder. Efter kontrollräkning visade det sig att sammanlagt 225 bröder deltog i sammankomsten. Det var deltagarrekord i grad VIII både för oss, men även för bröderna i Stockholm. Det kommer att bli svårt att slå detta rekord. Av deltagarna var ca 160 tillresande bröder från Finland. Alltså fler än vad vi har möjlighet att deltaga vid en sammankomst i Finland. Våra egna utrymmen tillåter inte denna mängd bröder. Sammankomsten förflöt helt ypperligt. För att låna en svensk broders kom- mentar från Ordens Facebook sida: ”En otroligt bra genomförd sammankomst, ämbetsmännen följde ritualen till 100% och det var ett nöje att få dela detta tillfälle med 218 bröder”. Kontrollen visade ju senare att vi var hela 225, för våra utländska bröder hade fallit bort från talet 218. Svea hade arrangerat ett fantastiskt musikprogram, som började i samband med middagen och fortsatte ännu under kaffet. Två fantastiska sångare och en pianist, professionella alla tre. Efter en smakfull middag som köket i Stamhuset trollade fram var det dags att börja städa bort ditt och datt. Allt vårt in i Runars paketbil. De flesta av de tillresta bröderna från Finland åkte efter middagen i österled. Säkert hemåt på stolta vingar. Städ- och rekvisitapatrullen åkte först på söndagen till Helsingfors. Av någon anledning blev det en kort kväll på båten. Spänningen hade lättat och vi hade blivit hemförlovade efter väl utfört arbete. Kapitelmästare Tom Waselius talar till recipienderna under Stor Capitlets vapen flankerad av provinsialmästaren för Svea Provinsialloge, Peter Westrup, R&K. tastiska upplevelse som sammankomsten i grad VIII i Stamhuset i Stockholm blev för alla närvarande. Stockholmssammankomsten var kulmen på ett arbete som började redan för mer än två år sedan med planering och funderande, och som gradvis intensifierats under hösten. Resultatet var en unik frimurerisk upplevelse som kan skrivas in i historieböckerna, inte bara inom Sjätte fördelningen, utan för hela SFMO! I min personliga frimureriska historiebok står nu lördagen den 8 november 2014 ut som en av de stora upplevelserna under min frimurarebana av samma klass som lördagen den 8 april 2006, då jag hade förmånen att få leda SJL S:t Augustins 250-årsjubileum. Ett stort tack till alla som till denna nya historiska frimurarehögtid bidragit haver!” Jag vill avsluta med att låna KM Tom TEXT: GUNNAR NYSTRÖM, X Waselius tackbrev åt ämbetsmännen som i klartext återspeglar en hur unik sammankomst det var fråga om: ”KM vill samfällt tacka alla dem som dels med sin närvaro och dels med sitt uppoffrande arbete möjliggjorde den fan- FOTO: HÅKAN DAHLIN, IX Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 17 Frimurarsamhället i Vasa har ordet Vasa Frimurare ser på framtiden med tillförsikt! Inter vju Ordförande mästarna Jarl Söderholm, X, och Carl-Johan Frantz, X, samt ordföranden för Understödsföreningen Vasa Frimurare r.f., Henry Backlund, IX, blickar gemensamt mot framtiden och svarar på några aktuella frågor. Är ekonomin en begränsande faktor för nyrekryteringen? Räknar man årskostnaden för en aktiv broder blir det en ansenlig summa. Det gäller ju inte enbart de fasta medlemskostnaderna i vårt frimurarsamhälle. Våra sammankomster medför också kostnader för deltagande i brödramåltider och frivilliga insamlingar för de nödställda. Det är viktigt att vi öppet redovisar för bröderna hur vår fasta kostnadsstruktur ser ut och vilka övriga kostnader som verksamheten medför. Endast genom öppenhet kan vi få förståelse för de utgifter som verksamheten medför. Det är uppenbart att ekonomin utgör en viktig faktor i nyrekryteringen. Vi hoppas dock att varje broder värdesätter vår verksamhet och upplever att insatsen är väl värd upplevelserna. De ekonomiska realiteterna är utmanande men målsättningen är att vi skall bibehålla dagens kostnadsnivå och inte skapa tryck på förhöjda medlemsavgifter. 18 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Frimurarverksamheten intresserar och antalet medlemmar har de senaste åren varit på stigande. Hur är det med de nyförvärvade lokaliteterna i Vasa? Det faktum att vi nu genom vår understödsförening själv äger våra verksamhetslokaler ger en känsla av större samhörighet. Understödsföreningen Vasa Frimurare r.f. består av dess medlemmar, dvs bröderna i Vasa Frimuraresamhälle. Det ligger i allas intresse att hjälpa till och delta med frivilliga arbetsinsatser för att hålla utrymmena i ordning och för att hålla kostnaderna under kontroll. Finns det behov av förändringar eller renoveringar? Våra logeutrymmen är för tillfället ändamålsenliga. Det finns dock en önskelista om hur förbättra och utveckla våra verksamhetsutrymmen. Högst på listan finner vi vårt bibliotek, sekreterarnas utrymmen och köket. De upplistade behoven är inte nya och vi visste redan då lokaliteterna ombyggdes för våra behov att det fanns brister som behöver åtgärdas. Men ekonomin bestämmer tidtabellen. Går man ner på detaljnivå så finns det en del saker som borde åtgärdas men på det stora hela är vi nöjda och trivs i våra utrymmen. Utnyttjandegraden av våra fina lokaler är låg. De kunde utnyttjas bättre. Alla bröder är nog inte medvetna om att refektoriet och köket kan hyras för privata fester, familjehögtider, minnesstunder mm. Mat kan göras i eget kök eller beställas från vår samarbetspartner. Vi kan erbjuda fina utrymmen till rimliga priser! Borde verksamheten bli öppnare till exempel så att program ordnas där brödernas damer också kan delta? Det fordras större aktivitet på den här punkten! Aktiviteter där brödernas damer också kan delta kommer att ordnas under pågående verksamhetsår. Det finns alltför många bröder vars bättre hälft inte sett våra utrymmen. Nu skall det bli en ändring! Förhoppningen är att kunna öka brödernas intresse och förståelse för sitt frimureriska engagemang genom att visa upp våra ypperliga lokaler och sprida saklig information om vår verksamhet. Har den allmänna världens syn på oss frimurare förändrats? Ja. Mycket har gjorts från Ordens sida och särskilt den allt ökade öppenheten har förändrat den allmänna världens syn på oss frimurare. Vi är inte lika märkvärdiga längre, samtidigt som media nog håller ett öga på oss, vilket gör att vi lätt hamnar i blickfånget. Når logerna ut med sin information till alla potentiellt intresserade eller blir det ofta att man når endast bekanta och bekantas bekanta? Risken är att vi rekryterar nya medlemmar endast ur vår bekantskapskrets. Inget fel med det, men frågan är hur vi kunde bättre nå en större krets intresserade? Det är få som tar kontakt med oss t ex via nätet. Här skulle kanske krävas mera synlighet för att nå ut till en bredare krets av potentiellt nya medlemmar. Att nå fram med den relevanta informationen är dock inte alldeles enkelt eftersom en betydande del av informationen kan delges först efter att man blivit medlem. Vi bör vara sakliga och tydliga i all vår information för att undvika att förutfattade meningar uppstår i vår medlemsvärvning. När du kontaktar (eller blir kontaktad) av Fr.v. Roger Sohlberg, Jarl Söderholm och Henry Backlund. Från bilden saknas Carl-Johan Frantz. ågon du känner eller börjar känna, n kanske du har förutfattade meningar om den personen (jag känner honom från tidigare och han har inga frimureriska anlag). Det bör vi se upp med, alla kan förändras. En del bröder ”tappar sugen” under färden, beror detta på fel i urvalsprocessen? Avsikten är att informera väl! Faddrarnas roll är central i diskussionerna med den intresserade. Den intresserades familjemedlemmar kan också delta i diskussionerna. Att förmedla innehållet i vår fina verksamhet till utomstående är inte alltid så enkelt. Att få en människa att förstå allvaret, djupet och avsikten med vår verksamhet kan vara svårt. Spänningen att bli frimurare kan bytas mot besvikelse när verkligheten klarnar. Samtidigt skall vi vara medvetna om och respektera att vår verksamhet inte intresserar alla. För att få ut det mesta möjliga av den frimureriska verksamheten krävs ett genuint intresse, eftersom ingen annan, än vi själva, kan forma oss till riktiga frimurare. Avslutande kommentarer från intervjuns fria diskussioner: ◈Glöm inte bort passiva medlemmar! Är någon borta från verksamheten en länge tid blir det kanske svårt för honom att komma tillbaka. En aktiv medbroder eller fadder är här av största betydelse. ◈Följ upp de nya medlemmarna! Alla har inte bekanta från tidigare och behöver därför ”draghjälp” för att komma in i brödragemenskapen. ◈Ingen kan vandra någon annans väg! Vi vandrar ensamma, om också i grupp. Verksamhetens innehåll är samma för alla, men vi kanske inte uppfattar allting på samma sätt pga våra personliga preferenser och individuella val. Det finns många olika saker inom frimureriet som tävlar om vår uppmärksamhet och vårt intresse, t ex kamratskap, andliga dimensioner, diskussioner med likasinnade, det kristna budskapet, mentalt stöd (broderskapet förpliktar), symbolik eller en lugn stund fri från stress. ◈Frimureriet är en livsstil! TEXT: ROGER SOHLBERG, VI FOTO: JOHAN HAGSTRÖM, X Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 19 Syskonbesök i Norge besöker FIDUCIA I OSLO 13–15 november 2014 Torsdag förmiddag den 13 november samlades en grupp Convivium-medlemmar på Helsingfors-Vanda flygplats för en resa till Norges huvudstad. Conviviums norska syskonorganisation, Fiducia i Oslo, stod inför att fira sin verksamhets 45-års jubileum följande dag den 14 november. E n försmak av den norska gästfriheten fick vi ankomstkvällen då vi deltagare från Convivium samlades i hotellets restaurant för mingel med de norska värdarna. Värdparet Dag och Aase Johannessen med lokala stödtrupper hälsade oss välkomna med norsk värme och öppenhet. Själva festdagen, fredag, inledde vi tillresta gäster med att bekanta oss med Den Norske Frimurerordens stamhus. Det ligger centralt beläget i Oslos centrum med Stortinget som granne. Efter att vi välkomnats i huset fick vi en rundvisning på muséet där broder Erling G. Olsen, med stor sakkunskap om Ordenshuset och frimureriet i Norden på ett medryckande sätt berättade om museiföremål, deras tid och förhållandena över lag. Härefter tog broder Harald Sundin över som ciceron och förde vår grupp på en vandring i ordenshuset och dess historia. Från det magnifika trapphuset till bl a Armigeralsalen, OSM:s representationsrum, och Johannessalen, vi fick höra om husets öden och verksamheten i huset i går och i dag. Efter rundvandringen förenades vi med ett stort antal lokala Fiducia-medlemmar för en festsamling i Johannessalen. Fiducias första 45 år markerades här med tal, dikt, sång och musik. SMP Ragnar Tollefsen representerade den norska ordensledningen. Dagsprogrammet avslutades med en gemensam lunch i den storslagna festsalen med efterföljande kaffe med ”tre slags kaker” i Armigeralsalen där vi fick avnjuta musik (Gluntarna) av två norska sångarbröder och några virtuosa solostycken på violin framförda av Hjørleifur Valson. Fredag kväll besökte damerna den Norska Operan och såg där baletten Romeo och Julia. Vi gästande bröder samlades i ordenshuset för en logesammankomst i grad I. Som värdloge stod SJL Olaf Kyrre till den Gyldene Kjeden, en av de Johannesloger som arbetar enlig Polstjerneritualen. Polstjernelogerna som i Norge arbetar från grad I till grad Samling i marmoraulan före rundvisningen. Foto: Frank Jakobsen. 20 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Faktaruta: Sällskapet Conviviums ändamål är att sammanföra 65 år fyllda frimurarebröder, deras hustru eller livskamrat och samtliga frimurareänkor, oberoende av ålder, med anknytning till de i Nyland verkande logerna inom Svenska Frimurare Orden. Medlemmarna träffas sex gånger om året (oktober, november, december, februari, mars och april) till samkväm med program, normalt kl. 13.00 den första tisdagen i månaden. Sammankomsterna aviseras i det Nyländska infobladet. Andra slag av aktiviteter såsom exkursioner, museibesök och gruppresor kan ersätta ordinarie möte eller företas därutöver. Convivium-bröder inför ingången till Polarstjerneordens Johannessal. Foto: Frank Jakobsen III, har sitt ursprung i de nationalistiska strömningar under slutet av 1800-talet då ett stort antal bröder i Norge inte längre ville vara underordnad Svenska Frimurare Orden och därför sökte patent i en mindre tysk storloge. Polarstjernelogerna och deras verksamhet är i dag långt integrerad med DNFO:s verksamhet som arbetar enligt det svenska systemet. I Ordenshuset i Oslo verkar i dag tre loger med Polarstjerneordens ritual och fyra arbetar enligt det svenska systemet. Efter sammankomsten intog bröderna en brödramåltid. Lördag morgon var det dags att lämna hotellet och stiga på vår charterbuss för en rundtur i och omkring Oslo. En proffsguide steg på bussen, presenterade sig som Heinz. Han berättade med en avväpnande humor om stadens förtid och nutid, samtidigt som han under bussturen pekade ut ett otal sevärdheter och intressanta platser. Med rungande applåder visade vi vår uppskattning då han dryga 3 timmar senare tackade för sig och lämnade bussen. Dessförinnan hade han guidat oss genom Oslo, Bygdøja och Holmenkollen. Intresserade kan kontakta Sällskapets ordförande Li Lindqvist, e-post: [email protected] eller telefon: 040-587 9963 Bussturens längsta uppehälle gjordes vid Vigelandsanläggningen där Heinz levandegjorde Vigelands livsverk i granit och brons på ett fängslande sätt med en blandning av fakta och tolkningar varvade omlott. Vid mörkrets inbrott vände bussen mot Gardemoen. Där tog vi alla ett varmt men vemodigt farväl av värdparet Dag och Aase Johannessen som ställt upp i vått och torrt, gjort så mycket för oss och följt med oss under hela besöket. Det var många innerliga önskningar om ”snarlig gensyn”. Det är med värme och uppskattning för våra norska värdars och våra egna researrangörers insatser vi deltagare ser tillbaks och minns våra upplevelser i Oslo. TEXT: TIMO DAHL, X Convivium-gruppen lyssnar till guiden Heinz. Foto: Timo Dahl. Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 21 Vår vandring leder till förbättring Frimureriet och det sociala kapitalet E tt av frimureriets mål är att få oss bröder att arbeta för att bli bättre människor. Huruvida det lyckas låter jag vara osagt. Jag tror dock att frimureriet som minimum får oss att åtminstone reflektera över hur vi beter oss i den allmänna världen. Vidare beroende på vad vi sysslar med påverkar frimureriet också vår syn på olika samhälleliga och yrkesmässiga företeelser. I det följande skall jag utgående från min egna personliga upplevelse av frimureriet och min bakgrund som samhällsvetare försöka diskutera sambandet mellan frimureriet och en teori som förekommit mycket i den samhällsvetenskapliga diskussionen under de senaste 20 åren, nämligen teorin om det sociala kapitalet Huvudpoängen är att socialt kapital, som är ett centralt begrepp inom samhällsvetenskaperna, är någonting bra för samhället och jag argumenterar för att frimureriet stärker det sociala kapitalet. Det sociala kapitalet är ett vedertaget och viktigt begrepp inom samhällsekonomisk forskning. Ett enkelt sätt att klargöra för sig det sociala kapitalets innebörd är att först utreda begreppen fysiskt kapital och humant kapital (eller humankapital). Begreppet fysiskt kapital har en mycket lång historia som daterar sig mycket längre tillbaks i tiden än den 22 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Så långt är allt bekant även för lek- Artikelförfattaren Edvard Johansson. moderna ekonomiska teorin, som kan sägas ha startat med Adam Smiths bok ”The Wealth of Nations” från 1776. De allra flesta lekmän är säkert bekanta med vad som är fysiskt kapital (eller bara kapital) som man talar om i det dagliga livet. Fysiskt kapital är t ex produktionsanläggningar eller fastigheter eller liknande som genererar en viss avkastning. Man kan investera i fysiskt kapital, t ex genom nybyggnad. Fysiskt kapital kan också förstöras eller förslitas. De ekonomiska vetenskaperna innehåller följaktligen också många olika sätt att beräkna avkastningar och återanskaffningsbehov m.m. för fysiskt kapital. mannen. Vad som däremot kanske är mindre bekant är att man sedan slutet av 1960-talet inom de ekonomiska vetenskaperna rätt intensivt studerat det som kallas humankapital. Humankapital kan kanske också kallas för kunskapskapital vilket bättre fångar in vad det är frågan om. Under 1960-talet började man nämligen vara på det klara med att det fanns ett systematiskt positivt statistiskt samband mellan en individs utbildningsnivå och inkomst (eller annan framgång i livet, såsom hälsa och äktenskap). Mer välutbildade personer förtjänade helt enkelt i snitt mer (med stora individuella variationer förstås). Man började på allvar förstå att detta kanske hade att göra med att de kunskaper individen hade inhämtat genom utbildning ger avkastning på arbetsmarknaden i form av bättre förtjänst. Så småningom lade berömda ekonomer såsom bland andra Gary Becker fram teorin om humankapitalet – dvs. att kunskapskapital, precis som fysiskt kapital, är något man kan investera i, som kan förstöras och eventuellt ”förslitas” med tiden. Exempel på investering i humankapital är naturligtvis all slags utbildning, t.ex. i skola/universitet eller på arbetsplatsen. Gary Becker tilldelades 1992 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sin teori om humankapitalet. parten skall bete sig opportunistiskt. På ett sätt är det kanske naturligt att tänka sig att det sociala kapitalet på något sätt mäter graden av tillit i samhället. Nu närmar vi oss pudelns kärna. Jag En variant av det sociala kapitalets kretslopp (M Gardberg). Det sociala kapitalet har diskuterats mera inom sociologi än ekonomi men har under det senaste två decennierna blivit ett vedertaget begrepp även inom de ekonomiska vetenskaperna. Idén går ut på att sociala nätverk har ett värde och kan ses som ett slags kapital. Med detta som utgångsläge är det enkelt att tänka sig möjligheten att investera i sociala nätverk och att detta kan ge någon typ av avkastning. Idén om det sociala kapitalet fick sitt verkliga genombrott genom Robert Putnams, Robert Leonardis och Raffaella Nanettis bok ”Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy” från 1993. I boken visar författarna att de regioner i Italien som verkar ha en högre nivå av socialt kapital också fungerar bättre vad beträffar t ex beslutsfattande och demokrati. Nivån på det sociala kapitalet hade författarna mätt bl a genom medborgarnas aktivitet i olika föreningar och politiska partier. Ett aktivt civilsamhälle är alltså viktigt för att demokratin skall fungera. Intressant nog finner man att det sociala kapitalet i de nordiska länderna verkar vara på en hög nivå. Man har även dragit paralleller till att den relativa av sakna den av korruption i Norden har ett samband med detta. För oss bröder i Stor Capitlet i Finland av Svenska Frimurare Orden är det socia la kapitalet av speciellt intresse. En del forskning har nämligen visat att svenskspråkiga finländare verkar ha bl a bättre hälsa än sina finskspråkiga landsmän. Det har vidare visat sig vara svårt att hitta enkla förklaringar, såsom bättre hälsovanor eller annorlunda diet, som skulle förklara dessa skillnader. Intressant nog har man i denna forskning lyft fram att det kunde vara skillnader i det sociala kapitalet som ligger bakom fenomenet. Det är förstås smått vanskligt att mäta socialt kapital eftersom det inte finns något direkt vedertaget sätt att mäta detta kapital. Men som redan sades är ett alternativ att man utreder medborgarnas olika föreningsaktiviteter. Man utgår då ifrån det inte alltför oresonliga antagandet att deltagande i föreningsliv genererar sociala kontakter. Ett annat sätt är helt enkelt att man gör enkäter där man frågar individer t ex om man i största allmänhet kan lita på andra människor. ”Do you trust the others?” är en vanlig engelskspråkig fråga i enkäter som försöker mäta nivå på socialt kapital. Desto positivare man förhåller sig till den här frågan i en befolkningsgrupp, desto bättre tycks befolkningsgruppen eller regionen klara sig vad beträffar viktiga samhälleliga funktioner som demokrati och ekonomi. Intuitivt är detta förstås inte svårt att föreställa sig exempel där detta kunde vara sant. I ett samhälle med en hög nivå av socialt kapital blir det förstås lättare att t ex skriva avtal, eftersom man inte behöver vara så orolig för att mot- vill nämligen hävda att frimureriet i allra högsta grad är utformat på ett sätt som fostrar socialt kapital. Frimureriet är förstås mycket mångfacetterat och betyder olika saker för varje broder. Det viktiga är frimureriets strävan att få oss bröder att bekämpa våra laster och ta ansvar för vårt eget handlande gentemot andra människor. Som samhällsvetare slås jag av tanken att dessa frimureriska strävanden ökar det sociala kapitalet i samhället. Det är uppenbart att frimureriets system med gradgivningar, studier och samvaro fostrar på ett naturligt sätt socialt kapital mellan oss bröder. Men frimureriet stöder också uppbyggnaden av det sociala kapitalet i samhället i stort, eftersom vi bröder (om frimureriet lyckas) blir bättre avtalsparter, samarbetspartners, politiker eller mer pålitliga människor i största allmänhet också när vi interagerar med personer som inte är frimurare. Såsom fOM i SJL Ledstjärnan Karl-Erik Williams många gånger har uttryckt det: en frimurare skall vara en person som andra i samhället kan lita på! Som en avslutning vill jag konstatera att jag efter att ha blivit frimurare slagits mycket stark av tanken att frimureriet är en av flera företeelser som på sätt och vis bär upp civilsamhället. Mitt argument är att vi bröder, om vi tar frimureriet på rätt sätt, kommer att bidra till ett bättre samhälle – och låt oss då kanske tänka oss att det åtminstone delvis sker via det som i samhällsvetenskapen går under benämningen det sociala kapitalet. TEXT OCH FOTO: EDVARD JOHANSSON, VI Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 23 Ett hobby med frimuraranknytning Frimureriska frimärken – Varifrån har de kommit, vart har de varit på väg och varför? Denna artikel baserar sig på skribentens föredrag på Symbolens månadsmöte i maj 2014. Bakgrund Att det finns frimärken med otvivelaktig anknytning till frimureriet hade jag ingen aning om förrän jag stötte på ett sådant frimärke i slutet av år 2012. I samband med en bokbeställning satt det på postpaketet ett frimärke, som den indiska posten hade gett ut i anknytning till firandet av The Grand Lodge of Indias jubileumsår 2011. Denna första kontakt med frimureriska frimärken väckte mitt intresse i den grad, att jag bestämde för att försöka samla samtliga lätt tillgängliga frimureriska frimärken som finns till salu på de vanligaste frimärksmarknadsplatserna (främst internetauktioner). Den röda tråden i sammlandet är och har varit frågan: ”Vad kan man lära Bild 1 24 sig av frimureriet på basis av frimärken?”. För tillfället innehåller samlingen uppskattningsvis ca 60 % (eller +/- 200 st) av alla tillgängliga s.k. frimureriska frimärken. Det finns både nya oanvända och använda stämplade märken i samlingen. Samlandet fortsätter i lugn takt helt enkelt för att vissa sällsynta frimärken dyker upp på marknaden tydligen mycket sällan. Alla frimärken i samlingen uppfyller tre bestämda kriterier: frimärket innehåller symboler med otvivelaktig anknytning till frimureriet, frimärket innehåller text med anknytning till frimureriet samt att frimärket har givits ut av ett lands officiella myndigheter (post etc) och märket är därmed godkänt att användas/har använts som ett Bild 2 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 officiellt frimärke (BILD 1). Man kan säga allmänt att det utges i medeltal 0–10 frimureriska frimärken per år och att det finns en mycket stor efterfrågan på frimureriska frimärken. Ett stort antal finns att köpas för det regelrätta försäljningspriset, men vissa sällsynta frimärken kan på eftermarknaden kosta allt från några tiotals euro ända upp till 250 euro/st. Det äldsta frimärket i samlingen är för tillfället ett frimärke från år 1938 och det nyaste från december 2014. Frimureriska frimärksmotiv De vanligaste motiven i frimureriska frimärken är utan tvekan frimureriska symboler. En klar orsak är säkert den att frimureriska symboler tilltalar oss mycket djupare än text. De vanligaste symbolerna som förekommer är: cirkeln, den räta vinkeln, passaren, lodlinan, mursleven, kandelabrar, bokstaven G, den ohuggna och den huggna stenen samt det schackrutiga golvet. Vanliga motiv är även kända frimurare som var t.ex. frihetskämpar, nationella hjältar och presidenter. Ett nämnvärt tema år också Mozart, som förekommer i tiotals frimärken. Teman angående frimureriska dygder samt välgörenhet förekommer också. Frimureriet med anknytning till den franska revolutionen och det Amerikanska frihetskriget (1775–1783) förekommer även ofta. I dagens läge och speciellt i Europa är de vanligaste motiven relaterade med olika loger, logers jubileumsdagar, festligheter eller högtidsdagar (BILD 2). En mycket intressant och lärorik detalj i detta sammanhang har också varit att forska i bakgrunden kring enskilda frimärken. Att söka fotografier på de riktiga förebilderna på motiven som finns avbildade i frimärken. Detta gäller speciellt logebyggnader. I BILD 3 ser du några exempel på detta. Varifrån har de kommit och varför? Det största antalet frimureriska frimärken har utgivits i Syd- och Centralamerika (BILD 4). Till detta finns säkert många orsaker, men på basis av frimärken, får man en bild av att många kända frimurare har haft en mycket betydelsefull roll i bl.a. frihetskampen på 1800-talet och de hyllas än idag som nationella hjältar (t ex Simón Bolívar, Giuseppe Garibaldi, Francisco de Paula Santander mm). Detta kommer fram i och med att små frimurarsymboler används som motiv i regelrätta personfrimärken. Man vill framföra då att frimureriet var en viktig del av ifrågavarande personens levnadsöde och verksamhet. Bild 3 Bild 4 Frimärkena ger också en bild av att frimurarorganisationerna, speciellt sydoch centralamerika, har en stark samhörighet och ett regelbundet samarbete. Det ges regelbundet ut nya frimärken med anknytning till större frimurarmöten. Överlag så kan man se att dessa syd- och centralamerikanska frimärken ger i allmänhet mycket mera information om frimureriet än t ex Europeiska frimärken. Det förekommer ofta exakta avbildningar av logebyggnader i olika städer, vilket inte är så vanligt i europeiska frimärken. Motiven i frimärkena i Europa har med åren haft en kanske på något sätt neddämpad ton och minimalt innehåll. Man har utgivit frimärken men på en mycket allmän nivå. Det har då ofta handlat om jubileumsår och frimureriet i ett land. Endast i undantagsfall har man använt som motiv enskilda loger för att inte tala om personer som motiv i frimärken. En klar orsak till denna återhållsamhet kan ha varit de politiska omständigheterna som rådde i Europa ända till början av 1990-talet och rådande allmänna opinionerna om frimure- riet. Idag kan man dock se att antalet nya frimureriska frimärken i Europa ökar sakta men säkert år efter år. Vad kan man lära sig av frimureriska frimärken? Som avslutning kan man säga att det är mycket lärorikt att studera motiven i frimureriska frimärken. Man kan lära sig mycket om hur och när loger grundades på olika kontinenter, hur stor betydelse frimureriet har haft och har i olika kulturer och samhällen samt om alltid så intressant personhistoria. Om du vill ytterligare fördjupa dig i ämnet så är internet den enklaste källan. Med de vanligaste sökorden ”masonic stamps” öppnar sig flera länkar till frimureriska frimärksklubbar, internet-auktioner samt butiker som har frimureriska frimärken till salu. Ifall intresset för frimärken och frimärkssamlandet växer, kan det vara intressant att bli medlem i en frimärksklubb. Skribenten och flera andra bröder hör till år 1893 grundade Helsingfors Frimärkssamlare Förening rf (HFF), som har sina möten regelbundet på onsdagar i Suomen Filatelistiseuras lokal, Lönnrotsgatan 32 B Helsingfors. Mötena påbörjas vanligen med ett intressant frimärksrelaterat föredrag och avslutas med en frimärksauktion. TEXT OCH BILD: MARKUS LAHTI, IV-V Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 25 Mystik och himlamakt SHEKINAHNS MAKT Vad är ett av de viktigaste föremålen i våra liv? Vad är det vi har väldigt svårt att avvara dagligen och som på ett markant sätt styr inte bara vår vardag utan hela vår existens? Vad är det som indelar vårt dygn i ett speciellt mönster så att vi kan kartlägga det som ligger bakom oss och som komma skall? Jo, klockan. För de allra flesta av oss är det absolut nödvändigt att ständigt ha tillgång till en tidsangivelse i någon form, vare sig det är solur, moraklocka, armbandsur eller tidsangivelsen i våra mobila telefoner. U nder de närmaste 15–20 minuterna skall jag gå tillbaka i tiden och visa hur stor betydelse Solen och några andra planeter i vårt solsystem har haft för oss i många avseenden, även frimureriska. Tänk bara på uttrycken som tolv, middag, full middag, midnatt och full midnatt. Dessa var en gång esoteriska benämningar som tempelriddarna använde så att oinvigda inte skulle förstå vad de pratade om. Det finns bevis för att även om förbundsarken förvarades inne i Templet, var det inte ursprungligen vid uppförandet tillägnat Jahve. Kung Salomos polyteistiska kungadöme eller kungavärdighet krävde ett tempel som hade anknytning till alla gudar – ett slags kommunikationscentrum som gav härskaren tillträde till gudarnas rike i himmelen. Nyckeln till en sådan byggnad låg i förmågan att förstå sig på astronomi och i största möjliga mån de långa rörelserna för planeten Venus – gudinnan Ashtoreth eller Astarte. Dyrkandet av gudinnan Astarte, som även kallades Ishtar, Anat, Ashtar, 26 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Baalat-Gebal och Asherah, var av en central betydelse för Kung Salomo. Hon förknippades med fertilitet, sexualitet och krig, och hennes symboler var lejonet, hästen, sfinxen, duvan och framför allt en femuddig stjärna i en cirkel. Detta pekade på planeten Venus, vilket var den synliga manifestationen för denna stjärngudom. genom zodiaken och slutar på den plats där hon startade. Denna besynnerliga rörelse är i det närmaste precis på sekunden och har sålunda varit ett underbart instrument för astronomer/präster att mäta tiden som klocka och kalender. Då planeten färdas genom rymden tycks den beskriva en femuddig stjärna runt Solen, som ligger till grund för det pentagram som alltid tycks ha haft en mystisk betydelse för människor i alla kulturer. Pentagrammet inne i en cirkel delar cirkeln i fem delar om 72 grader, vilket baserar sig på 3-talet, dvs. 3x8= 24, 3x24=72. 5 gånger 8 år är en venuscykel. För Kung Salomo var planeten Venus cykel om exakt 40 år av största betydelse. Han liksom många konungar före och efter honom visste att varje viktig livsaspekt styrdes av denna gudomliga period om 40 år, vilket framgår av noteringar i Gamla Testamentet enligt följande: Planeten Venus ligger inom Jordens omloppsbana runt Solen och är den andra planeten i raden efter Merkurius. Från Jorden sett är planeten Venus det ljusstarkaste föremålet på himlen efter Solen som morgonstjärna, eller strax efter skymningen som aftonstjärna. Då den visar sig, väver den ett verkligen anmärkningsvärt mönster under sin gång, när man betraktar den från Jorden. Vart åttonde år återvänder planeten Venus till samma punkt på himlen, stjärnorna i bakgrunden är inte de samma ur astronomisk synvinkel. Planeten Venus har rört sig en femtedel av sin väg genom zodiaken. Vart fyrtionde år fullbordar planeten Venus ett fullt varv Venus’ rörelser tecknar på 8 år ett i det närmaste perfekt Pentagram på himlen. (MG). – Moses hade fört sitt folk genom öknen i 40 år från 40 års åldern tills han var 120 vid sin död, vilket var vid slutet av hans tredje Venuscykel. – I hela Gamla Testamentet låter Gud landet ofta vila i 40 år. – Israel hade syndat så Gud gav landet en fiende i 40 år. – Eli var domare i Israel i 40 år. – Saul – Israels förste smorde kung – blev kung vid 40 år och härskade i 40 år. – Sauls son, Ishbosheth var 40 år då hans regeringsperiod började. – Kung David, Salomos fader, regerade i 40 år. – Salomo visste att han kunde regera endast i 40 år, och så blev det. kens bakgrundsstjärnor. En sådan händelse inträffade enligt detta vid vintersolståndet år 967 f.v.t., dvs då Kung Salomo befallde att grundstenen till hans tempel skulle läggas på en kulle norr om staden Jerusalem. Detta är uppgifter som våra astronomer och astrologer har försett oss med, och tack vare dem kunde broder Ralph Salo konstruera vår stjärnhimmel i Mariehamn. Enligt prästerliga beräkningar skulle den gudomliga Shekinah visa sig på den mörka morgonhimlen som en glindrande stjärna strax före gryningen. Detta sägs vara precis 1440 år efter Noaks ark med dess överlevande djur och människor. 480 år tidigare hade Moses fört sitt folk genom Röda havet. Det fanns bara en stjärnkraft som var starkare än Venus 40-åriga cykel och det var den heliga Shekinah. Denna glindrande stjärnkraft brukade visa sig på himlen i perioder på varje 12 Venuscyklar, alltså vart 480 år, och då kunde den skina ned mot jorden flera gånger under några år innan den försvann igen. Ordet Shekinah är hebreiska och betyder ”bo” eller ”vistas”. Det anger att Gud är närvarande. I Jerusalem Templet betydde det att Gud var närvarande, då rök uppsteg mellan de två keruberna. Rent lingvistiskt sett är det intressant att se betydelsen av ”mishkan” som är besläktat med ”shakan”, alltså ”bo” eller ”vistas”, för ”mishkan” betyder tabernakel eller boplats. I Exodus 40: 34-35 läser vi: Shekinah var något som var större än Jahve, Ashtoreth eller någon annan enskild gud. Allt sedan det femte årtusendet f.v.t. hade man byggt tempel med öppningar som via en ingång kunde leda in ljuset från Venus och Solen på ett bestämt sätt och i synnerhet vid speciella astronomiska tidpunkter som höst- och vårdagjämningarna och sommar- och vintersolstånden. I Newgrange på Irland finns en monolitisk byggnad som är ståtligare och tusen år äldre än pyramiderna och mera än 2000 år äldre än Salomos Tempel. I denna gång lyser Shekinah vart åttonde år vid vintersolståndet. ”Då täckte molnet mötestältet, och Guds härlighet fyllde tältet. Och Moses kunde inte gå in i mötestältet, för molnet vilade ovanför det, och Guds härlighet fyllde tältet.” I själva verket förorsakades Shekinah av att planeterna Venus och Merkurius låg i konjunktion med varandra, dvs. de låg i samma linje och såg ut som en ytterst stor stjärna. Att Shekinah visade sig förkunnade de största ögonblicken i israelisk och judisk historia. En speciell betydelse tillskrevs den händelse då Shekinah visade sig var tredje gång, dvs. vart 1440 år, då detta strålande föremål ligger exakt i samma läge inom zodia- Shekinah anger ”Guds närvaro”, som här symboliseras av en glindrande ljuskälla mellan två keruber. (George Washington Masonic National Museum) Salomos drivfjäder var förvisso mera invecklad än enbart en önskan att helt enkelt infria sin fader Davids önskan genom att bygga ett tempel i Jerusalem för att kunna dyrka Jahve. Nej, han ville ha mera än detta. Han ville ha ett tempel som fungerade som en maskin som kunde framkalla ett svar på frågan om varifrån ljuset från Shekinah kom. Detta var något helt annat än ett enkelt tempel, där man kunde dyrka Gud. Det var en noggrant byggd mekanism som skulle fungera som en kanal till alla gudar, ett slags kommunikationscentrum mellan människorna och alla de gudomliga varelser som kontrollerade framtiden och kunde skapa framgång eller motgång för konungarna på jorden. För att bli en riktig sådan konung med oinskränkt makt och kunskap för att kunna komma i kontakt med hela kosmos eller hela världsalltet – via sin Gud Jahve –, behövde Salomo en kommunikationsanordning som kunde klara av detta. Tyvärr kunde varken han eller någon av hans präster konsten att bygga en sådan anordning. Av denna anledning ansåg sig Salomo tvungen att rådfråga Hiram, den nya konungen i den feniciska staden Tyros, som finns vid Libanons kust. Han ville ha hjälp med att anskaffa det lämpliga trämaterial som behövdes för denna magnifika byggnad, anställa kunniga timmermän och stenhuggare samt en präst som samtidigt var så pass kunnig i byggnadskonsten att han kunde förstå hur gudarna fungerade. I gengäld skulle han, Salomo alltså, driva in så stora skatter av sitt folk att han kunde anskaffa rikligt med olja, spannmål och vin, och alltsammans skulle skeppas till Tyros. Det kultiverade folket, fenicierna, var förmögna och synnerligen välutbildade. Ashtoreth eller Astarte var deras högsta gudom, och deras kunskaper om Venus rörelser på himmelen saknade motstycke till och med bland astronomerna/prästerna i Egypten och Babylonien. Mannen som skulle axla det stora ansvaret för uppförandet av Salomos tempel hette Adoniram eller Hiram. Han kallades även för Hiram Abif, en mästerlig yrkesman som även var överstepräst. Den senare delen av hans Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 27 namn – Abif – lär vara av fransk härkomst och betyder ”den som undanröjts, dödats”, vilket ju stämmer överens med legenden. Denna nomadstam kallades kananéer och de bodde vid Levantens kustremsa. De verkade som kopparsmeder och metallarbetare, och alla stenhuggare som de rekvirerade var också präster. Eftersom Hiram Abif var kopparsmed är det ganska sannolikt att han även hörde till denna stam. Det var allmänt känt att han hade tillverkat de tvenne kopparstoderna Jakin och Boas, pelare som hade rests utanför Templet för att utmärka solståndens ytterlägen vid horisonten. År 967 f.v.t. är ett viktigt årtal, då man med Hirams hjälp lade grundstenen för Templet, 4 år efter det att Salomo hade intagit tronen i Jerusalem och 2 år efter det att Hiram hade blivit kung av Tyros. Det verkar sannolikt att kung Hirams första officiella uppgifter var att sända ut sin namne till Jerusalem för att planera Templet i denna stad. Det lär ha tagit drygt ett år att göra de nödvändiga astronomiska observationerna och beräkningarna för att kunna bygga ett tempel som skulle fungera med den kommande Shekinah. Att detta tal – 960, eller två Venus cyklar à 480 var – har en stor betydelse då våra experter på tid kontrollerar planeternas exakthet och precision i sina banor runt Solen, inser vi då de har dragit slutsatsen att en Shekinah måste efter denna regelbundenhet ha inträffat vid Jesu födelse, men 6–7 år före vår tideräkning. Betlehemsstjärnan strålade som aldrig förr, vilket de tre vise män- nen påpekade för Herodes. Denna korrigering av Jesu födelseår har våra stjärntydare och astrologer kommit fram till. Inte ens den katolska kyrkan lär ännu ha haft anledning att betvivla detta rön. Den exakta mittpunkten för Templet måste man fastställa för att kunna uppföra det på den kulle som låg norr om staden, eller på det ställe som kallas Tempelberget idag. Orsaken härtill var den att ljuset från den uppgående solen i öster skulle dyka upp i horisonten vid exakta punkter på bergssluttningen i öster under hela året. Solen stiger upp precis i öster två gånger i året, dvs. en gång på våren och en på hösten, vid de två dagjämningarna, då det råder 12 timmar mörker och 12 timmar ljus. Om det vore möjligt att varje morgon under ett helt år med början vid vårdagjämningen se solen gå upp tidigare och längre norrut i horisonten i exakt tre månader ända fram till sommarsolståndet, då det råder mest dagsljus, skulle följande tre månader vara motsatsen, dvs. solen skulle gå upp längre söderut och senare för var morgon, vidare från höstdagjämningen till vintersolståndet med den kortaste dagen och mest mörker. Om man kunde ta en bild av varje soluppgång, skulle det bli en film som har en pendel vid dagjämningarna i mitten och solstånden längst ut på kanten. Denna kunskap var avgörande för astronomerna/prästerna för 3000 år sedan. Den behövdes för många viktiga ceremonier under året, inte minst för att få den viktiga tidpunkten för sådd, men även när det var dags att kontrollera om tiden för skörd var inne. Man hade inte valt Jerusalem som plats för Templet av en ren slump. Platsen var ett ypperligt ställe för astronomiska iakttagelser. Vid ekvatorn är det i stort sett lika länge ljust och mörkt, och solen går upp rakt i öster och går ner rakt i väster, fraser som liknar dem vi har i våra ritualer. Vid polerna har vi vid den ena ljust hela dagen och mörkt vid den andra. Mellan dessa ytterligheter ökar vinkeln mellan de två solstånden ju längre bort från ekvatorn man färdas. Latituden för Jerusalem är 31 grader och 47 minuter nord, vilket innebär att vinkeln för skuggorna som skapas av vinter och sommarsolstånden är exakt 60 grader. Denna observation kan man göra genom att rita en cirkel på marken och placera en vertikal käpp i öster och en i väster. Man får då följande bild. (se bild med Davids stjärna i mitten) På morgonen vid vintersolståndet skulle käppen i öster kasta en skugga 30 grader norr om centrum och på kvällen kastade den västra käppen en skugga 30 grader söder om väster. Vid sommarsolståndet skulle man få en omvänd skuggvinkel, vilket gav en romb i cirkelns mitt. En nord-sydgående rät linje över båda vinklarna skapar en figur som är unik för denna trakt, och i Jerusalem bildas den perfekta sexuddiga stjärna som kallas Salomos sigill och Davidsstjärnan. Detta var alltså föregångaren till GPS (Global Positioning System) som idag används för att navigera och bestämma ens plats på jorden. Den kunde kal�las en geografisk positions ställe för att behålla GPS förkortningen. Men denna symbol som finns i den sexuddiga stjärnan och först nyligen har den blivit en symbol för judendomen, som tidigare hade Menorah som sin främsta symbol. Den förekommer väldigt sällan i den tidigare judiska litteraturen. Davidsstjärnan har fått det namnet därför att Davids sköld lär ha haft denna form. Även muslimerna kallar den Davids- På högra sidan har du Öster med solens uppgång, längst i norr högst upp (sommar) och längst ned i söder (vinter). Man kan teckna Davids stjärna genom att dra latituder genom nord och syd till höger och vänster om den röda mittpunkten, som representerar templets högkor (det allra heligaste) där arken förvarades. (Rolf Söderback). 28 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Salomos Tempel (internet, modifierad). stjärnan och Salomos sigill. Den skulle för första gången ha setts på ett sigill från 600-talet e.v.t. Det finns många andra förklaringar för denna stjärna, som på hebreiska heter Magen David. En tolkning är att på grund av att den är hoptvinnad går den inte att separera, precis som israeliterna. En andra tolkning är att en spets pekar uppåt för att beteckna våra böner som går upp till Gud och den andra som pekar nedåt betecknar Guds nåd eller att Gud hör bön. En tredje står för tolkningen att de tre sidorna i trianglarna står för de tre typer av judar det finns, nämligen israeliter, Kohanim och Leviterna. En fjärde påstår att sköldarna byggdes på detta sätt hopflätade för att bli starkare och kunde tåla flera slag. En femte säger att de sex uddarna står för det faktum att Gud har ubikvitet, dvs. han finns överallt för att skydda judarna från de sex väderstrecken nordväst, nord, nordost, sydost, syd och sydväst. Ytterligare en står för skapelsedagarnas antal sex i de sex uddarna och hela stjärnan är den sjunde eller vilodagen. Emellertid är teorin om GPS, platsbestämningen också mycket relevant eftersom den också har en livsnära funktion, nämligen att tala om för jordbrukarna när det börjar bli dags att förbereda sig för att så och skörda. Romben är dessutom ett kännetecken för den speciella orten. Hiram Abif skulle ha förstått rombens innebörd, och det var därför han tog reda på var stadens centrum i form av den högsta platsen låg och på vilken Kung Salomo, träsnitt av Gustave Doré 1876. det var förtjänstfullt att bygga ett tempel som uppfyllde Salomos krav och intentioner. Jerusalem hade varit en helig plats, där man tillbett en gud eller flera gudar allt sedan stenåldern. Hirams intresse riktade sig mot något annat än solens upp- och nedgångar. Ordet Jerusalem sägs enligt kananéernas språk också betyda ”platsen där man iakttar Venus uppgång”. Därför ville han beräkna Venus rörelser och Shekinahns mycket invecklade mönster före Solens uppgång. De som besöker Jerusalem idag blir underrättade av guider och andra informatörer, att Salomos Tempel byggdes på Klippdomen, där Al-Aqsamoskén har stått i cirka 1450 år. Detta är den högsta punkten på kullen, men det är inte här som Templet stod. Vi anser oss veta idag att Salomos Tempel byggdes en aning längre norrut – på en plast som idag kallas ”Andarnas dom”. Anledningen är placeringen i rak linje mot den bergssluttning i väster som alltid har varit så speciell för Jerusalem. Denna lilla dom är endast några hundra år gammal, men under den finns den allra heligaste av alla platser på jorden. Den utmärker den öst-västliga linjen som löper från Oljeberget, då man betraktar den genom Gyllene Porten mot Den Heliga Gravens två domer i väster. Det var på toppen av Oljeberget som Översteprästen stod då han offrade Den röda Kvigan, enligt Mishnah, rabbinernas muntliga tolkning av Torah. Det sägs, att han under denna ceremoni var tvungen att se in i Det Allra Heligaste och stänka offrets blod i riktning mot Det Allra Heligaste. Av större betydelse är det faktum att Shekinahn skulle gå upp i öster ovanför denna bergstopp, passera genom Den Gyllene Porten och lysa genom mansardfönstret i Salomos Tempel på Förbundsarken. Professor Asher Kaufman från universitetet i Notre Dame, ett katolskt universitet i Indiana, USA, har helt självständigt kommit fram till samma slutsats utan referens till Shekinah. Att muslimerna byggde Klippdomen på ”fel plats” beror ju helt naturligt på det faktum att det judiska folket skulle presentera felaktig information för en icke-jude som tänker bygga på en sådan helig plats. Man kan föreställa sig det magiska ögonblicket, när Shekinah anlände enligt förutbestämmelsen år 967 f.v.t. – 1440 år efter Syndafloden och Noak – vid den exakta tidpunkt då grundstenen lades för Salomos Tempel. Den Glindrande Stjärnan, som senare skulle skina över Betlehem, hela Judéen, de tre vise männen och hela mänskligheten, steg snabbt i öster och framkallade en from känsla hos åskådarna, som knäböjde inför skenet från detta himmelska ljus och som varade i ungefär tio minuter innan den rödgula, cirkelrunda solskivan vällde ut över horisonten likasom solen uppgick i Öster för att upplysa och regera dagen... TEXT: ROLF SÖDERBACK, X Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 29 Slingergång och irrgång på väg mot målet En jungfrudans – en labyrint Bilden av det gåtfulla livet Mycket tidigt i historien började människorna bygga labyrinter. I en labyrint kan man gå endast en väg och den går som i en cirkel. Väljer man fel väg från början hamnar vandraren snart i en återvändsgränd och måste vända tillbaka och börja från början för att komma vidare. Målet är labyrintens centrum och sedan tillbaka ut igen. Men det är lika svårt att hitta ut som det är att hitta in. Den vanligast förekommande labyrinten består av sju ringar. Den är känd som den klassiska labyrinten. De flesta av oss har hört om labyrinten i Knossos på Kreta. Enligt traditionen hade kung Minos på Kreta stängt in ett fruktansvärt odjur i en stor labyrint som var byggd av sten med oräkneliga irrgångar, som var så skickligt byggda att den, som en gång gått in i denna labyrint, eller tvingats in i den, inte kunde finna vägen ut igen. Odjuret som bodde längst där inne hette Minotauros och hade en kropp, som påminde om en människas men med tjurhuvud! Sagan berättar I ett krig hade konung Minos på Kreta vunnit över Aten och ålagt staden en tribut av sju ynglingar och sju flickor till föda åt Minotaurus. Vart nionde år fördes de till Kreta på ett skepp med svarta segel. Konungen i landskapet Attika, där staden Aten låg, hette Egeus. 30 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 När tributen tredje gången skulle avgå till Kreta, erbjöd sig Egeus´ son Teseus att följa med. Ogärna gav den gamle Egeus sitt bifall till detta, men Teseus försäkrade att han skulle komma lyckligt tillbaka och lovade att som tecken därpå vid återkomsten hissa vita segel. Därefter steg han ombord och seglade till Kreta. Konung Minos lovade efterskänka tributen ifall Teseus kunde döda Minotaurus. Kung Minos tänkte att Teseus ändå inte skulle hitta ut ur labyrinten! Men Minos dotter Ariadne hade fattat kärlek Labyrintritning i kyrkan. På norra väggen invid predikstolen i S:t Sigfrids kyrka i Sibbo finns den här ritningen av en labyrint. Det finns också labyrinter ritade inne i andra kyrkor i Finland. Nagu och Korpo skärgårdskyrkor har sådana här figurer på innerväggarna. Till och med en sjöjungfru som sitter bredvid! I den här labyrinten i den gamla gråstenskyrkan i Sibbo syns däremot tydligt konturerna av en människa, vilket för tanken till människans sökande efter en väg genom livet. Det finns också en labyrintbild i Pernå kyrka, som var självaste Mikael Agricolas hemkyrka. Och i S:t Marie kyrka i Åbo finns inte mindre än fyra labyrinter målade i valvet tillsammans med flera skeppsbilder, som samtidigt ger en 1400-talsdatering. (Foto: Sten Westerholm). Jungfrudansen i Södra hamnen på Grytskär. Här vandrar artikelförfattaren Sten Westerholm inne i jungfrudansen invid Södra hamnen på Grytskär i Närpes yttre skärgård. (Foto: JanErik Widjeskog) till den unge hjälten från Aten och gav honom ett garnnystan, så att han kunde fästa ändan av tråden vid ingången och låta nystanet rulla upp efter sig. Han dödade Minotaurus och ledde sig längs tråden ut igen. I hemlighet förde han Ariadne med ombord och seglade med alla sina räddade kamrater hemåt igen. Men på hemfärden lade fartyget till vid ön Naxos. Där förvillade sig Ariadne i en skogstrakt. Trött lade hon sig på mossan att vila och somnade. Atenarna ropade och sökte men ingen svarade. Slutligen avseglade de utan Ariadne. När Ariadne vaknade blev hon förtvivlad. Då närmade sig ett egendomligt följe. Det var vinguden Baccus med sin vagn, som var förspänd med pantrar och tigrar, och han åtföljdes av nymfer och fauner med vinlövskransar i håret. De dansade och sjöng och drack vin och blåste i flöjter och slog på pukor och cymbaler. När vinguden såg den övergivna, vackra flickan, lät han henne sitta upp i sin vagn, virade vinlöv i hennes hår och gjorde henne till sin gemål! Varje dag gick den gamle kung Egeus hemma i Grekland ner till en klippudde vid Attikas strand för att se efter Teseus. Slutligen syntes fartyget, men i sin sorg över Ariadne, hade hjälten glömt att låta hissa vita segel! När den gamle fadern såg att seglen var svarta, störtade han sig förtvivlad i havet och omkom. Efter honom har det här vattnet fått heta Egeiska havet... Man har hittat mynt på Kreta från 300-talet f kr som varit försedda med en bild av en labyrint. Labyrintens historia är lång Stenlabyrinter är kända från hela världen. Det är fråga om en arketyp, en del av ursprungsmönstret för världen, som påträffas som bild på krukor och andra föremål inom olika kulturer från olika tider. De äldsta kända labyrinterna framställdes för mer än 4000 år sedan. Det är fråga om hällristningar, som beskriver hur man skulle hitta fram till villebråd eller tillbaka till sina förfäder. Golvmosaik i indiska tempel är också från samma tid, lagda som en labyrint. Till Europa kom labyrinten i slutet av den neolitiska stenåldern och i början av bronsåldern, för ungefär 4 500 år sedan, först som stenristningar, sedan på föremål, som hittats i Spanien och Syrien och speciellt längs medelhavskusten. Den medeltida labyrintens blomstringstid inföll under 12- och 1300-talen. De mest kända är de nordfranska labyrinterna som hittats i Chartres och Amiens samt den toskanska i Siena. Också i England finns labyrinter, men de är huvudsakligen gjorda som vindlingar utgrävda i grästorv! Labyrinter från området som sträcker sig från Indien till Indonesien har ofta en buddhistisk eller islamsk anknytning eller kontext. Klassiska stenlabyrinter har förekommit i Asien, både i Pakistan, Afghanistan, Nepal och i olika delar av Indien. Stenlabyrinter förekom också inom Kanadas indiankulturer, där de kal�lades ”gudinnans livmoder” – en plats i vilken man gick in i med en fråga och kom ut ur med ett svar! – Också Nazcaindianerna i Peru och Nordamerikas Hopi-indianer hade en labyrintfigur som bestod av sju ringar. Hos egyptierna och etruskerna skyddade labyrinter gravarna redan 4 500 f Kr. – Samerna i norr utövade magi i labyrinter. De trodde att de med labyrintens hjälp kunde förflytta renar på långt avstånd och skydda renarna för vargar och järvar. Så kan vi hitta labyrinten som figur överallt på vår jord, ända uppe i Sibirien. – På de platser där man byggde labyrinter med sju ringar, gick man genom labyrinten sju gånger. Om det var elva ringar gick man den elva varv. Men varför? Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 31 Jungfrudans på Storskär. På Storskär i Malax skärgård finns ett flertal välbevarade klapperstenslabyrinter. Här sitter författare Carita Nyström och mediterar vid en av dem. Omgiven av deltagarna i en skrivargrupp som hon ledde under 2009. (Foto: Tuomo Väänänen). Jungfrudanser och jatulintarhat! Vi finlandssvenskar kallar dessa labyrintliknande stensättningar i våra skogar och på öarna i vår skärgård för ”jungfrudanser”. Det finns omkring 200 jungfrudanser i Finland och i Sverige ca 300, men där kallas de ”trojaborgar. På det finska språkområdet talar man om ”jatulintarhat” – närmast översatt med ”jättehägnader”. På Island kallas de ”Völundarhus”, som syftar på en mytisk halvgudomlig smed som hette Völund, jämförbar med Ilmarinen inom den finska mytologin, han som smidde himlavalvet och stjärnorna. Inom det bottniska området, det vill säga Österbotten – Västerbotten, kan vi hitta 156 labyrinter. De flesta på öar och oftast på korta avstånd från något gammalt fiskeläge. Detta tyder på att dessa labyrinter skulle ha något slag av anknytning till fiskarbefolkningens liv. På grund av landhöjningen kan labyrinterna i vår natur inte vara äldre än från vår bronsålder, dvs omkring år 500 f Kr. Men ännu så sent som på 1800-talet byggdes jungfrudanser i Österbotten! Ett gemensamt drag hos dessa kustlabyrinter är att de ligger nära platser, som har varit farliga för sjöfart, där det har hänt många förlisningar och drunkningar. Det skulle tyda på att de Ryssugn. Alldeles intill den jungfrudansen på Grytskär i Närpes finns en mycket välbevarad sk ryssugn, där de människor som höll sig undan fienden, dvs ryssarna, tillredde sin mat under Stora ofreden. (Foto: Jan-Erik Widjeskog). 32 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 har en koppling till döden. Döden och de döda var ständigt närvarande i den maritima kulturen. De viktigaste sjöfartskusterna var samtidigt ”änkornas kuster”. Den svenske etnologen Christer Westerdahl menar att ”Jungfrun” i det här sammanhanget är en omskrivning för döden. Havet uppfattades som kvinnligt och samtidigt som symbol för döden i gammal tid. Jungfrudansen skulle därmed vara en metafor för en dödsdans, Danse macabre! Samtidigt ett slags bruddans, med döden närvarande mitt i glädjen! Jungfrudanser påträffas också invid forna avrättningsplatser, galgbackar. Därför kan de också ha något att göra med vår rädsla för gengångare, sk strandvaskare. Drunknade eller avrättade som inte fått komma till vila i vigd jord. Jungfrudanserna skulle måhända stänga inne dessa olyckliga i en labyrintfigur så att de inte skulle störa och skrämma levande människor med sitt ”strandvaskande”, sitt oroliga sökande... Den kanske främste kännaren av dessa stensättningar här hos oss, svensken John Kraft, anser att de har utgjort ett magiskt universalinstrument, som fiskarbefolkningen, som visste hur detta instrument skulle användas, kunde dra nytta av i sitt näringsfång. Förutspå väder, säkra fångster, svara på frågor om liv och död. Det finns en annan folklig tradition, som kan kopplas till dessa labyrinter. Det handlar om s k trollcirklar. Ett folkligt talesätt säger: ”Man skall akta sig för att komma in i en trollcirkel; därifrån är det svårt att komma ut!” Egentligen vet vi inte varför man byggt dessa stenlabyrinter. Är de kanske i själva verket en symbol för livets mysterium? Ovissheten om var vägen slutar i en labyrint, är förbluffande lik alla livets plötsliga vändningar och obesvarade frågor. Och på samma sätt som livet, slutar också labyrintstigen, dvs där den börjar... Labyrinten spelar en central roll i litteraturen. Vi kan bara tänka på Umberto Ecos ”Rosens namn” och J.R.R. Tolkiens ”Sagan om de två tornen” och många fler liknande berättelser från senare tid. TEXT: STEN WESTERHOLM, IX Sibelius jubilerar I e I Sibelius fotspår år har det förflutit 150 år sedan den världsberömda finländska kompositören Jean Sibelius födelse. Därför firas han under jubileumsåret 2015 med otaliga evenemang i såväl vårt land som utomlands. Även inom frimureriet uppmärksammas tonsättaren och frimurarbrodern Jean Sibelius. Han anses fortfarande vara en av våra förnämsta frimurartonsättare. Ibland kan vi i våra loger få höra valda delar ur hans Ritualmusik op. 113, som färdigställdes i januari 1927. Verket har ingen motsvarighet i musikhistorien och är därför mycket unikt. I sin utvecklade form är det mera känt under namnet Musique religieuse op. 113. På initiativ av tonsättaren och organisten Kaj-Erik Gustafsson och diplomsångaren och kantor-organisten Harry Dahlström genomförs en konsertturné under rubriken I Sibelius fotspår på ett antal orter i Finland och Sverige. Under turnén kommer de att framföra Sibelius Frimurarmusik i sin helhet och samtliga orgelverk. Sångerna framförs på originalspråket, antingen på x finska eller svenska. Det är ytterst sällan och troligtvis första gången man har möjlighet att få höra Sibelius Frimurarmusik i konsertform. Dessutom är konsertturnén öppen för allmänheten. Detta är ett unikt tillfälle för våra frimurarbröder med familjer att bekanta sig med vår store mästares verk, som han komponerade för det finländska frimureriet. Jag hoppas att så många bröder som möjligt ger sig tid att besöka någon av konserterna nedan. Det är ett måste för oss frimurare. Sibelius 1913 (Wikipedia) Jean Sibelius (1865 – 2015) q SUGET I DET MYSTISKA xq Turnén är ännu i planeringsstadiet, men följande orter i Svenskfinland är redan inprickade. Var vänliga och notera dessa mycket unika frimureriska händelser i era kalendrar. Musique religieuse op. 113 samt samtliga av Sibelius orgelverk framförs i: Lovisa kyrka den 15.3 Johanneskyrkan i Helsingfors den 12.4 Borgå domkyrka den 6.8 TEXT: GUNNAR DÖRAGRIP, X Ett seminarium för bröder av minst grad III arrangeras i det ortodoxa Kulturcentret Sofia, Kallviks uddsvägen 35, Helsingfors torsdagen den 26.3.2015. Detta är det åttonde seminariet i serien: ”Mötanden” som arrangeras tillsammans med de finskspråkiga frimurarna och ortodoxa kyrkan. PROGRAM Kl 15.00 Inledande bönestund i Sofias kapell, Metropoliten Ambrosius Kaffe Seminarium i mötessalen – Pentti Tuominen, Vad ligger bakom ritualen? – Gunnar Nyström, Mystiken i ritualen – Metropoliten Ambrosius, Liturgin, ett uttryck för det mystiska – Diskussion på svenska och finska som leds av Heikki Kukkonen – Diskussionen fortsätter i grupputrymmena Gruppdiskussionerna leds av Fred Wilén, Petu Tapio, John Nieminen och Sakari Lehmuskallio. Förfriskningar finns till salu Kl 19.00 Middag i matsalen Bottenvåningens bastu, simbassäng och andra utrymmen är till förfogande för fortsatta diskussioner. Seminarieavgiften 28€ innefattar kaffe, förplägningen i matsalen och bastubesök. Kulturcentret Sofia erbjuder deltagarna en fördelaktig möjlighet att övernatta i hotellet från 40€/person inklusive frukost. Alla betalningar görs i hotellets reception. Anmälningar och bokningar görs per telefon 010 277 900 eller [email protected]. Mer information ger John Nieminen 0500 415 324. Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 33 Musiken fyller livet Gunnar Döragrip – med musiken som kallelse Vid Stor Capitlet i Finlands Högtidsdag den 19 september 2014 mottog br Gunnar Döragrip, musikföreståndare vid SCF, Stor Capitlets Förtjänstmedalj med följande motivering: ”… för det synnerligen förtjänstfulla arbetet han som Musikföreståndare utfört Stor Capitlet i Finland och dess bröder till fromma samt bidragit till att med musikens medel sprida det frimureriska ljuset både inom och utom landets gränser.” V i har lätt att omfatta motiveringarna. Broder Gunnar Döragrip har genom åren varit en av de bärande och drivande krafterna då det gäller musiklivet i sjätte fördelningen, d.v.s. logerna under Stor Capitlet i Finland. Jag har haft tillfälle att om och om igen uppleva hur den levande musiken gett sammankomster djupare dimensioner och förstärkt känslan av gemenskap. Det är mot den här bakgrunden jag mötte broder Gunnar för ett samtal om hans bakgrund och hur han själv har upplevt arbetet med musiken i vår fördelning. Det som följer är ett sammandrag av det samtalet. Broder Gunnar berättar: Med musiken hemifrån. Jag är hemma och uppvuxen i Kronoby, inleder broder Gunnar. Jag gick i skola i Kronoby och Jakobstad. Musiken har jag med mig från föräldrahemmet. Bägge föräldrarna sjöng i kyrkokör och mors sida var en kantorssläkt. År 1966, då jag började vid Sibelius-Akademin flyttade jag till huvudstadsregionen. Jag fann min fru här och så gick det som det gick, jag stannade kvar. Gunnar Döragrip. Dagens profil i sitt rätta element. Foto: Timo Dahl. / T.h. Gunnar iklädd sina arbets kläder. Foto: Gunnar Nyman. 34 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Musikpedagog. År 1970 avlade jag musiklärarexamen vid Sibelius-Akademin. Där har jag också en examen i kör- och orkesterledning. Jag har förresten också en folkskollärarutbildning. Kyrkomusikerutbildningen var ett av alternativen då jag skulle välja studieinriktning. Jag har under åtta somrar varit vikarierande kantor i Jakobstad och Pedersöre församlingar. Det är där jag fick mer säkerhet i orgelspelet. I yrkesrollen har jag verkat som lektor i musik vid de svenskspråkiga musikklasserna i Helsingfors. På finskt håll hade man haft musikklasser flera år vid det tillfället, men det saknades på svenskt håll i Helsingfors. Jag kom då med i en arbetsgrupp som skolnämnden tillsatte för att arbeta fram ett förslag. När betänkandet blev klart och man ville köra igång kom lärarfrågan upp. Jag blev föreslagen att starta upp verksamheten med musikklasser och antog utmaningen. På den banan skulle jag bli i 22 år. Läroboksförfattare. I en musikklass skall eleverna lära sig att läsa och skriva musik. Alltså; kunna skriva ner de noter till en melodi de hör, och omvänt, att spela eller sjunga melodin från noter. För det behövs gehörsträning. Det fanns ingen svenskspråkig litteratur i ämnet. Jag skrev därför en serie läroböcker med grundkurser, Gehörslära 1–3 för musikklasser och -institut (baserade på den ungerska Kodály-metoden) och en läsebok med ca 500 notexempel (Gehörs träning). Det var ett omfattande arbete men det har uppskattats av de musikklasslärare som arbetat med musik på svenska. Folkmusiker, instrumentalist och dirigent. Folkmusik har alltid legat mig nära om hjärtat. Som ung musikstuderande kom jag med i Föreningen Brage. Där har jag lett Brages stråkorkester sedan 1970. Jag har också lett Brages sångkör under några år. Andra körer jag har dirigerat är Gosskören i Helsingfors, Sällskapet Muntra Musikanters Seniorkör och förstås Augustinerkören. Jag kan tillägga att jag var med och grundade DUNK (De ungas körförbund i Svenskfinland) och har varit aktiv som stråkmusiker inom Finlands svenska sång- och musikförbund (FSSMF). Frimurare med uppdrag. Frimurare blev jag år 1972. Mina faddrar hade låtit mig förstå att det behövdes någon som kunde traktera orgelpositivet i S:t Augustin. Jag blev följaktligen musikföreståndare så snart jag fått min tredje grad. Jag är fortfarande på denna ämbetsmannabana trots att instrumenten har förnyats säger br Gunnar med glimten i ögat. Mozart. Den största kompositören av frimurerisk musik är definitivt Wolfgang Amadeus Mozart slår br Gunnar fast. Mozart har varit en stor inspirationskälla då det gäller frimurarmusik. Hos Sibelius och hos många andra tonsättare kan man se tydliga influenser. Något om musiken inom sjätte fördelningen. Rent musikaliskt, fortsätter bro- der Gunnar Döragrip, var det kreativa startskottet för dagens körverksamhet Jack Mattsons ”Fackeldans”. Broder Tom Waselius fann en text av Nino Runeberg som inspirerade Mattson till verket. Broder Jack Mattson var till själen en spelman med glädje som också återspeglas i ”Fackeldans” från 1998 – verket komponerades till festligheterna vid 75-års jubileet i SJL S:t Augustins då man markerade återinvigningen 1923. Broder Gunnar lyfter fram Tom Waselius insikter i lyrik och hans förmåga att finna meningsfulla texter, d.v.s. texter som fungerat som inspiration för våra tonsättare. Ett exempel är valet av de psaltartexter ur Carl XII:s Bibel som ingår i ”Frimurarmusik”. Detta beställningsverk komponerade broder Kaj-Erik Gustafsson till 250 års jubileet 2006 för SJL S:t Augustins ursprungliga instiftande, ett verk med ritualmusik för baryton, manskör och orgel. Verket har för övrigt publicerats i notform och kan rekvireras hos Sulasol (Suomen Laulajain ja Soittajain Liitto). SCF-kören uppstod ur idén att sammanfatta vår egen frimureriska musik. I SCF-kören kunde sångarbröder ur de aktiva frimurarkörerna, framförallt i Åbo, Mariehamn och Jakobstad mötas i gemensamma projekt. I början var det resor med uppträdanden till Jakobstad, Mariehamn, Borgå, Ekenäs och Åbo. Personligen har jag haft stort utbyte och mycket glädje av samarbetet med yrkesbrodern Harry Dahlström i Åbo och med Kaj-Erik Gustafsson, broder i det finska systemet. Kaj-Erik är en skicklig organist och körtonsättare och bekant redan från Sibelius-Akademitiden, berättar broder Gunnar. met. Idén om körbesök hos de nordiska brödraorganisationerna förverkligades genom SCF-körens besök och uppträdanden i Stockholm (2007), i Köpenhamn (2009), i Oslo (2011) och, nu senast i Reykjavik (2014). Lämpligt inför besöket i Oslo utgav Augustinerkören en CD:n ”Jubileumsmusik i S:t Augustin”. (CD:n finns till salu via Logeservice, antingen via Lass eller oskm.scf@ frimurarorden.fi. Priset är 20,00 euro.) Reflektioner och visioner. Musiken märks speciellt tydligt då den saknas! Musiken är med som en del av helheten i logearbetet. Jag skulle så gärna önska att det kunde vara så i fortsättningen också säger broder Gunnar med eftertryck. Musiken ger en behaglig känsla och stämning – tänk t.ex. på Julettan eller vilken som helst brödramåltid där musikinslag ingår. För de upplevelserna behövs samordnade insatser av både musikföreståndare, körsångare och solister. Då vi kommer in på framtiden betonar br Gunnar att det finns mycket att göra då det gäller att sammanställa och dokumentera det vi i dag vet som nu ligger spritt i privata arkiv eller är personliga minnen. Ett varnande exempel är osäkerheten omkring Mannborgorgelharmoniet som tidigare stod på orgelläktaren. Harmoniet är en gåva av Suomi logen, och därför är det inte otänkbart att Sibelius frimurarmusik kan ha uruppförts på instrumentet. Tyvärr är det svårt, kanske omöjligt att längre verifiera detta. Fortsättningen är öppen – men för mig har frimureriet varit en fantastisk resa. Snart blir det tid för nya krafter att ta vid, avslutar broder Gunnar och konkluderar: Lustiga saker har skett på livsvandringen som lett till snöbollseffekter. Studierna, planeringsuppdraget av musikklasser, frimureriet, uppdraget som musikföreståndare är alla sådana snöbollar. För mig har musiken både som intresse, hobby och arbete gett så mycket som jag är otroligt tacksam för. Runtom i Norden. Körresorna inom för- delningen gav smak för mer. Samtidigt kändes det angeläget att visa upp och dela med oss vår musik för en större skara bröder inom det svenska syste- TEXT: TIMO DAHL, X Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 35 Fritid Dags att gnugga kryssknölarna igen... Broder Rolf Söderback har vänligen lovat glädja våra kryssande bröder med nya kryss även detta år. Om du vill delta i tävlingen om ett pris ska du sända in lösningen senast den 20 april 2015 till: Rolf Söderback, Skarpansvägen 23 A 6, 22100 Mariehamn. Lösning och segrare publiceras i nummer 2/2015 av Föreningsbandet. Priset kommer på posten. Glöm inte att ange ditt namn och adress när du skickar in din lösning på krysset. HÖG& BUK- OSLIPAD KAN ÄGG OCH HÄMND RHS 2015 © LOGESEKRETERARE MULTIPLIKATIONSTABELL FOSFOR AVSKEDS- RIKTNING I KORSORD ÄR RUDY I Px STORLOGE MULTIPEL BÄR PÅVE LÄKARE INFÖR ÄVEN TALMAN BÅTSIDA ÄMBETE I SCF INTENDENT RIDDARE DE HAR GRUPPENS FÄRGER KAPITELLOGE GENE- ANMODAR I UTLÄNDSK ADELS BAKERST NAMN PÅ SJÖN 10 SJUNGIT 2 REGINA TECKEN BOR I SCH I GETA LÄGE FÖR SVÄRD AXEL VÅR ATTILA HAR HÄST SLAGFÄLT DET ÄR MED OSIS SPÄKER SIG LEENDETYP I RÄNTMÄSTARE EFTER KELVIN DELSTAT PÅ ALUMI- PÅ VIGO- NIUMGODS BIL TID CAPONE & PACINO MARSKALK KUNG IRLAND PÅ IRISKA KAN PROV SUDAN MÅTT VITAMIN FÖRORDNAR SKYTTE RADON MÅTT FARAD ANTAL HAMLET STRÖM OCKSÅ EN MAN GUINEA HAR FORINT FADDER KANSLER AE I ROM LITER ASFALTERAR SKREV OM DEN KORTA MORSE & HISTORIAN RYSK HOCKEYLIGA MAN OCH KAN MAN I KÖREN GÖR LIKÖR GÖR VI EN OKÄNDA SAMS GENAST LEWIS MÄSTARE ÄR VISSA FARKOSTER Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 NORD NEON SPARTRÄD FARLIGT ATT HA I ÄRMEN ARKIVARIE 36 NEUTRON TONGA RÖS VASAGRANNE I VÄST TILL FARTYGSTYP 500 RHS 2015 © Översekreteraren informerar Hederstecken och utnämningar Prins Bertils Frimuraremedalj (PBF) har 19.12.2014 tilldelats Bengt Hellström, X. Ordens Stormästare har förordnat Peik Kuuluvainen, X, som Stormästarens uppvaktande broder, SUB X Finland, fr o m 1.1.2015 t o m 31.12.2018. Ordens Stormästare har omförordnat Tom Waselius, R&K, som ledamot av Stiftelsen H. K. H. Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) för åren 2015-2017. Till Amanuens för Arkivarien (Am A SCF) har Kapitelmästaren den 20 november 2014 utsett Kaj Pettersson, IX. Receptioner i Stor Capitlet i Finland Grad X 25.10.2014 Joakim Lönnroth Bo von Nandelstadh Kjell Övergaard Kari Tallberg Ola Knöös John Hjorth Henrik Wärnhjelm Stig Blomqvist Ekenäs Esbo Solv Esbo Yttermark Borgå Åbo Åbo Grad IX 22.11.2014 Anders Gadd Berndt-Johan Ottelin Mikael Hagström Kristian Lundström Kaj Wallander Stig-Henrik Wikström Krister Santanen Lars Johan Jakobsson Jan Kruse Åbo Helsingfors Öja Birkala Helsingfors Tenala Esbo Jakobstad Grankulla Grad VII 29.10.2014 Kenneth Hägg Thomas Palmgren Lennart Österberg Thore Svahn Bengt Lundström Kaj-Erik Lindberg Borgå Helsingfors Ekenäs Esbo Ekenäs Esbo Grad VIII 8.11.2014 Henrik Sirén Per Åke Fransén Johan Sundström Sakari Vaahtikari Karl Gustav Storgårds Håkan Sandberg Lars Stormbom Björn Klavenes Grad VII 3.12.2014 Mikael Strömfors Robert Wiedebaum Sam Eklund Jorma Liikamaa Timo Forss Charles Elmgren Borgå Esbo Palojoki Esbo Tammerfors Esbo Borgå Mariehamn Åbo Tammerfors Helsingfors Mariehamn Vanda Esbo Grad IX 17.1.2015 Björn Öhman Lars Palmroos Jan Jansson Jarl-Johan Nyman Ronnie Krohn Jan-Erik Hinds Thomas Guss Matti Laitinen Åbo Sundom Sundom Helsingfors Jakobstad Korsholm Vasa Vanda Grad X 15.11.2014 Ralf Degerlund Bengt Stenlund Peter Holm Tony Jäntti Björn Blomquist Ralf Nylund Jan-Olof Holm Jyrki Jouppi Björköby Åbo Esbo Åbo Åbo Jakobstad Esbo Jakobstad Grad IX 24.1.2015 Richard Dahlberg Ib Sønnerstad Ralf Juslin Leif Häggström Lasse Walldén Rolf Wessman Hans-Olof Karlsson Ingmar Karlsson Helsingfors Helsingfors Helsingfors Esbo Borgå Ekenäs Helsingfors Andersböle Grad VII 23.1.201 Klas Björklund Heikki Keskinen Johan Björkskog Vasa Jakobstad Nykarleby Receptioner i Österbottens Stewardsloge Grad VII 24.10.2014 Jan-Erik J Nyberg Gert Nyström Jakobstad Karleby Grad VIII 5.12.2014 Jan Saarela Kim Strang Christer Eriksson Vasa Jakobstad Jakobstad Övriga meddelanden Reviderade ritualer tas stegvis i bruk under första halvåret av 2015 i enlighet med enhetsvis uppgjorda planer. Ifall någon önskar SCFs Matrikel 2014-2015, kan den beställas från sekretariatet per e-post [email protected] eller per telefon (044-751 76 22) till ett pris av 7 euro avhämtad från Nylandsgatan 9, Helsingfors, eller 10 euro, hemsänd per post. Förhandsanmälningar om deltagande i loge i Stor Capitlet, SAL Phoenix och SJL S:t Augustin i Helsingfors får gärna göras på hem sidan, Kalender, genom sedvanlig inloggning. Anmälan ersätter INTE normal närvaroanmälan före sammankomstens början. Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 37 Antagna bröder Antagna till S:t Johannes logen S:t Augustin Ekonomie magister Carl HARALD Född: 18.12.1985 i Hammersmith, UK Faddrar: Henrik Wikström Carl-Johan Björkstén Telefon: 050 544 6407 Recipierat:13.11.2014 Ekonom, filosofie kandidat Stefan TÖTTERMAN Född: 26.11.1958 i Helsingfors Faddrar: Tom Anderzén Lars Husberg Telefon: 050 339 0926 Recipierat:14.11.2014 Diplom ingenjör Niklas SANDSTRÖM Född: 21.04.1967 i Helsingfors Faddrar: Timo Dahl Jean Gallen Telefon: 040 652 1880 Recipierat:11.12.2014 Arkitekt Pontus HÖGSTRÖM Född: 15.1.1976 i Åbo Faddrar: Rabbe Slätis Lauri Turja Telefon: 040 501 1137 Recipierat:19.12.2014 Jurist Erik DANNBÄCK Född: 27.01.1956 i Kyrkslätt Faddrar: Anders Stenbock Henrik Nordell Telefon: 040 332 2005 Recipierat:07.01.2015 Ekonom Axel ENBERG Född: 02.05.1983 i Karis Faddrar: Runar Hagen Jarl-Erik Nyholm Telefon: 040 843 7074 Recipierat:09.01.2015 Antagna till S:t Johannes logen S:t Henrik Butikschef Erik LUNDELL Född: 24.10.1980 i Kimito Faddrar: Kim Mattsson Kenneth Jönsson Telefon: 050 581 7280 Recipierat:06.11.2014 Journalist Sam CYGNEL Född: 21.09.1970 i Dragsfjärd Faddrar: Kristian Lindroos Henrik Teir Telefon: 050 562 6607 Recipierat:20.11.2014 38 Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 Filosofie magister Jakob LÖFGREN Född: 19.07.1984 i Sollentuna Faddrar: Christopher Schmidt Christoffer Enström Telefon: 045 259 3613 Recipierat:04.12.2014 Antagna till S:t Johannes logen Korsholm Ekonomie magister Karl Henrik Mathias SKYTTE Född: 05.04.1984 i Vasa Faddrar: Joakim Strand Lars-Erik Wägar Telefon: 050 349 0406 Recipierat:17.09.2014 Ekonomie magister Mathias Joakim Kristian KIETZ Född: 03.05.1981 i Helsingfors Faddrar: Mikael Kietz Jarl Söderholm Telefon: 040 519 6556 Recipierat:03.10.2014 Ingenjör Kristoffer Jan-Ludvig JANSSON Född: 29.05.1981 i Karleby Faddrar: Joakim Strand Jarl Söderholm Telefon: 040 539 4055 Recipierat:31.10.2014 Antagna till S:t Johannes logen Ledstjärnan Sjökapten Bengt-Owe GUSTAFSSON Född: 14.11.1968 i Hammarland Faddrar: Björn Blomqvist Kaj Gustafsson Telefon: 040 585 6277 Recipierat:22.10.2014 Antagna till S:t Johannes logen S:t Peder Chaufför Bror Peter HONGA Född: 21.02.1952 i Karleby Faddrar: John Blomqvist Mats Möller Telefon: 0500 564 876 Recipierat:24.10.2014 Företagare Kaj Johan Mikael LINDEBERG Född: 27.09.1964 i Nedervetil Faddrar: Kennet Kåla Johan Backlund Telefon: 0400 667 822 Recipierat:16.01.2015 Antagna till S:t Johannes logen Axel Gabriel Leijonhufvud Stor C apit l e t i Fin l an d För bröder med familj, släkt, vänner och bekanta Pedagogik magister Ville Mikko WAHTERISTO Född: 20.06.1975 i Lojo Faddrar: Gustav Munsterhjelm Peter Heinström Telefon: 040 532 5995 Recipierat:10.12.2014 KONSERT Frímúrarakórínn från Island och SCF-kören med solister Pedagogik magister Patrik Elis BENGTFOLKS Född: 17.11.1964 i Kronoby Faddrar: Karl Råstedt Leif Holmström Telefon: 0400 551 640 Recipierat:21.01.2015 Riddarhuset, Riddaregatan 1, Helsingfors lördagen den 9 maj 2015 kl. 18.00 - 20.00, efter konserten Antagna av deputationslogen Hans Henrik Boije till S:t Henrik IT arkitekt Jouko JUUTI Född: 24.08.1960 i Hartola Faddrar: Timo Fors Henrik Aaltonen Telefon: 040 532 5995 Recipierat:06.10.2014 A L D R O T T N Ö L Ä N N I P A R A N L O R D I B E A G M A R I A A N S I K T E N D N N A M N S O A K D O E N B N A T T RHS 2014 © A M M A A F A S I N N Ä S T S I S M G K G B E N K I D A R T B D A E R N G E E T A I G G L K A G H R U N I U S I M T N N A G O M E L L I N O R M A S S A I J O S E F A D E A M T N N T E Klädsel vid supén, frack (vit väst) eller mörk kostym. Förfrågningar och anmälan om dieter/matallergier: [email protected], (tel. 044-751 7620). I D A Anmälan genom inbetalning av ihopräknat belopp (t.ex. för två personer som deltar i både konsert och supé betalas 168 euro) på konto Granatenhjelm r.f. FI22 4055 4610 0000 42 senast den 15 april 2015. Ange samtliga deltagares namn i meddelandefältet! Busstransport (Riddarhuset till Fiskartorpet) ingår för förhandsanmälda till konsert och supé. R M S F N A V L A S K på Fiskartorpet, Runda salen Konsert 10 €, supén (inkl. matviner) 74 €. S Ä SUPÉ K R E E N T N RHS 2014 © Lösningen till krysset i nr 4 • 2014 Som inlämnare av rätt lösning och därmed även vinnare i kryss nr 4/2014 har dragits Maj-Len Westerholm, Bennäsvägen 269, 68600 Jakobstad. Priset kommer på posten. Vi gratulerar! Föreningsbandet nr 1/2015 • Mars 2015 39 S:t Johanneslogen S:t Peder har härmed äran att inbjuda samtlige bröder till ett Frisem i Grad I och Grad II lördagen den 18 april 2015 En reception i grad I hålles fredagen den 17 april kl. 18.30. Vi inleder lördagen den 18 april med en morgonmässa i Jakobstads kyrka kl. 10.00 och därefter följer seminariearbete i logens lokaliteter ca kl. 11.00. Seminariearbetet avslutas vid 17-tiden. Kostnaden är 30 €, vilket som bindande anmälan med namn och grad angivet, senast den 10 april skall inbetalas på föreningen S:t Peders konto FI65 5567 0720 1043 18. För de bröder som behöver övernatta rekommenderas Stadshotellet, som ligger nära logelokalen. Varmt och Broderligen välkomna på Frisem. Tryck: Paino-Kaarina, S:t Karins, 2015 Uppl. 1700 ex. på adressen Skepparegatan 15 i Jakobstad
Similar documents
God Jul och Gott Nytt År - Martin Gardberg´s Home Page
BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND
Minerva12inlaga - Research Portal
med skogvaktare Skragge, löjtnant Schildt, grosshandlaren Broberg?
De delar egenskapen att vara bland de 4300 medlemmar i loger
som tillhörde Svenska Frimurare Orden under dess uppkomstsekel,
1700-...